Pedagogers perspektiv på den fysiska inomhusmiljön i förskolan

Malmö högskola

Lärarutbildningen

Barn Unga Samhälle (BUS)

Examensarbete

15 högskolepoäng

Pedagogers perspektiv på den fysiska

inomhusmiljön i förskolan

Pedagogues Perspective at the Physical

Environment in Preschool

Maria Jonasson

Jenny Swane

Lärarexamen 210hp

Barndoms- och ungdomsvetenskap Examinationsdatum: 2010-01-11

Examinator:Kristian Lutz Handledare: Mariann Enö

Abstract

Jonasson, M & Swane, J (2010). Pedagogers perspektiv på den fysiska inomhusmiljön i

förskolan. Malmö: Lärarutbildningen, Malmö Högskola.

Vårt examensarbete handlar om pedagogers tankar kring den fysiska inomhusmiljön i förskolan. Studien har utförts genom kvalitativa intervjuer av åtta pedagoger vilka arbetar på en och samma förskola på en mindre ort i södra Sverige. Vår utgångspunkt har varit teorier och tidigare forskning kring den fysiska inomhusmiljön i förskolan. Examensarbetes syfte är att undersöka om pedagogerna använt sig av didaktiska överväganden vid utformningen av den fysiska inomhusmiljön i förskolan. Syftet är även att ta reda på om pedagogerna använt sig av tidigare forskning, samt tagit hänsyn till barngruppens sammansättning och inflytande vid utformningen av den fysiska inomhusmiljön i förskolan. Frågeställningarna vilka vi utgått ifrån är: Hur tänker

pedagogerna kring utformningen av den fysiska inomhusmiljön på förskolan? Vilken kunskap utgår pedagogerna ifrån vid utformningen av den fysiska inomhusmiljön på förskolan? Resultatet påvisar olikheterna av pedagogernas tankar kring den fysiska

inomhusmiljön på en och samma förskola, samt att barnen inte är delaktiga i utformningen av den fysiska inomhusmiljön på förskolan i den utsträckning de bör vara enligt Läroplanen för förskolan.

Förord

Vi är två studenter som båda är intresserade av utformningen av den fysiska inomhusmiljön i förskolan. Då vi har läst flertalet kurser i utbildningen tillsammans och även tidigare samarbetat kring skrivuppgifter, har vi genom åren lärt känna varandra vilket gjorde valet av skrivkamrat enkelt. Vi har utfört detta examensarbete gemensamt genom att vi mestadels har skrivit och läst in litteratur tillsammans. Det vi har gjort enskilt på olika håll är transkriberingarna av intervjusvaren.

Vi vill tacka de pedagoger som har delat med sig av sina tankar genom att medverka i våra intervjuer och därmed gjort vår undersökning möjlig. Vi vill även tacka vår handledare Mariann Enö för hennes positiva bemötande och engagemang. Hon har även bidragit med tålmodig handledning samt vägledande respons med konkreta råd och tips.

Maria Jonasson och Jenny Swane Höllviken, december 2009

Innehållsförteckning

1 Inledning ... 7

1.1 Introduktion till problemområdet ... 7

1.2 Syfte ... 8

1.3 Frågeställningar ... 8

2 Forskningsöversikt och teoretisk förankring ... 9

2.1 Den fysiska inomhusmiljön ... 9

2.2 Tillgänglighet ... 10 2.3 Inverkan ... 11 2.4 Medvetna pedagoger... 12 3 Metod ... 14 3.1 Metodval ... 14 3.2 Urval ... 15 3.3 Genomförande ... 16 3.4 Etiska överväganden ... 18 3.5 Analysbeskrivning ... 18 4 Presentation av empiriskt material och analys ... 19

4.1 Den fysiska inomhusmiljön - statisk eller föränderlig? ... 19

4.1.1 Avdelningen Cirkeln ... 19

4.1.2 Avdelningen Triangeln ... 21

4.1.3 Avdelningen Kvadraten ... 22

4.2 Tillgänglighet – åtkomligt eller bekvämt? ... 24

4.2.1 Avdelningen Cirkeln ... 24

4.2.2 Avdelningen Triangeln ... 25

4.3 Inverkan – eftertanke eller slentrian? ... 27

4.3.1 Avdelningen Cirkeln ... 27

4.3.2 Avdelningen Triangeln ... 28

4.3.3 Avdelningen Kvadraten ... 28

4.4 Medvetna pedagoger – barn- eller pedagogperspektiv? ... 29

4.4.1 Avdelningen Cirkeln ... 30

4.4.2 Avdelningen Triangeln ... 31

4.4.3 Avdelningen Kvadraten ... 33

4.5 Sammanfattning och slutsatser ... 35

5 Diskussion och kritisk reflektion ... 39

Referenser ... 40

Bilaga ...

1. Inledning

Miljön skall vara öppen, innehållsrik och inbjudande. Verksamheten skall främja leken, kreativiteten och det lustfyllda lärandet samt ta till vara och stärka barnets intresse för att lära och erövra nya erfarenheter, kunskaper och färdigheter. (Skolverket, 1998, s.12)

1.1 Introduktion till problemområdet

Vi har båda under vår tid på lärarutbildningen haft en del av vår verksamhetsförlagda tid förlagd till förskolan. Här har vi kommit i nära kontakt med den fysiska inomhusmiljön på förskolan och blivit nyfikna på om pedagogerna i förskolan har någon tanke bakom utformningen av den fysiska inomhusmiljön i förskolan.

På de förskolor vi varit under vår verksamhetsförlagda tid upplever vi att avdelningarna har varit ganska oinspirerande och tråkiga. Det känns inte som det har funnits någon direkt eftertanke eller didaktiska överväganden vid utformningen av den fysiska inomhusmiljön. Vi upplever även att avdelningarna har sett likadana ut när det gäller utformningen av den fysiska inomhusmiljön under hela vår verksamhetsförlagda tid. Vi ställer oss frågande till om inte utformningen av den fysiska inomhusmiljön skulle varieras med hänsyn till vilken barngrupp man har samt barngruppens intresse.

Förskolan ska enligt Läroplanen för förskolan, Lpfö 98, erbjuda en inbjudande, innehållsrik samt öppen miljö och ta tillvara barnens intresse (Skolverket, 1998). För att kunna ta tillvara barnens intresse måste man som pedagog vara lyhörd och flexibel samt beredd på att våga förändra förskolans fysiska inomhusmiljö. Om barnen till exempel visar ett stort intresse för att sjunga och uppträda, skulle man kunna förvandla en del av ett rum till en scen med enkla medel som tygstycken och av barnen skapade alster. En öppen och tillgänglig miljö för barnen, där de själva har tillgång till det material de vill skapa eller leka med är enligt våra tankar en viktig del i förskolan. Som till exempel att allt ritmateriel, saxar, lim med mera är lätt för barnen att själv komma åt utan att behöva

be en vuxen om hjälp. Vi finner det intressant och relevant att undersöka hur pedagogerna tänker kring utformningen av den fysiska inomhusmiljön i förskolan, eftersom vi har läst mycket om hur den fysiska inomhusmiljön påverkar barnen både fysiskt och psykiskt. Barnens välbefinnande påverkas av inredningen i förskolan. Miljön signalerar något till barnen, får dem att reagera och ger dem upplevelser

( Lärarförbundet, 2004).

1.2 Syfte

Syftet med vårt arbete är att undersöka om pedagogerna använt sig av didaktiska överväganden vid utformningen av den fysiska inomhusmiljön i förskolan. Vi vill även ta reda på om pedagogerna använt sig av tidigare forskning, samt tagit hänsyn till barngruppens sammansättning och inflytande vid utformningen av den fysiska inomhusmiljön i förskolan.

1.3 Frågeställningar

• Hur tänker pedagogerna kring utformningen av den fysiska inomhusmiljön på förskolan?

• Vilken kunskap utgår pedagogerna ifrån vid utformningen av den fysiska inomhusmiljön på förskolan?

Vårt arbete inriktar sig på ett antal pedagogers tankar kring utformningen av den fysiska inomhusmiljön på deras avdelning på förskolan. Vi berör frågor som handlar om den fysiska inomhusmiljön, tillgängligheten för barnen, den fysiska inomhusmiljöns inverkan samt hur medvetet pedagogerna använder sin teoretiska kunskap i praktiken.

2. Forskningsöversikt och teoretisk förankring

För att skaffa oss större kunskap kring vårt undersökningsområde har vi studerat tidigare forskning samt litteratur som handlar om den fysiska inomhusmiljön i förskolan. De teorier vi tar upp ligger till grund för de intervjufrågor som vi använt oss av vid intervjutillfällena, med de berörda pedagogerna på den förskola vi valt ut. Vi har även använt oss av teorierna när det gäller tolkningen och analysen av våra intervjuer. Då vi i följande text skriver om fysisk inomhusmiljö menar vi utformningen och presentationen av förskolans lokaler. Med fysisk miljö menas enligt National Encyklopedin omgivningen samt de omgivande förhållandena, då speciellt kopplat till omgivningen och människorna däri samt samspelet dem emellan.

2.1 Den fysiska inomhusmiljön

Den fysiska inomhusmiljön i förskolan sänder ut signaler till barnen som vistas i den, utformningen kan väcka barnens uppmärksamhet samt locka dem till sig och utmana dem till handling Pedagogerna i förskolan kan exempelvis avlägsna eventuella initialmotstånd från barnens sida genom att förbereda den fysiska inomhusmiljön. På morgonen kan pedagogerna till exempel bygga en del av en tågbana som finns där redan när barnen kommer, då blir barnen presenterade för en aktivitet som de kan ta vid och fortsätta med (Nordin-Hultman, 2008).

Både omgivningen och den fysiska inomhusmiljön är en värld i förändring, en process som genom samspelet med dem som befinner sig i den är på väg att förändras till något annat. Rummet är i ständig förändring för varje barn som befinner sig där och skapar i relation till barnet olika erbjudanden av aktiviteter till olika barn. Rummet ska vara en plats där miljön uppmuntrar till utforskande, lärande, lek och kommunikation och inte enbart ett rum utan bakomliggande eftertanke (Nordin-Hultman, 2008).

Tydlighet och variation i den fysiska inomhusmiljön är faktorer som möjliggör ett utforskande för barnen som är handlingsmässigt, sinnrikt och kroppsligt till skillnad

gemensamma kännetecken. Barn använder alla sina sinnen när de utforskar, upptäcker och upplever den miljö som de befinner sig i. Utformningen av den fysiska inomhusmiljön är viktig då man pratar om de kroppsliga upplevelserna av inomhusmiljön som genom barnen ges uttryck i former av att springa, klättra, hoppa och till exempel gömma sig (Björklid, 2005).

Inom Reggio Emilia, som beskrivs som en pedagogisk filosofi och ett förhållningssätt, lägger man stor vikt vid miljöns betydelse och talar om miljön som den tredje pedagogen. De två andra pedagogerna benämns som förskollärarna och barngruppen (Gedin & Sjöblom, 1995). Inom Reggio Emilia vill man att miljön ska uppmuntra barnen till kunskapens alla möjligheter genom inspiration. Miljön ska även stimulera barnen och utmana deras tankar samt bana väg för deras fantasier. På förskolor som drivs enligt Reggio Emilia delas barnen in åldersinriktat, eftersom det anses att den pedagogiska miljön bör anpassas efter ålder, då olika åldrar kräver olika pedagogiska miljöer som bekräftar och inspirerar barnen. Inredningen samt möbler inom Reggio Emilia är anpassad efter barnens storlek på de olika avdelningarna, vilket innebär att barnen kan känna sig mer kompetenta och självständiga då de inte lika ofta behöver be en vuxen om hjälp (Wallin, 1996).

2.2 Tillgänglighet

När det gäller tillgängligheten till den fysiska inomhusmiljön har vuxna och barn ofta helt olika uppfattning om vad som är tillgängligt för just barnen, många gånger anser pedagogerna att barnen har tillgång till mer än vad barnen uppfattar att de har tillgång till i verkligheten (Strandberg, 2006).

I en del förskolor och dess lokaler är många av aktivitetsmöjligheterna byggda på höjden, vilket gör att barnen måste ha tillgång till en vuxen för att be om hjälp med att komma igång med en aktivitet. Man kan nästan säga att barnen vistas i en värld som är utformad för jättar, vilket innebär att barnen har mycket placerat över huvudet på sig och blir i detta relativt maktlösa över sin egen aktivitet (Nordin-Hultman 2008). Lekmaterialet ska vara placerat för att underlätta för barnen att hämta det till sin lek och

sedan lägga tillbaka det. Barnen ska inte behöva be en vuxen om hjälp för att komma igång med sin lek (Lökken, Haugen & Röthle, 2005).

Enligt Reggio Emilia i förskolan talas det om att göra barnen ansvariga vilket i praktiken innebär att man låter barnen ha tillgång till och handskas med olika material på egen hand. Barnen kan själv komma åt och ta de material som de är intresserade av att använda, vilket väcker nyfikenhet och lust hos barnen och inbjuder till experiment och aktivitet. Genom att ha åldersinriktade avdelningar behöver man inte göra avkall på säkerheten vid placeringen av materialet eftersom den fysiska inomhusmiljön kan anpassas efter ålder på barnen som vistas i den (Wallin, 1996).

2.3 Inverkan

”Inredningen i förskolan påverkar barnens välbefinnande. En rörig miljö med allt för många visuella intryck gör att stressen ökar. Barnen får svårt att koncentrera sig och bråkar mer”. (Lärarförbundet, 2004, s. 82)

Det finns samband mellan den fysiska inomhusmiljön och barns välbefinnande, vilket tidigare psykologisk forskning avfärdat. Komplexitet, helhet och rumslighet är de tre olika miljöfaktorer som generellt sett påverkar barns välbefinnande (Lärarförbundet, 2004).

Med hög komplexitet menas ett rum som är fullt med sinnesintryck. Ett rum som till exempel avger mängder med information i form av färger i olika nyanser, en stor mängd av föremål i olika former, samt ytterligare material med diverse former och färger på väggarna. Då rummet innehåller få färger och saker som fångar vår uppmärksamhet har rummet en låg komplexitet. Rum som innehar en hög komplexitet uppfattas ofta som mer stressande än de rum som har en låg komplexitet. För att den fysiska inomhusmiljön ska passa alla, måste därför de som utformar den tänka på att göra den lite mer dämpad. För att ett rum ska upplevas som en helhet, bör man tänka på att sätta samman möbler, inredning, färger och former så att de tillsammans ger ett harmoniskt helhetsintryck. Med rumslighet menas hur vi upplever rummets volym. Till exempel hur

fönstren i rummet är placerade och hur mycket dagsljus de släpper in (Lärarförbundet, 2004). Barn blir stressade, mer utagerande och mår sämre i de förskolor där pedagogerna inte har tagit hänsyn till att noggrant planera inomhusmiljön. Pedagogerna bör tänka på sammansättningen av form, färger och inredning så att dessa tillsammans skapar en helhet.” Den fysiska miljön kan hjälpa eller stjälpa en verksamhet” (Lärarförbundet, 2004 s. 87).

2.4 Medvetna pedagoger

Det är viktigt att man som pedagog gång på gång ställer sig frågan: Hur delaktiga anser jag att barn har möjlighet att vara på den förskola jag arbetar på? För att barn inte ska förbli oerfarna behöver de ges möjlighet till att praktisera beslutsfattande. De tillfällen och utrymme som förskolan erbjuder barnen att delta är av vikt för barnens utvecklande av sina färdigheter samt om barnen blir ansvarstagande samhällsmedborgare (Johansson & Pramling Samuelsson, 2003).

När man förändrar miljön får leken och fantasin en extra kick. Därför är det viktigt att pedagogerna skapar och anpassar den fysiska inomhusmiljön utifrån den barngrupp som finns i förskolan just för tillfället. Då är det barnens välbefinnande, behov och intressen som tillgodoses och inte pedagogernas bekvämlighet som styr (Lärarförbundet, 2004). Det är å andra sidan svårt, för att inte säga omöjligt, att veta i förväg hur man som pedagog kan skräddarsy miljön så att den passar varje enskild individ och dess behov. Därför bör man som pedagog vara flexibel och lyhörd för barngruppen och dess intresse för tillfället och med enkla medel kunna förändra den fysiska inomhusmiljön (De Jong, 1995). Flexibilitet är viktigt, rummet ska vara en scen för barnen där de kan leka med de olika föremålen på skiftande sätt i olika sammanhang (Lökken, Haugen & Röthle, 2005).

Kunniga pedagoger och ändamålsenliga lokaler är en nödvändighet för att uppnå en bra verksamhet för barn i förskolan. Det är viktigt att pedagogerna är medvetna om lokalernas användning och dess egenskaper för att verksamheten ska uppnå hög kvalitet. Forskning har visat, för att stimulera verksamheten behövs en djup kunskap om lokaler

och rumsliga relationer. Denna kunskap har förskolans pedagoger och de bör därför betraktas som experter på den egna verksamheten. Det är viktigt att pedagogerna på förskolan medvetet använder sig av den fysiska inomhusmiljön och det material de har tillgång till när de ska inspirera och stimulera barnen i deras utveckling ( De Jong, 1995).

Direkta observationer av barnen samt att pedagogerna studerar planlösningen på förskolan, är två olika metoder pedagogerna kan använda sig av för att öka sin medvetenhet kring verksamheten och den fysiska inomhusmiljöns betydelse. Barnen som finns på förskolan är också en viktig källa när det kommer till miljön, pedagogerna kan till exempel intervjua barnen för att inhämta deras synpunkter och idéer kring denna (De Jong, 1995). Om pedagogerna medvetet lyssnar in barnen och observerar vad de gör i inomhusmiljön samt hur de använder den kommer det att underlätta för pedagogerna att skapa en spännande och intressant miljö för barnen att vistas i. Pedagogerna som är verksamma i förskolan idag bör vara medvetna om att det är miljön som ska anpassas efter barnen och inte barnen som ska anpassa sig efter miljön (Åberg & Lenz Taguchi, 2005).

3. Metod

I detta kapitel avser vi att redogöra för vårt val av metod. Vi kommer att beskriva varför vi valde den här metoden, ge en presentation av vår urvalsgrupp, samt hur vi planerar att genomföra arbetet. Vidare kommer vi även att berätta om de forskningsetiska överväganden vi gjort.

3.1 Metodval

Den metod vi har valt i vårt arbete för att få svar på våra frågeställningar är att använda oss av kvalitativa intervjuer. Denna typ av intervju ger oss som intervjuare utrymme att låta intervjupersonen använda sina egna ord för att svara på våra frågor, så kallad låg grad av standardisering (Patel & Davidson, 2003). Vi presenterade bestämda huvudfrågor men följdfrågorna varierades beroende på hur intervjupersonen svarade. Detta betyder i sammanhanget att om intervjupersonen inte förstår frågan har man som intervjuare möjlighet att omformulera sig samt fylla på med följdfrågor (Patel & Davidson, 2003). Då man följer upp ett svar kan man även komma att få improvisera för att uppmuntra intervjupersonen att ange grunden för sina svar samt fördjupa dem (Repstad, 2007).

Då vi diskuterat val av hjälpmedel till intervjuerna pratade vi först om att använda oss av videokamera men kom fram till att detta förmodligen skulle hämma intervjupersonerna och ge en negativ inverkan på intervjun. Vi kom även fram till att videokameran inte var relevant som ett hjälpmedel för vår undersökning, då vi inte kommer att fokusera på intervjupersonernas mimik eller kroppsspråk

Vi valde att i huvudsak använda oss av diktafon under intervjuerna men använde oss även av papper och penna som komplement för att anteckna intervjusvar som vi fann extra relevanta för vår undersökning. Diktafon valde vi att använda oss av under intervjuerna för att säkerställa att inte förbise viktiga uttalanden. Valet att använda oss av diktafon har vi gjort trots att vi är medvetna om att intervjupersonens svar kan

men det uppvägdes enligt oss av att vi kunde göra en korrekt transkribering av intervjuerna i efterhand. Vi bad intervjupersonerna om tillstånd att använda diktafon och upplyste dessa om att ingen annan kommer att lyssna på det inspelade materialet samt att då intervjun är bearbetad kommer materialet att förstöras (Johansson & Svedner, 2006).

Enkäter är en annan metod att använda sig av som kallas kvantitativ undersökning (Patel & Davidson, 2003). Vår erfarenhet från våra tidigare projektarbeten är att denna metod lämnar stor tolkningfrihet om inte frågan preciseras väl till den som besvarar enkäten. Detta kan leda till att redovisningen av svaren blir missvisande, då det inte går att säkerställa tolkningen av svaren med hjälp av preciserade följdfrågor. Om man vill undersöka frågor kring samband och fakta där frågan kan preciseras och svaret kan vara kort och koncist är enkätmetoden bra. Eftersträvas ett uttömmande svar på frågan är kvalitativ intervju en bättre metod då den ger ett mer fullständigt, uttömmande svar vilket få intervjupersoner orkar skriva ner vid enkätintervjuer (Johansson & Svedner, 2006).

3.2 Urval

Vi har valt att förlägga vår undersökning till en förskola i en mindre ort i södra Sverige. På denna förskola fanns tidigare en avdelning som var belägen i en paviljong på gården. Sedan sommaren 2009 är paviljongen borttagen och pedagoger samt barn på avdelningen som fanns däri är numera integrerade i de övriga avdelningarna i förskolan. Denna integration ledde till att en del av pedagogerna började engagera sig i utformningen av den fysiska inomhusmiljön vilket gjorde oss intresserade av att ha med just denna förskola i vår undersökning. Även det faktum att en av oss har personlig anknytning till förskolan genom vikariat vid upprepade tillfällen påverkade oss vid valet av förskola. Vårt val att förlägga undersökningen till endast en förskola grundar vi på att vi är intresserade av om det finns ett gemensamt uttalat förhållningssätt gällande utformningen av den fysiska inomhusmiljön, som genomsyrar alla avdelningarna på denna förskola.

Förskolan består av tre avdelningar med cirka tjugo till trettio barn per avdelning. Två av avdelningarna består av barn i åldrarna ett till fyra år och den tredje avdelningen är en femårsavdelning. Femåringarna vistas även på de andra avdelningarna en del av dagen, exempelvis vid måltiderna. Pedagogantalet på förskolan består av sexton personer med varierad grad av anställning i procent. Av dessa är tolv utbildade förskollärare, en utbildad barnskötare, två utbildade lärare samt en outbildad.

Vår tanke var att intervjua åtta pedagoger, vilket resulterade i intervjuer med sex förskollärare samt två lärare på förskolan. Det blir cirka två till tre pedagoger från respektive avdelning. Detta borde ge ett större underlag och en mer rättvis bild av om pedagogerna använt sig av didaktiska överväganden vid utformningen av den fysiska inomhusmiljön i förskolan. Vi resonerade kring att om vi valde att endast använda oss av en pedagog från varje avdelning fanns risken att underlaget inte gav en komplex bild. Intervjuade vi å andra sidan fler än två till tre pedagoger från varje avdelning bedömde vi att vi åtog oss en för stor uppgift på den begränsade tid vi har till vårt förfogande.

Med hänsyn till pedagogernas och förskoleavdelningarnas anonymitet kommer vi i arbetet att använda fingerade namn. De tre avdelningarna kommer att benämnas som Cirkeln, Kvadraten och Triangeln.

3.3 Genomförande

Vi ringde till den tilltänkta förskolan och gjorde en förfrågan om det fanns intresse av att vara med i vår undersökning kring de didaktiska övervägandena vid utformningen av den fysiska inomhusmiljön i förskolan. Eftersom intresse fanns kom vi tillsammans med förskolan överens om en tid för vårt besök samt sände över ett presentationsbrev till förskolan. I presentationsbrevet gav vi en kort beskrivning av vilka vi är samt beskrev vårt syfte med undersökningen. Vi redogjorde även för vilka metoder vi tänkt använda oss av när vi gör vår empiriska insamling samt angav ungerfärlig tidsåtgång för besöket på förskolan. I presentationsbrevet belyste vi även våra forskningsetiska överväganden. Genom vårt presentationsbrev gav vi även förskolan möjlighet att själv välja ut två till tre pedagoger som frivilligt ville medverka i undersökningen. Tillsammans med

presentationsbrevet tänkte vi även bifoga våra planerade intervjufrågor (se bilaga) för att ge pedagogerna möjlighet att reflektera över dessa innan tillfället för intervjun. Vid närmre eftertanke och vid samtal med vår handledare kom vi fram till att inte bifoga intervjufrågorna i förväg. Detta för att inte pedagogerna skulle kunna diskutera frågorna i förväg med varandra och påverka varandras svar, men även för att pedagogerna inte skulle känna sig stressade över antalet frågor samt frågornas innehåll innan intervjutillfället. Vi hade från början tänkt att vi båda två skulle sitta med vid alla intervjuerna. På grund av att flera pedagoger på avdelningarna var sjuka hade några av de pedagoger vi tänkt intervjua svårigheter med att lämna avdelningarna för intervjuer. Vi löste detta genom att en av oss gick in och ersatte den ordinarie pedagog på avdelningen som skulle intervjuas. Detta innebar att vi inte båda medverkade samtidigt vid alla intervjuer, men på detta vis kunde vi genomföra alla intervjuer vi hade planerat på utsatt tid.

Vid intervjutillfället tänkte vi använda oss av diktafon för att säkerställa att vi inte skulle gå miste om viktiga uttalanden. Då vi inte hade tillgång till egen diktafon och möjligheten till att låna en från högskolan över helgen var begränsad, bestämde vi oss för att använda oss av en mobiltelefon samt en videokamera med linsen på för ljudupptagningen vid intervjuerna. Som ett komplement har vi även använt oss av papper och penna för att anteckna intervjusvar som vi eventuellt funnit extra relevanta för vår undersökning . Vi har hållit enskilda intervjuer med varje intervjuperson så att intervjupersonernas svar varit oberoende av varandra. Då vi använt oss av kvalitativ metod vid intervjutillfällena utgick vi från de planerade frågorna. För att fördjupa informationen använde vi oss även av passande följdfrågor som vi ställde till intervjupersonerna. Vi delade upp antalet besvarade intervjuer lika mellan oss för att transkribera dem. Transkriberingen skedde enskilt då vi tyckte att det underlättade för oss tidsmässigt att arbeta enskilt med denna biten. Transkriberingen av intervjuerna skedde för att få en bättre översikt vid bearbetningen av intervjupersonernas svar vid analysen. Hade vi endast haft intervjuerna på ljudupptagning vid bearbetningen av analysen upplever vi att det hade varit svårare att jämföra och tolka de olika intervjupersonernas svar samtidigt.

3.4 Etiska överväganden

Vid vår kontakt med den utvalda förskolan var vi noggranna med att informera om vårt syfte med undersökningen samt vilka metoder vi tänkt använda oss av. Då vi planerade att använda oss av diktafon vid intervjutillfällena fick vi be intervjupersonerna om tillstånd för att använda diktafonen under intervjuerna. Vi framhöll för intervjupersonerna att deras svar är konfidentiella och att innehållet på bandet kommer att förstöras då undersökningen är slutförd. Vidare var vi tydliga med att upplysa intervjupersonerna om att deltagandet i intervjuerna är frivilligt samt att de kommer vara helt anonyma. Intervjupersonerna upplystes även om möjligheten att avbryta sitt deltagande, vilket de kan göra när de vill under undersökningens gång. Skulle så ske är vi medvetna om att vi inte kommer att kunna använda oss av det insamlade material rörande den intervjuperson som väljer att avbryta sitt deltagande. Det är viktigt att ta hänsyn till och använda sig av forskningsetiska principer då man genomför en undersökning (Vetenskapsrådet, 2009-10-20).

3.5 Analysbeskrivning

Tillsammans gick vi igenom den transkriberade empirin från intervjuerna. Efter genomläsning och diskussion av intervjusvaren delades dessa upp i kategorier efter dess innehåll vilka är den fysiska inomhusmiljön, tillgänglighet, inverkan samt medvetna pedagoger. Vi har valt att illustrera kategorierna med hjälp av citat från intervjusvaren samtidigt som vi har använt oss av kommenterande text. Detta tillvägagångssätt menar Patel & Davidson (2003) gör texten tydlig att tolka för läsaren. Vi tolkade materialet med utgångspunkt utifrån vårt syfte och våra frågeställningar, Hur tänker pedagogerna kring utformningen av den fysiska inomhusmiljön på förskolan? Vilken kunskap utgår pedagogerna ifrån vid utformningen av den fysiska inomhusmiljön på förskolan? Då vi hade tolkat den insamlade empirin och delat upp den i kategorier efter dess innehåll kopplade vi vår empiri till våra teoretiska utgångspunkter samt drog slutsatser utifrån detta.

4. Presentation av empiriskt material och analys

I följande avsnitt presenterar vi vårt empiriska material samt analyserar detta. I analysen kommer vi att använda oss av den teori och forskning som vi tagit upp tidigare i detta arbete. Som en avslutande del i detta avsnitt presenterar vi vår sammanfattning och våra slutsatser som vi har kunnat dra i relation till våra frågeställningar och tidigare forskning utifrån vår undersökning. Frågeställningarna som vi valt att utgå ifrån i vår undersökning är: Hur tänker pedagogerna kring utformningen av den fysiska inomhusmiljön på förskolan? Vilken kunskap utgår pedagogerna ifrån vid utformningen av den fysiska inomhusmiljön på förskolan?

4.1 Den fysiska inomhusmiljön – statisk eller föränderlig?

I detta avsnitt kommer vi att redogöra för hur pedagogerna tänker kring den fysiska inomhusmiljön på den förskola vi valt att genomföra vår undersökning. Vi kommer att presentera pedagogernas tankar utifrån de svar vi fått vid intervjuerna avdelningsvis. Inom området av den fysiska inomhusmiljön har vi i intervjufrågorna (se bilaga) tagit upp hur ofta inomhusmiljön förändras, vad som förändras samt om rummen på avdelningen har något bestämt syfte för vad som ska ske i dem. Vidare undrar vi om pedagogerna någon gång lockar barnen till aktivitet genom att förbereda eller förändra i miljön, som att till exempel påbörja bygget av en tågbana eller exponera böcker på ett för avdelningen nytt sätt. Något vi även resonerar kring i detta avsnitt är om det finns en gemensam uttalad tanke för förskolan bakom utformningen av den fysiska inomhusmiljön.

4.1.1 Avdelningen Cirkeln

Vi har intervjuat tre pedagoger på avdelningen Cirkeln. En av pedagogerna är utbildad förskollärare och tog sin examen 2007, de andra två är utbildade lärare till grundskolans

tidigare år och tog sin examen 2004 respektive 2005. Pedagogerna har arbetat på denna förskola mellan två till fyra år.

De tre intervjuade pedagogerna uppgav att det inte finns någon specifikt gemensam uttalad tanke bakom utformningen av den fysiska inomhusmiljön på förskolan. De berättar att lokalerna är byggda likadant på två av avdelningarna, men rummen är olika inredda. Det är upp till varje arbetslag på respektive avdelning att utforma miljön så att den blir trivsam. Dock angav en av de intervjuade pedagogerna att inomhusmiljön ska vara lustfylld och inspirerande. En annan av de intervjuade pedagogerna säger: ”Däremot så vill vi nog att eftersom det är en förskola så ska det vara någotsånär lika, inte för stora skillnader”. Vi håller med om uttalandet, på det sättet att vi anser att den pedagogiska grundtanken på en förskola ska vara densamma för alla avdelningar. Givetvis får sedan varje avdelning anpassa miljön efter den barngrupp de har för tillfället och dess behov.

När det gäller om rummen på avdelningen har ett bestämt syfte för vad som ska ske i det, är pedagogerna överens om att det finns en grundtanke bakom utformningen av varje rum, som till exempel rummet som de kallar röris. I detta rum kan barnen hoppa och springa samt har tillgång till bland annat bollar och rockringar. Detta stämmer överens med Nordin-Hultman (2008) som menar att varje rum måste ha en bakomliggande eftertanke. En av pedagogerna menar samtidigt att de inte är riktigt klara med utformningen av alla rum ännu: ”Vi är fortfarande i den processen som vi varit i de senaste tre åren att det kan synas ännu mer”.

Vid intervjun påpekar en av pedagogerna att barnen flyttar runt leksakerna mellan de olika rummen i sin lek, vilket vi upplever som positivt. Rummens syfte bör inte vara så starkt reglerade att inte barnen har kontroll över användningen och inte kan använda sina egna idéer för att kombinera olika material och leksaker (Nordin-Hultman, 2008).

Då vi undrar om de intervjuade pedagogerna på avdelningen Cirkeln någon gång lockar barnen till aktivitet genom att förbereda eller förändra i den fysiska inomhusmiljön, får vi ett enhetligt svar från samtliga tre pedagoger att det gör de inte. För att fånga barns uppmärksamhet och leda dem in en aktivitet kan man överraska med att ha arrangerat

nytt och överraskande arrangemang i kapprummet kan till exempel avleda barnen från att bli ledsna vid överlämningen mellan förälder och förskola. Istället för att enbart mötas av kläder och skor varje dag vid ankomsten möts barnen av något som fångar deras uppmärksamhet och lockar dem till att sätta igång en aktivitet (Lärarförbundet, 2004).

De intervjuade pedagogerna anser inte att den fysiska inomhusmiljön förändras ofta och då talar de om flyttning av möbler och byte av gardiner vilket sker i snitt en gång per termin. Pussel och spel byts ut mot dem som finns i förrådet flera gånger om året och kan på så vis upplevas som spännande och intressanta av barnen igen. Vi anser att det är bra att pussel och spel byts ut ofta, det man kanske även kan tänka på är att inte ha för mycket material framme samtidigt. Materialet synliggörs tydligare för barnen om inte allt exponeras på samma gång.

4.1.2 Avdelningen Triangeln

På avdelningen Triangeln har vi intervjuat tre pedagoger. Samtliga tre pedagoger är utbildade förskollärare och tog sin examen 1979, 1993 samt 2008. Pedagogerna har arbetat på denna förskola mellan två till fjorton år.

Då vi frågar pedagogerna om det finns någon gemensam uttalad tanke för förskolan bakom utformningen av den fysiska inomhusmiljön får vi olika svar från de tre intervjuade pedagogerna. En av pedagogerna tycker inte att det finns någon gemensam uttalad tanke medan en annan anser att det har funnits många tankar men att det inte finns någon som gäller för förskolan i dag. Den tredje pedagogen svarar:” Den tanke som egentligen finns är att vi ska lägga stor vikt vid matematik och språk”.

Vi ställer då frågan till pedagogen om denna anser att man jobbar efter den tanken och om det syns då man kommer in på förskolan, men vid närmare eftertanke anser pedagogen inte att det syns men berättar att de har pratat mycket på avdelningen pedagogerna emellan om hur det ska synliggöras hur de arbetar.

Pedagogerna på avdelningen Triangeln anser att rummen på avdelningen har ett bestämt syfte för vad som ska ske däri. En av pedagogerna berättar att de sätter upp lappar på dörrarna som signalerar vad rummet har för syfte, till exempel djurrummet, vårt lilla hem eller byggrummet. Vi ställer frågan till de tre pedagogerna om barnen fått vara med och bestämma vid utformningen av den fysiska inomhusmiljön i de olika rummen. En av de intervjuade pedagogerna berättar att barnen var involverade till en del angående var materialet skulle placeras i dockvrån, men det var pedagogerna som stod för planeringen och resten av utformningen av rummet. De andra två pedagogerna anser inte att barnen är delaktiga i utformningen av inomhusmiljön. Det är pedagogerna på avdelningen som beslutar om utformningen vid planeringsmöten och vi får känslan av att de inte reflekterar över att de bör göra barnen delaktiga. För att barnen ska känna sig kompetenta bör de få känna sig delaktiga genom att göra sin röst hörd och bli lyssnade på samt bli respekterade för sin åsikt (Johansson & Pramling Samuelsson, 2003).

Den fysiska inomhusmiljön på avdelningen Triangeln förändras inte så ofta enligt de tre intervjuade pedagogerna. Det kan vara att ett bord eller en hylla flyttas ibland, mest för att göra miljön mer praktiskt utformad enligt pedagogernas mening. Vi ställer oss frågande till för vem miljön ska utformas praktiskt, är det för pedagogerna eller barnen? En av pedagogerna berättar att de även förändrar utbudet av pussel och spel samt vissa leksaker genom att plocka undan lite av det som finns framme och byta ut detta mot liknande material som finns i förrådet. Enligt Johansson & Pramling Samuelsson (2003) kan inomhusmiljön inte vara statisk utan bör anpassas efter de förändringar som sker i barngruppen om man som pedagog vill att den ska vara en plats som stärker och främjar barnens kompetenser.

4.1.3 Avdelningen Kvadraten

På avdelningen Kvadraten arbetar två pedagoger vilka vi har intervjuat. Avdelningen är en renodlad femårsavdelning. En av pedagogerna tog sin examen som lärare 2005 och har sedan vidareutbildat sig på distans till förskollärare och tog denna examen 2009. Den andra pedagogen tog sin examen 1983 som förskollärare. Pedagogerna har arbetat på denna förskola i ett år respektive fyra år.

Någon gemensam uttalad tanke för förskolan bakom utformningen av den fysiska inomhusmiljön finns inte anser de intervjuade pedagogerna på avdelningen Kvadraten. En av pedagogerna säger:”Nej, det är sånt som bara lever kvar. Det är mycket som lever i väggarna”.

Att rummen på avdelningen har ett bestämt syfte för vad som ska ske i dessa är de två intervjuade pedagogerna överens om. De större rummen på avdelningen är uppdelade i hörnor och vrår där varje hörna och vrå har ett tydligt och bestämt syfte vilket kan relateras till Björklid (2005) som menar att rum kan vara indelade i hörnor tydligt inredda för olika områden. Pedagogerna menar att avgränsningar av rummet med hyllor skapar ett lugnare klimat eftersom det blir grupperingar bland barnen då de leker, alla samlas inte på ett ställe. En stor öppen yta kan göra att barnen lockas till att springa runt och hoppa.

De intervjuade pedagogerna på avdelningen Kvadraten anser inte att de förändrar i den fysiska inomhusmiljön mer än en gång per termin. Pussel och spel byts ut efterhand under terminens gång. Pedagogerna anser inte att de lockar barnen till aktivitet genom att förbereda eller förändra i miljön men berättar att barnen har fått lov att börja spara påbörjade aktiviteter som till exempel byggen. Låter man som pedagog barnen spara sina produkter från dag till dag kan barnen gå direkt in i den redan påbörjade aktiviteten samtidigt som man ger barnen möjlighet att fortsätta sin aktivitet i samma grupp under en längre period (Björklid, 2005). Att barnen får spara sina påbörjade aktiviteter som till exempel byggen har vi i princip aldrig upplevt ute i förskolans verksamhet. Vi anser att det borde vara en självklarhet att inte alltid behöva plocka undan det man lagt ner tid på att exempelvis bygga upp. Vi tolkar det som om det går på rutin, ingen pedagog tänker efter varför, allt ska vara undanplockat på bestämda tider så som vid samling, innan maten och innan man går ut.

4.2 Tillgänglighet – åtkomligt eller bekvämt?

genomföra vår undersökning. Vi kommer att presentera pedagogernas tankar utifrån de svar vi fått vid intervjuerna avdelningsvis. Inom området för tillgänglighet har vi i intervjufrågorna (se bilaga) tagit upp om pedagogerna anser att materialet som finns på avdelningen synliggörs för barnen samt om pedagogerna anser att barnen har tillgång till allt material som finns på avdelningen.

4.2.1 Avdelningen Cirkeln

Samtliga tre intervjuade pedagoger anser att materialet synliggörs för barnen genom att det är placerat på hyllor eller i backar och lådor som är uppmärkta med bilder på det som finns inuti. Allt material är inte placerat i barnens nivå men de intervjuade pedagogerna menar att barnen kan se allt material. Vi ställer oss frågande till om pedagogerna har gått ner på barnens nivå och reflekterat över vad som är synligt ur barnens perspektiv i förhållande till barnens längd. Barnens litenhet framhävs då en del av materialet är placerat över huvudet på barnen till exempel på höga hyllor då man utgår ifrån att det är de vuxna som har normalstorleken vid utformningen av den fysiska inomhusmiljön (Nordin-Hultman, 2004).

Pedagogerna som vi har intervjuat på avdelningen Cirkeln bedömer att barnen på avdelningen har tillgång till allt material som finns på avdelningen. Materialet barnen inte når eller som inte står framme exempelvis pärlor, saxar och lera kan barnen be om hjälp med att få nertaget av en pedagog. ”Målarbilder ber de om fast att de når och vet var det finns och så, de är väldigt duktiga eller vad man ska säga på att fråga eller be om saker”. Enligt Björklid (2005) ska barnen inte behöva be en pedagog om hjälp utan den fysiska inomhusmiljön bör vara självinstruerande så att barnen kan klara sig själva. Vi ställer oss frågande till om barnen verkligen har tillgång till allt material då en av pedagogerna svarar:

Så det de inte har tillgång till är väl färg, för det tror jag väl knappt att de hade fått om de så hade bett om det. Det låter hemskt men jag tror faktiskt inte det. Om vi inte har grupp, för då är det så mycket rörelse och nej, då har vi färg överallt.

Enligt Nordin-Hultman (2004) är det material som är tillgängligt, så kallat rumsrent. Material som tillhör kategorin rumsrent är vanligen exempelvis papper, småbilar, tågbanor, utklädningskläder, klossar, lego. Material som är otillgängligt benämns som smutsigt. Till denna kategori hör material som kan skapa oordning och smutsa ner, exempelvis lera, flytande färg, vatten, klister och pärlor. Enligt vår mening ges barnen oftast ingen valmöjlighet att få skapa med de så kallade smutsiga materialen vid de tillfällen som de själva väljer. Oftast tas dessa material endast fram vid bestämda tillfällen, tillfällen som pedagogerna har valt.

4.2.2 Avdelningen Triangeln

Materialet på avdelningen Triangeln synliggörs inte för barnen enligt de tre intervjuade pedagogerna. De tre intervjuade pedagogerna har överrensstämmande svar, de anser att mycket av materialet är placerat högt upp på hyllorna för att de små barnen inte ska nå det. Två av pedagogerna anser att det skapar bekymmer för pedagogerna på avdelningen om till exempel pussel och spel är placerat för lågt. Då kan de små barnen välta ut och blanda bitarna vilket leder till att pedagogerna får lägga tid på att sortera, plocka upp och ställa i ordning materialet igen,

Och då ser dom ju inte det och det blir ju rätt så tradigt. Men samtidigt är det svårt, man har alltid haft perioder då man tänkt, nu ska vi ha det nere, nu ska vi ha det så fint och sen efter två veckors plockande hela tiden är man

så trött på det så då åker det upp på hyllan igen.

En av de intervjuade pedagogerna uttrycker att man som pedagog nog gärna går i fällan av att allt material inte kan stå tillgängligt för de små barnen eftersom det finns material som kan vara farligt för de minsta. Vidare resonerar pedagogen att det nog egentligen är en gammal klyscha och att man som pedagog är bekväm och feg. Hon anser att barn kan lära sig att hantera allt material som de får tillgång till beroende på hur materialet introduceras för barnen. Vi är av samma mening som den intervjuade pedagogen och har även läst i Lyssnandets pedagogik där Åberg & Lenz Taguchi (2005) beskriver vikten av att göra barnen delaktiga i processen som rör introduktionen av materialet. Det är väsentligt att barn och pedagoger tillsammans diskuterar exempelvis placering av

material och hur ordning i hyllor ska efterhållas, vilket måste vara en diskussion som hålls levande och är återkommande. Den fysiska inomhusmiljöns utformning på avdelningen bör vara allas ansvar och alla bör vara delaktiga. Barnen måste få vara delaktiga vid beslut som rör deras egen vardag då det gäller förhållningssätt och regler om de ska kunna utveckla sin förmåga att förstå och handla efter demokratiska principer.

4.2.3 Avdelningen Kvadraten

De två intervjuade pedagogerna på avdelningen Kvadraten är båda överens om att allt material är synligt och tillgängligt för barnen. Detta menar de intervjuade pedagogerna beror på att det är en renodlad femårsavdelning men tillägger att på de andra avdelningarna på förskolan kan allt material inte vara tillgängligt då det finns små barn där. En av de intervjuade pedagogerna berättar att det finns en hylla på avdelningen som de kallar ”Frökenhyllan”, vilken är synlig för barnen men avsedd för pedagogerna att förvara material på. Materialet på hyllan byts ut ett par gånger per termin mot material som finns placerat på övriga hyllor på avdelningen. På vår fråga om barnen kan se vad som finns på ”Frökenhyllan” svarar den tillfrågade pedagogen:

Ja, det är precis vid toaletterna och då kan de se den när de står där och köar. Så de har ju verkligen chans att se där, och där kommer förslag ibland om där är någon som är lite framåt och vill, och då kan vi ta fram. Det är ju inte så att när de frågar så säger vi att det tar vi inte fram förrän i januari. Ser det spännande ut

så tar vi faktiskt fram det.

Vi ställer oss frågande till om materialet på ”Frökenhyllan” är tillgängligt för alla barnen då alla barn kanske inte är lika framåt och vågar be om saker?

4.3 Inverkan – eftertanke eller slentrian?

I följande avsnitt tar vi upp hur de intervjuade pedagogerna på respektive avdelning tänker kring vilken inverkan utformningen av den fysiska inomhusmiljön har på barnen

och pedagogerna på den förskolan vi valt att genomföra vår undersökning. Pedagogernas tankar presenteras avdelningsvis utifrån de svar vi fått av pedagogerna vid intervjuerna. Inom området för inverkan har vi i intervjufrågorna (se bilaga) tagit upp betydelsen av utformningen av den fysiska inomhusmiljön på avdelningen för pedagogerna och barnen. Vi kommer även att beröra pedagogernas tankar kring lokalernas utformning, färgsammansättning samt ljud och ljus på avdelningen.

4.3.1 Avdelningen Cirkeln

Samtliga tre intervjuade pedagoger anser att utformningen av den fysiska inomhusmiljön på avdelningen har stor betydelse för både barnen och pedagogerna. Bland annat tar en av pedagogerna upp betydelsen av hur lokalerna är konstruerade. Pedagogen menar att ljudnivå, ljussättning samt ljusinsläpp utifrån påverkar hur man mår både fysiskt och psykiskt Detta skriver även Björklid (2005) då hon nämner att förhållanden som påverkar barns vardag och lärande är hög ljudnivå samt dålig belysning. Björklid tar även upp betydelsen av de estetiska kvalitéerna för psykiskt och fysiskt välbefinnande. En av de intervjuade pedagogerna säger:”Miljön påverkar på många sätt. Från hur estetiskt trevligt man upplever något till trista saker som ljudnivå eller antal barn på stor eller liten yta”.

Då det gäller sammansättning av färger i inomhusmiljön på till exempel kuddar och mattor, väljer pedagogerna på avdelningen färger som är lugna och sköna för ögat och väljer bort de färger som de anser skrikiga.

4.3.2 Avdelningen Triangeln

Den fysiska inomhusmiljön har stor betydelse både för barnen och för pedagogerna anser de tre intervjuade pedagogerna på avdelningen. De tänker mycket på färgsättningen på väggarna, men har inte diskuterat det ingående med varandra. Det som pedagogerna tänker på i vardagen då de gör inköp är att färgerna ska harmoniera och matcha med övrig inredning då det gäller exempelvis mattor, soffor och kuddar. Vid

vårt besök på avdelningen fick vi inte intrycket av att färgerna på mattor och soffor harmonierar så väl med varandra som pedagogerna ger uttryck för. Vi undrar om det kan vara så att pedagogerna blir förblindade och inte reflekterar över den miljö som de vistas i dagligen.

Även om de intervjuade pedagogerna ibland diskuterar utformningen av den fysiska inomhusmiljön på deras avdelning har de på grund av tidsbrist svårt för att få diskussionerna att leda till en förändring.

Vi har pratat hela terminen om att träffas och möblera om här på avdelningen också för att ha mer tanke bakom det men än så länge har vi inte fått till det. Vi har nog ställt in det typ sex gånger nu.

Miljön utformar sig aldrig själv utan fordrar stort ansvar och engagemang från både pedagogerna och barnen. Som pedagog bör man tänka på att miljön aldrig är färdig, den bör vara i ständig förändring för att anpassas efter barnen (Åberg & Lenz Taguchi, 2005).

4.3.3 Avdelningen Kvadraten

En av de intervjuade pedagogerna på avdelningen har inte funderat så mycket på om utformningen av den fysiska inomhusmiljön har någon betydelse i dennes arbete innan vi ställer frågan.”Ja, det måste den ju ha, när man tänker. Man kanske inte tänker så på det, att den har det. Men när ni ställer frågan så här är det ju ändå viktigt. För att rygg och så ska hålla”.

Den andra pedagogen känner att miljön på avdelningen inte är så tillåtande, den är styrd till att vara på ett visst sätt. Pedagogen menar att inomhusmiljön på avdelningen är statisk för att vissa saker har sin givna plats av gammal vana.

En kaplastav för barnen kan faktiskt vara en baguette om man ska på utflykt men för oss ska de ligga i en blå back. Så jag kan känna att det är vi som hindrar barnen mer än det är miljön många gånger.

Vi instämmer med pedagogen som anser att det inte alltid är den fysiska inomhusmiljön som hindrar barnen utan att det ofta kan vara vi pedagoger som gör detta genom att inte vara flexibla och lyhörda. Petersson (2004) menar, för att skapa en bra inomhusmiljö måste pedagoger och barn kunna kommunicera för att bryta gamla tankemönster, så att bestämda normer inte ska hämma fantasier och idéer.

4.4 Medvetna pedagoger – barn- eller pedagogperspektiv?

I följande avsnitt redogör vi för vad de intervjuade pedagogerna anser om sin medvetenhet kring inomhusmiljön på den förskolan vi valt att genomföra vår undersökning. Vi kommer att presentera pedagogernas tankar utifrån de svar vi fått vid intervjuerna avdelningsvis. Inom området för medvetna pedagoger har vi i intervjufrågorna (se bilaga) tagit upp om pedagogerna använder sig av sin teoretiska kunskap i praktiken då det gäller utformningen av den fysiska inomhusmiljön, vad pedagogerna vill att den ska signalera till barn, föräldrar och utomstående. Vidare tar vi upp om pedagogerna anser att de reflekterar i arbetslaget kring utformningen av den fysiska inomhusmiljön samt om flexibilitet finns att förändra tillfälligt i denna miljö utifrån barnens intresse.

4.4.1 Avdelningen Cirkeln

Leklust, lärlust och livslust är förskolans vision och detta anser en av de tre intervjuade pedagogerna ska kännas direkt då man kommer in på avdelningen Cirkeln. Det ska kännas välkomnande och barnen ska få lust att börja leka. ”En positiv plats för lek och lärande med glada färger och att det är barn som satt sin prägel ska märkas tydligt”.

En annan av de tre intervjuade pedagogerna på avdelningen säger att inomhusmiljön ska signalera till barn, föräldrar och utomstående att de har det mysigt och trevligt. Då vi nu analyserar vårt empiriska material ställer vi oss frågande till om man som utbildad pedagog inte borde använda sin utbildning och erfarenhet som referens vid reflektioner

kring vad den fysiska inomhusmiljön bör signalera. Bakom uttrycket ”mysigt och trevligt” anser vi inte det finns någon pedagogisk tanke.

Ingen av de tre intervjuade pedagogerna uppger att de använder sig av litteratur som de inte tidigare varit i kontakt med. Samtliga tre intervjuade pedagoger på avdelningen berättar att de använder sig av sin teoretiska kunskap från sina utbildningar då det gäller utformningen av inomhusmiljön. Det är viktigt att uppdatera sin teoretiska kunskap eftersom ens professionella yrkeskompetens fördjupas i samspelet mellan teori och praktik vilka belyser och utmanar varandra. Endast praktisk erfarenhet utan teoribakgrund är inte tillräckligt, då finns faran att kompetensen blir för snäv, erfarenhet som är beprövad riskerar att bara bli beprövad dumhet (Maltén, 2003).

Samtliga tre intervjuade pedagoger anser att de både i arbetslaget och enskilt reflekterar kring utformningen av den fysiska inomhusmiljön på avdelningen. Alla tre svarar överrensstämmande att dessa reflektioner leder till förändringar i miljön. ”Det tycker jag faktiskt att vi är duktiga på för någon tar på sig att se till att det blir gjort när vi har diskuterat det”.

Ingen av de tre intervjuade pedagogerna uppger att de har varit flexibla då det gäller att förändra tillfälligt i den fysiska inomhusmiljön utifrån barnens intresse. Att ändra tillfälligt utifrån barnens intresse kan till exempel vara att bygga upp en provisorisk scen och tillsammans med barnen tillverka diverse rekvisita om barnen visar ett stort intresse för att uppträda. Vår intervjufråga väckte dock eftertanke och de intervjuade pedagogerna menar att det hade varit spännande att realisera denna tanke. Den fysiska inomhusmiljön bör kunna förändras från dag till dag med små medel utifrån barnens intresse samt signalera till barnen att miljön är välkomnande och finns till för dem (Lärarförbundet, 2004).

Då vi frågar de intervjuade pedagogerna på avdelningen Cirkeln om barnen är delaktiga i utformningen av den fysiska inomhusmiljön svarar de alla tre att barnen inte är direkt delaktiga. Pedagogerna på avdelningen tänker utifrån barnens behov och menar då att barnen indirekt är delaktiga i utformningen av inomhusmiljön. Vi frågar en av de intervjuade pedagogerna om denna vet varför barnen inte görs delaktiga: ”Nej, faktiskt

Vi blir förundrade över de tre intervjuade pedagogernas svar eftersom verksamheten ska utgå från Läroplanen för förskolan och ställer oss frågande till om man, då det gäller barnens delaktighet, inte beaktar de mål och riktlinjer som ska följas ”Arbetslaget skall ansvara för att förskolan tillämpar ett demokratiskt arbetssätt där barnen aktivt deltar” (Skolverket, 1998, s. 12).

4.4.2 Avdelningen Triangeln

En av de tre intervjuade pedagogerna vill att inomhusmiljön på avdelningen ska signalera att det andas pedagogik och att det finns en tanke bakom utformningen av varje rum. De andra två intervjuade pedagogerna pratar om att det ska vara en inbjudande och inspirerande inomhusmiljö som signalerar kreativitet, trygghet, lust och glädje. En av de intervjuade pedagogerna nämner specifikt att den fysiska inomhusmiljön enligt förskolans vision ska signalera leklust, lärlust och livslust. Vi finner det intressant att det endast är två pedagoger som oberoende av varandra och från olika avdelningar på förskolan svarat att de vill att den fysiska inomhusmiljön, i enlighet med förskolans vision, ska signalera leklust, lärlust och livslust. Nu då vi vet att det finns en vision på förskolan är vi förundrade över att inte fler av de intervjuade pedagogerna nämner att miljön ska signalera leklust, lärlust och livslust.

Då det gäller att använda sig av sin teoretiska kunskap i praktiken gällande utformningen av den fysiska inomhusmiljön säger två av de tre intervjuade pedagogerna att de bland annat läser ny vetenskap i form av artiklar i till exempel i tidningen

Förskolan. ”Ja, i förskoletidningen finns det mycket idéer hämtat från olika förskolor

men kanske inte tung litteratur. Man är för trött när man kommer hem och har inte tid här. Det är mer artiklar”. Vi ser det som inspirerande för oss som blivande pedagoger att pedagoger som arbetar i verksamheten fördjupar och breddar sin kompetens genom individuell fortbildning precis som Maltén (2003) skriver. Genom denna individuella fortbildning håller sig pedagogerna uppdaterade med ny vetenskap vilket vi också har för avsikt att göra då vi kommer ut som verksamma pedagoger.

De tre intervjuade pedagogerna anser att de ofta reflekterar både individuellt och i arbetslaget kring utformningen av den fysiska inomhusmiljön på avdelningen. Alla tre

pedagogerna är eniga om att de kontinuerligt gör mindre förändringar i miljön på avdelningen. De känner dock även ett stort behov av en större förändring då pedagogerna vill skapa rum för olika aktiviteter. På vår följdfråga om reflektionerna inom arbetslaget leder till någon större förändring av den fysiska inomhusmiljön svarar en av pedagogerna:”Nej, det gör det inte för vi har jättemycket tankar kring det men aldrig någon tid att omsätta det i praktiken”. Åberg & Lenz Taguchi (2005) betonar vikten av att man som pedagog reflekterar över utformningen av inomhusmiljön på förskolan eftersom utformningen av denna miljö speglar uppfattningen pedagogerna har om barn och deras lärande samt förskolans roll.

Två av de intervjuade pedagogerna på avdelningen anser inte att de är så flexibla då det gäller att tillfälligt förändra i den fysiska inomhusmiljön utifrån barnens intresse som de kunde vara. Däremot svarar den tredje av de intervjuade pedagogerna:”Ja, det tycker jag vi är. Vi har till exempel ett teaterskynke som man kan sätta mellan en dörrpost och ibland står barnen där själv och spelar och ibland spelar en pedagog teater. Då förändras ju rummet lite”. Nu i efterhand inser vi att vi borde ha frågat pedagogen om teaterskynket tas fram på barnens initiativ eller om det är pedagogerna som bestämmer när teaterskynket ska tas fram. Denna följdfråga skulle vi ha ställt för att få svar på om pedagogerna agerat utifrån barnens intresse då det gäller den tillfälliga förändringen av inomhusmiljön med teaterskynket.

Vid frågan om pedagogerna anser att barnen är delaktiga i utformningen av den fysiska inomhusmiljön på avdelningen svarar de tre intervjuade pedagogerna att barnen inte är delaktiga fullt ut. En av de intervjuade pedagogerna anser att denna pratar mycket med barnen för att involvera dem och få dem att känna sig delaktiga kring utformningen av det planerade rörelserummet vilket denna pedagog har ansvar för. En annan av de tre intervjuade pedagogerna menar då det gäller barnens delaktighet att det har med den blandade åldersgruppen, ett- till fyraåringar, att göra. Vid vår följdfråga om de äldre barnen, som kan uttrycka sin önskan i tal, får vara delaktiga svarar pedagogen:”Vi har nog aldrig hört vad barnen vill. Men å andra sidan introducerar vi alltid rummen och berättar vad som ska ske i rummet. Introduktionen tycker jag funkar bra, men vi har aldrig frågat barnen vad jag minns”.

Detta gör oss påminda om då vi hade vår verksamhetsförlagda tid. På våra partnerförskolor upplevde vi inte att barnen var delaktiga då det gäller beslut i den utsträckning som de bör vara då det gäller verksamheten. Som pedagog i förskolan bör man vara lyhörd för barns perspektiv genom att göra dem delaktiga i beslut från tidig ålder. För att barnen ska uppleva sig som kompetenta bör de få vara delaktiga vilket även handlar om rätten att som barn få ge uttryck för sin mening samt att bli hörsammad (Johansson & Pramling Samuelsson, 2003).

4.4.3 Avdelningen Kvadraten

På avdelningen Kvadraten vill de två intervjuade pedagogerna att den fysiska inomhusmiljön ska signalera lek, kreativitet och öppenhet för både barn, föräldrar och utomstående.

Wow! Här vill jag ha mina barn! Vilka roliga saker de får göra här och vilken kunskap de får. Att man inte bara visar leksaker utan att man visar en dokumentation och att man gjort det ”för att” så att man bollas dels mellan erbjudandet av material och hur vi använder det så att man får en förståelse.

Då vi hör detta blir vi glada och känner oss inspirerade att få börja arbeta som pedagoger. Det är så här vi skulle vilja att alla pedagogers inställning är till sin verksamhet.

En av de intervjuade pedagogerna anser sig använda sig av teoretisk kunskap i praktiken då det gäller utformningen av den fysiska inomhusmiljön. Pedagogen läser litteratur och reflekterar samt omsätter sina kunskaper i praktiken. Båda pedagogerna nämner att de nyligen tagit till sig forskning via litteratur och föreläsning då det gäller genuspedagogik. Vid intervjun nämner pedagogerna att de börjat reflektera mer över utformningen av inomhusmiljön både individuellt och tillsammans. En av de intervjuade pedagogerna berättar bland annat att de på avdelningen har börjat reflektera över hur de mest könskodade leksakerna är fördelade i de olika rummen. För att inte befästa gamla könsmönster bör man som pedagog aktivt öka sin medvetenhet kring könsroller. Pedagoger bör även utifrån könsperspektiv se på verksamhetens innehåll och

mål för att öka medvetenheten kring sitt eget förhållningssätt och handlingsmönster (Granberg, 1998).

Då vi frågar om flexibilitet finns att förändra tillfälligt i den fysiska inomhusmiljön svarar de intervjuade pedagogerna att de försöker så gott de kan och menar att intresset och välviljan finns. Båda pedagogerna nämner att deras kollega har sagt upp sin tjänst och tror att det kommer att vara lättare att vara flexibel i fortsättningen då de bara är två pedagoger på avdelningen som ska komma överens De två intervjuade pedagogerna som blir kvar på avdelningen delar samma inställning då det gäller att tillfälligt förändra i inomhusmiljön utifrån barnens intresse. Av det som kom fram vid intervjuerna tolkar vi det som att de två intervjuade pedagogerna är medvetna om vikten att lyssna in barnen och ta tillvara barnens tankar och idéer då det gäller att tillfälligt förändra i inomhusmiljön på avdelningen. Som pedagog bör man vara lyhörd, flexibel och kunna förändra i den fysiska inomhusmiljön med enkla medel utifrån barnens intresse (De Jong, 1995).

Vid frågan till en av de intervjuade pedagogerna, om barnen är delaktiga vid utformningen av inomhusmiljön svarar denna: ”Ärligt talat vet jag inte. Man glömmer barnen för ofta”. Det är lättare att diskutera utformningen av miljön vid kvällsplaneringen då det är lugnare och man har tid att sitta ner tillsammans i arbetslaget anser den andra pedagogen och antyder samtidigt att de är dåliga på att höra vad barnen har för idéer samt göra barnen mer delaktiga. Enligt Johansson & Pramling Samuelsson (2003) bör man som förskollärare ställa sig frågor utifrån barnens perspektiv som: Upplever jag att pedagogerna lyssnar på mig? Känner jag mig delaktig i det som händer på avdelningen?

4.5 Sammanfattning och slutsatser

Man kan sammanfattningsvis säga att det inte framgår med tydlighet om det finns någon gemensam uttalad tanke bakom utformningen av den fysiska inomhusmiljön på förskolan. Det framkommer vid intervjun att rumsindelningen på avdelningarna är snarlika och samtliga pedagoger menar att varje rum har ett bestämt syfte.

Inomhusmiljön förändras inte mer än någon gång per år, dock byts till exempel pussel och spel ut oftare. Vi tänker att den fysiska inomhusmiljön bör anpassas utefter barngruppen vilket leder till frågan om inte rumsindelningen på avdelningarna och dess syfte borde förändras oftare? Inomhusmiljön bör varieras utifrån barngruppen och inte vara statisk enligt Johansson & Pramling Samuelsson (2003).

Vid intervjuerna framkom det att tillfällig förändring i den fysiska inomhusmiljön för att locka och inspirera barnen till aktivitet inte sker. Pedagogerna berättar att de inte medvetet gör tillfälliga förändringar i inomhusmiljön, vilket vi blir ganska förvånade över eftersom vi upplever det som att man med små ändringar enkelt kan förnya i miljön. Kan de intervjuade pedagogernas svar bero på att det har blivit rutin med att var sak har sin plats och att det ska vara städat och undanplockat? Vi menar att det inte alltid behöver vara stora förändringar som sker i miljön utan det kan till exempel vara en mindre ändring som att presentera böckerna på avdelningen på ett nytt sätt.

Då det gäller om materialet på avdelningen synliggörs för barnen samt om de har tillgång till allt material råder det delade meningar om avdelningarna emellan. På en av avdelningarna menar de intervjuade pedagogerna att allt materialet synliggörs för barnen, materialet är placerat högt upp men barnen kan se det. Pedagogerna på denna avdelning anser att barnen har tillgång till allt material även om de måste be en vuxen om hjälp för att nå materialet. Kan man som pedagog anse att materialet i själva verket är tillgängligt för barnen då de inte själva har möjlighet att komma åt materialet? De intervjuade pedagogerna på en av de andra avdelningarna menar att allt material inte synliggörs för barnen då en del av materialet är placerat högt upp. Tillgängligheten till allt materialet för barnen upplever vi kommer i andra hand då pedagogerna menar att en del av materialet måste placeras högt upp för att de minsta barnen inte ska komma åt det. En del av materialet anses som farligt och en del av materialet anses skapa oordning om det välts ut, vilket ger mer arbete för pedagogerna. Vi undrar om placeringen och tillgängligheten av materialet för barnen har med pedagogernas bekvämlighet att göra eller om det är omedvetna traditioner som styr? Det kanske även kan ha med tidsbrist att göra eftersom pedagogerna anser sig få lägga en del av sin tid på att ställa i ordning efter barnen? Vi tror att man som pedagog skulle kunna förebygga detta genom att göra barnen mer delaktiga då det gäller förhållningssätt och regler kring utformningen av den

fysiska inomhusmiljön, vilket även Åberg & Lenz Taguchi (2005) tar upp när de skriver om vikten av att göra barn delaktiga i beslut kring deras vardagssituationer.

Samtliga intervjuade pedagoger på förskolan anser att utformningen av den fysiska inomhusmiljön och den inverkan den har är av betydelse för barnen samt pedagogerna. Pedagogernas tankar rör sig mestadels kring färgsammansättningen i lokalerna och hur textilier och möbler harmonierar med varandra. Större förändringar sker sällan på grund av tidsbrist enligt en del av de intervjuade pedagogerna, även om pedagogerna i arbetslaget diskuterar hur de skulle kunna förändra i inomhusmiljön. Varför leder pedagogernas eftertanke och diskussion inte till någon större förändring i den fysiska inomhusmiljön? Beror det endast på tidsbrist eller kan det vara så att man som pedagog har svårt att ta sig ur invanda mönster?

De intervjuade pedagogerna på de tre olika avdelningarna menar att inomhusmiljön ska signalera till barn, föräldrar och utomstående att den är inbjudande, inspirerande och välkomnande. Den ska även signalera lek, kreativitet, öppenhet samt andas pedagogik. Vi upplever det som positivt att höra dessa tankar från pedagogerna, samtidigt inser vi nu i efterhand att vi skulle ha ställt en följdfråga om pedagogerna anser att den fysiska inomhusmiljön på respektive avdelningar signalerar detta till barn, föräldrar och utomstående.

Flertalet av de intervjuade pedagogerna berättar att de använder sig av sin teoretiska kunskap i praktiken som de bär med sig från sina respektive utbildningar då det gäller utformningen av den fysiska inomhusmiljön. Vidare berättar pedagogerna att de reflekterar både enskilt och tillsammans i respektive arbetslag kring utformningen av inomhusmiljön samt läser ny forskning i form av artiklar inom området. Vi upplever pedagogerna som engagerande i sin profession då de fortbildar sig individuellt genom att läsa ny forskning vilket stämmer överrens med Malten (2003) som skriver om vikten för pedagoger att bredda sin kompetens.

Förändra i den fysiska inomhusmiljön utifrån barnens intresse är inget de intervjuade pedagogerna gör, enligt de intervjusvar vi får. Några av pedagogerna menar dock att det finns ett intresse för att prova på att göra det nu när vår fråga har lyft upp ämnet till