1
LÄRARUTBILDNINGEN
Lärande och samhälle
Barn Unga Samhälle
Examensarbete
15 högskolepoäng, grundnivå
Demokrati i förskolan
-En studie om pedagogers perspektiv på barns inflytande och delaktighet
Preschool democracy
- A study of pedagogues´ perspective on children´s influence and participation
Alexandra Forsthager Cecilia Glans
Lärarexamen 210 hp Examinator: Johan Dahlbeck Barn- och ungdomsvetenskap Handledare: Peter Lilja 2015- 01- 07
3
Sammanfattning
Forsthager, A. & Glans, C. (2014).
Demokrati i förskolan - en studie om pedagogers perspektiv på barns inflytande
och delaktighet. Högskolan i Malmö.
I
denna studie får ni ta del av fyra pedagogers perspektiv på hinder och möjligheter för barns delaktighet och inflytande i förskolan. De teorier vi använt oss av är teorier som utgår från begreppet demokrati där inflytande och delaktighet inte går att bortse från. Vi valde att göra kvalitativa forskningsintervjuer för att kunna ta del av pedagogernas beskrivning av vilka hinder och möjligheter de upplever i sitt vardagliga arbete med barnen. Denna intervjuform valdes för att bättre kunna nå våra informanters erfarenheter och perspektiv. Genom våra teorier och tidigare forskning har vi kommit fram till ett resultat som visar att pedagoger upplever att det finns många faktorer i deras arbete med barnen som både hindrar och öppnar upp för möjligheter för barns inflytande. Dessa faktorer är bland annat rutinsituationer, den fysiska miljön och dess material samt det verbala- och ickeverbala språket. Arbetet kan försvåras av tidsbrist då pedagogerna känner att de inte räcker till för varje barn. De nämner även att det råder personalbrist, de uttrycker en stark önskan om fler pedagoger i förskolan. Denna personalbrist kan leda till stress hos pedagogerna.5
Förord
Vi vill rikta ett stort tack till de två förskolor som vi fick besöka för att intervjua pedagoger. Tack för att ni tog er tid och delade med er av era erfarenheter och tankar.
Vi vill även tacka vår handledare, Peter Lilja, för stöd och vägledning. Tack för att du lyssnat på våra tankar och idéer och gett oss nya insikter genom processen.
Alexandra Forsthager och Cecilia Glans Malmö högskola, december 2014
6
Innehållsförteckning
1. Inledning ... 8
2. Syfte och frågeställningar ... 11
3. Tidigare forskning ... 12
3.1 Demokrati i förskolan ... 12
3.2 Inflytande och delaktighet ... 13
4. Teori... 16
4.1Biestas demokratibegrepp ... 16
4.2 Inflytande och delaktighet ... 17
5. Metod ... 18
5.1 Metodval ... 18
5.2 Urval ... 19
5.3 Genomförande ... 19
5.4 Forskningsetiska övervägande ... 20
5.5 Analysmetod ... 20
6. Resultat och analys av intervjuerna ... 22
6.1 Förhållningssätt ... 22
6.2 Observationer som verktyg för inflytande... 25
6.3 Lärmiljöer ... 26
6.4 Projekt och planerad pedagogisk tid ... 27
6.5 Hinder och möjligheter i arbetet med demokrati och barns inflytande ... 28
7 Slutsatser och diskussion ... 34
8 Litteraturlista ... 37
9 Bilaga ... 39
8
1. Inledning
Vi har valt att undersöka, inte om utan hur och när, pedagoger ger barn inflytande och delaktighet i förskolan. Förskolan i Sverige ska, enligt styrdokument, vila på demokratiska värderingar och vi vill ta reda på hur förskollärare ser på vilka hinder och möjligheter som finns för detta. Vårt fokus ligger på de vuxna då det är ganska väldokumenterat att barn ofta känner att de inte har så särskilt stort utrymme för inflytande och delaktighet, utan att det är de vuxna som bestämmer (Arnér & Tellgren, 2006). Förskolemiljön ska vara en mötesplats där alla barns inflytande och delaktighet ska kunna mötas. Traditionellt har det pedagogiska tänkandet handlat om att barn ska lära sig av vuxna -förmedlingspedagogik- medan det numera heter att barn ska ges mycket mer utrymme och kunna påverka sin vardag. Genom den reviderade läroplanen ges just demokratiuppdraget i förskolan en starkare betydelse. Under rubriken Barns inflytande står det att alla barn bör få möjlighet att utveckla sin förmåga att uttrycka sina åsikter, att ta ansvar och att delta i olika former av samarbete och
beslutsfattande (Lpfö 98/2010).
Hur ser förskollärare själva på begreppen inflytande, delaktighet och demokrati och hur anser de att dessa begrepp tar sig uttryck i förskolans vardag? Vår upplevelse är att det ibland inte syns så mycket spår av de individuella barnen som går i förskolan. De dokumentationer som ofta är uppsatta på förskolor är bilder som barnen skapat i grupp efter en förebild och därför ser de ofta likartade ut. Barnens skapande blir en massproduktion där alla ska göra samma sak. Exempelvis är vår upplevelse att förskolor ofta arbetar tematiskt efter årstiderna, där alla barn till exempel ska skapa höstlöv på hösten. Vi ser det som att det alltjämt ser ganska likartat ut på förskolor idag. Det projektinriktade arbetssättet kan som Åberg och Lenz Taguchi (2005) menar bli mer lustfyllt och lärorikt när man utgår från barnens intresse och idéer. Det demokratiska förhållningssättet som bör råda i förskolan handlar inte bara om att ge barn möjligheter till egna val utan det handlar framförallt om att barn ska få utvecklas på sina egna villkor och utifrån sina egna intressen (Ekelund, 2011). Skulle ett projekt handlat om höstlöv om pedagogerna utgått från barnens intresse? Hade det verkligen inte synts mer spår av till exempel Hello Kitty, Spindelmannen, Ninja Turtles eller Bamse om de vuxna i
förskolan vågade släppa in barnen mer? Vi är nyfikna på hur pedagoger ser på sitt arbete med barnens inflytande.
9
Om man tittar tillbaka på vilken betydelse begreppet demokrati har haft i förskolan, så handlade det förr om att barnen, främst de äldre barnen, skulle ges möjlighet att utveckla demokrati, genom delaktighet, som ett led i sin utveckling. De vuxna skulle finnas som stöd för barnen och hjälpa dem utveckla sitt kunnande till ansvarstagande och självständighet.
På 1980- talet skrevs i Pedagogiskt program för förskolan (Socialstyrelsen 1987:3) att förskolan både skulle tillgodose barnens och samhällets behov. Samhällets behov sades då bestå av att de barn som växte upp erövrade de rätta värderingarna för demokratins fortlevnad. Vad som skiljer innehållet i Lpfö 98 från dess föregångare Pedagogiskt
program för förskolan är dock bland annat att dagens läroplan förespråkar alla barns inflytande och delaktighet, oavsett ålder, medans det förut var främst de äldre barnen som
skulle involveras i gemensamt beslutsfattande (Westlund, 2010).
Arnér och Tellgren (2006) menar att om förskolan är en öppen och tillåtande miljö där barnen känner att de vågar uttrycka sina uppfattningar och tankar så kan detta leda till att det
demokratiska förhållningssättet gynnas. Det kan också få den positiva effekten av att det grundläggs en förståelse för vad demokrati är hos barnen (Biesta, 2003). Förskolan ska lägga grunden för att barnen ska förstå vad demokrati är. De sociala kontakter som barnen i
förskolan utvecklar ger förutsättning för att de alltefter förmåga ska kunna ansvara för sina egna handlingar och för miljön i förskolan. Utifrån de behov och intressen som barnen ger uttryck för, ska förskolan utforma sin miljö och planeringen av den pedagogiska
verksamheten (Lpfö 98/2010). Det är således förskolans ansvar att tillämpa ett demokratiskt arbetssätt och skapa en demokratisk miljö för barnen i förskolan. Det står i skollagen
(2010:800) att förskolan ska vila på demokratins grund och att utbildningen i densamma ska ge barn möjlighet att både inhämta och utveckla kunskaper. Skollagen ska främja alla barns utveckling och deras lärande och ge dem en livslång lust för att lära. En viktig uppgift är också den att förmedla och förankra respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande demokratiska värderingar som det svenska samhället vilar på. Både i läroplanen (Lpfö98/2010) och i Barnkonventionen (UD, 2006) står det att läsa om hur barn ska ges rätt att göra sina röster hörda och få samma respekt som andra medborgare i samhället (Arnér, 2009).
Med tanke på ovanstående så är vi intresserade av det demokratiska arbetet i förskolan ur ett pedagogperspektiv. Det pedagogiska uppdraget har genom åren förändrats och vi ser det då
10
som intressant att ta reda på mer om hur pedagoger arbetar med barns inflytande och
delaktighet. Syftet är att försöka ringa in vad pedagoger upplever som hinder/möjligheter för barns inflytande och delaktighet.
11
2. Syfte och frågeställningar
Detta arbete syftar således till att undersöka vilka hinder och/eller möjligheter förskollärare upplever i sitt arbete med barns inflytande och delaktighet. Vi vill se på det ur pedagogernas perspektiv, hur tar det sig uttryck i deras vardagliga arbete med barnen? Våra frågeställningar är följande:
På vilket sätt synliggörs det demokratiska arbetet i förskolan för pedagoger?
Vilka hinder och möjligheter för barns inflytande och delaktighet upplever pedagoger i sitt demokratiuppdrag?
12
3. Tidigare forskning
I detta kapitel redogör vi för tidigare forskning kring de begrepp som vi valt att använda i vår undersökning. Begreppen vi valt att belysa är demokrati, inflytande och delaktighet.
Anledning till att vi valde de här begreppen är att det inte går att diskutera pedagogers förhållningssätt och tankar kring om och hur barn får inflytande i förskolan samt vilka
hinder/möjligheter förskollärare upplever att det finns utan att använda sig av de begrepp som vi har valt.
3.1 Demokrati i förskolan
Demokrati kan både betyda att bestämma för sig själv men även att bestämma tillsammans med andra. Som Westlund skriver kan den demokrati som utspelar sig i just förskolan bland annat vara det som sker i leken, att samspela och samarbeta och att kunna respektera att vi alla är olika (Westlund, 2010). I Westlunds studie (2011) kommer hon fram till att barns
inflytande är beroende av pedagogernas styrning. Hon menar att det inte är antingen barnen eller de vuxna som bestämmer, utan att friheten och styrningen bör gå hand i hand. Även om det är de vuxna som anger ramarna så kan barnen ändå påverka och utmana dessa. Det är i samspelet vuxna och barn emellan som inflytande kan ges utrymme. Man måste ta sitt eget ansvar i att alla ska komma till tals, att man lyssnar till både kamrater och vuxna och deras åsikter. Hon menar att det är viktigt att de vuxna inte bedömer barnen och deras utveckling, utan att det är verksamheten som ska utvecklas och tillmötesgå barnen och deras inflytande. Arnér och Tellgren (2006) menar att pedagoger ofta i all välmening talar om att ”alla ska få vara med” i leken men om man tittar på det ur ett demokratiskt etiskt perspektiv kan man se att det kanske inte är så demokratiskt. Författarna menar att pedagoger inte alltid är medvetna eller inser lekens och interaktionens komplexitet (a.a.). Det problematiska i det kan vara att pedagoger som menar att alla ska vara med då går över huvudet på de barn som kanske satt igång en lek och gjort upp om rollerna. De barnen kan lämnas med en känsla av att deras röster inte hade något värde. Deras önskan kan vara att få leka ostört. För att ge barnen en känsla av att de tas på allvar och blir lyssnade på, vilket är förutsättningen för inflytande och delaktighet, så måste pedagoger lyssna och ge barnen en chans att göra sina röster hörda i situationen. Ett av Arnérs resultat pekar på att när barn blir lyssnade på och ges utrymme för sina idéer och tankar, kan detta bidra till en både lugnare och mer givande vardag för barnen och de vuxna (Arnér, 2009).
13
Biesta (2003) menar att man antingen kan utbilda elever för demokrati eller å andra sidan
genom demokrati. Om skolan utbildar för demokrati menar han att det blir som en
förberedelse inför att eleverna i framtiden ska bli deltagare i ett demokratiskt samhälle. Det i sig utgör ett problem för utbildningen eftersom eleverna bara får lära sig abstrakt om
demokrati men inte konkret uppleva den. Biesta (a.a.) menar att man å andra sidan bättre kan grundlägga en demokratisk anda hos eleverna om man låter dem delta i en demokratisk miljö. Biesta anser att det bästa och mest kraftfulla sättet att utbilda för demokrati är genom
demokrati. Han menar också att om organisationen är odemokratisk så blir det svårt att få till en demokratisk anda. Det handlar om att få göra sina röster hörda men också om att lära sig att respektera andras.
Westlund (2010) hänvisar till Biestas tankar (2003) där han menar att demokrati istället är ett sätt att leva tillsammans med andra, att de små valen då gör att vi blir medvetna om att vi tycker olika och vill olika saker. Anser man att demokrati handlar om att göra sin röst hörd, göra val och komma fram till ett gemensamt beslut, kan de små valen tyckas vara
tillfredsställande för att man ska kunna anse att förskoledemokrati råder. Därför behövs det då respekt för varandras olikheter för att man uppriktigt ska kunna tala om demokrati (a.a.). Ska man tillägna sig Biestas (2003) syn på demokrati får samspelets betydelse en viktig roll.
3.2 Inflytande och delaktighet
Åberg och Lenz Taguchi skriver i sin bok Lyssnandets pedagogik- etik och demokrati i
pedagogiskt arbete (2005) om hur viktigt det är att verkligen arbeta tillsammans med barnen.
Detta innebär att verkligen lyssna, genuint intressera sig för vad det är barnen förmedlar. Lyssnandet kan ske både med öronen men lika mycket med våra andra sinnen. Detta är en konst som inte är helt enkel att bemästra men som kan växa fram i arbete tillsammans med barn. Det är viktigt att orden blir till verklighet, att det diskuteras i arbetslag och med barn om vad orden betyder men det är ännu viktigare att leva efter dem. Se till att orden inte bara förblir tomma ord som vi säger men aldrig gör (a.a:). Författarna menar att vi konkret måste leva demokratiskt och detta kan innebära att alla har lika rätt till påverkan och inflytande över sin egen situation.
14
Johannesen och Sandvik (2009) menar att för att kunna arbeta reellt med barns inflytande och delaktighet så krävs det att vara närvarande och verkligen se barnen. De menar också att detta inte är enkelt och en stor utmaning för pedagoger, det är ett stort ansvar vilket kräver både tid och engagemang. Det innebär inte heller att pedagoger ska lämna över sitt ansvar åt barnen utan tvärtom handlar det om att våga släppa in barnen och deras tankar och idéer. Det blir inte alltid som vi vuxna har tänkt oss men det kan ibland bli både bättre och ge mer mening åt både barn och vuxna.
Johannesen och Sandvik (2009) har vidare i sin forskning kommit fram till det som Arnér (2009) även skriver; finns ett öppet och tillåtande klimat där barnens röster blir hörda och de vuxna verkligen lyssnar, så skapas även möjlighet för delaktighet och inflytande. Hinder som kan uppkomma nämner de som stora barngrupper och minskad vikarietillgång.
De skriver även att det är viktigt att de allra minsta barnen ges samma möjligheter och förutsättningar som de äldre barnen. De vuxnas förhållningssätt är således avgörande för barnens inflytande och delaktighet.
Karin Wallin (2003) har i sin bok en syn på barns delaktighet och inflytande i förskolan där barnen alltid måste vara utgångspunkten. ”Vuxna i förskolan måste lyssna mer än tala” (a.a:25). Hon skriver också om hur viktigt det är att pedagoger är lyhörda och låter barnen göra sina röster hörda genom att få ställa hypoteser, ge förklaringar, ställa frågor och ha funderingar som någon lyssnar på. Wallin (2003) talar även, i likhet med Biesta (2003), om vikten av att se barnen som subjekt. Hon skriver att; ” barnen är subjekt och konstruerar värden och världen tillsammans och i samspel med vuxna” (Wallin 2003:25). En annan åsikt som hon delar med Biesta (2003) är att för att barn ska kunna känna sig fria och som
värdefulla subjekt krävs det att detsamma gäller de vuxna. Det går således inte att lära ut demokrati om den värld man lever i är odemokratisk. Demokrati levs tillsammans med andra i den miljö man befinner sig. Vuxna har makt i förhållande till barn och denna måste användas på ett, för barnen, lyhört sätt. Hon menar att om vuxna är medvetna om denna asymmetri och synar sig själva kan man få syn på hur det egna agerandet påverkar barnen och verksamheten. Wallin (2003) menar att pedagoger både har makt och ansvar. Makten ligger i att det är de vuxna som organiserar dagen, men att alla ska få göra sina röster hörda och på så sätt komma till tals. En slutsats som Wallin (2003) drar är att om man lyckas se, vara medveten om barnens tankar och idéer och ta sitt ansvar kan man skapa en verksamhet som leder till att barnen finner den lustfylld och meningsfull.
15
Öksnes (2011) menar också att enligt den rådande barndomssynen så ska barn mötas som individer där deras tankar, känslor och meningar är värdefulla. Det gäller att möta dem som de är i stunden. För att detta ska kunna ske måste barn erkännas och accepteras som subjekt. Detta görs enligt Öksnes genom att respektera deras lek och processer som de befinner sig i.
16
4. Teori
I detta avsnitt har vi valt att redogöra för de teorier som vi kommer att använda oss av i vår analys.
4.1 Biestas demokratibegrepp
I Biestas (2003) syn på demokrati har vi hittat en mer djupgående teori kring vad som kan försvåra pedagogers arbete med barns inflytande och delaktighet. Biestas (2003) perspektiv på demokrati innebär alla likas värde och att detta måste gälla alla. Att samma förutsättningar ska gälla människor, oavsett om de är vuxna eller barn. Demokrati för Biesta (2003) är ett
jämställt sätt att leva. Det är inte enbart en fråga om relationen mellan pedagoger och barn, det handlar också om att hela verksamheten måste vara demokratisk. Han menar således att om inte barnen får leva efter demokratiska värderingar och verkligen uppleva dessa konkret i sina vardagsliv så främjas inte demokrativärden i barnen. Biesta (2003) menar att om man som pedagog tror att barn tillägnar sig demokratiska värderingar enbart genom att undervisas om dem eller få dem berättade för sig så menar han att detta inte leder vidare utan blir ett problem för att demokrati ska kunna gynnas i utbildningen. Subjekten måste ha ett värde och hela organisationen, miljön, man befinner sig i måste vara demokratisk. Interaktionen mellan människor är det som är avgörande och att man tar hänsyn till att alla människor, stora som små, är subjekt med lika värde. Han tar stöd i andra forskares tankar kring subjektivitet och hur detta kan låta sig förstås i ett utbildningssammanhang. Biesta (2003) anser att för att en människa ska kunna växa och utvecklas så måste densamma få ett värde som subjekt. Att få ett värde som subjekt innebär att man ges en värdefull röst och en känsla av betydelse. Det kan sammanfattas med att för att kunna bli demokratisk och se alla människors lika värde måste individen även känna sitt eget värde. Biesta (2003) använder sig av John Deweys tankar som redan då menade att om man ser till hela människan och ger henne möjlighet till både ansvar och deltagande så ges hon möjlighet att mogna och växa in i ett demokratiskt levnadssätt (Biesta 2003). Deweys devis var att barn/elever lär bäst genom att få delta med alla sina sinnen. Detta innebär ”learning by doing”, vilket kan ses som att erfarenheter som är gjorda med kropp och sinnen sätter sig bättre än de erfarenheter som enbart förmedlas via ord. Detta uttryck kopplas ofta ihop med Deweys tankar om att lära med kroppen. Dewey menade att den mänskliga tankeförmågan inte är medfödd utan är något som tillägnas individen i det sociala livet. Han hävdade att vi alla är levande organismer som genom interaktion med andra
17
formar vanor som tänkande och reflektionsförmåga. Det är här vi som subjekt växer, ändras och förändras och att detta sker mer effektivt om det sker i situationer som är meningsfulla för de lärande (Biesta, 2003). Enligt Biesta (2003) menade Dewey att tankeförmågan inte är ”något ursprungligen givet” utan utgör ”något som vi tillägnat oss”. Det är ”ett resultat av samarbetets, umgängets, överföringens och ackumulationens liv: inte någon färdig
förutsättning för detta” (aa:60-61). Dewey såg människan som en levande organism som i social miljö formar sina vanor, inklusive vanorna att tänka och reflektera. Denna interaktion såg Dewey som ett deltagande i ett samarbete mellan människor.
Westlunds (2011) demokratisyn liknar Biestas (2003), då hon menar att pedagogerna ansvarar för ramarna i verksamheten men att barnen ska få möjlighet att påverka dessa. Hon menar att pedagogerna besitter en makt, och denna makt kan antingen främja eller motverka barns inflytande. Pedagoger måste vara medvetna om denna styrning, vilket påverkar barnen.
4.2 Inflytande och delaktighet
Två begrepp som är centrala när man talar om demokrati är inflytande och delaktighet. Det pedagogiska ansvaret är stort då pedagogers förståelse av inflytande och delaktighet får konsekvenser för praktiken (Arnér & Tellgren, 2006). Dessa begrepp nämns ofta synonymt men har två skilda betydelser. Delaktighet avser att, i det här fallet, barn; får vara med om något som redan är bestämt. Inflytande syftar till att ge barn reell möjlighet att påverka sin situation (a.a). Även Johannesen och Sandvik (2009) menar att inflytande handlar om att pedagogerna vågar släppa in barnen och deras tankar. De talar om inflytande när barnen ges möjlighet att få vara med och påverka sin vardag. Inflytande kan innebära att de yngre barnen får lov att göra val trots att dessa inte gäller stora skeenden. Det kan handla om att de små barnen får göra små val. Delaktighet anser däremot Johannesen och Sandvik (2009) är när barn får vara med i saker som någon annan redan bestämt och angett ramarna för. De menar vidare att inflytande är något som bör växa med barnen. Det vill säga små barn- små val, och stora barn- större inflytande.
18
5. Metod
I detta kapitel ger vi skäl för de metoder vi valt att använda oss av i vår studie. Vi kommer här att beskriva vårt metodval där vi använt oss av kvalitativ forskningsmetod. Vi beskriver hur vi gick tillväga i vårt val av förskolor för studien och informanter. Vi redogör för hur vi arbetade med genomförandet samt de etiska överväganden vi gjorde. Sist beskriver vi vår analysmetod.
5.1 Metodval
För att försöka få syn på pedagogers perspektiv på barns inflytande och delaktighet i förskolan har vi valt att göra kvalitativa forskningsintervjuer med fyra förskollärare på två olika förskolor i Skåne. En fördel med kvalitativ metod är att forskaren oftast möter informanterna ansikte mot ansikte, i motsats till kvantitativ metod där det oftast är ett
formulär som ska fyllas i. Denna metod gör att erfarenhetsbaserad kunskap och ett personligt perspektiv kan synliggöras. Ytterligare fördelar med intervjun är att det finns möjlighet att ställa följdfrågor som ett komplement till de frågor som vi hade förberett. Missförstånd som ibland lätt kan uppstå via ett frågeformulär, är lättare att reda ut vid denna typ av intervju. Dessutom kan informanterna fråga om det är något som skulle behövas förtydligas (Larsen 2009). Vi ansåg att denna intervjuform skulle vara den bäst lämpade metoden för vår undersökning. I ett samtal skulle vi kunna komma så nära som möjligt informantens
perspektiv på barns inflytande och delaktighet och med förhoppning om att samtalet skulle bli så rikt som möjligt. Vi tycker att det är en fördel att vi kände informanterna, att det på så sätt fanns ett förtroende i relationen och med det förtroendet hoppades vi att samtalet skulle bli uppriktigt och ärligt. Vi kan dock se att det skulle kunna bli problematiskt om informanterna kände att de måste leva upp till en viss nivå och leverera bra och ”rätt” svar. Detta upplevde vi dock inte var ett problem. Målet med dessa intervjuer var att försöka närma oss
intervjupersonens livsvärld och få syn på just deras relation till den (Kvale & Brinkmann, 2009). Vi är också medvetna om det maktförhållande som uppstår vid intervjusituationer. Det kan ibland vara så att informanten svarar det som de tror förväntas av dem. Det går inte att frångå maktsymmetrin men man bör vara medveten om den (Kvale & Brinkmann, 2009).
19
5.2 Urval
Vi har båda en relation till de förskolorna där vi gjort våra intervjuer. Förskolan i södra Skåne blev vald då den första förskolan som tillfrågades fick avboka på grund av sjukdom två dagar innan intervjutillfället. Då vi kände att vi gärna ville komma igång med våra intervjuer kontaktades den andra förskolan. På grund av tidbristen blev valet att kontakta en förskola som en av oss arbetat på. Eftersom de kände den av oss som tog kontakten väl, så var det korta varslet inget problem. Den andra förskolan vi valt att ta hjälp av ligger i norra Skåne och pedagogerna känner intervjuaren.
5.3 Genomförande
Den första kontakten med pedagogerna togs via telefon hösten 2014, där vi berättade vad undersökningen handlade om och att den skulle äga rum inom några veckor. Vi var välkomna att filma och intervjua två förskollärare på respektive förskola. Vi formulerade sedan
intervjufrågor inom två olika teman. Vi lämnade i förväg ut de två teman som samtalen skulle röra sig kring, vilka var demokrati, inflytande och delaktighet. Vi informerade om att det var hinder/möjligheter ur pedagogers perspektiv som vi var intresserade av. Detta för att
pedagogerna skulle ges möjlighet att tänka runt begreppen och därmed kanske kunna
underlätta att det blev en dialog mellan oss och pedagogerna, istället för att det bara blev svar på våra frågor. Frågorna hade vi med oss som ett stöd både för oss själva men även som en hjälp för pedagogerna. För att bjuda in till ett öppet samtal tänkte vi att det kunde vara bra att filma en sekvens ur deras egen verksamhet som vi inledde samtalet med att titta på. Vi valde att filma olika situationer, där pedagogen var ledande, för att få en ingång till ett öppet samtal. Filmsekvenserna har inte analyserats utan enbart funnits som ett stöd. Anledningen till att vi valde att fokusera på den ledande rollen var att vi från början hade tänkt fokusera på
inflytande i de planerade aktiviteterna.
Filmen som visades för två av förskollärarna var en vuxenstyrd aktivitet som utgick ifrån materialet Start, vilket handlar om känslor. Just denna gång handlade det om att måla känslan glädje. Den andra filmsekvensen filmades på en förskola i södra Skåne, under ett mellanmål. Detta är en välkänd situation för barnen; som även kan uppfattas som en trygg situation. Då det var en avdelning med väldigt nyinskolade barn ville pedagogerna som var på avdelningen att filmningen skulle ske under så trygga förhållanden som möjligt för barnen. Vi kom till
20
förskolan när barnen sov, med tanken att barnen i egen takt kunde vänja sig vid nya ansikten när de vaknat. Det föll väl ut och barnen verkade finna sig i att vi satt i bakgrunden vid mellanmålet med en kamera.
Vi valde sedan att transkribera två intervjuer var. Transkriberingarna sparades sedan i ett textdokument som vi båda har tillgång till.
5.4 Forskningsetiska överväganden
Vi utgick ifrån vetenskapsrådets forskningsetiska principer när vi gjorde vår undersökning. De fyra huvudkraven från vetenskapsrådet är följande:
1. Informationskravet 2. Samtyckeskravet 3. Konfidentialitetskravet 4. Nyttjandekravet
Vi gjorde berörda personer medvetna om inom vilket område vi skulle skriva och vad syftet med forskningen var (informationskravet). De personer som blev tillfrågade hade rätt att själva bestämma om de ville medverka i en intervju eller inte (samtyckeskravet).Uppgifter om de personer som blivit intervjuade behandlas konfidentiellt. Med det menas att vi inte lämnar ut några uppgifter om personerna och det är inte möjligt för utomstående att identifiera någon enskild individ genom att läsa vår uppsats (konfidentialitetskravet). De uppgifter som vi har om de enskilda personer som blivit intervjuade använda endast för denna uppsats
(Nyttjandekravet) (Patel & Davidsson, 2011).
5.5 Analysmetod
I nästa kapitel redogör vi för vårt resultat av de intervjuer vi genomfört. Vi har byggt upp kapitlet genom att sammanställa de områden som informanterna pratade mest kring utifrån våra frågor. Vi kommer att analysera resultaten med hjälp av de centrala teorier vi valt för vår undersökning. Vi började med att strukturera upp intervjuerna utifrån begreppen demokrati,
inflytande och delaktighet. Därefter sammanställde vi resultaten av intervjuerna för att sedan
21
förskolorna. Dessa områden handlade om; pedagogers förhållningssätt, observationer som verktyg för barns inflytande, lärmiljöer, projekt och planerad pedagogisk tid samt hinder och möjligheter i arbetet med demokrati och barns inflytande. De här områdena har vi sedan analyserat med hjälp av våra valda teorier.
22
6. Resultat och analys av intervjuerna
6.1 Förhållningssätt
Pedagogerna är samstämmiga i sina uppfattningar kring hur barn bör bemötas och hur de bör arbeta med barnen. De talar om hur viktigt det är att vara öppna, tillåtande, respektfulla men också om hur viktigt det är att verkligen lyssna på barnen och ta dem, deras idéer och synpunkter på allvar. Arnér och Tellgren (2006) menar att detta är avgörande för att ett demokratiskt förhållningssätt ska kunna gynnas. Vi tolkar det som att pedagogerna verkligen vill finna barnens intentioner och där igenom nå vägar till ett bra och fungerande samspel. De talar om att demokrati i förskolan handlar om att barnen ska kunna påverka sin situation, vara med och bestämma och om att kunna göra sina röster hörda, även de icke-verbala rösterna. En av pedagogerna säger:
De är ju att alla har lika mycket att säga till om, men även att man ska respektera vad den andra tycker även om vi inte tycker samma så kan jag förstå att den andra tycker
annorlunda. Det är likadant med barnen, de pratar och avbryter varandra hela tiden. Då kan man ju vara där och hjälpa att nä, nu får du lyssna på vad din kompis säger, hon vill dig någonting…ehh…och att man då visar att de är lika mycket…inte värda men att de är lika mycket…de har lika mycket att säga till om. Att de måste lyssna på varandra..asså få dem att förstå det.
Två av de intervjuade pedagogerna uttrycker vikten av att alla barn ska få vara med i barnens gemensamma lekar. En av pedagogerna säger ”att man lyssnar på, så man vet vad det är barnen sysslar med, leker med, eller vad de prata om, ehm och att man känner att alla får vara med”. Precis som Arnér och Tellgren (2006) tar upp tolkar vi att en lek som redan är
organiserad av barnen ska ruckas på varje gång för att ett annat barn vill vara med så tror vi att detta inskränker demokratins grunder för de barn som redan börjat leka. Lek och
interaktion är komplext och inte alls så enkel att starta om hela tiden utan att tappa lusten och motivationen (a.a). Vi tolkar det som att pedagogerna, i sin välmening, inte intar ett
demokratiskt förhållningssätt i dessa situationer. De menar att alla ska få vara med och att detta är alla barns rätt. Vi anser att om man ser på det ur ett demokratiskt perspektiv så blir det inte rätt mot alla inblandade att göra så. De lekande barnens röster förlorar sitt värde om de inte vill ha med fler i leken, men ändå blir tvingade till det. Givet Biestas (2003) tankar om att demokrati inte kan läras ut utan måste upplevas konkret i vardagen menar vi att det är idén om
23
att det är odemokratiskt att tvinga in barn i lek får substans. Här tänker vi att pedagogers närvaro kan hjälpa barnen att gemensamt komma fram till hur man gör i sådana situationer. Kan det vara okej att få ha en lek ifred ibland men att då vara uppmärksam på att det inte alltid är samma barn som inte får vara med? Vi anser att det kan vara av värde att i sådana här situationer syna sig själv och bli klar över hur man agerar och hur detta i sin tur påverkar barnen (Westlund, 2011).
I Biestas (2003) forskning har vi till skillnad från de andra forskarnas resultat hittat andra orsaker till hur inflytande och delaktighet kan hindras eller försvåras i arbete med barn. Till skillnad från de andra forskarna har han inte bara sett till förhållandet mellan pedagoger och barn utan även satt fingret på hela organisationen. Biesta (2003) menar att allt hänger ihop och att allt avspeglar sig på verksamheten Arnér (2009), Arnér och Tellgren (2006) samt Johannesen och Sandvik (2008) har det gemensamt att de inriktar sig på hur pedagoger kan främja barns inflytande genom deras arbete med barnen. Deras förhållningssätt gentemot barnen är den starkast bidragande orsaken för hur barns möjlighet till delaktighet och inflytande tillvaratas eller inte. Det som är nytt i Biesta (2003) är just att han går mer på djupet med till exempel hur subjekten, alltså barnen, är beroende av att få vara just subjekt. En individ med värde som också måste få leva demokratiskt. Detta gäller inte bara i relation till pedagoger eller andra barn utan som vi tidigare nämnt är det i alla relationer och interaktioner det gäller. För att tillägna sig demokratiska värden så måste alla miljöer och relationer vara demokratiska. Pedagogerna talar om vikten av att samtala med barnen om saker som gäller dem, att förklara varför man tar vissa beslut eller varför vissa saker som barnen önskar och vill inte går att genomföra. Pedagogerna talar således om förhandlingsutrymme som vi tolkar det. Detta utrymme kan ge barnens subjekt näring att växa då de blir lyssnade på och får en chans att påverka. Pedagogerna anser också att det är viktigt att barn ska ha rätt att uttrycka sina viljor och därmed också få lov att visa sina känslor. En av pedagogerna uttrycker det så här:
Det kan också vara lite svårt kanske för barn att ha inflytande alltid..ibland så bara man..ja men nu..att man glömmer att prata med barnet och bara säger att nu ska du ha det här istället för att man bara ger de där extra orden om varför..ja för att de ska känna att de..att de har ..inflytande behöver ju inte alltid vara att man får som man vill ha det..men det är ju att man ska våga säga hur man känner och vad man tycker..
24
Samtal och kommunikation kan enligt pedagogerna också leda till att de sinsemellan får ett annat perspektiv på saker och aktiviteter som är tänkta för barnen. Pedagogerna talar om att det kan vara bra att som vuxen ibland sätta sig in i barnens roll och tänka till om det som sker skulle kännas bra för en själv. Ibland kan detta vara en hjälp för pedagogerna att få syn på sina egna förgivettagande. En pedagog uttrycker det som; ”vi har ett stort ansvar då barnen är helt i våra händer”. De nämner också att förhållningssätt mellan pedagoger är av betydelse då de måste ta hänsyn till sina kollegor, arbetslaget ska vara överens om hur de fostrar sin
barngrupp. De måste också ta hänsyn till att de har olika åsikter och sätt att tänka kring hur verksamheten ska bedrivas och hur de ska vara mot och med varandra. Här tolkar vi det i likhet med Arnér (2009) som att det är viktigt att pedagoger står upp för barnen och ibland går emot sina kollegors viljor och tyckande. Vi tänker att utifrån Biestas (2003) tankar om att det blir ett problem i utbildningen om organisationen inte är demokratisk kan man se det
ovanstående som att barn lär sig att det är de vuxna som bestämmer och ger då kanske upp sin tro på att kunna vara delaktiga och ha inflytande.
På den ena förskolan tycker de att deras arbete kring demokrati är outtalat och bör diskuteras tillsammans i arbetslaget mer. Medan de på den andra förskolan ser diskussion kring detta som en av deras vägar för att nå fram till ett öppet och demokratiskt arbetsklimat för alla. En av pedagogerna säger; ” anser jag att vissa saker måste göras för barnens bästa tar jag inte alltid hänsyn till mina kollegor om de tycker annorlunda”. Hon tillägger att det är för barnens bästa vi är här och således kommer deras välmående först. Det är endast en av de fyra
intervjuade pedagogerna som uttrycker att denne alltid tar barnens parti medan de andra menar att det inte alltid är enkelt att gå emot sina kollegor. Vår tolkning av detta är att det delvis kan ligga något i att den pedagog som tar parti är väldigt nyutbildad och inte har präglats av de föreställningar som de som har arbetat i förskolan i många år har blivit. I dagens utbildningar matas de studerande med hur viktigt det är att ge barn reellt inflytande och delaktighet. Precis som Westlund (2011) kommer fram till i sin avhandling så tänker vi också att ett handlingsutrymme är av största vikt för att barnen ska kunna ges inflytande. Det är inte med det sagt att barnen kan vara fria att göra vad de vill utan vuxna måste finnas med och styra och sätta gränser, vilket också Westlund (2011) menar. Styrning och frihet måste gå hand i hand.
25
6.2 Observationer som verktyg för barns inflytande
Pedagogerna tolkar barnen genom deras kroppsspråk och genom dessa tolkningar utifrån vad de ser iordningställer de lärmiljöerna efter barnens intresse och behov. De menar att det är svårare att ge små barn det inflytande de förtjänar eftersom de inte alltid kan göra sina önskningar hörda verbalt. Pedagogerna anser att observationerna ger barnen inflytande i hur lärmiljöerna ska ordnas, de anser att barnen inte ges inflytande över vad, var och när de ska observeras. Barnen är delaktiga i förändringsprocessen av lärmiljöerna då detta görs under pedagogernas arbetstid i barngruppen. En pedagog säger; ”Vi observerar barnen och provar oss fram och förändrar efterhand som barnen visar oss på olika sätt vad de vill göra och vad de tycker om”. Vi tolkar det som att pedagogerna vill ge barnen, även de allra yngsta, inflytande över verksamheten. Även om de inte har den verbala förmågan att uttrycka sina åsikter och tankar så försöker pedagogerna tolka barnen genom deras agerande och
kroppsspråk. En pedagog uttrycker det så här;
Jag har jobbat med de stora barnen. Där är det ju lättare att få fram vad det är barnen har intresse för liksom. Bara en sådan grej om vi haft några som fyllt två. De drar ju de lite yngre barnen med sig då
Genom att pedagogerna dokumenterar barnens olika möten med varandra och material, som de sedan reflekterar över, öppnar de upp för barnens ”röster”. På så sätt möjliggör de barns inflytande genom att observera dem (Johannesen & Sandvik 2009).Ytterligare en fördel, enligt pedagogerna, med att observera barnen och vara närvarande pedagog är vid konflikter mellan barnen. När det finns en pedagog där, kan de lättare hjälpa barnen att lösa konflikten som uppstått.
Pedagogerna måste ha ett öppet förhållningssätt mot barnen (Johannesen & Sandvik 2008). Westlund (2011) menar att barnens inflytande ändras i takt med att barngruppen ändras. Om det är de minsta barnen, eller barn med ett annat modersmål, så blir det en större utmaning för pedagogerna. De måste mer effektivt hitta andra ingångar till att erbjuda barn inflytande.
26
6.3 Lärmiljöer
Pedagogerna talar om att miljöerna ska vara tillgängliga för barnen. De ska kunna använda sakerna som finns och ha vetskap om vad som finns att leka med. Pedagogerna säger att de ska inreda och ställa i ordning efter barnens intresse och lekar. Pedagogerna menar att de måste vara öppna för förändringar i miljön för att barnen ska ges utrymme att påverka den. En pedagog säger:
Vi försöker förändra miljön efter vad vi vet de är intresserade av och plocka fram saker som vi ser att de leker med..som när vi såg att de lekte affär och så och tänkte vi att då får vi plocka fram lite saker som man kan leka affär med till exempel. Så att det gäller ju att man som pedagog är föränderlig så att man är med på noterna så att man är med då det händer.
Ovanstående citat tolkar vi som att pedagogerna, i likhet med Westlund (2011), anser att barns inflytande är kopplat till pedagogernas styrning. Det är i samspelet mellan barn och vuxna som inflytande kan ges. Arnér och Tellgren (2006) skriver att barn ofta känner att de inte har något större inflytande över sin vardag utan att det är de vuxna som bestämmer. I vår tolkning av det som pedagogerna här ger uttryck för kan vi se att det finns ambitioner att göra barnen delaktiga och få inflytande över vad som ska finnas i lärmiljöerna och att dessa inreds efter barnens intresse och intentioner. Vissa delar av miljöerna på en av förskolorna har under en tid inte varit i ordning (ateljén) och detta upplever pedagogen har varit negativt då barnen nu när den fungerar igen gärna visar/säger att de vill skapa och måla. Vi tolkar detta som att otillgängligt material/saker i lärmiljöerna försämrar barnens chanser till inflytande i
verksamheten. Pedagogerna nämner att den fria leken är viktig, de menar att barn får med sig bra egenskaper i leken som de har nytta av i framtiden, gällande samspel och samarbete. En av pedagogerna sa ”Kan man leka har man ju väldigt bra som vuxen också, det här med samspel och vad heter det samarbete..och allting sånt”. Leken i lärmiljöerna är något som de vill utveckla tillsammans med barnen. Vår tolkning av detta blir som Biesta (2003) menar att ett meningsfullt sammanhang ger näring till att barn som subjekt kan växa och förändras. Pedagogerna tycker att barnen måste bli introducerade för vilka möjligheter som finns i förskolan. Detta försöker de göra genom miljöerna, som till exempel att sätta fram inspirerande material i ateljén, så som olika typer av penslar. Detta för att barnen ska få tillgång till varierat material och därmed erbjudas olika typer av aktiviteter. Även om barnen inte når färgerna så vill pedagogerna att de ska kunna se dem. De har bilder på färgerna som
27
barnen kan peka på och på så sätt berätta vad de vill göra. Barnen är delaktiga när material tas fram av de vuxna. En pedagog uttrycker det så här: ” Om vi ska ha multimediarummet igång och asså, det är ju egentligen vi som väljer när det ska tas fram och vad som ska visas där på filmduken”. Pedagogerna menar att det är de vuxna som styr ganska mycket i förskolan men vår tolkning av det sagda är att de arbetar för att försöka ge barnen inflytande och delaktighet samtidigt som de är medvetna om sin styrning. Som Westlund (2011) och Biesta (2003) kommer fram till är ett öppet och tillåtande klimat i utbildning vägen till att grundlägga en förståelse hos barnen för vad demokrati är. I likhet med Biesta (2003) så är vår tolkning av att pedagogerna lyssnar in barnen och förändrar miljön efter deras intresse en bidragande orsak till att ge barnen både delaktighet och inflytande i sin vardag på förskolan.
6.4 Projekt och planerad pedagogisk tid
Det finns på den ena förskolan ett Barnråd, där ett barn från varje avdelning deltar en gång varannan vecka. Där får de möjlighet att vara med och bestämma över vilken mat de önskar äta på förskolan. De får ha inflytande över lite inköp till förskolan. Barnen får uppdrag som de tillsammans med sina kompisar ska fatta beslut kring. Besluten blir inte alltid det som de själva önskat men de har därmed fått göra sina röster hörda. Vi tolkar detta som ett sätt att nå barnen och deras intresse, de ges genom detta arbete en reell chans att påverka sin vardag. I enlighet med Biesta (2003) kan man säga att de barn som deltar och får en konkret upplevelse av att bli lyssnad på och tagen på allvar stärker sin subjektivitet, eftersom de ges en känsla av att vara någon med betydelse.
Ett annat exempel på barns inflytande över sin vardag visar sig i ett miniprojekt om spindlar som barnen initierat genom att de fann en spindel i handfatet som de tyckte var mycket spännande. Då utmanade pedagogerna detta vidare bland annat genom skapande av spindlar av kastanjer som barnen själva plockade i en närbelägen park. Barnens intresse har även initierat i ett arbete som handlar om snäckor. Dessa har plockats in utifrån när barnen hittade dem på gården och nu har de dem som husdjur i terrarium. De har tillsammans med barnen lärt sig fakta om snäckorna. Vår tolkning är att det visar på ett synligt spår av barns
inflytande. I enlighet med Johannesen och Sandvik (2006) har pedagogerna tagit tillvara på barnens intresse och låtit detta påverka verksamheten.
28
6.5 Hinder och möjligheter i arbetet med demokrati och barns
inflytande
Vi finner en viss frustration hos pedagogerna när det kommer till de praktiska sakerna och de vardagliga rutinerna. En vardaglig rutin som nämns är matsituationerna. Pedagogerna känner att det brister i tid och personaltäthet.
Asså, det blir ju lätt att vi vuxna bara slafsar upp maten på deras tallrikar för att allting ska gå fort. Så där har de inte riktigt inflytande och får välja egentligen, till exempel vill jag verkligen ha ärtor?
Pedagogen beskriver hur hon tycker att barnens inflytande över sin egen mat i stort sett är obefintlig vid dessa situationer. Hon menar att det måste gå fort att tilldela barnen mat:
Ja, för man vet om att snart sitter någon där i den hörnan och gnäller och vill sova och så måste jag lämna bordet. Ja, det är så. Och när jag lämnar bordet så vänder jag ryggen mot dem som sitter vid bordet. På så vis räcker man inte till. Och det är lite den stressen alla känner, att man inte räcker till.
Informanterna anser att det är en personalfråga, det vill säga att det handlar om brist på pedagoger.
Jag önskar att jag kunde ge varje barn mer tid vid just maten. Att verkligen kunna fråga dem vad de vill ha, att barnen ska få chans att kunna kommunicera. Men det är återigen en personalfråga. Om man i alla fall hade haft två vuxna vid varje bord. Så hade man kanske kunnat ge barnen mer tid.
Vi tolkar det, precis som informanterna själva, att vissa matsituationer är väldigt stressiga, på grund av att man är för få vuxna. Både Westlund (2011) och Johannesen och Sandvik (2009) poängterar att just personalbrist försvårar barns möjligheter till inflytande.
Vid påklädning kan det handla om att lyssna in barnen om vilka kläder de vill ha på sig. Men samtidigt menar informanterna att de vuxna har ett övertag vid just en sådan här situation. Att det är för att barnen inte än har lärt sig att om det är kallt ute måste de ha vantar, de besitter inte den erfarenheten som de vuxna gör. Detta uttrycks av en pedagog som;
29
Till exempel när vi ska gå ut har de egentligen inget inflytande alls över situationen. Över vad de till exempel ska behöva ha på sig, för de förstår kanske inte att det är kallt ute och att de behöver ha vissa kläder på sig. Måste ha vantar och så. Men visst. Visar de att de inte vill ha vantar så lägger vi dem i deras fickor så berättar jag det för dem och så får de känna om de fryser. På det sättet kan de ha inflytande. Att jag vill inte, nej men okej då får du känna.
Dock tar de vuxna till sig barnens egna initiativ ibland, som barnet med vantarna. De vuxna måste sätta sina regler åt sidan för att barnen ska få inflytande över situationen (Arnér 2009), vilket vi anser att pedagogen gör vid påklädningen.
I en stressig situation, kan förhållningssättet mot barnen ibland brista. Pedagogerna som blivit intervjuade känner att en inre konflikt kan uppstå när de ibland hör och/eller ser att deras kollegor ibland ”kör över” barnen. En pedagog säger;
Ibland så har jag känt eller fått en tanke själv när det är någon annan som säger till ett barn som jag vet att det inte känns ok för barnet. Att man då bara låter den andre, asså pedagogen då, istället för att säga nej men så här brukar det vara, eller hon tycker det här, eller hon tycker detta, så tar man mer hänsyn till kollegan än vad man ställer upp för barnet.
Det är inte alla som vågar stå upp för barnen mot kollegor när de upplever att barnen blir orättvist behandlade. En av informanterna tror att detta kan vara ett hinder när det kommer till att överföra ett demokratiskt förhållningssätt till barnen. Hon menar vidare att pedagogers bemötande mot barnen får effekt på hur barnen tyr sig till dem och andra i skolvärlden, och att de vuxna måste föregå med gott exempel. Vi tror att pedagogerna inte alltid vågar gå emot sina arbetskamrater eftersom de sätts i en obehaglig situation. Det kan kännas jobbigt att säga ifrån, och man vill inte trampa någon på tårna. Vidare tolkar vi det som att pedagogerna måste ha ett demokratiskt förhållningssätt mot varandra för att detta sedan ska ”smitta” av sig på barngruppen (Biesta 2003). Då det är 3-4 vuxna i ett arbetslag kommer även olika perspektiv på förskolläraruppdraget. En effekt av detta kan bli att barnens inflytande och delaktighet blir lidande, och att de vuxna ibland glömmer att prata med barnen. På grund av tidsbrist och rädsla för att gå emot sina arbetskamrater tror en av pedagogerna att barnen på förskolan ofta får ett nej när de vill göra något. Vår tolkning blir här, liksom Westlund (2011), att
30
som pedagog inte gå emot sin arbetskamrats vilja och vad som redan sagts och bestämts, dessa motstridigheter inom arbetslaget kan hindra i vilken utsträckning barnen har möjlighet till inflytande.
Är någon pedagog hemma från arbetet vid till exempel sjukdom, blir de som är kvar stressade över hur de ska få ihop dagen. Då kan mycket väl hela dagen schemaläggas utan att barnen varken är delaktiga eller har något inflytande över hur dagen ska se ut. En pedagog säger:
Om man är stressad..om nån eh sjukdomar eller så att det kör ihop sig på nåt sätt och då blir det kanske att man tvingas att göra någonting som man inte vill..hade valt att göra i andra fall..
I likhet med Johannesen och Sandvik (2009) ser vi att stora barngrupper och vikariebrist kan utgöra ett hinder gällande barns inflytande. Vi tolkar det som att pedagogerna anser att en del av barnens inflytande handlar om att de själva ska få välja, vilket de inte alltid får möjlighet till. Anledningar som hindrar barnens möjlighet att välja kan vara personalbrist, tidsbrist och stress.
Pedagogerna är ålagda att genomföra vissa aktiviteter med barnen. Aktiviteter som chefer och utvecklingsledare har ålagt dem att göra. En pedagog säger: ”Menne Start är ju osså någonting vi ska arbeta med.. det är ju inte vi..vi själva som har bestämt det..”. Exempelvis ska
pedagogerna ha arbetat aktivt med språk, matematik och skapande. Pedagogen uttrycker vidare: ”Vad barnen är intresserade av..och delvis vad barnen ska (sägs med eftertryck) ha med sig..så det e ju de också ju..vissa grejor e ju..som vi är ålagda att göra..typ..”.
Pedagogerna uttrycker att de hellre velat arbeta mer aktivt med att följa barnens intresse och intentioner, att de ska göra saker som barnen har lust och vilja för att göra. En pedagog säger:”..givetvis vad barnen..man har sett att dom är intresserade av..och då tar vi bilder på dom aktiviteterna eller det de kan få välja mellan också får de sätta sitt foto under den aktiviteten dom vill eller bilden dom vill..”
Två av de intervjuade förskollärarna jobbar på en öppnings- och stängningsavdelning. Här kan de se den fysiska miljön som ett hinder för demokrati och barns inflytande. Pedagogen säger:
31
Eftersom det är en öppnings- och stängningsavdelning. Och det är en liten avdelning vi har. Asså, jag tycker inte att där är möjligheter till att ha grejor framme. Det är jobbigt att öppna och stänga på en småbarnavdelning. Sen, visst är det svårt att stänga på en
äldrebarnsavdelning osså. För då skulle de plocka undan allt sitt material som är farligt för de mindre barnen.
Pedagogen tar upp ytterligare försvårande omständigheter kring lärmiljön:
Men som på en yngrebarnsavdelning så är det svårt att ha sakerna framme. Så vi har gjort så hära att vi tar liksom bilder, som sitter så att barnen kan liksom peka. Asså bilder i det rummet där det materialet finns. Så barnen kan liksom peka. Leran till exempel och sådana saker..Ja, till exempel vårt pastabord. Det är inte alltid tillgängligt för att, ehh, barnen tycker jättemycket om det så de skulle egentligen alltid haft tillgång till det men på grund av personalbrist eller vad man ska säga..så går det ju inte att det alltid är tillgängligt. Så det går ju inte att det alltid är tillgängligt. Men asså här kan jag också känna att allt alltid inte är tillgängligt på grund av där är inte tillräckligt med yta. Asså, där är ingen möbel att ställa grejorna på.
Pedagogerna kan inte alltid vara närvarande och då blir det att bordet inte alltid är framme. När barnen visar ett så stort intresse för ett material så vill pedagogerna att de ska kunna ha tillgång till det, de känner att det är jättetråkigt att det ska hindra barnens intresse. Vår
tolkning är att pedagogerna gärna vill erbjuda barnen mer tillgänglighet till material än vad de har i dagsläget. Men att det blir svårt då de inte kan täcka upp i alla rum och att detta kan ses som hinder för barnens inflytande. Barnen har tydligt visat att de vill experimentera vid avdelningens pastabord, men deras intresse går inte alltid att ta till vara på eftersom pedagogerna inte alltid kan vara närvarande. Det här med närvaro är även något som Johanessen och Sandvik (2009) ser som ett hinder för barns möjlighet för inflytande.
För att kunna ge barnen ännu mer inflytande skulle andra lokaler vara önskvärt. Detta uttrycks som:
Ja, men kanske lite mer miljöer som är anpassade för barn. Att man kanske skulle kunna ha ett rum för vattenlek som också alltid fanns tillgängligt för barnen. Jag skulle vilja ha i så fall en förskola eller avdelning där det finns många små rum som man kan
32
En annan pedagog säger:
Asså, jag skulle vilja ha mer att det var byggt så att allting var mer överskådligt..asså, mer öppna ytor. Kanske ändå väggar men att man kan se igenom ett litet fönster och ähm, alla dessa regler! Tänk om man kunde få sätta upp en ljusslinga! Det år vi ju inte nu..och allt det här, ja, eh. Där ska finnas kontakter, många, eller sådana eluttag. Många så man slipper ha förlängningssladdar. Det är en sådan liten sak som jag är trött på. Där är så mycket regler, det hade varit skönt att skippa!
Med andra förutsättningar gällande utformningen av förskolan, så tolkar vi det som att pedagogerna kunnat möjliggöra för mer inflytande till barnen. Trots de hinder som
pedagogerna upplever så vill de gärna ge barnen chans till mer demokrati, att kunna var med och påverka sin situation på förskolan till mer inflytande. Detta genom bilderna som
pedagogerna sätter upp för att synliggöra och göra material tillgängligt för barnen.
På en av förskolorna upplever de att det inte diskuteras särskilt mycket inom arbetslagen om det demokratiska uppdraget och vad det kan innebära för möjligheter eller hinder. En pedagog uttrycker sig så här:
Ja asså vi har nog gjort det vid nått tillfälle när vi haft nånn sånna planeringsdagar det har vi men sen byter ju arbetslagen hela tiden också..och i detta arbetslaget vi arbetar nu har vi inte pratat om det. Jag jag tycker att det behövs för att eh..för att man jobbar ju olika och..eh..ibland kan man ju undra varför någon gör på ett visst sätt som man själv tycker naah..nu var det nog lite övertramp eller sådära...
Pedagogerna tror att det skulle kunna förhindra ”övertramp” och synliggöra förgivettaganden. Det är upp till pedagogerna att demokrati genomsyrar deras verksamhet med barnen. Här tolkar vi i likhet med Biestas (2003) tankar att det är svårt att få till ett demokratiskt klimat om inte alla som medverkar i det är demokratiska. Vi menar att det är upp till pedagogerna att demokrati genomsyrar deras verksamhet med barnen.
33
7. Slutsatser och diskussion
I detta kapitel ska vi försöka besvara de frågor som vi ställde inledningsvis i vår syftesformulering. Dessa frågor är:
Vad innebär det demokratiska arbetet i förskolan för pedagoger?
Hur ser pedagoger på hinder och/eller möjligheter i sitt demokratiuppdrag för barns inflytande och delaktighet?
I vår undersökning har det framkommit att pedagogerna är mycket väl medvetna både om vad demokrati innebär och hur de anser att den bör arbetas med i förskolan. Pedagogerna talar om barns rätt att göra sina röster hörda och att lyssna till andras åsikter. De talar om
medbestämmande som enligt pedagogerna ska stå i relevans till barns ålder och förmåga. Det är inte bara det verbala språket som är av betydelse i demokratiarbetet, det är även av yttersta vikt att man ger röst åt de barn som ännu inte kan tala. Detta menar pedagogerna sker genom att de tolkar barnens kroppsspråk och känsloyttringar för att försöka få tag i deras viljor och intentioner. Här kan vi se att det verbala språket utgör ett hinder för barnens inflytande. Genom att öppna upp för barnen och deras tankar och idéer så möjliggör samtidigt
pedagogerna för barnens lärande, både för sig själva men även i samspel med de andra barnen (Johannesen & Sandvik 2009). Om pedagogerna inte kan få fram vad det är som barnen vill och visar intresse för, så blir det automatiskt svårt att göra deras röster hörda i verksamheten. Dock anser vi att pedagogerna försöker hitta strategier för att få syn på barnens intentioner, genom bland annat att försöka tolka deras kroppsspråk.
Demokrati innebär inte alltid att barnen får sin vilja igenom, men pedagogerna menar att för att lära sig de demokratiska värderingar som bör råda i förskolan så måste barnen få möjlighet att uttrycka sina åsikter. Pedagogerna menar att barnen inte besitter all den erfarenhet och kunskap som de vuxna gör. Men de måste ges utrymme för att kunna växa och ta till sig ny kunskap. Vi vuxna kan sätta ramarna och barnen kan vara med och påverka innehållet inom de ramarna. Vi tror absolut att det är de vuxna som ska ha det övergripande ansvaret, därför att vi är mer erfarna och har ett annat konsekvenstänkande än barn men som Biesta (2003), Sandvik och Johannesen (2009) samt Arnér (2009) menar är det i de små valen som barnen lär sig demokrati och då menar vi att vi måste se till att barnen får möjlighet att göra dessa val och få uppleva att demokrati gäller alla. Ur ett sådant perspektiv menar Westlund (2011) att
34
inflytande inte blir något som antingen vuxna eller barn har utan att det används i det gemensamma samspelet. Att alla tar ett faktiskt ansvar för att allas åsikter blir hörda och att allas olika perspektiv har samma värde.
Pedagogerna är helt eniga om att för att få till ett demokratiskt klimat så gäller det att ha en öppen och tillåtande kommunikation. Detta gäller inte bara mellan barn och pedagoger, utan i allra högsta grad också pedagoger emellan. Denna kommunikation finns tyvärr inte alltid lika levande i verksamheterna. Detta menar pedagogerna är till nackdel för att verksamheten ska kunna genomsyras av en demokratisk anda. Vi anser i likhet med pedagogerna att rak
kommunikation är ett måste men vi förstår även svårigheterna i detta. Det är inte alltid lätt att stå upp för sig själv och gå emot sina kollegor. Men vi tror att en lösning på detta är att man i arbetslaget diskuterar hur och varför man vill arbeta. På så sätt kan man förhoppningsvis komma närmare ett så jämlikt klimat som möjligt.
Pedagogerna upplever att de hindras av olika faktorer så som personalbrist, vardaglig stress och personalfrånvaro. De känner press från högre instanser som ålägger dem arbetsuppgifter som de inte alltid känner är relevanta för barnen. Pedagogerna känner att de inte alltid har möjlighet att vara med barnen där de är vilket också beror på barngruppens storlek. De hinder som nämns kan vara svåra för pedagogerna att själva kunna påverka. Vi anser i likhet med pedagogerna att man får försöka göra det bästa av de förutsättningar man har. Det blir frågan om att hitta så bra lösningar som möjligt i sitt arbete för barns inflytande.
Pedagogerna talar om lärmiljöerna, dessa kan både hindra och möjliggöra inflytande. En annan organisation av rum och material hade enligt pedagogerna varit önskvärt. Deras önskan är att det skulle kunna gå att göra mer med lokalerna och materialet på förskolan. Detta bli då en fråga för politikerna att ta sig an. Vi anser att pedagogerna är lyhörda för barnen och deras intresse. Utefter vad pedagogerna ser och uppfattar så ordnar de lärmiljöerna så att dessa ska bli tillgängliga och så bra som möjligt för barnen. Förändringsarbetet i lärmiljöerna sker enligt pedagogerna utifrån observationer av barn och deras meningsskapande. Vi tänker oss att en nackdel som kan uppkomma i detta arbete är att det kan vara de mest dominerande barnen, de som syns och hörs mest, som hamnar i blickfånget under observationer. Då blir det kanske de barnen som får mest eget inflytande och de barnen som inte tar för sig lika mycket står tillbaka (Westlund 2011). Detta menar vi kan vara ett hinder för alla barns inflytande och delaktighet och något man bör vara medveten om.
35
I rutinsituationer, till exempel utevistelse och måltider, ser pedagogerna att det finns både möjligheter och hinder för barns inflytande. Även om det är aktiviteter som ska genomföras så finns det möjligheter att ge barn mer inflytande om pedagogerna stannar upp och tänker igenom hur de gör i dessa situationer. Ett bra exempel på detta är pedagogen som låter barnet själv få avgöra huruvida hen vill ha vantar på sig eller inte genom att känna på kylan utomhus först.
Vi ser att pedagogerna använder sig av barnens intentioner och idéer i projekt och det dagliga meningsskapandet med barnen, men att det inte alltid syns vid första anblicken. Vi tänker att det handlar om pedagogernas mod och att våga frångå höstlöv och liknande ämnen för att istället följa barnen mer i deras undersökande av deras livsvärld. Att hitta det som intresserar barnen här och nu. Vår upplevelse är att barnen är delaktiga men att pedagogerna önskar att barnen hade ännu mer inflytande över sin vardag och sig själva på förskolan.
36
8. Litteraturlista:
Arnér, Elisabeth (2009). Barns inflytande i förskolan; en fråga om demokrati. Lund: Studentlitteratur.
Arnér, Elisabeth & Tellgren, Britt (2006). Barns syn på vuxna- att komma nära barns
perspektiv. Lund: Studentlitteratur.
Biesta, Gert (2003). Demokrati- ett problem för utbildningen eller ett utbildningsproblem?
http://www.oru.se/Extern/Forskning/Forskningsmiljoer/HumUS/Utbildningoch
Demokrati/Tidskrifter/2003/Nr 1/Biesta.pdf (s.59-80).
Ekelund, Gabriella (2011). Jakten på demokrati i förskolan. Malmö: Sveriges utbildningsradio.
Johannesen, Nina & Sandvik, Ninni (2009). Små barns delaktighet och inflytande: några
perspektiv. 1. uppl. Stockholm: Liber
Kvale, Steinar & Brinkmann, Svend (2009). Den kvalitativa forskningsintervjun. 2. uppl. Lund: Studentlitteratur.
Larsen, Ann Kristin (2009). Metod helt enkelt: en introduktion till samhällsvetenskaplig
metod. 1. uppl. Malmö: Gleerup.
Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket. Tillgänglig på
Internet: http://www.skolverket.se/publikationer?id=2442
Patel, Runa & Davidson, Bo (2003). Forskningsmetodikens grunder: att planera, genomföra
och rapportera en undersökning. 3., [uppdaterade] uppl. Lund: Studentlitteratur
Wallin, Karin (2003). Pedagogiska kullerbyttor: en bok om svenska barn och inspirationen
37
Westlund, Kristina (2010) i Riddersporre, Bim och Persson, Sven (red) Utbildningsvetenskap
för förskolan. Stockholm: Natur och kultur
Westlund, Karin (2011). Pedagogers arbete med barns inflytande. En demokratididaktisk
studie. Tillgänglig på http://www.mah.se/muep
Åberg, Ann & Lenz Taguchi, Hillevi (2005). Lyssnandets pedagogik: etik och demokrati i
pedagogiskt arbete. 1. uppl. Stockholm: Liber
Öksnes, Maria (2011). Lekens flertydighet: om barns lek i en institutionaliserad barndom. 1 uppl. Stockholm: Liber
38
9. Bilaga
9.1 Intervjufrågor
Tema 1: Demokrati
1. vilka tankar jar ni kring begreppet demokrati som förskollärare och i enlighet med uppdraget?
2. vad kan det innebära att arbeta demokratiskt med och bland barn? 3. vilka mål har ni i er verksamhet gällande demokrati?
4. kan ni utifrån det som ni beskrivit ge ett exempel från verksamheten där demokrati främjas?
5. kan ni utifrån det som sagt se att det kan finnas eventuella hinder/möjligheter när det gäller demokratiuppdraget?
Tema2: Inflytande och delaktighet
1. Vad betyder dessa begrepp i ert arbete med barnen?
2. Arbetar ni aktivt för at ge barn inflytande/delaktighet i verksamheten?
3. Finns det konkreta spår av barnens inflytande i er verksamhet? Om inte, vad kan detta bero på?
4. Kan ni se att det finns mer att göra för att ge barn mer inflytande och delaktighet?
5. Om du fick fria händer vad det gäller dessa begrepp, hut skulle din drömförskola då se ut? Skulle du förändra något?
