LÄRANDE OCH SAMHÄLLE Barn-unga-samhälle
Examensarbete i fördjupningsämnet
Barndom och lärande
15 högskolepoäng, grundnivå
Pedagogers syn på barns
användning av TAKK
How Preschool Teachers look upon children's use of AAC
Sandra Graves
Förskollärarexamen, 210 hp Examinator: Sara Berglund Slutseminarium 2015-04-17 Handledare: Thom Axelsson
Abstract
Syftet med denna studie var att genom en kvalitativ intervjumetod belysa hur pedagoger på tre förskolor varav två språkförskolor och en språkavdelning använder TAKK (Tecken som Alternativ Kompletterande Kommunikation). På båda förskolorna används TAKK som hjälpmetod för att stödja barn som har en språkstörning. Hur ser pedagogerna på användningen av TAKK i sitt arbete med språkstörda barn? Mina frågeställningar är:
• Vilka barn menar pedagogerna att TAKK kan användas med? • Hur använder pedagogerna TAKK, och när?
• Hur upplever pedagogerna att TAKK stöttar barnen i sin utveckling?
Jag använder mig av ett kognitivt perspektiv för att kunna tolka och analysera mitt material. Resultatet visar att de intervjuade pedagogerna anser att TAKK gynnar kommunikationen mellan pedagoger och barn men även barnen emellan. Pedagogerna kan se en tydlig skillnad i barnens självkänsla och självförtroende tack vare användningen av TAKK. Min slutsats visar att pedagoger på två språkförskolor och en språkavdelning anser att TAKK-metodens resultat eller effekt är individuell men att den kan ge bra resultat för barnets språkliga kommunikativa utveckling.
Sökord: alternativ, kommunikation, kompletterande, språkstörda, språkutveckling, TAKK, tecken 3
Förord
Först och främst vill jag tacka pedagogerna och deras förskolor som ställde upp och blev
intervjuade, utan er hade det inte blivit någon studie. Jag vill även tacka min handledare och särskilt min mamma för all hjälp med mitt arbete samt min familj.
Malmö 30 Mars 2015
Sandra Graves
Innehållsförteckning
1. Inledning 7
2. Syfte och frågeställningar 9
3. Bakgrund och litteraturgenomgång 10
3.1 Vad innebär TAKK 10
3.2 Språkutveckling 11
3.3 Språkstörning 12
3.4 Forskning inom TAKK 13
4. Metod 15 4.1 Val av metod 15 4.2 Val av intervjupersoner 15 4.3 Genomförande 16 4.4 Etiska överväganden 17 4.5 Reliabilitet 18 5. Resultat 19
5.1 Vilka barn är TAKK till för? 19
5.2 När kan TAKK användas? 20
5.3 Hur upplever pedagogerna att TAKK stöttar barnen i sin utveckling? 21
5.4 Sammanfattning 24 6. Diskussion 25 6.1 Metoddiskussion 25 6.2 Resultatdiskussion 25 6.3 Avslutning 26 Referenslista 27 Bilaga 29 5
1. Inledning
Kommunikation med andra människor är en grundläggande mänsklig förmåga. För de barn som har problem att utveckla sitt språk och sin kommunikativa förmåga är det av stor vikt att få en anpassad intervention d v s åtgärder för att möjliggöra en så optimal språkutveckling som möjligt hos barnet. (Nettelbladt & Salameh 2007:13)
Tänk dig själv att du vill förmedla så mycket till personerna i din närhet men du kan inte uttrycka dig verbalt. Att inte bli förstådd kan bli en svårighet i barnets liv. Om detta sker i en förskola kan det leda till en känsla av utanförskap i förskolegruppen.
I dagens samhälle ökar antalet barn på avdelningarna i förskolorna runt om i Sverige och pedagogernas antal är samma eller minskar medan barngrupperna bara ökar. Enligt Specialpedagogiska skolmyndigheten (2012) är det de barn som har en talförsening eller
språkstörning som är i riskzonen för att råka illa ut i stora barngrupper med lite personal.1 Risken finns att de blir utstötta av de andra barnen eller får en känsla av att vara annorlunda. För att de här barnen ska få en chans behöver de vara i små grupper med många pedagoger runt om kring sig som kan ge dem den tiden och det stöd de behöver. I Läroplan för förskolan Lpfö98 står det följande: ”Förskollärare ska ansvara för att varje barn får sina behov respekterade och tillgodosedda och får uppleva sitt eget värde” (Lpfö 98 rev 2010:8). Hur ska pedagogerna kunna tillgodose alla barnen om barngruppernas storlek bara ökar? Går det att ge stöd till barn med svårigheter i stora
barngrupper och om inte vilka barn få då inte känna sig tillgodosedda?
En del barn har stora svårigheter med språket och kommunikationen och därför måste pedagogerna hitta andra sätt för dem att kommunicera på. Specialpedagogiska skolmyndigheten (2012) menar att barn med språkproblem kan behöva särskilt stöd för att kunna utvecklas. En språkstörning har barn som kan ha en påtaglig nedsättning av språket jämför med jämngamla.2 Till barn med en
språkstörning eller behov av särskilt stöd finns det hjälp såsom olika språkförskolor runt om i landet. På språkförskolor eller språkavdelningar är det mindre barngrupper och fler pedagoger som gäller för att kunna tillgodose barnet och dess utveckling. Genom att vara mindre grupper kan pedagogerna koncentrera sig mer på de barn som behöver mer tid på sig. I förskolans läroplan står det följande: ”Förskolan strävar efter att varje barn utvecklar nyanserat talspråk, ordförråd och begrepp samt sin förmåga att leka med ord, berätta, uttrycka tankar, ställa frågor, argumentera och kommunicera med andra” (Lpfö 98 rev 2010:10).
1 Specialpedagogiska skolmyndigheten (2012) www.spsm.se 2 Specialpedagogiska skolmyndigheten (2012) www.spsm.se
Att vara i behov av stöd kan betyda att barnet har en språkstörning men det kan även vara någon annan orsak till detta, det är bara utbildad personal som kan sätta en diagnos. Enligt
Specialpedagogiska skolmyndigheten (2012) kan hjälp bli aktuell när förskolan märker att barnet inte hänger med. I läroplanen står det ”Verksamheten ska anpassas till alla barn i förskolan. Barn som tillfälligt eller varaktigt behöver mer stöd och stimulans än andra ska få detta stöd utformat med hänsyn till egna behov och förutsättningar så att de utvecklas så långt som möjligt” (Lpfö 98 rev 2010:5). En språkstörning hos barn kan vara att språkförmågan är påtagligt nedsatt jämfört med jämngamla. Den kan kvarstå under skolåren och ända upp till vuxen ålder, det är en
funktionsnedsättning som ser olika ut för olika individer. Även hörande barn kan ha en
språkstörning och behov av stöd för att förstå och tolka språklig information. Specialpedagogiska skolmyndigheten (2012) menar att både språkproduktion och språkförståelsen kan vara påverkad, en språkstörning kan variera från lätt till mycket grav, detta är individuellt.
En språkförskola är till för barn som behöver extra språkstimulans och språkträning. Där får de stöd att utveckla tal, språk och kommunikation genom språklig stimulans, lek och socialt samspel. Enligt språkförskolan finns olika språkförskolor, några där barnen är några dagar i veckan och resterande tid på sin hemförskola och andra språkavdelningar där barnen alltid vistas.3 För att förstärka talet använder sig språkförskolor av TAKK. För att kunna ge barnet ett rikt och nyanserat talspråk kan pedagogerna använda metoden TAKK som är en förkortning för Tecken som Alternativ och Kompletterande Kommunikation kan barnet kommunicera genom tecken tills det kan tala verbalt och då kan de sluta teckna.
Tisell (2009) menar att fördelen med att använda TAKK är att barnen snabbare utvecklar sitt tal och språk, sin sociala kompetens och sin motorik. Det har även fördelen att bygga upp barnets
självförtroende och självkänsla.
Jag har valt att fokusera på TAKK då den är det vanligast förekommande hjälpteckensmetoden vid en språkstörning. Min intention med denna studie är att fokusera på hur pedagoger ser på
användningen av metoden TAKK, om barn blir hjälpta av TAKK trots att de har en språkstörning.
2. Syfte och frågeställningar
Syftet med denna studie är att studera hur två förskollärare och fyra specialpedagoger ser på användning av tecken utifrån metoden TAKK på två språkförskolor och en språkavdelning.
Frågeställningar:
• Vilka barn menar pedagogerna att TAKK kan användas med? • Hur använder pedagogerna TAKK, och när?
3. Bakgrund och litteraturgenomgång
I detta kapitel beskrivs bakgrundsinformation och tidigare forskning. Jag börjar med bakgrund om vad TAKK innebär och fortsätter med tidigare forskning vilket är indelat i tre olika avsnitt:
språkutveckling, språkstörning och forskning inom TAKK .
3.1 Vad innebär TAKK?
Boel Heister Trygg är logoped och har många års erfarenhet av arbete med människor med stora och varaktiga behov av stöd på tal- språk- och kommunikationsområdet. Hon har också skrivit flera böcker inom området.
Heister Trygg (2004) menar att TAKK är en metod och ett hjälpmedel för språk och tal. Det innebär att en person kompletterar det talade språket med teckenspråkets handrörelser för att kunna
tydliggöra det som sägs. Genom att pedagogen både talar och tecknar samtidigt kan barn se och känna på samtidigt som de hör det talade ordet. För barnet är fördelarna med tecken att det kräver mindre finmotorik än tal, tecken används som stöd till talet. Heister Trygg (2004) menar att tecken fungerar som en brygga mellan talet och sättet att uttrycka oss med kroppsspråket. TAKK- metoden används av hörande personer. Teckenkommunikation gör att barn kan öka sin förmåga att
kommunicera mer aktivt med tecken som tal genom gester och ljudande. Det är viktigt att alla i omgivning använder TAKK, dels för att visa att tecken är accepterat och dels för att stödja personen som är i behov av TAKK. Det är bara nyckelorden i en mening som tecknas till exempel ”Pappa är på jobbet” så tecknas bara nyckelorden vilka är pappa och jobbet samtidigt som hela meningen sägs. Fler exempel på meningar där nyckelorden tecknas är ”Vill du ha päron eller äpple?”. I den meningen tecknas endast orden päron och äpple. I meningen ”Vill du leka med mig?” tecknas orden
leka och mig. I långa meningar väljs bara de stora nyckelorden ut exempel: ”Imorgon ska vi åka till
mormor och äta tårta”. I den meningen är det bara mormor och tårta som är nyckelorden som tecknas.
Tecken fungerar som ”krypträning” för tal och kommunikation. För ett barn som har en försenad språkutveckling blir kommunikationen ”stillastående”, eftersom talet dröjer. Med tecken får barnet en chans att förstå och uttrycka sig mycket tidigare än det annars skulle få. (Tisell 2009:9)
I citatet ovan jämför Tisell (2009) krypträning med tal och kommunikation. Tisell (2009) påstår att TAKK finns för de barn som har en språksvårighet, utvecklingstörnig, autism eller CP-skada men
det finns även de förskolor som använder det till tvåspråkiga barn. Författaren menar att tecknens olika funktioner i barnets utvecklingsfaser är följande förståelse, kommunikation, bygga ordförråd,
bygga ett språk och bygga kunskap. Genom ”förståelse” lär sig barnet förstå vad det är som sägs när
det verbala språket kompletteras med tecken.
Barn har lättare att uppfatta och se orden när de tecknas. Genom att teckna pratar vi långsammare och tydligare. Med ”kommunikation” menar Tisell (2009) att det är lättare för barn att säga ett ord med tecken istället för att verbalt tala ordet. Genom att visa barn hur ordet tecknas kan barnen härma handrörelsen, att däremot visa barn hur ett ord uttalas är svårare då det inte är lika lätt för barn att härma munrörelserna. Författaren menar att genom det tecknade språket kan barn få en chans att själv uttrycka sig, även att barn tidigt kan kommunicerar med sin omgivning genom tecken. ”Huvudsyftet med att teckna är att skapa en så levande kommunikation som möjligt” (Tisell 2009:12).
I ”bygga ordförråd” menar Tisell (2009) genom tecken-kommunikation kan barn bygga upp sitt ordförråd. För minnet är det lättare att komma ihåg de många tecknade orden än det är att minnas de verbala ordens alla ljud. Genom att tecken tas in av olika sinnen så som syn, hörsel och känsel är det lättare att komma ihåg dem. Med ”bygga ett språk” vill Tisell (2009) förmedla att för att barn ska kunna utveckla språket behöver de börja använda de svåra orden. Att ”bygga kunskap” innebär att när barn går i skolan ska de ges den största möjligheten att ta in kunskap. Tisell (2009) menar här att barn möjligen behöver stöd i undervisningen med tecken även när barnet börjar tala.
Bra att tänka på när pedagoger arbetar med metoden TAKK är att de måste kunna fler tecken än barn och ligga några steg före för att kunna hjälpa barn. Pedagogerna ska försöka teckna hela tiden och bli flytande i tecken, det kräver mycket övning hela tiden. De bör också fortsätta teckna även efter det att barn har börjat tala. När tecken används till barn måste pedagogen vänta in barns svar, låta dem få ta den tiden de behöver för att kunna koppla vad det är som frågas.
3.2 Språkutveckling
Genom att vi kommunicerar med varandra skapar vi mening. Enligt Bjar & Liberg (2003) sker meningsskapande både genom verbala och icke verbala former. Bjar och Liberg menar att alla barn som utvecklas normalt går igenom liknande utvecklingssteg. Anders Arnqvist (1993) menar att språkutveckling kan delas upp i fyra olika aspekter, vilka är följande: fonologi, semantik,
skilja på olika ljudspråk. Semantik syftar på ordens innebörd och mening. Genom grammatiken kan barn, när deras ordförråd ökat, bygga ord och meningar. Arnqvist (1993) menar att pragmatik är hur man använder språket genom att studera turtagning.
Rygvold (2001) menar att redan när barnet är nyfött kommunicerar det med sina föräldrar, speciellt med sin mamma. När spädbarnet är några månader börjar själv kunna producera ljud. Runt tre till fyra månader börjar barnet bli medvetet om att det är den själv som gör ljud. Vid cirka sex månaders ålder börjar barnet kunna göra ljud som ”ma-ma” eller ”da-da”, variationerna är många. Detta får en social betydelse från de vuxnas sida. När barnet är mellan nio och fjorton månader gammalt börjar det säga sitt första ord, orden är kopplade till här och nu. De första orden barnet använder brukar kallas för ettordssatser vilket innebär att barnet säger exempelvis ”la” och menar med det lampa. Nu förekommer även upprepningar från barnet sida så som pappa, mamma, bil, nalle, hej med flera. Författaren skriver att när barnet är omkring ett år använder det både kroppen, rösten och gester för att kommunicera och förmedla sin mening. Vid två års ålder omfattar barnets ordförråd ca ett femtiotal ord, det är nu tvåordssatsen kommer. Med det menas att barnet kan sätta ihop två ord exempelvis ”mamma sko”, ”där lampa” och så vidare. Ungefär när barnet är två och ett halvt till tre år ökar ordförrådet snabbt då barnet är nyfiket på sin närmiljö och ställer mycket frågor. När barnet är tre år menar Rygvold (2001) att ordsatserna efterhand ökas och blir mer komplexa och att
felaktiga böjningar försvinner. Samtalen med barnen blir längre då de klarar av att prata om samma ämne en längre stund. Om barnet inte vet vad ordet betyder kan de i denna ålder istället beskriva det ordet de inte kan med andra ord. I fyra - till femårsåldern kan barnet prata ett mer vardagligt språk, barnet ställer mer frågor och ordförrådet ökar stadigt. Barnet kan uttala orden på ett korrekt sätt och använda de flesta språkljuden. Genom att ordförrådet utökas och barnet blir säkrare på hur ord böjs bidrar detta till att barnet lättare förstås av okända personer. Rygvold (2001) påstår att
kommunikationen underlättats av att barnet ställer fler frågor. Vid fem års ålder upp till nio års ålder pågår en viktig språkutveckling även om det verkar som barnet vid fem års ålder klarar språkets centrala komponenter. Det är enligt Rygvold (2001) vid denna tidpunkt av barnets ålder som de utvecklar den språkliga medvetenheten av skriftspråket.
3.3 Språkstörning
Enligt Nettelbladt och Salameh (2007) föreligger en språkstörning när barnets språk är påtagligt försenat jämfört med jämnåriga. En språkstörning kan innebära att barnet har en svårighet att
år vilket kan leda till en diagnos inom språkstörning. Författarna använder även ordet språkstörning istället för språkförsening då det senare ordet syftar på att språket bara är försenat vilket fallet inte är vid en språkstörning. De menar även att barnets förmåga till samspel kan påverkas av
språkstörningen då barnet kan ha svårt att förmedlas sig verbalt och förstå andra barns språk. Enligt Nettelbladt och Salameh (2007) är den vanligaste språkstörningen fonologi vilket innebär ”både språkljud (fonem) och regler för hur språkljud får kombineras samt talets rytmiska och melodiska aspekter (prosodi)” (Nettelbladt & Salameh 2007:23). Enligt dem finns det olika grader av
språkstörning, från lätta till väldigt grava språkstörningar. Nettelbladt och Salameh (2007) beskriver att med lätt språkstörning menas uttalsproblem, med måttlig menas uttalsproblem och
grammatikproblem. Med grav och mycket grav språkstörning menas omfattande problem med både uttal, grammatik, svårighet att hitta ord, språkförståelse och svårigheter att samtala med okända personer. Enligt Rygvold (2001) är ett fonetiskt problem när barnet har artikulatoriska svårigheter, det innebär att barn har svårt att uttala orden korrekt. Med fonologiska problem menas att det då rör sig om en svårighet med att strukturera och organisera språkljudssystemet.
Vad händer för de språkstörda barnen ur den sociala synvinkeln? När barnet är litet kan det hända att det inte jollrar lika mycket som andra barn i samma åldersgrupp. Nettelbladt och Salameh (2007) menar att det tar längre tid för barnet att utveckla sitt språk, orden börjar inte komma förrän barnet är upp mot två år gammalt. Några barn har svårt att lära sig nya ord och har på så sätt svårt att bygga upp sitt ordförråd. Bjar och Liberg (2003) menar att kring det sociala samspelet kan det bli svårt för barnet både med kompisar och i andra sociala sammanhang. Det är kanske bara de
närstående som förstår barnets språk och då kan det bli problem för det lite äldre barnet när det t ex ska köpa glass i affären och personalen där inte förstår vad barnet vill ha. Det kan också bli svårt för barnet att leka med andra barn, dels förstår kanske inte kompisarna barnets språk och dels kan det bli svårt att vara hemma hos kompisar om deras föräldrar inte förstår det språkstörda barnet. På så sätt kan barnet hamna utanför kamratkretsen både i förskolan och i hemmiljön. En språkstörning får stora konsekvenser för individen.
3.4 Forskning inom TAKK
Forskningen inom TAKK är till största del gjord med barn som har Downs syndrom eller andra funktionshinder. Här nedan har jag tittat på studier som har studerat barn utan någon språkstörning som har använt sig av TAKK.
det visade sig att tecken har en språkutvecklande effekt för alla barn. I deras studie deltog 140 barn med en ”normal” språkutveckling, barnen var elva månader gamla när de började i studien och tre år när den slutade. Barnen valdes ut i två slumpmässiga grupper, en icke-tecknande grupp och en tecknande grupp. Var fjärde månad blev barnen kontrollerade med språkbedömningsverktyg.
Resultaten visade att de barn som hade använt tecken vid två års ålder uppvisade en språkutveckling som låg fyra månader före deras utveckling jämfört med de barnen som inte tecknat. När de
tecknande barnen var tre år pratade de som om de vore fyra. Studien har även visat att de tecknande barnen bättre tog in kunskap senare i sin utveckling. Tisell (2009) menar att genom studien
upptäcktes även andra fördelar med teckenkommunikation hos hörande barn: • ”minskar frustration och aggressivt beteende”
• ”hjälper föräldrar och lärare att bli mer uppmärksamma” • ”bygger upp förtroende mellan barn och vuxna”
• ”ger barnet en möjlighet att göra sig förstådda och visa sin kompetens”
• ”bidrar till en positiv känslomässig utveckling, ger barnet självförtroende och bygger upp självkänslan” (Tisell 2009:59).
Heister Trygg (2004) skriver i bok om hur pedagoger eller anhöriga kan använda TAKK för att hjälpa de barn eller de personer som är i behov extra stöd och hjälp. Hon har även skrivit flera böcker inom ämnet och arbetar som logoped. Författaren menar att hennes bok är till för att ge teoretisk grund och praktiska metoder till TAKK. Heister Trygg (2004) skriver i sin bok om forskaren DiCarlos som gjorde en studie med små barn både med och utan funktionshinder i förskolan. Det visade sig att barnens icke verbala och verbala kommunikation mellan varandra ökade när lärarna använde tecken till dem. I studien kunde DiCarlos inte hitta något som gav helt negativa effekter på att använda denna typ av kommunikation. ”Av forskningsöversikten framgår att tecken ofta används i kommunikation med personer med Downs syndrom” (Heister Trygg
2004:30). Heister Trygg (2004) skriver även sen följande citat: ”Tecken som AKK används i första hand av hörande personer med eller utan utvecklingstörnig (barn, ungdomar och vuxna) som
• inte talar eller har mycket bristfälligt tal
• befinner sig på symbolnivå (viss språkförståelse och förstår bilder) eller förväntas uppnå symbolnivå
• kan använda sina händer” (Heister Trygg 2004:20)
Med detta citat vill författaren visa vilka som kan använda sig av TAKK. Med sin bok vill hon visa och förmedla hur man kan använda TAKK men även hur man ska komma igång med det och hur detta kan ske.
4. Metod
I detta kapitel kommer val av metod beskrivas, vilken undersökningsgrupp som valts samt tillvägagångssättet för att samla in det empiriska materialet som ligger grund för studien. Här beskrivs också hur undersökningen genomförts och hur det insamlade materialet har blivit bearbetat..
4.1 Val av metod
Valet föll på en kvalitativ metod som innefattar en fördjupning av hur personen upplever världen. En kvalitativ metod innebär enligt Kvale och Brinkmann (2009) att försöka tolka och förstå
människors livsvärldar utifrån hur de själv tolkar och uppfattar världen. Trost (2005) hävdar att med kvalitativ forskningsmetod menas att försöka förstå människors sätt att resonera, eller att reagera eller hitta mönster det är vanligt att ställa enkla och raka frågor så att man därefter får innehållsrika svar. I denna metod används intervjuer eller observationer, resultatet kommer i form av ord och inte som tabeller eller siffror. Jag valde att göra intervjuer med pedagoger för att kunna tolka deras livsvärldar. Enligt Kvale (1997) kan en kvalitativ forskningsintervju vara halvstrukturerad, det vill säga varken ett öppet samtal eller ett strukturerat frågeformulär.
4.2 Val av intervjupersoner
Förskolorna jag valde till studien är språkförskolor varav en är en språkavdelning som använder sig av TAKK och de andra två är språkförskolor. Att just dessa tre förskolor och pedagoger valdes är för att mitt syfte är att undersöka och beskriva ur ett pedagogperspektiv hur TAKK används av och med språkstörda barn på förskolor. Jag valde att intervjua totalt sex pedagoger, två förskollärare och fyra specialpedagoger, alla sex är kvinnor.
Två av de intervjuade är utbildade förskollärare och arbetar på en språkavdelning. På just den språkavdelningen jag besökte har cirka en fjärdedel av barnen språkstörning, resten av barnen har
inga språksvårigheter. Barnen som vistas på en språkavdelning har inte så grava problem att de behöver vara på en språkförskola. En språkavdelning har mindre antal barn och större personaltäthet än en ”vanlig” avdelning. På en språkavdelning integreras de språkstörda barnen med de icke
språkstörda barnen för att de ska inspireras till tal. Den ena förskolläraren på språkavdelningen är en nyexaminerad förskollärare sedan 1 år tillbaka och har endast arbetat på avdelningen i ca sex
månader. Den andra förskolläraren har arbetat inom förskolan i 29 år och arbetat med TAKK i ungefär 15 års tid.
De andra fyra intervjupersonerna är utbildade specialpedagoger och arbetar på två olika
språkförskolor. Där har barnen en ”hemmaförskola” men vistas på språkförskolan cirka halvtid. Barnen kommer med taxi till språkförskolan. Språkförskolorna har ungefär fem till sex barn som alla har grav språkstörning. Även på en språkförskola är det större personaltäthet. Alla barn som går på språkförskola eller språkavdelning har utretts av logopeder som ansett att de behöver gå antingen på språkförskola eller språkavdelning. Den första specialpedagogen har arbetat som förskollärare i 25 år och efter det utbildat sig till specialpedagog vilket hon nu arbetat som i 13 år. Den andra specialpedagogen är i grunden förskollärare som hon arbetade som i 14 år innan hon utbildade sig till specialpedagog och har arbetat inom språkförskola i 23 år. Den tredje specialpedagogen har arbetat inom yrket i 38 år först som förskollärare och sedan vidare utbildat sig till specialpedagog. Hon har arbetat med TAKK i 15 år. Den fjärde specialpedagogen har arbetat som både förskollärare och specialpedagog sedan 32 år tillbaka, inom TAKK har hon först varit handledare i ca 10 år och sedan ett år arbetat enbart med TAKK i verksamheten.
De citat som har använts har jag valt att frisera vilket Trost (2005) menar kan vara ett sätt att avidentifiera så ingen av de intervjuades identitet avslöjas. Här har jag tagit bort ”talspråket” så att ingen närstående till intervjupersonerna ska kunna identifiera dem.
4.3 Genomförande
Utifrån mitt syfte och mina forskningsfrågor formulerade jag intervjufrågor (se bilaga) som ur ett pedagogperspektiv utforskar hur pedagoger ser på användningen av TAKK.
När första kontakten togs via telefon till de tre olika förskolorna var jag noga med att presentera mig och informera om undersökningens syfte och mina intentioner med intervjuerna. Trost (2005)
menar han att första kontakten är väldigt viktig för hur själva intervjun kommer att bli. Då
telefonkontakten togs i ett väldigt tidigt skede valde jag att återkomma till mina intervjupersoner när intervjufrågorna var skrivna. Jag meddelade dem även att de skulle få tillgång till frågorna innan intervjun så de kunde vara väl förberedda. När frågorna var färdigskrivna tog jag åter kontakt med förskolorna och dag, tid och plats för intervjun bestämdes. Inför intervjuerna läste jag in mig mer på ämnet och relevant litteratur i intervjumetod i syfte att vara så väl förberedd så möjligt. Trost (2005) menar att utgången för intervjun har betydelse för hur väl förberedd forskaren är.
Jag valde att spela in intervjuerna med min mobiltelefon för att kunna fånga samtalen och sedan i lugn och ro kunna lyssna på dem upprepade gånger. Innan intervjuerna började frågade jag
pedagogerna om de godkände att jag spelade in samtalen vilket Wideberg (2002) hävdar är viktigt att göra. Jag förtydligade att inspelningen endast var för min egen del och skulle förstöras då min studie var avslutad och blivit godkänd. Inga minnesanteckningar fördes då jag anser att mitt fokus från intervjupersonens svar skulle bli bristande, jag informerade även om detta. Enligt Trost (2005) är nackdelen med att spela in är att det tar tid att lyssna och transkribera. Alla intervjuade fick frågorna ställda i samma ordning, detta för att underlätta för mig själv när jag skulle lyssna på inspelningarna och transkribera dem till papper. Intervjuerna tog mellan 22 och 35 minuter per gång.
Som avslutning på intervjuerna frågade jag intervjupersonerna om de hade något att tillägga eller om de ansåg att jag missat att fråga något, efter detta tackade jag för deras tid. Efter varje avslutad intervju började jag lyssna av materialet och transkriberade dem.
4.4 Etiska övervägande
De fyra vanligaste områden upp som brukar diskuteras i etiska riktlinjer är informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet.
Vetenskapsrådet (2002) hävdar att med informationskravet menas att intervjupersonen ska bli informerad om studiens/ forskningens syfte. I min studie förhöll jag mig till detta krav genom att redan vid första kontakten med dem som skulle intervjuas informerade jag om studiens syfte samt att det byggde på frivillig medverkan.
Samtyckeskravet innebär att intervjupersonen ska ge sitt samtycke för att intervjun ska kunna 17
utföras. Trost (2005) menar att skriftligt samtycke kan vara bra för då kan inte intervjupersonen i efterhand säga att den blev tvingad till intervjun. Det är under informationen om samtycke intervjuaren berättar om sitt syfte för undersökningen. De intervjuade informerades om vad samtyckeskravet innebär innan intervjuerna började.
Konfidentialitet betyder att privat data om intervjupersonen som kan identifiera dem inte avslöjas. Om undersökningen ska publiceras och intervjupersonens närhet känner igen sin anhörig i
undersökningen bör godkännande av denna person fås menar Kvale & Brinkmann (2009). Jag informerade de intervjuade om att det endast var jag som skulle behandla det inspelade materialet, även att deras identitet skulle vara skyddad då jag inte använder deras namn eller förskolan ort. Vetenskapsrådet (2002) menar att med nyttjandekravet menas att det insamlade materialet endast får användas i avseende till forskning. Jag meddelade de intervjuade muntligt att allt insamlat material kommer att förstöras när studien är godkänd och klar.
4.5 Reliabilitet
Min studie ger en liten inblick i arbetet på en språkavdelning och två språkförskolor, hur
pedagogerna där använder sig av TAKK- metoden och deras syn på den. I studien har endast sex kvinnor intervjuats vilket inte kan ge validitet för alla landets språkavdelning och språkförskolor, utan detta har endast gett mig en inblick inom de här tre förskolorna. Det är alltså de här sex kvinnornas uppfattning om upplevelser av metoden TAKK, möjligen hade det blivit andra svar om det varit andra personer som blivit intervjuade. Hade alla språkavdelningar och språkförskolor i hela Sverige blivit intervjuade hade säkert resultatet blivit något annat än min studie.
5. Resultat
För att kunna ta reda på de olika pedagogerna syn på arbetet med TAKK redovisas i följande kapitel den empiriska delen som kommer från den kvalitativa undersökningen. Intervjufrågorna utgår från mina tre frågeställningar som jag sedan delat in i tre olika underrubriker: Vilka barn är TAKK till
för?, När kan TAKK användas?, samt Hur upplever pedagogerna att TAKK stöttar barnen i sin utveckling?
5.1 Vilka barn är TAKK till för?
I det här avsnittet vill jag undersöka hur pedagogerna såg på TAKK och vem de anser den är till för. Då de intervjuade bara utgår från sina egna erfarenheter och kunskap blev svaren lite olika varandra även för de har två olika utbildningar. En förskollärare svarade:
Det är ju ett utomordentligt stöd för talet, det är ju ett måste speciellt i den verksamheten vi har med de språkstörda barnen, det är en hjälp för alla barn att förtydliga det talade språket, det är ovärderlig hjälp.
Förskollärarna och två specialpedagoger anser att tecken är till för alla barn och inte bara de med språkproblem. En specialpedagog sa:
Tecken kan vara starten till att få igång någonting. Få det här barnet att pratat och plötsligt kan det kommunicera även om det inte kan säga någonting så rullar det igång lite långsamt. Sätta igång en utveckling.
De två andra specialpedagogerna menar att TAKK är till för personer med svårigheter med att kommunicera och uttrycka sig men att det är individuellt och fungerar inte för alla. En
specialpedagog menar även att alla i barnets omgivning bör vara tecknande för det bästa resultatet för barnet. En annan specialpedagog menade följande:
Det finns en övertro på TAKK idag, att det här ska kunna lösa allt och kanske till och med att barnet ska kunna lära sig läsa bättre. Det finns en stor tro på att det här är fantastiskt, man söker efter något som kan lösa till exempel problem för barn som ej talar eller har grav språkstörning. Men för mig är det mer utifrån det enskilda barnet, man får se om det här är ett bra hjälpmedel och stöd för just det här barnet utifrån dess svårigheter i kommunikationsprocessen. För barn som är väldigt avstängda i sin kommunikation kan man inte använda TAKK som hjälpmedel eftersom de inte tittar på dig och ännu mindre på dina händer. De är inte intresserade av kommunikation.
Liksom två specialpedagoger menar Tisell (2009) att TAKK främst är till för barn med
språksvårigheter eller andra funktionshinder. TAKK kan med fördel även användas av barn som har ett annat modersmål än svenska. Två förskollärare samt två specialpedagoger menar att det är till för alla, Tisell (2009) menar att i vår nutid har det även blivit vanligare att TAKK används till de mindre barnen med normal språkutveckling som ett stöd för snabbare talutveckling. Heister Trygg (2004) skriver om en gråzonsgrupp som består av barn med språkstörning utan andra
funktionshinder. Hon menar att man ofta väntar för länge innan TAKK som hjälpmedel börjas användas och att detta borde vara det första alternativet för dessa barn.
Sammanfattning: Båda förskollärarna och två av specialpedagogerna menar att TAKK är till för alla
barn medan de två andra specialpedagogerna menar att det främst är till för barn med något funktionshinder så som språkstörning.
5.2 När kan TAKK användas?
TAKK är en kommunikationsmetod som hjälper individen att uttrycka sig själv och samspela i en kommunikation med turtagning där båda är lika deltagande, kunna ställa frågor, kunna svara och även berätta i sitt samtal. En specialpedagog menar att det inte alltid är så praktiskt att använda TAKK, exempelvis i en lek då barnen använder sina händer att leka med fungerar det inte så bra, barnet måste då släppa leksaken för att kunna teckna. Det går så snabbt i leken att det inte alltid hinns med att teckna under tiden. En förskollärare anser för att förstå sammanhang av en sång eller instruktion använder sig personalen av tecken. Då fastnar tecknet i minnet, ett ord flyger iväg, med tecken använder du dina ögon också och får då ett bildminne och så minns man lättare.
Pedagogerna tecknar till barnen mer eller mindre hela tiden. En specialpedagog sade följande:
Vi följer alltid barnens initiativ så det är de som visar vägen vad de vill göra, personalen hjälper dem att utveckla den. Exempelvis bygga med tåg som kör förbi ett zoo, på zoo finns många olika djur alla olika djurens begrepp och kategorisering. De hjälper dem igång. Barnets initiativ och trådar som de följer. Av djuren kan det bli en cirkus då blir det motoriskt också.
En förskollärare menar att även om barnen inte använder TAKK så aktivt själva så gör pedagogerna det för att förtydliga i vissa situationer så som instruktioner för barnet. Det tar tid för barn att lära sig att teckna men innan de själv tecknar brukar de förstå tecknens betydelse. En specialpedagog säger:
Om man nu ser att ett barn har svårt att utveckla sitt verbala explosiva tal så måste man hitta alternativa sätt att kommunicera, och då är TAKK ett bra hjälpmedel och när vi ser det då att det tar lång tid att utveckla sitt tal eller att de ha svårt att mobilisera vissa ord så då erbjuder vi TAKK. Så det är ett tydligt stöd för att barnet ska gå vidare och hos oss är det så att det ska vara ett hjälpmedel mot ett talat explosivt tal.
Två specialpedagoger menar att det inte nödvändigtvis bara behöver vara tecken som hjälper kommunikation utan även kroppsspråket samt också genom att rita upp det man vill berätta. De tycker likaså att det är jättebra med tecken som gynnar kommunikationen. Barnen tar det till sig om de vill och de släpper tecken när de inte behöver den mer. En specialpedagog säger att många av barnen hos dem kan många tecken.
Samtliga pedagoger är överens om att det är svårt att visa ett barn hur ett ord ska talas, det är desto enklare att visa hur ett ord ska tecknas. Genom tecken kan barnet uttrycka sig själv och
kommunicera med sin omgivning menar Tisell (2009). Det är viktigt att kunna kommunicera med andra, kan man inte det kan man känna sig utanför gruppen. Även pedagogerna menade att
kommunikation kommer före språket. ”Vi kommunicerar med varandra för att skapa mening, för att göra oss förstådda och förstå andra och det liv vi lever och formar tillsammans” (Bjar &
Liberg2010:18). I citatet ovan uttrycker Bjar och Liberg hur viktigt det är att kunna kommunicera med andra människor. TAKK hjälper personer att kunna kommunicera, utan tecken hade de inte kunnat forma sina egna liv. Arnqvist (1993) menar också att vid kommunikation behövs det minst två personer, en som ”pratar” och en som ”lyssnar”. Den som ”pratar” har ett syfte med att ”prata” med ”lyssnaren”, sedan får ”prataren” svar från ”lyssnaren” som visar att jag har hört vad du säger. Några av pedagoger diskuterar hur viktigt det är att barnen lära sig turtagning.
Sammanfattning: Förskollärarna använder främst TAKK vid sång eller matbordet, även vid
förklaring och instruktioner till barnet. Specialpedagogerna mer leker sig fram genom TAKK och följer barnets inspirationskälla genom lek.
5.3 Hur upplever pedagogerna att TAKK stöttar barnen i sin
utveckling?
Alla pedagogerna menade att TAKK hjälper språkutvecklingen på vägen. De menar att
språkutveckling är så mycket mer än att tala, det handlar om turtagning, att kunna kommunicera, att förstå språket och relation till andra. En specialpedagog säger:
De får fatt i ett ordförråd och de får knyta ordet till att teckna. Det är samma hjälp som när man börjar tala. När man ser att de svarar på tecken och kan kommunicera med det eller bara ser att de tar emot tecken så gynnar det verkligen språkutveckling. Då ser man hur ordförrådet växer.
En förskollärare nämner att språkutveckling handlar om förståelse av språket och relation till andra, lyssna av turtagning mycket sådana bitar som är stora bitar hos barnen. En specialpedagog säger:
Men hur tänker jag? Det är ju därför att man kan använda tecken för att komma ihåg ett ord, man kan ha ett passivt ordförråd och man kan ha svårt att mobilisera att bilda rätt ord då kan tecknet vara till hjälp. Så det är en förstärkning överhuvudtaget och på så sätt att har man inget språk kan det vara det som gör att man kommer igång med att kommunicera överhuvudtaget och vissa barn har ju inte vi men vissa kommer aldrig få ett språk de är väldigt beroende av tecken och andra sätt att
kommunicera. Hur- det är en konkret förstärkning och det är ett sätt för barn att börja kommunicera, det är ett sätt för den att kommunicera bättre, det är ett sätt att utveckla sitt språk.
En förskollärare menar även att om de sjunger om en spindel på avdelningen har de bilder på spindel och nät, de förstärker orden med bilder och tecken. En specialpedagog menar:
Det är a och o det är det allra viktigaste att få ett språk att kunna kommunicera. Språk är makt. Kan man inte prata med någon är man ingen så det är det allra allra viktigaste som jag ser det.
Jag har frågat pedagogerna om de märker någon skillnad när barnen använder TAKK. En
förskollärare kan se skillnad på speciellt ett barn som inte har så många ord, frustrationen att inte kunna göra sig förstådd. Har barn däremot ett komplement som tecken blir det mycket gynnsamt för det barnet att göra sig förstådd. En förskollärare menade:
Ja när de själva använder det. Absolut, att bli förstådd stärker självförtroende och ger glädje känslan av att vara en av alla, inget utanförskap. Om man inte blir förstådd får man lätt ett utanförskap. Vi försöker med alla medel att förstå dem.
Två specialpedagoger har erfarenhet av vilken skillnad tecken kan göra för barn som inte har något verbalt språk eller svårförstått språk. Genom att barnet gör ett tecken kan pedagogerna förstå medan om barnet hade försökt säga ordet hade ingen förstå. En specialpedagog tycker att när barnet förstår att det genom tecken kan göra sig förstådd då är det häftigt. Även barnens självförtroende och självkänsla växer med att kunna göra sig mer förstådd. Likaså menar en annan specialpedagog att tecken stärker själv jaget för de barn som är osäkra och blyga på sig själva men även att få barnen att våga, vågar man kan man mycket. En specialpedagog säger:
Om vi inte hade tecknat så hade vi inte fått samma utveckling hos barnen. Det har avgörande betydelse för de är barnen att teckna. Det är inte alla kommuner som har språkförskolor eller
avdelningar med draga-barn utan de finns många barn ute i vanliga grupper, där är det jätte viktigt att man förstår att de gör skillnad att teckna. Det har jag sett.
Pedagogerna menar att barnen med hjälp av TAKK kan stärka sin självkänsla och sitt
självförtroende. Att TAKK gör skillnad i barnens liv genom att de kan göra sig förstådda och 22
kommunicera tillsammans med andra finns det inga tvivel på.
Genom att använda TAKK blir det ett stöd till talspråksutvecklingen, samtliga pedagoger anser även att detta stämmer (Trygg Heister 2004). Att barnen bygger upp sitt ordförråd genom TAKK hjälper dem då det är lättare att komma ihåg många tecken men svårare att minnas ljud och de verbala orden anser Tisell (2009). Genom att ordförrådet växer hjälper detta barnet att kommunicera. Författaren Arnqvist menar att Lev Vygotsky teorier “Barnet går i sin utveckling från det sociala till det individuella” (Arnqvist 1993:36). I Westerlund (2009) bok står det att barn som tecknar
använder fler ord i tidigare ålder än barn som inte tecknar. Genom att barnen tecknar ordet och den vuxne säger ordet högt får de höra ordet, ofta detta leder i sin tur att barnet lättare lär sig fler ord. Författaren skriver även om lekens betydelse för språkutvecklingen “Lek, definierad som något man gör “på-låtsas”, och språk bygger båda på förmågan att använda symboler, men också – och i första hand – på begreppsuppfattning” (Westerlund 2009:60). Med det citatet menar hon att innan barnet kan “låtsasleka” något måste det kunna och förstå begreppen. Desto äldre barnen blir ställs större krav på språkliga förmågan till “låtsas-lekar” och deras “roll-lekar” (Westerlund 2009:60- 62). Att det finns en skillnad på barn med språkproblem som använder TAKK går det inte att undgå, att det bygger upp deras självkänsla och självförtroende är en positiv effekt genom att de har hittat ett alternativt sätt att kommunicera på via tecken. Vad är då självkänsla för något? Söderberg (2008) menar att självkänsla är att veta att jag duger, att jag duger precis som jag är även om jag inte presterar något. Skulle barnet inte få tillräckligt med bekräftelse till självkänslan kan det finnas en risk att hen börjar leva på bra feedback och endast känna sig nöjd efter positiv feedback som ett exempel - vad duktig du är nu! Genom denna metod gör barnet saker för att bli sedd, presterar jag något bra ser de mig och ger mig beröm, om jag inte presterar syns jag inte. Med självförtroende menas att veta vad jag kan. Det svåra är att kunna skapa en bra balans så att barnet vet att
föräldrarna tycker att barnet duger precis som den är. Detta gör att barnet vågar ta risker och skulle hen misslyckas har den kraft att gå vidare trots sitt misslyckande menar Söderberg (2008).
Pedagogerna är lite oense över denna punkt, om TAKK verkligen till för alla barn eller bara för de barn som har problem att förmedla sig. Då jag ser att det inte enbart är en arbetsgrupp utan att det är både förskollärare och specialpedagoger som tycker lika så anser jag att är en rimlig tolkning att pedagogers olika erfarenheter gör att de ser olika på denna fråga.
Sammanfattning: Samtliga pedagoger menar att TAKK hjälper språkutvecklingen på olika sätt, det
handlar om turtagning, ökat ordförråd, lättare att komma ihåg ord genom tecken. Det hjälper även 23
till att uttrycka ord som finns i det passiva ordförrådet. TAKK hjälper barnen att kommunicera med varandra och pedagoger. Det stärker även barnens självkänsla och självförtroende genom att de får ett sätt att uttrycka sig på. Samtidigt får barnen en känsla av att de är inkluderade i gruppen.
5.4 Sammanfattning
Alla pedagoger ser att TAKK gör en skillnad hos barn som har språkproblem. Flertalet av
pedagogerna ser även att barnens självkänsla och självförtroende förändras genom användningen av TAKK. I och med att barnen får en chans att kunna kommunicera och göra sig förstådda eller bli förstådd av andra stärker detta barnet.
Studien visar att pedagogerna som använder TAKK tillsammans med språkstörda barn tycker att den ur ett kommunikationssyfte gynnar de barn som använder det men att användningen av just TAKK är väldigt personligt och individanpassat och inte är till för alla. Barnen som använder TAKK måste vara på en viss utvecklingsnivå innan metoden kan börja användas och ge barnen något i utbyte. Även om inte barnen själva använder TAKK har de fördel av att pedagogerna använder den när de samtalar med barnen. Då får barnen inte bara höra ordet utan får också se och kanske till och med känna tecken som gör att barnet lättare kan tolka och förstå instruktioner. Gör TAKK någon skillnad på självkänslan och självförtroende utifrån pedagogers skildring? På några barn kan pedagogerna se att TAKK har lyft deras självkänsla och självförtroende genom att de nu kan kommunicera själva och tillsammans med andra vilket var väldigt svårt innan de kunde TAKK.
6. Diskussion
I detta kapitel kommer jag att föra en diskussion om både metod och resultat. Mitt syfte med detta arbete är att genom intervjuer med pedagoger på förskolor undersöka hur de ser på sitt arbete med TAKK. Vilka barn är TAKK till för?, När kan TAKK användas?, Hur upplever pedagogerna att
TAKK stöttar barnen i sin utveckling?
Som den här studien har visat finner pedagoger att TAKK hjälper kommunikationen. Pedagogerna har olika tillvägagångssätt att få barnen att utveckla sin kommunikationsförmåga.
Specialpedagogerna använder sig av att leka fram kommunikation tillsammans med barnen där det är barnets intresse som styr vilka ord som behöver tecknas. Förskollärarna använder TAKK för att förtydliga kommunikation när de sjunger och ger instruktioner genom tecken, dock har de även dragarbarn som hjälper de språkstörda barnen.
6.1 Metoddiskussion
För att få svar på mina frågor valde jag att göra kvalitativa forskningsintervjuer. Pedagogerna kunde förbereda sig inför intervjun då de fick ta del av frågorna i förväg, vilket de uppskattade. Dock kunde jag haft lite mer följdfrågor utifrån mina intervjufrågor men jag var rädd för att för många följdfrågor skulle leda in intervjupersonen i olika riktningar.
6.2 Resultatdiskussion
Något resultaten visar efter mina intervjuer med pedagogerna är att samtliga är väldigt engagerade i att barnen ska få det så bra så möjligt i förskolan trots sin språkstörning. Precis som forskarna Acredolo och Goodwyn från USA tycker samtliga pedagoger att TAKK hjälper språkutvecklingen. Forskaren DiCarlos studie visar också att barnens icke verbala och verbala kommunikation mellan varandra ökar när lärarna använder tecken. Samtliga pedagoger tycker också att man kan märka att barnens självförtroende och självkänsla ökar vid användandet av TAKK. Acredolo och Goodwyn
ser även i sina resultat att TAKK bidrar till en positiv känslomässig utveckling som i sin tur ger barnet självförtroende och bygger upp självkänslan. Pedagogerna använder dock sig av olika metoder vilket jag anser har med deras olika utbildningar att göra och förskolan avdelningar. DiCarlos fann inga negativa effekter av att använda TAKK som kommunikations metod. Alla pedagogerna är postriva till användningen av TAKK, dock ser fyra av pedagogerna att den är till för alla medan två specialpedagoger menar att tecken främst är till för barn med funktionshinder. Användningen av TAKK varierar mellan de olika pedagogerna då förskollärarna främst använder tecken vid måltider, sångstunder med mera. Specialpedagogerna använder tecken nästan hela tiden främst genom lek och då följer de barnens intresse.
6.3 Avslutning
Min förhoppning är att denna studie kan komma att användas av de som är verksamma inom barnomsorgen men även av de personer som bara är nyfikna på hur TAKK-metoden kan fungera. Jag tror att om man använder sig av TAKK- metoden kan det även bidra till en lugnare och tystare miljö på förskoleavdelningarna. Istället för att barnen skriker till varandra i var sin del av rummet kan de istället teckna och prata tyst vilket medför lägre ljudnivå och mindre stress för allas öron. Detta kan vara ett nytt forskningsområde. Är ljudnivån lugnare på förskolor som använder TAKK? Ett annat område som hade varit intressant att forska inom är hur TAKK ser ut utifrån ett
genusperspektiv. Till exempel om män och kvinnor använder TAKK på olika sätt eller det används kanske på samma sätt av båda könen? Ett annat område hade varit att titta på de kommuner som utbildar sin personal i TAKK och se hur många i personalen som använder TAKK efter
utbildningen. TAKK och all teckenkommunikation är färskvara och måste användas kontinuerligt annars glömmer man bort många tecken.
Referenslista
Arnqvist, Anders (1993). Barns språk-utveckling. Lund: Studentlitteratur
Asmervik, Sverre & Ogden, Terje & Rygvold, Anne- Lise (2001). Barn med behov av särskilt stöd. 3. uppl. Lund: Studentlitteratur
Bjar, Louise & Liberg, Caroline (2003). Barn utvecklar sitt språk. 2. uppl. Lund: Studentlitteratur
Forskningsetiska principer inom humanistisk-samhällsvetenskaplig forskning. (2002). Stockholm:
Vetenskapsrådet: http://www.codex.vr.se/texts/HSFR.pdf (2014-05-15)
Heister Trygg, Boel (2004). TAKK tecken som AKK, Tecken som Alternativ och Kompletterande
Kommunikation.1. uppl. Specialpedagogiska institutet
Hwang, Philip (2011). Utvecklingspsykologi. Natur och kultur, Stockholm.
Kvale, Steinar & Brinkmann, Sved (2009). Den kvalitativa forskningsintervjun. 2. uppl. Lund: Studentlitteratur
Kvale, Steinar (1997). Den kvalitativa forskningsintervjun. Lund: Studentlitteratur
Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket:
http://www.skolverket.se/publikationer?id=2442 (2014-05-15)
Nettebladt, Ulrika & Salameh, Eva – Kristina (red) (2007). Språkutveckling och språkstörning hos
barn. Del 1. 1:2.uppl. Lund: Studentlitteratur
Phillips, Denis. Charles. (2010). Perspektiv på larande. Studentlitteratur, Lund.
Specialpedagogiska skolmyndigheten publicerad 2012 uppdaterad 2013:
http://www.spsm.se/sv/Stod-i-skolan/Lagar-och-rattigheter/Ratt-till- sarskilt-stod/ (2014-04-27)
Språkskoleföreningen, språkförskola: www.sprakforskola.se (2014-04-27)
Soderberg, Jana (2006). Våga vara: en handbok for att visa barn vagen till battre sjalvkansla, Ica, Västeras.
Tisell, Anneli (2009). Lilla boken om tecken som ett verktyg för kommunikation och
Trost, Jan (2005). Kvalitativa intervjuer. 3. uppl. Lund: Studentlitteratur
Westerlund, Monica (2009). Barn i borjan: språkutveckling i forskoleåldern, Natur och kultur, Stockholm.
Bilaga
Intervju frågor
• Vilken utbildning har du?
• Hur många år har du arbetat inom yrket? • Hur länge har du arbetet med TAKK tecken? • Hur ser du på användningen av TAKK? • För vem finns TAKK?
• Hur ser du på barns språkutveckling? • Hur ser du på barns kommunikation?
• Hur anser du att TAKK gynnar språkutveckling och kommunikation hos barn? • Märker du skillnaden på när barnen använder TAKK?
• Hur kommunicerar barnen med och utan TAKK? • Hur mycket används TAKK tecken under dagen?
