2014-04-30
Studie om examensgraden för
yrkeshögskoleutbildningar inom
området Data/IT
A study of the graduation rate in higher
vocational education in the area of ICT
AnnaKarin Swenning, Malin Jondell Assbring, Michelle
Andersson och Johanna Enberg
Studie om examensgraden för
yrkeshögskoleutbildningar inom området Data/IT
A study of the graduation rate in higher vocational education in
the area of ICT
Faugert & Co Utvärdering AB, april 2014
AnnaKarin Swenning, Malin Jondell Assbring, Michelle Andersson och
Johanna Enberg
Innehållsförteckning
Sammanfattning 1 Executive summary 3 1. Inledning 5 1.1 Uppdraget 5 1.2 Genomförande 5 1.3 Rapportens disposition 5 2. Vad är en yrkeshögskoleutbildning? 63. Översikt av tidigare studier 7
3.1 Inledning 7
3.2 Exempel på orsaker till avhopp 7
3.3 Exempel på åtgärder för att minska avhopp 9
4. Sammanställning och analys av genomförda intervjuer 12
4.1 Inledning 12
4.2 Urval av utbildningar och intervjupersoner 12
4.3 Frågor för intervjuundersökningen 12
4.4 Typ av utbildningar som studerats 12
4.5 Hur har utbildningen initierats och utformats? 15
4.6 Vilka antogs till utbildningen? 16
4.7 Hur har utbildningen genomförts? 17
4.8 Vilket stöd har getts till de studerande? 19
4.9 Vilka motiv har de studerande haft till att gå utbildningen? 21
4.10 Varför har en del av de studerande inte fullföljt med examen? 22
5. Slutsatser 24
Bilaga A Intervjufrågor för ledningsgruppen 27
Bilaga B Intervjufrågor för utbildningsledare 30
Sammanfattning
Ett av målen för Myndigheten för yrkeshögskolan (MYH) i myndighetens långsiktiga verksamhetsplan är att fler av dem som antas till en utbildning inom yrkeshögskolan också ska fullfölja utbildningen och ta examen. De uppföljningar som myndigheten genomför inom yrkeshögskolan visar att examensgraden varierar mellan och inom olika utbildningsområden och utbildningsinriktningar. Under år 2012 hade utbildningsområdet Data/IT i genomsnitt endast 56 % examensgrad, vilket var lägst bland samtliga utbildningsområden inom yrkeshögskolan.
Syftet med studien har varit att ge en beskrivning av faktorer som kan påverka examensgraden inom utbildningsområdet Data/IT. Uppdraget har dels bestått av en kortfattad översikt av tidigare studier inom ämnet, dels av en intervjuundersökning som riktat sig mot ett begränsat urval av utbildningar inom utbildningsområdet Data/IT.
Intervjuundersökningen har omfattat sju utbildningar och den aktuella utbildningsomgång som studerats är den som avslutades under 2013. Urvalet av utbildningar har innefattat utbildningar till programmerare, nätverkstekniker, systemutvecklare eller mjukvarutestare. Fem av utbildningarna hade en relativt låg examensgrad, två hade en relativt hög examensgrad och söktrycket för samtliga utbildningar varierade från 1,8 upp till 5,1. För sex av de undersökta utbildningarna har särskilda förkunskapskrav ställts. Totalt har 36 personer intervjuats och de kategorier av intervjupersoner som ingått är tidigare studerande, utbildningsledare,
ordföranden eller annan representant för ledningsgruppen samt
studeranderepresentanten för respektive utbildning. Tidigare studerande utgjordes av de som inte fullföljde utbildningen med examen från de fem utbildningar som hade en lägre examensgrad.
Översikten av tidigare studier visar att orsakerna till att en person väljer att avbryta sina studier kan vara många och situationen är ofta komplex. Det är dock möjligt att identifiera några huvudsakliga kategorier av påverkande faktorer utifrån det underlag som vi studerat. Den första kategorin handlar om hur utbildningen i sig, det vill säga hur den utformas och genomförs, kan påverka de studerandes val att fullfölja eller inte fullfölja utbildningen. Det kan till exempel handla om att utbildningen inte har haft den inriktning som de studerande hade önskat, att utbildningen varit för svår, att studietakten varit för hög eller att utbildningen haft en bristande kvalitet. Det kan också handla om dåliga studieresultat och brist på stöd. En annan kategori utgörs av sociala faktorer som exempelvis mobbing, socialt utanförskap, familjesituationen eller
sjukdom. En tredje kategori som kan identifieras handlar om
arbetsmarknadsrelaterade och ekonomiska faktorer, till exempel att de studerande får ett arbete som matchar utbildningen redan innan examen har tagits, men också om svårigheter att klara sig på studiemedel.
Den bild som framträder genom intervjuundersökningen är att det främst har handlat om orsaker som är kopplade till utbildningen i sig samt till arbetsmarknadsrelaterade och ekonomiska faktorer. Endast i liten utsträckning har det handlat om sociala faktorer. I intervjuundersökningen finns det också en tydlig överensstämmelse mellan vad de olika kategorierna av intervjupersoner anger som huvudsakliga skäl till avhopp från de utvalda utbildningarna.
Utbildningsledare, representanter för ledningsgruppen och studeranderepresentanter uppfattar överlag att orsakerna till att en del av de studerande inte fullföljt utbildningen främst har handlat om att de valt fel utbildning, att de haft en bristande motivation eller att vissa utbildningsmoment varit för svåra som exempelvis programmeringen eller mer teoretiska kurser. Att de studerande fått ett arbete eller försökt arbeta parallellt med studierna uppfattades också i en del fall ha orsakat att utbildningen inte fullföljts. Däremot uppfattas inte personliga skäl som exempelvis
sjukdom eller föräldraledighet ha varit någon huvudsaklig anledning till avhopp bland de studerande.
De skäl som de tidigare studerande anger till varför de inte fullföljt utbildningen med examen handlar bland annat om orsaker relaterade till utbildningen i sig som exempelvis bristande motivation och intresse för utbildningen, att utbildningen inte var helt rätt val och/eller att utbildningen i vissa delar varit för svår. Somliga orsaker är specifikt kopplade till utbildningar inom Data/IT. Det handlar om vad som krävs för att klara utbildningen, exempelvis i form av förkunskaper i matematik och programmering, men även om hur utvecklingen inom området Data/IT och arbetsmarknaden ser ut vad gäller krav på examen. Det handlar också om att en del av de tillfrågade upplever att utbildningen inte varit så bra som förväntat och/eller att de inte fått tillräckligt med stöd från lärare och utbildningsledare när de kommit efter. Andra skäl som framkommer är att en del av de studerande har sökt och fått ett arbete under utbildningen eller att de har försökt att arbeta parallellt med utbildningen. Att fullfölja utbildningen har då blivit svårt och i vissa fall även mindre viktigt för den studerande. Att en del av de studerande valt att börja arbeta framför att avsluta utbildningen uppges i en del fall berott på ekonomiska skäl. I andra fall handlar det snarare om att en examen inte alltid bedömts vara en nödvändig förutsättning för att kunna arbeta inom området.
I en fortsatt och mer fördjupad analys är det intressant att se om ett liknande mönster går att urskilja för ett större urval av utbildningar och om orsakerna skiljer mellan olika utbildningsinriktningar. De frågor som har ställts till tidigare studerande i föreliggande intervjuundersökning bör kunna användas som ett underlag i utformningen av en mer omfattande undersökning.
Executive summary
One of the objectives for the Swedish National Agency for Higher Vocational Education is that students admitted to higher vocational education programmes graduate. Studies from the agency show that the percentage of graduates varies between different study fields and programmes. In the year 2012, the average percentage of graduates in the study field of ICT was only 56 %, which was the lowest percentage of graduates among all study fields in higher vocational education.
The purpose of this study has been to provide a description of factors that may affect the percentage of graduates within the study field of ICT. The assignment partly consisted of a brief overview of previous studies on the topic, partly of an interview study directed towards a limited number of programmes in the study field of ICT. The interview study covered seven programmes which all ended in 2013. The selection of programmes included training for programmers, network engineers, system designers and software testers. Of these, five of the programmes had a relatively low percentage of graduates, two had a relatively high percentage of graduates and the number of applicants per position for all selected programmes ranged from 1.8 up to 5.1. Moreover, six of the programmes had specific entry requirements. A total of 36 people were interviewed and the categories of interviewees included were: former students (from the programmes with the lowest percentage of graduates), education providers, and the student representative for each programme.
The overview of previous studies show that there are many reasons why students do not graduate, and the causes are often complex. However, it is possible to identify some general categories of influencing factors. The first category comprises factors concerning the programme itself, such as its design and implementation. Examples in this category include that the programme lacked wanted specialisation, the studies having too high a pace, being too difficult or of inadequate quality. Other factors are poor student achievement and lack of support. Another category consists of social factors such as mobbing, social exclusion, family situation or illness. The third category that can be identified relates to the labour market and economic factors. It may be that students find employment matching the training before graduation, or it can be due to difficulties to cope on student financial aid.
Generally, the impression emerging from the interviews is that the reasons for not graduating are mainly related to the programme itself, as well as to the labour market and to economic factors, and only to a small extent to social factors. Furthermore, in the interview study, there is also a correspondence between what the different categories of respondents indicate as primary reasons for dropouts.
Education providers and student representatives mainly perceive the reasons for not graduating to be the wrong choice of programme, lack of motivation or difficulties in coping with different parts of the programme, such as programming or theoretical courses. In some cases, students were employed before graduation or tried to work while enrolled in the programme, which respondents recognize as a reason for dropouts. However, personal reasons such as illness or parental leave are not considered a principal reason for dropouts, according to this group of interviewees. The reasons for not graduating provided by former students are for example related to the programme itself, such as a lack of motivation and interest, wrong choice of programme and/or that some parts of the programme was too difficult to cope with. Some reasons are specifically linked to the programmes in the study field of ICT. It concerns prerequisites for completing the programme, e.g. specific entry requirements in mathematics and programming, but also the development in the area of ICT and the labour market in terms of graduation requirements. Other reasons mentioned are that the quality of the programme was not as high as expected and/or that students did not receive enough support from teachers and education providers.
Additionally, further reasons for not graduating are that some students were employed while they were still enrolled in the programme, or tried to combine work and education. Completing their education then became too difficult and, in some cases, less important for the student. In some cases students chose to start working instead of completing their education for financial reasons. In other cases, a degree was not seen as a necessary condition for being able to work in the field.
In conclusion, it would be interesting to see if a similar pattern can be discerned for a greater number of programmes and also between different study fields in a further and more in-depth analysis. The questions posed to former students in this interview study can be used as a base for the design of a more comprehensive study.
1. Inledning
1.1 Uppdraget
Ett av målen för Myndigheten för yrkeshögskolan (MYH) i myndighetens långsiktiga verksamhetsplan är att fler av dem som antas till en utbildning inom yrkeshögskolan också ska fullfölja utbildningen och ta examen. De uppföljningar som myndigheten genomför inom yrkeshögskolan visar att examensgraden varierar mellan och inom olika utbildningsområden och utbildningsinriktningar. Examensgraden mäts genom att undersöka hur stor andel av samtliga antagna på respektive utbildning som vid utbildningsomgångens slut har en examen på den aktuella utbildningen. Under år 2012 hade utbildningsområdet Data/IT i genomsnitt endast 56 % examensgrad, vilket var lägst bland samtliga utbildningsområden inom yrkeshögskolan.
Att inte fullfölja utbildningen med examen kan handla om att de studerande avbryter sina studier (i något skede av utbildningen), men också om att de studerande deltar i hela utbildningen men inte fullföljer den med en examen. För en examen krävs att den studerande har fått godkänt i alla ämnen. En studerande kan alltså ha fullföljt hela utbildningen i den bemärkelsen att personen har deltagit i alla moment, men inte fått betyg i alla moment och därför inte heller uppfyllt kraven för examen.
Syftet med uppdraget är att ge en beskrivning av faktorer som kan påverka examensgraden inom utbildningsområdet Data/IT. Resultatet av utredningen är tänkt att utgöra ett underlag för mer fördjupade studier inom området och för eventuella insatser av såväl myndigheten som utbildningsanordnare.
Uppdraget består dels av en kortfattad översikt av tidigare studier inom ämnet, dels av en intervjuundersökning som riktat sig mot ett begränsat urval av utbildningar med låg respektive hög examensgrad inom utbildningsområdet Data/IT.
1.2 Genomförande
Faugert & Co Utvärdering AB har under perioden februari–april 2014 genomfört det arbete som redovisas i denna rapport. Studien har genomförts av AnnaKarin Swenning (projektledare), Malin Jondell Assbring, Johanna Enberg och Michelle Andersson. Göran Melin har varit kvalitetssäkrare.
Datainsamlingen har bestått av:
Dokumentstudier
Avstämningsmöten med MYH
Intervjuer med 36 personer
Tolkningsseminarium den 1 april 2014 vid vilket vi redovisade våra observationer och preliminära slutsatser för diskussion och återkoppling. Vid tolkningsseminariet deltog sex personer från MYH: Paula Kossack, Britt-Inger Stoltz, Linda Wiklund, Christer Carmegren, Bengt Olof Åradsson och Gustaf Åhman.
1.3 Rapportens disposition
Denna rapport börjar – efter detta inledande kapitel 1 – med en kort genomgång av utgångspunkter och avgränsningar för studien. I kapitel 3 görs en översiktlig kartläggning av tidigare studier inom området och i kapitel 4 ges en sammanfattning och analys av genomförda intervjuer och dokumentstudier. Avslutningsvis dras i kapitel 5 slutsatser kring de exempel på orsaker som framkommit i undersökningen. De intervjuguider som utvecklats och använts för uppdraget återges i Bilaga 1-3.
2. Vad är en yrkeshögskoleutbildning?
Yrkeshögskolans utbildningar ska svara mot arbetsmarknadens behov och bedrivas i nära samarbete med arbetslivet. Utbildningsanordnare kan vara exempelvis privata utbildningsföretag, kommuner, landsting samt universitet och högskolor. Utbildningsanordnarna kan ansöka om statsbidrag för att genomföra en yrkeshögskoleutbildning hos MYH. Bidrag beviljas normalt sett för högst två utbildningsomgångar i följd och sedan behöver utbildningsanordnaren ansöka på nytt. För att kunna påbörja en utbildning på yrkeshögskolan krävs det att man har avlagt en gymnasieexamen inom gymnasieskolan eller vuxenutbildningen, har en annan utbildning som motsvarar en gymnasieexamen, bor och är behörig till liknande utbildning i Danmark, Island, Norge eller Finland eller att man på något annat sätt skaffat sig den kompetens som krävs för att klara av utbildningen. På vissa utbildningar finns det dessutom krav på särskilda förkunskaper, vilket bedöms vara nödvändigt för att personen ska kunna tillgodogöra sig utbildningen. Ofta rör det sig om kompetens motsvarande en kurs inom gymnasieskolan, arbetslivserfarenhet etc. Utbildningsanordnare kan dock även anta personer som inte uppfyller de ovan nämnda kraven om dessa bedöms klara av utbildningen och att arbeta inom området. Utbildningarnas längd varierar, men de flesta är mellan ett och två år. De spänner över en rad olika områden, varav Data/IT är ett av områdena. Samtliga utbildningar är eftergymnasiala, avgiftsfria och berättigar till studiemedel från CSN. De flesta av yrkeshögskolans utbildningar innefattar lärande som är förlagt på en arbetsplats. Inom yrkeshögskolan kallas detta för LIA, vilket är en förkortning för "lärande i arbete". LIA kan ges som en eller flera betygsgivande kurser. Utbildningarna kan leda till en yrkeshögskoleexamen efter minst ett år eller en kvalificerad yrkeshögskoleexamen efter minst två år. Poängsystemet som används innebär att en veckas heltidsstudier resulterar i fem yrkeshögskolepoäng (YH-poäng). Det innebär att ett års heltidsstudier omfattar 200 YH-poäng.1
Utmärkande för yrkeshögskolan är att de företag och organisationer som är knutna till utbildningarna är aktiva när det gäller såväl planering som genomförande av utbildningarna. Arbetslivets representanter sitter med i utbildningarnas ledningsgrupper, där även en studeranderepresentant finns med. Ledningsgruppen är även ansvarig för att se till att ett systematiskt kvalitetsarbete bedrivs på utbildningen. Det är därför av stor betydelse att det finns ett system för hur ledningsgruppen kan kontrollera utbildningens kvalitet.2
Under 2013 fanns det ungefär 4700 studerande på utbildningar inom Data/IT, fördelade på 170 utbildningsomgångar vilka pågick hela eller delar av 2013. Den genomsnittliga examensgraden inom området var 59 % och det genomsnittliga söktrycket var 4,1. Ett annat utmärkande drag var att 78 % av de studerande utgjordes av män.3
1 Myndigheten för yrkeshögskolan ”Yrkeshögskoleutbildning”, 2013
2 Myndigheten för yrkeshögskolan ”Myndighetens syn på ledningsgruppsarbete inom yrkeshögskolan”,
2013
3. Översikt av tidigare studier
3.1 Inledning
I detta kapitel ges en kortfattad översikt av tidigare studier som handlar om orsaker till varför studerande väljer att inte fullfölja utbildningen. För att få fram ett underlag som är så relevant som möjligt för svenska yrkeshögskoleutbildningar har fokus legat på forskning och analyser som genomförts i Sverige. I genomgången har vi dock funnit relativt få rapporter och studier från Sverige om orsaker till avhopp. Det har även varit svårt att hitta undersökningar som specifikt berör yrkeshögskoleutbildningar. Vi har därför utvidgat översikten till att innefatta undersökningar om avhopp från gymnasieutbildningar och yrkesexamensprogram på högskolenivå. Vi har även vidgat perspektivet till att omfatta de övriga nordiska länderna. Eftersom dessa länder delvis har en liknande uppbyggnad av utbildningssystemet, anser vi att resultaten från undersökningar i andra nordiska länder utan större problem kan appliceras på svenska förhållanden.
De rapporter och studier som vi har inkluderat i översikten har framförallt hittats via hemsidor tillhörande ansvariga myndigheter i respektive land, Nordiska ministerrådet samt utbildningsanordnare på olika nivåer. För att översikten ska spegla det aktuella kunskapsläget har endast material från de senaste tio åren inkluderats. Översikten gör inte anspråk på att vara heltäckande, men bör ge en bild av tänkbara orsaker till avhopp samt vilka åtgärder som kan vidtas.
3.2 Exempel på orsaker till avhopp
Orsakerna till att en person väljer att avbryta sina studier kan vara många och situationen är ofta komplex. I tidigare undersökningar har ofta orsakerna till studieavbrott delats upp i två kategorier; dels orsaker relaterade till de studerandes bakgrund, förutsättningar och hemmiljö, dels orsaker som kan påverkas av utbildningsanordnare och lärare m.fl.4.
3.2.1 Utbildningen och de studerandes förutsättningar att klara den
Flera av de undersökningar som vi tagit del av pekar på att utbildningen i sig, det vill säga hur den utformas och genomförs, kan påverka de studerandes val att fullfölja eller inte fullfölja utbildningen.
Högskoleverket publicerade 2010 en rapport som undersökte vad studieuppehåll och studieavbrott berodde på inom yrkesexamensprogram med låga examensfrekvenser. I undersökningen tillfrågades studenter som valt att avbryta sina yrkesexamensstudier eller ta studieuppehåll om vad som var den huvudsakliga orsaken till deras studieavbrott. Av de svarande var det 45 % som angav att det berodde på själva utbildningen. Inom denna kategori berodde det främst på att studenterna ansåg att utbildningen inte hade den inriktning de önskade. Av de som svarat var det närmare en tredjedel av studenterna som uppgav detta som skäl. Detta svar var särskilt vanligt bland de studenter som inte hade den valda utbildningen som förstahandsval. Att avhoppet berodde på dåliga studieresultat eller på att studenten tyckt att utbildningen var för svår var också en vanlig anledning (17 respektive 12 %). Kvaliteten i utbildningen kan också vara avgörande för en students beslut att fortsätta eller avbryta sina studier. Av de yrkesexamensstudenter som valde att avbryta utbildningen på grund av utbildningen i sig, var det 12 % som ansåg att det var låg kvalitet på utbildningen.5
När SCB 2007 undersökte varför gymnasieelever hoppar av gymnasieskolan var också faktorer relaterade till utbildningen avgörande för en del av de svarande. Närmare 25
4 E. Markussen (red.). ”Frafall i utdanning for 16-20 åringer i Norden”, Nordiska ministerrådet, 2010 5 L. Eriksson. ”Orsaker till studieavbrott”, Högskoleverket, 2010
% angav att den huvudsakliga orsaken exempelvis var att utbildningen hade fel inriktning, att studierna var för svåra, att de inte fick tillräckligt stöd i skolarbetet eller att studietakten var för hög.6 En annan möjlig förklaring till avhopp är brist på
motivation eller skoltrötthet. Närmare 40 % av de svarande i den undersökning av SCB som nämns ovan angav detta som skäl till avbrott.
En ytterligare orsak som nämns i flera av undersökningarna är brist på stöd. Enligt Högskoleverkets rapport om yrkesexamensprogram med låga examensfrekvenser var det 20 % av studenterna som avbröt sina studier eller tog studieuppehåll på grund av att de upplevde att de inte fått tillräckligt stöd eller för att studierna upplevdes som för svåra.7 Motsvarande situation inom gymnasieskolan speglas bland annat i den studie
om avhopp från gymnasieskolan som SCB har gjort. Studien redovisar ett resultat liknande det som presenterades för yrkesexamensstudenterna: 13 % ansåg att de inte fått tillräckligt stöd, att studietakten var för hög eller att studierna var för svåra.8 Det
här problemet speglas också i Ungdomsstyrelsens intervjustudie från 2013 med ungdomar som hoppat av gymnasieskolan. Där lyfts bristen på engagemang från lärare samt brist på pedagogiskt stöd som betydande orsaker till ungdomarnas avhopp.9
Formen för utbildningen kan också sannolikt påverka de studerandes val. En studie från 2006 som genomförts vid Umeå universitet visar att utbildningar som bedrivs på distans med IT-stöd har ofta en högre avhoppsfrekvens samt en lägre andel som har som mål att fullfölja utbildningen. Dessa studenter uppgav ofta att de avbrutit utbildningen på grund av tidsbrist. Framförallt skedde avhoppen när de studerade något annat parallellt. Studenter som förvärvsarbetade samtidigt fullföljde dock ofta sin utbildning.10
3.2.2 Sociala faktorer
Att sociala faktorer såsom trivsel, familjesituation, sjukdom osv. kan vara av stor betydelse för en persons beslut om att fullfölja en utbildning visar Högskoleverkets undersökning av yrkesexamensstudenter. Detta angavs vara den näst vanligaste huvudsakliga orsaken till avbrott bland de svarande i den undersökningen. Av de studenter som avbrutit sina studier eller tagit studieuppehåll uppgav 29 % att det främst berodde på sociala faktorer. Av dessa var det en del som blev sjuka och på grund av detta inte hade möjlighet att studera. Andra uppgav att de inte kunde kombinera familjelivet med studier och därför tvingades hoppa av och ett ytterligare skäl som angavs av de svarande var att de inte trivdes.11 I studien hade studenterna
dock ingen möjlighet att förklara närmare vad bristen på trivsel berodde på.
Den studie som genomförts av Ungdomsstyrelsen om ungdomar som hoppat av gymnasieskolan pekar framförallt på de sociala faktorernas betydelse. Mobbning och socialt utanförskap är de vanligaste orsakerna som nämndes i detta sammanhang. De var en avgörande faktor för ungdomarnas studieavbrott.12
3.2.3 Arbetsmarknadsrelaterade och ekonomiska faktorer
En av undersökningarna visar också att arbetsmarknadsrelaterade och ekonomiska faktorer kan påverka orsaker till avhopp. Högskoleverkets utredning visar att 16 % av
6 A. Karlsson. ”Ungdomar utan fullföljd gymnasieutbildning”, SCB, 2007 7 L. Eriksson. ”Orsaker till studieavbrott”, Högskoleverket, 2010 8 A. Karlsson. ”Ungdomar utan fullföljd gymnasieutbildning”, SCB, 2007 9 L. Kolouh. ”Tio orsaker till avhopp”, Ungdomsstyrelsen, 2013
10 P. Westerberg & G. Mårald. ”Avbrott på nätutbildningar – en studie av när och varför studenter hoppar
av alternativt fullföljer IT-stödda distanskurser”, Umeå universitet, 2006
11 L. Eriksson. ”Orsaker till studieavbrott”, Högskoleverket, 2010 12 L. Kolouh. ”Tio orsaker till avhopp”, Ungdomsstyrelsen, 2013
dem som avbrutit sina yrkesexamensstudier eller tagit studieuppehåll angav att de gjort detta främst av arbetsmarknadsskäl. De flesta av dem svarade att de fått ett arbete som matchade deras utbildning.13
I samma undersökning svarade 9 % av de studenter som avbrutit sina studier på yrkesexamensprogram eller tagit studieuppehåll att de gjorde detta på grund av ekonomiska faktorer.Det rör sig främst om att studenterna inte tagit tillräckligt med poäng föregående termin för att fortsätta få studiestöd, eller att de inte ansåg sig vara kapabla att klara sig på studiemedel. En ytterligare anledning som nämns är att studenterna inte ville öka sin skuldsättning.14
3.3 Exempel på åtgärder för att minska avhopp
I en del av de undersökningar som vi studerat förs resonemang om vilka åtgärder som kan vidtas för att minska avhopp. Nedan ges en kort sammanfattning av en del av de exempel som vi hittat.
3.3.1 Förbättrad kvalitet i utbildningen
En studie från Sveriges kommuner och landsting (SKL) visar att ökat utbyte av erfarenhet och ökat samarbete mellan lärare inom gymnasieskolan har bidragit till att kompetensen har höjts och individuella lösningar för elever har lättare kunnat skapas. Studien från SKL konstaterar också att när lärarna har fått utveckla sin kompetens genom kollegialt utbyte har utbildningens kvalitet höjts.15 Inom den svenska
gymnasieskolan har antagningskraven till yrkesprogrammen blivit mer omfattande.16
Ett av målen med införandet av högre antagningskrav var att minska andelen elever som på grund av bristande förkunskaper inte klarar av att fullfölja utbildningen. På så sätt blir de högre kraven en åtgärd för att minska antalet avhopp från yrkesutbildningarna.17
Betydelsen av kontakter med arbetslivet och praktik tas också upp i en del av rapporterna. Studien från SKL visar att ökad kontakt med arbetslivet har utmynnat i att utbildningen utvecklats. Ett framgångsrikt samarbete mellan arbetsliv och skola motiverar studenterna att fortsätta sina studier och relevansen av utbildningen blir tydlig. Betydelsefullt är också det faktum att det på praktikplatserna finns utbildade handledare som kan coacha eleverna under praktikperioden.18 I en studie från
Nordiska ministerrådet har de åtgärder som görs i de nordiska länderna för att minska avhoppen i gymnasieskolan sammanställts. Bland annat har flera länder ökat andelen praktik i yrkesutbildningarna. Man har dock inte kunnat fastslå att en större andel praktik faktiskt minskar andelen avhopp.19
3.3.2
Ökat stöd till studenternaSKL har sammanställt vilka faktorer som är av stor vikt för att gymnasieelever ska fullfölja sin utbildning. Både behovet av bra kontakt med lärare som uppmuntrar och tror på elevens kapacitet, och ökat stöd i form av extrainsatser nämns. Det betonas framförallt att det ska finnas rutiner för hur man går tillväga när en elev behöver extra stöd så att insatser snabbt kan sättas in.20 Liknande åtgärder har vidtagits på 13 L. Eriksson. ”Orsaker till studieavbrott”, Högskoleverket, 2010
14 L. Eriksson. ”Orsaker till studieavbrott”, Högskoleverket, 2010 15 M. Klefbom. ”Motverka studieavbrott”, SKL, 2012
16 ”Yrkesutbildning i Europa. Översikt över den svenska yrkesutbildningen”, Skolverket, 2012
17 ”Regeringens proposition 2008/09:199 Högre krav och kvalitet i den nya gymnasieskolan”, Regeringen,
2008
18 M. Klefbom. ”Motverka studieavbrott”, SKL, 2012
19 E. Markussen (red.). ”Frafall i utdanning for 16-20 åringer i Norden”, Nordiska ministerrådet, 2010 20 M. Klefbom. ”Motverka studieavbrott”, SKL, 2012
universitet och högskolor. Forskare på KTH beskriver ett arbete på KTH där extra stöd har satts in för de studenter som inte klarat av en av de första tentorna. Stödet har bestått av undervisning i mindre grupper, vilka leds av en student med kunskaper inom ämnet. Av de studenter som deltog var det en förhållandevis stor andel som sedan klarade av omtentamen. Övriga lärare visste om och hade accepterat att dessa elever la ner mer tid på studierna inför omtentamen och accepterade en viss sänkning av ambitionsnivån i övriga kurser. En annan insats för att förbättra resultaten och motverka studieavbrott är att erbjuda extra undervisning under den första kursen. Studenter som kommit längre i utbildningen undervisar om ämnet och om studiemetoder.21
I en studie av avbrott från Umeå universitet konstateras att framförallt studenter som inte har studievana kan ha ett behov av att få tydliga ramar att förhålla sig till. Tydlig information om vad som förväntas av studenterna och hur undervisningen kommer att gå till kan hjälpa denna grupp. Vidare kan en introduktionskurs i de studiemetoder som används göra att studenternas självförtroende stärks och därmed minska risken för avhopp.22 Det krävs enligt en studie från Luleå tekniska universitet både
akademisk och social integration för att studenter ska välja att fullfölja utbildningen. Detta kan uppnås genom till exempel kontakt med alumner, insparksverksamhet och introduktion till studieteknik.23 På Uppsala universitet har de studenter som läser
tekniskt basår erbjudits en introduktionskurs. Den innehåller en introduktion till universitetsstudier och studieteknik samt ger studenterna möjlighet att träffa både lärare och medstudenter. Andelen studenter som fullföljt studierna har ökat med ca 15 % jämfört med de studenter som inte läste introduktionskursen.24
3.3.3 Sociala faktorer
Studien från Umeå universitet betonar också betydelsen av sociala relationer med studenter, lärare och övrig personal för att studenter ska lyckas med studierna och fullfölja dem.25 På Linköpings universitet har man undersökt utbildningar där det
finns en sned könsfördelning. Frågan är vilka åtgärder som kan vidtas för att rekrytera fler personer från det underrepresenterade könet samt hur man kan arbeta aktivt för att dessa personer ska stanna kvar på utbildningen. Det finns annars en risk att dessa studenter i större utsträckning avbryter utbildningen. Exempel på åtgärder är att skapa ett nätverk för de individer som tillhör det underrepresenterade könet, se till att det finns förebilder inom lärarkåren, arbeta med personalens bemötande av studenterna samt belysa olika karriärvägar och möjligheter inom utbildningen. Det sistnämnda tros ibland kunna motivera fler studenter från det underrepresenterade könet att söka.26
3.3.4 Aktiva åtgärder vid frånvaro
I SKL:s rapport från 2012 om hur studieavbrott kan motverkas pekar man på forskning som visar att frånvaro är en indikator på att något inte fungerar i elevens utbildning. Frånvaro är en varningssignal för ett eventuellt avhopp. För att undvika dessa avhopp har tidigare undersökningar visat att insatser för att förbättra dessa
21K. Blom, L. Filipsson & S. Östlund. ”På spåret – att hjälpa studenter med dåliga förkunskaper”, Kungliga
Tekniska högskolan, 2009
22 P. Westerberg & G. Mårald. ”Avbrott på nätutbildningar – en studie av när och varför studenter hoppar
av alternativt fullföljer IT-stödda distanskurser”, Umeå universitet, 2006
23 Å. Wikberg-Nilsson. ”Mentorskap för studenter. Stödåtgärder för ökad kvalitet och genomströmning.”,
Luleå tekniska universitet, 2008
24 J. Andersson Chronholm & S. Andersson. ”Introduktion till universitetsstudier – ett sätt att behålla fler
studenter.” I: Högre utbildning. Vol. 1 Nr. 1 2011
25 P. Westerberg & G. Mårald. ”Avbrott på nätutbildningar – en studie av när och varför studenter hoppar
av alternativt fullföljer IT-stödda distanskurser”, Umeå universitet, 2006
elevers situation med hjälp av t.ex. handlingsplaner är essentiella. Arbete med handlingsplaner och tidiga insatser mot frånvaro har visat sig vara effektiva inom gymnasieskolan och avhoppsfrekvensen har sjunkit.27
4. Sammanställning och analys av genomförda intervjuer
4.1 Inledning
I detta kapitel ges en sammanställning och analys av den intervjuundersökning som genomförts. Inledningsvis ges en kort beskrivning av hur intervjuundersökningen lagts upp samt vilken typ av utbildningar som studerats och vad som kännetecknar dem gällande inriktning och upplägg, behörighet, söktryck och antagning av studerande samt examensgrad. Efter detta följer en redovisning av intervjuundersökningens resultat.
4.2 Urval av utbildningar och intervjupersoner
I dialog med MYH har sju utbildningar valts ut för att ingå i studien och den aktuella utbildningsomgång som studerats är den som avslutades under 2013. Fem av de utbildningar som valts ut hade en relativt låg examensgrad och två hade en relativt hög examensgrad. En av de sju utvalda utbildningarna har genomförts som en distansutbildning.
De kategorier av personer som har intervjuats är utbildningsledare, ordföranden eller annan representant för ledningsgruppen samt studeranderepresentanten för respektive utbildning. Vi har även intervjuat ett begränsat urval av tidigare studeranden som inte fullföljt utbildningen med examen från de fem utbildningar som hade en lägre examensgrad. Totalt har sju utbildningsledare intervjuats, samt sju representanter för ledningsgruppen och totalt 22 studerande, varav sju studeranderepresentanter och 15 tidigare studerande utan examen. Ytterligare en tidigare studerande har svarat per e-post och svaret har inkluderats i undersökningen.
4.3 Frågor för intervjuundersökningen
Frågorna i intervjuundersökningen har utvecklats i samverkan med MYH och utgångspunkten har varit att fånga upp vilka tänkbara orsaker det kan finnas till att en del studerande inom utbildningsområdet Data/IT inte tar examen. Vi har utgått från de exempel på orsaker och påverkande faktorer som vi kunde se i den översikt av tidigare studier som genomförts och utifrån dessa identifierat ett antal frågeområden för intervjuerna.
De frågeområden som tagits upp i intervjuerna med utbildningsledare och representanter för ledningsgruppen är primärt hur utbildningen har initierats och utformats, hur antagningen av studerande har skett, hur utbildningen har genomförts, vilket stöd som har getts till de studerande och vilka tänkbara skäl som kan finnas till att en del av de studerande inte har fullföljt utbildningen med examen.
I intervjuerna med tidigare studerande har vi frågat om vilka motiv de har haft till att gå utbildningen, vilken kvalitet som de anser att utbildningen har haft, vilket stöd de fått under utbildningen samt vilket det huvudsakliga skälet varit till att de inte tog examen. I urvalet av tidigare studerande har vi så långt som möjligt försökt få med personer som hoppade av utbildningen både i ett tidigt och sent skede samt studerande som genomgått hela utbildningen men inte fått examen.
Studeranderepresentanterna har i huvudsak fått svara på samma frågor som övriga studerande, men även en del av de frågor som ställts till utbildningsledarna och representanterna för ledningsgruppen. Genom att studeranderepresentanterna har deltagit i ledningsgruppen kan de förväntas ha en annan överblick över hur utbildningen genomförts och vilka skäl som kan finnas till att en del av de studerande inte fullföljt utbildningen med examen.
4.4 Typ av utbildningar som studerats
Samtliga utbildningar som valts ut befinner sig inom utbildningsområdet Data/IT, men skiljer sig något åt vad gäller inriktning, längd och upplägg. Det handlar om utbildningar till programmerare, nätverkstekniker, systemutvecklare eller
mjukvarutestare. Fyra av utbildningarna pågick under två år och omfattade 400 yrkeshögskolepoäng. I två av fallen var utbildningen ett år och i ett fall var utbildningen ett och ett halvt år lång. Endast en av utbildningarna gavs som en distansutbildning, alla andra utbildningar var bundna till ett campus. En del av utbildningarna har byggt på utbildningsanordnarens tidigare erfarenheter av liknande utbildningar medan andra var helt nystartade. Bland utbildningsanordnarna finns både privata företag och kommunalt ägda skolor representerade.
En viktig del av yrkeshögskoleutbildningen är LIA (lärande i arbete) och det har ingått i samtliga utbildningar. Hur LIA organiserades på de utvalda utbildningarna har dock varierat något. I vissa fall fanns det en sammanhållen kurs, i andra fall var LIA uppdelad i olika kurser. På en del utbildningar där det fanns flera LIA-kurser fokuserade varje kurs på ett visst ämnesområde. De allra flesta utbildningar bestod till en tredjedel av LIA, men på en av utbildningarna var andelen LIA något lägre.
Grundkravet för alla yrkeshögskoleutbildningar är enligt regelverket att de sökande ska ha en gymnasieexamen eller motsvarande för att kunna antas. Därutöver får det ställas särskilda förkunskapskrav vilket var fallet för sex av de undersökta utbildningarna. Det rörde sig främst om kunskaper i Engelska A eller B, Matematik B eller C, och i viss utsträckning Svenska A eller B. Även förkunskaper motsvarande ämnet Datorkunskap krävdes på ett par av utbildningarna. Endast en av utbildningarna hade som krav att de studerande skulle ha förkunskaper i Programmering C.
Söktrycket på de utvalda utbildningarna varierade från 1,8 upp till 5,1. För de flesta utbildningarna var söktrycket mellan 2 och 3 sökande per plats. Om man ser till samtliga utbildningar som ges inom utbildningsområdet Data/IT så låg söktrycket under 2013 i genomsnitt på 4,1, vilket innebär att en del av de utbildningar som studerats här låg under genomsnittet för området.
Som Figur 1 visar så varierade antalet platser på utbildningarna från 22 upp till 35 platser. Antalet sökande var dock ofta betydligt fler. På tre av utbildningarna valde man att ta in några fler studerande än antalet utbildningsplatser, medan det på två utbildningar rådde den omvända situationen.
Figur 1 Antal studerande, platser och sökande för respektive utbildning
Av de antagna var en övervägande majoritet män, oftast utgjorde de över 80 % av de studerande på de utvalda utbildningarna. Ett undantag fanns dock och på den utbildningen var det nästan lika många kvinnor som män.
0 50 100 150 200 Utbildning 7 Utbildning 6 Utbildning 5 Utbildning 4 Utbildning 3 Utbildning 2 Utbildning 1 Antal studerande Antal platser Antal sökande
Medelåldern vid utbildningarnas start rörde sig mellan 24 och 26 år på fem av de undersökta utbildningarna, medan resterande två utbildningar hade en medelålder på 31 respektive 36 år. På de utbildningar som hade en högre medelålder var åldersfördelningen förhållandevis jämn, ingen åldersgrupp dominerade. En av de utbildningar som hade en högre medelålder var distansutbildningen.
Figur 2 visar att två av utbildningarna hade en examensgrad som var förhållandevis hög, ungefär 70 % av de studerande tog examen. Examensgraden på de övriga fem utbildningarna låg alla under 60 % och de flesta av utbildningarna hade en examensgrad på ungefär 40–50 %. Av de studerande som inte fick examen avbröt en del utbildningen, medan vissa fullföljde hela utbildningen utan att få fullständiga betyg.
Figur 2 Antal studerande och examinerade för respektive utbildning
Utbetalning av medel till utbildningarna sker halvårsvis och vid dessa rekvisitionstillfällen görs det en uppföljning av hur många studerande som är kvar på utbildningen. Baserat på den statistiken går det att se att det skett en del förändringar i form av avhopp från utbildningarna vid det sista rekvisitionstillfället (se Figur 3).
0 10 20 30 40 Utbildning 7 Utbildning 6 Utbildning 5 Utbildning 4 Utbildning 3 Utbildning 2 Utbildning 1 Antal examinerade Antal studerande
Figur 3 Andelen studerande (i procent) som är kvar vid den sista rekvisitionen
Vad gäller de utvalda utbildningarna så går det inte att se någon direkt koppling mellan graden av söktryck, relevanta förkunskapskrav, medelåldern på de studerande och examensgraden, utan bilden som framträder är väldigt varierad.
4.5 Hur har utbildningen initierats och utformats?
Både utbildningsledare och representanter från ledningsgruppen vittnar om att utbildningarna tagits fram i ett nära samarbete med arbetslivet. Inför utbildningens start har utbildningsanordnaren kontaktat ett flertal företag. En del av dessa har sedan deltagit i ledningsgruppen, medan andra företag endast kontaktats för att få en uppfattning av rekryteringsbehovet. Flera av utbildningarna var en vidareutveckling av tidigare utbildningar inom samma område och vissa av utbildningarna har genomförts i flera omgångar. Då har ofta redan uppbyggda kontakter med arbetslivet använts för att anpassa utbildningen till det aktuella behovet på arbetsmarknaden. Syftet med att ha en dialog med företagen har varit att se till att utbildningen verkligen svarar mot ett reellt behov av kompetens på arbetsmarknaden. I flera fall har ledningsgruppen varit med och arbetat fram vilka delar som utbildningen ska innehålla och i något fall har även utbildningsplanen utvecklats tillsammans med ledningsgruppen.
Det poängteras av de intervjuade att det är oerhört viktigt att kontrollera att utbildningen är uppdaterad och att de studerande får de kompetenser som just nu efterfrågas. En av representanterna för en ledningsgrupp uttrycker att det är mycket positivt för deltagande arbetsgivare att kunna påverka en utbildning som de sedan kan rekrytera studerande från.
Det verkar ha varierat om initiativet till utbildningen har kommit från utbildningsanordnaren eller från potentiella arbetsgivare. I två fall verkar initiativet ha kommit direkt från arbetsgivarna. I det ena fallet växte initiativet fram i en ledningsgrupp där man diskuterade vilken kompetens som behövdes på arbetsmarknaden, vilket ledde fram till en ny utbildning. I det andra fallet var det en arbetsgivare som hörde av sig till en utbildningsanordnare då det fanns en stor brist på personal med den efterfrågade kompetensen.
En aspekt som lyfts fram för flera av utbildningarna är att det sker en så snabb utveckling inom området att det kan vara svårt för utbildningarna att hålla sig uppdaterade. Det finns en risk att vissa utbildningsmoment är inaktuella. När ett teknikskifte sker blir det en avvägningsfråga när en utbildning ska gå över till att lära ut den nya tekniken, eftersom det på arbetsmarknaden under en övergångsfas finns en
0 20 40 60 80 100 Utbildning 7 Utbildning 6 Utbildning 5 Utbildning 4 Utbildning 3 Utbildning 2 Utbildning 1 Andel studerande (i %) kvar vid sista rekvisition
efterfrågan både på kunskap inom den äldre och inom den nyare tekniken. Dessutom måste utbildningsanordnaren väga in risken för att en ny teknik inte slår igenom, vilket kan leda till att utbildningen håller fast vid en äldre teknik tills man tydligt ser att den nya tekniken efterfrågas.
För att sprida informationen om utbildningen verkar de flesta utbildningsanordnare främst ha använt sig av sina hemsidor samt annonser i olika medier. En av utbildningsledarna nämner också att de har använt sig av riktad marknadsföring. De kontaktade personer med en passande profil som sökt andra utbildningar på skolan. De allra flesta av de intervjuade studerande har hittat utbildningarna via internet; skolornas hemsidor och utbildningsportaler nämns flera gånger. Vissa av de studerande har också kommit i kontakt med utbildningen genom vänner och bekanta. Ett fåtal personer nämner att de har sett annonser för utbildningen. Överlag verkar de studerande anse att de fått tillräcklig information om utbildningen innan utbildningen påbörjades.
De utbildningar som har en högre examensgrad verkar inte skilja sig nämnvärt från de övriga utbildningarna vad gäller hur utbildningen initierats och utformats. Generellt kan konstateras att arbetsgivarna verkar ha varit aktiva i processen med att utveckla utbildningarna, även om detta skett på lite olika sätt och i varierande utsträckning.
4.6 Vilka antogs till utbildningen?
Det finns en tydlig trend när det gäller förkunskapskrav: alla utbildningar utom en hade krav på att de studerande förutom gymnasieexamen eller motsvarande skulle ha minst godkänt i ett eller flera av följande ämnen: matematik, svenska, engelska, datorkunskap och programmering.28 Kombinationen av vilka ämnen de studerande
skulle ha läst varierar, likaså skiljer sig utbildningarna åt genom att de krävde olika nivå på kunskaperna inom de olika ämnena. Intervjupersonerna poängterar främst betydelsen av förkunskaper i matematik, då programmering bygger på logiskt tänkande. Endast en av utbildningarna hade som krav att de studerande skulle ha förkunskaper i programmering.
Sammantaget visar intervjuerna på att det finns något olika sätt att se på förkunskapskrav. Antingen ser de intervjuade att kraven är ett sätt att garantera att de studerande kommer att klara av studierna eller som ett möjligt hinder för att kunna ta in personer med en annan utbildningsbakgrund. Vad gäller de utbildningar som inte hade krav på matematik och programmering motiveras detta av de intervjuade med att det är de studerandes motivation och tidigare erfarenhet som är avgörande för om de studerande klarar studierna, inte vilka kurser de läst på gymnasieskolan. Ytterligare ett argument som nämns av intervjuade på en av utbildningarna är att ledningsgruppen ville få sökande med erfarenheter från marknadsföring och design och därför ville de inte ha krav på matematik och programmering. I stort sett finns det en samsyn mellan utbildningsledare och representanter för ledningsgruppen kring kraven på förkunskaper. Ett par röster från ledningsgrupperna sticker dock ut. De anser att det borde ställts högre krav på de sökande. Samtidigt menar en av dem att det inte går att ställa för höga krav eftersom utbildningsplatserna då inte kommer att fyllas.
Både utbildningsledare och representanter från ledningsgruppen poängterar att tidigare erfarenhet av att programmera kan underlätta för de studerande. De studerande ger en liknande bild då många säger att det var lättare för dem som hade förkunskaper i programmering. Flera önskar att de hade kunnat mer om programmering innan de påbörjat utbildningen. En del av de som inte hade erfarenhet av programmering tycker att utbildningen var svår, ibland för svår. Några säger också att programmering borde ha varit ett förkunskapskrav. Bilden ska dock nyanseras
28 Informationen om kraven på förkunskap baseras på utbildningsplanerna för respektive utbildning. I de
något, det finns även intervjuade studerande utan programmeringsvana som tycker att de hade möjlighet att ta till sig utbildningen och klara av kurserna.
Ett sätt att underlätta början på utbildningen är att ha preparandkurser. Dessa kan ge de studerande de grundläggande kunskaper de behöver för att klara av utbildningen. Endast en utbildning hade en preparandkurs, nämligen den utbildningen där det fanns förkunskapskrav på programmering C. På ett par av utbildningarna rekommenderade man de studerande att läsa andra förberedande kurser eller på egen hand läsa på om specifika delar av programmering. Två av utbildningarna driver nu en preparandkurs i programmering, något som inte fanns när den utbildningsomgång som vi undersökt påbörjades.
Själva antagningsprocessen börjar med att utbildningsanordnaren går igenom vilka som är behöriga till utbildningen. Om antalet behöriga överstiger antalet utbildningsplatser sker ett urval bland de sökande. Som beskrivits ovan varierade söktrycket på de olika utbildningarna. Vissa utbildningsanordnare behövde inte göra något urval då de kunde erbjuda alla behöriga en studieplats, medan det på andra utbildningar gjordes ett omfattande urval. I urvalsprocessen görs en samlad bedömning av de sökandes kompetens. Oftast vägs betyg, eventuellt kunskapsprov och tidigare yrkeserfarenheter in. Det finns då ett poängsystem där den sökande ges poäng inom de olika områdena. På ungefär hälften av utbildningarna genomfördes ett prov och i vissa fall en kompletterande intervju. Proven och intervjun var frivilliga att delta i för de sökande, men genom att göra detta kunde de sökande öka sina chanser att bli antagna. En annan aspekt av kunskapstesten och intervjuerna som nämns i intervjuerna är att de även kan tjäna syftet att informera de studerande om vad utbildningen kommer att innehålla.
Det finns en möjlighet att anta personer som inte har formell behörighet, men som ändå bedöms kunna klara av utbildningen och sedan arbeta inom området. Utbildningsanordnaren får dock maximalt anta 20 % av de sökande enligt denna regel.29 På två av utbildningarna valde man att ta in ett fåtal personer på detta sätt. En
av utbildningsledarna nämner att testet och den påföljande intervjun användes som ett sätt att kontrollera att de studerande ”hade tillräckligt på fötterna” för att kunna klara av utbildningen.
4.7 Hur har utbildningen genomförts?
4.7.1 Systematiskt kvalitetsarbete
Utifrån intervjuerna framkommer att de flesta utbildningsanordnare verkar ha bedrivit ett systematiskt kvalitetsarbete i den betydelsen att regelbundna uppföljningar och utvärderingar genomförts i vilka de studerande involverats. Det har skett såväl inledningsvis som efter genomförda moment och i slutet av utbildningarna. Kvalitetsarbetet har också beskrivits i utbildningsplanerna för respektive utbildning. De intervjuade representanterna för ledningsgruppen bedömer att de har haft en god inblick i hur utbildningarna har fungerat. De har fått löpande information på ledningsgruppsmötena om vad som hänt på utbildningen och hur det gått för de studerande. De intervjuade studeranderepresentanterna upplever också överlag att ledningsgruppen har fått relevant information och att det har funnits möjlighet att lyfta problem och frågor från de studerande.
4.7.2 Innehållet i utbildningen
I undersökningen har vi ställt frågor till samtliga grupper av intervjuade om vad de anser om utbildningens innehåll och hur undervisningen har genomförts.
En utmaning är som tidigare nämnts att utvecklingen inom området sker så snabbt, vilket kan medföra att vissa utbildningsmoment blir inaktuella. De intervjuade utbildningsledarna pekar på att vissa justeringar av utbildningens innehåll har skett under själva utbildningsomgången. Det verkar dock inte ha handlat om några större förändringar, som exempelvis att kursmoment helt tagits bort eller bytts ut. I några fall uppger dock de svarande att ändringar har gjorts till kommande utbildningsomgångar.
De flesta av de intervjuade studerande bedömer att innehållet i utbildningen i huvudsak var relevant. Någon pekar på att utbildningen hade ett brett angreppsätt och en annan på att utbildningen som helhet motsvarade behovet. Några av de intervjuade pekar på att det dock var svårt att hinna gå på djupet och täcka allt på den korta tid som utbildningen gavs, och att det i vissa fall har behövts fortsatta studier på egen hand. En del av de intervjuade ger också exempel på kurser som de upplever var något mindre relevanta.
Lärarna på utbildningarna verkar i stor utsträckning ha rekryterats från företag inom branschen. I något fall var det från företag som ingick i ledningsgruppen. Några utbildningar har även anställt någon lärare som ansvarat för delar av utbildningen och i några fall har även utbildningsledaren undervisat på utbildningen. En del av de intervjuade utbildningsledarna pekar på vikten av att ha en anställd lärare som kan utgöra en ”kärna” i utbildningen.
Mot bakgrund av den snabba utvecklingen inom branschen pekar flera av de intervjuade på vikten av att lärarna har den senaste kunskapen och att detta får vägas mot den pedagogiska erfarenheten. Överlag anser intervjuade utbildningsledare och representanter för ledningsgruppen att de hittade lärare som hade bra sakkunskap, men att det ibland fanns brister vad gäller den pedagogiska kompetensen. En av de intervjuade utbildningsledarna berättar att de regelbundet deltog vid undervisningstillfällena och kunde ge stöd till lärarna om det behövdes. Flera pekar också på den uppföljning som gjordes med de studerande för att fånga upp eventuella problem i undervisningen. Någon av de intervjuade representanterna för ledningsgruppen menar att de konsulter som togs in som lärare skulle behövt mer förberedelsetid, men att det var en kostnadsfråga.
Bland de studerande som intervjuats råder det något mer delade meningar om lärarnas sakkunskap och pedagogiska kompetens. Flera av de intervjuade menar att lärarna oftast var kunniga inom ämnet och engagerade, men att de i vissa fall var mindre bra på att lära ut. En del menar att lärarnas sätt att lära ut passade bra för vissa, men mindre bra för andra. I några fall nämns också att de lärare som undervisade själva hade gått utbildningen bara något eller några år tidigare, vilket medförde att det kunskapsmässiga försprånget inte alltid var så stort.
Vad gäller de lokaler samt den utrustning och det undervisningsmaterial som tillhandhölls på utbildningen är de intervjuade överlag nöjda. Några av de intervjuade menar att datorerna var gamla, andra att det fanns vissa brister i lokalerna som exempelvis dålig ventilation.
4.7.3
Deltagandet i LIAEn viktig del av yrkeshögskoleutbildningen är som tidigare beskrivits LIA. De studerande söker vanligtvis själva sin LIA-plats, men utbildningsanordnare ska ge de studerande stöd och anvisningar i denna process. Enligt de intervjuade utbildningsledarna har antalet LIA-platser varit tillräckligt, även om det i några fall tog tid för en del av de studerande att hitta en plats. Några studerande på en av utbildningarna fick trots allt arbeta med ett projekt på skolan i avsaknad av annan LIA-plats.
Utbildningsledarna menar att de på olika sätt följt upp hur LIA har fungerat. Det har skett både genom kontakter med handledarna på arbetsplatserna och besök både innan och under LIA. Det har också skett en uppföljning med de studerande för att få veta hur de upplevt att LIA har fungerat. Utifrån intervjuerna framkommer att det inte
var ovanligt att de studerande (och här avses främst de som fullföljt utbildningen med examen) fick jobb på de arbetsplatser där de gjort sin LIA. Det verkar också ha förekommit fall där studerande rekryterats i förtid vilket vi återkommer till i avsnitt 4.10.
De studerande som vi pratat med har något varierande uppfattningar om hur deras LIA har fungerat. En del av de intervjuade är mycket nöjda med sin LIA, medan andra inte upplever att de fick ut så mycket som de hoppats. Några uppger att de behövde skicka många ansökningar innan de fick någon plats och en av de tillfrågade fick aldrig någon LIA-plats. Några av de tillfrågade uppger att de fick arbete på den arbetsplats där de hade gjort sin LIA. Det verkar generellt finnas en förståelse bland de intervjuade för att LIA kräver en egen insats i form av att skicka ansökningar och ta kontakter, men vissa hade förväntat sig mer stöd från utbildningsledarna under detta moment. En del menar också att utbildningsanordnarens kontaktnät av potentiella arbetsgivare inte verkar ha varit så brett som utlovat.
4.8 Vilket stöd har getts till de studerande?
4.8.1 Kontakt mellan studerande och utbildningsledare respektive ledningsgrupp
De intervjuade utbildningsledarna menar överlag att de har haft goda möjligheter att följa hur de studerande presterat och trivts på utbildningen. Några utbildningsledare har undervisat på utbildningen och haft daglig kontakt med de studerande. Andra berättar att de funnits tillgängliga i samma byggnad som de studerande, eller varit nåbara via mejl och telefon varje dag, men att de studerande sällan utnyttjat möjligheten till kontakt. Majoriteten av utbildningsledarna ser den dagliga kontakten med de studerande som mycket viktig. I en intervju poängteras att regelbunden informell kontakt aldrig kan ersättas med studerandeenkäter eller inhyrda konsulter, utan att utbildningsledaren måste lära känna de studerande för att fånga upp de som riskerar att halka efter.
Utifrån intervjuerna framkommer att ledningsgruppens kontakt med de studerande var av något mer formell karaktär. Det handlade främst om kontakt med utbildningens studeranderepresentant som fanns med vid ledningsgruppsmöten. Inom några utbildningar tog ledningsgruppens arbetslivsrepresentanter emot studerande som kom på studiebesök på deras arbetsplatser och några av de intervjuade ledningsgruppsrepresentanterna nämner att de deltagit även på andra träffar som anordnats inom utbildningen. Ledningsgruppen fick också regelbunden information om hur det gick för de studerande från utbildningsledaren.
Majoriteten av de studerande som intervjuats anser att kontakten med utbildningsledaren varit god och att det varit lätt att ta kontakt vid behov. De intervjuade vid en av utbildningarna anser dock att de hade alltför lite kontakt med utbildningsledaren och att utbildningsledaren var svår att nå. Några intervjuade studeranderepresentanter anser att ledningsgruppen inte var tillräckligt engagerad i de problem som togs upp under ledningsgruppsmöten; en studeranderepresentant berättar att ledningsgruppen inte var tillräckligt handlingskraftig när praktiska problem behövde lösas och en annan menar att ledningsgruppen inte framstod som särskilt intresserad av att ta reda på orsaken till avhopp.
Ett flertal utbildningsledare uppger i intervjuer att de har lagt stor vikt vid lärarledd undervisning för att fånga upp de studerande som behövt stöd. Utöver lärarledd undervisning förekom på flera utbildningar tid för laborationer där en lärare fanns på plats. Intervjuade studerande är överlag nöjda med andelen lärarledd tid men några uttrycker åsikter om att det lades alltför stort fokus vid självständigt arbete. Ett par studerande skulle gärna ha haft mer undervisning och stöd från lärarna. Som exempel berättar en avhoppad studerande att den lärare som fanns på plats inte hann hjälpa alla, endast de med störst behov av hjälp fick stöd av läraren medan övriga studerande fick klara sig själva.
De intervjuade menar överlag att det funnits flera möjligheter för de studerande att påverka utbildningen. Det handlade i första hand om möjlighet till synpunkter på vilka läromedel och metoder som användes i undervisningen samt andelen lärarledd undervisning. Utbildningsledare uppger att de uppmuntrade feedback från de studerande i det dagliga arbetet, på klassråd och i kursutvärderingar.
4.8.2
Undervisning och examinationUtifrån intervjuerna framkommer att både utbildningsledare, representanter för ledningsgruppen och studerande i stor utsträckning har varit nöjda med de former för undervisning som funnits på utbildningarna. Lärarledd undervisning har varvats med laborationer, projektarbeten och eget arbete. Den lärarledda tiden uppges normalt ha varit ungefär 18-20 timmar per vecka. Detta gäller även för distansutbildningen där de studerande har haft 18 timmars lärarledd kontakt per vecka. Skillnaden mellan distansutbildningen och de bundna utbildningarna är att den dagliga kontakten med de studerande skett via en lärplattform. Vad gäller distansutbildningen har också allt undervisningsmaterial varit tillgängligt via lärplattformen redan från början av utbildningen, vilket inte är lika tydligt förekommande i de bundna utbildningarna. De studerande på distansutbildningen har även haft inlämning av uppgifter och återkoppling varje vecka för att säkerställa deltagandet i undervisningen.
Alla intervjuade är också nöjda med de olika former för examination som förekommit inom utbildningarna; traditionella tentamina, inlämningsuppgifter och praktiska prov. I något fall har studerande med behov av stöd fått extra skrivtid på en tentamen, eller fått lämna in en inlämningsuppgift istället för att skriva en salstentamen. Möjlighet till omtentamen har erbjudits inom samtliga utbildningar men vid någon utbildning har det tagits ut en avgift för det tredje tentamenstillfället. Några utbildningsledare berättar att de ibland erbjudit fler omtentamenstillfällen än utlovat för att ge studerande chans att komma ikapp.
Några representanter för ledningsgruppen samt någon studerande menar att det kan vara problematiskt för studerande att ta igen missade moment vid längre tids frånvaro. Några utbildningsledare uppger att de försökt uppmuntra studerande som varit frånvarande att slutföra utbildningen vid ett senare tillfälle om möjligt. I några fall har det varit möjligt för studerande att återgå till undervisningen vid en senare utbildningsomgång.
4.8.3
Uppföljning av de studerandeNågra av de intervjuade utbildningsledarna uppger att de kontaktat studerande som inte kommit till lektionerna, eller som riskerat att blir underkända i ett moment, för att ta reda på varför och motverka avhopp. Någon utbildningsledare menar dock att det kan vara svårt att hindra studerande från att hoppa av när de väl bestämt sig, särskilt om det handlar om att utbildningen var ett felval. Men, i ett lärande perspektiv kan det vara viktigt att följa upp de som valt att inte fullfölja utbildningen och en av de intervjuade utbildningsledarna förklarar att de har gjort en sådan uppföljning för att ta reda på om något kunde ha gjorts från utbildningsanordnarens sida för att förhindra avhopp.
Enligt en del av de studerande fanns behov av ökat stöd i undervisningen. Flera berättar att det krävdes att de studerande själva var aktiva och efterfrågade hjälp från lärare och utbildningsledare, ibland många gånger, innan de fick den hjälp de sökte. Vissa studerande upplever att de fick den hjälp de behövde medan andra berättar att läraren inte hann möta allas behov. Några struntade i att be om hjälp då det sågs som lönlöst och någon upplever att alltför mycket ansvar lades på de studerande att hjälpa varandra då läraren inte hade tid. En studeranderepresentant menar att ledningsgruppen hade insikt i vilka studerande som hade problem men att de valde att inte sätta in någon extra hjälp.
Denna bild återspeglas i viss utsträckning i intervjuerna med utbildningsledare. De menar att de försökt ge stöd till de elever som efterfrågade det men att det ofta är en
