• No results found

Likvärdig utbildning för barn i behov av särskilt stöd : En studie om om förskollärares uppfattningar kring att ge barn i behov av särskilt stöd en likvärdig utbildning i förskolan

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2021

Share "Likvärdig utbildning för barn i behov av särskilt stöd : En studie om om förskollärares uppfattningar kring att ge barn i behov av särskilt stöd en likvärdig utbildning i förskolan"

Copied!
39
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

LIKVÄRDIG UTBILDNING FÖR

BARN I BEHOV AV SÄRSKILT

STÖD

En studie om förskollärares uppfattningar kring att ge barn i behov av särskilt stöd en likvärdig utbildning i förskolan.

MARIETTE KRIG MADELENE STRÅLE

Akademin för utbildning, kultur och kommunikation Pedagogik

Självständigt arbete - Förskolepedagogiks område. Grundnivå, 15 hp.

Handledare: Karin Engdahl

Examinator: Eva Ärlemalm-Hagsér Termin HT År 2021

(2)

Akademin för utbildning

kultur och kommunikation PEA098 15 hp

Termin HT År 2021

SAMMANFATTNING

_______________________________________________________ Mariette Krig

Madelene Stråle

Likvärdig utbildning för barn i behov av särskilt stöd

En studie om förskollärares uppfattningar kring att ge barn i behov av särskilt stöd en likvärdig utbildning i förskolan.

Equivalent education for children in need of special support

A study of preschool teachers´ perceptions of giving children in need of special support an equivalent education in preschool.

Årtal 2021 Antal sidor: 30

Sammanfattning:

Studiens syfte är att undersöka hur förskollärare beskriver att de kan ge barn som är i behov av särskilt stöd en likvärdig utbildning i förskolan. Studien utgår ifrån en kvalitativ forskningsdesign och genom intervju av åtta förskollärare. De teorier vi utgår ifrån är den sociokulturella teorin och relationellt perspektiv. Resultatet vi fick fram visade att förskollärarna som deltog i studien utgår ifrån olika metoder och verktyg för att kunna inkludera barn i behov av särskilt stöd i utbildningen.

Resultatet visade även att miljön och förhållningsättet har stor betydelse för att ge barn i behov särskilt stöd förutsättningar till inkludering, lek och samspel. De slutsatser vi kom fram till var att miljöns utformning, förskollärares förhållningsätt samt att verktyg och metoder är tre betydelsefulla faktorer för att barn i behov av särskilt stöd ska få förutsättningar till en likvärdig utbildning.

_____________________________________________

Nyckelord: Likvärdig utbildning, inkludering, barn i behov av särskilt stöd, miljöns

(3)

Innehållsförteckning

1 Inledning ____________________________________________________________ 1 1.1 Syfte och frågeställningar ______________________________________________ 1 1.2 Studiens disposition ___________________________________________________ 1 1.3 Begreppsförklaringar __________________________________________________ 2 2 Bakgrund ___________________________________________________________ 2 2.1 Lagar och styrdokument _______________________________________________ 2 2.2 Litteraturgenomgång: _________________________________________________ 3 2.2.1 Historisk tillbakablick ___________________________________________________ 3 2.2.2 Förskollärares kompetenser _____________________________________________ 3 2.2.3 Miljöns betydelse ________________________________________________________ 4 2.2.4 Specialpedagogik – Specialpedagog ______________________________________ 4 2.2.5 Alternativ kommunikation _______________________________________________ 5 2.3 Tidigare forskning _____________________________________________________ 5

2.3.1 Exkludering- inkludering av barn i behöv av särskilt stöd __________________ 5 2.3.2 Förskollärarens förhållningssätt till barn i behov av särskilt stöd ________ 6

2.3.2 Miljöns betydelse ________________________________________________________ 8 2.3.3 Betydelsen av kollegialt lärande __________________________________________ 8

3 Teoretiskt perspektiv ________________________________________________ 9 3.1 Sociokulturell teori ____________________________________________________ 9 3.2 Relationellt perspektiv ________________________________________________ 10 4 Metod ______________________________________________________________ 11 4.1 Forskningsdesign _____________________________________________________ 11 4.2 Datainsamlingsmetod ________________________________________________ 11 4.3 Urval __________________________________________________________________ 11 4.4 Procedur ______________________________________________________________ 12 4.5 Dataanalys ____________________________________________________________ 12 4.6 Etisk övervägande ____________________________________________________ 13 4.7 Tillförlitlighet _________________________________________________________ 13 5 Resultat ____________________________________________________________ 14 5.1 Inkludering av barn i behov av särskilt stöd ___________________________ 14 5.2 Förskollärares metoder och verktyg för en likvärdig utbildning _______ 16 5.3 Miljöns betydelse för barn i behov av särskilt stöd ____________________ 17 5.4 Främja lek och samspel för barn i behov av särskilt stöd ______________ 19 5.5 Specialpedagogiken som stöd till den allmänna pedagogiken _________ 19

(4)

6.2 En förskola för alla barn ______________________________________________ 21 6.3 Metoder och verktyg __________________________________________________ 22 6.4 Miljöns betydelse för att främja samspel mellan barn _________________ 23 7 Diskussion _________________________________________________________ 24 7.1 Resultatdiskussion ____________________________________________________ 24

7.1.1 En förskola för alla barn genom att vara en närvarande förskollärare _____ 24 7.1.2 Verktyg och metoder för en likvärdig utbildning __________________________ 25 7.1.3 Miljöns betydelse för att främja samspel och lek ___________________________ 26

7.1.4 Specialpedagogik som stöd ________________________________________________ 27 7.2 Metoddiskussion ______________________________________________________ 28 7.3 Relevans för förskolläraryrket ________________________________________ 29 7.4 Vidare forskning ______________________________________________________ 30 7.5 Slutsats _______________________________________________________________ 30 Referensförteckning Bilaga 1 Bilaga 2

(5)

1 Inledning

I dagens förskola går det att se en ökning av barn som är behov av särskilt stöd. Bemanningen på förskolor har även blivit lägre och barngrupperna större vilket ger förskollärare sämre förutsättningar till att stödja barn som är i behov av särskilt stöd (Lutz, 2006, 2013). Därav anser vi att det blir betydelsefullt att undersöka hur

förskollärare kan ge barn som är i behov av särskilt stöd förutsättningar till en

likvärdig utbildning. Valet av området likvärdig utbildning för barn i behov av särskilt stöd kändes viktigt eftersom vi har erfarenheter av barn som är i behov av särskilt stöd, privat och från arbete på olika förskolor. Vi uppfattar det som att barn som är i behov av särskilt stöd tenderar att hamna i skymundan och inte får tillräckligt med stöd för att få möjligheten till lek, lärande och utveckling i förskolan.

En förhoppning är att studien kan bidra till att vi i vår kommande yrkesroll som förskollärare ska få en bredare kunskap om hur vi kan ge barn i behov av särskilt stöd en likvärdig utbildning för att ge de bättre förutsättningar till lärande och utveckling. Skolverket (2018) påpekar att utbildningen i förskolan ska vara likvärdig för alla barn och ska anpassas samt utformas utifrån barns olika förutsättningar och behov. Det vi har upplevt är att situationen ser olika ut på olika förskolor och att barn i behov av särskilt stöd inte alltid får möjligheten att bli inkluderade i utbildningen utifrån sina förutsättningar. Björck-Åkesson (2014) beskriver hur förskollärare i förskolan känner att de behöver mer kompetensutveckling för att kunna hjälpa och stödja barn som är i behov av särskilt stöd på ett professionellt sätt. Författaren påpekar även att studien påvisar att förskollärare känner sig utlämnade och ensamma i arbetet med barn i behov av särskilt stöd.

1.1 Syfte och frågeställningar

Syftet med denna studieär att undersöka hur förskollärare beskriver att de kan ge barn som är i behov av särskilt stöd en likvärdig utbildning i förskolan.

Frågeställningar:

Hur beskriver förskollärare att de inkluderar barn i behov av särskilt stöd i förskolan? Hur beskriver förskollärare att de använder pedagogiska verktyg och metoder för att ge barn i behov av särskilt stöd förutsättningar till en likvärdig utbildning?

På vilket sätt beskriver förskollärare att de anpassar miljön i förskolan för att ge barn i behov av särskilt stöd förutsättningar till lek?

1.2 Studiens disposition

I kapitel två redogör vi för relevanta delar ur skollagen, förskolans läroplan och FN:s konvention om barnets rättigheter. Vi redogör även för vad litteratur och tidigare forskning tar upp som är relevant för studiens syfte och frågeställningar. I kapitel tre

(6)

beskriver vi de teoretiska perspektiv studien utgår ifrån. Vi redogör för sociokulturell teori och relationellt perspektiv. I kapitel fyra redogör vi för vårt metodval,

forskningsdesign, urval, procedur och dataanalys. Vi redogör även för

Vetenskapsrådets (2017) etiska principer och tillförlitlighet. I kapitel fem beskriver vi resultatet vi fått fram från datainsamlingen. Resultatet är uppdelat i fem rubriker. I kapitel sex redogör vi för det analyserade resultatet som utgår ifrån de valda

teoretiska utgångspunkterna. Kapitlet är även uppdelat i fyra rubriker. I kapitel sju diskuterar vi vårt resultat utifrån litteratur och tidigare forskning samt förskolans läroplan och skollagen. Vi redogör även för metoddiskussion där vi utvärderar metodvalet. I kapitel sju redogör vi även för studiens relevans för förskolläraryrket, vidare forskning och de slutsatser vi kommit fram till.

1.3 Begreppsförklaringar

Barn i behov av särskilt stöd: När vi skriver barn i behov av särskilt stöd syftar vi

på barn som både behöver kortsiktigt och långvarigt stöd i förskolan.

Inkludering: När vi skriver om inkludering syftar vi på att barn ska känna

gemenskap och bli en del av barngruppen i förskolan.

Likvärdig utbildning: När vi skriver om likvärdig utbildning syftar vi till att alla

barn ska få samma möjligheter att kunna delta i utbildningen utifrån sina förutsättningar.

2 Bakgrund

I detta kapitel beskriver vi vad lagar, styrdokument, litteratur och tidigare forskning beskriver angående likvärdig utbildning i förskolan som har varit väsentligt för vår studie.

2.1 Lagar och styrdokument

I skollagen (SFS 2010:800, kap. 8 § 9) står det att ”barn som av fysiska, psykiska eller andra skäl behöver särskilt stöd i sin utveckling ska ges det stöd som deras speciella behov kräver”. I FN:s konvention om barnets rättigheter beskrivs det att ”alla barn är lika mycket värda och har samma rättigheter ingen får diskrimineras” och att ”barn med funktionsnedsättning har rätt till ett fullvärdigt och anständigt liv samt hjälp att aktivt delta i samhället” (UNICEF Sverige, 2018). Skolverket (2018) påpekar att utbildningen ska anpassas och utformas så att alla barn får möjlighet att utvecklas. Vidare beskriver Skolverket att utbildningen i förskolan ska anpassas och ta hänsyn efter alla barns olika behov och förutsättningar. Det beskrivs även att ”barn som tillfälligt eller varaktigt behöver mer stöd och stimulans ska få detta utformat utifrån sina egna behov och förutsättningar” (Skolverket, 2018, s.6). Barn som är i behov av särskilt stöd i förskolan ska inte betraktas som ett problem, utan det är miljön som ska anpassas efter barnets behov och förutsättningar. Det betyder att barn i behov av särskilt stöd kan behöva varierande stöd i olika fysiska miljöer. Det är därför viktigt att följa upp vilka situationer och miljöer som ger barnet förutsättningar till

(7)

2.2 Litteraturgenomgång:

Under detta avsnitt kommer vi redogöra för vad litteratur tar upp och beskriva det som är relevant för vår studies syfte och frågeställningar. Vi redogör för en historisk tillbakablick, förskollärares kompetenser, miljöns betydelse, specialpedagogik-specialpedagog och alternativ kommunikation.

2.2.1 Historisk tillbakablick

Lutz (2013) beskriver att efter andra världskriget skedde en förändring på barnsynen vilket innebar att barnen som var i behov av särskilt stöd inte längre var osynliga. Författaren nämner även att inom pedagogiken eftertraktades under denna tid ett förhållningsätt som var fritt från värderingar och den utvecklingspsykologiska teorin växte fram. Det var utvecklingspsykologins framfart som blev inledningen till att barndomen började ses som en viktig del i livet och det kompetenta barnet började sakta växa fram. Författaren uttrycker även att under denna tidsepok skedde en till förändring och förskolan såg en ökad möjlighet att behandla de bristfälligheter som kunde finnas i barns hemmiljö. Å ena sidan påpekar författaren att det kan tolkas som att samhället ansåg att det blev viktigt att tidigt upptäcka olika svårigheter hos barn för att kunna ge de rätt stöd. Men å andra sidan påpekar även författaren att det kan ha varit ett sätt för samhället att få en social kontroll över familjer där det fanns barn som var i behov av olika stödåtgärder.

Lutz (2013) beskriver att barn i behov av särskilt stöd oftast placerades på olika institutioner under denna tidsepok. I senare utredningar framkom det att sådana grupperingar inte hade en positiv effekt på barns utveckling. Författaren påpekar att det framkommer i senare forskningsresultat att det ger fler positiva effekter att inkludera barn i behov av särskilt stöd i en vanlig barngrupp i förskolan. Resultatet från olika studier ledde till att under 1980-talet skedde stora förändringar i samhället och barn i behov av särskilt stöd inkluderades i förskolan och placerades inte i lika stor omfattning på olika institutioner. I dagens förskola går det att se barn med olika funktionsvariationer och de är numera inte skilda från den övriga barngruppen (Lutz, 2013).

2.2.2 Förskollärares kompetenser

Björck-Åkesson (2014) beskriver att i dagens förskola så behöver förskollärare kompetenser inom flera områden för att kunna ge barn i behov i särskilt stöd förutsättningar till utveckling och lärande. Författaren uttrycker även att

förskollärare behöver få möjligheter till stöd av andra när deras erfarenheter och kunskaper inte räcker till för att ge barn i behov av särskilt stöd rätt förutsättningar till utveckling. Författaren påpekar även att om förskollärare endast utgår ifrån att barnet har en medicinsk diagnos så finns det en risk att förskollärare enbart förhåller sig till de svårigheter som är kopplade till den diagnosen. Det kan bli problematiskt menar författaren eftersom ett barns svårigheter kan ha olika orsaker och behöver inte endast bero på en diagnos utan det kan även bero på miljön eller det sociala

(8)

samspelet mellan andra barn och vuxna. Lillvist (2014) påpekar att förskollärare i förskolan behöver uppmärksamma barn som är i behov av särskilt stöd så tidigt som möjligt och stärka barnens samspel genom att genomföra sociala aktiviteter med andra barn. Det är igenom att barnen får kompisar att leka med som deras självförtroende kan öka och deras sociala kompetens vidareutvecklas.

2.2.3 Miljöns betydelse

Lillvist (2014) beskriver att för barn är leken oerhört viktig och det är i den deras personliga utveckling sker. Det är därför viktigt att det finns miljöer som ger de förutsättningar till lek och socialt samspel. Björklid och Fischbein (2012) beskriver att ett barns svårigheter kan bero på att förskolan har det svårt att hitta rätt

anpassningar för att ge barnet förutsättningar till att utvecklas. De beskriver även att för barn som är i behov av särskilt stöd kan det bli problematiskt om miljön inte är anpassad så den stödjer utvecklingen hos barnet eftersom det kan leda till att barnet inte får rätt förutsättningar till att utvecklas. Isbell (2012) påpekar att det är

förskollärares ansvar att anpassa miljön så den kan ge alla barn förutsättningar till lek och samspel. Björklid och Fischbein (2012) beskriver för att få förståelse vad ett barn i behov av särskilt stöd behöver för anpassningar måste förskollärare lära känna barnet och bli medveten om att miljön kan bidra eller förhindra till samspelet med andra barn.

2.2.4 Specialpedagogik – Specialpedagog

Björck-Åkesson (2014) beskriver att när den vanliga pedagogiken inte räcker till så används specialpedagogiken för att ge barn som är i behov särskilt stöd

förutsättningar till en likvärdig utbildning. Diagnostisering har haft en central roll i specialpedagogiken för att kunna se vilka förutsättningar till lärande och utveckling ett barn i behov av särskilt stöd har. Författaren uttrycker även att i dagens samhälle är en medicinsk diagnos något som bara delvis förklarar de svårigheter som kan påverka ett barns utveckling och lärande i förskolan. Specialpedagogiken är ett relativt nytt område och har växt fram under de senaste 50 åren i Sverige.

Specialpedagogiken utgår från att alla barn har rätt till en utbildning som är anpassad utifrån barns olika behov. Författaren betonar att specialpedagogikens syfte är att hitta de bästa förutsättningarna för att barn i behov av särskilt stöd ska få möjlighet till utveckling och lärande. Specialpedagogiken bygger på en inkluderande pedagogik och för ett barn i förskolan innebär det att vara delaktig samt att få vara med att påverka sin vardag i förskolan. Författaren beskriver även för att ett barn tillbringar stora delar av sin vardag på förskolan betyder det inte att barnet blir inkluderad i sin utbildning. Det är här specialpedagogiken kan komma in som ett stöd för att hjälpa förskolan att hitta vägar till att ge barn som är i behov av särskilt stöd förutsättningar till en likvärdig förskola. Författaren påpekar att både sociala och miljöfaktorer har en stor betydelse för vilka åtgärder förskolan behöver vidta för att kunna tillgodose det enskilda barnet en utbildning som är anpassad utifrån behoven som finns.

(9)

Björck–Åkesson (2014) beskriver att specialpedagogen kan stödja förskolan i att utforma metoder som ger barnet förutsättningar till att få en funktionell och fungerande vardag i förskolan. Enligt författaren kan en specialpedagog handleda vårdnadshavare och förskollärare i att fatta beslut om vilka svårigheter som bör prioriteras och vilka mål som är rimliga att nå för barnet. Specialpedagogen kan tillsammans med vårdnadshavarna och förskolläraren diskutera vad målet är på lång sikt samt prioritera konkreta mål som barnet kan uppnå under en bestämd

tidsperiod. Författaren påpekar att specialpedagogisk kunskap behövs i förskolan för att barn i behov av särskilt stöd ska stimuleras till att utvecklas och läras utifrån sina förutsättningar samt för att de ska få en trygg omsorg. Det stöd som är allra bäst för barn i behov av särskilt stöd menar författaren är att förskollärare medvetet

inkluderar barnen i utbildningen på förskolan. Lutz (2013) uttrycker att

specialpedagogik inte endast handlar om att hitta olika metoder som kan stödja barn i behov av särskilt stöd utan även om förskollärares förhållningsätt, hur de

problematiserar och systematiskt granskar sin undervisning och miljön för att ge alla barn förutsättningar till utveckling och lärande.

2.2.5 Alternativ kommunikation

Heister Trygg och Andersson (2009) beskriver att kommunicera sina behov och delge sina tankar om sin omgivning är något alla barn har rätt till. De påpekar även att barn som är i behov av särskilt stöd och har svårigheter att kommunicera tenderar att bli åsidosatta och får inte möjligheten till att kommunicera med andra på sina villkor. Genom att använda sig av AKK blir det möjligt för barn som har

kommunikationssvårigheter att kommunicera med andra. AKK innefattar

teckenstöd, bildstöd och symbolsystem som kan underlätta kommunikationen för barn som är i behov av det stödet. Författarna beskriver att ett sätt att förstärka kommunikationen är att använda sig av TAKK vilket innebär att förskollärare och barn kan använda sig av förenklade tecken ur det svenska teckenspråket. Det innebär att förskollärare kan kommunicera med barnet samt att barnet får möjlighet att uttrycka sina önskningar och behov till andra. Ett annat sätt författarna beskriver kan förstärka kommunikationen mellan förskollärare och barnet är att använda bildstöd som ett visuellt hjälpmedel som kan förtydliga det verbala språket.

2.3 Tidigare forskning

I detta avsnitt kommer vi redogöra för vad olika studier tar upp och beskriva det som är realvant för vår studie. Vi kommer redogöra för exkludering-inkludering av barn i behov av särskilt stöd, förskollärares förhållningssätt till barn i behov av särskilt barn, miljöns betydelse och betydelsen av kollegialt lärande.

2.3.1 Exkludering- inkludering av barn i behöv av särskilt stöd

Gäreskog (2020) hänvisar till att tidigare studier påvisar att barn i behov av särskilt stöd interagerar mindre än vad barn som inte är behov av särskilt stöd. Författaren påpekar även att barn i behov av särskilt stöd i större omfattning blir

(10)

utformas så att den ger alla barn förutsättningar till samspel och inkludering. Ginner Hau et al. (2020) påpekar genom att skapa mindre grupper blir det lättare att

synliggöra hur det sociala samspelet fungerar i barngruppen. Det blir även lättare för förskollärare att i en mindre grupp främja det sociala samspelet men det kräver att förskollärare är delaktiga och närvarande för att se vilka situationer barnet är i behov av stöd. Författarna beskriver att förutsättningarna att inkluderas blir bättre för barn i behov av särskilt stöd när barngruppen är uppdelad i mindre grupper. Det som kan bidra till att barn i behov av särskilt stöd blir exkluderade i förskolan är

gruppstorleken, antalet förskollärare och begränsade resurser för att få individuellt stöd.

Hebbeler och Spiker (2016) beskriver att barn i behov av särskilt stöd som blir

exkluderande från barngruppen riskerar att inte få förutsättningar till utveckling och lärande. Författarna uttrycker även att exkludering för de yngsta barnen kan

begränsa hur de utvecklas senare i livet. Författarna nämner att senare forskning har visat att inkludera barn tillsammans med den övriga barngruppen är den största förändringen som har skett inom specialpedagogiken och att det har gett barn i behov i särskilt stöd bättre förutsättningar till att skapa sociala relationer, utvecklas och lära. Dock krävs det mer än att bara placera barn i behov av särskilt stöd med den övriga barngruppen för att de ska bli inkluderade i utbildningen. Barn i behov av särskilt stöd behöver känna en tillhörighet och gemenskap för att inkludering ska bli möjlig (Hebbeler & Spike, 2016). Gäreskog (2020) studier visar att barn i behov av särskilt stöd är mindre delaktiga i vardagliga situationer och att det krävs att

förskollärare ser till att alla barn oavsett behov kan delta utifrån sina förutsättningar. Luttropp (2011) uttrycker att barn som har någon form av funktionsvariation oftast har problem att finna bra sätt att samspela med andra barn i leken och det kan bidra till att barnet istället blir exkluderad i leken. Författaren påpekar att barn som är i behov av särskilt stöd kan få svårigheter att veta vilka regler och normer som finns i förskolan och det kan medföra att de får det svårare att hitta kamrater. Författaren beskriver även att barn som är i behov av särskilt stöd oftast samspelar mer med en vuxen än med andra barn och får därför mindre tillfällen att utveckla förståelse för olika normer och regler barnen har i förskolan. Palla (2011) nämner i sin forskning att det är betydelsefullt att kunna sätta in stödåtgärder till barn i behov av särskilt stöd så fort som möjligt för att ge barn bättre förutsättningar till utveckling och inkludering. I Hebbeler och Spiker (2016) studier framkommer det att om barn i behov av särskilt stöd får hjälp redan i förskoleåldern får de större möjligheter att utveckla sina förmågor och lyckas senare i sin skolgång.

2.3.2 Förskollärarens förhållningssätt till barn i behov av särskilt stöd

Renblad och Brodin (2014) påpekar i sin studie att förskolan ska vara anpassad för alla barn. De uttrycker att det inte är barnet som är i behov av särskilt stöd som ska förändras utan det är förskollärares förhållningssätt och miljön på förskolan som behöver anpassas efter de behov som finns i barngruppen. Hebbeler och Spiker (2016) påpekar i sin studie att om förskollärare placerar barn som är i behov av

(11)

särskilt stöd i en egen grupp behöver de vara väl medvetna om att det kan vara stora skillnader, även om barnen har liknande svårigheter. De uttrycker att om

förskollärare inte skiljer på barns svårigheter kan det leda till att barn inte får förutsättningarna de behöver för att utvecklas utifrån deras förmågor. Vidare

beskriver de att barn i svårigheter inte ska kategoriseras som att svårigheterna är en egenskap som finns i barnet utan miljön och det sociala samspelet har en stor

påverkan på hur barnet lär och utvecklas i förskolan. Palla (2011) påtalar i sin studie att olika åtgärdsprogram och dokumentation kan leda till att barnets brister

uppmärksammas istället för att utbildningen fokuserar på hur barnen kan utmanas för att vidareutvecklas. Gäreskog (2020) beskriver att det som krävs från

förskollärare är att de är engagerade, närvarande och ständigt utvecklar utbildningen så att barn i behov av särskilt stöd kan känna gemenskap. Luttropp (2011) uttrycker att i förskolan behöver barn anpassa sig till olika situationer och för barn i behov av särskilts stöd kan det bli svårt. Då är det viktigt att det finns förskollärare som är närvarande, en anpassat omgivningen och att förskollärare kommunicerar med barnet på ett sätt som barnet förstår.

Ginner Hau et al. (2020) beskriver att en viktig aspekt för att kunna ge barn i behov av särskilt stöd en likvärdig utbildningen är att det finns närvarande och engagerade förskollärare. Förskollärare behöver vara aktiva i alla aktiviteter för att kunna

uppmärksamma om de behöver stödja barnet i samspelet med andra barn och anpassa miljön. Författarna beskriver att det är viktigt att vara närvarande för att hjälpa de barn som är i behov av särskilt stöd att uttrycka sig och sätt ord på deras känslor. Barnens självkänsla stärks när de får möjligheter till att förmedla sina behov till sin omgivning. Lutz (2006) beskriver att för barn som har språksvårigheter är det viktigt att förskollärare arbetar med att utveckla barnets språk eftersom det har en stor betydelse för den sociala utvecklingen. Det är även en fördel att arbeta med bildstöd för att det individuella barnet ska få bättre möjligheter till att kommunicera med andra barn och vuxna. Ginner Hau et al. (2020) påpekar att ett sätt för att ytterligare stärka språket är att förskollärare använder sig av tecken och bildstöd för att göra det mer tydligt för barnet. Luttropp (2011) beskriver i sin studie att barn med någon form av funktionsvariation kommunicerar mindre än vad barn med utan funktionsvariationer. Vidare beskriver författaren att barn som har tillgång till teckenstöd oftast bara får det vid samlingar och vid planerade aktiviteter. Lutz (2006) studie visar även att förskollärare behöver vara närvarande för att

uppmärksamma samt förebygga konflikter som kan uppstå mellan barn för att på det sättet skapa en harmonisk miljö i barngruppen. Engagerade förskollärare behövs för att kunna skapa en positiv miljö och atmosfär eftersom det inte bara gynnar barn som är i behov av särskilt stöd utan hela barngruppen. Det som kan anses problematiskt enligt Lutz (2006) är att bemanningen på förskolorna i dagens samhälle har blivit lägre och barngrupperna större vilket ger förskollärare sämre förutsättningar till att stödja barn som är i behov av särskilt stöd. Sandberg et al. (2010) påpekar om förskollärare får mer stöd utifrån får de bättre möjligheter till att kunna ge barn i behov av särskilt stöd en likvärdig utbildningen. Sandberg et al. (2010) nämner att ett

(12)

barn som är i behov av särskilt stöd behöver förskollärare som uppmuntrar, hjälper barnet i samspelet och stödjer barnet i att skapa relationer med andra barn och vuxna. Bygdeson-Larsson (2010) studie påvisar att när förskollärare är stressade har de svårare att vara närvarande i samspelet och barnen övervakas istället för att deras närvaro bekräftas. Vidare beskriver författaren att samspelet är oerhört viktigt för att barn i behov av särskilt stöd ska få möjligheter till att utvecklas eftersom de är i stort behov att få interagera och bli sedda av förskollärare för att kunna skapa sociala kontakter.

2.3.2 Miljöns betydelse

Sandberg et al. (2010) påpekar att miljön och det sociala klimatet i förskolan kan medverka till att barn som är i behov av särskilt stöd inte får de förutsättningarna de behöver för att utvecklas. Ginner Hau et al. (2020) uttrycker att miljön behöver vara tillgänglig och anpassas efter gruppens behov. Miljön behöver motivera till lek, samspel och lärande samt att den bör vara tydlig så barn vet vad som förväntas av dem i de olika miljöerna. Nilholm (2005) beskriver i sin forskning att det är den fysiska och sociala miljön som kan bidra till ett barns svårigheter och inte det

individuella barnet. Bygdeson-Larsson (2010) påpekar i sin studie att för barn som är i behov av särskilt stöd är det betydelsefullt att miljön i förskolan är utformad så att den främjar lek och samspel med andra barn för att ge de bättre möjligheter till att utveckla sociala relationer. Författaren beskriver även att barn i behov av särskilt stöd kan påverkas av olika aspekter som pedagogernas förhållningssätt, miljön och barngruppens sammansättning. Aspekterna kan både bidra och förhindra

utvecklingen hos barnet.

2.3.3 Betydelsen av kollegialt lärande

Ginner Hau et al, (2020) beskriver att det är viktigt att det finns förskollärare som har erfarenhet och kompetens om hur de kan stödja barn som är i behov av särskilt stöd. Reflektion i arbetslaget i förskolan möjliggör till kollegialt lärande och

förskollärare får möjlighet till att ta del av varandras erfarenheter och kunskaper om barn som är i behov av särskilt stöd. Gäreskog (2020) hänvisar till tidigare studier där förskollärare i förskolan ser det som en fördel att reflektera kollegialt för att kunna ta del av varandras kunskaper om att arbeta med barn i behov av särskilt stöd. Renblad och Brodin (2014) beskriver i sin studie att när den allmänna pedagogiken inte räcker till vänder sig förskollärare till specialpedagogen för att få handledning i sitt arbete för att ge barn i behov av särskilt stöd rätt förutsättningar till inkludering, lärande och utveckling. De uttrycker även att förskollärares bemötande och

kunskapssyn är viktigt för att kunna ge barn i behov av särskilt stöd de bästa

möjligheterna till en likvärdig utbildning. Renblad och Brodin (2014) beskriver att en specialpedagog kan öka förskollärares förståelse för hur barn i behov av särskilt stöd utvecklas samt bidra till att de vidareutvecklar sin egen kompetens för att skapa en förskola för alla barn. Lutz (2006) påpekar även att det är bra om förskolan har

(13)

tillgång till en resurs som kan arbeta nära barnet och vägleda i samspel och lek med andra barn.

3 Teoretiskt perspektiv

I detta kapitel beskriver vi våra valda teoretiska perspektiv. Vi kommer redogöra för några centrala begrepp och lyfta det som är relevant för vår studie. Vi har valt att utgå från den sociokulturella teorin och ett relationellt perspektiv. Vi valde att utgå från den sociokulturella teorin eftersom den lyfter betydelsen av att en strukturerad miljö och att delaktiga och närvarande förskollärare är avgörande faktorer för att barn ska få förutsättningar till att samspela med andra. Samspelet är även enligt den

sociokulturella teorin viktig för barns utveckling och lärande (Vygotskij, 1995, 2001). Det relationella perspektivet valde vi eftersom den lyfter att relationer mellan barn och vuxna är betydelsefulla för att ge alla barn möjlighet till en likvärdig utbildning. Det relationella perspektivet blir även aktuell för vår studie eftersom miljön anses kunna påverka barns utveckling och lärande (Aspelin, 2013; Emanuelsson et al. 2001).

3.1 Sociokulturell teori

Vygotskij (2001) hävdade att barnet är socialt från start och att språket är viktigt eftersom det är genom samspelet med andra som barnen lär känna sig själva. Vygotskij (1995) uttryckte för att barn ska få många olika erfarenheter behöver de uppleva, se och höra mycket eftersom det är betydelsefullt för att de ska få

förutsättningar till att utveckla sin fantasiförmåga. Vygotskij uttryckte även att om barnen berikas med många olika erfarenheter desto mer kan barnet använda fantasin för att utveckla leken. För att ge barn förutsättningar till utveckling och lärande behöver förskollärare vara närvarande och samspela med barnen (Vygotskij, 2001). Strandberg (2017) beskriver att Vygotskij är grundare till den sociokulturella teorin som innebär för att barn ska få förutsättningar till att utvecklas behöver de få interagera med andra barn och vuxna i olika miljöer och med olika material.

Författaren beskriver även att för Vygotskij var den sociala kompetensen nyckeln för att barn skulle få möjlighet till utvecklas eftersom det är i den barnen samspelar med andra individer och får nya erfarenheter samt kunskaper. Det innebär enligt

författaren att i förskolan är det betydelsefullt att förskollärare ger barn många möjligheter till att samspela med andra för att få förutsättningar till att utvecklas. Vidare uttrycker författaren att när barn interagerar med andra barn och vuxna i det sociala samspelet utvecklas inte enbart den sociala kompetensen utan samspelet lägger även grunden för intellektuell utveckling. Enligt Strandberg (2017) uttryckte Vygotskij att det är betydelsefullt att förskolan strukturerar upp en tydlig miljö där det finns olika rum som är anpassade utifrån barns olika behov. Författaren beskriver även att om det finns en tydlig miljö kan det underlätta barns samspel och lärande medan en ostrukturerad miljö kan försvåra samspel och lärande hos barnet. Vygotskij (2001) påpekade att för barn är imitation grunden till att lärande och utveckling och det inte barnet kan lära sig själv kan den lära med hjälp av andra i den

(14)

närmaste utvecklingszonen. Vygotskij uttryckte att i den närmaste utvecklingszonen kan barn öva tillsammans med andra barn och vuxna på det de inte kan för att sedan kunna utföra det på egen hand i den vid ett senare tillfälle (Strandberg, 2017).

3.2 Relationellt perspektiv

Aspelin (2013) beskriver att det relationella perspektivet har vuxit både

internationellt och nationellt de senaste femton åren. Författaren påpekar även att det relationella perspektivet handlar om samspelet som sker människor emellan och strävar att överkomma den traditionella skillnaden mellan objekt och subjekt. De grundbegrepp som ingår i det relationella perspektivet är kommunikation,

integration, relation, dialog och mänskliga möten. Författaren uttrycker att

relationellt perspektiv är något förskollärare ägnar sig åt dagligen genom personliga möten och på det vistet skapar de sociala relationer med barnen. Det är den

pedagogiska relationen mellan barn och förskollärare som är central men även andra relationer anses vara betydelsefulla för att kunna ge barn i behov av särskilt stöd en likvärdig utbildning.

Emanuelsson et al. (2001) beskriver att i det relationella perspektivet är det

betydelsefullt vad som sker i samspelet samt interaktionen mellan olika individer och det talas om att barnet är i svårigheter. Det relationella perspektivet innebär även att anpassningar i miljön kan påverka barnets förutsättningar till att få möjlighet till att utvecklas och läras. Författarna påpekar att det relationella perspektivet innebär att hitta lösningar för hur miljön kan utformas, vilka specialpedagogiska behov som finns och att planera för långsiktiga arbetsstrategier. Författarna beskriver genom att utgå ifrån ett relationellt perspektiv i det specialpedagogiska arbetet ställs det höga krav på förskollärares kunskaper att se helheten i hur miljön kan påverka barns utveckling. Det handlar om att ge barnen förutsättningar till ett livslångt lärande både i grupp och individuellt. Författarna påpekar att det relationella perspektivet innebär att förskollärare behöver tillbringa mycket tid till att planera för långvariga strategier för att kunna anpassa utbildningen och miljön utifrån barns olika behov.

Aspelin (2013) beskriver att sociala relationer skapas genom att samspela med andra människor och det är inte är avgörande vad förskollärare gör med barnet eller vad barnet själv gör utan det betydelsefulla är vad som sker mellan båda parterna. Författaren beskriver att det finns två aspekter i det relationella perspektivet sam-verkan och sam-varo. Sam-sam-verkan är enligt författaren en process som innebär att två eller flera individer samordnar sina handlingar. Det som karakteriserar sam-verkan är att den är förutsägbar och är mer eller mindre en målmedveten aktivitet. Sam-varo beskriver författaren som ett möte mellan två eller flera individer och är ett personligt och ömsesidigt möte. Sam-varo kännetecknas genom att mötet är oförsägbart.

Författaren beskriver även två förhållningssätt förskollärare kan inta genom det relationella perspektivet. Det första förhållningsättet är det pedagogiska

tillvägagångssätt där förskollärare målmedvetet inkluderar och involverar barnet i gemenskapen och lärandet. Det andra förhållningssättet beskriver författaren är det

(15)

pedagogiska mötet som innebär att förskollärare är aktivt närvarande och delaktiga i samspelet med barnet. Förskollärare styr inte det som sker utan bekräftar istället barnet som ett subjekt.

4 Metod

I detta kapitel kommer vi beskriva kvalitativ forskningsdesign, datainsamlingsmetod, urval, procedur och hur det insamlande materialet analyserades för att kunna

sammanställa ett resultat. Vi kommer redogöra för hur vi tagit hänsyn till vetenskapsrådets (2017) etiska principer: informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet. Vi redogör även för studiens

tillförlitlighet.

4.1 Forskningsdesign

Studien utgår från en kvalitativ forskningsdesign. En kvalitativ forskningsdesign är enligt Bryman (2018) mer inriktat på vad respondenterna berättar än hur många det är som deltar i studien. Vi valde en kvalitativ design eftersom vi vill undersöka hur förskollärare beskriver att de kan ge barn som är i behov av särskilt stöd en likvärdig utbildning i förskolan. Bryman (2018) förklarar att en kvalitativ design är passande då studien vill synliggöra och begripa ett bestämt antal människors olika

uppfattningar samt hur de upplever sin omgivning.

4.2 Datainsamlingsmetod

Datainsamlingsmetoden vi valde att använda oss av var semistrukturerade intervjuer för att respondenterna skulle kunna svara fritt och på det sättet kunde vi få fylligare svar. Semistrukturerade intervjuer tillät oss även att ställa följdfrågor om något svar skulle vara oklart eller om vi vill veta mer om något specifikt. Vi förberedde en intervjuguide (Bilaga 2) som utgick från studiens syfte och frågeställningar. Bryman (2018) beskriver att semistrukturerade intervjuer innehåller en intervjuguide med ett antal färdigställda frågor men det finns även möjlighet till att ställa följdfrågor. Vi använde oss av ljudupptagning som hjälpmedel och det gjorde det lättare för oss att kunna sammanställa och jämföra de olika svaren vi fick under intervjuerna.

4.3 Urval

Vi har utgått ifrån det Bryman (2018) beskriver som ändamålstyrt urval vilket innebär att vi väljer deltagare utifrån studiens syfte. Vi valde strategiskt ut

förskollärare för att kunna ta del av hur de beskriver att de ger barn som är i behov av särskilt stöd en likvärdig utbildning. Anledningen till att vi valde förskollärare var för att vi ansåg att de har en mer fördjupad pedagogisk utbildning än vad en barnskötare har. Därför tänkte vi att förskollärare besitter mer kunskap kring barn i behov av särskilt stöd. Vi intervjuade 8 förskollärare i 5 olika kommunala förskolor.

Förskolorna finns i en medelstor stad i Sverige och är utplacerade i olika områden. Anledningen till att vi valde förskollärare från olika områden var för att få olika perspektiv och för att få en fördjupad inblick i ämnet. Det underlag vi sedan fick

(16)

gjorde så att vi kunde besvara frågeställningarna i vår studie. Förskollärarna som medverkade hade varit verksamma i förskolan 1–35 år.

4.4 Procedur

Vi började med att skicka ut ett missivbrev (Bilaga 1) till 20 förskollärare där vi erbjöd de att delta i vår studie. Vi kontaktade även rektorerna på respektive förskola för att informera om att vi tänkte genomföra intervjuer med förskollärare som arbetade där. När vi fick svar om vilka förskollärare som ville medverka i vår studie kom vi överens om datum och tid intervjun skulle ske. Vi anpassade oss till de tiderna förskollärarna hade möjlighet att delta vilket oftast var under deras planeringstid. Vi intervjuade 8 förskollärare. Anledningen till att vi bara fick ihop 8 av de 20 vi hade mailat var att det var svårt för många förskollärare att få tid till att delta eftersom det var flera personalbortfall på grund av covid-19. Intervjuerna genomfördes till största del digitalt via Zoom men några utfördes utomhus på en förskola. Intervjuerna varierade i längd och varade i 20–30 minuter. Vi genomförde enskilda intervjuer med de medverkade. Intervjuerna utförde vi tillsammans och det medförde att vi lättare kunde diskutera materialet när vi sammanställde det.

Vi använde oss av ljudinspelning som hjälpmedel för att underlätta

sammanställningen av vårt insamlade material. Innan intervjuerna frågade vi de medverkade om vi fick spela in intervjuerna och samtliga deltagare svarade att det gick bra. Ljudinspelningen var ett hjälpmedel som medförde att vi båda kunde fokusera på det respondenten sade och vi kunde då lättare ställa följdfrågor vid behov. Vi transkriberade våra ljudinspelningar efter varje enskild intervju. De

inspelade intervjuerna delade vi upp och transkriberade hälften var. Det medförde att vi sparade in tid och kunde påbörja dataanalysen tidigare än planerat. För att

respondenterna skulle känna sig lyssnade på lät vi de tala till punkt och gav de tid till att tänka igenom sina svar genom att tolerera deras tystnader samt pauser under intervjun (Bryman, 2018). Intervjuerna var avslappnade samt att vi fick fylliga och bra svar från de som medverkande.

4.5 Dataanalys

Vi har utgått från det Bryman (2018) nämner som innehållsanalys när vi analyserat det insamlade materialet från intervjuerna. Innehållsanalys enligt Bryman (2018) innebär att leta efter olika meningsbärande meningar för att kunna besvara studiens syfte. Sedan kodas de meningsbärande meningarna till olika teman som är bestämda i förväg. Först läste vi genom transkriberingarna noggrant för att kunna urskilja likheter och skillnader som sedan bearbetades för att hitta gemensamma nämnare som blir olika teman (Bryman, 2018). Vi använde oss av färgkoder för att markera de likheter och skillnader vi fann för att sedan hitta det som var gemensamt för att kunna skapa teman som utgick från studiens syfte och frågeställningar. De teman som skapades utifrån det färgkodade materialet var inkludering av barn i behov av särskilt stöd, förskollärares metoder och verktyg för en likvärdig utbildning, miljöns

(17)

betydelse för barn i behov av särskilt stöd, främja lek och samspel för barn i behov av särskilt stöd och specialpedagogiken som stöd till den allmänna pedagogiken.

4.6 Etisk övervägande

Under vår studie har vi utgått ifrån vetenskapsrådet (2017) fyra forskningsetiska principer: Informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och

nyttjandekravet. Vetenskapsrådet (2017) beskriver att informationskravet innebär att informera deltagarna om studiens syfte, metodval och att det är frivilligt att delta. Vi har beaktade informationskravet genom att mejla vårt missivbrev (Bilaga 1) där deltagarna fick information om syftet med vår studie och om hur vi skulle samla in vårt material samt att det var frivilligt att delta. Samtyckeskravet uppfyllde vi genom att deltagarna själva fick bestämma om det ville delta i vår studie. Vetenskapsrådet påpekar att samtyckeskravet innebär att deltagarna själva ska få bestämma om de vill delta eller inte. Konfidentialitetskravet innebär enligt Vetenskapsrådet att deltagarna som väljer att ingå i studien får information om att deras personuppgifter och övrigt insamlat material kommer behandlas konfidentiellt. Vi uppfyllde

konfidentialitetskravet genom att vi inte har med några personuppgifter eller annan information i vår studie som kan leda tillbaka till de som deltog.

Genom att vi informerade deltagarna att vårt insamlade material endast kommer användas till vår studie och att det insamlade materialet raderades när studien var färdigställd uppfyllde vi nyttjandekravet. De som deltog i vår studie fick även veta att när studien är slutförd kommer den publiceras som en uppsats i databasen Diva via Mälardalens högskola. Vetenskapsrådet (2017) beskriver att nyttjandekravet innebär att de som deltar i en studie ska bli informerade om att materialet endast kommer användas till studien och att materialet kommer raderas när studien är färdigställd.

4.7 Tillförlitlighet

Genom att vi har utgått ifrån Vetenskåpsrådet (2017) etiska principer så ökar

trovärdigheten eftersom studien har följt de regler och riktlinjer som finns för att öka kvalitén. Bryman (2018) påpekar att studiens trovärdighet ökar när den följt

riktlinjer och regler som finns angivna. Syftet med denna studie var att undersöka hur förskollärare beskriver att de kan ge barn som är i behov av särskilt stöd en likvärdig utbildning i förskolan. För att öka överförbarheten och kvalitén så har vi varit väl insatta i tidigare forskning och övrig litteratur om studiens område. Kvale och

Brinkmann (2o09) beskriver att kvalitén på studien ökar om vi är väl insatta och har förkunskaper om det valda området.

Vi beskriver detaljerat de olika momenten för hur vi genomfört studien för att läsaren ska få verktyg att tolka hur överförbart resultat och analys är till en annan social verklighet. Bryman (2018) påpekar att tydliga och fylliga beskrivningar av studiens olika processer gör att andra personer lättare kan bedöma hur överförbart studiens resultat är till en annan verklighet. I studien går det att följa en tydlig struktur där forskningsansats, datainsamlingsmetod, urval samt hur materialet har analyserats

(18)

för att få fram ett resultat. På det sättet har läsaren fått en full inblick i hur processen har genomförts vilket Bryman (2018) uttrycker gör studien mer pålitlig. Under intervjuerna har syftet varit att ta del av förskollärares erfarenheter och kunskaper vi har därför valt att ställa öppna frågor för att få de medverkandes personliga

uppfattningar. Bryman (2018) beskriver att genom att inte lägga egna värderingar i resultat för att påverka slutsatsen uppfyller studien kriteriet styrka och konfirmera vilket innebär att vi agerat i god tro.

5 Resultat

I resultatet redogör vi för inkludering av barn i behov av särskilt stöd, förskollärares metoder och verktyg för en likvärdig utbildning, miljöns betydelse för barn i behov av särskilt stöd, främja lek och samspel för barn i behov av särskilt stöd och

specialpedagogiken som stöd till den allmänna pedagogiken.

5.1 Inkludering av barn i behov av särskilt stöd

I resultatet framkommer det att samtliga förskollärare beskriver att stora barngrupper är problematiskt när det kommer till att inkludera barn i behov av särskilt stöd. För att kunna inkludera barn som är i behov av särskilt stöd framkommer det att förskollärarna anpassar sin undervisning, är lyhörda,

närvarande, ger barnen många val och observerar olika situationer. Resultatet visar även att förskollärarna individanpassar, tar stöd av kollegor, reflekterar över sitt eget förhållningsätt och arbetar med allas lika värde med hela barngruppen för att

underlätta inkluderingen av barn i behov av särskilt stöd.

Under intervjuerna framkom det att samtliga förskollärare ansåg att stora barngrupper var problematiskt. Eftersom det var svårt för de att hinna med alla barnen. Flera förskollärare berättade att stora barngrupper gjorde att det blev en utmaning att arbeta med barn i behov av särskilt stöd. Resultatet visar att många barn som är i behov av särskilt stöd har det svårare att kunna delta i de olika

momenten i förskolan när det är stora grupper. Därav berättar samtliga förskollärare att mindre grupper gynnar barn som är i behov av särskilt stöd men också att det är positivt för resten av barngruppen. En förskollärare beskriver detta som följande:

Det som är svårt i stora barngrupper är att det är så många som har olika behov som man behöver tänka på många olika typer av stöd som barnen behöver och hinna med att räcka till. Förut för något år sedan hade vi stadsbidrag så vi kunde vara fyra på min avdelning och då kunde vi dela in gruppen i två grupper med två pedagoger i varje. Det kände vi gav så himla mycket till både barnet och till oss att hinna med och stötta upp. Resultatet visar för att lära känna ett barn krävs det att förskollärarna utför ett grundligt detektivarbete. I intervjuerna synliggörs det att när det finns många barn i en barngrupp som är i behov av särskilt stöd blir det svårt för förskollärare att

uppmärksamma alla barn och barn som är i behov av särskilt stöd får inte det stöd de behöver. Resultatet visade även att när det finns många av olika typer av problematik

(19)

får förskollärare mest släcka bränder och hinner inte med att stödja alla barn som är i behov av särskilt stöd. En förskollärare beskriver detta som följande:

Man känner att man inte räcker till och det blir svårt att finnas där för alla barn när det är många barn i behov av särskilt stöd.

Det framkommer i resultatet att när det är en mer jämn grupp och det bara finns något barn som är i behov av särskilt stöd anser förskollärarna att det blir lättare att inkludera barnet i utbildningen. Flera förskollärare berättar att de anpassade sin undervisning när ett barn i behov av särskilt stöd skulle delta. Syftet med detta var att förskollärarna såg det som betydelsefullt att alla barn skulle kunna känna sig

inkluderade och kunna delta i undervisningen. En förskollärare beskriver detta som följande:

Är det ett barn som behöver särskilt stöd planerar jag för det också men viktigast för mig är att alla ska känna sig delaktiga och för göra det som erbjuds.

I intervjuerna berättar förskollärarna för att ge barn i behov av särskilt stöd förutsättningar till att delta behöver de vara lyhörda och närvarande för att hitta tillfällen att få med barnet i olika aktiviteter. Resultatet visade även att det kan vara svårt att få med barn i behov av särskilt stöd i olika aktiviteter beroende på vilken problematik barnet har. Då behöver förskollärare hitta andra vägar som medför att barnet blir inkluderat. Resultatet visar att ett sätt att inkludera barn i behov av särskilt stöd är att ge de många val i sin vardag och att alltid fråga barnet även om barnets svar alltid är nej. En annan sak som framkom i resultatet var om

förskollärare förberedde sig själva mentalt inför kommande aktiviteter så blev det lättare att vara närvarande i situationen. Genom att vara närvarande blir det även lättare att uppmärksamma vad som sker runt om kring och kunna stoppa konflikter innan de eskalerar. Grundsynen samtliga förskollärare har är att i förskolan ska alla barns olika behov respekteras och alla barn ska få samma förutsättningar till att utvecklas. Det synliggörs även att samma är inte alltid lika för alla barn och det är väldigt olika på vad som är rättvist för ett barn behöver inte alltid vara rättvist för ett annat barn. I intervjuerna berättar förskollärarna att alla barn är en individ som har egna behov och kräver olika stöd. En förskollärare beskriver detta som följande:

Vi observerar mycket och pratar mycket i arbetslaget och vi testar mycket. Ibland får man testa lite, som nu har vi tillexempel ett barn när han har ätit klart så går han bara och då har vi testat och kommit fram till olika metoder.

Samtliga förskollärare berättar att när de finner det svårt att få med ett barn som är i behov av särskilt stöd och själva inte vet hur de ska förhålla sig till det barnet tar de hjälp av kollegor som har mer erfarenhet. Det synliggörs i resultatet att genom kollegialt lärande får förskollärarna ökad kunskap om hur de kan inkludera barn i behov av särskilt stöd i utbildningen. En förskollärare beskriver detta som följande:

Förhållningssättet och arbetslaget ser jag som det största redskapet. Att få tid och möjlighet till att diskutera med varandra.

(20)

Resultatet visar även om kollegialt lärande har positiva effekter så kan det ibland vara svårt att få till ett gemensamt förhållningsätt där alla gör likadant. Förskollärarna berättade att de inte kan förändra barnet utan det är sitt eget förhållningsätt som behövs förändras för att kunna stödja ett barn i behov av särskilt stöd. Resultatet visar att förskollärarna arbetar mycket med att få alla barn att förstå allas lika värde och att de ska hjälpa och respektera varandra. Genom att arbeta med hela

barngruppen får barnet en större förståelse för barns olika behov och förutsättningar. Samtliga förskollärare berättade att oftast finns det en bra förståelse bland barn för att andra barn behöver mer stöd för att lyckas.

5.2 Förskollärares metoder och verktyg för en likvärdig

utbildning

Samtliga förskollärare berättar för att barn i behov av särskilt stöd ska få en likvärdig utbildning så behöver de använda sig av olika metoder och verktyg som är anpassade utifrån barns olika behov. En metod som synliggjordes i resultatet var att

förskollärarna valde att skapa mindre grupper i barngruppen. Syftet med det var att få en lugnare atmosfär för att lättare kunna stödja det individuella barnets behov. En förskollärare beskriver detta som följande:

Vara i små grupper och att vi som vuxna är medaktörer så att vi kan vara där och stötta upp i förebyggande syfte så att barnen inte behöver misslyckas.

Det framkom i resultatet att mindre grupper gav förskollärarna bättre förutsättningar till att möta barn som var i behov av särskilt stöd. Förskollärarna berättar att en mindre grupp gör det möjligt för barn i behov av särskilt stöd att lära och utveckla nya kunskaper tillsammans med andra barn och vuxna. Det framkommer även i intervjuerna att förskollärarna gör medvetna val när de sätter ihop mindre grupper för att ge barn i behov av särskilt stöd förutsättningar till att öva upp visa förmågor tillsamman med andra barn. Oftast placerades barn som hade språksvårigheter eller svårt att tolka lek samt spelregler med barn som hade ett bra tålamod och goda språkkunskaper. Syftet med det var att gynna och främja barn som är i behov av särskilt stöd sociala samspel och utveckling. Resultatet visade på att förberedelse var en metod de flesta förskollärarna använde sig utav för att ge barn i behov av särskilt stöd mer tydliga rutiner i sin vardag. Förberedelse gav även förskollärarna

förutsättningar till att ligga steget före innan nästa moment skulle ske. En förskollärare beskriver detta som följande:

Många barn i behov av särskilt stöd har svårt att veta vad nästa moment under dagen ska vara och därför är det viktigt att förberedda barnen.

Genom förberedelse gick det därför att förebygga olika svårigheter barnet kunde uppleva i olika situationer. Förskollärarna beskrev att de fick bättre möjligheter till att stödja barnet i situationer som annars oftast ledde till att barnet kände sig

(21)

misslyckad eller till att konflikter uppstod. Samtliga förskollärare berättar att de använde sig av bildstöd för att kunna förbereda barn i behov av särskilt stöd.

Bildstödet kunde vara utformat som ett schema för vilken ordning som kläder skulle kläs på och vad som skulle ske under dagen i förskolan. I resultatet framgår det att de flesta förskollärare satte upp bildstöd på väggarna för att göra det tillgängligt för barnen. Det kunde även vara muntligt där förskollärare berättade för barnen vad nästa moment var. I intervjuerna berättar de flesta förskollärarna att stödtecken är ett verktyg de använder sig av. Stödtecken gör det möjligt för förskollärarna att kommunicera med alla barn och det förstärker det verbala språket. Resultatet visar att stödtecken ofta används av förskollärare när det finns barn med språksvårigheter. Syftet med stödtecken är att det gör rutinsituationer mera konkreta och tydliga för barnen. Samtliga förskollärare berättar även att teckenstöd är ett bra komplement till det talade språket. Barn som inte vågar tala kan använda sig av stödtecken för att kommunicera med andra barn och vuxna i sin omgivning. Resultatet visar att stödtecken används mest i måltidssituationer och samlingssituationer. Stödtecken gör det även möjligt att övriga barngruppen får en ökad förståelse för vad barnet i behov av särskilt stöd vill förmedla men att oftast krävs att en förskollärare är med och stödjer barnet. En förskollärare beskriver detta som följande:

TAKK och bildstöd använder jag mig av till alla barn i barngruppen, jag har det tillgängligt i fickan hela tiden, både ute och inne.

I resultatet framkom det att en förskola använder sig av färgkoder vid matsituationen för att tydliggöra för barn vilket bord de ska sitta vid. De flesta förskollärarna berättar att de använder sig av time timer som är en form av tidtagarur som gör det mer

tydligt och konkret för att barn ska få ett bättre tidsbegrepp för när aktiviteten ska avslutas. Det synliggörs i intervjuerna att time timern är ett hjälpmedel som kan få barn som har svårigheter att vara kvar i aktivitet tills den slutförs. Den kan motivera och locka barnet till att slutföra aktiviteten. Resultatet visar att det är viktigt att förskollärare tydligt berättar att när klockan ringer får barnen gå från aktiviteten. Det framkommer även i intervjuerna att en time timer bör användas till hela

barngruppen så att det barn som är i behov av särskilt stöd inte känner sig utpekad. Det framgår även i resultatet att vissa förskollärare valde att arbeta enskilt med barn som var i behov av särskilt stöd för att träna upp olika förmågor som koncentration, kommunikation och samspel. Syftet med att sitta enskilt med barnet var även att få fram vad som stimulerade och intresserade barnet samt att förskolläraren lättare kunde bekräfta och guida barnet. På det sättet kunde förskollärarna ge barnet i behov av särskilt stöd förutsättningar till att vidareutvecklas utifrån sina förmågor. De kunde även lättare anpassa miljön och utbildningen så den utgick från barnets intressen och behov.

5.3 Miljöns betydelse för barn i behov av särskilt stöd

Samtliga förskollärare betonar att miljön är betydelsefull för att främja barns lek och samspel. Miljön måste locka barnen till lek och för barn i behov av särskilt stöd är det

(22)

viktigt att miljön är stimulerande och inbjudande. Resultatet visar att när barn som är i behov av särskilt stöd vistas i en understimulerad miljö kan det barnet bli utåtagerande för att det finns för lite inbjudande material. Det framkommer även i intervjuerna att om en miljö har för mycket material kan det också leda till att barnet blir utåtagerande för att det blir för mycket sinnesintryck för barnet att ta in. För mycket sinnesintryck beskriver förskollärarna kan leda till att barnet som är i behov av särskilt stöd får det svårt att slutföra något som barnet påbörjat. För att barn i behov av särskilt stöd ska få förutsättningar till att koncentrera sig så krävs det att miljön är sanerad från material och sinnesintryck för att de ska få ökad möjlighet till att slutföra exempelvis en aktivitet. En förskollärare beskriver detta som följande:

Jag vill inte heller att det ska vara för mycket material. För att det kan ju göra det rörigt för barn i behov av särskilt stöd. Då kan jag tycka att man kan ha material en period och sen ta bort och införa nytt material utifrån deras intressen.

Samtliga förskollärare berättar att de sanerar miljön från ljud, ljus och mycket material eftersom det gynnar alla barn och inte bara de barn som är i behov av särskilt stöd. Det framkommer även att förskollärarna är medvetna och gör genomtänkta val när de planerar utformningen av miljön för att ge alla barn

förutsättning till att utvecklas. Materialet är i enhetliga färger och det finns material som kan utforskas med hela kroppen för de barn som är i behov av det. Resultatet visar att flera av förskollärarna nämner att en tydlig struktur i miljön främjar utveckling och lärande hos barn som är i behov av särskilt stöd. Flera förskollärare berättar att de utformar miljön genom att skapa olika rum för olika aktiviteter. Syftet med detta är att underlätta inkludering av barnen samt att de ska få en trygghet i att veta vilka aktiviteter som erbjuds i de olika rummen. Förskollärarna beskriver att det blir mer tydligt för barn som är i behov av särskilt stöd att veta vad de ska utföra i det specifika rummet. Resultatet visar att när det finns bestämda rum med bestämda aktiviteter blir det tydligt för alla barn. En förskollärare beskriver detta som följande:

Olika rumsindelningar är gynnsamt för alla barn för jag tänker att det som gynnsamt för barn som har någon slags problematik blir även gynnsamt för den övriga

barngruppen.

I intervjuerna berättar flera förskollärare att miljön ständigt behöver förändras för att kunna anpassas till barngruppen. När en förändring sker i miljön påpekar

förskollärarna i intervjuerna att det är viktigt att de introducerar både den nya miljön och materialet för att det ska bli tydligt för barnen vad som förväntas av de.

Resultatet visar att en tydlig och strukturerad miljö ger barn som är i behov av särskilt stöd förutsättningar till att utforska sin omvärld och utveckla sina kreativa förmågor. Det framkommer även i intervjuerna att förskollärarna anser att en ostrukturerad miljö kan leda till att barn får det svårt att koncentrera sig på det som ska utföras och de får då inte förutsättningar till att utvecklas.

(23)

5.4 Främja lek och samspel för barn i behov av särskilt stöd

Resultatet visar att leken är viktig för barns sociala utveckling. Det är i den barnen utforskar sin omgivning. Leken gör det möjligt för barn att kunna uttrycka sig om sådant som de inte är bekväma med i vardagliga situationer. En förskollärare beskriver detta som följande:

Lekens har en jättestor betydelse för alla barn. Det är i leken som ett lärande sker. Där får barnen utlopp för fantasi och leva ut olika roller.

Samtliga förskollärare berättar att de behöver hjälpa barn i behov av särskilt stöd i leken. Förskollärarna beskriver att de behöver vara närvarande för att kunna stödja barnen i att kommunicera samt hur de ska samspela med andra barn i lek. Resultatet synliggör att en del barn behöver mer stöd i sin lek och det behöver finnas

förskollärare som är engagerade och tillgängliga. Det betyder att förskollärarna behöver vara uppmärksamma med vad som händer för att kunna gå in och stödja ett barn i lek och samspel direkt när behovet uppstår. Flera förskollärare berättar att om de uppmärksammar ett barn som behöver stöd i leken är det en fördel att placera det barnet i en mindre grupp för att främja lek och samspel. Det framkommer även att mindre grupper gör att förskollärare kan skapa en bättre kontakt med barnet socialt och på det sättet kan barnet även bli tryggare i andra sociala sammanhang. Resultatet visar att många barn som är i behov av särskilt stöd inte förstår gemensamma

spelregler och har det svårt att tolka när det är lek eller allvar. Då behöver förskolläraren vara med att stödja och tolka samspelet för att främja lek. En förskollärare beskriver detta som följande:

Att vara nära och vara medaktör i både rutinsituationer och lek. Att vara ett hjälp jag och vara med och stödja och styra lite i barnens lek för att ge de förutsättningar till att samspela med andra.

5.5 Specialpedagogiken som stöd till den allmänna

pedagogiken

Samtliga förskollärare berättar att de kan kontakta elevhälsan om de skulle behöva hjälp och stöd i det pedagogiska arbetet med barn som är i behov av särskilt stöd. Resultatet visar att när förskollärarna kontaktar elevhälsan kan det både vara om enskilda barn eller att de känner att det behövs stöd i hela barngruppen. En förskollärare beskriver detta som följande:

Specialläraren tryckte mycket på att vi skulle göra lika. Både i kommunikationen och i vårt förhållningsätt.

Det framkommer i resultatet att två gånger per år kommer ett barnhälsoteam ut som består av specialpedagog, psykolog, rektor och en representant från socialen. Under mötet träffas en förskollärare från varje avdelning för att diskutera enskilda barn eller barngruppen med barnhälsoteamet. Syftet med mötena är att förskollärare ska kunna lyfta om de upplever att det finns barn som är behov av särskilt stöd.

(24)

Barnhälsoteamet ger förskollärare tips och idéer hur de kan arbeta. De kan även observera vardagliga situationer för att sedan ge stöd till förskollärarna hur de kan förändra arbetssättet så att barn i behov av särskilt stöd får förutsättningar till utveckling. Resultatet visar att barnhälsoteamet endast kommer ut om

vårdnadshavarna godkänner det. I intervjuerna berättar förskollärarna att ibland får de inte med sig vårdnadshavarna men att de oftast får ett godkännande att kontakta barnhälsoteamet.

Resultatet visar att flera förskollärare anser att de inte får lika mycket stöd ifrån elevhälsan längre på grund av stora nedskärningar i personalen. Det är långa väntetider och de har inte alltid tid att komma ut för att observera barngruppen. Förskollärarna berättar att de alltid kan ringa specialpedagogen och få tips i hur de kan arbeta för att hjälpa barn i behov av särskilt stöd att klara av sin vardag.

Förskollärarna berättar även att de upplever att det är svårt att få en resurs till barn som är i behov av särskilt stöd om den inte har en medicinsk diagnos. Diagnoser på förskolebarn är sällsynt vilket gör det svårt för förskolorna att få en resurs. Det

synliggörs i intervjuerna att om barnet har en diagnos och tillgång till en resurs är det oftast lättare att ge det barnet förutsättningar till att utvecklas utifrån sina förmågor. Resultat visade att det berodde på att när barnet fick en resurs blev oftast

kommunikationen mellan förskolan, barnhabilitering och stödteamet bättre. Vilket ledde till att förskollärarna fick mer hjälp i hur de skulle stödja barnet. En

förskollärare beskriver detta som följande:

Många gånger är det jättetufft och jobbigt att de här barnen som är i behov av stöd inte får den hjälp de behöver.

Resultatet visar att det stöd förskollärarna har fått från elevhälsan är ordbilder och spel som kan stödja barnet på olika sätt. Flera förskollärare nämner att genom elevhälsan har de fått tillgång till något som heter Widget online där de kan skriva ut bildstöd för att det ska bli tydligt för barnet vad som ska hända under dagen.

Samtliga förskollärare önskade att de hade fått mer kunskap om det specialpedagogiska området i förskollärarutbildningen för att få bättre

förutsättningar när de kom ut i verksamheten. I intervjuerna framkommer det att de flesta förskollärare har gått eller ska påbörja en NPF-utbildning (neuropsykiatriska funktionsnedsättningar) genom elevhälsan. Deras önskemål var att de skulle få mer kompetensutveckling i hur de kan arbeta med barn som är i behov av särskilt stöd i förskolan.

6 Analys

Under detta kapitel kommer vi analysera resultatet utifrån studiens valda teorier: sociokulturell teori och relationellt perspektiv. Vi kommer redogöra för betydelsen av närvarande förskollärare, en förskola för alla barn, metoder och verktyg, miljöns betydelse för att främja samspel och lek mellan barn.

References

Related documents

Resultatet visar också att kompetens, erfarenhet och utbildning påverkar hur barn konstrueras till att bli barn i behov av särskilt stöd inom förskolan då alla specialpedagoger

Utifrån förskollärarnas tolkningar av arbetssätt för att erbjuda en likvärdig språkutveckling framkom bildstöd, TAKK, estetiska uttryckssätt, stötta och utmana barnen

These findings differed from our study, because the results from the content analysis as well as the interviews have revealed an extension of communication channels each

På grund av stora skillnader i resultat erhållna med de två extraktionsmetoderna kommer Sample collector tube inte vara ett alternativ för extrahering av prover även om laboratoriet

På skola 1 och 2 var majoriteten negativ inställda till lärarnas arbetssätt, och de var inte medvetna om vad som förväntas av dem för att kunna uppnå sina mål, samt syftet

21 Resultatet av mätningarna med COPM visade också alla deltagarna uppfattade att de hade ökat sin tillfredsställelse med prioriterade aktiviteter direkt efter behandlingen jämfört

Keywords: Angela Carter, narrative fiction, narrative theory, narratology, Sylvie Patron, Lars-Åke Skalin, Sara Stridsberg, unnatural narratology, Richard Walsh Tommy Sandberg,

Detta då denna studie i likhet med tidigare forskning menar att det bästa sättet att samla in relevant information om vilka egenskaper som brottsutredare upplever som relevanta