• No results found

"Lek, skratta, njut av dagen!" : en studie om pedagogers syn på leken som redskap samt lekens betydelse i förskoleklass

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2021

Share ""Lek, skratta, njut av dagen!" : en studie om pedagogers syn på leken som redskap samt lekens betydelse i förskoleklass"

Copied!
45
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

LÄRARPROGRAMMET

”Lek, skratta, njut av dagen!”

En studie om pedagogers syn på leken som redskap

samt lekens betydelse i förskoleklass.

Erica Strömblad & Kristina Sundqvist

Examensarbete 15 hp. Höstterminen 2007

Handledare: Lars-Olof Valve Humanvetenskapliga Institutionen

(2)

Hälso- och beteendevetenskap

Arbetets art:

Examensarbete, 15hp

Lärarprogrammet 2007

Titel:

Lek, skratta, njut av dagen!

En studie om pedagogers syn på leken som

redskap samt lekens betydelse i förskoleklass.

Författare:

Erica Strömblad och Kristina Sundqvist

Handledare:

Lars-Olof Valve

ABSTRAKT

Huvudsyftet med vår rapport var att undersöka vilken syn pedagogerna i förskoleklass har på lek. Vi ville även ta reda på vilket förhållningssätt pedagogerna har till lek, vilket utrymme leken har i förskoleklass, samt om lek i undervisningen har motsättningar. För att undersöka detta använde vi oss av metoden enkät. Enkäten var helt standardiserad, vilket innebär att alla fick exakt samma frågor i samma ordning, men även ostrukturerad vilket betyder att det fanns maximalt med utrymme för svaren på frågorna. I bakgrunden försöker vi bland annat klarlägga vad lek är, vidare tar vi upp olika inlärningsteorier samt pedagogens förhållningssätt till leken. Det som kommer fram i studien är att leken är ett bra pedagogiskt verktyg i barns inlärning. I leken tränas socialt samspel, värdegrundsfrågor, konfliktlösning samt att fantasin och kreativiteten utvecklas. Pedagogerna använder både den fria och den styrda leken i undervisningen, men med vissa gränser. Det har även framkommit att en pedagog skall vara delaktig, kunna observera, engagera samt inspirera till lek. Lekens utrymme i förskoleklasserna i vår studie varierar. Traditionell syn på inlärning, brist av tid samt barns bristande lekförmåga är några av lekens motsättningar.

Nyckelord: lek, förskoleklass, pedagogens förhållningssätt, pedagogens roll, inlärningsteorier, lekteorier, fantasi, lärande

(3)

1 INTRODUKTION... 3

2 BAKGRUND... 4

2.1 Vad är lek? ... 4

2.1.1 Fantasi... 4

2.1.2 Socialisering och utveckling... 5

2.1.3 Trygghet ... 6

2.1.4 Rollek ... 6

2.2 Sexåringens egenskaper ... 7

2.3 Olika syn på lek ... 8

2.3.1 Psykodynamisk lekteori... 8

2.3.2 Kognitiv lekteori... 9

2.3.3 Interaktionistisk lekteori... 9

2.3.4 Metafysisk lekteori ... 9

2.3.5 Terapi genom lek... 10

2.4 Inlärningsteorier... 10

2.4.1 Konstruktivismen ... 10

2.4.2 Pragmatismen ... 11

2.5 Lärande genom lek ... 12

2.6 Pedagogens förhållningssätt till lek ... 14

2.7 Hinder för leken... 15 2.8 Styrdokumenten ... 17 2.9 Tidigare forskning ... 18 3 SYFTE ... 19 4 METOD ... 20 4.1 Undersökningsmetod... 20 4.1.1 Enkät... 20 4.1.2 Pilotstudie ... 20 4.2 Metoddiskussion ... 21 4.3 Undersökningsgrupp/urval... 21 4.3.1 Bortfall... 21 4.4 Genomförande ... 22 5 RESULTAT... 23

5.1 Vad är lek för dig?... 23

5.1.1 Svår definierad... 23

5.1.2 Socialt samspel ... 23

5.1.3 Inlärning ... 24

5.1.4 Fri och styrd... 24

5.1.5 Fantasi... 25

5.1.6 Leken som bearbetning... 25

5.2 Vad har du för förhållningssätt till leken?... 25

(4)

5.3 Vilket utrymme får leken i din förskoleklass bortsett från rasterna?... 27

5.3.1 Strukturerat lekutrymme... 27

5.3.2 Ostrukturerat lekutrymme... 28

5.3.3 Både strukturerat och ostrukturerat lekutrymme... 28

6 DISKUSSION ... 29

6.1 Vad är lek? ... 29

6.2 Pedagogens roll ... 30

6.3 Barnets inlärning och utveckling ... 31

6.4 Rollek – en lek för sexåringen ... 32

6.5 Lekens utrymme i förskoleklass... 33

6.6 Lekens motsättningar... 34 6.7 Leken läker... 35 6.8 Styrdokument ... 35 6.9 Slutord ... 37 BILAGA ... 42 ENKÄT... 42

(5)

1

INTRODUKTION

Klara springer med lätta steg hem från bussen som stannat två gator bort från hennes egen gata. Fåglarna kvittrar och solens strålar letar sig ner genom trädens grenar, våren är på väg! Emma och Klara bestämde på lekis att de ska gå på picknick till vitsippedalen idag. När Klara öppnar dörren till sitt hus möts hon av doften av nybakade bullar och mammas stora kram. – Hur har du haft det idag? undrar mamma nyfiket. Klara berättar ivrigt om båten hon gjort i ”snicken”, om Fredrik och Jakob som bakat scones, om Agnes som slog sig så att det började blöda i ”kuddis” så att hennes pappa fick komma och hämta henne och om leken som hon och Emma hittade på. I nästa andetag frågar Klara sin mamma om hon får ta med sig sin docka på picknick. – Visst får du ta med dig din docka, men ta vagnen så kan du lägga picknickkorgen under vagnen, så blir det inte för tungt att bära. Klara skyndar sig att packa och går för att möta Emma med Skrållan i vagnen och korgen där under. Efter att de mumsat i sig Klaras mammas nybakade bullar lekte de sedan hela eftermiddagen i vitsippedalen.

Denna lilla berättelse, som vi författat efter diskussion med våra föräldrar, speglar hur en helt vanlig dag för en sexåring kunde se ut på 70-talet. Man lekte från morgon till kväll utan krav från vuxenvärlden. Detta är inga antaganden utan vi var själva lekisbarn då. Idag när våra egna barn har kommit in i skolans värld ser samhället helt annorlunda ut, det räcker med att titta på hur sexårsverksamheten ser ut. Idag ligger förskoleklassen under skolans ansvarsområde. Man hör till namnet på sexårsverksamheten vad det är som gäller, då hette det lekis och idag förskoleklass. Vardagen på lekis innebar fri lek och fritt skapande och i förskoleklass förbereder man eleverna på skolarbete genom att till exempel träna bokstäver och siffror. Vi är medvetna om att det fortfarande förekommer lek i förskoleklassen men vi är nyfikna på i vilken omfattning barn får leka idag.

Vi lekte jämt. Vi lekte och lekte och lekte så det var underligt att vi inte lekte ihjäl oss, sa

Astrid Lindgren om sin barndom (Astrid Lindgrens värld, 2007). Kan barnen idag säga detsamma om sin barndom när de är vuxna?

Nyfikenheten för leken i förskoleklass väcktes hos oss efter att vi båda gjort vår verksamhetsförlagda utbildning i varsin förskoleklass på olika skolor men i samma kommun. Efter diskussioner om vår arbetsdag i förskoleklass upptäckte vi att pedagogerna arbetade på olika sätt. Detta resulterade i att vi ville undersöka deras synsätt på lek närmre.

I detta examensarbete vill vi undersöka lekens betydelse och omfattning i förskoleklass, för att få fördjupad kunskap i ämnet. Vi använder oss av en enkätundersökning för att få vetskap om pedagogers tankar och förhållningssätt kring lek.

(6)

2

BAKGRUND

Bakgrunden belyser vad forskare, författare, pedagoger och psykologer har för tankar om lek och dess betydelse. Först undersöks vad lek är och sedan beskrivs sexåringen. Det som följer därefter handlar om olika syner på lek med lekteorier och lärteorier, lärande genom lek, pedagogens förhållningssätt till lek, hinder för leken, vad styrdokumenten framför om lek och vad tidigare forskning säger om lekens betydelse för barns utveckling.

2.1

Vad är lek?

När man slår upp ordet lek i nationalencyklopedins lexikon förklaras begreppet enligt följande:

Lek, verksamhet som sker ”som om”, låtsasverksamhet. Lek förekommer både bland människor (särskilt barn) och bland högre stående djur. Det lekfulla beteendet måste tolkas utifrån lekens mening (Nationalencyklopedin, 2000).

2.1.1

Fantasi

Många författare nämner i huvudsak fantasin som en del av lekens egenskaper. Vygotskij (1930/1995) menar att det som karakteriserar fantasiprocessen finns i leken där även grunden för barns skapande finns. I leken ger barnet sina upplevelser liv, de tolkar och dramatiserar. Med leken berättar barnet en historia, eftersom berättelse och lek hör ihop. I barnets lek finns de kulturella och estetiska formerna.

Lek är en fantasiprocess, där barnen genom sin lek omvandlar verkligheten. I mötet mellan barns yttre tankar och inre känslor skapas leken. Genom leken bildas en påhittad värld där barnen kan behandla upplevda händelser (Lindqvist, 2002, Lindö, 1998). Kärrby (1992) har undersökt barnens syn på lek. Barnen anser att lek alltid innehåller något fantasimoment, en transformation av verkligheten. De kan beskriva leken spontant och väver in sina tankar om hur de har tänkt när de lekt. Barnens syn på de aktiviteter som de vuxna planerat förklarades mer konkret vad de hade gjort, utan någon vidare inlevelse.

Enligt Lindqvist (2002) är lek barnets sätt att tänka. Genom lek skapar barnen föreställningar och gör sig fri från den kroppsliga omvärlden. Barnens yttre och inre handlingar i leken är oskiljaktiga vilket syns i deras kroppsliga uttryck. Under lekens gång använder de sin fantasi och tankeverksamhet på samma gång.

(7)

Jones och M. Cooper (2006) ser leken som en fantasiprocess som börjar tidigt i barndomen och fortsätter hela livet. Skillnaden mellan barn och vuxna är att vuxna leker med tankar och barn utagerar sina tankar genom sin kropp och sitt material.

Genom leken sker fantasins utveckling, man kan där se hur leken börjar få karaktären av skapande verksamhet. Barnen dikterar en saga eller en historia under tiden som de leker. Huvudinnehållet i leken är de fantasier och drömmar som barnen producerar i kommunikationen med varandra. Detta är en kreativ verksamhet där skapandet finns i den saga eller historia som barnen dikterar ihop. Även denna lek börjar med en idé som utvecklas (Diderichsen m. fl., 1992).

Lindö m.fl. (1998) och Knutsdotter Olofsson (2003) anser precis som Vygotskij (1930/1995) att barnen bearbetar olika förhållningssätt samt tolkar känslor och erfarenheter genom fantasin. De delar samma åsikt om att leken är en slags belöning i sig själv.

2.1.2

Socialisering och utveckling

I leken tränar barnet sin sociala kompetens. Leken är barnets viktigaste redskap för att träna dess förmåga att kunna samspela i mötet med andra. För barn är leken en självklarhet och det är pedagogens ansvar att göra miljön lekvänlig (Pape, 2001).

Hwang och Nilsson (2003) menar att leken är barnens egen värld. Ur psykologisk och pedagogisk synvinkel är leken en bra metod för att förstå världen och bearbeta det som händer. Barnen lär sig hantera problem, relationer och konflikter genom leken. Jones och M. Cooper (2006) menar att om barn får leka ut sina problem med hjälp eller observation av en vuxen blir barnet mer säker och mer påhittig. De blir smartare.

Leken präglas av traditioner och kulturen i barnets omgivning. Genom leken blir verkligheten tydligare och mer överskådlig, den får en mening. I leken använder barnet hela sig själv med känslor, tankar och rörelser (Grindberg och Jagtøien, 2000). Lindö (1998) däremot förklarar lek som ”inte på riktigt” där barnen bearbetar verkligheten på ett lustfyllt sätt när de känner sig fria och trygga. Leken är frivillig och skapas på barnets eget initiativ.

Dewey (1985/1997) ser inte lek och arbete som varandras motsatser utan båda har medvetna mål och tillämpar olika material för att nå målen. Barn vill delta i vuxnas aktiviteter som att städa, laga mat, duka och diska. Barn ser inte vuxnas aktiviteter som arbete utan som konkret handlande, för dem går lek och arbete hand i hand.

Leken har många olika egenskaper, den kan till exempel ses som färdighetsträning och den kan lindra ångest. Leken kännetecknar glädje och behöver inte ha något annat syfte än att det är lustfyllt att leka (Bunkholdt, 1995).

(8)

Barn med autism har en annorlunda utmaning, istället för att undvika konflikter undviker de att ta kontakt med andra. Autistiska barn som föredrar att leva i sin egen värld kan bli mer utåtriktade om deras egen värld är mer aktiv och innehåller fler medvetna lekfulla vänner (Jones och M. Cooper, 2006).

2.1.3

Trygghet

Knutsdotter Olofsson (2003) har en teori om att otrygga barn inte leker. Hon menar att det är vuxnas ansvar att se till att barnet känner trygghet och kan leka. På samma sätt som man måste tala med barnet för att förmågan att tala skall utvecklas, så måste man leka med barnet för att lekförmågan skall utvecklas. Vidare menar Knutsdotter Olofsson (1987) att barnen går in i ett hypnotiskt tillstånd när de leker. För att klara av att gå in i detta tillstånd måste barnet känna trygghet och ha vetskap om att en vuxen finns i närheten som ger barnet trygghet. De förvandlar omvärlden, vänder sig inåt och koncentrerar sig så fullständigt på sina inre bilder att de skärmar av yttervärlden.

När barn leker smittar de varandra med intresse och glädje. På detta sätt skapas nytt intresse och glädje hela tiden samt att barnen stärker sina relationer mellan varandra. Deras positiva självbild byggs således upp genom att de ger varandra goda minnen och att de har roligt med andra barn (Brodin och Hylander, 2002).

2.1.4

Rollek

Det finns många lekar men den som benämns mest i litteraturen är rolleken. Wellros (1998) menar att mamma-pappa-barn är en lek för livet. Barn skapar och gör om vardagssituationer som man själv upplevt och övar på olika roller och beteenden inför vuxenlivet. I leken förekommer en fördelning av status i och med rollfördelningen, högst status är det att vara mamma eller pappa. Osäkra och tysta barn har sällan någon av dessa roller utan får nöja sig med att vara hund eller cykelvakt, det är bättre än att inte vara med i leken alls. Trots att papparollen har hög status är denna roll inte eftertraktad eftersom den anses tråkig, han är oftast på jobbet och missar det som händer i leken. Fahrman (1993) anser att rollekar är ett sätt för barn att prova situationer som inte är vanliga för dem. Till exempel mamma-pappa-barn då man prövar hur det är att vara vuxen.

I leken genomför barnet olika handlingar tillsammans med andra genom att gå in i olika roller. Barnet byter ofta roll i leken men det är ändå en kärna till personlighet. I rolleken upptäcker barnet att det finns värderingar och normer bakom människornas samarbete och handlingar. Utgångspunkten för barnet i denna förståelse är att försöka handla som de vuxna gör. På detta sätt får barnet fram begrepp, värderingar och normer i en gemensam handling (Diderichsen m. fl., 1992).

(9)

Skolan är ett miniatyrsamhälle där omgivningen speglas och där barnen tränar på olika roller. Barnen i skolan har som uppgift att vara elev och kompis, men de har även en familj och en kultur som speglar vem de är och vilka roller de har i olika sammanhang. Statusen i samhället speglar ofta deras status i skolan (Wellros, 1998).

Leken har regler, men inte sådana regler som man har i fotboll där någon annan har förbestämt reglerna. I leken är det de delaktiga som bestämmer vilka regler det är som gäller vart eftersom leken pågår. Reglerna är inte bestående utan kan ändras under lekens gång (Jones och M. Cooper, 2006).

2.2

Sexåringens egenskaper

När man går i förskoleklass kan man vara både fem år och sex år och skillnaden i deras utveckling kan vara stor. I femåringars lek är språket betydelsefullt, de pratar mycket om lekens innehåll och om de olika rollerna som ska fördelas. När barnen blivit något år äldre har de blivit skickliga lekare och behöver inte diskutera lekhandlingen utan kan konstatera lekens innehåll på ett självklart sätt (Lindh-Munther, 1989). Enligt Jancke (1993) är sexåringen ordkonstnär med ett stort ordförråd och nästan färdig grammatiskt. De lär sig lätt nya ord som de leker med och testar i olika kombinationer.

När man är sex år växer kroppen snabbt, armar och ben blir smala och långa, och barnen känner inte igen sin slängiga kropp. Från att ha haft kontroll över sin motorik kan barnet nu inte alltid styra sin kropp eller värdera sin egen förmåga. Denna klumpighet leder till konflikter och det är svårt att hantera besvikelsen och ilskan. Barnet själv kan inte förstå vad som händer men med tiden återfår de balansen och vänjer sig vid sin kropp (Jancke, 1993).

I de tidiga skolåren utvecklas barn till att bli allt mer sociala och skapar flera vänskapsrelationer. Barn runt sexårsåldern utvecklar en minskad självcentrering och det är viktigt för dem att passa in i normerna samt öka självkännedomen genom att få bekräftelse för sina goda egenskaper och talanger. De har ett intresse för att lära sig nya saker inom olika områden samtidigt som de känner en rädsla för att inte vara tillräckligt bra. Barn utforskar olika bekanta roller genom låtsaslekar, gester, tal och teckningar. När de leker lär de sig beteenden som förknippas med de olika rollerna, till exempel mamma – barn, tjuv – polis och doktor – patient. Dessa experiment med andra människors beteenden gör att barnets självjag utvecklas (Gardner, 1983/1997).

I timtal kan sexåringen leka helt utan att vara medveten om omvärlden och leken slutar inte att vara väsentlig bara för att barnet börjar i skolan. Leken har spontan karaktär, det vill säga att den alstras i stunden och genomförs omedelbart och den är alltid frivillig. I leken skapas en låtsasvärld av barnet där allt är möjligt och ingen kan misslyckas (Persson, 1995).

(10)

Tittar man på sexåringarnas lekar finns oftast den fantasi många kan önska sig. Här börjar leken som en idé som en eller flera av barnen får, därefter växer lekens tema och handlingar fram genom att barnen konkretiserar och vidareutvecklar idén. Detta genom att de lägger till nya och fler idéer till den ursprungliga idén. Leken förvandlas då till en fantasihistoria som barnen tillsammans skapar under tiden de leker (Diderichsen m. fl., 1992).

Jancke (1993) menar att skolan med dess förmedlingspedagogik inte passar sexåringar som är för små för den pedagogiken. När man är sex år är fortfarande leken av stor betydelse tillsammans med rörelser, skapandet och intensiva upplevelser. Genom att utgå från ett arbetssätt baserat på förskolepedagogik kan man utgå från barnens egna meningsfulla funderingar. Sexåringar har mycket fantasi och är nyfikna. De är kunskapstörstande och behöver hjälp från vuxna med uppmuntran och bekräftelse.

2.3

Olika syn på lek

Leken är viktig i barns liv och utveckling. Många psykologer och pedagoger har haft teorier om vad lek är (Bunkholdt, 1995). Det finns många olika teorier om lek, en sak är gemensamt för dem alla - leken är väldigt betydelsefull för barnets utveckling. Att leka styrs av en inneboende insikt i barnet, alla föds med en drivande kraft att vilja leka. Den kultur barnet växer upp i återspeglas i barnets lek. I leken är det processen som är viktig, inte vad som produceras (Persson, 1995).

Birgitta Knutsdotter Olofsson (1987) framhäver att lekteorier inte stämmer med verkligheten, inte heller de modeller som man tagit fram genom teorier. Den positiva synen på verkligheten hjälper till att skapa ordning i det vi ser och upplever. Detta bevisar att de lekteorier som finns och nya som skapas, kan vara betydelsefulla i försöken att förstå barns lek, men ingen teori kan beskriva fullt ut vad lek är.

2.3.1

Psykodynamisk lekteori

Psykodynamisk lekteori innebär att barn utvecklas genom tänkandet där jaget främjas. Freud (1986) anser att barn använder leken för att nå mål som egentligen är utanför deras räckvidd, detta för att bearbeta händelser och upplevelser som barnen bland annat kanske upplevt traumatiska. Ett läkarbesök med nålstick kan till exempel upplevas som skrämmande för barnet. I leken kan man ofta se att de härmar besöket hos doktorn, med skillnaden att de nu har maktpositionen och är den som ger sprutan.

Eriksson har utvecklat Freuds lekteori, och ser leken som en betydelsefull del i den psykosociala utvecklingen hos barn. Jagidentiteten främjas eftersom barnen genom leken lär sig att klara av problematiska händelser och förstår världen och sig själva bättre (Bunkholdt, 1995, Hwang och Nilsson, 2003).

(11)

2.3.2

Kognitiv lekteori

I kognitiv lekteori anser man att barn utvecklas genom konkreta handlingar. Piaget menar att barn inte lär sig något nytt i leken utan övar sig på sådant de redan kan för att känna att de är bra på det. Två nyckelbegrepp som Piaget använder för barns utveckling och inlärning är ackommodation och assimilation. Ackommodation innebär att barnet får en ny uppfattning om verkligheten utifrån tidigare erfarenheter. Assimilation innebär att barn anpassar verkligheten efter sina tidigare kunskaper. Piaget anser dock att ackommodation inte förekommer i barnets lek (Bunkholdt, 1995, Hwang och Nilsson, 2003).

Vygotskijs (1930/1995) grundläggande lekteori handlar om leken som en skapande verksamhet som innehåller ett kreativt pedagogiskt förhållningssätt. Alla är kreativa, till och med det lilla barnet. Förmågan att vara kreativ är samma sak som fantasi, menar Vygotskij som påtalar att det inte finns någon motsättning mellan verkligheten och fantasin. Vygotskij anser att leken är barnens mest betydelsefulla redskap för utveckling och menar att leken är en social process. I leken kliver barnen ur sin verklighet och skapar fantasisituationer där de kan pröva nya tankar samt gå över gränser.

2.3.3

Interaktionistisk lekteori

Med interaktionistisk lekteori menas att barn utvecklas i interaktion med andra. Batesons (Hwang och Nilsson, 2003) lekteori grundar sig på relationer som uppstår i leken och fantasin. Denna kommunikation finns i två nivåer, grundnivå och metanivå. Grundnivån innebär handlingen i leken och metanivån är kommunikationen mellan barnen i leken. De övar sig på att förstå skillnaderna mellan den yttre och inre verkligheten samt skillnaden mellan deras lek och vuxnas ”verklighet”.

2.3.4

Metafysisk lekteori

Metafysisk lekteori har sitt ursprung i ett romantiskt och idealistiskt tänkande, ett andligt och naturligt synsätt att se på lek. I Fröblers pedagogik var leken viktig och det självklara sättet att uttrycka sig på för barnet. Där ingick den fria leken och aktiviteter med lekgåvor, vilket vuxna och barn undersökte tillsammans. Lekgåvorna representerade en inbunden symbolvärld som härstammade ifrån matematik, kristallografi och geometri. Fröbler hade även sånglekar i sin pedagogik men de hade ett stort antal bestämmelser. Fröblers pedagogik utmärktes av motsättningarna mellan fri lek och leken med formell styrning och fostran. Fröbler ansåg att leken var ren och andlig där barnet utvecklades moraliskt, fysiskt och andligt (Lindqvist, 2006).

(12)

2.3.5

Terapi genom lek

Leken kan ses som en form av självhjälp. Barn har en otrolig förmåga att genom leken bearbeta och hantera problem och svårigheter, under förutsättningen att barnet känner trygghet. Svårigheter försvinner inte genom leken men den kan hjälpa till för att få barnet att må bättre. Är man duktig och lyhörd kan man som vuxen tolka barnets inre men man får inte glömma att det krävs utbildning för att arbeta med lekdiagnostik eller lekterapi. Med hjälp av lekterapi kan barnet bearbeta sina problem som barnet själv inte är medveten om eller kan sätta ord på. Barn som har svårigheter använder leken och sin fantasi för att överleva (Fahrman, 1993).

Leken är till hjälp för barn med sorg. Genom att arbeta med barns motoriska, emotionella och kognitiva egenskaper genom sociala relationer, fantasi och lek kan man skapa balans mellan barnets kropp och själ. Leken är på så sätt läkande (Cleve, 2002). Lekterapi är en vanlig behandlingsmetod för att hantera barns problem och anses ha en läkande kraft. Lekterapeuten kan genom leken identifiera och tolka vad barnet varit med om. Med fördel kan en praktisk tillämpning av olika metoder inom lekpedagogiken utvecklas för att skapa ett mer praktiskt arbete med lek (Welén, 2003).

2.4

Inlärningsteorier

I flera hundra år har filosofer, psykologer och pedagoger debatterat om teorier kring barns utveckling, hur de lär och tänker. Man kan spåra dagens syn på barns inlärning tillbaka till antikens Grekland. Våra uppfattningar om barns inlärning och undervisning beror på hur vi tolkar begreppet undervisning (Wood, 1999).

2.4.1

Konstruktivismen

Inom konstruktivismen finns det förgreningar med skilda sätt att se hur inlärning och utveckling sker. De mest kända är Vygotskijs sociokulturella teori samt Piagets kognitiva teori.

Vygotskij (1930/1995) med sin sociokulturella teori anser att handlingen är grunden för inlärningen och tänkandets utveckling ligger i det sociala samspelet och kommunikationen. Ett begrepp som kännetecknar Vygotskij är den proximala utvecklingszonen som innebär att man lär av någon med mer kunskap.

Piagets kognitiva teori om hur barn lär och utvecklas bygger på olika nivåer där man inte kan ta steget upp till nästa nivå förrän man klarat de lägre. Med detta synsätt kan barnets utvecklingsnivå begränsas av assimilationen i undervisningen. Vidare menar Piaget att tänkandet är grunden för all inlärning och att språket är källan till tänkandet

(13)

(Piaget, 1964/1968). Många pedagoger och psykologer grundar sig i denna teori (Wood, 1999).

2.4.2

Pragmatismen

Pragmatikern Dewey (1985/1997) mest känd för frasen ”learning by doing”, menar att allt socialt liv baseras på kommunikation och all kommunikation är bildande och innebär att man utvidgar och förändrar sina erfarenheter. Skolan är ett viktigt medel för kommunikationen och ansvarig för elevernas utvecklade attityder. Hela samhällets existens är beroende av attityder till lärande och undervisning.

Allt socialt liv kräver lärande och undervisning för att kunna överleva och det är själva processen att leva tillsammans som är utvecklande. Dewey (1985/1997) anser att många individer, oavsett social grupptillhörighet, utnyttjar varandra för att utvecklas och nå resultat utan att ta hänsyn till andra. Detta för att individen ska kunna placera sig själv högre upp i hierarkin.

Gemensamma uppgifter genom lek är enormt viktigt och livsnödvändigt för individen. Undervisning som är systematisk kan bli livlös och främmande, och allt för abstrakt för att förstå. Materialet i en formell undervisning riskerar att bli ett lärostoff som förekommer endast i skolan och helt skild från verklighetens stoff. De långsiktiga gemensamma intressena kan lätt försvinna. Därför är det viktigt att hitta metoder för att kunna balansera mellan det allmänt vetenskapliga och det samhälleliga i undervisningen. Bryr man sig inte om hur eleverna förvärvar sina kunskaper går man miste om elevernas livserfarenheter, vilket endast skapar plugghästar (Dewey, 1985/1997).

Dewey (1985/1997) menar även att miljön är betydelsefull för hur man indirekt styr ungas utbildning. Det är stora skillnader i elevers arbete om man har en slumpartad miljö eller om man har utformat en ändamålsenlig miljö. Målet är att skapa en ren miljö för handlandet där man tagit bort sådant som är gammalt och oönskat och som kan ge negativa känslor och motverka en social miljö. Det är skolans ansvar att utforma en miljö där lek och arbete kan bidra till att främja en utveckling som både är intellektuell och moralisk. Det räcker inte att introducera lekar och aktivt arbete, utan det som är avgörande är hur det används.

Motivet att ge lek och aktivt arbete en bestämd plats i läroplanen är intellektuellt och socialt, och inte grundat på någon tillfällig nyck. Utan inslag av lek och arbete går det inte att skapa förutsättningar för effektivt lärande (Dewey, 1985/1997, s.242).

Det önskvärda i undervisningen är att man utgår från elevernas erfarenheter, genom att föra in deras aktiviteter som förekommer genom lek och arbete på fritiden, in i skolans vardag. Lärandet går lättare om elever får möjlighet till fysiska aktiviteter där de kan ge uttryck för sina impulser. Ofta förekommer lek i undervisningen som en befrielse från det tunga skolarbetet vilket är helt utan anledning eftersom det är klargjort att individen har en medfödd lust att utforska genom lek. När skolarbetet bygger på lekfulla övningar

(14)

skapas engagemang hos eleven. Pedagogens utmaning är att få eleverna engagerade i aktiviteter samtidigt som de tillägnar sig skicklighet och kompetens som i sin tur ger eleverna omedelbar tillfredsställelse (Dewey, 1985/1997).

Med hänvisning till Deweys ”learning by doing” menar Forsell (2005) att man lär sig att skriva genom att skriva, man lär sig att räkna genom att räkna, man lär sig läsa genom att läsa och så vidare. Om man vill lyckas bra behöver man få extra hjälp av någon mer kunnig inom just det området (Forsell, 2005).

2.5

Lärande genom lek

Lindö (1998) påpekar att i och med sexårsverksamhetens förflyttning till grundskolan bör leken ses som ett betydelsefullt arbetsredskap under de första åren i skolan. Att leken är betydelsefull för barns utveckling är något som flertalet barnforskare är överens om. Pramling Samuelsson och Sheridan (1999) anser att barn lär sig nya saker varje dag. Genom språklekar införskaffar de värdefulla kunskaper som har betydelse för deras framtid. Även Björk och Liberg (2004) säger att leken stimulerar barnen att göra språkliga erfarenheter och upptäckter. När barn har roligt lär de sig nya saker. Vad de lär sig beror på tidigare kunskaper, men alla lär sig något. Språklekarna skall ske under korta och komprimerade pass vid olika tillfällen så att barnen upplever det spännande och roligt.

I barnets tillvaro är leken en viktig del. Barnet leker inte för att utvecklas. Att leka är det som är viktigt för barnet, barnet är i leken. De vuxna anser att barn utvecklas när de leker. Leken är en arena för lärande. Lek som är vildare med stor fysisk aktivitet och något mer stillsam med mindre fysisk aktivitet är vad barn behöver. Fantasi och skapande är två saker som det ges utrymme för i leken. Leken ger utrymme för kreativitet. Leken utmanar barnet socialt, fysiskt/motoriskt, språkligt och intellektuellt (Grindberg och Jagtøien, 2000).

Lindö (1998) menar att i sexåringarnas lek kan till exempel en legobit användas som en symbol med en viss betydelse utan att någon lekhandling inträffar. Om ett barn skapar en parkeringsplats av legobitar, vilket barnet även uttrycker med ord till de andra barnen som deltar i leken, har legobitarna fått en funktion som har bildat ett tecken. Genom leken lär sig barnen att symboler kan ersätta betydelsen av verkliga ting, till exempel en bild på en katt kan representera en riktig katt. Därifrån är inte steget långt till att barnet börjar låtsas skriva.

Piaget brukade berätta om en liten pojke som, genom lek, upptäckte att antalet föremål på ett bord blev 10 vare sig han räknade från det ena hållet eller det andra. Efter att ha räknat om och om igen, på ett lekfullt sätt, kom han fram till en viktig matematisk baskunskap (Gardner 1983/1997). Jancke (1993) anser att det är en fördel att använda sig av vardagssituationer eftersom barnen då övar läsinlärning, begreppsbildning och matematik utan att det liknar skolans undervisning.

(15)

Vad barn ska lära sig genom att leka kan ingen pedagog bestämma. Att barn lär sig något om att leka när de leker, är det enda man kan vara säker på. Skolan måste ha en planläggning för hur de skall kunna ge barnen varierande och bra möjligheter för att leka. Lärare som har upplevelser och kunskap om lek skall kräva detta. Möjligheterna skall skapas för barnets skull och för barnets lekande och lärande (Grindberg och Jagtøien, 2000).

I leken sker inget medvetet lärande, det barnet lär sig är en omedveten process. Den pedagogiska utmaningen är att i samverkan med barnet stimulera deras sätt att tänka från det omedvetna lärandet i leken till det medvetna lärandet. När lärandet har blivit en medveten process har barnet gått över från det lekande barnet till det lärande barnet. Leken medverkar till befrielsen från det konkreta och utvecklar nya tankemönster hos barnet. När barnet leker visar den kreativitet och uthållighet, de följer regler och deltar i det sociala samspelet på ett sätt som inte är tänkbart i andra aktiviteter (Persson, 1995). När man leker är man både psykiskt och fysiskt aktiv. Barnet upplever sig själv i miljön med hjälp av det taktila sinnet (beröringssinnet), kinestetiska systemet (rörelse-/hållningssinnet) och det vestibulära sinnet (jämvikts-/balanssinnet). När barnet ska lära känna sig själv i förhållandet till miljön och omgivningen är de tre olika sinnesområdena de viktigaste (Grindberg och Jagtøien, 2000).

När barn är trygga i sin egen kropp och i sällskap med andra har, de bra tillfällen att bli delaktiga i en social gemenskap. När barn upplever sig själva i olika funktioner och roller får de möjlighet att utveckla en social trygghet i mötet med nya situationer. Ett barn som känner sig trygg i sin egen kropp känner lättare tillit till andra människor än de barn som är rörelsemässigt osäkra. Rörelseförmågan bygger delvis på barnets jagutveckling. När barnet är aktivt och utforskar omgivningen hittar barnet lättare sig själv i relationen till omvärlden genom fysisk aktivitet (Grindberg och Jagtøien, 2000). Leken är det mest naturliga sätt för barn att lära sig nödvändiga sociala kunskaper inför framtiden. Lärarna måste skapa möjligheter för kvalitativ lek i skolans miljö och de behöver stöd från skolledningen för att kunna uppskatta leken som metod samt informera föräldrarna om fördelarna med lek i undervisningen. Om barnen ska växa upp till att bli ansvarsfulla vuxna människor borde skolplanerna fokusera mer på att eleverna får leka för att bli en medborgare – öva på att bli en kommuninvånare som delar ansvaret för hela kommunens utveckling (Jones och M. Cooper, 2006).

Om äldre barn inte får leka i skolan går de miste om viktiga möjligheter att ”andas ut” – och pröva de kunskaper som de lärt sig. Om lärare inte får leka i skolan går de miste om möjligheten att få se vad eleverna har lärt sig och vad de verkligen har förstått. Både lärare och elever går miste om det roliga som leken ger och tillfället till att skapa relationer och dela nöjet med varandra. Undervisning utan att ha roligt är en meningslös upplevelse. Man går igenom dagen på ren rutin. Vi lär oss och vi glömmer. Knepet är att undervisningen och inlärningen utgår från elevernas motivation – vad de vill lära sig (Jones och M. Cooper, 2006).

(16)

2.6

Pedagogens förhållningssätt till lek

Pape (2001) menar att leken måste få tid genom att pedagogen inbjuder till lek i en miljöanpassad verksamhet. En avgörande roll för att leken skall utvecklas är pedagogens förhållningssätt till lek. Pedagogens aktiva närvaro är betydelsefull för att skapa trygghet hos barnet. I gemenskap kan barnet lära den vuxne att leka och vara delaktig i leken. Wallin (2003) skriver om en förskola där pedagogerna har som målsättning att låta barnen få koncentrera sig på sin lek. Skärmar med fönster ställs upp runt barnen för att de ska få leka i fred, de barn som inte deltar i samma lek uppmuntras att hitta på något annat. Pedagogerna övervakar ständigt den pågående leken och har avskaffat sina egna tidsbestämda raster.

Pedagoger som uppfattar lekens språk kan genom ett lekpedagogiskt förhållningssätt och samspel fungera som inspiratör till barnen och dess lek och lärande. Pedagogens förhållningssätt bör vara att använda barns spontana och naturliga lek på ett sätt att det styrda lärandet går parallellt med lekens positiva kvalitéer. Viktigt är att pedagogens förhållningssätt bygger på en respekt för barnet och dess lekvärld. Pedagogen behöver kunna känna in barnens lek för att kunna avgöra när vuxna ska handla, för att samspel ska uppkomma. Barn och vuxna kan inte misslyckas i fantasins värld, för det är på lek (Welén, 2003).

Det är den vuxnes uppgift att ge mycket tid till lek, men också ordna miljön så att den inger lust och ro till barnet för att leka. Den vuxne måste även vara beredd att träda in i leken för att i samspel med barnet vägleda det till det sociala i leken, då igenom samtal som i sin tur utvecklar barnet språk. Leken ska ses som ett pedagogiskt verktyg (Folkman och Svedin, 2003).

Barn får snabbt uppfattningen att de övningar som den vuxne blandar sig i eller deltar i är de som är de mest betydelsefulla. Leken får inte vara en belöning för hårt arbete, något man får välja då de viktiga uppgifterna är avklarade. Den vuxne måste kunna samspela och delta i barnens lek. Leken är en möjlighet till att gå tillbaka och bygga på tidigare kunskaper för att få en stadig grund att stå på (Moyles, 1995).

Lindqvist och Löfdahl (2001) menar att traditionen säger att vuxna inte kan bli delaktiga i barns lek, i tron om att barn leker bäst själva. De teoretiska perspektiv som tidigare har styrt pedagogernas arbete anser att pedagogerna inte ska delta i barns lek. Ett nytt tänkande måste till för att pedagogen inte skall vara passiv. Svårigheterna med detta är att det finns risk att leken inte sker på barnens egna villkor när pedagogen för leken mot bestämda mål.

Jones och M. Cooper (2006) påpekar i en rapport som stödjer sig på observationer som gjorts, att pedagogerna inte interagerar med barnen på skolgården. Pedagogerna tittar på barnen men pratar dock mest med varandra.

(17)

Åge (1995) framhåller att barn mellan sex och nio år älskar att leka och behöver leka väldigt mycket. Eftersom traditionen säger att man inte ska leka i skolan ges det väldigt få tillfällen till lek. Innehållet i undervisningen är planerat långt i förväg och att leka hör till förskolans sysslor. Enligt forskare har man upptäckt att man med fördel kan låta barn få använda leken som ett redskap för att bearbeta sina kunskaper samt lära in nya. Åge menar att pedagogerna inom skolan måste lära sig om hur barnen leker och skapa fler lektillfällen för att använda leken i skolarbetet.

Fahrman (1993) anser bestämt att barnens viktigaste arbete är leken eftersom barnen använder leken för att bearbeta sina konflikter, både de yttre och de inre. Barn kan i leken använda sina möjligheter och sin fantasi för att förstå sådant som är obegripligt, genom att upprepa sin lek tills de har fått klarhet i sina funderingar. Att en upprepad lek innebär att området är viktigt för barnet att bearbeta, är något som pedagoger behöver respektera.

Med en kombination med kunskap om lek och barns utveckling samt de vuxnas roll och deltagande i leken kan man anordna en miljö där alla barn kan få möjligheten att utvecklas vidare (Grindberg och Jagtøien, 2000).

Pedagogen har en nyckelroll när det gäller att främja utvecklingspsykologisk viktig lek. Pedagogen förväntas vara varken aktiv eller passiv utan den skall vara proaktiv, vilket innebär att pedagogen skall vara beredd att ingripa om det behövs. Miljön skall vara strukturerad för att vara en effektiv inlärningsmiljö där de vuxna ingriper selektivt i barnens lek (Moyles, 1995).

2.7

Hinder för leken

I den traditionella synen på inlärning passar inte leken in. Leken skapar ofta konflikt med politiker, föräldrar och en del elever och lärare för att de tycker att lek är paus från inlärningsprocessen. Det anses fortfarande att inlärning skall vara arbetsam. Leken är inte ansträngande utan den är lustfylld och kan av den orsaken inte vara viktig. Det är svårt att konkretisera hur själva lärandet sker i leken, det leder till att det blir krångligt att bevisa vad barnen lär sig (Johnson m.fl., 2005).

En pedagog som låter barn leka kan bli kritiserad av föräldrar, kolleger och skolledning som inte är medvetna om att leken är det viktigaste verktyget för barn i inlärningsprocessen. Barn utvecklar i leken begrepp, förmågan att urskilja, att använda sin fantasi, att analysera och att formulera. I leken blir barnen vana att koncentrera sig och det kan i sin tur transporteras till andra inlärningsprocesser (Moyles, 1995).

Om det inte ser ut som ”det ska” i ett klassrum, om barnen pratar med varandra, hittar på historier och ligger på golvet när de målar, kanske rektorn tror att man inte har någon kontroll på sin klass. Föräldrar som vet hur ”riktig” skola är, börjar säkert fundera om

(18)

barnet inte får lära sig någonting i skolan. Varför får de leka? Ska de inte lära sig lydnad, respekt och etiska värderingar (Jones och M. Cooper, 2006).

Man kan inte tvinga ett barn att leka. Barnet måste själv upptäcka innebörden med lek. Förmågan att leka bygger på barnets egen motivation men även hur den vuxne kan inspirera och ge positiv vägledning till lek har betydelse. Barnet kan ge upp utan den hjälpen. Barnet måste upptäcka leken själv men det är den vuxne som skapar förutsättningarna. Det gäller för den vuxne att hitta det som kan väcka lusten hos det enskilda barnet, det handlar om barnets rätt till lek (Folkman och Svedin, 2003).

Enligt Fahrman (1993) är trygghet nödvändigt för att barnet ska våga släppa verkligheten och försvinna in i fantasin samtidigt som barnet förstår att man kan komma tillbaka. Otrygga barn som inte leker har inte fått hjälp till lekens värld. Vidare påstår Fahrman att det är mamman som är ansvarig för barnets lekutveckling, hon menar att lekutvecklingen startar redan vid barnets födsel, vid den första närkontakten med mamman. Dessa barn kan ha svårt att med hjälp av fantasin omvandla leksaker till att vara något annat eller få en docka levande. Barn utan lekförmåga kan ses som störande och har svårt med koncentrationen samt samarbeta i grupp. Barn som inte kan leka försummas intellektuellt. Leken stimulerar barnets förmåga tänka och att lösa problem. Att leka sig igenom svårigheter är endast till fördel för barn.

Den oförutsägbara leken komplicerar eftersom man inte vet vad som kan hända i klassrummet. Många lärare och speciellt oerfarna lärare som vill ha ordning och som arbetar mycket efter läroplanerna letar efter sätt att göra undervisningen enkel. För att dessa ska få det att fungera krävs att man blir en effektiv diktator med regler att följa. Eftersom leken ses som stökig är det svårt att se dess fördelar. Det är viktigt att man kan förklara och övertyga föräldrar hur betydelsefull leken är för barnens utveckling och vilka egenskaper den kan ge inför barnens framtid. I en ”riktig” skola där en vuxen har ensamt ansvar för en grupp elever är kontroll första prioritet. Skolans tradition är att undervisning är detsamma som att sitta stilla, vara tyst och lyssna eller skriva (Jones och M. Cooper, 2006).

Personal som ser statusfördelning i rollekar är uppgivna eftersom denna ofrivilliga fördelning av roller visar att det är samma barn som får roller utan status. Hur kommer det att bli i framtiden för dessa barn som ser sig själva som underordnade. Vad kommer de att få för roller? Hackkyckling, frökens hjälpreda, den osynliga i klassen, bråkstake, pajas, plugghäst eller kan de bara vara sig själva? (Wellros, 1998).

Fahrman (1993) anser att barn inte får tillräckligt med fri lek idag, och då menas inte fri lek detsamma som fri från vuxna. I dagens samhälle ska man vara så aktiv som möjligt med flera inrutade aktiviteter inplanerade. Tider och planeringar styr barnen och de har problem med att koppla av och allt fler barn känner stress. Det räcker inte att bara vara. Barn med positivt förhållande till sin egen kropp kan använda motoriken i alla olika sorters lek, där barnet har den bästa möjligheten att samspela med sin omgivning och miljö. Leken innebär deltagande och involvering med hela kroppen. Med fysisk aktivitet utvecklar barnet en tro på sig själv och sin kompetens. Motoriskt osäkra barn blir lätt

(19)

utstötta ur leken. En kropp som är motoriskt säker är en entré till samspel och gemensam handling (Grindberg och Jagtøien, 2000).

2.8

Styrdokumenten

Förskoleklassen infördes den 1 januari 1998 och blev en frivillig skolform för sexåringar men obligatorisk för kommunerna att erbjuda en plats om minst 525 timmar om året. Syftet med reformen var att öka kvaliteten på förskoleverksamheten, skolbarnomsorgen och grundskolan och integrera dessa för att skapa ett nytt pedagogiskt förhållningssätt. Målet var att få en kontinuitet i det livslånga lärandet som det står i läroplanerna. När den nya läroplanen för förskolan, Lpfö98 (Utbildningsdepartementet, 1998), introducerades omarbetades Lpo94 (Utbildningsdepartementet, 1994) för att den även skulle inkludera förskoleklassen. Med förskoleklassens inträde i skolans värld förväntades en pedagogisk utveckling ske med nya förutsättningar för lärandet. Förskolepedagogiska inslag som lek, skapande och omsorg samt tematiserat arbete och barnet som utforskare, förväntades att lyftas även i skolan (Skolverket, 2001).

I läroplanen Lpo 94 (Utbildningsdepartementet, 1994) står det följande angående lek:

Skapande arbete och lek är väsentliga delar i det aktiva lärandet (Utbildningsdepartementet, 1994, sid. 5).

Att ratificera en konvention innebär att ett land har bundit sig folkrättsligt till att fullfölja den. År 1990 ratificerade Sverige barnkonventionen, därmed var Sverige ett av de första länderna att göra det. Nedan finns tre av de femtiofyra artiklarna.

Artikel 1

I denna konvention avses med barn varje människa under 18 år, om inte barnet blir myndigt tidigare enligt den lag som gäller barnet.

Artikel 31

Konventionsstaterna erkänner barnets rätt till vila och fritid, till lek och rekreation anpassad till barnets ålder samt rätt att fritt delta i det kulturella och konstnärliga livet.

Artikel 13

Barnet skall ha rätt till yttrandefrihet. Denna rätt innefattar frihet att oberoende av territoriella gränser söka, motta och sprida information och tankar av alla slag, i tal, skrift eller tryck, i konstnärlig form eller genom annat uttrycksmedel som barnet väljer (Barnkonventionen, 2007).

(20)

2.9

Tidigare forskning

Lekforskningen har utvecklats det senaste decenniet vilket har inneburit en förnyelse för leken och lekens betydelse. Forskarna har börjat titta på betydelsen av vad och hur barn leker, vad leken betyder för barnets psykiska och fysiska utveckling, lärande och tänkande samt om leken kan användas i ett pedagogiskt arbete. Genom detta forskningsfält gör forskarna tolkningar och skapar teorier. Samlad erfarenhet och forskning visar att leken är viktig i barnens liv där leken hjälper dem att inta världen. Genom leken undersöker barnen omvärlden, de bearbetar erfarenheter och intryck och barnen kommunicerar med andra. Barnets intressen och förmågor upptäcks i leken. Barnen utvecklas socialt, motoriskt och känslomässigt genom leken. I barns lärande är lekfullhet och lek en viktig del. Att skilja lärande från lek går därför knappast att göra (SOU 1997:157).

Leken har inte fått en framträdande roll på den internationella forskningsarenan. I Norden har man varit lite bättre på att synliggöra leken i forskningen som ett fackområde. Många forskare har arbetat med att dela in leken i olika kategorier som ensamlek, parallellek eller samlek för att beskriva den. Det man kan konstatera är att lekens betydelse numera inte ifrågasätts så ofta (Welén, 2003).

I förskoleklassen förekommer det för mycket skola och för lite lek, vilket har framkommit i två rapporter som Skolverket (2000, 2001) har redogjort för. Även forskning från Norge, USA, Israel och England visar på samma sak. Problematiken är att förskolelärarna tar efter lågstadielärarna och skolans metoder att förmedla kunskap över katedern. Lärarna säger att lekens betydelse är viktig men vad de gör i verkligheten är en annan sak (Welén, 2003).

I en flerårig undersökning som Brigitta Qvarsell har gjort genom samtal med barn om skola, fritid och kultur framgår att skolan betraktas som nyttig och hänger samman med inlärning och ses ofta som tråkig. De mindre barnen hade svårt att säga vad de lärt sig i skolan, det behöver inte vara förståeligt och meningsfullt. Leken är betydelsefull, med det är inte något som de lär sig av menar barnen (Lindqvist, 2006).

Vedeler (Welén, 2003) har gjort två studier om hur rolleken kan vara ett hjälpmedel i inlärningen av läs- och skrivprocessen. I studien tittade man på tre olika leksituationer; fri lek, rollek och grupplek genom att observera 6-åriga flickor och pojkar. Observationen genomfördes med video- och ljudinspelningar. Vedeler fann att de 6-åringar som hade kunskap om rollek hade ett mer avancerat språk som bestod av kompletta och hopsatta uttryck. Rollek gynnar det talade språket mer än andra sätt att leka.

Friedman och M. Leslie (2006) har i sin studie kommit fram till att små barn inte bara kan försvinna in i sin egen fantasilek utan även känna igen kompisars fantasilek och delta i den. Det ena kommer inte före det andra utan båda dessa förmågor utvecklas samtidigt hos ett barn. Fantasin är både social och kommunikativ till sin natur och kan ses som en kognitiv process.

(21)

3

SYFTE

Vi vill undersöka pedagogens syn på leken som redskap samt lekens betydelse i förskoleklass. Detta eftersom vi under vår verksamhetsförlagda utbildning upptäckte att pedagoger arbetar olika och använder sig av leken på olika sätt. Vår huvudfråga i detta arbete är:

• Vilken syn har pedagogerna i förskoleklass på lek? Och följande delfrågor:

o Vad har pedagogen för förhållningssätt till lek?

o Vilket utrymme får leken i förskoleklasserna bortsett från rasterna? o Finns det motsättningar för lek i undervisningen?

(22)

4

METOD

Under metoddelen presenteras undersökningens tillvägagångssätt och de överväganden som legat till grund för vårt metodval.

4.1

Undersökningsmetod

För att undersöka pedagogernas förhållningssätt till leken valde vi formen enkät framför intervju eftersom denna undersökning tidsmässigt sammanträffade med pedagogernas utvecklingssamtal. Enkäten kunde pedagogen svara på då det fanns tid över, vilket ökade vår chans att få pedagogen att delta i undersökningen. En enkät påminner om en intervju med skillnaden att den tillfrågade själv svarar på frågorna utan att undersökaren är närvarande (Trost, 2001).

4.1.1

Enkät

Enkäten (bilaga 1) till denna studie har vi gjort helt standardiserad vilket innebär att alla får exakt samma frågor i samma ordning. Enkäten är även ostrukturerad som betyder att det finns maximalt med utrymme för svaren på frågorna (Patel och Davidsson, 2003). Eftersom pedagogerna inte behöver fylla i sitt namn på enkäten är den konfidentiell. För att göra en kvalitativ studie av resultaten eftersöks mönster och grupperingar bland enkätsvaren och för att redovisa resultatet används ord och inte siffror vilket återfinns i en kvantitativ studie (Trost, 2001, Kullberg, 2004).

Reliabiliteten är hög då alla respondenter fått likadana enkäter och samma förutsättningar. Mätningen är stabil där slumpen inte kan avgöra (Trost, 2001).

Validiteten i en kvalitativ forskning är svår att avgöra eftersom det är den interna logiken i studien som är i fokus. Däremot kan man studera validiteten i generaliseringen av urvalsgruppen då urvalet sker systematiskt (Patel och Davidsson, 2003).

4.1.2

Pilotstudie

En pilotstudie gjordes för att vi önskade få pedagogers syn på enkätens utformning. Tre pedagoger deltog i pilotstudien och valet av pedagoger var helt slumpmässig beroende på engagemang, samtliga har däremot förskolelärarutbildning. En pilotstudie genomförs för att pröva ett upplägg för att samla information. Den måste vara jämförbar med den rätta undersökningen fast i mindre omfattning (Patel och Davidsson, 2003). Det pedagogerna tyckte och tänkte tog vi hänsyn till och ändrade lite i enkäten för att den

(23)

skulle bli lite tydligare innan vi sedan lämnade ut den enkäten som blev underlaget för vår studie.

4.2

Metoddiskussion

Fördelen med en enkät, istället för intervju som metod, är att den tillfrågade har tid att fundera på sitt svar och svaret är lättare att kategorisera i resultatdelen för de undersökande. Tidsaspekten kan dock vara både till fördel och till nackdel. Den tillfrågade kan genom att diskutera med andra, lyfta sina egna tankar och positivt utveckla sin ståndpunkt. Risken är att svaret speglar vad kollegan tycker istället, och svaret blir då inte personligt.

4.3

Undersökningsgrupp/urval

Urvalsramen bestämdes till ett delområde av totalt två med inriktning på de tidigare åren i grundskolan, i samma kommun. Delområdet omfattar tre skolor med fem förskoleklasser med sammanlagt elva pedagoger som tillfrågades att delta i undersökningen. Med pedagoger menar vi i denna studie all den personal som är aktiv i förskoleklassen. Urvalet har skett helt slumpmässigt och representerar inte hela populationen i Sverige på ett rättvist sätt (Trost, 2001).

De som medverkat i enkätundersökningen är samtliga kvinnor och alla har förskolelärarutbildning, utom en, som är barnskötare. Deras ålder varierar mellan 36 och 59 år och deras erfarenhet i yrket varierar mellan 11 och 35 år.

4.3.1

Bortfall

Antalet utlämnade enkäter beräknades till elva stycken med ett bortfall på totalt tre stycken. Två av dessa uteblev på grund av längre sjukskrivningar där ingen vikarie tillsatts. Den sista i bortfallet var en felbedömning från vår sida, då vi trodde att det fanns två resurspedagoger till de båda förskoleklasserna på en skola. Det visade sig vara en och samma pedagog som var resurs för båda klasserna. Enligt Trost (2001) är det vanligt att ha ett bortfall mellan 25-50 procent på en enkätundersökning. Bortfallet i denna undersökning beräknas till 27 procent.

(24)

4.4

Genomförande

I vetenskapliga arbeten måste hänsyn tas till olika etiska principer. I denna studie har vi tagit följande forskningsetiska överväganden under betänkande: informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet samt nyttjandekravet (Vetenskapsrådet, 1990). För att få lämna ut enkäten till pedagogerna i de olika förskoleklasserna tillfrågades rektorerna på respektive skola om deras godkännande per mail då de var svåra att få tag i per telefon. Vilket är bra, känner vi, eftersom det även finns skriftligt då. Personligen eller via telefon tillfrågades sedan de tilltänkta pedagogerna om godkännande till att delta i studien genom att svara på en enkät. De fick även information om studiens syfte, frivilligt deltagande samt att deras svar behandlas anonymt och under sekretess. I och med det är informationskravet och samtyckeskravets överväganden uppnådda (Vetenskapsrådet, 1990). Därefter skickade vi ut enkäten via post till den skola som ligger längst bort. Till de två andra skolorna åkte vi och lämnade ut enkäterna personligen.

För att vi skall kunna skilja enkäterna från varandra samt kontrollera vilka enkätsvar som vi fått tillbaka, är varje enkät märkt med en bokstav. De tillfrågade är informerade både muntligt och skriftligt om märkningen. De har vetskap om att det endast är vi som gör studien som kommer att behandla enkätsvaren och som vet hur vi kan identifiera vem som lämnat enkäten. De tillfrågade är då medvetna om konfidentialitetskravet som innebär att utomstående inte kan identifiera respondenterna samt nyttjandekravet där utomstående inte får ta del av svaren som har ett forskningsändamål (Vetenskapsrådet, 1990). För att motivera pedagogerna att svara på vår enkät har vi skrivit ett medföljande brev, ett så kallat missiv, där vi beskrivit vår studie och även förklarat konfidentielliteten (Patel och Davidsson, 2003).

Tidsramen som respondenterna fick till sitt förfogande bestämdes till en vecka. Eftersom alla enkäter inte inkommit efter utsatt datum och urvalet var relativt litet och vi ansåg det betydelsefullt att få in så många enkäter som möjlig. Vi bestämde då att de som inte lämnat in enkäten fick ytterligare en vecka på sig att svara, av den orsaken att undersökningen genomfördes då pedagogerna var upptagna med utvecklingssamtal. När samtliga enkäter inkommit började vi tematiseringen av respondenternas svar. I den kvalitativa bearbetningen av resultaten (Patel och Davidsson, 2003) har en strävan funnits att skapa en balans mellan citat och kommenterande text i resultatdelen för att göra texten lättsam för läsaren.

(25)

5

RESULTAT

Här nedan kommer vi att redovisa svaren från totalt åtta inkomna enkäter. De tillfrågade arbetar som pedagog i förskoleklass på tre olika skolor men inom samma arbetsområde i samma kommun. Rubrikerna är frågorna från enkäten och varje fråga har kategoriserats med hjälp av underrubriker där vi har tolkat svaren och placerat dem i den kategori vi ansett stämma bäst.

5.1

Vad är lek för dig?

Lek är ett svårdefinierbart begrepp med många olika betydelser och användningssätt. Pedagogerna anser att barnen i leken tränar socialt samspel vilket inkluderar konfliktlösning och värdegrundsfrågor. De ser leken som en arbetsmetod där man använder leken som ett pedagogiskt verktyg för barns inlärning.

5.1.1

Svår definierad

Lek är ett begrepp som är svårt att förklara på ett enkelt sätt vilket en respondent har framhävt.

Lek är ett vida begrepp som är svårt att förklara med några ord.

5.1.2

Socialt samspel

Under denna fråga har samtliga respondenter påpekat att det sociala samspelet har stor betydelse i leken. Respondenterna tar upp flera olika former av leken. Till exempel nämns ensamlek, parlek, gemenskapslek, rollek, konstruktionslek. Några av svaren belyser detta som följande.

Träna den sociala biten. Att kunna leka med andra och dela med sig.

I leken är det barnen som bestämmer, lek kan också vara lärande, där barnen tränar social samvaro med andra.

Lek kan vara så mycket. Det kan vara att sätta sig in i olika roller sk. roll lek. Ex. affär, doktor, mamma-pappa-barn, djur, klä ut sig och agera som ”rollen” kräver. Rollekar – bearbetar verkligheten.

(26)

Det kan vara bygglek då barnen får experimentera och pröva sig fram med olika konstruktioner ex. kapplastavar, lego, magnetlek osv.

Hälften av dem nämner konfliktlösning som en del av det sociala samspelet.

I leken lär barnen sig det sociala samspelet med varandra, hur man ska vara mot varandra, ge-ta, låna ut, hjälpa, lösa konflikter osv.

Lära sig visa hänsyn och lösa konflikter i leken.

Lek är att barnen lär sig… konfliktlösningar och socialt samspel…

5.1.3

Inlärning

Pedagogerna lyfter lärandet som en del av lekens egenskaper, vilket är något som vi finner i nästan alla enkätsvar. Det är många av respondenterna som påpekar att leken kan användas på olika sätt och betyda många olika saker. Några av dem belyser värdet i att använda leken som ett pedagogiskt verktyg i undervisningen som till exempel mattelek, språklek, rörelselek, sånglek och utelek.

Barnen kan lära sig otroligt mycket genom leken … barnen lär genom lek. En arbetsmetod i förskoleklass.

Lek ska vara rolig ”lärande lek”. Dvs. leken kan plockas in i allt barnen gör. Pedagogisk lek – inlärning genom lek

Lek – en arbetsmetod i förskoleklass.

Det är viktigt att använda fantasi, skapande, musik, rörelse m.m. … utnyttja naturen för lek och rörelse.

Vidare skriver en respondent om barn som inte kan leka.

En del barn kan inte leka och måste få chans att lära sig det i förskoleklass för att kunna ta in lärdom sen.

5.1.4

Fri och styrd

Några av respondenterna påpekar att leken har många olika former, den kan till exempel vara både fri och styrd. De flesta enkätsvaren innehåller begreppet fri lek där de menar att barnen själva får välja vad de vill göra, medan det bara är minoriteten av respondenterna som nämner styrd lek.

(27)

Lek är att få göra sånt som är fritt, inom rimliga gränser. Leken har många olika aspekter… fri lek – styrd lek.

En respondent avviker och menar med styrd lek att barnen får välja någon lek, av flera som hon förutbestämt.

Styrd lek, barnen väljer en lek och gör detta en längre stund.

5.1.5

Fantasi

Färre än hälften tog upp fantasins förmåga i leken.

Lek och fantasi är gränsöverskridande där allt kan hända. Lek är att använda fantasi.

Man kan genom leken utveckla sig själv och andra, man blir mer kreativ, fantasin ökar…

5.1.6

Leken som bearbetning

Hälften av respondenterna nämner att leken kan vara en hjälp för att bearbeta funderingar eller svårigheter.

I leken bearbetar barnen livet, ofta existentiella frågor, sånt de varit med om, sett eller hört talas om.

Tystlåtna barn öppnar sig i leken.

Lek kan vara ett sätt för barn att visa känslor som de kanske inte visar annars. Det kan vara ilska, sorg och glädje.

Ofta är det just leken som är svår för barn med olika diagnoser ex. autism och Asperger.

5.2

Vad har du för förhållningssätt till leken?

Respondenterna belyser pedagogens roll som betydelsefull där det är viktigt att kunna observera, engagera, inspirera och vara delaktig i leken som ska respekteras.

(28)

5.2.1

Pedagogens roll

Alla respondenter ser leken som viktig i förskoleklassen varav en trycker på att den är livsviktig. Hälften av respondenterna anser att pedagogens roll är att vara aktiv i barns lek antingen som delaktig i leken eller som observatör utan att avbryta leken i onödan.

Jag tycker inte att man kan säga ”gå och lek” och sedan själv sätta sig passiv. Den vuxne kan observera barnen…

Man kan också göra olika barnobservationer som ger viktig information om barnen. … då barnen känner att de hinner leka, då finns jag som observatör och igångsättare. Man lär sig mycket om barn genom att iaktta hur de leker.

Flertalet menar att det måste skapas förutsättningar för lek och ge leken det utrymme och tid som krävs.

Skapa förutsättningar, ge barnen lekro och i möjligaste mån låta dem leka färdigt. Lek ska framför allt vara lustfyllt och roligt!

Jag tycker att det är viktigt att prioritera leken.

Ett fåtal enkätsvar säger att det är pedagogens ansvar att få alla delaktiga i leken och fungera som en inspiratör.

Om jag som lärare tycker leken är viktig inspirerar jag barnen på ett positivt sätt. Det är en viktig del av livet. Att leka och ha roligt betyder mycket.

5.2.2

Pedagogens förhållningssätt

Förhållningssättet hos respondenterna är snarlika där de menar att barnens behov borde vara det som ska styra dagen. En av dem påpekar även skillnaderna i synsättet på lek mellan skola och fritids.

…många förskoleklasser har gett efter för skolans arbetssätt och ”snuttifierar” dagen för mycket genom avbrott med raster och lektioner istället för att låta allt hänga ihop… och låta barnens behov styra dagen.

Det är tråkigt att synsättet på lek är så olika … jag tror det bottnar i våra olika utbildningar.

(29)

5.2.3

Pedagogers delaktighet

Några av respondenterna anser inte att den fria leken ska vara ett tillfälle för pedagogen att göra annat eller ta rast.

Det ska inte bara vara ”fri lek” för att läraren behöver en paus.

När det är lek ska jag vara delaktig (se leken som ett lektionspass) och inte göra en massa annat.

Leken är otroligt viktig för barnen men det är också viktigt med närvarnande vuxna i leken.

5.2.4

Lek är ett arbete

De flesta respondenterna påpekar att leken är viktig och några framhåller att pedagogen bör vara lyhörd, känna empati och se barnens intresse.

Lek är ett arbete som ska tas på allvar och respekteras. … leken är viktig det får inte bli för mycket skola. Allt arbete under dagen mynnar ut i lek.

5.3

Vilket utrymme får leken i din förskoleklass bortsett från

rasterna?

De flesta respondenterna har tagit upp den fria och styrda leken. Några är dessutom väldigt tydliga med lekens utrymme.

5.3.1

Strukturerat lekutrymme

Några av respondenterna är väldigt strukturerade med tydligt utrymme för leken.

1 timme – fri lek inne 1 timme – fri lek ute

+Olika tema arbeten då vi också leker (styrda grupplekar). 30 min pga. språklek, mattelek och annat som ska göras.

(30)

Leken har stor plats och det är viktigt.

5.3.2

Ostrukturerat lekutrymme

Andra är mindre strukturerade och använder leken lite då och då under hela dagen.

… då barnen känner att de hinner leka…

Jag försöker göra lärandet lustfyllt så att barnen leker in de moment jag vill att de ska träna på.

Man leker in t.ex. olika yrken, bokstäver, form, färg, rim, minnet, olika uttryckssätt, känslor mm. Att använda leken även för att lära är ett bra sätt som både barn och vuxna gillar.

En del av samlingen är också inlärningslek ex språk – mattelekar, gemenskapslekar som t.ex. sång, rim, rytm och rörelselekar.

5.3.3

Både strukturerat och ostrukturerat lekutrymme

En del pedagoger låter leken ha sin bestämda plats samtidigt som den förekommer spontant med jämna mellanrum under dagen.

Den finns med nästan hela dagen, både ”fri” – och styrd-lek. Leken förekommer varje dag…

References

Related documents

Några uppfattningar i arbetet med den fria leken som pedagogerna uppfattar kan vara bra att tänka på är att ”Ge barnen möjligheter att leka över tid och inte avbryta för

Sättet som materialet samlades in på har till stor del varit detsamma bortsett från ett fall. Till största delen samlades materialet in via ett möte, där intervjuaren

 Hur arbetar olika banker med att särskilja immateriella tillgångar med begränsad nyttjandetid från goodwill och finns det skillnader mellan hur detta tillämpas i

Vid frågan om de extra försäkringarna som företaget erbjuder gör företaget till en attraktivare arbetsgivare ansåg 17 anställda att de stämde ganska bra eller

Främst vill vi undersöka hur pedagoger dels förhåller sig till att barn exkluderar varandra, dels vilka strategier de använder för att stödja barns sociala utveckling och hur de

Arguably, an even greater challenge is the development of models for determining the properties of dynamic processes, such as charge injection and the generation of free charges

Det är ett problem som Sverige är lyckligt befriat från, men som man måste komma ihåg när man disku- terar splittringstendenserna inom Nato. Hittills har

Labour vill förbli ett riksparti och satsar inte speciellt p å till exempel Skottland eller Wales. Vad gäller arbetarklassens röstning har de borgerliga partierna