Nordic Statistical yearbook 2006/Nordisk statistisk årsbok 2006

(1)

Nordic Statistical Yearbook 2006

Nordisk statistisk årsbok 2006

Volume 44

Edited by

Frank Dahlgaard

Statistics Denmark

(2)

Nordic Statistical Yearbook 2006 Nordisk statistisk årsbok 2006

ISBN 92-893-1264-5 ISSN 1398-0017

Nord 2006:001

ISSN 0903-7004

Printed on paper approved by Nordic Environmental Labelling.

This publication can be ordered on www.norden.org/order. Other Nordic publications are available at www.norden.org/publications

Main suppliers of data: The Nordic national statistical institutes. Editor: Frank Dahlgaard, Statistics Denmark.

Secretariat: Anette Riber, Statistics Denmark.

Layout: Frank Dahlgaard, Anette Riber, Jan Folvig and Jan Vibe, Statistics Denmark. Maps: LIBER KARTOR, Stockholm.

Printed in Denmark

Nordic Council of Ministers Nordic Council

Store Strandstræde 18 Store Strandstræde 18

DK-1255 Copenhagen K DK-1255 Copenhagen K

Phone (+45) 3396 0200 Phone (+45) 3396 0400

Fax (+45) 3396 0202 Fax (+45) 3311 1870

www.norden.org www.norden.org

Nordic co-operation

Nordic cooperation is one of the world’s most

ex-tensive forms of regional collaboration, involving Denmark, Finland, Iceland, Norway, Sweden, and three autonomous areas: the Faroe Islands, Green-land, and Åland. Nordic cooperation has firm tradi-tions in politics, the economy, and culture. It plays an important role in European and international col-laboration, and aims at creating a strong Nordic community in a strong Europe.

Nordic cooperation seeks to safeguard Nordic and

regional interests and principles in the global com-munity. Common Nordic values help the region so-lidify its position as one of the world’s most in-novative and competitive.

(3)

Preface

The Nordic countries have much in common – their way of life, history, lan-guage and social structure. Many of these common features and the results of their joint efforts may be described by statistics. This is why the Nordic Council of Ministers publishes the Nordic Statistical Yearbook.

The Nordic Statistical Yearbook provides comparable statistics on the Nordic countries. Against the background of globalization, data on conditions in the Nor-dic in relation to other Western European countries are also provided in a number of areas.

Since 1997, the Nordic Council of Ministers has, pursuant to an agreement with Statistics Denmark, established and maintained a data bank of statistics supplied by the Nordic statistical institutes. Data for the Yearbook are extracted from this data bank. The publication includes a CD-ROM containing much more detailed infor-mation from the data bank than is provided in printed form. In particular, longer time series may be found on the CD-ROM, offering countless possibilities of making interesting analyses.

The statistics included in the Nordic Statistical Yearbook may help illuminate the focus of this year’s agenda for the Nordic Council of Ministers under Norwegian chairmanship: co-operation in the North of Europe, the Nordic welfare model, as well as knowledge, innovation and growth.

In comparison with previous editions, this year’s edition of the yearbook contains more tables and graphs comparing the Nordic countries with the rest of Western Europe. The three autonomous areas of the Faroe Islands, Greenland and Åland have also been included to a higher extent than previously. The chapter on public finances is presented with completely new tables and figures. It also includes in-formation on the interest rate, share prices, house prices and foreign debt develop-ment in the Nordic countries. Furthermore, the Nordic populations have now been shown by citizenship as well as birthplace. Figures on immigration and emigration as well as asylum requests are also given in more detail. Among other new data are statistics on intra-Nordic work commuting and the graph on the increased propor-tion of elderly people in the Nordic populapropor-tions.

Enjoy your reading! Per Unckel

Secretary-General

Nordic Council of Ministers Copenhagen, October 2006

(4)

Preface

Förord

De nordiska länderna har mycket gemensamt – livsstil, historia, språk och samhällsstruktur. Detta lägger grunden för en unik tradition av att samarbeta. Mycket av detta kan beskrivas med statistik, vilket är anledningen till att Nordiska ministerrådet ger ut Nordisk statistisk årsbok.

Årsboken presenterar jämförbar statistik om de nordiska länderna. I ljuset av glo-baliseringen anges också de nordiska ländernas förhållande till det övriga Västeu-ropa på en lång rad områden.

Sedan 1997 har Nordiska ministerrådet en överenskommelse med Danmarks Stati-stik om att upprätta och underhålla en statistisk databas med hjälp av de nordiska statistikbyråerna. Uppgifterna i årsboken kommer från denna databas. Boken inne-håller en cd-romskiva med uppgifter från databasen som är mer detaljerade än de som publiceras i själva boken. I synnerhet innehåller skivan längre tidsserier, som ger otaliga möjligheter till intressanta analyser.

Uppgifterna i Nordisk statistisk årsbok hjälper till att belysa frågor i årets norska ordförandeprogram för Nordiska ministerrådet: samarbetet i Europas nordliga om-råden, den nordiska välfärdsmodellen samt kunskap, förnyelse och skapande av värden.

Jämfört med tidigare finns i denna utgåva av årsboken fler tabeller och diagram där de nordiska länderna jämförs med det övriga Västeuropa. De tre självstyrande om-rådena Färöarna, Grönland och Åland, har också tagits med i högre grad än tidi-gare. Kapitlet om de offentliga finanserna presenteras med helt nya tabeller och figurer. Nu finns dessutom upplysningar om utvecklingen vad gäller ränta, aktie-kurser, huspriser och utlandsskuld i de nordiska länderna. Vidare har befolkning-arna delats upp både efter medborgarskap och födelseland. Uppgifterna om in- och utvandring samt asylansökningar har också gjorts mera detaljerade. Av andra nya uppgifter kan nämnas statistiken för arbetspendlingen mellan de nordiska länderna, samt diagrammet över den ökande andelen äldre i befolkningarna i Norden.

Mycket nöje med läsningen!

Per Unckel

Generalsekreterare Nordiska ministerrådet Köpenhamn i oktober 2006

(5)

Innehåll

Förord... 4

Introduktion till de nordiska länderna... 13

Fakta om de nordiska länderna ... 16

Statistik: Natur och miljö ... 36

Befolkning... 55

Hälsa och dödsorsaker ... 84

Inkomst och social trygghet ... 97

Bostäder och konsumtion... 112

Utbildning ... 121

Arbetsmarknad... 136

Kultur och fritid ... 150

Val... 158

Priser och växelkurser... 172

Nationalräkenskaper och betalningsbalans ... 185

Utrikeshandel ... 200

Offentliga finanser ... 218

Forskning och utveckling... 226

Basnäringarna ... 234

Tillverkningsindustri ... 256

Byggsektorn ... 261

Service och turism... 268

Informationsteknologi... 278

Bilaga 1: Nordiskt samarbete... 287

Bilaga 2: Användarhandledning... 291

Bilaga 3: Installation av Cd-romskivan ”Nordic Statistics 2006”... 294

Bilaga 4: Innehåll av Cd-romskivan ”Nordic Statistics 2006” ”... 295

Bilaga 5: Geonomenklatur ... 301

Bilaga 6: Varugrupper... 303

Definitioner och ordlista – engelska ... 307

Definitioner och ordlista – svenska... 321

Sakregister – svenska... 335

Sakregister – engelska... 343 Följande symboler och landskoder används genomgående i boken:

Symboler Landskoder Noll Mindre än hälften Inte tillämpligt Uppgift saknas - 0 . .. Danmark: DK Färöarna: FO Grönland: GL Finland: FI Åland: AX Island: IS Norge: NO Sverige: SE Följande färger används för att beskriva de olika länderna i figurerna:

Danmark: Grönland: Åland: Norge:

(7)

(8)

Table 1

The Nordic region in an international context – key figures

Norden i ett internationellt sammanhang – nyckeltal

Norden Euro-12 United States Japan

Total area, 1000 sq km 3 427 2 569 9 631 378 Total areal, 1000 km2

Land area, 1000 sq km 1 566 2 537 9 162 375 Landareal, 1000 km2

Arable land (2004) % of land area 18.8 24.7 18.0 11.6 Åkermark (2004), % av landarealen Population 1 Jan 2006, million 24.8 312.7 298.4 127.5 Folkmängd 1 jan. 2006, miljoner

Inhabitants per sq km 16 123 33 340 Invånare per km2

Fertility rate (2005) 1.7 1.5 2.1 1.4 Fertilitet (2005)

Part of population (2004) 0-14 years, % 18.3 15.6 20.9 14.1 Andel invånare 0-14 år i % Part of population (2004) 65+ years, % 15.9 17.5 12.3 19.2 Andel invånare 65+ år, % Life expectancy (2004): men, years women, years 77 82 75 82 75 81 78 85 Medellivslängd (2004): År, män År, kvinnor Production of energy,

1000 tons oil equiv.(2004) 321 500 460 000 1 646 000 96 500

Energiproduktion, 1000 ton oljeekvivalenter Consumption of energy

per person, kg oil equiv. 5 543 3 964 7 843 4 053

Konsumtion av energi per person (2003) Emission of greenhouse

gases, tons CO2 equiv.

per person (2003) 11.7 11.0 23.1 10.5

Utsläpp av växthus- gaser, CO2-ekvivalenter

ton per person (2003) GDP, billion euro (2005) 904 7 999 10 012 3 672 BNP, miljarder euro (2005) GDP per capita, PPP-euro (2005) 29 300 24 800 34 800 25 400 BNP per person i PPP euro (2005) Balance of payments,

current account surplus

% of GDP (2005) 6.2 -0.2 -6.4 3.6 Betalningsbalans överskott i 2005 i % av BNP General government debt ult. 2005,% of GDP 44.1 70.8 64.1 172.0

Off. sektorns skulder 31.12. 2005, %. av BNP General govern. public

surplus 2005, % of GDP 5.7 -2.4 -4.1 -5.8

Offentliga sektorns överskott, % av BNP Labour force participation

rate, % (2004), men women 80.5 74.9 77.5 60.4 81.7 70.1 85.0 60.4 Relativa arbetskraftstal, män kvinnor Unemployment rate, % (2005) 6.6 8.6 5.1 4.4 Arbetslöshet (2005), % Average hours worked

per week (1995-99) 35-38 32-40 41 47

Arbetstid (1995-99) timmar per vecka Tax burden (2004),

total taxes as % of GDP 47.9 40.5 25.4 25.3 Skattetryck, % (2004)

Tax on personal income,

% of GDP 16.6 10.4 9.0 4.4

Skatt på personlig inkomst, % av BNP Sources: World Development Indicators 2006, the World Bank. Eurostat, Economic Survey of Europe, 2006, no. 1, United Nations. OECD Economic Outlook, Vol. 2006-1, No. 79, June 2006 OECD. UNFCCC. Nordic Statistical Database.

Note: Where statistics do not give figures for total Norden, figures are calculated as weight averages, using population as weighing basis. Norden comprises Denmark, Finland, Iceland, Norway, Sweden and the three autonomous areas of the Faroe Islands, Greenland and Åland. Euro-12 is the 12 countries that have euro as their common currency.Land area is the ice-free area.

Not: I de fall där siffrorna inte anger samlad statistik för Norden, har de framräknats som ett viktat genomsnitt med utgångspunkt från folkmängden. Norden inkluderar Danmark, Finland, Island, Norge, Sverige samt de tre självstyrande områdena Färöarna, Grönland och Åland. Euro-12 avser de 12 länder som

(9)

The Nordic countries

The Nordic countries are comprised of Denmark, the Faroe Islands, Greenland, Finland, Åland, Iceland, Norway and Sweden. The Faroe Islands and Greenland are both part of the Kingdom of Denmark, while Åland is part of the Republic of Finland. Like Denmark, Norway and Sweden are monarchies, while Iceland and Finland are republics. Irrespective of their form of government, all heads of state have relatively limited powers in the Nordic countries. All the coun-tries have democratic constitutions, drawn up in the 19th century, all of which, except for the Norwegian constitution, have been amended several times.

Languages

Danish, Norwegian and Swedish are related languages and, to a certain extent, their speakers understand one another. In addition, these three languages have many dialects. Faroese and Icelandic are also related to these languages but are not im-mediately understood by Danes, Finns, Swedes or Norwegians, excepting a few speakers of certain West Norwegian dialects. To a large extent, people from the Faroe Islands and Iceland can understand each other. Swedish is spoken not only in Sweden but also in Åland and along some coastal regions of Finland. Greenlandic, an Inuit language, is the primary language of Greenland and is, in addition to Dan-ish, the official language of Greenland. The same is the case in the Faroe Islands, where Faroese is the primary language and both Faroese and Danish are official languages.

Finnish belongs to an entirely different language family – the Fenno-Ugrian language family – from the rest of the Nordic languages. The Saami language, spoken by an ethnic group living in the northern part of Finland, Norway, Sweden and Russia, is related to Finnish. However, the Samic language is not understood by speakers of Finnish. The Inuit language spoken in Greenland is also entirely different from the other Nordic languages.

The land

Denmark is comprised of the Jutland peninsula and the archipelago at the entrance

to the Baltic Sea, containing almost 500 islands of which approximately 100 are inhabited. Denmark is a lowland country covered by green morainic hills, shaped by the glaciers that once covered Northern Europe. There are no heights above 200 meters. The natural vegetation includes deciduous or hardwood forests consisting of oak, elm, beech and lime. However, since Denmark borders the coniferous belt, plantations of spruce and fir thrive. The soil and climate are very well suited for grain and other agricultural products. More than 60 per cent of the land area is made up of arable land and gardens.

The Faroe Islands, situated between Iceland and the Shetland Islands, consist of

18 islands (of which 17 are inhabited) and numerous islets and reefs. Comprised of volcanic rocks covered by a thin layer of moraine or peat soil, the islands rise up sharply, directly from the ocean. The coasts are indented with deep fjords and strong tidal currents agitate the narrow passages between the islands. The natural vegetation includes moss, grass and mountain bog. The islands are naturally

(10)

The Nordic countries

less, but hardy trees have been planted in sheltered parts. Farming is almost en-tirely limited to fodder crops for animal production.

Greenland is the largest island in the world, but only a small part of it is

ice-free and suitable for permanent settlements. The ice-ice-free part of Greenland, which is inhabited, contains a mountainous arctic landscape. The inland ice covers some 80 per cent of the total landmass. The vegetation in Greenland is represented mainly by tundra types, including heather, birch, willow and alder scrub together with sedge, cotton grass, and lichen. The short summer in Greenland produces a relatively rich plant life. In southernmost Greenland, winter hay is grown for sheep and, along the western coast, such vegetables as radishes, cabbage, and lettuce are raised, as well as potatoes in the extreme south.

Finland is strewn with thousands of lakes. Almost 70 per cent of Finland is

covered by forest. The natural vegetation of Finland is coniferous. South of the Polar Circle, Finland is a lowland country with no heights above 300 meters. Most of the lowlands consist of a rocky subsoil covered by a thin layer of topsoil, and this is where you find the major part of Finland's arable land. Because of the thin layer of topsoil and the low temperatures in the north, the opportunities for farming are very limited. North of the Polar Circle, there are mountainous areas with heights up to 1 300 metres.

Åland has a typical archipelago landscape which consists of approximately

6 700 islands larger than 0.25 ha and about 20 000 islands of less than 0.25 ha. 60 of the large islands are inhabited. The landscape consists to a large extent of slopes of naked rock formed as the land rose from the sea. The bedrock on mainland Åland is mostly red rapakivi granites covered by quaternary deposits of moraine, clay, sand, moor and turf ground. The mild coastal climate and the calcareous, fertile soil favours the cultivating of grain, vegetables and fruit orchards, as well as it contributes to a rich flora, also including a large number of different orchids. Barely 60 per cent of the land area is covered by forest. The pine trees (50 per cent) dominate, whilst the rest is shared evenly between spruce and deciduous forest. With its lava-covered plateaus, volcanoes, geysers and glaciers, the Icelandic landscape has little resemblance to any other part of the Nordic countries. Iceland has more hot springs and geysers than any other country in the world. The country is located on the border between a tundra vegetation zone of treeless plains and a zone of coniferous forests. However, remnants of large birch forests may be found in many places. Bogs and moors are extensive. Only approximately one-fourth of the country is covered by vegetation and a mere 1 per cent by trees. Only 1 per cent of Iceland consists of arable land and gardens. The growing season in Iceland is very short and, therefore, agricultural production is largely connected to animal husbandry, as the cultivation of hay and other fodder crops makes optimal use of the scarce arable land.

Norway is mountainous with lush valleys. It contains large mountain plateaus

and a coastline, cut by deep fjords, with numerous scattered islands. The largest mountain plateau, the Hardangervidda, 1 000 meters above sea level, is found in the southern part of Norway. A little more than 20 per cent of Norway is covered by forest. Thick forests of spruce and pine dominate in the broad glacial valleys. In these forests, the ground is carpeted with leafy mosses and heather. A rich variety

(11)

hillsides. The precipitous mountainsides make farming with use of modern farming equipment virtually impossible or, at the very least, difficult. Only approximately 3 per cent of the land is arable. The more extensive areas of farmland are found mainly in the Oslo region and east and south of Trondheim.

Sweden has lowlands resembling those of Denmark and Finland but also

moun-tainous regions, which are not as rugged and steep as those found in Norway. Swe-den has a very rocky coastline with hundreds of small, sometimes wooded, islands. This type of coast, known as the "skärgård", is found both in the east and the west, especially around Gothenburg and Stockholm. More than half of the land area of Sweden is covered by predominantly coniferous forest. Spruce and pine are abun-dant in the north and the Småland highlands. But other vegetational zones are found. In descending order of altitude and latitude, the general vegetational zones are alpine regions, birch, the coniferous forest region, and a beech region in the south. Farming conditions vary considerably from the south, with a growing season of seven months, to the north, where the growing season lasts only four months. However, due to the relatively high temperatures and long daylight hours during the summer, farming is possible quite far north.

Climate

The climate in the Nordic countries is determined by two conditions: their location relatively far north and their proximity to the Gulf Stream of the Atlantic Ocean. Their location means that, during the coldest months, average temperatures are fairly low, around or below 0° C, and that none of the countries has an average summer temperature of more than slightly above 19° C, measured as an average over the years from 1961-1990. In Norway and Sweden, where landmasses stretch from the far south to the far north, there are large differences between temperatures in the south and in the north, especially during the winter. The inner parts of Nor-way, Sweden and Finland have a distinct continental climate characterized by cold winters and warm summers, while Denmark, the Faroe Islands and Åland are dominated by a distinct coastal climate. The proximity of the warm Gulf Stream implies that temperatures are relatively high in Iceland, the Faroe Islands and the near-shore areas of Norway when the degrees of latitude are taken into considera-tion.

Precipitation varies enormously in the Nordic countries. Within Greenland and Norway, the variations are very pronounced. In Greenland, precipitation varies from over 1 400 mm in the southwest to less than 200 mm in the northeast, where some areas might be labelled "arctic deserts". In Norway, precipitation varies from more than 4 000 mm in western Norway – which is one of the wettest areas in Europe – to less than 300 mm in the interior eastern Norway and the Finnmark Plateau. The dominant western winds bring large amounts of rain to the mountain-ous west coast of both countries, while their eastern valleys stay dry. Denmark and large parts of Finland and Sweden have a humid climate, while Iceland and the Faroe Islands have an extremely humid climate.

Size of the Nordic countries

(12)

The Nordic countries

ice-free area is considered, the country has the same size as Sweden, while Den-mark accounts for only 3 per cent of total Nordic ice-free land area, and Iceland for 6 per cent only. If, on the other hand, the cultivated area is considered, Denmark accounts for one-third, Greenland then accounts for an extremely small proportion, and Norway for only 10 per cent. In terms of population, Sweden is the largest country with 37 per cent of the Nordic population, followed by Denmark, Finland, Norway and Iceland. However, if the size of the economy, measured as the gross national income is considered, Norway is more important than both Denmark and Finland – only surpassed by Sweden.

Nordic region after the countries’ area, population and economy

Norden fördelat efter ländernas areal, befolkning och ekonomi

Ice-free land area Cultivated land area

Isfri landareal Odlad landareal

3% 27% 19% 6% 19% 26% 0% 0% 33% 0% 0% 26% 10% 30% 0% 1%

Population Gross national income

Folkmängd Bruttonationalinkomst 22% 0% 0% 21% 19% 37% 0% 1% 23% 0% 0% 18% 26% 32% 0% 1%

Denmark Faroe Islands Greenland Finland Åland Iceland Norw ay Sw eden Area01 and Area02: DK, FO, GL, FI, AX, IS, NO, SE, 1990-2004. Popu01: DK, FO, GL, FI, IS, AX, NO, SE, 1990-2005. Source: National statistical institutes and National Board of Survey, Finland.

(13)

De nordiska länderna

De nordiska länderna består av Danmark, Färöarna, Grönland, Finland, Åland, Island, Norge och Sverige. Färöarna och Grönland är båda en del av kunga-riket Danmark, medan Åland är en del av republiken Finland. I likhet med Dan-mark är Norge och Sverige monarkier. Island är liksom Finland en republik. Obe-roende av statsskicket har statsöverhuvudena relativt liten makt i de nordiska län-derna. Alla länderna har demokratiska författningar som är från 1800-talet. Med undantag av den norska författningen har alla ändrats ett flertal gånger. Parlamen-ten i de nordiska länderna och de självstyrande områdena varierar i storlek från 30 medlemmar i Ålands lagting till 349 ledamöter i Sveriges riksdag.

Språk

Danska, norska och svenska är närbesläktade språk, och de som talar något av dem förstår varandra i viss utsträckning. Därutöver har de tre språken många dialekter. Färöiska och isländska är också besläktade med dessa språk men kan inte spontant förstås av danskar, finländare, svenskar eller norrmän. Det enda undantaget är ett fåtal personer som talar vissa dialekter i västra Norge. De som talar färöiska och isländska förstår varandra till stor del. Svenska talas också på Åland och i vissa kustregioner i Finland. Danska och grönländska är de officiella språken på Grön-land och danska och färöiska är de officiella språken på Färöarna. Finska tillhör en helt annan språkfamilj än de andra nordiska språken. Det samiska språket, som talas av en etnisk grupp som bor i de nordliga delarna av Finland, Norge, Sverige och Ryssland, är besläktat med finska. Personer som talar finska kan emellertid inte förstå samiska. Grönländska är också totalt skilt från de övriga nordiska språken.

Landet

Danmark består av den jylländska halvön och skärgården vid inloppet till Östersjön

med nästan 500 öar, av vilka omkring 100 är bebodda. Danmark är ett lågland, som täcks av gröna rullstensåsar. Dessa har formats av den inlandsis som en gång täckte Nordeuropa. Det finns inga höjder på mer än 200 meter. Den naturliga vegetatio-nen inbegriper lövskogar med bland annat hårda träslag som ek, alm, bok och lind, men eftersom Danmark gränsar till barrskogsbältet trivs även odlingar av gran och tall. Jorden och klimatet är mycket väl lämpade för odling av spannmål och andra jordbruksprodukter. Mer än 60 procent av landarealen utgörs av åkermark och trädgårdar.

Färöarna, som ligger mellan Island och Shetlandsöarna, utgörs av arton öar

(varav sjutton bebodda) och ett stort antal holmar och skär. De består av vulkaniska klippor täckta av ett tunt lager morän eller torvjord som reser sig höga och branta direkt ur havet. Kustlinjen bryts av djupa fjordar, och de trånga sunden mellan öarna rörs upp av tidvattnet. Den naturliga vegetationen är mossa, gräs och vit-mossa. Öarna är naturligt trädlösa, men härdiga träd har planterats på skyddade delar. Jordbruket är nästan helt begränsat till foderväxter för djuruppfödning.

Grönland är den största ön i världen, men endast en liten del av landet är isfri

och lämpad för permanent bosättning. Den isfria delen av landet, som är bebodd, utgörs av ett arktiskt bergslandskap. Inlandsisen täcker omkring 80 procent av den

(14)

De nordiska länderna

totala landarealen. Vegetationen på Grönland består huvudsakligen av tundraarter som exempelvis buskar av ljung, björk, pil och al tillsammans med halvgräs, äng-sull och lavar. Den korta sommaren på Grönland ger ett relativt rikt växtliv. I de sydligaste delarna av Grönland odlas vinterhö för fåren och längs den västra kusten grönsaker som rädisor, kål och sallad samt potatis längst i söder.

Finland är översållat med 1 000-tals sjöar. Den naturliga vegetationen i Finland

är tallskog, och nästan 70 procent av Finland är täckt av skog. Finland är – söder om polcirkeln – ett lågland, där det inte finns några höjder på mer än 300 meter. Huvuddelen av låglandet består av berggrund täckt med ett tunt lager jord, och här finns största delen av Finlands åkerareal. I norr är möjligheterna till jordbruk be-gränsade på grund av det tunna lagret med mylla och de låga temperaturerna. Norr om polcirkeln finns bergsområden med höjder på upp till 1 300 meter.

Åland är ett typiskt skärgårdslandskap bestående av ca 6 700 öar större än 0,25

hektar och ca 20 000 öar som är mindre än 0,25 hektar. Cirka 60 öar är bebodda. Landskapet består till stor del av hällmarker som bildats då landet stigit ur havet. Berggrunden på fasta Åland utgörs huvudsakligen av röd rapakivigranit som täcks in med kvartäravlagringar (jord) av morän, lera, sand, mo och torvmarker. Det milda havsklimatet och den kalkrika bördiga jordmånen gynnar odling av spann-mål, grönsaker och fruktträd samt bidrar till en rik flora med ett stort antal orkidéer. Knappt 60 procent av landarealen är täckt av skog, tallskogen (50 procent) domine-rar medan den resterande delen utgörs av lika delar gran- och lövskog.

Det isländska landskapet med sina lavatäckta platåer, vulkaner, gejsrar och

glaciärer påminner mycket lite om resten av de nordiska länderna. Island har fler varma källor och gejsrar än något annat land i världen. Landet ligger på gränsen mellan tundrazonen med trädlösa hedar och tallskogszonen, men rester av stora björkskogar finns på många ställen. Myrar och mossar är rikligt förekommande. Endast omkring en fjärdedel av landet är täckt med vegetation och bara en procent av träd. Endast en procent av Island består av åkermark och trädgårdar. Växtsäson-gen på Island är mycket kort. Jordbruksproduktionen är därför i huvudsak baserad på djuruppfödning, eftersom odling av hö och andra foderväxter maximalt utnyttjar den sparsamt förekommande åkermarken.

Norge är bergigt med blomstrande dalar. Det består av stora bergsplatåer och en

kustlinje som bryts av djupa fjordar med otaliga utspridda öar. Den största bergs-platån, Hardangervidda, ligger på 1 000 meters höjd över havet i den södra delen av Norge. Lite mer än 20 procent av Norge täcks av skog. Djupa gran- och tallsko-gar dominerar de breda glaciärdalarna. I dessa skotallsko-gar är marken täckt med vitmos-sor och ljung. Ett rikt urval av lövträd – i synnerhet björk, ask, lind och asp – växer till och med på de branta bergssluttningarna. Dessa branta bergssluttningar gör jordbruk med modern utrustning näst intill omöjligt eller, i bästa fall, mycket svårt. Endast omkring tre procent av landet är odlingsbart. De större jordbruksområdena finns huvudsakligen i Osloområdet och öster och söder om Trondheim.

Sverige har låglandsområden som påminner om dem i Danmark och Finland

men också bergsområden, som dock inte är så karga och branta som de i Norge. Sverige har en mycket klippig kustlinje med hundratals små, ibland trädbeklädda öar. Denna typ av kust, som kallas skärgård, finns på både östra och västra sidan av landet, särskilt runt Göteborg och Stockholm. Mer än hälften av landarealen i

(15)

Sve-på det småländska höglandet, men även andra vegetationszoner förekommer. Efter fallande höjd- och breddgrad är de allmänna vegetationszonerna alpina zonen, björkzonen, barrskogszonen och en bokzon i söder. Jordbruksförhållandena varie-rar väsentligt från de södra delarna med en växtsäsong på sju månader, till de norra där växtsäsongen endast varar fyra månader. På grund av de relativt höga tempe-raturerna och de långa dagarna med dagsljus under sommartiden är det emellertid möjligt att idka jordbruk rätt långt norrut.

Klimat

Klimatet i de nordiska länderna bestäms av två faktorer: läget relativt långt norrut och närheten till Atlanten och Golfströmmen. Läget medför att medeltemperatu-rerna är ganska låga, runt eller under 0° C under de kallaste månaderna. Inget av länderna hade en sommarmedeltemperatur på mer än något över 19° C i genomsnitt under åren 1961–1990. I Norge och Sverige, där landarealen sträcker sig från långt i söder till långt i norr, finns stora skillnader mellan temperaturerna i söder och i norr, särskilt under vintern. De inre delarna av Norge, Sverige och Finland har utpräglat inlandsklimat med kalla vintrar och varma somrar. Danmark, Färöarna och Åland har däremot uteslutande kustklimat. För Island, Färöarna och de kust-nära delarna av Norge gör närheten till den varma Golfströmmen att temperaturen är relativt hög med hänsyn till latituderna.

Nederbörden varierar oerhört mycket i de nordiska länderna. På Grönland och i Norge är skillnaderna mycket uttalade. På Grönland varierar nederbörden från över 1 400 mm i sydväst till mindre än 200 mm i nordöst, där vissa områden skulle kunna kategoriseras som "arktiska öknar". I Norge varierar nederbörden från mer än 4 000 mm i västra Norge – som är ett av de mest nederbördsrika områdena i Europa – till mindre än 300 mm i det inre av östra Norge och Finnmarksplatån. Den dominerande västanvinden för med sig stora mängder regn till den bergiga västkusten i både Grönland och Norge, medan de östra dalarna förblir torra. Dan-mark och stora delar av Finland och Sverige har ett fuktigt klimat, medan Island och Färöarna har ett extremt fuktigt klimat.

De nordiska ländernas storlek

Bilden av de nordiska ländernas storlek ser mycket olika ut beroende på vilken måttstock man använder. Ytmässigt är Grönland utan jämförelse det största områ-det i Norden. Även om man bara ser på den isfria landarealen, är Grönland lika stort som Sverige, medan t.ex. Danmark endast utgör tre procent av den totala isfria landarealen i Norden, och Island sex procent. Ser man i stället på odlad areal, utgör Danmark en tredjedel av hela Norden, medan Grönland utgör en försvinnande liten del och Norge bara tio procent.

Befolkningsmässigt är Sverige klart det största landet med 37 procent av Nor-dens befolkning följt av Danmark, Finland, Norge och Island. Ser man emellertid i stället på ekonomins storlek mätt efter bruttonationalinkomsten är Norge större än både Danmark och Finland – endast överträffat av Sverige.

(16)

(17)

Denmark

Total area 43 376 sq km

Lakes and streams 667 sq km

Land area 42 709 sq km

Arable land and gardens 28 413 sq km

Forests 5 159 sq km

Largest lake Arresø – 30.9 sq km

Highest point Yding Skovhøj – 172.5 m

Coastline 7 314 km

National land boundaries 68 km (border to Germany) Mean temperature (1961-1990) January 0.0° C July 15.6° C Mean temperature (2006) January -0.9° C July 19.8° C Mean precipitation (1961-1990) 712 mm Precipitation Copenhagen (2005) 534 mm Population 1 January 2006 5 427 459 Population per sq km land area

1 January 2006 127.1

Capital population 1 January 2006

Copenhagen and Frederiksberg (municipalities)1_{593 013}

Copenhagen (incl. suburbs)2_{1 831 751}

Capital area population,

per cent of total population 33.7 per cent

National holiday 5 June (Constitution Day 5 June 1849) Form of government Constitutional monarchy

Parliament Folketinget (179 seats)

Membership of EU Yes, from 1 January 1973 Membership of NATO Yes, from 4 April 1949 Head of state (as of September 2006) Queen Margrethe II Head of government

(as of October 2006)

Prime Minister Anders Fogh Rasmussen (Liberal Democratic Party)

Currency Danish krone (DKK)

Official website www.denmark.dk

1 _{Actually, Copenhagen has two capital municipalities: Copenhagen and Frederiksberg.}

2 _{Copenhagen and Frederiksberg municipalities + the urban areas of the counties of}

(18)

(19)

Faroe Islands

Highest point Slættaratindur 882 m

Coastline 1 289 km

National land boundaries 0 km Mean temperature Tórshavn(1961-1990) January 3.4° C July 10.3° C Mean temperature Tórshavn (2005) January 3.7° C July 10.9° C Mean precipitation Tórshavn (1961-1990) 1 284 mm Precipitation Tórshavn (2005) 1 415 mm Population 1 January 2006 48 219 Population per square km

total area, 1 January 2006 34.6 Capital population

1 January 2006

Tórshavn (municipality)1_{19 314}

Tórshavn (incl. suburbs 1_{) 18 018}

per cent of total population 37.4 per cent National holiday 29 July (Olaifest)

Form of government Home rule - within the kingdom of Denmark

Parliament Lagtinget (32 seats)

Membership of EU No

Membership of NATO Yes

Head of state (as of September 2006) Queen Margrethe II Head of government

Prime Minister Jóannes Eidesgaard (Social Democratic Party)

Official website www.hagstova.fo

1_{Tórshavn municipality includes 6 villages, which are however geographically separated from}

(20)

(21)

Greenland

Total area 2 166 086 sq km

Icecap and glaciers 1 755 637 sq km

Icefree area 410 449 sq km

Highest point Gunnbjørns Fjeld 3 693 m

Coastline 39 330 km

National land boundaries 0 km Mean temperature (1961-1990) Aasiaat Tasiilaq January -13.4° C / July 5.7° C January -7.5° C / July 6.4° C Mean temperature (2004) Aasiaat Tasiilaq January -8.6° C / July 5.8° C January -5.9° C / July 6.8° C Mean precipitation (1961-1990) Aasiaat Tasiilaq 304 mm 984 mm Precipitation (2004) Aasiaat Tasiilaq 351 mm 846 mm Population 1 January 2006 56 901 Population per square km

ice-free land area, 1 January 2006 0.14 Capital population

1 January 2006 Nuuk 14 9311

National holiday 21 June (longest day)

Form of government Home rule – within the kingdom of Denmark

Parliament Landstinget (31 seats)

Membership of EU From 1 January 1973 to 1 February 1985 Membership of NATO Since 1949 (due to the Danish membership) Head of state (as of September 2005) Queen Margrethe II

Landsstyreformand (as of October 2005)

Hans Enoksen

(Siumut, Social Democratic Party)

Official website www.statgreen.gl

(22)

(23)

Finland

Lakes and streams 33 672 sq km

Forests 203 060 sq km

Largest lake Saimaa 1 377 sq km

Highest point Halti, Halditjåkko (Haldefjäll) 1 328 m

Coastline 1 250 km

National land boundaries 2 690 km (borders to Sweden: 614 km, Norway: 736 km and Russia: 1 340 km) Mean temperature Helsinki

1971-2000

January -4.2° C July 17.2° C Mean temperature Helsinki (2005) January -0.1° C

July 19.2° C Mean precipitation Helsinki

(1971-2000) 643 mm

Precipitation Helsinki (2005) 648 mm Population 1 January 2006 5 255 580 Population per square km land area

1 January 2006 17.3

Helsinki (municipality)560 905 Helsinki (incl. suburbs1_{) 988 347}

National holiday 6 December (Independence Day)

Form of government Republic

Parliament Riksdag (200 seats)

Membership of EU Yes, from 1 January 1995

Membership of NATO No

Head of state (as of September 2006) President Tarja Halonen Head of government

Prime Minister Matti Vanhanen (Center Party)

Currency Euro

Official website www.finland.fi

(24)

(25)

Åland

Total area (6 757 islands) 1 552 sq km

Lakes and streams 25 sq km

Arable land and gardens 138 sq km

Forests 890 sq km

Largest lake Östra och Västra Kyrksundet

2.6 sq km

Highest point Orrdalsklint 129 m

National land boundaries 0.5 km (border to Sweden) Mean temperature (1971-2000) January -2.5° C

July 15.9° C Mean temperature (2005) January 0.5° C

July 17.8° C Mean precipitation Mariehamn

(1971-2000) 553 mm

Precipitation Mariehamn (2005) 584 mm Population 1 January 2006 26 766 Population per square km land area

1 January 2006 17.5

Capital population 31 December 2005 Mariehamn 10 7801

National holiday 9 June

Form of government Home rule – within

the Republic of Finland

Parliament Lagtinget (30 seats)

Head of state (as of September 2006) President Tarja Halonen Head of Government

Lantrådet Roger Nordlund (Center Party)

Currency Euro

Official website www.aland.ax

(26)

(27)

Iceland

Glaciers 11 000 sq km

Ice-free land area 89 600 sq km

Forests 1 481 sq km

Largest lake Þingvallavatn 82 sq km

Coastline 4 970 km

National land boundaries 0 km

Highest point Hvannadalshnúkur 2 110 m

Mean temperature Reykjavík 1961-1990

January -0.5° C July 10.6° C Mean temperature Reykjavík 2005 January -0.2° C

July 11.8° C Mean precipitation Reykjavík

1961-1990 799 mm

Precipitation Reykjavík 2005 743 mm Population 1 January 2006 299 891 Population per square km ice-free

land area, 1 January 2006 3.3 Capital population

1 January 2006

Reykjavík (municipality) 114 968 Reykjavík (incl. suburbs1) 187 426 Capital area population,

National holiday 17 June (Independence Day 17 June 1944)

Form of Government Republic

Parliament Alþingi eller Althingi (63 seats)

Membership of EU No, but member of EEA from 1 Jan. 1994 Membership of NATO Yes, from 4 April 1949

Head of state (as of September 2006) Ólafur Ragnar Grímsson Head of Government

Prime Minister Geir H. Haarde (Independence Party)

Currency Icelandic krona (ISK)

Official website www.iceland.is

1_{Reykjavík, Kópavogur, Seltjarnarnes, Garðabær, Hafnarfjörður, Bessastaðahreppur, Mosfellsbær}

(28)

(29)

Norway

Total area1 323 802 sq km

Land area1 _{304 280 sq km}

Forests 70 360 sq km

Largest lake Mjøsa 362 sq km

Highest point Galdhøpiggen 2 469 m

Coastline, mainland 25 148 km

National land boundaries 2 562 km (border to Sweden: 1 630 km, Finland: 736 km, Russia: 196 km)

Mean temperature Oslo (1961-1990) January -4.3° C July 16.4° C Mean temperature Oslo (2005) January 1.7° C

July 18.8° C Mean precipitation Oslo (1961-1990) 763 mm Precipitation Oslo 2005 708 mm Population 1 January 2006 4 640 219 Population per square km land area1

1 January 2006 15.2

Oslo (municipality) 538 411 Oslo (incl. suburbs2_{) 1 039 536}

National holiday 17 May (Constitution Day 17 May 1814) Form of government Constitutional monarchy

Parliament Stortinget (169 seats)

Membership of EU No, but member of EEA from 1 Jan. 1994 Membership of NATO Yes, from 4 April 1949

Head of state (as of September 2006) King Harald V Head of government

Prime Minister Jens Stoltenberg (Social Democratic Party)

Currency Norwegian krone (NOK)

Official website www.norway.no

1_{Excluding Svalbard and Jan Mayen.}

(30)

(31)

Sweden

Total area1 450 295 sq km

Land area (incl. icecap area) 410 335 sq km Arable land and gardens 27 030 sq km Forests incl. other land area 228 860 sq km

Largest lake Vänern 5 490 sq km

Highest point Kebnekaise 2 111 m

Coastline, mainland 11 500 km

National land boundaries 2 205 km (border to Finland: 586 km, to Norway: 1 619 km)

Mean temperature Stockholm

(1970-2000) January -1.7° C July 17.6° C Mean temperature Stockholm (2005) January 1.3° C

July 19.4° C Mean precipitation Stockholm

(1970-2000) 547 mm

Precipitation Stockholm (2005) 558 mm Population 1 January 2006 9 047 752 Population per square km land area

(incl. icecap area) 1 January 2006

22.0 Capital population

1 January 2006 Stockholm (municipality) 771 038 Stockholm (incl. suburbs2_{) 1 889 945}

National holiday 6 June (Swedish flag) Form of government Constitutional monarchy

Parliament Riksdagen (349 seats)

Membership of EU Yes, from 1 January 1995

Membership of NATO No

Head of state (as of September 2006) King Carl XVI Gustaf Head of government

Prime Minister Fredrik Reinfeldt (Moderate Party)

Currency Swedish krona (SEK)

Official website www.sweden.se

1 _{Incl. the greater lakes but excl. the area from the coastline to the territorial border, 81 502 km}2

2 _{Stockholm municipality + urban areas (municipalities): Botkyrka, Danderyd, Ekerö, Haninge, Huddinge,}

Järfälla, Lidingö, Nacka, Norrtälje, Nykvarn, Nynäshamn, Salem, Sigtuna, Sollentuna, Solna, Sundbyberg, Södertälje, Tyresö, Täby, Upplands-Bro, Upplands Väsby, Vallentuna, Vaxholm, Värmdö and Österåker.

(32)

(33)

Environment

Land use

The Nordic countries comprise a total area of 3.5 million sq km. Even without Greenland and the Norwegian islands of Svalbard and Jan Mayen, the remaining part of the Nordic countries covers a vast area of 1.2 million sq km. This area is the size of Germany, France and Italy together. The Nordic region stretches over five time zones. To the east, the region borders on Russia, and in fair weather one can just make out the Canadian coastline to the west. To the south, its neighbours are Germany and Poland, and to the north: the Arctic Ocean.

However, with a population of only 24.8 million, the region has one of the low-est population densities in the world. The low density is partly due to the fact that large parts of the Nordic countries are marginal areas, where nature puts limitations on settlement.

Denmark (excluding the Faroe Islands and Greenland) has the highest popula-tion density in the Nordic countries with 127 people per sq km and, thus, differs significantly from the other Nordic countries in this respect. In both Norway and Denmark 30-40 per cent of the population is to be found in the vicinity of the re-spective capitals. In Iceland it is more than 60 per cent.

Climatic conditions and quality of land determine how the land is used. In densely populated Denmark there is hardly any wild nature left. Most of the scarce forests are plantations, and 65 per cent of Denmark’s total area is cultivated or zoned as gardens or parks. In the other Nordic countries, it is less than 10 per cent of the area. Around 17 per cent of the land area in Iceland is used for permanent meadows and pastures. Both Finland and Sweden have large forest areas. Almost 70 per cent of the total area of Finland and 50 per cent of the total area of Sweden is covered by forest.

The environment in the Nordic countries is of a very high standard. Especially outside heavily populated Denmark, the environment is unspoiled nature. The re-creational value of its pure nature is one of the greatest assets of the Nordic region. Moreover, the populations of the Nordic countries are very concerned about envi-ronmental issues in relation to production, consumption and waste management. The Nordic eco-label, the Swan, which was introduced by the Nordic Council of Ministers in 1989, is an expression of the environment-friendly policy of the Nordic countries.

Natural resources

The Nordic countries have substantial natural resources. Fish and other animals of the sea are major resources that can be harvested, especially in the western part of the Nordic area. To Greenland, Iceland and the Faroe Islands, sea resources are by far the most important basis for their production and income. The sea off the coast of Norway and Denmark holds large deposits of oil and natural gas, which have made Denmark more than self-sufficient in energy and Norway the second-largest oil-exporting country in the world. The huge forests in Finland, Sweden and Nor-way provide the ground for a major wood and paper industry. The wood also

(34)

Environment

serves as cheap and renewable fuel for heating. The rich arable land in Denmark and in the south of Sweden is the basis of a substantial production of foods.

The Nordic underground contains many different metals, and the nature is also a source of environmentally sound and cheap energy to great parts of the Nordic countries, particularly in Iceland and Norway where water power is used on a large scale for the production of electricity. Unique to Iceland are the hot springs, pro-viding the population with cheap and non-polluting heating and energy. Wind-swept Denmark has developed an appreciable production of wind power and ex-ports of windmills and wind turbines. Here too, nature provides a renewable and environment-friendly energy source.

Energy production

Energy production and energy use have a major environmental impact. The envi-ronmental problem is not so much the production or use of energy per se as the fact that most of the energy use in the world stems from fossil fuels, which results in the emission of CO2, contributing to the greenhouse effect. However, electricity

based on hydropower does not give rise to the emission of CO2, and especially

Norway and Iceland, but also Sweden, have a significant production of electricity based on hydropower. Geothermal energy production, which is the most important source in Iceland, and nuclear power, which is a major source of energy in Finland and in particularly Sweden, does not give rise to the emission of CO2. Except in

Denmark, the energy production generated in the Nordic countries results in only moderate emissions of greenhouse gases compared to other developed countries of similar size.

The most important energy sources in the Nordic countries measured in terms of energy supply in million toe (tonnes oil equivalent) are in order of importance: oil, solid fuels (e.g. coal and wood), nuclear power, hydro-, geothermal and solar energy, and gas. Hydro- and geothermal power are major sources of energy in the Nordic countries, as compared, for example, to other OECD countries. Particularly in Iceland and Norway, hydro- and geothermal power constitute a major share of the overall energy supply. Denmark depends almost entirely on thermal power generated from coal, oil and gas. Iceland obtains a substantial part of its energy for heating from geothermal energy and depends almost entirely upon hydropower resources for its production of electricity.

The indigenous production of energy in the Nordic countries has risen consid-erably over the last couple of decades – especially in Denmark and Norway. Nu-clear power is not produced in Denmark, Iceland and Norway. However, it is Swe-den's most important source of energy and constitutes approximately 35 per cent of its energy supply. In Finland, it provides 18 per cent of the energy supply. With their oil fields in the North Sea, Denmark and especially Norway have a very large production of oil and gas.

In 1996 Nord Pool was formed – the Nordic Power Exchange – which is the world’s first international commodity exchange for electrical power. Nord Pool organizes trade in standardized physical (Elspot) and financial power contracts,

(35)

including clearing services to Nordic participants, and provides customer support in Sweden, Finland, Norway and Denmark.

Emissions

Emissions of pollutants into the air have a major impact on the environment – glob-ally, regionally and locally. The most important global effects are depletion of the ozone layer and climate change. Compounds containing chlorine and bromine have the greatest impact on the ozone layer, and carbon dioxide (CO2), methane (CH4)

and nitrous oxide (N2O) are the most important so-called greenhouse gases.

Re-gionally, acidification of the water and soil and damage to vegetation are the great-est problems. Local effects are particularly felt in areas where emissions are high – e.g. emissions from cars in urban areas, which primarily affect human health. The most important components of emissions with local impact are nitrogen oxides (NOx), particulate matter, and certain volatile organic compounds (VOCs).

Global warming

Carbon dioxide is the greenhouse gas with the greatest overall impact on the earth's energy balance. According to the Kyoto Protocol, which forms the basis for an international agreement on greenhouse gas emissions, the industrial countries are to ensure either individually or jointly that, during the period from 2008-2012, the overall emission of greenhouse gases is reduced to at least 5 per cent below 1990 levels. The EU nations have agreed to cut emissions to 8 per cent below 1990 lev-els. Some countries have agreed to reduce emissions even further. Some countries may even increase emissions compared to 1990 levels.

In Finland and Norway the emission of greenhouse gases in 2004 is above 1990-level, while the emission is below 1990-level in Denmark, Iceland and Swe-den.

In 1996, the Intergovernmental Panel on Climate Change (IPCC) estimated that carbon dioxide accounts for 64 per cent of the global warming created by human beings, methane for 20 per cent, nitrous oxides for 6 per cent, and hydrofluorocar-bons (HFCs) and related gases for 10 per cent of global warming.

Acidification

The acidification of water and soil results from the emission of sulphur oxides (SOx), nitrogen oxides (NOx), and ammonia (NH3). Emissions of these compounds

stem primarily from the combustion of fossil fuels and emissions from farms with animals. Acidification can lead to forest dieback and harm to animals and vegeta-tion in water areas. Acidificavegeta-tion can also damage buildings and monuments. The quality of soil and vegetation determines the magnitude of the impact, as the pres-ence of lime, in particular, may reduce or neutralise the impact of acidification. The emission of sulphur oxides has been heavily reduced in most of the Nordic coun-tries from the early 1980s to the end of the 1990s. There has also been a reduction in the emission of nitrogen oxides but not to the same degree. There is a great pres-ence of lime in soil and in water areas in Denmark, which neutralises the effect of acidification. The critical load is not exceeded anywhere in Iceland and

(36)

Environment

tion is not a problem here. The Swedish and Norwegian nature, which is lime-deficient, is to a different extent vulnerable to acidification of soil, lakes and water-courses. In relation to the land area Denmark has by far the highest emission of acidifying substances.

Emissions of sulphur oxides, nitric oxides and ammonia are not equally acidify-ing, measured by for instance tons of substance. The acidifying potential of the substances are therefore converted into a common unit: PAE (Potential Acid Equivalents) in order to make the acidification effect comparable.

Fertilizers

Animal and crop production in the agricultural sector involves the use of both ma-nure and commercial fertilizers. This adds nitrogen (N), phosphorus (P) and potas-sium (K), which are the main ingredients in commercial fertilizers, to the soil. Parts of nitrogen and phosphorus and, to a lesser extent, potassium are not absorbed by plants but are washed out of the soil and taken to the sea by water runoffs. In par-ticular, the release of nitrogen can lead to an unwanted algae growth, which is harmful to the marine environment. The following measures are taken to limit the runoff of soil nutrients: better management of the use of fertilizers, better cultiva-tion systems, and technical facilities. The consumpcultiva-tion of commercial fertilizers affecting the environment has generally declined over the last ten years.

Pesticides

Pesticides are chemical products used primarily in the agricultural sector to fight weeds, fungi and insects. Pesticides can harm environmental conditions for wild animals, plants and insects but are not harmful to the plant they are intended to protect. Pesticides also accumulate in lakes and water streams, causing pollution. Pesticides are divided into three different groups: herbicides against weeds, fungicides against fungi, and insecticides against unwanted insects. In addition, growth regulators are used, for example, to control the length of the straw in grain. There are major year-to-year variations in pesticide application, based on weather and other factors – for example, changes in what is cultivated.

The total amount of pesticides used in the Nordic countries has been cut almost in half since 1985. Since the 1980s, inorganic fungicidal compounds with applica-tion rates of several tons of kilograms per hectare have been replaced by more ac-tive organic compounds with application rates of a few kilograms per hectare.

Natur och miljö

Markanvändning

De nordiska länderna täcker en total areal av 3,5 miljoner km2_{. Även utan}

Grön-land, Svalbard och Jan Mayen utgör den resterande delen av Norden ett enormt område, nämligen 1,2 miljoner kvadratkilometer. Det är en yta av samma storlek som Tyskland, Frankrike och Italien tillsammans. Norden sträcker sig över fem tidszoner. I öster gränsar Norden mot Ryssland, och i väster kan man skymta

(37)

Ka-nadas kust i klart väder. I söder är Norden granne till Tyskland och Polen och i norr gränsar Norden till Ishavet.

Med en befolkning på endast 24,8 miljoner är emellertid regionen en av de minst tätbefolkade i världen. Detta beror huvudsakligen på att de nordiska länderna är områden där naturen sätter gränser för bosättelse.

Danmark (exklusive Färöarna och Grönland) har den högsta befolkningstäthe-ten i de nordiska länderna med 127 personer per km2_{och skiljer sig alltså väsentligt}

från de övriga nordiska länderna i detta avseende. I både Norge och Danmark finns 30-40 procent av befolkningen i närheten av huvudstaden. När det gäller Island är det mer än 60 procent.

Klimatförhållandena och jordmånen avgör hur marken används. I det tätbefolkade Danmark finns nästan ingen ursprunglig natur kvar. Det mesta av den sparsamt förekommande skogen är planterad, och 65 procent av hela Danmarks areal är uppodlad eller använd till trädgårdar och parker. I de andra nordiska länderna gäller detta mindre än 10 procent av arealen. Omkring 17 procent av lan-darealen på Island används till permanent ängsmark och betesmark. Både Finland och Sverige har stora skogsarealer. I Finland är nästan 70 procent och i Sverige 50 procent av den totala landarealen täckt av skog.

Det är mycket hög standard på miljön i Norden. Särskilt utanför det tätbefolkade Danmark är miljön enastående med stora områden av orörd natur. Till detta kommer att befolkningarna i de nordiska länderna har en hög miljömedvetenhet både vad angår produktion, förbrukning och hantering av avfall. Ett uttryck för de nordiska ländernas miljövänliga politik är den nordiska miljömärkningen, Svanen, som Nordiska ministerrådet införde 1989.

Naturresurser

Norden har av naturen fått ansenliga resurser. Havets fisk och övriga djur är en betydlig resurs, som kan tillvaratas särskilt i den västliga delen av Norden. För Grönland, Island och Färöarna är havets resurser den helt dominerande grunden för produktion och inkomster. Havet utanför Norge och Danmark rymmer stora före-komster av olja och naturgas, som har gjort Danmark mer än självförsörjande med energi och Norge till en av världens största oljeexportörer. De stora skogarna i Finland, Sverige och Norge är grunden för en omfattande trä- och pappersindustri. Träet är också grunden till billigt förnyelsebart bränsle för uppvärmning. Bördig jord i Danmark och de sydliga delarna av Sverige lägger grunden till en betydande produktion av livsmedel.

I Nordens berggrund finns många olika metaller och naturen ger också stora delar av de nordiska länderna tillgång till miljövänlig och billig energi. Det gäller särskilt Island och Norge, där vattenkraft i stor utsträckning utnyttjas till produkti-on av elektricitet. Speciellt för Island är att de varma källorna ger landet billig och ren uppvärmning och energi. I det blåsiga Danmark har det byggts upp en betydan-de produktion av vindkraft samt export av vindkraftverk. Detta är också en förnyel-sebar och miljövänlig energikälla.

(38)

Environment Energiproduktion

Energiproduktion och energianvändning har stor inverkan på miljön. Miljöproblemet är inte så mycket produktionen eller användningen av energi i sig som det faktum att huvuddelen av den energi som används i världen kommer från fossila bränslen som ger utsläpp av CO2 (koldioxid), vilket bidrar till

växthuseffekten. Elektricitet baserad på vattenkraft genererar emellertid inga utsläpp av CO2 och särskilt Norge och Island, men även Sverige har en betydande

elproduktion baserad på just vattenkraft. Energiproduktion från geotermisk energi, som är dominerande på Island, samt kärnkraft, som spelar en betydande roll i Finland och särskilt Sverige, ger inte heller några utsläpp av CO2. Med undantag av

Danmark medför de nordiska ländernas energiproduktion endast ringa utsläpp av växthusgaser jämfört med andra industrialiserade länder av motsvarande storlek. De viktigaste energikällorna i de nordiska länderna räknat i energitillskott i miljoner toe (tonnes oil equivalent, ekvivalenta oljeton) är i storleksordning: olja, fasta bränslen (exempelvis kol och ved), kärnkraft, vattenkraft, jordvärmeenergi, solkraft och gas. Vattenkraft och jordvärmeenergi är mer betydande kraftkällor i de nordiska länderna än i exempelvis andra OECD-länder. Särskilt på Island och i Norge utgör vattenkraft och jordvärmeenergi den största andelen av den totala energiförsörjningen. Danmark är nästan uteslutande beroende av termisk kraft ge-nererad från kol, olja och gas. Island utvinner en väsentlig del av sin energi för uppvärmning från geotermisk energi och är nästan helt beroende av vattenkraftkäl-lor för sin produktion av elektricitet.

Den inhemska produktionen av energi i de nordiska länderna har ökat väsentligt under de senaste årtiondena – särskilt i Danmark och Norge. Kärnkraft produceras inte i Danmark, Norge eller på Island. Det är emellertid Sveriges viktigaste energikälla och utgör omkring 35 procent av dess energitillgång. I Finland utgör kärnkraften 18 procent av energitillgången. Med sina oljefält i Nordsjön har Dan-mark och i synnerhet Norge en mycket stor produktion av olja och gas.

1996 grundades Nordpool, The Nordic Power Exchange (den nordiska elbörsen), som är världens första internationella sammanslutning för utbyte av elkraft. Nordpool organiserar handel i standardiserade fysiska (Elspot) och finansiella kraftavtal inklusive avräkningsservice för nordiska deltagare samt tillhandahåller kundservice i Sverige, Finland, Norge och Danmark.

Utsläpp

Utsläpp av föroreningar i luften har stor effekt på miljön – globalt, regionalt och lokalt. De viktigaste globala effekterna är förtunningen av ozonlagret och klimatförändringar. Föreningar som innehåller klorid och bromid har störst effekt på ozonlagret, och koldioxid (CO2), metangas (CH4) och dikväveoxid (N2O) är de

viktigaste så kallade växthusgaserna. Regionalt är försurningen av vatten och jord samt skador på vegetationen de största problemen. Lokala effekter märks särskilt i områden där utsläppen är höga – exempelvis från bilar i tätortsområden som i första hand påverkar människors hälsa. De viktigaste komponenterna i utsläpp med lokal effekt är kväveoxider (NOx), dammpartiklar och vissa flyktiga organiska

(39)

Global uppvärmning

Koldioxid är den växthusgas som har störst total effekt på jordens energibalans. Enligt Kyotoprotokollet, som utgör basen för ett internationellt avtal om utsläpp av växthusgaser, skall industriländerna, antingen individuellt eller gemensamt, svara för att de totala utsläppen av växthusgaser i världen minskas till minst 5 procent under 1990 års nivåer, under tiden 2008-2012. EU-länderna har samtyckt till att minska utsläppen till 8 procent under 1990 års nivåer. Vissa länder har samtyckt till att minska utsläppen ännu mer. En del länder kan även komma att öka sina utsläpp jämfört med 1990 års nivåer. I Finland och Norge var utsläppen av växthusgaser 2004 högre än nivån år 1990 medan utsläppen i Danmark, Island och Sverige var under 1990 års nivå.

Under 1996 uppskattade Intergovernmental Panel on Climate Change (IPCC) att koldioxid står för 64 procent av den globala uppvärmning som orsakas av människor, medan metan står för 20 procent, dikväveoxider för 6 procent och hydrofluorkarboner (HFC) och liknande gaser för 10 procent av den globala uppvärmningen.

Försurning

Försurningen av vatten och jord beror på utsläpp av svaveloxider (SOx),

kväveoxi-der (NOx) och ammoniak (NH3). Utsläppen av dessa föreningar härrör i första hand

från förbränningen av fossila bränslen och utsläpp från jordbruk med boskap. Försurningen kan leda till att skogen dör och att djur och vegetation i vattenområden skadas, liksom byggnader och monument. Jordmånen och vegetati-onens egenskaper är avgörande för skadornas omfattning, eftersom förekomsten av i synnerhet kalk kan minska eller neutralisera effekten av försurningen. Utsläppen av svaveloxid har minskat kraftigt i de flesta nordiska länderna från början av 80-talet till slutet av 90-80-talet. Även utsläppen av kväveoxider har minskat men inte i samma utsträckning. I Danmark finns mycket kalk i jorden och vattnet vilket motverkar försurning. Den kritiska belastningen överskrids inte någonstans på Island, och försurning är inte ett problem här. Den kalkfattiga svenska och norska naturen är sårbar på ett helt annat sätt genom försurningen av jord, sjöar och vattendrag. I förhållande till landarealens storlek har Danmark de klart största utsläppen av försurande ämnen.

Utsläppen av svaveldioxid, kväveoxider och ammoniak har inte samma försu-rande effekt, t.ex. mätt per ton av resp. ämne. Ämnenas försurningspotential räknas därför om till enheten PAE (Potential Acid Equivalents), så att försurningseffekten blir jämförbar.

Gödningsmedel

Boskapsuppfödning och produktion av grödor i jordbrukssektorn innefattar användning av både naturgödsel och konstgödsel. Detta tillför jorden kväve (N), fosfor (P) och kalium (K), som är de aktiva huvudingredienserna i konstgödsel. En del av kvävet och kaliumet och en mindre del av fosforn absorberas inte av växter-na utan urlakas ur jorden och förs via vattendragen till havet. Särskilt utsläppen av kväve kan leda till oönskad algtillväxt, som är skadlig för den marina miljön.

(40)

Environment

jande åtgärder har vidtagits för att begränsa avrinningen av näringsämnen i jorden: mer effektiv användning av gödsel, bättre odlingsmetoder samt tekniska åtgärder. Användningen av konstgödsel med miljöeffekter har allmänt sett minskat under de senaste tio åren.

Bekämpningsmedel

Bekämpningsmedel är kemisk-tekniska produkter som huvudsakligen används inom jordbruket för att bekämpa ogräs, svamp och insekter. Bekämpningsmedel kan ha skadlig inverkan på levnadsvillkoren för vilda djur, växter och insekter, men skadar inte de odlade växter som de är avsedda att skydda. Medlen kan också acku-muleras i och förorena sjöar och vattendrag.

Bekämpningsmedel kan indelas i tre olika grupper: ogräsmedel mot ogräs, svampmedel mot svamp och insektsmedel mot skadeinsekter. Dessutom används tillväxtreglerande medel, exempelvis för att kontrollera stjälkens längd på spannmål. Det finns stora skillnader i förbrukningen av insektsmedel mellan olika år beroende på väder och andra faktorer, exempelvis förändringar beträffande de grödor man odlar.

Den totala förbrukningen av insektsmedel i de nordiska länderna har nästan halverats sedan 1985. Sedan 80-talet har oorganiska svampmedel med förbrukningstal på åtskilliga tiotals kilo per hektar nu ersatts av organiska föreningar som är mer aktivt biologiska med förbrukningstal på några kilo per hektar.

Nordic Statistical yearbook 2006/Nordisk statistisk årsbok 2006