Distriktssköterskor erfarenhet av att
motivera personer med diabetes typ 2 till
livsstilsförändring gällande kost och fysisk
aktivitet
Susanne Öman Marklund
Specialistsjuksköterska, Distriktssköterska 2019
Luleå tekniska universitet Institutionen för hälsovetenskap
Distriktssköterskors erfarenhet av att motivera personer med diabetes typ 2till livsstilsförändring gällande kost och fysisk aktivitet
District Nurses experience in motivating people with diabetes type 2 to change lifestyle regarding diet and physical activity
Susanne Öman Marklund
Kurs: O7036H, Examensarbete inom distriktsvård Specialistsjuksköterskeprogrammet
med inriktning mot distriktsvård 75 hp Handledare: Anna Nygren Zotterman
1 Distriktssköterskors erfarenhet av att motivera personer med diabetes typ 2 till
livsstilsförändring gällande kost och fysisk aktivitet Susanne Öman Marklund
Luleå tekniska universitet Institutionen för hälsovetenskap
Avdelningen för omvårdnad
Abstrakt
Bakgrund: Diabetes typ 2 är stadigt ökande i Sverige och befolkningen världen över. Sjukdomen kan ge allvarliga komplikationer som påverkar människors hälsa och samhällsekonomi. Det innebär att en central del i distriktssköterskors arbete inom diabetesvården är att motivera personer med typ 2 diabetes till livsstilsförändring gällande kost och fysisk aktivitet. Syfte: Syftet med studien var att beskriva distriktssköterskors erfarenhet av att motivera personer med diabetes typ 2 till livsstilsförändring gällande kost och fysisk aktivitet. Metod: I studien har sju distriktssköterskor med diabetesutbildning deltagit och intervjuats med individuella intervjuer. Data analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Resultatet visade att distriktssköterskornas erfarenhet var varierande. Fyra kategorier framkom; Att främja en god vårdrelation, Att skapa förståelse för sjukdomens konsekvenser, Att skapa delaktighet ökade motivationen till livsstilsförändring och Att skapa samarbete med andra yrkesprofessioner. Slutsats: Slutsatsen visade på varierande erfarenheter av att motivera personer med diabetes typ 2 till livsstilsförändring gällande kost och fysisk aktivitet och det var till stor del beroende av personernas individuella egenskaper. En viktig del var att främja en god vårdrelation genom att ha ett förtroendeingivande förhållningssätt som resulterade i en individanpassad omvårdnad. Faktorer som personernas förståelse för sjukdomens konsekvenser, personerna och dess anhörigas delaktighet och samarbete med andra yrkesprofessioner var avgörande för att kunna göra en livsstilsförändring. Områden som behöver utvecklas var nytänkande behandlingar via webbaserade program för att kunna öka motivationen till livsstilsförändring. Författaren anser ny forskning behövs genom att ny teknik behövs i den framtida diabetesvården.
Nyckelord: diabetes typ 2, distriktsköterska, omvårdnad, livsstilsförändring, kost, fysisk aktivitet.
2 District Nurses experience in motivating people with diabetes type 2to change lifestyle
regarding diet and physical activity Susanne Öman Marklund Luleå University of Technology
Department of Health Sciences Department of Nursing
Abstract
Background: diabetes type 2 is steadily increasing in Sweden and among the population around the world. The disease can cause serious complications that affect the human health and national economy. A central part of the district nurse's diabetes care was to motivate people with diabetes type 2 to change their lifestyle and physical activity. Purpose: The purpose of the study was to describe the district nurse's experience of motivating people with diabetes type 2 to change lifestyle and physical activity. Method: In the study, seven district nurses with education in diabetes care participated in individual interviews. Data was analyzed with qualitative content analysis. Results: The results showed that the district nurse's experience of motivating people with diabetes type 2 was varied. Four categories emerged; Promoting a good care relationship, creating an understanding of the consequences of the disease, creating participation increases motivation for lifestyle change and Creating collaboration with other professionals within the profession. Conclusion: The conclusion showed different experiences of motivating people with diabetes type 2 to change lifestyle and physical activity and it was mainly dependent on the individual characteristics of the person. An important part was to promote a good healthcare relationship by having a confidence-enhancing approach that resulted in a personalized care. Factors such as the understanding of the consequences of the disease, the persons and their relative's participation and cooperation with other occupational professions were crucial for making a lifestyle change. The areas that need to be developed were innovative thinking through web-based programs to increase motivation for lifestyle change. The author believes that new technologies are needed in future diabetes care.
Keyword: Diabetes type 2, district nurses, nursing, lifestyle change, diet, physical activity
3 Innehåll
Distriktssköterskans motiverande arbete till livsstilsförändring .. Fel! Bokmärket är inte definierat. Empowerment – Att motivera personerna med typ 2 diabetes till livsstilsförändring gällande kost och fysisk aktivitet ... Fel! Bokmärket är inte definierat.
Rational ... 6
Syfte ... 7
METOD ... 7
Design Författaren till denna studie valde en kvalitativ studiedesign, då den ansågs lämplig att använda för att få en djupare förståelse för distriktssköterskors erfarenheter. Enligt Polit och Beck (2017, s.33, 247) kan författaren få kunskap om de intervjuades erfarenheter genom att använda sig av en kvalitativ studiedesign. ... 7 Deltagare ... 7 Procedur ... 8 Datainsamling ... 8 Forskningsetiska övervägande ... 9 Datanalys ... 9 RESULTAT ... 10
Att främja en god vårdrelation mellan distriktssköterskor och personer ... 10
Att skapa förståelse för sjukdomens konsekvenser... 12
Att skapa delaktighet ökar motivationen till livsstilsförändring ... 14
Att skapa samarbete med andra yrkesprofessioner ... 15
DISKUSSION ... 16
Resultatdiskussion ... 16
Metoddiskussion ... 19
Slutsats ... 21
Förslag till fortsatt forskning ... 21
REFERENSER ... 23
Bilaga 1 ... 30
Bilaga 2 ... 31
4 Diabetes typ 2 är en kronisk sjukdom som drastiskt ökat i antal de senaste åren både globalt och i Sverige (International Diabetes Federation [IDF], 2017; Socialstyrelsen,2017). Nära 350,000 personer lider av diabetes i Sverige av vilka 85–90% har diabetes typ 2
(Socialstyrelsen, 2017). Den stigande prevalensen av diabetes typ 2 i världen är relaterad till övervikt, bristande kostvanor och fysisk inaktivitet (Alvarsson et al. 2013). Diabetes typ 2 utgör en stor börda för samhället, både genom människors lidande och hälsoutgifter. Diabetes är en vanlig och kostsam sjukdom som förväntas fortsätta att växa i prevalens och
hälsoutgifter över de kommande decennierna. En hälsosam livsstil kan förebygga sjukdomen eller fördröja utvecklingen av den. Även hos redan sjuka kan förbättrade livsstilsvanor snabbt ge stora hälsovinster (Schulze &Hu. 2005). Det är möjligt att fördröja utvecklingen av
diabetes typ 2 och sjukdomskomplikationer genom att göra livsstilsförändring gällande kost och fysisk aktivitet (Hellgren et al., 2016).
Hälsa och sund livsstil är enligt Andersson och Johrén (2012) inte något som betraktas som ett statiskt tillstånd, att vara antingen sjuk eller frisk. Hälsa är istället ett kontinuum vilket
innebär att hälsa är en dynamisk process, där en person kan vara i olika faser från en tid till en annan, från att till exempel må dåligt och vara frisk, till att må bra och vara sjuk. Att ha en god hälsa utifrån sin egen förmåga innebär att det fysiska, psykiska och sociala fungerar väl, där personen kan uppnå och lyckas med sina personliga mål i vardagen och genom livet. Shay et al. (2009) beskriver att en livsstilsförändring gällande kost och fysisk aktivitet innebär att personen vill skapa nya och bättre levnadsvanor. För att kunna göra varaktiga
livsstilsförändringar är det viktigt att ta reda på hur viktigt det är för denne, samt vilken målsättning som finns. Det framkom även vikten av att arbeta med målbilder, motivation och att hitta verktyg som vägleder personer till livsstilsförändring (ibid.).
Diabetes typ 2 medför att personer dagligen behöver göra flera hälsoval som rör kost och fysisk aktivitet (Kneck et al., 2016). För goda behandlingsresultat krävs att personerna med diabetes typ 2 är väl insatta i, och tar stort eget ansvar för sin egenvård (Wichit et al., 2016). För den enskilda personen innebär sjukdomen ett heltidsarbete, dygnet runt, året om. Med regelbundna kontroller hos distriktssköterskan kan eventuella förändringar av
blodsockernivån upptäckas i tid och åtgärder sättas in (Klintberg et al., 2013).
Inom diabetesvården är det primärvården som har det övergripande ansvaret för utredning, behandling och uppföljning (Wahlström, Palmer &Hansson. 2018). Jutterström, et al. (2016) menar att distriktssköterskor som arbetar med personer som har diabetes typ 2 har en
5 goda kostvanor och fysisk aktivitet. I deras studie förespråkar de att om distriktssköterskor utför personcentrerad vård kan det sänka långtidsblodsockret HbA1c hos personer med diabetes typ 2.
Distriktssköterskor har en central roll i behandlingen av personer med diabetes typ 2 genom att undervisa, stödja och handleda dem till att klara sin egenvård på bästa sätt. Det stödjande och undervisande omvårdnadssystemet bör användas inom diabetesvården för att stärka personens egna resurser till livsstilsförändring (Hörnsten et al., 2011). I en studie av Isaksson et al. (2014), utförd i norra Sverige, framkom att ett väl fungerande samarbete mellan
distriktssköterska och personer med diabetes typ 2 kunde öka personens självmedvetenhet och livskvalitet, samt minska samhällskostnaderna. Det finns ett brett vetenskapligt stöd för att distriktssköterskan utbildar personer med diabetes typ 2 till livsstilsförändring som syftar till att öka personens förståelse för livsstilens inverkan på blodsockret, samt ge ökade
förutsättningar till en väl fungerande egenvård som kan ge positiva resultat över tid (Bohanny et al., 2013; Wichit et al., 2016).
Att förändra kosten och den fysiska aktiviteten är en stor del av personens livsstilsförändring vid diabetes typ 2. Det är helt avgörande att personerna har goda kunskaper om kostens betydelse. Studier visar att mat är starkt kopplat till grundläggande behov såsom njutning och att tillfredsställa hunger. Vanor, traditioner, tillgänglighet, tid, ekonomi och matens
symbolvärde påverkar också vad personen väljer att äta. Dessa behov kan komma i konflikt med behovet av att reglera blodsockernivån och det är denna konflikt som gör kostrådgivning både svårt och utmanande. För distriktssköterskor kan det vara ett problem att ge råd om sund kost utan att det blir på bekostnad av personens önskemål och grundläggande behov (Marlett et al., 2002; Aas et al., 2005).
Fysisk aktivitet är en viktig egenvårdsåtgärd för att reducera det metaboliska syndromet hos personer med diabetes typ 2 (Zanuso et al., 2009). Oavsett om den fysiska aktiviteten är måttlig, intensiv, instruktörsledd eller utgörs av vardagsmotion är dödligheten lägre än hos de personer som är inaktiva (Hu et al., 2004). I en studie av Korkiakangas et al. (2011) framkom det att personer som får dela med sig av sina upplevelser av träning samt att träna i grupp med andra motiverade dem att fortsatta med deras nya motionsvanor (ibid.). Fysisk aktivitet som även inkluderar dagliga promenader påverkar vikten positivt samt att kroppens känslighet för insulin ökar (Schulze & Hu, 2005).
Att få diagnosen diabetes typ 2 innebär en stor omställning för den enskilda personen. Det finns stora möjligheter för distriktssköterskan att motivera dem till livsstilsförändringar
6 (Klintberg et al., 2013). I en studie av Rosmawati och Rohana (2013) beskrivs att
distriktssköterskans hälsofrämjande arbeta möjliggör för människor att öka kontrollen över sin egen hälsa. Det hälsofrämjande arbetet bör göras kontinuerligt för att säkerställa personens utveckling av den egna förmågan. I Sverige har Socialstyrelsen (2010) som målsättning att distriktssköterskors arbete inom diabetesvården ska motivera personen att ta kontroll över dennes livssituation. Kommunikation anses vara en viktig förutsättning för att personen skall känna delaktighet i vård och behandling. Detta kräver att personens kunskap om sjukdomen diabetes typ 2 tas i beaktande för att en god och individualiserad vård skall vara möjlig (ibid. ). Tidigare forskning visar att distriktsköterskors förståelse för personen som individ och för de insatser en livsstilsförändring (gällande vikt och kost) medför, resulterar i en bättre vård och ett ökat resultat (Whittmore et al., 2002).
I en studie av Melba et al. (2012) beskrivs bristande motivation till egenvård som en viktig orsak till nedsatt följsamhet hos personer med diabetes typ 2. Att distriktssköterskor
informerar dem att de själva bör ta en ledande roll i behandlingen är av vikt. Liknande resultat återfinns i studien av Falk (2001) där de beskriver att vägen till en förändrad livsstil sker genom att distriktssköterskan motiverar och stödjer personerna med diabetes typ 2 att ta kontroll över deras egenvård. Castillo et al. (2010) menar att empowerment inom
diabetesvården innebär att distriktssköterskan bör stötta personer med typ 2 diabetes genom insatser som syftar till att förbättra deras självkänsla och självständighet. Detta kan i slutändan förbättra egenvården för personerna.
Därför har distriktssköterskorna en central roll i att motivera personerna med diabetes typ 2 för att själva kunna hantera sin sjukdom, uppnå sina behandlingsmål och i slutändan erhålla en livsstilsförändring.
Rational
Diabetes typ 2 är en kronisk sjukdom och för den enskilda personen innebär detta att en livsstilsförändring gällande kost och fysisk aktivitet är av största vikt. Detta för att minska lidande och vidare komplikationer. Socialstyrelsen (2017, s.45) behandlar hälso- och sjukvårdens möjligheter till sekundärprevention hos personer med diabetes typ 2.
Rekommendationerna är att se över hälsokomplikationer genom påverkan av levnadsvanor och råd till förändrad kost och ökad fysisk aktivitet. I en studie av Jallinoja et al. (2007) framkom att ett av de vanligaste hindren inom diabetesvården är personers ovilja till förändring. Detta kunde bero på personens otillräckliga kunskaper om hälsoriskerna vid sjukdomstillståndet. Ett flertal distriktssköterskor upplevde att deras hjälp, stöttning och
7 motivering till livsstilsförändringar tillhörde deras arbetsuppgifter men bara drygt hälften ansåg sig ha tillräckliga kunskaper för ändamålet. Endast några få distriktssköterskor hade erfarenhet av att de lyckats hjälpa personer till en hälsosammare livsstil.
Författaren sammanfattar tidigare studier med att distriktssköterskors motiverande arbete, med livsstilsförändringar hos personer med diabetes typ 2, är utmanande att hantera och att lyckas med. Därför är forskning rörande distriktssköterskors erfarenhet av att motivera
personer med typ 2 diabetes till livsstilsförändring gällande kost och fysisk aktivitet av största vikt.
Syfte
Syftet med denna studie var att beskriva distriktssköterskors erfarenhet av att motivera personer med diabetes typ 2 till livsstilsförändring gällande kost och fysisk aktivitet. METOD
Design
Författaren till denna studie valde en kvalitativ studiedesign, då den ansågs lämplig att använda för att få en djupare förståelse för distriktssköterskors erfarenheter. Enligt Polit och Beck (2017, s.33, 247) kan författaren få kunskap om de intervjuades erfarenheter genom att använda sig av en kvalitativ studiedesign.
Deltagare
Distriktssköterskorna valdes ut genom ett ändamålsenligt urval för att få en bredare
beskrivning av distriktssköterskornas erfarenhet. Distriktssköterskor vid tre hälsocentraler i Region Norrbotten ingick i studien. Tre distriktssköterskor vid en hälsocentral och två
distriktssköterskor vardera vid de två andra hälsocentralerna tillfrågades och samtliga tackade ja. En av distriktssköterskorna var författaren bekant med, de 6 övriga distriktssköterskor hade författaren endast haft som kollegor. Kvale och Brinkman (2014, s.128–129) beskriver att vid användning av specifikt utvalda personer, så genererar det att insamlad data kommer närmare studiens syfte (ibid.). Inklusionskriterier till studien var legitimerade distriktssköterskor med vidareutbildning inom diabetesvård. För att få delta i studien krävdes även att de hade varit verksamma inom diabetesvården i minst 12 månader. Samtliga distriktssköterskor som deltog i studien var kvinnor och de hade totalt 30 års erfarenhet (m=4 år) av diabetesvård. Åldern på distriktssköterskorna var mellan 39 och 63 år (m=49 år). Den totala erfarenheten av att arbeta som distriktssköterska var 59 år (m=8år).
8 Procedur
När etikansökan var godkänd vid Institutionen för Hälsovetenskap vid Luleå tekniska Universitet, kontaktade författaren de tre verksamhetschefer vid hälsocentralerna via telefon för att muntligt och skriftligt informera om den planerade studien och dess syfte,
distriktssköterskors erfarenhet av att motivera personer med diabetes typ 2 till livsstilsförändring gällande kost och fysisk aktivitet. Författaren valde att exkludera
livsstilsförändringar som stress, tobak, alkohol, då flera studier enligt Gastaldelli (2008) visad att den viktigaste livsstilsförändringen vid diabetes typ 2 var kost och fysisk aktivitet.
Verksamhetscheferna informerade all personal om studiens syfte. Efter muntligt godkännande av verksamhetscheferna skickades informationsbrev ut gällande syfte till
verksamhetscheferna (bilaga 1). När författaren fått skriftligt godkännande av berörda verksamhetschefer att få tillåtelse att intervjua dess personal, fick verksamhetschefen vidarebefordra informationsbreven till sju berörda distriktsköterskor som passade in på studiens inklusionskriterier. Efter skriftligt samtycke tog författaren personlig kontakt med varje distriktssköterska för att komma överens om tid och plats för intervjun. För enkelhetens skull utfördes intervjuerna vid deras arbetsplats när författaren besökte de tre olika
hälsocentralerna.
Datainsamling
Datainsamlingen kom att ske genom sju individuella intervjuer. Intervjuerna utgick utifrån en intervjuguide med frågeområden utifrån studiens syfte (bilaga 2). Innan samtliga intervjuer påbörjades genomförde författaren en pilotintervju med en av distriktssköterskorna som var väl känd av författaren. Detta för att i enlighet med Polit och Beck (2017) som menade att en pilotintervju var till för att utvärdera om frågorna var relevanta avseende studiens syfte, samt om de var lättförståeliga för deltagarna och för att se om det fanns behov av eventuella ändringar (ibid). Resultatet av pilotintervjun hade betydelse genom att författaren kunde justera frågornas utformning i intervjuguiden. Författaren valde att ta med pilotintervjun i resultat då den gav tillräckligt med information till studien.
Innan de resterande intervjuerna påbörjades informerade författaren om att deltagandet var frivilligt och att de när som helst fick avbryta. Intervjuerna utfördes enligt överenskommelse med deltagarnas i ett ostört rum på deras arbetsplats för att de skulle känna sig bekväma i sin välkända miljö. Enligt Kvale och Brinkman (2014, s.170) gäller det att få intervjupersonen att känna sig trygg för att våga prata fritt om sina personliga erfarenheter
9 Vid intervjuerna använde sig författaren av en diktafon då det var en fördel enligt Kvale och Brinkmann (2014, s.218) att använda ljudbandspelare vid intervjuerna, eftersom att
intervjuaren då helt och hållet kunde fokusera på ämnet och vad som sades i intervjun. Intervjuerna varade mellan 20–35 minuter per deltagare. De öppna frågeställningarna
tillsammans med följdfrågorna fick distriktsköterskorna att beskriva sina erfarenheter om det valda ämnet. Enligt Polit och Beck (2017, s.510) ger öppna frågeställningar möjlighet att fritt kunna samtala om syftets ämne och där man som författare inte kunde förutspå vad svaren blir. I enlighet med Polit och Beck (2017, s.516) sammanställde författaren insamlad data i direkt anslutning efter intervjuerna då det gav en försäkran om hög pålitlighet och minskat informationsbortfall. Därefter var materialet inlåst i ett kassaskåp hos författaren och
redovisningen av resultatet kom att ske så att ingen person eller arbetsplats kunde identifieras. När examensarbetet är godkänt kommer allt material att förstöras. Redovisningen av resultatet kommer att ske så att ingen person eller arbetsplats kan identifieras.
Forskningsetiska övervägande
Det är viktigt som författare att ha ett etiskt förhållningssätt som innebär en känslighet och engagemang för moraliska frågor (Polit & Beck. 2017. s. 139). Innan studiens påbörjande utfördes en etikansökan som sedan godkändes av forskningshuvudman i etiska gruppen vid Institutionen för hälsovetenskap vid Luleå tekniska Universitet. Enligt Polit och Beck (2017, s.157–158) skall individer skyddas så långt som det är möjligt i forskningssammanhang. Det menas att all forskning på människor ska varje utvald deltagare få information om syfte, metod, forskarens institutionella tillhörighet, förväntade fördelar och möjliga risker samt det obehag som studien kan medföra. Individerna skall även informeras om sin rätt att avstå från att delta i studien samt om att hen när som helst kan avbryta sitt deltagande utan att drabbas av repressalier. För att värna om anonymiteten för deltagarna i denna studie kodade
författaren varje intervju med: A, B, C, D, E och F. När författaren hade försäkrat sig om att deltagarna förstått informationen lämnade de frivilligt skriftligt samtycke.
Dataanalys
Enligt Granheim och Lundman (2004) är en kvalitativ innehållsanalys en
undersökningsmetod som används inom Hälso- och sjukvårdsforskning. Nedan beskriver författaren analysen av intervjumaterialet. Författaren analyserade forskningsmaterialet med en manifest ansats som innebar att den transkriberade texten bearbetades textnära för att inte
10 tolka texten i egna syften och meningar. Författaren läste igenom analysenheten upprepade gånger för att få en helhetssyn av intervjumaterialet. Därefter plockades 135 meningsbärande enheter ut som svarade mot studiens syfte. Sedan kondenserades de meningsbärande
enheterna i 56 återkommande koder i syfte att korta ned texten utan att förlora kärnan i innehållet. Kodernas giltighet kontrollerades genom att jämföras mot de kondenserade meningsenheterna för att säkerställa att ingen väsentlig information skulle gått förlorad. Därefter sorterades koderna in i underkategorier som sedan fördes samman till kategorier. Författarens arbete med analysenheten har varit en fram- och tillbakaprocess precis som Granheim och Lundman (2004) beskriver att man som författare sällan går rakt igenom processen från början till slut, utan snarare fram och tillbaka mellan de olika stegen. Författaren till studien kom fram till fyra kategorier som var varandra uteslutande efter likheter/olikheter som fanns i underkategorierna.
RESULTAT
Resultatet av innehållsanalysen visade på fyra kategorier (tabell 1) De presenteras nedan i brödtext och med citat från intervjuerna.
Tabell 1: Kategorier (n=4). Kategorier
Att främja en god vårdrelation mellan distriktssköterskor och personer Att skapa förståelse för sjukdomens konsekvenser
Att skapa delaktighet ökar motivationen till livsstilsförändring Att skapa samarbete med andra yrkesprofessioner
Att främja en god vårdrelation mellan distriktssköterskor och personer
Distriktssköterskors erfarenhet av att främja en god vårdrelation med personer med diabetes typ 2 ansågs vara viktigt. Distriktssköterskor menade att främja en god relation innebar att bygga förtroende med personen och det tar lång tid. Utan förtroende mellan
distriktssköterskor och personer var det svårt att kunna motivera dem till livsstilsförändring. För att optimera omvårdnaden kring personer med diabetes typ 2 hade distriktssköterskor erfarenhet av att utgå från vilka behov och mål de hade och därefter bygga upp en plan tillsammans, beroende på vilket stöd som var nödvändigt. De menade att diabetesvården
11 måste individanpassas och utgå från personens behov och önskan att förändra sin livsstil. Distriktssköterskor beskrev vikten av att bemöta personer i dess situation samt att ha förståelse för vad de klarade av att förändra. Samtliga hade även erfarenhet av att vara ärlig mot dem och informera om risker för följdsjukdomar. För dessa personer var risker och följdsjukdomar största motivationen till livsstilsförändring gällande kost och fysisk aktivitet.
”Det är viktigt att man får en bra relation till personen. För då blir de trygg i vår relation och det underlättar tror jag att de tar emot sig budskapet och gör någonting av det”
(Deltagare G).
Distriktssköterskors stöd och uppmuntran vid fysisk aktivitet stärkte motivationen till livsstilsförändring. När personer med diabetes typ 2 var motiverad till fysisk aktivitet
resulterade det oftast till bättre kondition, funktionsförmåga och mental hälsa i livet vilket gav livskvalitet och välbefinnande. Vidare beskrev distriktssköterskor erfarenheten av att vara uppmuntrande och ge positiv förstärkning både när de hade misslyckats och när de hade lyckats med att förändra sin livsstil. Det var betydelsefullt i mötet med dessa personer att fokusera på de positiva förändringarna som de genomförde. Att ge positiv feedback till dem vid besöken, att de fick ta del av både positiva och negativa provresultat, resulterade att de fick insikt i vad de kunde förändra i sin livsstil. För många personer, speciellt de äldre, var mjölmat, potatis, ris och pasta basen i kosten. Distriktssköterskor beskrev att de inte förbjöd någon kost, de uppmuntrade istället att dra ner på mjöl, potatis, ris och pasta. De uppmuntrade även dem att göra förändringen i små steg istället för att göra en stor förändring på en gång. De analysera nuläget och vad personer med diabetes typ 2 kunde förändra. De uppmuntrade dem till delmål som kunde innebära att öka den fysiska aktiviteten med en promenad och/eller att förändra kosten. Genom att minska kolhydraterna succesivt där varje steg innebar att ett delmål uppnås eller då målet var viktnedgång kunde varje kilo vara ett delmål som kunde resultera till ett realistiskt mål.
”Målen ska vara uppnåbara. För först då är det genomförbart” (deltagare C) Distriktssköterskor beskrev att de inte gav skuldkänslor till personer om inte provresultaten var bra. De menade dock att de behövde få kännedom om vad som hänt och utifrån det gav distriktssköterskor individanpassade råd för att de skulle klara av en livsstilsförändring. När personer med diabetes typ 2 upplevde skuldkänslor för det försämrade resultatet hade
12 distriktssköterskor erfarenhet av att de kunde resignera och tappa motivationen för att uppnå bättre resultat. Det var viktigt att de insåg att båda arbetade mot samma mål, för att hen skulle må bra trots sin sjukdom.
Distriktssköterskor hade erfarenhet av att äldre och psykiskt- och fysiskt funktionshindrade personer var en stor utmaning att motivera. Äldre personer var oftast multisjuka och hade svårigheter att utöva fysisk aktivitet. En distriktssköterska menade att enklast att motivera dem var att gå långsamt framåt. Att ge tips på enkla vardagsövningar som att ta trapporna i stället för hissen. Distriktssköterskor uttryckte att de försökte få personer med diabetes typ 2 att själva vilja komma på vad de kunde genomföra för förändring i den egna tillvaron. De menade att det är dem som väljer sitt beteende, distriktssköterskor kan inte göra
livsstilsförändringen åt dem, men kan ge dem verktyg att förändra. Distriktssköterskor
beskrev att det måste finnas ett eget driv, en egen vilja att förändra sin livsstil och att ansvaret inte kan ligga på distriktssköterskorna. Oftast behövdes inte så stora förändringar. Genom att öka motionen, dra ner på socker och kolhydrater så förändrades blodsockret positivt.
Distriktssköterskor uttryckte att flera personer hade svårighet att förhålla sig till det nya sunda livet. Att bryta mönster var inte lätt och det tog lång tid. Genom att ge tips på stegräknare där personer enkelt kunde se hur deras fysiska aktivitet såg ut varje dag. Detta genererade att personers motivation till livsstilsförändring ökade av att motionera mera.
Att skapa förståelse för sjukdomens konsekvenser
Distriktssköterskor hade erfarenhet av att en livsstilsförändring kunde vara svår att genomföra om personer saknade förståelse för sjukdomens konsekvenser. Händelser i livet som
personers psykiska hälsa och sociala situation påverkade förmågan att kunna göra en livsstilsförändring. Detta var avgörande för att kunna förändra en livsstil. Att personer hade självinsikt i dennes situation gällande sjukdomen diabetes typ 2, samt att de var observant på egna behov och handlingsmönster. Distriktssköterskor menade att en del personer som inte hade insikt eller förståelse i sjukdomen diabetes typ 2 var svåra att motivera till
livsstilsförändring.
13 Distriktssköterskors erfarenhet av personer som hade kunskap och förståelse om sin sjukdom, beskrev att de var rädda för alla följdsjukdomar som att tappa synen och förlora kroppsdelar. Denna rädsla ökade motivationen till livsstilsförändring hos personer.
”De som verkligen tagit till sig sjukdomen, de vill förstå och förändra. Det är ju så viktigt att de förstår att förändringen inte är för min skull utan för deras skull” (deltagare D)
Distriktssköterskor beskrev att de alltid gav information om innebörden av sjukdomen diabetes typ 2 även om personen inte insåg vad en förändrad livsstil kunde innebära. För att personen skulle ha möjlighet att ta in informationen kring sjukdomen, var det viktigt att prata om det som personen ansåg vara intressant att veta, annars blev informationen endast ett mantra och inget som personerna var intresserade att ta del utav.
Distriktssköterskor beskrev även positiva erfarenheter av att de personer som hade kunskap om diabetes typ 2 kunde slarva med kosten om de ökade den fysiska aktiviteten. Vidare beskrev de att det var positivt att vid varje besök gå igenom alla värden, att det resulterade i bra och givande samtal. Det ökade kunskapen och förståelsen då de fick se vad som
påverkade blodsockret uppåt eller neråt. Distriktssköterskor menade att det fanns hela spannet mellan personer som var ambitiösa och duktiga till de som hade bristande motivation till livsstilsförändring.
Distriktssköterskor beskrev att det fanns en del personer som sköt upp besöken och en del kom inte alls. När personerna med diabetes typ 2 som sköt upp besöken var orsaken oftast att de försökte förfina sina värden innan besöken. Vidare hade distriktssköterskor erfarenhet av att en av de svåraste personerna att motivera till livsstilsförändring var de som hade fysiska- och psykiska funktionshinder. Distriktssköterskorna kände sig maktlösa då de inte kunde motivera dessa personer till någon förändring. Vidare framkom positiva erfarenheter där en del personer var väldigt duktiga på att mäta sitt blodsocker och agera utifrån det. Samt att om personerna mätte blodsockret kontinuerligt så genererade det en ökad motivation till
livsstilsförändring. Personens blodsockerkontroll gav svar på vilken kost som gjorde att blodsockret var högt eller lågt.
Distriktssköterskor hade erfarenhet av att för en del personer var både kosten och den fysiska aktiviteten ett påfrestande kapitel. I perioder var personer väldigt motiverade, skaffade
14 personlig tränare och lade om kosten. Men ibland verkade det som om de förlorade
självkontrollen, de vräkte i sig godsaker och gjorde långa uppehåll med den fysiska aktiviteten.
Att skapa delaktighet ökar motivationen till livsstilsförändring
Distriktssköterskors samlade erfarenhet var att skapa delaktighet mellan distriktssköterska och personer med diabetes typ 2 och det kunde öka motivationen till livsstilsförändring gällande kost och fysisk aktivitet. Delaktighet mellan distriktssköterskor och personer med diabetes typ 2 kunde skapa livskvalitet trots deras sjukdom. En bibehållen livskvalitet och att personerna känner förmåga att förändra sin vardag är det mest väsentliga vid livsstilsförändringar. Distriktssköterskor försökte genom vägledning få personen delaktig och motiverad, men det var samtidigt viktigt att de fick behålla livskvaliteten. De menade att det var påfrestande att få en diabetesdiagnos och det var viktigt att livsglädjen behölls. Det var betydelsefullt att inte ta bort guldkanten på livet. För att bibehålla livskvaliteten gällande kosten hade distriktssköterskor erfarenhet av att det effektivaste sättet att förändra kosten, var att de utgick ifrån personens egna kostvanor och se vad de kunde göra för förändringar. Vidare menade de att det var viktigt att inte sätta upp för höga mål, utan att istället förändra kosten lite åt gången. Fokusera på vad de åt och vad de kunde plocka bort.
”Jag anser att man aldrig ska förbjuda ”viss mat” (deltagare A)”
Gällande livskvaliteten rörande fysisk aktivitet beskrev distriktssköterskor att erfarenheten var att utgå från personens situation och vad de var kapabla att göra.
”En som är överviktig och aldrig rört på sig, är ju förödande att gå hårt till en sån” (deltagare A)
”Ger aldrig råd som de ej klarar av att genomföra” (deltagare E)
Vidare beskrev distriktssköterskor att anhöriga var ett viktigt stöd till att motivera personen att komma igång med förändrade kost- och motionsvanor. Anhöriga fick ta del av tydlig
information avseende livsstilsförändring gällande kost och fysisk aktivitet. Distriktssköterskor ansåg det viktigt att få med sig personen och anhöriga i förändringen. De beskrev även att de
15 brukade bjuda in närstående så att de också får information för att enklare kunna vara ett stort stöd i vardagen.
Distriktssköterskor hade erfarenhet av att kontinuitet och uppföljning var en viktig del i att skapa delaktighet mellan dem och personen. Distriktssköterskor beskrev delaktigheten genom att deras relation med personen var att likna med ett långvarigt förhållande. Flera av dem hade haft diabetes typ 2 under många år och de träffades regelbundet. Distriktssköterskorna
menade att genom att sträva efter kontinuitet och regelbunden uppföljning kunde det öka motivationen till livsstilsförändring för personer med diabetes typ 2.
”Jag tycker det är viktigt med regelbunden uppföljning. Speciellt de som har det svårt och med svajande blodsocker. De behöver mycket peppning” (deltagare G)
”Det är så viktigt med kontinuitet, å det är det ju för jag är ensam diabetessköterska” (deltagare F)
Att skapa samarbete med andra yrkesprofessioner
Distriktssköterskor hade positiva erfarenheter av att skapa samarbete med läkare vid
inställning av medicin, samt hos personer vars andra sjukdomar hade betydelse för diabetes typ 2.
”Jag har kontinuerlig kontakt med läkaren…du vet då vi ska ställa in medicin och så” (deltagare E)
”Svårast och jobbigast är de psykiskt sjuka…de som har metabola syndrom av alla mediciner. Då försöker jag samla alla …alltså personen, läkarna, dietisten och
fysioterapeuten” (deltagare G)
Distriktssköterskors erfarenhet av samarbete med dietist var att de gav enkla förslag på förändrade kostvanor utifrån personens förutsättningar, samt skapade rimliga målsättningar. Samarbete med dietisten kunde vara nödvändig när personen upplevde att kosten var en svår del vid livsstilsförändringar och efterfrågan om kostens betydelse var stor. Dietistens kunskap gällande förändrade kostvanor var ovärderlig enligt distriktssköterskan.
Distriktssköterskans erfarenhet av att motivera psykiskt- och fysiskt funktionshindrade personer till fysisk aktivitet var att samarbeta med fysioterapeuten som kunde ge enkla råd som personen klarade av att utföra. Hos de personer med övervikt var distriktssköterskans
16 samarbete med fysioterapeut särskilt viktigt, då även dessa personer var svåra att motivera till livsstilsförändring gällande kost och fysisk aktivitet.
DISKUSSION
Syftet med denna studie var att beskriva distriktssköterskans erfarenhet av att motivera
personer med diabetes typ 2 till livsstilsförändring gällande kost och fysisk aktivitet. Analysen resulterade i fyra kategorier: Att främja en god vårdrelation mellan distriktssköterskor och personer, Att skapa förståelse för sjukdomens konsekvenser, Att skapa delaktighet ökar motivationen till livsstilsförändring och Att skapa samarbete med andra yrkesprofessioner.
Resultatdiskussion
Kunskapsvinster gällande distriktssköterskans erfarenhet av att motivera till
livsstilsförändring gällande kost och fysisk aktivitet är av stor betydelse. Resultatet i studien visar att distriktssköterskan hade olika erfarenheter av att motivera personer med diabetes typ 2 till livsstilsförändring gällande kost och fysisk aktivitet. Distriktssköterskan beskrev att det fanns en del personer med diabetes typ 2 som hade hög motivation till livsstilsförändring och en del som inte hade det. Resultatet kan förklaras genom en studie av Moser et al (2008) som beskriver de olika steg i självhanteringsprocessen som personerna går igenom vid en
livsstilsförändring vid diabetes typ 2. De olika stegen beskrivs genom att personer med diabetes typ 2 blir medvetna om sjukdomen och därefter utför egenvård för att sedan anpassa sig och agera till den nya livsstilen. Moser et al (2008) beskriver de olika stegen i
självhanteringsprocessen hos där stegen är sammanvävda och att personerna går fram och tillbaka mellan stegen.
Resultatet av studien visade att främja en god vårdrelation mellan distriktssköterskan och personen innebar att understödja ett förtroendeingivande förhållningssätt. Utan förtroende och individuell vårdrelation var det svårt att kunna motivera personer med diabetes typ 2 till livsstilsförändring. Vid studier av Jansink. et al (2010) och Bartol (2012) framkom liknande resultat att om distriktssköterskan eftersträvade ett förtroendeingivande förhållningssätt så ökade motivationen till livsstilsförändring personer med diabetes typ 2 till livsstilsförändring. Distriktssköterskan i denna studie menade att skapa förtroende tar lång tid för att kunna optimera omvårdnaden kring personen. De påpekade vikten av att alltid utgå från personens egna resurser och visa denne respekt över det. Bartol (2012) beskrev att om
distriktssköterskan fokuserade på varje individ genom att informera och hjälpa dem att förstå behovet av och fördelarna med en förbättrad kontroll över sjukdomen så kunde det öka
17 motivationen till livsstilsförändring. Författaren anser utifrån studiens resultat och tidigare forskning att genom att skapa en individualiserad diabetesvård främjar det förtroende och en god vårdrelation mellan distriktssköterskor och personer och det i förlängningen ger ökad livskvalitet och motivation till livsstilsförändring.
Resultatet av studien visade vikten av att personer med diabetes typ 2 hade kunskap och förståelse för sjukdomen och det påverkade förutsättningen till livsstilsförändring. Liknande resultat återfanns i studierna av Cho et al (2018) och Moser et al. (2018) där målet med den långsiktiga livsstilsförändringen var att personerna blev uppmärksamma på sjukdomen, fick kunskap och ökad förståelse, kunna fatta egna beslut och agera utifrån egna beslut samt utvärdera dessa. Vid två andra studier beskrevs att personer som erhöll kunskap och förståelse över sjukdomen hade en bättre blodglukoskontroll än personer som inte hade förståelse (Grillo et al. 2016; Wichit et al. 2016). Författaren till denna studie drar slutsatsen att distriktssköterskan inom diabetesvården har ett stort ansvar över att informera och utbilda personer om sjukdomen och dess konsekvenser för att kunna motivera dem till
livsstilsförändring. I en fokusgruppstudie av Bartol (2012) inriktade på egenvård hos nydiagnostiserade personer med diabetes typ 2 var huvudfyndet ett stort antal hinder vid livsstilsförändring gällande kost och fysisk aktivitet. Fram kom vikten av diabetesutbildning för att personen skulle kunna förändra sin livsstil. Genom att distriktssköterskan utbildade och hjälpte personen att förstå fördelarna med en förbättrad kontroll av sin diabetes typ 2 kunde de motiveras att förändra sin livsstil (ibid. 2012). Vidare forskning i studierna av Barte et al (2012) och Rosenbek Minet et al (2011) visade det att distriktssköterskan var väl medveten om de svårigheter personen kunde möta i sin vardag, och borde därför ge dem verktyg för att hantera sin sjukdom. Genom denna studies resultat och ovanstående nämnda forskning framkom vikten av att distriktssköterskors hälsofrämjande arbete möjliggör att personer med diabetes typ 2 att öka kontrollen över sin egen hälsa och förbättra den.
Studiens resultat visade att distriktssköterskan hade olika erfarenheter av personers motivation till livsstilsförändring. I studier av Hansel et al. (2017) och Kurz et al. (2012) framkom att nya lösningar bör utvecklas för att hjälpa personer med diabetes typ 2 till livsstilsförändring. Syftet med studien var att utvärdera ett webbaserat program avseende fjärrådgivning som utformats för att vägleda personerna att förbättra sina kostvanor och fysiska aktivitet. Personer kopplade upp sig vid en websida inom programmet och fick där både kostråd, personliga veckomenyer och inköpslistor. Även stegvis fysisk aktivitet rekommenderades. Resultatet visade att personer med diabetes typ 2 erhöll förbättrade kostvanor och fysiska aktiviteter,
18 samt att fjärrådgivning var kostnadseffektivt i jämförelse med personlig rådgivning vid
diabetesmottagning. Skillnader återfanns i studien av Christiansen et al. (2011) där deltagarna besökte webbplatsen flitigt och använde alla teoretiskt viktiga avsnitt, men att engagemang minskade över 4 månader. Författaren i denna studie sammanfattar resultatet av att skapa förståelse genom att distriktsköterskan har en central roll i behandlingen av personer med diabetes typ 2 och att en viktig tidig del var att information och utbildning. Samt att diabetesvården kan tänkas att inspireras av diabetesbehandlingen genom webbaserad fjärrådgivning.
Resultatet av studien visade vikten av att skapa delaktighet mellan distriktssköterskan, personen och anhöriga. Distriktssköterskan menade att det var väsentligt att göra personen delaktiga i sjukdomen, dess konsekvenser och vikten av en förändrad livsstil. Att skapa delaktighet innebar att distriktssköterskan involverade personen för att locka fram dess vilja och motivation. Studiens resultat kan förklaras genom studien av Rosenbek (2011) där distriktssköterskor beskrev att arbete till stor del gick ut på att stötta och hjälpa personen till livsstilsförändring. Genom att göra hen delaktiga kunde det öka motivationen till
livsstilsförändring (ibid).
Studiens resultat visade vikten av att skapa delaktighet genom att ge individuella råd om kost och fysisk aktivitet som gav positivt resultat på blodsockret. Detta stödjs av Douglas et al. (2006) studie som beskrev distriktssköterskors erfarenhet av rätt kost och fysisk aktivitet kunde förbättra både den fysiska och psykiska hälsan såväl som förebygga komplikationer och följdsjukdomar (ibid). Författaren till denna studie anser att utifrån ett
distriktssköterskeperspektiv stödja personen i hens livsstilsförändring och att tillsammans komma fram till rimliga målsättningar. Vikten av att skapa delaktighet har visats sig i studierna av Edwall et al. (2008) och Sprague et al. (2006) som menade att om personen var delaktig i sin egenvård genererade det självständighet.
Resultatet visade att stöd av anhöriga var en viktig faktor som förbättrade personens förmåga till egenvård. Distriktssköterskor ansåg det viktigt att få med sig anhöriga som stöd och uppmuntran till personens livsstilsförändring. Liknande resultat återfanns i tidigare studier av Laranjo et al (2015) och Tulloch et al (2013) där det beskrevs att anhörigas roll var positivt då de var ett stort stöd samt att de kunde utöva fysisk aktivitet tillsammans. Skillnader i studierna var att det framkom nackdelar när personer inte hade stöd av anhöriga och det resulterade att den fysiska aktiviteten minskade och/eller uteblev.
19 I studiens resultat framkom vikten av att kontinuitet och uppföljning. Resultatet visar att det var viktigt att ha uppföljning och ge feedback till personer med diabetes typ 2 för att kunna göra justeringar och ändringar av målen så att de efter hand blev mer långsiktiga.
Distriktssköterskors regelbundna uppföljning genererade en aktiv inlärningsprocess där personen utförde de råd som de förstod och var tillförlitliga med. I studiens resultat framkom även att personen var mer motiverad till livsstilsförändring i anslutning till besöket hos distriktssköterskan, men att hen hade svårt att bibehålla motivationen under en längre tid. Detta orsakade att distriktssköterskor beskrev behovet av tätare uppföljning för att kunna ge kontinuerlig information och råd vid genomförandet av livsstilsförändringar. I en studie av Edwall et al. (2008) beskrevs att besökens täthet skulle anpassas efter personens förmåga att hantera sin sjukdom. Personen önskade att få träffas oftare under perioder då hen hade bristande förmåga att genomföra livsstilsförändringar och egenvård. Kontinuerlig och tät uppföljning ledde till känslan av självständighet.
I Robertsons (2012) framkom att distriktssköterskor ansåg det viktigt att sätta upp rimliga mål, att ändra lite åt gången. Personer med diabetes typ 2 kunde ha svårt att upprätthålla målen och därför var det viktigt att ha kontinuerliga uppföljningar (2012). Vidare beskrev Choi et al (2016) att återkoppling och kontinuitet mellan distriktssköterska och person hade positiv effekt vid personens livsstilsförändring (2016). Distriktssköterskor i denna studie menade att kontinuitet och uppföljning var en viktig del i att skapa delaktighet.
Distriktssköterskor beskrev delaktigheten genom att relationen med personen var att likna med ett långvarigt förhållande. Flera av personerna hade haft diabetes typ 2 under många år och de träffades regelbundet. Författaren i denna studie är övertygad om att genom strävan efter kontinuitet och regelbunden uppföljning kan det öka motivationen till livsstilsförändring. Studiens resultat visar att distriktssköterskans erfarenhet av att motivera personerna till
livsstilsförändring var vikten av att skapa samarbete med andra professioner. Vid vårdmöten där distriktssköterskor saknade kunskap gällande kost och vilken fysisk aktivitet som var lämplig för personer med andra sjukdomstillstånd, var samarbetet med dietist och
fysioterapeut ovärderligt. Ovanstående styrks av studier av Lidegaard et al (2016) och Laranjo et al., (2015) där det framkom vikten av distriktssköterskans samarbete med läkare, dietist och fysioterapeut för att kunna motivera personerna till livsstilsförändring.
Metoddiskussion
Studiens syfte var att beskriva distriktssköterskors erfarenhet av att motivera personer med diabetes typ 2 till livsstilsförändring gällande kost och fysisk aktivitet. Författaren valde en
20 empirisk studie med kvalitativ intervjumetod då syftet var att beskriva distriktssköterskors erfarenheter i enlighet med Polit och Beck (2017) som menar att kvalitativ intervjumetod är lämplig för beskrivning av människors erfarenheter. För att författaren skulle kunna finna lämpliga distriktssköterskor som skulle kunna skapa ett varierat underlag som kunde svarar mot studiens syfte, valdes de strategiskt ut från tre olika hälsocentraler inom region
Norrbotten. Utifrån det strategiska urvalet med inklusionskriterier ökade studiens trovärdighet då studien fick resultat från tre olika arbetsplatser. En svaghet i studien kunde vara att
samtliga distriktssköterskor var svenska kvinnor i åldern 39–63 år. Resultatet kunde ha blivit annorlunda om distriktssköterskorna var av annan etnicitet, ålder och/eller män. En ytterligare svaghet kan vara att de tre utvalda hälsocentralerna var i mindre samhällen med ett stort antal nysvenskar.
Studiens giltighet ökade genom att det fanns en variation av yrkeserfarenhet bland distriktssköterskorna. Samtliga arbetade med egna diabetesmottagningar vid tre olika
hälsocentraler inom region Norrbotten. Intervjumaterialet blev mer varierat när deltagare hade olika lång erfarenhet och ålder. Variation avseende de olika arbetsplatserna ökade
möjligheten att belysa ämnet från olika aspekter och det förhöjde studiens giltighet. Författaren använde sig av inklusionskriterier för att erhålla distriktssköterskor som hade erfarenhet av det författaren hade för avsikt att studera. Detta medförde att studiens
tillförlitlighet ökade. Intervjuerna omfattade mellan 20–35 minuter vardera. Enligt Graneheim och Lundman (2004) var det inte längden på intervjuerna som var det väsentliga utan vilken relevans och kvalitet som intervjun innefattade. Vidare stärktes studiens tillförlitlighet genom att författaren läste igenom intervjuerna flertalet gånger för att säkerställa att ingen
meningsenhet gick förlorad. Datainsamlingen utfördes genom en intervjuguide frågeguide med öppna frågor och följdfrågor som fokuserades på studiens syfte. Det stärkte studiens giltighet som enligt Polit och Beck (2017) menar att distriktssköterskorna fick berätta fritt utifrån deras erfarenheter.
Pilotintervjun som författaren utförde innan de andra intervjuerna resulterade i att intervjuguiden reviderades då en del av frågorna upplevdes onaturliga. Kan tilläggas att pilotintervjun utfördes av erfaren diabetessköterska som var väl känd av författaren. Detta resulterade i att både författaren och distriktssköterskan var bekväm vid intervjun.
Enligt Graneheima, et al. (2017) kan tillförlitligheten påverkas av författarens sätt hur data svarar upp mot syftet. De valda textenheterna kan vara både för stora och för små och då kan det finnas risk att det meningsbärande innehållet går förlorat i kondenseringen (ibid).
21 Författaren var student och upplevde svårigheter att utforma intervjuguide, samt
intervjumetodik för att få så rikligt data som möjligt.
Resultatet av samtliga sju intervjuer sammanställdes i resultatet. Graneheim och Lundman (2004) beskrivning av en studies innehållsanalys med manifest ansats som innebar att den transkriberade texten bearbetades textnära. Detta för att inte tolka texten i egna syften och meningar. Författaren upplevde att utföra kategoriindelningen var den svåraste delen då arbete med analysenheten har varit en fram- och tillbakaprocess. Med egen kunskap av materialet och löpande handledning resulterade till en del revidering av materialet. Författarens deltagande vid examinationsseminarier fick författaren även konstruktiv feedback av lärare och studentkollegor och det uppskattades av författaren. Genom detta tillvägagångssätt minimerades risken att viktig information försummas.
Enligt Polit och Beck (2017) visar studiens överförbarhet i vilken grad studiens resultat kan överföras till en annan kontext. Författaren försökte ge tydlig beskrivning av urval, deltagare, datainsamling och dataanalys under metodavsnittet. I enlighet med Graneheim och Lundman (2004) beskrev författaren samtliga steg noggrant. I ett annat kontex avseende studier i större landsting med fler invånare kan det finnas ett annat resultat än denna studie framkom till. Summering av studiens resultat redovisades med användning av relevanta citat i löpande text. Möjligheten att överföra studiens resultat till andra kontexter är upp till läsaren att avgöra. Slutsats
Slutsatsen visade på varierande erfarenheter av att motivera personer med diabetes typ 2 till livsstilsförändring gällande kost och fysisk aktivitet och det var till stor del beroende av personernas individuella egenskaper. En viktig del var att främja en god vårdrelation genom att ha ett förtroendeingivande förhållningssätt som resulterade i en individanpassad
omvårdnad. Faktorer som personernas förståelse för sjukdomens konsekvenser, personen och anhörigas delaktighet och samarbete med andra yrkesprofessioner var avgörande för att kunna göra en livsstilsförändring. Områdena som behöver utvecklas var nytänkande behandlingar via webbaserade program för att kunna öka motivationen till livsstilsförändring. Författaren anser att ny teknik behövs i den framtida diabetesvården.
Förslag till fortsatt forskning
Författaren till denna studie föreslår forskning utifrån både personperspektiv att undersöka hur motiverade personer med diabetes typ 2 i Sverige anser sig vara till att genomföra en livsstilsförändring, samt vilka faktorer personer anser har störst inverkan på deras grad av
22 motivation. Författaren tror att sådana studier skulle kunna öka distriktssköterskans förståelse för att kunna bidra till utvecklingen av att motivera personen till livsstilsförändring. Likaså kan intresse av forskning genom studier specifikt riktades mot äldre och samsjuklighet, psykiskt- och fysiskt funktionshindrade personer, samt vid större samhällen jämförelsevis med de mindre inlandskommuner som denna studie utfördes. Detta för att eventuellt i en förlängning kunna få specialiserade diabetessköterskor på respektive problematikområde. Författaren anser även att det skulle vara intressant att utföra en studie inom region Norrbotten om webbaserad fjärrådgivning för att se om motivationen kunde öka till livsstilsförändring hos personer med diabetes typ 2.
23 REFERENSER
Aas, A. M., Bergstad, I. & Thorsby, P. (2005). An intensified lifestyleintervention programme may be superior to insulin treatment in poorly controlled type 2-diabetic patients on oral hypoglycaemic agents: results a feasibility study. Diabetic Medicine, 22 (3) 316–322 Alvarsson M., Brismar K., Viklund G., Örtqvist E. & Östenson C. (2013) Diabetes. Karolinska institutet. Stockholm.
Andersson, G. & Johrén, A. (2012). Hälsosammare livsstil, bättre ekonomi: för individ, organisation och samhälle. (1. uppl.) Danderyd: HPI Health Profile Institute.
Barte, J., Ter Bogt, N., Beltman, F., Van der Meer, K. & Bemelmans, W. (2012). Process evaluation of a lifestyle intervention in primary care: Implementation issues and the
participants´ satisfaction of the GOAL study. Health Education & Behavior, 39(5), 564-73. DOI:10.1177/1090198111422936
Bartol, T. (2012). Improving the treatment experience for patients with type 2 diabetes: Role of the nurse practitioner. Journal of the American Academy of Nurse Practitioners 24(1), 270-276.
Bohanny, W., Wu, S. F., Liu, C. Y., Yeh, S. H., Tsay, S. L. & Wang, T. J. (2013). Health literacy, self-efficacy, and self-care behaviors in patients with type 2 diabetes mellitus. Journal of the American Association of Nurse Practitioners, 25(9), 495-502. DOI: 10.1111/1745-7599.12017
Castillo A. Giachello A. Bates R. Concha J. Ramirez V. Sanchez C. Pinsker E. Arrom J (2010). Community-based diabetes education for Latinos: the diabetes empowerment education program. The Diabetes Educator. (36)586–594
Cho, K., Kim, M., & Park, K. (2018). Self-management levels of diet and metabolic risk factors according to disease duration in patients with type 2 diabetes. Nutrition Research and Practice, 12(1), 69-77. DOI:10.4162/nrp.2018.12.1.69
Choi, T. S., Davidson, Z. E., Walker, K. Z., Lee, J. H. & Palermo, C. (2016). Diabetes education for Chinese adults with type 2 diabetes: A systematic review and meta-analysis of the effect on glycemic control. Diabetes Research and Clinical Practice, (116), 218- 229. DOI: 10.1016/j.diabres.2016.04.001
24 Christiansen, S. M., Kurz, D., King, D. K., Woolley T., Faber, A. J., Estabrooks. P. A., Strycker, L., Toobert., D. & Dickman, J. (2011). Engagement in a diabetes
self-management website: usage patterns and generalizability of program use. Journal of Medical Internet Research.13(1): e9. DOI: 10.2196/jmir.1391
Douglas, F., Torrance, N., van Teijlingen, E., Meloni, S., & Kerr, A. (2006). Primary care staff´s view and experiences related to routinely advising patients about physical activity. A questionnaire survey. BMC Public Health, 6(138), 1-10. DOI:10.1186/1471- 2458-6-138 Edwall, L. L, Hellström, A. L., Öhrn, I. & Danielson E. (2007) The lived experience of the diabetes nurse specialist regular check-ups, as narrated by patients with type 2 diabetes. Journal of Clinical Nursing. DOI: 10.1111/j.1365- 2702.2007.02015.x.
Falk, R. (2001). Empowerment as a process of evolving consciousness: A model of empowered caring. Advance Nursing Sciences. (24), 1–16.
Gastaldelli, A. (2008). Abdominal fat: Does it predict the development of type 2 diabetes? The American Journal of Clinical Nutrition (87)1118–1119.
DOI.org/10.1093/ajcn/87.5.1118
Graneheim, U., & Lundman, B. (2004). Qualitative content analysis in nursing research: concepts, procedures and measures to achieve trustworthiness. Nurse Education Today, (24),105-112. DOI: 10.1016/j.nedt.2003.10.001
Grillo, M. F. F., Neumann, C. R., Scain, S. F., Rozeno, R. F., Beloli, L., Perinetto, T., Gross, J. l. & Leitao, C. B. (2016). Diabetes education in primary care: a randomized clinical trial. Cadernos de Saude Publica, 32(5). DOI: 10.1590/0102-311X00097115
25 Hansel, B., Giral, P., Gambotti, L., Lafourcade, L., Peres, G., Filipecki, C., Kadouch, D., Hartemann, A., Oppert, J. M., Bruckert, E., Marre, M., Bruneel, A., Duchene, E. & Rousell, R. (2017). A fully automated web-based program improves lifestyle habits and HbA1c in patients with type 2 diabetes and abdominal obesity: Randomized trial of patient E-coaching nutritional support. Journal of Medical Internet Research. 19(11): e360.
DOI:10.2196/jmir.7947
Hellgren, I. M., Jansson, P. A., Wedel, H. & Lindblad, U. (2016). A lifestyle intervention in primary care prevents deterioration of insulin resistance in patients with impaired glucose tolerance: A randomized controlled trial. Scandinavian Journal of Public Health, 4(7), 1-8. DOI: 10.1177/1403494816663539
Hu, G., Eriksson, J., Barengo, N. C., Lakka, T. A., Valle, T. T., Nissinen, A., Jousilahti, P., & Tuomilehto, J. (2004). Occupational, commuting, and leisure-time physical activity in relation to total and cardiovascular mortality among Finnish subjects with type 2 diabetes.
Circulation, 110(6), 666-673.
Hörnsten, Å., Jutterström, L., Audulv, A., & Lundman, B. (2011). A model of integration of illness and self-management in type 2 diabetes. Journal of Nursing and Healthcare of Chronic Illness (3), 41–51.
International Diabetes Federation: IDF Diabetes Atlas Eighth Edition (2017) Hämtad 2018-10-29. Från http://www.diabetesatlas.org/
Isaksson, U., Hajdarevic, S., Abramsson, M. G., Stenvall, J. & Hörnsten, Å. (2017). Diabetes empowerment and needs for self‐management support among people with type 2 diabetes in a rural inland community in northern Sweden. Scandinavian Journal of Caring
Sciences.DOI.org/10.1111/scs.12185
Jallinoja, P., Absetz, P., Kuronen, R., Nissinen, A., Talja, M., Uutela, A., & Patja, K. (2007). The dilemma of patient responsibility for lifestyle change: Perceptions among primary care physicians and nurses. Scandinavian Journal of Primary Health Care, 25(4), 244-249.
26 Jansink, R., Braspenning, J., Van der Weijden, T., Elwyn, G., & Grol, R. (2010). Primary care nurses struggle with lifestyle counseling in diabetes care: A qualitative analysis. BMC Family Practice, 11, 1-7. DOI:10.1186/1471-2296-11-41
Jutterström, L., Hörnsten, Å., Sandström, H., Stenlund, H. & Isaksson, U. (2016). Nurse-led patient-centered self-management support improves HbA1c in patients with type 2 diabetes - A randomized study. Patient Education and Counseling, 99(11), ss. 1821–1829. DOI: 10.1016/j.pec.2016.06.016
Klintberg, B., Östenson, C. G., Björk, S., Holm, T., Westander, T., & Bojestig, M. (2013). Framgångsfaktorer i diabetesvården. Hämtad 2018-08-10. Från
https://webbutik.skl.se/bilder/artiklar/pdf/7164-983-6.pdf.
Kneck, Å., Eriksson, L. E., Lundman, B. & Fagerberg, I. (2016). Encumbered by vulnerability and temporality – the meanings of trigger situations when learning to live with diabetes. J Clin Nurs. Oct (19-20):2874-83. DOI: 10.1111/jocn.13339.
Korkiangas, E., Taanila, A., & Keinänen Kiukaanniemi, S. (2011). Motivation to physical activity among adults with high risk of typ 2 diabetes who participated in the oulusubstudy of the Finnish Diabetes Prevention Study. Health & Social Care in The Community, 19(1), 15-22. Doi:10.1111/j.1365-2524.2010.00942.x
Kurz, D., King, D., Dickman, J. M., Faber, A. J., Halterman, E., Woolley, T., Toobert, D. J., Strycker, L. A., Estabrocks, P. A., Osuna, D & Ritzwoller, D. (2012). Twelve-month outcomes of an Internet-based diabetes self-management support program. Patient Educ Couns. 87(1):81–92. DOI: 10.1016/j.pec.2011.07.024
Kvale, S., & Brinkmann, S. (2014). Den kvalitativa forskningsintervjun. Lund: Studentlitteratur
27 Laranjo, L., Neves, A. L., Costa, A., Ribeiro, R., Couto, L., & Sá, A. B. (2015). Faciliators, barriers and expectations in the self-management of type 2 diabetes – a quality stud from Portugal. Jun;21(2:103-101. doi: 10.3109/13814788.2014.1000855
Lorig, K, Ritter P. L, Laurent D. D, Plant K, Green M. & Jernigan V. B. (2010). Online diabetes self-management program: a randomized study. Diabetes Care. (6):1275-1281. DOI:10.2337/dc09-2153
Marlett, J. A., McBurney, M. I., Slavin, J. L. (2002). American Dietetic Association. Position of the American Dietetic Association: Health implication of dietary fiber. J Am Diet Assoc; 102 (7): 993-1000
Melba, A., Hernandez Tejada, M. S., Campbell, J. A., Walker, R. J., Smalls, B. L., Davis, K. S., & Egede, L. E. (2012). Diabetes Empowerment Medication Adherence and Self-Care Behaviors in Adults with Typ 2 Diabetes. Diabetes Tecnology & Therapeutics. 14(7): 630-634. DOI:10.1089/dia.2011.0287
Miller, C. K., Nagaraja, H. N. & Weinhold, K. R. (2015). Early Weight-Loss Success Identifies Nonresponders after a Lifestyle Intervention in a Worksite Diabetes Prevention Trial. Journal of the Academy of Nutrition and Dietetics, 115(9), ss. 1464-1471. DOI: 10.1016/j.jand.2015.04.022
Moser A., Van der Bruggen., H, Widdershoven, G., & Spreeuwenberg C. (2008).
Selfmanagement of type 2 diabetes mellitus: A qualitative investigation from the perspective of participants in a nurse-led shared-care programme in the Netherlands. BMC Public Health 2008, 8:91. DOI:10.1186/1471-2458-8-91.
Polit, D.F. & Beck, C.T. (2017). Nursing research: generating and assessing evidence for nursing practice. (10th ed.) Philadelphia: Wolters Kluwer Health/Lippincott Williams & Wilkins.
Robertson, C. (2012). The role of the nurse practitioner in the diagnosis and early
management of type 2 diabetes. Journal of the American Academy of Nurse Practitioners 24(2012), 225–233. DOI: 10.1111/j.1745-7599.2012.00719.x
28 Rosenbek Minet, L. K., Lønvig, E.-M., Henriksen, J. E., & Wagner, L. (2011). The
experience of living with diabetes following a self-management program based on motivational interviewing. Qualitative Health Research, 21(8), 1115-1126. DOI: Rosmawati, M., & Rohana, A. J. (2013). The Evaluation of Supportive-Developmental Nursing Program on Self-Care Practices of Persons with Type 2 diabetes at the Health Centre in Bachok, Kelantan. Dependent-Care & Nursing. DOI: 10.1177/1049732311405066
Schulze, M. B., och Hu, F. B. (2005). Primary Prevention of Diabetes: What Can Be Done and How Much Can Be Prevented. Public Health. 26:445-67. DOI:
10.1146/annurev.publhealth.26.021304.144532
Shay, L. E., Shobert, J. L., Seibert, D. & Thomas, L. E. (2009). Adult weight management: Translating research and guidelines into practice. Journal of the American Association of Nurse Pracititioners. DOI:.org/10.1111/j.1745-7599.2008.00383.x
Socialstyrelsen (2017). Nationella riktlinjer för diabetesvård. Hämtad 2018-04-11. Från
https://www.socialstyrelsen.se/SiteCollectionDocuments/2017-5-31-nr-diabetes-vetenskapligt-underlag.pdf
Sprague M.A, Armstrong Shultz J., & Branen Laurel, J. (2006) Understanding patient experiences with goal setting for diabetes self-management after diabetes education. Pam Communtty Health.29(4) pp.
Stephens, M. A. P., Franks, M. M., Rooks, K. S., Lida, M., Hemphill, R. C. & Salem, J. K. (2013). Spouses’ attempts to regulate day-to-day dietary adherence among patients with type 2 diabetes. Health and Psychology, 32, ss. 1029–1037. DOI: 10.1037/a0030018
Tulloch, H., Sweet, S. N., Fortier, M., Capstick, G., Kenny, G. P., & Sigal, R. J. (2013). Exercise facilitators and barriers from adoption to maintenance in the diabetes aerobic and resistance exercise trial. Canadian Journal of Diabetes. Dec;37(6): 367-374. DOI:
29 Tuomilehto, M.D., Lindström, M. S., Eriksson, J. G., Timo, T, V., Hämäläinen, H., Ilanne Par kka, Ph, D., Laakso, M., Loureanta, M. D., Ratsatas, M. S., Sslminen, V. & Aulona., S. (2011) Prevention of Type 2 Diabetes Mellitus by Changes in Lifestyle among subjects impaired Glucose Tolerance. National Public Health Institute. Helsinki. DOI:
10.1056/NEJM200105033441801
Zanuso, S., Jimenez, A., Pugliese, G., Corigliano, G & Balducci, S. (2010). Exercise for the management of type 2 diabetes: a review of the evidence. Acta Diabetol. 47:15-22.DOI: 10.1007/s00592-009-0126-3
Wahlström, M., Palmer, S., och Hansson, A. (2018). Diabetes typ 2 i primärvård – Utredning och uppföljning. Hämtad 2018-04-11. Från
https://www.internetmedicin.se/page.aspx?id=7003
Whittmore, R., Chase, S., Mandle, C. L., och Roy, C. (2002). Lifestyle Change in Type 2 Diabetes: A process model. Nursing Research 51 (1), 18-25
Wichit, N., Mnatzaganian, G., Courtney, M., Schulz, P & Johnson, M. (2016). Randomized controlled trial of a family-oriented self-management program to improve self-efficacy, glycemic control and quality of life among Thai individuals with Type 2 diabetes. Diabetes Research and Clinical Practice (123).37–48. DOI: 10.1016/11.013.
30 Bilaga 1
Diabetes typ 2 har drastiskt ökat i antal de senaste åren både globalt och i Sverige. Diabetes typ 2 ökar på grund av en alltmer stillasittande livsstil och fetma. Sjukdomen utgör även en interaktion mellan genetik, miljö och livsstil. Balansen mellan kost och fysisk aktivitet är bland det viktigaste
framgångsfaktorerna inom diabetesvården. Det är hälsocentralerna som har det övergripande ansvaret för utredning, behandling och uppföljning av vuxna personer med diabetes typ 2.
Kunskap om distriktssköterskans upplevelse och erfarenhet av diabetesvården är viktigt för att kunna skapa så goda möten som möjligt som på sikt genererar en förändrad livsstil. Syftet med denna studie är att beskriva distriktssköterskans upplevelse och erfarenhet av att motivera individer med diabetes typ 2 till livsstilsförändring.
Undertecknad söker sex distriktssköterskor i Norrbotten som har erfarenhet och är verksamma inom diabetesvården. Med föregående information vill undertecknad tillfråga er om godkännande att genomföra studien vid er hälsocentral. Samt om ni kan förmedla information och förfrågan om deltagande till distriktssköterskor som är anställda vid er hälsocentral. Intervjuerna beräknas att ta cirka 45-60 minuter och kommer att utföras våren/hösten 2018. Dessa kommer att spelas in på ljudfil och efter intervjun kommer all personliga data avidentifieras och kodas så att ingen enskild individ kan identifieras.
Undertecknads kommande studie studerar vid Luleå tekniska Universitet,
specialistsjuksköterskeprogrammet med inriktning mot distriktssköterska. Vid frågor och funderingar kontakta gärna undertecknad eller handledare
Susanne Öman Marklund Leg. Sjuksköterska/DSK student.
susoma-0@student.ltu.se. Mobil 070-640 80 00
Handledare: Anna Nygren Zotterman. Universitetslektor i omvårdnad. . Institutionen för hälsovetenskap.
anna.nygren.zotterman@ltu.se Tele 0920-493829
Samtycke för hälsocentralens verksamhetschef
Härmed godkänner undertecknad att ovanstående studie får genomföras vid……….samt att verksamheten tar ansvar över personalen och dess deltagande i studien.
Namn:………. Befattning:………... Underskrift:……….
31 Bilaga 2
Intervjuguide Öppningsfrågor:
➢ Hur gammal är du?
➢ Hur länge har du arbetat som distriktssköterska? ➢ Hur länge har du arbetat med diabetes?
Intervjufrågor:
➢ Hur upplever du att arbeta med personer som har diabetes typ 2? ➢ Hur upplever du deras följsamhet till sjukdomen?
➢ Hur upplever du deras motivation till livsstilsförändring?
➢ Hur upplever du hur du kan påverka dem till livsstilsförändring?
➢ Vad upplever du som positivt i mötet med personer som har diabetes typ 2? ➢ Vad upplever du som negativt i mötet med personer som har diabetes typ 2? ➢ Vad har anhöriga för roll?
Avslutande frågor:
➢ Är det något du vill tillägga? ➢ Är det något du vill fråga mig om?
