• No results found

2014:1 Stockholmsregionens regionala stadskärnor - näringslivsstatistik

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2021

Share "2014:1 Stockholmsregionens regionala stadskärnor - näringslivsstatistik"

Copied!
132
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

egionala stadskär

nor

arbetsma

terial

2014:01

ls 1110-1325 issN 1654-885x

regionala stadskärnor

– näringslivsstatistik

arbetsmaterial 2014:01

(2)
(3)

regionala stadskärnor

– näringslivsstatistik

(4)

Tillväxt, miljö och regionplanering, TMR, ansvarar för regionplanering och regionala ut-vecklingsfrågor i Stockholms län. TMR arbetar på uppdrag av landstingsstyrelsen och tillhör Stockholms läns landsting (SLL). Vi bidrar till Stockholmsregionens utveckling genom en utvecklingsplanering som grundas på kvalificerat underlag och analys. Genom samverkan och kommunikation bidrar vi till att regionens aktörer når en gemensam syn på regionens utveck-ling. Vi ger förutsättningar och tar initiativ för att visioner, mål, strategier och åtaganden i den Regionala utvecklingsplanen för Stockholmsregionen (RUFS) ska bli verklighet.

Vi bevakar systematiskt utvecklingen i regionen och omvärlden. I TMR:s rapportserie presen-teras kunskapsunderlag, analyser, scenarion, kartläggningar, utvärderingar, statistik och rekom-mendationer för regionens utveckling. De flesta rapporter är framtagna av forskare, utredare, analytiker och konsulter på uppdrag av TMR. På www.tmr.sll.se/publikationer finns möjligheter att ladda hem digitala versioner, beställa eller prenumerera på våra rapporter.

Citera gärna innehållet i rapporten men uppge alltid källan. Även kopiering av sidor i rap-porten är tillåtet förutsatt att källan anges och att spridning inte sker i kommersiellt syfte. Återgivning av bilder, foto, figurer och tabeller (digitalt eller analogt) är inte tillåtet utan särskilt medgivande.

TMR är i likhet med Stockholms läns landstings samtliga förvaltningar miljöcertifierade enligt ISO 14001 och jobbar med ständiga förbättringar i ett särskilt Miljöprogram, Miljöutmaning 2016. SLL:s upphandlade konsulter möter särskilt ställda miljökrav. Denna trycksak är tryckt enligt SLL:s miljökrav.

TMR, Stockholms läns landsting

box 22550, 104 22 stockholm besöksadress: Norra stationsgatan 69 tfn +46 (0)8 123 130 00, Fax +46 (0)8 737 25 66 www.tmr.sll.se

Konsult Jonas börjesson och marcus Holmström, ramböll management Consulting Ab Grafisk form och produktion Fidelity/Autotech Teknikinformation i Stockholm AB

LS 1110-1325 ISSN 1654-885x

(5)

Den regionala utvecklingsplaneringen i Stockholmsregionen är inriktad

på att regionen ska bli mer flerkärnig. I RUFS 2010 förutsätts en flerkärnig

struktur som bygger på en stor centrumkärna kompletterad med åtta yttre

regionala stadskärnor på varierande avstånd (ca 10–40 km) från centrum.

Dessa åtta yttre regionala stadskärnor är; Arlanda-Märsta, Barkarby-

Jakobsberg, Kista-Sollentuna-Häggvik, Täby centrum-Arninge, Kungens

kurva-Skärholmen, Flemingsberg, Haninge centrum och Södertälje.

Avsikten är att med utveckling i yttre regionala stadskärnor motverka

utspridning av verksamheter och bebyggelse och komplettera den centrala

regionkärnan. En fortsatt spridning av bebyggelsen är inte långsiktigt

håll-bar, eftersom den leder till växande transportbehov och ett ökat bilberoende.

För att en yttre regional stadskärna ska vara ett alternativ till den

regio-nala centrumkärnan är det viktigt att den är attraktiv och kan dra till sig

investeringar, besökande och boende. En viktig del i attraktiviteten är att det

finns ett väl fungerande näringsliv.

I denna rapport redovisas näringslivsstatistik för de åtta yttre regionala

stadskärnorna. Här presenteras de regionala stadskärnornas

branschstruk-tur, relativa specialisering, arbetsgivar- och företagsstrukbranschstruk-tur,

sysselsätt-ningsutveckling, förhållande mellan dag- och nattbefolkning samt

pend-lingsströmmar.

Rapporten är tänkt att ge en samlad statistisk bild av näringslivslivet i de

regionala stadskärnorna och kommer att följas upp kontinuerligt för att följa

utvecklingen i de olika kärnorna.

Projektledare på TMR har varit Cecilia Lindahl och Jessica Andersson.

Stockholm, december 2013

Jan Lindquist

(6)
(7)

8. Södertälje 73

Branschstruktur 75

Sysselsättningsutveckling 77 Relativ specialisering 79

Arbetsgivar- och företagsstruktur 80 In- och utpendling 82

9. Täby centrum–Arninge 83

Branschstruktur 85

Sysselsättningsutveckling 87 Relativ specialisering 88

Arbetsgivar- och företagsstruktur 89 In- och utpendling 91

10. En jämförelse mellan de olika regionala stadskärnorna 93

Relativ specialisering och branschdiversifiering 93

Förvärvsarbetande dag- och nattbefolkning: självförsörjningsgrad 95 Bilaga 97 Sammanfattning 7 1. Inledning 9 2. Arlanda-Märsta 13 Branschstruktur 15 Sysselsättningsutveckling 17 Relativ specialisering 19

Arbetsgivar- och företagsstruktur 19 In- och utpendling 22

3. Barkarby-Jakobsberg 23

Branschstruktur 25

Sysselsättningsutveckling 27 Relativ specialisering 29

Arbetsgivar- och företagsstruktur 29 In- och utpendling 31

4. Flemingsberg 33

Branschstruktur 35

Sysselsättningsutveckling 37 Relativ specialisering 39

Arbetsgivar- och företagsstruktur 39 In- och utpendling 41

5. Haninge centrum 43

Branschstruktur 45

Sysselsättningsutveckling 47 Relativ specialisering 49

Arbetsgivar- och företagsstruktur 49 In- och utpendling 51

6. Kista-Sollentuna-Häggvik 53

Branschstruktur 55

Sysselsättningsutveckling 57 Relativ specialisering 59

Arbetsgivar- och företagsstruktur 60 In- och utpendling 62

7. Kungens kurva–Skärholmen 63

Branschstruktur 65

Sysselsättningsutveckling 67 Relativ specialisering 69

Arbetsgivar- och företagsstruktur 69 In- och utpendling 71

(8)
(9)

Sammanfattning

Näringslivets sammansättning varierar i de i åtta yttre regionala stadskärnorna. I rapporten redovisas först näringslivsstatistik för varje regional stadskärna för att sedan avslutas med en kort jämförelse mellan de olika regionala stadskärnorna.

I de regionala stadskärnorna finns det en hög grad av relativ specialisering inom ett flertal olika branscher. Den högsta relativa specialiseringen i en enskild bransch och regional stadskärna finns i Södertälje, där sysselsättning inom Transportmedels-industri är mer än 400 gånger mer frekvent än i övriga Stockholmsregionen (vilket förklaras av Scanias lokalisering där). Den näst högsta relativa specialiseringen finns i Kista-Sollentuna-Häggvik, där sysselsättning inom Maskinindustri är nära 20 gång-er mgång-er förekommande än i övriga länet. Den tredje högsta relativa specialisgång-eringen finns i Arlanda-Märsta, där sysselsättning inom Reparationsverkstäder är nära 19 gånger mer frekvent än i övriga länet. Den lägsta relativa specialiseringsgraden i en enskild bransch är Handel med motorfordon i Haninge centrum, där andelen sys-selsatta är cirka 3,7 gånger högre än i övriga länet.

En slutsats är att den bransch som uppvisar högst relativ specialisering i de allra

flesta fall är unik för varje stadskärna, med ett undantag.1 Specialisering behöver

dock inte betyda att branschen är stor i absoluta tal. Sammantaget kompletterar därför de regionala stadskärnorna varandra och också den specialisering som finns i centrala regionkärnan. Ingen av de branscher som de åtta regionala stadskärnorna är relativt specialiserade inom är den mest specialiserade i centrala regionkärnan, där Försäkringsbolag och dylikt uppvisar den högsta relativa specialiseringen. Detta visar att de olika regionala stadskärnorna i hög grad kompletterar varandra när det gäller specialisering, vilket kan stärka hela regionens attraktivitet för näringslivslokalise-ring.

En mycket hög specialisering kan också innebära sårbarhet. Ett starkt beroende av en bransch eller av ett fåtal arbetsgivare kan slå hårt mot en region när sysselsätt-ningen minskar. En hög grad av branschdiversifiering innebär således att en region är mindre beroende av utvecklingen i en eller ett fåtal branscher. Branschdiversifie-ringen varierar mellan cirka 71 procent i Kungens Kurva-Skärholmen och 90 procent i Kista-Sollentuna-Häggvik. I centrala regionkärnan finns sysselsatta i samtliga branscher, vilket ger en branschvidd motsvarande 100 procent. Figur 17 visar dock att det i detta material inte finns något samband mellan graden av specialisering i den bransch en regional stadskärna är mest specialiserad inom och branschdiversifie-ringen.

1 Både Barkarby-Jakobsberg och Kista-Sollentuna-Häggvik är relativt specialiserade inom Maskinindustri. Statistiken förtäljer dock inte om det rör sig om samma eller om olika typer av Maskinindustri.

(10)
(11)

1. Inledning

Stockholmsregionen är idag tydligt enkärnig och behöver bli mer flerkärnig. Den regionala utvecklingsplanen redovisar åtta yttre regionala stadskärnor, utöver den centrala. De åtta regionala stadskärnorna är: Arlanda -Märsta, Barkarby- Jakobsberg, Kista-Sollentuna- Häggvik, Täby centrum -Arninge, Kungens kurva-Skärholmen, Flemingsberg, Haninge centrum och Södertälje.

De regionala stadskärnorna är tänkta att komplettera den centrala kärnan och ska motverka att bebyggelsen och verksamheter sprids ut och främja att stadskvaliteter, stadsliv och mötesplatser skapas och stärks.

I denna rapport redovisas näringslivsstatistik för de åtta yttre regionala stads-kärnorna. I kapitlet presenteras de regionala stadskärnornas branschstruktur, relativa specialisering, arbetsgivar- och företagsstruktur, sysselsättningsutveckling, förhållande mellan dag- och nattbefolkning samt pendlingsströmmar. All statistik som presenteras avser de regionala stadskärnorna.

Data kommer huvudsakligen från Stockholms läns landstings områdesdatabas (ODB), utom i avsnittet om företagsstruktur, där data dels köpts in från Statistiska centralbyrån (SCB), dels hämtats från rAps-RIS, ett regionalt informations- och prognossystem framtaget av SCB, Tillväxtverket och Tillväxtanalys.

För att beskriva branschstruktur och sysselsättningsutveckling har i första hand

Svensk Näringsgrensindelning, SNI 20072, använts. Data enligt SNI 2007 finns för

perioden 2008-2011. Vid några tillfällen har data enligt SNI 2002 använts efter-som data enligt denna näringsgrensindelning finns för perioden 2000–2009. Data är hämtade från TMR:s områdesdatabas (ODB). Branschstrukturen presenteras för att ge en bild av arbetsmarknaden i respektive regional stadskärna, medan sysselsättningsutvecklingen presenteras för att identifiera växande och minskande branscher. I och med att näringgrensindelningen förändrats under perioden är det inte möjligt att redovisa sysselsättningsutvecklingen för hela perioden, utan den redovisas dels för perioden 2000-2009 enligt SNI 2002 och dels för perioden 2008-2011 enligt SNI 2007. Syftet är att beskriva vad som karaktäriserar arbetsmarknaden och dess utveckling i respektive regional stadskärna.

Branschstrukturen presenteras först på grov nivå (16 branscher) och sedan på s.k. utökad nivå (totalt 52 branscher) för att fördjupa förståelsen för branschstrukturen i de regionala stadskärnorna. Data avser i samtliga fall förvärvsarbetande dagbefolk-ning (16+ år), det vill säga sysselsatta med en arbetsplats i regionen.

Dessutom presenteras den så kallade självförsörjningsgraden i varje bransch, för att ge en bild av branschstrukturen för nattbefolkningen. Självförsörjningsgraden är ett mått på om en region är självförsörjande på sysselsättning inom en viss bransch, eller totalt. Om den överstiger ett är den förvärvsarbetande dagbefolkningen större till antalet än nattbefolkningen, vilket innebär att det sker en nettoinpendling av

2 SNI betyder Svensk näringsgrensindelning och är en klassifi-cering efter den aktivitet som bedrivs i företag och arbets-ställen. SNI är också en branschindelning, då den används till att gruppera produktionsenheter till branscher och för att samla in och redovisa branschstatistik.

(12)

10 Stockholmsregionens regionala stadskärnor – näringslivsstatistik

arbetskraft. Är självförsörjningsgraden lägre än ett sker en nettoutpendling av arbetskraft och regionen är inte självförsörjande på sysselsättning inom branschen i fråga.

Man har även undersökt den relativa specialiseringen inom olika branscher, för att se om varje enskild regional stadskärna kan sägas ha en komparativ av syssel-sättningfördel i vissa branscher i jämförelse med övriga Stockholms län. Detta görs genom att räkna fram en specialiseringskvot (andelen sysselsatta i varje bransch enligt SNI 2007 på utökad nivå, dividerat med motsvarande andel sysselsatta i övriga länet). På detta sätt är det möjligt att studera den relativa specialiseringen. Om kvoten mellan andelen sysselsatta i en viss bransch och regional stadskärna över-stiger ett är andelen sysselsatta i branschen i den regionala stadskärnan större än motsvarande andel i övriga länet. Det betyder att den regionala stadskärnan är mer specialiserad i branschen och således har en komparativ fördel. Om kvoten under-stiger ett är man mindre specialiserad inom branschen än övriga länet som då har en komparativ fördel. Den relativa specialiseringen visar om det i respektive regional stadskärna finns en eller flera branscher där sysselsättningen är stark, jämfört med övriga regionala stadskärnor. Kunskap om relativ specialisering är till exempel viktig för att kunna identifiera potentiella framtida klusterbildningar.

Sysselsättningsutvecklingen i de regionala stadskärnorna presenteras för förvärvs arbetande dag- och nattbefolkning under 2000-talet. Utvecklingen presen-teras som ett index, där år 2000 utgör basår, och varje år i tidsserien uttrycks som en procentuell skillnad mot år 2000. Kunskap om sysselsättningsutvecklingen kan vara viktig dels i diskussioner om vilka branscher som ska prioriteras i framtiden, dels i planeringen av arbetsplatser och bostäder. Om exempelvis både dagbefolkningens och nattbefolkningens sysselsättningsutveckling varit positiv, kan detta indikera att en regional stadskärna är attraktiv både som arbetsplats och som bostadsort.

När det gäller företagsstrukturen i de regionala stadskärnorna har man bearbetat data från SCB:s företagsregister, med uppgifter om antalet arbetsgivare per bransch (SNI 2002) samt antalet anställda hos dessa, på aggregerad nivå. Med arbetsgivare avses arbetsställen (till exempel företag), inte personer. Data innehåller även, på den aggregerade nivån, uppgifter om fördelningen av privata respektive offentliga arbets-givare, samt fördelningen av arbetsgivarna efter startår för verksamheten i respektive regional stadskärna. På grund av sekretessbestämmelser innehåller data inga namn eller uppgifter om enskilda arbetsgivare eller företag. Uppgifterna avser år 2010. Avsnittet om företagsstruktur kompletterar bilden av branschstrukturen genom att identifiera de största branscherna bland arbetsgivare. Data om arbetsgivarnas och företagens ålder ger en bild av huruvida näringslivet präglas av stabila arbetsgivare som funnits på plats under lång tid, eller om det präglas mer av en föränderlighet och av arbetsgivare som etablerats på senare tid. Det kan också visa om fler företag väljer att etablera sig i de regionala stadskärnorna.

I fråga om pendlingsströmmar genomfördes en inledande analys av dessa mellan de regionala stadskärnorna. Den visade att pendlingsströmmarna mellan de regio-nala stadskärnorna är relativt små i förhållande till den totala pendlingen i

(13)

Stock-holmsregionen. Den största delen av såväl in- som utpendlingen sker till övriga länet, varför pendlingsströmmarna mellan de regionala stadskärnorna och kommunerna i Stockholms län presenteras istället. Pendlingsströmmarna mellan de regionala stadskärnorna år 2009 redovisas i rapportens bilaga.

De fem största inpendlingskommunerna redovisas för varje regional stadskärna, likså hur omfattande utpendlingen är till samma fem kommuner. Siffrorna rang-ordnas efter inpendlingens storlek, varför det inte nödvändigtvis råder överens-stämmelse mellan de fem största in- och utpendlingskommunerna. I de fallen kom-menteras detta för respektive regional stadskärna. I avsnitten om in- och utpendling presenteras även den så kallade pendlingskvoten (kvoten mellan antalet in- och utpendlare till och från en regional stadskärna).

(14)
(15)
(16)

14 Stockholmsregionens regionala stadskärnor – näringslivsstatistik E4

Märsta

Arlanda-Märsta

SIGTUNA

Den regionala stadskärnan Arlanda-Märsta ligger i Sigtuna kommun och omfattar delar av Märsta tätort, Arlandastad och Arlanda flygplats.

(17)

Branschstruktur

Nästan hälften, 46 procent, av den sysselsatta dagbefolkningen arbetar inom branschgruppen Transport. Det handlar för Arlanda-Märstas del nästan uteslutande om kommunikationer, vilket beror på den största arbetsplatsen Arlanda flygplats.

Detta är också den bransch som har den högsta självförsörjningsgraden.3 Den

förvärvsarbetande dagbefolkningen är nära elva gånger större än nattbefolkningen, vilket betyder att det sker en stor inpendling av arbetskraft. De näst största och tredje största branscherna är Företagstjänster samt Tillverkning och utvinning, men syssel-sättningen i dessa branscher är långt mindre.

Tabell 1. Grov branschstruktur i Arlanda-Märsta 2011

SNI Grov4 Antal

anställda 2009

Procent Självförsörjningsgrad

Jordbruk, skogsbruk och fiske 9 0,0 0,43

Tillverkning och utvinning 1 913 9,9 5,37

Energi och miljö 4 0,0 0,16

Byggverksamhet 410 2,1 1,03

Handel 1 482 7,7 2,33

Transport 8 838 45,9 10,73

Hotell och restauranger 1 616 8,4 3,68

Information och kommunikation 137 0,7 0,61

Kreditinstitut och försäkringsbolag 192 1,0 2,13

Fastighetsverksamhet 197 1,0 2,66

Företagstjänster 1 917 10,0 2,54

Civila myndigheter och försvaret 1 051 5,5 3,98

Utbildning 554 2,9 1,21

Vård och omsorg 593 3,1 1,01

Personliga och kulturella tjänster, m.m 313 1,6 1,62

Okänd bransch 14 0,1 0,29

TOTALT 19 240 100,0 3,57

Källa: ODB4

3 Förhållandet mellan den förvärvsarbetande dag- och nattbefolkningen, den så kallade självförsörjningsgraden, är ett mått på hur ”sysselsättningsintensiva” olika områden är. I områden med hög självförsörjningsgrad är den förvärvs-arbetande dagbefolkningen större än den förvärvsförvärvs-arbetande nattbefolkningen, vilket betyder att det sker en netto-inpendling av arbetskraft.

4 SNI betyder Svensk näringsgrensindelning och är en klassifi-cering efter den aktivitet som bedrivs i företag och arbets-ställen. SNI är också en branschindelning, då den används till att gruppera produktionsenheter till branscher och för att samla in och redovisa branschstatistik.

(18)

16 Stockholmsregionens regionala stadskärnor – näringslivsstatistik

Tabell 2 visar de tio största branscherna i Arlanda-Märsta enligt SNI 2007 på s.k. utökad nivå, och ger således en något mer detaljerad bild av dagbefolkningens sysselsättningsstruktur.

Tabell 2. De tio största branscherna enligt SNI 2007 på utökad nivå i Arlanda-Märsta 2011

Antal anställda

Procent Självförsörjningsgrad

Transport- och magasinering 8 558 44,5 11,6

Hotell och restauranger 1 616 8,4 3,7

Reparationsverkstäder 1 202 6,2 12,0

Resebyråer, bevakningstjänst, fastighets-service o.d.

1 137 5,9 3,6

Civila myndigheter och försvaret 1 051 5,5 4,0

Detaljhandel 935 4,9 2,9

Utbildning 554 2,9 1,2

Arbetsförmedling och bemanning 422 2,2 2,7

Byggverksamhet 410 2,1 1,0

Kemisk industri 404 2,1 6,8

Totalt topp 10 16 289 84,7 5,0

Källa: ODB

85 procent av den förvärvsarbetande dagbefolkningen finns inom de tio största branscherna, vilket innebär att de sysselsatta i stadskärnan i relativt hög utsträckning är koncentrerade till dessa. Arlanda-Märsta har den näst högsta koncentrationen av sysselsatta inom de tio största branscherna (högst koncentration av sysselsatta inom de tio största branscherna har Flemingsberg). De största branscherna kan tydligt kopplas till Arlanda flygplats och till dessa sker en omfattande inpendling. I Arlanda-Märsta fanns det 2011 sysselsatt dagbefolkning i 44 av 52 branscher, vilket ger en

branschdiversifiering motsvarande 84,6 procent.5 Det placerar Arlanda-Märsta i

mitten av kärnorna.

5 Branschdiversifiering är ett mått på mångsidigheten i regionens branschstruktur och räknas ut på så sätt att anta-let branscher där det finns åtminstone en sysselsatt divideras med det totala antalet branscher (i detta fall 52).

(19)

Sysselsättningsutveckling

I figuren nedan presenteras sysselsättningsutvecklingen för dag- och nattbefolkning-en i Arlanda-Märsta mellan år 2000 och 2011.

Figur 1. Sysselsättningsutveckling i Arlanda-Märsta

2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 140 120 100 80 60 40 20 0 Index, år 2000=100

Förvärvsarb. dagbefolkning Förvärvsarb. nattbefolkning Källa: ODB

I Arlanda-Märsta har förvärvsarbetande dagbefolkning minskat något sedan år 2000 medan förvärvsarbetande nattbefolkning har ökat något. Den förvärvsarbetande dagbefolkningen har minskat från 19 820 personer år 2000 till år 19 240 år 2011. I tabellerna nedan illustreras den årliga, genomsnittliga förändringen i antalet syssel-satta (dagbefolkning) i de tre branscher med den mest positiva respektive den mest negativa utvecklingen under 2000-talet. Då näringgrensindelningen har förändrats under perioden vilket medför att det inte är möjligt att redovisa utvecklingen för hela perioden redovisas utvecklingen dels för perioden 2000-2009 enligt SNI 2002 och dels för perioden 2008-2011 enligt SNI 2007.

Tabell 3. Branscher (SNI 2002) som ökat mest 2000-2009, Arlanda-Märsta

SNI2-siffernivå Årlig genomsnittlig

tillväxttakt, procent Antal personer/år Rank 2009 Självförsörjnings-grad 2009 35 Tillverkning av andra transportmedel 20,8 102,4 5 11,0 74 Andra företagstjänster 2,2 31,8 3 3,0 80 Utbildning 4,7 18,1 10 1,1 Källa: ODB

Tabellen illustrerar den årliga genomsnittliga förändringen i antalet sysselsatta (dag-befolkning) och i procent. Den tredje kolumnen, rank 2009, markerar branschens storlek 2009 (av totalt 60 branscher). Bland de tre branscher med den högsta årliga,

(20)

genomsnittliga tillväxten under 2000-talet fanns samtliga med bland de tio största branscherna 2009. Av dessa har den relativt högsta tillväxten skett inom Tillverkning av andra transportmedel, som ökat med cirka 21 procent per år. Inom denna bransch finns verksamheter som tillverkning av rälsfordon, luftfartyg och rymdfarkoster, motorcyklar och cyklar. I tabellen nedan redovisas motsvarande utveckling för perio-den 2008-2011. Den bransch som enligt SNI 2007 utökad nivå uppvisar perio-den starkaste tillväxten under denna period är Personliga tjänster och annan service som vuxit med i genomsnitt 55 sysselsatta per år motsvarande en årlig genomsnittlig tillväxttakt om nästan 40 procent.

Tabell 4. Branscher (SNI 2007) som ökat mest 2008-2011, Arlanda-Märsta

SNI-utökad Årlig genomsnittlig

tillväxttakt, procent Antal personer/år Rank 2011 Självförsörjnings-grad 2011

Personliga tjänster och an-nan service

39,6 55,0 13 1,9

Utbildning 5,9 29,3 7 1,2

Byggverksamhet 7,2 25,7 9 1,0

Källa: ODB

Tabellen nedan visar de tre branscher som minskat mest i genomsnitt per år under samma period.

Tabell 5. Branscher (SNI 2002) som minskat mest 2000-2009, Arlanda-Märsta

SNI2-siffernivå Årlig genomsnittlig

tillväxttakt, procent Antal personer/år Rank 2009 Självförsörjnings-grad 2009 62 Lufttransport – 5,7 – 226,0 2 38,0 63 Stödtj. till transport, resebyråverks. – 1,5 – 75,2 1 10,2

55 Hotell- och restaurang-verksamhet

– 3,5 – 65,4 4 4,0

Källa: ODB

I absoluta tal är det de två branscher som var störst år 2009 som har minskat mest i Arlanda-Märsta, båda med tydlig koppling till verksamhet vid Arlanda flygplats.

Det ska dock noteras att det i sådana här data kan finnas statistiska effekter, till exempel att ett företag kodat om sin SNI-tillhörighet under perioden eller att syssel-satta inom SNI Ej specificerad verksamhet lämnat denna grupp och inträtt i andra branscher.

I tabellen nedan redovisas de branscher som minskat mest sedan 2008. Den största branschen 2011, Transport och magasinering, är den bransch som under perioden minskat mest sett till antalet sysselsatta.

(21)

Tabell 6. Branscher (SNI 2007) som minskat mest 2008-2011, Arlanda-Märsta SNI-utökad Årlig genomsnittlig till-växttakt, procent Antal personer/år Rank 2011 Självförsörjnings-grad 2011 Transport- och

magasine-ring

– 1,9 – 166,3 1 11,6

Transportmedelsindustri – 72,7 – 48,0 44 0,4

Hälso- och sjukvård – 10,9 – 28,7 15 1,2

Källa: ODB

Relativ specialisering

Jämfört med övriga Stockholms län har Arlanda-Märsta en hög andel sysselsatta inom branscherna 18 Reparationsverkstäder, 9 Kemisk industri och 26 Transport och magasinering. Då andelen sysselsatt dagbefolkning år 2011 i dessa branscher jämförs med motsvarande andel i övriga Stockholms län, visar det sig att sysselsättnings-andelarna är 19, 13 respektive 12 gånger högre, vilket motsvarar mycket höga så kallade specialiseringskvoter.

Arbetsgivar- och företagsstruktur

Enligt SCB:s företagsregister fanns 997 arbetsgivare år 2010, varav 975 privata och 22 offentliga. Sammantaget hade dessa arbetsgivare 17 570 anställda, varav 78 procent bland privata arbetsgivare och 22 procent bland offentliga. Totalt fanns arbetsgivare inom 45 olika branscher enligt SNI 2002 på tvåsiffernivå (max 60 branscher).

I tabellen nedan presenteras antalet arbetsgivare efter bransch enligt SNI på två-siffernivå i de tio största branscherna, samt antalet anställda hos dessa år 2010.

(22)

20 Stockholmsregionens regionala stadskärnor – näringslivsstatistik

Tabell 7. Arbetsgivare per bransch i Arlanda-Märsta 2010

SNI2-siffernivå Antal arbetsgivare Procent av totalt antal arbetsgivare Antal anställda Procent av totalt antal anställda 74 Andra företagstjänster 153 15,3  1 768 10,1  45 Byggverksamhet 89 8,9  251 1,4 

52 Detaljh., ej med motor-fordon, rep. hush./pers. art.

86 8,6  787 4,5  63 Stödtj. till transport, resebyråverks. 70 7,0  5 045 28,7  51 Parti- o. agenturhandel, ej motorfordon 64 6,4  410 2,3  50 Handel/serv. motorfordon o. drivmedel 55 5,5  208 1,2 

55 Hotell- och restaurangverk-samhet 50 5,0  1 246 7,1  93 Annan serviceverksamhet 49 4,9  120 0,7  70 Fastighetsverksamhet 48 4,8  164 0,9  85 Hälso-/sjukvård, soc. tj., veterinärverks. 39 3,9  214 1,2  Totalt topp 10 703 70,5  10213 58,1  Källa: SCB (2011) Företagsregistret

I Arlanda-Märsta finns flest arbetsgivare inom Andra företagstjänster, 153 stycken, vilket motsvarar cirka 15 procent av alla arbetsgivare. Det är dock inte den största branschen när det gäller antalet anställda, men en betydande bransch som också växer. Tabellen visar inget särskilt starkt samband mellan antalet arbetsgivare i en bransch och antalet anställda hos dessa arbetsgivare. Exempelvis fanns näst flest arbetsgivare inom Byggverksamhet, medan antalet anställda hos dessa endast motsvarar en dryg procent av det totala antalet anställda i hela Arlanda-Märsta 2010. Flest anställda fanns i stället hos arbetsgivare inom Stödtjänster till transport, resebyråverksamhet, cirka 29 procent av samtliga anställda, medan det fanns fler arbetsgivare i tre andra branscher. Den näst största branschen när det gäller antalet anställda i stadskärnan, 62 Lufttransport, finns inte med i tabellen ovan då antalet arbetsgivare i branschen är 24, vilket gör den till elfte största bransch i den kategorin. Antalet anställda i branschen är däremot 2 551, motsvarande 14,5 procent av samtliga anställda. En annan bransch med ett relativt högt antal anställda men få arbetsgivare är 35 Tillverkning av andra transportmedel, som samlar sex arbetsgivare (0,6 pro-cent) men 996 anställda (5,7 propro-cent).

Sett till antalet arbetsgivare i de tio branscherna ovan tillhör tre Handel (SNI 50, 51 och 52) och två Fastighets- och uthyrningsverksamhet; företagstjänster (SNI 70 och 74).

(23)

Ålder på företagen

Nedan presenteras data om arbetsgivarnas6 ålder. Det indikerar om näringslivet i

respektive regional stadskärna präglas av stabila arbetsgivare som funnits där under lång tid, eller om det präglas mer av föränderlighet och av arbetsgivare som etablerats på senare tid. Det kan också visa om fler företag väljer att etablera sig i de regionala stadskärnorna.

Av de 997 arbetsgivarna (företagen) år 2010 startade en majoritet, 62 procent, sin verksamhet i Arlanda-Märsta under 2000-talet. 23 procent av arbetsgivarna startade verksamheten under 1990-talet och 6 procent under 1980-talet. Bland resterande 9 procent är startåret före 1980-talet, eller okänt.

Arlanda-Märsta är därmed den regionala stadskärna som har näst lägst andel

arbetsgivare med startår under 2000-talet.7 Endast i Täby-Arninge är andelen

arbetsgivare med startår under 2000-talet lägre (59 procent). I figuren nedan illustreras när samtliga arbetsgivare i stadskärnan 2010 startade sin verksamhet (med undantag av de 9 procent vars startår är före 1982 eller okänt).

Figur 2. Arbetsgivarnas startår i Arlanda-Märsta 1982-2010

0 2 4 6 8 10 12 14 16 1982 1984 1986 1988 1990 1992 1994 1996 1998 2000 2002 2004 2006 2008 2010 Ande l ar be ts giva re pe r st ar tå r, procent Startår Källa: SCB (2011) Företagsregistret

6 Med arbetsgivare avses företag eller offentliga organisa-tioner som har anställd personal.

7 Det ovägda genomsnittet för arbetsgivarnas startår i samt-liga regionala stadskärnor är 66,5 procent under 2000- talet, 21 procent under 1990-talet och 6,1 procent under 1980- talet.

(24)

22 Stockholmsregionens regionala stadskärnor – näringslivsstatistik

In- och utpendling

De största pendlingsströmmarna för Arlanda-Märstas del går till och från Sigtuna kommun. I datan ingår alltså så kallad inompendling, det vill säga pendling till och från den kommun som stadskärnan är en del av. De fem största inpendlingskommu-nerna är också de fem största utpendlingskommuinpendlingskommu-nerna, även om ordningen skiljer sig åt. Exempelvis är Solna den femte största inpendlingskommunen, men den tredje största utpendlingskommunen, och Upplands-Väsby den tredje största inpendlings-kommunen, men den femte största utpendlingskommunen.

Den totala pendlingskvoten8 för Arlanda-Märsta är cirka 2,7, vilket betyder att

inpendlarna till den regionala stadskärnan är 2,7 gånger fler än utpendlarna. Tabell 8. In- och utpendling år 2011, Arlanda-Märsta

Kommun Inpendlare från Procent av alla inpendlare Utpendlare till Procent av alla utpendlare Sigtuna 5 735 42,4 2 795 55,8 Stockholm 2 724 20,1 1 102 22,0 Upplands Väsby 927 6,9 218 4,4 Sollentuna 662 4,9 235 4,7 Solna 495 3,7 237 4,7 Totalt topp 5 10 543 77,9 4 587 91,6 Källa: ODB

8 Pendlingskvoten räknas ut genom att dividera antalet inpendlare med antalet utpendlare. En pendlingskvot som understiger ett betyder att det sker en nettoutpendling från den regionala stadskärnan, medan en pendlingskvot som överstiger ett betyder att det sker en nettoinpendling till den regionala stadskärnan.

(25)
(26)

24 Stockholmsregionens regionala stadskärnor – näringslivsstatistik E4 E18

Rotebro

Kungsängen

Kallhäll

Jakobsberg

SOLLENTUNA

SUNDBYBERG

JÄRFÄLLA

Den regionala stadskärnan Barkarby-Jakobsberg ligger i Järfälla kommun och består av Jakobsbergs centrum och Barkarby handelsplats.

(27)

Branschstruktur

På grov nivå är Handel den största branschen i Barkarby-Jakobsberg, med drygt 30 procent av sysselsättningen i stadskärnan 2009. De näst största och tredje största branscherna är Tillverkning, utvinning och Vård och omsorg. I dessa tre största branscherna överstiger självförsörjningsgraden ett, vilket betyder att de alla har en inpendling av arbetskraft.

Tabell 9. Grov branschstruktur i Barkarby-Jakobsberg 2011

SNI Grov9 Antal

anställda

Procent Självförsörjningsgrad10

Jordbruk, skogsbruk och fiske 8 0,1 0,73

Tillverkning och utvinning 2 154 17,1 2,85

Energi och miljö 69 0,5 0,92

Byggverksamhet 628 5,0 1,17

Handel 3 820 30,4 2,75

Transport 736 5,9 1,20

Hotell och restauranger 325 2,6 0,83

Information och kommunikation 173 1,4 0,38

Kreditinstitut och försäkringsbolag 81 0,6 0,36

Fastighetsverksamhet 244 1,9 2,16

Företagstjänster 978 7,8 0,82

Civila myndigheter och försvaret 479 3,8 1,13

Utbildning 1 040 8,3 1,07

Vård och omsorg 1 348 10,7 1,04

Personliga och kulturella tjänster, m.m 468 3,7 1,29

Okänd bransch 15 0,1 0,19

TOTALT 12 566 100,0 1,41

Källa: ODB910

9 SNI betyder Svensk näringsgrensindelning och är en aktivi-tetsindelning för klassificering av produktionsenheter efter den aktivitet som bedrivs i företag och arbetsställen. SNI är också en branschindelning, då den används till att gruppera produktionsenheter till branscher och för att samla in och redovisa branschstatistik.

10 Förhållandet mellan den förvärvsarbetande dag- och natt-befolkningen, den så kallade “självförsörjningsgraden”, är ett mått på hur “sysselsättningsintensiva” olika regioner är. I regioner med hög självförsörjningsgrad är den arbetande dagbefolkningen fler till antalet än den förvärvs-arbetande nattbefolkningen, vilket betyder att det sker en nettoinpendling av arbetskraft.

(28)

26 Stockholmsregionens regionala stadskärnor – näringslivsstatistik

Tabell 10 visar de tio största branscherna i Barkarby-Jakobsberg enligt SNI 2007 på utökad nivå, och ger en något mer detaljerad bild av dagbefolkningens sysselsätt-ningsstruktur.

Tabell 10. De tio största branscherna enligt SNI 2007 på utökad nivå i Barkarby-Jakobsberg

2011 Antal anställda Procent Självförsörjningsgrad Detaljhandel 1 993 15,9 2,9 Maskinindustri 1 773 14,1 6,0

Parti- och provisionshandel 1 608 12,8 2,9

Utbildning 1 040 8,3 1,1

Byggverksamhet 628 5,0 1,2

Hälso- och sjukvård 546 4,3 1,3

Civila myndigheter och försvaret 479 3,8 1,1

Post- och kurirföretag 476 3,8 3,6

Vårdhem och bostäder med omsorg 414 3,3 1,1

Öppna sociala insatser 388 3,1 0,8

Totalt topp 10 9 345 74,4 1,9

Källa: ODB

74 procent av den förvärvsarbetande dagbefolkningen finns i de tio största

branscher-na. Branschdiversifieringen11 i regionen är 83 procent, detta då det finns sysselsatta

i 43 av 52 branscher. I tre av de tio största branscherna är självförsörjningsgraden mycket nära ett, vilket antingen betyder att in- och utpendlingen är ungefär lika stor, eller att sysselsättningen i dessa branscher är ”sluten” på så sätt att ingen omfattande in- eller utpendling sker.

11 Branschdiversifiering är ett mått på mångsidigheten i regionens branschstruktur och räknas ut på så sätt att anta-let branscher där det finns åtminstone en sysselsatt divideras med det totala antalet branscher (i detta fall 52).

(29)

Sysselsättningsutveckling

I figuren nedan presenteras sysselsättningsutvecklingen för dag- och nattbefolkning-en i Barkarby-Jakobsberg mellan år 2000 och 2011.

Figur 3. Sysselsättningsutveckling i Barkarby-Jakobsberg

2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 140 120 100 80 60 40 20 0 Index, år 2000=100

Förvärvsarb. dagbefolkning Förvärvsarb. nattbefolkning Källa: ODB

Sysselsättningstillväxten för dagbefolkningen i Barkarby-Jakobsberg har varit positiv under 2000-talet. Tillväxten i dagbefolkning beror delvis på att stora branscher vuxit mycket under perioden, vilket illustreras i tabellen nedan som visar de tre branscher som haft den högsta årliga genomsnittliga tillväxten (i absoluta tal) mellan år 2000 och 2009. De två största branscherna 2009 var de två branscher vars dagbefolkning vuxit mest under 2000-talet. Den sjätte största branschen, Andra företagstjänster, har den tredje högsta årliga genomsnittliga tillväxten i antalet personer.

(30)

28 Stockholmsregionens regionala stadskärnor – näringslivsstatistik

Tabell 11. Branscher (SNI 2002) som ökat mest 2000-2009, Barkarby-Jakobsberg

SNI2-siffernivå Årlig genomsnittlig

tillväxttakt, procent Antal personer/år Rank 2009 Självförsörjnings-grad 2009 33 Tillv. av prec./med./op-tiska instr. o. ur 6,1 82,1 2 13,4

52 Detaljh., ej med motor-fordon, rep. hush./pers. art.

4,2 68,6 1 3,0

74 Andra företagstjänster 8,1 53,0 6 1,0

Källa: ODB

Under perioden 2008-2011 är det enligt SNI 2007 utökad branschnivå Parti- och provisionshandel som vuxit mest sett till antal sysselsatta tätt följd av Post- och kurir-företag.

Tabell 12. Branscher (SNI 2007) som ökat mest 2008-2011, Barkarby-Jakobsberg

SNI-utökad Årlig genomsnittlig

tillväxttakt, procent Antal personer/år Rank 2011 Självförsörjnings-grad 2011

Parti- och provisionshandel 9,3 125,7 3 2,9

Post- och kurirföretag 60,1 120,0 8 3,6

Vårdhem och bostäder med omsorg

12,6 41,3 9 1,1

Källa: ODB

De tre branscher som har minskat mest i genomsnitt per år mellan 2000 och 2009 presenteras i nästa tabell. Endast en av de tre branscherna återfinns bland de tio största branscherna 2009. I en av branscherna, Databehandlingsverksamhet m.m., är nattbefolkningen större än dagbefolkningen, detta eftersom självförsörjningsgraden är lägre än ett.

Tabell 13. Branscher (SNI 2002) som minskat mest 2000-2009, Barkarby-Jakobsberg

SNI2-siffernivå Årlig genomsnittlig

tillväxttakt, procent Antal personer/år Rank 2009 Självförsörjnings-grad 2009 51 Parti- o. agenturhandel, ej motorfordon – 4,0 – 48,7 5 1,8 72 Databehandlingsverk-samhet m.m. – 14,9 – 42,4 16 0,4 32 Tillverkning av telepro-dukter – 6,3 – 19,6 12 2,1 Källa: ODB

Under perioden 2008-2011 var det branschen Maskinindustri som minskade mest sett till antalet sysselsatta. I genomsnitt minskade syssesättningen i denna bransch med 151 personer per år. Maskinidustri utgjorde den näst största branschen i Barkarby-Jakobsberg år 2011.

(31)

Tabell 14. Branscher (SNI 2007) som minskat mest 2008-2011, Barkarby-Jakobsberg

SNI-utökad Årlig genomsnittlig

tillväxttakt, procent Antal personer/år Rank 2011 Självförsörjnings-grad 2011 Maskinindustri – 7,3 – 150,7 2 6,0

Öppna sociala insatser – 15,2 – 82,7 10 0,8

Resebyråer, bevaknings-tjänst, fastighetsservice o.d.

– 14,8 – 68,3 11 0,7

Källa: ODB

Relativ specialisering

Jämfört med övriga Stockholms län har Barkarby-Jakobsberg en hög andel syssel-satta inom branscherna 15 Maskinindustri samt 11 Gummi- och plasvaruindustri. Då andelen sysselsatt dagbefolkning år 2011 i dessa branscher jämförs med motsvarande andel i övriga Stockholms län, visar det sig att sysselsättningsandelarna är 7,3 respek-tive 5,3 gånger högre.

Arbetsgivar- och företagsstruktur

Enligt SCB:s företagsregister fanns 1 670 arbetsgivare i stadskärnan år 2010, varav 1 655 privata och 15 offentliga. Sammantaget hade dessa arbetsgivare 11 823 an-ställda, varav 81 procent bland privata arbetsgivare och 19 procent bland offentliga. Totalt fanns arbetsgivare inom 42 olika branscher enligt SNI 2002 på tvåsiffernivå, av maximalt 60 branscher.

I tabellen nedan presenteras antalet arbetsgivare efter bransch enligt SNI på två-siffernivå i de tio största branscherna, samt antalet anställda hos dessa år 2010. Tabell 15. Arbetsgivare per bransch i Barkarby-Jakobsberg 2010

SNI2 Antal

arbets-givare Procent av totalt antal arbetsgivare Antal anställda Procent av totalt antal anställda 74 Andra företagstjänster 294 17,6  719 6,1 

52 Detaljh. ej med motor-fordon, rep. hush./pers. art.

205 12,3  1 953 16,5  45 Byggverksamhet 148 8,9  606 5,1  51 Parti- o. agenturhandel, ej motorfordon 144 8,6  1 768 15,0  70 Fastighetsverksamhet 124 7,4  250 2,1  93 Annan serviceverksamhet 114 6,8  74 0,6  72 Databehandlingsv erksamhet m.m. 78 4,7  108 0,9 

55 Hotell- och restaurangverk-samhet 69 4,1  260 2,2  60 Landtransport, transport i rörsystem 63 3,8  195 1,6  92 Rekreations-, kultur- o. sportverksamh. 62 3,7  61 0,5  Totalt topp 10 1 301 77,9  5 994 50,7  Källa: SCB (2011) Företagsregistret

(32)

30 Stockholmsregionens regionala stadskärnor – näringslivsstatistik

I Barkarby-Jakobsberg finns flest arbetsgivare inom Andra företagstjänster, 294 stycken, vilket motsvarar cirka 18 procent av antalet arbetsgivare i stadskärnan. Detta är dock inte den största branschen när det gäller antalet anställda. Tabellen visar att det inte nödvändigtvis finns ett tydligt samband mellan antalet arbetsgivare i en bransch och antalet anställda hos dessa arbetsgivare. Exempelvis fanns cirka 7 pro-cent av samtliga arbetsgivare inom SNI 93 Annan serviceverksamhet, medan enbart 0,6 procent av de anställda i hela Barkarby-Jakobsberg arbetade i branschen. Den största branschen när det gäller antalet anställda i stadskärnan, 52 Detaljhandel, har dock näst flest arbetsgivare, 205 stycken, motsvarande cirka 12 procent. Den tredje och fjärde största branschen när det gäller antalet anställda finns inte med i tabellen ovan, då antalet arbetsgivare inom dessa kommer först på 12:e och 13:e plats i stor-leksordningen. Dessa branscher är Hälso- och sjukvård samt Utbildning, som samlar 48 respektive 33 arbetsgivare (2,9 respektive 3 procent av samtliga arbetsgivare i stadskärnan), mot 11,7 respektive 14,2 procent av samtliga anställda i stadskärnan.

Sett till antalet arbetsgivare i de tio branscherna ovan tillhör tre Fastighets- och uthyrningsverksamhet; företagstjänster (SNI 70, 72 och 74), två Handel (SNI 51 och 52) och två Andra samhälleliga och personliga tjänster (SNI 92 och 93).

Ålder på företagen

Av de 1 670 arbetsgivarna (företag och offentliga arbetsgivare) i den regionala stadskärnan år 2010 startade en majoritet, 66 procent, sin verksamhet i Barkarby-

Jakobsberg under 2000-talet.21 procent av arbetsgivarna startade verksamheten

under 1990-talet och 7 procent under 1980-talet. Bland resterande 6 procent är startåret före 1980-talet, eller okänt.

Åldersstrukturen bland arbetsgivarna är därmed mycket nära genomsnittet för

samtliga regionala stadskärnor.12 I figuren nedan illustreras när samtliga arbets givare

i stadskärnan 2010 startade sin verksamhet (med undantag av de 6 procent vars startår är före 1983 eller okänt).

12 Det ovägda genomsnittet för arbetsgivarnas startår i sam-tliga regionala stadskärnor (undantaget centrala region-kärnan) är 66,5 procent under 2000-talet, 21 procent under 1990-talet och 6,1 procent under 1980-talet.

(33)

Figur 4. Arbetsgivarnas startår i Barkarby-Jakobsberg 1983-2010 1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 0 2 4 6 8 10 12 14 16 Ande l ar be ts giva re pe r st ar tå r, procent Startår Källa: SCB (2011) Företagsregistret

In- och utpendling

De största pendlingsströmmarna för Barkarby-Jakobsbergs del går till och från Järfälla kommun, det vill säga den kommun som den regionala stadskärnan är en del av, samt Stockholms stad. I data ingår alltså så kallad inompendling. På grund av att tabellen är rangordnad efter inpendlingskommunerna ingår inte Sundbyberg, som dock är fjärde största utpendlingskommun. 3,1 procent (267 personer) av utpend-lingen från Barkarby-Jakobsberg gick till Sundbyberg år 2011. Det sker en inpendling till Barkarby-Jakobsberg från samtliga kommuner i länet.

Den totala pendlingskvoten13 för Barkarby-Jakobsberg är cirka 1,31, vilket betyder

att inpendlarna till den regionala stadskärnan är 1,31 gånger fler än utpendlarna. Tabell 16. In- och utpendling år 2011, Barkarby-Jakobsberg

Kommun Inpendlare från Procent av alla inpendlare Utpendlare till Procent av alla utpendlare Järfälla 4 173 37,1 2 888 33,5 Stockholm 3 346 29,7 3 661 42,5 Upplands-Bro 728 6,5 158 1,8 Sollentuna 427 3,8 244 2,8 Solna 384 3,4 588 6,8 Totalt topp 5 9 058 80,5 7 539 87,6 Källa: ODB

13 Pendlingskvoten räknas ut genom att dividera antalet inpendlare med antalet utpendlare. En pendlingskvot som understiger ett betyder att det sker en nettoutpendling från den regionala stadskärnan, medan en pendlingskvot som överstiger ett betyder att det sker en nettoinpendling till den regionala stadskärnan.

(34)
(35)
(36)

34 Stockholmsregionens regionala stadskärnor – näringslivsstatistik E20 259 226 261

Skäcklinge

Tumba

Tullinge

Huddinge

Stuvsta

Kungens

Skärholmen

Flemingsberg

HUDDINGE

ST

BOTKYRKA

Flemingsberg ligger till största delen i Huddinge kommun och med en mindre del i Botkyrka kommun. Stadskärnan består av två områden, Flemingsbergs centrum och Flemingbergsdalen.

(37)

Branschstruktur

Tabell 17. Grov branschstruktur i Flemingsberg 2011

SNI Grov14 Antal

anställda

Procent Självförsörjningsgrad15

Jordbruk, skogsbruk och fiske 3 0,0 0,23

Tillverkning och utvinning 357 2,8 1,49

Energi och miljö 0 0,0 0,00

Byggverksamhet 260 2,1 1,01

Handel 331 2,6 0,75

Transport 198 1,6 0,51

Hotell och restauranger 118 0,9 0,25

Information och kommunikation 11 0,1 0,10

Kreditinstitut och försäkringsbolag 3 0,0 0,06

Fastighetsverksamhet 102 0,8 2,76

Företagstjänster 339 2,7 0,50

Civila myndigheter och försvaret 853 6,8 5,88

Utbildning 2 669 21,2 6,09

Vård och omsorg 7 598 60,3 8,05

Personliga och kulturella tjänster, m.m 115 0,9 0,75

Okänd bransch 10 0,1 0,45

TOTALT 12 607 100,0 2,86

Källa: ODB1415

Cirka 60 procent av antalet sysselsatta i Flemingsberg finns inom Vård, omsorg och 21 procent inom Utbildning. Det är branscher som till stor del tillhör den offentliga sektorn. Självförsörjningsgraderna i dessa dominerande branscher är höga, vilket innebär att det sker en nettoinpendling av förvärvsarbetande. Även den tredje största branschen, Civila myndigheter och försvaret, tillhör den offentliga sektorn och har en hög självförsörjningsgrad.

Tabell 18 visar de tio största branscherna i Flemingsberg enligt SNI 2007 på ut-ökad nivå, och ger en något mer detaljerad bild av dagbefolkningens sysselsättnings-struktur.

14 SNI betyder Svensk näringsgrensindelning och är en aktivi-tetsindelning för klassificering av produktionsenheter efter den aktivitet som bedrivs i företag och arbetsställen. SNI är också en branschindelning, då den används till att gruppera produktionsenheter till branscher och för att samla in och redovisa branschstatistik.

15 Förhållandet mellan den förvärvsarbetande dag- och natt-befolkningen, den så kallade “självförsörjningsgraden”, är ett mått på hur “sysselsättningsintensiva” olika regioner är. I regioner med hög självförsörjningsgrad är den arbetande dagbefolkningen fler till antalet än den förvärvs-arbetande nattbefolkningen, vilket betyder att det sker en nettoinpendling av arbetskraft.

(38)

Tabell 18. De tio största branscherna enligt SNI 2007 på utökad nivå i Flemingsberg 2011

Antal anställda

Procent Självförsörjningsgrad

Hälso- och sjukvård 7 103 54,8 21,1

Utbildning 2 669 20,6 6,1

Civila myndigheter och försvaret 853 6,6 5,9

Byggverksamhet 260 2,0 1,0

Öppna sociala insatser 249 1,9 0,8

Vårdhem och bostäder med omsorg 246 1,9 0,8

Transport- och magasinering 172 1,3 0,6

Parti- och provisionshandel 164 1,3 1,3

Maskinindustri 159 1,2 2,7

Detaljhandel 142 1,1 0,6

Totalt topp 10 12 017 92,7 4,8

Källa: ODB

Nästan 93 procent av den förvärvsarbetande dagbefolkningen finns i de tio största branscherna, vilket innebär att Flemingsberg har den största koncentrationen av sysselsatta i de dominerande branscherna jämfört med övriga stadskärnor. Det beror till stor del på de dominerande branscherna Hälso- och sjukvård, Utbildning samt Civila myndigheter och försvaret. Den höga koncentrationen medför att

bransch-diversifieringen16 är förhållandevis låg i jämförelse med övriga regionala stadskärnor,

73 procent. Självförsörjningsgraderna i de tre största branscherna är höga.

16 Branschdiversifiering är ett mått på mångsidigheten i re-gionens branschstruktur och räknas ut på så sätt att antalet branscher där det finns åtminstone en sysselsatt divideras med det totala antalet branscher (i detta fall 52).

(39)

Sysselsättningsutveckling

I figuren nedan presenteras sysselsättningsutvecklingen för dag- och nattbefolkning-en i Flemingsberg mellan år 2000 och 2011.

Figur 5. Sysselsättningsutveckling i Flemingsberg

2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 140 120 100 80 60 40 20 0 Index, år 2000=100

Förvärvsarb. dagbefolkning Förvärvsarb. nattbefolkning Källa: ODB

Sysselsättningsutvecklingen i Flemingsberg har varit positiv för såväl dagbefolk-ningen som för nattbefolkdagbefolk-ningen. I tabellen nedan presenteras de tre branscher för dagbefolkningen som haft den högsta årliga genomsnittliga tillväxttakten (i absoluta tal) mellan år 2000 och 2009.

Tabell 19. Branscher (SNI 2002) som ökat mest 2000-2009, Flemingsberg

SNI2-siffernivå Årlig genomsnittlig

tillväxttakt, procent Antal personer/år Rank 2009 Självförsörjnings-grad 2009 80 Utbildning 3,1 67,2 2 6,1 85 Hälso-/sjukvård, soc. tj., veterinärverks. 0,5 36,7 1 8,8 74 Andra företagstjänster 4,7 10,8 5 0,5 Källa: ODB

De två största branscherna 2009, Utbildning och Hälso- och sjukvård, är också de som vuxit mest i genomsnitt per år under 2000-talet. Självförsörjningsgraderna i dessa branscher är mycket höga, vilket betyder en nettoinpendling av arbetskraft. I den bransch som haft den tredje högsta årliga genomsnittliga tillväxttakten, Andra företagstjänster, finns dubbelt så många förvärvsarbetande bland nattbefolkningen som bland dagbefolkningen. En betydande andel av nattbefolkningen som arbetar i branschen är således utpendlare, samtidigt som branschen växer starkt i den regio-nala stadskärnan.

(40)

38 Stockholmsregionens regionala stadskärnor – näringslivsstatistik

Utbildning, Byggverksamhet och Grafisk industri är de brancher enligt SNI 2007 utökad nivå som haft den högsta årliga genomsnittliga tillväxttakten (i absoluta tal) mellan år 2008 och 2011.

Tabell 20. Branscher (SNI 2007) som ökat mest 2008-2011, Flemingsberg

SNI-utökad Årlig genomsnittlig

tillväxttakt, procent Antal personer/år Rank 2011 Självförsörjnings-grad 2011 Utbildning 2,9 72,7 2 6,1 Byggverksamhet 69,9 69,0 4 1,0

Grafisk industri n.a. 41,3 11 8,9

Not: Inga sysselsatta i branschen Grafisk industri år 2008 varför årlig genomsnittlig tillväxttakt inte kan beräknas för perioden.

Källa: ODB

De tre branscher som haft den högsta negativa årliga genomsnittliga tillväxttakten under perioden 2000-2009 presenteras i nästa tabell. Två av tre branscher som minskat mest i genomsnitt per år återfanns 2009 bland de tio största branscherna i Flemingsberg. Den bransch som haft den tredje mest negativa utvecklingen var 2009 den 26:e största branschen i stadskärnan. I denna bransch är självförsörjningsgraden endast 0,2, vilket betyder att den har en nettoutpendling av sysselsatta.

Tabell 21. Branscher (SNI 2002) som minskat mest 2000-2009, Flemingsberg

SNI2-siffernivå Årlig genomsnittlig

tillväxttakt, procent Antal personer/år Rank 2009 Självförsörjnings-grad 2009 63 Stödtj. till transport, resebyråverks- – 10,7 – 18,9 9 1,9 33 Tillv. av prec./med./op-tiska instr. o. ur – 3,9 – 16,3 4 8,9 28 Tillv. metallvaror, ej maskin/apparater – 29,1 – 11,8 26 0,2 Källa: ODB

De branscher som haft den svagaste sysselsättningsutvecklingen under perio-den 2008-2011 presenteras i Tabell 22. Av perio-denna fram går att sysselsättningen i branschen Maskinindustri, som var den 9:e största branschen i stadskärnan år 2011, minskade med 70 personer personer per år under perioden 2008-2011.

Tabell 22. Branscher (SNI 2007) som minskat mest 2008-2011, Flemingsberg

SNI-utökad Årlig genomsnittlig

tillväxttakt, procent Antal personer/år Rank 2011 Självförsörjnings-grad 2011 Maskinindustri – 24,5 – 70,0 9 2,7 Reklambyråer o.d. – 60,0 – 29,3 29 0,3 Företagskonsulter – 60,5 – 25,3 34 0,3 Källa: ODB

(41)

Relativ specialisering

Jämfört med övriga Stockholms län har Flemingsberg en hög andel sysselsatta inom branschen 47 Hälso- och sjukvård, där andelen sysselsatt dagbefolkning år 2011 var nära 11 gånger högre än i övriga Stockholms län. Denna bransch är också störst i abso-luta tal i Flemingsberg, med drygt 7 000 sysselsatta.

Arbetsgivar- och företagsstruktur

Enligt SCB:s företagsregister fanns 499 arbetsgivare i stadskärnan år 2010, 479 privata och 20 offentliga. Sammantaget hade dessa arbetsgivare 13 904 anställda, 14 procent bland privata arbetsgivare och 86 procent bland offentliga. Som redan på pekats utmärker sig Flemingsberg i den meningen från flera andra regionala stadskärnor, med en hög andel anställda hos offentliga arbetsgivare. Totalt fanns arbetsgivare inom 38 olika branscher enligt SNI 2002 på tvåsiffernivå, maximalt 60 branscher.

I tabellen nedan presenteras antalet arbetsgivare efter bransch enligt SNI på två-siffernivå i de tio största branscherna, samt antalet anställda hos dessa år 2010. Tabell 23. Arbetsgivare per bransch i Flemingsberg 2010

SNI2 Antal

arbets-givare Procent av totalt antal arbetsgivare Antal anställda Procent av totalt antal anställda 74 Andra företagstjänster 104 20,8  251 1,8  45 Byggverksamhet 62 12,4  51 0,4 

52 Detaljh., ej med motorfor-don, rep. hush./pers. art.

49 9,8  94 0,7 

55 Hotell- och restaurangverk-samhet 35 7,0  54 0,4  60 Landtransport, transport i rörsystem 33 6,6  30 0,2  85 Hälso-/sjukvård, soc. tj., veterinärverks. 28 5,6  8 578 61,7  51 Parti- o. agenturhandel, ej motorfordon 28 5,6  147 1,1  92 Rekreations-, kultur- o. sportverksamh. 21 4,2  0 0,0  93 Annan serviceverksamhet 20 4,0  14 0,1  72 Databehandlingsverksam-het m.m. 17 3,4  4 0,0  Totalt topp 10 397 79,6  9 223 66,3  Källa: SCB (2011) Företagsregistret

I Flemingsberg finns flest arbetsgivare inom Andra företagstjänster, 104 stycken, vilket motsvarar cirka 21 procent av arbetsgivarna. När det gäller antalet anställda är dock branschen den femte största, med knappt 2 procent av det totala antalet anställda i Flemingsberg. Tabell 17 visar att det inte nödvändigtvis finns något tydligt

(42)

40 Stockholmsregionens regionala stadskärnor – näringslivsstatistik

samband mellan antalet arbetsgivare i en bransch och antalet anställda hos dessa arbetsgivare. Tabellen illustrerar även vikten av hälso- och sjukvårdsbranschen i Flemingsberg, med cirka 6 procent av det totala antalet arbetsgivare och nästan 62 procent av det totala antalet anställda. Den näst största branschen när det gäller an-talet anställda är Utbildning, som dock inte finns med i tabellen ovan då den när det gäller antalet arbetsgivare återfinns på tolfte plats, med 13 arbetsgivare (2,6 procent av det totala antalet arbetsgivare). I tabellen finns en bransch med 20 arbetsgivare men inga anställda, SNI 92, Annan serviceverksamhet. Denna bransch består alltså uteslutande av ensamföretag i Flemingsberg.

Sett till antalet arbetsgivare i de tio branscherna ovan tillhör två Fastighets- och uthyrningsverksamhet; företagstjänster (SNI 72 och 74), två Handel (SNI 51 och 52) och två Andra samhälleliga och personliga tjänster (SNI 92 och 93).

Ålder på företagen

Av de 499 arbetsgivarna i Flemingsberg år 2010 startade en klar majoritet, 76 procent, sin verksamhet där under 2000-talet. 16 procent av arbetsgivarna startade verksamheten under 1990-talet och 3 procent under 1980-talet. Bland resterande 5 procent är startåret antingen före 1980-talet, eller okänt.

Flemingsberg är därmed den regionala stadskärnan med den högsta andelen arbetsgivare med startår under 2000-talet. I figuren nedan illustreras när samtliga arbetsgivare i stadskärnan 2010 startade sin verksamhet (med undantag av de 5 procent vars startår är före 1983 eller okänt).

Figur 6. Arbetsgivarnas startår i Flemingsberg 1982-2010

0 5 10 15 20 25 1982 1984 1986 1988 1990 1992 1994 1996 1998 2000 2002 2004 2006 2008 2010 Ande l ar be ts giva re pe r st ar tå r, procent Startår Källa: SCB (2011) Företagsregistret

(43)

In- och utpendling

De största pendlingsströmmarna för Flemingsbergs del går till och från Stockholms och Huddinge kommun, som Flemingsberg är en del av. Tredje största in- och ut-pendlingskommun är Botkyrka, som Flemingsberg också finns i. I data ingår alltså pendling till och från de kommuner som den regionala stadskärnan är en del av. På grund av att tabellen är rangordnad efter inpendlingskommunerna ingår inte Solna, som dock är fjärde största utpendlingskommun. 3,9 procent (167 personer) av utpendlingen från Flemingsberg gick till Solna år 2011. Det finns pendlingsströmmar mellan Flemingsberg och samtliga kommuner i länet.

Den totala pendlingskvoten17 för Flemingsberg är cirka 2,87, vilket betyder att

inpendlarna till den regionala stadskärnan är nästan tre gånger fler än utpendlarna. Tabell 24. In- och utpendling år 2011, Flemingsberg

Kommun Inpendlare från Procent av alla inpendlare Utpendlare till Procent av alla utpendlare Stockholm 4 729 38,6 1 735 40,7 Huddinge 2 484 20,3 1 546 36,2 Botkyrka 1 726 14,1 232 5,4 Södertälje 522 4,3 121 2,8 Haninge 475 3,9 74 1,7 Totalt topp 5 9 936 81,2 3 708 86,9 Källa: ODB

17 Pendlingskvoten räknas ut genom att dividera antalet inpendlare med antalet utpendlare. En pendlingskvot som understiger ett betyder att det sker en nettoutpendling från den regionala stadskärnan, medan en pendlingskvot som överstiger ett betyder att det sker en nettoinpendling till den regionala stadskärnan.

(44)
(45)
(46)

44 Stockholmsregionens regionala stadskärnor – näringslivsstatistik

Västerhaninge

Handen

Skogås

Trångsund

Jordbro

Bollmora

Haninge

centrum

HUDDINGE

HANINGE

Den regionala stadskärnan Haninge centrum ligger i Haninge kommun. Kärnan om-fattar två områden, dels stadsdelen Handen med centrummiljö och pendeltågsstation och dels ett externhandelsområde beläget mellan Handen och Vegastaden.

(47)

Branschstruktur

Största bransch är Handel, med nästan 21 procent av den förvärvsarbetande dagbe-folkningen. I likhet med i Flemingsberg är Civila myndigheter och försvaret, Vård och omsorg samt Utbildning också stora branscher. Däremot arbetar en betydligt mindre andel av dagbefolkningen i dessa tre branscher. Haninge är den regionala stadskärna som har lägst självförsörjningsgrad, totalt 1,07, vilket innebär att in- och utpendling-en är ungefär lika stora.

Tabell 25. Grov branschstruktur i Haninge 2011

SNI Grov18 Antal

anställda

Procent Självförsörjningsgrad19

Jordbruk, skogsbruk och fiske 13 0,1 0,72

Tillverkning och utvinning 177 2,0 0,36

Energi och miljö 111 1,3 1,71

Byggverksamhet 851 9,8 0,97

Handel 1 781 20,5 1,35

Transport 632 7,3 1,20

Hotell och restauranger 295 3,4 0,66

Information och kommunikation 62 0,7 0,16

Kreditinstitut och försäkringsbolag 66 0,8 0,33

Fastighetsverksamhet 189 2,2 1,39

Företagstjänster 635 7,3 0,63

Civila myndigheter och försvaret 1 307 15,1 2,73

Utbildning 1 088 12,5 1,46

Vård och omsorg 1 167 13,4 1,12

Personliga och kulturella tjänster, m.m 294 3,4 0,92

Okänd bransch 12 0,1 0,38

TOTALT 8 680 100,0 1,07

Källa: ODB1819

Tabell 26 visar de tio största branscherna i kärnan enligt SNI 2007 på utökad nivå, en mer detaljerad bild av dagbefolkningens sysselsättningsstruktur.

18 SNI betyder Svensk näringsgrensindelning och är en aktivi-tetsindelning för klassificering av produktionsenheter efter den aktivitet som bedrivs i företag och arbetsställen. SNI är också en branschindelning, då den används till att gruppera produktionsenheter till branscher och för att samla in och redovisa branschstatistik.

19 Förhållandet mellan den förvärvsarbetande dag- och natt-befolkningen, den så kallade “självförsörjningsgraden”, är ett mått på hur “sysselsättningsintensiva” olika regioner är. I regioner med hög självförsörjningsgrad är den arbetande dagbefolkningen fler till antalet än den förvärvs-arbetande nattbefolkningen, vilket betyder att det sker en nettoinpendling av arbetskraft.

(48)

46 Stockholmsregionens regionala stadskärnor – näringslivsstatistik

Tabell 26. De tio största branscherna enligt SNI 2007 på utökad nivå i Haninge 2011

Antal anställda

Procent Självförsörjningsgrad

Civila myndigheter och försvaret 1 307 15,1 2,7

Utbildning 1 088 12,5 1,5

Detaljhandel 1 059 12,2 1,5

Byggverksamhet 851 9,8 1,0

Hälso- och sjukvård 663 7,6 1,6

Transport- och magasinering 557 6,4 1,2

Handel med motorfordon 414 4,8 3,0

Parti- och provisionshandel 308 3,5 0,6

Hotell och restauranger 295 3,4 0,7

Öppna sociala insatser 253 2,9 0,7

Totalt topp 10 6 795 78,3 1,3

Källa: ODB

De tre största branscherna på tvåsiffernivå är Civila myndigheter och försvaret, Utbildning och Detaljhandel. Sysselsättningen i dessa tre branscher utgör samman-lagt nästan 40 procent av stadskärnans totala sysselsättning. Totalt finns 78 procent av den förvärvsarbetande dagbefolkningen bland de tio största branscherna, och

branschdiversifieringen20 är 86 procent.

20 Branschdiversifiering är ett mått på mångsidigheten i regionens branschstruktur och räknas ut på så sätt att anta-let branscher där det finns åtminstone en sysselsatt divideras med det totala antalet branscher (i detta fall 52).

(49)

Sysselsättningsutveckling

I figuren nedan presenteras sysselsättningsutvecklingen för dag- och nattbefolkning-en i kärnan mellan år 2000 och 2011.

Figur 7. Sysselsättningsutveckling i Haninge

2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 140 120 100 80 60 40 20 0 Index, år 2000=100

Förvärvsarb. dagbefolkning Förvärvsarb. nattbefolkning Källa: ODB

Medan sysselsättningsutvecklingen för den förvärvsarbetande nattbefolkningen visat en positiv utveckling, särskilt sedan 2004 har utvecklingen för dagbefolkningen varierat mer. En möjlig förklaring till detta är att branschdiversifieringen hos nattbe-folkningen är större än för dagbenattbe-folkningen. Nattbenattbe-folkningen, som till viss del består av utpendlare, är sysselsatt i fler branscher vilket kan minska riskerna för en negativ utveckling. Den skilda utvecklingen skulle också kunna indikera att företag i stads-kärnan har lagt ner verksamheten runt år 2005 (detta gäller bland annat Södertörns högskola, Telia och Södertörns tingsrätt), samtidigt som det är attraktivt att bo i stadskärnan.

De tre branscher för dagbefolkningen som haft den högsta årliga genomsnittliga tillväxttakten under perioden 2000-2009 presenteras i tabellen nedan. De två bran-scher som ökat mest i genomsnitt per år sett till antal personer per år var också 2009 de största branscherna: Utbildning och Offentlig förvaltning. Den bransch som haft den tredje högsta ökningstakten, Byggverksamhet, har något fler sysselsatta bland nattbefolkningen i Haninge.

(50)

48 Stockholmsregionens regionala stadskärnor – näringslivsstatistik

Tabell 27. Branscher (SNI 2002) som ökat mest 2000-2009, Haninge

SNI2-siffernivå Årlig genomsnittlig

tillväxttakt, procent Antal personer/år Rank 2009 Självförsörjnings-grad 2009 80 Utbildning 5,1 45,9 2 1,6

75 Off. förvaltn. o. försvar, obl. soc.försäkr.

2,5 26,8 1 2,8

45 Byggverksamhet 2,8 16,1 5 0,9

Källa: ODB

Under perioden 2008-2011 är det branschen Civila myndigheter och försvaret som haft den mest positiva sysselsättningsutvecklingen följt av Detaljhandel och Bygg-verksamhet. Samtliga dessa branscher tillhörde de absolut största branscherna i stadskärnan år 2011.

Tabell 28. Branscher (SNI 2007) som ökat mest 2008-2011, Haninge

SNI-utökad Årlig genomsnittlig

tillväxttakt, procent Antal personer/år Rank 2011 Självförsörjnings-grad 2011

Civila myndigheter och försvaret

7,1 80,7 1 2,7

Detaljhandel 6,0 57,0 3 1,5

Byggverksamhet 2,9 23,7 4 1,0

Källa: ODB

De tre branscher som minskat mest i genomsnitt per år återfinns i tabellen nedan. Av de tre branscher som minskat mest i genomsnitt per år fanns 2009 endast en bland de tio största branscherna, Hälso- och sjukvård. I den bransch som minskat näst mest, Tillverkning av andra elmaskiner och artiklar, fanns inga sysselsatta bland dagbefolk-ningen 2009 och endast ett fåtal bland nattbefolkdagbefolk-ningen.

Tabell 29. Branscher (SNI 2002) som minskat mest 2000-2009, Haninge

SNI2-siffernivå Årlig genomsnittlig

tillväxttakt, procent Antal personer/år Rank 2009 Självförsörjnings-grad 2009

64 Post- och telekommuni-kationer

-15,7 -89,2 12 1,2

31 Tillv. av andra elmaskiner o. -artiklar -100,0 -22,8 60 0,0 85 Hälso-/sjukvård, soc. tj., veterinärverks. -1,9 -22,8 3 1,0 Källa: ODB

Under perioden 2008-2011 uppvisade branscherna Telekommunikationsbolag, Utbildning och El-, gas-, och värmeverk den svagaste sysselsättningsutvecklingen.

References

Related documents

De angivna yttre regionala stadskärnorna är Barkarby-Jakobsberg, Kista-Sollentuna-Häggvik, Flemingsberg, Södertälje, Täby centrum-Arninge, Kungens kurva-Skärholmen samt

Gustaf III, har en bärande tanke varit att visa hur de båda förfat­ tarna förmedlat franska ord, idéer och litterära impulser till sitt hemland, hur de

Vi återfinner här Gustafs receptivitet - inte minst för T hom as’ patetiska äreminnen eller för den nya, sentimentala strömningen inom dramati­ ken - , den snabbhet

Tillväxt- och regionplaneringsutskottet har sänt förslag till Handlingsprogram Regionala stadskärnor till Hälso- och sjukvårdsnämnden för

Särskild vikt bör läggas på att utveckla samverkan mellan privata och offentliga aktörer, klargöra hur marknadsförutsättningar spelar in för att driva på stads- utveckling och

Utifrån regeringens erbjudande (N2020/00899/RTL) har Region Västerbotten och Region Norrbotten har gemensamt tagit fram ett förslag till regionala program för Europeiska

stödja processer som främjar genomförande av hela systemet med flerkär- nighet i Stockholmsregionen. Åtagandet är en viktig del i RUFS-strategin "Vidareutveckla en flerkärnig och

• Plan- och exploateringsulskoltcl lämnar ärendet till kommunstyrelsen utan eget förslag till