• No results found

Det kommer aldrig hända mig

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2021

Share "Det kommer aldrig hända mig"

Copied!
42
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

Examensarbete i omvårdnad Malmö Universitet

61–90 hp Hälsa och samhälle

Sjuksköterskeprogrammet 205 06 Malmö

November 2019

DET

KOMMER

ALDRIG

HÄNDA

MIG

EN

LITTERATURSTUDIE

OM

SJUKSKÖTERSKORS

SUBSTANSBEROENDE

EMELIE

MOLIN

(2)

2

DET

KOMMER

ALDRIG

HÄNDA

MIG

EN

LITTERATURSTUDIE

OM

SJUKSKÖTERSKORS

SUBSTANSBEROENDE

EMELIE

MOLIN

SIMON

BORGQVIST

Borgqvist S och Molin E, Det kommer aldrig hända mig. En litteraturstudie om sjuksköterskors substansberoende. Examensarbete i omvårdnad 15 högskolepoäng. Malmö Universitet:

Fakulteten för Hälsa och samhälle, Institutionen för vårdvetenskap, 2019.

Bakgrund: Substansbrukssyndrom är en sjukdomsdiagnos vars utveckling beror på biologiska, psykologiska och sociala faktorer. Denna sjukdom drabbar även sjuksköterskor. Detta innebär en allvarlig personlig hälsorisk och en säkerhetsrisk i vården. Beroendesjukdomen påverkar

sjuksköterskans relationer med anhöriga, kollegor och patienter. Sjuksköterskans yttersta ansvar är att bedriva god och säker vård till sina patienter. Ett substansberoende tenderar försämra arbetsprestationen och risken för att begå fel i vårdarbetet ökar, vilket kan leda till allvarliga vårdskador.

Syfte: Att belysa faktorer som har visats medföra en ökad risk för utvecklingen av sjuksköterskors substansberoende.

Metod: En litteraturstudie med kvantitativ ansats där resultatet baserats på tio vetenskapliga artiklar. Databassökningarna har skett i psycINFO, Pubmed och CINAHL. Samtliga artiklar är av kvantitativ karaktär, skrivna på engelska och av medel eller bra kvalitet. Resultatet

presenteras med användning av en narrativ integration.

Resultat: Två kategorier av faktorer för substansberoende hos sjuksköterskor kunde identifieras. Arbetsrelaterade faktorer såsom höga yrkeskrav, arbetsbelastning och tillgänglighet av

narkotikaklassade läkemedel på arbetsplatsen kan öka risken för substansberoende hos sjuksköterskor. Riskplatser för sjuksköterskor visades vara inom akutsjukvård, onkologi och psykiatri. Personliga faktorer som ålder och kön, förekomst av sekundära sjukdomar,

livshändelser samt motstånd mot att söka hjälp var faktorer som också påverkade risken för utveckling av substansberoende.

Konklusion: Arbetsmiljön kan bidra till en ökad risk för substansberoende. Förekomsten kan således också bottna i den enskilda individens förutsättningar för att hantera denna arbetsmiljö. Det är oklart om någon enskild personlig faktor skulle medföra högre risk, dock kan en ökad risk för att utveckla substansberoende från de personliga faktorerna ytterligare ökar risken för att påverkas av de arbetsrelaterade.

Nyckelord: Arbetsrelaterade faktorer, beroende, personliga faktorer, sjuksköterskor,

(3)

3

IT

WILL

NEVER

HAPPEN

TO

ME

A

LITERATURE

REVIEW

OF

REGISTERED

NURSES’

SUBSTANCE

ABUSE

EMELIE

MOLIN

SIMON

BORGQVIST

Borgqvist S and Molin E. It will never happen to me. A literature review of registered nurses’ substance abuse. Degree Project in nursing 15 Credit Points. Nursing Programme, Malmö University: Faculty of Health and Society, Department of Care science, 2019.

Background: Substance use disorder is a medical condition and the progress depends on biological, psychological and social factors. This illness also affects nurses and may lead to serious health risks and great suffering. The substance use disorder may affect nurses’

relationships with relatives, colleagues and patients. Nurses ultimate responsibility is to carry out a good and safe nursing to their patients. A substance use disorder may cause the job

performance to deteriorate and the risk to commit errors in nursing increases, which can lead to serious health care damages.

Aim: To illuminate factors shown to promote an increased risk for the development of nurses’ substance use disorder.

Method: A literature study with a quantitative design where the result is based on ten scientific articles. The database searches have been made in PsycINFO, Pubmed, and CINAHL. All articles are of quantitative character, written in English and of average or good quality. The result is presented by a use of a narrative integration.

Results: Two main categories of factors for substance use disorder among nurses were identified. Work-related factors, such as high professional requirements, high workload and availability of drug-classified drugs at the workplace may increase the risk of substance use disorder among nurses. Risk places for nurses were emergency care, oncology and psychiatry. Personal factors such as age and gender, prevalence of secondary diseases, life events as well as resistance to seek help were factors that also affected the risk of developing a substance abuse disorder.

Conclusion: The work environment may contribute to an increased risk for substance use disorder. The prevalence may also be derived from the individual’s ability to handle the work environment. It is unclear if any single personal factor could lead to a greater risk, although a greater personal risk to develop a substance use disorder could increase the risk to be influenced by work related factors.

Key words: Dependence, nurses, personal factors, substance abuse, work related factors.

(4)

4

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

INLEDNING 5

BAKGRUND 5

Substansbrukssyndrom och beroendeutveckling 5

Sjuksköterskans kunskapsnivå och arbetserfarenhet 7 Sjuksköterskans yrkesroll 7 Sjuksköterskors substansberoende och arbetsmiljö 8

PROBLEMFORMULERING 9 SYFTE 9 METOD 9 Design 9 Databassökning 10 Urvalsprocessen 10 Kvalitetsgranskning 10 Analys 11 RESULTAT 11 Arbetsrelaterade faktorer 13 personliga faktorer 14 METODDISKUSSION 16 RESULTATDISKUSSION 19 KONKLUSION 23

FÖRSLAG TILL FÖRBÄTTRINGSARBETE OCH

KVALITETSUTVECKLING 24 REFERENSER 25 BILAGA 1: Granskningsmall 29 BILAGA 2: Sökschema 30 BILAGA 3: Sökschema 31 BILAGA 4: Artikelmatriser 32

(5)

5

INLEDNING

Sjuksköterskeyrket beskrivs inte sällan som ansträngande och stressfullt. Stort ansvar, hög arbetsbelastning samt exponering för lidande och död är utmaningar som sjuksköterskan möter dagligen. Nyexaminerade sjuksköterskor kommer, med all säkerhet, erfara dessa påfrestningar och utmaningar under arbetslivet. Denna studie önskar att, utifrån tidigare forskning, redovisa de faktorer som har visats bidra till en ökad risk för substansberoende hos sjuksköterskor.

Förhoppningen är att sjuksköterskan, till följd av ny kunskap, ska bli medveten om de potentiella risker för substansberoende som finns i deras arbetsmiljö. Beroendeproblematiken är ett

folkhälsoproblem (Sundin m.fl. 2015), där drabbade individer även inkluderar sjukvårdspersonal. Substansberoendet riskerar att påverka sjuksköterskans arbetsprestation och risken för att begå fel i omvårdnaden ökar. Således riskerar problematiken att utsätta patienterna för olika

patientsäkerhetsrisker.

BAKGRUND

Substansbrukssyndrom och beroendeutveckling

Substansberoende utgör en allvarlig hälsorisk för drabbade individer. Individen utsätts för både psykisk och fysisk påverkan vilket även tenderar att påverka individens omgivning. Ross m.fl. (2017) menar att sjuksköterskans beroendeproblematik inte främst drabbar sjuksköterskan, utan även patienter och kollegor. Enligt Wiklund-Gustin (2010) är substansbruk en regelbunden användning av beroendeframkallande substanser som inte är föreskriven av läkare eller utgör en del av en behandling. Levander m.fl. (2008) menar att det handlar om kemiska substanser där syftet är att förändra upplevelser, mående, tankar, känslor och vilja. Vidare menar författarna att substansbruket med tiden kommer att karaktäriseras av sociala och hälsomässiga konsekvenser. För diagnostik av substansberoende används DSM-5 som står för Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders (American Psychiatric Association, 2013). I DSM-5 används ett samlingsnamn för alla beroenderelaterade diagnoser, nämligen substansbrukssyndrom.

Diagnosen förekommer i tre svårighetsgrader som baseras på antalet uppfyllda diagnoskriterier. En förutsättning för att ställa diagnosen är att minst två kriterier ska ha funnits under en

tolvmånadersperiod samt att bruket har blivit ett problem som förorsakat en funktionsnedsättning hos individen. Diagnoskriterierna baseras delvis på toleransutveckling, vilket förklaras dels genom mängden substans som individen använder samt om mängden gradvis har ökat. I takt med beroendeutvecklingen får substansen högre betydelse för individen och därmed blir det

successivt svårare för individen att upphöra med substansen (Heilig 2011).

Övriga kriterier berör de konsekvenser som substansbruket ger upphov till, nämligen att brukaren har en önskan om att upphöra med sitt substansbruk men misslyckas med detta, att mycket tid ägnas åt att skaffa eller använda substanser eller att återhämta sig från dess effekter, att bruket upprepas vilket leder till misslyckanden inom arbete, skola eller i hemmet, att bruket fortsätter trots konsekvenser av social och mellanmänsklig natur samt i situationer som medför

(6)

6

risk för fysisk skada och slutligen att substansbruket fortsätter trots vetskap om fysiska och psykiska besvär orsakat av bruket (American Psychiatric Association, 2013).

Substansberoende är en sjukdom vars utveckling har sin grund i biologiska, psykologiska och sociala faktorer (Heilig 2011). Alla människor har ett belöningssystem som skapar

tillfredsställande känslor, exempelvis välbehag och glädje i samband med olika beteenden. Inlärningspsykologiskt belönas de beteenden som resulterat i sådana känslor och detta skapar en positiv förstärkning. På grund av att individen kommer ihåg vilket beteende som medfört

välbehag så ökar sannolikheten att beteendet upprepas för att välbehaget ska få återupplevas (a.a.). Ett beteende som ständigt upprepas blir lätt utvecklat till en vana och kan därmed bli beroendeframkallande (Wiklund Gustin 2010). Enligt Kunyk och Austin (2011) kan

substansbruk och substansberoende förklaras som en typ av hjärnstörning som karaktäriseras av tvångsmässigt sökande och användning av olika beroendeframkallande substanser. Långvarig användning utvecklar på sikt en kronisk sjukdom där återfall är vanligt och likaså hälsoproblem skapas som både kan kräva vård och leda till straff.

Vid ett substansberoende uppfattas substansen som det kända och trygga, där individen upplever kontroll, stabilitet och minskat lidande medan det okända skapar lidande och kopplas samman med rädsla, ångest och panik (Wiklund Gustin 2010). De positiva känslorna som uppstår av substansbruket avtar mer och mer ju längre beroendet fortgår och till slut uppstår inga behagliga känslor alls. Syftet med drogen blir istället att undvika abstinenssymtomen som uppkommer utan den. För att lyckas undvika de obehagliga konsekvenser som det okända medför så upprepas ständigt samma beteende. I detta skede i beroendeutvecklingen har förstärkningen av beteendet övergått till negativ förstärkning (Heilig 2011).

Abstinenssymtom som uppkommer vid beroende ger psykisk och/eller fysisk påverkan beroende på vilken substans det rör sig om. Det är en vanlig anledning till att substansberoendet upprepas och ökar svårigheten att sluta (Wiklund Gustin 2010). Gemensamt för alla substanser är att de skapar ett svårt lidande för den drabbade (a.a.). Det ständiga behovet att undvika

abstinenssymtomen för att undvika lidandet blir ännu en motivator till fortsatt substansberoende (Epstein m.fl. 2010).

Enligt Heilig (2011) är både abstinens och toleransutveckling ett resultat av neuroadaptationer. Det innebär att nervsystemets funktioner vid långtidsbruk anpassas efter substansen.

Abstinenssymtomen kan vara både psykiska och fysiska, beroende på substans. Det diffusa är att drogen både lindrar och ger lidande. Den substansberoende skapar uppfattningen att

konsekvenserna vid drogfriheten väger tyngre än konsekvenserna av substansbruket och

situationen upplevs ohållbar. Abstinensen har en betydande roll när det kommer till drogsuget. Vid upphörande av drogintaget återhämtar sig hjärnan, vilket kan pågå från två månader upp till ett år beroende på substans. Under denna period är hjärnans funktion nedsatt vilket påverkar brukaren negativt på olika sätt. Intryck blir svårare att ta in, minnet blir försämrat, känslor och tankar blir svårare att hantera och sömnsvårigheter är vanligt förekommande. Konsekvenserna leder ofta till ett extra stresspåslag och nedsatt koordinationsförmåga vilket får drogfriheten att kopplas samman till en sämre livskvalitet än den upplevda vid intaget av substansen (Heilig 2011).

(7)

7

Socialstyrelsen (2019) har genomfört en skattning på hur prevalensen för substansbruk och substansberoende ter sig inom Sveriges befolkning. Deras uppskattning visar att cirka 780 000 människor över 18 år har ett bruk- eller utvecklat beroende av alkohol. Vidare uppges cirka 55 000 personer ha ett bruk- eller beroende av narkotikaklassade substanser samt beräknas mellan 45 000–65 000 personer ha ett bruk respektive beroende av läkemedelssubstanser. Det är svårt att säga exakt hur omfattande problematiken med substansbruk och substansberoende är hos sjuksköterskor.

I en undersökning från USA handlade 24 % av alla granskningar för disciplin- och

licensöverträdelser hos sjuksköterskor om substansbruk. För att få en bild av förekomsten av substansberoende hos sjuksköterskor gjordes en jämförelse mellan alla sjuksköterskor och substansberoende hos normalbefolkningen. Undersökningen visade att ungefär 8,5 % av alla sjuksköterskor har ett substansberoende av alkohol och 2 % har ett substansberoende av narkotika (Kunyk & Austin 2011). En anledning till att siffran är ungefärlig är för att det

troligtvis finns ett mörkertal. Vanligast är att sjuksköterskor som inte har ett substansbruk väljer att rapportera kollegor som misstänks ha sådana problem, och det är många sjuksköterskor som i den situationen väljer att inte rapportera sin medarbetare, främst på grund av rädsla för olika konsekvenser. En uppskattning var att endast 37 % av sjuksköterskor som arbetar tillsammans med en medarbetare med uppenbart substansbruk eller substansberoende kommer att rapportera (a.a.).

Sjuksköterskans kunskapsnivå och arbetserfarenhet

Kompetens definieras som “en vilja och förmåga att utföra en uppgift genom att tillämpa

kunskap och färdigheter” (Leksell & Lepp 2013 S.16–17). Nya kunskaper och intresse är en

förutsättning för att vidareutvecklas. Kunskapsbaserad vård är också en förutsättning för att kunna utföra god sjukvård. Därför ska även högskoleutbildningen för sjuksköterskor omfatta den kunskap som behövs för att i framtiden kunna möta arbetslivets krav. För att kunna möta dessa krav har sex kärnkompetenser formulerats, vilka är patientcentrerad vård, samverkan i team, evidensbaserad vård, förbättringskunskap, säker vård och informatik. Individuell

handlingsförmåga avser kunskaper, färdigheter och personliga egenskaper och erfarenheter, Kunskapsparadigmet bygger på intresse, världsbild, vetenskapssyn och kompetens. Dessa syftar på vad yrkesprofessionen vill, kan och tror på samt hur yrket uppfattas. När sjuksköterskan erhåller sin legitimation ska kompetens kring kunskap, förståelse, färdighet, värderingsförmåga och förhållningssätt finnas(Leksell & Lepp 2013).

Enligt National Council of State Boards of Nursing (2011) riskerar patienterna att fara illa när sjuksköterskan, till följd av beroendet får nedsatt omdömesförmåga, förlängd reaktionstid, manipulering av narkotikaklassade läkemedel samt misskötsel av arbetsuppgifter.

Sjuksköterskans yrkesroll

Svensk sjuksköterskeförening (2017) beskriver omvårdnad som sjuksköterskans främsta kompetensområde, där ett personligt ansvar föreligger yrkesutövningen. Begreppet omvårdnad inkluderar såväl vetenskaplig kunskap som ett patientnära arbete med en human människosyn, vilket innebär respekt för människans egna rättigheter och självbestämmande samt att ta hänsyn till människans unika värderingar, vanor, tro och integritet. Sjuksköterskan har i sitt arbete ansvar för att fatta beslut som syftar till att optimera patientens hälsa, välbefinnande och

(8)

8

livskvalitet. Sjuksköterskan ska också ha medicinsk kunskap likväl som beteendevetenskap för patientens omvårdnad. Slutligen ska sjuksköterskans arbete bedrivas enligt aktuell lagstiftning, författningar och relevanta styrdokument.

Sjuksköterskan bedriver sitt arbete utifrån en omvårdnadsprocess där patientens

sjukdomstillstånd ska bedömas, både subjektivt och objektivt. Vidare ska omvårdnadsdiagnoser identifieras och omvårdnadsmål fastställas för att därefter kunna planera omvårdnaden och genomföra olika omvårdnadsåtgärder. Åtgärderna ska slutligen utvärderas och dokumenteras (a.a.).

International council of nurses´ (ICN) etiska kod är central för sjuksköterskor och är indelad i fyra områden. Dessa är sjuksköterskan och allmänheten, sjuksköterskan och yrkesutövningen, sjuksköterskan och professionen samt sjuksköterskan och medarbetare. Tillsammans utgör de en helhet över de riktlinjer som sjuksköterskan ska följa för ett etiskt handlande. Inom området för sjuksköterskan och yrkesutövningen ska sjuksköterskan sköta sin hälsa så att förmågan att ge god vård inte äventyras. Sjuksköterskan ska även visa omdöme när det gäller att bedöma sin egen och andras kompetens i samband med egna åtaganden samt delegering av ansvar (Svensk sjuksköterskeförening 2017).

Sjuksköterskors substansberoende och arbetsmiljö

Substansberoende resulterar ofta i beteendeförändringar (Pilgrim m.fl. 2016). Manipulering och stöld av narkotikaklassade läkemedel på arbetsplatsen är exempel på sådana förändringar för substansberoende sjuksköterskor (a.a.). Det resulterar också i försämrad arbetsprestation i form av ökad frånvaro från arbetet, ökad risk för att göra fel vid läkemedelshantering och i

omvårdnadsarbetet samt tenderar att påverka relationen med kollegor och patienter negativt (Sullivan J m.fl. 1990; Ross m.fl. 2017). Sjuksköterskeyrket beskrivs inte sällan som ett krävande, isolerande yrke där upplevelser av dödsfall, konflikter och intensiv arbetsmiljö kan påverka en sjuksköterskas hälsa negativt. I sin tur kan detta leda till att sjuksköterskan känner mindre tillfredsställelse på arbetet och personalbrist kan uppstå som leder till att många måste arbeta övertid. Substansberoende hos sjuksköterskor medför att patientsäkerheten likväl som sjuksköterskans egen hälsa äventyras. Problematiken riskerar att sjuksköterskan blir oförmögen till att uppfylla de skyldigheter gentemot sina patienter och medarbetare som yrkesrollen kräver, vilket gör att den omvårdnad som sjuksköterskan utövar blir försämrad. Ur sjuksköterskans egen hälsosynpunkt finns det stor risk för att substansbruket leder till både lidande och för tidig död (Kunyk & Austin 2011).

Hög stress i arbetet som sjuksköterska som leder till substansbruk kan utsätta medmänniskor, familjer, studenter, vårdpersonal och sina egna kollegor för risker. Andra skadliga effekter som kan drabba sjuksköterskor med substansbruk är försämrad vakenhet, uppmärksamhet,

koncentration, reaktionstid, koordinering, minne, uppfattning och tankeprocess. Försämringar som inte är förenade med sjuksköterskans yrkesroll eller den etik och moral som arbetet bygger på (a.a.). Samtliga faktorer kan leda till negativ hälsopåverkan samt ge en ökad risk för att drabbas av utbrändhet, arbetsrelaterade skador och psykisk ohälsa (Safaris m.fl. 2016). En amerikansk studie visade att 20 % av nyexaminerade sjuksköterskor slutade på den första arbetsplatsen inom ett år och 33 % inom två år. Detta skedde på grund av på grund av hög stress

(9)

9

och det utmanande arbetsklimatet (O’Neal m.fl. 2019). Svensk sjuksköterskeförening (2014) menar att anställda inom hälso- och sjukvården har rätt till en arbetsmiljö där riskerna för att patientsäkerheten äventyras är så små som möjligt. Detta hör till kärnkompetensen säker vård.

PROBLEMFORMULERING

En översikt av befintlig vetenskaplig litteratur och artiklar har visat att substansbruk och i längden substansberoende drabbar yrkesverksamma sjuksköterskor. Detta har väckt ett intresse om vilka faktorer hos just sjuksköterskor som kan bidra till en ökad risk för utveckling av substansberoende. Denna översikt har också visat hur lite forskning som är gjord på enbart sjuksköterskor inom området och detta har bidragit till att författarna velat undersöka detta ytterligare. Av denna anledning är det väsentligt att göra en litteraturstudie kring det valda ämnesområdet för att utöka kunskapen och förståelsen kring problematiken. Substansberoende ger såväl abstinenssymtom och toleransutveckling som ofta leder till ett lidande för de drabbade. Mörkertalet för antalet sjuksköterskor som är drabbade är stort och därför är prevalensen svår att fastställa. Men problematiken leder till bland annat försämrad arbetsprestation i form av ökad frånvaro från arbetet, ökad risk för att göra fel vid läkemedelshantering och i omvårdnadsarbetet vilka inte är förenade med sjuksköterskans yrkesroll eller den etik och moral som arbetet bygger på. Det är av stor vikt att sjuksköterskor görs uppmärksamma på substansbruksproblem för att god sjukvård och omvårdnad ska kunna ges på ett patientsäkert sätt och för att sjuksköterskor ska kunna arbeta enligt både yrkets kärnkompetenser och dess etiska koder.

SYFTE

Att belysa faktorer som har visats medföra en ökad risk för utvecklingen av sjuksköterskors substansberoende.

METOD

Design

För att besvara syftet valdes en litteraturstudie som baseras på tidigare forskning med kvantitativ metod då majoriteten av forskningen i de preliminära databassökningarna var kvantitativa och för att kvantitativ forskning söker förståelse kring varför saker varierar och hur skillnader i en variabel hänför sig till en annan, vilket författarna ansåg passa arbetets syfte bäst (Polit & Beck 2018). Presentationen av resultatet valdes att göras genom narrativ integration. En projektplan gjordes av författarna, vilken ligger till grund för det slutgiltiga arbetet.

Under sökningsprocessen valdes ett systematiskt tillvägagångssätt vilket inspirerades av

Willman och Stoltz (2006) som menar att ett systematiskt tillvägagångssätt för att finna, granska och kvalitetsbedöma relevant litteratur möjliggör ett mer heltäckande resultat. Vidare anses

(10)

10

arbetssättet vara en förutsättning för att kunna göra en kritisk värdering. Det underlättar även tolkningen samt dokumentationen av textinnehållet (a.a).

Databassökning

Vid sökandet av datamaterial användes databaserna CINAHL, PsycINFO och PubMed. Sökorden som använts är “among nurses”, “Nurses” “substance-related disorders”, “substance abuse” samt “drug dependence”. Sökorden har anpassats till enskild databas genom MeSH-termer. I Cinahl blev anpassningarna ”Substance use disorder” samt ”Clinical nurse specialists” Sökningarna har avgränsats genom två booleska operatorer, nämligen OR och AND. Artiklar i sökningarna skulle vara av vetenskaplig karaktär och därför ska de följa IMRAD-formatet som enligt Polit och Beck (2016) står för inledning, metod, resultat, samt diskussion. se bilaga 2 och 3.

Syftet med inklusions- och exklusionskriterier är att underlätta sökningen av vetenskapliga artiklar och för att finna ett sökresultat av relevans (Polit & Beck 2016). Inklusionskriterierna var artiklar med vetenskaplig karaktär och kvantitativ studiedesign. Studiekvaliteten på dessa artiklar skulle vara medel eller bra för att inkluderas samt vara publicerade efter år 1990. Artiklarna skulle vara skrivna på engelska eller svenska samt vara tillgängliga i fulltext. Författarna valde att exkludera övriga sjukvårdsprofessioner och sjuksköterskestudenter. Författarna valde också att exkludera tobak som substans.

Urvalsprocessen

Urvalsprocessen genomfördes i tre steg. Första steget var att läsa samtliga titlar i sökresultatet enskilt, utan att tillämpa någon urvalsteknik. I stället baserades urvalet i detta steg på författarnas enskilda uppfattning av titelns relevans för intresseområdet. I andra steget lästes de utvalda artiklarnas abstrakt. Även här avgjordes urvalet på relevans, fokus låg på att alla inklusions- och exklusionskriterier skulle uppfyllas samt att syftet skulle besvaras. Efter andra steget i

urvalsprocessen var det totala urvalet från båda databaser 22 artiklar som delades in i temagrupper utifrån dess syfte och innehåll. Detta gav en struktur och en helhetsbild, vilket underlättade överblicken av artiklarna och tankegångarna kring utformningen av uppsatsen. Tillsammans läste författarna igenom de 22 artiklarna där elva exkluderades. Anledningarna till exklusionen var bland annat dubbletter av artiklar och ej tillgång till fulltext. Till slut kvarstod elva artiklar som i tredje steget lästes i sin helhet. Urvalsprocessen resulterade i sex utvalda artiklar från databasen PsycINFO och fem utvalda artiklar från databasen CINAHL som efter kvalitetsgranskningen sammanställdes i ett gemensamt dokument. De delades därefter in i nya temagrupper utefter artikelns syfte, innehåll och resultat.

Kvalitetsgranskning

De 11 utvalda artiklar som avslutningsvis valdes ut granskades först enskilt och sedan gemensamt utifrån en modifierad version av Willmans exempel på granskningsprotokoll för kvalitetsbedömning av kvantitativa studier, se bilaga 1. Willman och Stoltz (2002) betonar att minimering av subjektiviteten är viktigt vid ett systematiskt arbetssätt. Det som modifierades i granskningsprotokollet var exklusion av frågorna gällande blindning av forskare, vårdare och patienter. Dessa ersattes med frågorna “Behandlades alla i urvalet lika i alla avseenden?”, “Ingår alla undersökningspersoner i beräkningen och analys av resultatet?” samt “Kan resultatet vara till hjälp i den kliniska verksamheten?”. Samtliga av frågorna i granskningsprotokollet ansågs

(11)

11

relevanta för den aktuella studien.

Granskningen genomfördes på en artikel i taget och varje kriterium i mallen studerades för att sedan betygsättas. Artiklarnas kvalitet bedömdes enligt en tregradig skala av Willman och Stoltz, (2002) som påvisar dålig, medel eller bra kvalitet. Målet var att minst tio artiklar skulle

inkluderas i resultatet och samtliga vara av medel till bra kvalitet. Först granskades samtliga artiklar enskilt och därefter fattades ett gemensamt beslut om lämplig kvalitet. En förutsättning för att artikeln skulle erhålla medel eller bra kvalitet var att frågan “kan resultatet vara till hjälp i den kliniska verksamheten” kunde besvaras med ett ja. De frågor i granskningsprotokollet som handlade om validitet, reliabilitet, urvalsförfarande och resultatanalys låg till grund för medel kvalitet. För bra kvalitet låg samtliga frågor i granskningsprotokollet till grund för bedömningen. Slutligen bedömdes fyra av studierna vara av bra kvalitet, sex av medel kvalitet och en av dålig kvalitet. De tio artiklar som var av medel eller bra kvalitet användes vidare i resultatdelen och den artikel som bedömdes vara av dålig kvalitet exkluderades. Alla granskade artiklar finns sammanställda i artikelmatriser, se Bilaga 4.

Analys

Vid analys av resultatet har ett objektivt tillvägagångssätt använts, det betyder att resultatet har analyserats på ett neutralt sätt och sedan sammanfattats med egna ord där författarnas egen värdering och subjektivitet undvikits (Polit & Beck 2018). För att åstadkomma det läste författarna enskilt de tio artiklar som var av tillräckligt god kvalitet flera gånger för att sedan jämföra de med varandra. Det som jämfördes var artiklarnas resultat, sjuksköterskornas

yrkesområde och vilka substanser som undersöktes. Därefter uppdelades resultatet i två grupper baserat på vart faktorerna härstammade ifrån: Arbetsrelaterade faktorer och personliga faktorer. Resultatet valdes att presenteras med hjälp av narrativ integration vilket betyder att olika studiers resultat sammanfogas och syntetiseras på ett berättande sätt (a.a.)

RESULTAT

Tio artiklar inkluderades i resultatet där fyra bedömdes vara av god kvalitet och resterande av medel-hög kvalitet. Sju artiklar är från USA, en från Kanada, en från Taiwan och en från Jordanien. Antal deltagare i studierna varierade mellan 105 personer och 33 588 personer. Fyra artiklar var fall-kontrollstudier och resterande sex artiklar var tvärsnittsstudier. Som

insamlingsmetod för att erhålla data tillämpade nio av artiklarna anonyma frågeformulär, antingen genom brev eller genom e-post. Den tionde artikeln från Taiwan var ensam om att erhålla sina data primärt via en nationell databas. Om inget annat anges i denna studies resultat har de numeriska värdena visats vara signifikanta. Resultatet är uppdelat i två huvudkategorier: Arbetsrelaterade faktorer och personliga faktorer. Nedan finnes en sammanfattning av artiklarnas urval och faktorer av intresse.

(12)

12

Tabell 1. Artiklars urval och faktorer av intresse.

Artikel Urval Antal i

urval

Faktorer av intresse Aktuella

substanser

Trinkoff & Storr (1998)

Stratifierat urval 4438 Ålder, kön, yrkesområde, äktenskap, utbildning

Alkohol, kokain marijuana, receptbelagda läkemedel Wall m.fl. (1999) Stratifierat och randomiserat

urval 3917 Ålder, kön, äktenskap, utbildning, yrkesområde, tillgänglighet Receptbelagda och narkotikaklassade läkemedel

Trinkoff & Storr (1994)

Randomiserat urval och frågeformulär via mail

105 Ålder, kön, äktenskap, antal arbetsår, område, tillgänglighet, stress, arbetsbelastning Recept/narkotika läkemedel, opiater, benzo) amfetamin, THC, kokain, Kunyk (2015) Internetformulär, randomiserat urval 4064 Ålder, kön, anställningstyp, utbildning, område Alla narkotikaklassade substanser enl. DSM-5. Collins m.fl. (1999) Formulär via mail

randomiserat urval Fokus: kvinnor + telefonintervju

1951 + 371 Ålder, kön, äktenskap, yrkesområde, substansbruk senaste 12 mån/under livet

Olaglig narkotika, receptbelagda- och narkotikaklassade läkemedel West, (2002) Formulär via mejl,

randomiserat urval, sska med

kontra utan substansbruk

102 + 108 Jämförelse sjuksköterskor utan vs med substansbruk

Tidiga riskfaktorer: substansbruk under uppväxt, personlighet Sang m.fl. (2018) Sökning via databas, alla

sjuksköterskor i Taiwan.

33 588 Ålder, kön,

arbetslivserfarenhet, samsjuklighet

Bensodiazepiner

Jarrad m.fl. (2018) Deskriptivt tvärsnittsurval 282 Ålder, kön, yrkesområde, arbetslivserfarenhet, medkänslotrötthet Narkotikaklassade - och receptbelagda läkemedel Cares m.fl. (2015) Anonymt frågeformulär.

Urval sjuksköterskor med substansbruk som ingick i rehab-program

302 Ålder, kön, psykisk ohälsa, tillgänglighet

Opiater,

bensodiazepiner, marijuana, amfetamin, kokain Storr m.fl. (1999) Stratifierat urval.

Frågeformulär via mejl

2375 Tillgänglighet, yrkesområde, grad av arbetsbelastning Marijuana, kokain, receptbelagda psykoaktiva läkemedel a sjuksköterskor.

(13)

13

Arbetsrelaterade faktorer

Hög tillgänglighet till receptbelagda- och narkotikaklassade läkemedel visades i flera studier vara av stor betydelse för sjuksköterskors rapport om ett substansbruk eller substansberoende (Trinkoff & Storr 1994;Wall m.fl. 1999). Wall m.fl. (1999) fick resultatet att tillgängligheten som enskild faktor är en av de starkaste riskfaktorerna för att en sjuksköterska hamnar i ett substansberoende. Bruket av läkemedelssubstanser ökar i samband med att tillgängligheten på arbetsplatsen ökar (a.a.). Enligt studien framkom det att 15 % av sjuksköterskorna i urvalet som uppgett hög tillgänglighet även rapporterade ett eget substansbruk. Det framkom också att 9,9 % av de sjuksköterskor i urvalet som rapporterat hög tillgänglighet hade ett substansbruk medan endast 5,5 % av de som rapporterat låg tillgänglighet uppgav ett substansbruk. Vidare menar författarna att just tillgängligheten av receptbelagda- och narkotikaklassade läkemedel på arbetsplatsen kan skapa större möjligheter för sjuksköterskor att börja självmedicinera (a.a.). Låg arbetsplatskontroll och upplevelsen av tillgänglighet var också faktorer som var av betydelse för substansbruk hos sjuksköterskor (Trinkoff & Storr 1994;Wall m.fl. 1999). De sjuksköterskor som rapporterade låg arbetsplatskontroll och hög tillgänglighet hade dubbelt så hög risk att använda någon sorts receptbelagt -eller narkotikaklassat läkemedel, jämfört med referensgruppen vars arbetsplats inte har haft samma tillgänglighet eller arbetsplatskontroll av sådana substanser. Wall m.fl. (1999) påvisar också att benägenheten till att hamna i ett substansbruk och i längden utveckla ett beroende skiljer sig mellan sjuksköterskans olika yrkesområden och arbetsplatser eftersom tillgängligheten är högre för vissa än för andra. Det yrkesområde som studien fann hade högst tillgänglighet var inom akutsjukvården. Trinkoff och Storr (1994) påvisar att 30 % av sjuksköterskor som arbetade inom akut- och intensivvård rapporterade hög tillgänglighet av receptbelagda- och narkotikaklassade läkemedel medan bara 13 % av sjuksköterskorna utanför akutsjukvården gjorde detsamma.

Akutsjukvård har i flera studier visats vara ett högriskområde för substansbruk hos sjuksköterskor. (Trinkoff & Storr 1994;Trinkoff & Storr 1998;Wall m.fl. 1999;Storr m.fl. 1999;Collins m.fl. 1999). I studien av Trinkoff och Storr (1998) var även onkologi och psykiatri högriskområden. Storr m.fl. (1999) menar att arbetet inom akutsjukvården medför en hög risk för användning av narkotikaklassade läkemedel och illegala droger, till följd av de påfrestningar och stressen som de utsätts för, vilket beskrivs som ett högt belastande arbete. De påvisar att

sjuksköterskans arbete inom akutsjukvården innebär en högre arbetsbelastning än till exempel arbete inom primärvård. Sjuksköterskor som arbetade under denna höga belastning var 50–60 % mer benägna att använda substanser i icke medicinskt syfte än sjuksköterskor som arbetade under lägre belastning. Totalt 13 % av de högre belastade sjuksköterskorna och 8,4 % av de lägre belastade hade använt någon form av narkotikaklassad substans. Resultatet från Collins m.fl. (1999) påvisade att substansbruk hos sjuksköterskor som arbetade på sjukhus var cirka 6 % vanligare än hos sjuksköterskor som arbetade utanför sjukhusområdet. Trinkoff och Storr (1994) menar att risken för substansberoende hos sjuksköterskor ökar då sjuksköterskans arbetsmiljö, främst inom områden som akutsjukvård innebär daglig exponering för narkotikaklassade läkemedelssubstanser och tillgänglighet till dessa. 83 % av sjuksköterskorna i urvalet som arbetade inom akutsjukvården rapporterade användning av någon eller några receptbelagda- och narkotikaklassade läkemedel medan endast 63 % av sjuksköterskorna vars arbete var utanför

(14)

14

akutsjukvården gjorde detsamma. De kunde dra slutsatsen att tillgänglighet kombinerat med hög arbetsbelastning utgjorde störst risk för utveckling av ett substansberoende. Åtta procent av studiens urval uppgav att de hade utvecklat och levde med ett substansberoende av

narkotikaklassade substanser (a.a.). På sjukhus var de yrkesområden som rapporterat minst förekomst av en kombinerad substansanvändning pediatrik och kvinnosjukvård (Trinkoff och Storr 1998).

I en studie av Cares m.fl. (2015) där studiedeltagarna antingen deltog eller hade deltagit i ett hälsoprogram för sjuksköterskor med substansberoende eller psykisk ohälsa, hade 25 % av urvalet med substansberoende fått tag på den eller de aktuella narkotikaklassade

läkemedelssubstanserna från arbetsplatsen. Av dessa uppgav 12 % att de hade beställt narkotikaklassade läkemedelssubstanser till sig själva via arbetsplatsen.

Kunyk (2015) menar att substansberoendet inte enbart påverkar sjuksköterskans hälsa utan även involverar familj, kollegor, patienter och arbetsgivare. En riskfaktor som sågs i studiens resultat var sjuksköterskans anställningstyp. Sjuksköterskorna i urvalet delades in i två grupper,

heltidsanställda och deltidsanställda. Författarna kunde då konstatera att substansberoende hos de heltidsanställda sjuksköterskorna var 2,2 % medan substansberoende hos deltidsanställda

sjuksköterskor var 1,6 %. Sang m.fl. (2018) nämner att substansbruk, likväl som samsjuklighet och yrkesområde hos sjuksköterskan tenderar att påverka arbetsprestationen negativt som i sin tur ger ökad risk för att begå fel i omvårdnadsarbetet. Författarna fann att sjuksköterskor vars arbete låg inom sjukhuset hade högst förekomst av frekvent substansbruk av bensodiazepiner, vilket var 39,2 %. Vidare kunde studien komma fram till att 53,4 % av de som sällan brukade bensodiazepiner var sjuksköterskor som saknade samsjuklighet.

Personliga faktorer

Ett flertal studier har funnit att substansberoende och samsjuklighet påverkar varandra (Sang m.fl. 2018;Kunyk 2015;Trikoff och Storr 1998;Cares m.fl. 2015). Sang m.fl. (2018) fann störst samband mellan substansberoende och sömnstörning, vilket var 31 % och därefter

substansberoende och ångest, som var 14,3 %. Enligt Trinkoff och Storr (1998) kan

substansanvändningen vara det primära problemet men det kan också ha skapats sekundärt till ett annat tillstånd, exempelvis smärtor eller ångestproblematik. Kunyk (2015) fann att

sjuksköterskor med substansbrukssyndrom hade mer än dubbelt så hög risk att bli drabbade av depression som sjuksköterskor utan substansproblematik. Av de sjuksköterskor som ingick i urvalet och som hade ett substansberoende var det 49,8 % som låg i riskzonen för att drabbas av en depression. Cares m.fl. (2015) fann i sitt resultat att 23 % av urvalet i studien uppgav att de led av psykisk ohälsa i kombination med sitt substansbruk av alkohol- och, alternativt eller narkotikaklassade substanser.

Sang m.fl. (2018) fann att arbetslivserfarenhet var en viktig faktor gällande risken för

substansberoende av bensodiazepiner. Författarna jämförde sjuksköterskor som hade över fem års erfarenhet med sjuksköterskor som hade mindre än fem års erfarenhet av yrket. I resultatet framkommer att 63,1 % av sjuksköterskorna med mindre än fem års arbetslivserfarenhet brukade bensodiazepiner. Därav stod dessa sjuksköterskor också för majoriteten av urvalets

sjuksköterskor med substansbruk. Av de sjuksköterskor som hade mer än fem års

(15)

15

substansbruk. De beskriver också sjuksköterskans arbetsmiljö som en stark riskfaktor till stress, sömnstörningar och depression. Av resultatet framgår att av alla de sjuksköterskor som

rapporterat dagligt substansbruk av bensodiazepiner hade 29,7 % problem med sömnstörningar, 33,3 % hade en ångestproblematik och 9,1 % hade en depression. Dessa problem påverkar sedan sjuksköterskan både på arbetet och i privatlivet (a.a.).

Ett flertal studier fann att sjuksköterskors ålder och kön hade en stor betydelse för utvecklingen at substansberoende (Wall m.fl. 1999;Jarrad m.fl 2018;Sang m.fl. 2018;Kunyk 2015). Gällande betydelsen av ålder fann Kunyk (2015) att substansbruk var vanligare hos yngre sjuksköterskor, under 30 år, (2,2 %) medan en lägre risk fanns vid åldrarna 30–40 år samt över 50 år (samtliga 1,6 %). Wall m.fl. (1999) fann att urvalets yngre sjuksköterskor, under 30 år tenderade att använda sig av större mängder receptbelagda narkotikaklassade läkemedelssubstanser jämfört med urvalets äldre sjuksköterskor i åldrarna 50–60 år. De yngre sjuksköterskorna stod för 8,8 % och de äldre sjuksköterskorna för 5 %. Collins m.fl. (1999) fann att substansberoende var mer förekommande i yngre ålder, jämfört med förekomsten av substansberoende i äldre ålder. Urvalets yngre sjuksköterskor i åldrarna 18–24 år visade högre substansbruk av marijuana, de vill säga 44,9 % jämfört med de äldre sjuksköterskorna i åldrarna 45–54 år, som var 13,8 % medan de äldre sjuksköterskorna visade högre substansbruk av receptbelagda- och

narkotikaklassade läkemedel. Sang m.fl. (2018) fann att ett substansbruk av narkotikaklassade läkemedel oftast användes sporadiskt av de yngre sjuksköterskorna i urvalet, medan de äldre sjuksköterskorna över 45 år vanligen brukade substanserna dagligen. De unga sjuksköterskorna i studien var i åldrarna 26–30 år. Vid en åldersjämförelse i relation med substansbrukets

omfattning var det flest sjuksköterskor i de yngre åldrarna som svarade att de sällan brukade dessa substanser. De yngre stod för 28,3 % jämfört med 13,5 % för de äldre. Vidare jämfördes de yngre och äldre sjuksköterskorna med daglig användning. Den högsta procentuella siffran i detta fall var hos sjuksköterskorna som var över 45 år. De äldre stod för 36,8 % och bara 16,2 % av de yngre rapporterade dagligt substansbruk.

Kunyk (2015) valde att i sin studie dela in urvalet av sjuksköterskor efter faktorer för att på ett lättare sätt kunna jämföra studiens urval med övrig population. De variabler som användes var ålder, kön, utbildning och typ av anställning. Det som visades medföra störst risk för

substansbruk alternativt substansberoende hos sjuksköterskorna var att vara man, vilket stod för 4,4 % jämfört med kvinnornas 1,8 %. Detta trots att studiens urval bestod av 95 % kvinnor. Wall m.fl. (1999) fann att manliga sjuksköterskor var mer benägna att utveckla ett beroende av

narkotikaklassade läkemedel än kvinnliga sjuksköterskor. Av de 3917 sjuksköterskor som ingick i studiens urval och hade ett substansberoende var 12,6 % män och 6,6 % var kvinnor.

Medkänslotrötthet är enligt Jarrad m.fl. (2018) ett begrepp som avser situationen där sjuksköterskans empatiska förmåga för sina patienter är nedsatt till följd av känslomässig utmattning. I studien visade det sig att alla sjuksköterskor som deltog hade extremt hög risk för medkänslotrötthet. Män i studien löpte signifikant högre risk för att drabbas, jämfört med kvinnorna i urvalet. Hos männen låg siffran på 19,3 % och hos kvinnorna låg den på 16,4 %. Bruk av flera substanser samtidigt var ytterligare en faktor som bidrog till en signifikant högre risk för medkänslotrötthet. Likt Trinkoff och Storr (1998), som fann att substansbruk var

vanligare bland sjuksköterskor inom onkologi 42 %, psykiatri 40 % och akutsjukvård 38 %, fann Jarrad m.fl. (2018) att sjuksköterskor som arbetade inom dessa områden också löpte större risk

(16)

16

för medkänslotrötthet. Medkänslotrötthet var signifikant högre hos sjuksköterskor som arbetade inom psykiatrin (19,2 %) eller på ett universitetssjukhus (16,5 %). Användningen av

narkotikaklassade- och receptbelagda läkemedel hos samtliga sjuksköterskor i urvalet låg relativt lika. Användningen av sömnläkemedel var 16 %, ångestdämpande läkemedel var 17 % och centralstimulantia- eller amfetaminsubstanser var 12 %.

Enligt West (2002) kan livshändelser öka risken för substansberoende. Substansbruk- och beroende kan ha funnits under sjuksköterskans uppväxt. Andra livshändelser kan vara

traumaupplevelser som våld, krissituationer eller sexuella övergrepp. 87 % av sjuksköterskorna i urvalet som uppgett att de hade ett substansbruk påstod att tidiga faktorer under livstiden

säkerligen hade bidragit till att substansbruket uppkom. Trinkoff och Storr (1998); Trinkoff och Storr (1994) beskriver varje enskild individs sårbarhet som betydelsefull vid risken för

substansberoende, sårbarheten kan till exempel påverka förmågan att hantera stress. West (2002) fann även att ett sensationssökande beteende var en utmärkande faktor hos sjuksköterskor med substansbruk i jämförelse med sjuksköterskor som inte hade ett substansbruk. Det

sensationssökande beteendet, som en tidig riskfaktor var 7 % vanligare hos sjuksköterskorna med substansbruk som ingick i urvalet i jämförelse med urvalets sjuksköterskor utan

substansbruk. Enligt Trinkoff och Storr (1998) är det vanligt att sjuksköterskor inom

akutsjukvård och kritisk sjukvård har en personlighet som medför att de är sensationssökande. Beteendet kan i sin tur lätt leda dem till kritiska situationer. Det sensationssökande beteendet kan hänföras till genetiken som resulterar i en impulsiv ”gen”. Sjuksköterskor med

sensationssökande beteende kan enligt författarna medföra en högre risk för att bruka substanserna marijuana och kokain.

Enligt Kunyk (2015) hade 77 % av studiedeltagarna inte sökt hjälp för sitt substansberoende och av dem var 23,2 % ambivalenta till vård. Sjuksköterskorna som ingick i studien fick svara på om deras arbetsgivare hade kännedom om deras problematik. Resultatet visade att 97 % av

sjuksköterskorna inte hade informerat någon om sitt substansberoende. Enligt West (2002) och Kunyk (2015) är förnekelse, avsaknad av sjukdomsinsikt, rädsla och osäkerhet anledningar till att sjuksköterskan inte ber om hjälp för sitt substansberoende. Kunyk (2015) fann att 82 % av sjuksköterskorna i urvalet som var medvetna om sin sitt substansberoende, valde att inte be om hjälp för att de kände skam över sin problematik. Vidare var det 53,2 % av sjuksköterskorna som inte valde att söka hjälp då de utgick ifrån att ingen skulle kunna hjälpa dem med sin

problematik.

METODDISKUSSION

Design

Syftet var att belysa faktorer som har visats medföra en ökad risk för utvecklingen av

sjuksköterskors substansberoende med ett kvantitativt perspektiv. Valet av att enbart använda studier med kvantitativ design beror på att majoriteten av forskning i de preliminära

databassökningarna var kvantitativa, samt att kvantitativ data ansågs vara lättbegripligare för författarna. Därför var ett resultat med objektiv fakta av störst intresse för författarna. Eliasson (2018) menar att kvantitativ metod är lämplig när syftet är att säga något om en stor grupp utifrån att studera en mindre grupp samt vid mätning på bredden, t.ex. prevalens eller incidens av

(17)

17

en sjukdom hos en befolkning. Kvalitativ metod å andra sidan är mer lämplig när syftet avser att gå på djupet av ett ämne och leta efter ett sammanhang utifrån observationer och intervjuer hos enskilda individer (a.a.). Författarna ansåg att beskrivningen av kvalitativ metod inte passade in på deras intresseområde då målet var att finna ett relativt omfattande resultat som kunde

tillämpas på en större grupp och inte ett resultat som baserats på en liten mängd enskilda individer.

Databassökning

Valet att endast använda kvantitativa artiklar gjorde att författarna lättare kunde göra litteratursökningarna på ett systematiskt sätt. Willman och Stoltz (2006) menar att ett systematiskt tillvägagångssätt medför att sökresultatet blir heltäckande och risken att missa material av relevans minskar.

Databaserna som användes var CINAHL och PsycInfo. Valet baserades enbart på författarnas tidigare erfarenhet av båda databaser. I början av arbetsprocessen skulle Pubmed utgöra en tredje databas, men valdes bort av författarna då sökresultaten i CINAHL och PubMed var näst intill identiska. Författarna använde enbart två sökblock, dessa två resulterade i ett bra urval av

artiklar. Författarnas mål var att de två kombinerade sökblocken skulle generera mellan 200–500 artikelträffar i vardera databas, vilket de gjorde, se bilaga 2 och 3.

Författarna fann att studier inom just detta område var få och många av dem gamla. Därför bestämdes det att exkludera befintliga studier som publicerats innan år 1990 för att avgränsa resultatet av sökningarna och försöka finna så ny forskning som möjligt. Exklusionen av tobak tillämpades då intresset för resultatet avsågsubstanser som inte bara gav negativa konsekvenser för brukaren utan som också potentiellt utgör en risk för patientsäkerheten. Författarna valde att exkludera studier med andra professioner och sjuksköterskestudenter i syfte att endast studera sjuksköterskans yrkesroll och förekomsten av substansbruk. Eventuellt hade fler sökblock under sökningsprocessen genererat ett annat utfall i sökträffarna.

Vår studie avser sjuksköterskor oavsett sjukvårdsområde eller specialistutbildning. Därför inkluderades alla typer av sjukvårdsavdelningar, specialistsjuksköterskor och även

grundutbildade. Syftet med att enbart inkludera studier som redovisas på engelska eller svenska var att uppnå så hög förståelse som möjligt avseende textinnehållet, eftersom engelska och svenska är de språk som författarna behärskar. I sökningarna fann författarna ingen anledning att göra avgränsningar gällande ålder och kön i urvalet.

Användningen av MeSH-termer i sökningarna syftade till att finna ett bredare urval av relevans. Willman och Stoltz (2006) menar att varje enskild databas har indelningar av sina sökord och termer i olika katalogiseringsord, vilka kan beskrivas som synonymer till varandra. Orden mellan databaserna har samma innebörd men uttrycks olika. Av samma syfte tillämpades booleska termer i sökningsprocessen. Ett krav i artiklarna var vetenskaplig karaktär därav skulle de också följa IMRAD-formatet. Detta står enligt Polit & Beck (2016) för inledning, metod, resultat, and, diskussion. Samtliga delar beskrivs som nödvändiga för att artikeln ska bedömas som

(18)

18

Samtliga sökningar, inklusive detaljerad information om exempelvis datum för sökning och kombinationer av MeSH-termer och booleska operatorer dokumenterades noggrant under processen och sammanställdes i ett gemensamt dokument. Willman och Stoltz (2006) menar att om forskningsproblemets omfattning och begränsning tydligt kan beskrivas så ökar chansen att finna lämpliga och troliga artiklar i sökningarna. Databassökningarna avslutades när mängden datamaterial ansågs tillräckligt för att kunna besvara syftet samt när nya sökningar endast resulterade i datamaterial som redan hittats. Under processen exkluderades artiklar från

sökresultatet successivt. Dels då de visades vara irrelevanta för att besvara syftet men också på grund av att vissa var dubbletter, en artikel hade systematisk översikt och några fanns inte tillgängliga i fulltext.

Urvalsprocessen

Att bedömningen först gjordes enskilt var för att den skulle utgå från båda författarnas tankar och åsikter utan att de skulle påverkas av varandra. Därmed kunde subjektiviteten minimeras, som litteraturen angett som en fälla (Willman & Stoltz 2006). Till en början valdes en

granskningsmall från SBU (Statens beredning för medicinsk och social utvärdering). Men till slut valde författarna Willman och Stoltz (2002) granskningsmall då tillhörande frågor ansågs mer relevanta och var mer lättlästa. Mallen av SBU hade ett mer avancerat ordval, vilket gjorde det svårt att förstå helheten i frågan.

Majoriteten av artiklarna fick medel i kvalitet, detta grundades i deras användning av ett bekvämlighetsurval. Regelbundet uppstod vissa luckor i läsningen vilket kan bero på att

urvalsprocessen inte presenterats på ett tillräckligt tydligt och detaljerat sätt. Författarna ansåg att bekvämlighetsurval som urvalsmetod inte kunde ge tillräckligt hög generaliserbarhet. Enligt en utvärdering av metoder (SBU 2017) anses bekvämlighetsurval vara den minst önskvärda.

Kvalitetsgranskning

Kvalitetsgranskningarna gjordes först enskilt och jämfördes senare tillsammans för att minimera subjektivitet. (Nyberg & Tidström 2012). De frågor som inkluderades i granskningsprotokollet var rekommenderade av Willman och Stoltz (2002) som betonar vikten av studier som gjorts på ett tillförlitligt sätt (reliabilitet), att forskarna har mätt det som avsågs mätas (validitet) samt för att se om resultatet är överförbart till andra eller endast de som varit med i studien

(generaliserbarhet). Eliasson (2018) betonar urvalet i kvantitativa studier och menar att det har en avgörande roll för kvaliteten, särskilt dess storlek och representativitet. Andra viktiga delar i bedömningen är storlek på bortfallet, vilka mätvariabler som använts och hur databearbetningen är utförd. Med hänsyn till ovanstående valdes de modifiering av dessa specifika frågor.

En av studierna som författarna valde att använda inkluderade både läkare och sjuksköterskor i sitt urval. Forskarna hade dock undersökt, analyserat och redovisat sitt resultat enskilt utefter profession, vilket gjorde det möjligt för författarna att använda studien i sitt resultat.

Analys

Artiklarna analyserades först enskilt för att i så hög grad som möjligt uppnå ett objektivt resultat där egna värderingar inte påverkade resultatet (Polit & Beck 2018). Resultatets upplägg

grundades sedan på ett gemensamt beslut, där författarna önskade att hålla en röd tråd genom texten och undvika hopp mellan olika områden. Först skrevs en resultatdel utifrån en och samma

(19)

19

artikel enskilt, därefter sammanställdes dessa. Upplägget gjorde att varje artikel lästes minst två gånger ur ett resultatperspektiv. Detta minskade risken för att författarna skulle gå miste om relevant textinnehåll, det var tidseffektivt och båda författarna deltog i lika stor omfattning.

RESULTATDISKUSSION

Syftet med denna litteraturstudie var att belysa faktorer som har visats medföra en ökad risk för utvecklingen av sjuksköterskors substansberoende. I resultatdiskussionen kommer de viktigaste fynden från resultatet av de tio kvalitetsgranskade artiklarna att diskuteras samt resultatets generaliserbarhet till Sverige.

Tillgänglighet till narkotikaklassade läkemedel visades ha en stor påverkan på en sjuksköterskas beroendeutveckling av diverse substanser (Trinkoff & Storr 1994;Wall m.fl. 1999;Trinkoff & Storr 1998;Storr m.fl.1999). De kunde påvisa att den faktiska tillgängligheten som riskfaktor har stor betydelse i samband med substansberoende hos sjuksköterskor, då denna står i relation till sjuksköterskans upplevelse av tillgängligheten, sjuksköterskans administreringsfrekvens samt hur pass god kontroll av läkemedel det är på arbetsplatsen. Utifrån detta faktum skulle det innebära att sjuksköterskors förskrivningsrätt ökar risken för substansberoende eftersom tillgängligheten och administreringsfrekvensen sannolikt ökar. Då denna grupp sjuksköterskor utför en specifik arbetsuppgift som kräver specialistkunskap är chansen stor att sjuksköterskorna får tillit av kollegor och verksamheten vilket minskar kontrollen och övervakningen av

sjuksköterskans utförda arbete. Vidare var en bristande narkotikakontroll den vanligaste grundorsaken till att tillgången till narkotikaklassade substanser underlättades för de

substansberoende sjuksköterskorna. Majoriteten av deltagarna i en studie av Lillibridge m.fl. (2002) uppgav att tillgängligheten till narkotikasubstanser på arbetsplatsen bidrog till att de med hjälp av substanserna kunde klara av sina arbetsrelaterade problem. Samtliga deltagare uttryckte en förvåning över hur lätt det var att stjäla patientdoser, ta bort kasserade doser och ta mediciner som patienter inte tog med sig hem. Successivt utvecklade sjuksköterskorna olika strategier för att upprätthålla livsstilen i relation till användningen av substanser (a.a.).

De personliga faktorerna kanske ökar risken att påverkas av de arbetsrelaterad faktorerna en sjuksköterska utsätts för. Arbetsrelaterade faktorer bedömdes påverkbara till skillnad från de personliga. Möjligtvis skulle antalet arbetsrelaterade faktorer minska genom att genomföra diverse åtgärder på arbetsplatsen. West (2002) fann ett mörkertal kring hur många sjuksköterskor som har ett substansberoende. Det blir därav svårt att bedöma hur pass omfattande problemet är. Trinkoff och Storr, (1994) fann i sitt resultat att 15 % av de sjuksköterskor som ingick i studien hade använt en olaglig substans det senaste året. Majoriteten hade ett sporadiskt

substansbrukssyndrom som varade cirka fem dagar. 2 % av studiedeltagarna hade ett aktivt problem med alkoholberoende och 8 % uppgav att de tidigare haft ett drogberoende.

Enligt Trinkoff och Storr (1994);Wall m.fl. (1999);Trinkoff och Storr (1998);Storr m.fl. (1999) har graden av arbetsplatskontroll betydelse för problemets omfattning. Ju högre kontroll av läkemedel det är på arbetsplatsen, desto svårare blir det att få tillgång till förekommande substanser. Wall m.fl. (1999) menar att arbetsplatskontrollen kan stärkas genom åtgärder kring slöseri och svinn av narkotikaklassade läkemedel, förvaringen av dessa substanser samt

(20)

20

dokumentationen av dessa substanser vid administrering till patienter. Vidare nämns att

tillgången bör bli mer kontrollerad för att skydda sjuksköterskorna och bevara deras hälsa samt att upprätthålla en god patientsäkerhet. Cares m.fl. (2015) kunde i sin studie visa att 25 % av sjuksköterskorna med substansberoende i studien hade fått tag i substanser på sitt arbete. Det är således mycket möjligt att nivån av tillgänglighet har samband med frekvensen av sjuksköterskor med substansberoende och varför problemet är vanligare inom vissa sjukvårdsområden. Trinkoff m.fl. (1999) menar att både patientsäkerheten och omvårdnaden av patienter riskerar att påverkas i negativ riktning när tillgången på narkotikaklassade läkemedel är stor. Enligt

Sjuksköterskeföreningen (2017) har sjuksköterskan i sitt arbete ansvar för att fatta beslut som syftar till att optimera patientens hälsa, välbefinnande och livskvalitet. Hög tillgång av

narkotikaklassade läkemedel på arbetsplatsen och substansberoende bland sjuksköterskor innebär därmed ett hot mot sjuksköterskans grundläggande ansvar i sin yrkesroll.

Enligt Lillibridge m.fl. (2002) har flera undersökningar kunnat understödja påståendet att sjuksköterskor kan ha en högre risk för substansbruk och beroende än den allmänna

befolkningen. Skälen till detta påstående avser att arbetet sker i en stressig och krävande miljö, högre förekomst av skiftande humör hos personalen och tillgång till narkotikaklassade substanser som leder till självmedicinering, skiftarbete i samband med oförutsägbara sömnmönster som kan motivera sjuksköterskor till att använda både lugnande medel och stimulantia, synen på

läkemedel som värdefulla, användbara verktyg i arbetsmiljön samt att fokus på patienternas behov utesluter förmågan att möta personliga behov. Enligt Wall m.fl. (1999) skulle

användningen av narkotikaklassade substanser hos sjuksköterskor kunna se ut som hos

normalbefolkningen. Möjligheten till självmedicinering är ett resultat av tillgängligheten och är således en riskfaktor för substansbruk hos sjuksköterskor. Sjuksköterskans arbetsmiljö kan potentiellt skapa en uppfattning om att ha kontroll över substanserna och på så sätt främja bruket av det (a.a.). Enligt Trinkoff och Storr (1994) kan kunskaper om läkemedel samt hur dessa administreras kan skapa en vilja hos sjuksköterskan att få utöva administrering på sig själv och uppleva samma effekt som bevittnats hos patienten.

Tillgängligheten av narkotikaklassade läkemedel visades vara hög på sjukhus och särskilt inom yrkesområdet akutsjukvård (Trinkoff & Storr 1994). Författarna fann dock att sjuksköterskans arbete inom akutsjukvården inte utgjorde någon signifikant betydelse relaterat till

alkoholberoende (a.a.). Akutsjuksköterskor var således mer benägna att använda

narkotikaklassade substanser jämfört med sjuksköterskor inom andra sjukvårdsområden. Teoretiskt skulle detta kunna bero på att arbetsbelastningen och stressnivån sannolikt är högre inom akutsjukvården.Collins m.fl. (1999) instämmer, då sjuksköterskorna i studien som arbetade inom akutsjukvården stod för majoriteten av de som prövat illegala substanser. Majoriteten av studiedeltagarna från artiklarna av Sang m.fl. (2018) och Trinkoff och Storr (1998) arbetade på sjukhus. Wall m.fl. (1999) och Kunyk (2015) betonar tillgängligheten som en av de starkaste riskfaktorerna för substansbruk och beroendeutveckling hos sjuksköterskor, detta delvis på grund av att sjuksköterskorna i sin yrkesroll utsätts för daglig exponering av

narkotikaklassade substanser. Vidare menar Lillibridge m.fl. (2002) att många sjuksköterskor blir oförmögna till att motstå frestelsen att använda sådana substanser på arbetet till följd av den höga tillgängligheten. I studien kunde de urskilja ett försvarsmönster hos de studiedeltagande sjuksköterskorna. Motiveringen för substansbruk på arbetet syftade till att hantera den stress som de exponeras för under sina arbetspass. Många upplevde en komplexitet i sin yrkesroll där brist

(21)

21

på resurser och upplevelser av traumatiska händelser var bidragande faktorer till ett ökat stresspåslag. Förutom substansbruket kunde upplevelsen av kontrollförlust och maktlöshet leda till sekundära psykiska sjukdomar och tillstånd, såsom ångest, depression och självmord (a.a.). Enligt Cares m.fl. (2015) uppfattades utbildning kring arbetsrelaterade stressfaktorer såväl som andra faktorer som potentiellt kan leda till substansbruk hos sjuksköterskor, vara av stor vikt för att motverka problematiken.

Förutom akutsjukvård hade även onkologin och psykiatrin hög prevalens av substansberoende hos sjuksköterskor. Att just dessa områden skulle medföra en förhöjd risk har samband med resultat från Trinkoff och Storr (1998); Trinkoff och Storr (1994) som menar att exponering för döden, en arbetsmiljö där läkemedel har ett stort fokus och svårt sjuka patienter medför en ökad arbetsbelastning. Shaw m.fl. (2003) uppger att sjuksköterskor som arbetar i en miljö där utsatthet för hot och våld är vanligt förekommande, kan vara en faktor som ökar risken för substansbruk. Trinkoff och Storr (1994); Collins m.fl. (1999) menar att sjuksköterskeyrket är mer belastande på sjukhuset än utanför. Enligt West (2002) kan arbetsbelastning hos sjuksköterskan resultera i stress, depression och utbrändhet. Eventuellt kan lägre sårbarhet vara en förklaring till varför vissa individer exempelvis har lättare för att hantera en stressig arbetsmiljö. Alla sjuksköterskor som ingår i samma grupp och arbetar på samma avdelning under samma grad av belastning utvecklar säkerligen inte ett substansberoende. Det är mer sannolikt att någon enstaka drabbas. Sårbarheten kan ha en viss roll i detta avseende. Enligt Lillibridge m.fl. (2002) är skiftarbete och oregelbundna arbetstider riskfaktorer för att hamna i ett substansbruk. De ovanliga arbetstiderna bryter upp livets normala rytm och försvårar familjerelationer och sociala relationer vilket i sin tur kan leda till självmedicinering. Substansbruket blir ett sätt att kunna hantera livet.

Stress skapar ohälsa i form av trötthet och utmattning vilket också ökar risken för

självmedicinering. Utmattning från arbetet inom akut- och intensivvård i kombination med tillgänglighet innebär lika stor risk för utvecklingen av substansberoende (Trinkoff & Storr 1994).

Substansberoendet grundas av biologiska, psykologiska och sociala faktorer (Heilig 2011). Utifrån sjuksköterskans situation kan troligtvis psykologiska och sociala faktorer såsom en påfrestande arbetsmiljö med efterföljande ohälsa uppstå som ökar risken för självmedicinering. Psykisk ohälsa hos sjuksköterskan spelar också roll i sambandet då sådan funktionsnedsättning till exempel personlighetsstörningar är faktorer som kan öka risken för att utveckla

substansberoende (West 2002). Substansberoende och självmedicinering kan uppfattas som det kända och trygga där individen upplever minskat lidande (Wiklund Gustin, 2010). Detta talar för att sjuksköterskor med stress, utbrändhet, bristande sårbarhet eller psykisk ohälsa i botten lättare kan bli offer för substansberoende. West (2002) betonar att faktorer under livstiden kan öka risken för substansberoende. Substansbruk- och beroende kan ha funnits under sjuksköterskans uppväxt. Welch-Dittman (2008) påvisar att personliga psykiska och fysiska påfrestningar under barndomen sannolikt kan resultera i en utveckling av beteenden som lägger grunden för en instabil livsstil, vilken tenderar att följa individen genom hela livet. Ett exempel på ett sådant beteende är det sensationssökande beteendet. Karaktäristiskt för detta beteende är att personen blir villig till att ta risker oavsett vilka konsekvenser som föreligger handlingen. Således var en majoritet av de substansberoende sjuksköterskorna som ingick i studien mer benägna att ta fler risker i sitt arbete. Flera uppgav att de endast arbetar som sjuksköterskor för att få lätt tillgång till narkotikaklassade substanser samt för att de sökte sig till spänning och ökad självkänsla.

(22)

22

Psykiatri och onkologi kan vara arbetsplatser med svåra utmaningar där patienterna oftast mår väldigt dåligt. Det är ofta ett stort fokus på läkemedel och svåra samtal med dessa patienter. Som resultat kan det Jarrad m.fl. (2018) benämner medkänslotrötthet uppkomma. Risken att drabbas påverkas av arbetsmiljön och arbetets krav, påfrestningar och stressorer. Mycket exponering av läkemedel kan bidra till normaliseringen av sådana substanser, avdramatisera dess farliga påverkan och risker. Detta kan minska respekten mot substanserna och en beteendeförändring kan utvecklas där tankar om självmedicinering kan främjas. När sjuksköterskan bevittnar

åtråvärda läkemedelseffekter vid administrering till patienterna är det möjligt att substanserna ses som en potentiell utväg från det egna lidandet, vilket kan driva sjuksköterskan att skaffa egen tillgång. Manipulering och stöld är exempel på beteendeförändringar som kan uppstå hos sjuksköterskan vid substansberoende (Pilgrim m.fl. 2016).

Motverkande faktorer till substansmissbruk hos sjuksköterskor har visats i studierna av Cares m.fl. (2015) och Sang m.fl. (2018) var utbildning, arbetslivserfarenhet och kunskap

betydelsefullt i förhållande till en lägre risk för substansberoende, särskilt ökad kunskap kring tidiga riskfaktorer för substansberoende. Det råder dock delade meningar i frågan eftersom Wall m.fl. (1999); Kunyk (2015) inte fann något förhållande av betydelse mellan yrkeserfarenhet, alternativt specialistutbildning och risken för substansberoende. Det har kunnat påvisas att många sjuksköterskor anser att de, till följd av sin yrkeskunskap blivit immuna mot substansbruk och beroendeutveckling. Detta till följd av läkemedelskunskaper och arbetslivserfarenhet

(Trinkoff och Storr 1994; Trinkoff och Storr 1998; Sang m.fl. 2018). Kenna och Lewis (2008) kom fram till en likartad slutsats, nämligen, att sjuksköterskor med substansbruk kan uppleva att deras utbildning och vana för att hantera läkemedel genererar i en falsk känsla av att vara

skyddad från att utveckla ett substansberoende.

I studien av Cares m.fl. (2015) ansåg 65 % av studiedeltagarna att undervisning om tidiga riskfaktorer under grundutbildningen vore det bästa för att förebygga substansberoende och psykisk ohälsa. Om motstånd mot att söka stöd och hjälp minskar så är det möjligt att risken för att substansbrukssyndrom utvecklas till ett beroende minskar. Det kan också medföra en säkrare vård till de patienter som sjuksköterskan vårdar.

Enligt Sullivan, J m.fl. (1990); Ross m.fl. (2017) är det vanligt att sjuksköterskan till följd av sitt substansberoende utför ett försämrat omvårdnadsarbete. Försämringen ses främst genom ökad frånvaro, ökad risk för att göra misstag vid läkemedelshantering eller i omvårdnadsarbetet samt att relationen med kollegor och patienter påverkas negativt (a.a.). Dessa skulle kunna utgöra tecken som medarbetarna får till sig vid grundutbildningen för att kunna identifiera

substansberoende sjuksköterskekollegor. Welch-Dittman (2008) instämmer i att användningen av narkotikasubstanser leder till att sjuksköterskan drabbas av en försämring i sin professionella roll, vilket resulterar i att sjuksköterskan blir oförmögen att utföra sitt arbete på ett

tillfredsställande sätt. Det professionella ansvar som sjuksköterskan förväntas ha i sin yrkesroll blir lidande. Substansbruk leder successivt till att sjuksköterskan kopplar ifrån sig och ignorerar sitt ansvar och därmed brister övervakningen av säker vård gentemot patienterna. Lillibridge m.fl. (2002) fann att sjuksköterskor med substansbruk, på arbetsplatsen förnekade oro över att deras problematik skulle påverka deras arbetsförmåga. Istället upplevde de att arbetet fortgick felfritt och att vård-standarden inte påverkades negativt.

Figure

Tabell 1. Artiklars urval och faktorer av intresse.

References

Related documents

Rätt och skyldighet att omedelbart avbryta sådant arbete med receptbelagda läkemedel inklusive narkotikaklassade läkemedel vid institutionen/motsvarande som läkemedelsföreståndaren

Antal kvarvarande läkemedel (antalet förs över på nytt blad) =. Journalhandling

För många barn är detta fenomen som vi skall undersöka något som barn inte kommer i kontakt med på vardaglig basis.. Enligt Johansson och Pramling Samuelsson (2007)

Utöver allmängiltiga risker i socialt arbete innehåller uppsökande socialt fältarbete även specifika förutsättningar för riskers uppkomst.. Fältarbetets specifika

Men nu håller något på att hända i världen, som kommer att ha stor betydelse för flygets utveckling under nästa 75 år.. Politiska beslut får ibland konsekvenser man

Sammantaget bedömer vi aspekten gestaltning som mycket väl tillgodosedd för stationsläget ”Nord” via Älv- stranden, väl tillgodosedd för ”Diagonal” via Stora

Tidsrelaterade faktorer kan handla om att en person upplever att tiden inte räcker till för att söka efter information eller till att sprida information till någon annan.

Enligt Salamancadeklarationen (Svenska Unescorådet, 2006) innebär ett inkluderande arbetssätt att skolan ska vara organiserad efter elevers naturliga variation och olikheter,