LÄRANDE OCH SAMHÄLLE
BARN–UNGA–SAMHÄLLE
Examensarbete i fördjupningsämnet barndom och lärande
15 högskolepoäng, grundnivå
Barns inflytande i förskolans vardag
Förskollärares syn på inflytande
”Childrens influence in pre-schools everyday life ”
Preschool teacher’s views on influence
Emma Jepson
Förskollärarexamen: 210 högskolepoäng Handledare: Hilma Holm Slutseminarium: 2018-08-28 Examinator: Linda Palla
Sammanfattning
Syftet med mitt examensarbete är att undersöka hur förskollärare resonerar och diskuterar kring barns inflytande i förskolan. Förskolan är en viktig start i utbildningssystemet och har enligt läroplanen (rev.16) ett ansvar för att barnen ska utveckla demokratiska värderingar och att de ska få ett inflytande på förskolans arbetssätt och innehåll. Förskollärarna har enligt läroplanen ett ansvar för att barnen får ett faktiskt inflytande på verksamheten.
I studien används Vygotskijs sociokulturella teori och Harts delaktighetsstege. Jag valde att göra undersökningen i form av semistrukturerade intervjuer med tre stycken förskollärare på tre olika förskolor, för att få en bild av hur vardagsmiljön påverkar förskolläraren. Min undersökning visar att förskollärarna anser sig ha möjlighet och tid för att diskutera och reflektera kring begreppet inflytande samt hur de kan utveckla arbetet med att påverka barns inflytande. De intervjuade förskollärarna menar att barnen får möjlighet att påverka sin och förskolans vardag. Viktiga utmaningar för förskolan kring att skapa en kontinuitet kring barns inflytande är personalomsättning, sjukdomar och ledigheter samt förändringar i barngruppen. Slutsatserna i min undersökning är att inflytande är ett begrepp som är känt hos de intervjuade förskollärarna och att de arbetar aktivt med att försöka skapa möjligheter för barns inflytande. Förskolan är medveten om de utmaningar som finns för att skapa inflytande. Förskollärarens roll och fokus kring reflektion och utveckling är en viktig fråga för att förskolans arbete kring barns inflytande ska kunna utvecklas i rätt riktning. Studiens resultat är likartade med tidigare forsknings resultat, vilket redovisas i studien.
Nyckelord: barns inflytande, barnperspektiv, barns perspektiv, reflektion, demokrati, förskola, förskollärare, delaktighetsstege, sociokulturell teori
Innehållsförteckning
1 INLEDNING ... 5 1.1 SYFTE ... 8 2 TEORETISKA UTGÅNGSPUNKTER ... 9 2.1 SOCIOKULTURELL TEORI ... 9 2.2 DELAKTIGHETSSTEGEN ... 102.3 DEFINITION AV CENTRALA BEGREPP ... 12
2.3.1 Inflytande ...12
2.3.2 Barnperspektiv och barns perspektiv ...13
3 TIDIGARE FORSKNING ... 14
3.1 INFLYTANDE I FÖRSKOLAN ... 14
3.2 UTVECKLING AV BARNS INFLYTANDE ... 16
3.3 HÅLLBAR FRAMTID UTIFRÅN BARNS DELAKTIGHET ... 18
3.4 SAMMANFATTNING ... 19 4 METOD ... 21 4.1 METODVAL ... 21 4.2 URVAL ... 22 4.3 GENOMFÖRANDE ... 23 4.4 UNDERSÖKNINGENS TILLFÖRLITLIGHET ... 24 4.5 FORSKNINGSETISKA ÖVERVÄGANDEN ... 24
5 RESULTAT OCH ANALYS ... 26
5.1 FÖRSKOLLÄRARNAS INSTÄLLNING TILL INFLYTANDE... 26
5.2 ATT KUNNA TA BARNS PERSPEKTIV OCH BARNPERSPEKTIV ... 29
5.3 ATT REFLEKTERA ... 31
5.4 EN MILJÖ OCH MATERIAL SOM INSPIRERAR ... 34
5.5 DILEMMAN MED ATT UTVECKLA BARNS INFLYTANDE ... 36
6 DISKUSSION OCH SLUTSATSER ... 41
6.1 RESULTATDISKUSSION ... 41
6.2 METODDISKUSSION... 42
6.3 FORTSATT FORSKNING ... 43
6.4 YRKESRELEVANS OCH AVSLUTNING ... 44
7 REFERENSLISTA ... 45
7.1 ELEKTRONISKA REFERENSER ... 47
BILAGA 1 – BREV TILL DELTAGARE ... 48
1 Inledning
Barnens rätt och möjligheter till inflytande över förskolans verksamhet är en fråga som fascinerat mig sedan jag läste om förskolans ansvar kring att utveckla barns inflytande i läroplanen. Jag tycker att ämnet är svårt och problematiskt. Vad innebär det egentligen att barnen har rätt till inflytande över förskolans arbetssätt och innehåll? Innebär det att barnen ska kunna bestämma över vardagen och hur påverkar det pedagogerna och planeringen av verksamheten? Under min verksamhetsförlagda praktik har jag närmat mig frågan men inte haft möjlighet att fördjupa mig i hur förskollärarna tänker kring det eller vad forskarna har skrivit.
Inflytande är en viktig del av förskolans arbete med demokrati, vilket beskrivas i förskolans läroplan (Lpfö 98 rev 16). Förskolans verksamhet ska påverkas av barnens intressen och målet är att förmågan att utveckla tankar och åsikter ska stimuleras. Förskolan ska ge barnen rätt förutsättningar för barnen att påverka vardagen. Barnen ska ha inflytande i förskolan samtidigt som förskolan ska visa respekt för barns tankar och åsikter.
I läroplanen står det att:
”Förskollärare ska ansvara för att alla barn får ett reellt inflytande på arbetssätt och verksamhetens innehåll” (Lpfö 98 rev 16 s 12)
”Arbetslaget ska verka för att det enskilda barnet utvecklar förmåga och vilja att ta ansvar och utöva inflytande i förskolan,” (Lpfö 98 rev 16 s 12)
”Arbetslaget ska verka för att flickor och pojkar får lika stort inflytande över och utrymme i verksamheten,” (Lpfö 98 rev 16 s 12)
I Skolverkets Allmänna råd och kommentarer (Skolverket 2017) beskrivs riktlinjer till förskolans personal kring delaktighet och inflytande. Genom att personalen uppmuntrar och stödjer barns möjligheter till att vara delaktiga och ha inflytande samt ge stöd till barnen så underlättar de för barn att ta ansvar för sina beslut och förskolans miljö i vardagen. Förskolan ska utveckla verksamheten så att alla barn kan vara delaktiga, ha inflytande och uttala sig om vad de anser är meningsfullt och roligt i förskolan.
Skolinspektionen granskar regelbundet skolor och förskolor. Skolinspektionen (2018) granskade 2017 15 förskolor kring hur de arbetar med att skapa ett demokratiskt klimat med
barn som är delaktiga i verksamheten. Skolinspektionens rapport innehåller ett antal slutsatser,
• ”Förskolans personal är väl medveten om sin roll som förebilder för barnen” • ”Det demokratiska arbetssättet i förskolorna håller överlag en god kvalitet” • ”Värdegrundsuppdragets underliggande begrepp upplevs som svåra att
konkretisera i ord”
• ”Förskolecheferna behöver skapa förutsättningar för värdegrundsarbetet” • ”Förskolecheferna och förskollärarna behöver ta större ansvar för
värdegrundsarbetet utifrån förskolans läroplan”
Skolinspektionen lämnar också exempel på hur förskolorna arbetar för att barnen ska förstå regler och normer. På en förskola låtsas två i personalen vilja ha samma plats på en samling, den ena låtsas bli sorgsen och irriterad. Barnen tystnar, tittar på varandra och då föreslår en i personalen att de kan dela platsen. Sedan förs ett samtal mellan barn och personal samt mellan barn om vad som hänt. Skolinspektionen menar att barnen har stora möjligheter till
delaktighet och inflytande. Enligt Skolinspektionen (2018) har endast ett fåtal förskolor behov av att förändra sin demokratiska process. En förskola bör utveckla barns möjligheter till faktiskt inflytande och arbeta med att barnen i högre grad ska stimuleras att göra egna val och förstå övriga barn. I Skolinspektionens intervjuer framkommer att det är svårare att prata om demokrati, normer och värden än hur det fungerar i vardagen. Skolinspektionen menar också att förskolecheferna måste skapa en gemensam grund kring värdegrundsarbete, utveckla kvalitetsarbetet och att de tillsammans med förskollärarna måste ta ett större ansvar för att systematiskt planera, följa upp, analysera och utveckla förskolans arbete med värdegrunden. Skolinspektionen är i sin granskning tydlig med att det demokratiska arbetet fungerar bra men att förskolorna måste arbeta med att konkretisera och skapa förutsättningar för
värdegrundsarbetet.
Skolinspektionen genomför två gånger om året en förskoleenkät. Hösten 2017 svarade 28 000 vårdnadshavare och förskolepersonal på enkäten. På en skala från 1-10 där 10 är högst svarade vårdnadshavare att flickor och pojkar har ungefär samma möjligheter till inflytande, 8,4 (Skolinspektionen 2017 – personal i förskola). Vårdnadshavarna är väldigt nöjda med barnens möjligheter till inflytande. Pedagogerna svarade 5,4 på nöjdhet kring antalet barn på avdelningen 5,1 och på vikariesituationen på avdelningen (Skolinspektionen 2017 –
pedagogisk personal). Pedagogerna är varken nöjda med antalet barn eller vikariesituationen på sina avdelningar.
Förskole enkätens resultat kring bemanning och personalsituationen bekräftas i Sydsvenskan (3 juni 2018), som skriver om förskolepersonalens uppror och #pressatläge. Förskollärarna som skrivit under är upprörda över att de inte får arbeta med de pedagogiska frågor de utbildats för. Några av förskollärarna uttryckte det så här:
”De första åren är de absolut viktigaste för hjärnans utveckling. Det är då man ska bli sedd och hörd och få hjälp att förstå alla känslor man har. Men det har pedagogerna inte en chans att göra idag”
”Det är allt för stora barngrupper, en för hög andel outbildad personal och vi ser hela tiden ökade krav på dokumentation som föder stress i våra förskolor”
”Det har varit mycket fokus på skolan, men det är i förskolan allt startar. Vi behöver barn som mår bra och är trygga och litar på vuxenvärlden”
Förskoleupproret beskriver ett antal krav för att förbättra situationen i förskolan, det handlar bland annat om färre barn per anställd, att förskollärarna får schemalagd planeringstid och kompetensutveckling på arbetstid, vikarier vid behov, specialpedagoger till alla förskolor och extraresurser till barn med särskilda behov.
Utifrån Skolinspektionens rapport och enkäter samt förskoleupproret ser jag en utmaning i alla barn ska ges inflytande. Utifrån ovanstående problematisering ville jag fördjupa mig i frågan kring hur förskollärare resonerar och diskuterar kring barns inflytande i förskolans vardag. I denna studie vill jag belysa förskollärarnas inställning till begreppet inflytande och vilka utmaningar de ser i sin vardag kring att ge barn möjligheter till inflytande.
1.1 Syfte
Syftet är att undersöka hur förskollärare resonerar och diskuterar kring barns inflytande i förskolan
Frågeställning
• Hur resonerar förskollärarna kring barns inflytande?
o På vilket sätt menar förskollärarna att barnen har inflytande och hur definierar de begreppet?
o Hur säger sig förskollärarna arbeta för att ge barn inflytande? o Vilka utmaningar ser förskollärarna kring barns inflytande utifrån
2 Teoretiska utgångspunkter
Jag har valt att utgå från Vygotskijs sociokulturella teori och Harts delaktighetsstege. De kommer att användas som en teoretisk bakgrund i studien samt i resultat- och
diskussionsavsnitten. Jag valde den sociokulturella teorin för att få ett sociokulturellt
perspektiv kring hur barnens inflytande påverkas när de samspelar med andra barn och vuxna. Genom de sociala relationerna kan barns inflytande påverkas samtidigt som Vygotskij lyfter fram vikten av att utmana barn och att arbeta med den proximala utvecklingszonen. Harts delaktighetsstege är relevant att använda i en studie om barns inflytande då den ger ett verktyg och skapar en förståelse för vilken nivå barns inflytande ligger på. Harts delaktighetsstege är också en modell som ger ett annat perspektiv i analysen än den sociokulturella teorin. I detta avsnitt förklaras först den sociokulturella teorin och
delaktighetsstegen och därefter förklaras några för studien centrala och relevanta begrepp.
2.1 Sociokulturell teori
Vygotskij (1978) förklarar att det viktigaste i barnets utveckling är sociala relationer, kommunikation och aktiviteter som barnen deltar i. Enligt Vygotskij utvecklas människans kunskap ständigt i alla sociala sammanhang. Socialt samspel är enligt Vygotskij både lärande och utvecklande. Vygotskij (1926) menar också att barns inflytande i förskolan kan öka genom att de har sociala relationer med andra barn.
Vygotskij (1995) definierar också den proximala utvecklingszonen, vilket är området mellan vad barnet kan klara själv och det som barnet kan klara med hjälp från andra. Vygotskij (1978) förklarar att när barnen är deltagare i aktiviteter som ligger över barnens kompetensnivå uppstår en skillnad i vad barnen kan utföra själv och tillsammans med andra. Barnens utveckling stimuleras när de samarbetar med en person som har större kompetens och erfarenheter än vad de själv har. Enligt Vygotskij (2001) är det viktigt för utvecklingen att barnen får känna att de klarar något tillsammans med andra. Vygotskij (2001) menar att språket är viktigt för barns förmåga att resonera och föra inre dialoger. Han menar att både språket och tänkandet utvecklas i det sociala samspelet.
Roger Säljö, (2014) professor i pedagogisk psykologi, menar att det dagliga samtalet och samspelet mellan människor är en av de viktigaste lärmiljöerna för människan och det formar människan till olika sociokulturella personer. Vygotskij utgår bland annat från att barnet utvecklas i sin interaktion med omgivningen. Barnet lär sig prata och lär sig många saker om
världen, vilket gör att barnet utvecklas till en unik individ (Säljö 2015). När barnet föds och växer upp påverkas det av den sociala gemenskap som innehåller regler, värderingar och kunskaper. I interaktionen med vuxna lär sig barnet hur barnet ska agera och sedan utvecklar barnet andra sätt att utföra uppgiften på. Säljö menar att erfarenheter och kunskaper
synliggörs i kommunikationen och då blir de också tillgängliga för andra. Säljö menar att appropriering är en viktig del i det sociokulturella perspektivet. Appropriering betyder ta till sig eller ta över och göra till sitt.
2.2 Delaktighetsstegen
Arnstein (1969) utvecklade en så kallad delaktighetsstege för medborgarna. Arnstein skapade den för att kunna mäta och visa medborgarnas delaktighet i olika frågor. Hart (1992) anpassade stegen till ett verktyg för att kunna mäta delaktigheten för barn i olika
beslutsfrågor. Den består av åtta steg och kan användas för att analysera på vilken nivå barns inflytande och delaktighet befinner sig på. De första tre stegen handlar enligt Hart inte om delaktighet medan övriga steg visar olika nivåer av delaktighet.
8 Barninitierat och delade beslut med vuxna G ra d av de la kt igh et
Barn initierar ett projekt för att lösa ett problem och får vuxna att delta i problemlösningen. T ex en lekplats som inte används eller är rolig och som barnen utvecklar tillsammans med kommunen.
7 Barninitierat och barnstyrt
Barn tar initiativ att påbörja något och fattar egna beslut, T ex skoltidning
6 Vuxen – initierat men med barnen delade beslut
Vuxna har initierat och startat projektet och beslutsfattandet delas med barnen. T ex att barnen är med i planeringen av en skolgård.
5 Informeras, barnen konsulteras också
Barnen informeras och får möjlighet att yttra sig och påverka. T ex att barnen får vara med och tycka till vid byggnation av förskola och skolgård
4 Informeras, barnen tilldelas
delaktighet
Barnen är informerade om vad saken gäller men har inte varit
involverad i diskussion kring frågan. T ex att barnen är med och hjälper till vid en konferens eller delar ut information
3 Symboliska åtgärder
Inge
n
el
ler Barnen tycks ha fått en röst eller möjlighet att uttrycka sig men har små möjligheter att formulera sina egna åsikter. T ex när barn deltar i olika
konferensrpaneler och diskuterar olika frågor.
2 Dekoration Barnen är med för att titta på uppträden eller att äta, har inga synpunkter på vad det handlar om och deltar inte i att ha synpunkter. T ex när barnen bär tröjor med budskap eller
1 Manipulation Barn förstår inte sammanhanget eller skälet till att något görs, t ex när förskolebarn bär demonstrationsplanscher eller när barnen rådfrågas och inte får någon feedback, t ex vid en teckningstävling om hur barnens lekplats ska se ut och de vuxna inte tar hänsyn till barnens bidrag.
Delaktighet enligt Harts stege går då från ett passivt barn till ett väldigt aktivt barn. De tre första nivåerna på stegen innebär att barnen inte är delaktiga utan Hart kallar det skenbar delaktighet. Stegens följande trappsteg visar och åskådliggör en stigande grad av delaktighet för barnen. På nivå 8 ligger pedagogens roll i att leda aktiviteten eller att beslutsfattandet delas med barnen. Hart rekommenderar varken de nedre eller övre nivåerna. Verksamheten ska enligt Hart utformas så att respektive barn har möjlighet att delta utifrån sina möjligheter. Hart (1992) beskriver att barns förmåga att delta beror på den grundläggande kompetensen i att kunna byta till en annan persons perspektiv, vilket barn kan göra till vissa delar vid tre år. Barnens förmåga att växla perspektiv utvecklas under uppväxten. Barnen blir mer medvetna om andra barns känslor och tankar och vid 5 eller 6 års ålder ökar tydligheten. Mellan 5 och 9 års ålder kan barnen förstå att alla personer har sin egen unika subjektiva bild av världen. Mellan 7 och 12 års ålder börjar barnen kunna göra reflektioner kring sitt eget agerande. Hart (1992) förklarar att stegen inte ska vara en bedömningsgrund men att den ska ge stöd när man reflekterar kring barns delaktighet. Ålder och mognad är två faktorer som påverkar hur mycket inflytande barn kan få ha i olika situationer. Hart menar att barnen ska kunna välja det översta delaktighetstrappsteg som barnet klarar.
Hart (1992) menar att skolan, som är en integrerade del av samhället, bör vara en naturlig plats för att fostra och få barn till att förstå demokratiska principer. Detta har enligt Hart förespråkats av många filosofer men det är sällsynt i praktiken. Skälet till detta är enligt Hart att skolan ska garantera stabilitet och bevara auktoritära system. Demokrati lärs enligt honom ut på ett traditionellt sätt och barnen får endast erfarenhet genom att välja
elevrådsrepresentanter. Hart menar att familjen bör vara barnens primära källa för att förstå socialt ansvar och demokrati. För att nå familjen ska kommun och skola skapa olika program
som involverar föräldrarna. Ett produktivt samarbete mellan äldre och yngre är enligt Hart en viktig del av ett demokratiskt samhälle som vill förbättra sig själv.
Hart (1992) förklarar betydelsen av att barn tidigt får inflytande så att de kan bli
demokratiska medborgare. Hart förklarar att det är genom faktiskt deltagande och inflytande som människan och barnet lär sig att förstå demokratiska principer. Genom att interagera och kommunicera med vuxna får barn möjlighet till inflytande tidigt.
2.3 Definition av centrala begrepp
I min studie undersöker jag hur förskollärare resonerar kring barns inflytande. I arbetet med barns inflytande är barnperspektiv och barns perspektiv viktiga begrepp och dessa begrepp förklaras i följande kapitel.
2.3.1 Inflytande
Begreppen inflytande och delaktighet används ofta synonymt (Arnér 2006). Arnér väljer begreppet inflytande före delaktighet och det motiverar hon med att barn ska kunna påverka sin vardag på ett tydligt sätt. Delaktighet är enligt henne ett sätt få reda på något som har bestämts av andra.
Ribaeus (2009) menar att båda begreppen inflytande och delaktiga kan tolkas på många sätt. I sin avhandling använder Ribaeus begreppet inflytande och begreppet delaktighet som en synonym till inflytande. I hennes avhandling är inflytande de möjligheter barn har att påverka sin vardag på förskolan.
Inflytande betyder möjlighet att påverka och delaktighet betyder aktiv medverkan (Svenska Akademin 2018). Förskollärarna skiljer inte alltid på begreppen men det behöver inte ha någon betydelse eftersom begreppen fungerar tillsammans och är beroende av varandra, vilket Johannesen och Sandvik skriver (2009), små barn blir delaktiga och får inflytande när
personalen lyssnar på dem. När barnen får inflytande börjar de också förstå demokratiska värderingar.
Emilson (2014) menar att det inte är tillräckligt att ge barnen olika valmöjligheter för att de ska få inflytande utan viktigare är att hur förskolan kommunicerar och för dialog kring
inflytande och delaktighet. I Westlunds (2011) studie framkommer också att pedagogerna ofta använder begreppet delaktighet när de talar om hur de ska utveckla barns inflytande.
2.3.2 Barnperspektiv och barns perspektiv
Om en vuxen ska se saker ur ett barnperspektiv måste den vuxne göra ett val och se saker ur barnperspektivet (Löfdahl, Hjalmarsson och Franzén 2014). Barns perspektiv innebär att försöka förstå barnens egna kultur eller perspektiv och då måste barnen lämna information. Barns perspektiv handlar om barnens egna tankar och idéer kring sitt liv och hur de ser på sitt liv med sina ögon och ur sitt perspektiv. Skillnaden handlar om att i barns perspektiv så låter den vuxne barns röster höras och vid barnperspektiv hörs den vuxnes uppfattning om barn. När den vuxne intar ett barnperspektiv så nyttjar den vuxne sin erfarenhet till att förstå barnens vardag och för att kunna ta tillvara barnens intressen. Med barns perspektiv menas barns upplevelser och hur de ser på sin vardag (Johansson och Karlsson (2013).
3 Tidigare forskning
I detta kapitel presenteras översikt över aktuell forskning. Artiklarna ska både kort redogöra för aktuell forskning kring barns inflytande, olika studier kring att utveckla barns inflytande och hur förskolan generellt ser på barns inflytande. Presenterad forskning kommer tillsammans med teoriavsnittet att användas för att genomföra analysen.
3.1 Inflytande i förskolan
Mari Pettersvold är försteamanuensis eller doktorand vid universitetet i Söröst-Norge. Mari Pettersvold (2015) har genomfört en studie om barnens åsikter om demokrati i förskolan och barnens erfarenheter i att vara delaktiga när saker bestäms. Pettersvold undersökte hur barnen såg på sina möjligheter att ta del av olika demokratiska beslut och vilka barn som hade inflytande. Hon intervjuade 41 förskolebarn i femårsåldern i Norge 2013.
I Pettersvolds studie redovisas skillnader mellan barnens och vuxnas intressen. De
intervjuade barnen tycker inte att de får möjlighet att lyfta fram orättvisor eller att de vuxna lyssnar på barnens önskemål. Av intervjusvaren framkommer också att barnen tycker att de vuxna bestämmer nästan allt och att de vuxna inte vet vad barnen gillar att göra. I Pettersvolds undersökning framkommer att barnen har svårt att säga ifrån och göra sin röst hörd när de har andra intressen än vuxna, även om deras önskemål är rimliga. Begreppet demokrati är okänt för de flesta barnen men de lyckas i samtalet förstå att det handlar om att bestämma
tillsammans. De intervjuade barnen tycker att demokrati handlar om att bestämma tillsammans och att den som bestämmer inte ska bestämma utan att prata eller lyssna på andra.
Barnen i Pettersvolds undersökning har barnen egna strategier då de inte gillar reglerna eller fattade beslut. Barnens strategi är att smyga iväg och leka i en egen grupp. Då kan barnen självt utforma reglerna. Att barnen söker sig till sin egen gemenskap kan vara ett problem på längre sikt då det inte främjar utvecklingen av individen och det demokratiska samhället. Pettersvolds forskning är relevant för min studie då hennes studie handlar om äldre barns syn på demokrati och inflytande. Pettersvolds intervjuer ger en bild av hur de intervjuade norska barnen ser på möjligheterna till inflytande.
Kristina Westlund är fil. lic. i pedagogik och har på Malmö Universitet forskat kring hur förskolan arbetar med att ge barn inflytande. Westlund (2011) genomförde en
demokratididaktisk studie kring pedagogers arbete med förskolebarns inflytande genom att intervjua 12 pedagoger och observera vid 19 tillfällen på två olika förskolor. Intervjuerna genomfördes i första omgången som beskrivande intervjuer och i andra omgången som reflekterande intervjuer.
Studien visar att pedagogerna i arbetet med barns inflytande har varierande arbetsformer, till exempel att skapa möjlighet för att barnen på egen hand ska påbörja aktiviteter eller för barnen att samtala med pedagogen. Det kan också handla om att ge barnen stöd i
interaktionen med andra barn, att planera verksamheten utifrån barnens intressen eller att ge barnen ansvar. De många olika arbetsformerna gör att barnens inflytande kan utvecklas på många olika sätt. Pedagogerna fokuserar på att stödja de mer tillbakadragna barnens möjligheter till inflytande.
Westlund (2011) visar att arbetet med barns inflytande berör stora delar av förskolans verksamhet. Det kan ske genom att pedagogerna påverkar barnens lek, att barnen involveras i diskussioner kring gemensamma aktiviteter eller att barnen kan påverka en planerad aktivitet inom givna ramar. I Westlunds studie är barnen också delaktiga i dukningen, utformningen av den fysiska miljön, vid beställning av frukt och vid diskussion om hur konflikter ska lösas. Studien redovisar också vikten av att lyssna på barn och att skapa utrymme för samtal där barnen får möjlighet till inflytande genom att utrycka sig. Besluten fattas inte alltid
gemensamt och i konsensus men möjligheten till inflytande kännetecknas av friheten att få föra fram sina idéer och inte friheten att välja vad man vill.
Westlunds studie visar på komplexiteten i förskolans arbete med att utveckla barns
inflytande. I studien ger hon en bred bild av hur pedagoger arbetar med barns inflytande men också vilka dilemman som finns i arbetet med att utveckla barns inflytande, till exempel förändringar i barngrupper och resursbrist.
Westlunds studie ger en översiktlig bild av pedagogernas arbete med att utveckla barn möjligheter till inflytande i förskolan. Westlunds studie visar att förskolans arbete med barns inflytande ofta handlar om att göra avvägningar mellan frihet och styrning.
Katarina Ribaeus är lektor i pedagogiskt arbete vid Karlstads Universitet. Ribaeus (2014) har skrivit en avhandling kring demokratiuppdraget i förskolan. Ribaeus observerade olika situationer, intervjuade förskollärare och granskade förskolans dokument. Ribaeus avhandling visar att förskollärarna anser att förskolans demokratiuppdrag främst handlar om att barns inflytande men också att verktyg saknas för att arbeta med barns inflytande. Ribaeus beskriver
att barns inflytande villkoras av förskollärarna, att regler inte är flexibla och att det är lätt att säga nej samtidigt som det finns problem i arbetet med barns inflytande. De främsta hinderna är utformningen av lokalerna, bristande tid, antalet barn i barngruppen och åldern på barnen men även personalens kontrollbehov och möjlighet att anpassa sig till nya arbetsmetoder. Berit Bae är forskare och professor vid Oslo Högskola. Bae (2009) har undersökt barns möjligheter till inflytande i två förskolor i Norge. Bae menar att det finns en risk att barnens inflytande blir samma sak som deras individuella val. Bae menar att det är ett enkelt sätt för förskolan och pedagogerna att visa hur de arbetar med att ge barnen inflytande, men hon menar att förskolan ger barnen en felaktig och falsk bild om vad en demokratisk process egentligen handlar om. Bae lyfter fram fyra aspekter hos pedagogerna som är viktiga för att utveckla barnens inflytande. Det handlar om att följa upp initiativ som barn tar, känslomässig närvaro och förmåga att uttrycka sig, att ha ett lekfullt förhållningssätt och att kunna se saker ur barns perspektiv. Bae menar att förskolan fokuserar för mycket på barnens inflytande när beslut ska fattas och hon vill i stället fokusera på inflytandet som uttrycks och utövas i leken, som innehåller många former av inflytande. Hon beskriver att pedagogerna anser att barnen har inflytande när de får välja aktivitet bland ett antal förutbestämda aktiviteter. Bae menar att barnen får en felaktig uppfattning av demokrati när de ska välja bland alternativ som någon annan beslutat.
3.2 Utveckling av barns inflytande
Katarina Ribaeus är lektor i pedagogiskt arbete på Karlstads Universitet och forskade kring förskolans demokratiuppdrag. Ribaeus (2009) genomförde 2008–2009 studier kring
förskolans uppdrag kring inflytande och demokrati. Hon genomförde fältstudier i barngrupp, på planerings- och personalmöten samt intervjuer med pedagoggruppen på några förskolor. Dessa förskolor hade barns inflytande som ett prioriterat område både 2008 och 2009. Förskolorna gjorde därför en riktad satsning på frågan kring barns inflytande. Pedagogerna skulle under ett par planeringsdagar diskutera hur barn skulle kunna få ökat inflytande över verksamheten. Grupperna tog fram aktiviteter för att bli bättre på att ge barnen inflytande, bland annat skulle de avsätta tid för att diskutera inflytande. Ett halvår senare hade ingen uppföljning skett av arbetet.
I Ribaeus studie ser pedagogen barnen som passiva objekt, inte som en möjlig samtalspart och pedagogerna reflekterade sällan över vad inflytandet skulle kunna vara utifrån barnens perspektiv. På de studerade förskolorna lyfter Ribaeus fram att delaktighetsarbetet oftast
handlar om att ge barnen möjlighet att välja mellan olika alternativ. På förskolorna förs diskussioner och lyssnande kring vad barn ska och vill vara delaktiga kring men oftast är barnen inte deltagare i diskussionerna.
Ribaeus studie visar att förskolan arbetar med demokratifrågor dagligen, pedagogerna är lyhörda för barnens önskemål och makten finns hos de vuxna. För min del är Ribaeus studie intressant i hur pedagogerna såg på inflytande och hur förskolorna försökte driva och påverka sitt arbete med barns inflytande.
Elisabeth Arnér är fil.lic. och har arbetat vid Örebro Universitet. Arrnér (2006) forskade kring barns inflytande i förskolan och om pedagogerna kunde ändra sin inställning till barns inflytande och bland annat redovisades hur barninitiativ till inflytande i förskolan lyftes fram och vilka effekterna blev.
Arnér (2006) utgick från fyra uppgifter i sitt utvecklingsprojekt, första uppgiften var att säga ja i stället för nej. Att säga nej var vanligt och handlade om att följa regler. Den andra
uppgiften var att ta av egna beslut och sedan svara för dem inför sina kollegor.
Utvecklingsarbetets tredje uppgift var att se saker med nya ögon eller med annat synsätt än vanligtvis. Den fjärde uppgiften handlade om pedagogernas kompetensutveckling.
Utvecklingsprojektet var lyckat och gav positivt resultat.
Analysen visade att det handlade om annat sätt att tänka, nya förhållningssätt i mötet med barnen, att många tidigare måsten tagits bort men också att man gjort det tidigare osynliga synligt. Arnérs (2006) slutsats var att när barnens egna initiativ till lek och idéer fick större utrymme, blev barnen mer koncentrerade och kreativa. Pedagogerna behövde inte tjata på samma sätt som tidigare och samspelet blev bättre samtidigt som gruppen blev mer positiv och lugn. Arnér menade att många är intresserade av ett ökade inflytande för barnen. Pedagogerna lyfte också frågan om att läroplanen är omöjlig att följa på grund av att barngrupperna är för stora och personalresurserna för små. Arnér (2006) menade också att vuxensynen på barn och barns delaktighet och möjligheter att påverka var frågor som diskuterades för lite inom förskolans värld.
Arnérs studie är intressant utifrån att hon har genomfört ett utvecklingsprojekt som faktiskt påverkade barns inflytande och gav positiva effekter. Studien är från 2006 men resultatet är relevant för min uppsats. Arnér har redovisat några dilemman som pedagogerna såg 2006. Houen, Danby och Farrell arbetar på fakulteten för lärande och samhälle och Thorpe arbetar på fakulteten för hälsa och samhälle vid Queensland University of Technology. Houen,
Danby, Farrell och Thorpe (2016) har i Australien forskat kring hur barns makt och inflytande kan påverkas. De har genom att analysera 170 timmars inspelat material utvärderat
kommunikation och hur frasen ”I wonder…” (jag undrar) påverkar barns möjligheter att vara delaktiga kring att fatta beslut om vardagliga frågor i skolan. Under 170 timmars filmande användes frasen 17 gånger och det är en strategi som de föreslår ska användas när barnen har möjlighet att göra ett val. Studien visar att interaktionen mellan barn och pedagoger
underlättas och får högre kvalitet om pedagogerna har ett antal olika strategier för att uppmuntra och stimulera barns inflytande och delaktighet. I studien framgår också att barns inflytande utvecklas och påverkas av den ständiga interaktionen och kommunikationen mellan barn och pedagog, som därför kan sägas vara en gemensamt utvecklad dialog.
Houen et als studie visar att pedagogen har möjligheter att påverka barns inflytande genom att ha en beredskap för att möta barnen utifrån deras villkor. Studien visar också att barns inflytande utvecklas av den ständiga dialogen mellan barn och pedagog.
3.3 Hållbar framtid utifrån barns delaktighet
Eva Ärlelalm-Hagsér är adjunkt och forskare vid Mälardalens högskola. Hon forskar också vid Göteborgs Universitet. Ärlemalm-Hagsér (2012) har forskat kring hållbar framtid utifrån barns delaktighet och en hållbar utveckling. Hon granskade 64 ansökningar till Skolverket, där ansökningarna ledde till att förskolorna blev certifierade som ”Skola för hållbar
utveckling”. Efter hennes inledande gallring kvarstod 18 ansökningar.
I hennes analyser visar det sig att frasen ”alla ska få komma till tals och påverka” förekommer flest gånger i ansökningarna, vilket handlar att om driva en verksamhet med barnens påverkan i fokus. Förskolorna anger att barnens idéer och synpunkter är viktiga och det är viktigt att lyssna på barnen. I beskrivningarna beskriver förskolorna att barnens
inflytande handlar om att de kan påverka sitt eget lärande, att de ska kunna starta och planera aktiviteter samt vara med och analysera sitt lärande och genomförda aktiviteter.
I de analyserade texterna framträder ett antal olika begrepp oftare än andra kring barns rättigheter, till exempel att barnen ska kunna yttra sin uppfattning, påverka sitt lärande, sina framsteg och sin dag på förskolan. De studerade förskolornas texter beskriver att rättigheterna realiseras när personalen lyssnar på barnen samtidigt som demokratiska aktiviteter genomförs. Skrivelserna om att barn ska vara delaktiga menar Ärlemalm-Hagsér (2012) skulle kunna tolkas som att de vuxnas godhet att vara lyhörda och planera tillfällen för att praktisera
delaktighet påverkar om det blir av. När hon sedan analyserar texterna framgår det att barns medverkan och deltagande är avgränsad och beroende av vad pedagogerna erbjuder och vill. Ärlemalm-Hagsér (2012) menar att varje enskilt barns möjlighet till inflytande på de studerade förskolorna innebär att vara med vid de tillfällen som vuxna erbjuder.
Möjligheterna för barnen att vara delaktiga och ha inflytande samt förmågan att utveckla ett kritiskt tänkande finns inte på de studerade förskolorna. Ärlemalm-Hagsér menar att
pedagogerna har tolkningsföreträde kring när barns erfarenheter och inflytande är viktigt och när det inte behövs.
Ärlemalm-Hagsérs forskning visar att förskolor har ambitioner för att arbeta med barns inflytande men vid en djupare analys framgår det att barns möjligheter till inflytande är beroende av att de vuxna bjuder in till dialog.
3.4 Sammanfattning
I kapitlet har en allmän överblick presenterats kring aktuell forskning. Begreppet inflytande är komplext, vilket framkommer både i Pettersvolds, Baes, Ribaeus (2009 och 2014) och Westlunds studier. Pettersvolds studie utgår från de intervjuade barnen och Westlunds studie utgår från observationer och intervjuer. Westlunds avhandling ger en bild kring hur arbetet med barns inflytande påverkar hela förskolans verksamhet och hon lyfter också fram pedagogernas olika arbetsformer för att främja barns inflytande. Westlunds studie visar på komplexiteten i arbetet med barns inflytande men också att det handlar om att göra
avvägningar mellan frihet och styrning. Bae menar att förskolan fokuserar för mycket på inflytande vid beslutsfattande, valfrihet och bestämmande i stället för inflytande som utövas informellt. Bae lyfter fram att förskolan fokuserar på barns inflytande som kan formuleras i ord och göras konkret. Både Westlund och Bae lyfter fram att det är viktigt att öka kunskapen kring pedagogernas förhållningssätt för barns inflytande. I min studie undersöker jag hur förskollärarna resonerar och diskuterar kring barns inflytande, vilket går att jämföra med ovan studier som undersökt förskollärares idéer och resonemang i arbetet med barns inflytande. Ribaeus (2009 och 2014), Arnér och Houen et al har undersökt hur förskolor kan arbeta med att utveckla barns inflytande och visar på vikten av att pedagogerna har olika alternativa metoder i sin verktygslåda, vilket är relevant för min andra frågeställning kring hur
förskollärarna arbetar med att ge barn inflytande. Ärlemalm-Hagsérs och Ribaeus (2014) studier visar att barns inflytande sker på de vuxnas villkor.
Ribaeus (2009 och 2014), Arnér, Bae och Westlund redovisar ett antal samstämmiga utmaningar kring att ge barn inflytande, vilket kan jämföras med min tredje frågeställning kring utmaningar. Dessa tre studier är från 2006, 2009 och 2011 och det är intressant att jämföra med vad mina intervjuade förskollärare tänker kring dessa frågor.
Med hjälp av de presenterade rapporterna och teorin kommer resultatet att analyseras. Syftet är att undersöka hur förskollärare resonerar och diskuterar kring barns inflytande i förskolan
4 Metod
I metodkapitlet redogör jag för hur studien är genomförd och vilka etiska övervägande som gjorts.
4.1 Metodval
I uppsatsen används en kvalitativ metod då syftet är att försöka förstå hur förskollärarna resonerar och diskuterar kring hur de arbetar med att utveckla barns inflytande. Kvalitativ forskning bygger ofta på intervjuer (Alvehus 2013). Alvehus menar att intervjuer är nödvändigt för att få fram människans tankar, känslor och handlingar vid olika händelser. Genom intervjun får den intervjuade enligt Alvehus reda på hur den som intervjuas tänker och känner om en viss fråga eller speciell situation. I intervjun får man fram uppfattningar,
känslor, erfarenheter och funderingar.
Alvehus (2013) beskriver tre olika intervjutyper, strukturerad, semistrukturerad och
ostrukturerad. I den strukturerade intervjun kan både frågorna och svarsalternativen vara fasta och förutbestämda. Fördelarna är att många intervjuer kan genomföras förhållandevis snabbt samtidigt som svaren kan jämföras, nackdelen är att möjligheten med samspel eller
interaktivitet försvinner. Den semistrukturerade intervjun innebär att intervjuaren har ett antal öppna frågor eller tema för intervjun. Respondenten kan då påverka innehållet och
intervjuaren måste lyssna aktivt och ställa följdfrågor. En ostrukturerad intervju innebär att samtalet sker helt öppet med ett valt tema. Intervjuaren har en mer tillbakadragen roll och respondenten styr samtalet. Alvehus menar att de flesta intervjuer kan anses vara
semistrukturerade. I den semistrukturerade intervjun utgår intervjuaren från ett fåtal teman och ska vara restriktiv med antalet förberedda frågor. Intervjuaren måste lyssna aktivt, ställa följdfrågor och stimulera respondenten att fortsätta förklara och fördjupa sitt resonemang. Intervjuer är en kvalitativ metod och syftet är att fånga personalens och verksamheternas tankar, erfarenheter, planer och idéer. Den kvalitativa metoden fokuserar på samband (Alvehus 2013). Jag vill i min studie förstå och visa hur några förskollärare diskuterar och resonerar kring barns inflytande. Studiens intervjuer är delvis semistrukturerade där vissa fasta frågor ställs men även ostrukturerade där diskussionen är öppen och utgår från ett ämne. Jag valde semistrukturerade intervjuer så att respondenten som Alvehus (2013) skriver kan påverka och styra intervjuns innehåll, men samtidigt måste jag som intervjuare arbeta aktivt
och med följdfrågor. Jag förberedde mig inför intervjuerna genom att ha ett antal färdiga frågor och läst igenom teorin och tidigare forskning.
Jag valde att spela in intervjuerna och föra anteckningar kring mina egna reflektioner under intervjun. Utifrån mina egna tankar och reflektioner kunde jag lyssna aktivt och ställa
följdfrågor. Alvehus (2013) förklarar att det svårt att både skriva tillräckligt fort och samtidigt lyssna aktivt. Om enbart anteckningar görs finns det enligt Alvehus (2013) en risk för att det skrivs inte blir samma som det sägs och att det är vad intervjuaren hör som blir nerskrivet. Senast dagen efter intervjun transkriberade jag mina anteckningar.
4.2 Urval
Studien genomfördes på tre förskolor i samma kommun i södra Sverige genom att tre
förskollärare intervjuades kring hur de tänker kring barns inflytande. Alla tre förskolor ligger i en stor stad och har ungefär samma karaktär på bostadsområdena. Två av förskolorna är äldre, byggda 1970-1980 och den tredje är nyligen invigd. Jag valde att ta med en ny förskola för att se om det fanns någon tydlig skillnad i svaren och om förskolorna möjligen hade olika
förutsättningar i sitt arbete med inflytande. En ny förskola har ny inomhus- och utomhusmiljö och personal som kommit till en ny förskola har bildat nya arbetsgrupper.
Urvalet gjordes som ett bekvämlighetsurval genom att jag valde förskollärare jag redan hade etablerat en viss kontakt med. Jag var intresserad av hur förskollärare ser på barns inflytande och för att bekvämlighetsurvalet inte bara skulle spegla en förskola valde jag förskollärare från olika förskolor. Alvehus (2013) lyfter fram att bekvämlighetsurval kan komma att beskriva enbart en specifik grupps tankar, vilket är mitt syfte.
Jag intervjuade tre förskollärare. Alvehus (2013) menar att antalet som intervjuas kan bero på hur heltäckande information som kommer fram. Alla förskollärare har samma utbildning och samma grundkompetens. Han lyfter också fram att om man intervjuar en viss grupp så kan det bli en informationsmättnad. Detta handlar om att intervjuerna ger ungefär samma svar och att ytterligare intervjuer inte ger någon ny kompletterande information. Alvehus (2013) menar dock att detta också kan bero på att intervjuaren har valt en felaktig strategi i intervjun. Mitt urval var homogent för att jag ville undersöka hur några förskollärare resonerar kring barns inflytande. Genom att jag har en homogen grupp kan jag som Alvehus (2013) skriver direkt jämföra vad intervjupersonerna svarat. Hade jag valt en heterogen grupp så hade svaren
gett mig en bredare bild och en annan förståelse kring problemet, vilket Alvehus (2013) beskriver.
4.3 Genomförande
Jag kontaktade de olika förskolorna via telefon. I mitt urval valde jag förskolor som jag har en anknytning till. Jag presenterade mig och berättade kring ämnet för mitt examensarbete, hur jag skulle utföra studien och frågade om de var intresserade av att delta. De tre
förskollärarna var alla positiva och sade att de ville delta. Jag bad om deras mailadresser och skickade ut ett informationsbrev som innehöll samma information till de som skulle delta. Jag började därefter skriva ner intervjufrågor kopplat till min frågeställning och mitt ämne, samt tidigare forskning och teori. Intervjufrågorna var öppna frågor för att jag inte skulle få slutna svar från de jag intervjuade.
Jag träffade förskollärarna ute på deras respektive förskolor när det var dags för
intervjuerna. Intervjuerna genomfördes i respektives personalrum. Intervjuerna genomfördes under drygt en timme per respondent. Genom intervjuerna fick jag tillgång till vad respektive förskollärare säger kring inflytande i förskolan. Intervjuerna har kompletterats med ytterligare frågor efter intervjutillfället. Intervjuerna har också kompletterats då jag ändrade inriktning på min teori. Jag har kontaktat förskollärarna ett par gånger efter den första intervjun, för att komplettera några svar, få ytterligare synpunkter, komplettera och revidera intervjusvaren utifrån ändrad teori och forskning.
Jag informerade respektive om att de kunde avbryta sin medverkan när de ville och att studien var frivillig att delta i. Jag ställde samma frågor i samma följd till de olika förskollärarna samtidigt som intervjuerna spelades in.
Om jag på intervju nummer två fick en följdfråga med diskussion så noterade jag denna för att ha den i beredskap till intervju nummer tre, så att kunde få den respondentens tankar kring följdfrågan.
Jag transkriberade därefter intervjuerna utifrån inspelningarna. När alla intervjuerna var klara kontaktade jag respondenterna och lät dem läsa igenom det transkriberade materialet samtidigt som jag frågade om de hade något ytterligare som de skulle vilja berätta om. Jag har inte transkriberat småprat och diskussioner som inte var relevanta för mitt syfte.
Jag har sedan läst intervjuerna flera gånger för att se mönster och likheter, därefter har jag sammanställt intervjusvaren. I intervjuerna har enskilda händelser från respektive förskola
beskrivits. Jag avidentifierade namn och platser utifrån konfidentialitetskravet. Jag har sedan analyserat svaren och intervjuerna utifrån mitt syfte. Jag letade efter mönster utifrån
förskollärarnas diskussioner, svar på mina frågeställningar och sedan skapade jag ett antal huvudområden eller teman, som jag kunde använda i det fortsatta arbetet.
De teman jag identifierade kunde grupperas utifrån mina frågeställningar.
• Frågeställning 1: På vilket sätt menar förskollärarna att barnen har inflytande och hur definierar de begreppet?
o Tema: Förskollärarnas inställning till inflytande,
• Frågeställning 2: Hur arbetar förskollärarna för att ge barn inflytande? o Tema: Att kunna ta barns perspektiv och barnperspektiv o Tema: Att reflektera
o Tema: En miljö och material som inspirerar.
• Frågeställning: Vilka utmaningar ser förskollärarna kring barns inflytande utifrån organisationen och andra perspektiv?
o Dilemman med att utveckla barns inflytande
4.4 Undersökningens tillförlitlighet
Jag är medveten om att resultaten från intervjuerna inte kan representera alla förskollärare i den undersökta kommunen. Jag är också medveten om att antalet intervjuade förskollärare kan påverka resultatet. Jag har enbart intervjuat tre förskollärare och resultatet gäller enbart de intervjuade förskollärarnas berättelser. Min avsikt med intervjuerna var att få pedagogerna att resonera och reflektera kring barns inflytande på förskolan.
4.5 Forskningsetiska överväganden
Jag har arbetat efter Vetenskapsrådets fyra etiska riktlinjer (Vetenskapsrådet 2017), informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet.
Genom informationskravet har berörda parter informerats muntligt om deras roll genom deltagandet, studiens syfte och hur den skulle genomföras. Deltagarna har informerats om att deltagandet är frivilligt, att informationen endast ska användas till forskning.
Samtyckeskravet innebär att studien endast genomförs avseende de personer som samtyckt till deltagande. De intervjuade förskollärarna samtyckte muntligt.
Genom konfidentialitetskravet ska materialet anonymiseras och inga personliga uppgifter ska spridas till obehöriga. När intervjuerna har transkriberats har namn som förskollärarna nämnt i intervjun ändats för att säkra allas anonymitet. När studien är klar kommer
intervjumaterialet att förstöras för att säkra anonymiteten hos deltagarna. Rapporten ska utformas så att enskilda individer inte kan identifieras. Identifierbara uppgifter om deltagarna ska noteras, sparas och avrapporteras så att ingen utomstående kan identifiera studiens individer. Jag har valt att kalla de intervjuade för förskollärare 1, förskollärare 2 och
förskollärare 3. Förskolornas namn nämns inte i uppsatsen och de intervjuade förskollärarna namnges inte.
Nyttjandekravet innebär att uppgifter om individer som samlas in för forskning inte får lånas ut eller användas i annat syfte, vilket jag också följt.
5 Resultat och analys
I detta avsnitt presenteras resultatet av undersökningen. Resultatet är indelat i teman, som förskollärarnas svar kring inflytande kunde delas in i. Dessa teman är:
• Förskollärarnas inställning till inflytande, • Att kunna ta barns perspektiv och barnperspektiv • Att reflektera
• En miljö och material som inspirerar. • Dilemman med att utveckla barns inflytande
5.1 Förskollärarnas inställning till inflytande
Demokrati, inflytande och delaktighet är viktiga begrepp för alla intervjuade förskollärare. Inflytande och delaktighet gör de intervjuade förskollärarna ingen större skillnad på utan det är två begrepp som kan användas på ett flexibelt och varierat sätt i en diskussion mellan två kollegor. De intervjuade förskollärarna tycker alla att inflytande är viktigt men ingen för ett resonemang kring det sociokulturella perspektivet eller delaktighetsstegen när vi diskuterar begreppet inflytande. Varken det sociokulturella perspektivet eller delaktighetsstegen används av förskollärarna när de diskuterar och utvärderar inflytande. Förskollärarna använder inte de teoretiska begreppen men de pratar om att utmana barnen och barnens olika förutsättningar, vilket viktiga begrepp både för Vygotskijs proximala utvecklingszon och Harts
delaktighetsstege, där Hart menar att barnet ska kunna välja det översta trappsteg som barnet klarar, vilket framgår av följande citat:
”När vi diskuterar barns inflytande pratar vi ofta om hur vi kan utmana barnen och att olika barn har olika förutsättningar för inflytande.” (förskollärare 3 180814)
I Westlunds (2011) avhandling förklarar de intervjuade pedagogerna begreppet inflytande bredare än mina förskollärare och med följande ord ”Uttrycka åsikter, Bestämma, Ta ansvar, Ärliga och öppna vuxna, Utgå från barnens behov och intressen” (Westlund 2011 sid 86). Förskollärarna tycker att det är bra att barnen kan ha inflytande och får en möjlighet att påverka sin vardag. Förskollärarna i min studie berättade att barnen blev mer intresserade, fokuserade och kreativa när förskollärarna lyckades hitta de tema och fördjupningar som intresserar barnen. När barnen fick inflytande upplevde en av förskollärarna att
förskollärarens förutsättningar och möjligheter förbättrades och att det blev enklare att utveckla verksamheten. Genom att barnen är intresserade av de teman som påbörjas är det möjligt för förskollärarna att bygga vidare på de påbörjade projekten samt utveckla dem. En av förskollärarna uttryckte det på följande sätt:
”Vi observerar barnen och ser vad de är intresserade av. Därefter hittar vi ett projekt eller tema att arbeta med utifrån barnens intresse, vi samtalar och jobbar vidare med det. Barnen kan ha inflytande över hela dagen.” (förskollärare 1 180510)
Att följa upp initiativ som tar barn tar är enligt Bae (2009) viktigt för att ge barn inflytande. En av förskollärarna uttrycker det som att förskollärarens förutsättningar och möjligheter underlättas när barnen får inflytande och att barns inflytande påverkar barns lärande på ett positivt sätt. Arnér (2006) fick fram motsvarande resultat i sin studie, barnen hade blivit mer koncentrerade när barnens initiativ till lek och idéer fick större utrymme. I Arnérs (2006) studie blev också samspelet bättre samtidigt som gruppen blev mer positiv och lugn. I intervjuerna pratade vi om hur förskollärarna ser att barn har inflytande. Svaren var snarlika, en förskollärare svarade att man ser det på deras utveckling och de andra svarade mer utvecklat att det handlar om att följa hur barnen reflekterar, diskuterar och om de gör det tillsammans eller var för sig. Alla intervjuade förskollärare anser att barnen har inflytande på avdelningarna. En annan förskollärare förklarade sitt sätt att arbeta med idéer på följande sätt:
”Efter hand som vi jobbar kommer barnen på nya saker de vill testa och upptäcka, en sak ger en annan. Då skriver vi upp det på tankekartan och i och med att vi har det skriftligt gör det så att vi förskollärare kommer ihåg det men även barnen. Så fort vi tar fram tankekartan kommer barnen ihåg vad vi skrivit upp.” (förskollärare 3 180509) Genom att använda tankekarta blir barnens tankar och idéer synliga. Barnen får också möjlighet att reflektera kring hur de tänkte när gruppen tidigare diskuterade olika idéer. Inflytande handlar om många olika saker, det kan handla om att få vara med och bestämma hur dagen ska se ut, vad man ska äta men också var barnen ska åka på utflykt. Enligt det sociokulturella perspektivet och Vygotskij utvecklas människan ständigt och i interaktion med andra människor. Säljö (2015) menar att barnen utvecklas genom att få erfarenheter och vara med och bestämma. Vid jämförelse med Harts (1992) delaktighetsstege ligger delaktigheten nära det sjätte steget, vuxeninitierat men med barnen delat beslut. Genom att använda en tankekarta blir alla barnen informerade och alla kan också vara med och ta beslut om hur man går vidare i aktiviteten.
I samband med att vi pratade om regler och hur de förhåller sig till olika regler fick jag svar från förskollärarna som visar på en snarlik inställning kring regler och diskussion kring regler:
”Vad som händer under en dag kan ändras – tillsammans diskuterar vi regler – i grupper – inte enskilt.” (förskollärare 1 180510)
”Har vi en inskolning som kräver särbehandling så ändras regeln, t ex att ett barn vill ha mackor till lunch i stället för lagad mat.” (förskollärare 2 180511)
”Regler diskuterar vi ofta. När barnen har synpunkter på en regel så kan vi prata om det när det är aktuellt eller så väntar vi tills vi har möjlighet att samtala i lugn och ro. Ofta vill vi i personalen prata om det innan vi diskuterar tillsammans med barnen”
(förskollärare 3 180814).
Gemensamt för förskollärarna var att de tyckte att det fanns ett antal grundläggande regler som av säkerhets- och hygienskäl inte fick ändras, vilket kunde vara att inte gå omkring med vassa knivar och att alla måste tvätta händerna efter toalettbesök. Samtidigt lyfte en av förskollärare fram vikten av att diskutera även dessa regler eftersom det är viktigt för barnen att förstå varför dessa regler måste följas.
Mina intervjuade förskollärare ansåg att barnen hade inflytande på avdelningarna.
Förskollärarna hade olika exempel på detta, att vissa aktiviteter utgick från barnens intresse som personalen utvecklade vidare, att man ritade upp olika saker på en tankekarta men även att regler kunde diskuteras på olika sätt tillsammans med barnen. Jämförelsevis med
Pettersvolds (2015) undersökning där barnen tyckte att de vuxna i princip bestämde allt och inte visste vad barnen gillade att göra så berättar mina intervjuade förskollärare att de är lyhörda för barns intressen. Westlunds (2011) avhandling ger samma bild som mina förskollärare av förskolans inställning till att möta barnens individuella behov kring regler, bemötande, inflytande och i verksamheten. Westlund (2011) beskriver också pedagogernas mål att barnens inflytande ska vara lika stort. Pedagogerna försöker dämpa de barn som är aktiva och framåt och stimulera de som inte tar för sig på samma sätt.
Genom att personalen diskuterar normer och regler med barnen kan barnen utifrån ett sociokulturellt perspektiv lära sig och använda sina upplevelser i andra situationer i framtiden. I samarbetet och diskussionen med vuxna får barnet uppleva olika sätt att agera språkligt och barnet kan sedan ta över uttrycken och argumenten för eget bruk (Säljö 2015).
När jag kopplar regeldiskussionen med Harts delaktighetsstege ligger förskolan mellan det fjärde (informeras, barnen tilldelas delaktighet) och sjätte steget (vuxeninitierat men med
barnen delade beslut). Vissa regler kan inte tas bort eller ändras och då gäller steg 4
(informeras, barnen tilldelas delaktighet), barnen informeras och får reda på varför reglerna finns. Regler kan också ändras och då når man det sjätte steget (vuxeninitierat men med barnen delade beslut), att vuxne initierar förändringen kring lunchen och delar beslutet med barnet om att barnet kan äta mackor i stället för lagad mat.
5.2 Att kunna ta barns perspektiv och barnperspektiv
Förskollärarna berättade att arbetslaget delade upp barngruppen i smågrupper med en pedagog som ansvarade för varje barngrupp. Pedagogen följer sedan barngruppen under en längre period för att kunna vara lyhörd för barnens och gruppens behov.
”Genom att en pedagog tar ett större ansvar för en mindre grupp blir det enklare att följa barnens utveckling. Vi har i varje fall en ambition att det ska fungera så. Den pedagog som är med barnen ska försöka stimulera dem i deras lek och försöka se barngruppen utifrån barnens behov” (förskollärare 3 180509).
Genom att dela in barngruppen i mindre grupper har pedagogen möjlighet att se även de barn som inte pratar. Westlunds studie redovisar också vikten av att lyssna på barn och att skapa utrymme för samtal där barnen får möjlighet till inflytande genom att utrycka sig. Besluten fattas inte alltid gemensamt och i konsensus men möjligheten till inflytande
kännetecknas av barnen får friheten att föra fram sina idéer och inte friheten att välja vad man vill. Arnér (2006) lyfter i sin studie fram vikten av att se aktiviteter ur ett barnperspektiv för att barnen ska kunna vara med och ha inflytande i förskolan, vilket möjliggörs när
barngruppen delas upp i mindre grupper. Genom att den vuxne utgår från ett barnperspektiv främjas dialogen mellan vuxna och barn. Pedagogen kan med barnet dela upplevelser och genom reflektion kring barnets aktiviteter och situation utveckla lösningar som är positiva för barnet.
Pedagogerna i Westlunds (2011) undersökning lyfter fram vikten av att dela upp barnen i mindre grupper för att göra det lättare för barnen att påverka innehåll och få möjlighet att prata utan att bli störd. Studien visar att pedagogerna i arbetet med barns inflytande har varierande arbetsformer, till exempel att skapa möjlighet för att barnen på egen hand påbörja aktiviteter eller för barnen att samtala med pedagogen. Det kan också handla om att ge barnen stöd i interaktionen med andra barn, att planera verksamheten utifrån barnens intressen eller att ge barnen ansvar. De många olika arbetsformerna gör att barnens inflytande kan utvecklas på många olika sätt. Pedagogerna i Westlunds studie fokuserade på att stödja de mer
tillbakadragna barnens möjligheter till inflytande. I min studie framkom inte att förskollärarna aktivt arbetade med att stödja de mer tillbakadragna barnens möjligheter. Däremot berättade de att de kunde uppmärksamma tystlåtna barn i den fria leken och där ge dem möjlighet att få sina intressen tillgodosedda.
I min studie framkommer att förskollärarna arbetar aktivt med barngruppen när gruppen förändras och att pedagogernas arbetssätt då också ändras. När barngruppen ändras till att innehålla fler yngre barn eller annat modersmål än svenska ändrade pedagogerna i Westlunds studie (2011) också sitt arbetssätt. Vid förändring av barngruppen jobbar pedagogerna aktivt med att lägga en grund i samband med inskolning eller som en förskollärare uttryckte det:
”Vi måste hela tiden arbeta med barngruppen. Grunden läggs i samband med inskolningen när föräldrarna kommer med barnen till förskolan” (förskollärare 3 180814)
Mina intervjuade förskollärare arbetade med inflytande på olika sätt, det kunde handla om att låta vissa barn få inflytande i den fria leken men också att titta i olika kataloger med olika barn när nytt material ska köpas in. Denna syn överensstämmer med inställningen
pedagogerna hade i Westlunds (2011) studie. I Westlunds studie styrde pedagogen vilka barn som fick vara med och ha inflytande, till exempel uppmuntrades barnen att uttrycka sig. I Houen et als (2016) forskning framkommer också vikten av att pedagogerna har ett antal olika strategier för att uppmuntra och stimulera barns inflytande.
I mina intervjuer berättade förskollärarna att de arbetade med inflytande i många situationer och under hela dagen. De försöker ta reda vad barnen är intresserade av. När Pettersvold (2015) pratade med barnen om vad de gillar att göra och frågade om de vuxna visste vad de gillade, svarade många barn nekande. Barnen nämner flera saker som de inte gillar i
intervjuerna. Barnen uttrycker också att vuxna bestämmer för mycket. Pettersvold menar att barnen insåg det när de pratade om saker de inte gillar och att barnen uttrycker att de inte vågar säga till om det är något som de önskar. Ett exempel är när personalen äter knäckebröd, som många barn också skulle vilja ha.
Att vara aktiv i en barngrupp och vara lyhörd inför barnens behov förutsätter att pedagogen inte blir störd. Förskollärarna berättade att de inte hade någon rutin kring detta. En av
förskollärarna uttryckte sina tankar på följande sätt:
”Så klart man skulle kunna ha en pedagog som stödjer den pedagog som är med i barngruppen, jag förstår vad du menar. Vi har valt att dela upp barngruppen så att varje
förskollärare har ett större ansvar för sin grupp. När jag sitter med barngruppen och lyssnar in dem så kan jag bli störd av olika frågor så då tappar jag fokus. Samtidigt så har förskolan haft ett par långtidssjukskrivningar så vi har inte kunnat jobba på det sätt som jag hade önskat sedan förra terminen började, förhoppningsvis kan vi få en nystart efter sommaren” (förskollärare 1 180510, reviderat 180813).
En av förskollärarna berättade hur de arbetade med att inte bli störda när de har aktivitetstid: ”På förmiddagen mellan 9,30 och 11 har barnen aktivitetstid och då har vi bestämt att inte svara i telefon. Detta är för att vi ska kunna fokusera på barnen. Men om telefonen ringer oavbrutet så blir man störd av det och till slut svarar någon i personalen”
(förskollärare 3 180509).
När barngruppen delas upp i mindre grupper och pedagogen ser vad som händer i gruppen kan också pedagogen stimulera och utmana barnen så att man kan arbeta utifrån Vygotskijs (1995) proximala utvecklingszon. Genom att pedagogen följer en mindre grupp barn kan också pedagogen stimulera samarbete så att barnen kan följa Vygotskijs sociokulturella teori, som bland annat handlar om att barnen utvecklas när de interagerar med andra. En uppdelning i mindre grupper gör det möjligt för pedagogen att stimulera och skapa en mer kreativ miljö för barnen, eftersom pedagogen kan ta barnens perspektiv. Enligt Vygotskij (1999) innebär utvecklingen av kreativ miljö att människan också utvecklas att skapa nya saker. Ju mer kreativ och varierad verklighet barn upplever, desto mer utvecklas fantasi och leken. Genom att pedagogerna är nära barnen i deras aktiviteter och handlingar kan man komma högre upp på Harts delaktighetsstege. När pedagogerna är lyhörda för barns önskemål och behov finns det större möjlighet att fatta beslut tillsammans med barnen utifrån deras behov, önskemål, diskussion och aktiviteter. Genom att arbeta i smågrupper och vara lyhörd kan det vara möjligt att nå det åttonde (Barninitierat och delade beslut med vuxna) eller sjunde steget (Barninitierat och barnstyrt) i Harts delaktighetsstege. I detta fall kan det handla både om utflykter eller att skapa egna aktiviteter utifrån vardagliga situationer, där den vuxna kan delta i aktiviteten. Förskollärarna berättar att de tar tillvara barns önskningar i samarbete och de har också berättat att de på olika sätt försöker tillfredsställa barnens önskningar.
5.3 Att reflektera
På förskolorna sker diskussion och reflektion i grupper kring främst begreppen inflytande och delaktighet flera gånger i månaden. Inflytande och delaktighet anser de intervjuade
förskollärarna vara ett av förskolans viktigaste delmål och diskussionerna handlar om hur det fungerar och hur man vill fortsätta arbeta med det i förskolan. Fokus på diskussionerna är begreppen inflytande och delaktighet och sällan demokrati.
Förskollärarna hade ungefär samma syn på hur de arbetade med reflektion. De berättade att reflektion ofta sker i smågrupper tillsammans med barnen kring vad de lärt sig och främst med de äldre barnen. Förskollärarna berättade att deras reflektionstid inte har den kontinuitet som de önskar sig:
”Verksamheten kan ofta genomföras som planerat även med vikarier men det är inte så lätt för ordinarie personal att genomföra reflektion tillsammans med barnen när de varit frånvarande när aktiviteten genomfördes. Verksamheten genomfördes kanske inte så som det var planerat om vikarien blir ansvarig för en grupp” (förskollärare 3 180509) ”Om vi ska på utflykt måste vi åka även om två ordinarie är borta och vi har fått in vikarier. Reflektionen blir dock problematisk när endast en ordinarie varit med på utflykten och kan diskutera med endast några av barnen om en naturupplevelse eller ett besök på muséet” (förskollärare 1 180510)
Ribaeus (2009) studie visade också att det inte fanns tid att följa upp det som planerats. Arnérs (2006) studie belyste vikten av kontinuitet i reflektionen. I studien avsattes tid för reflektion och det medförde att barnen blev mer kreativa och gruppen mer positiv och samspelt.
Reflektion sker regelbundet i arbetslaget. Reflektionerna i arbetslaget varierade i kvalitet och dessa variationer berodde på skillnader i arbetslagens olika bakgrund, både kring antalet förskollärare, pedagogens bakgrund och vilken syn förskollärarna hade på förskolans
verksamhet eller som de olika förskollärarna uttryckte det:
”Vid våra reflektionstillfällen märks det en skillnad om pedagogen har en högskoleutbildning eller inte. En högskoleutbildad person har en annan syn och förståelse kring värdet av att reflektera, analysera och följa upp” (förskollärare 3 180509).
”När vi reflekterar i arbetslaget blir det ibland tydligt att vi pedagoger har olika
bakgrund, vilket ibland är en styrka. En pedagog som vuxit upp i Ryssland och kommit till Sverige som 40-åring har inte samma syn på barns inflytande och reflektion som en pedagog som vuxit upp i Afrika och kommit till Sverige som 30-åring eller en som fostrats och vuxit upp i Sverige” (förskollärare 1 180510)
”När man arbetar så nära varandra varje dag och är beroende av varandra för att göra ett bra jobb blir verksamheten och möjligheten att reflektera och utveckla arbetslaget kraftigt påverkad om någon är sjuk, frånvarande eller vid hög personalomsättning” (förskollärare 3 180509)
Gemensamt för de intervjuade förskollärarna är att de regelbundet pratar om inflytande och hur det fungerar och hur det skulle kunna utvecklas framåt. Gemensamt var också att barnen inte involverades i dessa diskussioner utan de fördes i princip alltid i personalgrupperna i samband med verksamhetsdagar eller förskollärarnas och arbetslagens reflektions- och planeringstid. Ribaeus (2009) studie visar på samma sak, att barnen inte var delaktiga i pedagogernas diskussioner kring hur barns inflytande ska utvecklas. Ärlemalm-Hagsérs (2012) forskning visar att förskolor vill arbeta med barns inflytande men att barnens möjligheter till inflytande är avgränsat och beroende av de vuxnas erbjudanden.
Enligt Westlund (2011) påverkas barnens möjligheter till inflytande när personalen har olika åsikter eller när konflikter uppstår. I mina intervjuer framgår att två förskollärare ansåg att de hade samma syn på barn och förskollärarens roll medan den tredje förskolläraren tyckte att arbetslaget hade olika synsätt i olika frågor.
Reflektionstiden får inte kontinuitet om inte den ordinarie personalen varit delaktig i aktiviteterna som genomförts eller om den ordinarie personalen är frånvarande när
reflektionstid är planerad. Reflektionstiden är viktig både för barn och personal. I reflektionen kan man i enlighet med det sociokulturella perspektivet gemensamt lära varandra och
samspela och det leder till att verksamheten utvecklas och anpassas till de behov som finns (Säljö 2015).
När barnen är med och reflekterar tränar de upp sitt språk och språket är enligt Vygotskij (2001) grunden till samspel och i reflektionen utvecklas barnet. Enligt Vygotskij är det språket som gör att barnet kan samarbeta med andra och interagera med sina kamrater. Vygotskij menar också att genom samarbetet mellan vuxna och barn utmanas och utvecklas barnens tankar, handlingar, möjlighet att resonera och förståelse för omvärlden. I
reflektionstillfället menar Vygotskij att personalen och barnen påverkar varandra lika mycket och att barnet måste vara huvudperson. Den gemensamma reflektionstiden kan definieras som ett pedagogiskt möte där både personal och barn skapar handling och kreativitet och är en viktig part i dialogen. Vygotskij menar också att barns utveckling stimuleras när de samspelar med andra barn och vuxna.
