Motivation i skolan. Kan en mer verklighetsnära undervisning höja motivationen för eleverna i de yrkesinriktade programmen?

Malmö högskola

Lärarutbildningen

Skolutveckling och ledarskap

Examensarbete

10 poäng

Motivation i skolan

Kan en mer verklighetstrogen undervisning höja motivationen för eleverna i de yrkesinriktade programmen?

Motivation at school

Could an education closer to reality, increase the pupils´ motivation in vocational schools?

Catarina Bengtsson

Jouko Månsson

Lärarutbildning 60 poäng Handledare: Elisabeth Söderquist Höstterminen 2005 Examinator: Marie Leijon

SAMMANFATTNING

Bengtsson Catarina & Månsson Jouko. (2005). Motivation i skolan. Kan en mer verklighetsnära undervisning höja motivationen för eleverna i de yrkesinriktade programmen? (Motivation at school. Could an education closer to reality, increase the pupils´ motivation in vocational schools?) Skolutveckling och ledarskap, Lärarutbildningen, Malmö högskola.

Syftet med följande arbete är att få svar om en mer verklighetsnära praktisk undervisning kan ge eleverna mer motivation under dessa lektioner. Om det har betydelse att undervisningen som sker i skolan ej är så verklighetsnära som vi önskar.

Arbetet ger en översikt av tidigare forskning om motivation kan stärkas hos eleverna genom en mer verklighetsnära praktisk undervisning. Med hjälp av intervjuer bland både lärare och elever, vill vi undersöka om detta kan höja motivationen hos eleverna under de dessa lektioner och vad som kan tänkas påverka deras motivation.

Sammanfattningsvis förstår vi genom resultaten av intervjuerna att det finns önskemål bland både elever och lärare i yrkesinriktade gymnasieprogram att ha en mer praktisk verklighetsnära undervisning för att skapa en höjd motivation. Motivationen hos både elev och lärare är viktig för att ta tills sig kunskap.

Nyckelord: motivation, undervisning, yrkesinriktade gymnasieprogram

Catarina Bengtsson Jouko Månsson Handledare: Elisabet Söderquist Ploggatan 3 Bruksvägen 5 Examinator: Marie Leijon 116 34 Stockholm 372 31 Ronneby

FÖRORD

Detta arbete har utförts av Catarina Bengtsson och Jouko Månsson och vi tar gemensamt ansvar för arbetet.

Vi vill tacka vår handledare Elisabeth Söderqvist för den hjälp vi har fått under arbetets gång.

Vi vill även tacka våra familjer för det stöd och förståelse de gett när mycket fritid har gått åt till skrivandet.

Vi vill tacka våra kollegor och elever som har ställt upp på våra intervjuer och visat intresse att delta.

Speciellt tack till de kollegor som har ställt upp med sitt stöd och sitt engagemang i vårt arbete.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING sida

1 Inledning 9 1.1 Bakgrund 11 1.1.2 Historik 12 1.1.3 Läroplan 14 1.14 Programmål 14 1.2 Syfte 15 2 Litteratur 17 2.1 Motivation 17 2.2 Miljö 19 2.3 Tyst kunskap 19 2.4 Yrkesutbildningen 20 2.5 Litteratur sammanfattning 22 3 Metod 23 3.1 Tekniken 25 3.2 Urval 25 3.3 Genomförandet 26 3.3.1 Skola A 26 3.3.2 Skola B 30 3.4 Datainsamling 32 4 Resultat 35 4.1 Trivsel i skolan 35 4.2 Elevens motivation 36 4.3 Lärarens motivation 37

4.4 Arbetsplatsförlagd utbildning (APU) 38 4.5 Verklighetstrogen undervisning 38 4.6 Funderingar för att öka elevens motivation 39

5 Diskussion 41

5.1 Trivsel i skolan 41

5.2 Elevens motivation 43

5.3 Lärarens motivation 44

5.4 Arbetsplatsförlagd utbildning (APU) 45 5.5 Verklighetstrogen undervisning 46 5.6 Funderingar för att öka elevens motivation 47

5.7 Fortsatt forskning i ämnet 47

5.8 Slutord 48

Referenser 49

1. INLEDNING

Som lärare på yrkesinriktade gymnasieprogram har vi känt en viss oro över att eleverna inte förstår hur verkligheten ser ut i det kommande yrkesverksamma arbetslivet. Det är av stor vikt att känna ansvar och lojalitet gentemot det företag vilken man är anställd hos, uppträda på ett korrekt och kundvänligt sätt mot företagets kunder, samt utföra de arbetsuppgifter man åläggs på ett professionellt och fackmannamässigt sätt. Detta är inte alltid så lätt för eleverna att förstå när de ännu inte har varit ute i arbetslivet. Därför är, enligt vår uppfattning, de praktiska lektionerna på skolan, samt den arbetsplatsförlagda utbildningen oerhört viktiga för att eleverna skall uppnå förståelse för sin egen kommande arbetslivssituation. Det är under de praktiska lektionspassen då vi försöker skapa en salongs- och reparationsverksamhet inom frisörprogrammet och i fordonsprogrammet i skolan som vi känner denna oro. Under vissa praktiska lektionspass har vi kunder och de betalar ett reducerat pris på behandlingarna/reparationerna. Kontakten med kund är oerhört viktigt och eleverna behöver mycket övning i kundkontakt. Det vi har sett hos vissa av eleverna är att de kommer för sent till lektionerna, orkar inte ta de bokade kunderna, skyller på alla möjliga anledningar. I yrkeslivet skulle detta aldrig få förekomma. Vi lärare gör allt för att få dem att agera annorlunda men det är inte alla elever som tar ansvaret.

Vi, Catarina och Jouko, anser att elevernas motivation och intresse för sin utbildning på frisör- respektive fordonsprogrammet, kunde vara betydligt större, i synnerhet på de praktiska lektionerna.

Catarina Bengtsson arbetar som frisörlärare på en gymnasieskolas frisörprogram som vi kallar skola A. Hon har sedan 3 år tillbaka undervisat i de hantverkstekniska kurserna med årskurs 1-3. Innan dess har hon arbetat som frisör och har erfarenheten, både som anställd och egen företagare i sammanlagt 22 år. Började sin frisörutbildning som lärling under tre år på salong under perioden 1980-83 och kom in i yrkeslivet snabbt efter den utbildningen. De här åren som lärare i gymnasieskolan har gett en insikt i vad frisöreleverna får för utbildning.

Med sin erfarenhet som frisör och vetskapen om vad yrkeslivet i deras kommande bransch kräver av dem.

Jouko Månsson började tjänstgöringen som fordonslärare för fyra år sedan på skola B. Efter en tämligen lång yrkesutövning och cirka trettio år som egen företagare, har han skaffat sig en erfarenhet och fått en klar inblick i hur man arbetar inom branschen. Med denna bakgrund, blev han en aning förvånad när det visade sig hur dåligt intresse somliga elever har för sin utbildning. Med föreställningen att det var likadant nu som när han själv var ung, att eleverna hängav sig åt studierna med blodigt allvar och med stort intresse arbetade med de praktiska uppgifter som de blivit tilldelade. Men tyvärr fungerar det inte riktigt på det sättet idag.

I den löpande texten i arbetet kommer vi att ta upp vissa ord såsom motivation, verklighetsnära och tyst kunskap. Vi vill här redogöra vad de orden innebär för oss för att ge en bättre förståelse för läsaren i vår undersökning. Ordet motivation, medveten eller omedveten inriktning hos en person att vilja utföra vissa handlingar, är ett stort begrepp men vi vill sikta in oss på elevens motivation under de praktiska lektionerna på karaktärsämnena. Med verklighetsnära menar vi att vi vill skapa en miljö som är så lik arbetslivet som möjligt. Att de praktiska lektionerna fungerar så som det gör i arbetslivet. Tyst kunskap är ett svårt ord att definiera. Alla olika yrkesinriktade arbeten har den tysta kunskapen. Den kunskapen man får genom erfarenhet i yrket som är svårare att förmedla och lära ut. De kunskaper man behöver för att kunna utöva sitt yrke. Man kan även ta till sig förståelsen för tyst kunskap genom ordspråket ”du lär dig av dina misstag”.

Under elevernas tre år på utbildningen är de ute på arbetsplatsförlagd utbildning (APU) sammanlagt 15 veckor. Vi har valt att benämna våra respektive skolor i detta arbete där frisörprogrammet kallas skola A och fordonsprogrammet för skola B under den kommande redovisningen. På frisörprogrammet i skola A är eleverna i årskurs två och tre på sina APU-platser en dag i veckan. På fordonsprogrammet skola B är det APU i tio veckor i följd i årskurs två och fem veckor i årskurs tre. Detta görs för att företagen ska ge eleven en del av deras praktiska utbildning. Vi lärare har kontakt med salongerna/bilverkstäderna för att

se hur det går för eleverna, samt att förvissa oss om att företagen har förstått innerbörden av vad det innebär att ta emot APU-elever. Tyvärr är det problem med några företag på grund av att den utsedda handledaren inte tar sitt fulla ansvar för eleven. Vi försöker att uppmuntra de APU-platser som är bra på att utföra korrekt handledning, så att de i fortsättningen kommer att ta emot våra kommande elever. Samt att genom besök på APU-platserna ge information om vikten av deras handledning till eleven. Nu sker den mesta av undervisningen på skolan om det inte är så att eleven har fått tillfälle att hamna på en salong.

1.1 Bakgrund

De elever som vi har på våra gymnasieprogram går en frivillig skolform. De har valt programmet av egen vilja. Vissa elever kan ha blivit påverkade av sina föräldrar. Men generellt söker de den inriktningen på gymnasieprogrammet de vill gå på. Skulle någon ha hamnat på fel inriktning så brukar de märka det ganska snart. Men tyvärr är det inte alltid de gör något åt det i tid. De kan gå i tre år i programmet och sedan vill de byta yrkesinriktning.

Som lärare ska vi följa Lpf 94 och där står det att en av skolans huvuduppgifter är att främja elevens utveckling till ansvarskännande medborgare samt att vi ska bidra till elevens utveckling. Vi ska även sträva efter flexibla arbetsformer (Lpf 1.2). Med detta utdrag finner vi ett stöd till vår undersökning.

Nu ställer branscherna höga krav på de nyexaminerade eleverna. De ska fungera direkt på arbetsplatsen och behärska valt yrke. På APU–platserna råder olika meningar om hur man tar emot eleverna. Vissa arbetsplatser förstår att detta är extra undervisningstimmar under elevernas skolgång. De tar hand om eleven och lär dem efter deras yrkeserfarenhet. Tyvärr har vi märkt under våra kontakter med APU–platserna och med samtal med eleverna att det inte alltid går till så. Vissa platser har eleverna till städning och utförande av diverse ärenden. De blir varken undervisade eller inspirerade till yrket. Vissa handledarna klarar inte av att lära ut sin erfarenhet inom yrket och inspirera eleverna. Alla elever är olika individer och olika motiverade. Det beror i vissa fall även på eleven, hur de blir mottagna på sina APU–platser.

Som lärare är det viktigt att besöka APU-platserna så att både elev och handledaren förstår och vet vikten av att de är ute i arbetslivet. Det tar mycket tid och ibland blir det problem då vi som lärare har andra elever att undervisa. Tiden räcker inte alltid till. Försök har gjorts att bjuda in alla Apu-platser till skolan för att de ska få information om vad handledningen går ut på. Även för att vi kan berätta och visa dem hur kurserna ser ut i skolan och vad eleverna lär sig i de olika årskurserna. Tyvärr blev intresset väldigt litet då det gjordes i skola A. Få salongsinnehavare kom till träffen. APU–handledarna som kom var de som redan förstod ansvaret att vara handledare till eleverna. Det är då iden föds om att skapa en salong i skolans regi men att lokalen ligger utanför skolområdet, samt skapa en fordonsverkstad, dock inom skolans område, som kan fungera som en riktig verkstad med kundmottagare, bilmekaniker, reservdelspersonal samt administrativ personal. På detta sätt kan utbildningen komma så nära den verklighet som finns ute på arbetsmarknaden. Genom detta sätt att arbeta får eleverna ta ansvar för de arbeten som tas emot, dock inte i juridisk mening, skulle de bli mer motiverade för sin utbildning. Här bedrivs också APU. På detta sätt tror vi att man får mer kontroll över platsen samt mer motiverade elever som tar sitt ansvar.

Vi vill att våra elever ska bli mer motiverade och mer ansvarstagande för att vid avslutade studier kunna komma in i vald yrkesroll så som respektive bransch har önskemål om. Som skolan nu har blivit med minskad praktik då de obligatoriska kärnämnena är inlagda. Är det ännu viktigare att vi försöker skapa en realistisk undervisning under skoltimmarna. Att vi lärare trycker på behovet av detta till skolledningen. I den litteratur vi har läst har vi kommit fram till att det behövs mer arbetsplatsförlagd utbildning i yrkesutbildningarna för att få en bättre undervisning.

1.1.2 Historik

För att få en inblick i våra respektive yrkesprogram har vi här tagit upp lite om utbildningarnas historik. För att se hur det var då och nu i frisörutbildningen har vi tagit hjälp av Andersson-Gustafsson (2002).

blev antingen herr- eller damfrisörer.

År 1970 Två års utbildning i skola och därefter praktik i ett år på arbetsplats. År 1981 Två års utbildning i skola och därefter praktik i ett år på arbetsplats. Nu

ändras utbildningen och man blir frisör istället för herr- eller damfrisör.

År 1995 Hantverksprogrammet införs och frisörutbildningen inkluderar nu

obligatoriska kärnämnen utöver karaktärsämnen. Gymnasieutbildningen blir treårig och praktiken tas bort. Istället införs arbetsplatsförlagd utbildning (APU) under femton veckor. De timmarna ingår i karaktärsämnena. Sammanfattningsvis är tiden för kärnämnena ett år. Så om man tittar tillbaka i tiden så har praktiktiden försvunnit och ersatts med dessa ämnen

Den här utvecklingen har enligt Andersson-Gustafsson försämrat den arbetsplatsförlagda utbildningen då eleverna inte kommer i kontakt med erfarna hantverkare i samma utsträckning som tidigare. Eleverna behöver arbetsplatserfarenhet för att utvecklas. Frisörbranschen har uttryckt sin oro över detta och även andra hantverksyrken. Under 50 års tillbaka blick har det skett stora förändringar i Frisörbranschen. På 70-talet fanns det gott om praktikplatser fram till slutet av decenniet då konjunkturen ändrade sig. Svårt med arbete gjorde att arbetsgivarna hyrde ut stolar i sina salonger och frisörerna blev sin egen arbetsgivare under början på 80-talet. Med den påföljden minskade det praktikplatser på salongerna för eleverna. Skolan fick stora problem och var på vissa platser i Sverige tvungna att skapa intern APU på skolan. Frisörbranschen ville att skolan skulle minska på antalet elevintagningar men skolan ville öka på då det var en attraktiv utbildning.

Fordonsutbildningen började någon gång på slutet av 1940-talet i dåvarande Centrala verkstadsskolan (CVK), Karlskrona. Skolan hade främst Blekinge som upptagningsområde, men tog emot elever från stora delar av landet. Utbildningen var treårig. Här har vi tagit hjälp av en pensionerad fordonslärare och en bok i hans ägo med titeln ”Lära för livet” (Hansson, Ström, Werlemark. 1996).

År 1968 startades en traditionell yrkesskola bland annat i Ronneby. Även denna

År 1970 infördes tvåårig en fordonsteknisk utbildning, Lgy 70. Nu infördes s.k.

stationsutbildning, man arbetade i en viss ordning med olika komponenter på fasta platser i lokalen.

År 1988 ingick fordonsprogrammet på Knut Hansskolan i ÖGY, en

försöksutbildning som skulle fortgå under fem år. Nu byttes stationsutbildningen ut mot s.k. modulutbildning. Utbildningen blir treårig

År 1992 infördes utbildningen med kurser istället för moduler.

1.1.3 Läroplan

Enligt Lpf 94 är en av skolans huvuduppgifter att se till så att eleverna blir ansvarskännande människor både i yrkeslivet och som samhällsmedborgare. Skolan ska ge dem en grund för livslångt lärande. Eleverna ska få utveckla sin förmåga att ta initiativ och ansvar och att utveckla deras kommunikativa och sociala kompetens. Den ska sträva efter att söka flexibla lösningar för organisation, kursutbud och arbetsformer. För att få en god kvalitet på den yrkesförberedande utbildningen är ett samarbete med arbetslivet av avgörande betydelse. (Lpf 94, 1.2). Under rektorns ansvar ska eleven få en kvalitativ god utbildning samt en förberedelse för yrkesverksamhet (Lpf 94, 2.6).

1.1.4 Programmål

I respektive programmål står följande.

I hantverksprogrammets programmål (SKOLFS 1999:12) står att skolans ansvar vid fullföljd utbildning för eleven har gett dem ett serviceinriktat förhållningssätt och att eleven utför arbetet med kvalitet och ansvarskänsla. I hantverksprogrammet är den arbetsplatsförlagda utbildningen viktig så att eleven får ett helhets perspektiv på utbildningen. För att förstå den teoretiska biten behövs praktiken utföras. Kurserna inom hantverksprogrammet kan på olika sätt nyttjas på arbetsplatsen. T ex kursen Försäljning och service kan delvis genomföras (Skolverket Hantverksprogrammet, 2000).

I fordonsprogrammets programmål (SKOLFS 1999:12) uttrycks det att skolan skall ansvara för att eleverna efter fullgjord utbildning skall ha förmåga att

diskutera och ta ställning till etiska frågor och förhållningssätt som rör yrkesutövningen. Vidare att ha ett serviceinriktat sätt och agerande i förhållande till kunder. Eleverna skall också kunna använda informations- och kommunikationsteknik inom sin verksamhet.

1.2 Syfte

Syftet med denna studie är att vi undersöker om en mer verklighetsnära praktisk undervisning kan ge eleverna mer motivation under dessa lektioner.

Om det har betydelse att undervisningen som nu sker i skolan ej är så verklighetsnära som vi önskar. Genom intervjuer med eleverna och lärarna kan vi få frågan besvarad.

• Hur upplever elever och lärare att en mer praktisk verklighetsnära undervisningen kan påverka undervisningen?

2. LITTERATUR

I detta avsnitt redovisar vi den litteratur vi har läst under arbetet. Vi har letat efter litteratur som berör ämnena motivation, miljö, yrkesutbildning och tyst kunskap hos elev och lärare. För att hitta ett underlag till undersökningen.

2.1 Motivation

Martin Karlberg (1996) som är doktorand och forskar på lärarbaserade, funktionalistiska insatser för att hjälpa elever med bland annat bristande motivation. Han säger att ”brist på motivation och disciplin är det största hindret för inlärningen i skolan”. Han påstår också att drygt var tionde elev har någon form av inlärnings- problematik, ofta i kombination med uppförandeproblem, kamratproblem och dålig självkänsla. Ofta har barn med uppförandeproblem dessutom bristande motivation och koncentration. Elever med uppförandeproblem tar mycket tid i anspråk och är i stort behov av hjälp. Eleverna måste få hjälp att bryta sina negativa beteendemönster mot positiva dito. De behöver hjälp till att kunna arbeta motiverat och koncentrerat. Läraren måste därför få tillgång till utvärderade och effektiva metoder. Forskningen på metoder för att hjälpa elever med dessa olika typer av problem, är enligt Karlberg, minst sagt eftersatt i Sverige. Karlberg forskar för att ta fram och utvärdera inlärningsteoretiska metoder till stöd för lärarna.

Enligt John M Steinberg (2001) är inlärningssituationen för eleverna viktig. Han menar att elever som kan ta till sig kunskaper mår mycket bättre, och blir på så sätt mer motiverade. Detta ställer krav på lärarna att de måste vara mycket flexibla i sina undervisningsmetoder. Han anser vidare att det gäller att skapa positiv stämning och situationer under lektionerna, så att alla känner trygghet. Detta kan förutom att gruppens trygghet, dessutom främja humor och bryta det vanliga stela mönstret i en grupp. Detta kan lätta upp stämningen och underlätta inlärningen med höjd motivation som följd. Steinberg påstår också att en ”gemensam nämnare” för de flesta inlärningsmetoder är tron på att individen lär sig bäst om han eller hon inte upplever stress hot eller oro, samt rädslan för att man skall misslyckas. Då gäller det för lärarna att hitta former som försätter

deltagarna i en behaglig stämning så att de tror på sig själva och förmågan att lära, och blir mottagliga för nya intryck. Författaren menar att elever kan påverkas av en mängd yttre faktorer t ex miljön. En del elever blir mycket störda av ljud, medan andra helt kan ignorera detta. Temperaturen kan påverka oss om det är för varmt eller kallt. Återigen påverkas vi olika. Det finns även känslomässiga faktorer. Det finns olika sorter av motiverade barn, de kan inte undervisas på samma sätt. Han menar att den motiverade eleven vill lära sig och bör snabbt få reda på vad som skall göras, vilket ansvar han skall ta och vad som förväntas av honom. De omotiverade eleverna behöver däremot mycket mindre omfattande uppgifter och allt större möda bör läggas ner på att matcha deras sätt att ta emot information. Ytterligare en faktor är uthålligheten. En del elever fullföljer alltid sina uppgifter, medan andra tycks ha väldigt svårt att göra dem färdiga.

Cardell (Höghielm, 1998) har tagit upp att läraren måste skapa en trygghet i klassen. Redan från första lektionen genom olika samarbetsövningar skapa en trygghet i klassen som i sig ger en ökad motivation under lektionspassen. Läraren måste vara en strateg. Lärarna har olika strategikedjor. Beroende på lärarens bakgrund och erfarenhet skapar respektive lärare en strategi hur de ska skapa en trygghet i klassen och som slutligen utmynnar i en motiverad elev. Konflikter kan uppstå i klassen och då behöver man strategier hur man ska lösa det. Arbetsmiljön i undervisningen är en grund för motivationen. Alla eleverna i klasserna är olika och klasserna byts ut genom åren så läraren behöver ha olika strategier på olika klasser som de kan utöva.

Carlgren och Marton (2002) har tankar om läraryrkets framtid. De har gjort en forskning om läraryrkets utveckling i framtiden. För att höja motivationen bland eleverna menar de att det är viktigt att läraren fångar elevens uppmärksamhet och förtroende. För att ge kunskap måste man ha kunskapen att fånga eleven. Att man låter eleven bli delaktig i undervisningen samt i lektionsplaneringen. Plocka in elevens egna intressen på lektionerna för att höja motivationen. En bra kontakt mellan lärare och elev krävs för att skapa motivation i inlärningen. Alla klassammansättningar är olika och man måste utgå från den hur man ska lägga upp lektionerna. Vissa elever jobbar bäst själva och vissa kan ha hjälp av att arbeta med en elev som är bättre i ämnet och kan ge hjälp och stöd till den andra

eleven. Problembaserad inlärning kan även vara ett alternativ i undervisningen för oss lärare. Istället för att ge kunskapen så får eleven söka efter kunskapen genom problemlösning. Det finns många olika inlärningsmetoder och vad som är rätt eller fel beror på situationen. Det finns inget givet svar. Vi som lärare måste organisera arbetet efter eleverna. Skapa motivation genom att se till att alla elever hela tiden är sysselsatta. Alla elever kan inte ligga i samma takt i sin inlärning. Vi måste få alla att arbeta efter sin egen förmåga. Då blir undervisningen bäst för eleverna. Läraren måste skapa miljöer för lärandet. Som det är nu så är undervisningen för individinriktad. Eleverna motiveras genom att de ska lära sig så mycket som möjligt för sin egen skull. Då tycker eleverna att det är meningslöst. De menar att eleven tar det på en lek. För att få ett bra lärande måste skolan ge kunskapen på riktigt. Att eleven får en naturlig feed back så som det är ute i det yrkesverksamma arbetslivet. Dessutom om det de har åstadkommit inte fungerar så lär de sig naturligt av sina misstag. Detta passar bättre in på dagens styrdokument om vad som är kunskapsuppfattning. Hon säger även att skolan har fullt av människor med olika erfarenhet, bakgrund och perspektiv som man borde nyttja. Om man gjorde det skulle skolan bli ett stort kunskapstillskott för samhället.

2.2 Miljö

Docent Robert Höghielm (1998) är verksam i den vuxenpedagogiska forskningsgruppen vid institutionen för pedagogik på Lärarhögskolan i Stockholm. Han är även forskningsledare på samma skola där han leder en särskild forskningsgrupp för studier av yrkespedagogiska processer. Han menar att vikten av kontakten med arbetslivet i yrkesutbildningen är ett måste. Miljön är oerhört avgörande för om en elev tillägnar sig nya yrkeskunskaper. Att de har fått en erfarenhet i yrket. Skolmiljö är på många sätt bra men den kombination som vi har i våra tankar skulle ge en mer verklighetsnära utbildning. Så det blir ett stöd för oss i det vad Höghielm skriver.

2.3 Tyst kunskap

Andersson-Gustafsson (Höghielm 1998) menar att den tysta kunskapen som finns i ett yrkeskunnande skall förmedlas till eleven. I forskningen runt yrkespedagogik

skiljer det sig från allmän pedagogik. Det gäller att yrkesmannen/yrkesläraren hittar verktyget att förmedla den tysta kunskapen som man har. Hos eleven måste det då ske en förståelseprocess, ett samtal mellan tanke, språk och handling.

• Tanke för att förstå. • Språk för att förmedla.

• Handling för att få kroppen att utföra en motorisk handling.

För att kunna lära eleverna yrkets alla grunder behövs det vara en helhet i undervisning. Det räcker inte med teori och enbart övning. Inom t ex frisör är det tre parter i processen elev, lärare/mästare och kund. Det innefattar allt som ingår i ett arbete på en arbetsplats och att då lära ut detta i klassrumsmiljö blir inte yrkespedagogiskt rätt. Andersson menar även att språket har en stor betydelse i yrket. När man själv har arbetat i många år som yrkesverksam vet man precis vad hon menar. Från stunden kunden kommer in på arbetsplatsen till kunden går ut därifrån så är kommunikationen viktig. Brister det där gör det de samma hur duktig frisören är i sitt yrke. Språket har också en inverkan på skolan. Då eleverna ska få högskolekompetens menar Andersson att det även påverkar hos yrkeslärare då det kräver att även vi närmar hos det akademiska språket. Vi har med det fått en sämre kommunikation med arbetsplatserna då vi inte riktigt talar samma språk längre. Inom t ex hantverk är inte det akademiska språket traditionellt. Hon menar att för att bli en expert inom yrket behöver man fördjupa sig mer i själva yrket.

2.4 Yrkesutbildning

Ohlson (Höghielm 1998) belyser det ansvar yrkespedagogen känner gentemot den bransch han representerar. Det som lärs ut till eleven måste passa in i yrkeslivet, annars är risken att den utbildade inte får arbete. Det vilar ett tungt ansvar på yrkeslärarna. Yrkesutbildningen måste vara mer öppen för flexibilitet. För att kunna detta krävs det att lärarna hela tiden vidareutbildas inom både programmets bransch och olika undervisningspedagogiker. Alla lärare undervisar olika efter deras egen personlighet, och vi ha olika elever med olika personligheter. Det är

svårt att få en helt likvärdig undervisning men man ska sträva efter att komma så nära som möjligt. Men kraven bland oss lärare måste vara lika för alla elever vi undervisar. Lärarens undervisning kan påverka motivationen hos eleven på både ett positivt och negativt sätt. Undervisningen måste vara så att vi får ett kritiskt och kreativt tänkande hos eleven så att de kan se helheten och processen. Tillsammans med lärarlaget ska lärarna först planera grunderna som ska följas i kursplanen. Sedan ska respektive lärare planera med eleverna i klassen men hålla sig inom kursens ramar. Tillsammans få fram en planering så eleverna känner att de är delaktiga så motivationen höjs.

Sandberg (2000) har undersökt om dagens utbildning motsvarar arbetsgivarnas krav. Den är gjord på frisörprogrammet men kan speglas på andra yrkesprogram i gymnasieskolan. Enligt Sandberg är målet för frisörutbildningen i gymnasieskolan inte känt bland landets frisörer. Förändringar måste således ske för att eleverna ska få den kunskap som behövs för att få en anställning efter gymnasiet slut. Det har blivit en mer teoretisk utbildning i skolan och tiden på yrkesplatserna har förkortats. Samarbetet med Apu-platserna fungerar inte så som det ska. Att eleverna får den utbildning av sina handledare som det är meningen när de är där. Det behövs mer tid både i skolan och ute på arbetsplatserna för eleverna för att de ska få en bättre utbildning. Yrkesutbildningen får inte påverkas av att kärnämnena har tagit tid från karaktärsämnena. Kärnämnena är viktiga men det får inte bli på bekostnad av yrket. Skolan måste locka fram motivationen hos eleverna. De praktiska övningarna måste ökas för att eleven ska få både den tysta kunskapen och den sociala kompetensen som krävs i ett yrke. Miljön är då viktig enligt de intervjuade handledarna. Efter Sandbergs tolkning av Höghielms (1998) bok tar hon upp yrkeskultur, yrkespraxis och yrkeskunskap. Det är nyckelbegrepp för att utveckla kunskap och förståelse för yrkesutbildningen. Hon menar att yrkeskulturen är den övergripande delen av utbildningen. Varje elev måste få en god praktik inom yrket för att utveckla en god yrkeskompetens. Inom frisöryrket har yrkespraxisen genomgått en stor förändring under de senaste åren då herr- och damfrisörer blev frisör. Utbildningen slogs ihop. Yrkeskunskapens begrepp är fakta, förståelse och förtrogenhet. När de har de nödvändiga grunderna kan de gå vidare i sin yrkespraktik som sedan ger yrkeskompetens.

I Sandbergs (2000-01) har hon gjort intervjuer med frisörelever om deras arbetsplatsförlagda utbildning både i en mindre och också i en större gymnasieskola. I den mindre gymnasieskolan var eleverna ganska nöjda med APU-platserna. Det var viktigt att få praktik ute i verkligheten men även att lärarna besökte dem. I den större gymnasieskolan var eleverna mindre nöjda. Praktiken behövdes men det var svårt att hitta bra platser och lärarna hade varit dåliga på att göra besök på APU-platserna och kolla upp dem. Vissa elever struntade att gå dit och vissa fick ont i magen när de skulle gå för att de inte trivdes. Eleverna sa att praktiken sållar bort de som egentligen inte vill bli frisör och att de var ganska många i slutändan.

Andersson (1995-96) har skrivit om att på många skolor är det för lite arbetsplatsförlagd utbildning. Det gör att eleven fråntas den naturliga kontakten med verkligheten. Eleverna får inte den tysta kunskapen genom sina egna erfarenheter. Det visar sig att kontakten med arbetslivet i yrkesutbildningen hos eleven gör att de elever som är ute på APU håller ett högre tempo än de som inte får den kontakten. Andersson-Gustavsson (2002) menar att det råder brist på samverkan mellan skola och arbetsliv. Politikerna tar beslut som inte är förankrade i arbetslivet och då kommer eleverna i kläm. Det gäller alla praktiska utbildningar. Miljön påverkar utbildningsprocessen och möten med erfarna yrkesutövare är nödvändigt för att behålla och utveckla yrken.

2.5 Litteratur sammanfattning

Av litteraturen ser vi att det finns en kombination av hur man höjer elevens motivation i undervisningen och hur lärarens undervisningsätt har en betydelse. Vikten av en verklighetsnära miljö är ett måste för att komma åt den tysta kunskapen i yrket.

3. METOD

Den kvantitativa metoden undersöker ”hur mycket ” eller ”hur många”, svaren blir då numeriska. Man vill ha svar på ”hur många” och då vänder man sig till den speciella grupp det avser samt att man måste få svar från betydligt mer människor, t ex ”Hur många i Sverige ser på nyheterna varje dag?”

I den kvantitativa intervjun är frågorna bestämda från början och i vilken ordning de ska komma. Svaren är givna t ex. ”ja” och ”nej”, man får ingen personlig kontakt under intervjun. Det går att ställa frågorna på telefon. Enkäter är även ett sätt att använda sig av i kvantitativa undersökningar med frågor som är givna och mätbara. I det kvantitativa insamlade datamaterialet ska man se om hypotesen står sig. Hypotesen förutsäger att vårt datamaterial ska se ut på ett visst sätt. Ser nu vårt material ut på det sättet har vår hypotes fått stöd, annars har den visat sig vara felaktig (Hartman, 2004).

Den kvalitativa metodteorin har vi använt oss av. Teorin är hermeneutisk då vi vill se en individs och en grupps individers livsvärld. Hur eleverna uppfattar sin situation i skolan? Den är kvalitativ för att vi inte är ute efter kvantifiering, dvs. ”hur mycket” eller ”hur många”. Vi vill försöka nå en förståelse för den livsvärld människor har. Hur upplever de sin situation? Enligt Hartman (2004) är inte hermeneutiken inte tillräcklig att tillämpa. Den är för allmän för att kunna leda det praktiska arbetet. Då behövs den kvalitativa metoden. Den består av ett antal steg som systematiskt leder till en teori som beskriver individens livsvärld inom valt område.

Intervjun är i de kvalitativa undersökningarna ostrukturerade och inte standardiserade. Widerberg (2002) menar att syftet av denna sorts intervju i de kvalitativa intervjuerna ger ett unikt samtal mellan forskar och intervjupersonen då innehållet skiftar i intervjuerna. Trots att den är fri bör man förbereda sig väl genom att använda en intervjuguide med teman som man använder i en tratteknik. En intervjuteknik som i sitt slag börjar med mer allmänna frågor som sedan leder in på djupet till det man vill undersöka. Urvalet av de intervjuade görs efter vad man är ute efter för kunskaper inom ämnet i den kvalitativa metoden, man behöver undersöka färre individer då man vill gå på djupet i människors livsvärld.

Man kan även i den kvalitativa undersökningen använda sig av naturalistisk observation. Det innebär att man observerar en människa eller grupp i deras naturliga miljö. De kan vara deltagande observationer då man själv deltar i aktiviteten och berättar att man gör en observation. Eller så kan de vara passiva då man inte själv deltar i aktiviteten man undersöker. Där kan man både vara öppen och berätta att man observerar eller så döljer man observationen. Allt måste man dokumentera och man försöker hitta det man vill ha rätt på under observationen. Vi valde att intervjua med en intervjuguide istället för att göra observationer. Slutligen den tredje fasen då man analyserar det kvalitativa datamaterialet man har samlat in. Detta ska inte påbörjas för än alla intervjuer är gjorda. Man kan omedvetet påverka de kommande intervjuerna om man har börjat analysera det första. Tolkningen av data sker i två steg. Först att finna de begrepp som man finner intressanta, sedan att finna kategorier som man kan tolka och förstå av det man är intresserad av. Slutligen utför man en analys av det man kom fram till. Widerberg (2002) har gett ett stöd i exempel på hur en kvalitativ forskning går tillväga i praktiken under vårt arbete. Undersökningen har vi genomfört med forsningsprocessen som kallas analytisk induktion. Vi har inte velat påverka de intervjuade och har då undvikit teorisera medan vi har samlat in data. Alla intervjuer har utförts innan vi har startat att analysera datamaterialet. Den andra forskningsprocessen som finns är interaktiv induktion. Då sker datainsamling och dataanalys omväxlande. Utifrån vad man kommer fram till i första datainsamlingen och dess analys så ändrar man efter resultatet och gör om datainsamlingen och analys igen. Då skapas teoretiska teorier som man slutligen fokuserar på.

För att välja hur vi ska gå till väga i vår undersökning har vi sökt efter litteratur som är kopplad till vetenskaplig forskning och läst dem. De böcker vi valde är skrivna av Hartman (2004) och Widerberg (2002). Därigenom kom vi fram till att den hermeneutiska kvalitativa metodteorin var bäst för oss att använda i vår forskning. Med tanke på att vi vill förstå en individs och en grupps individers livsvärld. Hur eleverna uppfattar sina praktiska lektioner i skolan och om de uppfattar att de lektionerna kunde vara mer verklighetsnära? Vi vill även av vår undersökning se hur lärarna uppfattar det. Därför blir syftet med denna undersökning är att se om en mer praktisk verklighetsnära undervisning kan ge

eleverna mer motivation under dessa lektioner. Hur upplever elever och lärare att en mer praktisk verklighetsnära undervisningen kan påverka undervisningen?

3.1 Tekniken

Tekniken vi har använt är en intervjuundersökning bland våra elever och lärare. Intervjuns form har varit ostrukturerad och vi har använt oss av en intervjuguide för att under intervjun kretsa samtalet kring det som är relevant för problemställningen (bilaga 1). Vi har utfört intervjuerna genom den så kallade trattekniken (Hartman, 2004). Widerberg (2002) menar att syftet av denna sorts intervju i de kvalitativa intervjuerna ger ett unikt samtal mellan forskare och intervjupersonen då innehållet skiftar i intervjuerna. Trots att den är fri bör man förbereda sig väl genom att använda en intervjuguide med teman som man använder i en tratteknik. En intervjuteknik som i sitt slag börjar med mer allmänna frågor som sedan leder in på djupet till det man vill undersöka. Vi har haft den som grund med teman som vi har gått in i djupare frågor för att inte tappa målet med intervjun. Intervjuerna valdes att utföras utan bandspelare. Det kan ge en hämmande effekt på samtalet för vissa. De intervjuade fick först rätt på var syftet var med denna intervju och att det var frivilligt att ställa upp. Information gavs även om att de skulle få läsa intervjun och ge sitt godkännande av det. Vi valde att utföra intervjuerna i ett lugnt tempo och i en lugn miljö så vi hade tid att skriva. Direkt efter satte vi oss ned och gjorde renskrivningar på materialet.

3.2 Urval

Vi har tagit ut fem elever och två yrkeslärare på vardera berörda skolan. Anledningen att vi har valt den här metoden är att vi har så många elever på våra avdelningar och det skulle vara alldeles för tidskrävande att intervjua alla och vi har velat gå in mer på djupet i deras föreställningsvärld om det vi tycker är relevant (Hartman, 2004). I skola A valdes dessa elever efter att de upplevdes som mindre motiverade i valt program enligt deras lärare. Frågan ställdes om någon av lärarna hade elever som de upplevde vara mindre motiverad i de praktiska lektionerna än de andra eleverna i deras klass. Att eleverna inte var lika engagerade på de praktiska lektionerna. Dessa elever tillfrågades om de ville ställa upp på en intervju som var frivillig. Lärarna i skola A valde vi efter deras

långa erfarenhet inom läraryrket. Anledningen var att de hade en lång erfarenhet av olika elever och deras motivation under praktiska lektioner. Vi har inriktat oss på årskurs två och tre i skola A då de eleverna har varit med ett tag i skolan och varit ute på APU. I skola B valdes fem elever i årskurs tre ut oavsett deras motivation i de praktiska lektionerna. Av lärarna fanns det bara två att tillgå på avdelningen så det blev de som blev intervjuade. I skola B har vi inte tagit med årskurs två elever då de inte har hunnit gå ut på APU då intervjuerna genomfördes. Det blev istället fyra elever ur årskurs tre i den skolan. Men vi har även tagit med elever från årskurs ett i de båda skolorna för att se vad deras förväntningar är de kommande åren i skolan. Att ta med årskurs tre elever innan de slutar kan ge en inblick i om detta kunde ha motiverat dessa elever mer under de tre åren i deras utbildning.

3.3 Genomförandet

Genomförandet av intervjuerna på Frisörprogrammet och Fordonsprogrammet på börjades efter att det hade gått ett par veckor på höstterminen. Efter att vi gemensamt hade valt ut temafrågor (bilaga 1) och bestämt hur intervjuerna skulle gå till väga så de blev likvärdiga på respektive program så satte vi igång. Temafrågorna gjorde vi för att ha ett stöd i intervjun att gå efter så vi inte skulle tappa den röda tråden vi skulle följa. Detta för att kunna gå tillbaka till temafrågorna om vi märkte att intervjun gled åt ämnen vi inte tyckte var relevant för intervjun och vår forskning.

3.3.1 Skola A

Ingen av de kommande intervjuerna har vi spelat in på band utan endast gjort noteringar under intervjuns gång.

Tillfället gav två årskurs tre elever i de första intervjuerna på Frisörprogrammet. Jag hade berättat för mina kollegor om min forskning och bad dem ge tips om elever de inte ansåg vara så motiverade på de praktiska lektionerna. En lärare hade på en gång två elever på kursen Individuellt val som hon ansåg inte hade samma motivation som de övriga eleverna i klassen. Jag fick hjälp att leta upp dem och förklarade vad syftet var med intervjun och att det var både frivilligt och de skulle vara anonyma. De ville ställa upp så vi bokade tider senare samma dag

på eftermiddagen. De fick inte rätt på att de hade blivit uttagna till intervjun genom att deras lärare ansåg deras motivation vara lägre under de praktiska lektionerna än hos de övriga eleverna i klassen. Jag tog mig tid att gå igenom temafrågorna så att jag kände mig väl förberedd. Letade upp en lokal på avdelningen som var ledig under de tider jag skulle utföra intervjuerna och fann då att en av våra teorisalar var ledig. Tiden kom och det var dags för den första intervjun. Det var under en avslappnad form och det kändes bekvämt under samtalet. Eleven hade valt Frisörprogrammet i förstahandsval och skulle arbeta som frisör i framtiden. Intervjun tog 30 min. Enligt eleven själv var hennes egen motivation under de praktiska lektionerna i valt program dålig. Lärarproblem var orsaken till det. Efter intervjun tackade jag eleven för sin medverkan och meddelade att jag skulle söka upp henne dagen efter för att hon skulle få läsa igenom det skrivna materialet. Jag satte mig ned och arbetade med materialet på en gång. För att direkt efter intervjun har man hjälp av minnet hur samtalet har gått till. Går det för lång tid glömmer man lätt bort vissa saker som sagts under intervjun. Tiden gick fort men jag hann få det färdigt och fick en kort paus innan nästa intervju skulle ske. Eleven kom och vi satte oss i samma teorisal och stämningen var avslappnad. Eleven hade valt programmet i förstahandsval och ville arbeta som frisör i framtiden. Denna intervju tog 30 min. Efter intervjun och efter att ha tackat eleven för sin medverkan och gett informationen om att jag skulle söka upp henne dagen efter för att se det skrivna materialet, satte jag mig åter för att renskriva intervjun. När det var klart kände jag att det var väldigt korta intervjuer och kontaktade då min handledare för handledning. Rådet blev att komplettera intervjuerna med lite följdfrågor. Dagen efter letade jag upp eleverna på morgonen. Jag berättade att jag behövde komplettera en del frågor på intervjun. Detta var inga problem för eleverna. Detta gav ett mer jobb men behövdes. Jag fick återigen bearbeta intervjuerna på kvällen och lägga till följdfrågorna. Dagen efter fick de läsa igenom materialet. Nu kändes det bra och eleverna godkände det skrivna. Nu var det dags att fortsätta alla intervjuer. Då min medarbetare i examensarbetet Jouko Månsson, inte hade på börjat sina intervjuer så diskuterade vi mitt misstag och bestämde hur vi skulle göra i fortsättningen.

Intervjun med årskurs ett eleven genomfördes åter i en teorisal på avdelningen som var ledig under en eftermiddag. Hon valdes ut från en pågående praktisk lektion då hon låg före de andra eleverna i det moment de utförde under lektionen. Jag pratade med läraren som visste att jag behövde intervjua en elev som gick i årskurs ett för att få en inblick i dennes förväntningar om Frisörprogrammet. Läraren gav tillstånd. Eleven fick informationen om vad intervjun handlade om och dess syfte. Eleven godkände och vi gick till en teorisal. Nu hade jag lärt mig av mitt tidigare misstag med följdfrågorna och gav en extra tid till att skapa dem under pågående intervju. Först var eleven lite spänd om vilka frågor som skulle ställas. Men jag intygade henne då om att det som hon sade skulle jag skriva ned och sedan fick hon godkänna det som var skrivit. Eleven sökte Frisörprogrammet i förstahandsval och hon vill arbeta som frisör i framtiden. Jag noterade samtidigt jag intervjuade men gjorde lite naturliga pauser så att hon fick tänka efter i sina svar samt att jag hade tid att göra utförligare noteringar om vad hon sa. Det blev en även lugnare miljö på det viset under vårt samtal. Samtalet pågick i 30 min och när intervjun var klar tackade jag henne för hennes medverkan och berättade att jag skulle söka upp henne dagen efter så att hon fick läsa intervjun. Direkt efter satte jag mig med mina noteringar och gjorde en renskrivning med datorn. Jag såg till att jag satt vid en dator där jag kunde jobba enskilt utan att bli störd. Dagen efter sökte jag upp eleven och gav henne den skrivna intervjun. Hon fick behålla den under dagen så att hon hade tid att tänka efter att det jag hade skrivit stämde med vad hon hade sagt till mig under intervjun. Innan skoldagen var slut kom hon till mig i arbetsrummet och berättade att det skrivna var godkänt.

Dagen efter frågade jag mina kollegor som har årskurs två elever om det var någon av deras elever som de upplevde vara mindre motiverade i de praktiska undervisningssituationerna. En lärare sa sig ha två elever i sin klass som var jobbigare att få motiverade under praktisk lektionstid. Jag berättade för henne om min önskan att få intervjua dessa elever och vad syftet till detta var. Hon informerade mig då om att just denna dag så hade de alltid en lång håltimme på eftermiddagen mellan två lektioner och att möjligheten fanns att de ville ställa upp då. Eleverna skulle strax börja sin lektion med läraren och jag följde med in i lektionssalen för att höra med dessa elever om de ville ställa upp på en enskild intervju under deras långa håltimme. Jag informerade om anledningen så som jag

hade gjort med årskurs ett eleven till eleverna. Då de tyckte att det var lite tråkigt att ha en lång tid på eftermiddagen som de var sysslolösa så gav de sitt medgivande till detta. Vi bestämde vilken tid vi skulle träffas var och en och i vilken lokal på skolan så fick de börja sin lektion. När tiden var inne så kom den första av eleverna till intervjun. Vi satt som i föregående intervju i en av teorisalarna på avdelningen. Denna elev var inte orolig över frågorna jag skulle ställa men jag informerade ändå om att hon skulle få läsa det utskrivna materialet dagen efter. Även den här eleven hade sökt Frisörprogrammet i förstahandsval och hon skulle arbeta som frisör i framtiden. Den här intervjun var väldigt avslappnad då eleven inte alls var orolig. Det gav mig en ännu lugnare och avslappnad tid för att göra noteringarna. Samtalet tog ca 30 min. Då läraren som hade anvisat mig om att hon var en mindre motiverad elev så kände jag att det inte riktigt stämde efter denna intervju. Hon kändes mer motiverad i sina svar än vad läraren hade upplevt om henne. Jag tackade för hennes medverkan och hon fick återgå till sin rast. Nu hade jag en halvtimme på mig innan nästa elev skulle komma för intervju. Tiden var för kort att göra en renskrivning på dator så jag satt kvar i teorisalen och renskrev för hand så jag inte hade missat något. Tillslut blev det tid för nästa möte. Eleven kom i tid och vi påbörjade intervjun.

Denna elev hade valt Frisörprogrammet i förstahandsval och han ville arbeta som frisör i framtiden. Han visade ingen oro över vilka frågor jag skulle ställa så vi satte igång. Samtalet tog 30 min och jag tackade för hans medverkan och han gick iväg till sin nästa lektion som skulle starta om 15 min. För min del var det åter igen dags att sätta mig ned med renskrivningen. Det första jag gjorde var att börja med att renskriva den senaste intervjun då jag redan hade gjort den föregående för hand. Det tog längre tid att skriva två intervjuer och jag fick vara ännu mer koncentrerad. Eleverna söktes upp på morgonen efter och de fick läsa intervjuerna enskilt på sig själva. De godkände utskrifterna och jag fick påbörja nästa del.

Nu skulle intervjuerna på lärarna påbörjas. Jag tog ut de lärarna som hade varit längst i skolan och hade mest erfarenhet inom yrket. För att få till en intervju som passade oss alla i tiden fick jag vänta någon dag innan jag kunde börja med intervjun på den första läraren. Hon hade arbetat som yrkeslärare i 19 år. Vi satt i vårt lunchrum men var ensamma. Att intervjua en lärare var helt annorlunda

jämfört med elevintervjuerna. Läraren var både lugnare och gav mer utförliga svar. Det var lättare att göra intervjun i ett lugnt tempo och det gav mer tid att skriva ned svaren. Intervjun tog ca 30 min. Det blev lättare att renskriva materialet direkt efter samt jag kunde låta läraren läsa det utskrivna materialet innan dagens slut. Nästa dag var det dags för den andra läraren. Hennes tid som yrkeslärare var 22 år. Återigen satt vi i lunchrummet utan att bli störda. Här tog intervjun ca 45 min. Det var även här lättare att utföra intervjun samt att renskriva materialet efteråt. Det kan bero på deras långa erfarenhet och att de ser på elevens motivation genom sitt dagliga arbete. Även att det var kollegor man känner gjorde att intervjun gick lättare men nackdelen kan vara att man tror sig veta hur de kommer att svara på frågorna.

3.3.2 Skola B

På fordonsprogrammet påbörjades intervjuerna efter det att vi arbetat fram de temafrågor som skulle ligga till grund för att tillvägagångssättet och frågeställningarna skulle bli så likvärdiga som möjligt mellan våra program. Valet av vilka elever, och ur vilka årskurser, som skulle intervjuas kom här på fordonsprogrammet att bli fyra elever från årskurs tre, alla med varierande motivation, en elev från årsklass ett, samt två lärare från fordonsprogrammet. Att inte någon elev från årskurs två valdes berodde på att de inte varit ute på APU (arbetsplatsförlagd utbildning) och har således inte någon erfarenhet av detta, och vi ansåg då att det var bättre att ta två årskurs tre elever. Eleven från årskurs ett har inte heller varit ute på praktik, men togs med för att vi skulle få en uppfattning hur de förväntade sig sin utbildning.

De första intervjuerna genomfördes med två elever ur årskurs tre, den första under eftermiddagen och den andra efter hans sista lektion. Intervjuerna genomfördes ostört i vårt ”lilla” grupprum. Eleven i den första intervjun verkar lugn och behärskad och atmosfären kändes trivsam. Genom tips från min medarbetare i examensarbetet, Catarina Bengtsson, ställer jag följdfrågor för att kunna utveckla frågorna och få mer utförliga svar. Jag antecknar hela tiden för att inte glömma bort vad som framkommit under intervjun. Efter intervjuns slut, som tog ca 30 minuter i anspråk, tackar jag eleven för hjälpen och talar om att han skall få läsa igenom materialet när det är färdigskrivet. Efter en liten paus, där jag snabbt läser

igenom och smälter mina första anteckningar, kallar jag på nästa elev. Klimatet känns behagligt även denna gång när intervjun inleds. Eleven verkar till en början något konfunderad men öppnade sig ganska snart efter min förklaring varför intervjun äger rum, nämligen att det är min examensuppsats i lärarutbildningen. Han har ingen riktig förklaring varför han valde att börja på just fordonsprogrammet, men förklarar att han tycker om att ”skruva och meka”. Därför trivs han mycket bra på programmet. Han berättar också att han varit utsatt för lättare mobbning första läsåret. Detta har emellertid upphört. Det känns väldigt skönt för eleven och även för oss andra på skolan. Jag ställer frågorna i ett lugnt tempo för att ge eleven tid att fundera och ge svar på frågorna, samtidigt som jag själv får mer tid för mina anteckningar. När intervjun är slut tackar jag eleven för att hans hjälp och säger att han ska få ta del av det ren skrivna materialet när det är färdigt. Samtalet tog ca 30 minuter. Materialet från de två intervjuerna redigerades och databehandlades och gjordes klart under kvällen i hemmet. Eleverna fick läsa och godkänna intervjustoffet nästa dag. Det överensstämde med det som framkom under intervjuerna dagen innan.

Nästa intervju skedde två dagar senare i samma grupprum som tidigare. Även denna gång intervjuades två elever efter varandra ur årskurs tre. Den första eleven kunde jag kalla på eftermiddagen eftersom han var undervisningsfri vid denna tid. Även denna elev förklarade att han valt rätt och att han trivdes på fordonsprogrammet. Efter att genomfört de två tidigare intervjuerna känner jag mig betydligt lugnare och säkrare och det är lättare att ställa frågorna till eleven. Det är också lättare att hinna anteckna under tiden som intervjun fortskrider. Denna intervju varade i ca 35 minuter. Jag tackade eleven för sin medverkan och kallade in nästa elev. Denna elev har ett handikapp genom att han har väldigt nedsatt syn. Efter ca 30 minuter är intervjun avslutad och jag tackar eleven för han tagit sig tid att hjälpt mig att genomföra denna intervju. Likadant som efter förra intervjupasset kontrolläste jag vad som antecknats under de båda intervjuerna för att vara säker på att allt var rätt. Även dessa samtal redigerades och skrevs ut hemma i min bostad. Även dessa elever fick läsa och godkänna det jag skrivit. Intervjun med eleven ur årskurs ett sker även denna i samma lokal som tidigare. Denna elev valdes ut när han kom ut från omklädningsrummet efter det att dagens lektioner var slut. På min fråga om han ville hjälpa mig att besvara

några frågor gällande hur han ser sin situation i skolan, accepterar han efter någon tvekan. Vi går till vårt grupprum och sätter oss bekvämt och jag börjar med att förklara varför jag vill intervjua honom. Hoppas på att jag ska få förtroende för eleven så att han skall känna sig lugn och avstressad inför mina frågor.

Efter att intervjun avslutats, den tog ca 25 minuter i anspråk, tackade jag eleven och lovade honom att senare få se vad jag skrivit i intervjun som han varit med om. Som tidigare kontrollerade jag det som skrivits ned. Denna gång sitter jag kvar på vårt kontor och färdigställer underlaget för intervjun, vilket överlämnades till eleven nästa dag för godkännande, vilket det också blev.

När det gällde att välja lärare för intervjun fans det inte mycket att välja på. Eftersom vi endast är tre lärare på fordonsprogrammet inklusive mig, fanns det bara två lärare att tillgå. Jag intervjuade dessa på vårt kontor efter skolans slut. Den första läraren jag intervjuade har lång arbetserfarenhet. Han började sin lärartjänst på gymnasiet 1978, och har varit på samma skola sen dess. Det var mycket lättare att intervjua denna lärare om man jämför med eleverna. Här fick man helt uttömmande svar och behövde knappast ställa några följdfrågor. Det som var mer arbetsamt var att det blev mycket att anteckna, och det var svårt att hänga med att skriva ned allt. Intervjun tog ca 30 min att genomföra. Nästa lärare intervjuades två dagar senare i samma lokal och efter arbetets slut. Han har en annorlunda utbildning. Bland annat har han en gedigen bakgrund som utbildad smed och hovslagare. Han har innan han började på fordonsprogrammet tjänstgjort som speciallärare. Precis som förra intervjun var den lätt att genomföra på grund av lärarna gav utförliga svar på mina frågor. Denna intervju pågick i 30minuter. Båda intervjuerna sammanställdes denna kväll, även dessa hemma hos mig. De lästes av respektive lärare och godtogs. Har det en betydelse att vi intervjuade lärare vi kände?

3.4 Datainsamling

Efter att samtliga intervjuer var gjorda samt renskrivna på dator så gjorde vi först en enskild sammanfattning på elevintervjuerna och på lärarintervjuerna i respektive skola. Vi försökte att se om vi kunde hitta ett mönster i svaren som var återkommande bland samtliga. Därefter gjordes en sammanfattning på det i

respektive skola. När båda skolorna var sammanfattade gjordes en analys av de båda skolornas intervjuer. Fanns det några likheter, skillnader mellan de olika skolornas intervjuer när det gäller elevens motivation och lärarens åsikt efter erfarenhet. Är elevernas motivation annorlunda i de olika programmen? Är lärarnas åsikter efter erfarenhet annorlunda i de olika programmen? Detta moment var tidskrävande och krävde noggrannhet.

4. RESULTAT

Syftet med intervjuerna är att undersöka om en mer praktisk verklighetsnära undervisning kan få våra elever mer motiverade under dessa lektioner. Om det har betydelse att undervisningen som nu sker i skolan ej är så verklighetsnära som vi önskar. Genom intervjuer på eleverna och lärare få frågan besvarad

Hur upplever elever och lärare att en mer praktisk verklighetsnära undervisningen kan påverka undervisningen?

En årskurs ett elev togs med i varje skola för att se de förväntningar eleven har om Frisörprogrammet och på Fordonsprogrammet då de börjar i skolan. Eftersom de endast har gått i skolan en kort tid så blir det att vi försöker att förstå deras förväntningar om de kommande tre åren i yrkesskolan. De har ännu inte kunnat bilda sig en uppfattning angående APU då de ej går ut på det förrän senare på läsåret.

4.1 Trivsel i skola

I de båda skolorna framkom det av intervjuerna att alla elever trivdes bra i valt program. Två elever upplevde skolan för stor och det var en dålig gemenskap bland elever och lärare. En viss skillnad kändes mot tiden i grundskolan då det var mer gemenskap i skolan. De kände att de inte visste vilka alla var i skolan. Detta gällde bland både elever, lärare och skolledning. Kamratskap var även viktigt hos vissa elever. Det var några som tyckte att det skulle finnas bättre lokaler samt mer aktiviteter att göra under rasterna. ”Man behöver vara aktiv på rasterna om man ska vara aktiv på lektionerna. Sitter man bara så slöar man till och orkar sen inte göra något”. En elev var besviken på skolan. Eleven hade haft stora förväntningar på skolan när den sökte dit. Några av eleverna tyckte att en bidragande orsak till deras trivsel berodde på att deras skola blivit fin efter en genomgripande renovering. En elev uppskattade skolans matsal och tyckte att maten var bra. En annan elev hade inte trivts i skolan det första året på grund av att han ansåg sig blivit utsatt för mobbning. Detta förekommer inte längre och eleven trivs numera bra i skolan.

Lärarna trivdes bra i de båda skolorna. Men ekonomin kunde påverka trivseln p.g.a. konflikter i arbetslaget. Outtalade orsaker till uppdrag som pålades lärarna från ledningen gjorde att miljön kändes hemlig. Man fick inte alltid rätt på vad syftet var med vissa uppdrag utav skolledningen.

4.2 Elevens motivation

Två elever hade nu sina tvivel för Frisörprogrammet i skola A p.g.a. personliga problem och problem med lärare. Det fanns önskemål om mer genus blandade grupper i Frisörprogrammet. Övervägande elever som söker Frisörprogrammet är kvinnliga och det fanns en önskan att blanda elever från olika program. I det stora hela så var frisöreleverna studiemotiverade i valt program då de ville arbeta som frisör i framtiden. Alla eleverna kände sig mycket motiverade att studera på fordonsprogrammet, och tyckte att de valt rätt utbildning. Någon elev hade redan bestämt sig för att bli bilmekaniker.

I skolorna gav frågan om de teoretiska lektionerna blandade åsikter hos eleverna. Vissa elever tyckte det var svårare att lära sig på dessa lektioner. Allra svårast var kärnämneslektionerna. Men de flesta försöker göra sitt bästa för att hänga med i studierna. Det finns en elev som har väldigt nedsatt syn på fordonsprogrammet, han har problem med att läsa och skriva. Han får extra hjälp av lärarna på fordon samt av speciallärare och hade därmed problem med de teoretiska lektionerna.

När det gällde de praktiska lektionerna blev motivationen ibland påverkad p.g.a. lärare och hur de själva mådde enligt eleverna. En elev hade totalt tappat motivationen då det gällde Frisörprogrammet då problemet med lärare hade varit i den praktiska undervisningen. Schemaläggningen spelade också en roll, tidiga morgnar var jobbigare att vara alert på och särskilt då det handlade om kundmottagning. De var intresserade av att arbeta, och som några elever utryckte sig, ”meka och skruva” med fordon var roligt. Att arbeta med bilar tillsammans med en bra kompis, och att det känns mer fritt på praktiska lektioner är argument som anses öka motivationen hos dem själva. Dock finns det åsikt om att det kan bli långtråkigt och tjatigt om det inte finns variation i utbudet av arbeten. Att eleven inte får betalt för utfört arbete, kan kännas meningslöst och minskar

motivationen. Eleverna blev även påverkade om det var svårt att hitta saker de skulle använda under de praktiska lektionerna. De praktiska lektionerna var de roligaste lektionerna.

Lärarna i skola A och B upplevde att studiemotivationen var bra just nu hos eleverna, det gick i allmänhet i vågor år från år. Särskilt var den hög hos ettorna och då var det viktigt att man som lärare påverkade deras studiemotivation så att de behöll den genom utbildningen. Men ibland var det svårt för lärarna att öka elevens intresse i valt program. Det berodde på om eleverna ev hade valt fel gymnasieprogram. En önskan om bättre information till studievägledarna i grundskolan uttrycktes. I fordonsprogrammet hjälpte de lärarna eleven då de skulle välja fortsatt inriktning på programmet Det kunde även ligga personliga problem bakom hos eleven som påverkade deras motivation.

4.3 Lärarens motivation

Elevernas uppfattning om hur lärarens motivation var under de praktiska lektionerna var enligt dem bra bland de flesta lärarna i de båda skolorna. En del lärare ansågs bättre, andra sämre. En elev upplevde någon lärare som slapp, och tyckte att en annan hade för dålig kompetens. En lärare som på ett lätt sätt kan förklara sammanhangen anses vara en bra lärare. Det anses allmänt att lärarna alltid vill hjälpa eleverna i undervisningen. En uttryckte att det var viktigt att läraren gav respons på alla arbeten eleven gjorde. Både med kritik och även beröm, då lärde man sig mer. För övrigt kände eleverna att de fick ny kunskap av lärarna.

Lärarnas egen uppfattning om sin motivation under de praktiska lektionspassen ansåg de själva vara bra. De kände sig stimulerade av att kunna dela med sig av sin kunskap till eleverna. Man måste gilla att arbeta med ungdomar och vara ett föredöme för dem. Visa att man är engagerad i alla elever och har en positiv attityd. En av lärarna hade varit speciallärare och kunde ge de elever som hade svårt att hänga med, extra hjälp om så behövdes. Det är ett krävande yrke att kunna ge motivation till eleverna så att de kan ta in den kunskap man förmedlar. Att man är öppen för nya vägar inom pedagogiken och att inte fastna i det gamla.

4.4 Arbetsplatsförlagd utbildning (APU)

Eleverna på de båda skolorna tyckte det var bra att vara ute på arbetsplatsförlagd utbildning. Här tycker man, med undantag av två elever, att man kommer närmare verkligheten, att det händer något och att man kommer bra överens med arbetskamrater och personal. De som inte kände att det fungerade bra gav orsaken att det berodde på att det ibland var för lite att arbeta med, då gick tiden sakta och det blev långtråkigt. I andra fallet var det stökigt och rörigt på APU-platsen. Det upplevdes nästan som mobbing för eleven, och han tyckte att de gjorde narr av honom. Handledningen fungerade för det mesta bra enligt eleverna. De fick den hjälp och stöd de tyckte sig behöva för att klara sina uppdrag. Förslag om en sammanhängande längre tid på APU, t ex tre veckor i följd fanns hos frisöreleverna. Samt om eleven hade problem att hitta APU-plats skulle skolan hjälpa till mer att leta en plats. De var motiverade när de var där men åter igen kunde motivationen sänkas om de själva mådde dåligt en dag.

Elevens och handledarnas engagemang på APU-salongerna var blandad enligt lärarna i skolorna. Vissa salonger och handledare var bra och förstod ansvaret att ta hand om en elev. Hur stor motivation eleven hade berodde på vilken grad av delaktighet de fick i arbetet och hur mycket handledning de fick enligt lärarna. För små företag och dåligt fungerande programråd, ansågs av lärarna vara några av anledningarna till att handledningen inte fungerar så bra.

4.5 Verklighetsnära praktisk undervisning

I frågan om en mer praktisk verklighetsnära undervisning kunde påverka deras motivation bland eleverna i skola A. Så visade det sig bland årskurs två eleverna att det inte var nödvändigt att skapa det. De var nöjda som det var men kunde i och för sig tycka att det var kul. Årskurs tre elever tyckte att det skulle vara bra. Man skulle lära sig mer om det var som en riktig salong. Det skulle inte uppstå pinsamma situationer på samma sätt. Men de tyckte inte att det hade varit bra då de gick i årskurs två. Man kan för lite då. I skola B ansåg eleverna att motivationen skulle öka på grund av att man skulle känna sig mer delaktig i arbetet. Genom att komma närmare kunden, skulle ansvaret för arbetet öka

betydligt. Även om eleven kunde få ersättning för utfört arbete. De flesta av eleverna var av den åsikten att denna form av undervisning endast skulle ske i årsklass tre. Detta för att då har man mer erfarenhet och kan arbeta med kundbilar med större säkerhet.

Lärarna i skola A tyckte att ha en mer verklighetsnära undervisning var bra. Det är en skyddad verkstad som det är nu, ansåg de i skolan. Lärarna i skola B tyckte att det kunde drivas en mer verklighetsnära praktisk undervisning såsom en riktig bilverkstad, där elever får agera kundmottagare, reservdelsman och annan övrig personal. Detta ansvar gentemot kunden skulle då höja elevernas intresse och motivation betydligt enligt lärarna.

4.6 Funderingar för att öka elevens motivation

Angående undervisningen i skolan kände vissa elever att det kunde vara ett mer tempo på lektionerna. Ibland blev det för slött på vissa lektioner och det kunde påverka motivationen under hela dagen. Vissa uppgifter kändes meningslösa, läraren måste vara engagerad. Först då lär man sig. Under Individuellt val lektionerna i årskurs tre fanns det önskemål om att inte blanda klasserna. Det var bättre att vara den ordinarie klassen även där. Det kändes för sent att lära känna andra elever när man snart skulle sluta i skolan. Det var jobbigt att umgås med elever man inte tyckte om.

På frågan om undervisningen i skolan kunde vara annorlunda fanns det en del önskningar. Man tyckte att teori och verkstadspraktik kunde vara mer sammankopplad. Om man arbetade i små grupper kunde man lära sig mera. Nyare undervisningsmaterial, då det nuvarande materialet var något ålderstiget. Utnyttja digitalt utbildningsmaterial mera. Bättre för elever med synnedsättning. Det behövs mer och bättre verktyg samt att mer få arbeta på skolans fordon. Få information och undervisning om mer miljövänliga bilar som t ex hybridbilar.

Skolans undervisning skulle kunna göras annorlunda. Lärare 1 tyckte att det var viktigt att ha kontakt med bransch företag då all kunskap fanns att hämta utanför skolan. Lärare 2 föreslog att alla kärnämnen skulle läsas först och sedan koncentrerade sig man på frisörutbildningen. Lärarna tycker att kärnämnen

splittrar yrkesutbildningen. Det känns lite ”styckat” med bara tre dagars yrkesutbildning i veckan. Genom att utvecklingen går väldigt fort inom fordonsbranschen önskas det mer kompetensutveckling i lärarledet.

5. DISKUSSION

Som det verkar nu har eleverna inte riktigt förstått att allvaret börjar när de går ut efter tre år i gymnasieskolan, utan de lever kvar i grundskoletiden där det har varit mer skyddat. Helt plötsligt är det dags att vara självständig och ta sig igenom sina studier. Det kan bli ett plötsligt uppvaknande för en del elever.

Genom de intervjuer vi har gjort vill vi se om vi får svar på vår fråga.

Hur upplever elever och lärare att en mer praktisk verklighetsnära undervisningen kan påverka undervisningen?

I det kommande kapitlet kommer vi att diskutera svaren från intervjuerna med elever och lärare.

5.1 Trivsel i skolan

Av våra intervjuer kan vi se att eleverna trivs i de båda skolorna och har studiemotivationen i valt program. I skola A bad vi lärarna ta ut de elever som de ansåg vara minst motiverade på praktiska lektioner till våra intervjuer. Där har vi nu förstått att så var inte fallet. Eleverna trivs i skolan så det kan inte ha påverkat hur eleverna agerar. Miljön är viktig då vi ser i skola B där de har nyligen fått det renoverat i skolan att det har en betydelse för elevens trivsel. Att det är så kan man förstå genom att eleverna tycker att de går i en skola som genom en total renovering fått en ljus och öppen atmosfär, vilket torde öka deras trivsel. Även när man går till sig själv så är miljön viktig både ur en social vinkel och hur lokalerna fungerar. I skola A har de önskemål om ett större och bättre kafé så de är mer sysselsatta under rasterna för att de inte ska så att säga ”slöa till”. Redan från årskurs etts skolstart är det en blivande grund till elevens arbetsmiljö i skolan. Det handlar inte bara om att skolan har bra lokaler. Det krävs att man skapar en gemenskap och en trygghet för eleven i skolan enligt Cardell (Höghielm, 1998). En inskolningsvecka är en bra lösning till detta. I skola A går de första veckorna ut på att göra mycket sammarbetsövningar med eleverna. Det har visat sig ge bra resultat för den allmänna trivseln i skolan. Även en lokal kurs i skola A som heter Livskunskap, som påbörjas i årskurs ett och sträcker sig under de tre åren, ger en ökad trygghet hos eleven då man går igenom olika värderingar samt hur man