VAD ÄR HANDLEDNING FÖR DIG?

Hälsa och samhälle

VAD ÄR HANDLEDNING FÖR

DIG?

EN EMPIRISK INTERVJUSTUDIE OM

SJUKSKÖTERSKORS UPPFATTNINGAR AV

HANDLEDNING.

MALIN ENEKE

EMILIE HALLÉN

Examensarbete i omvårdnad Malmö Högskola

Nivå 61-90 p Hälsa och samhälle

Sjuksköterskeprogrammet 205 06 Malmö

VAD ÄR HANDLEDNING FÖR

DIG?

EN EMPIRISK INTERVJUSTUDIE OM

SJUKSKÖTERSKORS UPPFATTNINGAR AV

HANDLEDNING.

MALIN ENEKE

EMILIE HALLÉN

Eneke M & Hallén E. Vad är handledning för dig? En empirisk intervjustudie om sjuksköterskors uppfattningar av handledning. Examensarbete i omvårdnad 15

högskolepoäng. Malmö Högskola: Hälsa och Samhälle, Utbildningsområde

omvårdnad, 2010.

Syftet med studien var att undersöka sjuksköterskors uppfattningar av handledning

av sjuksköterskestudenter. Frågeställningarna som författarna ville få besvarade var: vad handledning innebar för sjuksköterskan och vad hon ansåg påverka handledningen. Metoden som författarna valde att använda var en

fenomenografisk ansats. Fenomenografin var lämplig då författarna ville undersöka sjuksköterskornas olika uppfattningar kring det valda fenomenet. Datainsamlingen utfördes genom semistrukurerade intervjuer med sex

sjuksköterskor på en kirurgavdelning på UMAS. Resultatet redovisas i tabellform och i flytande text i fem kategorier med tillhörande underkategorier. Dessa kategorier och underkategorier har författarna utformat baserat på informanternas uttalanden. Resultatet visar att sjuksköterskorna uppfattar handledning som en pågående process som påverkas av en rad olika faktorer. De faktorer

sjuksköterskorna uppfattade som mest väsentliga var även de som författarna valde att använda som kategorier. Dessa var vägledning och stöd, kommunikation, erfarenhet och kunskap, personkemi mellan handledare och student och slutligen arbetsklimat på avdelningen.

WHAT DOES PRECEPTING

MEAN TO YOU?

AN EMPIRICAL STUDY ABOUT NURSES’

PERCEPTIONS OF PRECEPTING.

MALIN ENEKE

EMILIE HALLÉN

Eneke M & Hallén E. What does supervision mean to you? An empirical study about nurses’ perceptions of precepting. Degree project, 15 credit points. Nursing Programme, Malmö University: Health and Society, Department of Nursing, 2010.

The aim of this study was to examine nurses’ perceptions of precepting nurse students. The questions at issue the authors wanted answered were what precepting meant to the nurse and what she considered had an influence on the preceptorship.. The method used was a phenomenographical approach.

Phenomenography was appropriate as the authors wanted to examine the nurses’ different perceptions of the chosen phenomenon. The collection of data was performed by semi structured interviews with six nurses at a surgical ward on UMAS. The result is shown as a table and in narrative text as five categories with belonging subcategories. These categories and subcategories were by the authors designed based on the informant’s statements. The result shows that the nurses perceive precepting as an ongoing process which is affected by different factors. Factors that the nurses thought of as most essential were the same as the authors used as categories. These were guidance and support, communication, experience and knowledge, personal chemistry and finally working climate in the ward. Keywords: Phenomenography, perception, precepting, nurse, student.

INLEDNING

5

BAKGRUND

5

Definitioner

5

Historik

6

Tidigare forskning

6

Handledningsprocessen

8

Lagar och förordningar

9

SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR

9

Aktuella frågeställningar

9

Avgränsningar och definitioner

9

ETISKA ÖVERVÄGANDEN

9

METOD

10

Kriterier

11

Urval

11

Datainsamlingsmetod

11

Dataanalys

12

RESULTAT

13

Vägledning och stöd

14

Handledarrollen

14

Kommunikation

14

Mellan handledare och student

15

Mellan kolleger som handleder

15

Med representanter från högskolan

16

Erfarenhet och kunskap

16

Tidigare erfarenheter av handledning

16

Utbildning och information

17

Utbyte av erfarenhet och kunskap 18

Personkemin mellan handledare och student

18

Arbetsklimat på avdelningen

19

Tidsbrist

19

Engagemang

20

Valfrihet till handledning

20

Metoddiskussion

21

Den fenomenografiska ansatsen

21

Urval

22

Datainsamling

23

Dataanalys

24

Etiska överväganden

25

Resultatdiskussion

25

Vägledning och stöd

25

Handledarrollen

25

Kommunikation

26

Mellan handledare och student

26

Mellan kolleger som handleder

27

Med representanter från

högskolan

27

Erfarenhet och kunskap

27

Tidigare erfarenheter av

handledning

28

Utbildning och information

28

Utbyte av erfarenhet och kunskap 29

Personkemin mellan handledare och student 29

Arbetsklimat på avdelningen

30

Tidsbrist

30

Engagemang

30

SLUTORD

31

FÖRSLAG TILL FORTSATT FORSKNING

31

REFERENSER

32

BILAGOR

34

Bilaga 1

35

Bilaga 2

36

INLEDNING

”Om du skall lyckas med att föra en människa mot ett bestämt mål måste du först och främst finna henne där hon är och börja just där...” (Sören Kirkegaard, s)

År 2007/2008 examinerades 4110 sjuksköterskor i Sverige. År 2008 var det 6808 personer som ansökte till sjuksköterskeutbildningen, av dessa blev 3025 antagna (Vårdförbundet 2009-11-26). En sjuksköterska är ansvarig för planering, ledning och genomförande av det kliniska omvårdnadsarbetet. I en sjuksköterskas

arbetsuppgifter ingår även att förmedla kunskap och undervisa studenter (Nationalencyklopedin 2009-11-26).

Denna studie syftar till att undersöka och tolka sjuksköterskors olika uppfattningar av handledning. Ämnet intresserar författarna då de själva är studenter som står i läget mellan att bli handledda och själva bli handledare. Ur ett studentperspektiv är det viktigt att få en inblick i hur framtida kolleger uppfattar

handledaruppdraget. Att undersöka sjuksköterskornas uppfattningar kan vara en del i förberedelsen för att i framtiden inta handledarrollen.

BAKGRUND

Under en handledningsperiod sker ett ömsesidigt kunskapsutbyte som är

användbart i det dagliga arbetet. Många handledande sjuksköterskor anser att det är lärorikt att beskriva varför en handling utförs som den gör. Detta visar att sjuksköterskan har kommit långt i sin yrkesutveckling och har en förmåga att förstå och utföra en handling samtidigt. Således är handledning inte något som ska krävas av en nybörjare. Däremot är lång yrkeserfarenhet och teoretisk utbildning inte någon garanti för att bli en bra handledare. Handledning är en kunskap som kräver lämplig utbildning och som vidareutvecklas genom att handledaren får handledning (Gerdman 2003).

Definitioner

Så länge det har funnits tillfällen att lära har det funnits olika former av

handledning. Begreppet handledning används idag mer eller mindre synonymt med benämningar som vägledning och mentorskap (Grönquist 2004).

I Nationalencyklopedin (2009-09-28) definieras handledning som en form av praktisk-pedagogiskt stöd som studenten erhåller kontinuerligt genom utbildning och praktik. Handledning som ges till studerande under praktikperioder syftar till att föra en blivande kollega in i den praktiska yrkesutövningen (a a).

Sammanhanget är ofta det som avgör vad handledningen får för innebörd. Även hur handledaren ser på handledning spelar en betydande roll. Det är viktigt att skilja på handledning och undervisning då dessa inte är identiska fenomen. Syftet med undervisning är inlärning medan handledning belyser komplexiteten som lärande innebär och fokuserar på lärandet i sig (Ekebergh 2009).

Historik

Tidigare handleddes sjuksköterskestuderande med fokus på undervisning. Sjuksköterskans uppgift var att undervisa studenten i omvårdnad på

vårdavdelningen. Under 1950- och 1960 talet var det en instruktionssjuksköterska, anställd på sjukhuset, som undervisade och handledde studenten under

praktikperioden. Under 1970 talet var det istället kliniklärare från skolan som hade till uppgift att handleda studenter. En ny form av handledning utvecklades under 1980- och 1990 talet, där tvåvägskommunikationen mellan student och handledare blev mer och mer central. Handledarna var kliniska adjunkter eller vårdlärare från utbildningsinstitutionen och utsedda sjuksköterskor från

vårdverksamheten. Omvårdnadspersonal har också under 1990 talet successivt lämnat lärlingsmodellen för att istället tillämpa sak- och metodhandledning med processinslag (Grönquist 2004).

Tidigare forskning

För att undersöka tidigare forskning inom valt ämnesområde utförde författarna databassökningar och frisökningar. Inom området handledning finns en mängd studier utförda, de flesta syftade dock mer till att kartlägga hur sjuksköterskan ser på sin roll eller sin funktion som handledare. Då denna studie syftar till att

undersöka sjuksköterskans uppfattning av handledning i allmänhet och inte enbart hennes roll/funktion, ansåg författarna att följande studier var relevanta för att få en bakgrund till denna studie.

I en studie av Kauffeldt (2003) var syftet att beskriva hur sjuksköterskor och biomedicinska analytiker uppfattar sin funktion som handledare till studenter. Studien, som är kvalitativt deskriptiv, grundades på en undersökningsgrupp bestående av sjutton sjuksköterskor och två biomedicinska analytiker. Arton av deltagarna var kvinnor och en var man. Alla hade erfarenhet av att handleda studenter.

I studien framkom att handledarna ansåg att personliga egenskaper var betydelsefulla för handledningen, såsom trygghet, nyfikenhet och personlig kompetens. Kauffeldt (2003) menar därför att det är viktigt att handledare får möjlighet att reflektera över sig själva som handledare. Det är även viktigt att de får möjlighet, genom gemensam reflektion, att ta del av hur andra reflekterar över sin handledning. En del av deltagarna uppgav även värdet av att handledningen öppnar för reflektion över sitt eget arbete. Handledningen ansågs därmed vara en arbetsuppgift som gav möjlighet till lärande även om en stor del av deltagarna var tveksamma över sin egen pedagogiska kompetens.

Tidsbristen upplevs enligt deltagarna vara konstant men vägs upp av den

utmaning och de möjligheter det medför att vara handledare. Det är därför viktigt att dessa handledare känner att de får stöd i sin funktion.

Kauffeldt (2003) betonar att de uppfattningar som handledarna hade om sin funktion ska sättas i förhållande till den pedagogiska dynamiken mellan reflektion och rutin.

En amerikansk kvalitativt deskriptiv studie av Lillibridge (2006) syftar till att undersöka handledarerfarenheten hos fem sjuksköterskor. Av deltagarna var fyra kvinnor och en man. Sjuksköterskorna var i åldrarna mellan 37-60 år och deras arbetslivserfarenhet varierade från 7 till 26 år. Deltagarna hade varit handledare i mellan 1 till 7 år. Genom semistrukturerade intervjuer på mellan 20 till 40 min

Deltagarnas erfarenheter av att vara handledare var liknande och Lillibridge (2006) fann fem huvudteman i resultatet: 1) att sjuksköterskan ska få ut något av handledning, 2) att göra en skillnad, 3) att delta i processen, 4) ”jag älskar att vara handledare, men…”, 5) acceptera rollen och ta ansvar.

Handledarna ansåg att de fördelar och den belöning det innebar för dem att vara handledare övervägde de negativa bitar som de ibland fick uppleva. De uppfattade att de fick lika mycket tillbaka av sina studenter som de själva gav och även om några av dem stött på svårigheter ville ingen av dem sluta att vara handledare. Handledarna kände dock att de inte fick tillbaka den respons som de ville ha från sina arbetsgivare såsom kompensation eller möjlighet till avancemang inom yrket. Även om dessa handledare inte hade fått någon utbildning ansågs de vara seriösa handledare som lyckades bra med att utbilda sina framtida kolleger. Utbildning är annars en del av handledarskapet som många anser fattas och skulle kunna

förbättras (a a).

I en australiensisk fenomenografisk studie från 2005, ville Brammer utforska sjuksköterskors olika uppfattningar av sin informella roll som handledare av studenter i klinisk miljö. Med studien ville Brammer (2005) bland annat identifiera hur sjuksköterskor uppfattade sin roll som handledare till

sjuksköterskestudenter i klinisk praktik och hur denna uppfattning kunde påverka studentens inlärning. I studien ingick trettio sjuksköterskor som valts ut genom ett strategiskt urval. Med sitt urval eftersträvade forskarna ett så brett

erfarenhetsspann som möjligt och genomförde sedan intervjuer med de trettio informanterna.

Resultaten av studien blev åtta kategorier av olika uppfattningar som sjuksköterskor hade på sin informella roll som handledare. Från att vara studentcentrerad till att vara arbetsbelastnings- centrerad, visade sig dessa åtta kategorier ha olika betydelse för hur handledningen blev för studenterna. Beroende på hur sjuksköterskan uppfattade sin roll som handledare blev också handledningen påverkad mot antingen det positiva eller det negativa hållet och kvalitén på handledningen var också varierande (a a).

Öhrling och Hallberg beskriver i sin fenomenologiska studie från 2000,

sjuksköterskors levda erfarenheter av handledningsprocessen och meningen med handledning. Eftersom sjuksköterskans roll och funktion ständigt står under förändring, ville Öhrling och Hallberg (2000) med sin studie betona vikten av att öka kunskapen om sjuksköterskors egna erfarenheter, av att vara handledare till sjusköterskestudenter.

Studien innefattade sjutton sjuksköterskor från norra Sverige med varierade erfarenheter av handledning, allt från ringa erfarenhet till att ha varit handledare till över tjugo studenter. Åldern på sjuksköterskorna varierade mellan 29- 55år. Lika för alla sjusköterskor som ingick i studien var att alla var handledare till en sjuksköterskestudent i sista terminen av sin utbildning.

Med studiens resultat ville forskarna visa på vikten av handledning och

komplexiteten i att vara handledare till sjuksköterskestudenter. Resultaten visar att sjuksköterskestudenterna var i behov av att handledaren underlättade och

skyddade, för att läroprocessen skulle vara framgångsrik. Även sågs en medvetenhet hos de handledande sjuksköterskorna om studenternas sårbara situation och behovet av sjuksköterskans stöd och skydd för att underlätta

lärandeprocessen. I studien framkommer även hur sjuksköterskorna måste anpassa sitt arbete och de ordinarie ansvarsområdena efter handledningen.

Sjuksköterskorna ansåg att meningen med handledning var att stötta studenterna och att minska risken för att de skulle misslyckas med den kliniska praktiken (Öhrling och Hallberg 2000).

Handledningsprocessen

Handledning pågår ständigt i olika processer, dessa menar Gjems (1997) är: undervisning, socialt stödarbete och rådgivning men det är också viktigt att handledaren ställer studenten inför utmaningar. Utmaningar i den formen att den studerande inte serveras svar utan utmanas att tänka igenom relationer,

konsekvenser och samband.

Handledning är en process och ett samspel mellan handledare och student. Detta samspel ställer krav på tid och att båda parter är öppna för förändring innan dessa gemensamt kan hitta lösningar till problem som kan uppstå. I den

handledningsprocess som Grönquist (2004) beskriver, genomgår student såväl som handledare olika faser. Den inledande fasen präglas av att den studerande känner sig osäker på sin roll och den nya miljön. Handledarens uppgift blir då att vara ett stöd och bekräfta den studerande och på så vis skapa en trygghet. När den studerande når nästa fas börjar hon förstå och kunna hantera situationen men har svårt att sätta detta i ett sammanhang. Det är viktigt att handledaren inte tillför för mycket ny information till studenten i denna fas. Istället kan handledaren inspirera studenten att reflektera över de kunskaper och erfarenheter som denna bär på och stödja dessa. I den tredje fasen börjar studenten se ett sammanhang men har fortfarande inte kopplat samman teori och metod i det kliniska arbetet.

Handledaren kan nu ge den studerande både positiv och konstruktiv kritik. I nästa fas har studenten lärt sig att använda sig själv som ett redskap i arbetet genom att hon har integrerat sina nya kunskaper och erfarenheter. När studenten bemästrar det hon har lärt sig och själv kan lära ut detta har hon nått det femte och sista fasen. Detta innebär inte att studenten kan hantera alla situationer, utan kan om en ny situation uppstår åter igen befinna sig i en tidigare fas och därmed behöva handledas utifrån denna (a a).

Handledaren och läraren ansvarar tillsammans för att huvudområdena inom sjuksköterskans profession berörs. Det är viktigt att skolan och praktikplatsen är överrens om vem som har ansvar för vilket område. Studentens ansvar gentemot handledare och lärare är att identifiera sitt inlärningsbehov (Granum 1993). Studenter har olika handledningsbehov. En del behöver en handledare som är närvarande, observant och som ger konstruktiv kritik så att de känner sig säkra på sina vårdhandlingar. Andra kan däremot bli stressade och känna sig osäkra på sin egen kapacitet i handledarens närvaro och därför inte kunna utgå från sina egna tankar och reflektioner när de ställs inför ett problem . En viktig aspekt som Ekebergh (2009) påpekar är att handledaren inte ska utöva ett kunskapsöverläge gentemot studenten, utan uppgiften är att leda och stödja läroprocesser. Vidare inkluderar handledarens uppgifter att sammanfläta teori och vårdpraxis med studentens tidigare erfarenheter men också att stödja utveckling av förmågor och färdigheter i vårdandet som kan lägga grunden till en god vård (a a).

Lagar och förordningar

För att en sjuksköterskeexamen ska få lov att utfärdas krävs att studenten fullgjort kursfordringar om 180 högskolepoäng. Det krävs även av studenten att denne visar sådan kunskap och förmåga som krävs för behörighet av

sjuksköterskeexamen. Förmåga att informera och undervisa olika grupper samt att genomföra handledande uppgifter, är obligatoriskt för att erhålla

sjuksköterskeexamen (Högskoleförordningen 1993:100).

I socialstyrelsens, Kompetensbeskrivning för legitimerad sjuksköterska, står det beskrivet att sjuksköterskan ska medverka i handledning av studenter och utvecklingsarbete. I denna handledning ingår också att bedöma studenter (a a). Sjuksköterskan har också det främsta ansvaret då det gäller att utarbeta och tillämpa riktlinjer, på evidensbaserad kunskapsgrund, inom bland annat ledning och utbildning i enlighet med ICN:s etiska kod för sjuksköterskor.

SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR

Syftet med denna intervjustudie är att undersöka sjuksköterskors uppfattningar av handledning av sjuksköterskestudenter.

Aktuella frågeställningar

- Vad innebär handledning för sjuksköterskan?

- Uppfattar sjuksköterskan att det finns faktorer som påverkar handledningen?

Avgränsningar och definitioner

Författarna ville lyfta fram hur sjuksköterskan uppfattar handledningen av sjuksköterskestudenter. I denna studie definieras uppfattning utifrån hur Uljens (1989) citerar Marton och Svensson:

”Uppfattningar står ofta för det som är underförstått, det som inte behöver sägas, eftersom det aldrig varit föremål för reflexion. De utgör den referensram inom vilken vi samlat våra kunskaper eller den grund på vilken vi bygger våra resonemang.” (s.19)

ETISKA ÖVERVÄGANDEN

Forskning ska, enligt Polit och Beck (2006), bedrivas med hänsyn till

rättviseprincipen, autonomiprincipen och godhetsprincipen. Det är forskarens uppgift att bedöma studiens eventuella risker och väga dessa mot förväntad vinst (a a).

Godkännande att genomföra studien inhämtades från Hälsa och Samhälles Etikprövningsnämnd.

Tillstånd att genomföra studien inhämtades av avdelningschefen för avdelningen där arbetet skulle utföras.

Efter godkännande från den etiska prövningsnämnden och tillstånd från avdelningschefen hade inhämtats, lämnade författarna ut skriftlig information (bilaga 3) som tydligt beskrev studiens syfte och metod till avdelningschefen. Avdelningschefen lämnade i sin tur över informationen till berörda informanter. I samband med intervjuerna informerades informanterna muntligt angående

studiens syfte och metod, samtidigt inhämtade författarna skriftligt samtycke (bilaga 2) från varje informant som deltog i studien.

Allt som informanterna delgav under intervjuerna behandlades med konfidentialitet.

Informationen som samlades in under studien har inte använts för något annat ändamål än det som finns angivet i studiens syfte.

METOD

Metoden som har valts till denna studie är en kvalitativ intervjustudie med fenomenografisk forskningsansats. Den fenomenografiska forskningsansatsen utvecklades och utformades av INOM-gruppen vid Institutionen för pedagogik vid Göteborgs universitet 1977. Utgångspunkten för metoden är att lyfta fram individers olika uppfattningar av ett och samma fenomen och syftar till att urskilja olika aspekter av detta fenomen. Metoden växte fram ur en undersökning då olika studenter läste en och samma text men uppfattade den på kvalitativt olika sätt. En grundläggande del av fenomenografin är att den gör en tydlig skillnad mellan ”hur något är” och ”hur någonting uppfattas vara”. Hur något är benämns som

första ordningens perspektiv och brukar även kallas för fakta. Andra ordningens perspektiv handlar istället om hur någon uppfattar något, hur det fenomenet ter sig

för den individen. Fenomenografin beskriver uppfattningar från andra ordningens

perspektiv. Centralt är hur människor uppfattar fenomen som de tidigare inte har

uttalat eller reflekterat över. Det är således individens oreflekterade uppfattning av ett fenomen som eftersträvas (Paulsson 2008).

Det som fenomenografin beskriver, analyserar, tolkar och försöker förstå är alltså individers uppfattningar. Fenomenograferna skiljer mellan uppfattning om ett fenomen och uppfattningar av ett fenomen. Anledningen till detta är att de endast intresserar sig för individens uppfattning av ett fenomen, det vill säga individens grundläggande förståelse av fenomenet.

För att få en förståelse av vad fenomenografin innebär i det praktiska arbetet presenteras en förenklad arbetsordning, som visar i grova drag de steg som förekommer i fenomenografiska studier.

1. Företeelse i omvärlden

2. En eller flera aspekter av företeelsen väljs ut

3. Intervjuer om individer uppfattningar av företeelsen eller det aktuella problemet

4. De inspelade intervjuerna skrivs ut på papper 5. Analys av det transkriberade materialet

För att kunna beskriva uppfattningarnas variation i materialet krävs läsning och reflektion ett flertal gånger. Det är ofta så att de beskrivningskategorier som först formulerats, inte är de slutgiltiga. Kritisk granskning av kategorierna kan medföra att helt nya kategorier framkommer. Denna process av bearbetning innebär att förståelsen för materialet fördjupas och förhindrar att materialet delas in i kategorier som inte överensstämmer med materialet (Larsson 1986). För att beteckna och förena kvalitativt skilda uppfattningar, som en grupp individer har om ett och samma fenomen, använder fenomenograferna

beskrivningskategorier. Det innebär att forskaren kategoriserar uppfattningarna

med hänsyn till dess uttryckta skillnader. Genom att analysera skillnader och likheter i uppfattningar, bildas det senare av dessa gemensamma drag olika beskrivningskategorier. I detta skede skiljs den uttryckta uppfattningen från den enskilda individen. Beskrivningskategorierna är inte på förhand bestämda och analysen utgår inte från ett färdigt kategorisystem. Således är

beskrivningskategorierna det som analysen av forskningen resulterar i (Uljens 1989).

Kriterier

Studiens deltagare bestod av sjuksköterskor som arbetade på den vårdavdelning där studien utfördes. Deltagarna skulle ha erfarenhet av att vara handledare till sjuksköterskestudenter.

Urval

Urval av deltagare till studien gjordes med hjälp av ett bekvämlighetsurval där skillnader i kön, ålder och yrkesår hos de handledande sjuksköterskorna eftersträvades. Dessa skillnader eftersträvades för att få så stor spridning av uppfattningar som möjligt. Urvalet gjordes med hjälp av avdelningschefen på den vårdavdelning där studien utfördes. Information angående studien lämnades till avdelningschefen som i sin tur lämnade över till en sektionsledare att välja ut deltagarna till studien. Information angående studien lämnades via

sektionsledaren till berörda sjuksköterskor. Sex sjuksköterskor valdes ut att delta i studien. De sex informanterna var alla kvinnor och i åldrarna 27-55 år och

arbetslivserfarenheten varierade mellan 3-21 år. Erfarenheten av att handleda sjuksköterskestudenter varierade mellan 2-6 år. Fem av de sex informanterna hade gått handledarutbildning.

Datainsamlingsmetod

Enligt Paulsson (2008) är intervjuer den vanligaste datainsamlingsmetoden vid fenomenografiska studier. Författarna ansåg att semistrukturerade intervjuer var det bästa tillvägagångssättet för att fånga informanternas oreflekterade uppfattning av handledning.

En semistrukturerad intervju innebär att forskaren har en lista över förhållandevis specifika teman som ska beröras, en intervjuguide. Informanterna har stor frihet att själva utforma svaren. Frågorna behöver under intervjun inte komma i samma ordning som i intervjuguiden. Frågor som inte ingår i denna kan också ställas, om intervjuaren anknyter till något som informanten har sagt. Intervjuprocessen är alltså flexibel. Tonvikten måste också ligga på hur informanten uppfattar och förstår frågor och skeenden. Det vill säga, det som informanten upplever vara viktigt vid förklaring och förståelse av händelser, mönster och beteenden (Bryman 2007).

Författarna utformade en intervjuguide som användes som stöd vid intervjuerna. Intervjuguiden (bilaga 1) innehöll halvöppna, delvis strukturerade frågor som användes för att undersöka informanternas uppfattningar. För att försäkra att intervjuguiden uppfyllde sin funktion, testades frågorna under två provintervjuer som utfördes på kurskamrater. För att ytterligare testa frågorna utfördes en pilotintervju med en sjuksköterska på vårdavdelningen. Författarna beslutade att denna intervju kunde användas i studien.

Intervjuerna tog var och en cirka 20-25 minuter och utfördes på informanternas arbetsplats. Detta ansåg författarna vara mest lämpligt för att informanterna skulle känna sig trygga och befinna sig i en för dem välkänd miljö. Båda författarna deltog i alla intervjuer men under varannan var en författare mer tillbakadragen och den andra förde intervjun.

Intervjuerna spelades in med hjälp av bandspelare för att författarna i efterhand skulle kunna dokumentera och även kunna återgå till dokumentationen för att kontrollera data på bästa sätt.

Det insamlade materialet behandlades med största konfidentialitet för att informanternas identiteter och uppfattningar inte skulle kunna härledas tillbaka till dem. De inspelningar som utfördes märktes med en bokstav och inte med informantens namn.Bokstäver delades ut slumpmässigt så att ingen av informanterna varken visste sin eller någon annans bokstav. Vem som hade vilken bokstav är endast känt för författarna. Vid studiens avslutande förstördes allt intervjumaterial informanterna delgett.

Dataanalys

En kvalitativ analys är i första hand relaterad till sitt innehåll och kan därför inte följa en strikt analysmetod. Även om inte en speciell metodbok kan användas finns det vissa gemensamma arbetsmetoder att utgå ifrån (Uljens 1989).

Sjöström och Dahlgren (2002) beskriver i sin studie sju steg som kan används för att analysera data i en fenomenografisk studie. Dessa sju steg är:

1. Bekanta sig med det insamlade materialet genom att läsa igenom

transkriptionerna. Detta steg möjliggör även korrektion av eventuella fel i transkriptionen.

2. Materialet bearbetas genom att sammanställning av informanternas olika svar på samma fråga markeras. Huvudsyftet är att urskilja de mest signifikanta delarna av informanternas svar.

3. Kondensera materialet för att hitta de mest centrala delarna i informanternas svar.

4. Svaren delas in preliminära grupper av liknande svar. 5. Jämförelse och avgränsning av kategorierna.

6. Namnge kategorierna och betona det centrala i varje kategori.

7. Klargör för det väsentliga i varje kategori beskriv likheterna mellan de olika kategorierna.

Författarna har valt att analysera datamaterialet i enlighet med Sjöström och Dahlgrens (2002) sju steg.

Författarna inledde dataanalysen med att transkribera allt inspelat intervjumaterial ordagrant. Varje intervju transkriberades i nära anslutning till själva

intervjutillfället. Detta för att transkriptionen underlättades och kunde bli mer detaljerad om intervjun låg nära i minne och författarna kunde återge

informantens fysiska uttryck. Som en hjälp för att minnas intervjusituationen antecknade författarna enligt Bryman (2007) följande punkter:

 Hur intervjun gick?  Var intervjun gjordes?

 Andra upplevelser? Uppkom några nya idéer?  Miljön, hur var den?

För att författarna skulle bli bekanta med materialet lästes transkriptionerna igenom flera gånger. Författarna markerade var för sig de uttalanden som de ansåg vara mest signifikanta för syftet med arbetet. Sedan jämfördes dessa för att se om författarna hade markerat samma uttalanden. Alla markerade uttalanden lades till i ett dokument för att sedan kondenseras så att endast de mest centrala delarna återstod. Varje författare gjorde i första hand en egen indelning.

Författarnas olika indelningar jämfördes sedan med varandra för att finna det mest centrala i varje indelning. Dessa delar fördelades sedan i preliminära grupper, där svaren var likartade. Dessa grupper jämfördes med varandra för att kunna finna kategorier som var speciellt utmärkande. Författarna enades om tolv

underkategorier som sedan jämfördes med varandra för att finna likheter. De likheter författarna fann mellan underkategorierna samlades under samma beskrivningskategori som sedan namngavs. Sammanlagt fann författarna fem beskrivningskategorier.

RESULTAT

Författarna har inledningsvis valt att presentera resultatet i form av en tabell. Detta för att läsaren ska få en överblick över de beskrivningskategorier som utgör utfallsrummet för denna studie. Varje beskrivningskategori kommer sedan att utvecklas mer ingående.

Tabell 1. Beskrivningskategorier med underrubriker

Vägledning och stöd Handledarrollen

Kommunikation Mellan handledare och student Mellan kolleger som handleder Med representanter från högskolan

Erfarenhet och kunskap Tidigare erfarenheter av handledning Utbildning/information

Utbyte av erfarenheter och kunskap

Personkemi mellan handledare och student

Arbetsklimat på avdelningen Tidsbrist Engagemang

Vägledning och stöd

Intervjuerna inleddes med att alla informanter tillfrågades – ”Vad är handledning

för dig?”. Frågan ställdes på grund av att författarna ville ha informantens första

spontana tanke om vad de anser att handledning är för dem. Frågan öppnade även upp för resten av intervjun genom att informanterna själva fick formulera vad handledning är för dem och sedan kunde utgå från det. Enligt de intervjuade sjuksköterskorna innebär handledning att handledaren fungerar som ett stöd som vägleder under praktikperioden. Detta visar citaten:

”Det är att finnas som ett stöd för studenten. Att låta dem gå före och få möjlighet att själv tänka.” (Informant E)

”… genom mitt kunnande lära ut till studenterna för att kunna bli sjuksköterskor eller komma dit där man själv är. /… / Att man handleder, stödjer och vägleder under den tiden.” (Informant D) Handledarrollen

Samtliga informanter svarade på öppningsfrågan utifrån vad deras roll som handledare innefattar, detta underlag utformade underkategorin handledarrollen. En del av sjuksköterskorna formulerade sin roll, som tidigare nämnts, som att stödja och vägleda.

Ett par av sjuksköterskorna formulerade istället att deras roll som handledare innebär att hjälpa studenterna att hitta sin roll som sjuksköterskor. Att de vill finnas som en hjälp för de studenter som kanske inte är säkra på att

sjuksköterskeyrket är rätt för dem.

”… hjälpa studenter in i arbetslivet, att de ska få en rätt bild av vad vi gör här på avdelningen. Och hjälpa studerande att se vad vi gör och om det passar, och om de känner att de passar för arbetet, att det är det de vill.” (Informant B)

”Hjälpa till att visa vägen, att hjälpa dem hitta sin sjuksköterskeroll.” (Informant C)

Kommunikation

För att handledning ska fungera krävs kommunikation mellan student och handledare . Kommunikation uppfattades av samtliga informanter vara en av de viktigaste delarna i handledningen och den beskrevs på varierande sätt av

sjuksköterskorna. Många av sjuksköterskorna som blev intervjuade uppgav även att kommunikation med andra handledande kollegor var av betydelse för

handledningen. En informant ansåg att den kommunikation som fanns mellan högskolan och handledaren var väl fungerande, medan en annan informant uppfattade kommunikationen med högskolan delvis som bristande.

Mellan handledare och student

En öppen kommunikation där både student och handledare kan uttrycka sina mål och krav med handledningen beskrevs som viktigt. Även en gemensam planering för hur handledningen bör fortlöpa, samt att det sker en kontinuerlig feedback på vad som har hänt, ansågs vara betydelsefullt. Ett par sjuksköterskor valde att

”… kommunikation mellan mig och studenten, att vi litar på varandra. Att man alltid får feedback på vad som har hänt och vad som planeras att göra.” (Informant B)

”… jag tycker egentligen att det viktigaste med handledning är ju att kommunicera med studenten. För att då kan man ju höra med

studenten hur de bäst lär sig. ” (Informant D)

För att studenten skulle känna sig nöjd med sin praktikperiod och handledning, menade en informant att det var viktigt att studenten kände att den kunde ventilera olika problem/oklarheter. Detta uttrycktes speciellt vara sådant som kanske var tungt eller jobbigt för studenten. En informant ansåg att frågor från studenten var en viktig del av kommunikationen. När studenten ställer frågor visar studenten att den är intresserad av att lära sig. Sjuksköterskan menade att en del studenter kanske inte vågar ställa frågor, eftersom de är rädda att inte få bra betyg om de inte uppfattas kunna något.

”… inte bara gå och titta och göra sitt arbete och gå till patienter, utan ibland saknar man frågor/…/ man måste våga fråga.”

(Informant C)

Att kommunikationen inte fungerar mellan handledare och student nämndes av ett par informanter kunna påverka handledningen negativt. De menade främst att studenten kanske inte lär sig på bästa möjliga sätt, på det sätt som är bäst för studenten, samtidigt som inte handledaren tyckte sig nå fram till studenten med sin handledning. Det blir inte det positiva utbyte som annars efterstävas.

”… om inte kommunikationen fungerar. /…/då kanske man inte får fram det man vill få fram med sin handledning och tvärtom också för studenten. Om inte studenten känner att de kan kommunicera med sin handledare så kanske inte de kan lära sig på bästa sätt.” (Informant D)

Mellan kolleger som handleder

Kommunikation med handledande kolleger uppgavs av nästan alla

sjuksköterskorna vara betydande för den egna handledningen. Detta beskrevs som att prata med och fråga kolleger, få feedback på den egna uppfattningen av

studenten. Informanterna ansåg även att de kunde hämta stöd i sin handledning från andra handledande kollegor.

”…jag har frågat runt mina kollegor över lag vad de har för uppfattning om min student, bara för att se hur studenten arbetar med undersköterskorna och ja mot andra kollegor.” (Informant A) Med representanter från högskolan

Ett par av informanterna uttryckte att det fanns en betydande och väl fungerande kommunikation mellan handledaren och högskolan. Informanterna menade att detta var en viktig del av handledningen.

” Det är bra kommunikation mellan klinisk lärare och klinisk adjunkt. Och det fungerar väldigt bra.” ( Informant F)

Bristande kommunikation med högskolan beskrev en sjuksköterska i den meningen att hon inte fått tillräcklig hjälp med att lösa en icke hållbar

handledningssituation. Sjuksköterskan kände en oro över hur hon skulle bedöma en student när handledningen inte fungerade. Hon var osäker på om hon skulle kunna göra en rättvis bedömning av praktikperioden och inte påverkas av att handledningen inte fungerade.

”… det har hänt vid något tillfälle att det inte har fungerat och då… kanske man går till klinisk lärare/…/ Då har man fått till svar att eftersom du är medveten om det så kommer du inte att göra det.”

(Informant E)

Erfarenhet och Kunskap

Sjuksköterskorna som blev intervjuade ansåg att det fanns faktorer som påverkade deras uppfattning av handledning. Några av de faktorer som nämndes var

erfarenhet och kunskap. Erfarenheten som de talade om handlade inte enbart om den egna erfarenheten utan även den som utbyttes med andra kolleger som handleder.

Tidigare erfarenheter av handledning

De flesta av sjuksköterskorna ansåg att tidigare erfarenheter var det som påverkade vilken uppfattning de hade om handledning i nuläget. Med tidigare erfarenheter menade de inte enbart tillfällen då de tidigare varit handledare utan även de tillfällen då de själva var studenter och blev handledda. En av

sjuksköterskorna uttryckte det såhär:

”Man ska heller inte försöka glömma den tiden när man själv var studerande. Men nu har jag börjat komplettera den uppfattningen när jag själv började bli handledare.” (Informant F)

Ett par sjuksköterskor menade att de tillfällen då man själv var student låg till grund för hur man själv ville vara som handledare.

”Man kan ju bara tänka tillbaka på hur man själv var som student, hur man kanske ville ha det upplagt och så /…/ man tar ju med sig tidigare handledningstillfällen, de tar man ju med sig, alltså att man det här skulle jag ha gjort annorlunda så tar man med sig det och försöker tillämpa det.” (Informant D)

”Dels är det viktigt hur man själv har blivit handledd, att man kanske önskade att det hade varit lite annorlunda på något sätt. Därför hade man då en vilja att göra det bättre själv.”

(Informant E)

Utbildning och information

För de sjuksköterskor som handleder studenter finns det möjlighet att gå en handledarutbildning. Bland informanterna var det fyra sjuksköterskor som hade gått utbildningen, en som hade gått halva och en som inte hade gått utbildningen.

Den sjuksköterska som inte hade gått utbildningen hade själv valt att inte göra det på grund av att när hon blev tillfrågad kände hon sig inte redo.

Åsikterna om handledarutbildningen och dess innehåll var varierande mellan informanterna. En del ansåg att det var för mycket teori i utbildningen och det uppfattades som tråkigt. Framförallt var det en del av informanterna som ansåg att de hade gått utbildningen för tidigt och därmed inte hade någon erfarenhet av att handleda studenter innan. De ansåg att det var negativt på grund av att de inte kunde delta i diskussioner angående handledning som de andra deltagarna hade, då de inte hade några egna erfarenheter.

”… dels hade jag ju inte riktigt koll på min egen handledning, hur jag själv hade för upplägg på min egen handledning i och med att jag inte hade haft någon student, utan man fick bara lyssna på vad andra sa och deras erfarenheter.” (Informant D)

Sedan fanns det sjuksköterskor som menade att utbildningen var jättebra och verkligen hjälpte inför uppgiften att handleda.

”… genom utbildningen där man känner att man har fått stöd och sådär, man känner att man verkligen har fått input, olika sätt man kan göra handledningen bättre på osv. jag tycker den är jättebra.”

(Informant E)

Även på frågor angående informationen som sjuksköterskan får innan ett

handledningstillfälle, var informanterna oense. En del av informanterna ansåg att informationen var för tunn och att det låg enbart på handledaren att förbereda sig inför handledningen. Flertalet av de sjuksköterskor som önskade mer information, kunde dock inte beskriva hur de ville att informationen skulle vara istället. Ett gemensamt drag var att de önskade att de inte enbart blev tillkastade en fråga om de ville vara handledare. Sedan fanns det de som ansåg att informationen var bra och att de kände sig förberedda inför att handleda. De blev förberedda genom att det anordnades möten för de som skulle handleda innan handledningstillfället. En sjuksköterska påpekade dock att dessa möten endast hölls vid en termin start om året, vilket medförde att de som hade student under den andra terminen inte fick något förberedande möte. En annan sjuksköterska menade däremot att:

”Man behöver inte så mycket information. För mycket information kan påverka dig som handledare negativt.” (Informant C)

Samtliga sjuksköterskor uppgav att de inte kände sig förberedda inför att handleda första gången de skulle vara handledare. Inte heller de sjuksköterskor som hade gått handledarutbildningen innan första handledningstillfället ansåg sig redo för att handleda.

”… man vet faktiskt inte hur man ska gå till väga första gången, det vet man inte. Även om man kanske får lite information om man läser vägledning och studiehandledning och så här, så man vet ändå inte. Är det första gången man är handledare så är det första gången.”

Utbyte av erfarenheter och kunskap

Alla informanterna var eniga om att ett handledningstillfälle är en möjlighet att utbyta erfarenheter och kunskap. Utbytet sker inte enbart mellan kolleger utan även mellan handledare och student. En av informanterna ansåg att det var positivt med en möjlighet att reflektera över hur man själv utför en handling och varför och på det sättet utveckla sig själv.

”… alla studenter har man lärt sig jättemycket av. De lär ju både mig och jag försöker lära dem och det har gett väldigt mycket.”

(Informant B)

”De studenter som jag har haft de har varit jätteduktiga så det har varit jätteroligt och då blir det mer som att man jobbar tillsammans med en kollega och man får dela med sig av sina egna erfarenheter och det är alltid roligt. Och samtidigt så ställs man själv på spets lite: Va?! kan jag inte det här eller: Oj det här måste jag läsa in mig på eller: Varför gör jag så här egentligen. Det blir lite koll på vad man själv också kan.” (Informant A)

Personkemin mellan handledare och student

Något som beskrevs av nästan alla sjuksköterskor var att relationen mellan

handledaren och studenten var viktig för hur uppfattningen av handledningen blir. Hur pass väl studenten och handledaren kom överens beskrevs ofta som kemin mellan student och handledare, eller som personkemi.

”… men sen är det ju ibland också kemin mellan mig som handledare och studenten som påverkar.” (Informant B)

Personkemin beskrevs varierande, men de flesta var eniga om att en icke

fungerande kemi mellan student och handledare påverkade handledningen. Ett par av informanterna menade att det inte blir ett optimalt handledningstillfälle om inte personkemin stämmer, men att det går att arbeta med det och försöka göra det bästa av situationen. Några informanter menade i stället att det var viktigt att försöka byta handledare till studenten om inte personkemin stämde och att det då var handledarens ansvar att ta tag i detta.

”… kemin mellan personerna är viktig. Det är inte alla som kommer bra överens oavsett om man har vilja och vill så bra som möjligt. Det kan man jobba med och prata öppet om så att det fungerar.”

(Informant C)

”… jag tror väl att handledningen blir väl detsamma men man visste inte riktigt om man nådde fram till det man ville, om målen eller budskapet gick fram riktigt.” (Informant B)

En sjuksköterska uttryckte att i fråga om personkemin så är det i första hand sig själv som handledaren får utgå från.

”Men jag känner nog också det att man kanske får gå till sig själv först, är det mig, är det jag som ska ändra på mig? Är det jag som kan göra något annorlunda i denna situationen?” (Informant A)

En informant beskrev personkemin som; att inte förstå varandra. Detta påpekade informanten inte vara den språkliga förståelsen. Hade det varit den språkliga förståelsen menade informanten att det hade varit lättare att hantera.

”… om man inte förstår varandra, då pratar jag inte om språket /…/ Det är kemin som spelar roll då.”( Informant C)

Arbetsklimat på avdelningen

En del av sjuksköterskorna hade tidigare arbetat på andra avdelningar och hade därför möjlighet att jämföra hur det var att handleda på de olika avdelningarna. Dessa sjuksköterskor uppfattade att klimatet på avdelningen var av stor betydelse för hur handledningen blev.

”… klimatet på avdelningen. Jag försöker att det inte ska påverka men det gör det ju naturligtvis, ibland blir det inte riktigt som man tänkt sig…”

(Informant B)

Tidsbrist

Informanterna uppfattade att tidsbrist var något som hindrade dem från att kunna lägga upp en planering för hur handledningsperioden skulle se ut. Oförutsedda saker som inträffar medför att sjuksköterskorna uppfattade sig begränsade som handledare.

”… när man har väldigt ont om tid. När det är stressigt på en avdelning då kan jag känna att: Nu har jag inte varit så pedagogisk som jag kanske skulle vilja /…/ det är tidsbrist eller ja när det rör ihop sig för mycket då blir det negativt tycker jag att vara

handledare. Man kan inte ge det som man känner att man vill ge…”

(Informant A)

”Man har inte tillräckligt mycket tid att gå igenom allt direkt när det kommer upp problem. Sen efteråt är det inte alltid lika bra att diskutera problemet…” (Informant C)

Ett par av informanterna tog även upp att handledningen krävde mycket av dem personligen. De uppfattade att deras eget humör och hur de hade det privat påverkade handledningen både positivt och negativt. De sjuksköterskor som exempelvis har barn och därmed har tider att passa efter arbetstid, uppfattade det som en stress att inte räcka till. De kunde inte stanna kvar på avdelningen och ta igen det som hade missats i handledningen under dagen utan var tvungna att ta igen det vid ett annat tillfälle.

”… vissa dagar är det tyngre och andra ja… det beror ju på hur jag har det rent socialt ibland.” (Informant B)

Engagemang

Trots att de flesta av sjuksköterskorna uppfattade det som att de inte alltid räckte till på grund av tidsbristen, ansåg de att handledningen handlade om engagemang. Om sjuksköterskan är engagerad går det att arbeta kring hinder såsom tidsbristen. En sjuksköterska uttryckte sig:

”Det är klart att man påverkar mycket själv, alltså att man är positiv, engagerar sig mycket.” (Informant F)

Engagemang uppfattades av flertalet sjuksköterskor som något som underlättade för handledningen. Men sjuksköterskorna menade att det var inte enbart det egna engagemanget som var av betydelse utan självklart även studentens. Att studenten visar engagemang och är intresserad av att lära är en förutsättning för att

handledningen ska fungera.

”… sen handlar det ju väldigt mycket om hur studenten själv är, vad de visar för intresse. Vill de detta överhuvudtaget eller hur mycket ansvar de är beredda att ta. Sen är det upp till mig om handledare att fånga in det här intresset och få med studenterna i eller så…”

(Informant A)

En sjuksköterska uppfattade att engagemanget visar sig genom att studenten ställer krav på handledningen. Det är sedan upp till sjuksköterskan att fånga studentens intresse och att de tillsammans kan utforma en plan för målen med handledningen.

Valfrihet till handledning

Flertalet av sjuksköterskorna påpekade innebörden av att handledningen ska vara valfri. De ansåg att om det låg ett tvång bakom handledningen så blev

uppfattningen av den inte densamma. Handledningen uppfattades inte som lika rolig och givande om handledaren inte själv hade fått välja om hon ville vara handledare eller inte.

På avdelningen där studien utfördes uppfattade sjuksköterskorna att de själva fick bestämma om de vill ha en student eller inte. De uppskattade att de alltid fick frågan om de ville eller inte.

Säger man ifrån att: Jag vill inte nu, så behöver vi inte.”

(Informant E)

Trots att de alltid blev tillfrågade var det ett par av sjuksköterskorna som kände sig stressade kring handledning. De upplevde att även om det var valfritt så fanns där ändå en underton som sa att de kunde inte tacka nej alla gånger.

”De säger aldrig att du ska ha en student, man får alltid frågan om man vill. /…/ Men det är nog svårt att säga att man inte vill, man ska nog ändå komma dit.” (Informant D)

En av sjuksköterskorna hade aldrig känt att hon behövt tacka nej till ett

handledningstillfälle men trodde inte att det skulle medföra problem om hon en dag skulle behöva det. Hon upplevde det som att studentansvarig på avdelningen hade försökt lösa situationen genom att hitta någon annan handledare.

”Jag tycker ju att det är roligt att handleda så att jag har ju oftast inte velat tacka nej någon gång tror jag. Men om jag skulle vilja tacka nej så tror jag nog att man försöker hitta en annan kollega som kan ta den, det kan ju vara något personligt att man inte orkar

DISKUSSION

Nedan följer studiens diskussionsavsnitt. Diskussionen är uppdelad i en

metoddiskussion och en resultatdiskussion för att underlätta för läsaren. De två delarna kommer att diskuteras i tillhörande underrubriker.

METODDISKUSSION

Under denna rubrik diskuterar författarna styrkor och svagheter med sin valda metod. Även urval, datainsamling, dataanalys och etiska aspekter berörs.

Den fenomenografiska ansatsen

När författarna bestämde ämne för uppsatsen ansåg de att fenomenografin var en bra ansats att utgå i från. Syftet var att undersöka hur olika sjuksköterskor uppfattar fenomenet handledning. Larsson (1986) beskriver att fenomenografin handlar om människors sätt att uppfatta sin omvärld, det är alltså uppfattningarna som är det centrala. Grundläggande för fenomenografin är att skilja mellan hur något är och hur något uppfattas vara. Det var precis detta som författarna ville undersöka, alltså sjuksköterskornas uppfattning av handledning.

Under arbetet med uppsatsen stötte författarna på en del problem avseende valet av ansats, framförallt under bearbetningen av det insamlade intervjumaterialet. Enligt den fenomenogafiska ansatsen är det två saker som är viktiga under utformningen av ett kategorisystem. Den första är att allt material ska vara väl förankrat i intervjumaterialet, ingen information som inte finns med i

intervjumaterialet får således användas. Den andra saken som är viktig för kategorisystemet är att kategorierna kvalitativt skiljer sig ifrån varandra. Det vill säga att kategorierna inte får överlappa varandra eller ha glidande övergångar (Larsson 1986). Problemen som författarna stötte på var just detta, att

kategorierna på många sätt överlappade varandra. En sjuksköterska uttryckte sig med en viss vinkling på exempelvis kommunikation medan en annan hade en helt annan infallsvinkel. Dessa problem innebar att en del kategorier som hade kunnat vara aktuella inte blev det då de flöt samman med en annan kategori som

författarna ansåg vara mer aktuell att ha med i resultatet.

Författarna ansåg att fenomenografin var en ansats som var lätt att följa avseende hur insamling och analys av data skulle gå till. Det fanns tydliga steg att följa som underlättade för att få fram det som var viktigt för att kunna svara på

frågeställningarna.

Författarna gjorde en bedömning utifrån syftet med studien på vilken form av data som bäst skulle kunna svara på aktuella frågeställningar. Om författarna hade velat veta hur sjuksköterskan gör när hon handleder, hade observationer varit en bra datainsamlingsmetod. Eftersom författarna inte ville se hur sjuksköterskan handleder utan hur de uppfattar handledning ansåg de att semistrukturerade intervjuer bäst kunde spegla detta.

Urval

Studien utfördes på en kirurgavdelning på UMAS där en stor del av de

verksamma sjuksköterskorna även var handledare. Att studien genomfördes på en klinik var på grund av att författarna inte hade för avsikt att jämföra uppfattningar mellan avdelningar. Under intervjuerna framkom det dock att vissa av

sjuksköterskorna varit verksamma på andra avdelningar och detta ansåg

författarna minska risken för att intervjuerna endast speglade förhållandet på den valda avdelningen.

Antalet informanter begränsades av författarna tillsammans med avdelningschefen till sex stycken informanter. Detta ansåg författarna vara ett lämpligt antal i

förhållande till studiens omfattning och begränsade tid, samt för valet av analysmetod. Ett större antal informanter hade möjligtvis kunnat ge ett mer trovärdigt resultat, då detta kanske resulterat i fler uppfattningar om fenomenet och fler beskrivningskategorier. Fler uppfattningar om fenomenet och

beskrivningskategorier skulle kunna ge en mer trovärdig överförbarhet till andra situationer och kontexter. Eftersom studien genomfördes på en avdelning finns det en möjlighet att författarna hade uppnått mättnad i materialet om fler informanter intervjuats. Detta eftersom att författarna redan vid sex informanter upplevde en del återkommande uppfattningar och teman i informanternas svar.

Författarna kan se både styrkor och svagheter med att ha använt sig av ett bekvämlighetsurval till sin studie. Positivt var ett bekvämlighetsurval då studien hade en mycket begränsad tidsram för insamling av intervjumaterial. Eftersom författarna inte kände sjuksköterskorna på avdelningen, deras erfarenhet av handledning, ålder, hur länge de varit verksamma och så vidare, hade det varit extra tidskrävande att genomföra urvalet. Författarna ansåg att det inte fanns utrymme för att genomföra urvalet på egen hand. Avdelningschefen på

avdelningen där studien genomfördes ansågs därför som en utmärkt tillgång och ett bekvämlighetsurval utfördes med avdelningschefens hjälp. Avdelningschefen lämnade i sin tur över ansvaret till en sektionschef på grund av tidsbrist, som tidigare nämnts och det blev sektionschefen som valde ut informanterna. Svagheterna med ett bekvämlighetsurval i studiens fall skulle kunna vara att sektionschefen arbetade så pass nära informanterna. Det skulle kunna ha haft en påverkan på urvalet om sektionschefen låtit personliga åsikter och tycke spela in när urvalet gjordes. Att informanterna valdes ut av sektionschefen och inte frivilligt fick anmäla sig till studien, skulle kunna ha påverkat hur de kände inför sitt deltagande. Om sjuksköterskorna kände sig tvingade att delta, kan detta ha varit missvisande för studien. En annan nackdel kunde varit att författarna själva inte ansvarade för urvalet och på så sätt inte fått de variationer i urval som

eftersträvades.

Variationer i ålder och arbetslivserfarenhet var 27-55 år respektive 3-21 år. Författarna anser detta som en bra variation där det breda spannet anses ha gett en pålitlig bild av hur uppfattningarna speglar verkligheten. Däremot varierade inte erfarenheten av handledning av sjuksköterskestudenter lika mycket och spannet var 2-6 år. Författarna eftersträvade inte variationer av detta i urvalet men i efterhand anser författarna att det möjligtvis hade varit lämplig att göra detta för att få en större variation av erfarenhet.

Datainsamling

Datainsamlingen utfördes på den vårdavdelning där sjuksköterskorna arbetade. Författarna ansåg att det kunde vara en fördel för informanterna att vara i en för dem välkänd miljö då de var trygga med omgivningen. Författarna upptäckte dock att en del av sjuksköterskorna som blev intervjuade hade svårt att släppa arbetet som pågick ute på avdelningen. Därav kom rummets placering på avdelningen att spela roll. Intervjuerna utfördes i sammanlagt fyra olika rum som var placerade på olika ställen på avdelningen. De intervjuer som utfördes i rum som låg centralt på avdelningen blev ofta störda av ljud utifrån avdelningen och i vissa fall även avbrott i form av personal som behövde hämta material eller dylikt i där intervjun ägde rum. Detta medförde att det blev svårt för informanten att koppla bort sitt arbete och sina kolleger under intervjusituationen och kan ha påverkat svaren genom att informanten exempelvis känt sig hämmad. Trots detta ansåg författarna att avdelningen var öppen för att personalen skulle uttrycka sina egna åsikter och därmed anses inte att platsen för intervjun har påverkat resultatet nämnvärt. Att intervjuerna utfördes på sjuksköterskornas egen arbetsplats kan också ha medfört att det var fler sjuksköterskor som kunde delta då de slapp ta sig någon annanstans för att medverka.

Enligt Larsson (1986) är intervjuer den vanligaste datainsamlingsmetoden då man gör fenomenografiska studier, framförallt för att syftet är att ta reda på hur någon föreställer sig fenomen i sin omvärld.

Inför intervjuerna utformade författarna en intervjuguide som skulle vara en riktlinje för hur intervjuerna skulle utföras. Då författarna inte genomfört intervjuer tidigare var intervjuguiden ett bra stöd i intervjusituationerna. Författarna upplevde att det var lättare att lyssna uppmärksamt på informanten med intervjuguiden som stöd.

Det som författarna uppfattade som svårast under intervjuerna var att inte ställa ledande frågor. Att författarna själva är sjuksköterskestuderande som blir

handledda under sin verksamhetsförlagda utbildning kan tänkas ha påverkat vad författarna förväntade sig för svar av informanten. Därför var det en utmaning att inte leda informanten i den riktning som författarna kanske trodde utan istället ge informanten tid att svara på frågor och fundera över sina svar. Att hålla pauser mellan frågorna för att informanten skulle ges detta utrymme upplevde författarna inte som något svårt. Att författarna är sjuksköterskestudenter kan också ha hämmat sjuksköterskorna i sina svar.

Författarna utförde två provintervjuer på kurskamrater vilket de båda upplevde som mycket positivt då det förberedde för de riktiga intervjuerna. Under dessa provintervjuer testades intervjuguiden för att författarna skulle försäkra sig om att frågorna gav material som skulle svara på frågeställningarna. Förutom de två provintervjuerna utfördes en pilotintervju med en sjuksköterska på avdelningen. Även under denna intervju testades intervjuguiden vilket av författarna upplevdes som en säkerhet inför kommande intervjuer. Då pilotintervjun avslutats och transkriberats bedömde författarna att denna kunde räknas in i dataanalysen. För varje intervju som utfördes kände författarna sig säkrare och kunde formulera bättre följdfrågor som svarade på det som studien syftade till att undersöka.

Under intervjuerna deltog båda författarna vilket av sjuksköterskorna skulle kunna uppfattas som att de hamnade i underläge. Innan varje intervju förklarade

för att de bäst skulle kunna återge hennes svar. Endast en av sjuksköterskorna uttryckte att hon var nervös inför intervjun men påpekade själv att de var för att hon inte tyckte om att spelas in på band.

Fördelen med att båda författarna var med under alla intervjuerna var att de kunde utföras på liknande sätt allihop vilket medförde att studiens trovärdighet ökade. Att båda författarna var delaktiga vid intervjuerna innebar också att en jämförelse av författarnas tolkningar kunde göras för att se om de uppfattat svaren på samma sätt.

Författarna upplevde den öppningsfråga som startade varje intervju som en bra utgångspunkt för att sjuksköterskorna skulle ta upp det som de ansåg vara viktigt. Ett problem med en sådan öppen inledningsfråga var dock att ett par informanter blev ställda och hade svårt för att prata fritt. Dessa informanter behövde oftast fler följdfrågor innan de kände sig bekväma i intervjusituationen.

Dataanalys

I analysen av datamaterialet valde författarna att använda sig av Sjöström och Dahlgrens (2002) sju steg. Analysmetoden upplevdes som enkel och användbar för studiens material och de sju stegen följdes därför noggrant. Att författarna följt en metod i analysen av datamaterialet, kan säkerställa att inget material glömdes bort eller utelämnades för bearbetning och analys. En styrka för studiens resultat är att författarna till att börja med i analysen, var för sig bearbetade materialet. Båda författarna granskade samtliga transkriptioner upprepade gånger och var väl insatta i samtligt material, vilket bidrog till att det inte blev en ensidig tolkning av materialet. Att författarna dessutom individuellt markerade de uttalanden som var mest signifikanta, gjorde indelningar och grupperingar, för att sedan jämföra dessa med varandra, var ytterligare ett sätt för att förhindra feltolkningar.

Författarna upplevde en del svårigheter när materialet skulle delas in i kategorier. Även om författarna var enade om vilka kategorier som var mest lämpade för att återge informanternas uppfattningar, var svårigheten att avgränsa de olika

kategorierna från varandra. Kategorierna uppfattades ligga nära varandra och det var lätt att innehållet i en kategori flöt in i en annan kategori. Det var viktigt för författarna att försöka förhindra detta, då det i fenomenografisk analys är viktigt att det finns en tydlig avgränsning av kategorierna (Uljens 1989). Författarna anser att de på ett korrekt sätt lyckats göra detta så bra som möjligt, trots att det finns en del avgränsningar som går mycket nära varandra. Nackdelen med att kategorierna näst intill överlappar varandra, blir positiv då kategorierna ska

jämföras med varandra. Det finns en nära sammankoppling mellan alla kategorier. Analysmetoden som använts anser författarna har hjälpt till att säkerställa

beskrivningskategoriernas relation till informanternas uttryckta uppfattningar. När validiteten ska avgöras i fenomenografiska studier, kontrolleras hur noggrant och giltigt kategorierna representerar de uppfattningar som kommit fram i intervjuerna (Uljens 1989). Författarna anser att de lyckats framföra informanternas

uppfattningar i de presenterade kategorierna.

Etiska överväganden

Ett etiskt övervägande som har tagits hänsyn till är att författarna, som utförde studien, är sjuksköterskestudenter. Detta kan medföra att informanterna känner sig hämmade inför att uttrycka sina uppfattningar av handledning.

Ett annat etiskt övervägande är att författarna har valt att använda avdelningschefen som hjälp i urvalsprocessen, vilket kan påverka hur

sjuksköterskorna kände inför sitt deltagande. Om sjuksköterskorna kände sig tvingade att delta, kan detta varit missvisande för studien.

RESULTATDISKUSSION

Resultatdiskussionen är indelad och diskuteras efter de kategorier som utgör studiens resultat. Varje del diskuteras för sig vilket ger läsaren möjlighet att enkelt läsa diskussionen till varje del i resultatet.

I resultatdiskussionen stötte författarna på problem avseende att kategorierna som tidigare nämnt var lika och områden i viss mån överlappade varandra. Trots att detta anses som negativt enligt fenomenografin anser författarna det som en styrka för studien. Trots det ringa antalet informanter kunde författarna hitta en röd tråd genom informanternas olika svar.

Vägledning och stöd

Flertalet av sjuksköterskorna såg på sin handledarroll som att den innebar att vara ett stöd men även att vägleda studenten genom praktiken. Dessa svar framkom genom öppningsfrågan: Vad är handledning för dig? Alla informanterna svarade på frågan utifrån vilken roll de hade som handledare. Ingen av dem gav svar som syftade enbart på handledning i allmänhet.

Anledningen till att författarna valde att använda sig av tidigare nämnda

öppningsfråga, var att sjuksköterskorna skulle få möjligheten till fri reflektion och tanke kring fenomenet handledning. Författarna ansåg att frågan kunde ge en bred grund att basera resten av intervjun på. Det fanns en tanke hos författarna om att frågan skulle ge svar av bredare karaktär och beröra fler aspekter av

handledningen än enbart handledarrollen. Att författarna hade förväntningar på hur sjuksköterskorna skulle besvara frågan medförde att de till en början hade svårt för att inte ställa ledande följdfrågor. Detta kan anses negativt på så sätt att författarna styrde intervjun i en viss riktning. Författarna valde att i stället se det positiva i att förväntningarna uppmärksammats. Då författarna blivit medvetna om vilka förväntningar de hade, kunde de sätta dessa åt sidan och inte låta dem

påverka frågorna.

Handledarrollen

Sjuksköterskorna uppfattade sin roll som ett stöd som vägleder studenten. Samma sätt att uppfatta handledning beskrivs även i tidigare nämnda studie av Öhrling och Hallberg (2000). I studien betonas främst att sjuksköterskans stöd behövs för att underlätta studentens inlärning.

Under intervjuerna uttryckte sjuksköterskorna klart vilken roll de ville ha som handledare. Däremot fick författarna uppfattningen att vissa av sjuksköterskorna hade svårt att inta den rollen. De uttryckte en osäkerhet över om de räckte till. De ville finnas som ett stöd och hjälpa studenten men var även angelägna om att studenten skulle ta eget ansvar för sin inlärning. Författarna upplevde att en del av sjuksköterskorna hade lättare för att anpassa sin roll efter vilken student de hade. Denna balansgång från student till student ansåg sjuksköterskorna underlättas i takt med att de fick mer erfarenhet av handledningen. Samma uppfattning delade författarna efter intervjuer med handledare med olika erfarenhet.