1 ÖREBRO UNIVERSITET
Institutionen för juridik, psykologi och socialt arbete Socionomprogrammet
Examensarbete
Kandidatnivå, 15 högskolepoäng VT21
Författare: Tomorr Morina och Ali Ahmad Haqjo Handledare: Daniel Lindberg
Samverkan mellan socialtjänsten och polismyndigheten i Örebro
kommun - En kvalitativ studie om hinder och möjligheter i arbete med
2 ”SAMVERKAN MELLAN SOCIALTJÄNSTEN OCH POLISMYNDIGHETEN I ÖREBRO KOMMUN – EN KVALITATIV STUDIE OM HINDER OCH MÖJLIGHETER I ARBETE MED KRIMINELLA UNGDOMAR”
ÖREBRO UNIVERSITET
Institutionen för juridik, psykologi och socialt arbete Socionomprogrammet
Examensarbete
Kandidatnivå, 15 högskolepoäng VT21
Sammanfattning
Socialtjänsten och polismyndigheten har riktlinjer och lagstiftningar som redogör för att en samverkan ska ske mellan myndigheterna i ärenden där båda myndigheterna är parter. I tidigare forskning och utvärderingar har samverkansprocessen mellan socialtjänsten och polismyndigheten präglats av skilda mål och riktlinjer samt oförståelser för varandras yrkesroller (BRÅ, 2020; Buchbinder & Eisikovits, 2008). Syftet med denna studie har varit att främst utifrån socialsekreterares perspektiv att undersöka hur samverkansprocessen mellan polismyndigheten och socialtjänsten fungerar i ärenden som rör ungdomar som befinner sig i riskzonen för att utveckla ett kriminellt beteende eller kriminell livsstil. Halvstrukturerade intervjuer hölls med tre socialsekreterare som kunde ställa upp för intervju och på grund av covid-19 pandemin hölls intervjuerna digitalt. Resultaten som intervjuerna gav visade att samverkan mellan polismyndigheten upplevdes ofta fungera bra där personliga egenskaper och gemensamma mål spelade en stor roll. De hinder som förekom under samverkansprocessen var att socialsekreterarna upplevde att de hade ett begränsat handlingsutrymme på grund av sekretesslagen. Andra hinder som förekom under samverkansprocessen var att det fanns en oförståelse för den andra aktörens yrkesroll, olika mål och riktlinjer som verksamheterna följer samt att ungdomarna själva kunde försvåra samverkansprocessen mellan polismyndigheten och socialtjänsten i Örebro kommun.
Nyckelord: Samverkan, samverkan mellan polis och socialtjänst, samverkan mellan
3 "COLLABORATION BETWEEN THE SOCIAL SERVICE AND THE POLICE
AUTHORITY IN ÖREBRO MUNICIPALITY - A QUALITATIVE STUDY ON
OBSTACLES AND OPPORTUNITIES REGARDNING CRIMINAL ADOLENSCENTS"
ÖREBRO UNIVERSITY
School of Law, Psychology and Social Work Social Work
Undergraduate Essay, 15 credits Spring 2021
Abstract
The social services and the police have guidelines and legislation that account for
collaboration between the agencies in cases where both agencies are parties. The collaboration process between the social services and the police authority has been characterized by
different goals and guidelines as well as misunderstandings of each other's professional roles in previous studies and evaluations (BRÅ, 2020; Buchbinder & Eisikovits, 2008). The
purpose of this study was to examine how the collaboration between the police and the social services works in cases involving adolescents who are at risk of developing a criminal
behavior or criminal lifestyle mainly from the perspective of social workers. Semi-structured interviews were held with three social secretaries who were able to participate. The interviews were held digitally due to the covid-19 pandemic. The results of this study indiciates that the cooperation between the police authority was often perceived to work well where personal characteristics and common goals played a major role. The obstacles that occurred during the collaboration were that the social secretaries felt that they had limited room for maneuver due to the Secrecy Act. Other obstacles that occurred during the collaboration were that there was a misunderstanding of the other actor's professional role, different goals and guidelines that each agency has to follow and that the adolescents themselves could complicate the
collaboration between the police authority and the social services in Örebro municipality. Keywords: Collaboration, collaboration between police and social services, collaboration between social services and other parties, collaboration between police and other parties, youth crime
4
Innehåll
1. Inledning... 6
1.1. Syfte och frågeställningar ... 7
2. Bakgrund ... 7
2.1. Socialtjänsten och samverkan ... 7
2.2. Socialtjänstens handlingsutrymme ... 8
2.3. Polismyndighetens arbete och samverkan ... 8
2.4. Reflektion gällande samverkan för båda verksamheterna ... 9
3. Tidigare forskning ... 10
3.1. Samverkan mellan polismyndigheten och socialtjänsten gällande ungdomskriminalitet 10 3.2. Potentiella hinder och möjligheter under samverkansprocessen mellan polismyndigheten och socialtjänsten... 10
3.3. Samverkan mellan socialtjänsten och andra verksamheter ... 11
3.4. Motivation till föreliggande studie ... 13
4. Teoretiska utgångspunkter ... 13 4.1. Samverkan ... 13 4.2. Organisation ... 15 4.3. Handlingsutrymme ... 16 5. Metod ... 16 5.1. Vetenskapsteoretisk utgångspunkt ... 16 5.2. Litteratursöking ... 17 5.3. Urvalsram... 17 5.4. Datainsamlingsmetod ... 18 5.5. Analysmetod ... 18
5.6. Studiens tillförlitlighet och äkthet ... 19
5.7. Etiska överväganden ... 20
6. Resultat och analys ... 21
6.1. Utvecklat samarbete ... 21
6.1.1. God kontakt mellan myndigheterna ... 21
6.1.2. Gemensamt mål ... 22
6.1.3. En förändrad bild av myndigheterna ... 22
6.2. Begränsat handlingsutrymme ... 23
6.2.1. Sekretesslagen ... 23
6.2.2. Utmaningar med målgruppen som samverkas kring ... 24
5
6.3.1. Okunskap ... 25
6.4. Individuella faktorer ... 26
6.4.1. Frustration ... 26
6.4.2. Flexibilitet hos den professionella ... 27
6.5. Organisationskultur ... 28
6.5.1. Normer och riktlinjer ... 28
7. Diskussion och slutsatser ... 30
7.1. Slutsatser ... 30
7.2. Metoddiskussion ... 32
7.3. Slutdiskussion ... 32
6
1. Inledning
I tidigare forskning, socialtjänstlagen och polisens styrdokument poängteras vikten av samverkan i arbetet med ungdomsbrottslighet. Till de fördelar som nämns bidrar samverkan till en helhetssyn och ett brett perspektiv på arbetet inom respektive myndighet och bidrar därför till att missförstånd undviks mellan myndigheterna enligt SOU (2003:99). Andra fördelar som lyfts gällande samverkan är att samverkan krävs för att myndigheter ska kunna nå ett gemensamt mål. Detta ledde till att handläggningstiderna förkortades och att
tillgängliga resurser kunde läggas på annat vilket ledde till att myndigheterna blev mer effektiva.
Samtidigt lyfter tidigare forskning fram en rad försvårande omständigheter och risker med samverkan mellan socialtjänsten och polisen. En av dessa nackdelar är att i de fall som resurserna inte var tillräckliga kunde det leda till att en viss frustration skapades mellan aktörerna (SOU 2003: 99). En annan nackdel med samverkansprocessen mellan
polismyndigheten och socialtjänsten var att socialarbetarna dels kände en oro över att socialtjänsten skulle ”polisifieras” vilket kunde leda till ett minskat förtroende för myndigheten. Socialarbetarna upplevde även att de fick ta ett stort ansvar under
samverkansprocessen samt att de kände press från polisen att lämna ut uppgifter från enskilda individer (a.a.). En till nackdel som presenterades gällande samverkan mellan polisen och socialtjänsten var att sekretesslagen var otydlig då den ansågs vara för bred. Detta gjorde att handläggarna inom socialtjänsten fick för stort utrymme att använda sig av egna tolkningar under samverkan med polismyndigheten (a.a.).
Det är viktigt att bekämpa ungdomsbrottslighet genom brottsförebyggande arbete i form av polispatruller och även genom att polisen ska samverka med socialtjänsten, skola eller andra aktörer (Polisen, 2021). Ungdomskriminalitet är ett omdebatterat fenomen i dagens samhälle och ämnen såsom gängkriminalitet, narkotikabrott, stöld och mord har tagit stort utrymme i vår samhällsdebatt. Enligt brottsförebyggande rådet (2019) är ungdomar den grupp som begår mest brott och är överrepresenterade i statistiken. Undersökning visar att år 2019 har 45% av Sveriges ungdomar uppger att de någon gång har begått kriminella handlingar smått som stort. För ungdomar som redan är kriminella eller riskerar att dras in i kriminalitet bör myndigheter agera snabbt och beslutsamt samt att myndigheter ska samverka med varandra för att bekämpa brottsligheten (Motion, 2020/21:3294). Thornberry et al. (2018) menar på liknande sätt att även gängmedlemmar i riskzonen kunde nås av det community-baserade programmet Functional Family Therapy – Gangs (FFTG). Utgångspunkten i FFTG baseras på samverkan mellan polis och socialtjänst (a.a.). I en utvärdering poängterar brottsförebyggande rådet (2020) att samverkan mellan polismyndigheten och socialtjänsten kan leda till att
ungdomsbrottsligheten minskar. Resultaten av rapporten visade på att samverkansteamet mellan polisen och socialtjänsten ledde till att narkotikaförsäljningen vid tunnelbanorna i Rinkeby minskade kraftigt (a.a.). Trots att samverkan anses som ett bra sätt att bekämpa kriminalitet finns det gynnande och missgynnande faktorer kring samverkan. Det kan ibland uppstå brister under samverkansprocessen hos ena myndigheten eller mellan myndigheter som kan leda till svåra konsekvenser. Kalla fakta reportaget knarkdöden i Vilhelmina tydliggör hur några ungdomar mister sina liv på grund av droganvändandet samtidigt lyfts
7 bristen på samverkan mellan socialtjänsten och polismyndigheten fram som en brist i arbetet (Nordmark, 2020).
I ovanstående stycke tydliggörs vikten av samverkan mellan socialtjänsten och
polismyndigheten för att komma tillrätta med ett brett spektrum av sociala problem. I relation till de fördelar och nackdelar som presenteras i tidigare forskning utgör samverkan mellan socialtjänsten och polismyndigheten problemområdet i den föreliggande studien. I denna studie undersöks samverkan i Örebro kommun ur socialarbetares perspektiv för att på så vis utveckla tidiga- och förebyggande insatser. Tidigare forskning har visat på att en fungerande samverkansprocess kan hjälpa ungdomar som befinner sig i kriminalitet med att ta sig ut ur den livsstilen med hjälp av kombinerade insatser från både polismyndigheten och
socialtjänsten (Patterson & Swan, 2019). Thornberry et. al. (2018) stärker detta genom att framställa att ungdomar som befinner sig i kriminalitet och har flera riskfaktorer ändå kan få hjälp av strukturerade program såsom FFT-G. Offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) har nämnts som ett potentiellt hinder av både SOU (2003: 99) och Brottsförebyggande rådet (2020) då lagstiftningen möjligtvis kan hindra samverkansprocessen mellan polismyndigheten och socialtjänsten från att fungera så effektivt som möjligt. SOU (2003: 99) framställde även att socialarbetarna kunde känna sig pressade av polismyndigheten för att ge ut information om enskilda individer. Utifrån detta blir det viktigt att fånga om liknande fenomen uppstår under samverkansprocessen mellan socialtjänsten och polismyndigheten i Örebro kommun. Vidare blir det viktigt att ta reda på ifall respektive myndigheter kan samverka med varandra på ett sådant sätt som leder till att kriminaliteten bland ungdomar minskar. Förhoppningen är att denna studie ska kunna användas av respektive myndighet för att utveckla samverkan kring den aktuella målgruppen samt att dessa ska få stöd som behövs för att leva ett liv fritt från kriminalitet.
1.1. Syfte och frågeställningar
Syftet med studien är att främst utifrån socialsekreterares perspektiv undersöka hur
samverkansprocessen mellan polismyndigheten och socialtjänsten i Örebro kommun gällande ungdomar som befinner sig i riskzonen för att utveckla en kriminell livsstil eller rekryteras till kriminella gäng fungerar. Frågeställningarna blir därmed:
• Hur samverkar socialtjänsten och polismyndigheten i ärenden som rör ungdomar i riskzonen för att utveckla en kriminell livsstil enligt socialsekreterarna?
• Vilka mål har socialtjänsten och polismyndigheten med samverkan?
• Vilka hinder och möjligheter identifierar socialtjänsten respektive polismyndigheten för att samverka?
2. Bakgrund
2.1. Socialtjänsten och samverkan
1 kap 1 § i socialtjänstlagen (2001:453) [SoL] redogör för socialtjänstens mål vilka är att socialtjänsten ska på ” demokratins och solidaritetens grund” främja för människors
ekonomiska och sociala trygghet. Socialtjänsten ska också enligt 1 kap 1 § SoL även “främja jämlikhet i levnadsvillkor” och förespråka “aktivt deltagande i samhällslivet”. 1 kap 2 § SoL
8 redogör för när åtgärder gäller barn så ska barnets bästa beaktas även när det gäller insatser såsom vård- och behandlingsinsatser. Eftersom denna uppsats kommer att handla om ungdomsbrottslighet blir verksamheten utredning ungdom den verksamhet som blir mest aktuell att redogöra kring. När det gäller barn och unga redogörs socialtjänstens arbete i 5 kap 1 § SoL 1 - 10 st. Socialtjänsten ska främja ”för att barn och unga ska växa upp under trygga och goda förhållanden” samtidigt som att socialtjänsten ska samarbeta med hemmen för att främja en god fysisk och social utveckling hos barn och unga. Socialtjänsten ska ”bedriva uppsökande verksamhet och annat förebyggande arbete för att förhindra att barn och unga far illa”. Socialtjänsten ska också arbeta aktivt för att ”förebygga och motverka missbruk bland barn och unga av alkoholhaltiga drycker, andra berusningsmedel eller
beroendeframkallande medel och dopningsmedel”. Socialtjänsten ska också arbeta för att ”förebygga och motverka missbruk av spel om pengar bland barn och unga”. Socialtjänsten ska ”tillsammans med samhällsorgan, organisationer och andra som berörs, uppmärksamma och verka för att barn och unga inte vistas i miljöer som är skadliga för dem” samtidigt som socialtjänsten ska med ”särskild uppmärksamhet följa utvecklingen hos barn och unga som har visat tecken till en ogynnsam utveckling”. Socialtjänsten ska även i ”nära samarbete med hemmen sörja för att barn och unga som riskerar att utvecklas ogynnsamt får det skydd och stöd som de behöver och, om barnets eller den unges bästa motiverar det, vård och fostran utanför det egna hemmet”.
2.2. Socialtjänstens handlingsutrymme
Som tidigare nämnt kommer den aktuella verksamheten inom socialtjänsten vara utredning ungdom och som andra verksamheter och myndigheter så regleras verksamheten av lagrum och konventioner som i sin tur styr verksamhetens handlingsutrymme. Socialtjänstlagen är det lagrum som verksamheten förhåller sig mest till då 1 kap 1 § SoL beskriver socialtjänstens mål och 5 kap 1 § 1–10 st SoL beskriver hur socialtjänsten ska förhålla sig till ärenden som rör barn och unga. Socialtjänsten styrs också av förvaltningslagen (2017:900) [FL] och FL 1 § redogör att lagrummet ”gäller för handläggning av ärenden hos förvaltningsmyndigheterna och handläggning av förvaltningsärenden hos domstolarna”. Lagen (2018:1197) om Förenta nationernas konvention om barnets rättigheter som också är känt som barnkonventionen har blivit lag i Sverige och därmed styrs socialtjänsten också av denna konvention.
Barnkonventionen redogör för att alla barn är lika värda, att barnets bästa ska vara avgörande, barnets rätt till liv och barnets rätt att få uttrycka sina åsikter samt höras i alla frågor i samspel till barnets ålder och mognad. Socialtjänsten styrs också av lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga [LVU] som handlar om att socialtjänsten ska bereda vård för unga som befinner sig i svåra situationer och lagrummet reglerar även ifall tvångsvård skulle bli aktuellt. Samt behöver socialtjänsten även förhålla sig till föräldrabalken (1949:381) [FB] som reglerar barnets boende, vårdnad och umgänge.
2.3. Polismyndighetens arbete och samverkan
Polisen (2019) redogör för att polismyndigheten ska i samverkan med andra myndigheter bidra med hjälp av sina insatser minska brottsligheten samtidigt som tryggheten ökar i
samhället. Polismyndigheten har satt upp tre övergripande mål som ska nås inför år 2024 och dessa tre är mål är att polismyndigheten ska ha en framgångsrik brottsbekämpning och
9 uppklarning, ha en stark lokal närvaro samt vara en attraktiv arbetsplats och
samverkanspartner (a.a.). Första målet som är att polismyndigheten ska ha en framgångsrik brottsbekämpning och uppklarning innebär att myndigheten ska använda sina resurser till att både ställa gärningspersonen inför rätten samtidigt som att brottsoffret ska få den stöd som denne behöver så effektivt som möjligt. Andra målet som är att polismyndigheten ska ha en stark lokal närvaro innebär att myndigheten ska med hjälp av effektiva metoder, utrustning, lokaler samt dialoger och medborgarlöften ha god lokal insyn samt återupprätta trygghet i utsatta områden. Det tredje målet är att polismyndigheten ska bli en attraktiv arbetsplats och god samarbetspartner genom att bredda ut och utveckla varje arbetares kompetensbas för att kunna bekämpa brottsligheten mer effektivt samtidigt som att polismyndigheten samarbetar med andra aktörer som kan komplettera polisens arbete (a.a.). Polismyndigheten behöver förhålla sig till olika lagrum i sitt arbete och dessa lagrum är bland annat polislagen
(1984:387), polisförordningen (2014:1104), förordningen (2014:1102) med instruktion för polismyndigheten, förvaltningslagen (2017:900) och myndighetsförordningen (2007:515) (Polisen, 2020). Andra lagrum som polismyndigheten behöver förhålla sig till i sitt arbete inkluderar förordningen (2007:603) om intern styrning och kontroll samt förordningen (2014:1105) om utbildning till polisman (a.a.).
I arbetet för att bekämpa ungdomsbrottsligheten framställs det att ett brottsförebyggande arbete är viktigt genom att polisen bland annat patrullerar miljöer där ungdomar samlas och miljöer där många brott begås (Polisen, 2021). Inom det brottsförebyggande arbetet är även samverkan med socialtjänsten, skolor och andra aktörer genom sociala insatsgrupper en viktig aspekt då polismyndigheten även informerar socialtjänsten om de ungdomar som befinner sig i riskzonen för att hamna i en kriminell miljö (a.a.). Detta görs så att socialtjänsten kan
erbjuda aktuella personer och familjemedlemmar den stöd som behövs för att de ska kunna leva ett liv som inte präglas av kriminalitet. En annan aspekt som är viktig för att bekämpa ungdomsbrottsligheten är att de utredningar som finns ska avslutas så snabbt och effektivt som möjligt där tydliga kopplingar ska presenteras mellan brottet och gärningspersonen. Riskfaktorer som presenteras gällande ungdomsbrottsligheten är att ungdomen i fråga befinner sig i en svår familjesituation, att ungdomen har en bristande skolgång eller att ungdomen har kriminella familjemedlemmar. Andra riskfaktorer som presenteras är att ungdomen har uppmärksamhetsstörningar samt att ungdomen lever i ett socialt och ekonomiskt utsatt område (a.a.).
2.4. Reflektion gällande samverkan för båda verksamheterna
Eftersom samverkan lyfts i både lagstiftningen samt riktlinjerna för båda verksamheterna kan det anses att samverkan spelar en stor roll i respektive verksamhets myndighetsutövning. Det kan tolkas att båda verksamheterna ser behovet att samverka med externa aktörer för att nå målet gällande ungdomsbrottslighet och målet är att minska ungdomsbrottsligheten. Detta står i båda verksamheternas riktlinjer och lagstiftning.
10
3. Tidigare forskning
I detta avsnitt presenteras både nationell och internationell forskning kring samverkan. Det har gjorts en rad olika studier kring samverkan dels mellan socialtjänsten och
polismyndigheten, men också mellan socialtjänsten och hälso- och sjukvården samt mellan polismyndigheten och andra aktörer. Anledningen till att några studier kring samverkan mellan socialtjänsten och hälso- och sjukvården samt mellan polismyndigheten och andra aktörer inkluderades var för att få ett bredare perspektiv på hur samverkan sker och kan se ut mellan andra myndigheter förutom studiens fokusområde.
3.1. Samverkan mellan polismyndigheten och socialtjänsten gällande ungdomskriminalitet
Brottsförebyggande rådet (BRÅ, 2020) har gjort en utvärdering av ett samverkansprojekt i Rinkeby som bland annat inkluderade polismyndigheten och trygghetscentralen för att kunna förebygga brottsligheten som präglade området. Utvärderingen av samverkansteamet visade på positiva förändringar i Rinkeby där bland annat narkotikaförsäljningen vid tunnelbanorna minskade kraftigt (a.a.). Utvärderingen pekade däremot på utmaningar som kan prägla samverkansprocessen mellan olika aktörer och aktörerna som nämns var polismyndigheten och socialtjänsten (a.a.). De utmaningar som identifierades var att myndigheter har olika uppdrag och syften som skulle kunna krocka med varandra samt att det finns olika
lagstiftningar som respektive myndighet behöver förhålla sig till (a.a.). Utvärderingen lyfter fram myndigheternas förmåga till anpassning, vikten av en gemensam problembild, att ta hänsyn till varandra samt lyssna på varandra så att en enhetlig förståelse kan skapas kring varandra och problemområdet (a.a.). Thornberry et al. (2018) redogör för att
gängkriminaliteten bland ungdomar mestadels förekom i storstadsområden, men att
gängkriminaliteten bland ungdomar har spridit sig över hela USA under de senaste 25 åren. The National Youth Gang Center har funnit att omkring 30 700 gäng med 850 000
medlemmar som är ungdomar finns runtom i USA (a.a.). Författarna drar slutsatsen att även fast vissa gängmedlemmar kan ha flera och grava riskfaktorer så kan de fortfarande nås med hjälp av välstrukturerade, community-baserade insatser som exempelvis Functional Family Therapy – Gangs (FFT-G) (a.a.).
3.2. Potentiella hinder och möjligheter under samverkansprocessen mellan polismyndigheten och socialtjänsten
I en studie av Buchbinder och Eisikovits (2008) från Israel framkommer det att trycket från både allmänheten och andra professionella har ökat i Israel för att polismyndigheten och socialtjänsten ska samverka med varandra gällande våld mot kvinnor. Syftet med studien var att undersöka hur samverkan upplevs fungera mellan polismyndigheten och socialtjänsten bland poliser och socialsekreterare (a.a.). Resultatet baseras på författarnas 25 intervjuer som gjordes med 13 poliser och 12 socialsekreterare i åldrarna mellan 35 och 52 år (a.a.).
Polisernas akademiska erfarenheter inkluderade grundutbildningar inom sociologi, kriminologi, statsvetenskap med mer medan alla socialsekreterare var färdigutbildade socionomer som hade erfarenheter inom barnomsorg och andra delar inom välfärden (a.a.). Teman som framkom under intervjuerna gällande den upplevda samverkansprocessen mellan
11 polismyndigheten och socialtjänsten var att det förekom utmaningar gällande vem som skulle ta ansvar för vad, gränsbevarande arbete och svaga anknytningar till andra verksamheter (a.a.). Dessutom visade resultatet att samverkansprocessen mellan respektive myndighet skedde på en personlig nivå istället för en institutionell nivå. I en studie av Patterson och Swan (2019) granskades de strategier som har använts under samverkansprocessen mellan polismyndigheter och socialtjänster i syfte till att bekämpa olika typer av sociala problematik. Författarna kom fram till att under samverkansprocessen framkom det att det största sociala problemet bland målgruppen som respektive myndighet samverkade kring var våld i nära relationer och här användes Duluthmodellen för att bekämpa våld i nära relationer (a.a.). Duluthmodellen använder sig av metoder såsom att utreda individens problem och behov, att utbilda allmänheten samt att bestraffa förövarna (a.a.).
I en studie av Grace et al., (2019) från Kanada framkommer att Polismyndigheten i Kanada aktivt har börjat samverka med organisationer som arbetar med barn som far illa på grund av förekomsten av barn som fallit offer för sexbrott. Studiens syfte var att undersöka hur polisen upplevde samverkansprocessen mellan dessa organisationer samt ifall utmaningar eller förbättringar i arbetet med att stödja barn och unga som har fallit offer för sexbrott förekom under samverkansprocessen (a.a.,). Under datainsamlingen gjordes totalt 70 intervjuer på tio polisstationer i över hela Kanada mellan år 2014 och 2016 (a.a.). Resultatet visade på att det förekom utmaningar under samverkansprocessen såsom att det förekom otydligheter gällande riktlinjerna och gränserna respektive organisation hade (a.a.). Trots denna begränsning var majoriteten av de intervjuade poliserna nöjda och talade positivt om samverkansprocessen med de andra organisationerna för att främja unga sexoffers välmående. Poliserna som intervjuades önskade även att fler polisstationer samverkade med andra aktörer gällande barn som fallit offer för sexbrott och att de polisstationer som redan hade etablerat någon form av samverkan skulle få de resurser som behövdes för att kunna fortsätta driva fram
samverkansprocessen på både ett smidigt och effektivt sätt. Grace et al. (2019) identifierade även faktorer som skulle kunna lindra de utmaningarna som förekom under
samverkansprocessen och dessa var att rollen som varje organisation ska ha skulle förtydligas och att samtliga aktörer skulle ha en gemensam bild av dessa roller.
3.3. Samverkan mellan socialtjänsten och andra verksamheter
Allebeck och Falk (2002) har genomfört en undersökning kring hur samverkansprocessen upplevs mellan hälso- och sjukvårdspersonal och socialsekreterare kring klienter som lider av sjukdomen schizofreni. Författarna kom fram i sin studie att det behövs att ta hänsyn till de interpersonella variablerna under eventuella omorganisationen av samverkan mellan
myndigheter för att samverkan ska effektiviseras på bästa sättet (a.a.). Vidare har Hiscock och Pearson (1999) gjort en studie om samverkan. Författarnas studie syftade till att förstå
socialtjänstpersonal och sjukvårdspersonalens perspektiv kring samverkansprocess mellan respektive myndigheter. Hiscock och Pearson (1999) har använts sig av kvalitativa intervjuer där 98 anställda från sjukvården och sociastlänsten hade deltagit. Författarna menade att uppmuntrandet av omfattande samverkansprocess mellan hälso- och sjukvården och
12 socialtjänsten resulterade att både de kulturella och professionella klyftorna utvidgades och försvagades. Studiens resultat visade att samverkansprocess ledde till utmaningar i samspel mellan sjukvårdspersonal och socialtjänstpersonal samt att det förekom missförstånd i vissa fall som kunde förklara varför klyftor mellan myndigheter ökade. Studiens resultat visar även att trots större omfattning kring samverkan fanns det kulturella och professionella klyftor kvar (a.a.).
Enligt Brewster et al. (2019) ökar chanserna till att socialtjänsten och hälso- och sjukvårdens klienter kan få den hjälp som behövs ifall myndigheterna kan komma överens om det
gemensamma målet för sina klienter även fast hjälpen skulle bli kostsam. Detta gör även att de kan använda sina resurser tillsammans för att ge klienten den hjälp som behövs beroende på sitt behov (a.a.). Enligt författarna leder en överenskommelse gällande det gemensamma målet för klienterna till att en bättre samverkansprocess skapas mellan respektive myndighet. Författarna påpekar däremot potentiella utmaningar som kan framkomma under
samverkansprocessen mellan socialtjänsten och hälso- och sjukvården då det kan förekomma tillitsproblem mellan parterna vilket kan leda till att intriger kan skapas mellan respektive myndighet (a.a.). Nicaise et al. (2013) genomförde en studie i utsatta områden i Bryssel och London där de gjorde en social nätverksanalys genom enkäter och intervjuer. Resultaten tyder på att samverkansprocessen i de utsatta områdena i respektive stad var svag av olika faktorer (a.a.). I Bryssel berodde den bristande samverkansprocessen på att respektive myndighet inte kunde komma överens om hur de skulle lägga upp sina insatser till sina klienter. I London var problemet att nätverkssystemet i London mellan respektive myndighet inte var centrerat (a.a.). Cheng och Catallo (2020) framställer olika faktorer som kan påverka samverkansprocessen mellan socialtjänsten och hälso- och sjukvården gällande en integrerad hälso- och sjukvård i sin teoretiska modell. Faktorerna som författarna tar med i sin teoretiska modell inkluderar geografiska förutsättningar, finansieringsmodeller gällande kostnader samt styrningsstrukturer och riktlinjer (a.a.). För att en samverkansprocess ska lyckas ansåg författarna att det krävs att myndigheterna har delade mål, informationsdelning mellan myndigheterna, stabilt ledarskap, teambaserad vård samt att resurser läggs för de insatser som klienten har (a.a.).
I Israel gjordes en studie genom halvstrukturerade intervjuer med socialsekreterare från socialtjänsten och hälso- och sjukvårdspersonal från hälso- och sjukvården år 2003 (Amir & Auslander, 2003). Syftet med studien var att förstå hur samverkansprocessen såg ut mellan myndigheterna och i hur hög omfattning som myndigheterna samverkade med varandra gällande psykisk ohälsa hos sina klienter (a.a.). Under de halvstrukturerade intervjuerna framkommer det att samverkansprocessen mellan socialtjänsten och hälso- och sjukvården brast på grund av tre faktorer. Faktorerna var skillnader mellan professionernas status, otydligheter gällande yrkesrollerna och fördelningen av arbetet mellan respektive myndighet under samverkansprocessen (a.a.). Enligt författarna kunde socialsekreterarnas
professionsstatus anses vara lägre än hälso- och sjukvårdspersonalens status och detta kunde leda till att intriger skapades mellan respektive profession (a.a.). Dock framställer författarna att när det väl fanns en fungerande samverkansprocess mellan socialtjänsten och hälso- och sjukvården var det på grund av att arbetet var upplagt på ett sådant sätt som ledde till att myndigheterna kunde använda sig av sina resurser utan att stå i vägen för varandra (a.a.).
13
3.4. Motivation till föreliggande studie
Utifrån ovanstående tidigare forskning förekommer en del utmaningar under
samverkansprocessen mellan socialtjänsten och polismyndigheten som inkluderar olika uppdrag och lagstiftningar som kunde krocka med varandra (BRÅ, 2020). Andra utmaningar som kunde förekomma under samverkansprocessen mellan socialtjänsten och
polismyndigheten var otydligheter gällande varandras yrkesroller samt ifall myndigheterna hade svaga relationer till varandra (Buchbinder & Eisikovits, 2008). När socialtjänsten samverkade med andra aktörer såsom hälso- och sjukvården förekom liknande utmaningar såsom otydligheter gällande yrkesrollerna, fördelningen av arbetsuppgifter samt
professionella klyftor (Amir & Auslander, 2003; Hiscock & Pearson, 1999). I tidigare forskning framkommer det att när myndigheterna som samverkar med varandra har
gemensamma mål kan de önskvärda resultaten uppnås (Thornberry et al., 2018; Brewster et al., 2019). Utifrån detta finns det ett intresse att undersöka ifall liknande utmaningar
förekommer under samverkansprocessen mellan socialtjänsten och polismyndigheten i Örebro kommun. Samtidigt finns ett lika stort intresse för att undersöka ifall socialtjänsten och
polismyndigheten i Örebro kommun har lyckats utveckla en god samverkansprocess där de har gemensamma mål och förståelse för varandras roller.
4. Teoretiska utgångspunkter
I detta avsnitt behandlas de teoretiska begrepp som används i denna studie. Nedan presenteras begreppen samverkan, organisation och handlingsutrymme som teoretiska utgångspunkter. Dessa teoretiska begrepp har valts dels utifrån att de är relevanta för analysen och att begreppen har koppling till frågeställningar och syftet till studien. Organisationer såsom socialtjänsten och polismyndigheten är enligt lag skyldiga att samverka med varandra och samverkansprocessen påverkas av handlingsutrymmet som aktörerna behöver förhålla sig till. Begreppen samverkan, handlingsutrymme och organisation är begrepp som samspelar med varandra och som påverkar myndigheter såsom polismyndigheten och socialtjänsten.
4.1. Samverkan
Enligt Nationalencyklopedins definition är samverkan “gemensamt handlande för visst syfte” (Nationalencyklopedin, 2021). Nationalencyklopedins definition är med andra ord en mer eller mindre ordagrann förklaring av begreppet samverkan. Danermark (2004) definierar samverkan som ”två eller fler personer interagerar om något i ett specifikt syfte”. Svensson, Johnsson och Laanemets (2008) menar att dynamiken som finns mellan människor finns även bland organisationer, dock har benämningen samverkan en annan innebörd än ordet samspel som ofta används för att beskriva relationer/samspel mellan individer. Danermark (2004) menar att samverkan handlar om olika organisationers intresse kring ett samverkansobjekt, vilka lagar och regler som finns att förhålla sig till samt hur respektive parter ser på
samverkan och samverkansobjektet. Svensson, Johnsson och Laanemets (2008) menar att samverkan är nödvändigt för att uppnå en helhetssyn kring ett ärende och att samverkan ses som något positivt i det västerländska samhället för att uppnå effektivitet. Det finns även ett politiskt intresse för samverkan som arbetsform, genom samverkan kan många problem som uppstår inom välfärden lösas samtidigt som det sker en effektivisering av insatser på ett
14 effektivt sätt där utsatta grupper exempelvis unga arbetslösa kan få ett bättre stöd. En
anledning till att organisationer eftersträvar samverkan är att det leder till utökad legitimitet till organisationer (Svensson, Johnsson & Laanemets (2008).
Samverkan har sina för-och nackdelar men det som är positivt med samverkan är att samverkanspartner lär sig nya kunskaper om varandra (Danermark, 2000). Samverkan ger bättre förutsättning till att resurser används på ett effektivt sätt, det leder även till att informationsflöden blir betydligt snabbare vilket gör att snabba och effektiva beslut fattas kring samverkansobjekt (Danermark & Germundsson, 2007). En annan fördel med samverkan är att individer som är föremål för samverkan inte bollas mellan olika aktörer och en klient kan alltid fångas upp av nätverket som har byggts kring klienten. Genom samverkan kan aktörer lättare utveckla ett gemensamt förhållningssätt vilket leder till att klienter får en enhetligt och konsekvent bemötande av alla inblandade aktörer samt förhindras en klient att spela ut olika aktörer mot varandra. Utöver fördelar som har nämnts kring samverkan finns det också nackdelar som kopplas till begreppet. Danermark (2000) menar att samverkan leder till att en del socialarbetare kan känna känsla av olust, en del blir oroliga om att
samverkansprocessen tar lång tid och att ibland jobbar man mot ett resultat som är okända för oss. Vidare upplevs samverkan negativ eftersom samverkan kan kräva mer tid utan att det sätts in resurser för det merarbetet som genomförs. Enligt Danermark och Germundsson (2007) påverkas samverkan av tre faktorer, dessa faktorer kan både försvåra och främja samverkan. Dessa faktorer är de synsätt finns inom organisationen kring samverkan och samverkansobjekt, de regelverk som verksamheter/organisationer styrs av och hur arbetet hos respektive aktörer är organiserat. Andra faktorer som kan försvåra samverkansprocessen kan exempelvis vara olika synsätt kring samverkansobjekt, interna regler kring hur ett arbete utförs krockar med en annan aktör och ekonomistyrningen hos respektive aktörer (Danermark & Germundsson, 2007). Vidare finns det faktorer som är stödjande till samverkan såsom organisationsstruktur, resurser som alla aktörer har till hands, riktlinjer som visar hur samverkan ska gå till.
I samverkansprocesser besitter samverkanspartner olika mycket kunskap och expertis som ger olika mycket makt. Danermark (2004) tar upp begreppet modellmakt för att förklara
samverkan utifrån ett maktperspektiv. Aktörer som samverkar med varandra är antingen både två medelstarka, det vill säga att båda parter har nödvändiga kunskaper och expertis för att samverka. Eller är ena aktören medelstark och den andra medelsvag, det vill säga att ena aktören har mer kunskap och expertis än den andra. Det kan leda till att den modellstarka får igenom sitt intresse kring samverkan och dess mål mer än den modellsvaga. Vidare kan det vara så att både aktörer som ska samverka med varandra är av modell svaga, det vill säga, har inte den höga expertisen och kunskapen. Danermark (2000) nämner även förutsättningar som ska finnas för att samverkan ska ske på bästa sättet. Dessa förutsättningar är bland annat att samverkan har en tydlig och klar ledning, att det finns tillräckligt med resurser till förfogande, vilka skillnader finns bland de samverkande aktörer, hantera de hinder som stör och hindrar samverkan samt ska det finnas ett klart uttalat mål kring samverkan. Danermark (2004) nämner ambitionsnivåer inom samverkan och menar att det finns fyra ambitionsnivåer. Ambitioner på den lägsta nivån består av samarbete mellan två olika arbetsgrupper som ger
15 råd och tips till varandra för att kunna fortsätta jobba framåt. Den andra ambitionsnivån
handlar om att olika professioner eller yrkesgrupper samordnar insatser på ett strukturerat sätt och alla på sitt sätt förser processen med sina specifika kunskap och verktyg för att uppnå den efterfrågade resultat. Den tredje ambitionsnivån om samverkan sker i ett begränsat område, där fokus ligger på ett område såsom en gruppdeltagare som ska skapa nya arbetsformer inom en eller flera verksamheter. Den sista ambitionsnivån handlar om att verksamheter blir som en enhetlig verksamhet för att uppnå målet med samverkan.
4.2. Organisation
En viktig aspekt i relationen mellan socialsekreterare och polismyndigheten samt mellan socialsekreterare och unga brottslingar är den organisatoriska inramning som socialtjänsten eller polismyndigheten har för sina anställda. Det finns många organisationsteorier som beskriver hur en organisation fungerar (Lindahl, 2019). Under 1900-talets första halva har några teorier utvecklats som är ifrån den rationalistiska skolan och här finns bland annat Taylors (2019) organisationsteori där effektivitet och funktionalitet är i fokus. Vidare hör även Webers teorin kring organisation hemma där och anses att en organisation är summan av dess medlemmars rationella agerande (a.a.). Utifrån Webers organisationsteori uppnås en organisation effektivitet bäst genom tydlig hierarki samt byråkratiska regler.
En annan teori som finns kring organisation är den institutionella teorin och den menar att en organisation inte är endast en produkt av enskilda individers handlande utan det utmärks även utav utom- och inomorganisatoriska krafter som skapar enhetlighet och homogenitet inom organisationen samt utformar medlemmarnas handlingsutrymme. Utifrån den institutionella teorin strävar organisationer efter legitimitet och därför organisationer såsom socialtjänsten präglas av allmänt accepterade normer samt förväntningar som finns i samhället mot organisationen. Utifrån den institutionella teorin ska en organisation ha tre pelare för att det skulle kunna kallas för institution, det vill säga, den regulativa, den normativa och den kulturellt kognitiva (a.a.). Socialtjänsten som en organisation inrymmer alla tre pelarna och därmed ses även som en institution. Den regulativa pelaren handlar om de regler och lagar som styr organisationen och som driver organisationen mot ett visst agerande och arbetsform. Inom socialtjänsten är socialarbetarens handlingsutrymme inramad av lagar såsom
socialtjänstlagen, offentlighet och sekretesslagen samt av andra formella arbetssätt såsom Barns behov i centrum (BBIC). BBIC är ett arbetssätt inom socialtjänsten i arbete med barn och ungdomsvård, i arbetssättet ingår handläggning, genomförande och uppföljning av myndighetsutövning anpassad utifrån regler som gäller inom socialtjänst (Socialstyrelsen, 2019). Den andra är den normativa pelaren, det består av moraliska och normativa
förväntningar som riktas mot en organisation (Lindahl, 2019).BBIC kan anses som ett bra exempel även här eftersom arbetssättet inte bara anses som ett regulativ styrning utan även som en normativ gällande hur en socialsekreterare förhåller sig till ungdomar samt vad som anses vara rätt eller fel förhållningssätt gentemot målgruppen (a.a). Den tredje pelaren är den kulturellt- kognitiva och handlar om det påverkans krafter som finns inom en organisation som Lindahl (2019) menar att de beskrivs som förgivettagna och det igenkända. Kulturellt- kognitiva handlar om de förväntningar som gör att organisationens medlemmar agerar utifrån
16 vad som anses vara kulturellt accepterat inom en organisation, sådana typ av förväntningar finner man varken i skriftliga eller andra formella krav men styr ändå aktörerna (a.a.).
4.3. Handlingsutrymme
Handlingsutrymme ses som en länk mellan de övergripande organisatoriska krafterna, det vill säga, lagar, normer, kulturer och socialsekreterarens arbetssätt och relationer till klienter de kommer i kontakt med (Lindahl, 2019). Som socialsekreterare har man möjligheten att påverka ramverket inom en organisation samt påverkas av de ramverk och organisatoriska förutsättningar. Trots att en socialsekreterare är ålagd att följa organisationens regelverk har de möjlighet att tolka och värdera lagar och regelverk och med utgångspunkt till de gällande förutsättningarna ska agera utifrån sin förmåga (a.a.). Handlingsutrymme formas av det uppdrag som en professionell får utav en organisation men kan också påverkas av andra faktorer (Svensson, Johnsson, & Laanemets, 2008). Andra faktorer som påverkar handlingsutrymmet är rutiner, professionella tolkningar, professionens förväntningar, individuella faktorer, klient och interaktionen mellan klient och den professionella.
Socialarbetarens handlingsutrymme utvidgas eller minskas i samverkanssituationer, huruvida påverkas handlingsutrymme kan bero på om samverkan sker inom den organisationen som den professionella jobbar inom eller det är mellan olika organisationer (Svensson et al., 2008). Ett begrepp som har använts för att beskriva handlingsutrymme hos socialsekreterare och bland liknande yrkesgrupper är begreppet gräsrotsbyråkrati (Lindahl, 2019). Det som kännetecknar gräsrotsbyråkrati är att anpassa generella bestämmelser och lagar till specifika situationer hos varje enskild brukare (Lindahl, 2019). I socialsekreterarens yrkesroll ingår även att kunna upprätthålla de externa förväntningar som finns gentemot organisation då socialsekreterare är representanter för organisationen utåt. Hantering av organisationens regelverk, att ta hänsyn till varje enskilds behov samt att ta hänsyn till externa förväntningar skapar en osäkerhet hos socialsekreterare. Ett annat begrepp som Lindahl (2019) menar är bra att vägas in för att förstå socialsekreterarens handlingsutrymme är begreppet autonomi. Begreppet autonomi består av två delar, den ena är handlingsfrihet som handlar om det utrymme som socialsekreterare får med utgångspunkt till gällande lagstiftning och regelverk och den andra är handlingsförmåga som handlar om upplevelsen kring genomförandet av den gällande lagstiftning i den organisationen.
Sammantaget bildar begreppen, samverkan, organisation och handlingsutrymme med tidigare forskning som har presenterats studiens teoretiska referensram.
5. Metod
I detta avsnitt beskrivs tillvägagångssättet för vår studie. Avsnittet behandlar den
vetenskapsteoretiska utgångspunkten som studien har, litteratursökningen, urvalsramen, datainsamlingsmetoden, analysmetoden, studiens tillförlitlighet och äkthet samt etiska övervägande.
5.1. Vetenskapsteoretisk utgångspunkt
Denna studie utgår ifrån en hermeneutisk utgångspunkt. Bryman (2011) förklarar att hermeneutiken utgår från att tolka och förstå olika perspektiv gällande olika fenomen.
17 Hermeneutiken har både för- och nackdelar och en av fördelarna som tidigare nämnt av
Bryman (2011) är att denna vetenskapsteoretiska utgångspunkt hjälper forskaren att förstå olika perspektiv. Eftersom denna studie fokuserar främst på socialsekreterares upplevelser av samverkansprocessen mellan socialtjänsten och polismyndigheten gällande
ungdomsbrottsligheten anses därför hermeneutik en relevant utgångspunkt. Däremot kan en hermeneutisk utgångspunkt också vara en nackdel då det finns risk för att datainsamlingen och slutsatserna blir påverkade av både forskarens och respondenternas personliga
värderingar.
5.2. Litteratursöking
För att hitta relevanta vetenskapliga artiklar som fångar samverkan användes databaserna ASSIA (Applied Social Sciences Index and Abstracts), Criminology Abstracts, PRIMO och Google Scholar. Sökorden på databasen Criminology Abstracts som användes var
”collaboration between police and social services”. På databasen ASSIA användes sökorden ”Collaboration between social services and health care” i syfte till att få tag på mer
information gällande samverkansprocessen mellan socialtjänsten och hälso- och sjukvården. Detta gjordes för att sedan kunna jämföra eventuella likheter och skillnader i
samverkansprocessen mellan socialtjänsten och polismyndigheten i avsnittet tidigare forskning. När sökorden ”collaboration between police and social services” användes i databasen Criminology Abstracts kombinerades kom 17 artiklar upp. Endast två av dessa artiklar undersökte just samverkansprocessen mellan polismyndigheten och socialtjänsten. I databasen ASSIA fick vi 1090 träffar varav sju artiklar ansågs relevanta för denna studie. Under sökningen på Google scholar användes sökorden “samverkan mellan polismyndigheten och socialtjänsten” vilket gav 5800 resultat, men endast en avhandling valdes som relevant till denna studie. Vid sökningen i databasen PRIMO användes sökorden ”youth crime” vilket resulterade i 148 046 träffar. Endast en artikel valdes då den handlade om
samverkansprocessen mellan polismyndigheten och socialtjänsten gällande
ungdomsbrottslighet. Andra källor som valdes inför denna studie var riksdagen som beskrev socialtjänstens arbete genom socialtjänstlagen (2001:453) och en rapport från
Brottsförebyggande rådet. Även information om polismyndigheten hittades på
polismyndighetens hemsida. De artiklar och andra källor som exkluderades var dels de artiklar som inte var ”peer-reviewed” då de artiklarna inte var granskade inom det
vetenskapliga fältet. Andra artiklar som exkluderades var de som inte inkluderade samverkan mellan två myndigheter då syftet med denna studie var att undersöka hur
samverkansprocessen upplevdes fungera mellan två olika myndigheter, vilket i detta fall blir mellan polismyndigheten och socialtjänsten gällande ungdomsbrottsligheten.Vidare har artiklar som var äldre än år 1995 exkluderats då vi ville ha nyare forskning kring samverkan samt att mycket kan hända på 26 år.
5.3. Urvalsram
I denna studie valdes socialsekreterare från ungdomsenheten i Örebro kommun som
respondenter för att få så djupgående information som möjligt gällande samverkansprocessen. För att lyckas få kontakt med så många socialsekreterare som möjligt kontaktades först
receptionen för socialtjänsten för att kunna få tag på enhetschefen på ungdomsenheten. Enhetschefen från ungdomsenheten på socialtjänsten kontaktades i syfte till att de skulle
18 skicka ut ett informationsbrev gällande denna studie till de socialsekreterare som arbetade i dessa enheter. Socialsekreterare som var aktuella för denna studie var de socialsekreterare som tidigare hade samverkat med poliser gällande ungdomsbrottslighet. Sedan fick aktuella socialsekreterare själva bestämma ifall de ville delta i studien. Urvalsramen som denna studie utgick ifrån var ett snöbollsurval samt ett målinriktat urval. Nilsson (2014) beskriver att ett snöbollsurval innebär att författarna ber en informant att identifiera en annan informant som i sin tur kan identifiera nästa informant för datainsamlingen. Fördelen med ett snöbollsurval är att relevanta respondenter väljs ut då de blir rekommenderade av tidigare respondenter (a.a.). Ett målinriktat urval innebär enligt Bryman (2011) att forskare strävar efter att hitta
respondenter som kan hjälpa författarna att svara på de forskningsfrågor som studien utgår ifrån. På grund av att studien skrevs under covid-19 pandemin valde vi att inkludera mellan tre till fyra respondenter från socialtjänsten för att få en tillräckligt bred och detaljerad uppfattning gällande samverkansprocessen mellan socialtjänsten och polismyndigheten. Totalt valde tre respondenter från socialtjänsten att ställa upp på intervju.
5.4. Datainsamlingsmetod
Eftersom denna studie utgår ifrån en hermeneutisk utgångspunkt hölls halvstrukturerade intervjuer. Enligt Nilsson (2014) är halvstrukturerade intervjuer oftast den klassiska formen av kvalitativa intervjuer då de dels erbjuder struktur under intervjun, men att intervjun även kan bli flexibelt beroende på samtalsämnet. Halvstrukturerade intervjuer kan få sin flexibilitet då det är intervjupersonerna som bestämmer svarsalternativen (a.a.). Skillnaden mellan halvstrukturerade intervjuer och ostrukturerade intervjuer är att i halvstrukturerade intervjuer ställs samma frågor till samtliga deltagare för att kunna hålla sig till samtalstemat (a.a.). I ostrukturerade intervjuer är det deltagarna som bestämmer samtalstemat. Det bidrar till att samtliga halvstrukturerade intervjuer blir mer lika varandra som därmed leder till att de blir mer jämförbara med varandra (a.a.). Det finns dock argument mot att skapa strukturer under intervjuer då detta kan påverka samspelet mellan forskaren och intervjupersonen på ett sådant sätt att samspelet begränsas och att forskaren hindras från att förstå det komplexa fenomenet (a.a.). Intervjuerna som hölls var mellan 40 minuter och 60 minuter långa. På grund av att uppsatsen skrev under covid-19 pandemin hölls intervjuerna digitalt genom Microsoft Teams. Intervjuerna spelades även in då respondenternas gav sitt samtycke till detta. Intervjuerna spelades in i syfte till att fånga upp allt som sades under intervjuerna för att kunna göra en så bra analys som möjligt.
5.5. Analysmetod
För att möjliggöra en tematisk analys av intervjuerna spelades dessa in för att sedan transkriberas till text. Vid transkriberingsprocessen tydliggjordes centrala teman i
informanternas erfarenheter av samverkan. Tematisk analys är enligt Bryman (2011) en av de vanligaste analysmetoderna i en kvalitativ studie och eftersom denna studie handlar om respondenternas upplevelser kring hur samverkansprocessen fungerar mellan
polismyndigheten och socialtjänsten ansågs denna analysmetod vara lämpligast för denna studie. I en tematisk analys är det vanligt att forskarna skapar ett index på centrala teman eller sub-teman (Bryman, 2011). Detta görs genom att centrala teman först identifieras och inom varje centralt tema kommer därefter olika sub-teman tas fram (a.a.). Lindgren (2014) redogör att teman som identifieras under en tematisk analys kan bestå av en blandning av gissningar,
19 magkänsla eller anteckningar som har gjorts under datainsamlingen. För att underlätta
analysen gjordes en intervjuguide där frågorna som ställdes delades upp i tre olika teman för att vi skulle ha bättre kontroll på samtalstemat. Dessa teman var roller, upplevelser/mål och ungdomskriminalitet. Detta förenklade identifieringen av centrala teman under tematiseringen då det blev enklare att avgöra vart dessa teman skulle dyka upp under intervjuerna. Som tidigare nämnt transkriberades intervjuerna och med hjälp av de transkriberade intervjuerna togs fem centrala teman fram och dessa var ett utvecklat samarbete, begränsat
handlingsutrymme, oförståelse för den andres yrkesroll, individuella faktorer och
organisationskultur. För att ta stärka de teman och sub-teman som togs fram användes citat som rörde just dessa teman och sub-teman. De citaten som användes i resultat- och
analysdelen avidentifierades. Författarna förstod risken med att de egna hypoteserna som gjordes utifrån tidigare forskning kunde styra intervjuerna istället för att låta forskningsfrågan styra intervjuerna. Däremot redogör Bryman (2011) för att en kvalitativ studie kan påverkas av författarnas och respondenternas personliga värderingar.
5.6. Studiens tillförlitlighet och äkthet
Inom kvalitativa studier tas begreppen tillförlitlighet och äkthet upp för att mäta en studies trovärdighet (Bryman, 2011). Enligt Bryman (2011) är begreppen tillförlitlighet och äkthet översätta från begreppen validitet och reliabilitet som istället är anpassade efter kvantitativa studier. Begreppet tillförlitlighet kan delas upp i fyra delar och dessa är trovärdighet, överförbarhet, pålitlighet och en möjlighet att styrka och konfirmera (a.a.). För att uppnå trovärdighet inom en studie behöver studien ha utförts i enlighet med de regler som finns samtidigt som att respondenterna får ta del av resultaten för att bekräfta att deras svar har uppfattats på ett korrekt sätt (a.a.). När resultatdelen blev klar fick respondenterna som har ställt upp läsa studien och säkerställa att det de har sagt har uppfattats korrekt. Överförbarhet handlar om att en kvalitativ studie ska vara så detaljerad som möjligt för att läsaren ska avgöra ifall resultaten överföras till en annan kontext (Bryman, 2011). Enligt Bryman (2011) beror detta på att kvalitativa studier påverkas av olika kontexter och situationer vilket gör det nödvändigt att resultatet blir så detaljrikt som möjligt. Pålitlighet handlar om att samtliga delar i studien skrivs så detaljerat som möjligt (a.a.). Därför har denna studie skrivits så detaljerat som möjligt i samtliga delar för att få pålitligheten samtidigt som att resultatdelen även inkluderat citat från respondenterna så att studien även får en viss överförbarhet. En möjlighet att styrka och konfirmera handlar om att forskaren har agerat i god tro vilket innebär att forskaren inte medvetet låtit förutfattade meningar eller personliga värderingar påverka studiens utförande samt studiens slutsats (Bryman, 2011). För att motverka att förutfattade meningar och personliga värderingar påverkar denna studie har författarna löpande under studiens gång reflekterat över hur personliga faktorer skulle kunna påverka studien. Författarna har därför valt att använda sig av halvstrukturerade intervjuer så att respondenterna får ge självständiga svar utan att påverkas av personliga faktorer hos författarna.
Äkthet tar upp frågor gällande mer forskningspolitiska konsekvenser som författarna bör ha i åtanke under studiens gång (Bryman, 2011). Den första frågan handlar om en rättvis bild som innebär att undersökningen ger en tillräckligt rättvis bild av de åsikter och uppfattningar som respondenterna har gett under studien (a.a.). För att säkerställa att en så rättvis bild som möjligt har getts fick respondenterna läsa igenom denna studie och ge sitt godkännande ifall
20 den skulle publiceras. Den andra frågan handlar om ontologisk autenticitet som redogör för ifall undersökningen hjälper respondenterna som har deltagit att få en bättre förståelse av sin sociala situation (Bryman, 2011). Pedagogiska autenticiteten är den tredje frågan som redogör ifall undersökningen har bidragit med att respondenterna har fått en bättre förståelse för hur de andra respondenterna uppfattar sin sociala situation (a.a.). Den fjärde frågan rör den katalytiska autenticiteten som handlar om ifall undersökningen har kunnat bidra med att respondenterna får möjligheten till att förändra sin situation. Den sista frågan rör den taktiska autenticiteten som framställer ifall undersökningen har fått bättre möjligheter för att se till att deras situation förbättras ifall behovet finns (a.a.). Förhoppningen med denna studie är att samverkansprocessen mellan polismyndigheten och socialtjänsten gällande
ungdomskriminalitet förstås på ett tydligare sätt så att samtliga parter kan se över vad som fungerar bra och vad som kan bli bättre. Studien kan dock inte redogöra för
samverkansprocessen mellan polismyndigheten och socialtjänsten i andra delar av Sverige då denna studie undersöker endast Örebro kommun som påverkas av andra faktor än vad
exempelvis Stockholm och Göteborg gör. Vi har därför valt detta kriterium genom att vara så detaljrika som möjligt för att läsarna ska avgöra ifall resultaten går att överföras in i andra kontexter.
5.7. Etiska överväganden
För att bedriva denna studie etiskt korrekt så förhöll sig studien till de fyra etiska principerna som har lagts fram av Vetenskapsrådet (2002). Dessa fyra etiska principer är
informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet (a.a.). Informationskravet innebär att respondenterna informeras om vad studien kommer att handla om samt att de även får information om att de har rätten att när som helst dra sig ur studien (a.a). För att uppnå informationskravet skickades ett informationsbrev ut till samtliga
potentiella respondenter där information om studiens syfte angavs, hur studien är planerad att utföras samt att de när som helst kan välja att dra sig ur studien. Samtyckeskravet handlar enligt Vetenskapsrådet (2002) om att respondenterna själva väljer hur de vill delta i studien eller ifall de inte vill delta alls. För att säkerställa att samtyckeskravet uppnås har
respondenterna fått välja själva om intervjun hålls fysiskt eller digitalt då även covid-19 pandemin påverkar detta. Respondenterna fick bestämma ifall intervjuerna skulle spelas in eller inte i syfte till att säkerställa deras trygghet.
Konfidentialitetskravet handlar om att de personuppgifter som samlas in under studien måste behandlas med största möjliga konfidentialitet så att ingen obehörig kommer åt dessa
uppgifter (Vetenskapsrådet, 2002). För att uppnå konfidentialitetskravet i denna studie gjordes respondenterna så anonyma som möjligt genom att deras namn inte angavs. Däremot angavs deras profession så att resultaten kunde jämföras. Personuppgifterna raderades när studien blev godkänd för att kunna säkerställa att ingen obehörig kommer åt dessa uppgifter.
Nyttjandekravet handlar om att uppgifterna som har samlats in om respondenterna endast får användas till forskningsändamålet och inte lämna ut dessa uppgifter till externa aktörer i syfte till att få någon vinning av det (a.a.). Nyttjandekravet säkerställdes i denna studie genom att respondenternas personuppgifter inte lämnades ut till externa aktörer och att
personuppgifterna raderades när studien blev godkänd. Dessa etiska principer följdes då studien inte syftar till att någon person ska lida men, men att socialtjänsten ska kunna förstå
21 och förbättra samverkansprocessen med polismyndigheten så att utsatta grupper i samhället kan få den hjälp som de behöver.
Denna studie har utgått från en kvalitativ undersökningsmetod för att samla in relevant datamaterial. För att kunna besvara studiens syfte och frågeställningar har vi valt
halvstrukturerade intervjuer då denna datainsamlingsmetod ansågs mest relevant dels utifrån att respondenterna får möjlighet att beskriva sin helhetsbild på ett bra sätt med stöd av en intervjuguide, dels utifrån att det var möjligt att ställa andra relevanta frågor utanför
intervjuguiden för att kunna dyka djupare gällande ämnet. Allt datamaterial som samlats in för att besvara studiens syfte och frågeställningar analyserades genom en tematisk analys. För att studien ska kunna hålla sin äkthet och tillförlitlighet utgick studien från Brymans (2011) beskrivning av begreppet tillförlitlighet och äkthet. Studiens utgick från de fyra etiska principerna som Vetenskapsrådet (2002) tar upp och dessa är informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet.
6. Resultat och analys
Under tematiseringen av intervjuerna med socialsekreterarna togs fem teman fram med ett antal sub-teman som kommer att presenteras i resultatdelen. De fem teman som togs fram under tematiseringen var ett utvecklat samarbete, begränsat handlingsutrymme, oförståelse för den andres yrkesroll, individuella faktorer samt organisationskultur. För att kunna tolka och förstå dessa teman och sub-teman används begreppen samverkan, handlingsutrymme och organisation i kombination med tidigare forskningen.
6.1. Utvecklat samarbete
Här redovisas temat utvecklat samarbete med tillhörande sub-teman som framkom under intervjuerna med socialsekreterarna.
6.1.1. God kontakt mellan myndigheterna
De socialsekreterare som intervjuades ansåg att kontakten med polismyndigheten vanligtvis var bra. En socialsekreterare ansåg att insatser i form av sociala insatsgruppen (SIG) bidrog till att det blev en bättre samverkansprocess mellan myndigheterna. Socialsekreterarna som intervjuades redogjorde att samverkan skedde bland annat genom SIG där socialtjänsten samverkar med polismyndigheten och skolan som den aktuella ungdomen gick på samt fältgruppen. Under SIG-möten utbyts information mellan aktuella aktörer gällande ungdomen som annars hade varit sekretessbrytande. Socialsekreterare Kim redogjorde för att SIG är något som Örebro kommun har beslutat ska finnas tillgängligt för socialsekreterarna under samverkan. Vidare förklarade socialsekreterare Jaime att sekretessen bryts mellan bland annat socialtjänsten, polismyndigheten, fältgruppen, skolan och andra relevanta aktörer under samverkan där det finns en SIG-insats runt ungdomen. Det första citatet handlar om att beslutet om att SIG-insatsen ska finnas tillgänglig i Örebro kommun och det andra citatet redogör för de aktörer som socialtjänsten samverkar med under en SIG-insats där även sekretessen bryts:
“Den här insatsen SIG är något Örebro kommun har jobbat fram att vi ska ha här, det finns ju fler kommuner som har SIG i Sverige, men beslutet ska finnas att ha”. - Kim, socialsekreterare
“Vi har polis, fältgruppen, skolan och andra områden runt om ungdomen som sekretessen bryts och tillsammans jobbar vi för att hjälpa ungdomar”. - Jaime, socialsekreterare
22 Svensson et al. (2008) redogör att det finns ett politiskt intresse för att myndigheter ska
samverka med varandra. Anledningen till detta är att myndigheter som samverkar kan få en bredare bild av problemet samt att de tillsammans kan bidra till att individen i fråga kan få den stöd som behövs (a.a.). Polisen (2019) framställer att polismyndigheten ska samverka med andra myndigheter för att minska på brottsligheten. Även socialtjänsten ska samverka med andra samhällsorgan för att se till att barn och unga inte vistas i olämpliga miljöer eller att de riskerar att skadas enligt SoL 5 kap 1 § 6 st. I intervjuerna med socialtjänsten lyfts SIG som att vara en insats som leder till att myndigheterna uppnår samverkanskravet och att SIG blir en insats som underlättar kommunikationen mellan myndigheterna. SIG kan således ses som en insats som undanröjer de problem som SOU (2003:99) identifierat kring
sekretesslagen.
6.1.2. Gemensamt mål
Under intervjuerna med socialsekreterare framkom det att ett av målen för socialtjänsten var att aktuella ungdomar skulle leva ett liv som inte präglas av kriminalitet. Ytterligare mål som identifierades var att samverkan också syftade till att stärka ungdomens nätverk samt att socialsekreterarna uppmuntras att samverka med polismyndigheten eller andra verksamheter av sina chefer gällande den aktuella ungdomen. Nedan följer två citat där socialtjänstens mål gällande samverkan framkommer. Det första gäller att ge ungdomar alternativ och det andra betonar nätverksarbete för att stärka de unga:
“Jag tänker att vi ska minimera ungdomskriminaliteten och ge ungdomarna alternativ till att inte fortsätta begå brott eller vistas med kriminellt umgänge”. - Kim, socialsekreterare
“Vi utgår från socialtjänstlagen och där är en viktig del att samarbeta med andra myndigheter. Det är för att uppnå aspekten av att man stärker familj och ungdomar samt deras nätverk och det jag ansvarar för. Det är det primära ansvaret att vi kan stärka ungdomar i deras situation och deras nätverk. Om man tänker bara utifrån ett organisationsmässigt perspektiv så är det väl att man vill ha så bra samverkansprocess som möjligt”. - Kit, socialsekreterare
Det som framkom under intervjuerna med socialsekreterarna avseende målet med samverkan var att minska ungdomsbrottsligheten vilket också är ett av målen som polismyndigheten har gällande ungdomsbrottsligheten. Enligt Danermark (2000) är ett gemensamt mål en av grundförutsättningarna för en god samverkansprocess mellan myndigheter. I tidigare
forskning lyfts det att ifall myndigheter som samverkar med varandra har ett gemensamt mål kan deras klienter få den hjälp som behövs (Brewster et al., 2019). Utifrån det
intervjupersonerna lyfte under intervjuerna har polismyndigheten och socialtjänsten ett gemensamt mål då båda myndigheterna samverkar med varandra i syfte till att minska ungdomsbrottsligheten. Det anses därmed att intervjupersonerna upplever att samverkan mellan socialtjänsten och polismyndigheten i Örebro kommun fungerar då myndigheterna har ett gemensamt mål gällande samverkansprocessen.
6.1.3. En förändrad bild av myndigheterna
Under intervjun med socialsekreterare Jaime framkom det att samhället kan få en bättre bild av både socialtjänsten och polismyndigheten ifall de samverkar med varandra då
23 att det är viktigt att det tydligt framställs för ungdomarna att polismyndigheten och
socialtjänsten är ute efter att hjälpa dem samtidigt som att polismyndigheten också finns för att skydda ungdomarna. Jaime uttryckte att genom samverkan kan bilden av
polismyndigheten bli mer positiv där ungdomar inte ser polismyndigheten som ett strafforgan utan även för att hjälpa och skydda dem. Det första citatet handlar om hur samverkan
påverkar attityden mot polisen och andra citatet rör vikten av att vara tydliga mot ungdomarna som är aktuella under ärenden där socialtjänsten och polisen samverkar med varandra:
“Det kan också bli bättre genom att vi jobbar tillsammans. Då kan ungdomar uppleva att poliser ändå är något positivt och att de är på ungdomarnas sida. Samt kan ungdomarna också se att det inte bara är straff och problem följer med polisen”. - Jaime, socialsekreterare
“Vara ändå tydlig att vi är ute efter att hjälpa dem och att polisen inte bara finns för dem som ett strafforgan, utan att polisen också finns för skydda dem”. - Jaime, socialsekreterare
Svensson et al. (2008) redogör att individuella faktorer hos klienten eller den professionelle kan påverka handlingsutrymmet för den professionelle. Under intervjuerna framkommer det att ungdomen kan påverka socialsekreterarens eller polismyndighetens arbetssätt på ett antingen positivt eller negativt sätt. Det kan exempelvis tolkas att ungdomen kan utveckla en motståndsvilja ifall denne känner sig lurad av socialsekreterarna eller poliserna. Detta kan i sin tur leda till en försvårad samverkansprocess kring ungdomen och det kan därför anses vara viktigt att socialsekreterare och poliser strävar efter att ungdomen ser dessa myndigheter på ett positivt sätt.
6.2. Begränsat handlingsutrymme
Här redovisas temat begränsat handlingsutrymme med tillhörande sub-teman som framkom under intervjuerna med socialsekreterarna.
6.2.1. Sekretesslagen
Under samtliga intervjuer med socialsekreterarna framkommer det att sekretesslagen ibland kan bli ett hinder i samverkansprocessen då detta begränsar handlingsutrymmet för
socialsekreterarna. Detta gör att socialsekreteraren mestadels pratar i generella termer om inte det finns lagstöd för att bryta sekretessen som denne måste förhålla sig till. Detta är något som socialsekreterare Kim känner snarare skärper handlingsutrymmet under samverkansprocessen då hen behöver förhålla sig till sekretesslagen vilket gör att hen inte kan dela information med polisen om det inte finns lagstöd. Däremot resonerar Kim att detta kan hjälpa ungdomen då socialsekreterarna istället fokusera på att försöka hindra den aktuella ungdomen från att begå framtida brott. Socialsekreterare Kim förklarar även hur polisens förundersökningssekretess kan påverka samverkansprocessen mellan myndigheterna då en socialsekreterare exempelvis bara har en del av den hela bilden av individens situation medan polisen har en helt annan uppfattning. Kim fortsätter genom att beskriva ett scenario där hen kände att det gick bra för en aktuell ungdom som skötte tiderna under sin placering och gick i skolan, men att
ungdomen sedan blev häktad för grova brott. När Kim pratade med poliserna som drev ärendet fick hen reda på att poliserna har haft kännedom om att ungdomen har befunnit sig i kriminella miljöer. Det första citatet rör hur sekretesslagen kan skärpa handlingsutrymmet och andra citatet betonar polisens förundersökningssekretess och hur detta kan påverka
