Tillgång till hjälpmedel för personer med obesitas : arbetsterapeuters erfarenheter

Tillgång till hjälpmedel för personer med

obesitas

arbetsterapeuters erfarenheter

Frida Gustafsson

Luleå tekniska universitet Institutionen för hälsovetenskap

Luleå tekniska universitet Institutionen för hälsovetenskap

Avdelningen för hälsa och rehabilitering Arbetsterapeutprogrammet, 180 hp

Tillgång till hjälpmedel för personer med obesitas

arbetsterapeuters erfarenheter

Access to assistive devices for persons with obesity

occupational therapist´s experience

Författare: Frida Gustafsson

Examensarbete i arbetsterapi, 15 hp Vårterminen 2020

2 Gustafsson Frida

Tillgång till hjälpmedel för personer med obesitas – arbetsterapeuters erfarenheter. Examensarbete i arbetsterapi 15 hp, Luleå tekniska universitet, Institutionen för

Hälsovetenskap, Avdelningen för hälsa och rehabilitering, 2020

Sammanfattning

I takt med att vårt moderna samhälle växer med ständig tillgång till mat samt att människor rör sig mindre än vad vi gjorde på stenåldern så har också sjukdomar som obesitas ökat och med det även behovet av hjälpmedel för att underlätta och möjliggöra aktiviteter. Syftet med studien var att beskriva arbetsterapeuters erfarenheter av tillgång på hjälpmedel för personer med obesitas. Metod: studien har kvalitativ ansats där semistrukturerade individuella intervjuer genomfördes med tre arbetsterapeuter som arbetade inom primärvården och fem arbetsterapeuter som arbetade inom hemsjukvården. Resultatet analyserades och resulterade i fem kategorier “Ett vanligt behov”, “Hindras av sortimentet”, “Hjälp och stöd”, “Beroende

av leveranstiden”, och “Ur ett brukarperspektiv”. Det framkom i resultatet att

arbetsterapeuterna upplevde att det fanns hjälpmedel till patienter med obesitas men att de inte var tillräckligt anpassade för att stödja patienten i aktiviteter då utformningen inte var tillfredsställande, då de blev för stora och otympliga att hantera. Det framkom även att leveranstiden var betydligt längre för hjälpmedel till patientgruppen vilket försvårar rehabilitering på sjukhusen och fördröjde utskrivningsprocessen från sjukhus för patienter som inte får tillgång till behövda hjälpmedel i tid.

3 Gustafsson Frida

Access to assistive devices for persons with obesity – occupational therapist´s experience. Examensarbete i arbetsterapi 15 hp, Luleå tekniska universitet, Institutionen för

Hälsovetenskap, Avdelningen för hälsa och rehabilitering, 2020

Abstract

As our modern society grows with constant access to food and people today are less active than we did in the Stone Age, diseases such as obesity have also increased and so has the need for tools to facilitate and enable activities. The purpose of the study was to describe the occupational therapists' experiences of access to assistive devices for people with obesity. Method: The study has a qualitative approach in which semi-structured individual interviews were conducted with three occupational therapists working in primary care and five occupational therapists working in home health care. The results were analyzed and resulted in five categories "A common need", "Obstructed by the assortment", "Help and support",

"Depending on the delivery time", and "From a user perspective". The results showed that the

occupational therapists felt that there were aids for patients with obesity but that they were not sufficiently adapted to support the patient in activities when the design was not satisfactory, as they became too large and awkward to handle. It also emerged that the delivery time was considerably longer for assistive devices to the patient group, which made it difficult to rehabilitate in hospitals and delayed the discharge process from hospitals for patients who do not have access to needed assistive technology on time.

4 INNEHÅLLSFÖRTECKNING

INLEDNING ... 5

BAKGRUND... 5

Fetma/Obesitas ... 5

Orsaker och risker... 6

Hjälpmedelscentraler och förskrivningsprocessen ... 7

Arbetsterapeutens roll ... 8 SYFTE ... 10 METOD ... 11 Design ... 11 Urval ... 11 Datainsamling ... 11 Dataanalys ... 12 Forskningsetiska aspekter ... 12 RESULTAT ... 14

Ett vanligt behov ... 14

Hindras av sortimentet ... 15 Hjälp och stöd ... 16 Beroende av leveranstiden ... 17 Ur ett brukarperspektiv ... 18 RESULTATDISSKUTION ... 19 METODDISSKUSION ... 22 KONKLUSION ... 23 TILLKÄNNAGIVANDE ... 23 REFERENSLISTA ... 24

5 INLEDNING

World Health Organization (WHO, 2014) beskriver att obesitas är ett ökande problem i hela världen och då även i Sverige. Enligt Pain och Wiles (2006) kan det vara ett problem för patienter över 150kg att få tillgång till anpassade hjälpmedel. Erfarenhet från en verksamhetsförlagd utbildning (VFU) visade på problematiken för arbetsterapeuten att förskriva hjälpmedel som var anpassade till personer med obesitas. Det här ledde till frågeställningen att studera hur arbetsterapeuter upplever tillgången på hjälpmedel för personer med obesitas.

BAKGRUND Fetma/Obesitas

Övervikt och obesitas har sedan 1975 nära tredubblats över hela världen, 2016 var över 1.9 miljarder vuxna överviktiga och av dessa bedöms över 650 miljoner ha obesitas (WHO, 2014). Sedan 1980-talet har antalet personer med obesitas tredubblats även i Sverige. Idag lider 51 procent av svenskar mellan 16-84 år av övervikt. Ohälsan orsakar kostnader både för samhället och för individen, enbart obesitas uppskattas kosta samhället ca 70 miljarder kronor per år (Folkhälsomyndigheten, 2019). Swahn, Malmquist, Ellegård, Ekelund, och Rössner (u.å) beskriver obesitas/fetma som en onormal mängd fettvävnad i kroppen. En övervikt kan bero på andra orsaker än en ökning av fettvävnad som till exempel förhöjd vätskeansamling i kroppen, graviditet eller uttalad stor muskelmassa. Den vanligaste orsaken till övervikt och obesitas är en ökning av fettvävnad.

WHO (u.å) har tagit fram ett internationellt mått på övervikt och fetma/obesitas som kallas BMI – Body Mass Index. Måttet räknas ut genom att ta kg/m2, det vill säga dividera kroppsvikten i kilogram med kvadraten på kroppslängden i meter. Normalvikt för vuxna är inom referensintervallet 18,5 till 24,9. Med övervikt avses ett BMI mellan 25 och 29,9. Obesitas är ett BMI som överstiger 30. Begreppet obesitas förklaras även övervikt är när en person väger så mycket att det blir ohälsosamt. Kraftig övervikt kallas fetma/obesitas och har en betydande ökad risk för sjukdomar som högt blodtryck, diabetes typ 2, sömnapné och belastningsskador i lederna (Statens beredning för medicinsk utvärdering SBU, 2012; WHO, 2000). Enligt WHO (2014) så klassas obesitas som en sjukdom medan övervikt klassas som en riskfaktor framför

6 allt för kardiovaskulära sjukdomar och diabetes. Övervikt och obesitas är kopplade till fler dödsfall över hela världen än undervikt.

Orsaker och risker

Fetma ökar i alla åldrar och en av orsakerna beror på att vi har tillgång till mat i större utsträckning än för trettio år sedan. Matvaruhandeln och snabbmatskedjorna finns tillgängliga större delen av dygnet samtidigt som vi är mindre fysiskt aktiva i vår vardag. Förutom att tillgång till mat är konstant i kombination med med låg fysisk aktivitet, ökat nyttjande av kollektivtrafik samt bilåkning. Samtidigt som stillasittande yrken och fritidsaktiviteter ökar med mindre tillgång till grönområden är detta sammantaget den största orsaken till övervikt och obesitas (WHO, 2014; Folkhälsomyndigheten, 2017; Folkhälsomyndigheten 2019; González, Fuentes & Márquez, 2017). Barn till överviktiga föräldrar har lättare att bli överviktiga än barn till normalviktiga föräldrar, vilket delvis beror på sociala faktorer som gemensamma vanor beträffande mat, dryck och motion. En viss ärftlighet finns kartlagd och i ovanliga fall beror obesitas på inverkan av en enda gen som stör någon av de signalsubstanser som svarar för energibalansen och hunger- och mättnads upplevelsen, (Folkhälsomyndigheten, 2017; Swahn et al., u.å.). Lang & Froelicher (2006) beskriver att obesitas är ett komplicerat tillstånd där stora mängder fett sätter en person i risk för allvarliga hälsoproblem. Obesitas är inte bara ett problem med viljestyrka eller självkontroll utan en komplicerad störning som innefattar aptitregleringen och energimetabolismen och det är ett ökande problem globalt

Obesitas är även en riskfaktor för major depressive disorder (MDD). För kvinnor med ett BMI på 30 eller högre, ökade risken för MDD betydligt oberoende av andra riskfaktorer som ålder, utbildning, tidigare depressiva symtom, äktenskaplig status, kronisk sjukdom, lågt socialt stöd och ekonomisk belastning. Personer med övervikt hade 55 procents ökad risk för att drabbas av depression och personer som var deprimerade hade 58 procents ökad risk att bli överviktiga. (Kasen, Cohen, Chen och Must, 2008; Luppino et. al. 2010). Enligt Brewis, Wutich, Falletta-Cowden & Rodriguez-Soto (2011) finns det en global spridning av negativa idéer och fördomar om personer med obesitas samtidigt som det smala kroppsidealet har spridit sig över världen de senaste decennierna. Mest utpräglat stigmatiserande finns i medelklass länder och i utvecklingsländer. Det finns ett erkännande av obesitas som en sjukdom men även rollen som ett individuellt ansvar i viktökning och viktminskning hos personer med övervikt och obesitas är framträdande.

7 Brewis, StrutzSreetharan och Wutich (2018) beskriver att människor som stigmatiseras på grund av sin övervikt kan drabbas av negativa känslomässiga besvär och depressioner som ofta leder till ytterligare viktökning. Erkännande av stigmatiseringen av personer med övervikt och obesitas har en betydande roll för arbetet i den offentliga sektorn mot den växande “fetma-epidemin”. Socialstyrelsen menar att bemötande av patienter ska bygga på att ”patientens värdighet och integritet respekteras, patienten och närstående visas omtanke och respekt, oavsett t.ex. ålder, kön, funktionshinder, utbildning, social ställning, etnisk eller religiös tillhörighet eller sexuell läggning” (SOSFS 2005:12, 4 kap, 1§).

Patienter med obesitas utsätts ofta för stigmatisering i vården då det patienten söker vård för inte tas i beaktande utan förkastas och allt skylls på övervikten enligt Merril och Grassley (2018). Författarna ger även exempel på upplevelser och bemötande i vården där patienterna känner att det är jobbigt att platsa in både fysiskt och psykiskt. Personer med obesitas behöver ofta leta efter en stol i väntrummet som passar eller att blodtrycksmanschetterna är för små och att de får vänta medan personal letar efter utrustning i större storlek.

Hjälpmedelscentraler och förskrivningsprocessen

Enligt Hälso och sjukvårdslagen (2017:30) så vilar ansvaret att erbjuda hjälpmedel till personer med funktionsnedsättning på regionerna och kommunerna. Regionerna ansvarar i huvudsak för syn- hörsel och ortopediska hjälpmedel medan övriga hjälpmedel delas ansvaret mellan kommunen och regionen. Enligt Socialstyrelsen (2016) finns det ett flertal hjälpmedelscentraler i Sverige som drivs av regionen och de samverkar med kommunerna via olika avtal. De hjälpmedel som finns upphandlade finns för förskrivning hos hjälpmedelscentralen i den region de tillhör. Upphandling av hjälpmedel och tjänster regleras enligt Lagen om offentlig upphandling (2007:1091). Det upphandlade sortimentet ska förskrivas i första hand i enighet med Socialstyrelsen, (2016). Grundsortiment som finns i lager hos hjälpmedelscentralerna innefattar de vanligaste hjälpmedlen vilket innebär en kort leveranstid. Hjälpmedel som är upphandlade men inte finns i lager beställs in från leverantören av hjälpmedlet till hjälpmedelscentralen vilket genererar en längre leveranstid för förskrivning till personen. Med stöd av hälso- och sjukvårdslagen (2017:30) kan förskrivaren förskriva hjälpmedel utanför sortimentet om det tillgängliga sortimentet hos hjälpmedelscentralen inte kan tillgodose personens behov. Hjälpmedelcenter Sverige (2018) har en sammanfattning av hjälpmedel avsedd för människor med obesitas. Förteckningen innefattar över 400 produkter från 32

8 leverantörer och enbart med hjälpmedel som har en högre godkänd användarvikt än vad som är enligt standardutförande. Bergfeldt & Reifeldt (2009) har låtit genomföra en funktionell utvärdering av ett antal hjälpmedel avsedda för tunga brukare för att få fram om de är lämpliga för personer med obesitas. I förteckningen utvärderas och presenteras 19 olika hjälpmedel. Reifeldt (2008) beskriver hur omvårdnadsarbete och förflyttningar kan anpassas till personer med obesitas, hur hjälpmedel anpassade till tunga brukare kan och bör användas på ett säkert sätt, även hur man kan underlätta för obesitas patienter i olika situationer för att främja aktivitet och delaktighet och vilka säkerhetsaspekter som bör tas hänsyn till.

Arbetsterapeutens roll

Arbetsterapeuternas mål med arbetsterapi är att stödja personens förmåga till aktivitet och delaktighet på ett sätt som främjar möjligheterna att leva ett så gott liv som möjligt. Arbetsterapi ska stödja personens förmåga till aktivitet enligt Förbundet Sveriges arbetsterapeuter (2012). Vidare beskriver Erlandsson och Persson (2014) att meningsfulla aktiviteter är aktiviteter som har ett värde och en tanke i den aktuella situationen. Aktiviteter och dess mening ändrar sig över tid och påverkas av omgivningen. Värdet av aktiviteter är grundläggande för att känna mening i livet. Enligt Model of Human occupation (MoHo) behöver människors viljor, vanor och utförandekapacitet beaktas för att uppleva tillfredsställelse i aktiviteter och delaktighet Kielhofner (2012). Enligt socialstyrelsens termbank (2015) är definitionen av hjälpmedel en produkt för att bibehålla eller öka aktivitet, delaktighet eller självständighet och som är individuellt utprovad. Det handlar oftast om medicintekniska produkter som används för att kompensera för en funktionsnedsättning eller förebygga, behandla, lindra sjukdom eller skada. Målet med att anpassa hjälpmedel är även att förebygga framtida förluster av förmågor eller funktioner enligt Jacobson (2014). Enligt Patientlagen (2014:821) ska hälso- och sjukvården så långt som möjligt utformas och genomföras i samråd med personen vilket även Jacobson (2014) belyser. Vidare beskriver Patientlagen (2014:821) när det finns olika hjälpmedel för personer med funktionsnedsättningar tillgängliga, ska personen ges möjlighet att välja det alternativ som han eller hon föredrar. Personen ska få det valda hjälpmedlet om det är befogat med hänsyn till hans eller hennes behov och kostnaderna för hjälpmedlet. Det är alltid förskrivarens ansvar att alla delarna i förskrivningsprocessen utförs men det är möjligt att en eller flera olika professioner inom hälso- och sjukvården eller hos en eller flera olika vårdgivare kan ansvara för olika steg i processen (Socialstyrelsen, 2017).

9 Enligt Fisher (2009) så är det viktigt att arbetsterapeuten skapar en tillitsfull och klientcentrerad relation till personen för att sedan samla in nödvändig information. Information samlas med hjälp av journal, remiss och genom intervju med personen där det är viktigt att ta reda på vem personen är, vad hen gör och vill göra, hens behov och vilka svårigheter personen har. Efter informationsinsamlingen kan en aktivitetsbedömning göras för att sätta mål. För att möjliggöra det uppsatta målet, kan den kompensatoriska praxismodellen som innebär en anpassning av den fysiska och sociala miljön användas som interventionsmodell. Detta för att främja utförande och delaktighet i vardagliga aktiviteter, även för att kompensera förlorad eller nedsatt kroppsfunktion där hjälp av tekniska hjälpmedel kan vara nödvändigt. Kielhofner (2009) beskriver den kompensatoriska modellen som en modell för att kompensera nedsatt eller utebliven rörelseförmåga. När en person har förlorad eller nedsatt förmåga i någon kroppsfunktion kan arbetsterapeuten med hjälp av ett hjälpmedel kompensera för den nedsatta förmågan för att främja aktivitet. Det kan handla om uppresningshjälpmedel eller gånghjälpmedel vid nedsatt funktion.

Arbetsterapeuter har förskrivningsrätt på hjälpmedel och följer en förskrivningsprocess, vilket innebär att göra en bedömning av vad personen har för funktionsnedsättning och vilket hjälpmedel som kan behövas. Ofta handlar det om kompensatoriska hjälpmedel som kan kompensera för förlorad funktion eller för att förebygga eller lindra Kielhofner (2009). Socialstyrelsens föreskrifter (SOSFS 2008:1) om användning av medicinsktekniska produkter i hälso och sjukvården beskriver förskrivningsprocessens steg i likhet med Jacobson (2014), att bedöma behovet, prova ut och anpassa lämplig produkt. Informera, instruera och träna med patienten för säker användning av hjälpmedlet. Slutligen följa upp och utvärdera funktionen och nyttan så länge behovet finns eller om ansvaret tagits över av annan vårdgivare.

Pain och Wiles (2006) belyser problemet för personer med obesitas att få hjälpmedel som är anpassade till deras vikt, framförallt inom sjukvården då sjukvårdspersonalen inte vet vad som finns tillgängligt. Vidare menar författarna att personerna ofta upplevde att de inte fick tillgång till anpassade sängar på sjukhusen vilket resulterade i att personen fick sitta kvar i rullstolen onödigt länge.

10 Saliman, Reingold och Jordan (2013) menar att arbetsterapeuter är kvalificerade att utforma strategier och interventioner för att främja aktivitet och hälsa med sitt klientcenterade synsätt, kan anpassa miljön så att den främjar aktivitet. Då fysisk inaktivitet kan skapa mer fysiska besvär och även psykiska sjukdomar. Reingold et al (2007) beskriver att arbetsterapeuter kan arbeta förebyggande mot ohälsosam övervikt och obesitas med sin förmåga till helhetssyn och sin klientcentrerade inställning till deltagande för personen i aktiviteter som främjar hälsa. Arbetsterapi kan göra det möjligt för personer att förbättra sin utförandekapacitet inom flera områden i livet som sociala och fysiska aktiviteter vilket kan förbättra hälsa och välbefinnande på ett långsiktigt perspektiv men det saknas studier kring hur arbetsterapeuter upplever tillgång på hjälpmedel anpassade till personer med obesitas, ser författaren ett behov av att belysa den synvinkeln.

SYFTE

Syfte med studien var att beskriva arbetsterapeuters erfarenheter av tillgång till hjälpmedel för personer med obesitas.

11 METOD

Design

Kvalitativ ansats valdes för att besvara frågeställningen i studien. Enligt Olsson och Sörensen (2011) lämpar sig en kvalitativ ansats bra för att studera människors beteenden, attityder och erfarenheter. Individuella semistrukturerade intervjuer har genomförts och all insamlad data har analyserats i enighet med Lundman och Hällgren-Graneheim, 2018) .

Urval

Deltagarna valdes ut efter ändamålet i syftet i enighet med Olsson och Sörensen (2011) och arbetade som arbetsterapeuter inom hemsjukvård eller inom primärvården, som har kommit i kontakt med personer med obesitas. Tio arbetsterapeuter i fem närliggande kommuner och regioner kontaktades på telefon via telefonnummer som står på respektive hemsida. De fick frågan om tillåtelse om att få skicka ett informationsbrev med tillhörande intervjufrågor till deras arbetsplats om en förfrågan till deltagande, därefter uppgav de sin mailadress till deras arbetsplats. Deltagarna fick sedan kontakta författaren om hen vill medverka i studien. Sju av de tio kontaktade svarade varav två blev inställda vilket resulterade i fem deltagande i studien. Ytterligare tre arbetsterapeuter som uppfyllde inklusionskriterierna hörde av sig till författaren efter att fått höra om studien och inkluderades i studien. Sammantaget deltog tre arbetsterapeuter som är verksamma inom primärvården och fem verksamma inom kommunrehabiliteringen.

Datainsamling

Datainsamlingen skedde med semistrukturerade intervjuer individuellt. Frågorna var öppna frågor med möjlighet att utveckla vidare frågeställningar. Intervjufrågorna utvärderades efter varje intervju för att säkerställa trovärdigheten i enlighet med Olsson och Sörensen (2011). Intervjuerna skedde via telefon och skype, beroende på vad deltagarna föredrog. Intervjuerna spelades in och transkriberades. Materialet avidentifierades och förstörs efter godkänt examensarbete.

12 Dataanalys

Analysen har genomförts i enlighet med Lundman och Hällgren-Graneheim, (2018). Intervjuerna har lyssnats igenom flertalet gånger för att få en enhetlig bild av innehållet. Därefter har materialet transkriberats och författaren har identifierat meningsenheter som motsvarar studiens syfte. Meningsenheterna har kondenserats och abstraherats och har därefter försetts med koder. Datamaterialet har sedan att delas upp i huvudkategorier och underkategorier (Tabell 1) i enlighet med Lundman och Hällgren-Graneheim, (2018). Materialet har lyssnats och lästs igenom av författaren och analysarbetet har skett i dialog med handledaren för att säkerställa äktheten och att helheten behålls.

Tabell 1; exempel på meningsbärande enhet, kondenserad meningsenhet, kod och kategori.

Meningsbärande enhet Kondenserad mening Kod Underkate

gori

Kategori

jo vanligaste orsaken har varit förflyttningshjälpmedel och hygienhjälpmedel Förflyttningshjälpmedel och hygienhjälpmedel är vanligast Gång- och hygienhjälpme del Vanliga hjälpmedel Ett vanligt behov många hygienhjälpmedel å förflyttningshjälpmedel dom är ju

mellan 125 och 150 160 kilo och sen om man tar hjälpmedel som är för riktigt tunga brukare så går ju det upp till 300 kilo å då blir ju det sistnämnda hjälpmedlet blir ju gigantiska i storlek och bredd

så att jag skulle önska ett mellanting där faktiskt

Många hygienhjälpmedel och

förflyttningshjälpmedel är mellan 125-160kg sen är det upp till 300 kg och då blir de gigantiska i storlek och bredd. Önskar ett mellanting. Önskar ett mellanting då hjälpmedel över ordinarie blir gigantiska Utanför sortiment Hindras av sortimentet

När vi beställer vanligtvis så har HMC så att vi brukar få samma vecka, så det blir rätt stor skillnad med en vecka eller en och en halv månad eller två månader.

Vanliga hjälpmedel brukar vi få samma vecka, rätt stor skillnad på en vecka eller en och en halv eller två månader

Stor skillnad i leveranstid mellan en vecka och två månader Leverans-tiderna varierar Beroende av leveranstide n Forskningsetiska aspekter

Författaren har i enighet med de forskningsetiska principer framtagna av Vetenskapsrådet (2002) tagit hänsyn till informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet. Deltagarna blev informerade först muntligt om studiens syfte, hur studien skulle genomföras, vart studien publiceras och sedan både skriftligt i informationsbrevet via mail och muntligt i samband med intervjuerna. Författarens namn, telefonnummer, mail och

13 institutionsanknytning ingick i mailet och att all medverkan var frivillig och kan avslutas när som helst utan att ange orsak. Det är enligt Olsson och Sörensen (2011) forskarens ansvar att informera deltagarna om studiens syfte, hur studien ska genomföras och hur materialet kommer att användas. Samtyckeskravet uppfylldes genom samtycke muntligt via telefon och skriftligt via mail där deltagarna blev informerade om att deltagandet är frivilligt och att det är möjligt att avsluta samarbetet när som helst under arbetets gång utan att ange orsak. Konfidentialitetskravet uppfylldes genom att intervjuerna genomfördes efter deltagarnas önskemål via skype eller telefon och spelades in avidentifierat. Allt material har hanterats på ett säkert sätt där ingen obehörig har kunnat få tillgång till information om deltagarnas identitet. Allt material kommer att förstöras efter godkänt arbete. Nyttjandekravet uppfylls då deltagarna blev informerade om studiens syfte, att datamaterialet endast kommer att användas till berörd studie och vart studien kommer att finnas tillgänglig. Det fanns en etisk aspekt att ta hänsyn till i formuleringarna av frågorna så att deltagarna inte skulle känna sig kränkta eller nedvärderande för att få fram svar som är så nära sanningen som möjligt. Författaren var tydlig med syftet att få fram vilka möjligheter och begränsningar det finns för obesitas att få anpassade hjälpmedel utan att deltagarna skulle känna sig smutskastade om så inte är fallet. Även att det upptar arbetsterapeuternas arbetstid måste tas hänsyn till samtidigt som det är viktigt att lyfta eventuella hinder som arbetsterapeuter och obesitas stöter på.

14 RESULTAT

Syftet med studien var att beskriva arbetsterapeuters erfarenheter av tillgång till hjälpmedel för personer med obesitas. I analysen av materialet från intervjuerna med arbetsterapeuterna framkom följande fem kategorier: “Ett vanligt behov”, “Hindras av sortimentet”, “Hjälp och

stöd”, “Beroende av leveranstiden”, och “Ur ett brukarperspektiv”.

Ett vanligt behov

Tillgång till gång- och uppresningshjälpmedel beskrevs av deltagarna i studien som de vanligaste hjälpmedlen som efterfrågas av patienter med obesitas. Rollatorer, gåbord och uppresningshandtag men även hygienhjälpmedel såsom toalettförhöjare och duschpallar och ibland även rullstolar. En av deltagarna beskrev:

“...jag tror att det oftast handlar om förflyttningssvårigheter tänker jag är man riktigt stor så kan det vara jobbigt att bara gå liksom”

Deltagarna arbetade för att tillhandahålla hjälpmedel till patienterna för att de ska klara att göra så många aktiviteter som möjligt självständigt och att uppmuntra till aktivitet och delaktighet.

Deltagarna som arbetar inom kommunal verksamhet beskrev att de ofta fick förfrågan av omvårdnadspersonal om tillgång på hjälpmedel till patienter med obesitas. Vanligaste orsaken till mötet med patienten var att det behövdes hjälp vid förflyttningar då det blir tungt för personalen. Råd och stöd till sjuksköterskorna vid förskrivning av vårdsängar med tryckavlastande madrasser för att minimera risken för trycksår är även vanligt förekommande arbetsuppgifter för deltagarna inom kommunal verksamhet. Det är även vanligt att utbilda omvårdnadspersonal i förflyttningsteknik och risktänkande för både personal och för patienten då det kan vara problematiskt att lägesändra och förflytta patienter med kraftig övervikt på ett säkert sätt. Obesitas patienter har ofta sämre lungfunktion vilket försvårar lägesändringar och förflyttningar, att använda bra teknik är extra viktig för att underlätta för patienten. Utprovning av sele vid lyft med lyfthjälpmedel och instruera personal i placering av selen på ett korrekt sätt då det är större risker för skador på patienten är också en vanlig arbetsuppgift när deltagarna träffar patientgruppen. Stor vikt läggs även vid att tillhandahålla hygienhjälpmedel och gånghjälpmedel som är godkända för aktuell vikt för ett säkert användande och för att minimera skaderisken för patienten om ett hjälpmedel går sönder för att det inte är anpassat för brukarvikten.

15 Deltagarna som arbetar inom primärvården upplevde att patienter med obesitas själva söker en arbetsterapeut på grund av problem med förflyttningssvårigheter och behov av hygienhjälpmedel. Det vanliga är att patienterna behöver ett hjälpmedel för uppresning och stöd i gåendet som till exempel en rollator för att klara aktiviteter utan rädsla för att ramla. Vidare beskrev deltagarna att duschpall är ett vanligt förekommande hjälpmedel hos patientgruppen då det kan vara svårt att nå hela kroppen i stående. Det kan vara svårt att orka stå under duschsituationen, men det kan också finnas behov att sitta ned på grund av halkrisken.

Hindras av sortimentet

Tillgången till anpassade hjälpmedel till patienter med obesitas beskrevs som icke tillfredsställande då deltagarna beskrev att grundsortimentet som finns upphandlat och i lager hos hjälpmedelscentralerna runt om i Sverige upplevs vara anpassat till genomsnittsmänniskan. Är patienten normallång eller normalstor så finns de flesta hjälpmedlen i lager och det är lätt att beställa till respektive verksamhet för att sedan förskrivas ut till patienten. När grundsortimentet inte kan uppfylla patientens behov finns möjlighet att beställa utanför grundsortimentet. Deltagarna upplevde att det finns hjälpmedel anpassade till patienter med obesitas men att det är svårt att få fram de i rimlig tid då de oftast inte finns i grundsortimentet och då behövs särskild förskrivning. Den särskilda förskrivningen måste vanligen genomföras av en hjälpmedelskonsulent på hjälpmedelscentralen. Vidare beskrev deltagarna att även godkännande från kostnadsansvariga på verksamheten behövdes ibland då det kan handla om dyrare hjälpmedel för verksamheten när man behöver förskriva utanför grundsortimentet. Ingen av deltagarna upplevde att det var något problem angående eventuellt mer kostsamma hjälpmedel utan hade de belägg för att en särskild förskrivning av ett hjälpmedel var nödvändig utanför sortimentet så gick det bra, grundtanken är att alltid välja det billigaste alternativet om det finns flera likvärdiga att välja på. De flesta deltagarna i studien upplevde dock att det fanns en brist där ordinarie hjälpmedel klarar en vikt upp till ca 150 kg och då vid behov att förskriva till en brukarvikt strax över ordinarie finns inget mellanting då nästa steg är 300 kg och det blir då väldigt stora i både bredd och vikt. En deltagare beskrev:

“Många hygienhjälpmedel å förflyttningshjälpmedel dom är ju mellan 125 och 150 160 kilo och sen om man tar hjälpmedel som är för riktigt tunga brukare så går ju det upp

till 300 kilo å då blir ju det sistnämnda hjälpmedlet blir ju gigantiska i storlek och bredd så att jag skulle önska ett mellanting där faktiskt”

16 Vidare beskrev deltagarna att utformningen av hjälpmedlen inte alltid var stöttande för patienten. Flera beskrev att utformningen av till exempel toalettförhöjningar inte alltid passade till patienten, att sitsen i toalettförhöjningen inte var anpassat till patienten samt att hela hjälpmedlet blev så stort i utformningen att det ibland inte fick plats i ett vanligt badrum. Samma problem beskrevs även med en duschpall som behövde klara mer än 160 kg blev för stor att få plats med i duschen. Deltagarna önskade ett mellanting i storlek som har ett nättare utseende och som blev lättare för patienten att hantera. Även när det handlar om gånghjälpmedel och rullstolar önskades det ett mellanting i storlek då det blir tungt för patienten att hantera och transportera hjälpmedlen i den storleken. En deltagare beskrev:

“...man kan ju hitta en rullstol som passar bra till patienten men sen är det, den går inte igenom några dörröppningar och att få med sig den i bilen blir jättebesvärligt

för att rullstolen blir så tung å stor å bred men ja och man kanske behöver en bredare duschpall och då får den inte plats i duschen å så vidare”

En av deltagarna uttryckte att andra länder ofta har ett större sortiment av hjälpmedel till tyngre brukare bland annat Danmark och som var beställningsbart utanför sortimentet. En deltagare berättade att hen hade vid ett tillfälle beställt en rullstol från USA till en patient men att leveranstiden blev väldigt lång.

Hjälp och stöd

Deltagarna beskrev att beställning av hjälpmedel görs via ett beställningssystem som är knutet till den hjälpmedelscentral som verksamheten tillhör. I beställningssystemet beskrevs all information om hjälpmedlen som arbetsterapeuterna upplevde att de behövde, skulle det vara tveksamheter angående någon information så beskrev deltagarna att det var enkelt att ringa till hjälpmedelscentralen för vidare information angående ett hjälpmedel. En deltagare beskrev hjälpmedelskonsulenterna:

“De har den kompetensen som vi behöver så det brukar lösa sig rätt bra. Vi brukar skicka in ett problem och dom brukar ha en bra lösning till det.

Dom hjälper till genom hela processen.”

Deltagarna beskrev att på hjälpmedelscentralerna arbetar hjälpmedelskonsulenter som är specialiserade på olika områden. När deltagarna upplevde att de hade några funderingar angående hjälpmedel kontaktade de en hjälpmedelskonsulent i frågan, alla deltagarna kände att de fick ett mycket gott stöd i rådgivning med hjälpmedelskonsulenterna.

17 Beroende av leveranstiden

Brister i tillgång till hjälpmedel beskrivs som problematisk då det framkom att leveranstiderna varierar mycket beroende på om hjälpmedlet som föreskrivs finns upphandlat i grundsortimentet och sålunda finns i lager hos hjälpmedelscentralerna eller om det förskrivs utanför grundsortimentet. Hjälpmedel som finns i grundsortimentet har en leveranstid på maximalt sju dagar då leverans från hjälpmedelscentralerna till de olika verksamheterna sker en gång i veckan. När det behövs hjälpmedel utanför sortimentet så ska det först beställas från leverantören av hjälpmedlet för att sedan levereras till hjälpmedelscentralen som i sin tur kan leverera ut till verksamheten för vidare förskrivning till patienten. Detta medför en förlängd leveranstid vilket alla deltagarna upplevde som problematiskt för deras patienter, framför allt när det behövs hjälpmedel för utskrivning från sjukhus vilket medför att patienten får stanna en längre tid på sjukhuset alternativt komma hem utan anpassade hjälpmedel. En deltagare beskrev:

“...det tar alldeles för lång tid många gånger, ibland kan det ha med månader att göra har vi märkt, hos farbrorn vi va hos idag där tror jag att han fick vara kvar på sjukhuset i flera

veckor extra för att det inte fanns hjälpmedel, dom hade inte kommit, han hade fått låna en rullstol av dom för den dom hade beställt hade en månads leveranstid.”

En av deltagarna berättade att den hjälpmedelscentral som hens verksamhet tillhör har beslutat att de vanligaste hjälpmedlen ska finnas i större modeller till förfogande för sjukhuset så att sjukhuset kan få det i rimlig tid när behovet uppstår. Det är viktigt att komma upp och röra sig tidigt, men blir problematiskt för patienter som kräver hjälpmedel om det inte finns tillgängligt vilket upplevs av arbetsterapeuterna försvårar rehabiliteringen. En deltagare beskrev:

“...det som har varit tidigare det va nån person på (ett sjukhus) som fick ligga kvar i sin säng ganska lång tid för att man inte kunde få fram en tillräckligt bred rullstol

för att få upp den här personen.”

Deltagarna beskrev att det oftast handlar om en leveranstid på 17 dagar för hjälpmedel som inte finns i ordinarie grundsortiment. Deltagarnas erfarenheter var att leveranstiden ibland kunde bli ännu längre.

18 Ur ett brukarperspektiv

Flera av deltagarna beskrev att de upplevde att patienter med obesitas ofta inte ville använda hjälpmedel då de upplevde att de inte var funktionsnedsatta. Även att ett hjälpmedel väcker uppmärksamhet och att det då inte bara får uppmärksamhet på grund av sin övervikt utan även för hjälpmedelsanvändandet. En deltagare beskrev erfarenheter ur ett brukarperspektiv:

“Man ser gammal ut när man går med rollator å så att man ser sjukare ut än man upplever att man är å att man sticker ut liksom att man inte bara sticker ut liksom

för då sticker man ut inte bara med sin vikt utan man sticker ut för att man har ett hjälpmedel fast man inte är så gammal och så”

Deltagarna beskrev att de upplevde att patienter med obesitas ofta inte uppskattade hjälpmedlen om de blev för stora i storleken dels för att patienterna inte upplevde sig själva som så stora att det skulle behövas hjälpmedel i den storleken och dels beskrev arbetsterapeuterna att det blev svårt att få plats med hjälpmedlen i patienternas hem. En deltagare beskriver hjälpmedlen som:

“...dom blir så väldigt stora och klumpiga och tunga så att många gånger känns det som att dom inte riktigt vill ha dom så för att det blir som för mycket men så

finns det liksom inget mellanting.”

Deltagarna beskrev även svårigheter för patienterna att hantera hjälpmedel som blev stora och tunga. Svårigheter bestod i att få med sig rullstolen eller rollatorn i bilen och även svårigheter för anhöriga att hantera hjälpmedlen då de blev för otympliga och tunga. Vidare beskrev deltagarna att det blev problematiskt för obesitas patienter på sjukhusen när deras rehabilitering inte kunde komma igång i tid då det ofta fick vänta länge på hjälpmedel. Det både försvårar och förlänger rehabiliteringen om inte patienten får möjlighet att röra på sig så snart som möjligt. Flera av deltagarna uttryckte att patienter med obesitas inte kunde få det de behövde i rimlig tid på grund av att leveranstiderna blev längre då hjälpmedlen inte finns i grundsortimentet och att det blev besvärligare för dem när hjälpmedlen blev mycket stora. En deltagare beskrev:

“Det är rätt stor skillnad att jobba med dom som väger runt 150 170 och dom över 200, jag hade en gång en som vägde 230 kilo, du vet det är mycket kropp alltså,

det är tufft för dom att ha det livet”

Flera av deltagarna beskrev även att det kändes som att många lätt glömde bort individen som patient utan såg en obesitas patient med kraftig övervikt. En av deltagarna beskrev:

“...för man kallar det att den där patienten är överviktig och då kör jag på att hon är överviktig och glömmer bort att det är en individ.”

19 Några av deltagarna beskrev att ofta upplevs just övervikten som det enda i fokuset, det är lätt att tankarna fastnar vid vikten för att finna ett passande hjälpmedel som både klarar den aktuella vikten men även patientens övriga mått och förmågor

RESULTATDISSKUSSION

Syftet med studien var att beskriva arbetsterapeuters erfarenheter av tillgång till hjälpmedel för personer med obesitas. I resultatet av studien framkom att det fanns tillgång till hjälpmedel som var anpassade till vikten. Resultatet visade dock att utformningen inte var tillräckligt anpassade till personerna då hjälpmedlen ofta blev för stora och otympliga vilket inte var stöttande i aktivitet. Enligt Nossum, Johansson och Kjeken (2018) är huvudsyftet med hjälpmedelsförskrivning att möjliggöra och förbättra personers utförandekapacitet, vilket i sin tur kan underlätta genomförandet av vardagsaktiviteter. Duncan (2017) beskriver att den biomekaniska modellen med kompensatoriska interventioner kan underlätta för förlorad funktion och upprätthålla utförandekapaciteten vilket kan medföra ett ökat aktivitetsmönster för personen. De vanligaste hjälpmedlen i studien som efterfrågades var gång- och hygienhjälpmedel då problematik med uppresning och rörelsemönstret vid gående belystes som det mest problematiska för personer med obesitas. Enligt Ericson och Ericson (2012) är ledsmärtor vanligt förekommande hos personer med obesitas orsakade av artros som en konsekvens av överbelastning av leden på grund av övervikt. Forhan, Law, Vrkljan och Tyler (2010) beskriver svårigheten att röra sig med ökad kroppsmassa vilket resulterar i mindre fysisk aktivitet som följd. Heo, Pietrobelli, Wang, Heymsfield och Faith (2009) beskriver att graden av funktionsnedsättning stiger med ökande vikt hos personer som är överviktiga och obesitas.

Trots att flertalet studier (WHO, 2014; Folkhälsomyndigheten, 2017; Folkhälsomyndigheten 2019; González, Fuentes och Márquez, 2017) visar på att obesitas ökar globalt så visar resultatet i studien på att det ännu inte är en stor patientgrupp i Sverige. Detta kan förklara varför det inte finns anpassade hjälpmedel upphandlat i grundsortimentet, samt att utbudet är begränsat. Resultatet av studien belyste att det fanns mer anpassade hjälpmedel i länder utanför Sverige som är förskrivningsbara vilket kan bero på att andelen människor med obesitas i till exempel USA är betydligt fler.

20 Resultatet visade även att det saknades ett större urval av hjälpmedel i förhållande till berörd brukarvikt då många hjälpmedel som behöver klara högre vikt än standard blev extremt stora, otympliga och mycket tunga vilket inte blev stöttande för personerna i aktiviteter. Enligt Saliman, Reingold och Jordan (2013) är arbetsterapeuternas förmåga att utforma och anpassa miljön viktig för att främja aktivitet och hälsa. I Model of Human Occupation (MOHO) beskrivs att miljön som personen befinner sig i påverkar förutsättningarna att utföra aktiviteter. Miljön medför både hinder, möjligheter och resurser för personernas möjligheter till aktivitet (Kielhofner 2009).

Resultatet belyste även de längre leveranstider som blir till följd av att det inte finns hjälpmedel anpassade till personer med obesitas i grundsortimentet. Längre leveranstider resulterar i att personerna inte får den tidiga rehabiliteringen som de skulle fått om det funnits hjälpmedel tillgängliga. Schaller et al. (2016) belyser vikten av att tidig mobilisering förbättrar personens rörelseförmåga efter kirurgisk intensivvård då rörelse främjar blodcirkulationen och påskyndar läkningen. Även Pain och Wiles (2006) beskriver att det är problematiskt för personer med obesitas att få tillgång till anpassade hjälpmedel under sjukhusvistelser vilket medför att personerna blir sängliggandes eller blir sittandes kvar i sina rullstolar för att det inte finns någon säng som är anpassad. Pain och Wiles (2006) menar även att personer med obesitas känner sig stigmatiserade och att de är rädda för att visa sig ute bland människor på grund av rädslan för att bli pekade på, pratade bakom ryggen, även situationer som att inte få plats i sätet på bussen eller att inte få plats i tandläkarstolen känns förnedrande.

Enligt Brewis, Wutich, Falletta-Cowden och Rodriguez-Soto (2011) finns en global spridning av negativa ideér om obesitas. I utvecklingsländer och i medelklassländer är stigmatiseringen av vikt mest utbredd. Där förefaller personer med obesitas lata och okunniga som har tillåtit sig att bli överviktiga, ofta upplever personer med obesitas att de inte tas på allvar eftersom de även tros vara mindre intelligenta än personer med normalvikt. Buxton och Snethen (2013) beskriver hur kvinnor med obesitas undvek att söka vård då de kände att de inte togs på allvar, det handlade mest om vikten. Puhl och Suh (2015) belyser problematiken där viktstigmatiseringen förvärrar för personer med obesitas vilket ofta resulterar i negativt ätbeteende med ökad vikt som följd. Phelan et al. (2015) beskriver hur viktstigmatisering från vårdpersonal ger personer med obesitas sämre kvalitet på vården. Negativa attityder från vårdgivare orsakar misstro mot läkare och vårdpersonal. Fisher (2009) belyser vikten av en bra relation med patienten för att få en förståelse över patientens aktivitetsproblem och dennes subjektiva upplevelse. Fokus i

21 modellen Occupational Therapy Intervention Process Model (OTIPM) är att få fram vad som är begränsande i aktiviteter som patienten tycker är meningsfulla, bedöma kvaliteten i aktivitetsutförandet för att tillsammans med patienten identifiera och finna lösningar på aktivitetsproblemet (Fisher & Nyman 2011). Söderberg (2009) beskriver vikten av att se hela patienten som människa och möta hen där hen befinner sig just nu. All form av sjukdom är att betrakta som ett hot mot patientens värdighet och fokus måste ligga på att möta patientens individuella behov vilket är arbetsterapeutens klientcentrerade arbetssätt i enighet med Fisher (2009); Kielhofner (2012); Sveriges arbetsterapeuter (2018).

Det framkom i resultatet att det ibland fanns svårigheter med att förklara för en person med obesitas att de behövde ett större hjälpmedel än vad som finns i standardutförande på grund av vikten. Christiansen, Borge och Fagermoen (2012) beskriver problematiken för patienter med obesitas med sin egen kroppsuppfattning, flera av deltagarna i deras studie beskrev att personerna inte själva märkt att de var överviktiga innan problem uppstod på grund av den ökade vikten, att se sig själv som en person med obesitas är en process. Vidare menar Christiansen et al., (2012) att det är en viktig insikt att beakta när man genomför interventioner för att stödja patientgruppen. I resultatet belystes även att personer med obesitas uttryckte ett motstånd till att använda hjälpmedel då det uppfattas bland andra människor som att hjälpmedelsanvändning är enbart för funktionshindrade människor. Personerna upplever att de blir negativt uppmärksammade för deras övervikt, att dessutom sticka ut med ett hjälpmedel känns än mindre komfortabelt. Ett bredare och bättre anpassat utbud av hjälpmedel skulle kunna uppmuntra och möjliggöra på ett mer tillfredställande sätt för personerna till aktivitet, delaktighet och möjlighet till meningsfulla aktiviteter i enighet med Erlandsson och Persson (2014).

22 METODDISSKUSION

Då det inte finns tidigare studier i det aktuella ämnet så var möjligheten till en litteraturstudie inte genomförbar. Den kvalitativa metoden ger möjlighet att samla människors erfarenheter (Lundman & Hällgren-Graneheim, 2018). Därför valde författaren att genomföra en kvalitativ intervjustudie. Detta har resulterat i ett brett spektra av erfarenheter kring arbetsterapeuters erfarenheter av tillgång till hjälpmedel för personer med obesitas. Urvalet var subjektivt och med snöbollseffekt, alla deltagare matchade inklusionskriterierna. Olsson och Sörensson (2011) beskriver att en risk med subjektiv urval kan vara att resultatet blir ensidigt och att det därför inte kan generaliseras. Då det var deltagare från flera olika kommuner finns ändå viss möjlighet att få en överblick över området. Det genomfördes semistrukturerade intervjuer med deltagarna utifrån en intervjuguide som var framtagen av författaren i samråd med handledaren där frågorna svarade mot studiens syfte. Författarens förförståelse från erfarenheter efter VFU har tagits i beaktande när frågorna utarbetades för att inte påverka resultatet. Olsson och Sörensen (2011) beskriver hur intervjusituationen är en dialog och att det är viktigt att ett samarbetsvilligt klimat skapas. Alla intervjuer genomfördes via telefon/skypemöte och spelades in med en diktafon. Fördelen är att det blir en avslappnad situation då ett telefonsamtal är ett tidseffektivt alternativ. Nackdelen är att det personliga mötet kan ge ett större förtroende och därmed ett mer djupgående samtal. En annan svårighet med den kvalitativa intervjun i detta specifika fall är att det finns ganska lite erfarenhet och flera av deltagarna hade träffat få patienter med obesitas. Därför skulle en kvantitativ studie med en enkät kunnat få en bredare träffyta, men författaren bedömde att intervjuer skulle ge en mer fördjupad bild och valde därför kvalitativ metod. Det inspelade materialet har lyssnats igenom flertalet gånger och transkriberats, texten har delats upp i meningsbärande enheter för att sedan försetts med koder och kategorier vilket diskuterats fram tillsammans med handledaren för högre trovärdighet.

En studies giltighet är beroende på det som är beskrivet i resultatet och om det är relevant för syftet (Lundman & Hällgren-Graneheim, 2018). Giltigheten för aktuell studie stärks genom att resultatet som presenteras är relevant för syftet och resultatet förstärks med olika citat.

Lundman och Hällgren-Graneheim (2018) beskriver hur tillförlitligheten påverkas av sanningshalten i resultatet. För att öka tillförlitligheten har författaren använt en intervjuguide för att försäkra att alla deltagare får samma frågor. Det semistrukturerade angreppssättet gav möjlighet till fördjupning inom de områden respektive deltagare hade ytterligare erfarenhet.

23 Överförbarhet beskrivs av Lundman och Hällgren-Graneheim (2018) som i vilken utsträckning det går att applicera resultatet på andra grupper. För att stärka studiens överförbarhet presenteras syfte, deltagare, datainsamling och resultat. Författaren bedömer att överförbarheten är god i Sverige då det handlar om vanliga interventioner för arbetsterapeuter.

KONKLUSION

Det framkom i resultatet att deltagarna i studien upplevde att det fanns god tillgång till hjälpmedel som var anpassade utifrån patientens vikt. Utformningen av hjälpmedlen var dock enligt deltagarna inte tillräckligt anpassade till patienterna då de ofta blev för stora och otympliga vilket inte var stöttande i aktivitet. Vidare beskrevs av deltagarna att leveranstiderna för dessa hjälpmedel blev längre än för hjälpmedel i standardutförande som finns i grundsortimentet hos hjälpmedelscentralerna. Särskilt problematiskt upplevdes det vid sjukhusvistelser då patienten inte får tillgång till hjälpmedel vilket försvårar rehabiliteringen, även utskrivningsprocessen förlängs då patienten får vänta på hjälpmedel som behövs. Det framkom även i resultatet att deltagarna upplevde att patienterna inte ville använda hjälpmedlen om de blev för stora i utformningen, dels för att de blev problematiskt att hantera i hemmiljö då de blev begränsade utrymmesmässigt men även för att patienterna inte uppfattade sig ha en funktionsnedsättning och därför inte ha ett behov av ett hjälpmedel.

Sammanfattningsvis anser författaren att det skulle behövas mer forskning angående hur patienter med obesitas upplever utbudet och användandet av hjälpmedel.

TILLKÄNNAGIVANDE

Författaren vill rikta ett stort tack till Marianne Sirkka som har handlett författaren genom hela arbetet. Även ett stort tack till alla arbetsterapeuter som har deltagit med sin tid och sina erfarenheter till denna studie. Samt ett stort tack till familj, vänner och klasskamrater som har stöttat och uppmuntrat författaren under arbetets gång.

24 REFERENSLISTA

Bergfeldt, C. & Reifeldt, K. (2009). Funktionell utvärdering av hjälpmedel för personer med

svår övervikt. Vällingby: Hjälpmedelsinstitutet. Hämtat 2020-03-15 från:

https://docplayer.se/9546197-Funktionell-utvardering-av-hjalpmedel-for-personer-med-svar-overvikt.html

Brewis, A., Wutich, A., Falletta-Cowden, A., & Rodriguez-Soto, I. Body norms and fat stigma in global perspective Current Anthropology 52, no. 2 (April 2011): 269-276. DOI: 10.1086/659309

Brewis, A., SturtzSreetharan, C. & Wutich, A. (2018) Obesity stigma as a globalizing health challenge Globalization and Health 2018 14:20 https://doi.org/10.1186/s12992-018-0337-x

Buxton, B., & Snethen, J. (2013). Obese women´s perceptions and experience of healthcare and primary care providers. Nursing research 62(4), s. 252-259. DOI:

10.1097/NNR.0b013e318299a6ba

Cristiansen, B., Borge, L & Fagermoen, M. S.(2012). Understanding everyday life of

morbidly obese adolts-habits and body image. International journal of qualitative studies on

health and well-being, 7, art.nr:17255.

Duncan, E.A.S. (red.) (2011). Foundations for practice in occupational therapy. (5. ed.) Edinburgh: Elsevier.

Erlandsson, L. & Persson, D. (2014). ValMo-modellen: ett redskap för aktivitetsbaserad

arbetsterapi. (1. uppl.) Lund: Studentlitteratur.

Ericson, E. & Ericson, T. (2012). Medicinska sjukdomar: patofysiologi, omvårdnad,

behandling. (4., rev. och utök. uppl.) Lund: Studentlitteratur.

Fisher, A.G. & Nyman, A. (2011). OTIPM: en modell för ett professionellt resonemang som

främjar bästa praxis i arbetsterapi. (3. rev. uppl.) Nacka: Förbundet Sveriges

arbetsterapeuter.

Fisher, A.G. (2009). Occupational therapy intervention process model: a model for planning

and implementing top-down, client-centered, and occupation-based interventions. Fort

Collins, Colorado: Three Star Press.

Forhan, M. A., Law, M. C., Vrkljan, B. H., & Taylor, V. H. (2010). The experience of participation in everyday occupations for adults with obesity. Canadian Journal of

25 Folkhälsomyndigheten (2017) Förslag till åtgärder för ett starkt långsiktigt arbete för att

främja hälsa till matvanor och fysisk aktivitet. Hämtad: 2020-01-03

https://www.folkhalsomyndigheten.se/publicerat-material/publikationsarkiv/f/forslag-till- atgarder-for-ett-starkt-langsiktigt-arbete-for-att-framja-halsa-relaterad-till-matvanor-och-fysisk-aktivitet/

Folkhälsomyndigheten Folkhälsans utveckling Årsrapport 2019. Hämtad: 2020-02-10

https://www.folkhalsomyndigheten.se/contentassets/d162673edec94e5f8d1da1f78e54dac4/fol khalsans-utveckling-arsrapport-2019.pdf

Förbundet Sveriges arbetsterapeuter (2012). Etisk kod för arbetsterapeuter: antagen av

Förbundet Sveriges Arbetsterapeuters fullmäktige 1992, reviderad 2004 och 2012. ([5.], rev.

uppl.) Nacka: Förbundet Sveriges arbetsterapeuter (FSA.

González, K., Fuentes, J., & Márquez, J. (2017). Physical inactivity, sedentary behavior, and chronic diseases. Korean Journal of Family Medicine, 38, 111–115.

https://doi.org/10.4082/kjfm.2017.38.3.111

Healthy People. (2016). Health-Related Quality of Life and Well-Being. http://www.healthypeople.gov/2020/about/foundation-health-measures/Health-RelatedQuality-of-Life-and-Well-Being [2016-02-22]

Heo, M., Pietrobelli, A., Wang, D., Heymsfield, S. B., & Faith, M. S (2010) Obesity and Functional Impairment: Influence of Comorbidity, Joint Pain, and Mental Health Obesity

(2010) 18, 2030–2038. doi:10.1038/oby.2009.400

Hälso- och sjukvårdslagen 2017:30 Hämtad: 2020-02-12

https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/halso--och-sjukvardslag_sfs-2017-30

Hjälpmedelscentraler Sverige (2018) Hjälpmedel för överviktiga Litorapid Media

Jacobson, D. (2014). Juridik för legitimerade arbetsterapeuter. (2., rev. uppl.) Nacka: Förbundet Sveriges arbetsterapeuter.

Kasen, S., Cohen, P., Chen, H. and Must, A. Obesity and psychopathology in women: a three

decade prospective study International Journal of Obesity (2008) 32, 558–566

Kielhofner, G. (2012). Model of human occupation: teori och tillämpning. (1. uppl.) Lund: Studentlitteratur.

Kielhofner, G. (2009). Conceptual foundations of occupational therapy practice. (4. ed.) Philadelphia: F. A. Davis.

26 Lag (2007:1091) om offentlig upphandling. sveriges riksdag Hämtad: 2020-03-12

https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/lag-20071091-om-offentlig-upphandling_sfs-2007-1091

Lang, A., & Froelicher, E. S. (2006). Management of Overweight and Obesity in Adults: Behavioral Intervention for Long-Term Weight Loss and Maintenance. European Journal of

Cardiovascular Nursing, 5(2), 102-114.

Lundman, B., & Hällgren-Graneheim, U. (2018). Kvalitativ innehållsanalys. I Höglund-Nielsen, B. & Granskär, M. (red.), Tillämpad kvalitativ forskning inom hälso- och sjukvård. (Tredje upplagan, s 219-234). Lund: Studentlitteratur

Luppino, F.S., de Wit, L.M., Bouvy, P.F., Stijnen, T., Cuijpers, P., Penninx, B.W., & Zitman, F.G. Overweight, obesity, and depression: a systematic review and meta-analysis of lon-gitudinal studies. Arch Gen Psychiatry. 2010;67(3):220-229.

doi:10.1001/archgenpsychiatry.2010.2.

Merrill, E,. & Grassley, J. (2008) Women's stories of their experiences as overweight patients.

Journal of advanced nursing, 64, 139-146.

Mårild, S. Hänni, A. Zethelius, B. (2018) Övervikt och fetma. Hämtad från Läkemedelsbokens webbplats: https://lakemedelsboken.se/kapitel/nutrition/overvikt_och_fetma.html Hämtad 2020-01-03

Nossum, R., Johansen, A. & Kjeken, I. Occupational problems and barriers reported by

individuals with obesity Scandinavian Journal of Occupational Therapy 2018 25 136-144

https://doi.org/10.1080/11038128.2017.1279211

Olsson, H. & Sörensen, S. (2011). Forskningsprocessen: kvalitativa och kvantitativa

perspektiv. (3. uppl.) Stockholm: Liber.

Patientlag (2014:821) kap 5 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/patientlag-2014821_sfs-2014-821

Pain, H., & Wiles, R (2006) The experience of being disabled and obese. Disability and

Rehabilitation, 28(19), 1211-1220. DOI: 10.1080/09638280600554561

Reifeldt, K. (2008) Förflyttning med övervikt HjälpmedelsCenter Väst Göteborg

Reingold, Faryl, Saliman, OTD, OTR/L, Jordan, Katie, OTD, OTR/L Obesity and

Occupational Therapy (Position Paper)American Journal of Occupational Therapy,

November/December 2007, Vol. 61, 701-703. https://doi.org/10.5014/ajot.61.6.701

Puhl, R. & Suh, Y, (2015) Health consequences of weight stigma: Implications for obesity prevention and treatment. Current Obesity Reports 4 182-190

27 Saliman Reingold, F., & Jordan, K. (2013). Obesity and occupational therapy. American

Journal of Occupational Therapy, 67, S39–S46. https://doi. org/10.5014/ajot.2013.67S39

SBU. Förebyggande åtgärder mot fetma. En systematisk litteraturöversikt. Stockholm: Statens beredning för medicinsk utvärdering (SBU). 2002; SBU-rapport nr 160. ISBN 918789078x hämtad 2020-01-03 från:

https://www.sbu.se/sv/publikationer/SBU-utvarderar/fetma---problem-och-atgarder/

Schaller, S.J., Anstey, M., Blobner, M., Edrich, T., Grabitz, S.D., Gradwohl-Matis, I., Heim, M., Houle, H., Kurth, T., Latronico, N., Lee, J., Meyer, M.J., Peponis, T., Talmor, D., Velmahos, G.C Waak, K., Walz, J.M., Zafonte, R., & Eikermann, M. Early, goal-directed mobilisation in the surgical intensive care unit: a randomised controlled trial. Lancet.

2016;388(10052):1377‐1388. doi:10.1016/S0140-6736(16)31637-3

Swahn, J., Malmquist, J., Ellegård, L., Ekelund, M., & Rössner, S. (u.å.) Fetma. Hämtad 2020-01-27 från http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/fetma

Socialstyrelsen (2016). Förskrivning av hjälpmedel: stöd vid förskrivning av hjälpmedel till

personer med funktionsnedsättning. Stockholm: Socialstyrelsen. Hämtad: 2020-02-10

https://www.socialstyrelsen.se/globalassets/sharepoint-dokument/artikelkatalog/kunskapsstod/2016-8-2.pdf

Socialstyrelsen (SOSFS 2005:12, 4 kap, 1§)

https://plus.rjl.se/info_files/infosida39803/SOSFS_2005_12.pdf

socialstyrelsens termbank, 2015, Hämtad 2020-05-10 från: (https://termbank.socialstyrelsen.se/?TermId=768&SrcLang=sv)

Sveriges arbetsterapeuter Vad heter det på Svenska Grundläggande begrepp och perspektiv

inom arbetsterapi, 2018

https://www.arbetsterapeuterna.se/media/1358/vad-heter-det-paa-svenska_webb.pdf

Socialstyrelsens föreskrifter om användning av medicinsktekniska produkter inom hälso och sjukvården (SOSFS 2008:1)

https://patientsakerhet.socialstyrelsen.se/om-patientsakerhet/centrala-lagar-och-foreskrifter/sosfs-2008-1

Statens beredning för medicinsk utvärdering. (2014). Allmänt om forskningsansatser med

kvalitativ metod (Bilaga 11). Stockholm: Statens beredning för medicinsk utvärdering (SBU).

Hämtad den 7-12-2019 från

28 Söderberg, S. (red.) (2009). Att leva med sjukdom. (1. uppl.) Stockholm: Norstedts

akademiska förlag.

Vetenskapsrådet (2002). Forskningsetiska principer; inom humanistisk - samhällsvetenskaplig forskning. Stockholm: Elanders Gotab. Hämtad 2020-03-02 från:

http://www.codex.vr.se/texts/HSFR.pdf

World Healt Organization. (2018). Obesity: preventing and managning the global epidemic: report of a WHO consultation om obesity. Hämtad 2020-06-09 från

https://scholar.google.com/scolar_lookup?title=Obesity:+Preventing+and+managing+the+glo bal+epedemic.+Report+of+a+WHO+Consultation&publication_year=2000&

WHO BMI http://www.euro.who.int/en/health-topics/disease-prevention/nutrition/a-healthy-lifestyle/body-mass-index-bmi

WHO Global status report on noncomminicable diseases (2014)

https://apps.who.int/iris/bitstream/handle/10665/148114/9789241564854_eng.pdf?sequence= 1&isAllowed=y Hämtad 2020-02-10

WHO global status report on noncommunicable diseases 2014

https://apps.who.int/iris/bitstream/handle/10665/148114/9789241564854_eng.pdf?sequence= 1&isAllowed=y

29

Bilaga 1

Datum 2020 02 03

Förfrågan om medverkan i studie.

Jag är arbetsterapeutstudent på Luleå Tekniska universitet och läser sista terminen. Under en VFU period uppmärksammades att det kunde vara problematiskt att få fram hjälpmedel som passade personer med obesitas. WHO beskriver att obesitas är ett ökande problem i hela världen och även i Sverige. Enligt Pain och Wiles (2006) kan det vara problematiskt att hitta anpassade hjälpmedel för personer med obesitas. Författarens syfte med studien är därför att lyfta arbetsterapeuternas erfarenheter av tillgång till hjälpmedel för personer med obesitas.

Förfrågan om deltagandet är till dig och dina kollegor som jobbar som arbetsterapeut inom hemsjukvården eller primärvården och som kommer i kontakt med personer med obesitas.

Det är frivilligt att delta i studien och du kan närsomhelst avbryta ditt deltagande utan att uppge orsak.

Datainsamlingen kommer att genomföras genom telefonintervju eller via skype utifrån ditt önskemål och beräknas ta max 30 min. Intervjun kommer att spelas in för att sedan

transkriberas. Inga obehöriga parter kommer att få tillgång till materialet och allt material kommer att förvaras på ett säkert sätt.

All insamlad data kommer att avidentifieras och raderas efter godkänt examensarbete. Resultatet kommer inte att kunna kopplas till dig som deltagare.

Det färdiga arbetet kommer att publiceras på databasen DiVA via Luleå Tekniska Universitets hemsida (http://epubl.ltu.se) under 2020.

För att kunna genomföra den här studien så är dina kunskaper, erfarenheter och åsikter av stor vikt för mig.

Jag har bifogat intervjufrågorna med i det här mailet. Vid intresse av att delta i studien eller vid ytterligare frågor var vänlig och kontakta mig via mail eller telefon. Vid frågor är du även välkommen att kontakta handledaren av studien.

Jag är mycket tacksam för svar inom en vecka.

Arbetsterapeutstudent Handledare

Frida Gustafsson Marianne Sirkka

30 Bilaga 2

Intervjuguide

Syfte med studien är att ta reda på arbetsterapeuters erfarenheter av tillgång till hjälpmedel för personer med obesitas.

Vad är den vanligaste orsaken till ditt första möte med patienter med obesitas?

När du träffar en patient med obesitas i ditt arbete, vilka hjälpmedel ser du behov av?

Upplever du att det är patienten själv eller andra professioner som efterfrågar hjälpmedel? (egenvårdsremiss eller remiss från annan profession)

Tycker du att det är lätt att få uppgifter om vilka maxvikter/brukarvikter som gäller för respektive hjälpmedel för personer med obesitas?

Finns det hjälpmedel som du anser att patienten skulle behöva men som inte finns godkänt till brukarvikten?

Har du tillgång att förskriva dom hjälpmedel som du ser behov av? (leveranstid, kostnad)

Är det vanligt att patienten inte vill använda hjälpmedel som du ser att de har behov av? (hjälpmedelsanvändande kan kännas handikappande)

Någon annan aspekt du vill belysa som skiljer berörd patientgrupp kontra andra patientgrupper angående förskrivning av hjälpmedel?