Om lärstilar i grundskolan -en jämförelse mellan de tidigare och de senare skolåren

(1)

Malmö högskola

Lärarutbildningen

Kultur - språk - medier

Examensarbete

15 högskolepoäng

Om lärstilar i grundskolan

-

_{en jämförelse mellan de tidigare och de senare}

skolåren

Learning styles in compulsory school – a comparison of the

earlier and the later school years

Emilia Björk-Svensson

Lina Nilsson

Lärarexamen 210hp & 270hp

Svenska i ett mångkulturellt samhälle 2007-12-17

Examinator: Keijo Eriksson Handledare: Pia Jäderquist

(2)

(3)

Sammanfattning

Vårt syfte är att undersöka vilken syn på arbete med lärstilar pedagoger har på grundskolans tidigare år jämfört med pedagoger på grundskolans senare år och hur de praktiserar detta i sin undervisning i jämförelse med varandra. Finns det några likheter och skillnader mellan de två åldersinriktningarna? Detta med utgångspunkt i vad pedagoger som utger sig för att arbeta med lärstilar säger i våra kvalitativa intervjuer.

I vår empiriska undersökning har vi använt oss av en inledande enkätundersökning för att finna lämpliga informanter som utger sig för att arbeta med lärstilar. Därefter har vi genomfört kvalitativa intervjuer med fem pedagoger. Resultaten av empirin visar på både likheter och skillnader mellan grundskolans tidigare år och grundskolans senare år. En likhet vi fann var att samtliga pedagoger har en övervägande positiv syn på lärstilar men skillnaden ligger i hur de praktiserar det i sin undervisning. Denna skillnad medför att vi kan dra slutsatsen att arbete med lärstilar förekommer i större utsträckning på grundskolans tidigare år jämfört med grundskolans senare år. Detta på grund av att vi ser en större variation på momenten i undervisningen i de tidigare åren i jämförelse med de senare åren vilket medför att samtliga lärstilar oftare blir tillgodosedda. En ytterligare slutsats vi kan dra utifrån vårt resultat är att det är svårare att arbeta med lärstilar i de senare åren än vad det är i de tidigare åren. Denna slutsats kan vi dra på grund av att det dels finns fler resurser att tillgå i grundskolans tidigare år i form av material, mer personal och hemklassrum som underlättar för pedagoger när de arbetar med lärstilar men även för att pedagogerna i de senare åren är ämneslärare och som sådana får de inte en helhetsbild av eleven då de inte träffar eleven i lika stor utsträckning som en pedagog på grundskolans tidigare år.

(4)

(5)

Innehållsförteckning

1 Inledning

8

1.1 Bakgrund 9

1.1.1 Styrdokumenten och lärstilarna 9

1.1.2 Teoretiska begrepp 9

1.1.3 Tidigare forskning 10

1.1.3.1 Olika teorier om lärstilar 10

1.1.3.2 Varför ska man arbeta med lärstilar? 12

1.1.3.3 Svensk forskning om lärstilar utifrån Dunn & Dunns lärstilsmodell 13

1.1.3.4 Kritik mot Dunn & Dunns lärstilsmodell 13

1.1.3.5 Skolan och lärstilarna 14

1.1.3.6 Hur arbetar man med lärstilar i grundskolans tidigare år jämfört 15 med grundskolans senare år?

2 Syfte och frågeställningar

16

2.1 Frågeställningar 16

3 Metod

17

3.1 Kvalitativa intervjuer 17 3.2 Urval 17 3.3 Genomförande 18 3.4 Avgränsningar 19 3.5 Tillförlitlighet 19 3.6 Forskningsetik 20

4 Resultat

21

4.1 Varför arbetar pedagogerna vi har intervjuat med lärstilar? 21

4.1.1 Grundskolans tidigare år 21

4.1.2 Grundskolans senare år 22

4.2 Hur ser arbetet med lärstilar ut i praktiken? 22

(6)

4.3 Vilka fördelar och nackdelar ser pedagogerna med att arbeta med lärstilar? 25

4.4 Vilken syn har pedagogerna inom en ålderinriktning på den andra när 26 det gäller arbete med lärstilar?

5 Analys och diskussion

28 6 Avslutning och slutsatser

32 7 Fortsatt forskning

34 8 Referenser

35

8.1 Litteratur och artiklar 35

8.2 Internet 36

Bilagor

Bilaga 1 Bilaga 2 Bilaga 3

(7)

(8)

1 Inledning

Vi tror på en individualiserad undervisning, det vill säga att varje elev ska få möjlighet att lära på sitt bästa sätt genom att vi pedagoger skapar en meningsfull undervisning för eleven. Med andra ord ”en skola för alla” där alla kan få utvecklas på sitt eget sätt. Vi menar att för att kunna skapa en skola för alla på allas villkor är det viktigt att som pedagog känna till sina elevers lärstilar1_{. Först gäller det att förstå alla elevers individuella lärstilar och därefter finna}

strategier för att matcha dessa.

Vi har olika åldersinriktningar inom vår utbildning och vi har därför under vår verksamhetsförlagda tid varit placerade på grundskolans tidigare år respektive grundskolans senare år. Detta har medfört att vi har tillägnat oss olika pedagogiska erfarenheter. Vi vill på grund av dessa erfarenheter jämföra pedagoger som utger sig för att arbeta med lärstilar på grundskolans tidigare år med pedagoger som utger sig för att arbeta med lärstilar på grundskolans senare år. Vi vill undersöka om det finns några likheter och skillnader både i synen på arbete med lärstilar och hur de praktiserar detta i undervisningen. Det har bedrivits mycket forskning om lärstilar men inte om just det området vi har valt att undersöka, det vill säga en jämförande undersökning mellan grundskolans tidigare år och grundskolans senare år. Därför ämnar vi belysa lärstilar i grundskolan ur ett jämförande perspektiv i vårt examensarbete.

Vi har blivit inspirerade av författaren och tillika filosofie doktorn i pedagogik Lena Boström, som med sin forskning öppnat upp våra ögon för att det finns olika lärstilar hos elever. Boström utgår i sin forskning ifrån Dunn & Dunns modell The Dunn & Dunn Learning Styles

Model (www.larstilscenter.com 071114). Vi väljer också i detta examensarbete att utgå från

denna modell då den har av oberoende forskare visat sig vara den modell som har bäst validitet och högst reliabilitet. Dunn & Dunns lärstilsmodell består av fem element som är uppdelade i 20 olika faktorer (se bilaga 1). Vi har valt att främst inrikta oss på de faktorer som Dunn & Dunn kallar de perceptuella preferenserna2_{av utrymmesskäl då hela lärstilsmodellen}

är för omfattande för att behandla i detta examensarbete men också för att vi tror att det är de

1 _{Enligt Dunn & Dunns definition: “Learning style, then, is the way each learner begins to concentrate on,}

process and retain new and difficult information” (citerad i Boström & Svantesson, 2007:22).

2_{De perceptuella preferenserna är: visuell – lär sig via synen, auditiv – lär sig via hörseln, taktil – lär sig via}

(9)

perceptuella preferenserna pedagoger oftast har i åtanke när man pratar om lärstilar. I fortsättningen kommer vi att benämna de perceptuella preferenserna som lärstilarna.

Vi hoppas att detta examensarbete kan bidra till att fler pedagoger får ökad kunskap om lärstilar och blir motiverade att tillämpa denna kunskap i sin undervisning oavsett vilken ålder eller vilket ämne man undervisar i.

1.1 _Bakgrund

1.1.1 Styrdokumenten och lärstilarna

När vi läser Läroplan för det obligatoriska skolväsendet, förskoleklassen och fritidshemmet –

Lpo 94 (www.skolverket.se 071030) kan vi konstatera att undervisning där man tar hänsyn till

olika lärstilar är ett nyttigt om inte nödvändigt verktyg för att uppnå målen i läroplanen. Vi kommer nedan att nämna några exempel ur Lpo 94 som vi anser motiverar till varför man som pedagog bör ta hänsyn till lärstilar i undervisningen i skolan.

”Skolans uppdrag är att anpassa undervisningen till varje elevs förutsättningar och behov. Skolan har ett särskilt ansvar för de elever som av olika anledningar har svårigheter att nå målen för utbildningen. Därför kan undervisningen aldrig utformas lika för alla.”

”Skolan skall främja elevernas harmoniska utveckling. Detta skall åstadkommas genom en varierad och balanserad sammansättning av innehåll och arbetsformer.”

Under mål att sträva mot när det gäller kunskap står det att: ”skolan ska sträva efter att varje elev utvecklar sitt eget sätt att lära.”

1.1.2 Teoretiska begrepp

Definition av lärstil

Vi har valt att definiera begreppet lärstil utifrån Dunn & Dunns definition som lyder:

“Learning style, then, is the way each learner begins to concentrate on, process and retain new and difficult information” (citerad i Boström & Svantesson 2007:22)

(10)

Definition av de fyra olika lärstilarna

Visuell lärstil: individen lär sig bäst via synen. Auditiv lärstil: individen lär sig bäst via hörseln.

Taktil lärstil: individen lär sig bäst när händerna är aktiva i inlärningsprocessen. Kinestetisk lärstil: individen lär sig bäst via kroppen och känslorna.

De flesta individer besitter möjligheten att ha flera eller alla lärstilarna men det är oftast en som är mer dominant än de andra (Boström & Svantesson 2007). Det finns dock ett fåtal som endast har en lärstil.

1.1.3 Tidigare forskning

1.1.3.1 Olika teorier om lärstilar

Under hundratals år har psykologer, pedagoger och filosofer diskuterat om hur barn lär och tänker (Nordlund & Nyberg 2007). Detta forskande har bland annat lett till inlärningsteorier som behaviorismen, sociokulturell teori och kognitivism. Utifrån bland annat dessa teorier har forskare kommit fram till nya om lärande som har mynnat ut i teorier om lärstilar. År 1994 fanns det omkring 20 olika metoder för att identifiera lärstilar (Dryden & Vos 1994). Vi kommer nedan att kortfattat lyfta fram nya teorier om lärstilar av Gardner, Grinder, Dunn & Dunn och Prashnig.

Gardner (1994) som är professor i kognitiv psykologi har myntat begreppet multipla

intelligenser. De multipla intelligenserna innebär att alla människor är intelligenta men inte på

samma sätt. Gardner menar att för att människan ska kunna kallas intelligent måste hon kunna lösa och hantera verkliga problem och svårigheter i hennes kulturella miljö. Gardner har kritiserat den ”traditionella” skolan för att den bara har riktat in sig på två intelligenser:

lingvistik-språkligt och logiskt-matematisk, när det enligt Gardner handlar om nio

intelligenser som skolan helst ska tillgodose för att skapa ett meningsfullt lärande för alla. De övriga intelligenserna som Gardner har definierat är visuell/spatial, kinestetisk/kroppslig,

musikalisk/rytmisk, interpersonell/social, intrapersonell/reflekterande, existentiell och naturintelligens (www.cfl.se 071115). Gardner (1994) menar på att alla människor besitter

alla intelligenser men vissa framträder tydligare än andra hos en individ. Dessa intelligenser medför att varje individ har sin speciella lärstil. Gardner hävdar att när människor får använda sig av sin bästa intelligens känner de sig mer motiverade och engagerade i det de gör vilket ökar lärandet.

(11)

Grinder (1999) är den främste företrädaren för den pedagogiska inriktningen Neuro

Lingvistisk Programmering (NLP). Detta är en inlärningsmodell som utgår från hjärnans sätt

att arbeta. När Boström & Wallenberg (1997) förklarar Grinders teori liknar de hjärnan vid en byrå med tre lådor där en av lådorna, eller möjligtvis två, har mest innehåll och går lättast att öppna. Innehållet i dessa lådor är av visuell, auditiv eller kinestetisk art. Grinder själv benämner dessa lådor som ”kanaler” som kan ta emot information från omvärlden. De människor som bara har en ”kanal” kallar Grinder för översättare då de måste översätta information som sänds på kanaler som inte fungerar till den som gör det. Exempelvis om en pedagog sänder på den visuella kanalen måste en elev som endast kan ta emot information via den kinestetiska kanalen översätta allt till denna.

Enligt lärstilscenters hemsida (www.larstilscenter.se 071114) har Dunn & Dunn under 35 år forskat om hur olika individer lär sig med hjälp av sina olika lärstilar. De har tillsammans kommit fram till en modell om hur inlärning går till, Dunn & Dunns lärstilsmodell (se bilaga 1). Forskningen kring denna modell har utförts på många olika typer av inlärare och på olika håll i världen, bland annat i Sverige. I Dunn & Dunns lärstilsmodell finner man fem olika element som är uppdelade i 20 olika faktorer som påverkar på olika sätt och olika mycket beroende på vilken individ det handlar om. Detta gäller när vi ska tillägna oss ny och svår kunskap. De fem olika element med sina respektive faktorer är:

• Miljömässiga element – ljud, ljus, temperatur och möbler.

• Emotionella element – motivation, anpassning, uthållighet, och struktur.

• Sociologiska element – ensam, i par, grupp, i team, med en auktoritet eller med variation.

• Fysiologiska element – perceptuell preferenser (auditiv, visuell, taktil och kinestetisk), intag, rörelse och tid på dagen.

• Psykologiska element – informationsbearbetning (analytisk eller holistisk), tankestil (impulsiv eller reflekterande).

Alla 20 faktorer är inte viktiga för alla, de flesta har mellan 6-14 faktorer som är viktiga för deras lärstil (Boström & Svantesson 2007). Dunn & Dunns forskning (www.larstilscenter.se 071114) har visat på att en individs personliga lärstil utvecklas efter hand och i samband med individens erfarenheter.

(12)

Prashnig (1996) menar att människor i alla åldrar kan lära sig vad som helst om de tillåts att göra det på sitt eget sätt. Prashnig skriver: ”Nyckeln till framgångsrik inlärning och arbete är att känna till sin egna unika personliga inlärnings- eller arbetsstilar, acceptera sina starka och svaga sidor och tillgodose de personliga preferenserna i så hög grad som möjligt i varje inlärnings-, studie- eller arbetssituation” (1996:29). Prashnig har tillsammans med Ken Dunn vidareutvecklat Dunn & Dunns modell genom att de tillsammans har gjort en arbetsstilssanalys som gör att man kan anpassa sin arbetssituation för att få ett optimalt lärande. Arbetsstilsanalysen går ut på att man fyller i ett frågeformulär som utvärderar 44 olika delar inom följande sex områden:

• Närmaste omgivning (ljus, ljud, temperatur, miljö/design) • Attityder (motivation, uthållighet, konformitet, ansvar, struktur) • Sociala grupperingar (ensam, par, kolleger, team, ledning, variation) • Sensoriska modaliteter (visuellt, auditivt, kinestetiskt och taktilt) • Fysiska behov (matintag, rörlighet, tid på dagen)

• Höger-/Vänsterhjärndominans (informationsbearbetning, impulsiv/eftertänksam)

1.1.3.2 Varför ska man arbeta med lärstilar?

De fyra perceptuella preferenserna utvecklas olika mycket hos varje individ, men ändå i samma ordning (Dunn & Dunn refererad i Boström & Wallenberg 1997). Först lär sig människan genom det kinestetiska sinnet, hon måste känna med kroppen för att lära sig något och/eller att minnas. Därefter kommer det taktila sinnet, människan måste fingra och känna på allt. Det tredje sinnet som utvecklas är det visuella, människan kan nu se för att lära. Detta sinne utvecklas någon gång i förskoleåldern. Ungefär i elvaårsåldern utvecklar människan det fjärde och sista sinnet, det auditiva. Enligt Dunn & Dunn visar sig nu en skillnad mellan flickor och pojkar. Upp till 1/3 av pojkarna som går ut grundskolan blir aldrig riktigt auditiva eller visuella. Många vuxna förklara gärna saker och ting för mindre barn när det är någonting som barnet inte förstår (Dunn & Dunn & Treffinger 1995). Det fungerar med de auditiva barnen som kan minnas tre fjärdedelar av vad de hört. Men det är endast mindre än trettio procent av eleverna i skolan som är auditiva. De flesta barn i skolåldern förblir starkt kinestetiska genom hela grundskoletiden. (Dunn & Dunn refererad i Boström & Wallenberg 1997)

(13)

I en av Dunn & Dunns undersökningar (Dryden & Vos 1994) visade forskarna att: * 30% av eleverna är auditiva

* 40% av eleverna är visuella * 15% av eleverna är taktila. * 15% av eleverna är kinestetiska.

De senaste årens forskning inom pedagogik har visat på att vi fungerar och utvecklas effektivare när vi får använda oss av vår personliga lärstil (Dunn & Dunn 1992). Dunn & Dunn har gjort undersökningar där det har framgått att när elever/studenter blir introducerade för ny kunskap genom deras perceptuella preferenser så kommer de ihåg betydligt mer än när kunskapen introduceras genom deras svagaste preferens. Detta stämmer oberoende av vilket skolår eleverna/studenterna går i [vår översättning]. I Dunn & Dunns forskning framgår det att när elever får lära sig via sina lärstilar förändras deras beteende omedelbart och att misslyckade elever inte längre finns i skolan (refererad i Boström & Wallenberg 1997). 1.1.3.3 Svensk forskning om lärstilar utifrån Dunn & Dunns lärstilsmodell

Boström (2004) genomförde en undersökning i Sverige utifrån Dunn & Dunns lärstilsmodell där hon undersökte om gymnasieskolans elever och vuxenstuderande påverkas av undervisning som baseras på deras individuella lärstilar samt vad konsekvenserna där av blir. I sin avhandling jämförde Boström elever som hade blivit undervisade i grammatik utifrån sina lärstilar med elever som hade blivit undervisade i grammatik på ett traditionellt sätt. Hon presenterade flera olika hypoteser innan undersökningen påbörjats bland andra att det skulle vara skillnader i resultat, minnesbehållning och attityder till grammatik. Resultaten på Boströms undersökning visar på tydliga skillnader mellan de elever som blev undervisade med lärstilar och de elever som blev traditionellt undervisade. De elever som blev undervisade genom lärstilar fick bättre resultat på test, bättre minnesbehållning och en förbättrad attityd till grammatik. Sammanfattningsvis konstaterade Boström att undervisning utifrån elevernas individuella lärstilar kan vara en väg till att göra grammatikundervisningen individualiserad och därmed också motivationsskapande.

1.1.3.4 Kritik mot Dunn & Dunns lärstilsmodell

Ett av skälen till att Boström genomförde ovanstående undersökning är den kritik som i Sverige är riktad mot Dunn & Dunns lärstilsmodell (Boström 2004). Kritiken beror på att det

(14)

tidigare inte har skrivits någon avhandling i Norden utifrån Dunn & Dunns modell och därför menar kritikerna att den inte är tillräckligt granskad. Kritikerna anser vidare att lärandemetoden är amerikaniserad, och fungerar främst i den amerikanska kulturen och inte i den nordiska. Boström tror att denna kritik beror på att impulserna främst kommer från den anglosaxiska forskningen och kan därför kännas främmande. Hon menar att kritiken om att lärstilar skulle vara något som enbart går att tillämpa på den amerikanska kulturen inte är befogad då flera avhandlingar utifrån Dunn & Dunns modell är skrivna i flera länder till exempel Nya Zeeland, Filippinerna och Malaysia.

Kroksmark (2006) riktar kritik mot Dunn & Dunns modell då han inte tycker att den stämmer överens med hur människor lär sig då inlärning är mycket mer komplext än vad modellen visar på. Han tycker att modellen förenklar inlärning och försöker visa den på ett överskådligt sätt vilket han inte tycker passar i skolans värld. Kroksmark tycker att de fem elementen och deras respektive faktorer som finns i Dunn & Dunns modell inte räcker, utan den behöver vidareutvecklas för att beskriva inlärning på ett rättvist sätt. Kroksmark ifrågasätter också hur man som pedagog ska kunna arbeta med lärstilar, både att analysera eleverna och sedan individualisera undervisningen för varje elev då man har 25-30 elever samtidigt i ett klassrum. 1.1.3.5 Skolan och lärstilarna

Flera olika forskare är eniga om att dagens skola bygger för lite på individuell undervisning, framför allt tas det inte hänsyn till de olika lärstilarna. Prashnig (1996) hävdar att det finns väldigt lite plats i skolan för en individanpassad undervisning. I skolan är det viktigare med ordning, disciplin och en tyst, stillasittande klass där den traditionella undervisningen lämpar sig bättre. Hon menar på att i den här traditionella undervisningen fångas inte alla elever upp, istället blir det att alltför många elever får känna att skolan är tråkig och meningslös eftersom hur man lär ut inte skapar förutsättningar för alla elever att lära in. Prashnig (1999) skriver att på de högre stadierna, det vill säga högstadiet, gymnasiet och högskolor har matchningen av lärstilar varit i synnerhet dålig. Förhållandet är betydligt bättre på lågstadiet där man har använt sig av individanpassad undervisning i flera år.

Boström & Wallenberg (1997) menar att grundskolan under många år framför allt vänt sig till de visuella och auditiva inlärarna, vilket har inneburit att de har klarat sig bra i skolan och gått vidare till högre studier. De elever som har ett annat sätt att lära in ny kunskap än de traditionella sätten har skolan ofta inte tagit hänsyn till och därmed förlorat. De har blivit

(15)

klassade som mindre begåvade när det egentligen handlar om att vi inte nått dem på deras villkor. Den lärstil som oftast blir förbisedd i skolan är den kinestetiska (Dryden & Vos 1994). 1.1.3.6 Hur arbetar man med lärstilar i grundskolans tidigare år jämfört med grundskolans senare år?

Det som har forskats om hur man undervisar med lärstilar berör främst grundskolans tidigare år där forskningen bedrivits i form av c-uppsatser. Vi visar här nedan ett axplock.

Ringdahl (2006) har i sin c-uppsats undersökt hur medvetna lärare på lågstadiet är av lärstilar och hur de praktiserade detta i sin undervisning. Pedagogerna i hennes undersökning var relativt medvetna om lärstilar. Denna medvetenhet gjorde att de undervisar genom att berätta (auditivt), visa (visuellt) och att de låter eleverna göra saker (kinestetiskt/taktilt) för att finna förståelse. Genom att de undervisar på detta sätt kan de allra flesta elever tillgodogöra sig undervisningen. Pedagogerna upplevde att de elever som lär genom att ”göra” saker kom i kläm i undervisningen eftersom deras inlärningsstil kräver mer ”resurser” av läraren.

Andersson & Andersson (2006) har skrivit en c-uppsats som handlar om hur pedagoger väljer att organisera arbetet i skolan, samt hur de anser att elevers behov av variation i undervisningen tillgodoses. Det författarna kom fram till efter intervjuer med pedagoger på grundskolans tidigare år var att det är under det första skolåret som eleverna sjunger, leker och jobbar mer praktiskt, Eleverna i det första skolåret erbjuds mer variation och får arbeta med fler sinnen. I år 4 kan författarna se utifrån deras undersökning att eleverna har stora möjligheter att planera och arbeta individualiserat där arbetet utgår ifrån var eleven befinner sig i sin inlärning. Här erbjuds eleverna en varierad undervisning, där man även kan få ”göra” något för att lära. I år 6 är det föreläsningslektioner, men i NO är det mer praktiskt i form av laborationer och experiment. Författarna ifrågasätter om det är bristen på fantasi eller material som påverkar detta resultat. Få pedagoger använder sig av drama och därmed tillgodoser de enligt författarna inte de kinestetiska lärstilarna. Bristen på resurser i skolan ser pedagogerna som ett hinder för individuell inlärning. Författarna kan utläsa av sin studie att desto äldre årskurser desto mindre variation. Informanterna hävdar att det finns krav på att hinna med en hel del innan eleverna lämnar grundskolans tidigare år och detta skapar begränsningar i metoder. Författarna tolkar sin undersökning som att det är lättare att variera undervisningen i de lägre åldrarna, samtidigt som krav ökar på de äldre eleverna att klara av traditionell

(16)

katederundervisning. Flera pedagoger i deras undersökning önskade att göra sin undervisning mer varierad.

2. Syfte och frågeställningar

Vårt syfte är att undersöka vilken syn på arbete med lärstilar pedagoger har i grundskolans tidigare år jämfört med pedagoger i grundskolans senare år och hur de praktiserar detta i sin undervisning i jämförelse med varandra. Det vi vill ta reda på utifrån vårt empiriska material är om det finns några likheter och skillnader mellan de två åldersinriktningarna.

2.1 Frågeställningar

Finns det några likheter och skillnader mellan pedagoger i de tidigare åren jämfört med pedagoger i de senare åren på grundskolan vad gäller syn på arbete med lärstilar och hur de praktiserar detta i sin undervisning? På basis av detta har vi valt följande preciserade frågor:

• Vilka är anledningarna till att pedagogerna som vi har intervjuat arbetar med lärstilar? • Hur arbetar pedagogerna med lärstilar?

•

Ser pedagogerna några nackdelar och fördelar med att arbeta med lärstilar?

• Vilken syn har pedagogerna inom en ålderinriktning på den andra när det gäller arbete med lärstilar?

(17)

3. Metod

Vi valde att i vår empiriska undersökning använda oss av både enkäter och kvalitativa intervjuer. Enkäterna svarade på vem som arbetar med lärstilar, utifrån vår definition, och de kvalitativa intervjuerna svarade på hur.

Vi tror att om vi endast hade använt oss av enkäter hade risken funnits att vi bara hade fått ytliga och snabba svar. För att få en djupare insyn i arbetet med lärstilar gjorde vi kvalitativa intervjuer med fem pedagoger. Med intervjuerna hade vi förhoppningen att vi skulle komma närmare pedagogernas uppfattning om hur de arbetar med lärstilar.

3.1 Kvalitativa intervjuer

Vi valde kvalitativa intervjuer i vår empiriska undersökning för att vi ansåg att det var ett lämpligt sätt att undersöka hur våra informanter använder sin kunskap om lärstilar i sin undervisning. Kvale (1997) menar att genom den kvalitativa intervjun försöker man ur den intervjuades perspektiv förstå världen. Men även deras erfarenheter kan man få ett grepp om genom denna typ av intervju.

Johansson & Svedner (2004) skriver att syftet med kvalitativa intervjuer är att man ställer öppna frågor utifrån enbart bestämda frågeområden där den intervjuade ges tillfälle att ge så uttömmande svar som möjligt. Vidare skriver de ”om man inte tänker sig för kan en kvalitativ intervju glida över i en strukturerad intervju eller till och med bli en muntligt genomförd enkät. Det kan inträffa om man inte lyssnar på och försöker förstå vad den intervjuade säger, utan är helt inställd att på tur och ordning ställa de i förväg bestämda frågorna. Naturligtvis finns också risken att intervjun blir ett helt osystematiskt samtal” (Johansson & Svedner 2001:25). Detta var något vi var tvungna att vara medvetna om när vi planerade och genomförde våra kvalitativa intervjuer.

3.2 Urval

Vår enkätundersökning genomförde vi på tre olika grundskolor inom samma kommun i södra Sverige. Att vi valde tre skolor berodde på att vi ville få ett större urval informanter. Valet av skolorna gjorde vi av praktiska skäl då en av författarna bor i närheten och för att vi hade bestämt att vi inte ville använda oss av skolorna där vi har haft vår verksamhetsförlagda tid. Anledningen till att vi inte valde dessa skolor var för att risken fanns att vi kunde påverkas av

(18)

våra erfarenheter därifrån och att vi hade en relation till både pedagoger och elever där samt att vi inte har sett några spår av arbete med lärstilar där. Skolorna vi genomförde enkätundersökningen på benämner vi hädanefter som skola B, C, D. Skola B är en 4-9 skola och skola C är en F-5 skola. Skola D som är en F-6 skola användes enbart till enkätundersökningen då ingen av pedagogerna ställde upp på intervju. Det finns också en skola , skola A, där vi inte genomförde enkätundersökningen men en intervju. Skola A är en F-3 skola. Men vi vill poängtera att det viktiga med vår undersökning är i vilket skolår pedagogerna undervisar i och inte på vilken skola. Skola A och B ligger i samma samhälle vilket innebär att eleverna från skola A fortsätter senare på skola B.

Med hjälp av enkätundersökningen hade vi för avsikt att få fram lämpliga informanter som vi sedan kunde genomföra kvalitativa intervjuer med. Vi kunde inte intervjua vilken pedagog som helst utan vi var tvungna att intervjua pedagoger som utgav sig för att arbeta med lärstilar för att göra en så rättvis jämförelse som möjligt. I vår enkät hade vi en frivillig uppgift, där de pedagoger som svarat att de arbetade med lärstilar kunde lämna namn, telefonnummer och e-postadress om de kunde tänka sig att ställa upp på intervjuer. Genom de inlämnade enkäterna fann vi tre pedagoger på två olika skolor som kunde tänka sig ställa upp på en intervju. De övriga två pedagoger som vi intervjuade fann vi genom att rektorn på en skola tipsade oss om en pedagog och en annan av de intervjuade pedagogerna tipsade oss om en kollega på samma skola som ställde upp på en intervju.

Samtliga informanter har pedagogisk utbildning. På skola A arbetar Peter som är utbildad 1-7 lärare i so och svenska. På skola B arbetar Maria och Lasse. Maria är utbildad 4-9 lärare i so och svenska medan Lasse först har läst en fil. kand. och därefter gått på lärarhögskolan och läst pedagogik. Lasse undervisar i so. På skola C arbetar Lena och Eva. Lena är från början småskolelärare och har därefter fortbildat sig och är nu grundskolelärare och Eva är utbildad fritidspedagog.

3.3 Genomförande

Vi skickade ut en förfrågan om att få genomföra en enkätundersökning till alla grundskolor i en kommun i södra Sverige, det vill säga 10 skolor. Intresset var svalt men vi fick till slut ett godkännande från fyra olika skolor i kommunen. Enkätundersökningen genomfördes ändå endast på tre skolor då en av de skolor som hade gett sitt godkännande har till dags dato ännu

(19)

inte genomfört undersökningen. Skola A hade inte tid för en enkätundersökning men vi blev informerade om att det fanns en pedagog som arbetade aktivt med lärstilar och att vi gärna fick intervjua honom.

Samtliga intervjuer genomfördes i respektive pedagogs klassrum där eleverna antingen hade gått hem för dagen eller befann sig på någon annan lektion. Innan intervjuernas början informerade vi de intervjuade pedagogerna om vilken definition av lärstilar vi har utgått ifrån i vår studie, visade en bild på lärstilsmodellen för de som önskade och informerade dem om vetenskapsrådets forskningsetiska principer. Alla intervjuerna varade i ca 30 minuter vardera och spelades in på minidisc3_{. Vi var båda två närvarande under intervjuerna, en av oss ställde}

frågor och den andra förde anteckningar och vid behov ställde relevanta följdfrågor. Vid alla intervjuer intervjuade vi pedagogerna enskilt förutom intervjun med Lena och Eva som på det sättet skiljde sig från de övriga intervjuerna. Vi genomförde denna intervju med både Lena och Eva samtidigt eftersom de hade önskan om att göra så då de alltid arbetar tillsammans med klassen. De ansåg att om vi endast intervjuade en av dem eller enskilt skulle inte detta ge en fullständig och rättvis bild av deras undervisning.

3.4 Avgränsningar

Vi genomförde våra kvalitativa intervjuer med enbart fem olika pedagoger på enbart tre olika skolor. Detta medför att vi inte kan dra några allmängiltiga slutsatser om hur undervisningen med lärstilar ser ut på grundskolans tidigare år jämfört med grundskolans senare år. Anledningen till att vi endast valde fem informanter var på grund av att det var svårt att hitta fler under den korta tid vi hade till vårt förfogande.

3.5 Tillförlitlighet

Det faktum att vi sedan tidigare inte var kända på de skolor som vi valde att undersöka kan ha påverkat att vi inte fick in tillräckligt många svar då vår undersökning kanske sågs som en i mängden. Vi hade inte heller någon förtroendefull relation med de pedagoger vi gjorde de kvalitativa intervjuerna med vilket kan ha gjort att de kanske inte vågade vara ärliga. Vi vill dessutom tillägga att vi inte tidigare hade någon erfarenhet av att genomföra kvalitativa intervjuer vilket kan ha gjort att vi kan ha ställt frågor på ett nyanserat och opedagogiskt sätt. De pedagoger vi intervjuade upplevde vi som stressade och hade kanske egentligen inte tid

(20)

för oss vilket kan ha medfört att vi blev stressade och kan ha missat att ställa de följdfrågor som vi borde ha gjort för att få ett mer uttömmande svar. Vi kan inte vara helt säkra på att de pedagoger vi har intervjuat har tolkat Dunn & Dunn lärstilsmodell på exakt samma sätt som vi har gjort och det kan också ha påverkat vårt resultat.

Då vi endast har använt oss av kvalitativa intervjuer och inte observationer innebär att vi enbart har pedagogernas utsagor om hur de arbetar med lärstilar att analysera vilket gör att vårt resultat kan vara subjektivt. Hade vi även observerat deras undervisning hade vi haft mer än deras ord på hur undervisningen med lärstilar ser ut och då hade vi kunnat få en mer komplett och rättvis bild av hur undervisningen verkligen ser ut.

Vi spelade in de kvalitativa intervjuerna på minidisc, vilket vi tror ökar tillförlitligheten då man lätt kan missa något väsentligt när man enbart skriver ner intervjusvaren.

3.6 Forskningsetik

Innan vi genomförde vår enkätundersökning och våra intervjuer pratade vi med rektorerna på skolorna för att få undersökningen godkänd. Vi informerade även de pedagoger vi intervjuade om att vi i examensarbetet använder fingerade namn, på både pedagoger och skolor och att andra kännetecken inte finns med i texten. Detta har vi tagit fasta på utifrån Vetenskapsrådets fyra huvudpunkter (www.vr.se 071030) Detta gäller både enkät och intervju. I enkäten kom detta att ske genom missivbrevet, i den kvalitativa intervjun genom att vi berättade om de forskningsetiska aspekterna i ett samtal innan intervjuns början. Vi berättade också att intervjuerna skulle spelas in med hjälp av minidisc, inspelningar som senare kommer att raderas.

(21)

4 Resultat

Vi har utifrån våra intervjuer delat in resultatet efter våra frågeställningar som är följande: Varför arbetar pedagogerna med lärstilar? Hur ser arbetet med lärstilar ut i praktiken? Vilka fördelar och nackdelar ser pedagogerna med att arbeta med lärstilar? Vilken syn har pedagogerna inom en ålderinriktning på den andra när det gäller arbete med lärstilar?

4.1 Varför arbetar pedagoger vi har intervjuat med lärstilar?

Det framkom av våra intervjuer att samtliga pedagoger har antingen direkt eller indirekt påverkats av en pedagog som startade ett lärstilsprojekt för ca 10 år sedan på skola A. De flesta av pedagogerna hade dessutom innan detta projekt haft funderingar om att man lär på olika sätt.

4.1.1 Grundskolans tidigare år

Både Peter och Lena hörde talas om lärstilar för tio år sedan genom att en annan lärare på Peters skola (skola A) arbetade aktivt med lärstilar och höll föreläsningar om detta för sina kollegor inom kommunen. Eva däremot hörde talas om lärstilar av en föreläsare på ett föräldramöte. När Peter började arbeta på skolan hade ett projekt om lärstilar varit igång i några år och därför föll det sig naturligt att även han applicerade lärstilar på sin undervisning. Han tycker att teorin bakom lärstilar på ett bra och vettigt sätt förklarar att man lär på olika sätt. ”Det handlar om att vi har olika preferenser, alltså olika yttre omständigheter men också att vi tar in information på olika sätt”. Han menar att förstår man detta så blir det lättare för alla att lära. Under de tio åren han arbetat med lärstilar har han läst mer litteratur inom området och förändrat undervisningen allt eftersom han fått mer kunskap.

Lena hade tidigare funderat på hur barn lär då hon frågade sig hur hennes son skulle klara av att börja skolan eftersom han inte kunde sitta still och lyssna utan höll till i rabatterna och undersökte saker och ting med hela kroppen. ”Så jag hade jobbat tidigare passade mig inte längre när jag såg min son. Jag måste ju få massor av barn som är som honom, som inte är intresserade av att sitta stilla och skriva utan vill bygga och leta myror osv. Då ändrade jag hela min syn som lärare”. När hon senare deltog i ovan nämnda föreläsning kunde hon sätta ord på sina tankar. Hon började arbeta med lärstilar först då det gavs möjlighet att samverka med fritidspedagogerna, för ca tio år sedan. Hon kunde då dela klassen och därmed också

(22)

lättare variera undervisningen. Eva vill gärna arbeta med lärstilar för att hon tror att desto fler sinnen man använder sig av desto mer lär man sig.

4.1.2 Grundskolans senare år

När Maria först blev anställd i kommunen fick hon en tjänst på skola A som redan arbetade med lärstilar och därför började Maria också arbeta med lärstilar. Maria tyckte det var intressant att arbeta med lärstilar, då hon redan funderat kring hur man lär på olika sätt utifrån olika förutsättningar. Nu när Maria arbetar på skola B istället blir det mindre intensivt med lärstilar men hon har det hela tiden i bakhuvudet. Hon har sammanlagt arbetat med lärstilar i sex år.

Lasse kan inte erinra sig när han först hörde talas om lärstilar men han minns sitt första möte med att arbeta på detta sätt: ” Egentligen var det så att jag fick upp en klass från skola A där man hade börjat med det och jag tyckte väl att det var anmält töntigt. Det praktiserades rätt töntigt genom att eleverna var vana vid att någon skulle ligga i soffan, någon skulle ha ljust, någon skulle ha varmt och någon kallt. För mig var det helt förvirrat”. Lasse började ändå arbeta med lärstilar successivt för ca sex år sedan då han fick fler svaga elever som han ansåg behövde en annan typ av undervisning för att klara sig i skolan och då tyckte Lasse att undervisning med olika lärstilar lämpade sig bra.

4.2 Hur ser arbetet med lärstilar ut i praktiken?

Samtliga pedagoger försöker tillgodose alla lärstilar under en längre period men nästan alla menar på att det är svårt om inte omöjligt att tillgodose alla lärstilar under ett och samma lektionspass. Det framkom också att de flesta anser att det är den kinestetiska lärstilen som är den som är svårast att tillgodose. Pedagogerna var också enade om att de skulle vilja arbeta med lärstilar i större utsträckning om möjlighet till det fanns.

När Peter arbetar med lärstilar planerar han för en längre period och i den planeringen försöker han tillgodose samtliga fyra lärstilar. Han tycker att det är omöjligt att ta hänsyn till alla lärstilar under endast en lektion, med undantag för matematiken då det enligt Peter kan fungera. ”Man kan till exempel på matten ha läggspel för kinesteter, olika saker för taktila att bygga med, inspelade tabeller för de auditiva och matteboken för de visuella”. Under

(23)

temaarbeten vilket han använder sig en del av anser han sig få in samtliga lärstilar. Han nämner som exempel stenåldern då man kan titta på video, själv läsa in texter, spela teater och tillverka redskap. Han anser ändå att kinesteterna är svåra att tillgodose på grund av deras stora rörelsebehov. Det går inte att anpassa undervisningen så att det fullt ut passar en kinestet. När undervisningen är auditiv eller visuell försöker Peter att stimulera deras lärstil genom att de får röra sig samtidigt, till exempel så få de cykla på motionscykeln eller gunga i gungstolen när de läser en bok (både cykel och gungstol finns i klassrummet).

All Peters undervisning präglas inte av lärstilar, vissa situationer är mer traditionella som till exempel läsinlärning som enligt Peter i grund och botten är visuell och auditiv. Men han hävdar att han hela tiden har tanken om lärstilar i bakhuvudet. Det har han framförallt nytta av när eleverna kör fast, då han kan tänka om och göra på ett annat sätt för att få eleverna att förstå och lära sig. Han ser inte att något ämne är svårare än något annat att applicera lärstilar på, utan det krävs att man får använda sin fantasi. ”Man får uppfinna hjulet gång på gång”. Om Peter hade haft möjlighet att förändra sin undervisning för att göra den ännu mer lärstilsbaserad hade han velat förändra möbleringen i klassrummet genom att ha fler mjuka platser och färre bänkar. Han hade också velat ha tid att skapa mer material och tillgång till fler smårum för eleverna att arbeta i.

Lena och Eva planerar alltid undervisningen tillsammans varje vecka. De bestämmer tillsammans själva kärnan eller temat i undervisningen och därefter planerar de var för sig men betonar att de ständigt har kontakt med varandra. Lena planerar det teoretiska som hon benämner som visuellt och auditivt medan Eva planerar det praktiska som till exempel rörelse, drama och bild. De delar ofta klassen i två delar och då arbetar Eva praktiskt med halva klassen medan Lena tar den andra halvan och arbetar teoretiskt. Eftersom de arbetar på detta vis, med enligt dem en god balans mellan det teoretiska och praktiska tycker de inte att någon lärstil blir mindre tillgodosedd än någon annan eftersom det finns en stor variation i undervisningen. De har tillgång till mycket material och utrymmen bland annat ett kuddrum, grupprum samt en stor bildsal, vilket de tror bidrar till att de kan tillgodose alla lärstilar. Både Lena och Eva är överens om att all deras undervisning mer eller mindre präglas av lärstilar. Eva tycker att man kan applicera lärstilar på alla lektioner, oberoende ämne. Detta

(24)

håller Lena med om och tillägger att ”jag tror mer att det handlar om att man ändrar sin uppfattning om hur barn lär”.

Lena har länge haft en vision om hur hon skulle vilja att sitt klassrum såg ut för att kunna arbeta mer individualiserat. Hon skulle vilja ha små klassrum i klassrummet till exempel mattevrå, svenskvrå, utklädningsvrå osv.

Maria försöker att se en helhet när hon planerar och genomför sina lektioner. Utifrån helheten försöker hon planera in olika aktiviteter och uppgifter för att alla lärstilar ska tillgodoses. Men hon betonar att det inte handlar om att några elever gör en sak och andra något annat utan alla gör samma moment. ”Man måste ju ändå öva sig i de andra kanalerna. Det är ju inte fel att använda dem för annars blir man ju rätt begränsad”. Maria tar upp temat Egypten som exempel för hur hon undervisar med hjälp av lärstilar. Då använder hon sig av till exempel: film, berättelser, sagor, myter, bilder och mindmap på tavlan. Ofta finns det ett samarbete med bildläraren och på så sätt blir de taktila och kinestetiska eleverna lärstil tillgodosedd enligt Maria.

Maria anser att man inte kan tillgodose alla lärstilar varenda lektion men inom ett arbetsområde eller tema ska förhoppningsvis samtliga lärstilar tillgodoses. Hon menar också att eftersom hon inte känner till sina elevers individuella lärstilar kan hon inte säkert veta om alla elevers lärstilar blir tillgodosedda, men kan ändå tycka sig urskilja tendenser till vissa lärstilar hos eleverna. Den lärstil som hon tycker är svårast att ta hänsyn till är den kinestetiska ”de utrymmena finns ju inte alltid, det blir ju lätt rörigt. Man är alltid rädd för att det ska bli rörigt man behöver ändå lugn och ro och göra det man ska”. Maria tror att det är svårare att ta hänsyn till olika lärstilar inom en del områden, det krävs att man får tänka till. Men menar på att i de samhällsorienterande ämnena så underlättar det om man arbetar med olika lärstilar.

Om Maria hade möjlighet skulle hon vilja ha en trevligare inredning i sitt klassrum för att hon tycker att det är en viktig del av hur elever lär. Hon tycker i dagsläget att det är svårt eftersom flera klasser delar på ett klassrum.

(25)

Lasse försöker ta reda på hur eleverna lär sig bäst och sedan ta hänsyn till detta i sin undervisning. Men han menar på att han inte har tio olika varianter på gång samtidigt i sin undervisning utan att han snarare ibland gör på ett sätt och andra gånger på ett annat. Han anser sig ha en medvetenhet om vad lärstilar innebär men det är inte så att han går omkring och tänker på dem hela tiden. Lasse anser sig ha goda förutsättningar när det gäller att kunna dela upp klassen i smågrupper, då han har tillgång till flera små rum, det gör att han ofta kan ge eleverna möjligheten att välja hur de vill arbeta, till exempel som att sitta ensam och läsa med sin mp3-spelare i öronen eller ha diskussioner i smågrupper. ”Ibland går vissa elever ut och jobbar själv medan jag berättar för andra. På så sätt finns det ett val men det är inget överdrivet val”. Men han betonar att det inte alltid är möjligt att eleverna får välja arbetssätt och att det då får bli under de förutsättningar som han har bestämt och då gäller det för alla. Lasse ger också de elever som behöver möjligheten att göra sina förhör muntligt. Han har sex, sju elever som på det sättet får visa vad de kan då de har svårigheter med att läsa frågorna eller att skriftligt formulera sig.

Lasse anser inte att han tillgodoser alla lärstilar under varje enskilt tillfälle men han tror att han kanske gör det under en längre tidsperiod. Till vilken grad man tar hänsyn till de olika lärstilarna tror Lasse beror på hur man är som lärare. Själv är han väldigt glad för att diskutera och föra resonemang med eleverna och därför blir det en hel del av det i hans undervisning. Om Lasse hade haft möjlighet att arbeta mer med lärstilar mer, hade han velat föra in fler läroböcker i form av ljudböcker i undervisningen. Han tror att det hade varit nyttigt för många elever, men i nuläget finns det inga pengar till det eftersom dessa ljudböcker är väldigt dyra. ”Det finns ju alltid en akut brist på pengar om man säger så”. Men trots detta fortsätter Lasse: ”men jag är inte säker på att det hade förändrat just mitt arbete med lärstilar så mycket”.

4.3 Vilka fördelar och nackdelar ser pedagogerna med att arbeta med lärstilar?

Samtliga pedagoger ser till största del bara fördelar med att arbeta med lärstilar men pedagogerna i de senare åren ser även nackdelar, till exempel att man inte förbereder eleverna för omvärlden om man endast arbetar med lärstilar.

Alla tre pedagoger ser till största del bara fördelar med att arbeta med lärstilar. Lena tar upp som en nackdel att hon tror att många pedagoger tycker att det tar för mycket tid från

(26)

undervisningen. ”De har inte sett att den stunden det tar ger så mycket i slutändan”. Peter nämner i sin intervju att i början när han började arbeta med lärstilar var det svårt att släppa kontrollbehovet det vill säga att man som pedagog vill ha lugn och ro i klassrummet. För en utomstående kan undervisningen upplevas som stökig men Peter menar att när man väl inser att eleverna lär sig på detta sätt känns det rätt.

Både Maria och Lasse ser fördelar och nackdelar med att arbeta med lärstilar. En fördel enligt dem båda är att man ger eleverna optimala möjligheter att lära sig. Den nackdelen som båda ser är att det kan verka ”flummigt”. Till exempel när de fick upp nya elever från skola A som hade arbetat med lärstilar så utnyttjade eleverna detta på ett, enligt Maria, tramsigt sätt då eleverna krävde att få ligga i skåp och läsa och hävdade att de fått göra detta på skola A. ”Då undrade folk här uppe på skola B, ligger de och läser sina böcker i skåp eller hur är det?” Ett annat problem med lärstilar menar Maria är att om kollegor, föräldrar och elever inte har förståelse för varför man ska arbeta med lärstilar kan det också verka ”flummigt”. Maria anser också att man bör göra lärstilsanalysen oftare. Nu gör man den endast i skolår fyra på skolan och detta är fel tycker Maria för eleverna förändras och för att hålla sig a jour bör man även göra den i till exempel skolår sju.

Lasse anser att det stora problemet med att arbeta med lärstilar är att man då inte förbereder eleverna för verkligheten ute i omvärlden, ” vi är ju en del av verkligheten och så småningom när de lämnar skolan så är det ju inte självklart att de kan sitta på ett kontor med freestyle i öronen och ha ljuset släckt eller tänt”.

4.4 Vilken syn har pedagogerna inom en ålderinriktning på den andra när det

gäller arbete med lärstilar?

Samtliga pedagoger är överens om att arbeta med lärstilar är lättare på grundskolans tidigare år än vad det är i de senare åren på grund av det finns fler resurser i de tidigare åren till exempel i form av material.

Ingen av de tre pedagogerna på grundskolans tidigare år ser det som en omöjlighet i att arbeta med lärstilar på grundskolans senare år. De anser att man bör arbeta med lärstilar även med

(27)

äldre elever. Peter tror att det inte arbetas med lärstilar i lika stor utsträckning på grundskolan senare år som på grundskolans tidigare år på grund av olika faktorer, bland annat brist på resurser. Han menar också att som ämneslärare i de senare åren får man en smalare syn på eleven då man kanske inte träffar eleven lika ofta och därför inte känner till elevens starka och svaga sidor på samma sätt som i de tidigare åren där man får se en helhet. Han tror också att betygen spelar roll, vilket gör att fokus hamnar på att förmedla kunskap. Men han betonar att detta inte är någon ovilja hos pedagogerna utan snarare en följd av hur skolsystemet ser ut. Lena och Eva tror, precis som Peter, att betygen är ett hinder för lärstilar. De tror också att det finns en brist på personal vilket försvårar arbetet med lärstilar. Eleverna skulle behöva fler pedagoger till exempel fritidspedagoger. Lena tillägger att på grundskolans senare år ser man kunskap i att sitta och arbeta i böcker, vad hon benämner som traditionell kunskap och detta tror Lena är ett ytterligare hinder för lärstilar.

Maria tror att det kan vara lättare att arbeta med lärstilar på grundskolans tidigare år för att de har egna hemklassrum, vilket gör att de kan möblera fritt vilket har betydelse för inlärning. Hon tror också att på grundskolans senare år är man mer ämnesfokuserad, man går på djupet i ämnen jämfört med de tidigare åren då det mer handlar om basfärdigheter. Men samtidigt ser hon en fördel med att arbeta mer ämnesinriktat, då hon kan planera på ett sätt som gör att man tar hänsyn till alla fyra lärstilar inom ett arbetsområde. Betygen anser inte Maria vara något hinder för lärstilar då hon ser lärstilar som vägen till målen.

Lasse tror att har man samma lärare i många ämnen, som man oftast har på grundskolans tidigare år, så ökar chansen att individualisera undervisningen på ett annat sätt. Man har inte heller samma press att uppnå betygskriterierna när eleverna är yngre. ”Det går kanske inte att låta dem göra som de vill när det närmar sig betygen”.

(28)

5 Analys och diskussion

När vi ser på varför pedagogerna arbetar med lärstilar ser vi endast likheter mellan grundskolans tidigare år och grundskolans senare år. De fem intervjuade pedagogerna har gemensamt en tro på och en medvetenhet om att individer lär på olika sätt, oavsett ålder. Anledning till denna medvetenhet anser vi beror på den pedagog på skola A som för ca 10 år sedan startade ett lärstilsprojekt och höll föreläsningar inom kommunen om detta sätt att undervisa. Projektet och föreläsningarna har tillsammans med pedagogernas tidigare funderingar kring hur individer lär sig påverkat samtliga intervjuade pedagogers undervisning. Utifrån Boströms forskning (2004) som utförts på svenska inlärare har hon konstaterat att om man undervisar elever utifrån deras individuella lärstilar (i Boströms forskning grammatikundervisning) blir eleverna mer motiverade till att lära sig. Våra intervjuade pedagoger har en överensstämmande syn med Boström, det vill säga en övervägande positiv syn på lärstilar då samtliga pedagoger mestadels ser fördelar med att arbeta med lärstilar för att det för eleverna inte enbart skapar en motivation utan även ett optimalt lärande. Detta menar pedagogerna gäller inom de flesta ämnen. Men samtidigt kan vi utifrån vårt resultat urskilja ett problem som de flesta pedagoger nämner i intervjuerna, nämligen hur andra ser på pedagogernas arbete med lärstilar. Det blir ett problem när utomstående, kollegor, föräldrar och andra elever, som inte vet och förstår vad det innebär att arbeta med lärstilar upplever undervisningen som rörig och flummig och då tror att pedagogen har förlorat kontrollen i klassrummet. Prashnig (1996) hävdar att i skolan är det viktigare med ordning, disciplin och en tyst, stillasittande klass där den traditionella undervisningen lämpar sig bättre. Undervisning med lärstilar kan innebära att flera olika aktiviteter pågår samtidigt i ett klassrum och klassen kan då verka rörig, det vill säga inte en tyst och stillasittande klass. Vi tror att på grund av detta väljer en del pedagoger bort att arbeta med lärstilar eftersom de inte vill betraktas som en pedagog som har det rörigt i klassrummet och som har tappat kontrollen. Vi finner både likheter och skillnader i hur pedagogerna på grundskolans tidigare år och senare år arbetar med lärstilar i sin undervisning. En stor likhet mellan de både ålderinriktningarna ligger i att alla pedagogerna försöker variera sin undervisning så att det tas hänsyn till samtliga lärstilar, om inte under ett lektionspass så under ett längre arbetsområde. En ytterligare likhet föreligger i att samtliga pedagoger anser att man inte hela tiden kan undervisa på alla ”kanaler”. Men i detta ligger dock en skillnad då man på grundskolans

(29)

tidigare år ändå tar hänsyn till samtliga lärstilar trots att den specifika undervisningssituationen lämpar sig bäst för de visuella och auditiva lärstilarna. Om till exempel undervisningen är auditiv eller visuell blir de elever vars mest dominanta lärstil är taktil och kinestetisk ändå stimulerade på andra sätt genom att de får klämma på bollar, rita, gunga, cykla m.m. Pedagogerna på grundskolans senare år däremot verkar inte stimulera eleverna på samma sätt.

Den största skillnaden vi kan tycka oss skönja mellan de olika åldersinriktningarna är att på grundskolans senare år förekommer en mer traditionell4 undervisning jämfört med grundskolans tidigare år. Det förekommer traditionell undervisning även i de tidigare åren men inte i lika stor utsträckning som vi tycks se i de senare åren. Detta tycker vi stämmer bra överens med vad Prashnig (1999) skriver: att på de högre stadierna, det vill säga högstadiet, gymnasiet och högskolor har matchningen av lärstilar varit i synnerhet dålig. Förhållandet är betydligt bättre på lågstadiet där man har använt sig av individanpassad undervisning i flera år. Vi tycker att den individanpassade undervisningen framgår tydligare på grundskolans tidigare år jämfört med grundskolans senare år, och därmed tycks vi ana att det arbetas mer med lärstilar på grundskolans tidigare år. Detta tycker vi yttrar sig i att samtliga lärstilar oftare blir tillgodosedda genom att variationen på momenten i undervisningen är större i grundskolans tidigare år än i grundskolans senare år. Tidigare forskning om lärstilar (t ex Andersson & Andersson 2006) visar på liknande resultat, det vill säga att desto äldre skolår desto mindre variation.

Denna som vi ser som en större brist på variation av moment i undervisningen på grundskolans senare år jämfört med grundskolans tidigare år gör att vi till exempel har svårt för att se hur de eleverna som främst har taktil eller kinestetisk lärstil blir tillgodosedda i de senare åren. Detta ser vi som ett problem då Boström & Wallenberg (1997) hävdar att de flesta barn förblir starkt kinestetiska under hela grundskoletiden. Problem med att tillgodose de elever som har en kinestetisk lärstil finns enligt pedagogerna genom hela grundskolan. Vi upplever dock problemet som större i de senare åren då momenten i undervisningen sällan tillgodoser främst den kinestetiska lärstilen. Att vi tror att det främst är den kinestetiska lärstilen som är den lärstil som oftast blir förbisedd i skolan stämmer också väl överens med

4_{Med traditionell undervisning menar vi katederundervisning där pedagogen har en föreläsande undervisning}

(30)

forskning som påvisat det samma till exempel Dryden & Vos (1994) och Andersson & Andersson (2006).

En möjlig orsak till att varför den kinestetiska inläraren inte tas hänsyn till i lika stor utsträckning som övriga lärstilar tror vi beror på att deras behov kräver stora utrymmen och mycket material vilket oftast inte finns på grundskolans senare år. Detta gör att denna lärstil lätt kommer i ”kläm”, vilket också framkommit i tidigare forskning (Ringdahl 2006). Vi tror också att det kan finnas en risk att de elever som har främst en taktil eller kinestetisk lärstil lättare glöms bort, då de flesta eleverna i grundskolan är visuella eller auditiva (Dunn & Dunn refererad i Dryden & Vos 1994). Men vi menar på att det är viktigt att komma ihåg att till exempel upp till 1/3 av pojkarna som går ut grundskolan blir aldrig riktigt auditiva eller visuella (Dunn & Dunn refererad i Boström & Wallenberg 1997). Dessa elever är inte många men de finns ändå, och deras starkaste lärstil är antingen taktil eller kinestetisk. Trots att våra intervjuade pedagoger på grundskolans senare år strävar efter att skapa en lärstilsanpassad undervisning tycks vi ändå urskilja att undervisningen främst vänder sig till de elever som har främst en visuell eller auditiv lärstil. Detta stämmer väl överens med Boström & Wallenberg (1997) som hävdar att grundskolan under många år framför allt vänt sig till de visuella och auditiva inlärarna, vilket har inneburit att de har klarat sig bra i skolan och gått vidare till högre studier. Däremot tycker vi att de intervjuade pedagogerna på grundskolans tidigare år lyckas i större utsträckning skapa en undervisning som även riktar sig mot de elever som främst har en taktil eller kinestetisk lärstil

Varför finns det skillnader och likheter mellan grundskolans tidigare år och grundskolans senare år?

Något som samtliga intervjuade pedagoger tror ligger till grund för att det finns skillnader mellan de olika åldersinriktningarna är att pedagogerna på grundskolans senare år ofta är ämneslärare, och som sådan har en ”smalare” bild av sina elever då man inte träffar dem lika ofta som en pedagog i de tidigare åren träffar sina elever. Vi påstår att när pedagoger inte känner sina elever så väl kan de inte heller fullt ut förstå hur eleverna lär sig på bästa sätt. Detta kan medföra att fokus mer hamnar på att förmedla så mycket kunskap som möjligt i själva ämnet, och i skuggan av detta hamnar eleven. Detta sätt att undervisa på tror vi förstärks ytterligare av att eleverna i de senare åren ska betygsättas i alla ämnen. De flesta intervjuade pedagogerna tror att betygen fungerar som ett hinder för många pedagoger på

(31)

grundskolans senare år då de känner en press att uppnå betygskriterierna och då dessa inte alltid en förmån för en kinestetisk eller taktil lärstil. Denna teori blev dock motsagd av en våra pedagoger som såg lärstilar som en väg till att uppnå betygskriterier och inte som ett hinder. Vi tror att ytterligare en orsak till att det föreligger skillnader i arbetet med lärstilar är att det finns en syn på grundskolans senare år att man ska förbereda eleverna inför verkligheten efter skolans skyddade värld. En viktig aspekt som en pedagog på grundskolans senare år tog upp är att man som pedagog inte förbereder eleverna för verkligheten om man endast undervisar dem genom deras starkaste lärstil, utan man gör dem en björntjänst då omvärlden inte är lärstilsanpassad, det vill säga då deras framtida yrkes och arbetsliv inte nödvändigtvis är anpassade till just deras individuella lärstil. Vi ställer oss då frågan om elever med taktil eller kinestetisk lärstil hade klarat sig sämre i omvärlden än vad de gör idag om pedagoger hade undervisat dem främst genom deras starkaste lärstil i grundskolan. Vi ställer oss tveksamma till detta då vi tror att man väljer fortsatt utbildning och/eller yrke efter vad man är bäst på och trivs med oavsett vilken lärstil man har och i vilken utsträckning den har blivit tillgodosedd under skoltiden.

Utifrån vårt resultat kan vi utläsa att det en stor skillnad när det gäller både materiella resurser, pedagogiska resurser samt rumsliga resurser mellan de både åldersinriktningarna. På grundskolans senare år finns det mindre resurser i form av material, rum och pedagogisk personal vilket vi tror kan försvåra arbetet med lärstilar på grundskolans senare år. Samtliga pedagoger tror att detta kan vara en stor orsak till varför det föreligger en skillnad i arbetet med lärstilar mellan de olika åldersinriktningarna. En likhet som vi urskiljer hos pedagogerna är att alla skulle vilja förändra sin undervisning med lärstilar på något sätt om fler resurser finns tillgängliga, till exempel storleken och möblering i klassrum och material.

(32)

6 Avslutning och slutsatser

Vår undersökning gav oss inte något stort empiriskt material då vi hade problem med att först genomföra vår enkätundersökning och att vi sedan hade svårt att få tag i pedagoger som kunde tänka sig ställa upp på intervjuer. Det kan finnas olika bakomliggande anledningar till detta, brist på kunskap om lärstilar eller ointresse för vår studie. Men det som vi anser vara den största anledningen till svårigheten att få tag i fler informanter, efter samtal med våra intervjuade pedagoger är den tidsbrist pedagoger i skolan idag har. Vi är medvetna om att hade vi genomfört vår undersökning på andra skolor, fler skolor, andra pedagoger eller fler pedagoger är det möjligt men inte säkert att vi hade fått ett annorlunda resultat. Men trots detta anser vi oss kunna dra en del slutsatser utifrån vårt resultat. Vi vill dock poängtera att dessa slutsatser endast gäller vår studie och är alltså inga allmängiltiga slutsatser eftersom vårt empiriska material är så magert.

Vårt syfte var att undersöka vilken syn på arbete med lärstilar pedagoger har på grundskolans tidigare år jämfört med pedagoger på grundskolans senare år och hur de praktiserar detta i sin undervisning i jämförelse med varandra. Detta med utgångspunkt i vad pedagoger som utger sig för att arbeta med lärstilar sade i våra kvalitativa intervjuer. Vi ville se om vi kunde urskilja om det fanns några likheter och skillnader mellan de två åldersinriktningarna. Vi trodde innan vi genomförde undersökningen att det skulle vara stora skillnader och inga likheter i både syn på arbete med lärstilar och hur de arbetar med lärstilar, men vi kan nu konstatera att även om det finns skillnader så är de inte så stora som vi trodde och framför allt finns det likheter.

En slutsats som vi kan dra är att arbete med lärstilar förekommer i större utsträckning på grundskolans tidigare år jämfört med grundskolans senare år. Detta på grund av att vi ser en större variation på momenten i undervisning i de tidigare åren än vad vi ser i de senare åren vilket medför att samtliga lärstilar oftare blir tillgodosedda när det gäller de yngre eleverna.

Vi kan också dra slutsatsen efter att ha genomfört denna undersökning att det är svårare att undervisa med lärstilar i grundskolans senare år än vad det är i de tidigare åren. Främst på grund av att grundskolans senare år tycks sakna de resurser som underlättar när det kommer till arbetet med lärstilar till exempel material, utrymme och mer pedagogisk personal. Denna brist på resurser tror vi är den främsta orsaken till att det finns en skillnad mellan de två

(33)

åldersinriktningarna. Pedagogernas olika syn på undervisning tror vi också bidrar till skillnaden. Vi syftar då på att pedagogerna i de senare åren tycks ha en undervisning där de fokuserar mer på den didaktiska frågan vad de ska undervisa om än frågan hur de ska undervisa. Genom att lägga mycket fokus på vad man ska undervisa om, tror vi att det är svårare att skapa en individualiserad undervisning som man enligt Lpo 94 (www.skolverket.se 071030) ska sträva efter. Vi blir dock inte förvånade över att det ser ut så här eftersom de pedagoger som arbetar i grundskolans senare år är ämnesinriktade.

Den sista slutsatsen vi kan dra är att det krävs en ”eldsjäl” som verkligen brinner för lärstilar för att få till stånd att det börjar praktiseras i stor utsträckning bland pedagoger på en skola. Samtliga av våra intervjuade pedagoger hade tidigare haft funderingar kring hur barn lär sig men kunde inte överföra det till praktiken förrän denna ”eldsjäl” hjälpte dem med att sätta ord på deras tankar. Vi tvivlar på om lärstilar hade praktiseras på dessa skolor om det inte vore för just den här enda pedagogen som startade allt för ca 10 år sedan.

Vi har förhoppningarna att nu när vi kommer ut i arbetslivet kommer vi att använda oss av våra kunskaper om olika lärstilar i vår undervisning för att hjälpa och motivera våra elever till ett livslångt lärande. De senaste årens forskning inom pedagogiken har visat på att vi fungerar och utvecklas effektivare när vi får använda oss av vår personliga lärstil. Dunn & Dunn (1992) har gjort undersökningar där det har framgått att när elever/studenter blir introducerade för ny kunskap genom deras perceptuella preferenser så kommer de ihåg betydligt mer än när kunskapen introduceras genom deras svagaste preferens. Detta stämmer oberoende av vilket skolår eleverna/studenterna går i [vår översättning]. Detta är något som vi anser att vi måste ha i åtanke för att kunna skapa en skola där alla får möjlighet att lära och utvecklas på sitt bästa sätt.

(34)

7 Fortsatt forskning

Då vi hade enbart tillgång till ett magert empiriskt material hade vi gärna sett att denna undersökning genomfördes med fler informanter och på fler skolor för att se om resultaten blir överensstämmande. Då vi inte har funnit någon undersökning som är utförd på hur pedagoger på grundskolans senare är medvetna om och undervisar med lärstilar hade det varit intressant att genomföra en sådan undersökning. Det hade även varit intressant att genomföra en undersökning där man även har ett observerande inslag för att undersöka om pedagogernas undervisning svarar mot deras utsago.

(35)

8 Referenser

8.1 Litteratur och artiklar

Boström, Lena (2004) Lärande och metod- lärstilsanpassad undervisning jämfört med

traditionell undervisning i svensk grammatik. Jönköping University Press Dissertation,

Högskolan för lärande och kommunikation.

Boström, Lena & Svantesson, Ingemar (2007). Så arbetar du med lärstilar – nyckeln till

kunskap och individualisering. Brain Books AB: Falun

Boström, Lena & Wallenberg, Hans (1997). Inlärning på elevernas villkor. Brain Boooks AB: Falun.

Dryden, Gordon & Vos, Jeanette (1994). Inlärningsrevolutionen. Brain Books AB: Malmö. Dunn, Rita & Dunn, Kenneth (1992). Teaching elementary students through their individual

learning styles – practical approaches for grades 3-6. Allyn and Bacon: The United States of

America.

Dunn, Rita & Dunn, Kenneth & Treffinger, Donald (1995). Alla barn är begåvade – på sitt sätt. Brain Books AB: Malmö.

Gardner, Howard (1994). De sju intelligenserna. Brain Books AB: Falun.

Grinder, Michael (1999). Ledarskap och lärande i klassrummet. Brain Books: Falun.

Johansson, Bo & Svedner, Per Olov (2004). Examensarbetet i lärarutbildningen – undersökningsmetoder och språklig utformning. Kunskapsföretaget i Uppsala AB: Uppsala Kroksmark, Tomas (2006). Dags att lägga Ikea – pedagogiken på hyllan. Pedagogiska magasinet nr.3.