Minskad skuldersmärta under säsong hos
kvinnliga elithandbollsspelare – ett resultat
av ökad ledrörlighet och muskelstyrka i
axelleden?
- En prospektiv studie
Ludwig Persson
Emma Petersson
Fysioterapi, kandidat 2018Luleå tekniska universitet Institutionen för hälsovetenskap
LULEÅ TEKNISKA UNIVERSITET Institutionen för hälsovetenskap Fysioterapeutprogrammet, 180 hp
Minskad skuldersmärta under säsong hos kvinnliga
elithandbollsspelare – ett resultat av ökad
ledrörlighet och muskelstyrka i axelleden?
- En prospektiv studie
Reduced shoulder pain during season among female elite handball
players – an effect of increased joint mobility and muscle strength in
the shoulder joint?
- A prospective study
Ludwig Persson
Emma Petersson
Examensarbete i fysioterapi Kurs: S0090H Termin: VT18Handledare: Irene Vikman, Universitetslektor Examinator: Jenny Jäger, Universitetslektor
Tack till!
Först och främst vill vi tillägna ett tack till handbollslaget som deltagit i studien.
Utan er hade studien inte gått att genomföra.
Handledare Irene Wikman
För ditt otroliga engagemang och passion för vår studie. Du har visat oss vägen
från början till slut. Din glöd har inspirerat oss att fortsätta då det känts tungt. Vi
Abstrakt
Introduktion: Handboll är en fysisk kontaktsport där det förekommer många armrörelser
över huvudhöjd, detta kan i sin tur göra att skulderleden utsätts för stor påfrestning med smärta som följd. Syfte: Syftet med studien var att undersöka ledrörlighet, muskelstyrka och smärta i skulderleden under säsong hos kvinnliga elithandbollsspelare. Metod: I denna prospektiva studie har 14 kvinnliga elithandbollsspelare studerats under en säsong. Mätningarna utfördes vid tre tillfällen under en sex månaders period. Deltagarnas aktiva rörlighet (goniometer) och isometrisk muskelstyrka (handhållen dynamometer) i inåt- och utåtrotation i GH-leden mättes. I samband med dessa tillfällen fick deltagarna även svara på en enkät gällande upplevd axelsmärta. Resultat: Från den första till den sista mätningen ökade inåtrotation i kastarm och icke kastarm signifikant (p=0,014 & p=0,007). tROM ökade inte signifikant i varken kastarm eller icke kastarm (p=0,188 & p=0,069). Utåtrotation, GIRD, ERG höll sig relativt konstant under studien. Muskelstyrkan i kastarm ökade signifikant i både inåtrotation (p=0,048) och utåtrotation (p=0,000) medan det endast skedde en signifikant ökning i utåtrotation (p=0,000) för icke kastarm. Samtidigt minskade den upplevda smärtan hos deltagarna från 211 poäng till 143 poäng (OSTRC) under studien. Konklusion:
Deltagarnas muskelstyrka i utåtrotation och rörlighet i inåtrotation ökade i GH-leden under säsong samtidigt som deltagarnas självskattade skuldersmärta minskade under säsong. Att smärtan minskade kan bero på att muskelstyrkan och rörligheten hos deltagarna förbättrades. Dock efterfrågar författarna ytterligare forskning inom området där spelarna följs över säsong.
Innehållsförteckning
Introduktion ... 1
Kaströrelsen och dess faser ... 1
Wind up ... 1 Coocking ... 1 Acceleration ... 2 Follow-through ... 2 Axelproblem ... 2 Axelrörlighet ... 3 Muskelstyrka ... 3 Syfte ... 4 Frågeställningar ... 4 Metod ... 5 Vetenskaplig ansats ... 5 Studiedesign ... 5 Urval ... 5 Datainsamling: ... 6 Mätmetoder ... 6 Procedur ... 8 Datanalys ... 8 Etiska överväganden ... 9 Resultat ... 10 Rörlighet ... 10 Muskelstyrka ... 10 Enkäter ... 11 Diskussion ... 14 Metoddiskussion... 14 Resultatdiskussion ... 16
Hur påverkas ledrörligheten i skulderleden under säsong? ... 16
Hur påverkas muskelstyrkan omkring skulderleden under säsong?... 18
Faktorer som kan ha påverkat utfallet ... 18
Konklusion ... 19
Kliniska implikationer ... 19
Referenser ... 20 Bilaga 1: Informationsbrev
Bilaga 2: Enkät från första mättillfället
Introduktion
Handboll är en fysisk kontaktsport där utövaren utsätts för mycket närkontakt. Sporten kräver att utövaren är stark, snabb, uthållig och rörlig eftersom spelarna ofta utsätts för oväntade situationer. På handbollsplanen förekommer det många armrörelser som sker över huvudhöjd. Dessutom uppstår det situationer där spelarna både ger och tar emot kroppsliga tacklingar (Vlak & Pivalica, 2004). Detta gör att riskerna för axelskador är stor.
Kaströrelsen och dess faser
En kaströrelse ovanför huvudhöjd delas oftast in i fyra faser, dessa benämns som wind up, coocking, acceleration och follow-through (Hultenheim Klintberg & Gunnarsson Holzhausen, 2013). Med utgångspunkt från att kastaren kastar bollen ovanför huvudhöjd kan de fyra faserna se ut på följande sätt (se bild 1).
Wind up
Wind up är en förberedande fas vilket innebär att kastaren har bestämt sig för att utföra ett kast. Kastaren intar en balanserad position för både bål och ben. (Hultenheim Klintberg & Gunnarsson Holzhausen, 2013)
Coocking
Coocking inleds med att överarmen förs mot 90° abduktion och horisontell abduktion. För att nå denna position av armen krävs koncentriskt muskelarbete i musklerna deltoideus,
supraspinatus, infraspinatus och teres minor. Därefter sker en maximal utåtrotation i axelleden
Bild 1: Kaströrelsen (Hultenheim Klintberg & Gunnarsson Holzhausen, 2013)
Wind up Cooking Acceleration Follow-through
Faktaruta 1
Beskrivning av förkortningar GIRD = Skillnaden (minskning) I
inåtrotation mellan kastarm och icke kastarm
ERG = Skillnaden (ökning) i
utåtrotation mellan kastarm och icke kastarm
och armens rörelse bromsas excentriskt av m. subscapularis men också utav mm. serratus anterior och m. pectoralis major. (Hultenheim Klintberg & Gunnarsson Holzhausen, 2013)
Acceleration
Acceleration är den tredje fasen och även den mest explosiva fasen under ett kast. Det sker en kraftig inåtrotation av humerus genom att m. subscapularis, m. pectoralis major, m. teres major och m. latissimus dorsi aktiveras koncentriskt. Under denna fas släpper kastaren bollen vilket avslutar fasen. (Hultenheim Klintberg & Gunnarsson Holzhausen, 2013)
Follow-through
I sista fasen, follow-through, bromsas all kraft som tidigare skapats i accelerationsfasen upp av musklerna deltoideus, infraspinatus, teres minor och supraspinatus. Armen förs då i en horisontell adduktion framför kastarens kropp och axelleden inåtroteras. Detta genom att m. subscapularis, m. pectoralis major, m. teres major och m. latissimus dorsi fortsätter att arbeta koncentriskt. (Hultenheim Klintberg & Gunnarsson Holzhausen, 2013)
Utifrån de fyra faserna kan en kaströrelse ovanför huvudhöjd ses som en komplex rörelse som utsätter axelleden för stor påfrestning. Detta gör att det ställs höga krav på alla strukturer runt omkring axeln, att strukturerna skall klara av påfrestningen som skapas av kastaren (Wilk, Meister, & Andrews, 2002). En handbollsspelare på elitnivå (herrar) kastar upp emot 48,000 kast per säsong (Seil, Rupp, Tempelhof & Kohn, 2016) och kastet kan resultera i en hastighet på över 100 km/h beroende på vilket vridmoment som kastaren uppnår i axeln (Granados, Izquierdo, Ibáñez, Ruesta & Gorostiaga, 2013; Schwesig et al., 2016). Den stora mängden kast i kombination med hårt fysiskt spel ger ytterligare indikationer på att risken för axelskador är stor.
Axelproblem
Inom handboll är det vanligt förekommande med axelproblem (Clarsen et al., 2015; Clarsen, Bahr, Andersson, Munk & Myklebust). En studie av Andersson, Bahr, Clarsen och Myklebust (2017) visade att nästan hälften (45–48%) av de 660 studerade elithandbollsspelande män och kvinnor någon gång under den föregående handbollssäsongen hade upplevt smärta i
axeln/skulderpartiet. Inför säsongsstarten då den prospektiva studien startade hade 47–48 % av spelarna fortfarande axelproblem och av dessa spelare angav 14 % att de hade allvarliga axelproblem.
Axelrörlighet
Bakomliggande orsaker till axelproblem hos handbollsspelare har undersökts i flertalet studier. En stor riskfaktor för axelsmärta hos handbollsspelare är enligt Clarsen et al. (2014) nedsatt totalt rörelseomfång i axeln, det vill säga de sammanlagda graderna av ut- och inåtrotation. Den normala rörligheten i glenohumeralleden (GH-leden) är 90° i utåtrotation och 70° i inåtrotation vilket innebär ett totalt rörelseomfång på 160° (Kendall, 2005). Clarsen et al. (2014) studie visar vidare att rörligheten i kastarmens inåtrotation minskade under säsongen medan utåtrotationen och det totala rörelseomfånget ökade i jämförelse med icke kastarmen. Samma resultat visade även Almeida et al. (2013) i sin studie. Däremot visar resultatet från en studie av Fieseler et al. (2015a) att inåtrotationen i kastarmen inte
förändrades signifikant och att det totala rörelseomfånget förblev stabilt mellan kastarm och icke kastarm. Fieseler et al. (2015a) lyfter dock fram att förhållandet i rörligheten mellan utåtrotation i kastarm och icke kastarm ökade, vilket beskrivs som external rotation gain (ERG). Även förhållandet i inåtrotationen mellan kastarm och icke kastarm blev större, denna skillnad beskrivs som glenohumeral internal rotation deficit (GIRD). Detta påvisar även Almeida et al. (2013) i sin studie. En studie av Shanley et al. (2011) påvisade att de som hade GIRD >25° i kastarmen hade fyra gånger högre risk för skada. I och med detta finns det ett intresse utav att undersöka inåtrotation och utåtrotation i axeln hos handbollsspelare samt skillnaden mellan kastarm och icke kastarm.
Muskelstyrka
Muskelstyrkan i in- och utåtrotation i axeln har studerats av flertalet studier och varierande slutsatser har dragits. Enligt Wilk et al. (2002) bör muskelstyrkan i utåtrotatorerna i axeln motsvara minst 65% av muskelstyrkan hos inåtrotatorerna för att balansen skall vara god. En studie av Magnusson, Gleim och Nicholas (1994) påvisade att om förmågan att reproducera excentrisk muskelkraft är otillräcklig kan detta leda till axelskada. Detta bekräftar även Trakis et al. (2008) som påvisade att basebollspelare med axelsmärta hade svagare utåtrotatorer i förhållande till inåtrotatorer. Författarna menar att förklaringen kan vara att utåtrotatorerna inte tål den stress som de utsätts för under en hel säsong. Även Clarsen et al. (2014) anser att nedsatt muskelstyrka i utåtrotation kan vara en riskfaktor starkt förknippat med framtida axelskador. Dock påvisar Fieseler et al. (2015a) att den isometriska muskelstyrkan i in- och utåtrotation för handbollsspelare över en säsong inte förändrades signifikant. Därmed skiljer sig åsikterna åt huruvida minskningen av den isometriska muskelstyrkan i utåtrotatorerna skulle ligga till grund för axelsmärta.
Studier har visat att skillnaden i grader mellan kastarm och icke kastarm vad gäller
inåtrotation (GIRD) samt utåtrotation (ERG) ökar hos skadade spelare (Almeida et al., 2013; Clarsen et al., 2014). Det som skiljer studierna åt är huruvida det totala rörelseomfånget ökar eller minskar hos spelare med axelsmärta. Det finns också oenigheter om hur den isometriska styrkan i utåtrotatorerna är en faktor som påverkar axelsmärtan.Fieseler et al. (2015a) pekar på att muskelkraften i utåtrotatorerna kan ha svårt att kompensera för GIRD och därmed vara en riskfaktor för axelsmärta. En balans mellan axelns stabilitet (muskelstyrka) och
ledrörlighet är viktigt, därför är det av stor betydelse att mäta och följa upp dessa parametrar under säsong hos handbollsspelare.
Inom elitidrott har fysioterapeuter en central roll för att se till att spelarna håller sig skadefria och spelklara. Spelarna ska kunna använda sin kropp på ett ändamålsenligt sätt och det är fysioterapeutens uppgift att se till att spelarna har rätt förutsättningar att klara av de krav de ställs inför. Med detta i åtanke kan verksamma fysioterapeuter inom handboll förebygga och behandla axelproblematik.
Syfte
Syftet med studien var att undersöka ledrörlighet, muskelstyrka och smärta i skulderleden under säsong hos kvinnliga elithandbollsspelare.
Frågeställningar
1. Hur påverkas ledrörligheten i skulderleden under säsong?
2. Hur påverkas muskelstyrkan omkring skulderleden under säsong? 3. Hur påverkas smärtan under säsong?
Metod
Vetenskaplig ansats
För att besvara studiens syfte har en kvantitativ ansats valts. Den kvantitativa ansatsen syftar till att kunna beskriva, jämföra, förklara och tolka kvantifierbar data (Eliasson, 2010; Olsson & Sörensen, 2011). Informationen som har samlats in kan anses vara objektiv.
Studiedesign
Studien har en prospektiv design. Denna design valdes utifrån att studien skulle undersöka en utvald grupp individer vilka följdes över tid med syfte att se påverkan på fysiska funktioner. Den avsatta tiden för undersökningsperioden var sju månader, från oktober 2017 till april 2018.
Urval
För att rekrytera deltagare till studien gjordes ett selektivt urval. Studien riktade sig till kvinnliga handbollsspelare i ett lag i högsta divisionen i Sverige (SHE). Laget bestod utav 14 spelare.
Inklusionskriterier:
• Kvinnor
• Handbollsspelare
• Högsta divisionen i Sverige (SHE)
Exklusionskriterier:
• Långtidsskadade spelare som ej deltog i träning/match under studietiden.
Datainsamling
:Mätmetoder
Ledrörlighet och muskelstyrka mättes med två mätinstrument. Genom att använda en goniometer mättes ledrörlighet, aktiv inåtrotation och
utåtrotation av GH-leden. Två testledare utförde tillsammans testerna. Deltagarna låg på rygg på en brits under testtillfällena med GH-leden positionerad i 90° abduktion och 90°
armbågsflexion. Underarmen hade en neutral position medan scapula fixerades mot underlaget (Fieseler et al., 2015a, Almeida et al., 2013). En av testledare utförde mätningen med en goniometer. Goniometerns axel placerades vid armbågsleden. Den ena (fasta) goniometerarmen placerades parallellt med britsen medan den andra (rörliga) goniometerarmen placerades i linje med
underarmen (Almeida et al., 2013). Den andra testledaren stabiliserade deltagarens axel och armbågsled genom att applicera ett tryck uppifrån ned mot britsen med ena handen medan den andra handen höll överarmen still (bild 2). För att testet skulle bli reliabelt och reproducerbart utförde de båda testledarna samma moment vid samtliga testtillfällen. Mätningen utfördes på både kastarm, det vill säga den arm som spelaren helst använder att skjuta ett skott med och icke kastarm där deltagarens in- och utåtrotation mättes en gång/arm och riktning. De två värdena som avlästes från goniometern noterades var för sig men summerades också för att få ett totalt rörelseomfång samt för att kunna användas för att räkna ut GIRD och ERG (Fieseler et al., 2015a). Testet utfördes innan träning och uppvärmning och deltagaren fick ett
försök/arm och riktning.
Den isometriska muskelstyrkan mättes med en handhållen dynamometer, MicroFET2Ⓒ (Hoggan Health Industires Inc., Biometrics, The Netherlands) där kraften mättes i
Newtonmeter (N) (Cools et al., 2016). Testet utfördes med deltagarna i sittande position med ryggen mot en vägg, armen i 90° abduktion- och 90° armbågsflexion. En testledare
stabiliserade deltagarens skuldra och armbågsled. Den andra testledaren placerade den handhållna dynamometern 2 cm under deltagarens handled. Deltagaren fick därefter instruktioner om att utföra isometrisk inåtrotation respektive
utåtrotation med maximal kraft under 5 sekunder (bild 3). Testet för isometrisk styrka i
inåtrotation/utåtrotation utfördes på både kastarm och icke kastarm. Testet utfördes innan träning och uppvärmning och deltagaren fick 3
försök/arm (Fieseler et al., 2015a). Därefter togs medelvärdet ut och noterades. Testerna för isometrisk muskelstyrka av inåtrotation respektive utåtrotation har visat sig ha hög reliabilitet och god validitet (Cools et al., 2016).
För att registrera upplevda axelsmärtor och för att få tillgång till information om deltagarna
användes en enkät baserat på Olsen, Myklebust, Engebretsen och Bahr (2006).Enkäten
skickades ut till deltagarna digitalt. Enkäten ansågs sakna några frågor som var relevanta för studien. Dessa frågor konstruerades och adderades till enkäten, vilket innebar att några frågor inte var validitet- och reliabilitetstestade (bilaga 2–3) (Olsson och Sörensen, 2011). Overuse Injury Questionnaire (OSTRC) (bilaga 4) är ett instrument utvecklat för att fånga upp och registrera eventuella skador eller smärtor hos idrottsutövare. Instrumentet består av flera delar, och del tre som innehåller frågor relaterade till axelproblematik användes i studien (Clarsen, Myklebust, & Bahr, 2013). OSTRC del tre består utav fyra frågor där deltagarna skattar sin upplevda smärta eller funktion och svaren summerades därefter till en poäng där 100 poäng är max vilket indikerade att deltagaren har hög smärta samt låg funktion. Enkäten besvaras dels genom fasta svarsalternativ och dels genom att deltagarna själva får skriva i sitt svar, t.ex. ålder. Eftersom laget består av ett antal icke svensktalande spelare ställdes frågorna på engelska. Validiteten av OSTRC är enligt Clarsen et al. (2013) ifrågasatt eftersom det är deltagarnas subjektiva uppfattning om smärtan som mäts. Dock anser författaren att
instrumentet är relevant att använda eftersom syftet var att undersöka självskattad axelsmärta hos spelare under säsong.
Bild 3: Mätning av isometrisk muskelstyrka
Enkäten skickades ut digitalt till deltagarna och samlades därefter in i samband med varje testtillfälle, det vill säga tre gånger under studietiden. Detta för att kunna fånga upp data om eventuella axelsmärtor hos deltagarna under säsongen (Andersson et al., 2017).
Procedur
Studien inleddes med att en förfrågan skickades ut via mail till ledningen i handbollslaget för ett första godkännande om att delta i studien (bilaga 1). Därefter bokades ett möte in med handbollsspelarna där de muntligt och skriftligt informerades om hur studien skulle gå till, vad syftet med studien var samt vad som förväntades av dem under studiens gång. Vidare samlades deltagarnas aktiva rörlighet samt isometrisk muskelstyrka i inåtrotation/utåtrotation av GH-leden in (Fieseler et al., 2015a) och en digital enkät skickades ut till deltagarna via Google forms. För att kunna ta reda på hur många tränings- och matchtimmar deltagarna utsattes för under studiens gång ombads huvudtränaren i laget att bidra med scheman
månadsvis. Testerna för aktiv rörlighet och isometrisk muskelstyrka i inåtrotation/utåtrotation av GH-leden utfördes tre gånger under testperioden. Det första testtillfället utfördes i början av handbollssäsongen. Det andra testtillfället utfördes efter 3 månader, vilket markerade halva testperioden. Avslutningsvis mättes deltagarnas aktiva rörlighet samt isometriska
muskelstyrka i inåtrotation/utåtrotation av GH-leden efter sex månader vilket avslutade studien (Fieseler et al., 2015a). I samband med detta lämnades den tredje och sista enkäten ut (Andersson et al., 2017).
Datanalys
För deskriptiv dataanalys har Microsoft Excel 2016 använts, för att analytiska analyser har SPSS 24.0 använts. De inkluderade variablerna analyserades med deskriptiv statistik, medelvärde och standardavvikelse för kvotdata, frekvenser (antal och procent) för variabler relaterade till enkäten. Värdena från mätningen med goniometer användes för att beräkna GRID, ERG, och totalt rörelseomfång (tROM). För att få fram GIRD subtraherades värdet för rörlighet i inåtrotation för icke kastarm med kastarm. ERG beräknades genom att subtrahera värdet för rörlighet av utåtrotation för icke kastarm gentemot kastarm. Värdet av inåtrotation adderades med värdet för utåtrotation för att få fram tROM, vilket gjordes separat för varje arm. GRID, ERG och tROM beräknades sedan i medelvärde och standardavvikelse.
Muskelstyrkan i både inåt- och utåtrotation beräknades i medelvärde och standardavvikelse för både kastarm och icke kastarm. 95 % konfidensintervall beräknades för samtliga variabler relaterade till rörlighet och muskelstyrka. För jämförelse mellan 1:a och 3:e examinationen
användes Wilcoxon tecken-rang test (test för parvisa observationer) (Olsson & Sörensen, 2011). För statistisk signifikans valdes 5 %, nivån, p <0.05.
Etiska överväganden
Urvalet av försökspersoner har genomförts med hänsyn och beaktande till etiska principer för urval av försökspersoner (Olsson och Sörensen, 2011). Deltagandet i studien var frivilligt. Ett informationsbrev (bilaga 1) lämnades ut till handbollsklubben i god tid med en förfrågan om deltagande i studien. Därefter anordnades ett möte där spelare och ledare medverkade. Mötet arrangerades för att belysa studiens syfte, för att ge spelare och ledare en möjlighet att ställa frågor utifrån informationsbrevet. Eftersom studien var frivillig hade spelarna rätt att när som helst avbryta sin medverkan i studien. Deltagarnas identitet har ersatts med siffror för att på så sätt kunnat hållas anonyma men också för att kunna hålla ihop enkät med data från testerna. Data analyserades och presenterades på gruppnivå vilket gjorde att enskilda individer inte kunde identifieras. Enkätsvaren och resultaten från testerna har hanterats konfidentiellt, det vill säga endast tillgängligt för testledarna (Olsson & Sörensen, 2011). Samtliga personer som medverkat i studien och som mött inklusionskriterierna har tackat ja till sin medverkan. Testerna utfördes innan uppvärmning vilket kan ha medfört en ökad risk för skada (Fradkin, Gabbe & Cameron, 2006). Detta vägdes mot att minska risken för mätfel, testresultatet kan påverkas mer om personen är uppvärmd. Eftersom risken för skada ansågs vara så pass liten valde författarna därför att utföra testerna innan uppvärmning. Den lilla risken för skada kan vägas mot nyttan som studien för med sig. Fördelen med att utföra studien är ökad kunskap om hur muskeloskelettala faktorer och självskattad smärta utvecklas under säsong vilket gör det möjligt att utveckla preventiva program och minska risken för skada och därmed mindre lidande.
Resultat
Studiedeltagarna bestod utav 14 kvinnliga elithandbollsspelare med god fysik och en medelålder på 27 år (tabell 1). Resultatet av studien visade att det skedde förändringar i ledrörlighet och muskelstyrka kontra smärtskattning hos studiedeltagarna under säsong.
Tabell 1: Information om spelarna och antal match- och träningstimmar
Position Antal Ålder +-SD Vikt (Kg) +-SD Längd (m) +-SD Målvakt 2 27,5 +-6,36 84,0 +-8,49 1,80 +-4,95 Pivot 1 29 +-0 74,0 +-0 1,75 +-0 Kantspelare 3 26,3 +-2,89 64,7 +-6,81 1,68 +-3,61 9m 8 25,5 +- 2,73 69,3 +-3,92 1,74 +-4,02 Totalt 14 27,1 +-1,52 73,0 +-8,28 1,74 +-0,05 Träningstimmar 374 Matchtimmar 29
Rörlighet
Från första mättillfället till det tredje ökade inåtrotationen statistiskt signifikant (P=0,014) i kastarmen (40° ± 16° till 51° ± 8°), utåtrotationen minskade något (93° ± 12°till 91° ± 16°) medan tROM ökade (133° ± 15° till 142° ± 17°). GIRD höll sig stabilt från det första
mättillfället till det tredje (-6,7° ± 10° till -6,2° ± 10°) vilket även ERG gjorde (0,6° ± 13° till 0,01° ± 9°). I icke kastarm ökade inåtrotation och tROM medan utåtrotation höll sig stabilt (tabell 2).
Muskelstyrka
Den isometriska muskelstyrkan i kastarmen från det första mättillfället till det tredje ökade för både inåtrotation (128 ± 25 N till 143 ± 34 N) och utåtrotation (74 ± 9 N till 104 ± 24 N). För icke kastarm ökade både styrkan i inåtrotation och utåtrotation (tabell 2).
Tabell 2: Mätresultat Examination 1 (vecka 1) (n=14) m ± SD (95 % CI) Examination 2 (vecka 12) (n=14) m ± SD (95 % CI) Examination 3 (vecka 25) (n=13) m ± SD (95 % CI) Examination 1 (vecka 1) – Examination 3 (vecka 25) p-värde Kastarm – rörlighet ° IR° 40±16 (31 - 49) 44 ±13 (36 - 52) 51±8 (46 – 56) 0.014 UR° 93±12 (86 - 101) 91 ±15 (82 - 100) 91 ± 16 (81 – 101) 0.831 tROM° 133 ± 15 (127 – 140) 135 ± 18 (124 – 145) 142±17 (131 – 152) 0.188 muskelstyrka, N IR 128 ±25 (114 - 143) 141±42 (116 - 165) 143±34 (123 – 164) 0.048 UR 74 ±9 (69 - 79) 90±28 (74 – 106) 104±24 (89 – 118) 0.000 Icke kastarm – rörlighet° IR° 46±14 (38 - 55) 51± 12 (44 - 58) 57 ±24 (51 – 64) 0.007 UR° 93±14 (84 - 100) 90± 17 (80 - 99) 91± 24 (82 – 99) 0.754 tROM° 139 ±19 (125 – 150) 141± 20 (129 - 153) 148±11 (141 -155) 0.069 muskelstyrka, N IR 126±23 (113 -141) 138±31 (119 – 153) 132±24 (109 – 155) 0.526 UR 75±12 (68 - 81) 92±23 (79 - 106) 103±24 (94 – 112) 0.000 GIRD° −6,7±10 (-12 - -0.9) − 7,3±10 (-13 - -1) − 6,2±10 (-12 - -0.3) 0.954 ERG° 0,6 ±13 (-6 – 9) 1 ±16 (-8 - 10) 0.01±9 (-5 – 5) 0.975 Förkortningar: IR: Inåtrotation UR: Utåtrotation
tROM: Totalt rörelseomfång (IR+UR) N: Newton
GIRD: Glenohumeral internal rotation deficit (IR kastarm – IR icke kastarm) ERG: External rotation gain (UR kastarm – UR icke kastarm)
Enkäter
De fynd som kan urskiljas från enkäterna (tabell 3 och tabell 4) är att smärtan avtar mot slutet av säsongen. Detta kan också avläsas från OSTRC’s totalpoäng som sjönk från 211 till 143 i slutet av säsongen. Andelen spelare som kunde delta fullt ut i träning och match utan
Tabell 3: Övriga enkätfrågor
Examination 1 (skada) Examination 2
och 3 (smärta) Examination 2 Examination 3 Frågor Svar Frågor Svar Svar
0. Skador under tidigare säsong? 4 (29%) Deltagare hade tidigare axelskada 0. Har du smärta
i din axel idag? 6 (43%) Har smärta i axeln 4 (31%) Har smärta i axeln
1. När skadade du dig? 1 (25%) Från 2012 1 (25%) Lång tid tillbaka 1 (25%) Från 17 juni 1 (25%) Hösten 2015 1. När fick du först smärta i axeln? 2 (33%) Länge sedan 1 (17%) Från början av säsongen 1 (17%) En månad 1 (17%) Nio år sedan 1 (17%) Juni 2017 1 (17%) Tre år sedan 1 (25%) Ett år sedan 1 (25%) Kommer ej ihåg 1 (25%) Sommaren 2017 1 (25%) Lång tid tillbaka 2. Hur skadade du dig? 2 (50%) Träning 2 (50%) Vet ej - - - 3. I vilken position uppkom skadan först? 3 (75%) Anfall
1 (25%) Vet ej 2. I vilken position uppkom skadan först? 4 (67%) Anfall 1 (17%) Målvakt 1 (17%) Vet ej 2 (50%) Anfall 1 (25%) Räddat skott 1 (25%) Vet ej 4. Hur uppkom skadan? 2 (50%) Vid skott 1 (25%) Fasthållen 1 (25%) Vet ej 3. Hur uppkom smärtan? 2 (33%) Vid skott 1 (17%) Räddat skott 1 (17%) Tacklad 1 (17%) Fasthållen av motståndare 1 (17%) Vet ej 2 (50%) Vid skott 1 (25%) Räddat skott 1 (25%) Vet ej 5. Hade du kontakt med en motspelare när skadan först uppkom? 2 (50%) Nej
2 (50%) Ja 4. Hade du kontakt med en motspelare när skadan först uppkom? 4 (67%) Nej 2 (33%) Ja 3 (75%) Nej 1 (25%) Ja 6. Var skadan akut eller uppkom den över tid? 2 (50%) Utvecklad över tid 2 (50%) Akut 5. Var skadan akut eller uppkom den över tid? 5 (83%) Utvecklad över tid 1 (17%) Innan uppvärmning
3 (75%) Utvecklad över tid 1 (25%) Akut 7. Graden av skadan? 4 (100%) Lite 6. Graden av skadan? 3 (50%) Lite 1 (17%) Smärta men kan delta 1 (17%) Värkande smärta, smärta vid arm över huvudet 1 (17%) Anpassad träning på grund av smärta
2 (50%) Lite
1 (25%) Smärta men kan delta
1 (25%) Måttlig smärta men kan delta
Tabell 4: OSTRC
Frågor Examination 1, n=14 Examination 2, n= 14 Examination 3, n=13 Har du svårigheter med att delta
i din idrott (ordinarie
träning/match/tävling) på grund av dina skulderproblem? 7 (50%) Deltar för fullt, utan skulderproblem 6 (43%) Deltar för fullt, men med skulderproblematik 1 (7%) Deltar mindre på grund av skulderproblematik 9 (64 %)Deltar för fullt, utan skulderproblem 5 (36 %)Deltar för fullt, men med skulderproblem
12 (92%) Deltar för fullt 1 (8%) Deltar mindre på grund av
skulderproblematik
I vilken grad har du minskat på träningsmängden på grund av dina skulderproblem? 10 (72%) Ingen begränsning 3 (21%) Har viss begränsning 1 (7%) Har måttlig begränsning 14 (100 %): ingen
begränsning 10 (77%) Ingen begränsning 2 (15%) Har viss begränsning
1 (8%) Kan ej delta alls
I vilken grad upplever du att dina skulderproblem påverkat idrottsprestationen? 10 (72%) Ingen påverkan 4 (28%) I liten grad 8 (57 %) Ingen påverkan 6 (43 %) I liten grad 9 (69%) Ingen påverkan 4 (31%) I liten grad
I vilken grad upplever du smärta i skuldran under ditt
idrottsutövande? 6 (43%) Ingen smärta 5 (36%) I liten grad 3 (21%) I måttlig grad 6 (43 %) Ingen smärta 6 (43 %) I liten grad 2 (I4 %) I måttlig grad
6 (46%) Ingen smärta 6 (46%) I liten grad 1 (8%) I måttlig grad
Diskussion
Denna studie har som syfte att undersöka ledrörlighet, muskelstyrka och smärta i skulderleden under säsong hos kvinnliga elithandbollsspelare. Data kring skulderbesvär, muskelstyrka och rörlighet i GH-leden samlades in vid tre tillfällen under säsongen.
Metoddiskussion
Studien innefattade 14 kvinnliga handbollsspelare på elitnivå vilket är ett lägre antal i jämförelse med andra studier vilket gör att det kan finnas risk för Typ I fel vid
signifikansprövning av rörlighet och muskelstyrka. Typ I fel innebär att noll hypotesen förkastats trots att den är sann (Olsson & Sörensen, 2011). Därför ska resultatet tolkas med försiktighet. Fieseler et al. (2015a) inkluderade två handbollslag med ett deltagarantal på totalt 31 personer (män) och Almeida et al. (2013) studie inkluderade 64 deltagare (män och
kvinnor). Det låga antalet deltagare i vår studie kan ses som en brist. I samband med det tredje mättillfället i vår studie förekom det även ett bortfall vilket kan ha påverkat resultatet. Dock anser författarna att bortfallet inte påverkade utfallet till någon större grad. Den prospektiva studiedesignen som valdes anser författarna är en styrka med studien. Att kunna följa en grupp handbollsspelare över en längre tid, i detta fall sex månader gör det möjligt att se hur spelarnas ledrörlighet och muskelstyrka i GH-leden påverkas under en säsong. Detta är relevant för studiens syfte eftersom att belastningen över tid anses vara en av de största anledningarna till skada (Møller et al., 2017). Hade studietiden reducerats ned till exempelvis en halv säsong hade inte utfallet blivit detsamma.
En styrka med studien är att mätningarna av de fysiska funktionerna har genomförts med inspiration från tidigare studier. Mätningarna av GH-ledens rörlighet utfördes likt Fieseler et al. (2015a) tillvägagångssätt. Inåt- och utåtrotationen valdes att mätas i aktivt rörelseomfång då författarna ansåg att den aktiva rörligheten närmast efterliknar handbollsspelarens
kaströrelse. Skulle studien göras på nytt skulle istället inåt- och utåtrotationen i GH-leden mätas passivt då Trakis et al. (2008) menar att reliabiliteten för testet då ökar eftersom den faktiska rörligheten i leden mäts.
Tillvägagångssättet för mätningen av den isometriska muskelstyrkan i studien genomfördes med tillgänglig utrustning. Mätningen utfördes likt hur Cools et al. (2016) gjorde i sin studie, det vill säga med deltagarna i sittande position. En brist vi upptäckte med denna position var att deltagarna ville kompensera rörelsen för att kunna utvinna mer kraft, genom att tillämpa en
testdeltagaren verbalt. I tidigare studier har författarna använt sig av andra utgångspositioner likväl andra mätinstrument (Edouard et al., 2013; Fieseler et al., 2015a; Johansson et al., 2015). Hade studien utförts likt Fieseler et al. (2015a) metod hade mätningarna lättare kunnat standardiserats då deltagarna hade haft svårare att rotera överkroppen då mätningen hade utförts i ryggliggande position. Dock visade Cools et al. (2016) att mätmetoden som användes i vår studie har hög reliabilitet och god validitet.
Samtliga tester har valts att utföras innan uppvärmning och träning. Dels för att författarna ville säkerställa att testet blev standardiserat men också för att det ej gick att fastställa om skillnaden i intensitet på uppvärmning och träning skulle kunna ha påverkat utfallet. Hade studien upprepats skulle författarna själva hålla i uppvärmningen och därefter utföra testerna för att kunna standardisera mätningarna likt Cools et al. (2016). Detta för att en uppvärmning förbereder kroppen på ett fysiskt arbete, minskar risken för skador (Fradkin et al., 2006) och leder till ökad prestation (Andrade et al., 2015). En standardiserad uppvärmning skulle på så sätt ha kunnat påverka resultatet då utfallet hade stämt bättre överens med hur deltagarna presterar under träning eller match.
Frågorna i den första enkäten som skickades ut är fråga 1–7, 9 och 11–17 (bilaga 2) alla reliabilitet- och validitetstestade (Olsen et al., 2006; Fieseler et al., 2015a). Dock så lade författarna till fråga 8 och 10 som inte är testade för reliabilitet eller validitet (Olsson & Sörensen, 2011). Många av frågorna från enkät ett (examination 1) handlade om skada men för att få svar på syftet insåg författarna att frågorna i enkäten behövdes formuleras om till enkät två (examination 2) och tre (examination 3). Detta eftersom värdefull information försvann genom att bara fråga deltagarna om skada. För att kunna fånga upp fler deltagare med problem valde författarna istället att fråga om smärta vid de två resterande
examinationerna. Detta innebär att frågorna som tidigare var reliabilitets- och validitetstestade inte längre är det men de ansågs komplettera OSTRC på ett bra sätt. Frågorna från OSTRC var med i samtliga enkäter och är enligt Clarsen et al. (2013) validitetstestade. Hade studien upprepats skulle författarna valt att fråga studiedeltagarna om deras upplevda smärta i alla tre enkäter för kunna tolka data på ett bättre sätt.
Då flera av deltagarna i studien har utländsk bakgrund och ej är svensktalande valdes
enkätfrågorna att ställas på engelska. Detta innebär att det kan finnas vissa brister med studien då vi inte kan säkerhetsställa att samtliga deltagare har förstått frågorna till 100%, då ingen av
skickade in sina svar i samband med testerna för muskelstyrka och ledrörlighet. Detta innebär att deltagarnas subjektiva upplevelse av sin smärta eventuellt inte kan kopplas ihop med dagen för testerna.
Resultatdiskussion
Hur påverkas ledrörligheten i skulderleden under säsong?
Utfallet av studien visar att ledrörligheten i kastarmen sett till tROM under en säsong har ökat, ej statistiskt signifikant (P = 0,188) men det har skett en ökning av det totala
rörelseomfånget från första till tredje mätningen (133°-142°). Jämför vi detta med tROM i icke kastarm har det även där skett en ökning som inte heller är statistisk signifikant (P= 0,069). Resultatet visar att skillnaden mellan kastarm och icke kastarms tROM håller sig konstant på 6° under hela studien. Tidigare studier har diskuterat huruvida tROM är en markör som kan användas för att förutse skada. Wilk et al. (2011) menade att basebollspelare med en skillnad på mer än 5° i tROM mellan kastarm och icke kastarm har visat sig ha 2,5 gånger större risk att bli skadade. Även Dines, Frank, Akerman & Yocum (2009) påvisade detta då tROM var signifikant lägre hos skadade spelare. Detta diskuterar också Almeida et al. (2013) i sin studie där de menar att deras resultatet kan styrka betydelsen av att undersöka tROM hos kastidrottare trots att deras resultat inte var statistisk signifikant. Trots att resultatet av tROM i våra mätningar ligger inom riskzonen för att en spelare skall råka ut för skada har inte detta kunnat bekräftas eftersom vi endast sett att smärtan minskar hos deltagarna under säsong och inga skador rapporterats. Dock skulle den minskade smärtan kunna förklaras av att tROM ökar under studiens gång även om skillnaden håller sig konstant på 6° mellan kastarm och icke kastarm. Därför kan vi utifrån resultatet i vår studie dra en slutsats om att bättre tROM ger minskad smärta.
Flertalet studier (Almeida et al., 2013; Clarsen et al., 2014; Fieseler et al., 2015a; Wilk et al., 2011) påvisar att kastarmens inåtrotation är mindre än icke kastarms inåtrotation. Detta kan kopplas till de fysiologiska adaptioner som sker i mjukdelsvävnaden på grund av mängden repetitiva excentriska kontraktioner under ett kast (Fieseler et al., 2015b). Som följd blir då m. pectoralis major samt ligament och bakre kapseln i GH-leden förkortad (Heijne & Rasmussen Barr, 2018). Detta stämmer även överens med utfallet i vår studie. Almeida et al. (2013) visade att handbollsspelare med smärta hade en signifikant sämre rörlighet i inåtrotation än spelare utan smärta. Fieseler et al. (2015a) prospektiva studie visade att inåtrotationen i
motsatta. Under studiens 25 veckor ökade inåtrotationen i kastarmen signifikant (P=0,014) samtidigt som smärtan minskade. Då flertalet studier visar en risk med nedsatt inåtrotation i kastarmen skulle detta förklara varför våra deltagare skattade en lägre smärta i takt med att deras inåtrotation ökade.
En annan faktor som flertalet studier kommit fram till som är av betydelse för att kunna förutse om en spelare blir skadad är balansen mellan kastarm och icke kastarm i inåtrotation, det vill säga GIRD vilket är inåtrotation i kastarm minus icke kastarm (Almeida et al., 2013; Clarsen et al., 2014; Myklebust, Hasslan, Bahr & Steffen, 2013; Shanley et al., 2011; Wilk et al., 2011). Resultatet i vår studie visade en förhållandevis liten minskning av GIRD sett från den första mätningen till den tredje (-6,7° till -6,2°) medan Fieseler et al. (2015a) kunde se att GIRD ökade över tid. Almeida et al. (2013) påvisade att handbollsspelare med smärta hade ett större GIRD än spelare utan smärta (-15° vs -6,7°). Utifrån detta kan paralleller dras till vår andra mätning då GIRD var som störst (-7,3°) och deltagarna även skattade sin smärta som högst. Shanley et al., (2011) påpekar att spelare med >25° GIRD löper fyra gånger högre risk att råka ut för skada med slutsatsen att ju högre GIRD spelare har desto större är risken för skada. Då GIRD i vår studie är lägre än i tidigare nämnda studier skulle detta kunna kopplas ihop med att deltagarna även skattade sin smärta lägre. Detta kan även sättas i relation till att både inåtrotationen för kastarm och icke kastarm ökade i vår studie. Detta visar att rörligheten i kastarmen faktiskt närmade sig de 70° inåtrotation som Kendall (2005) anser vara
normalvärdet. Detta visar att det är viktigt att betrakta rörligheten i både kastarm och icke kastarm för att förstå vad GIRD faktiskt säger.
Mätningarna för utåtrotation höll sig konstant i både kastarm (93° ± 12° till 91° ± 16°) och icke kastarm (93 ± 14 till 91 ± 24) från det första till det tredje mättillfället, vilket också resultatet i Fieseler et al. (2015b) studie visar. Dock visade Almeida et al. (2013) att spelare med smärta hade en signifikant större utåtrotation än spelare utan smärta, vilket inte resultatet i vår studie visar. Myklebust et al. (2013) resultat visade däremot signifikanta skillnader i utåtrotation men att detta ej kunde kopplas till smärta. Genom att endast mäta utåtrotationen i kastarmen är det svårt att dra några slutsatser om huruvida utåtrotationen i GH-leden är en bidragande faktor för axelsmärta. Därför har flertalet studier också tittat på ERG (Almeida et al., 2013; Wilk et al., 2011; Fieseler et al., 2015a; Clarsen et al., 2014). Resultatet i vår studie visade på en liten minskning av ERG från första mättillfället till sista. Detta skiljer sig från Fieseler et al. (2015a) som visade på en signifikant ökning över tid. Almeida et al. (2013) redovisade att handbollsspelare med smärta hade ett större ERG jämfört med symtomfria
spelare. Då vår studie resulterade i en liten minskning av ERG över tid skulle detta alltså förklara varför smärtan hos våra deltagare också minskade.
Hur påverkas muskelstyrkan omkring skulderleden under säsong?
Utfallet av studien visade att muskelstyrkan för inåtrotation i kastarmen och icke kastarm ökade under studien, dock var det endast inåtrotationen i kastarmen som ökade signifikant (P = 0,048 vs P = 0,526). Liknande resultat har Fieseler (2015a) fått fram i sin studie. Skillnaden är att inåtrotationen inte förändrades signifikant i varken kastarm eller icke kastarm trots att det skedde en liten ökning. Trakis et al. (2008) har kunnat se ett samband mellan smärta och ökad styrka i inåtrotation då spelare med smärta var starkare i kastarm i jämförelse med icke kastarm. Både resultatet i Clarsen et al. (2014) och vår studie visar motsatta resultat det vill säga en ökad muskelstyrka i inåtrotation inte har något samband med ökad smärta eftersom deltagarna skattade lägst smärta vid sista mättillfället (tabell 4).
Sett till muskelstyrkan i utåtrotation för både kastarm och icke kastarm har en signifikant ökning skett från det första till det tredje mättillfället (P = 0,000 & P = 0,000). Fieseler et al. (2015a) såg endast en signifikant ökning av styrkan i utåtrotation i icke kastarm. En studie av Clarsen et al. (2014) har visat att spelare med axelsmärta har svagare muskelstyrka i
utåtrotation. Detta resultat styrker även Trakis et al. (2008) som dock endast såg skillnader i nedsatt muskelstyrka i vissa utåtrotatorer hos spelare med smärta. Eftersom utfallet i vår studie visar att deltagarnas muskelstyrka i utåtrotation ökar samtidigt som smärtan minskar ligger detta i linje med både Clarsen et al. (2014) och Trakis et al. (2008) resultat. Att smärtan minskar i takt med att muskelstyrkan i utåtrotation ökar hos deltagarna i vår studie kan också förklaras med att förhållandet förbättras mellan muskelstyrkan i inåtrotation och utåtrotation. Detta förhållande ser Wilk et al. (2002) som en viktig faktor för axel- och skulderfunktion. Om styrkan i utåtrotation skall motsvara ca 65% av inåtrotationen för att axeln skall fungera bra (Wilk et al., 2002) skulle detta kunna förklara varför smärtan hos deltagarna har minskat under studiens gång. Vid första mättillfället var muskelstyrkan i utåtrotation 58% av
muskelstyrkan i inåtrotation. Förhållandet minskade till den sista mätningen då muskelstyrkan i utåtrotation var 73% av muskelstyrkan i inåtrotation, vilket innebär ett högre värde än det som Wilk et al. (2002) anger som ett bra förhållande.
Faktorer som kan ha påverkat utfallet
fystränaren valt att lägga in mer axelspecifika övningar i både uppvärmningar och gymprogram under säsongen. Förutom detta kan även deltagarna själva ha blivit mer medvetna om sin axel- och skulderhälsa då författarna belyste syftet med studien. Detta kan ha påverkat utfallet av mätningarna under studiens gång.
Konklusion
Deltagarnas muskelstyrka i utåtrotation och rörlighet i inåtrotation ökade i GH-leden under säsong samtidigt som deltagarnas självskattade skuldersmärta minskade under säsong. Detta kan bero på att muskelstyrkan och rörligheten hos deltagarna förbättrades. Dock efterfrågar författarna ytterligare forskning inom området där spelarna följs över säsong.
Kliniska implikationer
- Det är av vikt att utföra en fysioterapeutisk bedömning av samtliga spelare i ett
handbollslag redan under försäsongen.
- Tidigare studier har visat att spelare med ökad GIRD och nedsatt tROM i kastarmen
har större risk att råka ut för skada. Vår studie visar att smärtan minskar i takt med att kastarmens muskelstyrka i utåtrotation- och rörlighet i inåtrotation i ökar.
- Identifieras spelare under försäsongen med brist i rörlighet i inåtrotation och nedsatt
styrka i utåtrotation bör åtgärder sättas in för att förebygga smärta och skada.
- Skulle inte några av dessa fynd upptäckas finns ändå vinster med att införa preventiv
Referenser
Almeida, GP., Silveira, PF., Rosseto, NP., Barbosa, G., Ejnisman, B & Cohen, M. (2013). Glenohumeral range of motion in handball players with and without throwing-related
shoulder pain. Journal of Shoulder and Elbow Surgery, Volume 22, Issue 5, 2013, Pages 602-607, ISSN 1058-2746.
Andersson, SH., Bahr, R., Clarsen, B & Myklebust, G. (2017). Preventing overuse shoulder injuries among throwing athletes: a cluster-randomised controlled trial in 660 elite handball players. Br J Sports Med 2017; 51:1073-1080.
Andrade, D. C., Henriquez-Olguín, C., Beltrán, A. R., Ramírez, M. A., Labarca, C., Cornejo, M & Ramírez-Campillo, R. (2015). Effects of general, specific and combined warm-up on explosive muscular performance. Biology Of Sport, 32(2), 123-128.
Clarsen, B., Bahr, R., Andersson, S. H., Munk, R & Myklebust, G. (2014). Reduced
glenohumeral rotation, external rotation weakness and scapular dyskinesis are risk factors for shoulder injuries among elite male handball players: a prospective cohort study. British
Journal Of Sports Medicine, 48(17), 1327-U96.
Clarsen, B., Bahr, R., Heymans, M. W., Engedahl, M., Midtsundstad, G., Rosenlund, L., Thorsen, G. & Myklebust, G. (2015), The prevalence and impact of overuse injuries in five Norwegian sports: Application of a new surveillance method. Scand J Med Sci Sports, 25: 323–330.
Clarsen, B., Myklebust, G & Bahr, R. (2013). Development and validation of a new method for the registration of overuse injuries in sports injury epidemiology: the Oslo Sports Trauma Research Centre (OSTRC) Overuse Injury Questionnaire. Br J Sports Med 2013;47:495-502.
Cools, A., Vanderstukken, F., Vereecken, F., Duprez, M., Heyman, K., Goethals, N & Johansson, F. (2016). Eccentric and isometric shoulder rotator cuff strength testing using a hand-held dynamometer: reference values for overhead athletes. Knee Surgery, Sports
Dines, J. S., Frank, J. B., Akerman, M & Yocum, L. A. (2009). Glenohumeral internal
rotation deficits in baseball players with ulnar collateral ligament insufficiency. The American
Journal Of Sports Medicine, 37(3), 566-570.
Edouard, P., Degache, F., Oullion, R., Plessis, J., Gleizes-Cervera, S & Calmels, P. (2013). Shoulder Strength Imbalances as Injury Risk in Handball. International Journal Of Sports
Medicine, 34(7), 654-660.
Eliasson, A. (2010). Kvantitativ metod från början. (2., uppdaterade uppl.) Lund: Studentlitteratur.
Fieseler, G., Jungermann, P., Koke, A., Irlenbusch, L., Delank, K.-S & Schwesig, R. (2015a). Range of motion and isometric strength on shoulder joints of team handball athletes during the playing season, part II: changes after midseason. Sports Orthopaedics and Traumatology
Sport-Orthopädie - Sport-Traumatologie, Volume 31, Issue 1, March 2015, Pages 54-62.
Fieseler, G., Jungermann, P., Koke, A., Irlenbusch, L., Delank, K.-S & Schwesig, R. (2015b). Glenohumeral range of motion (ROM) and isometric strength of professional team handball athletes, part III: changes over the playing season. Arch Orthop Trauma Surg, Volume 135, Issue 12, December 2015, Page 1691–1700, 135: 1691.
Fradkin, A.J., Gabbe, B.J & Cameron, P.A (2006). Does warming up prevent injury in sport? The evidence from randomised controlled trials?. Journal Of Science And Medicine In Sport,
9(3), 214-220.
Granados, C., Izquierdo, M., Ibáñez, J., Ruesta, M & Gorostiaga, E. M. (2013). Are there any differences in physical fitness and throwing velocity between national and international elite female handball players?. Journal Of Strength And Conditioning Research, 27(3), 723-732. Heijne, A. & Rasmussen Barr, E. (2018). Idrottsskada: från prevention till säker återgång till
idrott. (Upplaga 1). Lund: Studentlitteratur.
Hultenheim Klintberg, I. & Gunnarsson Holzhausen, A. (2013). Axeln: funktionsanalys och
Johansson, F. R., Skillgate, E., Lapauw, M. L., Clijmans, D., Deneulin, V. P., Palmans, T & Cools, A. M. (2015). Measuring Eccentric Strength of the Shoulder External Rotators Using a Handheld Dynamometer: Reliability and Validity. Journal Of Athletic Training (Allen Press),
50(7), 719-725.
Kendall, F.P. (2005). Muscles, testing and functions with posture and pain. (5. ed.) Baltimore, MD: Lippincott Williams & Wilkins.
Magnusson, S., Gleim, G & Nicholas, J. (1994). Shoulder weakness in professional baseball pitchers. / Faiblesse au niveau de l ' epaule chez les lanceurs professionnels de baseball.
Medicine & Science In Sports & Exercise, 26(1), 5-9.
Myklebust, G., Hasslan, L., Bahr, R & Steffen, K. (2013). High prevalence of shoulder pain among elite Norwegian female handball players. Scandinavian Journal Of Medicine &
Science In Sports, 23(3), 288-294.
Møller, M., Nielsen, R. O., Sorensen, H., Attermann, J., Wedderkopp, N., Lind, M &
Myklebust, G. (2017). Handball load and shoulder injury rate: a 31-week cohort study of 679 elite youth handball players. British Journal Of Sports Medicine, 51(4), 231-+
Olsen, O.-E., Myklebust, G., Engebretsen, L & Bahr, R. (2006). Injury pattern in youth team handball: a comparison of two prospective registration methods. Scand J Med Sci Sports. 2006 Dec; 16(6): 426–432.
Olsson, H. & Sörensen, S. (2011). Forskningsprocessen: kvalitativa och kvantitativa
perspektiv. (3. uppl.) Stockholm: Liber.
Schwesig, R., Hermassi, S., Wagner, H., Fischer, D., Fieseler, G., Molitor, T & Delank, K. (2016). Relationship Between the Range of Motion and Isometric Strength of Elbow and Shoulder Joints and Ball Velocity in Women Team Handball Players. Journal Of Strength
And Conditioning Research, 30(12), 3428-3435
Seil, R., Rupp, S., Tempelhof, S & Kohn, D. (2016). Sports Injuries in Team Handball. The
Shanley, E., Rauh, M. J., Michener, L. A., Ellenbecker, T. S., Garrison, J. C & Thigpen, C. A. (2011). Shoulder range of motion measures as risk factors for shoulder and elbow injuries in high school softball and baseball players. The American Journal Of Sports Medicine, 39(9), 1997-2006.
Trakis, J., McHugh, M., Caracciolo, P., Busciacco, L., Mullaney, M & Nicholas, S. (2008). Muscle strength and range of motion in adolescent pitchers with throwing-related pain: implications for injury prevention. American Journal Of Sports Medicine, 36(11), 2173. Vlak, T & Pivalica, D. (2004). Handball: The beauty or the beast. Croatian Medical Journal,
45(5), 526-530.
Wilk, K., Meister, K & Andrews, J. (2002). Current concepts in the rehabilitation of the overhead throwing athlete. / Notions de reeducation physique pour des athletes pratiquant des lancers. American Journal Of Sports Medicine, 30(1), 136-151.
Wilk, K. E., Macrina, L. C., Fleisig, G. S., Porterfield, R., Simpson, C. D., Harker, Paparesta & Andrews, J. R. (2011). Correlation of Glenohumeral Internal Rotation Deficit and Total Rotational Motion to Shoulder Injuries in Professional Baseball Pitchers. American Journal
Bilaga 1: Informationsbrev
Information about the study
About us
Our name is Emma Petersson and Ludwig Persson and we are third year students at the physical therapy program at Luleå university of technology. For our final semester we are going to write a bachelor’s dissertation and we want to investigate shoulder injury in elit handball players.
What is the purpose of our study
The purpose of our study is to see if there is a connection between mobility and strength of the shoulder joint compared with shoulder pain/injury.
What is your role in this
We need to examine your shoulder mobility and strength. We also need you to answer to a questionnaire where you inform us weather you have had any previous shoulder injuries and also if you have had any shoulder pain. You will need to do this questionnaire three times during the season so that we can register any pain or injury during this study. The tests will take approximately 10 minutes. We need to do the tests three times over the study, one in the beginning, one in the middle and one at the end of the study. The study will begin in the end of October 2017 and end in April 2018. This is to see what impact the handball season will have on your shoulder health.
Perks with the study
Our hope with this study is that we can find out if there is any connection between mobility, strength and pain/injury in the shoulder joint. Previous studies have showed a connection between shoulder pain/injury and the impact handball (or other throwing sports) have had on the shoulder joint. They can also confirm that there is a connection between shoulder
pain/injury and shoulder mobility and strength. Shoulder pain/injury is common in handball and we would be very grateful if you would like to take part in this study to help us find out if these correlations between shoulder mobility, strength and shoulder pain exists in your team. This could help your team prevent shoulder injuries in the future.
Is this mandatory
It’s up to you if you want to take part in this study or not. You can at any time let us know if you want to quit.
Bilaga 2: Enkät från första mättillfället
Part 1: Information about the player
1. Name? Your answer:________________________________ 2. Age? Your answer:________________________________ 3. Gender? Female Male 4. Weight (KG) Your answer:_________________________________ 5. Height (CM) Your answer:_________________________________ 6. Your position (offence)?Left wing Left back Middle back Right back Right wing Pivot I'm a goalie Other:________________________________ 7. Your position (defence)?
1st defender 2nd defender 3rd defender I'm a goalie
Other:________________________________ 8. How long have you played handball (years)? Your answer:_________________________________ 9. Dominant arm?
Left Right
10. Have you had any previous shoulder injuries during the previous season? Yes
No
Part 2: Information about the injury
11. Date of injury?Your answer:_________________________________ 12. How did you injure yourself?
Match Training
Other:________________________________ 13. Field position when the injury occurred?
Offence Defence
Other:________________________________ 14. How the injury occurred?
Shooting Blocking
Grabbed (held by opponent) Tackled
Saving shots
Other:________________________________
15. Was there any contact with an opponent when the injury occurred? Yes
No
Other:________________________________ 16. Whether the injury was acute or overuse in nature
Acute (ex. hit from opponent) Developed over time
Other:________________________________ 17. Injury severity
Slight (no absence. i.e. able to participate fully in the next match or training session) Minor (absence from match or training for 1-7 days)
Moderate (absence from match and training from 8-21 days) Major (absence from match or training from >21 days) Other:________________________________
Bilaga 3: Enkät från andra och tredje mättillfället
Part 1: Information about the player
1. NameYour answer:_______________________________ 2. Do you currently have pain in your shoulder?
Yes No
Part 2: If the player has pain
1. When did you get pain (ex: how long time ago, or if you know the date/month)? Your answer:________________________________
2. Field position when the injury occurred? Offence
Defence
Other:_______________________________ 3. How did the pain occur?
Shooting Blocking
Grabbed (held by opponent) Tackled
Saving shots
Other:_______________________________
4. Was there any contact with an opponent when the injury occurred? Yes
No
Other:_______________________________ 5. Whether the injury was acute or overuse in nature?
Acute (ex. hit from opponent) Developed over time
Other:_______________________________ 6. Injury severity
Slight (no absence. i.e. able to participate fully in the next match or training session) Minor (absence from match or training for 1-7 days)
Moderate (absence from match and training from 8-21 days) Major (absence from match or training from >21 days) Other:________________________________
Bilaga 4: OSTRC
Part 3: OSTRC Overuse Injury Questionnaire
Shoulder ProblemsPlease answer all questions regardless of whether or not you have problems in your shoulders. Select the alternative that is most appropriate for you, and in the case that you are unsure, try to give an answer as best you can anyway. The term "shoulder problems" refers to pain, aching, stiffness, looseness or other complaints in one or both of your shoulders.
1. Have you had any difficulties participating in normal training and competition due to shoulder problems during the past week?
Full participation without shoulder problems Full participation, but with shoulder problems Reduced participation due to shoulder problems Cannot participate due to shoulder problems
2. To what extent have you reduced you training volume due to shoulder problems during the past week?
No reduction To a minor extent To a moderate extent To a major extent Cannot participate at all
3. To what extent have shoulder problems affected your performance during the past week? No effect
To a minor extent To a moderate extent To a major extent Cannot participate at all
4. To what extent have you experienced shoulder pain related to your sport during the past week?
No pain Mild pain Moderate pain Severe pain
