EXAMENSARBETE - MAGISTERNIVÅ
VÅRDVETENSKAP
VID AKADEMIN FÖR VÅRD, ARBETSLIV OCH VÄLFÄRD 2020:43
Trygghetsbehov hos anhöriga med närstående
boende på äldreboende
Intervjuer med anhöriga
Uppsatsens titel: Trygghetsbehov hos anhöriga med närstående boende på äldreboende: Intervjuer med anhöriga.
Titel på engelska: Need for security of relatives with older family members living in elderly homes: Interviews with relatives.
Författare: Maria Nasretdin
Huvudområde: Vårdvetenskap
Nivå och poäng: Magisternivå, 15 högskolepoäng
Utbildning: Specialistsjuksköterskeutbildning med inriktning mot vård av äldre
Handledare: Karin Josefsson
Examinator: Lotta Saarnio Huttu
Sammanfattning
Äldre personer påverkas ofta av sina anhörigas välbefinnande. Studier visar på att avsaknad av trygghet kan orsaka lidande både för den äldre och dennes anhöriga. Anhöriga känner sig ofta otrygga då deras närstående flyttar in på äldreboende, men trots det finns det begränsat med forskning om hur vårdpersonalen kan hjälpa de anhöriga att känna sig trygga med den nya situationen. Studiens syfte var att beskriva anhörigas upplevelser av trygghetsbehov när deras närstående bor på äldreboende. Studien hade en kvalitativ design med en induktiv ansats. Fyra anhöriga med närstående boende på kommunens äldreboenden intervjuades enskilt. Kvalitativ innehållsanalys användes och resulterade i fyra huvudkategorier: Den närståendes vardag och vård, Personal, Kommunikation och Organisation. Resultatet visade att anhöriga lade stor vikt vid att den omvårdnad och vård deras närstående fick var personcentrerad och av god kvalitet för att kunna känna en trygghet. Personalens kompetens och kontinuitet hade betydelse för trygghetskänslan liksom att anhöriga hade en bra kommunikation med personalen på äldreboendet. Anhöriga lyfte även att organisationens arbete för att ständigt förbättra den omvårdnad som ges ökade deras trygghetskänsla. Sjuksköterskans betydelse och ansvar i att uppfylla anhörigas trygghetsbehov sågs dels i sjuksköterskans omvårdnadsansvar för att vården skulle vara personcentrerad och hålla en god kvalitet. Även sjuksköterskans betydelse i handledningen av personal och förbättringsarbeten inom organisationen för att förbättra kvaliteten av vården framkom. Detta relaterades även till hållbar utveckling där behovet av ett helhetsperspektiv belyses för att kunna uppnå ett hållbart äldreboende och en trygghet hos anhöriga med närstående boende på äldreboende.
Abstract
A lack of security can cause suffering for older adults and their relatives. Relatives often feel insecure when their older family members move into elderly homes, however there is limited research on what the caregiver can do to help relatives feel a sense of security with the new situation. The aim of this study was to describe the relatives' experiences of their need for security when their older family members lives in elderly homes. A qualitative design was used with an inductive approach. Four relatives with older family members living in elderly homes were interviewed. Qualitative content analysis was used and resulted in four main categories: The family members’ daily life and care, Staff, Communication and Organization. The results showed that in order to feel secure the relatives placed importance in that their older family members received person-centred care of good quality. The staff's competence and continuity were important to the feeling of security, as well as that the relatives had good communication with the elderly home’s staff. Relatives also emphasized that the organisation's work to continuously improve the care provided increased their sense of security. The registered nurse's importance in meeting relatives' need for security was seen in the care of the older family members and in the supervision of staff and conduction of improvement work within the organization. Related to sustainable development, there’s a need for a holistic perspective in order to achieve sustainable elderly homes for elderly family members and to achieve security for relatives.
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
INLEDNING _________________________________________________________ 1 BAKGRUND _________________________________________________________ 1
Den äldre personen ________________________________________________________ 1 Anhörigas plats i den äldres livsvärld _________________________________________ 1 Äldreboende ______________________________________________________________ 2 Anhörigas trygghetsbehov __________________________________________________ 2 Hållbar utveckling _________________________________________________________ 3 PROBLEMFORMULERING ___________________________________________ 4 SYFTE ______________________________________________________________ 4 METOD _____________________________________________________________ 4 Ansats ___________________________________________________________________ 4 Urval ____________________________________________________________________ 5 Datainsamling _____________________________________________________________ 5 Dataanalys _______________________________________________________________ 6 Etiska överväganden _______________________________________________________ 7 Förförståelse ______________________________________________________________ 7 RESULTAT __________________________________________________________ 8
Den närståendes vardag och vård ____________________________________________ 8
Trivsel ________________________________________________________________________ 8 Personcentrerad omvårdnad ________________________________________________________ 8 Aktiviteter _____________________________________________________________________ 9 Socialt umgänge ________________________________________________________________ 10 Anhörigas delaktighet ___________________________________________________________ 10 Personal_________________________________________________________________ 10
Personalomsättning och kontinuitet _________________________________________________ 10 Kompetens ____________________________________________________________________ 11
Kommunikation __________________________________________________________ 11
Personal tillgänglig för samtal _____________________________________________________ 11 Få information om närstående _____________________________________________________ 12 Öppen kommunikation___________________________________________________________ 12 Kunskaper i svenska ____________________________________________________________ 12 Organisation _____________________________________________________________ 13 Säkerhet ______________________________________________________________________ 13 Förbättringsarbete ______________________________________________________________ 13 DISKUSSION _______________________________________________________ 14 Metoddiskussion __________________________________________________________ 14 Förförståelse___________________________________________________________________ 14 Giltighet ______________________________________________________________________ 14 Tillförlitlighet__________________________________________________________________ 15 Överförbarhet __________________________________________________________________ 15
Resultatdiskussion ________________________________________________________ 16
Den närståendes vardag och vård ___________________________________________________ 16 Personal ______________________________________________________________________ 17 Kommunikation ________________________________________________________________ 18 Organisation ___________________________________________________________________ 19 Resultatet i relation till hållbar utveckling ____________________________________________ 19
SLUTSATSER ______________________________________________________ 20 KLINISK BETYDELSE ______________________________________________ 21 FÖRSLAG PÅ FORTSATT FORSKNING _______________________________ 21 REFERENSER ______________________________________________________ 22
Bilaga 1 Bilaga 2 Bilaga 3
INLEDNING
Trygghet för mig har alltid varit ett centralt fenomen att uppnå, både privat och i min profession som sjuksköterska på äldreboende. Ser man till min privata strävan efter trygghet har det alltid varit en kamp då det inom familjen funnits flera sjukdomsfall där jag som anhörig har känt mig mer eller mindre trygg i situationen. Ett sådant fall var min farmor som på grund av Alzheimers sjukdom fick flytta in på äldreboende då situationen i hemmet var ohållbar och i grunden väldigt otrygg för alla inblandade. Vid flytten till äldreboendet skedde däremot ett skifte av ansvaret och helt plötsligt låg inte otryggheten i att ha farmor boende hemma med farfar. Istället blev otryggheten synlig i att jag inte längre hade någon kontroll över min farmors mående på äldreboendet. Detta är även något som jag känner igen i många av mina äldre patienters anhöriga. Jag märker i kontakten att många anhöriga känner stor otrygghet då deras äldre närstående flyttar in på äldreboendet. I vissa fall kvarstår denna känsla av otrygghet under stora delar av den äldres vårdtid hos oss på äldreboendet trots försök att skapa en tillitsfull relation med anhöriga till den äldre patienten. Detta gör att jag har valt att skriva mitt examensarbete om anhörigas upplevelser av trygghetsbehov när deras närstående bor på äldreboende.
BAKGRUND
Den äldre personen
Äldre personer, 65 år och över, utgjorde 2017 cirka 20 procent av Sveriges befolkning och antalet äldre personer väntas öka (Socialstyrelsen 2019, ss. 13). Att åldras innebär ofta att få hantera en ökande sjukdomsbörda och ett ökat hjälpbehov. Trots detta bor allt fler äldre kvar i hemmet samtidigt som andelen äldre som erhåller sociala insatser från kommunerna minskar. Detta tyder på att allt fler äldre får hjälp av sina anhöriga i hemmet (Socialstyrelsen 2019, ss. 17–18).
Anhörigas plats i den äldres livsvärld
Den äldres livsvärld består av dennes uppfattning av sin situation, baserat på tidigare erfarenheter och upplevelser, samt de resurser och önskemål den äldre besitter idag. Att utgå ifrån den äldres livsvärld är viktigt för att vården av den äldre ska vara personcentrerad (Dahlberg & Segesten, 2010, ss. 127–128), något som kompetensbeskrivningen för specialistsjuksköterska inom vård av äldre lyfter som ett huvudområde (Riksföreningen för sjuksköterskan inom äldrevård & Svensk sjuksköterskeförening 2012, ss. 6).
Anhöriga är en naturlig del i den äldres livsvärld (Dahlberg & Segesten, 2010, ss. 127– 128). För många äldre utgör anhöriga en central del i deras eget välmående då många äldre är måna om sina anhöriga. Skulle de anhöriga fara illa påverkar ofta det även de äldre och kan leda till ett lidande för den äldre (Milberg et al. 2014).
I detta arbete benämns äldre personer för närstående i relationen till sina anhöriga. För den äldre personen anses anhöriga utgöra personer som den äldre står nära. Det kan inkludera såväl den närmsta familjen (Socialstyrelsen 2019, ss. 52) som mer avlägsen släkt och vänner som intar den rollen i den äldres liv (Dahlberg & Segesten, 2010, ss.
118–119). Begreppet närstående utgör de personer som de anhöriga anser sig ha en nära relation till och som de vill ta på sig anhörigrollen för (Nationellt kompetenscentrum anhöriga, 2016; Socialstyrelsen 2004), i detta arbete den äldre personen.
Anhöriga innehar ofta en central roll i att få deras äldre närståendes vardag att gå ihop (Socialstyrelsen 2019, ss. 52), både som resurs rent praktiskt, men även ur ett stödjande perspektiv för den äldres psykiska välmående (Dahlberg & Segesten, 2010, ss. 120–121). När behov av hjälp föreligger och anhöriga stöttar sin äldre närstående i dessa saker kallas det att anhöriga är anhörigvårdare. Socialstyrelsen räknar med att cirka var femte person som har en äldre närstående hjälper, stödjer och vårdar denne i hemmet (Socialstyrelsen 2019, ss. 52). Ser man till tidigare forskning inom området så utgör anhörigvårdarskapet ofta en stor belastning, både psykiskt, ekonomiskt och socialt, för de anhöriga. Många anhöriga känner en skyldighet att stötta och hjälpa sina äldre närstående. Trötthet, stress och känslor av skuld är vanligt, framför allt då den anhöriga fortfarande är i arbetsför ålder och ska balansera både jobb, familjeliv, sitt sociala liv samt att vara en anhörigvårdare. Samtidigt har även många anhöriga svårt att släppa kontrollen då de känner att de sociala insatser som finns inte är tillräckliga, utan att de som anhöriga måste komplettera med sina insatser för att deras äldre närstående ska få en bättre livskvalitet (Eldh & Carlsson 2011).
Äldreboende
När den äldres behov av omvårdnad och medicinsk vård överskrider den vård som på ett säkert sätt kan bedrivas i den äldres hem (Josefsson, 2010, ss. 2) finns det kommunens äldreboende. Där har den äldre hjälp av hemtjänstpersonal och legitimerad personal som sjuksköterska, fysioterapeut och arbetsterapeut som finns nära till hands (Josefsson 2006).
För både den äldre och anhöriga kan flytten för den äldre in på äldreboende ge en känsla av trygghet (Dahlberg & Segesten, 2010, ss. 87). Samtidigt visar studier på att transitionen för anhöriga från att vara anhörigvårdare till att bli anhöriga till en närstående som bor på äldreboende kan vara svår (Shield, Wetle, Teno, Miller & Welch 2010). Att låta sin närstående flytta in på äldreboende kan ge upphov till känslor av skuld och otrygghet i och med att de som anhöriga får släppa stora delar av den kontroll de haft över sin närståendes vård (Jakobsen, Sellevold, Egede-Nissen & Sørlie 2019). Anhöriga måste lära sig lita på att den personal som ska ta hand om deras närstående har den kompetens och motivation som behövs för att kunna ge en god och säker vård till deras närstående (Jakobsen et al. 2019; Rosemond, Hanson & Zimmerman 2017).
Anhörigas trygghetsbehov
Trygghet är en personlig och ofta situationspåverkad känsla som skiljer sig från person till person. Den har en stark koppling till både personens känsla av välbefinnande och förmågan att kunna finna en mening och ett sammanhang i den situation personen befinner sig i här och nu (Dahlberg & Segesten, 2010, ss. 83–84). Abraham H Maslow bygger en del av sin motivationsteori på dessa antaganden och lyfter även tryggheten som ett basalt behov som endast åsidosätts för att tillgodose personens behov av mat, vatten, sömn och värme. Maslow lyfter även att känslan av trygghet till stor del bygger på att ha en stabil tillvaro med kontroll och insikt i sin situation (Maslow 1943), vilket studier visar
att anhöriga ofta känner en avsaknad av kopplat till sin närståendes vård efter flytt in till äldreboende (Jakobsen et al. 2019).
Forskning belyser just anhörigas starka önskan om att kunna känna sig trygga med den vård som deras närstående får (Milberg, Liljeroos & Krevers 2019). Ser man till hälso- och sjukvårdslagen (SFS 2017:30, 5 kap. 1 §) och patientlagen (SFS 2014:821, 6 kap. 1 §) så lyfter båda rätten till att kunna känna sig trygg med den vård som ges. Studier har även påvisat att då anhörigas behov av trygghet inte tillgodoses kan det uppstå konsekvenser i form av ett lidande för anhöriga genom att ge upphov till psykisk ohälsa som ångest, stress (Milberg et al. 2014; Milberg, Liljeroos & Krevers 2019) och depressiva besvär, vilket även kan påverka deras äldre närstående (Milberg et al. 2014).
Hållbar utveckling
Med hållbar utveckling menas det på att ta vara på jordens resurser med utgångspunkten att alla ska kunna ha ett värdigt liv idag utan att detta riskerar framtida generationers förutsättningar. Det finns konsensus om att hållbar utveckling består av tre grunddimensioner, den ekologiska, sociala och ekonomiska dimensionen (Bruntland Commission, 1987; United Nations Development Programme [UNDP] 2015c). Mellan dessa dimensioner finns det inte skarpa gränser utan de överlappar varandra (Bruntland Commission 1987).
Den ekologiska dimensionen innefattar faktorer som påverkar jordens ekosystem med utgångspunkt i att åtgången av resurser inte får överstiga naturens förmåga att återskapa dessa. Att den ekologiska dimensionen är välbevarad är en förutsättning för att samhället ska kunna utvecklas och blomstra (Steffen et al. 2015).
Den sociala dimensionen har sin utgångspunkt i samhällets förmåga att tillgodose de behov som varje individ i samhället har. Fokus ligger på att uppnå och upprätthålla hälsa och välbefinnande samt rättvisa och rättigheter. Detta bygger på ett samhälle där det finns bland annat en social sammanhållning med respekt för kulturella skillnader, möjlighet till en ekonomisk stabilitet med möjlighet till fast arbete samt möjlighet till utbildning (Weingaertner & Moberg 2014).
Den ekonomiska dimensionen riktar sig mot samhällets ekonomiska tillväxt både lokalt och globalt där samhällen växer och utvecklas (Bruntland Commission 1987). Denna tillväxt kan påverka och i sin tur påverkas av hållbarheten inom de ekologiska och sociala dimensionerna. Därför är det viktigt att ha en medvetenhet om hur tillväxten kan ske utan att övertrassera de resurser som finns (Bruntland Commission 1987; Steffen, Grinevald, Crutzen & McNeill 2011).
Dimensionerna ingår i de globala målen som strävas att uppnås till 2030 (UNDP 2015c). Målen är riktade för att skapa en värld där extrem fattigdom, orättvisa, ojämställdhet, krig och konflikter inte förekommer, samt att lösa klimatkrisen (UNDP 2015b). Mål 3 inom de globala målen är inriktad mot att uppnå och upprätthålla en god hälsa. Detta mål inkluderar samtliga dimensioner då hälsa som fenomen är multidimensionellt och påverkar olika faktorer från samtliga dimensioner (UNDP 2015a).
I sjuksköterskors bidrag till en hållbar utveckling är det viktigt att ha ett helhetsperspektiv. Inom de globala målen är det mål 3 som är inriktad mot hälsa inom befolkningen. Att stötta anhöriga i deras behov av trygghet kan ses ur ett hållbarhetsperspektiv (Benton & Shaffer 2016) då en ökad trygghet skulle leda till en bättre hälsa hos de anhöriga och deras närstående (Milberg et al. 2014). Genom ett vidare perspektiv kan samtidigt sjuksköterskor genom att axla ett hållbart förhållningssätt inte bara påverka, utan även driva frågor när det kommer till exempelvis rättvisa, utbildning, klimatpåverkan och produktion av produkter. Detta gör att sjuksköterskor kan ha en stor och vid påverkan på de globala målen även lokalt i sin hemtrakt (Benton & Shaffer 2016).
PROBLEMFORMULERING
Trygghet har en stor betydelse för både den äldres och anhörigas välmående och vid avsaknad av trygghet kan lidande uppstå. Forskning visar på att den äldres och anhörigas välmående ofta har en stark koppling då den äldre ofta påverkas negativt av att dennes anhörig mår dåligt. Vid flytt från det egna hemmet till äldreboende ändras den anhörigas roll vilket hos många skapar en otrygghet för den anhöriga som måste släppa kontrollen. Detta kan komma att påverka den anhörigas välmående negativt då känslor av stress, skuld och oro är vanliga, vilket även kan komma att påverka den äldre negativt. Trots detta finns det begränsat med forskning om hur vårdpersonalen kan hjälpa de anhöriga att känna sig trygga med den nya situationen, vilket gör det viktigt att beskriva anhörigas upplevelser av trygghetsbehov när deras närstående bor på äldreboende för att kunna öka förståelsen och utveckla anhörigstödet.
SYFTE
Studiens syfte är att beskriva anhörigas upplevelser av trygghetsbehov när deras närstående bor på äldreboende.
METOD
Ansats
Intervjustudien har en kvalitativ design med en induktiv ansats som analyseras genom en kvalitativ innehållsanalys (Graneheim, Lindgren & Lundman 2017; Graneheim & Lundman 2004; Lundman & Hällgren-Graneheim, 2017, ss. 219–234).
Den kvalitativa designen kännetecknas av att studien genomförs med en öppenhet och en strävan att skapa en förståelse till varje deltagares eget perspektiv av det ämne som studien belyser, i detta fall anhörigas upplevelser av trygghetsbehov när deras närstående bor på äldreboende. Förståelsen för att varje deltagares perspektiv är unikt och variationer mellan de olika deltagarna kommer föreligga är centralt i den kvalitativa designen (Streubert, 2011b, ss. 20–23).
I enlighet med den induktiva ansatsen genomfördes analysen av insamlat material utan någon teoretisk ram av tidigare teorier och modeller som påverkar resultatet, utan utgångspunkten i analysen var syftet till studien (Lundman & Hällgren-Graneheim, 2017, ss. 220–221).
Urval
Inklusionskriterierna för att delta i studien var att deltagaren skulle ha en närstående som var 65 år eller över som bor på äldreboende sedan minst 6 månader tillbaka. Deltagaren skulle prata god svenska samt vara 18 år eller över. Detta grundades i behovet av att deltagarna skulle ha en erfarenhet i att ha sin närstående på äldreboende och även hunnit reflekterat över vad detta inneburit för dom som anhöriga (Streubert, 2011b, ss. 28–29).
Ett informationsbrev om studien skickades ut till hälso- och sjukvårdens enhetschefer inom äldreomsorgen i en kommun (Bilaga 1) för att få godkännande att be sjuksköterskor om hjälp att kontakta anhöriga till den äldre som bor på äldreboende. Sjuksköterskorna fick information om studien samt om inklusionskriterier och fick sedan återkomma med namn och kontaktuppgifter till anhöriga som kunde tänka sig delta i studien. Deltagarna fick då ytterligare information via telefon eller mejl och tid och plats för intervjun bokades in.
Totalt valde fyra anhöriga med äldre närstående boende på två olika äldreboenden att delta i studien. Deltagarna i studien var två män och två kvinnor vilkas relationer till sina äldre närstående utgjordes av två döttrar, en son och en make. Deltagarnas åldersspann var 54 - 84 år. Deras äldre närstående hade bott på äldreboende 1,5 - 4 år och hade en blandad sjukdomsbakgrund där två av de närstående hade en kognitiv svikt i form av demenssjukdom och två av de närstående var multisjuka.
Datainsamling
Datainsamlingen genomfördes med hjälp av semistrukturerade intervjuer. Det innebär att intervjun var uppbyggd med få öppna frågor som ämnade leda in deltagaren på ämnet, samt med förslag på stödord och fördjupningsfrågor. Detta för att ge deltagaren en möjlighet att berätta och reflektera fritt runt ämnet och delge sina upplevelser och erfarenheter. Frågor sammanställdes i en intervjuguide som användes som stöd under själva intervjuerna (Bilaga 2) (Streubert, 2011a, ss. 34).
Tid och plats för intervjuerna bestämdes av deltagarna. Samtliga deltagare valde att intervjuas på det äldreboende deras närstående bodde på i samband med ett sedan tidigare planerat besök hos sina närstående.
En provintervju gjordes för att testa upplägget av intervjun och för att öka den egna erfarenheten av att intervjua. Provintervjun utföll väl och inga ändringar gjordes, därför inkluderades den i studien.
Inför intervjuerna fick varje deltagarna på nytt information muntligt och skriftligt (Bilaga 3) om studien, att intervjuerna skulle komma att spelas in samt att deltagande var frivilligt och kunde avbrytas när som helst utan att detta skulle påverka deras närståendes vård eller deras eget bemötande från personal på äldreboendet. När deltagarna bekräftat att de förstått den givna informationen fick de skriva under ett samtycke till deltagande i studien innan intervjuerna påbörjades (SFS 2003:460, 17§ & 19§; World Medical Association 1964). Intervjuerna hölls i ett konferensrum på respektive äldreboende där den anhöriges
närstående bodde och spelades in på mobil med hjälp av en app. Intervjuerna varade i 17 - 32 minuter.
Under intervjuerna lades stor vikt vid att aktivt lyssna och reflektera över vad deltagarna sa, samtidigt som en strävan hölls att tygla den egna förförståelsen. Detta för att inte värdera det som deltagaren sade utifrån egen erfarenhet och på det viset riskera att missa en del av innebörden och möjligheten att fördjupa intervjun (Streubert, 2011a, ss. 34–35).
Dataanalys
Datamaterialet analyserade via kvalitativ innehållsanalys (Graneheim & Lundman 2004; Lundman & Hällgren-Graneheim, 2017, ss. 219–233).
Den kvalitativa innehållsanalysen används bland annat inom vårdvetenskap för att analysera texter, som transkribering av intervjuer, med fokus på att belysa likheter och skillnader inom datamaterialet. Analysen görs främst genom abstraktion på olika tolkningsnivåer för att nå det manifesta och latenta innehållet, genom formandet av kategorier och eventuellt teman (Graneheim, Lindgren & Lundman 2017; Graneheim & Lundman 2004; Lundman & Hällgren-Graneheim, 2017, ss. 219–222). I denna uppsats har datamaterialet analyserats på en manifest nivå.
I den kvalitativa innehållsanalysen lyfts utifrån syftet med studien meningsbärande enheter ut ur det insamlade datamaterialet. Dessa kortas sedan ner, kondenseras, för att lättare kunna kodas. Koderna sorteras sedan för att delas in i underkategorier och huvudkategorier utifrån innebörden (Graneheim, Lindgren & Lundman 2017; Graneheim & Lundman 2004; Lundman & Hällgren-Graneheim, 2017, ss. 224–227). Denna process påbörjades direkt efter att intervjuerna genomfördes genom att samtliga intervjuer transkriberades ordagrant. Då transkriberingen av intervjuerna var genomförd inleddes analysen med att lära känna datamaterialet och få en helhetsbild genom att läsa igenom materialet flera gånger. Detta är något som Graneheim, Lindgren & Lundman (2004) trycker på är av vikt för att kunna genomföra en bra analys av datamaterialet. När datamaterialet var väl känt av författaren ändrades fokus till att utifrån studiens syfte lyfta fram meningsbärande enheter. Dessa kondenserades och kodades. Meningsbärande enheter, kondenserade enheter samt kodningen fördes över till ett kodningsblad för att lättare kunna se sammanband och skillnader för att kunna bilda underkategorier och kategorier
Av 66 koder bildades fyra huvudkategorier och 13 underkategorier, se exempel på analysprocessen (Tabell 1).
Tabell 1. Exempel på analysprocessen. Meningsbärande
enhet
Kondensering Kodning Underkategori Huvudkategori Det dom behöver är
små saker som gör deras tillvaro varje dag trevlig. Inte en resa på sommaren till (plats) som dom har glömt dan efter.
Det är viktigt med mindre, dagliga aktiviteter som förgyller deras tillvaro. Dagliga aktiviteter Aktiviteter Den närståendes vardag och vård
… dom sköter om henne på ett perfekt sätt! Hon är aldrig smutsig, hon är ren jämnt, dom sköter om henne, eller hur?
Dom sköter om henne på ett perfekt sätt så hon aldrig är smutsig. Min närstående får god omvårdnad Personcentrerad omvårdnad
Etiska överväganden
Studiens genomförande grundas på de forskningsetiska riktlinjer; informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet, som finns angivna i Helsinkideklarationen (World Medical Association 1964) och stöds av lagen om etikprövning av forskning som avser människor (SFS 2003:460).
Informationskravet ställer krav på att deltagarna i studien ska ha fått information om studien avseende syfte, genomförande och huvudman för studien, att det är frivilligt att delta och att deltagande kan avbrytas utan föregående varning (SFS 2003:460, 16§ & 19§; World Medical Association 1964). Detta krav tillgodosågs i studien genom att deltagarna erhöll både muntlig och skriftlig information inför sitt deltagande.
Samtyckeskravet bygger på informationskravet då deltagarna ska kunna ge ett informerat samtycke till att delta i studien (SFS 2003:460, 17§; World Medical Association 1964). Detta tillgodosåg genom att deltagaren tillfrågades om denne förstått vad studien innebär utifrån erhållen information och samtycke inhämtades skriftligt inför intervjuerna.
Konfidentialitetskravet ser till hanteringen av personuppgifter och datamaterial under och efter studien, vilket ska göras på ett sätt så att obehöriga ej kan komma åt dessa uppgifter eller härleda enskilda personer till att ha deltagit i studien (World Medical Association, 1964). Detta tillgodosågs genom att alla uppgifter förvarades oåtkomligt för utomstående personer. Den insamlade datan avidentifierades och sammanfattades även på ett sätt så att de deltagande i studien inte kan identifieras av utomstående.
Enligt nyttjandekravet (World Medical Association 1964) kommer datan endast att användas i denna studie, publiceras på Högskolan i Borås databas för examensarbeten samt användas inom den verksamhet författaren arbetar inom. Denna information har deltagarna tagit del av och godkänt.
Förförståelse
Inför och under studien diskuterades den förförståelse som kunde komma att påverka både datainsamlingen och dataanalysen. En journal för självreflektion upprättades och användes under studiens gång för att skapa en överblick över den egna förförståelsen och även eventuella fördomar och antagandes som kunde finnas gentemot deltagarna (Streubert, 2011a, ss. 34–35).
RESULTAT
Resultatet redovisas via följande fyra huvudkategorier: Den närståendes vård och vardag, Personal, Kommunikation och Organisation. Dessa huvudkategorier innehåller 13 underkategorier, se Tabell 2.
Tabell 2. Översikt av resultatets huvud- och underkategorier.
Huvudkategorier Underkategori
Den närståendes vardag och vård Trivsel
Personcentrerad omvårdnad Aktiviteter
Socialt umgänge Anhörigas delaktighet
Personal Personalomsättning och kontinuitet
Kompetens
Kommunikation Personal tillgänglig för samtal Få information om närstående Öppen kommunikation Kunskaper i svenska
Organisation Säkerhet
Förbättringsarbete
Den närståendes vardag och vård
Trivsel
Den närståendes trivsel på äldreboendet var viktig för anhöriga för att de skulle känna sig trygga med att ha sin närstående på äldreboendet. De anhöriga lyfte den äldres trivsel, att denne var glad och verkade trivas, som en central del i att kunna känna att det är tryggt med att deras närstående bor på äldreboendet. De påtalade att det inte skulle vara så om de såg att deras närstående var ledsna och inte trivdes. Trivsel i sig utgjorde en stor trygghet för de anhöriga.
”… är mamma nöjd och glad så blir jag glad…”
”… jag märker ju på mamma att hon trivs (…) skulle jag komma upp till mamma och hon sitter och gråter i sin rullstol då, då hade man reagerat på ett annat sätt…”
Personcentrerad omvårdnad
Anhöriga lyfte vikten av att deras närstående fick en god och individanpassad omvårdnad som en central del i deras egen känsla av trygghet och därigenom möjligheten att engagera sig i sitt eget privatliv. Det anhöriga lyfte var att deras närstående skulle vara väl omhändertagna. Det gällde såväl den personliga hygienen, som att de hade kläder som var hela och rena samt anpassade efter väderförhållanden och att deras lägenheter var rena och prydliga. Det var även viktigt att detta var något som utfördes med samma kvalitet
varje dag, året runt. Att få höra kommentarer från personalen om att de städat idag för att de anhörig kommer skapade enligt anhöriga en frustration och otrygghet.
En annan aspekt för att kunna känna en trygghet var även vikten av att personalen lärde känna deras närstående och hur denne ville ha sin vardag. Detta eftersom alla personer är olika och de anhöriga kände att de närstående hade rätt till att få upprätthålla de rutiner som de är vana med sedan tidigare. I detta nämnde även anhöriga vikten av personalens bemötande i omvårdnaden, att det behövdes kännas äkta och inte konstlat, samt att det inte skulle skilja sig från när deras närstående var ensam till när de som anhöriga var på besök.
”… mamma bor här måndag - söndag, varje vecka, varje månad, varje år. Hon ska ha det lika omkring sig varje dag. Samma sak med omvårdnad, hygien, rent, omsorg och aktiviteter eller mat...”
”…du behöver inte gå dit varje dag, för dom tar hand om mamma, säger dom vet du, på ett bra sätt. Och det gör dom ju! Så det känns ju tryggt alltså!”
” …jag kan inte sköta mitt privata liv och veta mamma sitter här och inte blir omhändertagen på det viset som jag tänkt… ”
Aktiviteter
Anhöriga lyfte vikten av att deras närstående hade tillgång till dagliga aktiviteter som berikade vardagen med utgångspunkt i deras egna intressen och önskemål för att få en mer personcentrerad aktivitetsplanering. De anhöriga såg aktiviteter som en positiv sak och uttryckte att de blev glada om deras närstående var upptagen med diverse aktiviteter när de kom på besök eftersom det utgjorde ett bevis på att deras närstående var sysselsatta.
Just avsaknaden av aktiviteter ledde till oro och otrygghet för de anhöriga som bara ville att deras närstående skulle ha det bra. Anhöriga beskrev hur de närstående kunde ringa flera gånger om dagen och vara ledsna för att de inte hade något att göra. Detta påverkade anhöriga både på det emotionella planet och ekonomiskt då jobbet kunde bli lidande. Anhöriga beskrev att de ibland var tvungna att lämna sitt arbete för att åka till sina närstående.
En central del var även att högtider och speciella händelser så som födelsedagar uppmärksammades och firades på äldreboendet, vilket visade på att personalen var engagerad och strävade efter att förgylla vardagen för deras närstående.
”… det är en viktig del att det sysselsätts lite så att de inte bara sitter och tittar in i en vägg (…) det dom behöver är små saker som gör deras tillvaro varje dag trevlig...” ”… att man då kan göra mycket saker tillsammans ... och utgå från vad varje människa är någonstans...”
Socialt umgänge
Det sociala umgänget som möjliggörs för närstående genom att bo på äldreboende var en central del för att anhöriga skulle känna en trygghet med att deras närstående bor på äldreboendet. De belyste vikten av att deras närstående inkluderades i den gemenskap som fanns på äldreboendet och att deras närstående blev en del i den ”familjen”. Vetskapen om att deras närstående inte kände sig ensam, utan hade tillgång till ett socialt umgänge var centralt i deras trygghetskänsla.
”… hon är ju social mamma, tycker det är trevligt med folk omkring sig så att det är ingen ensamhet på det viset...”
Anhörigas delaktighet
Anhöriga lyfte även behovet av att kunna känna sig inkluderade i både den närståendes vardag och den vård denne får. Att få fortsätta vara en del i deras närståendes vardag, även efter flytten in på äldreboende, upplevde de anhöriga var viktigt då detta utgjorde en stor del av det som flytten hade förändrat. De nämnde exempel så som att inkluderas i aktiviteter i större grupper, men även i aktiviteter som gjordes med deras närstående och dennes kontaktperson.
De kände även att det var av stor betydelse att kunna känna sig välkomnade och som en del i gemenskapen på äldreboendet för att det skulle kännas tryggt. De ville inte bara känna sig som en anhörig som var på besök, utan att de inkluderades och välkomnades in i gruppen som en del av deras närståendes liv. Detta grundade sig även i att anhöriga upplevde en stor betydelse i att de utgjorde en länk till deras närståendes tidigare liv och därigenom även besatt en stor kunskap i vad denne tidigare hade velat och tyckt om. Att kunna känna sig inkluderad i detta gav en trygghetskänsla i att som anhörig fortfarande kunna bidra med denna kunskap för att ens närstående ska få en så bra livskvalitet som möjligt.
”… man känner sig ju liksom välkommen så här för att om det är kaffestund och så här så får man en kopp kaffe och nått hembakat…”
”… det ger en känsla av trygghet, att man är sedd som en, en länk i det här…”
Personal
Personalomsättning och kontinuitet
Under intervjuerna uttryckte anhöriga ett behov av att känna igen och ha en kontinuitet inom personalgruppen som jobbar runt deras närstående på äldreboendet. En för hög personalomsättning med många vikarier och nya ansikten påverkar den vård deras närstående får negativt upplevde de anhöriga. Anhöriga undrade hur personalen på ett bra sätt skulle kunna ta hand om deras närstående då de inte känner deras närstående och de behov denne har.
De anhöriga kopplade även denna problematik till neddragningar som görs inom äldreomsorgen i och med det sköra ekonomiska läge som föreligger idag. De kände att det inte fanns tillräckligt med personal runt deras närstående, vilket de även såg påverkade personalen som blir trötta och slitna. De anhöriga uttryckte en rädsla för att det skulle påverka kontinuiteten. De uttryckte även att de märker och oroas av personalens oro och prat runt problematiken med mycket vikarier och personal från andra enheter som gör insatser hos deras närstående då det saknas personal.
”… det kan ju skapa en viss otrygghet när jag får höra från dom som jobbar att oj, nu ska vi dra ner och nu ska ordinarie personal avskedas, det ska tas in timvikarier och nää nu är det nån från någon annan våning som är här och nu så är all personal på möte och då är det tre okända som är där och ingen känner…”
”… jag tycker det är för lite personal för antalet boende (…) Det känns ju, man ser det på personalen också. De nästan springer mellan ställen och det blir ju aldrig nån kvalitet på den vården då…”
Kompetens
Anhöriga lyfte även personalens kompetens som en del i deras trygghetsbehov. Att personalen har en relevant kunskapsbas att stödja sig på i arbetet och vet vad som behöver göras och varför för att deras närstående ska få en god omvårdnad och vård.
Anhöriga uttryckte att relevant utbildning är en faktor, men även personliga egenskaper så som att vara engagerade och att ta ansvar är viktigt för anhöriga.
Det var inte bara kompetensen inom vården som de anhöriga upplever viktigt, utan även att personalen har en kompetens på så vis att de är alerta och vänliga. De uttryckte att det var viktigt att personalen engagerar sig i att skapa en miljö och stämning på äldreboendet som både den närstående och de anhöriga mår bra i. En social kompetens.
”… jag vet inte om de är utbildade över huvud taget vissa av dom. Undrar vad dom har plockat in för det har ju vart några som, personal där som sagt: ah! Det kommer bara in outbildad personal och dom vet inte vad dom ska göra och säger vi nånting till dom så blir dom bara tjuriga. Och det känns liksom svårt…”
”… dom var väldigt alerta och positivt. För dom fixade och dona, glatt och stämningsfullt på våningen så att det kändes jättebra när hon flyttade in...”
Kommunikation
Personal tillgänglig för samtal
Anhöriga såg en trygghet i att personalen var tillgänglig och även själva sökte upp anhöriga när de var på besök för att byta några ord och uppdatera anhöriga om deras närstående. De lyfte även vikten av att anhöriga skulle kunna vända sig till personalen utan att det kändes påtvingat eller svårt att fråga om det var något man som anhörig
undrade. Det skapade en kontakt och en tillit som gav en känsla av trygghet för de anhöriga.
”… om man undrar över nånting liksom så ställer dom alltid upp med och prata ett par ord…”
”… sen är det väl det där att när man är här att man, att man ser nån och att man mer än bara hejar, att man pratar lite. Eh... och gärna att nån kommer in och så där och...”
Få information om närstående
Anhöriga kände en stor trygghet i att kunna få aktuell och korrekt information runt sin närståendes mående och hur vardagen hade varit. Inte bara genom att de själva frågade, utan även att personalen hörde av sig om det skulle skett någon förändring eller vara något särskilt att informera om. Anhöriga ställde inte några krav på att personalen skulle kunna svara på allt, men att de skulle både kunna och erbjuda sig att ta reda på det så att anhöriga inte behövde fråga runt och leta svar.
De kände även att det var viktigt att få till sig om det var något som behövdes så som nya kläder om de gamla är slitna eller om pengarna började ta slut, gärna med framförhållning.
”… man är intresserad i att veta vad som har hänt kanske eller om det är någonting som man behöver fixa (…) det är ju inte alltid man har kontanter alltid att fylla på med…” ”… åh kan de inte svara direkt så kan det ju ta ett tag och så får man reda på i alla fall så att. Det, jag känner en trygghet i det…”
Öppen kommunikation
Anhöriga lade även stor vikt vid att det skulle kunna vara en öppen kommunikation med personalen. Att de skulle kunna framföra åsikter och önskemål utan att det tas illa upp och blir en obekväm stämning och påverkar det bemötande de får vid besök på äldreboendet.
”… trygghet för mig skulle va också att ha öppen kommunikation och få känna att, just att man kan känna att man kan säga nånting utan att det tas illa upp…”
Kunskaper i svenska
En annan aspekt som påverkar de anhörigas trygghetskänsla var möjligheten att kommunicera på svenska med personalen. Det var vanligt att anhöriga under den tid deras närstående bott på äldreboendet haft problem med personal som pratar väldigt dålig svenska. Detta skapade missförstånd och svårigheter att förmedla och få information om saker som hänt eller planeras. Anhöriga upplevde här en brist på samarbete inom personalgruppen. De syftade då på att om personalen vet med sig att det finns personal med svårigheter i svenska så borde de hjälpas åt och se till att man kan be om hjälp när behov finns. Ett exempel var hur språkförbistringen lett till att termostaten till elementet i lägenheten gått sönder, vilket påverkat dennes närståendes livskvalitet då det blivit kallt
på rummet under några dagar innan detta fixats. Om det funnits ett samarbete inom personalgruppen kunde detta missförstånd ha förhindrats enligt anhöriga.
” … det är svårt att prata med flera av dom för dom förstår inte vad man säger…” ”… det är väl i så fall språkförbistring. Det var en situation (...) pappa bad att han skulle tända ljusstaken var det, adventsljusstaken i fönstret (…) han hade väl inte förstått eller de hade inte förstått varann, jag vet inte vad pappa hade sagt, jag har bara hört det från pappas håll. Men i alla fall den här killen hade trott att det var någon, att han skulle göra något med termometern och då dragit till där och då hade det gått sönder…”
Organisation
Säkerhet
Anhöriga lyfte den trygga miljön som en stor del i att kunna känna sig trygga. Att deras närstående är omgiven av personal som rör sig bland de som bor på äldreboendet och uppmärksammar om något är fel eller om deras närstående inte mår bra. Detta knytes även an till säkerheten i att personalen har koll på att deras närstående är kvar på äldreboendet och inte försvinner iväg, speciellt om deras närstående har en kognitiv svikt som vid demenssjukdom.
”… framför allt så kan hon inte ge sig iväg ut själv och inte hitta hem som hon gjorde då…”
”… skapar det en trygghetskänsla för min del, mina syskons del, att det alltid finns någon som liksom har lite koll på vilka som har varit ute idag, vilka som har varit ute i matsalen på dagen…”
”… jag känner som ett bra boende för mamma då och skulle väl inte kunna leva mitt liv själv så att säga med fru och barn och allt sånt här och jobb och allting om det inte vore en trygg miljö för mamma…”
Förbättringsarbete
Anhöriga såg även att det finns ett behov av förbättringsarbete på äldreboendena inom områden som den basala omvårdnaden och städning i lägenheter. Detta är områden som de upplevde som viktiga och påverkar deras känsla av trygghet. De uttryckte en frustration då de kände att det inte sker någon förbättring trots att de lyft behoven med enhetscheferna för äldreboendena. De anhöriga ansåg att det var centralt att kunna se att enhetscheferna var engagerade och driver förbättringsarbeten för att de skulle kunna känna en trygghet i att äldreboendet strävar efter att bli så bra som möjligt för deras närstående.
”… jag har tagit upp mycket om städning och omvårdnad (…) det sägs väldigt mycket och sen så händer det inte så mycket…”
DISKUSSION
Metoddiskussion
Här diskuteras uppsatsens styrkor och svagheter utifrån förförståelse samt kvalitetsbegreppet trovärdighet i form av giltighet, tillförlitlighet och även överförbarhet (Lundman & Hällgren Graneheim, 2017, ss. 230–232; Graneheim & Lundman 2004).
Förförståelse
Att ha en förförståelse till fenomenet som studeras kan ses både ur ett positivt och ett negativt perspektiv. Å ena sidan ska den som utför studien vara väl insatt i fenomenet, vilket leder till att det kan bildas en förförståelse som kan komma att påverka datainsamling samt analys av datamaterialet. Samtidigt kan förförståelsen tyglas under forskningsprocessen för att inte ge grund till förutfattade meningar och slutsatser som grundas i förförståelsen. Här kan två sidor av behandlandet av förförståelsen ses. Vissa forskare trycker att förförståelsen ska ligga åt sidan samtidigt som vissa menar på att det är just förförståelsen som kan leda till att tolkningen av datamaterialet blir djupare. Att olika nyanser och kopplingar som inte skulle kunna göras utan förförståelsen kan göras och ha betydelse för resultatet (Lundman & Hällgren-Graneheim, 2017, ss. 230). Med utgångspunkt i denna avvägning har förförståelsen i denna studie ändå utgjort en del under främst analysen av insamlat datamaterial, men även under själva intervjuerna där den gett en större förståelse för det deltagarna lyft och gett möjligheten att hitta ingångar där intervjuerna fördjupats. Detta kan som sagt påverkat det resultat som ses i studien, men samtidigt har stor vikt lagts vid att vara det som sagts i intervjuerna trogen och inte dra kopplingar som inte finns att återfinna i det insamlade datamaterialet.
Giltighet
En studies giltighet påverkas av såväl urvalet av deltagare, metod för datainsamling samt metod för analys av det insamlade datamaterialet. Detta gör att det är viktigt att redovisa dessa områden i uppsatsen samt även reflektera över de val och beslut som är gjorda under studiens gång (Graneheim & Lundman 2004).
Ser man till deltagarna i studien så läggs stor tyngd på hur urvalet gått till samt samansättningen av deltagare. Optimalt skulle kunna sägas vara att i studien ha en varierad grupp av deltagare, både vad gäller ålder, kön och kultur, för att få en så stor variation i resultatet som möjligt (Graneheim & Lundman 2004; Lundman & Hällgren-Graneheim, 2017, ss. 231). Ser man till denna studie så har urvalet av deltagare fallit väl ut med variation i såväl ålder, kön och relation till de närstående. Även den äldre närståendes sjukdomsbakgrund kan ses som en styrka då det inom gruppen fanns variationer som skulle kunna påverka de anhörigas upplevelser och ge ett bredare perspektiv. Samtidigt kan en svaghet vara att det är en grupp med ungefär samma kulturella bakgrund då anhöriga med exempelvis sämre svenska och under 18 år exkluderats. Detta kan ha lett till att ett eller flera perspektiv av studiens syfte missats, vilket kan ha påverkat resultatet.
Ser man till valet av metod för datainsamlingen är det viktigt att detta är anpassat utefter det fenomen som ska studeras samt att antalet deltagare är anpassat för att ge en heltäckande datamängd (Graneheim & Lundman 2004). Ser man till syftet med studien så kan just intervju ses som en lämplig metod då det är en upplevelse som ska studeras och intervjuer ger plats till just fritt beskrivande av upplevelser. Så väl observationsstudie som en systematisk litteraturöversikt valdes bort. Observationsstudien ansågs inte lämplig då syftet upplevdes svårt att uppfylla genom observationer och en systematisk litteraturöversikt förutsatte att det fanns gott om tidigare forskning inom området, vilket inte hittades vid litteratursökning.
Antalet deltagare i studien kan anses få. Samtidigt skriver Graneheim och Lundman (2004) att just antalet som deltar i studien är sekundärt om resultatet ändå blir rikt och varierat, vilket denna studie känns att vara. Om fler anhöriga valt att delta kunde resultatet möjligen blivit ytterligare berikat och fler perspektiv framkommit, men samtidigt ses i resultatet redan variationer i vad som anhöriga upplever sig behöva för att känna sig trygga.
Ser man även till resultatet och analysen som lett fram till detta belyser Graneheim och Lundman (2004) även just analysen av datamängden som en central del i studiens giltighet. De lägger stor vikt vid att analysprocessen ska kunna följas och påtalar just citat som ett bra sätt att kunna stärka det resultat som framkommit. Detta är delar som är inkluderade i uppsatsen för att stärka just giltigheten på studien, liksom en redovisning av hur urvalet gått till och vilka karaktärsdrag som deltagarna i studien besitter (Lundman & Hällgren-Graneheim, 2017, ss. 231).
Tillförlitlighet
Uppsatsens tillförlitlighet bygger på att tillvägagångsättet för datainsamling, analys av insamlat datamaterial samt de beslut och avväganden som gjorts under processen finns tydligt beskrivna i uppsatsen (Graneheim & Lundman 2004; Lundman & Hällgren-Graneheim, 2017, ss. 231–232).
Ser man till datainsamlingen är beslut så som hur många som utför intervjuerna, vilken tidsrymd dessa utförs under samt förmågan att lyfta samma områden inom samtliga intervjuer viktiga för att studien ska kunna vara tillförlitlig (Graneheim & Lundman 2004; Lundman & Hällgren-Graneheim, 2017, ss. 231–232). Att datainsamlingen i denna studie utfördes med hjälp av en intervjuguide av en och samma person under en veckas tid kan ses som en styrka då det ger stöd åt att datainsamlingen varit konsekvent. Samtidigt kan detta innebära att en variation som kunde uppstått med två olika personer som intervjuat kan ha missats. Detta är även en styrka och en risk i analysprocessen som även den utförts av en person (Graneheim & Lundman 2004; Lundman & Hällgren-Graneheim, 2017, ss. 231–232).
Överförbarhet
När det kommer till uppsatsens överförbarhet till andra kontexter och grupper grundas detta på läsarens uppfattning av resultatet och dess överförbarhet till läsarens egen situation och kontext (Graneheim & Lundman 2004; Lundman & Hällgren-Graneheim,
2017, ss. 232). För att underlätta detta finns en beskrivning av den kontext som studien utförts i, urval och deltagarnas karaktärsdrag samt en beskrivning av hur datainsamling samt analys av datamaterialet gått till i metod-delen av uppsatsen. Resultatet är utifrån den data som insamlats rikt beskriven med tillhörande citat för att ytterligare underlätta läsarens tolkning (Graneheim & Lundman 2004; Lundman & Hällgren-Graneheim, 2017, ss. 232).
Ser man till samansättningen av deltagare och hur urvalet gått till kan man inte överföra resultatet rakt av. Grupper så som anhöriga med sämre svenska och minderåriga har exkluderats och det var endast en mindre grupp om fyra som valde att delta, vilket begränsar överförbarheten då samhället idag är mångkulturellt liksom äldreboendena. Samtidigt kan studien ge en igenkänning hos läsaren, vilket oavsett om läsaren är anhöriga eller personal kan dra nytta av.
Resultatdiskussion
I resultatet av studien framgick att anhöriga lägger stor vikt vid sina närståendes vardag när det kommer till att kunna känna en trygghet i situationen. De belyste såväl omvårdnaden, som tillgång till aktiviteter och socialt umgänge. De belyste även ett behov av att kunna känna sig delaktiga i deras närståendes vardag även efter flytten in på äldreboendet. Kopplat till detta lyftes även personalens betydelse. Anhöriga framhävde behovet av personal med rätt kompetens och ett engagemang att vilja ge deras närstående det lilla extra. De belyste även här kommunikationens betydelse med personalen. Att kunna känna sig väl informerad om sin närståendes situation och att inte uppleva personalens bemötande vid frågor som kall och avvisande. Anhöriga lyfte även här otrygghet då kommunikationen på svenska brister och menade på att detta är ett område som kan utvecklas. Annars upplevdes en stor trygghet i vetskapen om att deras närstående hade personal omkring sig som skulle märka om något förändrades så som sjukdomsfall.
Nedan diskuteras uppsatsens resultat utifrån huvudkategorierna: Den närståendes vardag och vård, Personal, Kommunikation och Organisation.
Den närståendes vardag och vård
Resultatet visade på att den omvårdnad de närstående får påverkar anhörigas känsla av trygghet. Anhöriga lyfte vikten av att omvårdnaden var anpassad efter deras närståendes behov och önskemål samt höll en god kvalitet. Detta överensstämmer med Ryan och McKennas (2014) och Bauer, Fetherstonhaugh, Tarzia och Chencos (2014) forskning som lyfter just en personcentrerad omvårdnad som central i anhörigas trygghetskänsla. Resultatet visade även på att brister i omvårdnaden och osäkerheten i om deras närstående får en god omvårdnad av jämn kvalitet påverkar anhöriga negativt och kan ge upphov till en stor otrygghet och på så sätt även ett lidande för anhöriga. Detta är även något som Ryan och McKenna (2014) lyfter där anhöriga uttrycker en känsla av att behöva övervaka den vård som deras närstående på äldreboendet får för att kunna säkerställa att de får en vård av bra kvalitet. Min reflektion är att omvårdnaden av den närstående har inte bara betydelse för den närståendes välbefinnande och hälsa, utan omvårdnad är även viktig för de anhörigas välbefinnande och känsla av trygghet.
Anhöriga lade även stor vikt vid deras närståendes vardag. Att denne skulle vara meningsfull och innehålla olika aktiviteter och sociala möten för deras närstående. Detta är något som även lyfts i Ryan och McKennas (2014) forskning, där det benämns som det lilla extra av anhöriga. Det beskrivs kunna vara såväl att den närstående får hjälp att lägga upp håret som att få delta i aktiviteter och sociala sammanhang. Ser man till begreppet mening så beskriver Dahlberg och Segesten (2010, ss. 77) att det skiljer sig vad en meningsfull vardag innebär från person till person. Detta, enligt mig, gör att en personcentrerad omvårdnad är viktig för att kunna hjälpa de närstående till en meningsfull vardag. För att i den personcentrerade omvårdnaden hitta vad som är av mening för den närstående är min reflektion att det finns en betydelse i att utgå från den närståendes livsvärld. Detta är något som stärks av Doran, Noonan och Doody (2018) som lyfter användandet av den närståendes livsvärld, dennes levnadsberättelse, som central i att se den unika personen och vad som är meningsfullt för denna. Min reflektion är att detta kan ses som en central del för sjuksköterskans profession, att leda omvårdnadsarbetet så att den omvårdnad som ges är personcentrerad med utgångspunkt ur den närståendes livsvärld.
Resultatet visade även på att anhöriga såg delaktighet i sin närståendes liv som ytterligare en faktor för att känna sig trygga. Detta är något som även lyfts av Bauer et al. (2014) där anhöriga uttrycker en vilja att bli inkluderade och kunna bidra med information om deras närstående. Att inte få vara delaktiga ledde till otrygghet hos anhöriga då personalen inte upplevdes engagerad och villiga att skapa förutsättning till att kunna ge en bra omvårdnad och vård. Min reflektion är att detta är viktigt för en god omvårdnad. Anhöriga är ofta experter på deras närståendes tidigare liv och vet vad de vill och önskar. Samtidigt bör det finnas en försiktighet då anhörigas syn inte alltid överensstämmer med deras närstående. Att närstående fortfarande kan tala för sig är det den bästa källan till information i min mening, men det betyder inte att anhöriga behöver exkluderas utan att deras åsikter och tankar kan hållas i åtanke.
Personal
Resultatet visade på att personalens kontinuitet och kompetens var central för de anhörigas trygghetskänsla. Anhöriga beskrev hur en kontinuitet inom personalgruppen inte bara skapade en trygghet i att det var välkänd personal som jobbade, utan även i att personalen kände deras närstående, dennes behov och önskemål. Detta stämmer överens med Andersson, Lindqvist, Fürst och Brännström (2018) som även de lyfter kontinuiteten som en trygghet för anhöriga. Detta grundade sig både i känslan att personalen kände deras närstående väl, men även att som anhörig ha en bra och stabil relation till personalen sågs som en trygghetsfaktor, något som även framgår i uppsatsens resultat. Min reflektion här är att en brist på kontinuitet ofta leder till att personal som tillfälligt sätts in i personalgruppen ofta inte har den kunskap om de närstående som behövs för att ge en god omvårdnad och vård. Samtidigt kan detta påverka ordinarie personal som upplever att de får en större börda som leder till att de inte hinner ge den omvårdnad och vård de önskar till de närstående. Här ligger ett ansvar i sjuksköterskeprofessionen att leda omvårdnadsarbetet och hjälpa till i den omvårdnad och vård som ges för att skapa förutsättningar till en personcentrerad vård. Speciellt då det finns problem i kontinuiteten som hotar den äldres rätt till en personcentrerad vård.
Kontinuiteten hos personalen kopplades även av anhöriga ihop med personalens kompetens. Fanns det en bra kontinuitet så kände personalen deras närstående och visste vilka behov och önskemål de hade. Detta utgjorde en del som tillsammans med en kompetens i att kunna utföra ett bra och säkert arbete låg som en stor del i anhörigas känsla av trygghet. Detta är något som också lyfts av Andersson et al. (2018) som beskriver hur personal som var oerfaren eller saknade den kunskap som krävdes utgjorde en källa till otrygghet. Min reflektion när det kommer till personalens kompetens bygger på sjuksköterskans ansvar att handleda och utbilda den personal som jobbar nära de närstående. Detta är något som framkommer i kompetensbeskrivningen för specialistsjuksköterskan med inriktning mot vård av äldre (Riksföreningen för sjuksköterskan inom äldrevård & Svensk sjuksköterskeförening 2012, ss. 7–8) och är ett ansvar som, enligt mig, blir desto viktigare i en situation med bristande kontinuitet. I grund och botten är det den närståendes välmående och hälsa som påverkas om kontinuiteten och kompetensen inom personalgruppen inte fungerar. Om det samtidigt kan ge anhöriga en trygghet så är det bra.
I uppsatsens resultat framgår här även att det fanns en oro över att personalen hade mycket att göra och inte räckte till. Anhöriga befarade att det skulle påverka den vård deras närstående fick då personal inte alltid skulle hinna utnyttja sin kompetens till det yttersta för att ge den bästa omvårdnad och vård de kunde. Detta är en oro som även lyfts av Andersson et al. (2018) och Ryan och McKenna (2014) där anhöriga uttryckt liknande farhågor och faktum. Min reflektion är att det är en vanligt förekommande upplevelse på äldreboendena hos anhöriga, men även inom personalgrupperna. Detta är något som gör att strukturering och uppdelning av arbetsuppgifter blir desto viktigare för att effektivisera arbetet runt de närstående. Att i planeringen av denna strukturering inte bara inkludera den personal som deltar i omvårdnaden och vården runt den närstående, utan även inkludera de närmsta cheferna i samtalen för att få ett helhetsperspektiv i planeringen.
Kommunikation
Att personalen fanns tillgänglig och gav en känsla av att vilja prata med anhöriga samt att stämningen var öppen och accepterande var något som resultatet visar är viktigt för de anhörigas känsla av trygghet. Detta är något som stärks av Ryan och McKenna (2014) som beskriver att en bra och tillmötesgående kommunikation är viktigt för anhöriga när det gäller att känna en trygghet. Bauer et al. (2014) lyfter även de kommunikationens betydelse just för att skapa en känsla av tillit och trygghet mellan anhöriga och personal. Enligt resultatet så var även en central del i denna trygghet att få aktuell information om sin närstående för att känna en trygghet, något som Andersson et al. (2018) styrker i sin rapport där det framgår att få regelbunden information om närstående är viktigt för att undvika stress och lidande för de anhöriga. Detta är något som även Bauer et al. (2014) lyfter, tillsammans med att anhörigas trygghet även påverkas av de svar personalens kan ge angående det aktuella läget med deras närstående. Min reflektion om kommunikation handlar om att personalen runt de närstående har ett ansvar när det kommer till att vara tillgänglig, tillmötesgående och att ge information till anhöriga. Samtidigt måste försiktighet vidtas när det kommer till att lämna ut information i enlighet med sekretesslagen (SFS 1980:100, 1c §). Det är viktigt att den närstående vidtalas för att be om lov att informera de anhöriga om den närstående kan fatta detta beslut. Denna fråga bör ha ställts i ett tidigt skede då den närstående fortfarande kunde ta beslut och finnas
dokumenterat ifall den närstående bedöms oförmögen att fatta detta beslut i ett senare skede.
Resultatet visade även på att personalens brist på svenskkunskaper kunde skapa en otrygghet hos anhöriga, något som även lyfts av Bauer et al. (2014) som beskriver att anhörigas tillit kunde påverkas negativt då bra kommunikation försvårades vid språkförbistring. Min reflektion om språksvårigheter är att detta är ett problem som kommer kvarstå i och med att möjligheterna globalt att migrera mellan länder leder till ett fortsatt behov av integrering i samhället. Det är viktigt att det inom både organisationen och personalgruppen finns ett samarbete för att överbygga problematiken språksvårigheterna innebär. Detta kan göras både genom att stötta personalen i att utveckla sin svenska och att fungera som stöd i kommunikationen där det behövs.
Organisation
Resultatet visar på att anhöriga värderade den säkerhet som äldreboendet gav högt, samtidigt som de belyste behovet av fortsatt förbättringsarbete inom verksamheten för att kunna känna en trygghet. Ett fortsatt förbättringsarbete är något som även lyfts av Bauer et al. (2014) där anhöriga uttrycker behov av att kunna känna att organisationen tar deras åsikter och klagomål på allvar och agerar på dessa. Sjuksköterskans profession inkluderar förbättringsarbete som ett ansvarsområde, liksom att arbeta evidensbaserat (Riksföreningen för sjuksköterskan inom äldrevård & Svensk sjuksköterskeförening 2012, ss. 7–8) med fokus på att vården av den närstående är både korrekt utifrån aktuell forskning och baserat på vad som är bäst för den närstående (Dahlberg & Segesten, 2010, ss. 15). Min reflektion är att det finns ett ansvar både vad gäller att ta emot och lyfta anhörigas önskemål och åsikter inom organisationen och att inom områden som berör sjuksköterskans profession arbeta för att förbättra den vård som ges. Detta förutsätter att inom organisationen få utrymme till förbättringsarbete.
Resultatet i relation till hållbar utveckling
Resultatet visade på att otrygghet hos anhöriga kunde resultera i att anhöriga åkte till äldreboendet oftare än planerat, något som även lyfts av Ryan och McKenna (2014). Detta var något som resultatet visade på kunde påverka deras arbete och deras sociala liv. Hållbar utveckling bygger på att se till både planetens och befolkningens hälsa (Dossey, Rosa & Beck 2019). Porta, Disch och Grumdahl (2019) belyser just att sjuksköterskor i sitt nära arbete med befolkningen har möjlighet och även ett ansvar att arbeta hållbart. Min reflektion på detta är att sjuksköterskor kan arbeta för en hållbarhet genom att bland annat stötta och lugna anhöriga för att minska dessa resor som påverkar samtliga dimensioner inom den hållbara utvecklingen. Att arbeta för att minska överdrivet resande är något som Morton, Pencheon och Bickler (2019) lyfter som en viktig punkt i den ekologiska hållbarheten. Samtidigt påverkas inte bara den ekologiska hållbarheten av dessa resor, utan även en ekonomisk och samhällsmässig aspekt kan ses enligt mig. Ekonomiskt så skulle både anhöriga och de företag de arbetar för att kunna påverkas negativt ekonomiskt och produktionsmässigt om den anhöriga får mycket frånvaro på arbetet. Socialt så kan den ökade bördan även kunna leda till att anhöriga isoleras från samhället genom nedsatt ork att umgås med och träffa familj och vänner och vara aktiv i samhällsfunktioner så som föreningar och nöjen (Weingaertner & Moberg 2014).
Resultatet speglade även en osäkerhet hos anhöriga när det kom till personalens kompetens i omvårdnaden med många vikarier som inte kände deras närstående och även när det gäller personal som hade bristande kunskaper i det svenska språket. Min reflektion är att även detta kan påverka den hållbara utvecklingen. Den personen som har brister i det svenska språket eller saknar den kompetens som behövs för att utföra arbetsuppgifterna är ofta på väg att etablera sig och inkluderas i samhället, vilket är en form av social hållbarhet (Weingaertner & Moberg 2014). Social hållbarhet innebär även att alla har rättigheten till en stabilitet ekonomiskt med möjlighet till en stabil och lukrativ anställning (Dossey, Rosa & Beck 2019; Weingaertner & Moberg 2014). Detta är för mig något att ha i åtanke och arbeta för när det kommer till den hållbara utvecklingen. Att stötta och hjälp dessa personer in i samhället genom att som sjuksköterska ta ett ansvar i att handleda och utbilda personal som har behov av detta, vilket är i linje med Benton och Shaffer (2016) som betonar sjuksköterskans möjlighet att arbeta med hållbar utveckling på flera plan.
Samtidigt kan även denna problematik ses ur ett hållbarhetsperspektiv där äldreboendet som företag kan drabbas på ett negativt sätt. I den sociala dimensionen läggs vikt vid såväl att upprätthålla välbefinnande och hälsa och ge tillgång till lukrativt arbete som att samhällsfunktioner så som äldreboenden ska fungera (Weingaertner & Moberg 2014). Min reflektion är att ett negativt rykte relaterat till bristande kompetens och språkkunskaper påverkar samhället i form av att de äldre närstående som behöver flytta in på äldreboende för sin hälsas skull inte gör detta på grund av det dåliga ryktet som äldreboendet har. Samtidigt kan även rekryteringen av personal med bra kompetens bli lidande då dessa väljer att söka sig till andra arbetsplatser om möjlighet finns, vilket kan påverka patientsäkerheten genom att den personal som finns inte har en tillräcklig kompetens och kontinuiteten brister. Detta kan påverka företaget då dessa svårigheter kan leda till att en ekonomisk tillväxt avstannar (Steffen, Grinevald, Crutzen & McNeill 2011). Denna situation talar mot en hållbar utveckling inom företaget, vilket stärks av Dossey, Rosa och Beck (2019) som lyfter just att ett företags hållbarhet bland annat kan kopplas till hur säker driften av företagets tjänster är. Detta gör att det, enligt mig, är ännu viktigare att arbeta för att komma till rätta med brister i språk och kompetens för att skapa ett hållbart företag - ett hållbart äldreboende.
SLUTSATSER
Anhörigas trygghetsbehov har sin utgångspunkt i att verksamheten i äldreboende där deras närstående bor behöver vara välfungerande på flera plan. Den omvårdnad som ges bör vara personcentrerad och av god kvalitet, med tillgång till dagliga aktiviteter och möjlighet till socialt utbyte. Personalen bör ha rätt kompetens med kontinuitet inom arbetsgruppen. Anhörigas kommunikation med personalen behöver vara en naturlig del i arbetet på äldreboendet, med strategier för hur svårigheter i kommunikationen orsakat av bristande kunskaper i svenska kan överkommas. Det bör finnas en strävan inom organisationen att arbeta aktivt för att förbättra den omvårdnad som ges. Det finns en påtaglig oro över vad neddragningar inom personalgruppen kan komma att få för inverkan på vårdkvaliteten deras närstående får. Därför är det viktigt att organisationen aktivt arbetar för att upprätthålla en god omvårdnad där sjuksköterskan dels utgör en del i omvårdnaden och dels är omvårdnadsansvarig.
