Svensk Frötidning nr 2 mars 2006 6
Många olika arter av rapsvivlar vill knapra hål i stjälkarna. En tidig pyretroidbekämpning mot rapsbaggen håller dock vivlarna på mattan. Men höstrapsens raska marsch norrut i landet gör att man bör hålla koll på den blåvingade rapsviveln. Av Christer Nilsson, Institutionen för växtvetenskap, SLU
Om man skär igenom rapsstjälkar efter blomning så ser ofta märgen missfärgad ut, ibland svart. Det är spår efter olika stammineran-de insekter som man då ser och den svarta färgen är svampen
torr-röta (Leptosphaeria maculans) som hit-tar infektionsvägar med insekternas hjälp.
Tornar på benen
Den vanligaste stammineraren är fyrtandad rapsvivel. Den har fått namnet av att den har små tornar på fyra av benen. Arten är nära släkt med blygrå rapsvivel, har samma storlek och allmänna utseende, men är lite brunare och har en tydig ljus fläck där täckvingarna möter hals-skölden. Djuren övervintrar i mar-ken i buskage och skogar. De kom-mer till fälten samtidigt med den första huvudflygningen av rapsbag-gar i höstrapsen och flyttar så
små-ningom över till våroljeväxterna. Det är svårt att upptäcka djuren i fält eftersom de håller till nära mar-ken, men bekämpning i början av stamsträckningen mot rapsbaggar ger ofta goda effekter också mot viv-larna.
Måttfull bekämpning
I höstoljeväxterna behöver honorna 1-2 veckors ätande på bladen för att bli könsmogna. Äggen sticks in i små gropar i bladskaften och här utveck-las larverna ett tag, men när de blir större äter de sig in i stammen. Spe-ciellt om bladen börjar vissna eller det är många larver i bladskaften, så går larverna snabbare in i
stam-Vivlar vill inte rapsen väl
Frisk och fin. Ledningsbanorna i denna rapsstjälk är obrutna och fungerar för transport av näring, vatten och fotosyntesprodukter under tillväxten. En rapsplanta som angrips av vivellarver mine-ras däremot i stjälken. Det sätter stopp för transport upp och ner i plantan. Foto: Jens Blomquist
7 Svensk Frötidning nr 2 mars 2006
men. Det syns ofta som ett litet hål i bladärret. Många ägg trängs ut ur bladskaften och torkar och dör när plantan tillväxer. Under tiden som larverna finns i bladskaften kan en parasitstekel lägga ägg i dem. Denna stekelart har bara fyrtandad rapsvivel som värddjur och kommer till fältet i andra halvan av stam-sträckningen. Det är viktigt att bara mycket välmotiverade rapsbaggebe-kämpningar görs då.
Hälften angripna
Vi har nämligen undersökt hur många larver som varit parasiterade när vi av olika skäl fångat fyrtandad rapsvi-vellarver under perioden 1997 –2005. Det är alltså inte fråga om en regel-rätt inventering, men ger ändå ett intryck av läget i Skåne. Totalt har vi dissekerat 1150 larver av vilka 50 procent (35-55 procent) varit parasi-terade. Det illustrerar att en felaktigt utförd bekämpning som träffar para-sitsteklarna t. ex. efter vivelns ägg-läggning kan kraftigt öka förekom-sten av vivlar under nästa år. Tappar 20 procent
Larverna äter gångar i stammens märg, främst den nedre delen och detta har normalt ingen betydel-se för skörden. Men när det finns många larver i stammen så kan också ledningsvävnaderna skadas med skördeförluster som följd. Till detta kommer torrötan som ofta finns samtidigt. I Tyskland har man intresserat sig för vivlarna under se-nare år och där görs ofta bekämp-ningar. Man anser att 20-procentiga skördeförluster kan förekomma. I Sverige saknar vi ett försöksmateri-al som kan visa detta och har ingen indikation på förluster i t. ex. för-sök med bekämpning av rapsbagge. Detta kan bero på att en effektiv
rapsbaggebekämpning, dvs un-der tidiga knoppstadier, ofta också ger ganska tillfredsställande effek-ter på viveln och därmed kan inte rapsbagge- och vivelförluster så lätt skiljas åt.
Över tysk tröskel
I Tyskland har man också en an-nan betydligt större närbesläktad vivel att ta hänsyn till (i översätt-ning: ”stora rapsstamviveln”). Den är ytterst sällsynt hos oss. Den be-kämpas i Tyskland före rapsbag-garna och redan vid den första stamsträckningen eftersom den övervintrar i fjolårsfälten och därför flyger över till årsfälten mycket ti-digt. För båda vivlarna gäller att om man i gulskålar har fångat totalt 10 vivlar under en tredagarsperiod så har man ett bekämpningsbehov. Vi följde inflygningen av insekter till höstrapsen under 2002-2004 med gulskålar på Alnarp och under de båda första åren kom det vivlar i så-dan mängd att de tyska tröskelvär-dena överskreds. I båda fallen sked-de inflygningen i mitten av april när rapsen började strecka sig. Huvud-flygningen av rapsbagge inföll också då inom en veckas tid.
Spana in benen
Ibland beror stammineringsskador på rapsjordloppans larver. Detta gäller främst höstoljeväxter i Skåne. Larverna är lätta att skilja från vi-vellarverna. Rapsjordloppans larver har ben, men vivellarverna är alla benlösa. Angreppen är betydelse-fulla bara under 2-3 år av en 7-årspe-riod. Rapsjordloppan finns främst i kustnära områden i Sydsverige och lägger ägg i höstoljeväxtfälten på hösten. Larverna övervintrar i bladskaften och vandrar ibland in i stammarna under våren. I
meller-sta Sverige, där rapsjordloppan inte klarar att övervintra de flesta år, är det istället larverna av blåvingade rapsviveln som förekommer i höst-rapsstammarna, ibland tillsammans med fyrtandade rapsvivelns larver. Blåvingad rapsvivel är svart med blå glans och lika stor som fyrtandad rapsvivel (2,5-3,5 mm). Djuren ”över-somrar” precis som rapsjordloppan efter kläckningen i juli och flyger till rapsfälten i september/oktober. Äggen läggs i bladskaften. När lar-verna blir lite större vandrar de in i stammen och vid tiden för stam-sträckningen kan plantorna vara så urholkade vid kraftiga angrepp att plantorna inte orkar skjuta. Senast kända stora angrepp som lett till betydande skördeförluster var i Öst-ergötland i början av 1970-talet. Håll koll
Vi har under två år inventerat före-komst av stamminerande larver i höstraps i Väster- och Östergötland. Vi har undersökt drygt 15 fält varje år. Vi hittade larver i 19 av de 33 un-dersökta fälten och i samtliga fall rörde det sig om blåvingad rapsvi-vel. Endast i fyra fält fanns det också fyrtandad rapsvivel. Som regel var förekomsten inte så stor, endast ett par larver per stam, men det fanns fält med mer än 10 larver per stam. I de enstaka spillrapsplantor som växer upp i obearbetad vetestubb fanns mycket höga larvtätheter i många stammar. Speciellt i Öster-götland i fjol var inte detta ovan-ligt. Den starkt expanderande höst-rapsarealen i Mellansverige gör att vi i fort-sättningen kanske måste hålla ögonen på detta skadedjur. v
Utan tvivel, en vivel. Den fyrtandade rapsviveln (t.v.) är den vanligaste stammineraren.
Den går att känna igen på att den har små tornar på fyra av benen. I höstrapsens norra od-lingsområden är den blåvingade rapsviveln (nedan) oftare förekommande.
