Det är tufft att rida- kostens betydelse för ryttare på olika nivåer

MALMÖ HÖGSKOLA Lärarutbildningen Lek, Fritid, Hälsa

Examensarbete

Det är tufft att rida

-kostens betydelse för ryttare på olika nivåer

Horseriding a demanding sport

-the importance of eating habits for riders on different levels

Stina Kårhammer

Lärarexamen 180 poäng Handledare: Frans Oddner

Idrott och Fysisk bildning Examinator: Bo Carlsson

Abstract

Syftet med denna studie var att försöka ta reda på vad ryttare som befinner sig på olika nivåer har för kostvanor och hur väsentligt de anser det vara med kostmedvetenhet i samband med ridning. Forskning kring själva hästen och dess foderbehov finns i mängder medan forskning kring ryttaren är nästintill obefintlig. Frågeställningen som ledde studien framåt var; Vilken är betydelsen av kost och kostvanor hos ryttare som befinner sig på olika nivåer i sin utövning? För att söka svar på frågeställningen användes en kvalitativ forskningsmetod med semistrukturerade intervjuer. Åtta ryttare från fyra olika kategorier beroende på vilken nivå de befann sig i sin utövning intervjuades. Kategorierna för de olika nivåerna var, enkel motionär, avancerad motionär, elit samt professionell. För att kunna utföra en samhällsvetenskaplig analys om ryttarna och betydelsen av deras kostvanor valde jag att använda mig av Bourdieu och hans begrepp habitus, kapital och fält. De flesta ryttare ansåg att kostvanor har stor betydelse för ridning. Trots denna medvetenhet var det flera av dem som på ett eller annat sätt slarvade med kosten. Det kunde ha med allt ifrån tidsbrist, lathet, bekvämlighet till attityden att det faktiskt är hästen som utgör den största fysiska prestationen att göra. Vilken nivå de befann sig på i sitt utövande visade sig inte spela någon större roll på kostens betydelse. Att det saknas forskning kring ämnet beror enligt samtliga ryttare på att ridsporten ännu inte tagits på allvar, ridning ses inte som en fysiskt krävande sport.

Innehållsförteckning

1. Inledning 4

1.1 Avgränsning, syfte, frågeställning 6

1.2 Begreppsförklaring 7

2. Bakgrund 8

2.1 Ryttare och ridning 8

2.2 Kost och näringslära 9

2.3 Idrott och kost 10

2.4 Ryttare och kost 11

2.5 Sammanfattning 12 2.6 Statistik 12 3. Metod 14 3.1 Min förförståelse 14 3.2 Material 14 3.3 Urval 15 3.4 Procedur 16 4. Teori 17 4.1 Biografi 17 4.2 Habitus 17 4.3 Kapital 18 4.4 Fält 19 5. Resultat 20 5.1 Porträtt 20 5.2 Enkel motionär 20 5.3 Avancerad motionär 21 5.4 Elit 22 5.5 Professionell 23 5.6 Mönster 24 5.6.1 Bakgrund 24 5.6.2 Ridning 25 5.6.2.1 Ridningens betydelse 26 5.6.3 Kost 27 5.6.3.1 Attityder 27 5.6.3.2 Bakgrund 27 5.6.3.3 Kostvanor idag 28

5.6.3.4 Kost och ridning 29

6. Diskussion 31

7. Avslutande kommentar 38

8. Referenser 40

1. Inledning

Att intresset för ridsport ökat under de senaste årtiondena märks tydligt i massmedia, där sporten tagit en allt större plats inom både dagspressen och i TV, och Svenska

ridsportförbundets satsningar där det år 2004 togs ett beslut om att skapa en förbundstidning som skall ges ut till alla förbundets medlemmar (Svenska ridsportförbundet, 2005). Svenska ridsportförbundet gör varje år en sammanställning på hur ridsporten ser ut i landet. Under år 2004 var ridning den näst största ungdomsidrotten efter fotboll, räknat på antalet aktiviteter för barn och ungdomar. De visar även att ridskolan på många orter runt om i landet utgör den största fritidsgården och idrottsanläggningen och att över en miljon svenskar i dag har kontakt med hästar på ett eller annat sätt (Svenska Ridsportförbundet, 2005).

Ridning och andra hästsporter är speciella i jämförelse med andra idrotter då det här är hästen som utför huvuddelen av prestationen. Detta kan vara en förklaring till varför hästens träning och utfodring satts i centrum vilket tydligt märks då det idag finns en uppsjö av olika

faktaböcker som behandlar allt från olika hästraser till hantering av djuren samt deras beteende. Exempel på böcker som behandlar hästen är ”Vad du inte visste om din häst, hemligheter och beteenden från A-Ö” (Greevy, 1997) samt ”Hästar och ponnyer” (Ransford, 2002). Böcker som behandlar hur man ska utfodra sin häst finns det gott om. Där beskrivs och förklaras det hur och vad hästen behöver äta i förhållande till vikt, ålder, kondition, träning, årstid samt tid på dygnet. En hel del forskning om hästar och foder finns på Sveriges

lantbruksuniversitets hemsida. Där kan man själv med hjälp av ett program räkna ut sin hästs foderbehov (http://hippocampus.slu.se/hastens_foder/index.cfm?Call=foder). Däremot att finna forskning som rör själva ryttaren eller övrigt hästfolk är nästintill omöjligt. Vad vet vi egentligen om vad ryttarens egna kostvanor har för betydelse för ridning?

I artikeln ”Rätt mat viktigt för resultatet” (Andersson, 1999) framgår även där att det är stora tomrum inom området. Energiåtgången har kartlagts i detalj för de flesta andra idrottsgrenar men inte för ridning (Andersson, 1999).

Eftersom det är väldigt tunt på forskningsfronten när det gäller just ryttare och deras kostvanor, om man jämför med andra idrotter där man kan hitta en hel del anknytningar till kost i exempelvis ”Ät bäst! Kost, idrott och hälsoutveckling” (Broholmer et.al 2001) och ”Kost och idrott, matens betydelse för prestation och hälsa” (Ekblom et.al 1992), vill jag

med denna uppsats försöka fylla en bit av tomrummet.

Hälsomedvetenheten i samhället är ständigt på frammarsch och många läkare och forskare uttalar sig om hur man lever ett sunt liv. Ett exempel är Stephan Rössner, professor vid överviktsenheten på Huddinge sjukhus, författare till flera böcker, bland andra ”Hälsa till alla” (2001) och ”Kroppen har rätt” (1998) samt en flitig debattör i hälsofrågor.

Ett tecken på att intresset för kost sakta börjar komma även inom ridsporten är att Svenska ridsportförbundet år 2003 startade ett projekt, Må Bäst mé Häst, som inom hästsportens ungdomssatsning vill öka medvetenheten om hur unga ryttare äter och mår (Svenska ridsportförbundet, 2005).

Som aktiv ryttare och snart utbildad idrottslärare med ett stort intresse för kost ser jag detta ämne som mycket intressant och i dag högaktuellt. Med denna uppsats vill jag ta reda på vilken betydelse kosten och kostvanorna har hos ryttare som befinner sig på olika nivåer.

1.1 Avgränsning, syfte och frågeställning.

Fastän ridsporten är så stor som den är i dag finns det ytterst lite forskning inom området förutom allt som rör hästen och dess beteende och skötsel. Det jag vill med denna uppsats är att försöka ge ett bidrag till hur ryttare ser på olika frågor som rör kost.

Syftet med min uppsats är att försöka ta reda på vad ryttare som befinner sig på olika nivåer har för kostvanor och hur väsentligt de anser det vara med kostmedvetenhet i samband med ridning.

Den frågeställning som leder studien framåt är:

Vilken är betydelsen av kost och kostvanor hos ryttare som befinner sig på olika nivåer i sin utövning?

Eftersom det finns mycket begränsat med tidigare forskning inom området vill jag försöka skapa mig en så bred och uttömmande bild av ryttarna som möjligt och på så sätt försöka ta reda på hur de förhåller sig till ämnet kost. Samtidigt vill jag inte göra undersökningen för omfattande utan hålla mig till mitt område. För att få en så djup och bred inblick i ryttarnas vardag som möjligt har jag valt att genomföra en kvalitativ studie i form av intervjuer, vilket jag även hoppas ska ge en bra grund för eventuell vidare forskning.

Förutom att ta reda på vad kost och kostvanor har för betydelse för ryttare vill jag även se om det är någon skillnad beroende på vilken nivå de bifinner sig i sitt utövande. För att få svar på mina frågor har jag valt att dela in ryttarna i olika kategorier efter på vilken nivå de befinner sig med sin ridning i dag. Genom att intervjua åtta personer, två inom varje kategori, hoppas jag på att få de synpunkter och erfarenheter av ryttarna jag behöver för att finna svar på min frågeställning.

Utifrån nedan beskrivna kriterier har jag delat in intervjupersonerna i fyra olika kategorier. Enkel motionär. Dessa ryttare rider 1-2 gånger i veckan. Rimligtvis rider de på ridskola eller som medryttare på någon annans häst.

Avancerad motionär. Dessa ryttare rider regelbundet 2-5 gånger i veckan på egen häst eller en foderhäst. Ingen av dessa två kategorier försörjer sig i huvudsak på något som har med hästar och ridning att göra.

specialiserat sig inom ridningen, t.ex. hoppning, fälttävlan eller dressyr, samt tävlar aktivt. Professionell. Dessa ryttare försörjer sig enbart på sin ridning och hästar och tävlar på elitnivå.

1.2 Begreppsförtydligande

För att underlätta för läsaren kommer jag här nedan förtydliga vissa termer jag använder mig av.

Med ryttare menar jag den person som rider på hästen. Här räknar jag alltså inte in kuskar, jockeys eller de som utövar jymkhana eller voltige.

De människor som håller på med hästar på annat sätt än just ridning benämner jag som

hästmänniskor eller hästfolk.

Ridsport har jag valt att kalla allt som har med i hästar att göra. Det kan vara allt från hästavel

till voltige.

Definitionen på begreppet idrott lyder enligt SOU 1969:29 med smärre omformuleringar, ”fysisk aktivitet som människor utför för att få motion och rekreation eller uppnå tävlingsresultat”. Denna definition gäller fortfarande officiellt, i första hand inom idrottsrörelsen (Blom & Lindroth 2002).

Med kostvanor menar jag de vanor eller mönster som en människa har när det gäller mat. Med kost menar jag all sorts mat.

2. Bakgrund

För att göra det så översiktligt som möjligt har jag valt att dela upp den forskning som har bedrivits i fyra olika områden. Dessa har jag valt att kalla Ryttare och ridning, Kost och kostvanor, Idrott och kost samt Ryttare och kostvanor.

Den litteratur jag använt mig av i uppsatsen är hämtad från tre olika kategorier.

Dessa är forskning eller vetenskapliga artiklar som är vetenskapligt producerade. Den andra kategorin är populärvetenskaplig litteratur, exempelvis böcker från Riksidrottsförbundet. Den tredje kategorin är artiklar och undersökningar i olika tidsskrifter och dagstidningar där det ofta är några få personers synpunkter eller åsikter men som jag anser viktiga att ha med för att få ett så brett perspektiv och en så djup förståelse som möjligt.

2.1 Ryttare och ridning

I populärvetenskapliga faktaböcker som ”Hästar och ponnyer” (Ransford, 2002)

och ”Hippoterapi” (Arbin, 1994) kan man läsa om hästens betydelse genom åren. Hästen har varit människans trogna tjänare i alla tider. Den var forna tiders kommunikationsmedel, den bar packning, den var den trogne vännen, den var livräddaren som transporterade den skadade hem eller till sjukhus och den var stridsmaskinen. Redan under Hippokrates tid benämndes ridning som muskelstärkande och konditionsfrämjande (Arbin, 1994). Hästen som tidigare var nödvändig inom jordbruket har idag fått en helt ny betydelse i samhället, och används

mestadels som fritidsaktivitet och till sport. Det finns idag en mängd olika

populärvetenskapliga böcker som skildrar historier om hästar och riktar sig till yngre hästintresserade pojkar och flickor som böckerna om ”Britta och Silver” (Phanke, 2002). Svenska ridsportförbundet gör varje år en sammanställning över hur ridsporten ser ut i landet. Enligt deras uppgifter är det ungefär 500 000 svenskar rider regelbundet för motion,

rekreation och tävling. Svensk hästsektor skapar idag sysselsättning motsvarande cirka 10 000 heltids- och 30 000 deltidsarbeten. Hästarna hjälper till att hålla landskapet öppet och är den femte största inkomstkällan för Sveriges bönder (Svenska Ridsportsförbundet, 2005). Ryttare finns i dag på många olika nivåer. Det är allt från hobbyryttaren som rider spontant någon gång då och då till den heltidsarbetande elitryttaren. Ridning är en sport som kräver

koncentration och koordination i kombination med styrka och uthållighet. En ryttare gör inga snabba ryck eller långvariga energikrävande aktiviteter som många andra sporter. Däremot kräver ridning att ryttaren håller en jämn nivå under ett långt arbetspass utan att orken tryter eller koncentrationen brister. Ridsport har idag blivit en livsstil och allt fler köper egen häst utan att ha de kunskaper som krävs (Svenska Ridsportsförbundet, 2005).

Däremot litteratur och forskning kring ryttaren är det tunt med. Inom vetenskaplig litteratur finns några få examens- och fördjupningsarbeten skrivna vid landets olika högskolor och universitet som berör ryttare på olika sätt. Examensarbetet ”Jag tror jag går till stallet istället” (Rubin, 2005) berör ryttare och vilka hinder eller förutsättningar för fysisk aktivitet de ger uttryck för. Med fysisk aktivitet menar forskaren träning utöver själva ridningen. Forskaren genomförde djupintervjuer med åtta olika ryttare som befann sig på tre olika nivåer i sin ridning och jämförde sedan likheter och skillnader mellan dem. De slutsatser arbetet gav var att de hinder ryttarna gav uttryck för var många. Oavsett vilken nivå de befann sig på så nämnde alla ryttare tidsbrist som en klart avgörande faktor. De menade att ridningen, eller främst det som måste göras utöver ridningen, tar mycket tid. Vidare visade det sig att alla ryttare var väldigt plikttrogna på ”ridfältet” men inte på ”träningsfältet”. Att det är så här förklarar forskaren med att ryttarna redan som små fick lära sig vikten av att ta hand om hästen, medan de inte fick lära sig att det är viktigt att ta hand om sin egen träning för att må och prestera bättre. Ännu har inte träningen blivit tillräckligt stark för att slå igenom

på ”ridfältet” och övervinna alla eventuella hinder som tid och ork (Rubin, 2005).

2.2 Kost och näringslära

När det gäller kost och näringslära finns det en hel del skrivet inom det populärvetenskapliga fältet. I skriften ”Uppladdningen” står det att människan måste få i sig tillräckligt med energi för att kunna må och prestera bra. Men det är också av stor betydelse att måltiderna är någorlunda jämt fördelade under dagen. Detta för att kroppen lättare ska kunna ta upp energi men även för att kunna utnyttja de olika näringsämnena bättre (Adamsson, et.al 2000). Tidpunkten för måltiderna blir ofta beroende av arbetstid, skoltid och träningstid. Hur mycket man ska äta vid varje tillfälle beror dels på hur hög energiförbrukningen är och dels på vilken tid på dagen man tränar. Det är viktigt med ett regelbundet måltidsmönster och att tillräckligt med tid avsätts för att maten ska kunna ätas i lugn och ro (Livsmedelsverket, 2006).

Forskning inom kost och näringslära finns det också gott om, bl. a. vetenskapliga artiklar publicerade i ”Eating Behaviors”.

2.3 Idrott och kost

Idrott relaterat till kost är en kombination som det under de senaste åren kommit allt mer populärvetenskaplig litteratur kring. I boken ”kost och idrott, matens betydelse för prestation och hälsa” (Ekblom, 1992) står att förutom mentala, sociala och psykologiska faktorer påverkar även träning, kost, sömn och vila samt det genetiska arvet den allmänna fysiska prestationsförmågan. Allt fler inom idrotten jobbar aktivt med kosten för att förbättra och maximera sina resultat. Det blir allt färre, särskilt på högre nivåer, som aldrig eller sällan ägnat en tanke åt sin kosthållning, även om man fortfarande kan upptäcka enorma brister i grundläggande kostkunskap på vissa håll. Författarna till boken ”Ät bäst! Kost idrott och hälsoutveckling” (2001) vill hävda att det krävs en professionell hållning till sin kost och sitt leverne för att få en fullgod prestationsförmåga. Ett tydligt exempel på att allt fler tar kosten på större allvar ses inom golfsporten, där de allra flesta tävlingsspelare utöver sin golfträning dessutom tränar specifik fysträning samt ser över sin kosthållning. Det svenska skidlandslaget var föregångare till att utnyttja kosten för att maximera resultaten genom att utnyttja

kolhydratladdning för att förlänga åkarnas tid till utmattning (Broholmer, et.al 2001).

I en annan populärvetenskaplig skrift, ”Uppladdningen”, beskriver författarna att man för att kunna prestera bra, oavsett idrott, måste få i sig lika mycket energi som man gör av med. Allra bäst är det om du äter 2-3 timmar innan träningen, och då gärna kolhydratrik mat som pasta, ris, gryn eller bröd. (Adamsson, et.al 2000).

Sveriges Olympiska kommitté kom år 2000 ut med specifika kostrekommendationer i samband med träning och tävling. Under tävling samt i de flesta träningssituationer som varar i upp till en timma räcker det att inta vatten. Det är viktigt att få i sig vätska regelbundet under aktiviteten samt att börja tidigt under passet. Man brukar rekommendera 3-5 dl per 15 min som ett lagom riktmärke. Vid längre arbetspass än en timma kan det vara att föredra en kolhydratdryck beroende på vad passet syftar till (Rydqvist & Winroth, 2002).

även tillföra kolhydrater i form av fast föda för att dämpa hungerkänslor. Omedelbart efter avslutad idrottsprestation då glykogen- och vätskedepåer är låga är det viktigt att dessa fylls på så fort som möjligt. Energibehovet är ett kvantitativt behov och kan tillfredsställas på flera olika sätt. För en idrottare är det exempelvis viktigt att energin kommer från kolhydrater. Näringsbehovet är i stor utsträckning ett kvalitativt behov. Även om intensiv träning och tävling i allmänhet inte ger ökade förluster eller ökad omsättning av olika nödvändiga näringsämnen, är det ändå viktigt att kosten innehåller dessa. Ensidig eller näringsfattig kost leder med stor sannolikhet till försämrad fysisk prestationsförmåga (Ekblom, et.al 1992). Eftersom kroppen inte kan lagra så stora mängder kolhydrater samtidigt som det är kroppens huvudsakliga bränsle behöver vi tillföra kolhydrater vid varje måltid. 55-60 energiprocent av kostens ska komma från kolhydrater, för en aktiv idrottare ökar rekommendationen till 55-65 energiprocent (Broholmer, et.al 2001).

2.4 Ryttare och kost

När det gäller ryttares förhållande till kost blir det tunt bland litteraturen. Det som finns är som tidigare nämnts under stycket ryttare och ridning inom det vetenskapliga fältet några fördjupnings- och examensarbeten. Jag har även funnit ett par artiklar i tidningen Ridsport samt Ridsport special som behandlar området. I artikeln ”Rätt mat viktigt för resultatet” (Andersson, 1999) framgår även där att det är stora tomrum inom området. Energiåtgången har kartlagts i detalj för de flesta andra idrottsgrenar utom för ridning (Andersson, 1999). I ett fördjupningsarbete gjord av en student på Hippologiska högskoleutbildningen framgår det att en kvinnlig ryttare på 25 år som rider två timmar per dag och har stalltjänst och skötsel av häst fyra timmar per dag har ett dagligt energibehov på 3062 kcal (Johansson, 1997). Vidare från artikeln i Ridsport har författaren intervjuat några av Sveriges mest framgångsrika ryttare gällande deras kostvanor. Det man kan utläsa ur svaren är dels en bristande kunskap om hur man äter en lämplig kost samt att vissa av dem vet vad de bör äta men har svårt att leva upp till målen (Andersson, 1999). I fördjupningsarbetet ”Kostens betydelse för ryttarens

prestationer” kommer författaren genom sin litteratur- samt enkätstudie fram till att de ryttare som uppgav att de kände sig pigga och koncentrerade inte upplevde några nämnvärda symtom på ridningen. Däremot de ryttare som kände trötthet, okoncentration och hunger uppgav att de hade negativa konsekvenser på ridningen (Johansson, 1997). Svenska ridsportförbundet startade år 2003 ett projekt, Må Bäst mé Häst som syftar till att öka medvetenheten hos

ungdomar om vad de äter och hur de mår. Projektet vill arbeta för att alla landets ridklubbar och ridskolors cafeterior ska få ett bättre och mer näringsrikt utbud till sina kunder. I en undersökning som gjordes precis innan projektet drogs igång visade det sig att det som toppar försäljningslistan är glass, godis, fikabröd och läsk (Svenska ridsportförbundet 2005).

2.5 Sammanfattning

Sammanfattningsvis finns det en hel del litteratur som rör hästen men inte ryttaren. Likaså inom kost och näringslära finns det mycket skrivet samt dessa i förhållande till idrott. Dock är det ett stort tomrum inom kost i förhållande till ridning. Det är det sistnämnda tomrummet jag vill försöka fylla en bit av genom min forskning.

2.6 Statistik

Idag kommer 1 miljon svenskar i kontakt med hästar på ett eller annat sätt. Ridsporten är idag den näst största ungdomsidrotten efter fotboll räknat på antalet aktiviteter för barn och ungdomar och på antalet sammankomster för utbetalt LOK-stöd (Svenska Ridsportsförbundet, 2005). Det är den tredje största idrotten bland tjejer efter fotboll och gymnastik, räknat på antalet utövare. Svenska Ridsportförbundet har idag drygt 500 000 medlemmar som rider. Sveriges största handikappidrott ryms inom ridsportsförbundet. På landets ridskolor genomförs varje år omkring 8 miljoner ridtimmar. Närmare 200 000 svenskar är medlemmar i någon av Svenska Ridsportsförbundets ca 980 medlemsklubbar. Det var drygt 250 000 tävlingsstarter inom ridsporten under år 2003 där hoppning är den största grenen med 78 %, dressyr 19 %, fälttävlan 2 % och övriga renar 1 %. Till de övriga grenarna räknas körning, distansritt, voltige och ponnygalopp. Inom alla grenar utom voltige tävlar män och kvinnor, pojkar och flickor, mot varandra på samma villkor. 65 % av medlemmarna i ridklubbarna är under 25 år (http://www2.ridsport.se/t2.aspx?=92985).

I boken ”Idrott som social markör” (Engström, 2000) har författaren undersökt val av motionsform i relation till social position. Det visar sig att andelen aktiva ryttare var nästan tre gånger så stor bland dem som hade någon form av högskoleutbildning jämfört med dem som hade grundskola som högsta utbildning. Vidare undersöktes om det hade någon betydelse för vilken socialgrupp man tillhörde i val av fritidsaktivitet. Det visade sig att intresset för ridning

bland kvinnor var större bland dem som i vuxen ålder tillhör socialgrupp I samt de som i ungdomen tillhörde den gruppen men som vuxen tillhör socialgrupp III än de som från början tillhörde socialgrupp III och antingen är kvar där eller befinner sig i grupp I som vuxna (Engström 2000).

3. Metod

3.1 Min förförståelse

Anledningen till att jag valt att skriva om ryttare och ridning beror på att jag sedan barnsben varit i kontakt med hästar och ridning på ett eller annat sätt. Jag är själv hästägare och klassificerar mig i dagsläget som avancerad motionär. Att jag valde att undersöka just kostens betydelse för ryttare beror dels på att jag vid jämförelse med andra idrotter ser att ridningen är långt efter när det gäller kostens betydelse för den fysiska prestationen, dels på att jag själv märkt vilken betydelse kosten faktisk har för mig som ryttare.

3.2 Material

För att få svar på min frågeställning på bästa sätt har jag valt att använda mig av kvalitativ metod. Enligt Hartman karaktäriseras kvalitativa undersökningar av att man försöker nå förståelse för livsvärlden hos en individ eller en grupp individer (Hartman, 2004). Jag har valt att göra intervjuer av den anledning att jag vill få en så bred och djup inblick som möjligt i ryttarnas vardag och hur de förhåller sig till min frågeställning. Jag tror även att intervjuer i detta fall ger mig mer information om intervjupersonen, då jag även ser på kroppsspråket och gester under intervjuns gång, till skillnad från en telefonintervju eller en kvantitativ metod. Intervjuformen benämner Kvale (1997) för halvstrukturerad eller semistrukturerad intervju. Den innehåller olika teman och förslag till relevanta frågor. Skulle det under intervjuns gång behöva ändras utformning eller ordningsföljd på frågorna för att följa upp svaren från den intervjuade finns möjligheten att göra det. Intervjun är en mellanmänsklig situation i form av ett samtal mellan två parter om ett gemensamt intresse. Samspelet är inte så anonymt och neutralt som om intervjupersonen skulle svarat på en enkät men inte heller lika personligt som en terapeutisk intervju. Intervjuarens uppgift är att på kort tid bygga upp en kontakt som gör att den intervjuade känner sig trygg nog att tala fritt om sina upplevelser och känslor (Kvale, 1997). Viktigt för att intervjun ska flyta på samt att intervjuaren ska få en så uttömmande bild av intervjupersonen som möjligt är att intervjuaren är väl påläst och insatt i det aktuella ämnet. Jag har valt att, om möjlighet fanns, åka hem till intervjupersonerna och genomföra

intervjuerna där eftersom jag tror att de i sin hemmiljö känner sig mer avslappnade och att jag får mer trovärdiga svar. Jag får på detta vis även möjlighet att bekanta mig med den miljö

flera av dem dagligen vistas i.

I intervjuguiden anges de teman som kommer att tas upp under intervjun samt i vilken ordning. Guiden kan beskriva dem olika tema på ett övergripligt sätt eller också innehålla i detalj formulerade frågor. En bra intervjufråga bör bidra tematiskt, med kunskap inom forskningsämnet, och dynamiskt, med hänsyn till det mellanmänskliga förhållandet i intervjun (Kvale, 1997). Intervjuguiden jag gjorde kan delas in i tre delar, första delen behandlar individens bakgrund såsom ålder, boende, arbetssituation och uppväxtförhållande. Den andra delen handlar om deras häst- och ridintresse, när de började rida och på vilken nivå de befinner sig idag. I den sista delen kommer jag in på individens kostvanor och kostmedvetenhet, både hos dem själva samt hur de ser på det i allmänhet. Det är den sista delen som rör kost som jag är mest intresserad av men behöver de andra för att skapa mig en bakgrund och bredd om varje person.

3.3 Urval

Jag har använt mig av dels strategiskt urval, för att matcha mina kategorier som är enkel motionär, avancerad motionär, elit samt professionell, dels tillgänglighetsurval, för att finna ryttare som för mig var tillgängliga. De ryttare jag har intervjuat på professionell nivå och elitnivå har jag valt att ta inom disciplinen hoppning. Dels för att jag personligen har lättare att komma i kontakt med ryttare inom denna gren. Men även för att disciplinen idag är den klart största på 78 % om man tittar på antalet tävlingsstarter enligt Svenska Ridsportförbundet (2005). Inom de två första kategorierna har ryttarna ofta inte valt att specificera sig på någon disciplin.

Jag har valt att intervjua två ryttare inom varje kategori. För att enklast hitta ryttare inom ovan nämnda kategorier har jag valt att vända mig till ryttare dels i en mindre stad och dels i en större stad. Detta för att jag av erfarenhet vet att det i den mindre staden finns många motionsryttare samt i den större staden flera som kommer upp på professionell nivå och elitnivå. Några har jag tagit kontakt med genom mitt personliga nätverk och andra genom Svenska ridsportsförbundet. Alla utom en ryttare fick jag tillfälle att träffa och genomföra intervjun med i hemmet eller i stallet. Den person det inte gick att lösa med var på grund av tidsbrist och mycket resande, både inom landet men även utomlands. Vi kom istället överens

om att jag skulle e-posta frågorna till henne som hon sedan skulle ge så uttömmande svar på som möjligt för att sedan skicka tillbaka dem till mig. Att jag trots detta valde att ha med personen var att jag sedan tidigare visste att hon var väldigt insatt i det här med ridning och kost och att hon är lite av en förebild inom Svensk Ridsport när det gäller ryttares kost och träning. Hon har även deltagit i olika projekt, exempelvis ”Må Bäst mé Häst”, som berör området. Dels ville jag ha med henne för att kunna jämföra likheter och skillnader med de andra ryttarna och dels för att få en bra bild av hur det verkligen ser ut ute på fältet. Jag har i min analys behandlat dessa svar med medvetenhet om att jag inte fysiskt närvarat medan hon besvarade intervjufrågorna och därför inte sett hennes kroppsspråk och inte kunnat klargöra eventuella missuppfattningar i mina frågor och hennes svar.

3.4 Procedur

Jag valde att börja med att kontakta ryttare på professionell nivå och elitnivå eftersom jag hade en föraning om att de skulle bli svårast att få dem att ställa upp. Dels för att de inte finns lika gott om ryttare på de nivåerna som det finns på motionsnivå och dels för att jag misstänkte att de är ute och åker mycket på tävlingar och träningar. När jag bokat in tider med dessa ryttare tog jag kontakt med två ryttare på vardera motionsnivå. Därefter började jag genomföra intervjuerna. Jag spelade in varje intervju med hjälp av en diktafon och skrev ner dem direkt när jag kom hem efter avslutad intervju. Reliabiliteten försökte jag hålla så hög som möjligt genom att intervjupersonerna fick samma information av mig, både när jag ringde och bokade träff för intervjun samt innan jag började själva intervjusamtalet. Jag har i min intervjuguide försökt förenkla mina frågor så mycket som möjligt och tänkt på att under intervjun prata fritt och öppet på ett vardagligt språk som passar individen. Detta gjordes för att förhindra eventuella missuppfattningar samt höja validiteten i undersökningen. När intervjuerna var genomförda och nedskrivna började analyserandet av data. Jag har arbetat med uppsatsen på ett deduktivt sätt på så sätt att jag använt mig av ett teoretiskt perspektiv som hjälpt mig att besvara frågeställningen.

4. Teori

För att kunna utföra en samhällsvetenskaplig analys av ryttare och betydelsen av deras kostvanor har jag valt att använda mig av Bourdieu och hans teorier. De mest kända begreppen är habitus, fält och kapital. Dessa kommer jag använda som verktyg i diskussionen. Men först kommer jag ge en kortfattad beskrivning av Pierre Bourdieu och hans forskning för att sedan försöka ge en liten förklaring på vart och ett av ovan nämnda begrepp.

4.1 Biografi

Pierre Bourdieu föddes år 1930 i Béarn i sydvästra Frankrike och dog år 2003 i Paris. Trots att han var son till en bonde har han både bokstavligt och bildligt talat manövrerat sig fram till en elitposition i Frankrike. Detta genom att ha gått i franska elitskolor, som han med sin bakgrund egentligen inte skulle varit välkommen till. Efter en tid hade han inte bara nått en absolut topposition bland de franska sociologerna, utan också skapat sig ett namn och en position bland den intellektuella eliten i Paris. Hela Bourdieus livshistoria utgör ett utmärkt exempel på det som många av hans undersökningar försöker förstå, nämligen: vad människor måste lära sig och göra för att kunna kämpa sig fram till högre positioner i samhället. Under Frankrikes krig mot Algeriet deltog Bourdieu som värnpliktig. Efter krigets slut började han studera de kabyliska böndernas hederskänsla vilket grundlade hans framtida sociologiska verksamhet. I denna undersökning grundade han även begreppet symboliskt kapital som han menade var användbart för att förstå de kabyliska böndernas sociala liv och samhällsstruktur (Månsson, 2003). Det symboliska kapitalet är det kapital som av sociala grupper igenkänns som viktigt och värdefullt (Bourdieu, 1999). I Bourdieus texter ser man ofta ett samband mellan empiri och teori, han analyserar ofta vardagliga frågor, som andra forskare ser som självklara (Månsson, 2003).

4.2 Habitus

Habitus är det system som av kroppen och sinnet har inpräglade vanor och dispositioner som verkar bestämmande för hur individen handlar, tänker, uppfattar och värderar sin omvärld. Habitus ligger på ett djupare plan än det som är direkt inlärt och är något mer än inlärningen

av kunskaper, färdigheter och värderingar. Habitus är snarare ett system av dispositioner som möjliggör för människan att orientera sig och göra omvärlden begriplig samt en hjälp att handla och tänka när man möter nya situationer (Engström, 2000). När man i vardagliga sammanhang talar om personkemi mellan olika individer är det indirekt ett uttryck för hur väl individernas habitus överrensstämmer. Ens habitus är mycket svår att förändra men inte omöjlig. Vid långvarig dissonans mellan habitus och den sociala omgivningen kan ens habitus efter en tid förändras (Engström, 2000). Alla olika nya sociala miljöer en person vistas i kräver att personens habitus hela tiden tar till sig nya beteenden och förhållningssätt

(Bourdieu & Passeron, 1967). Habitus är inte något påklistrat som är lätt att bli av med utan en djupt liggande känsla för vad som är det rätta. Ens habitus formas under hela ens livsfärd, dock till stor del under barndomen när man är som mest formbar och mottaglig för intryck. En människas livsstil är nära kopplat till ens habitus. Människors olika livsvillkor producerar olika habitus som i sin tur leder fram till olika livsstilar. Ens livsstil är alltså en produkt av ens habitus (Bourdieu, 1986). De aktiviteter man ägnar sig åt på fritiden, exempelvis ridning, är av stor betydelse när ens livsstil formas.

4.3 Kapital

Med kapital menas de tillgångar en människa har. Status, makt och inflytande är beroende av de tillgångar en människa har (Engström, 2000). För att historiskt kunna förklara återskapandet av klassintressen utvecklade Bourdieu begreppet kapital, som förklarar striden om de symboliska värdena enligt en ekonomisk princip. Bourdieu urskiljer fyra olika former av kapital, symboliskt, socialt, ekonomiskt och kulturellt. Med hjälp av dessa kapital försöker Bourdieu förklara hur makt och position kan reproduceras och omvandlas, och hur olika sociala grupper historiskt sett har fått makten till sig (Månsson, 2003).

Symboliskt kapital är de symboler och attribut som man behöver känna till för att man ständigt

ska kunna uttrycka sin tillhörighet och konkurrensförmåga (Månsson, 2003). Symboliskt kapital är också det som av sociala grupper igenkänns som viktigt och värdefullt (Bourdieu, 1999).

Sociala kapitalet är de tillgångar en människa har genom sina sociala kontakter (Månsson,

2003).

Kulturella kapitalet tillägnar man sig genom utbildningar samt behärskandet av olika

kulturella ting såsom konst, musik, film och litteratur (Månsson, 2003). Det kan även vara olika koder, utbildningar samt olika klädstilar.

4.4 Fält

Människor indelar sig gärna i olika grupper som Bourdieu kallar för fält. Dessa grupperingar kan vara utifrån ens utbildning, arbete eller intresse. Genom att använda sig av sina kapital sker en ständig konkurrens kring sociala positioner inom redan etablerade och avgränsade fält eller i kampen om att etablera ett nytt socialt fält. Exempel på fält är religionens fält, filosofins fält, idrottens fält och politikens fält. Samtidigt konkurrerar också fälten mot varandra utifrån olika regler och konkurrensprinciper. Kampen mellan två olika fält handlar om samma kampformer som gäller för kampen inom fälten mellan enskilda individer. Det handlar om att anpassa sig efter de spelregler som gäller och utveckla det habitus som gör det möjligt för individen att hålla sig kvar och avancera inom fältet, samtidigt som det för fältet gäller att behålla sin position och makt i samhället (Månsson, 2003).

5. Resultat

5.1 Porträtt av intervjupersoner

För att ge läsaren en så god bild som möjligt av intervjupersonerna har jag här nedan valt att presentera det väsentligaste hos var och en av dem. Jag har valt att beskriva egenskaper hos individen som ger en så verklighetstrogen bild som möjligt samtidigt som jag försöker behålla anonymiteten hos dem.

5.2 Enkel motionär

KARIN är 29 år och är sambo i en mindre stad i mellersta Sverige. Karin studerar på heltid samtidigt som hon arbetar 40 procent inom sjukvården. Karin började rida när hon var sex år hos sin faster som hade flera ponnyer. I dag är Karin medryttare på en häst och rider en till två dagar i veckan. Ofta hinner hon inte med mer då hon har mycket med studierna, jobbet samt att hon tränar på gym fem till sex dagar i veckan. Som liten red Karin mycket mer då hon hade egen häst. Karin har alltid haft bra och regelbundna kostvanor men hon anser att hon blivit ännu mer medveten om kostens betydelse sedan hon började träna så mycket på gym. Att förhållandet mellan ridning och kost har betydelse är hon övertygad om, särskilt om man kommer upp på högre nivå och rider lite hårdare pass. Karin menar att om man inte äter ordentligt lakas kroppen ur istället för att stärkas. Hon anser sig själv ha tillräckliga kunskaper inom området och poängterar att man inte ska glömma bort att ridning faktiskt också är träning. Huruvida ryttare ser på frågan i allmänhet tror Karin har med ålder samt vilken nivå man befinner sig på att göra. Tidigare, innan hon började träna på gym utöver ridningen, lade hon själv inte så stor vikt vid kost i samband med ridning. Att forskning är så långt efter när det gäller ridning och kost tror hon hänger ihop med att folk inte ser ridning som motion samt att det är hästen som utför hela arbetet.

SARA är 27 år och bor ensam i en tvåa i en medelstor stad i södra Sverige. Sara studerar just nu på heltid efter flera års nattarbete inom kommunen. Sara växte upp på landsbygden med en stor kompiskrets. Hon började rida när hon var 10 år och sedan dess har det hållit i sig. Hon har haft flera foderhästar genom åren och idag har hon en äldre häst som hon mest rider ut i skogen med ett par till tre dagar i veckan. Sara är i dagsläget relativt nöjd med sina matvanor.

Hon försöker ha regelbundna måltider med minst ett mål lagat mat om dagen. Däremot på kvällarna blir det ofta godis istället för något vettigt, vilket Sara ser som dumt och onödigt. Förhållandet mellan ridning och kost förknippar Sara med ryttarens humör. Är inte hon på bra humör blir inte hästen rolig att handskas med. Sara själv brukar planera så att hon alltid rider efter en måltid, antingen frukost eller middag. Hon känner att hon skulle behöva ytterligare kunskap inom området och tycker att det är intressant. Att forskning inom området är så eftersatt tycker Sara är lite underligt med tanke på hur stor ridningen är idag. Det hon kan tänka sig ligga bakom är att folk inte ser det som en så krävande sport. Hon menar att folk anser att hästen utgör den största fysiska prestationen, men det fungerar ju inte utan att ryttaren hjälper hästen i det den ska göra.

5.3 Avancerad motionär

EMMA är 32 år och bor i en tvåa med sina katter. Hon arbetar inom sjukvården i en medelstor stad i södra Sverige. Emma började rida på ridskola i sjuårsåldern samt på farbroderns fjording. I dag har hon egen häst och rider i snitt fyra till fem gånger i veckan. Hon är ganska medveten när det gäller kost och kostens betydelse men har svårt att leva upp till det. Hon får ofta dåligt samvete över att det blir mycket mackor, ibland både som lunch och kvällsmat. Frukosten för Emmas har under alla år sett likadan ut, nämligen två mackor och ett glas oboy. Emma tror att ridning är som vilken ansträngande aktivitet som helst där maten har stor betydelse. I allmänhet tror hon att ryttare som befinner sig på lite lägre nivå inte påverkas så mycket av kosten, hon själv tycker inte att hon märker någon större skillnad. Däremot om man kommer upp i de högre klasserna och tävlar mycket tror hon att man måste tänka på sin kost för att orka med. Att forskning är så långt efter tror Emma beror på att man inte ser ridning som samma träning som andra sporter. Ytterligare menar hon att det kan ha med utövarna att göra. Inom ridsport är det mest unga tjejer och de forskar ingenting samtidigt som det inte är någon utifrån som går in och forskar eftersom de saknar intresse.

JOHANNA är 33 år och bosatt på landsbygden i mellersta Sverige tillsammans med sin sambo och deras gemensamma djur. Johanna är uppvuxen utomlands i en storstad där hon började rida när en kompis tog med henne till stallet i sjuårsåldern. Johanna rider ungefär sex dagar i veckan och har ett brinnande intresse för att bara pyssla om och handskas med hästarna. Hon fick kämpa för att komma intill hästar som barn då stödet hemifrån saknades,

vilket efter några år resulterade i att hon köpte en ponny i smyg utan föräldrarnas vetskap. Johanna arbetar på en industri och har oregelbundna arbetstider vilket leder till att har hon svårt att få till bra matvanor. Hon är långt ifrån nöjd med sin kost i dagsläget och skulle både vilja förändra sin vikt och äta mer regelbundet. Det blir mycket smörgåsar för Johannas del, ibland både till frukost, lunch och till kvällen. Förhållandet mellan ridning och kost tror Johanna är mycket viktigt. Fastän hon själv slarvar mycket med kosten är hon väldigt insatt i dess betydelse både för henne själv men även när det gäller hästarnas foder. Däremot kan hon inte minnas att hon under hela sin uppväxt, då hon tävlade ganska mycket, någon gång fick höra att hon skulle tänka på vad hon själv stoppade i sig. Att forskning är så långt efter när det gäller ridning tror Johanna beror på att folk inte tar sporten på allvar. Folk tror att man bara sitter på en häst och rider omkring. Hon tror att det i framtiden kommer komma mer forskning både inom kompletterande träning för ryttare samt inom kosten. I andra länder är de redan långt före Sverige. Johanna menar att vi i Sverige har lite fel fokus inom ridsporten, framförallt när det gäller förebilder. Har det varit en tävling och det är ett reportage om ett ekipage så står det ofta några få rader om ryttaren men däremot en helsida om hästen. I framtiden tror Johanna att ridsporten absolut kommer att breddas samtidigt som det hela tiden kommer nya discipliner. Även nya yrken inom ridsporten som inte fanns för tio år sedan kommer att växa fram allteftersom, som hästmassörer, fysioterapeuter och foderrådgivare.

5.4 Elit

ANITA är 41 år och bor i en större stad i södra Sverige tillsammans med sin man och tre barn. Just nu studerar Anita men har tidigare arbetat som ridlärare, först på olika ridskolor runt om i landet, sedan på en privat. Fortfarande försörjer hon sig till viss del på det. Hästar och ridning kom in i Anitas liv när hon var tio år. Hon har alltid brunnit för sköta-om-biten mer än för själva ridningen. Anita rider fyra till sex dagar i veckan beroende på årstid. Hon har tävlat hoppning på ganska hög nivå, men säger själv att hon mer är en träningsmänniska som sällan blir så nöjd att hon kommer iväg till tävlingar. Anita anser sig ha goda matvanor och äter minst ett mål lagat mat varje dag. Innan ridning brukar Anita tänka på vad hon äter för att orka med hela passet. Förhållandet mellan ridning och kost tror Anita har en väldigt stor betydelse. Det är mycket viktigt att äta eftersom man är fysiskt aktiv nästan hela tiden när man håller på med hästar, inte bara just under själva ridningen. Anita har själv arbetat som ridinstruktör i flera år. Hon poängterar att hon tror att många ridskolor och ridinstruktörer är

väldigt bristfälliga i att föra ett resonemang om ridning och kost till skillnad från många andra idrotter. Att forskningen är så eftersatt när det gäller ridning och kost tror Anita beror på att ridning inte är klassat som en sport samt att det är mycket snack om att det är en rikemanssport som många unga tjejer håller på med. När hon själv började inom ridskolebranschen fick hon höra följande ”du kan väl inte vara ridlärare, du röker inte, dricker inte kaffe, har ingen skitig bil och ingen hund”. Det var kategorin för ridlärare då, vilket inte gav någon bra förebild för barn och ungdomar. Jämför man med fotboll ser man sällan att en fotbollstränare står och röker under en träning med ett gäng ungdomar.

PETRA är 29 år och försörjer sig idag till stor del på sin ridning och som ridinstruktör, men har även en bisyssla vid sidan om. Hon lever tillsammans med sin man, en hund och sina hästar i en medelstor stad i södra Sverige. Petra började rida på ridskola när hon var 6 år. Hade Petra haft tillräckliga resurser tror hon att hon hade lagt ner mycket mer tid på hästarna och haft fler i tävlingskondition. Petra är relativt nöjd med sina matvanor, men anser att man alltid kan förbättra dem. Hon äter alltid ett lagat mål mat om dagen, och försöker tänka på att hon ska äta så att hon orkar med det hon ska göra under dagen. Ofta tränar Petra flera hästar efter varandra och då gäller det att äta så att man orkar. Hon vill dock bli bättre på att äta mellanmål. Förhållandet mellan ridning och kost tror Petra spelar stor roll eftersom man måste vara koncentrerad och orka med rent fysiskt under en träning eller tävling. Samtidigt är det mycket annat man som ryttare måste orka med förutom själva ridningen som allt för- och efterarbete med hästarna. När hon själv åker på tävlingar brukar hon tänka på att ta med riktig husmanskost eftersom det oftast bara är snabbmat och frallor på tävlingsplatsen. Att forskning är så långt efter tror Petra beror på att fokus länge legat hästen och inte på ryttaren. Hon tittar tillbaka på de stora tävlingarna där en del män red med kraftiga magar, och visst gick det bra för vissa av dem, men det kanske hade gått ännu bättre om de hade tänkt på sin kosthållning.

5.5 Professionell

JENNY är 29 år och försörjer sig helt på hästar och ridning. Dels är Jenny tävlingsryttare samt utbildar ryttare och hästar. Hon fick intresset genom hennes syster som tog med henne till stallet när hon var 7 år. Numera är hon bosatt i en medelstor stad i mellersta Sverige. Jenny började rida vid sju års ålder. Jenny är ganska nöjd med sina matvanor men anser att det alltid går att förbättra. Hon äter ganska mycket godis och kakor på dagarna, men byter aldrig ut en

hel måltid mot sötsaker. Om förhållandet mellan ridning och kost anser Jenny att man inte ska fokusera för mycket på någonting. Hon menar att man klarar sig bra om man äter vanlig sund mat som man lärde sig i skolan. Att forskningen är så långt efter tror Jenny beror på att ridning inte går att jämföra med andra sporter, exempelvis vad en längdskidåkare presterar på elitnivå jämfört med vad en ryttare presterar på samma nivå när det gäller fysisk prestation. MALIN är 45 år och har ridit sedan hon var 7 år. Hon bor i en större stad i södra Sverige. Hon arbetar inom Svenska ridsportförbundet samt rider själv på landslagsnivå och är tränare. Malin red till en början ganska länge på ridskola. Hon tycker att hon är ganska medveten om vad som är bra och mindre bra när det gäller kost. Hon äter ganska sunt, men också det hon tycker är gott. Sina kostvanor har förändrats en del under åren, främst för att det blir svårare att hålla matchvikt ju äldre man blir. Malin är lite av en föregångare inom svensk ridsport när det gäller ryttares kostvanor. Hon deltar bland annat i Svenska ridsportförbundets projekt ”Må Bäst mé Häst” som handlar om att förbättra just kosten för ryttare runt om på landets ridskolor. Malin funderar alltid på vad hon äter, utan att det för den skull hindrar henne från att ibland stoppa i sig något som hon tycker är gott, bara det är i måttlig mängd. Malin försöker undvika choklad och allt för mycket fett, hon äter nästan bara mörkt bröd och dricker mycket vatten. Malin är idag nöjd med sina kostvanor. Hon anser att ryttare bör bli mer medvetna om sin egen kost även om man alltid prioriterat hästarna. Att forskning är efter inom ridning och kost beror enligt Malin på att ryttaren alltid kommit i andra hand eftersom hästen utgjort den tuffaste prestationen.

5.6 Mönster hos ryttarna

Efter att ha gett en bild av de ryttare jag intervjuat samt deras tankar kring kost och ridning vill jag nu titta på vilka mönster jag funnit hos dem. Jag kommer dels titta på mönster inom de olika kategorierna av ryttarna dels mellan grupperna för att se eventuella likheter och skillnader.

5.6.1 Bakgrund

ingen av dem var över 10 år när de på ett eller annat sätt kom i kontakt med hästar. Däremot var inkörsporten till intresset olika för ryttarna. Inte någon av de intervjuade personerna fick sitt intresse genom sina föräldrar. Jenny är den enda som fick upp ögonen för hästar genom en familjemedlem då det var hennes syster som mer eller mindre drog med henne till stallet. För flera av ryttarna började det med att de fick ta hand om hästar, eller bara vara som en

hjälpreda i stallet då de kunde få sköta sysslor som att rykta, mata och mocka åt hästarna, för att senare övergå till själva ridningen.

Ett karaktäristiskt drag för samtliga ryttare är att de som små hade ett brinnande intresse för djur och hästar. Ryttarna på elitnivå samt professionell nivå uttrycker sig även i stil med att de alltid eller länge varit fascinerad av just hästen som djur. Framförallt Jenny som inte tillhör de tjejer som gillar att hålla på och pyssla och gulla med djuren.

5.6.2 Ridning

På frågan om varför det blev just ridning syns ett tydligt mönster mellan Sara, Johanna och Anita som alla brinner för sköta-om-biten av hästarna. De skulle utan problem klara sig utan ridning, bara de har hästar. Sara säger ”det här med ansvarstagandet och att ta hand om andra, det har jag nog i mig, det säger många omkring mig också”. Myndigheterna placerade ut en misskött ponny som Johanna fick som sitt skötebarn när hon bara var 10 år. Johanna själv beskrev ponnyn följande ”hon var i fruktansvärt skick, hon hade djupa sår och var rädd för alla människor, i början sov jag mer eller mindre i stallet tillsammans med henne”. Anita beskriver sitt intresse för hästar ”jag tror det är mycket det här med att sköta om någon. Det är den största biten för mig. Sedan har nog ridningen alltid kommit lite i andra hand”.

Både Anita och Johanna blev när de började rida väldigt rädda för hästar efter att ha trillat av åtskilliga gånger. Men efter att intresset gått i vågor tog det fart på allvar efter en tid.

Raka motsatsen är det hos Jenny som i dag befinner sig på professionell nivå och absolut inte kan tänka sig att ha hästar om det inte vore för resultatens och tävlingarnas skull. Hon är inte en tjej som tycker om att hålla på och pyssla med hästarna utan har en helt annan ambition och strävar efter helt andra mål. Hon vill att varje häst hon tar sig an ska bli så bra som möjligt. Jenny är den person som från början haft som mål att komma långt med sin ridning samtidigt som hon vill få fram så bra hästar som möjligt. Hon har aldrig varit den typiska

hästtjejen som tyckt om att hålla på att gulla och borsta på hästarna. Att det blev just ridning beskriver hon på följande sätt. ”Jag hade inget brinnande intresse från början så att jag gick och tjatade eller så, utan det var min syster som mer eller mindre drog med mig till stallet.” Jenny är också en av dem som idag sätter upp högst mål och som jobbar aktivt med hästar och ridning. ”Jag ser en häst framför mig och ur denna häst vill jag få fram så mycket som möjligt, utbilda och göra framgångsrik. Jag vill hela tiden höja lägstanivån på hästarna”.

En sammanfattning är att de ryttare som kom i kontakt med hästar och ridning för att de hade en längtan av att sköta-om någon och i dag utan problem skulle klara sig utan ridning, bara de har hästar, befinner sig på motionärsnivå till elitnivå. Raka motsatsen finner vi hos Jenny, på professionell nivå, som absolut inte kan tänka sig syssla med hästar om det inte vore för resultaten och tävlingarnas skull.

5.6.2.1 Ridningens betydelse

De ryttare som befinner sig inom motionärsnivå ger alla liknande svar på frågan om vad ridningen har för betydelse för dem. Karin säger, ”att få komma ut i naturen och umgås med hästen, för det är trots allt en gemenskap. Man umgås med de andra i stallet, slappnar av och rensar hjärnan”. Sara beskriver betydelsen, ”jag mår så bra av att komma ut. Skulle jag inte ha ridningen så är jag övertygad om att jag skulle märka skillnad. Man kommer ut i alla väder, rensar tankarna. Ridning har många funktioner för mig”. För Johanna är

betydelsen, ”meningen med livet. Det är väldigt viktigt för mig, eller förresten, det är oerhört viktigt. Det blir en stund för mig själv fastän man är med hästen hela tiden. Det är ganska svårt att förklara för dem som inte upplevt det, men det ger så mycket. Fastän man sitter där och fryser tårna av sig eller hästen inte gör som man vill så är det en mycket givande hobby”. Enligt Emma betyder det, ”avkoppling från jobb, jag slappnar av i stallet. Det är ett skönt sätt att komma ut i naturen som jag inte skulle ha gjort annars. Plus att det ger motion”.

En tydlig skillnad syns bland svaren från ryttarna på elitnivå och professionell nivå. Anita och Petra som är på elitnivå ser ridningen som om det vore deras liv på något sätt, dels som ett yrke och dels som en hobby beroende på hur de utövar den. Malin och Jenny som är

professionella svarar båda att det är deras yrke och att de ser på det som vilket yrke om helst. Sedan poängterar Jenny att det inte är ett 7-16 arbete, utan ett arbete man har sju dagar i

veckan med jour dygnet runt.

Ridningens betydelse för ryttarna kan sammanfattas i tre olika mönster, för de på motionärsnivå är betydelsen rekreation och lek, att få komma ut i naturen och slappna av. Ryttarna på elitnivå ser ridningen som ett kall, som om det vore deras liv. Medan de professionella ser sin ridning som vilket arbete som helst.

5.6.3 Kost 5.6.3.1 Attityder

Karin, Petra, Anita och Malin ser kostvanor som något väsentligt som spelar stor roll för ens välbefinnande. De tycker att man bör tänka på vad man stoppar i sig och för vilket ändamål. Däremot Jenny som befinner sig på professionell nivå tycker inte att man ska lägga för stor vikt vid att fokusera på kosten. Det viktiga enligt henne är att var och en äter en sund måltid med lite av varje. Enligt Jenny kräver inte ridning att man som ryttare lägger lika stor vikt vid kosten som andra idrottare. Sara, Emma och Johanna har en positiv attityd till kost och ser det som något viktigt som man bör tänka på och planera varje dag.

Sammanfattningsvis har de festa ryttare en attityd som säger att kosten spelar en stor roll för ens välbefinnande. En ryttare på professionell nivå tycker dock inte att man ska lägga för mycket vikt vid att fokusera på kosten.

5.6.3.2 Bakgrund

På enkel motionsnivå hade båda ryttarna bra och regelbundna matvanor under uppväxten med mist ett mål lagad mat om dagen. Johanna på avancerad motionsnivå hade mer regelbundna måltider under sin uppväxt och åt även en bättre och mer varierande kost än vad hon gör idag. Emma, på samma nivå, jämför sina matvanor hon har idag mot som det såg ut när hon studerade och kommer fram till att hon i alla fall åt ett mål lagad mat mitt på dagen under studietiden. När hon tittar ännu längre tillbaka, under uppväxten, åt de alltid två mål med lagad mat om dagen. Frukosten däremot har alltid sett likadan ut för Emmas del. På elitnivå åt

Anita under sin uppväxt alltid frukost innan skolan. Därefter lunch i skolan, middag vid 15-16 tiden när hon kom hem och sedan en smörgås på kvällen. Petra hade bra matvanor under sin uppväxt. Hon beskriver själv ”vi har alltid haft bra mat hemma, mamma har alltid lagat mat till oss och vi har alltid ätit alla måltider”. De kostvanor Jenny på professionell nivå hade under sin uppväxt är ungefär desamma som i dag. Hon berättar själv ”jag har ingen jättebra kosthållning men den är nog ändå rätt okey”.

Sammanfattningsvis beskriver ryttarna på enkel motionärsnivå att de under sin uppväxt hade bra och regelbundna kostvanor. Ryttarna på avancerad nivå var mer nöjda med sin kost under uppväxten än vad de är med sina kostvanor i dag. Elitryttarna hade som de själva beskrev alltid haft bra mat hemma med varierande kost och regelbundna tider. Medan Jenny på professionell nivå hade en okey kost.

5.6.3.3 Ryttarnas kostvanor idag

Karin, enkel motionär, är medveten om kostens betydelse för träning och prestation tack vare att hon tränar så mycket annat utöver själva ridningen. Det är först på senare tid hon kommit på att kosten har betydelse även för ridningen. Karin berättar själv, ”jag försöker tänka på att få i mig proteiner eftersom jag tränar varje dag, ofta blir det kesella”. Hon känner själv att de gånger hon inte äter bra kost i samband med träning lakas kroppen ur istället för att byggas upp. Sara, Emma och Johanna, alla på motionärsnivå, har svårt att leva upp till sina positiva tankar om hur viktigt det är med en bra och sund kost. Trots en stor medvetenhet hos Emma går hon ofta runt med dåligt samvete över att det blir flera mål mackor om dagen medan det för Sara blir mycket småätande. För Saras del hoppas hon på att komma in i nya rutiner när det gäller matvanor sedan hon slutat arbeta nattskift. Johanna slarvar kraftigt med sina egna kostvanor i dag medan hon är mycket noggrann när det gäller djurens mat. Hon får ingen fason på sina matvanor på grund av de oregelbundna arbetstider hon har, vilket leder till att det blir mycket snabbmat och mackor. Hon säger själv, ”jag skulle vilja äta mycket mer nyttig mat på regelbundna tider samt gå ner i vikt. Jag går ofta omkring med dåligt samvete när jag har ätit onyttig mat”. Anitas kostvanor är innehållsmässigt liknande med hur de var under uppväxten, däremot har hon helt andra rutiner idag. Frukosten är den enda måltid som är sig lik. På förmiddagen brukar det i dag bli en kopp kaffe med en smörgås. Till middag blir det alltid lagad mat, är hon på högskolan köper hon varm mat där, annars lagar hon själv. På

eftermiddagen när pojkarna och hon själv kommer hem från skolan brukar det bli mellanmål av något slag och på kvällen oftast lagad mat igen fast lite lättare som omelett, pannkakor eller varma mackor. Eventuellt blir det en kopp te senare på kvällen. Den stora skillnaden för Anitas del är att hon numera måste tänka på vad hon stoppar i sig för att hålla sig i trim. ”Om jag jämför med när jag instruerade varje dag och inte behövde tänka på vad jag stoppade i mig för att allt gick åt, med i dag när jag sitter på skolbänken, så är det stor skillnad eftersom jag inte är lika aktiv.” Petra som tyckte att hon hade bra matvanor under sin uppväxt tycker ändå att de har förändrats på ett positivt sätt. Hon har i dag blivit mer medveten när det gäller kost och kostens betydelse. Hon säger själv ”inte för att jag är ute efter att banta eller så, utan jag försöker tänka på vad jag äter så jag ska orka med.” Jennys vanor ser ungefär ut som under uppväxten. Hon äter ganska mycket sötsaker och kakor i dag men ser till att aldrig byta ut en hel måltid mot något sådant. Malins har fått ändra sina kostvanor under senare år eftersom det hela tiden blir svårare att hålla matchvikt ju äldre man blir. Hon säger, ”jag äter sunt men också det jag tycker är gott. Jag är ganska medveten om vad som är bra och mindre bra att äta”.

Sammanfattningsvis finns ett intresse för kost hos ryttarna på enkel motionärsnivå. Antingen har de skaffat sig kunskap om kostens betydelse genom annan träning förutom ridningen, eller också har de ett brinnande intresse och vill lära sig mer om kost och näringslära. På avancerad motionärsnivå har ryttarna problem att leva efter sina kunskaper om vad man bör och inte bör äta och de går ofta omkring med dåligt samvete. På elitnivå och professionell nivå lägger de flesta ner tid och kraft på vad de äter utom Jenny som menar att man inte ska fokusera för mycket på någonting. Ett annat mönster som syns hos Anita och Malin är att de numera måste tänka på vad de äter eftersom det med åldern blir svårare att hålla matchvikt.

5.6.3.4 Kost och ridning

Petra och Anita som båda befinner sig på elitnivå och har arbetat eller arbetar som ridinstruktörer ser ryttarens kostvanor som mycket väsentliga. Båda anser att det är en stor brist hos ridskolor idag som inte tar upp något om ryttarens kostvanor. Malin på professionell nivå är väldigt insatt i kostens betydelse för ryttaren och har medverkat i olika projekt som berör kost. Hon tycker att det är en viktig bit för ryttaren och tror att många börjar bli mer medvetna nu även om man alltid i första hand tänkt mest på hästen. På frågan varför hon

anser att frukost är så viktigt svarar hon, ”det är grunden till allt du ska prestera under en dag- oavsett om du ska sitta på hästryggen eller inte. En elitryttare måste koncentrera sig till 110 % för att rida bra- det klarar du aldrig utan att ha ätit vettigt”. Jenny, även hon på professionell nivå, tycker inte att man ska fokusera för mycket på kosten utan försöka äta vanlig husmanskost. Avancerade motionärsryttaren Johanna som haft sin uppväxt med hästar och ridning i ett annat europeiskt land är mycket insatt när det gäller forskning inom ridsport. Hon anser att Sverige ligger långt efter många andra länder runt om i Europa när det gäller att se till ryttaren och inte bara hästens bästa. På frågan om hästens kost är viktigare än ryttarens svarar Johanna, ”definitivt inte. Man kan säga att man som häst och ryttare utgör ett litet team, och då måste man alltid gå till den svagaste länken. Vad hjälper det mig om jag har en otroligt vältränad häst som fått rätt utfodring om jag själv är dålig i magen eller trött i huvudet och inte kan ge hästen rätt instruktioner och stöd. Det handlar om en balansgång”. Emma har aldrig upplevt något speciellt när det gäller sambandet mellan ridning och kost. Däremot tror hon att det kan ha stor betydelse när man kommer upp på högre nivå där det krävs mer fysisk prestation. Karin är övertygad om ens kostvanor och kostmedvetenhet har betydelse för ridningen men även att det har med åldern och vilken nivå man befinner sig på att göra. Hon ser till sig själv de gånger hon tränat utan att tänka på vad hon ätit. Kroppen orkar inte göra det den ska rent fysiskt samt att hon tappar tålamod och koncentration på det mentala planet. Sara är övertygad om att ryttarens kostvanor spelar av sig på hästen. ”Är inte jag på bra humör så bli inte hästen lika hanterbar och samarbetsvillig.” Sara känner samtidigt att hon kan för lite inom området och skulle gärna vilja lära sig mer.

Sammanfattningsvis tycker Malin på professionell nivå att kosten är oerhört viktig i samband med ridning. Hon beskriver att en bra frukost är grunden för det man ska prestera under en dag. Ryttarna på elitnivå har båda arbetat inom ridskolebranschen och tycker att kosten är mycket väsentlig. De poängterar att det är en stor brist att det inte tas upp något om ryttarnas kost i ridundervisningen. Johanna på avancerad motionärsnivå jämför Sverige med det land hon växte upp i och menar att vi här ligger långt efter när det gäller att se till ryttaren och inte bara hästens bästa. Emma menar att det är lika viktigt med bra kost inom ridning som inom vilken annan idrott som helst. Dock tror hon att det blir allt viktigare ju högre upp i nivå man kommer. Karin och Sara på enkel motionärsnivå är övertygade om att kost har betydelse för ridning genom att se till de gånger de själva inte ätit det de borde i samband med träning.

6. Diskussion

I resultatdelen har jag presenterat de mönster jag funnit intressanta hos ryttarna i de olika kategorierna. Nedan kommer jag knyta an dessa mönster till Bourdieus teorier om habitus, kapital och fält.

I min frågeställning ville jag ta reda på vilken betydelse kost och kostvanor har för ryttare som befinner sig på olika nivåer i sin utövning. De flesta ryttarna ansåg att kosten har betydelse i ridsammanhang även om alla inte levde upp till sina mål.

Samtliga ryttare skapade sina häst- och ridintresse på olika sätt. Via familj och vänner överförs till stor del det sociala kapitalet som Bourdieu talar om. Bland de intervjuade var det Jenny som fick sitt intresse av sin syster, Karin som började rida hos sin faster, Emma hos sin farbror och Johanna som följde med en kompis till ridskolan. Här handlar det om vad man som person har för olika kapital. Jenny, Karin och Emma kom i kontakt med hästar och ridning via kontakter i deras sociala nätverk, alltså genom sitt sociala kapital. För Sara, Petra och Malin var det djurintresset och hästarna som var den största inkörsporten. Medan det för Anita och delvis även för Sara och Johanna var just sköta-om-biten och ansvarstagandet som var det som lockade mest.

Ridningen har olika betydelse för ryttarna beroende på vilken nivå de befinner sig. På motionärsnivå är ridningens stora betydelse rekreation, att få komma ut i skog och mark och ha en avkopplande stund tillsammans med hästen. På elitnivå ser ryttarna ridningen som ett kall, som om det vore deras liv. Medan de professionella enbart ser ridningen som ett arbete. Att det skiljer sig så här kan förklaras med Bourdieus olika fält. Ridning och ridsport som helhet kan ses som ett fält- ”ridfältet” medan man inom det fältet kan göra uppdelningar beroende på ridningens betydelse för ryttaren. I detta fall ett fält för motionärsryttaren som nöjer sig med att rida främst för sitt eget välbefinnande och motionens skull, och ett fält för tävlingsryttaren som hela tiden satsar mot mästerskap. I fältet för tävlingsryttaren är det helt andra förutsättningar som gäller. För att vara där krävs starka kapital. Ekonomiskt kapital för att överhuvudtaget ta sig till den nivån med tillräckligt bra hästar, startavgifter och övriga kostnader. Kulturellt kapital i form av kunskap och erfarenhet att klara av det samt kläder och annan utrustning. Socialt kapital i form av att kontakter som exempelvis hästskötare och annat hästfolk som hjälper till och stöttar. Vilket fält man hamnar i är beroende av ens kapital. Det

ryttarna själva berättat är att det krävs en god ekonomi för att befinna sig i de två övre kategorierna, särskilt på elitnivå. Alltså är det ekonomiska kapitalet en avgörande faktor för vilket fält man kommer att tillhöra. Även de sociala och kulturella kapitalen spelar in i form av utrustning, utbildning och kontakter. På motionärsnivå är det ofta det sociala kapitalet som är störst. Ryttarna berättar att de värdesätter ridning som hobby just för att de får komma ut och träffa andra ryttare i stallet samt umgås med annat hästfolk. Motionsryttarna prioriterar också det sociala nätverket utanför ”ridfältet” högt till skillnad från ryttarna på professionell nivå och elitnivå som sällan hinner umgås med andra vid sidan av sin ridning. Ofta har ryttarna i de högre nivåerna inte lika stort socialt nätverk utanför ”ridfältet” då de många gånger har ett eget stall med sina egna hästar där de sällan rör sig annat än ridfolk. Flera av ryttarna talar om ridning och hästar som en livsstil, vilket är nära kopplat till en individs habitus. Ryttarnas habitus har i tidig ålder påverkats av hästar och ridning vilket leder till en livsstil där man inte kan tänka sig vara utan det.

Att Sara, Johanna och Anita brinner för sköta-om-biten hos hästarna och idag skulle kunna klara sig utan själva ridningen, men inte utan hästarna tror jag kan bero på olika faktorer. Sara har alltid varit den omtänksamma typen som tyckt om att få ta hand om och sköta om. Johanna som verkligen fått kämpa för att komma i kontakt med hästar och ridning under sin uppväxt höll i många år på med att ta hand om olika hästar. Det var genom hennes sociala kapital som hon kom i kontakt med ridning och genom myndigheterna fick en misskött ponny som sitt skötebarn. När hon hade fått ordning på ponnyn och det var dags att ta ett beslut om vad de skulle göra med henne bestämde Johanna sig för att med en myndig kompis hjälp köpa henne av egna sparade pengar. Detta gjorde Johanna utan föräldrarnas vetskap. Johanna hade det svårt när det gäller det ekonomiska kapitalet och fick inte mycket hjälp hemifrån. De andra ryttarna fick betydligt starkare både ekonomiskt och socialt stöd hemifrån. De ryttare som inte fick egen häst eller ponny fick i alla fall gå på ridskola eller ha en foderhäst. Mycket av detta tror jag sitter i än idag då Johanna gärna pysslar om sina hästar och är nästintill extremt mån om att de har det bra. Ens habitus formas mycket under barndomen och under uppväxtåren och det är en trolig förklaring till varför Johanna är så mycket för att sköta om. Att hon fick ta ett stort ansvar över en egen ponny när hon inte var gammal sitter i henne som en naturlig del även som vuxen. Att Anita däremot skulle kunna tänka sig ett liv utan ridning bara hon har hästar förvånar mig lite eftersom hon befinner sig på den nivån hon gör, men samtidigt berättar även hon att hon är en person som verkligen gillar att ta hand om andra.