Den goda pedagogen

Lärarutbildningen SÄL-utbildningen

Examensarbete

10 poäng

Den goda pedagogen

A Good Teacher

Carina Persson

Lärarexamen 60 poäng Handledare: Jan Nilsson

Svenska, Svenska2 och engelska

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

1. INLEDNING

1

1.1 Inledning och bakgrund 1 1.2 Min definition av den goda pedagogen 1 1.3 Arbetskollegors perspektiv 1 1.4 Elevperspektiv 2 1.5 Föräldraperspektiv 2 1.6 Rektorsperspektiv 2 1.7 Forskarperspektiv 2 1.8 Läroplansperspektiv 3

2. SYFTE

3

3. FRÅGESTÄLLNINGAR

3

4. METOD

3

5.

LITTERATURGENOMGÅNG 6

6. RESULTAT

12

6.2 Hur ska pedagoger då arbeta för att uppnå ett gott

klassrumsklimat? 13

6.3 Delaktighet 14

6.4 Pojkar/ flickor i klassrummet 15

6.5 Föräldrakontakt 15

6.6 Samtal med eleverna 15

6.7 Observationer 16

6.7.1 Observation i klass 2 a 16 6.7.2 Observation i klass 2 b 19

7.

ANALYS OCH DISKUSSION

22

7.1 Att se 23

7.2 Det sociala arbetet, relationer och trygghet 24 7.3 Trygghet och förtroende 24

7.4 Delaktighet 25

7.5 Samarbete 26

7.6 Pojkar och flickor 26

7.7 Att reflektera 26

7.8 Struktur 27

7.9 Analys av elevernas svar 27

8. SAMMANFATTNING

28

REFERENSER

31

1. INLEDNING

1.1 Inledning och bakgrund

Jag har, under mina år som yrkesverksam pedagog, funderat mycket över varför vissa pedagoger alltid lyckas med sina klasser. De lyckas gång på gång att skapa trivsel, ordning och harmoni. Andra pedagoger lyckas inte. I deras klassrum råder det kaos och oordning, bråk och disharmoni. Varför blir det så? Kan det verkligen vara så att uppdelningen av elever blir så snedvriden år efter år att vissa pedagoger alltid får de snälla eleverna och de andra pedagogerna de stökiga? Eller finns det en annan anledning till detta? I så fall vilken, har jag undrat.

Jag var nyfiken på detta och därför valde jag detta som ämne för mitt examensarbete. Jag såg det som en chans att kunna lära mig och ta tillvara de fungerande pedagogernas verktyg och metoder i min vidare yrkesverksamhet.

1.2 Min definition av den goda pedagogen

En god pedagog är för mig en varm människa som ser eleverna. Pedagogen vinner deras

förtroende och har en god relation till dem. En god pedagog behöver inte bekräftelse av att allt lyckas just nu, utan kan inse att den kan komma långt senare i elevernas liv. När de möter gamla elever på stan och de ser att det har gått bra för dem. Den goda pedagogen är en vuxen förebild. Hon har en personlig mognad, vet vad hon vill och varför. Hon vågar förändra och utveckla sin undervisning, alltefter vad som passar eleverna hon just nu har i sin klass. En god pedagog får eleverna att inse att kunskap är viktigt, både den sociala kompetensen och ämneskunskaper. Hon kan acceptera en viss oordning i klassrummet för att detta arbetssätt främjar elevernas kunskaper.

Sedan har jag valt att definiera hur man kan se på pedagoger utifrån olika perspektiv, hela tiden utifrån mina antaganden.

1.3 Arbetskollegers perspektiv

För andra arbetskollegor är kanske en god pedagog någon som vågar utmana traditionella arbetsmetoder, som är med i det som händer i den pedagogiska utvecklingen. Hon är på

kurser och seminarier och hon utvecklar och kan förmedla sina tankar till sina kolleger. Eller kanske den som lyckas få eleverna att veta hut? Där de får lära sig något vettigt och inte hålla på med en massa trams och nymodigheter.

1.4 Elevperspektiv

För elever är den goda pedagogen någon som förstår dem, som bryr sig om och är snäll. Sedan tror jag att uppfattningen vad eleverna anser vara en god pedagog varierar med åldern. När man är liten är det viktigast att hon bryr sig om. Vill man berätta något så ska hon lyssna. Om man är ledsen vill man ha tröst och om man blir retad och någon slår så ska hon hjälpa till. När man är tonårselev så är det viktigt att hon inte ger för mycket läxor och att hon är bra på att lära ut. Sedan att hon går att prata med.

1.5 Föräldraperspektiv

Pedagogen ska vara duktig och ta hand om barnen så att de vill gå till skolan. Man ska känna sig trygg och hon ska berätta om det som är bra och även om det som är mindre bra. Hon ska tycka att det är viktigt att barnen uppför sig ordentligt. Hon ska också tycka om att göra saker, åka på läger och hon ska vara pigg och glad. Hon ska se till att barnen mår bra och inte blir mobbade. För vissa föräldrar är det viktigt att undervisningsmetoderna ger teorikunskaper och för vissa är det att de ska trivas och ha kompisar. Och för de allra flesta ska de både ha det bra och lära sig saker i skolan.

1.6 Rektorsperspektiv

En god pedagog är en person som tar på sig extra uppgifter. Hon ska vara flexibel, glad, positiv, arbetsvillig, hon ska vara populär bland elever och föräldrar. Hon ska vara med i olika ansvarsgrupper och ha nya idéer men inom budgetens ram.

1.7 Forskarperspektiv

En god pedagog är en lärare i förändring som vågar prova nya metoder som analyserar, kommer med något nytt som för forskningen en bit framåt. Det är en människa som vågar utmana det traditionella och som bygger på och vågar gå ett steg längre.

1.8 L

äroplansperspektiv

Den goda pedagogen ser till att eleverna uppfyller målen och som ser till att eleverna har det bra i skolan och uppfostrar dem till demokratiska medborgare.

Jag har i min uppsats genomgående skrivit "hon" om pedagoger, naturligtvis utan några ställningstaganden.

2. SYFTE

Mitt syfte har varit att utifrån litteratur och egen erfarenhet pröva mina frågeställningar, nämligen "vad kännetecknar en god pedagog" och "vilka faktorer påverkar ett gott klimat i klassrummet, med utgångspunkt i pedagogen". Jag ville försöka fånga in vad som kännetecknar en god pedagog och se vilka redskap som behövs. Detta tycker jag är av stor vikt för att i framtiden kunna arbeta i skolan och ge eleverna en betydelsefull och lärorik tid.

3. FRÅGESTÄLLNINGAR

Vad kännetecknar en god pedagog?

Vilka faktorer påverkar ett gott klimat i klassrummet, med utgångspunkt i pedagogen?

4. METOD

Vid undersökningar av detta slag finns det olika metoder att tillgå. Dels finns den kvantitativa metoden och dels den kvalitativa. Den kvantitativa metoden går på bredden i undersökningen och den kvalitativa går på djupet (Repstad1999). Inom den kvantitativa, där man ofta använder sig av enkätundersökningar, kan man få en bred bild av sitt forskningsområde. Man abstraherar, det vill säga, man drar ut några få drag eller egenskaper från den konkreta verkligheten. "I en kvantitativ frågeundersökning är det metodiskt sett oftast en stor synd att ändra på frågeschemat när man redan har frågat hälften av sitt urval. Det innebär att man inte får jämföra data, eftersom svarspersonerna

ställs inför olika stimuli" (Repstad 1999:11). I en enkätundersökning arbetar man mycket med siffror och statistik.

Kvalitativa metoder, som utmärks av bl a intervjuer och observationer, där är det däremot inte särskilt problematiskt att ändra stimuli. Det finns en helt annan flexibilitet inom ramen för denna metod. Vid intervjuer kan man ställa uppföljningsfrågor som ett svar på en given fråga ger. Inom den kvalitativa metoden handlar det om att karaktärisera och man studerar ofta en eller några få miljöer. Dessa studeras då i sin helhet med alla sina konkreta nyanser. Ett centralt ideal i den kvalitativa metoden är att ha ett nära och direkt förhållande till det man studerar och texten är det centrala uttrycket och arbetsmaterialet. Forskaren i den kvalitativa forskningsprocessen skriver "ned sina observationer i form av anteckningar och detta blir just den text som ligger till grund för den fortsatta analysen" (Repstad 1999:9-10).

4.1 Mitt metodval

Jag valde att göra min undersökning med hjälp av kvalitativa metoder, framförallt med hjälp av intervjuer och observationer. Jag ansåg att det var klokast och ganska självklart då jag ville gå på djupet och inte på bredden. Jag ville likaså ha en flexibilitet att kunna utveckla mina frågor. Jag valde att göra djupintervjuer för att kunna fördjupa mig i och kunna få insikt i vad som kännetecknar den goda pedagogen. Intervjuer anses vara lämpliga om man vill söka svar på frågor av mer existentiell karaktär, inställning och upplevd mening. Och detta var något jag verkligen ville få fram på i min undersökning.

Vid observationer får man tillträde till socialt samspel och sociala processer, vilket jag ville ha. Jag ville studera människor "i syfte att se vilka situationer de naturligt möts i och hur de brukar uppföra sig i sådana situationer" (Repstad 1999:23). Jag valde att göra passiva, öppna observationer. I dessa observationer ville jag inrikta mig på att observera pedagogerna men även titta på de faktorer som påverkar ett gott klimat i klassrummet, med utgångspunkt i pedagogerna. Att välja både intervjuer, informella samtal och observationer ansåg jag vara lämpligast. Jag ville ju se om det pedagogerna pratade om i intervjuerna och i samtalen verkställdes i klassrummet.

De informella samtalen anser jag också vara viktiga. Situationer som uppkommer under observationer som fordrar en förklaring, till exempel pedagogens förhållningssätt till ett visst barn. Jag ansåg att det kändes mest riktigt att ha informella samtal med eleverna. Det blir naturligare då; en intervju med yngre elever kan ibland uppfattas som uppstyltade.

Repstad (1999) citerar samhällsforskare Michael Argyris (1978) som skriver att ” Kvalitativa studier stödjer en mer generös människosyn än den kvantitativa”. Jag instämmer.

4.2 Tillvägagångssätt

Jag ringde till rektorn på en skola i utkanten av Malmö. Han har varit rektor på min nuvarande skola. Genom honom fick jag möjlighet att komma ut på en liten skola som ingår i hans rektorsområde. Jag pratade med bitr. rektorn där och beskrev min tanke med min undersökning för henne. Hon sade att det lät spännande och att det var helt i sin ordning att göra denna undersökning på hennes skola. Jag angav som önskemål till henne att det skulle vara lärare i två parallellklasser. Hon skulle fråga vilka lärare som var intresserade på kommande personalmöte, det spelade henne ingen roll vilka pedagoger det blev, eftersom hon ansåg att alla pedagoger på hennes skola var duktiga. Så det fick bli några som ville vara med i undersökningen

Den bitr. rektorn återkom inom några dagar och gav mig lärarnas namn och telenr. Jag ringde till dem och vid dessa samtal framförde jag mitt syfte med undersökningen. De båda lärarna tyckte att det skulle bli spännande. Vi bestämde plats och datum för observationerna och likaså datum för de båda djupintervjuerna. Vid observationerna presenterade jag mig själv och mitt syfte med att vara i deras klass för eleverna. Jag förklarade likaså att jag bara skulle vara med i klassrummet och inte skulle hjälpa till. Mitt mål var således att utöva passiva, öppna observationer.

Jag observerade två dagar i klass 2 a med lärare Maja (fingerat namn) och jag observerade två dagar i klass 2 b med lärare Lena (fingerat namn). Djupintervjuer gjordes med lärare Maja några dagar efter observationerna och i lärare Lenas fall var det likadant. De informella samtalen gjordes under raster och efter skoldagens slut. De informella intervjuerna med eleverna genomfördes under mina observationstillfällen.

5. LITTERATURGENOMGÅNG

I litteraturgenomgången har jag använt mig av relativt ny litteratur. Jag refererar författarna bok för bok.

IMSEN (1997) skriver i sin bok om studier som har gjorts kring lärarskicklighet i Norge. Resultat visar att en god lärare har intresse för utveckling och innovation, fokuserar på att eleverna ska lära sig, planerar sin undervisning, tänker igenom och reflekterar. Imsen menar att (s. 418):

Forskningen pekar i riktning mot att de goda lärarna har en medveten, strukturerad plan bakom sin undervisning, har förmåga att variera sina metoder, att improvisera när det behövs och att de dessutom visar medmänsklighet och värme. Det finns inget motsatsförhållande mellan "kunskapsläraren" och "omsorgsläraren". Det blir ingen bra undervisning utan att dessa förenas.

Hon anser att de är nödvändiga bitar båda två. Imsen menar också att "att lärarens personlighet, attityder och praktiska yrkesteori är mycket viktiga faktorer i det system som bestämmer hur undervisningen ska bli" (s.102). Hon betonar också vikten av att sociala förhållanden i klassen har stor betydelse för hur arbetet ska utvecklas. Imsen skriver också att de yttre ramarna i viss utsträckning har betydelse. Likaså de omständigheter som läraren verkar under. Men läraren visar hur hon finner lösningar när sådana problem står i vägen.

Forskare i England har dragit slutsatsen, att det är ett mycket sammansatt mönster av samverkande faktorer som avgör hur undervisningen ska bli. Lärarens entusiasm och insats är en av dessa faktorer.( Rutter m fl,1979; Mortimire m fl; 1988). Imsen säger att det är i mötet mellan dessa förutsättningar och lärarens personlighet som hennes kompetens bevisas. Det gäller att finna rätt nivå och inte prata över huvudet på eleverna. Imsen betonar vidare vikten av att förstå varför något fungerar och något annat inte. Hon säger att läraren skapar denna kunskap då hon noggrant går igenom och analyserar sin undervisning. Man ska kunna ställa sig utanför och observera sin egen undervisning. Hur kan jag förändra den? Därefter kan man komma fram till vad som är bra och vad som är mindre bra.Ur en reflektion föds nya tankar. Imsen (1997) citerar Laawrence Stenhouse (engelsk pedagog och läroplansteeoretiker) som formulerade som ideal "den reflekterande läraren" och ett ideal är "en av de viktigaste uppgifterna hos en duktig lärare är att hon eller han förmår ifrågasätta sin egen undervisning, så att den ständigt kan förbättras" (Stenhouse 1975).

NILSSON (1999) tar upp fyra sidor av lärarprofessionaliteten. Han anser att alla dessa fyra aspekter måste finnas med om man ska kunna tala om att en lärare är professionell. För det första ska hon ha god hand med sina elever. Det ska vara ordning och reda i klassrummet, eleverna ska göra sina uppgifter och alla som vill ska få komma till tals. Läraren ska kunna hålla elevernas intresse vid liv. Hon ska ha ett bra metodiskt handlag. Läraren ska också vara duktig i sina ämneskunskaper och hon ska komma väl förberedd till sina lektioner. Hon bör känna till elevernas kunskapsnivå, intressen och förutsättningar. Hon ska också se till att man svarar mot de krav som anges i läroplan, kursplan i de lokala arbetsplanerna. För det andra så måste hon kunna undervisa i sitt ämne för annars är risken att: "undervisningen blir så formellt teoretisk, abstrakt och vetenskaplig att många elever varken förstår vad den handlar om eller vilken relevans den har för dem"(s.12).

Som den tredje aspekten anger Nilsson att hon ska inneha social kompetens (vara tydlig, bestämd och rättvis) Läraren ska se till att mobbing inte förekommer. Hon ska känna sina elever väl, när det gäller saker som mognad, kunskapsnivå, intressen och social situation. Läraren ska vara lyhörd och kunna avläsa och förstå stämningslägen och spänningar inom

elevgruppen eller mellan enskilda elever. Nilsson skriver vidare om vikten av att konflikter av olika slag tas upp och diskuteras offentligt i klassen. För det fjärde ska hon vara en reflekterande praktiker som dokumenterar, reflekterar över och analyserar sin undervisning. "Detta att ständigt vara på väg, att sträva efter att se, förstå och utveckla, är enligt min mening centralt i läraryrket"(s.14). Den professionelle läraren måste också kontinuerligt vara beredd att uppdatera sig inom det didaktiska forskningsfältet. Nilsson betonar också vikten av att samtala och kommunicera i skolan för "Om de kommunikativa inslagen försvinner finns det också risk för att elevernas språkutveckling missgynnas i skolan och att deras språkutveckling äger rum i andra sammanhang" (s.11). Läraren bör också i sin undervisning finna elevernas gemensamma mönster och sedan tänka vilka gemensamma erfarenheter eleverna måste få göra i skolan för att på olika sätt utveckla sina kunskaper och sin förståelse av sig själva, varandra och den värld de befinner sig i.

STIGENDAL (2000) gjorde år 2000 en undersökning i tre utav Malmös skolor. Det gjordes intervjuer med 1308 elever i dessa skolor. Undersökningen handlade bl a om vad eleverna ansåg vara viktigt i skolan och vad de ansåg vara viktigt för att man skulle kunna anses vara en bra lärare. Stigendal anser att (s.91):

Kommunikation och, förtroende, utlärningsförmåga och lärarsamarbete går hand i hand. Lärare som anses vara bra på att lära ut, uppfattas också som bra på att kommunicera, inger stort förtroende och samarbetar väl med sina kollegor. Inte så att det ena ger uttryck för det andra. Är man en bra lärare så visar det sig inte bara ensidigt i t ex utlärningsförmågan. Om läraren samtidigt lyssnar dåligt eller inger ett svagt förtroende så verkar det smitta av sig på intrycket av utlärningsförmågan. Då kan även en högkompetent utlärningsförmåga nedvärderas. Det räcker inte heller att enbart inge förtroende, om än så stort. Det måste till en helhet. Först då uppfattas man som en bra lärare.

Att man kan känna tillit och tro på löften som läraren ger hänger ihop. Om man litar på sin lärare så tror man också på hennes löften. Tilliten till läraren hänger också ihop med

lyssnandet och förståelsen menar Stigendal. Kommunikation och förtroende behövs i alla sociala relationer. Därför behövs det också i relationen mellan lärare och elev, för en lärare kan vara hur bra som helst men det spelar ingen roll om eleverna inte lyssnar. Elever som inte litar på sin lärare kanske inte heller vågar berätta om viktiga saker för läraren. Relationen försämras med åldern, så ju äldre elev desto lägre betyg sätter eleven på kommunikation och förtroende och förmåga att lära ut och samarbete. Stigendal betonar vikten av att hamna i den "goda cirkeln". För en pedagog som inger gott förtroende och är bra på att lyssna, en sådan människa uppfattar eleverna ofta som den goda pedagogen.

MÅHLBERG & SJÖBLOM (2002) betonar vikten av att finna de positiva beteendena och sedan bygga vidare på dem. Som pedagog bör man tänka på när eleven fungerar, inte på vad som brister hos eleven. En god pedagog bör kunna göra detta för annars blir arbetet alltför tungrott. Man måste lära sig att se det goda. Måhlberg & Sjöblom skriver om att bygga lösningar. De illustrerar detta "med att vi lägger framgångssten till framgångssten och använder elevens förmågor, resurser och kompetens som fogmassa och bruk" (s.34). All slags fostran och pedagogik bygger på och underlättas av att man har en positiv relation. Man ska också tänka över sitt förhållningssätt gent-emot eleverna för när man anpassar sitt förhållningssätt och har en samarbetsvänlig attityd så får man lättare eleverna med sig istället för emot.

Pedagogens förhållningssätt ger uttryck för den inställning, den attityd, som en lärare intar. Måhlberg & Sjöblom anser att en professionell lärare kan inta ett sätt att förhålla sig i skolan med eleverna. Sedan behöver hon inte ha samma förhållningssätt privat. Måhlberg & Sjöblom anser vidare att bakom varje handling måste det finnas en positiv avsikt. Lärare som har goda relationer till eleverna kan påverka eleverna mer effektivt än de som har dåliga relationer. De berättar om undersökningar som har påvisats av att elever med positiva relationer till läraren lyckats bättre i läsning och räkning.

NORMELL (2002) anser att en god pedagog bör ha en personlig mognad, en trygg yrkesidentitet och ett intresse för sin uppgift. Personlig mognad är viktig därför att pedagogen är en förebild och ett identifikationsobjekt för de unga. Normell betonar vidare

vikten av att ha ett förtroende mellan elev och pedagog. Hon fortsätter och betonar vikten av att kunna ta emot hjälp. Pedagogen ska vara en människa som bryr sig och hon ska vilja eleverna väl. En god pedagog ska klara av att ha goda relationer, alltså att ha en god kvalité på dem. Kvalitén på relationerna är det absolut viktigaste i skolan anser Normell. Detta behövs för att uppnå läroplansmålen. Vi måste verka åt samma håll. "Man måste ha bra relationer lärare elev för att gemensamt göra ett bra jobb. All mänsklig utveckling är beroende av nära relationer till andra människor" (s.59).

Det är viktigt att vara en trygg vuxen, därför att barn behöver vuxna som är trygga och förutsägbara. Som kan lära dem att känna att svårigheter är överstigliga och att livet är bra att leva. Barn behöver någon att se upp till och lita på. Detta anser Normell och fortsätter med att pedagogens auktoritet måste förtjänas; den vilar inte längre på fin examen eller tjänsteställning. Det kan vara svårigheter i yrket så att en pedagog ska kunna leda de elever som kommer från resursstarka miljöer i deras arbete samtidigt leda de elever som kommer från miljöer med brist på resurser. En god pedagog ska kunna lyssna. Idag tar den sociala biten en enormt stor plats i våra skolar. Idag är det grundkärnan i vårt arbete. Hur ska man hinna undervisa, hur stor plats ska den sociala biten få ta? undrar hon. Normell förklarar ett professionellt förhållningssätt (s.58):

Att ständigt vara medveten om vad som krävs för arbetets fullgörande och när så behövs kunna sätta egna behov åsido.

Att vara medveten om egna behov och känslor.

Att vara medveten om att elevernas beroendeställning ställer särskilda krav på etiskt godtagbart handlande.

Att kunna skapa, utveckla och avsluta tillräckligt goda relationer till eleverna så att ett optimalt lärande underlättas.

En god pedagog ska kunna skilja mellan egna problem och andras, desto större möjligheter har hon att göra ett bra jobb, för det måste finnas en gräns mellan det professionella och det privata menar Normell.

NYBERG (2002). Nyberg anser att en lärare ska lära känna sig själv och hur hon reagerar i olika situationer. Hon måste vara trygg, förtrogen med sitt ledarskap och sin person.En bra ledare skapar ett öppet och tillåtande klimat i klassrummet, hon sätter också upp mål och gränser för gruppen. Likaså tar hon tag i de konflikter som uppstår. Nyberg anser att för att vara en god pedagog bör man tänka över sin människosyn, elevsyn, pedagogiska idé och hur man vill skapa ett positivt klimat i sitt klassrum. Han anser att det är viktigt att skapa ett klimat i klassrummet där alla vill och vågar dela sina världar utan att riskera att bli förlöjligade. Eleverna ska få en känsla av att de duger, att deras åsikter, idéer och bidrag är viktiga. Nyberg anser att (s.16):

Goda lärare:

Har både formell yrkesutbildning och faktisk kunskap Vill förmedla denna kunskap

Har visioner, förväntningar och ställer krav Sätter rimliga gränser

Bekräftar eleven genom att berömma förbättringar och det som är gott Visar att man tycker om eleven-med förtjänster och brister

Skapar utrymme för lust, skapande och kreativitet Följer upp, utvärderar och reflekterar över lärandet Vill ha återkoppling, kan ta kritik

En god pedagog ska markera var gränsen går men samtidigt ge utrymme och ansvar åt alla i gruppen Fokus i skolan ska inte vara på läraren utan på det eleverna ska lära sig. Det är viktigt att ha en privat sfär och att ha en professionell utgångspunkt, uppdraget är att vara lärare avslutar Nyberg.

Dessa forskare verkar vara överens om att pedagoger som ska fungera väl ska kunna skapa goda relationer med sina elever, vara trygga och vuxna. De ska kunna lyssna och skapa ett förtroende. De ska inneha social kompetens och samtidigt vara duktiga att undervisa. Forskarna var också överens om att det är viktigt att reflektera över sin undervisning för att kunna utveckla densamma förutom Stigendal som inte belyste det i sin bok.

6. RESULTAT

6.1 Lärarintervjuer

Jag har gjort två djupintervjuer med Maja och Lena och sammanställt resultaten. De fullständiga intervjufrågorna hittar man i bilaga 1. Denna skola är belägen i en villastadsdel i Malmö, med mestadels svenska elever. En viss förändring håller på att ske, det finns numera några invandrare på skolan.

Maja har varit verksam som lärare i 5 år Hon är förskollärare i botten och gick sedan grundskollärarutbildningen. Hon har arbetat på skolan i 5 år. Hon trivs jättebra med sitt jobb och tycker om att arbeta med de lite äldre barnen. Hon tycker att hon kan arbeta mer pedagogiskt i skolan än hon kunde göra i förskolan.

Lena har grundskollärarutbildning. Hon har arbetat som lärare i 2 år. På denna skola har hon arbetat en termin. Hon trivs också jättebra med sitt arbete. Båda lärarna arbetar med åk 2 elever.

På frågan om vad de anser att de viktigaste egenskaperna för en god pedagog bör vara, svarade Maja: "att det var att tycka om att arbeta med människor. Man bör ha en människosyn där man ser hela människan och inte bara tittar på ämnena". Hon anser att det är viktigt att se hela barnet och hela gruppen och möta barnen där de är. Hon finner det också viktigt att ha en klar ledarroll. "En lärare ska vara tydlig och veta var ens egna gränser går och kunna förmedla detta till eleverna. Som lärare måste man ta sitt vuxenansvar. Man måste tycka att det är roligt att arbeta med barn och kunna förmedla glädje till eleverna. Vidare ska man se till att barnen blir trygga i gruppen" sade Maja.

Lena har uppfattningen att de viktigaste egenskaperna för en god pedagog är att man verkligen funderar ut varför man gör saker och ting i den pedagogiska verksamheten och då självklart utgå från kursplaner och de kriterier som finns. "Eftersom att det är viktigt att

utvärdera sitt arbete, så måste man ju veta varför man gjort något", säger Lena. "Man måste ha ett svar och kunna svara inför sig själv" säger hon och betonar vidare vikten av att vara trygg som pedagog. "Man måste kunna se hela människan och ha förmågan att kunna se. För det är viktigt att kunna se vad som sker i klassen och vara flexibel att ändra i planeringen för att andra saker behövs istället. Då ser man att barnen har olika förutsättningar och liv och det är en viktig sak i detta arbete", sade Lena. Hon betonar vidare vikten av tydlighet och att man inte ska vara rädd att sätta fasta ramar för man måste få barnen att tro på sig själv och de måste få känna att de duger. "Som pedagog bör man kunna jobba ihop gruppen och skapa en vi-känsla" säger Lena. Man bör också veta vad man själv har för åsikter och värderingar och vara en tydlig vuxen anser hon. "Vad som också är viktigt är att vara trygg med var man är i livet, alltså ha erfarenhet", säger Lena.

6.2 Hur ska pedagoger då arbeta för att uppnå ett gott klassrumsklimat?

På denna fråga svarade Maja att man kan uppnå ett gott klassrumsklimat genom att arbeta med det sociala och att det fortlöper hela tiden. "Man bör försöka få en positiv spiral på gruppen direkt, starten är ju oerhört viktig", säger Maja. Om man ser att någon mår dåligt bör man plocka ut dem och ge dem extra uppmärksamhet så att de kommer in i gruppen. Pedagoger måste lära eleverna olika strategier för att lösa konflikter. "I det sociala arbetet ingår likaså att lära eleverna att vänta på sin tur och att se till att de tysta barnen får plats" säger Maja. Detta gör man genom att dela i dem i mindre grupper. Om stämningen är god i klassrummet, vilket den ska vara, så vågar alla prata. Maja anser att detta kan uppnås genom kompissamtal och genom att lära barnen att kommunicera på ett bra sätt. "Man måste träna dem i det" sade Maja. I kompissamtal får barnen lära sig att uttrycka hur man mår bland klasskompisar och på skolgården. "För att uppnå en god stämning bland eleverna bör man inte heller sopa problem under mattan. Man bör lyfta dem och hitta lösningar istället", säger Maja.

På denna fråga svarade Lena att det sociala arbetet tar mest plats och ska göra det för har du inte den sociala biten så kvittar det hur duktig du är. "Det är viktigt att ge dem en grund att kunna känna in situationer och människors måenden. Har man den förmågan kan man komma hur långt som helst", säger Lena. Hon säger vidare att det finns ett "bäst före-

datum" där du kan ta åt dig det sociala, uppfostran och anpassning och denna "bäst före-datum" finns inte inom kunskapsbiten. "Man måste också arbeta med att lära eleverna konfliktlösning. Detta gör man genom kompissamtal där man lär sig att prata om ett problem. Man ska lyfta ut det i ljuset, det blir inte så skrämmande då", sade Lena och fortsatte med: "Man ska arbeta med att få alla att prata inför grupp, vissa är tystare, det är Ok, men de får inte gömma sig av fel anledning för alla ska ha samma möjlighet att synas och höras utifrån sina behov". Kunskapsmålen är också viktiga, annars hamnar man utanför samhället, likaså om man har ett dåligt självförtroende eller inte kan de sociala koderna. Lena säger: "att det inte är det som syns på väggarna som är viktigt utan det som känns inne i dig (i magen, huvudet). Det kanske inte syns förrän man år 15-16 år, men då märks resultatet". Hon tycker inte heller att man ska göra något för att en annan lärare ska tycka att man är duktig, utan man ska känna in vad eleverna behöver, jobba ihop gruppen och skapa vi-känsla. "En metod är att prata med låg nivå, ej höja rösten utan istället vara tyst eller prata om något spännande så att de börjar hyssja varandra" sade Lena.

6.3 Delaktighet

På denna fråga svarade Maja att det var viktigt att lyssna på barnen och höra deras vinklingar och viljor. "Men ju yngre barnen är desto mera måste de styras upp", säger hon. Barnen kan ju inte veta vad de vill och bör lära sig, inte heller vilka olika sätt det finns att lära sig det på. Hon säger: "som exempel temaarbete, där kan man ju utgå från deras önskemål". Man måste se till att barnens sätt att tänka kommer fram i klassrumssituationer för vi tänker alla så olika. "Ibland får man slänga ut frågor på måfå för att locka dem att svara och fråga dem hur de tänker. Även vid klassråd kan man träna barnen att bli delaktiga", säger Maja.

Lena tycker också att det är oerhört viktigt att låta barnen vara barnen delaktiga i arbetet. "Pedagogen bör planera men vara lyhörd för elevernas önskemål", säger hon. Hon tycker att man kan träna dem i att kunna var med att bestämma i det de kan vara med att bestämma om och att detta varierar med ålder. En viktig sak anser hon vara att emellanåt låta dem göra "misstag", för att därefter prata om varför det inte lyckades och lära sig av

detta. "Eleverna ska vara med och fatta beslut alltifrån klassrummet till vilket material som ska användas" säger Lena.

6.4 Pojkar/flickor i klassrummet

Maja anser att pojkar ofta tar mest plats och därför bör pedagogen dela in dem i mindre grupper, så att man lär dem att vänta på sin tur. "Istället för att dämpa dem som hörs mycket så försöker man att lyfta upp de tysta istället" sade Maja.

Lena instämmer med att pojkar låter mer än flickorna, de rör sig och syns ofta mer. "Flickorna tar plats på andra sätt för de har helt enkelt olika behov, så man får försöka att lyfta flickorna men inte kväva pojkarna. För pojkarna får inte ta plats i bekostnad av någon annan", säger Lena.

6.5 Föräldrakontakt

Maja tycker att det är viktigt att ha positiva och engagerade föräldrar, då fungerar det ofta bra. För en lärare är det viktigt att ha en god kontakt med föräldrarna .

Lena uppfattning är att det är viktigt med en god föräldrakontakt. De kan komma med önskemål och synpunkter, men kan läraren svara på frågan på varför de jobbar på ett visst sätt, då får föräldrarna köpa arbetssättet. "Kan föräldrarna argumentera på ett bra sätt kan man förändra, men föräldrarna ska inte komma in och berätta hur vi lärare ska arbeta i skolan. Men det är jätteviktigt att ha föräldrarnas förtroende", säger Lena.

6.6 Samtal med eleverna

Jag samtalade, informellt, med nästan alla eleverna i de två andraklasserna. Jag pratade med dem på rasterna och under den tid som läraren hade planering och inte befann sig i klassrummet. Vi samtalade omkring hur de anser att en bra lärare ska vara. Så här anser eleverna att, i prioriterad ordning, en bra lärare ska vara:

• hon ska vara lagom snäll och bry sig om • hon ska tycka om barn

• hon ska säga till på ett bra sätt

• hon ska hjälpa till att reda ut saker vid bråk • hon ska bestämma, men ända vara snäll • hon ska skälla om någon gör något allvarligt • hon ska inte bli så arg

• hon ska kunna saker

• hon ska vara rättvis, hjälpsam och bra • hon ska vara rolig och kunna lyssna

• hon ska trösta och kunna se vad som händer

• hon ska bli lite arg, då någon glömmer att räcka upp

6.7 Observationer

I resultatredovisningen redovisar jag sammanfattningen av observationerna där det viktigaste lyfts fram.

6.7.1 Observation i klass 2 a

Jag gjorde observationer under två dagar i klass A. Denna klass består av 22 st elever, 10 pojkar och 12 flickor. Klassen är homogen, en åk 2, barnen är 8-9 år gamla. I klassen arbetar en klasslärare och en personlig assistent som var sjuk dessa dagar. Under några timmar per dag så finns det en fritidspedagog tillgänglig. Hon arbetar med halvklass ute i en annan lokal på skolan, men bara vissa timmar. På eftermiddagar arbetar hon på fritidshemmet. I klassrummet finns det 4 bord där barnen sitter blandat pojkar och flickor.

Maja välkomnade eleverna genom att ta dem i hand, titta dem i ögonen och säga välkommen. Barnen var uppställda utanför klassrummet i ett pojkled och ett flickled. Dagen inleddes med massage; pojkarna masserade flickorna och sedan bytte man så att det blev tvärtom. Jag presenterade mig och berättade lite om min uppgift. Eleverna var nyfikna. Maja presenterade veckans upplägg på tavlan. Eleverna fick sätta sig i en ring och berätta vad de hade gjort i helgen. Maja såg till att alla barn syntes i ringen genom att be de andra lämna plats. Hon såg också till att alla barn fick berätta. En pojke ville inte sätta sig i

ringen och Maja frågade honom om han hade något argument till varför han inte skulle göra det. Han vägrade och till sist sa klasskompisarna till honom att han skulle sätta sig ner och då gjorde han det. När eleverna berättade vad de hade gjort i helgen så ställde Maja följdfrågor så att deras helgberättelser utvecklades. Maja pratade med barnen med mjuk, lugn ton. Trots att vissa barn suckade då de väntade på sin tur, lät Maja de som pratade berätta färdigt. Maja sade till de barn som försökte prata hela tiden att "nej, du har pratat så mycket redan, så du får vänta". Maja frågade även de barn som inte räckte upp handen.

Maja gav instruktioner att eleverna behövde sin penna och sin språkinlärningsbok och sedan fick barnen gå och sätta sig på sina egna platser. Maja introducerade dagens språklära med att prata om vad de gjorde förra gången de hade det och sedan berättade hon vad dagens språklära skulle handla om. Maja frågade barnen om saker ur boken och både de som räckte upp handen och de som inte gjorde det fick svara. Alla skulle komma på ett svar och Maja väntade tills alla hade gjort det. Sedan jobbade barnen i sina böcker. Dags för rast. Barnen gick ut efter hand som de var färdig. De som hade saker att berätta för Maja gjorde det på väg ut. Hon stannade kvar trots att rasten hade börjat och lyssnade.

Efter rasten delades klassen upp. En grupp stannade inne med Maja i klassrummet och den andra gruppen gick iväg med fritidspedagogen in i ett annat rum. Barnen och Maja läste i sina böcker. Maja läste men tittade upp emellanåt. Hon såg en pojke som inte läste utan hämtade en annan bok. Maja sa inget till pojken. "Hitta ett bra ställe att avsluta på i era böcker och sätt er sedan ner igen" sade Maja. Maja gick fram till pojken som hade hämtat en annan bok och frågade honom varför han gjorde så. Maja hade därefter mattegenomgång. Hon räknade på tavlan, vände sig ofta mot eleverna och frågade om de hade förstått. Hon frågade dem också hur de hade tänkt när de löste talen.. Hon sade: "det finns många sätt, så försök". Ett barn flyttade sin stol och då frågade Maja om hon stod i vägen. En kille ropade svaret rakt ut. Maja lyssnade på honom, trots att en annan flicka räckte upp handen. Maja frågade även de barn som inte räckte upp handen.

Eleverna började arbeta i sina mattehäften, alla arbetade på sin egen nivå. Maja kryssade i och kontrollerade och skrev på papper när de var klara. Eleverna kom och frågade Maja

och hon gav instruktioner individuellt. Hon satte sig hos några barn som räckte upp, "om jag hade varit du så hade jag gjort såhär”, sade hon. Maja observerade eleverna, gick fram till några som inte räckte upp handen men som inte arbetade, och hörde vad det var. Maja lät vissa barn vänta, andra släppte hon in direkt då de räckte upp. Hon pratade med lugn, låg röst hela tiden. Den andra gruppen kom in. Maja gav dem en kluring. Ett barn hade inte plockat undan och Maja sade "lägg nu ner dina saker, vi behöver din hjälp för att lösa kluringen". Lunch. De åt i klassrummet . Två barn var matvärdar och de dukade och presentera sedan maten. Rast. På rasten var det "hela skolan gympar" på skolgården.

Eftermiddagspasset startade. En pojke trillade av stolen. Maja sade att han hade tur som inte slog sig och frågade vad han lärde sig av detta. Pojken svarade med dumt svar. Maja lyfte det i klassrummet och förklarade risken med att gunga på stolen. Pojken fortsatte att svara dumt. Maja sa: "nu räcker det!". Barnen arbetade med Skåne, de fick leta fel i meningar och måla en grip. Avslutning på skoldagen. De pratade om vad de hade lärt sig idag. Maja checkade på listan vem som skulle vara på fritids. Sång.

Dag 2: Barnen stod uppställda på två led, ett flickled och ett pojkled. Läraren och fritidspedagogen tog eleverna i hand och sade välkomna. Eleverna satte sig på sina platser. Musiken sattes på och massage inleddes. Det var alldeles tyst i rummet. Maja frågade barnen vad de tyckte om massagen. Maja skrev dagens arbete på tavlan. Eleverna delades in i en flickgrupp, som följde med fritidspedagogen och en pojkgrupp som stannade med Maja. Pojkgruppen arbetade med sina mattehäften. Två pojkar ville prova på att sitta bredvid varandra. Det fick dom. Eleverna småpratade med låg ton. Maja rättade matteböcker efter hand som eleverna lämnade in dem. Rast.

När rasten var slut fick eleverna titta på en Tom & Jerry-film. Maja var på planering och sedan åts det lunch.

Efter lunchrasten gick barnen in och satte sig i klassrummet och läste. Maja läste också. Maja frågade ett barn som var färdig med sin bok, vad boken handlade om. Ett barn kom in och var ledsen, hon hade blivit härmad på rasten. Maja gick ut och löste det. Genomgång

av gårdagens arbete i språklära och Maja sa: "alla ska komma på en mening och berätta för kompisen bredvid. Sedan ska ni säga dem högt". En pojke sprang ut och in igen, Maja sade inget. En pojke var orolig och Maja tog tag i honom och påminde honom om att han inte skulle göra så. Maja berättade att de skulle sluta om 2 minuter. Eleverna ställde sig bakom sina stolar. Dagens skoldag var slut.

6.7.2 Observation i klass 2 b

Lenas klass består av 21 elever. Klassen består av 12 flickor och 9 pojkar. I klassen arbetar en klasslärare, en fritidspedagog vissa timmar och en pojke från biblioteket som är med ibland. En speciallärare är också med några timmar i veckan. Eleverna sitter vid ett flickbord och ett pojkbord.

Eleverna stod i led utanför klassrummet. Lena hälsade eleverna välkomna genom att ta dem i hand och titta dem i ögonen. De satte sig på sina platser. Lena frågade om de hade något att berätta, de hade de och hon lyssnade på deras berättelser. Jag presenterade mig och berättade om min uppgift i deras klassrum. Lena frågade om de visste varför man har massage i skolan och eleverna fick svara. Lena visade med fingrarna när en elev skulle dämpa sig. Massage pojke-pojke och flicka-flicka. Lena bestämde vem de skulle massera och visade hur. En pojke var sur, Lena gick utanför klassrummet med honom och pratade. De kom tillsammans in efter en stund. Lena hörde att eleverna pratade om olika föreningar, spann vidare på detta och lyfte och pratade om föreningsliv för hela klassen.

Lena berättade att de skulle arbeta med sina arbetsscheman fram till rasten och lite efter. Hon berättade också att de skulle skriva brev och de fick dra en brevkompis. De skulle skriva till någon klasskamrat. Lena uppmärksammade att en flicka lånade ut sin egen sax och berömde henne för detta. Alla elever började arbeta med sina arbetsscheman. Lena kontrollerade då de var klara med ett moment och då fick barnen ett klistermärke. Lena hjälpte eleverna på traven att hitta orden i korsordet som ingick i arbetsschemat. Lena sade att: "jag hjälper er gärna men eftersom ni är så många som behöver hjälp så ska ni fråga kompisarna först. Ta det lugnt var inte förtvivlade att ni inte vet allt, detta med arbetsschema är ju alldeles nytt". Lena gick runt bland eleverna och uppmuntrade dem.

Hon sade: ”prata gärna med den du jobbar med, men prata tyst”. Lena bad dem låta allt ligga och de smög ut på rast efter hand.

Efter rasten fick eleverna en ny "veckans kompis". Lena frågade vad man kunde göra som "veckans kompis". Lena uppmanade eleverna att inte reagera på namnet de fick på lappen och sedan fick eleverna säga vem de trodde att de hade haft som "veckans kompis" förra veckan. Några elever fick gå till biblioteket och Lena sade: "ta en bok som är lagom, men som utmanar dig". Bibliotekarien gick iväg med eleverna. Lena sade till dem att de skulle lyssna på bibliotekarien och att alla vuxna är lika viktiga.

Frukt och lässtund. Eleverna satte sig fritt i klassrummet. En pojke ville berätta något för klassen och det fick han. "Läs till ni kommer till ett bra ställe att avsluta på" sade Lena och berättade sedan hur en bokrecension går till. Hon pratade lugnt och hon uppmanade dem att fråga kompisarna om de inte visste. Eleverna fortsatte att arbeta med sina arbetsscheman. Lena satte sig med högläsningsboken i handen, efter att hon hade bett dem att plocka undan och började läsa i den först när det blivit alldeles tyst i klassrummet.

Lunch i matsalen. Efter lunch delades klassen in i halvklasser. Den ena gruppen stannade kvar med Lena i klassrummet och den andra gruppen gick iväg med fritidspedagogen. Eleverna satte sig i en ring på mattan. En flicka kom in i klassrummet, högljutt. "Men Ulla, vad är detta, varför överhuvudtaget höja rösten", frågade Lena. Lena hade genomgång i matte. Hon sade till eleverna att de skulle börja på en viss sida så att hon såg att de hade fått rätt tänk när de hade haft genomgång. Sedan kunde de gå tillbaka i boken, på den sida de egentligen befann sig på.

Eleverna visade och förklarade för varandra. Lena uppmuntrade dem att hjälpa varandra, men påminde dem om vikten av att inte säga svaren. I matte frågade Lena: "hur tänkte du där, man kan tänka så olika". En elev frågade om hur man gjorde på ett tal, Lena sade till henne att först försöka själv och läsa vad det står. Flickan fann svaret själv och sade: "aha, nu förstod jag". Hela klassen samlades och Lena såg att en pojke var väldigt trött. Hon

visste att han fastade eftersom det var ramadan. Hon berättade om denna fasteperiod och pojken fick också berätta. De fick arbeta lite fritt i slutet av lektionen. Skolslut.

Dag nr 2. Eleverna kom in i klassrummet. Lena var inte i klassrummet. På tavlan stod: "God morgon. Läs i lådboken eller rita Tänk på att ha arbetsro. Lena". Eleverna gick in med sina kapsyler. De flesta barnen satte sig ner och gjorde det som stod på tavlan, utom två pojkar som började spela couronne och en pojke som satte sig på bordet och tittade på. De pratade högt med varandra. En flicka gick dit efter en stund och tittade på. Lena kom in i klassrummet, använde en lugn tillsägelse till dem att ställa undan bums. De gjorde så.

Halvklass. En pojke hade mössan på sig, Lena sade: "snygg mössa du har, den kan du ha på dig på rasten sedan". Pojken tog av mössan. Lena hade mattegenomgång. Eleverna arbetade. Lena gick runt och stannade kvar hos eleverna tills hon såg att de förstod och att de hade fått rätt tänk. Rast. Fruktstund. Lena skrev på tavlan att de skulle lägga matteboken åt sidan, läsa en stund i lådboken och sedan fortsätta i matteboken. Matte och sedan sade Lena: " ta hem boken och gör lite i matteboken hemma". Lena läste högt ur högläsningsboken. Hon påminde eleverna om vikten av att lyssna. De diskuterade tillsammans runt boken. Sedan tog alla upp sin skoldagbok och de fick utvärdera i den. Lena berättade om en händelse från sitt privatliv, hon hade förstört en bok i badet och att hon fick ta ansvar för det sedan. Detta för att markera att man ej ska slarva i sina böcker. Lunch.

Efter lunch behövde en elev hjälp och Lena körde iväg med henne till vårdcentralen. Då blev det kaos i klassrummet. Några barn sprang omkring och några pratade högt. De hade fått veta att de skulle ha klassens timme och några pojkar började att styra och ställa, skrika och bestämma. En lärare från klassrummet bredvid kom in och bad dem att dämpa sig, men efter att hon hade sagt det och gått iväg, så fortsatte kaoset med intensifierad styrka. Eleverna var helt oberörda av min närvaro. När situationen helt höll på att gå överstyr och det verkligen var kaos så var jag tvungen att ingripa. Jag sade väldigt bestämt till dem att: "nu räcker det". Det hjälpte och jag fick styra upp verksamheten tills Lena kom tillbaks.

När Lena kom in blev det lugnt igen. En elev pratade rakt ut i luften. Lena sade: "du har så många smarta lösningar så räck upp handen när du vill prata". Eleverna hade skrivit brev till varandra och nu skulle de svara på breven. Därefter var det dags att bära kapsylerna till "Kapsylracet". Tillsammans med eleverna bestämde Lena, genom röstning, att det behövdes fyra elever för att bära lådan till matsalen. Lena sade: "nu ska vi dra lappar om vilka fyra det blir, då får ni andra inte bli sura, lite besvikna OK, men inte arga". Lapparna öppnades och Lena sade: "vi är glada för er skull".

Fredagsmys med popcorn. Lena såg att en flicka var ledsen och tog fram henne i knäet. Lena sade: "vi ska vara rädda om och snälla mot Eva för att hennes pappa ligger på sjukhus". Eva fick sitta kvar i Lenas knä när hon läste högt. En pojke var orolig och Lena sade till honom att försöka att ta det lugnt. Sedan fick några spela data, några valde att räkna och några valde att läsa. Det blev högljutt. Lena sade: "om alla sätter sig på sina platser så hinner jag läsa i boken".

Eleverna snabbade sig att sätta sig på sina platser igen och Lena läste. Avslutning. Ryggsäckar på och eleverna sjöng en sång. Lena dirigerade röstvolymen med pennan. Sedan kallade hon fram dem på rövarspråket, en och en och tog dem i hand och tackade för idag.

7.

ANALYS OCH DISKUSSION

I min analys återknyter jag till mina frågeställningar, vad kännetecknar en god pedagog och vilka faktorer behövs för att kunna skapa ett bra klassrumsklimat med utgångspunkt i pedagogen. Jag har delat upp analysen utifrån egenskaper eller faktorer som har framkommit ur litteratur, intervjuer och observationer.

7.1 Att se

Både Maja och Lena är mycket samstämmiga angående vad de anser vara de viktigaste egenskaperna för en god pedagog. De tycker båda att det är viktigt att ha förmåga att kunna se hela människan. Detta visade de båda i sitt välkomnande av eleverna, de tittade dem i

ögonen och tog dem i hand. Maja såg till att alla fick plats i ringen då de skulle berätta om helgen. När eleverna räknade, sade både Maja och Lena till dem, att det finns många sätt att räkna på. De uppmuntrade eleverna genom att säga: "om ni tänker efter, så klarar ni det, jag vet att ni kan". Detta ger en styrka och en tro på sin förmåga och man blir en person som vågar tro på sig själv. Detta får jag belägg för av Nyberg (2002) som menar att en god lärare ska göra så att elever får en känsla av att de duger, att deras åsikter, idéer och bidrag är viktiga.

De båda pedagogerna såg vad som hände i klassrummet. Maja tog tag i killen som försökte slingra sig ur ringen då de skulle berätta om helgen och Maja såg flickan som var ledsen och tog upp henne i knäet och berättade för klassen varför hon var ledsen. Enligt mitt sätt att se på saken, om man som elev blir sedd av sin lärare, så växer man som person. Nilsson (1999) anser att en lärare ska vara lyhörd och förstå stämningslägen och spänningar inom elevgruppen eller mellan enskilda elever. Jag såg hos Majas och Lenas elever att de tyckte om sina lärare. Jag såg det genom att de vågade att stå och berätta saker inför sin klass och de vågade att vara ledsna. Likaså var eleverna väldigt pigga på att berätta saker för sin lärare.

De båda lärarna bekräftade eleverna genom att uppmärksamma deras "tänk" vid mattegenomgång. De vägledde eleverna genom att lotsa dem fram som Lena gjorde vid korsordsskrivning. Lena observerade även när en flicka lånade ut sin sax och berömde henne för detta. Det är viktigt att se det goda som sker för att kunna skapa goda relationer. Goda relationer bygger på att man ser både det goda och det mindre goda. Normell (2002) anser att kvalitén på relationer är det viktigaste i skolan. En kille i Lenas klass fastade och Lena såg att han var trött. Lena lyfte det i hela klassen och pratade om ramadan. Istället för att man kan känna irritation över en elevs beteende kan man försöka att förstå varför istället.

De båda lärarna säger också att det är viktigt att se att barn har olika förutsättningar, man ska möta dem där de är och man ska stimulera dem utifrån deras behov och förutsättningar. Nilsson (1999) menar att det är viktigt att lära känna eleverna väl och vara insatt i deras

kunskapsnivå, i deras intressen och olika förutsättningar. Maja lät eleverna arbeta på sin nivå i matte-häften och Lena utvecklade föreningstänket med eleverna.

7.2 Det sociala arbetet, relationer och trygghet

Det viktigaste för att kunna uppnå ett gott klassrumsklimat är att arbeta med det sociala, det ansåg både Lena och Maja. Nilsson (1999) anser att läraren ska inneha social kompetens, som en av fyra viktiga aspekter av lärarprofessionaliteten. Lena ansåg dessutom att det finns ett "bäst före-datum" på den sociala träningen. Om man kan "känna in" situationer och har förmåga att se när det är läge så klarar man sig oftast. Det kunskapsmässiga kan man alltid ta igen. Fast Lena betonade också vikten av att uppfylla kunskapsmålen, annars hamnade man lätt utanför samhället. Normell ( 2002) menar att det sociala idag är grundkärnan i vårt arbete, men fortsätter med att ett professionellt förhållningssätt är att kunna skapa, utveckla och avsluta tillräckligt goda relationer till eleverna så att ett optimalt lärande underlättas. Imsen (1997) menar att man inte kan skilja på "omsorgs" eller ”kunskapsläraren”, utan båda behövs. Skolan är en oerhört viktig plats och jag anser, precis som lärarna och författarna att det ena inte får eller kan utesluta det andra. Vi går ju i skolan för att få lära oss saker, men för att kunna lära sig måste man vara trygg.

7.3 Trygghet och förtroende

Det är viktigt att vara en trygg vuxen anser Maja och Lena. Normell (2002) betonar även hon hur viktigt detta är. De båda lärarna skapar trygghet genom sitt lugna sätt att prata och de ger sig tid och lyssnar när barnen ska berätta något. Lena bad pojken att komma fram och berätta något som var viktigt för honom och Maja stannade kvar trots att rasten hade börjat för att barnen behövde berätta. Eleverna får uppleva fysisk beröring vid massage i de båda klasserna. De båda lärarna satte sig hos barnen och frågade dem hur de menade. De lyssnade på elevernas svar och vägledde dem ifall de inte kunde. Stigendal (2000) menar att kommunikation och förtroende hänger ihop, för om pedagogen inger ett gott förtroende och är bra på att lyssna så uppfattas hon som en god pedagog. Maja löste situationen då en flicka kom in och hade blivit härmad och Maja gick ut och pratade med personen som hade gjort det I Lenas klass hade man "veckans kompis", man berättade och viktiggjorde. De

båda lärarna sade också att det var viktigt att lära barnen att lösa konflikter och att lära dem olika strategier. Detta kan man träna genom bl.a. kompissamtal, men detta fick jag inte uppleva på mina observationsdagar men både Lena och Maja berättade att de arbetade med det. Nyberg(2002) anser att en lärare ska ta tag i de konflikter som uppstår.

Maja pratade om vikten av att redan från skolstarten komma in i den positiva spiralen, vilket ju även Stigendal (2000) menar. Man bör lära eleverna att kommunicera och att kunna bete sig bra vid konflikter. Båda lärarna sade: "det måste skapas en "vi-känsla". Normell (2002) menar att det är oerhört viktigt att ha ett förtroende mellan lärare och elev. Vidare anser de båda lärarna att man ska vara en tydlig vuxen och att man ska ta sitt vuxenansvar. Normell (2002) menar att en god pedagog bör ha en personlig mognad och en trygg yrkesidentitet.

7.4 Delaktighet

Båda lärarna tycker att delaktighet är viktigt. Genom att ge förslag försöker de att få in eleverna i diskussionen. Maja säger: "ska vi säga två sidor i matten?" Lena och Maja vägleder eleverna att finna svaren. De säger till eleverna att: "vi behöver just din hjälp". I frågor som "vad lärde vi oss av detta" och genom att ge dem förslag och lyssna in deras idéer och få samtycke så skapar man delaktighet. Eleverna måste få tid att berätta och man måste ge dem respons och kommentarer. Lena diskuterade runt högläsningsboken och eleverna i Lenas klass fick utvärdera i sin skoldagbok. Nyberg (2002) anser att en god pedagog ska markera var gränsen går men samtidigt ge utrymme och ansvar åt alla i gruppen. Temaarbete anser Maja vara en bra sak för att få delaktighet, men hon anser att ju yngre eleverna är desto mer behöver de styras upp. Stigendal (2000) betonar vikten av att tidigt bygga upp ett förtroende och hur viktigt det är att fånga upp eleverna tidigt. För det blir svårare ju äldre de blir påvisar han i sin undersökning.

7.5 Samarbete

De båda lärarna säger ofta till eleverna att de gärna får lov att hjälpa varandra och de ger eleverna chans att pröva på att samarbeta. Både Maja och Lena uppmuntrar sina elever att fråga kompisen bredvid, så att de gemensamt kan lösa uppgifter. Eleverna lär sig på detta

sätt att förklara för varandra och får därigenom en tillit till sin egen förmåga. Jag såg detta hos elever som hjälpte varandra i klassrummen. Måhlberg & Sjöblom (2002) menar att man ska inta en samarbetsvänlig attityd för att lättare få eleverna med sig i stället för emot sig. Som jag uppfattar saken, att om man uppmanar till samarbete istället för till egoism, så går både den sociala utvecklingen och den kunskapsmässiga framåt. Detta tyckte jag mig se i de båda klasserna genom en nyfikenhet när jag kom in, en tiltro till mig vid elevsamtalen och ingen konkurrens mellan eleverna trots att de låg olika till i de gemensamma böckerna.

7.6 Pojkar och flickor

Pojkar och flickor har olika sätt att synas på. Det gäller att lyfta flickorna utan att dämpa pojkarna. "De har olika behov", sade de båda lärarna. I mina observationer kunde jag se att pojkar vid några tillfällen fick svara direkt, medan flickorna fick vänta lite längre, trots att de räckte upp händerna lika länge. Kanske beror det på att det blir lugnast så, och det kanske inte är fel? Men flickorna kan ju förstås få fel signaler. De tycker kanske inte att det är lönt att räcka upp om de får vänta för ofta eller för länge. Det är dock viktigt att tänka på, vare sig det är flickor eller pojkar, att finna varje elevs bästa förmåga och sedan bygga vidare på det menar Måhlberg & Sjöblom (2002). Man ska lägga framgångssten på framgångssten. Så resonerar även lärarna, att det gäller att finna varje elevs förmåga och sedan bygga vidare på den.

7.7 Att reflektera

Nilsson (1999) betonar vikten av att vara en reflekterande praktiker. Han menar att det är nödvändigt att dokumentera, reflektera över och att analysera sin undervisning. Även Imsen (1997) tar i sin bok upp detta faktum och hänvisar till Stenhouse (1975) som formulerade som ideal "den reflekterande läraren". Imsen betonar vikten av att se att något fungerar, för att kunna veta vad som är bra eller mindre bra och kunna förändra. Lena betonade, vilket inte Maja gjorde, hur viktigt det var att veta varför man gör saker och ting i den pedagogiska verksamheten. "Hur ska man annars kunna utvärdera och förändra sin undervisning", sade Lena. I Lenas klass fick även eleverna utvärdera sin vecka.

7.8 Struktur

Maja och Lena är också överens om att man bör ha en tydlighet i sin ledarroll och att man inte ska vara rädd för att ha fasta ramar. Nyberg (2002) menar att man ska vara förtrogen med sin ledarskap och sin person. Struktur skapas i de båda klasserna genom att pedagogerna skriver upp schemat för dagen, vad som ska hända och när. De punktar upp 1 sak, 1 sak och sedan kan du välja. De ger eleverna uppgifter och ser till att de slutförs. Lena gör så med arbetsscheman, där kan eleverna arbeta självständigt och kryssa i punkt för punkt. De båda lärarna pratade lugnt, men bestämt, till eleverna och tillät inga höga volymer i klassrummet alls.

Brist på struktur och den oerhörda faran med den syntes i Lena klass då hon var tvungen att ge sig iväg och det utbröt kaos i klassrummet. Vad händer i grupper då den tydliga ledaren försvinner? I hennes klass tog några elever över ledarrollen, men inte på ett bra sätt, utan med dominans och nedtryckningar. Kanske är det så att tryggheten försvinner då ledaren är borta? Normell (2002) skriver om vikten av att barn behöver vuxna som är trygga. I alla grupper utkristalliseras ledare och i Lenas klass var det pojkar som tog över. Vilar det på deras axlar och varför? Även vid starten på dagen i denna klass när instruktionerna stod på tavlan klarade inte några elever av att göra så. Vad är det som gör att vissa elever kan bete sig bra när pedagogen är närvarande, men inte när hon lämnar rummet? Jag har inget svar på detta, jag tänker på att det kanske är en otrygghet hos barnet.

7.9 Analys av elevernas svar

Eleverna anser att det är viktigt att läraren är snäll, men bestämd. Hon ska trösta och bry sig om och kunna saker. Imsen (1997) betonar att man måste ha båda sidorna, "omsorgsläraren" står inte i kontrast till "kunskapsläraren". Relationerna, menar Normell (2002), är jätteviktiga. "Vi behöver människor som tycker om oss och vill oss väl", fortsätter Normell. De tycker också att det hon ska kunna lära dem att reda ut saker, hjälpa till vid bråk, om man själv ej kan reda ut det och kunna lösa bråk. Detta betonar vikten av att barnen är medvetna om att det är en del av lärarens viktigaste arbete att utöva social

träning. Detta betonar Normell (2000) att eleverna behöver. Hon säger att eleverna behöver handledning i samspel med andra.

Elevernas önskan att lärarna ska vara snälla men bestämda och inte bli så arga tar jag som ett tecken på att de behöver en trygg vuxen. De behöver någon som kan säga till på ett bra sätt och vara rättvis. Så lärarens förhållningssätt är något som eleverna värdesätter.

8. SAMMANFATTNING

Mitt syfte med detta arbete var att ta reda på vad det är som kännetecknar en god pedagog. Jag ville få reda på vilka faktorer som påverkar ett gott klimat i klassrummet, med utgångspunkt i pedagogen. Jag ville utifrån litteratur, observationer och intervjuer pröva mina frågeställningar. Jag finner att jag har fått viktig kunskap att använda vidare i mitt yrkesliv. Jag fann att den litteratur jag läste och de intervjuer och observationer som jag gjorde bekräftade, gång på gång, vad som absolut var viktigast för att vara en god pedagog. Jag har dragit som slutsats att det sociala arbetet står allra högst i kurs om man vill nå ett gott resultat i sitt klassrum. I alla böcker som jag har läst och i de intervjuer och observationer som jag har gjort så bekräftas detta. Men det betyder ju inte att kunskapsbiten är oviktig, men det måste finnas en trygghet och ett tillåtande klimat i klassen om man ska kunna tillgodogöra sig kunskap. Kunskap är också att kunna bete sig, föra sig, känna in lägen och kanske är det som Lena sade, att social träning har ett bäst-före datum. Det man missar som liten är svårt att ta igen.

En god pedagog måste vara en trygg människa som kan lyssna och har ett intresse för sitt yrke och en förmåga att kunna se varje elev som just den person den är. En god pedagog måste också vara intresserad och beredd att bjuda på sig själv. Visserligen kan vissa pedagoger verka ändå, men det bästa är att ha alla dessa egensaker. Om en pedagog har en stor kunskap inom sitt ämne men inte lyckas förmedla det till eleverna är den inte mycket värd.

Denna studie har varit oerhört spännande att göra. Jag hade förmånen att få komma ut på en skola med pedagoger som bjöd på sig själv. Jag blev väl bemött och behandlad bra. Det skulle förstås varit givande att få komma in i andra skolor och få göra samma undersökningar för att kunna jämföra mina resultat. Pedagogerna verkade trivas med sina jobb och eleverna verkade nöjda. Det hade förstås varit intressant att ta in föräldrarna i undersökningen också. Det skulle ha varit spännande att få höra deras uppfattning och vad de anser vara viktiga egenskaper som deras barns lärare borde ha. Då hade man också fått höra om de tyckte att dessa lärare uppfyllde de kraven. Det hade också varit spännande att få se flera pedagoger, just för att få jämföra och att få se om de egenskaper jag har fått fram här fungerar.

Min undersökning baserar sig på en skola. Men dessa elever befinner sig i villakvarter med föräldrar som arbetar och har stabil ekonomi. Men det börjar ske en förändring även här. "Barn kommer åkandes från andra stadsdelar med invandrare och skilsmässorna ökar i de nybyggda villorna", sade lärarna. Observationerna var koncentrerade men det kunde ha varit fler dagar så att jag kunde ha följt pedagogernas arbete ännu djupare. För varje dag är ett nytt äventyr i skolans värld. Det känns som om jag är inne på rätt spår i min yrkesbana och kommer att kämpa hårt för att vara en riktigt god pedagog.

Så jag hoppas på att det från lärarutbildningen kommer ut pedagoger som har förmåga att se, skapa delaktighet, uppmuntra till samarbete och som kan lyssna och kommunicera.. Jag hoppas likaså att det inte avvecklas personal i skolorna. För att orka måste man vara flera personer och kunna hjälpas år. För skolan är en rolig, men ibland tuff värld att arbeta i. Jag skulle vilja att det fanns mer tid för själva klassrumsarbetet i skolorna . Som det är nu läggs det på diverse andra uppgifter, så att själva arbetet med eleverna sätts i skymundan. Men det är hos eleverna som man vill lägga sin kraft. Vi är som pedagoger någon de kommer att minnas och bära med sig i livet, så det gäller att ta tillvara på denna betydelsefulla uppgift och göra den så god som möjligt.

REFERENSER

Imsen; Gunn (1997): Lärarens värld Introduktion till allmän didaktik, Lund: Studentlitteratur.

Måhlberg/Sjöblom (2002): Lösningsinriktad pedagogik, Smedjebacken: Mareld. Nilsson, Jan (1999): Att se och förstå undervisning, Lund: Studentlitteratur. Normell, Margareta (2002): Pedagog i en förändrad tid, Lund: Studentlitteratur. Nyberg, Magnus (2002): Välkommen till verkligheten, Stockholm.

Repstad, Pål (1999): Närhet och distans, Lund: Studentlitteratur.

BILAGA 1

Frågor till lärarna:

1. Berätta lite om dig själv.

2. Hur trivs du med ditt jobb som lärare?

3. Vad anser du vara de viktigaste egenskaperna för en god pedagog?

4. Vad behövs för att skapa ett harmoniskt klassklimat? Vilka metoder?

5. Hur viktigt anser du det var med elevdelaktighet och hur arbetar du för att uppnå detta ?

6. Hur arbetar du med konfliktlösning? Använder du gruppen eller pratar du med eleverna individuellt?

7. Flickor och pojkar, har du någon sådan tanke i ditt arbete?

8. Hur arbetar du med de elever som inte märks?

9. Arbeta i grupp eller individuellt? Hur tar du tillvara elevernas initiativ?

10. Det sociala arbete hur stor plats får det ta?

11. Vad är skolans viktigaste uppgift?