Examensarbete i Kriminologi Malmö Högskola
15 hp Fakulteten hälsa och samhälle Kriminologiprogrammet Maj 2015
UNGA LAGÖVERTRÄDARE I
RÄTTSPROCESSEN
UR INDIVIDENS PERSPEKTIV
CECILIA EKSTEDT
2
UNGA LAGÖVERTRÄDARE I
RÄTTSPROCESSEN
UR INDIVIDENS PERSPEKTIV
CECILIA EKSTEDT
Ekstedt, C. Unga lagöverträdare i rättsprocessen. Ur individens perspektiv.
Examensarbete i Kriminologi 15 högskolepoäng. Malmö högskola: Fakulteten för
hälsa och samhälle, institutionen för Kriminologi, 2015.
Varje år döms ungefär 5000 ungdomar mellan 15-17 år i svenska domstolar. Rättsprocessen är skapad utifrån ett vuxet perspektiv och är svårbegriplig, inte minst för de unga lagöverträdarna. Ungdomars ärenden hanteras annorlunda än vuxnas. Trots det finns det en stor problematik i att ungdomar förväntas vara kompetenta nog att delta i en rättegång. Förutom omognad och oförmåga att förstå rättsprocessen och sin roll i sammanhanget finns det flera faktorer som bör
beaktas ur den enskildes perspektiv. En hög andel ungdomar bär på en
multiproblematik i form av psykiska diagnoser, tidigare utsatthet för trauman, upplevelsen av stigmatisering samt känslan av orättvis behandling. Unga
lagöverträdare är en utsatt grupp i samhället och många är av stort behov av stöd och hjälp. Trots det går rättsväsendet mot ett mer straffinriktat förhållningssätt.
Nyckelord: Individegenskaper, Multiproblematik, Rättegång, Rättsprocessen, Unga lagöverträdare, Ungdomsbrottslighet, Åtalad
3
YOUNG OFFENDERS IN THE
JUDICIAL PROCESS
THE INDIVIDUALS PERSPECTIVE
4
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
INLEDNING ... 5
SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR ... 6
BAKGRUND... 7 BARNKONVENTIONEN ... 7 UNGDOMSBROTTSLIGHET ... 8 STATISTIK ... 9 UNGDOMAR I RÄTTSPROCESSEN... 9 Förundersökning ... 10 Påföljder ... 13 HANDLÄGGNINGSTIDER ... 14 METOD ... 16 SYSTEMATISK LITTERATURÖVERSIKT ... 16 DATAINSAMLING ... 16
Inklusions- och exklusionskriterier ... 16
Val av sökord ... 17
Urval ... 17
ANALYS... 20
ETISKA ÖVERVÄGANDEN ... 20
RESULTAT ... 21
UNGDOMAR SOM INVÄNTAR EN RÄTTEGÅNG ... 23
Omognad och bristande kompetens ... 24
Psykisk ohälsa ... 24
Stigmatisering ... 26
UNGDOMARS UPPLEVELSE AV RÄTTSPROCESSEN ... 27
Relationen till den enskildes advokat ... 28
SAMMANFATTNING ... 28 DISKUSSION ... 29 RESULTATDISKUSSION ... 29 METODDISKUSSION ... 30 SLUTSATSER ... 32 REFERENSER... 33
5
INLEDNING
Benägenheten att begå brott tenderar att öka från sen barndom och når sin pik i tonåren vid 15-19 års ålder och avtar därefter. (Loeber & Farrington, 2014). Många ungdomar har en tidig brottsdebut, vilket innebär att ett stort antal unga individer kommer i kontakt med rättsväsendet. Varje år döms ungefär 5000 ungdomar mellan 15-17 år i Sveriges domstolar (Brå, 2015a). Det är
problematiskt att unga lagöverträdare förväntas vara kapabla att stå inför en rättegång, vilket även kan anses vara svårt för vuxna lagöverträdare. En individ blir straffmyndig när hen fyllt 15 år. Det kan konstateras vara en låg ålder för den enskilde att befinna sig inom rättsprocessen samt genomgå en rättegång.
Individens unga ålder innebär i många fall oförmåga att förstå rättsprocessen och sina egna rättigheter (Nyman, 2015).
Ungdomar hanteras annorlunda jämfört med vuxna lagöverträdare i rättsprocessen (Socialstyrelsen, 2009). Det innebär skillnader gällande handläggningstider samt val av påföljd, detta på grund av individens låga ålder och omognad (a.a.). Socialtjänsten ansvarar främst över ungdomar, men vid 18 år och uppåt samt gällande grövre brott ligger ansvaret i första hand hos rättsväsendet (a.a.). Trots alla särskilda bestämmelser och hänsynen till unga lagöverträdare uppkommer flera problem och svårigheter för den enskilde i egenskap av att stå åtalad för ett brott i väntan på rättegång.
Barnombudsmannen (2015) argumenterar för att rättsprocessen måste vara mer begriplig för ungdomar. Vidare menar hon att rättegångsprocessen är skapad ur ett vuxet perspektiv (a.a.). Det är tillräckligt komplicerat att förstå processen som vuxen, vilket innebär att det är mer svårbegripligt för de unga lagöverträdarna (a.a.). Språket, rutinerna och miljön är långt bort från den vardag gemene man lever i (a.a.). Barnombudsmannen pekar också på ett stort misslyckande från den svenska rättstaten då det är en grundläggande mänsklig rättighet att
brottsmålsprocessen skall genomföras så att de som är involverade är införstådda i processen (Nyman, 2015).
Förutom att ungdomar har svårigheter med att förstå rättsprocessen finns det flertalet problem som bör belysas ur den unge individens perspektiv. Det är väl känt att en hög andel kriminella besitter en eller flera psykiska diagnoser. Utgångsläget försvåras för de ungdomar med psykisk ohälsa som står inför en rättegång. Tidigare har rättsystemet agerat ur ett behandlande perspektiv vilket har förändrats med tiden till ett mer straffinriktat. Idag räknas de flesta som begår brott inneha ”rättehandlingsförmåga”, det är först när det kommer till allvarligare psykiska störningar som individen anses otillräknelig (Advokatsamfundet, 2014). Det är därför högst problematiskt då många ungdomar bär på multiproblematik som flera diagnoser exempelvis.
6
SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR
Undersökningens syfte är att belysa unga lagöverträdares situation inom rättsprocessen. Uppsatsen ämnar beskriva den enskildes individegenskaper och hur dessa inverkar på rättegångsprocessen.
Frågorna som skall besvaras är följande:
– Vilka individegenskaper förekommer hos unga lagöverträdare i rättsprocessen? – Hur kan dessa individegenskaper påverka rättsprocessen?
7
BAKGRUND
Barnkonventionen
Barnkonventionen reglerar barns mänskliga rättigheter och innefattar 54 artiklar som uppfyller en viktig enhet för bestämmelser kring barns rättigheter.
Tanken om mänskliga rättigheter har fått genomslagskraft de senaste hundra åren (Singer, 2012). Mänskliga rättigheter kan förklaras vara en världsomfattande överrensstämmelse som skall gälla för alla individer oavsett bakgrund, kultur eller religion (a.a.). Mänskliga rättigheter innefattar bland annat individens rätt till ett drägligt liv, rätten till utbildning och yttrandefrihet, frihet från slaveri och tortyr och skydd för familjen (a.a.). FN:s allmänna deklaration om mänskliga rättigheter samt Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna är två exempel på flertalet olika redskap som verkar internationellt för att värna det globala erkännandet av varje människas grundläggande rättigheter (a.a.). Inom mänskliga rättigheter genom åren har barnens ställning sett annorlunda ut (Singer, 2012). Synen på betydelsen av barnens rättigheter samt medvetenheten kring deras behov har funnits med långt tillbaka i tiden genom utvecklandet av mänskliga rättigheter (a.a.). Barnen är en grupp precis som många andra med särskilda behov som behöver synas (a.a.). Det är extra viktigt då barn befinner sig i en ställning där de varken kan skydda sig själva eller tillgodose sina intressen (a.a.). Genève-deklarationen var först i sitt slag med att ta fasta på barns rättigheter år 1924 (a.a.). Barnen återges dock i Genève-deklarationen i
beroendeställning av vuxna människors omvårdnad (a.a.). Barnkonventionen kom att utvecklas 1959 men det var först 1989 som FN:s konvention om barnets rättigheter uppkom och barnet erkändes som egen individ med rättigheter (a.a.). Många artiklar i Barnkonventionen behandlar barnets rättighet till skydd i olika områden och det är tydligt att barnets sårbarhet tas hänsyn till och upplyses (a.a.). Med detta sagt kan det konstateras att det finns vissa grundläggande rättigheter som barnet innehar vilka fastslås av Barnkonventionen. Detta innebär att det finns plikter och ansvar hos omgivningen som överensstämmer samt svarar mot barns rättigheter (Singer, 2012). Ett barn som begår brott och står i rättsväsendets händer har alltså rättigheter som skall motsvaras av inblandade aktörer genom hela processen. Ungdomarna har rättigheter som därmed skall tillgodoses och inte bortses på grund av aktörers egna intressen (Singer, 2012). I Barnkonventionen finns bestämmelser kring hur unga lagöverträdare skall hanteras (a.a.). Inom straffrättsliga sammanhang skall ungdomar särbehandlas (a.a.). I artikel 40 beskrivs hur unga individer vilka är brottsmisstänkta, åtalade eller står skyldiga för brott skall hanteras på ett visst sätt (a.a.). Barnets egen känsla av värdighet och betydelse skall beaktas och barnet skall behandlas på ett sådant vis som främjar detta (a.a.). Det finns även ett mål om att barnets respekt för andra individers rättigheter skall stärkas (a.a.). Barnets ålder som sådan och därmed lagöverträdare i ung ålder, skall beaktas och det mest eftersträvansvärda är att den unge individen i fråga skall behandlas för att återanpassas och därmed ta på sig en uppbyggande roll i samhället (a.a.).
Rättigheterna för ett barn som befinner sig i en utredningsprocess misstänkt för brott finns reglerat i artikel 40 (Singer, 2012). En viktig aspekt som lyfts upp här är att myndigheter och institutioner vilka är i kontakt med den unge individen skall vara särskilt anpassade just till den här åldersgruppen (a.a.). Det uppmanas
8
också att främja sådana lagar och tillvägagångssätt för att uppfylla detta (Singer, 2012). I Barnkonventionens 37:e artikel bestäms hur frihetsberövande åtgärder får användas (a.a.). Denna form av påföljder skall endast användas som en sista lösning (a.a.). Barnkonventionen förespråkar rehabilitering inom påföljdssystemet med förhoppningen om återanpassning till samhället (a.a.).
Ungdomsbrottslighet
En av de mest återkommande upptäckterna gällande lagöverträdare är den såkallade ”age-crime curve” (Loeber & Farrington, 2014). Det innebär att det finns ett samband mellan ålder och brottslighet vilket illustreras med hjälp av en klockformad kurva (a.a.). Förekomsten av att begå brott tenderar att öka från sen barndom och brottskurvan når sin pik i tonåren vid 15-19 års ålder och avtar därefter (a.a.). Detta är känt sedan länge menade Farrington redan 1986 vilket också statistiken har kunnat bekräfta genom alla tider (Farrington, 1986). Farrington menar att föräldrar till tonåringar får en försämrad social kontroll på grund av att omgivningen och barnens kamrater spelar en större roll i denna ålder (a.a.). Enligt en undersökning av Brottsförebyggande rådet rapporterade flertalet ungdomar som någon gång har begått brott att de också har problem hemma och i skolan samt umgås med andra individer som begår brott (Brå, 2015b). Grupptryck har en väsentlig roll i denna ålder (Farrington, 1986). Många ungdomar begår en kriminell handling någon gång under sin tonårsperiod (Brå 2015b; Backman m.fl. 2013). Många av dessa ungdomar som begår något enstaka brott slutar inom kort utan insatser och räknas därför som engångsbrottslingar (Farrington, 1986). Det är följaktligen ett fåtal individer som fortsätter begå brott och utvecklar kriminella karriärer (Brå, 2015b). En kroniker eller livsstilskriminell har däremot påbörjat ett beteendemönster i kriminell riktning i tidig ålder innan brottskurvan pikar
(Torstensson Levander, 2012). Det är dessa individer som inte slutar att begå brott och kriminalitet blir således en livsstil (a.a.). Större delen av brott begås av en liten grupp individer vilket även stämmer in i ungdomsbrottsligheten (Brå, 2015b).
Ålder vid första brottstillfället och vilket brott det rör sig om kan till viss del förutspå brottsåterfall i framtiden (Brå, 2013). Bland ungdomsbrottsligheten är snatteri ett vanligt förekommande brott och grövre stölder och andra brottstyper är mer ovanliga i denna åldersgrupp (Brå, 2015b). Forskning tyder på att ju tidigare brottsdebut, desto större sannolikhet för återfall i brott och en fortsatt kriminell livsstil (Brå, 2013). Såkallade ”strategiska brott” kan ge en antydan huruvida lagöverträdare kommer att återfalla i brott (a.a.). Brott som räknas till strategiska är rån, tillgrepp av motorfordon och brott mot allmän verksamhet vilket bland annat innebär hot och våld mot tjänsteman och övergrepp i rättssak (a.a.). Vad gäller strategiska brott är personer av manligt kön överrepresenterade (Granath & Westlund, 2011). Dessa brott innebär en förhöjd risk hos lagöverträdaren
gällande återfall i brott (Brå, 2013). Denna grupp specialiserar sig inte och begår många olika typer av kriminella handlingar (Granath & Westlund, 2011). Dessa individers registrerade brottslighet utgörs till störst del av andra brott än just de strategiska (a.a.). Dock är det de strategiska brotten som särskiljer dem från andra lagöverträdare (a.a.)
Det är viktigt att ha i åtanke att dessa ungdomsbrottslingar inte nödvändigtvis har lagförts för första gången med ett såkallat strategiskt brott för att inneha en ökad risk till brottsåterfall (Granath & Westlund, 2011).
9
Många ungdomar har brottsdebuterat med misshandel innan de har registrerats med ett strategiskt brott (Granath & Westlund, 2011). Hela ungdomsperioden måste beaktas om de strategiska brotten skall kunna ge en indikation på framtida kriminalitet (a.a.).
Statistik
Nedan redovisas kriminalstatistik kortfattat från 2014 vilken anses relevant för att ge en bred bakgrund till ungdomar i rättsprocessen. Detta för att ge en bild av hur stor andel av brotten som unga lagöverträdare står för och vilka brott som är mest representerade i åldersgruppen.
Brottsförebyggande rådet utkom i mars 2015 med en sammanfattande rapport av den slutliga kriminalstatistiken för 2014. Myndigheten är ansvarig för landets samlade kriminalstatistik och består av anmälda brott, misstänka personer, uppklarade brott, kriminalvårdsstatistik, lagförda individer samt statistik över återfall i brott.
Statistiken innefattar individer 15 år och äldre (Brå, 2015a). Det är viktigt att ha i åtanke att statistiken inte kan återge en faktisk bild av brottsligheten då det finns ett högt mörkertal som aldrig upptäcks eller registreras (a.a.). De individer som finns med i statistiken för 2014 är de vars utredning avslutades 2014 med en kvarstående misstanke (a.a.). Misstänka personer och brott som har begåtts tidigare år kan därför ingå i kriminalstatistiken i ett senare skede.
Det registrerades 105 000 individer misstänka för brott år 2014 (Brå, 2015a). De individer som räknas hit är bedömda efter avslutad utredning som skäligen misstänka eller på sannolika skäl misstänka av polis, tull eller åklagare (a.a.). 20 871 av dessa 105 000 misstänka individer är ungdomar i åldern 15-20 år vilket motsvarar ungefär 20 % (a.a.). 16 % av dem är män och 4 % är kvinnor (a.a.). Ungdomar är den grupp som är överrespresenterade bland brottsmisstänkta individer (a.a.). Trots det har ändå antalet misstänka minskat jämfört med föregående år vilket det även gjort inom alla åldersgrupper (a.a.). Antalet misstänka bland 15-17 åringarna är lägre än hos ungdomar i 18-20 och denna grupp har också förändrats mest under de senaste 10 åren och minskat med 4 procentenheter sedan 2005 (a.a.). Den största förändringen från föregående år är misstänka ungdomar mellan 18-20 år som har minskat med 8 procentenheter (a.a.).
324 000 brottsdeltagande registrerades 2014 (Brå, 2015a). I Sverige har vi en antalsräkning som skiljer sig åt från andra länder. Brottsdeltagande innebär en misstänkt individs medverkan i ett brott (Brå, 2015a). Misstänka å andra sidan redovisas i statistiken enbart en gång per år gällande en viss brottstyp (a.a.). En person som begår ett brott registreras som ett brottsdeltagande (a.a.). Begår två personer ett brott tillsammans räknas detta som två brottsdeltaganden (a.a.). Skadegörelsebrott och narkotikabrott var de två brottskategorier där störst andel brottsdeltaganden hos ungdomar mellan 15-20 år var inblandade i 2014 (a.a.). Ungdomar i rättsprocessen
En individ blir straffmyndig först vid 15 års ålder. Rättsprocessen ser annorlunda ut för ungdomar jämfört med vuxna (Brå, 2015a). När det gäller denna grupp av individer är det viktigt att de myndighetsutövarna i rättsprocessen följer
10
som ännu inte är straffmyndiga tas om hand av sociala myndigheter där socialstyrelsen bär huvudansvar (Bäckman m.fl. 2013; Socialstyrelsen 2009). Det råder en internationell oenighet kring hur reaktionerna mot en
ungdomsbrottsling skall se ut (Bäckman m.fl, 2013). En del länder väljer att fokusera på att straffa den unga lagöverträdaren efter dess brott och straffvärde (a.a.). Motpolen i denna fråga är att förse den unge individen med den form av stöd som det kan finnas behov av för att få ungdomen i rätt riktning (a.a.). Det kan handla om sociala eller psykologiska sådana (a.a.). I Sverige såg reaktionerna på ungdomsbrottslighet annorlunda ut innan 1980-talet då individens behov var i centrum (a.a.). Ett tydligt skifte kring denna tid kom att förändra synen på hur unga lagöverträdare skall straffas (a.a.). Nu ligger fokus på det begångna brottet och den utförda handlingens straffvärde (a.a.). Ungdomars förutsättningar beaktas således inte i samma grad inom rättsväsendet, när den unge skall dömas till skillnad från tidigare.
Utredningen kring ungdomar mellan 15-20 år skiljer sig åt beroende på
ungdomens ålder. Ansvaret för misstänka lagöverträdare mellan 15-17 år innehar Socialtjänsten till störst del tillsammans med straffrättssystemet (Bäckman m.fl. 2013; Socialstyrelsen 2009) Rättsväsendet har ansvar för de äldre ungdomarna som är mellan 18-20 år (Bäckman m.fl, 2013). Dessa individer anses vara mer mogna än den yngre åldersgruppen men inte tillräckligt mogna för att räknas som vuxen, vilket individen gör vid fyllda 21 år inom rättssystemet (a.a.). Individer under 21 år särbehandlas juridiskt då de inte anses kunna stå till svars för sina handlingar på grund av omognad men också för att en del individer är i behov av vård och stöd (Bäckman m.fl. 2013; Singer 2012).
Förundersökning
När ett brott kommer till kännedom genom antingen en anmälan eller iakttagelse från en polisman och vilken räknas under allmänt åtal skall en förundersökning påbörjas (Singer 2012; Nordlöf 2012). Förundersökningen syftar till att ge en grund för ett beslut om det finns tillräckliga skäl för åtal (Nordlöf, 2012). Förundersökningsledaren styr utredningen och strävar mot att ta reda på om den begångna handlingen i fråga är ett brott och vem som bär ansvar för denna handling (Singer, 2012.). Förundersökningen innebär att samla ihop information kring händelsen för att ge åklagaren ett underlag till att väcka åtal (a.a.). Det är meningen att informationsunderlaget skall vara så omfattande som möjligt så att domstolen i huvudförhandlingen kan fatta ett beslut om den misstänkte individen är skyldig till brott eller inte (a.a.).
Det finns undantag när det gäller huruvida en polisman skall påbörja en
förundersökning. Rapporteftergift är de brott som kommer till polisens kännedom men som inte leder till en förundersökning (Singer, 2012). Detta handlar om brott som inte ger mer än böter i påföljd och som polisen bedömer obetydlig i det specifika fallet (a.a.). Rapporteftergift betyder att polisen endast ger en tillsägelse och sedan låter handlingen bero (a.a.). Detta förutsätter att individen inte har gjort sig skyldig till liknande brott innan, eller utfört den kriminella handlingen med någon annan, eller om brottet har inneburit fara för någons liv, hälsa eller egendom (a.a.). En individ som antas av polisen vara mellan 15-18 år kan få särskild hjälp enligt lagen om särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare, 1964:167 (LUL). Detta står föreskrivet i 13 § LUL.
11
Förundersökningen leds av antingen en polis eller åklagare (Nordlöf, 2012). Den skall bedrivas objektivt vilket i sammanhanget betyder att den misstänkte
individen skall beaktas både genom material som talar för och emot skyldighet av brott (Singer, 2012). Det är även av stor vikt att förundersökningen bedrivs på ett sådant sätt där ingen individ riskerar att bli misstänkt i onödan, detta genom tillämpning av en hänsynsfull förundersökning (a.a.). Ett exempel på detta är att om en ung individ skall hämtas in till polisstationen för förhör inte skall hämtas av poliser i uniform inför andra elever på skolan (Nordlöf, 2012). Förundersökningen skall ske skyndsamt bland annat på grund av den unge individens ålder (a.a.). När en person är skäligen misstänkt skall individen ifråga meddelas om detta (Singer, 2012). Underrättelsen om misstanken sker i de flesta fall i samband med ett förhör (a.a.). Socialtjänsten skall vid ärenden som berör ungdomar under 18 år med misstankegraden skäligen misstänkt gällande brott på vilken fängelse kan följa meddelas utan dröjsmål (Socialstyrelsen, 2009). Vårdnadshavare skall också meddelas och kallas till medverkan vid förhör (Singer, 2012). Förutom en
representant från socialtjänsten eller en vårdnadshavare är det betydelsefullt att den unge har en person i sin omgivning som hen kan lita på som också närvarar vid förhör (Nordlöf, 2012). Det kan vara en skolpsykolog, en lärare eller någon annan som känner till barnets situation (a.a.).
Vårdnadshavarens närvaro och inblandning är viktig dels för att ge stöttning och stöd men också för att kunna påverka den unge individen och dess framtid i positiv riktning (Singer, 2012). Det finns dock en del aspekter att ha i beaktning när det gäller rapportering till den misstänktes vårdnadshavare (a.a.). I vissa fall kan det komma att vara missgynnsamt för den unge individen (a.a.). Det kan röra sig om att familjen ifråga är inblandad i kriminalitet och involverade i det
särskilda brottet (a.a.). Det kan också vara så att den unge kan komma att bli misshandlad eller kränkt på annat sätt inom hemmet om den informationen skulle meddelas till vårdnadshavaren (a.a.).
Vid ett polisförhör med en ungdom under 18 år vilken är misstänkt för brott skall en företrädare från socialtjänsten närvara om det är möjligt (Socialstyrelsen, 2009.). Målsättningen är att en socialtjänsteman vid dessa tillfällen skall närvara i enlighet med 6 § LUL. Det är en stor fördel om en företrädare från socialtjänsten närvarar då myndigheten får en snabb inblick i ärendet och den unge individens situation samt eventuella behov (Socialstyrelsen, 2009). Detta för att kunna värdera vilka åtgärder som krävs hos den enskilda (a.a.). Gällande dessa unga individer skall socialtjänsten också ge sitt yttrande enligt 11 § LUL vilket också talar för en närvaro vid polisförhör. Det är en stor fördel att många kommuner har socialtjänstemän på polisstationerna för att kunna medverka vid förhör med en ung brottsmisstänkt (Socialstyrelsen, 2009.). Det gör det också möjligt för en snabb kontakt mellan polis och socialtjänst (a.a.).
Under en förundersökning finns tvångsmedel att tillgripa vid behov (Nordlöf, 2012). Syftet med detta är att säkra den misstänktes närvaro, samt bevis och att undvika att den misstänkte fortsätter med kriminalitet under brottsmålsprocessen (a.a.). Dessa tvångsmedel skall användas restriktivt, speciellt för ungdomar under 18 år (Singer, 2012). Tvångsmedel innefattar bland annat beslag, husrannsakan, kroppsvisitation, hämtning till förhör, anhållning och häktning (a.a.). Den som är under 18 år kan alltså begära häktas men detta om det finns synnerliga skäl (Nordlöf, 2012).
12
En brottsmisstänkt ungdom under 18 år skall förses med en offentlig försvarare förutsatt att det finns ett behov av en sådan (Socialstyrelsen, 2009). Tingsrätten fattar beslut gällande advokat (Singer, 2012). Försvararen kan utses under förundersökningen eller först när åtal väcks (a.a.). En individ som misstänkts ha begått ett brott som ger minst sex månaders fängelse skall få en försvarare redan under förundersökningen (a.a.). Den unge samt hens vårdnadshavare har rätt till synpunkter om vem som skall företräda som offentlig försvarare (Socialstyrelsen, 2009).
En åklagare har såkallad absolut åtalsplikt (Nordlöf, 2012). Det betyder att en åklagare vid fall där bevisningen kan leda till en fällande dom är nästintill skyldig att väcka åtal efter avslutad förundersökning (Singer, 2012). Undantagen gäller unga lagöverträdare under 18 år (a.a.). En åklagare kan besluta om
åtalsunderlåtelse och bortse från åtalsplikten i dessa fall enligt 16 § LUL. Det betyder att brott kan fastställas av åklagaren men att hen beslutar för att inte låta pröva ärendet i domstol (Singer, 2012). Huvudsyftet med detta är att
socialtjänsten är bättre lämpade än kriminalvården för dessa unga gärningsmän (a.a.). Innan åklagaren skall besluta om åtal skall väckas ger socialtjänsten ett yttrande på åklagarens begäran (Socialstyrelsen, 2009). Detta ifall brottet inte anses ringa (a.a.). Åklagaren använder yttrandet till grund för sitt beslut i åtalsfrågan eller vid åtalsunderlåtelse (a.a.). Väljer åklagaren att väcka åtal kommer yttrandet från socialtjänsten vara med i beaktning vid val av påföljd av rätten (a.a.). Socialnämnden skall vid friande dom ta ställning till om de framförda insatserna skall påbörjas eller om andra åtgärder behövs (a.a).
Strafföreläggande är ett annat alternativ åklagaren kan besluta gällande en ungdom under 18 år när brott kan fastställas (Singer, 2012). Det betyder att åklagaren inte väcker åtal och därmed ingen rättegång likväl som vid åtalsunderlåtelse (a.a.). Beslutet om strafföreläggande innebär att den unge
lagöverträdaren föreskrivs ett bötesstraff och/eller villkorlig dom (Nordlöf, 2012). Detta är endast möjligt om det med största sannolikhet är en påföljd som rätten skulle dömt (a.a.). När den enskilde individen undertecknar strafföreläggandet har laga kraft vunnit (a.a.). Väljer ungdomen att inte acceptera strafföreläggandet kan fallet istället prövas av domstolen (a.a.). Domen kan alltså ges av antingen
domstol eller åklagare.
Rättegång mot unga lagöverträdare försöks undvikas i den mån det är möjligt. Åtalsunderlåtelse och strafföreläggande är två exempel på det (Singer, 2012). Domstolsförfarande är aktuellt i de fall där den unge inte accepterar
åtalsunderlåtelse eller strafföreläggande (a.a.). Det gäller också de fall där brottet anses grovt men också i de ärenden då åklagaren bedömer att socialnämndens rekommenderade ingripanden inte är tillräckliga (a.a.) Detta gäller även de fall där den unge har gjort sig skyldig till brott flertalet gånger och har tidigare medgetts åtalsunderlåtelse (a.a.).
Det finns aspekter att ta hänsyn till när det handlar om individer under 21 år som åläggs rättegång. Det är betydelsefullt att brottsmålet döms av en domare med särskild erfarenhet och kompetens gällande unga lagöverträdare (Singer, 2012). En annan aspekt är att rättegången i fråga skall hanteras bortom offentligheten, särskilt när det kommer till brott vilket fängelse kan följa (a.a.). Domstolen kan i dessa fall se till så att målet sköts inom lyckta dörrar (a.a.).
13
Skyndsamheten är i detta skede i rättsprocessen av stor vikt gällande ungdomar under 21 år (Singer, 2012). Brottsmålet skall hanteras särskilt skyndsamt i fall där individen är under 18 år (a.a.).
Påföljder
Socialtjänsten skall i första hand ta hand om barn och ungdomar som begår brott (Lavén, 2013). Påföljden skall framförallt bygga på motverkan av fortsatt
kriminalitet hos den unge (a.a.). Ungdomsvård, ungdomstjänst samt sluten
ungdomsvård är framförallt de påföljder som är angelägna för unga lagöverträdare (a.a.). Ungdomar kan även dömas till böter, villkorlig dom, skyddstillsyn och fängelse vilket dock är betydligt ovanligare (a.a.). Dessa döms när de ovan nämnda vanliga påföljderna inte är passande eller möjliga gällande den enskilde (a.a.).
När domstolen skall göra en straffvärdebedömning skall domstolen ta den unges ålder i beaktning när det gäller individer under 21 år (Jareborg & Zila, 2014). Toleransen mot ungdomar vilka kan betraktas som omogna, omdömeslösa etc. har också ett allmänpolitiskt intresse (a.a.). Det finns ingen strävan i att placera unga individer på anstalt vilken inte lämpar sig till unga individer (a.a.). Är fängelse aktuellt i det enskilda fallet döms ett betydligt kortare straff då den här typen av påföljd anses skadliga och opassande som påföljd för unga personer (a.a.). Detta är en del av den såkallade ungdomsrabatten (a.a.).
Ungdomsvård syftar till att förhindra fortsatt kriminalitet (Lavén, 2013). Individer under 21 år kan dömas till detta som anses enligt socialtjänstlagen eller LVU befinnas i särskilt behov av vård (Socialstyrelsen, 2009). Påföljden kan
tillsammans med ungdomstjänst eller böter bli ingripande i högre grad (Jareborg & Zila, 2014). Vården från socialtjänsten har som utgångspunkt att genomföras av frivillig basis från föräldrarnas sida genom samtycke (Lavén, 2013). Finns det inget samtycke och den unge individen är i behov av vård kan socialtjänsten sätta in tvångsmässiga åtgärder genom stöd av LVU (1990:52) lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga. I ett ungdomskontrakt redogör socialtjänsten för vilka åtgärder som skall sättas in i enlighet med socialtjänstlagen (Socialstyrelsen, 2009). Sätts åtgärder in med stöd av LVU skall dessa åtgärder redovisas i en vårdplan (a.a.). Det är vanligast att ungdomar i åldrarna mellan 15-17 år döms till ungdomsvård (Lavén, 2013). Rent praktiskt kan ungdomsvård skilja sig åt
beroende på individ och brott som har begåtts (a.a.). Ungdomsvård kan innebära stöd från en kontaktperson men det kan också betyda placering i ett
behandlingshem (a.a.).
Ungdomstjänst är en påföljd som främst riktas mot ungdomar under 18 år som inte anses befinna sig i behov av vård (Lavén, 2013). Domstolen dömer
ungdomstjänst till minst 20 timmar och högs 150 timmar (a.a.). Påföljden innebär att ungdomen utför oavlönat arbete eller är delaktig i annan organiserad
sysselsättning (a.a.). Ungdomstjänst skall även fylla en betydelsefull funktion och inte endast vara en bestraffning (a.a.). Socialtjänsten har ansvar för att ungdomen följer arbetsplanen (a.a.).
Sluten ungdomsvård har sedan år 1999 dömts ut istället för fängelse (Jareborg & Zila, 2014). Det är ytterst sällan fängelse döms ut till unga lagöverträdare och när detta sker rör det sig om synnerliga skäl och således till följd av ett brott med högt straffvärde (a.a.). Alternativet till fängelse vid dessa fall är sluten ungdomsvård
14
vilket kan dömas till lägst 14 dagar och högst fyra år (Lavén, 2013). Statens institutionsstyrelse eller SiS som det förkortas, utövar denna form av påföljd (a.a.). Den genomförs på behandlingshem och innebär vård och behandling av olika karaktär (a.a.). Tiden behandlingen skall genomföras styrs av längden på straffet och inte den enskildes vårdbehov (a.a.). Visar det sig att ungdomen efter avslutad behandling fortfarande är i behov av vård och behandling kan detta ske med stöd av LVU genom ett beslut av förvaltningsrätten efter ansökan av socialnämnden (Lavén, 2013). Behandlingen som ges inom ramen av sluten ungdomsvård är många gånger insatser mot missbruk, kriminalitet samt relationsproblem (a.a.).
Handläggningstider
Längden på utredningen hos unga lagöverträdare har de senare åren minskat (Westfelt & Ståhl, 2015). Sedan 2013 har utredningstiden hos ungdomar mellan 15-17 blivit kortare än de ärenden som rör individer som är 18 år och äldre (a.a.). Utredningstid avser längden på förundersökningen. Mediantiden är sedan 2013 två dagar kortare hos den yngre gruppen (Westfelt & Ståhl, 2015). Detta gäller när samtliga brottsmisstankar varit med i beräkningen.
Däremot när det kommer till särskilt studerade brott vilka Brottsförebyggande rådet fick i uppdrag att granska såg det annorlunda ut (Westfelt & Ståhl, 2015). De fem brotten som studerades var misshandel, rån, våldtäckt, stöld och
utpressning under tidsperioden 2009-2013 (a.a.). Utredningstiderna för dessa fem brottstyper tog längre tid för ungdomarna än för vuxna över 18 år (a.a.). Detta gällde alltså hela den studerade perioden och för samtliga fem brottskategorier. Andelen misstankar för de fem brottstyperna utgörs till 13 % av ungdomar mellan 15-17 år (Westfelt & Ståhl, 2015). Den studerade tidsperiodens mediantider gällande längden på utredningarna sjönk från 78 till 68 dagar för ungdomarna (a.a.). Det kan jämföras med de vuxnas utredningstider som sjönk från 60 till 52 dagar i de särskilt studerade brottstyperna (a.a.).
Under den studerade tidsperioden var misstankar om stöld det brott med minst skillnad i utredningstid mellan ungdomar och vuxna (Westfelt & Ståhl, 2015). De brottsmisstankar som skiljde sig mest åt mellan unga lagöverträdare och vuxna är utpressning på mellan 13 och 58 dagar och efter det rån med en skillnad på mellan 25 och 43 dagar (a.a.). Utredningstiderna för misstanke om misshandel skiljde sig åt mellan 20 och 28 dagar för de två åldersgrupperna (a.a.). Mellan 9 och 31 dagar skiljde det sig åt för utredningstiden vid våldtäckt (a.a.). Skillnaden av
utredningstiderna ser alltså olika ut beroende på brott men det är redan konstaterat att utredningstiderna för unga mellan 15-17 år är längre än för vuxna.
Utredningstider som anses mycket långa utgörs dock till större del av misstänka vuxna individer (Westfelt & Ståhl, 2015).
Tingsrättstiden avser tidpunkten från att åklagaren har beslutat om att väcka åtal till tidpunkten då den åtalade får sin dom vilket kan vara friande eller fällande (Westfelt & Ståhl, 2015). Till skillnad från utredningstiderna är mediantiderna betydligt kortare hos ungdomarna än hos de vuxna (a.a.). Den studerade
tidsperioden visade att 26 % av den yngre gruppen hade fått sitt domstolsbeslut inom 14 dagar från tidpunkten då åklagaren väckte åtal (a.a.). Detta kan jämföras med endast 7 % i den vuxna åldersgruppen (a.a.). En avsevärt större andel vuxna hade en tingsrättstid längre än 90 dagar, detta jämfört med 10 respektive 44 % i de
15
olika ålderskategorierna (Westfelt & Ståhl, 2015). Ungdomars tingsrättstider hade å andra sidan ökat och har således varit kortare innan den studerade tidsperioden (a.a.).
Även när det gäller den totala handläggningstiden har ungdomar kortare sådan än vuxna (Westfelt & Ståhl, 2015). Den totala handläggningstiden åsyftar tiden från att brott har kommit till kännedom till domslut (Westfelt & Ståhl, 2015). Den största orsaken till att ungdomar har en kortare total handläggningstid än vuxna är att tingsrättstiderna är betydligt kortare än för individer över 18 år (a.a.). Sannolikt spelar skyndsamhetskravet in här.
16
METOD
I det här avsnittet skall tillvägagångssättet redovisas. Frågeställningen avser att besvaras genom en systematisk litteraturöversikt vilken är ett tillvägagångssätt av hur granskning kan genomföras av litteratur och forskning (Bryman, 2011). En systematisk litteraturstudie präglas av noggrannhet och tydlighet (a.a.).
Datainsamlingen sker genom att systematiskt söka litteratur som behandlar unga lagöverträdare i rättsprocessen och vilka individegenskaper som kan förekomma samt hur dessa inverkar på rättsprocessen. Litteraturöversikten syftar i det här fallet till att ge en samlad bild av kunskapsområdet (Friberg, 2006). Syftet med detta arbete gör att en redogörelse kring den befintliga kunskapen på området lämpar sig bäst. Genom att använda sig av en systematisk litteraturstudie innebär det att arbeta strukturerat för att få en översikt kring det valda ämnet (Friberg, 2006). Det betyder att forskning i form av artiklar i detta fall, skall systematiskt samlas in (a.a.).
Systematisk litteraturöversikt
Den systematiska litteraturöversikten som skall ligga till grund för det här arbetet innefattar ett systematiskt sökande samt kritiskt granskande för att samla in den befintliga kunskapen inom området (Forsberg & Wengström, 2008). Varje steg i litteratursökningen skall dokumenteras (Bryman, 2011). Detta syftar till att en person i efterhand skall kunna få fram samma resultat som framkommer i det här arbetet genom redovisade sökningar (a.a.). Detta anspelar på att personlig
inverkan skall kunna uteslutas (a.a.).
Inklusion- och exklusionskriterierna styr valet av artiklar (Forsberg &
Wengström, 2008). Det finns därför ingen regel kring hur många artiklar som bör samlas in, utan det viktigaste är att samla in det som är av relevans för
frågeställningen och att avgränsa sig från det som inte är av betydelse för arbetet (a.a.).
Datainsamling
Syfte och frågeställning styr vad som skall inkluderas och exkluderas i
genomgången av litteraturen (Bryman, 2011). Val av sökord anpassas därmed efter inklusions- och exklusionskriterier (a.a.).
Litteratursökningen genomfördes i olika databaser för att finna vetenskapliga artiklar. Malmö högskola har ett flertal olika databaser och de nyttjades i denna litteraturöversikt.
Inklusions- och exklusionskriterier
Följande kriterier som redovisas styrde vilka studier som ansågs vara relevanta för litteraturgenomgången (Bryman, 2011). Vanliga kriterier som väljs ut i
litteraturstudier är när forskningen är publicerad, geografiskt område eller tillvägagångssättet av forskningsresultatet som granskas (a.a.). Sådana kriterier bland annat, styrde denna datainsamling.
Ett viktigt kriterium under datainsamlingen var att artiklarna skall vara granskade av en annan forskare innan artikeln publicerades, vilket vanligtvis brukar
identifieras som ”peer reviewed”. När det kommer till publiceringsår var tanken att från börja endast ha med artiklar från år 2000 och framåt för att inkludera den
17
senaste forskningen. Under litteratursökningens gång kom detta att ändras. Tidigt i processen och vid första överblicken på området visade det sig vara ett ämne med lite forskning och därför beslutades det om att inkludera artiklar från 1995 och framåt. Det kan anses vara en längre period men detta beslutades för att inte gå miste om relevant forskning.
Forskningen som inkluderades i litteraturgenomgången var publicerad i västvärlden för att kunna ge en mer generaliserbar bild på Sverige. Till västvärlden räknades länder i Europa in, USA, Kanada, Australien och Nya Zeeland.
Åldern på de studerade individerna i artiklarna syftade till att vara relevanta för frågeställningarna. Artiklarna behandlade individer mellan 15-20 år. Vid 15 år blir en individ straffmyndig och vid fyllda 21 år gäller inte längre förmildrande
omständighet kring ålder och därmed räknas individen som vuxen inom
rättsystemet. Artiklar exkluderas som berörde individer vid 21 år och äldre. Denna åldersbegränsning utgår ifrån hur Sveriges riktlinjer och bestämmelser ser ut, därför finns det en sannolikhet att internationell forskning inom västvärlden inkluderar ungdomar som är något yngre eller äldre. De artiklarna sållades inte bort, så länge de behandlade ungdomar någonstans mellan 15-20 år för att öka chansen att hitta relevant forskning.
Val av sökord
Sökorden anpassades efter ovan nämnda kriterier. Termer och nyckelord för sökningarna har varit svårt att ta fram längs med processens gång. Ordet ”pre-trial” har använts flitigt för att täcka upp tiden innan domslutet för den enskilde individen inom rättsprocessen. Andra sökord som har ansetts relevanta är ”trial”, ”justice system”, ”juvenile justice” och ”youth court”. Detta i kombination med ”juvenile”, ”adolescents” och ”delinquent” för att täcka in individen och hens unga ålder samt brottslighet i fråga. Uppsatsen handlar om individegenskaper som inverkar på rättsprocessen och därför har också ord som ”impact”, ”consequence” och ”effect” används i olika ordformer.
Som tidigare nämnt söktes artiklar till en början i ett överblickande syfte. Det var svårt att finna forskning. Nedan redovisas i en tabell vad som hittades i den
systematiska litteratursökningen. Arbetsgången har sett ut som följande att ord har skrivits in i en databas och för att specificera sökningen har ytterligare sökord lagts till. De olika databasernas funktioner har också kommit till användning i viss mån för att specificera ytterligare.
Urval
Nedan redovisas de genomförda datasökningarna genom ett sökschema för att möjliggöra en återupprepning för en efterkommande (Bryman, 2011). Under Tabellen redovisas mer noggrant hur sökningarna har gått till.
Databas Sökord Antal träffar Granskade
abstracts
Valda artiklar PsycINFO Pre-trial 213 0 0 PsycINFO Pre-trial juvenile 36 36 1
18
ProQuest Juvenile justice impact
5404 0 0 ProQuest Juvenile justice
AND defendant
1141 0 0 ProQuest Adolescents as
trial defendants
620 0 0 ProQuest Samma som
föregående samt klassificerat: ”criminal behavior & juvenile delinquency” 34 34 1
ProQuest Samma som föregående med tillägg: AND consequences 23 23 0 ProQuest juvenile-justice-involved youth 66 0 0 ProQuest Samma som
föregående med tillägg: AND offender 31 31 2 SAGE Journals Stigma* AND criminal justice system 14 14 1 SAGE Journals Procedural justice AND young offender 23 23 1 SAGE Journals Adolescents as trial defendants 7 7 1
Inledningsvis användes databasen PsycINFO. Det är en databas med psykologisk inriktning samt innehållandes artiklar inom närliggande områden. PsycINFO valdes för att det kan tänkas finnas psykologiska individegenskaper hos den unge enskilde individen som befinner sig i rättsprocessen och väntar på sin dom. Den första sökningen i databasen var med sökordet ”pre-trial”. Sökningen fick 213 träffar. Titlarna skannades och det framgick snabbt att sökningen var för generell då detta kunde innefatta andra områden så som medicinska tester. En funktion användes för att specificera denna sökning. Genom att klicka på ”criminal justice” under ”subjects” avgränsades sökningen till 19 artiklar. Abstracten lästes igenom men ingen artikel valdes på grund av att det inte fanns någon av värde för
litteraturgenomgången. I nästa sökning lades ordet ”juvenile” till för att försäkra sig om att sökningarna handlade om ungdomar. Sökningen fick 36 träffar och alla abstracten granskades. 1 artikel hittades och valdes ut.
ProQuest är en plattform som innehåller 16 olika databaser. PsycINFO är en av dessa likväl Sociological Abstracts. ProQuest valdes för sin bredd för att utöka chansen att hitta relevant forskning. Den första sökningen i ProQuest gav 5404 träffar. Sökorden som skrevs in i sökfältet var ”juvenile justice impact” för att täcka in hur påverkan ser ut hos den minderårige i rättsprocessen. Sökningen blev för generell och verkar i de flesta fall generera forskning på ungdomar som är placerade på olika institutioner. I en svensk kontext kan detta likställas med hur
19
barn och unga är omhändertagna genom Socialtjänsten vilket avviker från ämnet som istället fokuserar på ungdomar inom rättssystemet som skall stå till svars för en kriminell handling. Mycket forskning som kommer upp är också ungdomar som sitter i fängelse eller ungdomar som likställs med vuxnas behandling inom rättssystemet samt problematiken kring detta. Sökordet ”defendant” som innebär att stå till svars eller vara tilltalad kan därför tänkas vara ett nyckelord som kan hjälpa till i sökningen. Nästa sökning gav 1141 träffar. ”Subjects” användes vid sidan för att specificera. Dock gav inte detta heller något resultat. Mycket av sökningarna som kommer fram handlar om ungdomar jämförelse med vuxna och hur deras domar och rättsprocess ser ut. Det tycks finnas en hel del forskning på ungdomar och infallsvinkeln att de inte bör behandlas som vuxna i rättsprocessen. Däremot när det kommer till tiden innan domen och hur den enskildes
individegenskaper påverkar rättsprocessen finns det betydligt mindre forskning kring.
Nästa sökord som skrevs in var istället flera ord för att se om detta kunde generera färre mer specificerade träffar. ”Adolescents as trial defendants” fick 620 träffar och sedan klassificerades sökningen genom en funktion på högra sidan i ProQuest genom att kryssa i ”criminal behavior & juvenile delinquency”. Det kom fram 34 träffar och alla abstracten lästes igenom. 1 artikel valdes ut. Det fanns fler artiklar med någorlunda liknande inriktning men som var för långt ifrån uppsatsens syfte vilket gjorde de icke relevanta. Nästa sökning tillades ”AND consequences”. Sökningen fick 23 träffar varav alla abstracten lästes igenom. Ingen ny relevant artikel kunde hittas.
Som tidigare nämnt är det svårt att hitta forskning på området. Dels beror det säkerligen på översättning från svenska till engelska samt att det troligen skiljer sig åt mellan länders hantering av ungdomsbrottslingar. Sökningar kring
inblandning i rättsystemet har varit aktuellt för att hitta något av relevans. Nästa sökning genomfördes med flera ord, (juvenile-justice-involved youth) och fick 66 träffar. Därefter lades ”AND offender” till för att få fram forskning som rör kriminella individer, vilket resulterade i 31 träffar där abstracten lästes igenom. 2 artiklar valdes.
SAGE Journals är databas där främst tidsskrifter inom samhällsvetenskap och humaniora erhålls. Databasen ingår inte i ProQuest och därför ansågs den lämplig att prova för att se om det fanns forskning som kan komma att vara av betydelse för litteraturöversikten. Ju längre fram i litteratursökningen, desto tydligare blev det att det finns mycket forskning kring den mentala hälsan samt andra
psykologiska och sociologiska faktorer hos kriminella individer. Dock var det ytterst begränsat gällande hur dessa faktorer inverkar på rättsprocessen. Nästa sökning blev något som berörde stigmatisering och känslan av att känna sig stämplad. Detta var något som tidigare sökningar gav en bild av att kriminella kan uppleva. Den första sökningen i SAGE blev därför ”Stigma* AND criminal justice system”. Asterisken efter ”stigma” innebär att ordet trunkeras vilket betyder att sökningar som rör det ordet i olika former kan hittas, exempelvis ”stigmatization”. Sökningen gav 14 träffar och alla abstracten lästes igenom. En artikel valdes ut och den innehöll just det ordet.
SAGE Journals hade inte samma funktioner som ProQuest och var därför svårare att söka i. Därför användes flera ord sammansatta i sökningarna. Nästa sökning ”Procedural justice AND young offender” gav 23 träffar. Samtliga abstracts
20
granskades och en artikel valdes ut. En sista sökning i SAGE genomfördes med samma sökord som användes i ProQuest tidigare. ”Adolescents as trial
defendants” gav 7 träffar. Artiklarnas abstract granskades och en artikel valdes till litteraturgenomgången.
Analys
Nästa steg innebär att varje utvald studie skall granskas och sedan beskrivas samt analyseras för att vävas ihop tillsammans med de andra artiklarna (Bryman, 2011). Resultaten skall först sammanfattas i en resultattabell.
En systematisk litteraturöversikt skall redogöra för den befintliga forskningen som finns på området. Vad som framkommer i sökschemat ovan och hur många
relevanta artiklar som hittades på området kan tyckas vara få, men då den befintliga forskningen ser ut som den gör är det endast dessa som kommer att ligga till grund för resultatdelen.
Etiska överväganden
När forskning bedrivs är det framförallt två etiska aspekter att ta hänsyn till (Mellgren & Tiby, 2014). Det finns två krav som bör beaktas under processens gång (a.a.). Det är forskningskravet och individskyddskravet (a.a.).
Forskningskravet handlar om samhällsmedborgarnas rätt till forskning som leder till ny kunskap medan individskyddskravet innehåller riktlinjer på hur forskning bör bedrivas för att värna om de deltagande individerna i studien (a.a.). Dessa två krav vägs emot varandra och här kan det uppstå forskningsetiska problem
(Vetenskapsrådet, 2011). Det är viktigt att det finns en balans mellan de två (Mellgren & Toby, 2014). Trots att en individ skall skyddas av
individskyddskravet skall inte detta stå i vägen för forskningen om det innebär en ”obetydlig kränkning” för deltagaren (Vetenskapsrådet, 2011).
I detta arbete samlades data in genom en systematisk litteraturöversikt. Datan består av vetenskapliga artiklar och är befintlig forskning som sammanställdes och analyserades. De undersökningar och studier som lett till det nuvarande kunskapsläget har med högsta sannolikhet haft etiska överväganden i åtanke. Individskyddskravets fyra delar är aspekter som artiklarnas författare troligen tagit hänsyn till. (Mellgren & Tiby, 2014). Med individskyddskravet som utgångspunkt bör ungdomarna som studerades i de ovan utvalda artiklarna ha varit införstådda i deras roll under studien samt deras rätt till att avbryta deltagandet. Det betyder att de medverkande också har samtyckt till att delta. Artikelförfattarna hade som skyldighet att förvara det insamlade materialet på ett säkert ställe och såg till så att ingen information skulle kunna härledas till en individ. En annan självklarhet är att det insamlade materialet endast användes i forskningsändamål.
Denna systematiska litteraturöversikt är ett arbete som endast ämnar belysa hur forskningsområdet ser ut. Det är inte meningen att peka ut unga lagöverträdare som en grupp där alla besitter samma individegenskaper. Tvärtom är unga lagöverträdare en mycket komplex grupp. Med det sagt är det viktigt att ha i åtanke att det som presenteras i resultatdelen inte går att generalisera på alla ungdomsbrottslingar. Det är viktigt att betona att en sådan utsatt grupp som unga lagöverträdare inte skall pekas ut. Istället bör problematiken som ung
lagöverträdare samt hens individegenskaper som inverkar på rättsprocessen beaktas på ett sådant sätt som kan gynna denna grupp genom att se till den enskildes behov.
21
RESULTAT
I tabellen nedan presenteras de utvalda artiklarna i en såkallad resultattabell. Detta ger en överskådlig bild av forskningen som hittades på området genom den
systematiska litteratursökningen vilken står beskriven i ovan metoddel. Tiden innan rättegång/domslut är central för varje utvald artikel samt fokus på den enskilde individen. Dels gällande hens kompetens att stå inför en rättegång, samt erfarenheter och bemötande men också kring stigmatisering och mental ohälsa. Varje artikel presenteras i bokstavsordning efter författarens efternamn. I den följande texten under tabellen diskuteras forskningen vidare i löpande text.
Författare, Publiceringsår
Typ av källa Metod Resultat
Colwell B, Villarreal S F, Espinosa E M, 2012
Originalartikel Empirisk studie; Longitudinell studie; Retrospektiv studie; Kvantitativ studie; Verktyget MAYSI-2 användes för att bestämma urvalet. Totalt deltog 129 ungdomar inom rättssystemet i Texas, USA. Ungdomarna delades in i två jämförelsegrupper för att testa hur
traditionell övervakning och specialiserad övervakning innan dom kom att påverka ungdomarnas mentala hälsa samt utgång i domslut.
Colwell m.fl
uppmärksammar unga lagöverträdares psykiska ohälsa och med hjälp av specialiserad övervakning kan positiva förändringar hos individerna konstateras. Studien fann tydliga skillnader mellan de ungdomarna med traditionell övervakning och individer med specialiserad
övervakning. Det var signifikant lägre andel ungdomar med specialiserad
övervakning som blev dömda för begångna brott än de som innehade traditionell sådan. De kom fram till att specialiserat stöd till den enskilde individen i
rättssystemet är betydelsefullt och påverkar på flera plan. Grisso T, 1997 Översiktsartikel Författaren har använt
sig av tidigare studier för att beskriva och förklara huruvida ungdomar är
kompetenta för att stå till svars inför en rättegång.
Författaren kommer fram till att en stor andel ungdomar inte är kompetenta nog för att delta i en rättegång. Förmågan kring förståelsen av rättsprocessen, juridiska rättigheter, förmågan av att förstå
22 konsekvenser efter handlande samt kommunikation med auktoriteter som advokat är bristande hos unga lagöverträdare. Katner D R,
2006 Översiktsartikel Författaren ringar in problemområden gällande ungdomar i rättssystemet, genom att använda sig av MacArthur studien.
Författaren understryker flera betydande brister inom rättsväsendet när det kommer till ungdomar och deras kompetens inför en rättegång. Författaren pekar på problematiken kring att stora andelar ungdomar besitter psykisk ohälsa vilket försvårar individens förståelse för sina juridiska rättigheter. Vård av psykisk ohälsa samt missbruk är viktigt för en rättvis rättegång samt för att minska återfall i brott. McGrath A J,
2014 Teoretisk artikel Författaren har sin utgångspunkt i stämplingsteorin. Teorin testades genom intervjuer som
genomfördes på 69 unga kvinnor och 325 ungdomar i Australien av manligt kön för att se hur förhållandet mellan kön och känslan av stigmatisering inom rättsväsendet såg ut.
Unga kvinnor inom rättsväsendet var enligt resultaten mer sårbara för att känna sig stigmatiserade. Detta var också en riskfaktor att återfalla i brott. Däremot visade resultatet oväntat tvärtom när det gällde unga män. Rosenberg H J, Rosenberg S D, Ashley S W, Vance J E, Wolford G L, Howard M L, 2014
Originalartikel Empirisk studie; Kvantitativ studie; 350 ungdomar inom rättssystemet i USA undersöktes genom webb-baserade frågeformulär innehållandes fem olika stress- och traumarelaterade verktyg.
Unga associerade med rättssystemet visade på hög exponering av trauma, PTSD, depression och drogmissbruk. Schmidt M G, Reppucci N D, Woolard J L, 2003
Originalartikel Författarna använde sig av ett tidigare framtaget datasett de själva har samlat in.
Det var större chans att de yngre deltagarna vägrade att samarbeta med sin advokat än de
23
Deltagarna bestod av totalt 313 män i åldern 12-35 år i Virginia, USA. Data samlandes in genom
strukturerade intervjuer genom verktyget MacCAT samt mätverktyget K-BIT i syfte att mäta förståelse,
tankemönster samt uppfattning av rättsprocessen. Studien syftade också till att mäta individens inställning till sin advokat och
kunskapen kring hens roll.
äldre deltagarna. Denna gruppens inställning var också i högre utsträckning än hos den äldre att inte erkänna brott för sin advokat. Sprott J B, Greene C, 2010 Originalartikel Intervjuer genomfördes i Kanada på ungdomar inom rättsprocessen. Totalt 242 ungdomar deltog i undersökningen. Intervjufrågorna handlade om ungdomarnas erfarenhet i
rättsprocessen och hur de hade behandlats. De unga lagöverträdarna mellan 15-17 år som dömts skyldiga intervjuades ytterligare en gång i samband med deras rättegång för att se hur synen på rättsväsendet hade förändrats samt dess legitimitet. Känslan av orättvis behandling kunde skapa aggressivitet. De individer som upplevde orättvis behandling följde generellt riktlinjer samt restriktioner i lägre utsträckning. 40 % av ungdomarna ansåg att deras ärende inte hade kunnat hanteras på ett bättre sätt. Dock menade hälften att de inte hade velat ha sitt ärende hanterat på samma sätt i framtiden. Synen på domaren och advokaten hade en avgörande roll huruvida ungdomarna ansåg rättsväsendet som legitim.
Ungdomar som inväntar en rättegång
Nedan skall identifierade individegenskaper hos unga lagöverträdare inom rättsprocessen presenteras samt hur dessa kan inverka på rättsprocessen. Det presenteras också resultat kring huruvida rättsväsendet är legitimt i utgångspunkt av unga lagöverträdares upplevelser av rättsprocessen samt deras känsla av orättvis behandling. Känslan av orättvis behandling anses viktigt att belysa då detta kan inverka på rättsprocessen.
24
Omognad och bristande kompetens
Omognad visar avtryck i individens förmåga att förstå sina handlingars
konsekvenser (Grisso, 1997). Det avspeglas i att ungdomar är mer riskbenägna än vuxna personer (a.a.). Svårigheterna i en rättsprocess kan konstateras vara många för en ung individ. Kommunikation med auktoriteter som exempelvis sin advokat är också en svårighet för unga lagöverträdare (Grisso, 1997). Schmidt (2003) kom fram till i en studie att ungdomar mellan 16-17 år valde i högre grad än äldre personer att varken erkänna sitt brott eller tala med sin advokat.
Ungdomar inom rättsystemet förväntas vara kompetenta nog att delta i en rättegång (Katner, 2006). Problemet är att unga lagöverträdare har bristande kompetens inför en sådan process (a.a.). Kompetens innebär i detta sammanhang att den tilltalade individen skall förstå anklagelserna och inneha en viss förståelse och kunskap kring hur rättsprocessen går till (a.a.). Det innebär också att den tilltalade skall vara kapabel att besvara och förstå advokatens frågor samt kunna fatta beslut om sin rättegång (a.a.). Unga lagöverträdare har generellt inte
utvecklat en viss förmåga som krävs för att förstå rättsprocessen, vilket är viktigt vid involvering av rättsystemet (Grisso, 1997). En av bristerna inom det
amerikanska rättsväsendet som Katner (2006) identifierade är ungdomars avsaknad av kompetens i en rättsprocess. Det är en fundamental självklarhet att vara införstådd med sina juridiska rättigheter vilket dock inte speglas i
verkligheter (a.a.). Stora delar av ungdomarna i rättsväsendet besitter inte vetskapen om att ens juridiska rättigheter är villkorslösa (Grisso, 1997). Grisso (1997) understryker vikten av att förstå sina rättigheter. Individens unga ålder samt låga intelligens är två viktiga faktorer som förutom en psykisk diagnostisering påverkar unga lagöverträdares förmåga att förstå sina juridiska rättigheter (Colwell m.fl, 2012).
Förutom omognad kan ovan presenterade problem förklaras i psykisk ohälsa men också olika former av missbruk (Grisso, 1997). Rosenberg m.fl (2014) fann ett starkt samband mellan unga lagöverträdare och tidigare utsatthet för trauman vilket ger uttryck för diverse problematik hos den unge individen. Detta kan också anses vara en bakomliggande orsak till ungdomars bristande kompetens som åtalad.
Psykisk ohälsa
Den psykiska ohälsan är en viktig orsak bakom den bristande kompetensen (Katner, 2006). Katner (2006) likväl Colwell m.fl (2012) betonar ungdomars psykiska ohälsa och att detta leder till problematik för rättsväsendet.
Rättsväsendet står inför svåra utmaningar på grund av detta, då den psykiska ohälsan är utbredd hos unga lagöverträdare (Colwell m.fl, 2012). Detta gör det svårt för rättsväsendet vars huvudområde är det juridiska (Katner, 2006). En stor andel ungdomar är i behov av psykiatrisk vård för att överhuvudtaget möjliggöra en förståelse kring sina rättigheter samt för att kunna delta mer aktivt i
rättsprocessen (a.a.).
Tonåringar inom rättssystemet uppskattas lida av olika former av psykisk ohälsa i betydligt högre grad än övriga ungdomar (Colwell m.fl, 2012). Ungefär 65 - 70 % antas lida av psykisk ohälsa i jämförelse med 9 - 20 % av ungdomar i övrigt (a.a.). Detta visar att en oproportionerligt stor andel ungdomar med den här typen av problematik är representerade inom rättssystemet (a.a.). Många lider av flera störningar och det är inte ovanligt i kombination med drog och/eller
25
alkoholmissbruk (Katner, 2006). I långa loppet krävs en insats av vård för att individen ifråga skall ta sig ut ett negativt beteendemönster för att förhindra brottsåterfall (a.a.). Det finns en möjlighet att unga lagöverträdare i högre grad dras in djupare i rättsystemet då förmågan till att delta till sitt försvar hindras av psykisk ohälsa (Colwell m.fl, 2012). Psykisk vård innan rättegång är därför av betydelse för att förbättra individens förutsättningar gällande individer med psykisk ohälsa påstår Katner (2006).
Det är vanligt att unga lagöverträdare har diagnostiserats med flera psykiska störningar och detta förekommer i något högre grad hos de med kvinnligt kön (Colwell m.fl, 2012). ADHD, ångest och depression är vanliga diagnoser som figurerar hos den här gruppen (a.a.). Det är till en nackdel för den unge lagöverträdaren att inneha en psykisk diagnos då den här gruppen är mindre kapabel att föra sig i rättsprocessen än de som inte lider av mental ohälsa (a.a.). Impulsivitet är ett exempel på en egenskap som missgynnar individen i det här sammanhanget. Den personen som är diagnosticerad med ADHD handlar i större utsträckning impulsivt utan att se dess konsekvenser och följder av beteendet (Colwell m.fl, 2012).
Forskningen konstaterar en utsatthet i samhället hos de unga lagöverträdarna. Många individer bär på multiproblem som till stor del kan förklara deras kriminella handlande. Rosenberg m.fl (2014) studerade 350 ungdomar inom rättsystemet i USA där ungdomar från Ohio och New Hampshire mättes. Med hjälp av ett webb-baserat undersökningsverktyg uppmättes graden av trauma, PTSD (post traumatiskt stress syndrom), depression och drogmissbruk (Rosenberg m.fl, 2014). De olika variablerna mättes genom olika beprövade mätverktyg i form av olika frågeformulär som de unga lagöverträdarna besvarade (a.a.). Gällande trauma ställdes frågor kring bland annat tidigare utsatthet för misshandel eller sexuella övergrepp (a.a.). PTSD mättes genom frågor kring symptom för reaktioner vid olika händelser som kan påminna om ett tidigare trauma samt rädsla för en utsatthet igen (Rosenberg m.fl, 2014). Depression mättes genom frågor om individens välmående och missbruksproblematik mättes genom frågor om alkohol och drogvanor (a.a.). Resultaten i studien av Rosenberg m.fl (2014) visade att över 80 % av respondenterna hade minst en störning och nästan hälften led av minst två störningar (a.a.). Mer än en fjärdedel av
ungdomarna uppgav att de hade tre störningar (a.a.). Multidiagnoser uppvisades tydligt i denna undersökning av Rosenberg m.fl (2014) vilket även konstaterats av Colwell m.fl (2012) liksom Katner (2006). Ungdomar som står inför en rättegång är nästan alltid involverade i djupare problem än den kriminella handlingen som hen står till svars för. Unga associerade med rättssystemet visade på hög
exponering av trauma, PTSD, depression och drogmissbruk enligt resultaten från studien genomförda av Rosenberg m.fl (2014). Unga lagöverträdare som har genomgått trauman visade sig vara särskilt sårbara för psykiska störningar och som tidigare nämnts innehar många individer flera störningar (a.a.). Rosenberg m.fl (2014) vill lyfta frågan om unga lagöverträdares utsatthet för trauman vilken påverkar individens psykiska hälsa negativt samt förutsättningar i rättsprocessen. Det finns ett antagande om att unga individer med psykisk ohälsa är mindre kapabla att uppfölja de riktlinjer och ta emot det stöd som den unga
lagöverträdaren erhåller i väntan på rättegång (Colwell m.fl, 2012). Konsekvensen av detta innebär att ungdomar med psykisk ohälsa i högre grad blir fällda och i många fall också förvarstagna i större utsträckning (a.a.). Statistik visar också att
26
ungdomar med diagnos eller som tidigare tagit del av den allmänna vården av psykisk ohälsa hanteras mer hårdhänt än de individerna utan diagnos (Colwell m.fl, 2012). Det kommer i uttryck i form av att mindre förseelser tas på större allvar hos de med psykisk ohälsa än de som inte är diagnostiserade (a.a.). Det visade sig också tydligt på frekvensen av andel dömda där de med psykisk ohälsa var dubbelt representerade (a.a.).
Colwell m.fl (2012) kunde genom sin studie komma fram till hur unga lagöverträdare med psykisk ohälsa kan hjälpas för att förbättra deras
förutsättningar i rättsprocessen. Ungdomar inom det amerikanska rättssystemet tilldelas vanligen skyddstillsyn innan rättegången äger rum (Colwell m.fl, 2012). I regel har ungdomarna en övervakare som syftar till att styra individen i rätt
riktning (a.a.). Individer med psykisk ohälsa har visat sig vara mindre benägna för positiv förändring (a.a.). Colwell m.fl testade i sin studie om övervakare med specialiserad kunskap kring ungdomarnas behov av stöd kunde leda till färre fällande domar, samt om specialiserade övervakare kunde hjälpa ungdomarna med deras emotionella mående samt beteendemönster (a.a.). Detta hade visats sig fungerat på vuxna förbrytare och därför var hypotesen att detta skulle fungera för unga lagöverträdare också. Studien genomfördes i Texas på totalt 129 ungdomar med psykisk ohälsa vilka var tilldelade skyddstillsyn i väntan på dom (Colwell m.fl, 2012). De delades in i två grupper där den ena gruppen tilldelades
traditionell övervakning och den andra gruppen fick specialiserad övervakning (a.a.). Studien fann tydliga skillnader mellan de ungdomarna med traditionell övervakning och individer med specialiserad övervakning (a.a.). Det var
signifikant lägre andel ungdomar med specialiserad övervakning som blev dömda i rätten än de som innehade traditionell sådan (a.a.). De kom fram till att
specialiserat stöd till den enskilde individen i rättssystemet är betydelsefullt och påverkar på flera plan så som problemlösning, känsla av välmående samt en lättare vardag för den unges föräldrar (a.a.).
Stigmatisering
En effekt som kan uppkomma i rättsliga sammanhang hos unga lagöverträdare är stigmatisering. Stigmatisering innebär ett slags socialt utpekande på
individer/grupper av människor som avviker från den rådande samhällsnormen, exempelvis att begå brott (McGrath, 2014). McGrath (2014) undersökte hur stämplingsteorin stämde överens med totalt 325 ungdomar i Australien involverade i rättsprocessen. Stämplingsteorin antyder att kontakten med
rättsväsendet leder till en känsla av stigmatisering hos lagöverträdaren vilket i sin tur kan ge en motsatt effekt, det vill säga att lagöverträdaren istället begår mer brott än att avta från sitt kriminella mönster som rättsväsendet vill medverka till (a.a.). Grisso (1997) pekar också på stigmatisering som en bidragande faktor till att återfalla i brott och menar dessutom att stigmatisering inverkar på den unges bristande kompetens i rättsprocessen. Acceptansen av stämplingsteorin har genom tiden växlat men senare forskning på området pekar på att stigmatisering i
samband med involvering i rättsväsendet kan leda till skadliga effekter (McGrath, 2014).
I en tidigare studie av McGrath visade det sig att stigmatisering var en faktor hos många lagöverträdare och en riskfaktor till att återfalla i brott (McGrath, 2014). I den här studien undersöktes även könsskillnader i stigmatisering hos unga lagöverträdare som befann sig inom rättsprocessen (a.a.). McGrath (2014) kom fram till att det fanns ett positivt samband mellan stigmatisering och variabler som
27
tidigare brottslighet, drogmissbruk samt påföljder i form av förvarstagning (McGrath, 2014). Individer med tidig brottsdebut visade sig också i högre grad känna stigmatisering (a.a.). Unga kvinnor inom rättsväsendet var enligt resultaten mer sårbara för att känna stigmatisering (a.a.). Stigmatisering visade sig vara en riskfaktor att återfalla i brott hos unga kvinnor (a.a.). Däremot visade resultatet oväntat tvärtom när det gällde unga män (a.a.). McGrath (2014) menar att det positiva sambandet mellan tidigare brottslighet och framtida kriminalitet är den främst återkommande upptäckten inom kriminologin liksom de flesta
kriminologer hävdar. Till skillnad från unga kvinnor är tidigare brottslighet hos unga män tillsammans med stigmatisering en negativ prediktor för framtida kriminalitet (McGrath, 2014).
Ungdomars upplevelse av rättsprocessen
Det är viktigt att rättsystemet innehar legitimitet (Sprott & Greene, 2010). Dock finns det förvånande lite vetskap om hur unga lagöverträdare upplever
rättsväsendet och deras syn på denna (a.a.). Det är viktigt att den tilltalade inom rättsprocessen behandlas rättvist samt själv upplever det så eftersom övriga samhället förväntar sig att de skall följa bestämmelserna som exempelvis restriktioner eller skyddstillsyn (a.a.). Forskning visar att sannolikheten för att följa bestämmelser minskar om den enskilde känner sig orättvist behandlad samt inte lyssnad på inför egen oro eller liknande (a.a.). Det är alltså viktigt att
rättsväsendet uppnår legitimitet för att förhindra detta. Lagöverträdare kan till följ av upplevd orättvis behandling eller respektlöst bemötande skapa stor
aggressivitet, speciellt de individerna med låg självkontroll (Sprott & Greene, 2010). Som tidigare framkommit har många ungdomar inom rättsväsendet psykiska problem och många besitter en eller flera diagnoser.
Personlighetsstörningar som ADHD är inte ovanligt och detta ger avtryck i individens impulsivitet och självkontroll bland annat (Colwell m.fl, 2012). Dessa individer kan därmed betraktas som särskilt sårbara inför orättvis behandling inom rättsprocessen. Individen kan reagera med raseri och tillsammans med en ökad stigmatisering ökar också risken för framtida brott (Sprott & Greene, 2010). Sprott & Greene (2010) intervjuade 242 ungdomar i Kanada som befann sig i rättsprocessen. Frågorna handlade om hur individen hade blivit bemött av sin advokat samt juridiska ombud, domare och den generella synen på rättsväsendets legitimitet (Sprott & Greene, 2010). Svaren jämfördes med ytterligare en intervju vid ett senare tillfälle i samband med rättegången för att se hur unga
lagöverträdares syn hade förändrat längs med tiden i rättsprocessen (a.a.). 97 ungdomar mellan 15-17 år intervjuades igen då det var detta antalet som fastslogs skyldiga till brott (a.a.). Resultaten visade att förtroendet till sin advokat, de juridiska ombuden, domaren och den generella legitimiteten av rättsväsendet hade signifikant minskat över tid när ungdomarna hade genomgått rättsprocessen (a.a.). Trots det, var ungdomar generellt nöjda med sitt ärendes utfall (a.a.). 40 % av ungdomarna ansåg att deras ärende inte hade kunnat hanteras på ett bättre sätt och drygt hälften upplevde att deras dom var i jämförelse till andra ärenden likvärda eller att de till och med fått en något mer fördelaktig dom (a.a.). Dock fanns en ambivalens hos ungdomarna där nästan hälften menade att de i framtiden inte hade velat ha sitt ärende hanterat på samma sätt (a.a.). Detta tyder på enligt Sprott & Greene (2010) att påföljden i sig inte är den enda aspekten ungdomarna har i beräkning gällande hantering av fallet.
