• No results found

PARTNERVÅLD : En kvalitativ studie om kuratorers upplevelser kring varför kvinnor stannar kvar hos en våldsam partner

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2021

Share "PARTNERVÅLD : En kvalitativ studie om kuratorers upplevelser kring varför kvinnor stannar kvar hos en våldsam partner"

Copied!
41
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

PARTNERVÅLD

En kvalitativ studie om kuratorers upplevelser kring varför kvinnor stannar kvar hos en våldsam partner

Emilia Olsson & Mina Torakai

Höstterminen 2019

Självständigt uppsatsarbete, 15 hp Huvudområde: Kriminologi

Institutionen för juridik, psykologi och socialt arbete Handledare: Joakim Peterson

(2)

Sammanfattning

Syftet med denna studie var att undersöka upplevelser hos kuratorer som arbetar med kvinnor utsatta för partnervåld kring vad det är som påverkar kvinnors val att stanna kvar hos en våldsam partner. En kvalitativ ansats med semistrukturerade intervjuer har genomförts. Deltagarna bestod av sex kuratorer som arbetar på uppdrag från socialtjänsten och på kvinnojourer i mellersta Sverige med våldsutsatta kvinnor. I studiens resultat hittades fyra huvudteman med tillhörande subteman. Det första huvudtemat var Rädsla och bestod av två subteman: rädsla för sin egen säkerhet och rädsla för barnens säkerhet. Det andra temat var Kontroll och bestod av två subteman: mannens kontroll och kvinnans kontroll. Det tredje temat bestod av Psykologiska dilemman som i sin tur bestod av fem subteman: skuld och skam, sympati och medlidande, underskattning av våld, kvinnan ej redo, och hopp om förbättring. Det sista huvudtemat var Praktiska svårigheter och bestod av subteman:

gemensamma barn, kvinnans tillgång till hjälp, och ekonomi. Dessa teman förklarar faktorer till vad det är som påverkar kvinnors val att stanna kvar hos en våldsam partner. Teorin om normaliseringsprocessen har använts för att förklara potentiella faktorer till varför kvinnor stannar kvar hos en våldsam partner.

Nyckelord: Partnervåld, Våldsutsatta kvinnor, Normalisering, Kuratorer, Upplevelser

(3)

Abstract

The aim of this study was to examine the experiences of counselors, who work with woman who have been victims of intimate partner violence, about why woman decide to stay with an abusive partner. A qualitative approach with semi-structured interviews was conducted. The participants consisted of six counselors working within the social services and at women´s shelters in central Sweden with abused women. Four main themes with associated subthemes were found in the study's result. The first main theme was Fear and consisted of two

subthemes: fear for their own safety and fear for children's safety. The second theme was Control and consisted of two sub-themes: the man's control and the woman's control. The third theme was Psychological dilemmas, which in turn consisted of five subthemes: guilt and shame, sympathy and compassion, underestimation of violence, the woman not ready, and hope for improvement. The last main theme was Practical Difficulties and this theme consisted of subthemes: common children, women's access to help, and finances. These themes explained factors that affected women's choices to remain with a violent partner. The theory of the normalization process has been used to explain potential factors as to why women remain with a violent partner.

Keywords: Partner violence, Abused women, Normalization, Counselors, Experiences

(4)

Förord

Att skriva en kandidatuppsats inom ämnet partnervåld har både varit lärorikt men samtidigt väldigt gripande. Våld mot kvinnor är ett stort samhällsproblem som idag berör många människor. Att vi har fått möjligheten att komma i kontakt med kuratorer som arbetar med våldsutsatta kvinnor är vi mycket tacksamma för, därav vill vi rikta ett stort tack till de intervjupersoner som gjorde vår studie genomförbar. All information har varit mycket lärorik! Vi vill även rikta ett stort tack till vår handledare Joakim Petersson. Tack för att du har varit ett stöd, samt hjälpt oss att komma vidare i processen till en färdig kandidatuppsats. Slutligen vill vi lyfta ett enormt stort tack till våra familjer som har varit väldigt tålmodiga och haft förståelse för att denna kandidatuppsats har varit en väldigt tidskrävande process. Våra familjer har också varit väldigt överseende med att vårt fokus under dessa månader har legat på uppsatsen.

(5)

Innehållsförteckning

Introduktion ... 1

Tidigare forskning... 1

Hjälporganisationer som arbetar med våldsutsatta kvinnor ... 5

Teoretisk utgångspunkt ... 5 Kunskapslucka ... 7 Syfte ... 8 Metod... 8 Urval ... 8 Material ... 9

Trovärdighet och tillförlitlighet ... 9

Procedur ... 9 Analysmetod ... 10 Förförståelse ... 13 Forskningsetiska överväganden ... 13 Resultat... 14 Rädsla ... 15 Kontroll ... 16 Psykologiska dilemman ... 17 Praktiska svårigheter ... 19 Diskussion ... 21 Tidigare forskning... 22 Normaliseringsprocessen ... 24

Styrkor och begränsningar med studie ... 26

Praktiska implikationer ... 28

Förslag till framtida forskning ... 28

(6)

Introduktion

I en nationell kartläggning av Brottsförebyggandet rådet (BRÅ) så visar en rapport att var femte person av Sveriges befolkning någon gång under sin livstid har varit utsatt för våld i nära relation (Brottsförebyggande rådet, 2019). Det är främst kvinnor som blir utsatta, var fjärde kvinna uppger att hon någon gång under sin livstid varit utsatt för våld i en nära

relation. Forskning visar att våld mot kvinnor mest förekommer av en man de känner eller har en nära relation med, samt att våldet oftast sker i hemmet (Heimer, Björck & Kunosson, 2014). Det framkommer att våld i nära relationer är ett stort samhällsproblem och att våldet ofta blir allvarligare ju längre en relation pågår (Nationellt Centrum för Kvinnofrid, u.å.). Att stanna kvar i en våldsam relation kan leda till dödlig utgång. Under 2018 föll 22 kvinnor offer för dödligt våld i en parrelation, detta är en ökning jämfört med tidigare år (Brå, 2019). Trots att många kvinnor har fått varningssignaler genom våldet, så tenderar ändå många kvinnor av olika anledningar att stanna kvar hos en våldsam partner (Nilsson, Lövkrona, 2015). Till följd av detta är syftet med denna studie att få en djupare förståelse kring varför kvinnor som utsätts för partnervåld stannar kvar i våldsamma relationer.

Socialstyrelsen har gjort en definition av begreppet partnervåld, som lyder följande: “Med partnervåld avses här varje form av fysisk skada eller försök till eller hot om sådan skada, som tillfogats av en man eller kvinna med vilken offret har eller har haft en intim, sexuell, relation” (Socialstyrelsen, 2014). Denna definition inkluderar flera olika typer av våld såsom psykiskt, fysiskt, ekonomiskt, sexuellt, materiellt och försummelse (Isdal, 2017). Det vanligaste våldet inom parrelationer och våld i nära relationer är psykiskt och fysiskt våld. Psykiskt partnervåld kännetecknas av bland annat hot, hot om våld, samt kränkningar. Fysiskt våld kännetecknas av bland annat slag mot kroppen, stryptag, sparkar, samt

fasthållning. Tidigare forskning

Tidigare forskning har lyft olika potentiella faktorer kring vad det är som påverkar kvinnor att stanna kvar hos en våldsam partner. Övergripande kan denna forskning delas in i fyra

riktningar när det kommer till att förklara varför kvinnor stannar kvar i våldsamma relationer. Den ena riktningen kan benämnas som emotionella och psykologiska hinder, där riktningen grundar sig i hur de våldsutsatta kvinnorna stannar kvar på grund av att deras självkänsla och tankegångar på ett eller annat sätt “försvarar” förövaren och det våld som de utsätts för (Bell & Naugle, 2005; Estrellado & Loh, 2014; Gelles, 1976; Scheffer Lindgren & Renck, 2008). Det kan handla om känslomässiga band mellan offret och förövaren som hindrar kvinnan att

(7)

se problematiken med att bli utsatt för våld av sin partner. En annan riktning som förklarar varför kvinnor stannar kvar hos en våldsam partner, grundar sig i en rädsla hos kvinnorna att bli utsatta för mer frekvent och grövre våld om de lämnar (Ben-Ari m.fl., 2003; Scheffer Lindgren & Renck, 2008; Meyer, 2012). Tidigare forskning lyfter hur många kvinnor stannar kvar hos en våldsam partner för att de är rädda för att bli dödade. En tredje riktning inom tidigare forskning lyfter hur kvinnor tenderar att stanna kvar hos en våldsam partner på grund av praktiska och materiella svårigheter (Bell & Naugle, 2005; Estrellado & Loh, 2014; Gelles, 1976; Scheffer Lindgren & Renck, 2008; Meyer, 2012; Rhodes & Mckenzie, 1998; NCK, u.å.).

Det kan bland annat handla om socioekonomiska svårigheter, såsom att kvinnan inte upplever att hon är ekonomiskt självständig, eller att hon har svårt att lämna materiella saker som till exempel ett hus bakom sig. Tidigare forskning visar att kvinnor oftast resonerar så här om det finns barn med i bilden, då de uttrycker sig att de inte vill “riva upp” barnen och ta bort de från deras hem. En fjärde riktning inom tidigare forskning har lyft att det kan

förekomma sociokulturella faktorer som påverkar kvinnan att stanna kvar hos en våldsam partner (Adjei, 2017; Estrellado & Loh, 2014). Det kan finnas vissa kulturella åsikter kring att lämna ett äktenskap, vilket kan leda till att kvinnan blir stämplad för att hon lämnar sin man. Sociokulturella faktorer är oftast framträdande bland tidigare forskning som är utförd i bland annat Afrika eller Asien.

Psykologiska hinder. Tidigare forskning visar hur kvinnors val att stanna kvar hos en våldsam partner bland annat kan grunda sig på två teoretiska utgångspunkter som kan förklara emotionella och psykologiska hinder (Bell & Naugle, 2005). De två teoretiska utgångspunkterna är Learned Helplessness och Psychological Entrapment. Varför kvinnor stannar kvar hos en våldsam partner enligt Learned Helplessness kan bero på att kvinnorna tenderar att se sig själva som maktlösa i relation till det våldet de utsätts för. Allt eftersom kvinnorna lever med en våldsam partner och utsätts för våld så börjar de successivt att intala sig själva att de är värdelösa, och slutligen mer eller mindre rättfärdigar det våldet de utsätts för. Detta medför att kvinnor stannar kvar hos en våldsam partner då bland annat deras låga självkänsla hindrar de från att lämna relationen. Anledningar till varför kvinnor stannar kvar hos en våldsam partner enligt Psychological Entrapment kan bero på att kvinnorna anser att de inte “bara” vill avsluta relationen efter att under många år ha levt i en relation med den våldsamma partnern (Estrellado & Loh, 2014).

Tidigare forskning visar just att relationens längd har betydelse, ju längre en relation har pågått desto svårare är det för kvinnor att lämna den, vilket leder till att kvinnor stannar

(8)

kvar hos den våldsamma partnern. Det kan också handla om att kvinnor stannar kvar hos en våldsam partner i en förhoppning om att partnern ska ändra på sig, och därmed en

förhoppning om att våldet ska avta (Bell & Naugle, 2005; Scheffer Lindgren & Renck, 2008). Att kvinnor stannar kvar hos en våldsam partner beror på att den våldsamma partnern oftast pendlar mellan att vara kärleksfull och elak, och att kvinnan genom detta hoppas att partnern ska ändra på sig. Kvinnor stannar oftast kvar då de emotionellt pendlar mellan ett beslut att stanna kvar, eller att ta steget och lämna relationen. Tidigare forskning visar även på att ju mindre svår och mindre frekvent misshandeln är, desto större chans är det att kvinnor stannar kvar (Gelles, 1976). Det kunde bero på att dessa kvinnorna inte i lika stor utsträckning ringde polisen, utan började istället att se ett förminskat värde i relationen (Gelles, 1976). Kvinnan kan även börja intala sig själv att hon inte har möjlighet att klara sig själv. En annan

psykologisk förklaring till varför kvinnor stannar kvar hos en våldsam partner kan bero på att ju mer en kvinna blev slagen som barn av sina föräldrar, desto större chans att kvinnan stannar kvar hos den våldsamma partnern. Detta kunde bero på att kvinnan tidigare har växt upp i en miljö där våld förekommit och att kvinnan på ett eller annat sätt fått en nyanserad bild av våld inom familjen.

Rädsla. Övergripande resultat från tidigare forskning visar att rädsla är en faktor som främst hindrar kvinnor att lämna en våldsam partner (Scheffer Lindgren & Renck, 2008; Meyer, 2012). Rädslan grundar sig oftast i att kvinnorna är rädda för att utsättas för mer våld eller bli dödade. Några kvinnor i en studie berättar hur de fasade för deras liv då den våldsamma partnern många gånger hade hotat och sagt: “Lämnar du, så dör du”. En studie antyder att separation från den våldsamma partnern inte nödvändigtvis behöver betyda att våldet

kommer att upphöra, utan att det snarare är farligare för både kvinnor och deras gemensamma barn att lämna en sådan relation, då rädslan blir central (Ben-Ari m.fl., 2003).

Socioekonomiska och praktiska hinder. Tidigare forskning lyfter hur socioekonomiska och praktiska hinder kan vara en faktor till att kvinnor stannar kvar hos en våldsam partner. En studie visade att anledningar till att kvinnor stannar kvar hos en våldsam partner berodde på att de risker som det medförde med att lämna relationen vägde tyngre än beslutet att lämna relationen och komma undan våld (Meyer, 2012). Dessa överväganden uppfattades som moraliska resonemang som är grundade på ett rational choice tänk. Studier från tidigare forskning visar att kvinnor stannar kvar hos en våldsam partner för att de har gemensamma barn, och att kvinnorna inte vill riskera att “riva upp” barnens vardag, samt att kvinnorna känner en oro kring att deras barns säkerhet skulle äventyras (Estrellado & Loh, 2014; Scheffer Lindgren & Renck, 2008; Meyer, 2012).

(9)

En annan studie lyfter Investment Theory som grundar sig i ett cost-benefit tänk, där kvinnor gör olika övervägande kring för-och nackdelar med att stanna kvar hos en våldsam partner (Bell & Naugle, 2005). Anledningar till att kvinnor stannar kvar hos en våldsam partnern enligt Investment theory grundar sig oftast i att kvinnor inte tror att de kommer att klara sig ekonomiskt och ser sig själva som ekonomiskt beroende av partnern (Bell & Naugle, 2005; Estrellado & Loh, 2014; Meyer, 2012; Rhodes & Mckenzie, 1998). Ju färre resurser och ”power” kvinnorna har, desto större chans att de stannar kvar. Det kan innebära att kvinnor upplever att de är ekonomiskt beroende av partnern och stannar därför kvar hos den våldsamma partnern (Gelles, 1976).

Tidigare forskning visar även att misshandlade kvinnor är mer isolerad i jämförelse med andra kvinnor, vilket leder till att de har färre möjligheter till att söka hjälp från familj och vänner eftersom deras sociala nätverk begränsades (NCK, u.å.). Genom utövning av våldet blir kvinnor oftast tvungna att anpassa sig till en vardag som består av våld, som i sin tur leder till isolering och ökat beroende av mannen. Det kan förklara varför många kvinnor väljer att stanna kvar hos en våldsam partner. En annan anledning som tidigare forskning tar upp är hur brist på socialt stöd kan påverka kvinnor att stanna kvar hos en våldsam partner (Estrellado & Loh, 2014).Det kan både handla om brist på informellt och formellt stöd. Brist på informellt stöd kan innebära att det inte finns något stöd från närstående som till exempel familj och släkt. Brist på formellt stöd kan innebära att kvinnor upplever att de inte har något stöd från samhället, till exempel av myndigheter.

Sociokulturella hinder. Tidigare forskning visar att en faktor och förklaring till varför kvinnor stannar kvar hos en våldsam partner kan bero på sociokulturella hinder (Adjei, 2017; Estrellado & Loh, 2014; Rhodes & Mckenzie, 1998). En anledning till att kvinnor stannar kvar hos en våldsam partner kan bero på att kvinnor växer upp i en kultur där det råder olika könsstereotyper och äktenskapliga roller, vilket kan innebära att kvinnan ses som underlägsen mannen eller att det anses vara tabu att lämna ett äktenskap (Rhodes & Mckenzie, 1998). Kvinnorna vågar inte lämna den våldsamma partner och relationen, då kvinnorna är oroliga för att de själva och deras släkt ska blev stämplade av samhället, vilket kan framkalla ångest hos kvinnorna (Adjei, 2017). Resultat från en studie visade att kvinnor som hade lämnat relationen kände en sådan extrem stigmatisering efter skilsmässan att kvinnorna kände ånger för att de hade lämnat den våldsamma partnern. Stigmatiseringen ledde också i sin tur till att kvinnorna inte kunde gifta om sig och starta ett nytt liv.

(10)

Hjälporganisationer som arbetar med våldsutsatta kvinnor

Hälso- och sjukvården, polisen, socialtjänsten och kvinnojourer är några institutioner och myndighetsfunktioner som våldsutsatta kvinnor först kommer i kontakt med när de har lämnat, försöker att lämna, eller överväger att lämna en våldsam partner. (Nilsson, Lövkrona, 2015).

I en svensk studie där 10.000 kvinnor deltog så visade det sig att en tredjedel av

kvinnor som levde med en våldsam partner hade sökt sig till någon form av hjälporganisation eller myndighet (Brottsoffermyndigheten, 2001). Sjukvården var den vanligaste myndigheten som våldsutsatta kvinnor sökte hjälp hos. Total sökte nio procent av kvinnorna hjälp hos en socialarbetare, och fyra procent hjälp hos socialjouren. Fem procent av kvinnorna sökte hjälp hos kvinnojourer, och endast två procent sökte hjälp på någon brottsofferjour.

Socialtjänsten och Kvinnojourer. Inom socialtjänsten och på kvinnojourer arbetar kuratorer som hjälper kvinnor som har lämnat, försöker att lämna eller, eller överväger att lämna en våldsam partner. Socialtjänsten är en organisation vars primära uppgift är att leverera

individuella och familje sociala tjänster (Xie, Lauritsen & Heimer, 2012; Dichter & Rhodes, 2011). Det kan bland annat handla om tillfälligt skydd och bostadsstöd, individuell- och familjerådgivning, insatser för barn, samt andra tillfälliga hjälptjänster. Socialtjänsten är specifikt utformad för att bland annat hjälpa personer som utsätts för partnervåld.

Socialtjänsten arbetar enbart på uppdrag och erbjuder insatser och stöd till kvinnor över 18 år, som är eller har varit utsatta för partnervåld. Kvinnojourer är ideella organisationer som drivs av frivilliga kvinnor med ekonomisk stöd från kommunen (NCK, u.å.). Kvinnojourer

erbjuder kvinnor säkerhet, hjälper de att hantera våld i nära relationer och dess konsekvenser, samt hjälper kvinnor att börja återuppbygga sina liv (Burnett, Ford-Gilboe, Berman, Wathen & Ward-Griffin, 2016). De ideella kvinnojourerna arbetar också på uppdrag från

socialtjänsten, men de har även en så kallad öppen verksamhet dit kvinnor kan vända sig för att få stöd och hjälp att komma ur den våldsamma relationen (NCK, u.å.). De flesta

kvinnojourer har både skyddat boende och akutboende att erbjuda ifall kvinnorna fort behöver komma ifrån den våldsamma partnern. Placeringen sker då i samråd med socialtjänsten.

Teoretisk utgångspunkt

Normaliseringsprocessen är en teori som kan användas för att försöka förklara hur

(11)

våldsam relation. Begreppet “normalisering” syftar på att förklara hur våld kan uppfattas som en normal del av livet, där både kvinnan och mannen inte längre är medvetna om vad som är gott och ont, rätt och fel, kärlek och hat. När våldet speglas av detta så blir våldet en normal del av deras vardag (Nilsson & Lövkrona, 2015). Normaliseringsprocessen kan förklara varför kvinnor inte vill eller har svårt att lämna den våldsamma partnern trots att hon utsätts för våld (Heimer, Björck & Kunosson, 2014). Normaliseringsprocessen består av några viktiga delar såsom kontroll, isolering, växling mellan värme och våld, kvinnans övertagande av mannens värderingar vilket leder till att hon säger sig vara orsaken till våldet, samt att mannen och kvinnan minimerar våldet (Nilsson & Lövkrona, 2015; Thapar-bjorkert, Samelius & Sanghera, 2016).

Lundgren menar att våldet inte är närvarande från början, utan att mannen börjar med att visa sina handlingar på ett sätt som upplevs som omtänksamma och romantiska av

kvinnan (Holmberg & Enander, 2011). Det sker sedan en gradvis förändring hos mannen som gör att han blir mer och mer hotfull och kontrollerande. Mannen använder våld för att få kontroll över kvinnan och därmed förstärka sin makt över henne. För kvinnan handlar det mest om att anpassa sig och att vara mannen till lags. Kvinnan anpassar sig i början av relationen för att göra mannen glad, men anpassar sig senare i relationen för att undvika våld. Anpassningen blir en slags överlevnadsstrategi för kvinnan. Mannen kontrollerar var och med vem hon ska vistas och umgås med (Heimer. m.fl., 2014). Mannen isolerar och krymper kvinnans vardag gradvis, vilket till slut leder till att kvinnan inte längre är förmögen att styra över sitt eget liv. När mannen väl har lyckats att isolera kvinnan så kan han utöva våld mot henne, eftersom mannen nu är säker på att kvinnan inte kan vända sig till någon eller få hjälp. För kvinnan leder isoleringen till praktiska svårigheter, vilket gör att hon inte kan söka sig till familj eller vänner för hjälp. Efter att mannen har slagit kvinnan så börjar mannen att visa ånger och ber om förlåtelse. Detta leder till förvirring hos kvinnan och försvårar för henne att inse allvaret i våldet då relationen växlar mellan värme och våld. Eftersom mannen inte alltid är våldsam utan växlar mellan att ena stunden vara omtänksam och kärleksfull och i andra stunden vara hotfull och våldsam, så får kvinnan hopp om att relationen ska bli bra igen.

Rädsla för våld hos kvinnan kan också påverka hennes val att stanna kvar i relationen. Det kan handla om att kvinnan undviker situationer som kan leda till att mannen blir arg och då utsätter henne för ytterligare våld. Genom att mannen konstant kränker och nedvärderar kvinnan, så bryts hennes självförtroende ner och kvinnan börjar internalisera mannens världsbild. Med andra ord, den bilden mannen har av kvinnan blir tillslut även kvinnans egen självbild. Tillslut börjar kvinnan normalisera det våldet hon utsätts för, detta på grund av att

(12)

hon inte längre vet vad som är gott och ont, kärlek och hat i relationen. Som teorin har beskrivit så handlar det om att det sker en normalisering av våldet först efter att kvinnan har varit utsatt för frekvent våld under en längre tid (NCK, u.å.). Med andra ord, det sker en normaliseringsprocess.

Kunskapslucka

Efter en genomgång av tidigare forskning så framkommer det att det råder en brist på kvalitativa utförda studier som undersöker varför kvinnor stannar kvar hos en våldsam partner. Att just ha utfört en kvalitativ studie bidrar till att fylla en kunskapslucka, då tidigare forskning inom ämnet är dominerat av kvantitativa studier som undersöker varför kvinnor stannar kvar hos en våldsam partner. En kvalitativ studie kan bidra till en djupare förståelse kring fenomenet partnervåld. Övergripande har tidigare kvalitativa studier genomförts genom intervjuer där urvalet har varit kvinnor som är eller har varit utsatta för partnervåld (Adjei, 2017; Bell & Naugle, 2005; Ben-Ari m.fl., 2003; Estrellado & Loh, 2014; Gelles, 1976; Meyer, 2012; Rhodes & Mckenzie, 1998; Scheffer Lindgren & Renck, 2008). En annan kunskapslucka som denna studie kommer att fylla är valet av studieobjekt. Tidigare forskning har huvudsakligen intervjuat kvinnor som tidigare har varit utsatta för partnervåld. Denna studien avser att undersöka kuratorer som arbetar med våldsutsatta kvinnor som är eller har varit utsatta för partnervåld. Att just ha valt att undersöka kuratorer, bidrar till ny kunskap då det råder en stor brist på detta studieobjekt inom tidigare forskning. Beslutet att intervjua kuratorer grundar sig främst i etiska skäl, då det skulle bli etisk problematiskt att intervjua kvinnor som tidigare varit utsatta för partnervåld. Att ha intervjuat kuratorer som arbetar med våldsutsatta kvinnor bidrar till att ge en ny syn på fenomenet partnervåld, samtidigt som kuratorerna kan en bred syn på partnervåld då de genom deras yrkesliv har mött flertalet kvinnor som är eller har varit utsatta för partnervåld.

Denna studie bidrar även till att fylla en kunskapslucka kring nordisk utförd forskning om kuratorernas upplevelser kring varför kvinnor stannar hos en våldsam partner. Det saknas kvalitativa intervjuestudier genomförda i en nordisk kontext om varför kvinnor väljer att stanna kvar hos en våldsam partner. Då tidigare kvalitativa forskningar främst har genomförts i länder som till exempel USA, Australien, Afrika och Asien och har inte utforskat

kuratorernas upplevelser om varför kvinnor stannar kvar hos en våldsam partner (Adjei, 2017; Bell & Naugle, 2005; Ben-Ari m.fl., 2003; Estrellado & Loh, 2014; Gelles, 1976; Meyer, 2012; Rhodes & Mckenzie, 1998).

(13)

Syfte

Syftet med denna studie är att undersöka upplevelser hos kuratorer som arbetar med kvinnor utsatta för partnervåld kring vad det är som påverkar kvinnors val att stanna kvar hos en våldsam partner.

Metod

Syftet med denna studie var att undersöka upplevelser hos kuratorer som arbetar med kvinnor utsatta för partnervåld kring vad det är som påverkar kvinnors val att stanna kvar hos en våldsam partner. Eftersom syftet med studien var att undersöka hur kuratorer upplever varför kvinnor väljer att stanna kvar hos en våldsam partner, valdes en kvalitativ ansats. En

kvalitativ ansats kan användas för att få förståelse kring människors tänkande, åsikter, upplevelser och förståelse kring ett ämne (Yin, 2013). En kvalitativ ansats kan användas för att tolka människors tänkande vidare i text. Data samlades in vid fyra tillfällen via

semistrukturerade intervjuer. Semistrukturerade intervjuer användes för att deltagarna skulle ha möjlighet att utveckla sina svar och ge en djupare information kring ämnet partnervåld.

Urval

Studiens deltagare bestod av sex kuratorer. Deltagarna har arbetslivserfarenhet av våld i nära relationer och har arbetat allt i mellan tre till fyrtio år med kvinnor utsatta för partnervåld. Inom socialtjänsten var det sex kuratorer som var verksamma och arbetade med partnervåld, varav två kuratorer från socialtjänsten deltog i denna studie. På kvinnojourerna fanns det anställd kuratorer samt flera ideella jourkvinnor, varav fyra kuratorer från olika kvinnojourer deltog i denna studien. I stora drag så är arbetet för kuratorerna på både socialtjänsten och på kvinnojourerna väldigt lika. Kuratorernas arbete går ut på att erbjuda de våldsutsatta

kvinnorna stödsamtal, rådgivning, erbjuda de tillfälligt akutboende och hjälpa de i kontakt med andra myndigheter. Fem av deltagarna valdes med ett ändamålsenligt urval, vilket innebar att deltagarna valdes utifrån deras erfarenheter och kunskaper inom ämnet, vilket kan ge största möjliga värde för studiens syfte (Bryman, 2011). Den sjätte deltagaren hade också kunskap om ämnet partnervåld och arbetade med våldsutsatta kvinnor, men valdes genom ett så kallat snöbollsurval. Detta urval betyder att deltagarna rekommenderas av personer som redan finns i urvalet (Yin, 2013). För att skydda deltagarnas identitet undanhölls deltagarnas namn, könsidentitet och yrkesroll. För att hålla deltagarna anonyma döptes

(14)

Material

Intervjuguiden var semistrukturerad med förutbestämda öppna frågor (Bilaga 1). Baserat på deltagarnas svar ställdes sedan följdfrågor för att få djupare förståelse samt ge deltagarna möjligheten att utveckla sina svar (Yin, 2013). Intervjuguiden bestod av fyra huvudfrågor, varav en inledande fråga ställdes om hur länge deltagarna hade arbetat med våld i nära relationer och vad de hade för yrkeserfarenheter. En inledande fråga är ett bra sätt att starta intervjun på och få deltagarna att känna sig bekväma. Därefter ställdes frågor relevanta för studiens syfte med utrymme för utveckling av svaren. En av frågorna hade en följdfråga, som handlade om hur organisationen och arbetsprocessen såg ut hos verksamheten. Exempel på huvudfrågor var: “Vad upplever Du påverkar kvinnors val att stanna kvar i våldsamma relationer?” och “Vad upplever Du är de största hindren med att få kvinnor att lämna en våldsam relation?”. Intervjuguiden avslutades med en avslutande fråga där deltagarna frågades om de ville lägga till något mer. Efter detta tackades deltagarna för sin medverkan, för att markera att intervjun var slut.

Trovärdighet och tillförlitlighet

Trovärdighet och tillförlitlighet i kvalitativa studier används för att säkerställa att

insamlingsdata har blivit mätt på rätt sätt och är trovärdig (Yin, 2013; Bryman, 2011). För att stärka trovärdigheten och tillförlitligheten i en studie, är det av stor vikt att säkerställa att frågorna i intervjuguiden är baserade på tidigare forskningsresultat och att frågorna kan ge svar på studiens syfte och frågeställning. Detta för att säkerställa att intervjun inte styrs av forskarens egna tankar. Frågorna i intervjuguiden i denna studie var inspirerade av tidigare forskning om varför kvinnor stannar kvar hos en våldsam partner. Frågorna var öppna för att ge deltagarna möjligheten att utveckla sina svar baserade på deras egna upplevelser. Detta för att undvika att studiens författare inte styr intervjun och påverkar deltagarnas svar.

Procedur

Först utformades en intervjuguide med relevanta frågor med anknytning till studiens syfte, som sedan användas som underlag vid intervjuerna. För att få tag i kuratorer som arbetar med våldsutsatta kvinnor fick författarna söka sig fram på internet, där de fann olika verksamheter som socialtjänsten och kvinnojourer. Därefter kontaktades deltagarna genom mail och

telefonsamtal för att bestämma en tid för genomförandet av enskilda intervjuer. Deltagarna fick ta del av intervjufrågorna på mail innan intervjuerna skulle äga rum. Detta för att deltagarna skulle kunna läsa igenom frågorna och kunna förbereda sig på bästa möjliga sätt inför intervjutillfället. Intervjuerna genomfördes mellan 28 november och 12 december 2019, på deltagarnas arbetsplats av studiens författare. En av intervjuerna genomfördes i en lokal på

(15)

Örebro universitetet genom telefon då deltagaren inte hade möjlighet att träffas för en intervju på plats. Telefonintervjun skedde i ett avskilt grupprum på Örebro universitet. Samtliga intervjuer varade ungefär i 30-45 minuter.

Innan intervjuerna påbörjades fick deltagarna ta del av ett informationsbrev och samtyckesblankett för att läsa igenom det och godkänna sitt deltagande genom att skriva under samtyckesblanketten. I informationsbrevet framkom det vad syftet med studien var, hur länge intervjun skulle pågå, samt att intervjun kommer att hållas av studiens författare och spelas in vid godkännande av deltagarna. Det framkom även information om att materialet kommer att förvaras på ett säkert ställe där inga obehöriga kommer åt informationen, samt att all information kommer att behandlas anonymt. Informationsbrevet bestod även av

information om att den insamlade data endast kommer att användas till den aktuella studien och att deltagarna när som helst kan avbryta sitt deltagande utan att ange orsak.

Efter avslutad intervju fick deltagarna behålla informationsbrevet. Det framkom även i samtyckesblanketten att deltagarna när som helst kunde avbryta sitt deltagande utan att ange orsak, och att det insamlande materialet för den enskilda intervjun isåfall skulle förstöras. Det stod även att intervjun skulle spelas in med hjälp av en ljudupptagare, i samråd med

deltagarens tillåtelse och godkännande (Bilaga 2). Därefter genomfördes intervjuerna av studiens författare, där ena författaren höll intervjun och den andra hade ansvar för

inspelningen av intervjun, samt förde eventuella anteckningar. Att spela in intervjuerna med en ljudupptagare var nödvändigt då det ökar studiens tillförlitlighet och gör så att ingen information utesluts (Yin, 2013). Deltagare fick god tid på sig att svara på intervjufrågorna och vid behov kunde författarna ställa följdfrågor utan att styra deltagarnas svar.

Efter genomförda intervjuer skickades det inspelade materialet först till en dator där det sparades. Sedan förvarades materialet på en hårddisk, där hårddisken förvarades på ett säkert ställe där ingen obehörig kunde komma åt det. Det insamlade materialet transkriberades med hjälp av de inspelade ljudfilerna och omvandlades sedan till text. Transkribering innebär att det insamlade materialet omvandlas till text (Braun & Clarke, 2006). Transkribering är en tidskrävande process men ett utmärkt sätt att bekanta sig med det insamlade materialet, samt utveckla en mycket mer grundlig förståelse för de insamlade materialet. Att transkribera insamlat material bidrar till att underlätta läsning och tolkning, vilket är nödvändigt för att analysera resultat.

Analysmetod

En tematisk analys har använts för att bearbeta och analysera det insamlade materialet (Braun & Clarke, 2006). Tematisk analys är en metod för att identifiera, analysera, tolka

(16)

meningsmönster (teman), samt generera koder inom kvalitativa data (Braun & Clarke, 2006, 2017). Tematisk analys är ett flexibelt och användbart forskningsverktyg som kan ge en rik och detaljerad redovisning av data. Den tematiska analysen i kvalitativa studier är induktiv, det vill säga att studien inte utgår ifrån någon teori. Detta betyder att data kodas fritt utan att det behöver kopplas till någon form av teori.

Tematiska analysen består av sex faser: fas ett handlar om att bekanta sig med datamaterialet genom att läsa datan upprepade gånger, detta gjordes genom att det transkriberade materialet först skrevs ut på papper och sedan lästes upprepade gånger av studiens författare. När författarna hade bekantat sig med materialet fick författarna en klarare bild av deltagarnas berättelser och kunde förstå det transkriberade materialet bättre.

Fas två i analysen handlar om kodning av data. Koder är de minsta analysenheterna som fångar centrala delar i materialet som är relevanta för forskningsfrågan. En kod kan vara ett ord eller en kort mening som fångar betydelse av en längre textanalys (Yin, 2013).

Kodningen av data gjordes genom att studiens författare var för sig gick igenom det

transkriberade materialet och försökte hitta kodar som skulle vara relevanta för studiens syfte. Dessa koder markerades med en markeringspenna. Därefter jämfördes koderna med varandra för att säkerställa att studiens författare var överens om att det transkriberade materialet hade tolkats rätt och att koderna var korrekt. Nästan alla intervjuer bestod av liknande koder, förutom vissa enstaka koder som stack ut i enstaka intervjuer.

Fas tre i analysen består av sökning efter teman. Ett tema fångar något viktigt utifrån insamlat material som är relevant för forskningsfrågan och kan ge en ram för att organisera och rapportera forskarens analytiska observationer (Braun & Clarke, 2006). Detta gjorde studiens författare genom att först skriva upp alla kodar som hittades och sedan kolla om några av koderna förekom flera gånger i samtliga intervjuer. Sedan sorterades koder som liknade varandra och bestod av samma mönster, ihop i grupper för att på så sätt skapa teman. Samtliga teman bestod i sin tur av tillhörande subteman (Tabell 1). Subteman förklarar olika delar i ett huvudtema.

I fjärde fasen ses olika teman över och förfinas, och vid behov sker en justering. Detta gjordes genom att teman granskades och alla koder kontrollerades, för att sedan se till att koderna sorterades rätt. Sedan upptäckte studiens författare att vissa teman kunde slås ihop till ett gemensamt tema.

Fas fem består av att dra slutsatser utifrån det insamlade materialet, samt presentera resultat. Detta gjorde studien författare genom att dra slutsatser från det insamlade materialet, som sedan blev studiens resultat. För att förtydliga studies resultat och underlätta för läsaren,

(17)

skapades det tabeller och figurer som förklarade olika koderna, teman och subteman som uppkommit av det insamlade materialet.

Den sista fasen i analysen består av att skriva ihop en akademisk text. Detta gjorde författarna genom att bearbeta texten och skriva teman på ett sätt att det blir tydligt och mer sammanhängande.

Tabell 1

Exempel på hur analysmetoden genomfördes

Relevanta meningar Kod: Subtema: Tema:

”Om jag lämnar så får jag ännu mindre kontroll över vad han kommer att säga eller göra, eller vad han kommer att säga till andra”

Ännu mindre kontroll

Kvinnans kontroll Kontroll

“Man kan ju sitta i samtal där det visar sig att man inte ens har vågat sagt något till det syskon som man stod väldigt väldigt nära. Eller överhuvudtaget någon för att det är så jobbigt att tala om hur fel det blev”

Jobbigt att tala om hur fel det blev

Skuld och skam Psykologiska dilemman

”Det är ju också en anledning tänker jag till att kvinnor stannar kvar, för att skydda sina barn. Att man stannar i relationen för att man vet att om man lämnar relationen så är det en stor risk att man kommer att få lämna barnen ensamma med

Skydda sina barn

Rädsla för barnens säkerhet

(18)

den andra personen sen”

Förförståelse

Studiens författare har läst kriminologi som huvudämne på Örebro Universitet och fått en förförståelse om vad våld i nära relationer är. Författarnas intresse för ämnet blev starkare när uppsatsämnen diskuterades och ämnet partnervåld uppkom. Fenomenet partnervåld väckte författarnas intresse då en vanligt förekommande fråga inom ämnet är: “Varför går hon inte?”. Författarna hade en förförståelse kring ämnet och anade att detta inte är en enkel fråga att besvara. Förförståelse handlar om att ha kunskaper och kännedom om ämnet genom att ha läst relevant litteratur, eller ha kommit i kontakt med människor som är kunniga inom

området (Lindseth & Norberg, 2004). Studiens ena författare har gått en distanskurs inom våld i nära relationer och hade förförståelse av vad partnervåld är, samt att det mest är kvinnor som utsätts för partnervåld. Studiens författare är även medvetna om att det

förekommer olika typer av våld, men att den vanligaste typen av våld är fysisk, psykisk och sexuellt. Författarna ville fördjupa sig i ämnet och valde därför att titta närmare på varför kvinnor stannar kvar hos en våldsam partner.

Forskningsetiska överväganden

Av etiska skäl kunde inte kvinnor som har varit direkt utsatta för partnervåld intervjuas, då ämnet i denna uppsats kan upplevas som känsligt. Det skulle bli etiskt problematiskt att intervjua de våldsutsatta kvinnorna själv så därför intervjuades kuratorer som dagligen kommer i kontakt och arbetar med våldsutsatta kvinnor.

Inför genomförandet av studien togs de forskningsetiska principerna i beaktande. De

forskningsetiska principerna är: informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet (Vetenskapsrådet, 2017). Informationskravet försågs genom att det framgick i informationsbrevet vad studiens syfte var, hur studien skulle genomföras, samt att deltagandet var frivilligt och att deltagarna när som helst kunde avbryta sin medverkan utan att ange orsak. Samtyckeskravet uppfylldes genom att deltagarna blev informerade om att de

(19)

har rätt till att bestämma över sin egen medverkan i studien, och att de kunde avbryta sin medverkan utan att de blev påverkad på något sätt. Deltagarna fick även skriva under en samtyckesblankett för godkännande av deltagande i studien. Konfidentialitetskravet

tillgodosågs genom att informera deltagarna om att deras personuppgifter skulle förvaras på ett ställe där obehöriga ej kunde ta del av materialet, samt att deltagarna inte kunde

identifieras i studien. Det togs även hänsyn till nyttjandekravet genom att upplysa deltagarna att det insamlade materialet endast kommer att användas för studiens syfte, och inte användas för annat bruk.

Resultat

Syftet med denna studie var att undersöka upplevelser hos kuratorer som arbetar med kvinnor utsatta för partnervåld kring vad det är som påverkar kvinnors val att stanna kvar hos en våldsam partner. I resultatdelen identifierades fyra huvudteman: Rädsla, Kontroll,

Psykologiska dilemman och Praktiska svårigheter. I det första temat rädsla, ingår det två subteman som är rädslan för sin egen säkerhet och rädsla för barnens säkerhet. I det andra temat kontroll, ingår det två subteman som är mannens kontroll och kvinnans kontroll. I det tredje temat psykologiska dilemman, ingår det fem subteman som är skuld och skam, sympati och medlidande, underskattning av våld, kvinnan ej redo, och hopp om förändring. I det fjärde och sista temat, praktiska svårigheter, ingår det tre subteman som är gemensamma barn, kvinnans tillgång till hjälp, och ekonomi (Se figur 1). Dessa teman kommer att förklara faktorer som kan påverka kvinnors val att stanna kvar hos en våldsam partner.

(20)

Figur 1. Presentation av samtliga teman och subteman.

Rädsla

Rädsla för sin egen säkerhet. Enligt intervjupersonerna upplevs rädsla för kvinnans egen säkerhet vara en avgörande faktor till att hon stannar kvar hos en våldsam partner. Resultatet visar att intervjupersonerna upplever att rädsla är något som ständigt hänger över våldsutsatta kvinnor när de lever tillsammans med en våldsam partner. Rädslan tar sig i uttryck i många olika former. Det kan bland annat vara att kvinnor känner en rädsla för att bli utsatta för våld, men även en rädsla kring att lämna en våldsam partner. Intervjupersonerna upplever att anledningar till att kvinnor stannar kvar hos en våldsam partner beror på att de är rädda för sitt eget liv, det vill säga att våldet ska eskalerar och resultera i hot och dödligt våld om hon lämnar. Resultat visar på att rädslan är oftast det som är kvar sist hos kvinnan. Detta innebär att fastän en kvinna kan ha lämnat en våldsam relation så finns rädslan kvar. Dock visar resultat på att kvinnor känner en ännu större rädsla att bli utsatta för våld efter att de har lämnat, vilket i många fall bidrar till att kvinnor går tillbaka eller överhuvudtaget aldrig

(21)

lämnar den våldsamma partnern. Fyra av sex deltagare nämnde kvinnors rädsla för sin och barnens säkerhet som en faktor för att stanna kvar hos en våldsam partner. Intervjuperson 4 beskrev kvinnors rädsla för våldsutsatthet på följande sätt:

Rädslan kan ju handla om att man är rädd att våldet ska bli värre. Man vet ju också när man ska gå in i en separation så finns det ju en ökad risk för våld.

Rädsla för barnens säkerhet. Detta subtema är det andra temat i huvudtemat rädsla. Resultaten visar på att intervjupersonerna upplever att våldsutsatta kvinnor även väljer att stanna kvar hos en våldsam partner på grund av rädsla för barnens säkerhet. Vidare visar resultatet på att gemensamma barn är den största orsaken till att kvinnor stannar kvar hos en våldsam partner. Samtidigt är det den största orsaken till att kvinnor lämnar den våldsamma partnern. Anledningar till att kvinnor stannar kvar enligt intervjupersonerna beror på att kvinnorna är rädd att deras gemensamma barn ska fara illa på något sätt om de lämnar den våldsamma partnern. Kvinnorna ställer sig frågan hur de ska kunna skydda barnen om den våldsamma partnern är ensam med de. Intervjuperson 2 och 4 beskrev kvinnornas rädsla för barnens säkerhet på följande sätt:

Det är oftast barnen som gör att man stannar, det är ofta barnen som gör att man går. Men sen när man tänker att man ska gå så inser man att barnen måste träffa den här våldsamma pappan, fast utan mig som kan skydda dem, och det blir ett väldigt stort hinder.

Det är ju också en anledning tänker jag till att kvinnor stannar kvar, för att skydda sina barn. Att man stannar i relationen för att man vet att om man lämnar relationen så är det en stor risk att man kommer att få lämna barnen ensamma med den andra personen sen.

Kontroll

Mannens kontroll. Det första subtemat som tillhör temat kontroll är mannens kontroll. Resultatet visar att intervjupersonerna upplever att kvinnor som lever med en våldsam partner nästan alltid är isolerade på ett eller annat sätt. Detta kan handla om att partnern begränsar kvinnans livsutrymme, vilket leder till att partnern mer och mer får kontroll över kvinnan och hennes livssituation. I takt med att partnerns kontroll ökar gentemot kvinnan, så minskar hennes kontroll att bestämma över sitt eget liv. Det börjar oftast med att partnern sakta men säkert begränsar kvinnan att umgås med familj och vänner, till att hon sedan inte får göra saker utan att fråga om lov av partnern. Detta kontrollbehov av partnern bidrar till att kvinnan blir isolerad, vilket i sin tur leder till att kvinnan normaliserar den livssituation som hon lever i. Hon normaliserar partners kontrollbehov genom att bland annat hävda att han gör som han gör på grund av att han älskar henne, bryr sig om henne och så vidare. Fyra av sex deltagare nämnde mannens och kvinnans kontroll som en anledning till att kvinnor stannar

(22)

kvar hos en våldsam partner, men i större utsträckning är det ändå mannens kontroll som leder till att kvinnan inte kan lämna en våldsam partner. Intervjuperson 1 beskrev mannens kontroll på följande sätt:

Man väljer alltså bort att gå på till exempel julfester och sådana saker för att man vet att det blir för mycket bråk, eller att det kommer saker i efterhand, eller för att slippa allt runt

omkring, så tillslut så behöver ingen säga åt en att en inte ska ringa sin mamma varje dag eller träffa sin väninna, eller sluta träna, för man gör det ändå för att det är lugnast så.

Kvinnans kontroll. Det andra subtemat som ingår i huvudtemat kontroll är kvinnans

kontroll. Intervjupersonerna upplever att partnerns kontrollbehov är oftast mest framträdande, men resultat från studien visar att även kvinnor besitter en form av kontroll, och att det just är den kontrollen som påverkar kvinnors val att stanna kvar hos en våldsam partner.

Intervjupersonerna lyfter fram hur kvinnor upplever att de har större kontroll över den våldsamma partnern när de lever kvar i den våldsamma relationen. Det kan handla om att kvinnan upplever att hon har kontroll över när våldet kommer att ske, samt att hon kan kontrollera vad partner säger och gör. Intervjuperson 3 och 5 berättade vad några våldsutsatta kvinnor hade sagt gällande hur de upplevde att de hade en större kontroll över partnern om de stannade kvar i den våldsamma relationen:

När jag levde tillsammans med honom då kunde jag genom att lyssna på sättet han satte nyckeln i ytterdörren veta om det här blev en bra dag eller inte en bra dag när han kom hem från jobbet. Men efter att jag hade lämnat honom så visste jag aldrig när hotet skulle dyka upp, det kunde vara liksom att han närsomhelst ringde på telefonen och att han närsomhelst dök upp bakom en buske eller på gatan eller utanför huset eller vart som helst.

Om jag lämnar så får jag ännu mindre kontroll över vad han kommer att säga eller göra, eller vad han kommer att säga till andra.

Psykologiska dilemman

Skuld och skam. Skuld och skam är det första subtemat i temat psykologiska dilemman. Resultatet visar att intervjupersonerna upplever att många kvinnor känner skuld och skam när de utsätts för våld och tänker att om de hade gjort annorlunda så hade detta inte hänt.

Eftersom den våldsamma partnern utsätter dessa kvinnor för psykisk våld och kränkningar, så kan han även skuldbelägga kvinnan för våld. Detta leder till att kvinnans självförtroende bryts ner och hon börjar internalisera den bild som mannen har av henne. De psykologiska

dilemman nämns av alla sex deltagare som ett hinder för kvinnor att lämna en våldsam partner. Intervjuperson 1 tar upp ett exempel på hur kvinnor skuldbelägger sig själv och

(23)

säger: “Om jag bara beter mig på ett sätt som han vill att jag ska göra då kanske han inte blir våldsam”.

Detta är enligt intervjupersonerna ett typiskt exempel på hur våldsutsatta kvinnor tror sig vara skyldiga och anledningen till att han utövar våld. Därmed ser inte kvinnan, mannens brister och stannar därför kvar i relationen. Skammen är enligt intervjupersonerna en annan faktor till att kvinnan stannar kvar då hon skäms för hur omgivningen kommer att reagera, då hon till en början har gått i något som var så fint och bra. Kvinnan kan då få för sig att andra kommer att döma henne för hur hon kunde låta honom gå så långt med våldet. Skammen blir en anledning till att hon inte får stöd eftersom hon inte berättar för andra om utsattheten, vilket gör att hon stannar kvar hos den våldsamma partnern. Intervjuperson 4 tar upp exempel på hur kvinnor kan känna skam:

Man kan ju sitta i samtal där det visar sig att man inte ens har vågat sagt något till det syskon som man stod väldigt väldigt nära. Eller överhuvudtaget någon för att det är så jobbigt att tala om hur fel det blev.

Sympati och medlidande. Den andra subtemat i temat psykologiska dilemman är sympati och medlidande. Resultaten visar även på att intervjupersonerna upplever att många kvinnor känner sympati och medlidande för den våldsamma partnern då han kanske har hotat henne med att han ska ta livet av sig eller att han gråter och visar ånger. Detta har påverkat

kvinnornas medlidande gentemot mannen och stannat kvar. Ju mer ånger den våldsamma partnern visar desto mer medlidande får han utav kvinnan och desto svårare det blir för kvinnan att lämna.

Underskattning av våldet. Det tredje subtemat är underskattning av våldet. Resultatet visar på att intervjupersonerna upplever att våldsutsatta kvinnor som lever med en våldsam partner tenderar att underskatta den våldssituation som kvinnan lever i. Det framkommer av

intervjupersonernas berättelser att kvinnor kan ha svårt att se allvarlighetsgraden i att bli utsatt för partnervåld. Detta kan vara en orsak till att kvinnor stannar kvar hos en våldsam partner. Det är vanligt förekommande att kvinnor först berättar om sin utsatthet och förstår allvarlighetsgraden i våldet då de söker sig till en kvinnojour eller dylikt. Att kvinnor avstår från att berätta om våldet för sina närstående, påverkar de att inte kunna se problematiken och allvarlighetsgraden i våldet de utsätts för.

Ett exempel som intervjupersonerna tar upp, visar på hur vanligt det är att kvinnor som utsätts för partnervåld underskattar allvarlighetsgraden i våldet relation och förklaras av

(24)

Det är vanligt att kvinnor kommer hit och säger: “Aa nu vet inte jag om jag har kommit rätt och jag kanske inte ska vara här egentligen, för det jag har varit med om är ja..inte så... Men nu är jag här iallafall.

Intervjuperson 6 berättar efteråt att hon uppfattar att kvinnan i fråga har varit utsatt för väldigt mycket saker och för våld i olika former. För deltagaren var detta ett tydligt exempel på hur kvinnor tenderar att underskatta allvarlighetsgraden i våldet.

Kvinnan ej redo. Det fjärde subtemat i temat psykologiska dilemman är kvinnan ej redo. Anledningen till att kvinnor stannar kvar hos en våldsam partner enligt intervjupersonerna är för att de inte riktigt är där än, det vill säga att de inte riktigt mentalt har kommit till den punkten att det är dags att lämna. Samtliga deltagare nämnde hur det inte spelar någon som helst roll hur mycket omgivningen, personal som arbetar på kvinnojourer, socialtjänst och så vidare uppmanar kvinnorna att lämna. Våldsutsatta kvinnor lämnar först när de är redo för de. Hopp om förändring. Det femte subtemat i temat psykologiska dilemman är hopp om

förändring. Intervjupersonerna upplever att den våldsamma relationen oftast går upp och ner, vilket innebär att kvinnan under vissa perioder känner hopp om att partnern ska gå tillbaka och vara den person som kvinnan en gång förälskade sig i. En förklaring enligt

intervjupersonerna till varför kvinnor stannar kvar hos en våldsam partner, och där hoppet blir centralt, är när den så kallade våldsspiralen uppkommer. Våldsspiralen efterliknas en sluten cirkel där först en våldshändelse uppkommer, den våldsamma partnern känner sedan skuld och skam för det han har gjort, sedan sker det en form av försoning mellan mannen och kvinnan. Efter detta kommer en “smekmånad” period där mannen är ångerfull och ger kärlek till kvinnan. “Smekmånadsperioden” följs sedan av en lugn period där våldet efter ett tag trappas upp igen och en våldshändelse sker på nytt. Våldsspiralen symboliserar hur det underliggande hela tiden finns ett hopp hos kvinnan om att relationen ska bli bra, då resultat visar att intervjupersonerna upplever att kvinnor stannar kvar hos en våldsam partner just för att relationen går upp och ner. Med att en våldsam relation går upp och ner, innebär att relationen i perioder innehåller våld, och i andra perioder är kärleksfull och våldsfri. Praktiska svårigheter

Gemensamma barn. Det första subtemat som tillhör temat praktiska svårigheter är gemensamma barn. Intervjupersonerna berättar att kvinnor vill ha kontroll över umgänget som partnern har med barnen. Om kvinnan skulle lämna relationen så finns det en chans att den våldsamma partnern kommer att umgås med barnen utan att kvinnan är med. Om kvinnor skulle lämna den våldsamma partnern så riskerar kvinnan att få gemensam vårdnad av barnen med den våldsamma partnern. Två av totalt sex deltagare nämnde de praktiska svårigheter

(25)

som ett hinder eller en faktor till att kvinnor stannar kvar hos en våldsam partner. Deltagare 4 förklarar detta på följande sätt:

För fortfarande är det ju så att föräldrabalken gäller inom socialtjänsten till exempel, sen får vi väl se nu över tid om barnkonventionen kan slå ut den. Det ska ju vara så men i

verkligheten ser det inte riktigt lika bra ut som det gör på papper. Tyvärr.

I Lag (1949:381) om föräldrars rättighet till umgänge av barn, har både föräldrar enligt [FB] rätt till umgänge där stor hänsyn tas till barnets bästa när det gäller frågor angående vårdnad, boende och umgänge genom ett avtal som godkännas av socialnämnden.

En annan faktor gällande gemensamma barn som intervjupersonerna upplever påverkar kvinnor att stannar kvar hos en våldsam partner är att kvinnorna inte vill “rycka upp” sina barn om de är etablerade i skolan och har vänner. Det kan handla om att kvinnorna inte vill flytta på barnen och ta bort de från att till exempel ha ett fint rum i villan som mannen och kvinnan bor i, flytta till annan ort där barnen till exempel tvingas byta skola och skaffa nya vänner. Det kan vara sådana faktorer som påverkar kvinnor att stanna kvar hos en våldsam partner.

Kvinnans tillgång till hjälp. Det andra subtemat som ingår i temat praktiska svårigheter är kvinnans tillgång till hjälp. Resultatet visar på att intervjupersonerna upplever att kvinnor som stannar kvar hos en våldsam partner gör det på grund av bristfällig samhällsinformation. Det är vanligt förekommande att kvinnor som kommer till Sverige från ett annat land inte är medveten om de lagar och regler som gäller i Sverige. Kvinnor kanske inte är medvetna om att partnervåld är olagligt i Sverige. Det kan också handla om att den våldsamma partnern hotar med att till exempel socialtjänsten kommer att omhänderta deras gemensamma barn om kvinna söker hjälp. Språket är även en faktor enligt intervjupersonerna som kan påverka kvinnor att stanna kvar hos en våldsam partner. Det kan till exempel vara så att kvinnor som kommer från ett annat land inte kan behärska språket och är beroende av den våldsamma partnern.

Ekonomi. Det tredje och sista subtemat som ingår i temat praktiska svårigheter är ekonomi. Resultatet visar att intervjupersonerna upplever att våldsutsatta kvinnor känner en rädsla att inte klara sig ekonomiskt om de skulle lämna den våldsamma partnern. Det kan vara så att kvinnan är ej självständig och därmed blir ekonomisk beroende av mannen. Sen när hon lämnar relationen så vet kvinnan inte hur hon ska klara sig. Ekonomi är enligt

intervjupersonerna en faktor som delvis påverkar kvinnors val att stanna kvar hos en våldsam partner.

(26)

Diskussion

Syftet med denna studie var att undersöka upplevelser hos kuratorer som arbetar med kvinnor utsatta för partnervåld kring vad det är som påverkar kvinnors val att stanna kvar hos en våldsam partner. Urvalet bestod av intervjuer med sex kvinnor som arbetade som kuratorer med kvinnor som är eller har varit utsatta för partnervåld. I studiens resultat framkom det fyra teman: Rädsla, Kontroll, Psykologiska dilemman och Praktiska svårigheter. Temat rädsla bestod av subteman: rädsla för sin egen säkerhet samt rädsla för barnens säkerhet. Temat kontroll bestod av subteman: mannens kontroll och kvinnans kontroll. Temat psykologiska dilemman bestod av subteman: skuld och skam, sympati och medlidande, underskattning av våld, kvinnan ej redo och hopp om förbättring. Sista temat praktiska svårigheter bestod av subteman: gemensamma barn, kvinnans tillgång till hjälp, och ekonomi. Dessa faktorer leder till att kvinnor stannar kvar hos en våldsam partner. Övergripande så visar resultatet att intervjupersonerna upplever att rädsla, kontroll och psykologiska dilemman i större utsträckning påverkar kvinnors val att stanna i våldsamma relationer jämfört med de praktiska svårigheterna.

Resultaten visade på att intervjupersonerna upplever att kvinnors val att stannar kvar hos en våldsam partner främst påverkades av rädsla som i sin tur bestod av rädslan för sin egen säkerhet, vilket innebar att kvinnor är rädda för att utsättas för våld av partnern. Intervjupersonerna upplevde att kvinnorna även kände rädsla för barnens säkerhet, vilket innebar att kvinnor var rädda för att barnen skulle fara illa. En annan faktor till att kvinnor stannar kvar hos en våldsam partnern enligt intervjupersonerna är kontroll som i sin tur består av mannens kontroll och kvinnans kontroll. Mannen kontrollerar kvinnan genom att styra hennes liv för att på så sätt utöva makt över henne. Kvinnans kontroll handlade mest om att kvinnan ville ha koll på vad mannen gjorde så att hon visste när våldet skulle ske, men också för att kvinnan ville ha koll på mannen så att han inte slog barnen. De psykologiska

dilemman som har uppkommit av resultatet och som påverkar kvinnors val att stanna kvar hos en våldsam partner är enligt intervjupersonerna skuld och skam, sympati och medlidande, underskattning av våldet, kvinnan ej redo, samt hopp om förändring. De praktiska svårigheter som studiens resultat visade på, utifrån intervjupersonernas upplevelser var mannens och kvinnans gemensamma barn, kvinnans tillgång till hjälp, och ekonomi.

(27)

Tidigare forskning

Tidigare forskning går övergripande i linje med denna studie och dess resultat. Efter en granskning av tidigare forskning så framgår det att kvinnor som stannar kvar hos en våldsam partnern huvudsakligen gör det på grund av psykologiska hinder, rädsla, socioekonomiska och praktiska hinder, samt sociokulturella hinder (Adjei, 2017; Bell & Naugle, 2005; Ben-Ari m.fl., 2003; Estrellado & Loh, 2014; Gelles, 1976; Scheffer Lindgren & Renck, 2008; Meyer, 2012; Rhodes & Mckenzie, 1998).

Rädsla. Rädsla var en framträdande känsla som både inom tidigare forskning och i denna studie visade vara en stark faktor som påverkar kvinnors val att stanna kvar hos en våldsam partner. Skillnaden var att tidigare forskning främst lyfter hur kvinnor själva känner en rädsla kring att de ska utsättas för dödligt våld om de lämnar (Meyer, 2012; Scheffer Lindgren & Renck, 2008). Det fanns inga stora skillnader mellan tidigare forskning och denna studiens resultat när det kom till rädsla för barnens säkerhet. Beträffande att rädsla för barnens

säkerhet inte skiljde sig mellan tidigare forskning och resultat från denna studie skulle kunna bero på att barn oftast alltid kommer i fokus, vilket kan innebära att våldsutsatta kvinnor sätter sina barns behov och trygghet framför sitt eget. En anledning till att resultatet om rädsla för sin egen säkerhet skiljer sig från tidigare forskning kan bero på att kvinnor i Sverige idag inte utsätts för dödligt våld i nära relationer i samma utsträckning som i andra länder. I jämförelse med andra länder så är siffran kring dödligt våld mot kvinnor, i nära relationer mycket låg (Brå, 2017). Detta skulle kunna vara en potentiell orsak till att resultat i vår studie visade att kvinnor kände en mindre rädsla kring att bli utsatt för dödligt våld.

Resultat som denna studie även fick fram som inte förekom bland tidigare forskning var att intervjupersonerna upplevde att rädslan hos kvinnorna nästan alltid är det som lämnar de sist. Det handlar om att kvinnor tillochmed kan känna en större rädsla om de valt att lämna den våldsamma partnern, vilket innebär att många kvinnor stannar kvar. Detta skulle kunna bero på att kvinnor under en lång tid i relationen ständigt känt rädsla, vilket har medfört att rädslan är en känsla som kvinnor är så vana vid att den blir svår att bli av med. Det skulle också kunna bero på att kvinnor inte upplever att de får de skydd och stöd som de behöver för att kunna släppa rädslan (Brottsoffermyndigheten, 2001).

Psykologiska dilemman. Tidigare forskning nämnde hur psykologiska hinder gör att kvinnor ser sig själva som värdelösa och maktlösa inför den våldsamma partner, och har tankegångar som på ett eller annat sätt “försvarar” förövaren och det våld som de utsätts för. Kvinnorna har även en förhoppning om att den våldsamma partnern ska ändra på sig (Bell & Naugle, 2005; Gelles, 1976; Scheffer Lindgren & Renck, 2008). Dessa psykologiska hinder från

(28)

tidigare forskning är i enlighet med de resultat som har framkommit i denna studie. Dock har denna studie fått fram att det finns fler psykologiska faktorer än vad just tidigare forskning tar upp, vilket är underskattning av våldet och att kvinnan ej är redo. Att tidigare forskning inte har fått fram att kvinnor tenderar att underskatta våldet kan bero på att denna studie har fått fram resultat från kuratorer som arbetar med våldsutsatta kvinnor, medan tidigare studier är baserade på resultat från våldsutsatta kvinnor. Detta skulle kunna förklaras genom att kuratorer som arbetar med våldsutsatta kvinnor kan ha lättare att se våldets omfattning och allvarlighetsgrad. Det kan handla om att de våldsutsatta kvinnorna själva har en förmåga att underskatta och normalisera de våld som de utsätts för (Heimer m.fl., 2014).

Gällande att denna studie har fått fram att intervjupersonerna upplever att kvinnor tenderar att stanna kvar hos en våldsam partner på grund av att kvinnan ej är redo, kan även detta bero på att denna studie har intervjuat kuratorer som arbetar med våldsutsatta kvinnor, istället för de våldsutsatta kvinnorna själva. Det skulle kunna bero på att kuratorer har en annan helhetssyn på varför kvinnor stannar kvar, medan de våldsutsatta kvinnor som har intervjuats i tidigare studier inte ser detta själva. Dessa två psykologiska dilemman som har uppkommit genom studiens resultat kan ha stor betydelse för att försöka förstå varför kvinnor stannar kvar hos en våldsam partner.

Praktiska svårigheter. Inom tidigare forskning lyfts även socioekonomiska och praktiska svårigheter som avgörande faktorer till att kvinnor stannar kvar hos en våldsam partner. Det var främst ekonomin som presenterades som en avgörande faktor till att kvinnor stannar kvar hos en våldsam partner (Bell & Naugle, 2005; Gelles, 1976; Meyer, 2012). Dock finns det skillnader mellan vad tidigare forskning och resultat från denna studie säger om ekonomi som en faktor till att kvinnor stannar kvar. I denna studie lyfts inte ekonomin som en avgörande faktor till att kvinnor skulle stanna kvar hos en våldsam partnern, medan tidigare forskning lyfter ekonomin som en stor faktor till att kvinnor stannar kvar i mycket större utsträckning. Detta kan bero på att våldsutsatta kvinnor som lämnar en våldsam partner i Sverige kanske inte möter ekonomiska svårigheter i lika stor utsträckning som kvinnorna i andra länder gör. Det skulle kunna handla om att Sverige är ett land med ett bra välfärdssystem där kvinnor kan erbjudas ekonomiskt stöd och skyddat boende från hjälporganisationer, vilket underlättar för kvinnorna enormt. Det skulle även kunna bero på att kuratorer har intervjuats, vilket kan ha medfört att kuratorerna inte i lika stor utsträckning som våldsutsatta kvinnor själva upplever att ekonomin är en sådan stor faktor som förklarar varför kvinnor stannar kvar hos en våldsam partner.

(29)

Sociokulturella hinder som tidigare forskning har tagit upp är hur kvinnor som utsätts för partnervåld stannar kvar hos en våldsam partnern för att de är rädda för de eller deras familj och släkt ska bli stämplade av samhället (Adjei, 2017; Estrellado & Loh, 2014). Detta kan förklaras genom att tidigare forskning har gjorts i länder såsom Afrika och Asien, och att det skiljer sig när det kommer till den kulturella aspekten. I denna studie har enbart en faktor kopplat till sociokulturella hinder upptäckts. Resultatet visar att intervjupersonerna upplever att kvinnor med en annan kulturell bakgrund stannar kvar hos en våldsam partner för att hon inte har tillgång till samhällsinformation. Det kan handla om hur kvinnor med annan kulturell bakgrund kan ha svårt att lämna en våldsam partner då de inte känner till landets lagar och regler. Detta kan bero på att de kvinnorna som kommer till Sverige inte får tillräckligt

samhällsinformation gällande våld i nära relationer. Med detta sagt så kan resultat från denna studie inte uttala sig om hur kvinnor påverkas av sociokulturella hinder när det kommer till att stanna kvar hos en våldsam partner.

Slutsats. Övergripande så stämmer denna studiens resultat överens med vad tidigare forskning påvisat. Det som denna studie har tillfört är ytterligare aspekter såsom

underskattning av våldet, kvinnans tillgång till hjälp och kvinnan ej redo, som kan enligt intervjupersonerna förklara varför kvinnor stannar kvar hos en våldsam partner, samt gett en djupare förståelse kring hur psykologiska dilemman kan påverka kvinnans val. Kontroll och rädsla är även två faktorer som har lyfts i denna studie, då resultat visar att dessa två faktorer har mycket större påverkan på kvinnor som lever med en våldsam partner än vad tidigare forskning har lyft. Beträffande praktiska svårigheter såsom ekonomi så visar denna studie i motsats till tidigare forskning, att ekonomi inte i lika stor utsträckning påverkar kvinnors val att stanna kvar hos en våldsam partner.

Normaliseringsprocessen

Lundgrens teori om hur kvinnor normaliserar våldet stämmer delvis överens med resultat i denna studie (Nilsson & Lövkrona, 2015). Några delar som ingick i normaliseringsprocessen var: isolering, växling mellan värme och våld, kvinnans övertagande av mannens värderingar vilket leder till att hon säger sig vara orsaken till våldet, samt att mannen och kvinnan

minimerar våldet. I denna studiens resultat framkom det utifrån intervjupersonernas upplevelser att det främst är rädsla för sin egen säkerhet, kontroll, och psykologiska dilemman som skulle kunna kopplas till normaliseringsprocessteorin. Några faktorer inom psykologiska dilemman är bland annat skuld och skam hos kvinnan, kvinnans sympati och medlidande gentemot mannen, kvinnans hopp om förbättring av mannen och underskattning av våld. Resultaten tyder på att intervjupersonerna upplever att kvinnor i början av relationen

(30)

upplever att mannen är omtänksam och kärleksfull men att det sedan gradvis sker en förändring hos mannen. Kvinnor blir sakta men säkert isolerade och kontrollerade av mannen. Mannen kontrollerar kvinnan på ett sätt som leder till att hennes vardagliga liv begränsas. Detta leder i sin tur till att kvinnan isoleras, isoleringen leder till att det blir lättare för mannen att få kvinnan att tro att hon är orsaken till våldet. När mannen sedan använder fysiskt våld och kvinnan blir rädd för sin egen säkerhet och vill lämna relationen så försöker mannen att hindra henne från detta genom att gråta och visa ånger.

Detta i sin tur leder till att kvinnan visar sympati för mannen då hon får ett hopp om att mannen ska förbättras och blir som han var i början. Det förekommer stunder utan våld men sedan blir mannen våldsam igen, detta leder till att kvinnan skuldbelägger sig själv och tror att hon är orsaken till att mannen utövar våld. Om kvinnan är mannen till lags, så kommer han inte att utöva våld. Eftersom relationen växlar mellan att ena stunden vara våldsam till att bli kärleksfull, så skapas det förvirring hos kvinnan och hon börjar intala sig själv att våldet är ett normalt slag i vardag. Med andra ord normaliserar kvinnan våldet.

Normaliseringsprocessen är en teori som ger stöd till att förklara kuratorernas upplevelser kring varför kvinnor stannar kvar hos en våldsam partner beroende på

psykologiska dilemman. Det skulle kunna bero på att de kuratorerna som har intervjuats är präglade av normaliseringsprocessteorins ideologiska uppfattningar (NCK, u.å.). Detta då kvinnojourer och andra verksamheter kan ha förespråkat dessa ideologiska uppfattningar om våldsutsatta kvinnors situation, som inte riktigt går i linje med den riktiga verkligheten av kvinnors utsatthet. Kvinnojourer har oftast en feministisk syn på våld i nära relationer och ser våldet som ensidigt där en man försöker utöva våld mot kvinnan för att kontrollera och dominera över henne med stöd i patriarkala trosuppfattningar. Dock visar forskning på att detta påstående om att mannen utöver makt för att kontrollera och isolera kvinnan, saknar vetenskapligt stöd, då denna filosofi har liten eller ingen effekt på återfallet. Kvinnojourer och andra verksamheter som jobbar med våldsutsatta kvinnor har en helhetssyn på våld i nära relationer och utgår inte från varje enskild kvinnas livssituation samt utsatthet för våld (Corvo & Johnson, 2013; Graham-Kevan, 2007). När det kommer till studiens resultat om hur

intervjupersonerna upplever att de våldsutsatta kvinnorna känner en rädsla för deras

gemensamma barn, samt hur praktiska svårigheter kan påverka våldsutsatta kvinnor att stanna kvar hos en våldsam partner, så kan normaliseringsprocessteorin inte tillämpas. Detta då studiens resultat visar att gemensamma barn är den största orsaken till att kvinnor stannar kvar hos en våldsam partner, så visar normaliseringsprocessteorin att den inte i alla fall kan förklara studiens resultat. Detta visar på att det skulle behövas ett komplement till

References

Related documents

möjligheten till ett självständigt liv – ekonomiskt bistånd för kvinnor som har lämnat en våldsam partner.. Social citizenship and the opportunity for an independent life

möjligheter som finns. I och med förändringar på arbetsmarknaden aspirerar de på jobb och anställningsformer som inte längre finns i samma utsträckning. Även den

Jag fick ett fruktansvärt bemötande hos läkaren, när jag hade tagit detta stora steg att söka hjälp vilket var förnedrande för mig, han ville att jag skulle äta medicin men

Här väver vi även in deras yrkesstolthet - alltså att stoltheten till yrket kan sträcka sig så långt att det finns en risk att socialsekreteraren tror att

The use depends on the total volume of trucks and the number of these that are (electric-diesel) hybrids. The number of diesel trucks that haulage companies would eventually replace

Kanske för att det nationella projektet var tydligare då, för att det fanns en karismatisk ledare som skapade enighet eller helt enkelt för att vi kunde tro på en möjlig

läkarkollegor får alla träffa en och samma person under en dag, men läkaren kommer att anta olika sub-roller som är specifik för just den sociala situationen (Goffman 1961 s.

Många kvinnor som blivit våldsutsatta av en manlig partner upplevde att vårdpersonalen inte vågade ställa frågan om partnervåld trots att det var uppenbart att det förekom..