• No results found

Esaias Tegnérs kyrkliga tal del I och II, åren 1813–1823 samt 1824–1830. Utgivna av Barbro Wallgren Hemlin på uppdrag av Tegnérsamfundet. Artos. Skellefteå 2017 och 2019

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2021

Share "Esaias Tegnérs kyrkliga tal del I och II, åren 1813–1823 samt 1824–1830. Utgivna av Barbro Wallgren Hemlin på uppdrag av Tegnérsamfundet. Artos. Skellefteå 2017 och 2019"

Copied!
7
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

Samlaren

Tidskrift för forskning om

svensk och annan nordisk litteratur

Årgång 140 2019

I distribution:

Eddy.se

(2)

Berkeley: Linda Rugg Göteborg: Lisbeth Larsson Köpenhamn: Johnny Kondrup

Lund: Erik Hedling, Eva Hættner Aurelius München: Annegret Heitmann

Oslo: Elisabeth Oxfeldt

Stockholm: Anders Cullhed, Anders Olsson, Boel Westin Tartu: Daniel Sävborg

Uppsala: Torsten Pettersson, Johan Svedjedal Zürich: Klaus Müller-Wille

Åbo: Claes Ahlund

Redaktörer: Jon Viklund (uppsatser) och Sigrid Schottenius Cullhed (recensioner) Biträdande redaktör: Karl Berglund, Niclas Johansson, Camilla Wallin Lämsä Inlagans typografi: Anders Svedin

Utgiven med stöd av Vetenskapsrådet

Bidrag till Samlaren insändes digitalt i ordbehandlingsprogrammet Word till info@svelitt.se. Konsultera skribentinstruktionerna på sällskapets hemsida innan du skickar in. Sista inläm-ningsdatum för uppsatser till nästa årgång av Samlaren är 15 juni 2020 och för recensioner 1 september 2020. Samlaren publiceras även digitalt, varför den som sänder in material till Samlaren därmed anses medge digital publicering. Den digitala utgåvan nås på: http://www. svelitt.se/samlaren/index.html. Sällskapet avser att kontinuerligt tillgängliggöra även äldre årgångar av tidskriften.

Svenska Litteratursällskapet tackar de personer som under det senaste året ställt sig till för-fogande som bedömare av inkomna manuskript.

Svenska Litteratursällskapet PG: 5367–8.

Svenska Litteratursällskapets hemsida kan nås via adressen www.svelitt.se. isbn 978–91–87666–39–1

issn 0348–6133 Printed in Lithuania by Balto print, Vilnius 2019

(3)

Övriga recensioner · 383

kutera uppriktigheten i den plaidoyern – som var ett svar på latin på en av fakulteten uppställd så kallad magisterfråga – men intentionsdjupet i de olika versionerna av cirkulariteten är inte så enty-digt det heller.

Jimmie Svensson ger sig i kast med versifikatio-nen i Frithiofs saga, det vill säga i vad mån rytm och

meter är betydelsebärande och förstärker menings-innehållet i dikterna och även skiftningarna inom samma dikt. Det är ett svårt och tekniskt, men in-tressant ämne, med begreppet ikonicitet som teo-retisk plattform. Att Tegnér ansett att växlingen i metern svarar mot skiftningar i innehållet förefaller klart. Effekten av en rytm är inte alltid densamma, menar Svensson, varken hos Tegnér eller i allmän-het. Men den metriska aspekten av Tegnér är att-raktiv, om inte annat har den mnemoteknisk effekt. Hur mycket hågkomst av dikter, och inte minst av Tegnérs, beror inte på rytmerna?

Den synpunkten har en viss betydelse i Eve-lina Stenbecks bidrag ”Värdeförhandling och po-etiskt återbruk” som ägnas återbruket av Tegnérs

Det Eviga bland poeter från 1940-talet in i nutiden

(Werner Aspenström, Björn Håkansson, Ulf Karl Olov Björn Nilsson och Lars Mikael Raattamaa). Det idealistiska budskapet i Det Eviga, framfört i

välbekanta fraser, bryts hos dem ned till fragment och ställs i motsats till upplevelser av relativism, vardagstrivialitet, militarism och politiskt hyckleri. Exempelvis Nilsson anspelar på Det Eviga i en

iro-nisk lamentation över vardagens trista iterationer: Det eviga livet, Det eviga regnandet, Det eviga gra-tisjobbandet, Det eviga näthatet… Detta poetiska återbruk är värt att notera, men måste man kalla det värdeförhandling? Det är ett evigt förhand-lande i humanistisk forskningsprosa numera, tyd-ligen spritt också till litteraturvetenskapen.

Detta är en välgjord antologi som bekräftar att Tegnér är en diktare värd att läsas, och då har man ändå inte närmare behandlat några av hans allra bästa stycken. Perspektivet är litteraturvetenskap-ligt – det framgår vilken omfattande och viktig forskning som utförts om Tegnér, också under de senaste decennierna. Jag saknar dock produktio-nen på prosa, breven och skoltalen, som inte kom-menteras alls. De hör, stilistiskt och innehållsligt, i hög grad till beskrivningen av Tegnérs oevre, men

är kanske inte förstahandsobjekt för den litteratur-vetenskapliga forskningen.

Bo Lindberg

Esaias Tegnérs kyrkliga tal del I och II, åren 1813– 1823 samt 1824–1830. Utgivna av Barbro Wallgren

Hemlin på uppdrag av Tegnérsamfundet. Artos. Skellefteå 2017 och 2019.

Tegnérsamfundets textkritiska utgivning av Esaias Tegnérs skrifter håller på att avslutas. Detta arbete inleddes med Nils Palmborgs första volym av Teg-nérs brev 1953 och fullbordas nu med utgivningen av Tegnérs kyrkliga tal. Det beräknas så småningom bli fyra band. De två första delarna av Tegnérs kyrk-liga tal föreligger nu i två mycket vackra volymer, som är rikt illustrerade. Det är en sällsynt njutning att få hålla en sådan bok i sin hand. Utformningen skiljer sig markant från samfundets tidigare utgiv-ning till design och upplägg. Kanske kan det tolkas symboliskt som om textkritiken har fått en välför-tjänt högre status i Sverige än den tidigare har haft. Vitterhetssamfundet har gjort ett viktigt arbete med att lägga grunden till en kvalificerad utgivning av svenska klassiker. Förutom textkritiska upplagor av svensk litteratur och stimulerande konferenser har samfundet också presenterat en grundläggande introduktion Textkritisk utgivning. Råd och riktlin-jer (2007), skriven av Paula Henrikson. Textkritiskt

arbete är grunden för all humanistisk forskning, som skulle befinna sig i ett opålitligt och förvirrat utgångsläge om den inte hade säkert etablerade och daterade texter att utgå ifrån. Ett sådant komplicerat textarbete tar tid och måste få ta tid. Arkivkunskap är idag en bristvara, därför att tid är något som i da-gens samhälle inte ger en snabb karriär. Följaktligen är det speciellt glädjande att Barbro Wallgren Hem-lin har vågat ge sig in på detta område och bringat ordning och reda i de kyrkliga talen, som har varit, skulle man nog kunna säga, i ett tillstånd av kaotisk oreda både vad det gäller datering och etablering.

Tegnér (1782–1846) var en av sin tids mest kända författare. Han blev senare kallad nationalskald, och hans dikter har blivit översätta till många olika språk, bland andra tyska, engelska, franska, polska, danska och norska. Frithiofs Saga var hans mest

be-undrade verk. Tegnér liksom andra författare på den tiden kunde inte försörja sig på sin diktning utan var också tvungen att ha ett borgerligt yrke. Han gjorde karriär vid Lunds universitet och blev professor i grekiska 1812. Så småningom utnämn-des han till biskop i Växjö 1824 och som sådan var han också riksdagsman. I centrum för den tidigare forskningen har diktaren Tegnér, inte professorn eller biskopen Tegnér stått.

(4)

talen på uppdrag av Tegnérsamfundet. Utgivaren gjorde i sin avhandling (1997) en retorisk under-sökning av fyrtiofem predikningar, hållna den sjut-tonde söndagen efter trefaldighet 1990. Det är en bra förberedelse till arbetet med utgivningen av Tegnérs kyrkliga tal, eftersom Tegnér visar sig vara en god retoriker.

Totalt omfattar utgivningen åttiotre olika tal från 1813 till 1839. Två volymer med tal från åren 1813 till 1830 är nu tryckta. Det första bandet be-handlar tiden fram till biskopsutnämningen 1824 och det andra de tidiga åren, 1824–1830, i Växjö. De kyrkliga talen består inte bara av predikningar utan också av tal vid visitationer, prästvigningar, kyrko-invigningar och kyrkoherdeinstallationer. Det är första gången som dessa blir publicerade i en pålit-lig textkritisk utgåva, och första gången som flera av dem överhuvudtaget blir tryckta. Wallgren Hemlin har utfört ett veritabelt detektivarbete när hon har hittat okända predikningar och fragment i olika samlingar, även i privata sådana. Av de sjuttiosju fullständiga talen har femtiotre tidigare presenteras i sin helhet och två till en del. Detta innebär att tju-gotvå fullständiga tal trycks för första gången samt två som tidigare bara varit utgivna till vissa delar. De flesta manuskripten finns i Lunds universitets-bibliotek och många av dem är inbundna i Samling Tegnér, Esaias, 4. En stor förtjänst i utgivningen är klarheten och tydligheten. Till detta bidrar i allra högsta grad de mycket användbara förteckning-arna över manuskripten som utgivaren gör. Tex-terna i de två banden har numrerats kronologiskt. De förtecknas i olika tabeller dels efter sin datering, dels efter var de förvaras. Det finns en beskrivning av manuskriptets placering, utseende och sidantal. Detta är ett föredömligt och klargörande arbete, som måste ha varit mycket tidskrävande.

När en forskare öppnar Samling Tegnér 4 och läser innehållsförteckningen, möts denne av ordet ”odaterad”, som upprepas gång efter gång. Efter det att utgivaren hade fått överblick över materialet var det dags för henne att ta itu med dateringen. Även detta är ett arbete av betydande svårighets-grad, inte bara för att mycket av materialet är oda-terat, utan också för att flera predikningar återan-vändes och Tegnér skrev ner ändringarna direkt i det ursprungliga manuskriptet. Utgivaren använ-der sig av flera olika metoanvän-der för att tidsbestämma dokumenten, som papperskvalitén, vattenstämp-lar, författarens handstil, bläck, kyrkliga protokoll och förteckningar, brev och Tegnérs egen datering när den finns. Tillsammans bidrar dessa olika

till-vägagångssätt till en säker eller en tämligen säker datering. Vi får följa Wallgren Hemlins ställnings-taganden och bedömningar in i minsta detalj. Hur utgivaren går till väga när det gäller handstilen blir föredömligt illustrerat genom bilder. Läsaren kan tydligt se på fotografier av olika manuskript hur handstilen har förändrats. Även Tegnérs ibland in-konsekventa stavning och hans olika skrivning av versaler blir belysta genom bilder.

I textetableringen finns det en stor noggrann-het, som det naturligtvis måste finnas i en textkri-tisk utgåva. Några stickprov, som jag har gjort, visar inga felaktigheter. Varianterna anges tydligt. Alla överväganden nedtecknas omsorgsfullt, och läsa-ren får reda på svårigheter i uttydningen av texten, till exempel på grund av papperets inbindning eller textens otydlighet.

Alla textvittnen noteras i en tabell i inledningen i första bandet. Den enda tryckta upplagan under Tegnérs livstid är Tal vid särskilta tillfällen Bd I–III

(1831–42), men inget av talen i Hemlins två första band är representerade där. I Hemlins tabell redo-visas tryckta kyrkliga tal i Tal vid särskilta tillfällen

och postumt utgivna skrifter.

Textetableringen utgår, när så varit möjligt, ifrån Tegnérs egenhändiga manuskript. Det finns i de flesta fall bara ett manuskript och de varianter som redovisas är ändringar i texten. Huvudprin-cipen har varit att återge texten med ändringarna inkluderade. Det har således varit det återanvända talet som etablerats. Ibland har denna huvudprin-cip frångåtts. Det gäller till exempel det första talet, inträdespredikan i Stävie och Lackalänga den sjätte juni 1813. Skälen anges vara att det är Tegnérs första predikan och att det är svårt att etablera den senare varianten. Jag tycker att det här är ett riktigt val av grundtext. För en utgivare är alltid den första och sista textvarianten intressantast. Valet är inte lätt, vilket tydligt illustreras av tal nummer sex, ”Pingst-dagspredikan i Stävie och Lackalänga”. Här följs hu-vudprincipen så att ändringarna inkluderas i den tryckta texten. Den här predikan återanvändes som julpredikan och Tegnérs ändringar gäller många gånger det som specifikt anknyter till pingsten. Ord som ”Christi uppenbarelse och försoning” ersätts av ”Christi födelse”. Ett helt parti som börjar med ”Pingstdagen har kommit med sina liljor och sin grönska. Jorden har vaknat ur sin dvala” har ute-slutits. Den pingstpredikan vi läser i den etable-rade texten är således egentligen en julpredikan, vil-ket är något förvirrande. Det hade varit bättre om ändringarna här istället hade beskrivits som

(5)

avvi-Övriga recensioner · 385

kelser från grundtexten precis som i den första pre-dikan. Dateringen stämmer inte heller på den eta-blerade predikan, eftersom den valda grundtexten tillkom vid ett senare okänt tillfälle. Samtidigt vill jag betona att Hemlins textetablering och beskriv-ning av varianter är så tydlig och noggrann att det är lätt för läsaren att själv komma fram till vad Teg-nér egentligen sade på pingstdagen. Nämnas skall också att talet är tryckt i Esaias Tegnér, Samlade skrifter, femte delen, utgiven av Ewert Wrangel och

Fredrik Böök. Även här blir grundtexten vald så att ändringarna inkluderas, men talet presenteras utan titel och utan datering.

Exemplet visar emellertid på svårigheten att välja mellan en grundtext som är den första versionen eller den sista i den här typen av ändrade och åter-använda manuskript. När titeln anknyter till det ur-sprungliga manuskriptet hade det i många fall va-rit bättre om texten etablerats med utgångspunkt i denna, och varianterna istället kunde visa på hur talet återanvändes av Tegnér.

Inledningen till det första bandet ger en mycket värdefull information om materialet och utgivarens tillvägagångsätt. Det mesta är enligt Vitterhets-samfundets instruktion. Illustrationerna används på ett bra sätt för att understryka resonemangen, men också för att göra innehållet mer levande. Här finns porträtt av viktiga personer och fotografier på de olika kyrkorna, vilket är tacksamt att ta del av för en läsare. När det gäller sättet att presentera de kyrkliga talen, har jag emellertid några invänd-ningar. Det handlar inte om sakfel utan om logiken och uppläggningen. Talet introduceras inte bara med en titel utan kommenteras redan före talet. Ibland görs till och med en retorisk analys innan läsaren kan ta del av själva texten. Sedan upprepas det här sagda i sakkommentaren. Samma fakta kan på det här sättet upprepas tre gånger, nämligen före talet, direkt efter talet och i sakupplysningar till de enskilda raderna. Ett exempel på detta är i det tjugosjunde talet ”Tal vid Johan Wetterlings kyr-koherdeinstallation i Kristine kyrka i Jönköping på pingstdagen den 3 juni 1827”. Inte mindre än tre gånger får läsaren veta att Abraham Leijonhuf-vud och Lars Hierta är närvarande vid installatio-nen. Det är onödigt att upprepa samma sak i ett så pass kort textavsnitt, där inledningen omfattar lite mer än en sida och sakkommentaren sex och en halv sida. Upprepningarna är påfrestande för läsa-ren som inte bör underskattas, och de är dessutom utrymmeskrävande. Det bästa vore att presentera talet med enbart titel och låta kommentaren ensam

vara just kommentar. I kommentaren skiljs beskriv-ningen av handskrifterna från förteckbeskriv-ningen av va-rianter, vilket inte är logiskt, eftersom det försvårar en överblick över materialet.

Utgivaren följer inte alltid dikttitlarnas stavning i Tegnérsamfundets utgivning av dikterna. Det ska vara ”Mjeltsjukan” samt Frithiofs Saga, inte

”Mjält-sjukan” och Frithiofs saga. Det står i inledningen till

andra bandet att dikten ”Oppositions-Talare” publi-cerades. Det gjorde den inte; den spreds i avskrifter. Det var utskottets betänkande som trycktes.

Första bandet avslutas med en litteraturlista, som av allt att döma ska omfatta den litteratur som utgivaren har använt i det första bandet. Anmärk-ningsvärt är att en stor del av den visserligen spar-samma teologiska litteraturen om Tegnér saknas. Hit hör Thure P:son Wärendhs idéhistoriska un-dersökning Tegnér och teologien (1939). Den är

in-tressant därför att den placerar in Tegnérs kyrkliga skrifter i ett teologiskt sammanhang. Här nämns Johann Gottfried Herder, Johann Gottlieb Fichte och Wilhelm Martin Leberecht de Wette som in-spiratörer till Tegnérs predikningar. Det hade varit bra med en separat bibliografi inriktad på Tegnérs kyrkliga tal och arbete. I sin utgivning av Fredrika Bremer, Grannarne, har Carina och Lars Burman

en specifik litteraturlista för just den här romanen. Det är naturligtvis mycket användbart för forska-ren och den vanlige läsaforska-ren. När det gäller Tegnér-utgivningen är det ju så att det material som till exempel Während utgår ifrån är betydligt mindre än det som dagens undersökande teolog har i Hem-lins utgåva. Talen var då inte heller hållbart date-rade. Trots detta hade det varit intressant att ta del av den tidigare teologiska forskningens ståndpunk-ter dels i en litståndpunk-teraturlista, dels genom en redogö-relse över tidigare perspektiv.

Ordförklaringarna presenteras direkt som noter till de etablerade texterna, vilket är ett bra system och underlättar för läsaren att ta till sig innehållet. Ord har förändrat betydelse eller blivit ålderdom-liga sedan talen hölls. Förklaringarna är sakligt väl-gjorda och bygger framför allt på SAOB. Ibland är de något sparsamma, eftersom även ordens böj-ningar kunde ha kommenterats. Några exempel där en förklaring hade varit på sin plats är tal nummer sex, ”Pingstdagspredikan i Stävie och Lackalänga”, som inleds med ”Hvar nu någor är i Christo”, där formen ”någor” kunde utredas. I tal nummer tjugo-åtta står ”Du skall varat”. Vad betyder varat? Vilken verbform rör det sig om? Båda exemplen är tagna från bibliska citat. Wallgren Hemlins främsta syfte

(6)

har varit att läsaren ska förstå texten och i detta har hon oftast lyckats.

Vad krävs av en sakkommentar? Åsikterna om detta är i grunden mycket lika. Wallgren Hemlin skriver om inledningarna före talen att de ska ”sätta talet i sitt sammanhang och ge läsaren den informa-tion som behövs inför läsningen av talet” (Band I, s. 80). Sedan fördjupas informationen i själva sak-kommentaren. En diskussion om vad en sakkom-mentar ska innehålla finns i Marita Mathijsen, ”Die ’sieben Todsünden’ des Kommentars”, som ingår i

Text und Edition. Positionen und Perspektiven

(Ber-lin 2000). Mathijsen skriver att det viktiga i sak-kommentaren är att rekonstruera den historiska situation som fanns vid textens publicering. Sam-tidigt är hon negativ till för mycket kommentarer av ett ålderdomligt språk, eftersom sådana fakta lätt kan hittas i ordböcker. Det är en av dödssynderna. Mot detta kan invändas att för att veta vad som ska slås upp krävs ett kunnande som läsaren inte alltid har. Principen menar Paula Henrikson ska vara att kommentaren inte ska leda bort från den kommen-terade texten, men den ska ge läsaren så mycket in-formation att denne inte själv ska behöva under-söka källan. Citat och allusioner i texten bör en-ligt henne identifieras och kommenteras. Idag gäl-ler detta också de bibliska allusionerna i större ut-sträckning än tidigare. De bibliska kunskaperna är betydligt mindre hos dagens läsare än de var hos Tegnérs åhörare. Henrikson betonar också att om det i den etablerade texten finns hänvisningar till texter av författaren själv eller av någon annan, ska dessa kommenteras.

Sakkommentaren i de två första banden är of-tast mycket omfattande och kunnig. Här finns omfångsrika redogörelser för citat från bibeln och psalmboken samt fakta från olika kyrkliga proto-koll, som utgivaren här letat upp i många arkiv. Brev citeras och vänner till Tegnér som var närvarande vid talets framförande presenteras noggrant och omsorgsfullt. Här ligger ett stort arbete bakom.

Däremot saknas en del kommentarer av ett bild-språk, som var förstått åtminstone av den bildade klassen i Tegnérs samtid, samt kommentarer av al-lusioner på texter som är viktiga för förståelsen av predikans innehåll. Tegnér använder ofta ett lik-artat bildspråk i dikt, brev och de kyrkliga talen. Här ska endast ges ett fåtal exempel. Metaforen ”tidens hittebarn” förekommer bland annat i dik-ten ”Mjeltsjukan” och i talet vid kyrkoinvigningen i Skatelöv den tjugofjärde juni 1825 (tal nummer tjugotre) används uttrycket ”hittebarn utkastade

i tiden”. Metaforen kommenteras genom att det nämns många exempel på var Tegnér använder den. Möjligen kunde här också påpekats att en likar-tad metafor, ”Abkömmling der Ewigkeit”, finns hos Fichte i Die Anweisung zum seligen Leben. Detta

nämns i kommentaren till ”Mjeltsjukan” i Esaias Tegnérs samlade dikter. Fichte är nämligen

intres-sant i detta sammanhang, eftersom tidigare forsk-ning har menat att han inspirerade Tegnér i hans teologiska åsikter vid den här tiden. Metaforen ut-trycker en platonsk tanke, genom att illustrera ett fall till den timliga världen och kanske också en längtan efter att komma tillbaka till ursprunget. En annan viktig metafor, som inte kommenteras, är ljuset. Den använder Tegnér både i talet vid kyr-koinvigningen i Skatelöv 1825 (Band II, s. 124) och i dikter. Det är ett bildspråk som, efter Isaac New-tons upptäckt att det ofärgade ljuset kunde bry-tas av ett prisma i olika färger, blev populärt i den engelska poesin. Det ofärgade ljuset syftade på det gudomliga eller idén och det färgade ljuset på den förgängliga världen. Bildspråket finns i några av Tegnérs dikter, bland andra i ”Till Leopold” (1822) och ”Lögn och Sanning” (troligen december 1828). Även det här uttrycket beskriver en platonsk tanke. Det är mycket sannolikt att Tegnér har haft skalden som förebild när han går in i sin prästroll. Det blir tydligt i hans första predikan i Stävie och Lacka länga på pingstdagen den sjätte juni 1813. Un-gefär samtidigt skrev Tegnér dikterna ”Konstnärn” och ”Prestvigningen” som är inspirerade av Fried-rich Schillers nionde brev i Ueber die ästhetische Erziehung des Menschen. I predikan finns en

allu-sion på Schiller i presentationen av prästens, det vill säga lärarens, uppgift (Band I, s. 186 f.). Pre-cis som konstnären är prästen delaktig av två värl-dar, den förgängliga och den eviga, och ska här på jorden i likhet med konstnären vara oberoende av beröm och ära och istället lyfta människorna till idéernas värld eller Gud. Även i framställningen av prästens inspiration finns likheter med Tegnérs dikter. Talet visar tydligt på närheten mellan reli-gion och dikt när det gäller inspiration och präs-tens eller konstnärens livsuppgift. Beskrivningen av prästens tal och ord, som om det är ”en högre ande” som ”verkar genom honom” har likheter med hur diktarens inspiration beskrivs i ”Prestvigningen”, ”Skaldens Morgonpsalm”, och ”Nattvardsbarnen”. Det är ett sammanhang som tidigare påpekats av Während och sedan fördjupats av Louise Vinge i uppsatsen ”Tegnér och den inspirerande inspiratio-nen”. Denna uppsats saknas tyvärr i litteraturlistan.

(7)

Övriga recensioner · 387

I samma predikan finns också ett inflytande från Fichte liksom i ”Prestvigningen”. Det finns en lik-het mellan Fichtes beskrivning av den inspirerade religiösa upplevelsen i Anweisung zum seligen Le-ben och Tegnérs framställning. Detta har påpekats

av tidigare forskning.

Tegnér intresserade sig också för Herder, vars

Ideen zur Philosophie der Geschichte der Mensch-heit Tegnér läste 1817–1819 enligt Lunds

universi-tetsbiblioteks utlåningskatalog. Han hade även ti-digare tagit intryck av Herder i några dikter, skrivna 1805, till exempel ”Elden”. Tegnér hade enligt Wäh-rend fördjupat sig i Herders fromhetsidéer, up-penbarelsetanke och kristustolkning i sina kyrk-liga tal. Naturens lag är ett begrepp som finns både

hos Fichte och Herder, visserligen med något olika tolkningar. Tegnér nämner den ”naturliga lagen” i sin första predikan i Hemmesjö den tjugofjärde juni 1827. Vad menade han? Detta kunde nämnts och förklarats i kommentaren. Währendt har i sin monografi undersökt det tyska inflytandet. Det handlar om kunskaper som kan ha varit kända av en bildad allmänhet, när talen skrevs, men som idag är bortglömda. I Tegnérsamfundets utgåva av pre-dikningar borde sakkommentaren också ha hänvi-sat till den samtida teologins idéer och den estetiska uppfattningen inom diktkonsten, som har bety-delse för förståelsen av den kommenterade texten. I en annars utmärkt och ambitiös sakkommentar saknas utredningen av intressanta förbindelserna mellan dikt och tal, teologi och estetik som blir tydliga i de kyrkliga talen genom bildspråk och al-lusioner på Tegnérs egna och andra författares tex-ter. Det är naturligtvis mycket svårt, för att inte säga omöjligt, för en ensam utgivare att vara både språkvetare, retoriker, teolog och litteraturvetare samtidigt. Det absolut viktigaste är emellertid att litteraturvetare och teologer nu har fått en pålit-lig textkritisk utgåva som grund för sin forskning. Som avslutning vill jag därför betona det stora värde som Barbro Wallgren Hemlins utgåva av Teg-nérs kyrkliga tal har. Den betyder, som jag visat, otro-ligt mycket för den litteraturvetenskapliga och teo-logiska forskningen om Tegnér. För första gången finns det en textkritiskt avancerad utgåva av talen, som nu också är daterade på ett hållbart sätt. Dess-utom har materialet utökats med tjugotvå nya kyrk-liga tal genom Hemlins förtjänstfulla arkivarbete.

Utgåvan ger möjligheter till en fördjupad för-ståelse av hur Tegnér uppfattar inspirationen och hänryckningen i diktkonsten och i religionen. Vil-ken likhet finns till exempel mellan den estetiska

synen på diktaren och den religiösa uppfattningen av prästen? För Tegnér existerar av allt att döma ett mycket starkt samband mellan predikan och dikt som är tydligt redan i inträdespredikan i Stä-vie och Lackalänga på pingstdagen den sjätte juni 1813. Nu kan forskarna för första gången studera Tegnérs uppfattning om försoning, platonism och inspiration med utgångspunkt i ett säkert etable-rat material. Det här arbetet skapar nya möjligheter för den litteraturvetenskapliga forskningen. Den teologiska forskningen om Tegnér har också fått en helt ny bas att stå på och kan med hjälp av ett större material undersöka vad Hegel, Fichte och de Wette egentligen betytt för Tegnérs kristna be-kännelse. En speciell eloge vill jag ge till utgiva-ren för hennes noggranna beskrivningar av sitt ar-betssätt och för de överblickbara och pedagogiska tabellerna. Mina invändningar gäller framför allt sakkommentaren, där det saknas upplysningar om bildspråk och allusioner till Tegnérs egna och andra författares texter. Litteraturlistan kunde också ha utökats med litteratur om Tegnérs teologiska åsik-ter. Det textkritiska arbetet är emellertid utmärkt. Ibland skulle grundtexten ha kunnat väljas på ett annat sätt, men läsaren kan lätt med ledning av va-riantapparaten rekonstruera den text denne är in-tresserad av. Det här är ett verk, vars bäst-före-da-tum ligger långt fram i tiden.

Snart är alla banden med kyrkliga tal tryckta och Tegnérsamfundets arbete med utgivningen av Teg-nérs skrifter avslutat. Detta innebär inte att samt-liga Tegnérs skrifter finns i textkritiska utgåvor. Tegnérs akademiska avhandlingar samt hans före-läsningar i estetik och grekiska saknas fortfarande. Min förhoppning är att även dessa texter en gång ska kunna ges ut i vetenskapliga editioner. Dess-utom är Esaias Tegnérs brev och de världsliga talen utgivna utan några kommentarer. Dessa arbeten borde naturligtvis också kompletteras.

Christina Svensson

Margaretha Fahlgren & Birgitta Wistrand, Älska eller älskas. Makt och känslor i politiska biografier.

Appell förlag. Stockholm 2018.

Levnadsteckningen och politiken har under år-hundradenas lopp ofta gått hand i hand. Den gkiske filosofen och historikern Plutarchos skrev re-dan på 100-talet e.Kr. biografier över kända gre-kiska och romerska statsmän och härförare i syfte

References

Related documents

Uppsiktsansvaret innebär att Boverket ska skaffa sig överblick över hur kommunerna och länsstyrelserna arbetar med och tar sitt ansvar för planering, tillståndsgivning och tillsyn

På 1980-talet sammanställde planförfattare efter ett antal år eller månader en omfattande planhandling som sedan gick till samråd... En mindre krets deltog i det direkta utarbetandet

I promemorian lämnas förslag till kompletteringar av den tidigare remitte- rade promemorian Förarbevis för vattenskoter (I2020/02471).. I den här promemorian lämnas förslag

Brottsofferjouren Sverige Remissinstans: Diarienummer/Remiss: Datum: Justitiedepartementet Ju2020/04109 2021-02-03 Brottsofferjouren Sverige Hammarby fabriksväg 25, 6 tr

1(1) Remissvar 2021-01-22 Kommunledning Nykvarns kommun Christer Ekenstedt Utredare Telefon 08 555 010 97 christer.ekenstedt.lejon@nykvarn.se Justitiedepartementet

Sten-Åke Nilsson Ordförande Regeringskansliet/ (Näringsdepartementet Landsbygdsavd) 10333 Stockholm

FIHM:s ansvar för tillsyn av smittskydd regleras bland annat i smittskyddslagen (2004:168), miljöbalken, förordningen (2017:799) om försvarsinspektören för hälsa och miljös

Införandet av sanktionsavgifter kommer innebära att Länsstyrelsen får lägga mer resurser än idag för att hantera arbetsuppgiften.. Det är otydligt vilken myndighet ska ha tillsyn