DUBBELDIAGNOS Upplevelser av bemötandet från psykiatrin, socialtjänsten, omgivningen och personalen på boendet

Examensarbete i socialt arbete, C-uppsats Malmö högskola Hälsa och samhälle

DUBBELDIAGNOS

Upplevelser av bemötandet från psykiatrin,

socialtjänsten, omgivningen och personalen

på boendet.

CECILIA BJELK

SANNA FRISBERG

DUBBELDIAGNOS

Upplevelser av bemötandet från psykiatrin,

socialtjänsten, omgivningen och personalen

på boendet.

CECILIA BJELK

SANNA FRISBERG

En studie av det bemötande personer med en dubbeldiagnos får från psykiatrin, beroendeenheten och boendet.

C-uppsats 15 poäng. Malmö Högskola: Hälsa och Samhälle, enheten för socialt arbete, 2011.

Abstract

With this study, we have chosen to continue our B-essay about dual-diagnosis. In the essay we have done some research on how this target group feels about the treatment from the dependent unit, psychiatry unit, social services unit and the housing environment. We wanted to know about the feelings because during the B-essay we found out that individuals whit the dual-diagnosis is skipped between different caregivers. We used a qualitative method with six interviews from two different housings in south of Sweden. The information we got we used in our result and analysis part, where we found out that the caretaker’s thought the treatment were fine and that it was the surroundings they found the most fault with.

Keyword: dual diagnosis, treatment, communication, mental disabilities, addiction, Attention Deficit Hyperactivity Disorder, schizophrenia.

Förord

Vi vill tacka de personer som har tagit sig tid och ställt upp på våra intervjuer och delat med sig av sig själv och sina erfarenheter. Utan ert deltagande hade denna studie inte varit möjlig att genomföra. Tack än en gång för att ni tog er tid att medverka!

Vi vill till sist tacka varandra för ett gott samarbete med denna uppsats.

Sanna Frisberg & Cecilia Bjelk

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

2.3 Missbruk och beroende ... 7

2.4 Psykiskt funktionshinder... 8 3. Bakgrund ... 9 3.1 Dubbeldiagnos ... 9 3.2 Bemötande ... 9 3.3 Psykiska funktionshinder ... 10 3.4 Psykossjukdom ... 11 3.5 Schizofreni ... 11

3.5.1 Schizofreni och missbruk ... 12

3.6 Heroin ... 12 3.8 ADHD ... 12 4. Tidigare forskning ... 13 4.1 Begreppet dubbeldiagnos ... 13 4.2 Psykisksjukdom ... 13 4.3 Personalens attityder ... 14 4.4 De proffesionellas bemötande ... 14 4.5 Massmedia ... 14

4.6 Kommunikation och bemötande ... 14

5. Teoretiska perspektiv ... 16 5.1 KASAM ... 16 5.2 Kommunikationsteori ... 17 6. Metod ... 18 6.1 Hermeneuistisk ansats ... 18 6.2 Kvalitativ metod ... 18 6.3 Intervjuer ... 19 6.4 Genomförandet av intervjuerna ... 19 6.5 Urval ... 19 6.6 Arbetsfördelning ... 20 6.7Analysförfarandet ... 20 6.7.1 Kodning ... 20 6.7.2 Kategorisering ... 21

6.8 Reliabilitet och validitet ... 21

6.9 Förförståelse ... 21

6.10 Etiska reflektioner ... 22

6.10.1 Hänsyn till svaga och utsatta grupper. ... 22

7 Resultat och analys ... 23

7.1 Bemötande ... 23

7.2 Socialtjänsten ... 24

7.3 Psykiatrin ... 26

7.4 Omgivningen ... 27

8 Slutdiskussion ... 30 9 Referenslista ... 32 9.2 Internetkällor ... 33 9.3 Artiklar ... 34 9.4 Övriga källor: ... 34 10. Bilaga 1: Intervjuguide ... 35 11. Bilaga 2: Samtyckeblankett ... 36

1. Inledning.

”Kalle sitter på sitt rum på ett boende för personer med dubbeldiagnos. Kalle tänker tillbaka på vad han har förlorat genom åren och vad det var som gick fel. När Kalle var 30 år hade han allt, sambo, barn, lägenhet och ett jobb. Det började med en grogg på kvällen när han kommit hem från jobb, sedan blev det mer och mer. När Kalle var 37 år gammal fick han diagnosen Psykos och då gick allt utför. Han blev lämnad av sambon och dottern gav honom ett val- ”antingen slutar du dricka eller så träffar du inte mig igen.”

Kalle höll upp med drickandet i 2 månader, men när han skulle bjuda sin dotter på middag beställde han en starköl. Sen den dagen har han inte träffat sin dotter eller sitt barnbarn. Idag är han 47 år gammal och har ingen kontakt med sin familj (Intervjuperson 3).”

Vad gick fel?

Precis som i vårt exempel kan man få en dubbeldiagnos senare i livet, man kan ha haft en normal bakgrund innan med familj och allt som hör till. Vi har med denna C-uppsats valt att bygga vidare på vår B-uppsats där vi skrev om dubbeldiagnos och riktade in oss på behandlingsperspektiv. Vårt syfte var att belysa hur man arbetar med personer med dubbeldiagnos på ett boende för denna målgrupp. Vi intervjuade personalen och enhetschefen på boendet. Våra frågeställningar var hur de arbetade med de boende, hur personalens syn på rehabilitering var, på

missbruket och funktionshindret.

Vi har med denna uppsats riktat in oss på ett individperspektiv där vi sätter

individen i fokus. Hur blir denna målgrupp bemött? Vad är deras egna upplevelser av bemötande från psykiatrin, beroendeenheten, socialtjänsten samt personalen på boendet? Begreppet dubbeldiagnos innebär att man har en psykisk diagnos i kombination med ett missbruk.

1.2 Problemformulering

Genom vår B-uppsats fick vi upp ögonen för hur många frågeställningar det finns kring dubbeldiagnos och hur det är att leva med en. En generell beskrivning av vårdpersonalen på boendet vi besökte var att dubbeldiagnoser var ”hopplösa fall”. Personalen beskrev de boende som människor med problem inom många

områden. Personalen berättade att personer med dubbeldiagnos oftast inte vet vart de ska ta vägen eftersom de blir slussade mellan beroendeenheten och psykiatrin. Ska man behandla funktionshindret eller missbruket först? Eller båda samtidigt, men är det möjligt? Detta var frågor vi ställde oss då.

Genom ovanstående beskrivning som boendet gav oss började vi att diskutera. Om man beskriver personer med dubbeldiagnos som ”hopplösa fall” och svårbehandlade är detta en generell inställning inom psykiatrin och

beroendeenheten? Genom detta kom vi fram till våra frågeställningar i denna uppsats, hur blir man bemött av psykiatrin, socialtjänsten, omgivningen och personalen på boendet om man har en dubbeldiagnos?

Personer med dubbeldiagnos har ett missbruk och beroende samtidigt som de har en psykisk sjukdom. Genom att ha två olika problem parallellt med varandra finns det en risk enligt Todd m.fl. (2004) att dessa problem försämrar och komplicerar varandra. Det innebär att både missbruks och beroende problemet och det

psykiatriska problemet blir svårare att behandla, därav finns synen på personer med dubbeldiagnos som svårt behandlade.

Palmstierna (2004) lyfter fram att personer med dubbeldiagnos behöver ha hjälp med båda problemen samtidigt vilket kan bli problematiskt då behandlingarna sker på olika ställen. Detta kan komplicera för individen om det inte finns samverkan mellan psykiatriska vården och missbruks och beroende vården. I riktlinjerna för missbruks och beroendevården lyfts det fram att personer med samsjuklighet (dvs. dubbeldiagnos) ”är det viktigt att behandlingen för de båda problemen sker samtidigt och i samordnade former efter den första akuta

insatsen” (Socialstyrelsen, 2007). Det finns ingen särskild metod för att behandla dubbeldiagnos med de metoder som har gjorts var för sig dvs. missbruk och beroende respektive psykiatrisk sjukdom har visat sig effektiv vid behandlingen (Socialstyrelsen, 2007).

1.3 Syfte

Syftet med denna studie är att undersöka hur personer med dubbeldiagnos

upplever bemötandet från psykiatrin, socialtjänsten, omgivningen och personalen på boendet.

Frågeställningar

- Vad är ett gott bemötande för individen?

- Hur blir individen bemött av psykiatrin, socialtjänsten och om-givningen?

- Hur ser individen på bemötandet från personalen på boendet?

2. Begreppsdefinitioner

Vi har valt att redogöra för berörda begrepp i uppsatsen för att läsaren ska få en ökad förståelse av uppsatsen och vad vi menar med de använda begreppen:

2.2 Dubbeldiagnos

Enligt Gerdner & Sundin (1998) innebär begreppet dubbeldiagnos att en person har en psykiatrisk diagnos som t.ex. ångest, depression, bipolär sjukdom,

schizofreni eller andra psykostillstånd eller personlighetsstörning (Socialstyrelsen, 2007) samtidigt har personen också ett missbruks eller beroende av alkohol och/eller narkotika (Gerdner & Sundin, 1998).

Begreppet dubbeldiagnos kan även kallas för samsjuklighet eller komorbiditet men vi har valt att använda oss av begreppet dubbeldiagnos då det är de begrepp vi känner till och har hört under utbildningen och genom intervjuerna med personal och chef på ett boende under vår B-uppsats.

2.3 Missbruk och beroende

Missbruk och beroende diagnostiseras enligt DSM-IV som är ett

klassifikationssystem för psykiska störningar. DSM-IV har fem perspektiv vid bedömning av patienten dessa kallas axlar. Dessa är: symtomdiagnos,

personlighetsstörning, kroppssjukdom, påfrestningar och funktionsnivå.

kriterier ska vara uppfyllda för att få en diagnos (Allgulander, 2008).

För att ha ett missbruk enligt DSM-IV ska minst ett av fyra kriterier vara uppfyllt, upprepat eller varaktigt under en och samma tolvmånadersperiod. Dessa kriterier är:

1. Upprepad droganvändning som leder till att personen misslyckas med att fullgöra sina skyldigheter på arbetet, i skolan eller i hemmet.

2. Upprepad användning av drogen i situationer som medför risk för fysisk skada, exempelvis vid bilkörning eller arbete med maskiner.

3. Upprepade kontakter med rättvisan som en följd av droganvändningen. 4. Fortsatt droganvändning trots ständiga eller återkommande sociala eller mellanmänskliga problem (Faktaruta från Agerberg, 2010).

För att ha ett beroende av en drog enligt DSM-IV ska individen ha uppfyllt minst tre av sju kriterier under en och samma tolvmånadersperiod. Dessa kriterier är: 1. Tolerans, som kommer till uttryck i antingen behov av större dos av drogen för att nå samma effekt (ökning med minst 50 procent), eller påtagligt minskad effekt vid intag av samma dos.

2. Abstinens, som visar sig i antingen för drogen specifika abstinenssymtom när tillförseln avbryts, eller i intag av drogen eller annan liknande drog för att lindra eller ta bort dessa symtom.

3. Intag av drogen i större mängd eller under längre tid än vad som avsågs (kontrollförlust).

4. Varaktig önskan eller misslyckade försök att minska eller kontrollera intaget. 5. Betydande del av livets ägnas åt att skaffa drogen, konsumera den, och hämta sig från användningen av den.

6. Viktiga aktiviteter (socialt, yrkesmässigt och på fritiden) överges eller minskas på grund av droganvändningen.

7. Fortsatt användning av drogen trots vetskap om att den orsakat eller förvärrat kroppsliga eller psykiska besvär (Faktaruta från Agerberg, 2010.

2.4 Psykiskt funktionshinder

Psykiska funktionshinder är en kognitiv nedsättning som påverkar individens förmåga till att exempelvis planera en aktivitet och att se helheten. Psykiska funktionshinder kan vara: schizofreni, vanföreställningar och borderlinestörning (Socialstyrelsen, 1996).

2.5 Bemötande

I Nationalencyklopedin förklaras bemötande som ett sätt att uppträda mot någon. Enligt Hall (2001) skulle bemötande kunna ses som en inställning eller en relation vi människor har till varandra. Hon menar även att bemötandet är ett samspel mellan människor som speglar den attityd och beteende vi har till varandra. Vår

kommunikation kommer till uttryck i tal, gester, ansiktsuttryck, tonfall och handlingar (Hall, 2001).

3. Bakgrund

I detta kapitel kommer vi att presentera begreppet dubbeldiagnos lite närmare. Vi har även valt att lyfta fram ADHD eftersom det har diskuterats en del om ADHD skulle ingå i kriterierna för dubbeldiagnos. Vi nämner även kort om Heroin som vi under B-uppsatsen har fått information om att den är en vanlig drog bland

personer med dubbeldiagnos.

3.1 Dubbeldiagnos

Agerberg (2010) skriver att personer med dubbeldiagnos började uppmärksammas under 1980-talet genom stora befolkningsundersökningar i USA som genomfördes utifrån det psykiatriska diagnossystemet DSM. Undersökningen visade olika samband bland människor som var eller hade varit alkoholberoende också hade haft eller hade en psykiatrisk diagnos. Undersökningen visade även att personer som hade eller hade haft en psykiatrisk diagnos också någon gång haft ett beroende.

Något som ofta kommer upp när man talar om dubbeldiagnos är vilket av problemen som kommit först, är det missbruksproblemen eller det psykiatriska problemet? Teorierna om dubbeldiagnos är olika, en del säger att det är den

psykiatriska sjukdomen som kommer först där sedan missbruket kommer in för att dämpa exempelvis vanföreställningar och hörselhallucinationer eller ångesten. Andra säger att det psykiatriska problemet uppstår som en reaktion efter många år av missbruk (Socialstyrelsen, 2000).

Socialstyrelsen (2007) skriver att personer med dubbeldiagnos utgör en olikartad grupp där sjukdomsbilden kan se annorlunda ut från person till person med olika svårigheter med missbruk och psykiska sjukdom. Personer med dubbeldiagnos har ofta problem med bostadslöshet och kriminella handlingar (Gerdner & Sundin, 1998). Det är inte helt ovanligt enligt Lindefors (2009) att dessa människor har kroppsliga lidande i from av exempelvis leverskador efter många års intag av alkohol och droger. Det är enligt honom även vanligt med hepatit B och C och hiv som de kan ha försakat genom att dela spruta med varandra.

Under vår B-uppsats som utgick från ett LSS boende för personer med

dubbeldiagnos fick vi reda på att den vanligaste diagnosen med dubbeldiagnos är schizofreni. Vi är väl medvetna om att detta inte är den enda diagnosen man behöver ha för att man ska ha en dubbeldiagnos utan enligt Socialstyrelsen (2007) kan diagnoserna bipolär sjukdom, depression, psykisk störning i en kombination med missbruk är också en dubbeldiagnos (Socialstyrelsen, 2007).

3.2 Bemötande

Bemötande är som vi tidigare nämnt en del av vår kommunikation med varandra både verbalt och ickeverbalt. Enligt Edberg (2002) går bemötande och

bekräftande hand i hand, hon menar att ett gott bemötande sätter grunden för att kunna skapa en god relation till klienter. Uppfattningen av ett gott bemötande är individuellt beroende på vilket sätt vi är uppfostrade och hur känsliga vi är som personer (Edberg, 2002).

Bemötandets betydelse är något som Hall (2006) lyfter fram, hon menar att ett gott bemötande avgöra hela upplevelsen av att ha fått hjälp av en professionell. Får klienten känslan av att bli sedd och respekterad för den han eller hon är men också att den professionella ser klienten som expert på sin egen situation. En annan betydelsefull aspekt är att klienten känner att den professionella har eller har försökt hjälpa till, det är det som enligt Hall (2006) anses vara det avgörande för hela mötet dvs. det är inte beslutet klienten får utan det personliga bemötandet som är avgörande för hela mötet (Hall, 2006).

Holm (2001) talar om de roller man intar under möten mellan en enskild individ och en offentlig eller kommunalt anställd och menar att förutsättningarna för mötet påverkas av deras kunskaper, förväntningar men även maktpositioner. Under ett möte med exempelvis en socialsekreterare intar individen rollen som hjälpsökande och är i beroendeställning men utanför dörrarna är individen en vanlig medborgare och det är enligt författaren något man måste tänka på som professionell (Holm, 2001).

Det handlar om att se sig själv i individen som man möter. Holm (2001) lyfter fram att mötet ska baseras på ett intresse, respekt, värme, medmänsklighet, empati, inflytande och tilltro till den hjälpsökandes förmåga. Som professionell ska man även ha en förmåga att hantera den relation man har till sin klient. Holm (2001) menar även att förhållningssättet i yrkesutövandet ställer krav på att man har kunskap, förståelse och en medvetenhet om klientens relationer (Holm, 2001).

Vi har läst en artikel på Internet (Internetkälla 2) som handlar om en personlig upplevelse kring omgivningens synsätt på personer med psykiska funktionshinder. Mannen som skriver artikeln har själv bipolär borderlinesyndrom med autistiska drag och han menar att media har en stor roll i den negativa synen på personer med psykiska funktionshinder. Författaren till artikeln menar att det måste bli ett slut på medias skrämselpropaganda som enligt honom uppmuntrar omgivningen till att tro att personer med schizofreni och andra psykiska sjukdomar är farliga för allmänheten, med att man i media använder ord som ”galen” och ”tokig” då man beskriver en gärningsman har begått brott som har en psykisk sjukdom

(Internetkälla 2)

3.3 Psykiska funktionshinder

Psykiska funktionshinder definieras i Nationell psykiatri samordning så här: ”En person har ett psykiskt funktionshinder om han eller

hon har väsentliga svårigheter med att utföra aktiviteter på viktiga livsområden och dessa begränsningar har funnits, eller kan antas komma att bestå under en längre tid.

Svårigheterna ska vara en konsekvens av psykisk störning” (Artikel 5)

Allgulander (2008) beskriver begreppet psykiskt funktionshinder som en juridisk term för att kunna bevilja kommunala insatser som tillexempel behovet av boendestöd och sysselsättning. En person med psykiska funktionshinder har en kognitiv nedsättning som påverkar personens förmåga till att planera och överblicka konsekvenser. Detta till följd av: psykos, allvarlig

personlighetsstörning, autismspektrumstörningar, allvarligt förstämningstillstånd eller ångestsyndrom, posttraumatiska hjärnskador dvs. dubbeldiagnoser med ett

substansberoende och psykisksjukdom eller svår epilepsi (Allgulander, 2008). Personer som endast har ett missbruk, demenssjukdomar, medfödd psykisk utvecklingsstörning eller kortvariga psykiska störningar räknas inte till psykiska funktionshinder (Artikel 5).

3.4 Psykossjukdom

Psykossjukdom är ett allvarligt psykiskt tillstånd då personen upplever

verkligheten på ett helt annat sätt än andra människor. De vanligaste symtom för psykos är vanföreställningar och hallucinationer dvs. man hör röster, kan känna sig förföljd eller talar och/eller tänker osammanhängande (Socialstyrelsen, 2003). Personen har ingen sjukdomsinsikt dvs. omgivningen och den psykossjuke personens uppfattning om verkligheten skiljer sig åt (Allgulander, 2008).

En psykos kan utlösas av olika anledningar, det kan vara så att en person har haft psykiska problem t.ex. ångest, sömnsvårigheter men även problem på arbete eller studier som har gjort att personen känt sig nedstämd och mått psykiskt dåligt (Socialstyrelsen, 2003). En psykotisk person som har en störd

verklighetsuppfattning missbedömer sina sinnesintryck, tankar och drar fel slutsatser i motsats till personer i omgivningen (Allgulander, 2008).

Tidiga tecken där man kan tyda en psykossjukdom kan vara att personen har minskat sitt sociala umgänge eller isolerat sig helt, eller har svårigheter med sociala samspel. Ibland kan det vara svårt att bedöma en psykossjukdom vid tidig ålder då de vanliga symtomen skulle kunna liknas vid autistiska drag. För att kunna ställa diagnosen psykos ska det finnas tydliga hallucinationer och vanföreställningar (Socialstyrelsen, 2003).

3.5 Schizofreni

Schizofreni är en psykiatrisk diagnos, är en av de vanligaste psykossjukdomarna. Schizofreni är den mest uppmärksammade sjukdomen då den mer eller mindre kronisk. Det är vanligast att man insjuknar mellan 18 till 35 års ålder. Det är mycket ovanligt att sjukdomen bryter ut före puberteten eller efter 45 års ålder. Sjukdomen kommer ofta smygande och drabbar fler män än kvinnor. Något som kan försvåra behandlingen av schizofreni är om individen tidigare har eller har haft en personlighetsstörning, något som inte är helt ovanligt för personer med schizofreni enligt Lindefors (2009).

Symtomen vid schizofreni kan delas in i två grupper, positiva och negativa symtom. Positiva symtom innebär att det är något som har tillkommit under sjukdomen t.ex. hallucinationer, vanföreställningar och tankestörningar där det sistnämnda kan innebära att personen har svårt att hålla tråden under ett samtal. Negativa symtom är något som saknas t.ex. förlust av förmågor såsom

självförsjunkenhet dvs. personen lever i sin egen värld och är isolerad ifrån andra. En person som ha schizofreni kan ha känslomässiga störningar (Socialstyrelsen, 2003).

En person med schizofreni kan även lida av ångest och känna sig nedstämd i perioder, samt vara passiv. Detta kan leda till att personen kan få svårigheter att ha sociala relationer till andra människor samt att det kan innebära svårigheter att sköta det egna boendet, skola eller arbete (Socialstyrelsen, 2003).

3.5.1 Schizofreni och missbruk

Enligt Lindfors (2009) är alkohol och cannabis de vanligaste missbruksformerna hos personer med schizofreni, han hävdar att majoriteten även har ett beroende av nikotin. Lindfors (2009) anser att förekomsten av dubbeldiagnos är viktigt att uppmärksamma då det kan försvåra individens behandling av schizofreni.

Agerberg (2010) skriver om en svensk forskning där det kom fram att risken att få schizofreni ökar om man i tidig ålder har rökt cannabis, forskarna menar även att cannabismissbruk kan utlösa en psykisk sjukdom som ligger dolt i kroppen och som aldrig skulle ha brutit ut om man inte hade rökt cannabis (Agerberg, 2010). Allgulander (2008) menar att det är oljan som finns i hasch och cannabis, ämnet THC som binds i fettvävnaden som kan utlösa panikångest, hallucinationer, vanföreställningar och aggressivitet. Allgulander (2008) tar även han upp en forskning från Danmark där 3 114 cannabisberoende patienter deltog. Det visade sig att förekomsten av schizofreni, bipolär sjukdom, personlighetsstörningar och andra förstämningssyndrom var betydligt högre förekommande än vad forskarna först hade väntat sig (Allgulander, 2008).

3.6 Heroin

Heroin är den mest ryktbara narkotikapreparatet enligt Svensson (2005). I boken har han intervjuat olika personer som tar heroin, deras beskrivning av att heroin representerar både himmel och helvete. Heroin är en drog som väcker starka känslor, det kan både vara positiva och negativa känslor. Heroin ligger bakom de flesta narkotikarelaterade dödsfallen. Att sälja eller smuggla heroin kan ge långt straff i hela världen. Heroinister beskrivs som personer som inte går att lita på, som har en egoistisk moral och som är beredda att gå över lik för att få tillgång till sin drog. Heroin är en opiat, det vill säga ett preparat som kommer från opium. Opium är en av människans äldsta mediciner (Svensson, 2005).

Använder man heroin blir man ofta lätt fysiskt beroende. Detta beror på att toleransnivån mot heroin ökar vid ett ökat bruk. En ökad tolerans kan förklaras kort genom att kroppen vänjer sig vid drogen och detta leder till att kroppen kräver en högre dos för att uppnå samma effekt. Det är många heroinmissbrukare som hamnar i en ond cirkel vilket beror på att användningssymtomen är

ansträngande. När drogen har gått ur kroppen kan man känna sig sjuk, man

kallsvettas, har en rinnande näsa, magvärk och man kan få smärta i armar och ben. Andra vanliga symtom är kräkningar och diarré. Symtomen försvinner när

kroppen får heroin. Det psykiska beroendet innebär att missbrukaren känner ett starkt behov av att använda substansen då personen inte känner sig tillfredställd utan den. (Internetkälla 1).

3.8 ADHD

ADHD (Attention deficit hyperactivity disorder) är en av de vanligaste

neuropsykiatriska funktionshindrarna. ADHD kallas även hyperaktivitetssyndrom och uppmärksamhetsstörning. Allgulander (2008) beskriver att ADHD hos barn kan uppmärksammas före sju års ålder, ett typiskt beteende kan vara:

”att barnet gör slarvfel i skolarbeten, är ouppmärksam på detaljer, inte kan organisera sina aktiviteter, verkar inte lyssna på tilltal, följer inte instruktioner eller vara uthållig och lättdistraherad. Hyperaktivitet menas med att barnet har svårt att sitta still, barnet springer och klättrar omkring, har svårt att genomföra en lek, är pratig och avbryter när andra pratar och har svårt att vänta på sin tur.

ADHD kan även medföra frustration, vredesutbrott och en dålig självkänsla” (227).

Dessa beskrivningar är generella och det behöver inte se likadant ut för alla med ADHD utan det är individuellt. ADHD är ingen diagnos som enbart drabbar barn utan även vuxna kan ha ADHD.

Under de senaste åren har det debatterats en hel del huruvida ADHD skulle kunna tillhöra begreppet dubbeldiagnos. Kjell Modigh m.fl. (2006) i Läkartidningen (Artikel 3) skriver att politiker och beslutsfattare bör erkänna ADHD som en dubbeldiagnos. Han skriver vidare att det länge har varit känt att personer med ADHD är kraftigt överrepresenterade och att i ung ålder hamna i drogmissburk, kriminalitet och även i hemlöshet. Modigh hävdar även att flera av de tragedier som kan drabba en person med ADHD skulle kunna förebyggas av samhället om man bara uppmärksammade diagnosen (Artikel 3).

I läkartidningen (Artikel 4) hävdar Kjell Modigh (2007) att ”socialstyrelsen sviker de mest utsatta missbrukarna” han menar att personer med ADHD har glömts bort i de nya riktlinjerna för missbruks och beroendevård då ADHD inte ingår i

uppräkningen av psykiatriska tillstånd.

Ulf Malmström som är ordförande i socialstyrelsens projektgrupp för nationella riktlinjer (Artikel 3) bemöter Modighs kritik och menar att enligt vårt svenska diagnossystem ICD-10 ingår ADHD under rubriken psykiska sjudomar och syndrom samt beteendestörningar. Ulf Malmström uppger däremot att ADHD skulle kunnat skrivas ut (Artikel 3)

4. Tidigare forskning

I valet av tidigare forskning har vi utgått från vår uppsats syfte och har försökt att hitta tidigare forskning kring bemötande och kommunikation mellan brukare och professionella. Vi börjar med att presentera studier kring begreppet och

förekomsten av dubbeldiagnos. Detta kapitel kommer vi att redogöra för den forskningen som kommer att ge oss en förståelse inför resultat och analys kapitlet.

4.1 Begreppet dubbeldiagnos

Todd m.fl.(2004) har fullföljt en studie som är genomförd i England kring svårigheter av att definiera begreppet dubbeldiagnos. Personal från

allmänpsykiatrin och missbruksvården deltog i studien. De problem som kom upp under studiens gång var att läkarna fastställde dubbeldiagnos på olika sätt

beroende på vad klientens primära problem var och om de fanns med i psykisk vård eller missbruksvården. Att få diagnosen dubbeldiagnos visade sig vara viktigt för att få adekvat vård. Diagnosen visade sig även innebära olika hos

missbruksvården och psykiatrin vilket i sin tur kan innebära att individen kan hamna utanför de båda områdena. Enligt Todd m.fl. (2004) skulle definitionen av dubbeldiagnos kunna sammanfattas som en gråzon där olika kulturer och

ideologier inom vården tycker till om vilket av problemen som är den bakomliggande. (Todd m.fl., 2004)

4.2 Psykisksjukdom

Schmidt (1991) har med sin studie som är genomförd i USA, varit inne på samma spår kring de bakomliggande problemen. Han tar upp ifall personlighetsstörningar

ska få räknas som en psykisk sjukdom. Om en individ har ett aktivt missbruk är det vanligt enligt Schmidt (1991) att individen även har personlighetsstörningar oberoende av vilken av dessa som kom först. Studien genomfördes med hjälp av observationer och intervjuer med personal på olika boende inom missbruksvården och psykiatrin. Studien visade att personalen inte hade den kompetens som

krävdes för att kunna ge personer med dubbeldiagnos en adekvat behandling. Något som även var intressant i studien var boendeverksamheternas syn på det bakomliggande problemet. Inom missbruksvården ansåg personalen att det var missbruket som orsakade de psykiska problemen, och personalen ifrån psykiatrin ansåg att det var det psykiska problemet som gjorde så att personerna började självmedicinera med droger och alkohol. Det framgick även i studien att de olika boende handplockade sina klienter efter deras olika behandlingar, de som inte passade in hamnade därför utanför (Schmidt, 1991).

4.3 Personalens attityder

Flera olika studier har visat att personal inom rättpsykiatrin har en negativ attityd till personer med en dubbeldiagnos (Adams, 2008). I en stor litteraturstudie som omfattar 18 olika studier, redovisas personalens attityder till personer med dubbeldiagnos. De olika Litteraturstudierna är gjorda på en psykiatrisk vård och tre studier berör rättpsykiatrisk vård. Två av dessa studier visar att personalen inom rättpsykiatrin har en negativ inställning till att ge vård till personer med dubbeldiagnos, i den tredje studien visade det sig att personalen hade en mer positiv syn till att ge vård till personer med dubbeldiagnos (Adams, 2008)

4.4 De proffesionellas bemötande

Det finns olika forskningar kring proffesionellas attityder och vilken betydelse dessa attityder har i behandling av personen med ett funktionshinder.

Undersökningar har försökt att förklara varför olika sorters bemötande uppstår, det kan bero på att utbildningen inte tar upp hur man bemöter på ett bra sätt, det kan också vara att arbetsförhållandena inte är bra. Man kan se negativt bemötande som en försvarsmekanism då man vill behärska den ångest som man får när man möter personer med ett funktionshinder (Internättkälla 3).

4.5 Massmedia

Det har visat sig i brittiska och amerikanska undersökningar att personer med funktionshinder får en negativ framställning i TV och film. En person som är funktionshindrad framställs som ett objekt för medlidande i TV och film. Man ser personen som är funktionshindrade som en tragisk person. Personer med ett funktionshinder har ofta en lägre status än vad de andra har i filmen eller i ett program på tv (Internetkälla 3).

4.6 Kommunikation och bemötande

Vi har läst en vetenskaplig artikel av Bowers m.fl. (2010) som handlar om psykiatrisjuksköterskors kommunikation med psykotiska patienter, denna studie är genomförd i England. Studien kom fram till sju olika tillvägagångssätt på hur sköterskornas kommunikation skulle kunna förbättras i förhållande till

patienterna. Man skulle till exempel tillbringa mer tid med patienterna men samtidigt är det viktigt att patienten ska få egen tid. Man ska som professionell lära sig att kontrollera sina känslor, kunna motivera patienten till aktivitet och att vara ärlig och tala om symtomen. De beskriver att professionella ska ha ett lugnt beteende som ska uttryckas både genom verbalt men också ickeverbal

kommunikation. Respondenterna i studien menar även att det är bra om man är förberedd inför mötet genom exempelvis läsa på om patienten men även att de ska tillbringa tid med patienten och lära känna personen bakom diagnoserna. Ge patienten inflytande över sin egen situation och presentera valmöjligheter med patienten var av vikt för respondenterna i studien (Artikel 1).

En annan studie vi ansåg var intressant i förhållande till vår uppsats är en amerikansk studie av Shatell m.fl. (2006) vars syfte var att undersöka vad patienters egna erfarenheter är av att bli förstådda av professionella. Resultatet påvisade att när patienterna upplevde sig som förstådd av professionella får patienten en bättre förståelse av sig själv. Det bemötande som den professionella ger patienterna har en stor del i deras välbefinnande. Patienterna kände sig meningsfulla när de kände att de professionella hade ett bemötande med förståelse, respekt, tålamod, ärlighet, empati och accepterande. Patienternas upplevelse av att professionella hade en vilja att förstå dem hade en mycket större betydelse för patienterna än att de verkligen förstod dem. Detta ökade därför möjligheten till att skapa en god kommunikation. Något som också kommer upp är att patienterna vill bli bemötta som vanligt människor inte som en sjukdom eller diagnos. De menade även att det var viktigt att professionella möter dem som en medmänniska exempelvis som en granne eller vän. Sammanfattningsvis kan man säga att det centrala i studien var att förstå patienten för att kunna ge det stöd och omsorg som patienterna behöver (Artikel 2).

5. Teoretiska perspektiv

”..alla teorier äro grå evig grön är endast

livets röda tråd…” (Ohlsson m.fl. 1992)

5.1 KASAM

Antonovsky har inom den salutogena perspektivet utvecklat teori KASAM ”känsla

av sammanhang”. Vi har valt att använda oss av teorin KASAM då vi anser att

denna teori kan vara användbar i arbetet med personer med dubbeldiagnos. Personer med en dubbeldiagnos kan ha en omfattande problematik och det är lätt att lägga fokusen på det sjuka i en behandling. Teorin handlar om att man ska se hela människan i dess sammanhang, det är viktigt att man inte fokuserar på det sjuka hos individen utan att man ser det friska också. Vi tror att man som

proffesionell kan ha användning av denna teori då KASAM menar att faktorer som kön, klass och livshistoria påverkar de val vi gör i livet.

Antonovsky menar att teorin om KASAM ”känsla av sammanhang” i grunden är ett kognitivt begrepp. KASAM kan beskriva individens förmåga att stå emot allt stressande och alla traumatiska upplevelser. I teorin om KASAM finns tre centrala komponenter och dessa är: begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet. Aaron Antonovsky ansåg att man ska uppfylla alla dessa tre komponenter. Och för att kunna uppnå en hög känsla av sammanhang. Individens KASAM byggs upp av hans eller hennes kulturella och sociala sammanhang. Även individens förståelse av ens egna livserfarenheter är en del av processen (Antonovsky, 2005).

Begriplighet är den bestämda, uttalade kärnan i processen. Med begriplighet anser

Antonovsky att individen har kunskap i de yttre och inre stimuli han eller hon upplever och att de olika objekten går att ordna och klargöra. Hanterbarhet handlar om att individen har resurser till sitt förfogande för att kunna behandla de hinder och problem som uppkommer i livet och att individen inte ska se sig själv som ett offer för situationerna. Det som lägger grunden för en känsla av

hanterbarhet är en bra belastningsbalans, det vill säga krav efter den förmåga man

har. Den sista komponenten är meningsfullhet, med meningsfullhet menar Antonovsky att det är en motivationskomponent. Denna komponent syftar på i vilken utsträckning man känner att livet har en känslomässig innebörd. Individen känner att i alla fall en del av de krav och problem som uppkommer i livet är värda att investera energi i, de är också värda intresse och hängivelse (Berg & Andersen, 2001).

Antonovsky tar sedan upp relationerna mellan de tre olika komponenterna, relationerna är sammanflätade och de har en viss tendens att påverka varandra. Anonovsky menar att meningsfullhet är den viktigaste komponenten av dessa tre: med en hög meningsfullhet drar sig inte individen för att konfronteras med resurser. Efter meningsfullhet kommer begriplighet, han menar även att hanterbarheten är oviktig. Att kunna hantera något förutsätter man att man har begripit vad det är man ska göra. En individs upplevelse av en viss situation kan göra att individen placerar sig högt på en av komponenterna men lågt på en annan.

Antonovsky menar att när andra individer fastställer alltför mycket kan individen bli ett föremål och då går miste om livets mening (Antonovsky, 2005).

Anonovskys perspektiv är betydelsefullt då forskning har visat att en låg ”känsla

av sammanhang” vid utskrivning från behandling leder till en ökad risk av

dödlighet inom en fem års period (Berg & Andersen, 2001).

5.2 Kommunikationsteori

Vi har valt att använda oss av kommunikationsteori eftersom vår uppsats berör bemötande. Vi anser att kommunikation är något som ligger nära bemötande eftersom vår kommunikation både kan uttrycka sig verbalt eller ickeverbalt. Kommunikation kan ses som ett samspel mellan individer och för en lyckad kommunikation gäller det att man är öppen och mottagliga för varandra (Eide & Eide, 2006).

Eide & Eide (2006) menar att man kan förklara kommunikation på ett enkelt sätt genom begreppen sändare och mottagare. En dialog startas genom att en person sänder ett budskap till mottagaren som i sin tur tolkar, bearbetar och ger respons. Om mottagaren tolkar budskapet rätt och inga yttre störningsmoment påverkar budskapet kan dialogen fortsätta. Det problem som kan uppstå är när sändarens verbala budskap inte stämmer överens med mottagarens ickeverbala språk t.ex. gester och ansiktsuttryck. Payne (2002) menar att det är inte en självklarhet att mottagarens perceptionsförmåga (hur man tolkar sinnesintryck) som sändarens. Perceptionsförmågan styrs av individens tidigare erfarenheter, fysisk och psykisk hälsa, kunskap och omgivning.

Under ett möte är det oftast en person som styr samtalet, det påverkas av vilken relation individerna har till varandra enligt Payne (2002). Författaren nämner två olika typer av relationer där den ena är symmetriska relationer som avser de iblandade personerna, dessa är jämställda varandra med ett liknande sätt att agera. Den andra relationen beskrivs som komplementär och är precis tvärtom, där relationen är ojämnställd och har bestämda roller (Payne, 2002).

Professionella relationer är asymmetriska enligt Eide & Eide (2006) eftersom rollerna bygger på den kunskap som individerna har. Denna relation går inte att göra symmetrisk då brukaren söker hjälp hos den professionella. Då brukaren och den professionella använder sig av varandra genom att den professionella får kunskap kring brukarens situation och brukaren om den professionellas kunskap och regelverk, har den asymmetriska relationen däremot blivit asymmetriskt komplementär dvs. att brukaren och den professionella kompletterar varandra (Eide & Eide, 2006).

Genom att den professionella har kunskap om brukarens situation och problematik ökar deras förutsättningar för en god kommunikation. Det främjar även den

empatiska förmågan hos den professionella. Det finns två typer av empati den ena är affektiv empati som syftar till att den professionella ska försöka leva sig in i brukarens situation och känslor. Den andra är kognitiv empati som menar att den professionella ska sätta sig in i hur det är att vara brukare och på brukarens tankar och upplevelser av sig själv.

teorierna. Detta är: Begriplig, hanterbar, meningsfullt och en känsla av sammanhang. Sändare och mottagare och brukaren och den professionella kompletterar varandra. Affektiv empati och kognitiv empati.

6. Metod

I detta kapitel kommer vi att presentera hur vi har gått tillväga i uppsatsen, och hur vi har kommit fram till vårt resultat. Vi har valt att söka i Malmö Högskolas databaser efter tidigare forskning. Litteraturen har vi hittat på olika bibliotek i Malmö. För att hitta material till tidigare forskning har vi använt följande nyckelord: ADHD, Attention Deficit Hyperactivity Disorder, Dubbeldiagnos, Schizofreni, bemötande, kommunikation

Vi har valt att benämna våra intervjupersoner för respondenter då begreppet respondent har till avsikt att studera individen och dess subjektiva tankar kring det aktuella ämnet istället för begreppet informant som ses som ett vittne som har till uppgift att ge forskaren information för att förklara en specifik

händelse (Esaiasson m.fl, 2002).

6.1 Hermeneuistisk ansats

Hermeneutiken handlar om hur man tolkar texter, vi har valt att använda oss utav denna då vi har läst många texter och tolkat dessa. Hermeneutiken handlar också om hur man tolkar människors uppförande och hur individen uppfattar världen, och detta är något vi använder oss mycket av under vår resultat och analysdel, då vi tolkar det material och citat vi fått under våra intervjuer.

Man kan säga att hermeneutiken är en tolkningslära då den från början kommer ifrån bibliska tolkningar. På 1900-talet utökades hermeneutiken och det var inte bara tolkningar av texter som var betydelsefulla utan även tolkningar hur

individen förstod världen och hur individen förstod sig själv och den situation den befinner sig i. Hermeneutiken menar att man kan förstå människor genom att tolka hur mänskligheten utrycker sig i tal, skrift och handlingar (Patel & Davidson, 2003). För att få en förståelse av hur människan ser världen behöver man kunskap som man får genom tolkningar av individen, vilket den kvalitativa forskningen gör (Hartman, 2004).

Hartman (2004) menar att man inte kan bortse från den förförståelse man har om ämnet i vårat fall dubbeldiagnos, då det har en stor betydelse för

sammanställningen av resultatet. I resultatet ska både forskarens och respondenternas förförståelse kombineras med varandra. Enligt Patel och Davidson (2003) använder man sig av förförståelsen som verktyg när man

sammanställer och tolkar den empiri man har samlat in genom intervjuerna, vilket är en viktig del i hermeneutiken då förförståelsen påverkar resultatet.

Hermeneutikens tanke är att kunna beskriva livsvärlden. Studiens syfte är att beskriva det bemötande personer med dubbeldiagnos får från psykiatrin, socialtjänsten, personalen på boendet och omgivningen.

6.2 Kvalitativ metod

Valet av metod var bestämt redan från första början, då vi ville bygga vidare på vår B-uppsats. Vi har valt att använda oss av den kvalitativa metoden, då vi ville komma närmare våra respondenter och verkligen förstå vad de ville berätta. Den kvalitativa metoden är en metod som används vid forskning, den ger en

beskrivande kvalitativ information om individens berättelse. Då vårt syfte med studien var att ta reda på hur personer upplever bemötandet så kändes valet av metod givet från första början (Kvale, 1997). En kvalitativ intervjumetod är, enligt Kvale (1997) lämplig när syftet med studien är att beskriva och förstå världen utifrån de intervjuades synpunkt samt utveckla innebörden i deras erfarenheter.

6.3 Intervjuer

Vi hade bokat sju intervjuer varav en uteblev. Alla sex intervjuer genomfördes på två olika boenden för dubbeldiagnoser, dessa boenden var det ”noll tolerans” vilket betyder att man får vara påverkad på boendet. Fyra intervjuer genomfördes på ett boende i en stor stad i södra Sverige och två intervjuer i en liten stad i södra Sverige. Vi valde att använda intervjuer då vi ville komma närmare våra

respondenter, vi ville komma åt deras känslor, erfarenheter och upplevelse av det bemötandet de får. Intervjuer anses vara det bästa tillvägagångssättet när man vill nå respondenternas subjektiva upplevelser (Kvale, 1997). Som intervjumetod har vi valt att använda oss av en semistrukturerad intervju då vi ville ha öppna frågor och att respondenterna skulle kunna svara friare. Vid denna typ av intervju har man ämnen och frågor som kan modifieras i intervjusituationen (Robson, 2002). Vi valde ut olika teman så att vi skulle få det material vi behövde för att svara på vårt syfte som är att beskriva hur personer med dubbeldiagnos upplever

bemötandet.

6.4 Genomförandet av intervjuerna

Innan varje intervju startade fick respondenterna en samtyckeblankett (se bilaga 2) där vi informerade om undersökningens syfte och att det var frivilligt att delta i studien, men även att personen i fråga var anonym vid resultatet. Respondenterna var tvungna att skriva under denna blankett innan intervjun kunde börja. Alla intervjuer tog ca en timme per person, vi använde oss av diktafon för att kunna fånga upp olika citat under intervjun, det är även lättare att analysera materialet efter intervjun. Diktafonen var till en stor hjälp under intervjuerna, vi ville vara delaktig i intervjun och inte behöva anteckna allt som kommer upp. Intervjuerna var som sagt semistrukturerade. Efter att vi valt metod började vi med att komma på olika teman som vi kunde ha med oss som hjälp under intervjuerna för att inte tappa bort oss (se bilaga1). Alla respondenter fick samma teman, följdfrågorna under intervjun såg olika ut beroende på vad respondenten berättade.

Genomförandet av intervjuerna skedde på respondenternas villkor, eftersom vi ville skapa en trygg och bekväm miljö för respondenterna (Robson, 2002). Det är viktigt att ha i åtanke att en intervju är ett samtal där man som intervjuare och intervjuperson påverkar och påverkas av varandra, vilket skapar en situation som är unik och som inte kan återskapas av någon annan (Kvale, 1997).

6.5 Urval

Inför intervjuerna har vi gjort ett strategiskt urval (Grönmo, 2004) där vi har satt upp kriterier för vilka som ska delta i studien. Detta gjorde vi dels för att avgränsa oss men även för att öka chanserna till att få in en stor mängd data på fenomenet vi valt att studera och som i sin tur ska ge oss en helhetsförståelse (Grönmo, 2004).

Våra kriterier var att det ska vara personer som har eller har haft en

dubbeldiagnos, med dubbeldiagnos avser vi individer som har en psykisk sjukdom och ett missbruksproblem samtidigt. Personerna som ska få delta ska bo på ett

psykiatrin och socialtjänsten. Vi valde att ha boende som ett kriterium då vi kände att det skulle bli det lättaste sättet att komma i kontakt med personer med

dubbeldiagnos.

Vi kontaktade chefer på olika boende i god tid, när vi skrev vår B-uppsats om personer med dubbeldiagnos fick vi där en förståelse över att de skulle kunna bli svårt och ta tid att hitta frivilliga respondenter. Vi fick sex respondenter på två boende, alla respondenter var män. Ett av boendena var beläget i en större stad och det andra i en mindre stad. Våra respondenter bestod inte från början av bara män, när vi bokade tid med boendena skulle vi få sju respondenter där en av dem var kvinna men den intervjun blev inställd.

Vi diskuterade i början av uppsatsen om vi skulle lägga vikt vid kön och om vi skulle ha en jämn könsfördelning bland våra respondenter men beslutade ganska fort för att detta inte var syftet med studien, då vår avsikt var att intervjua personer med dubbeldiagnos. Vid närmre eftertanke kanske detta vore en intressant

synvinkel om det finns en skillnad på bemötandet mellan män och kvinnor som har dubbeldiagnos. Vi anser dock inte att vårt resultat ska påverkas negativt av att det endast var män som deltog i studie då dessa män har dubbeldiagnos och delat med sig av sina upplevelser hur de har blivit bemötta.

Alla våra respondenter har inte heller i nuläget en dubbeldiagnos då de hade slutat att ta droger, vi valde ändå att ta med dessa i studien då det var bemötandet vi var ute efter. Dessa respondenter hade haft en dubbeldiagnos innan och hade varit på psykiatrin och socialtjänsten och visste vad det var för bemötande de hade fått därifrån.

6.6 Arbetsfördelning

Vi är två stycken som har skrivit denna uppsats, och vi är bra på olika saker. Vi tycker att vi har delat upp vårt arbete bra och gjort lika mycket i uppsatsen. Vi är nöjda med vår arbetsfördelning och det har fungerat bra.

6.7Analysförfarandet

Målet för kvalitativa analyser är att få en helhetssyn över det insamlade

materialet. Det insamlade materialet analyseras vanligtvis allteftersom det samlas in. Analysen pågår under hela datainsamlingen och färdigställs när

datainsamlingen är avslutad. Vi har valt att använda oss av det vanligaste sättet att analysera kvalitativa studier vilket är att koda och kategorisera. En dataanalys innebär att man klarlägger generella och typiska mönster i materialet. För att lättare kunna hitta dessa mönster började vi vår analys med att läsa igenom de nerskrivna intervjuerna för att få en helhetssyn över det insamlade materialet (Grönmo, 2004).

6.7.1 Kodning

För att skapa en överblick över det insamlade materialet är kodning ett viktigt tillvägagångssätt. En kodning går ut på att finna ett eller några nyckelord som beskriver ett stycke eller en mening i intervjun. Dessa nyckelord kallas koder, med kod menas med en generell förkortning. En kod för ett bestämt avsnitt kan

tillexempel ange ett tema som ett avsnitt handlar om, det kan vara en hädelse i avsnittet eller en handling. Vi har använt en såkallad öppen kodning som menas med att det först och främst är den insamlade materialet som är bestämmande för

vilka koder som forskaren väljer (Grönmo, 2004).

6.7.2 Kategorisering

En kodning tar sikte på att utveckla de olika kategorierna. De olika koderna som man hittade ska nu bilda gemensamma nämnare, kategorier. När man ska

kategorisera måste man läsa de texter man har hittat koder i och hitta en

gemensam nämnare av dessa koder, nämnaren ska beskriva två eller flera stycken. Även om forskaren har vissa föreställningar om vad det kommer bli för kategorier så är det viktigt att ha en öppen inställning till materialet, så att själva analysen ger goda möjligheter att upptäcka olika aspekter på relationerna som man inte hade tänkt innan. När man är klar med att hitta de olika kategorierna ska man hitta begrepp som beskriver dessa kategorier. Begreppen har vi sedan använt oss av i vårt resultat och analysdel. Begreppen är ord eller meningar som beskriver det insamlade materialet (Grönmo, 2004).

6.8 Reliabilitet och validitet

När man talar om en hög reliabilitet pratar man om hur tillförlitliga resultaten är, samt om mätinstrumentet är av en varaktig och bra karaktär. Med detta menar man att hög reliabilitet bygger på ett resonemang där man i andra undersökningar av samma grupp av respondenter med samma metod och syfte ska uppnå ett likgiltigt resultat. Det är svårt att uppnå en hög reliabilitet i en kvalitativ studie, att säkra att man vid upprepning av studien ska få ett likvärdigt resultat. Detta beror på att i en kvalitativ studie har man som utgångspunkt att undersöka, upptäcka samt beskriva ett fenomen och inte som i en kvantitativ metod, mäta fenomen (Djurfeldt m.fl, 2003 ).

Under våra intervjuer var vi noga med att inte ställa ledande frågor, utan låta respondenten berätta det han ville och för att kunna lyssna in och ställa

följdfrågor. Vi ville under intervjuerna ge respondenterna ett större utrymme till att dela med sig om den kunskap och erfarenheter han/hon har. Detta gjordes för att frågor som är otydliga och ledande kan påverka vårt resultat och leda till en låg reliabilitet (Kvale, 1997). Under intervjuerna delade vi upp så att en ställde

frågorna och följfrågorna och den andra antecknade och tog hand om diktafonen, detta ansåg vi vara bra för att inte skapa en förvirring och att något blev otydligt.

Validitet betyder giltighet, detta menar man om datamaterialet är giltigt för de olika problemställningar som ska belysas i studien. Validiteten syftar på

förhållandet mellan det teoretiska och operationella definitioner av begrepp. Det teoretiska klargör vad forskaren har för avsikt att studera medan den operationella definitionen handlar om vad som faktiskt kommer att studeras. Validiteten visar i vilken grad undersökningen lämpar sig för att samla in data som är relevant för de problemställningar man har i sin studie(Grönmo, 2004).Kvale (1997) menar att det finns en fara att fokusera för mycket på validiteten när man gör en

undersökning, valideringen kan bli en legitimeringsmani som i sin tur undergräver validiteten (Kvale, 1997).

6.9 Förförståelse

Vi som har gjort denna studie har en viss erfarenhet av personer med

dubbeldiagnos, med detta kan det komma förutfattade meningar. Vi har olika erfarenheter, den ena mer än den andra. En av oss är uppvuxen på ett familjehem med missbrukare/dubbeldiagnoser och har även jobbat på ett boende för denna

början har förutfattade meningar som kan försvåra studien. Eftersom vi var medvetna om detta redan från början så har vi lagt fokus på att gå till intervjuerna utan att redan ”veta” svaren på frågorna vi ställde. Det är viktigt att vara öppen och inte ha förutfattade meningar när man går på en intervju. Vi tycker att vi har lyckas med detta och är nöjda med vårt resultat.

6.10 Etiska reflektioner

När man ska genomföra en studie krävs det att man gör olika etiska

överväganden. Vi har under uppsatsens gång övervägt de olika etiska principerna. Den första etiska principen är krav på information vilket menas att man måste redogöra för syftet med undersökningen och vilka metoder man kommer att använda. Det är även viktigt att man informerar om hur resultatet i uppsatsen kommer att presenteras och förmedlas. Under intervjuerna har vi gjort detta genom att berätta om vår uppsats och vad som kommer att hända med den när den är klar. Det är även viktigt att personen i fråga vet att allt han/hon berättar under intervjun inte kommer att komma ut, att det är sekretessbehandlat och att man inte ska kunna spåra den personen som har lämnat informationen. Denna princip heter konfidentialitet. Detta är något vi har varit noga med i våra intervjuer att personen ska veta att den är anonym och att vi inte kommer använda några namn eller någon plats i vårt resultat. Under alla intervjuer har vi informerat om detta inledningsvis.

Konfidentialitetskravet kan innebära ett dilemma för forskaren i vissa fall då resultaten ska vara trovärdiga men forskaren måste ändå ta hänsyn till

informantens anonymitet. Vi har även under våra intervjuer berättat vad vi ska använda uppsatsen till och även att den kommer att läggas ut på Malmö

Högskolas hemsida, detta är en princip som kallas nyttjandekravet (Dalen, 2007) En viktig princip när man skriver en uppsats är kravet på ett samtycke, med detta menar man att informanten ska ha samtyckt till att vara med i uppsatsen utan yttre påtryckningar eller några begränsningar av den personliga handlingsfriheten. Ett informerat samtycke menas med att informanten ska bli informerad om allt som rör hans eller hennes deltagande i undersökningen (Dalen, 2007). Detta har vi gjort genom att informanten har fått skriva på en samtyckesblankett (se bilaga 2) där det stod studiens syfte och att han/hon kunde dra sig ur när som under intervjuns gång då det är frivilligt att ställa upp.

6.10.1 Hänsyn till svaga och utsatta grupper.

Detta är en princip som vi känner är en av de viktigaste när det kommer till vårt val av område att studera. Inom socialt arbete möter man ofta personer som befinner sig i svåra och utsatta livssituationer. Det är därför viktigt att man gör en undersökning med en stor försiktighet (Dalen, 2007). Vi har tagit hänsyn till att vi har valt en grupp som är utsatt och därför inte ställt för personliga frågor. Vi har även varit noga med att berätta att personen kan avbryta intervjun och gå därifrån om det blir jobbigt. Att vara medvetna om att det är ett område som kan vara jobbigt att prata om till exempel om det har hänt något speciellt eller om man har förlorat någon nära. Att vara medvetna och hela tiden ha ögonkontakt så att man märker om det blir för känsligt för personen är en viktig aspekt när det gäller utsatta grupper.

7 Resultat och analys

I detta kapitel kommer vi att redogöra vår insamlade empiri som vi fått genom våra intervjuer. Vi kommer att redogöra resultatet av de kvalitativa intervjuerna som vi har bearbetat och tagit ut följande teman: bemötande. Samtliga intervjuer har genomförts på två olika boenden där personer som har haft eller har en dubbeldiagnos bor. Vi har valt att presentera våra respondenter kort, då det är lättare att få en djupare förståelse av vårt resultat. Vi har valt att presentera vårt resultat utifrån de teman vi fick under vår bearbetning av intervjuerna, efter varje tema kommer sedan en analys av den presenterade empirin. Vi kommer att koppla empiri och bakgrund under varje tema, efter kommer vi att ha en analys där vi kommer analysera med hjälp av tidigare forskning och teori.

Intervjuperson 1. Man, 46 år. Ogift, inga barn. Har en psykos, drogfri sedan 5 år tillbaka.

Intervjuperson 2. Man, 56 år. Ogift, inga barn. Har schizofreni, drogfri sedan 3 år tillbaka.

Intervjuperson 3. Man, 48 år. Varit sambo, har en dotter. Har psykos, dricker och tar droger fortfarande.

Intervjuperson 4. Man, 26 år. Ogift, inga barn. Har ADHD, dricker fortfarande. Intervjuperson 5. Man, 37 år. Varit gift, två barn. Har schizofreni, tar droger fortfarande.

Intervjuperson 6. Man, 58 år. Varit gift, ett barn i livet. Har psykos, drogfri sedan 2 år tillbaka.

7.1 Bemötande

Begreppet bemötande förklaras enligt Nationalencyklopedin med att uppträda på ett visst sätt mot en annan person. Bemötande har en central betydelse för

kommunikationen. Under samtliga intervjuer frågade vi vad ett gott bemötande var, eftersom det är väldigt individuellt. Tre av respondenterna anser att det kan avgöras med bara en blick eller ett ansiktsuttryck. Något som var gemensamt svar på frågan var att ett gott bemötande ska vara naturligt.

”Ett gott bemötande är när man blir bemött på ett naturligt och respektfullt sätt”. (Intervjuperson 3)

Att brukaren blir förstådd ökar förutsättningarna för att skapa en god

kommunikation visar en amerikansk studie (Shatell m.fl, 2006). Brukarna som medtog i studien lyfte fram att de ville bli behandlade som vanliga människor och inte som en sjukdom eller diagnos. De menade att det är viktigt att de

professionella bemöter dem med en medkänsla (Shatell m.fl., 2006).

”Ett gott bemötande är när man blir förstådd och man vet att den andra lyssnar på vad man säger” (Intervjuperson 2)

Att man vet att den man pratar med lyssnar tyckte de flesta av respondenterna var viktigt, intervjuperson 2 berättar att han inte tycker att någon lyssnar på honom. Han menar att det är jobbigt när den man pratar med sitter och tittar på något annat och inte ger respons, detta var något han har varit med om flera gånger.

”Ett gott bemötande är när man blir respekterad för den man är och inte som en missbrukare” (Intervjuperson 5)

Intervjuperson 4 tycker att han oftast blir dåligt bemött och att folk inte förstår varför han inte kan sitta still och lyssna en lång stund. Han berättar att han kan räkna på sina fingrar de gånger han har fått ett bra bemötande.

”Jag tycker det är hemskt att folk inte vet hur man bemöter på ett bra sätt, speciellt när man jobbar med människor” (Intervjuperson 4)

Intervjuperson 1 berättar att han tycker att ett gott bemötande är när folk visar att de bryr sig och vill hjälpa en till bättra vägar. Han uppger också att ett gott bemötande är när han blir bemött för den han är på ett respektfullt sätt.

Intervjuperson 6 uppger att han tycker att ett gott bemötande kan vara på många olika sätt. Men han tycker att det viktigaste är att personen man pratar med kolla en i ögonen och visar att han/hon lyssnar på det man säger.

”Ett gott bemötande kan uttrycka sig på många olika sätt, men det viktigaste är att man ser att personen lyssnar på vad man har att säga” (Intervjuperson 6)

Man kan se kommunikationen som ett samspel mellan individer, en lyckad kommunikation uppnås när man är öppen och mottaglig för varandra. En kommunikation startar genom att en person sänder ett budskap till mottagaren som i sin tur tolkar, bearbetar och ger respons (Eide & Eide, 2006).

7.2 Socialtjänsten

”Det är socialen som bestämmer, jag har sagt mina önskemål om vart jag vill hamna, de säger att det är fullt eller omöjligt att hamna på det boendet men jag vet att de har lediga platser”. (Intervjuperson 6)

Intervjuperson 3 berättar att han inte är nöjd med socialtjänsten. Han tycker att socialtjänsten bestämmer för mycket och han ville inte bo på detta boende utan han ville helst komma till ett annat boende i stan som han vet finns lediga platser på. Han berättar även att han alltid har haft problem med socialtjänsten. Då han bodde på gatan tyckte de att han skulle bo bland hemlösa personer och att han inte behövde något annat boende. Idag vill han inte ha kontakt med socialtjänsten, de hjälper ändå inte honom. Han berättar även att han bara bor på boendet över vinterhalvåret, på sommaren bor han ute.

Bower m.fl. (Artikel 1) skriver i sin studie att det är viktigt att man ger individen inflytande i sin egen situation och ger valmöjligheter men även vara ärlig. I kommunikationsteorin kan kontrollen i samtalet styras av vilken typ av relation individer har till varandra. Payne (2002) menar att det finns två olika typer av relationer där den ena är symmetriska relationer som avser de inblandade personerna, dessa är jämställda med varandra och har ett liknande sätt att agera. Den andra typen av relation är ojämnställd och där de har bestämda roller. I detta fall är relationen som respondenterna beskriver en komplementär relation.

”Jag sticker i början på juni och kommer tillbaka i september” (Intervjuperson 3)

Att ha kontroll över sitt eget liv och få vara med att bestämma är något alla respondenter har velat, men det har varit svårt, då det är socialtjänsten som bestämmer. Respondenterna uppger att de inte blir respekterade av de

professionella då de använder tvång för att få som de vill. En av våra respondenter berättade att han hade varit på socialtjänsten och sökt hjälp för sitt missbruk men fick ingen hjälp då den professionella tyckte att det inte var så farligt med hans missbruk.

Intervjuperson 2 berättade att han hade blivit bra bemött av socialtjänsten, han fick komma till ett behandlingshem på direkten och de kom och hälsade på då och då för att se hur han hade det och hur det gick.

”Utan socialtjänstens hjälp hade jag inte suttit här idag, tack vare socialtjänsten är jag i livet”. (Intervjuperson 2)

Intervjuperson 1 berättar att han inte hade varit i kontakt med socialen för än han behövde hjälp med att hitta ett boende, han tyckte att han fick hjälp snabbt och har kommit till ett bra boende. Han berättar även att han har kontakt med

socialtjänsten idag också då han behöver pengar.

Intervjuperson 4 berättar att han tycker att socialtjänsten ger ett gott bemötande i alla fall till honom, de verkar veta hur man ska bemöta olika målgrupper. Han berättar även att dem tar det lugnt när dem ska berätta något, detta är något han tycker är bra då han har ADHD och har svårt att koncentrera sig en längre tid.

”Socialtjänsten har hela tiden velat mitt bästa” (Intervjuperson 4)

Intervjuperson 5 upplever att socialtjänsten aldrig har lyssnat på vad han vill, utan de tar beslut utan att veta att han vill det. Han berättar även att de tvingade honom att åka på behandlingshem om han ville hamna på ett boende som detta vilket har gjort att han inte vill gå till socialtjänsten längre. Antonovsky skriver i sin teori KASAM ”en känsla av sammanhang” att när andra bestämmer alltför mycket kan individen bli ett föremål och mister då livets mening (Berg & Andersen, 2001). Det finns olika forskningar kring proffesionellas attityder till personer med ett funktionshinder och vad det har för betydelse till behandlingen. Forskningen säger också att man kan se ett dåligt bemötande som en försvarsmekanism vilket kan vara en förklaring till ett dåligt bemötande (Internättkälla 3).

Genom att den proffesionella har kunskap om brukarens situation och problem ökar förutsättningar för en god kommunikation. Det gynnar även den empatiska förmågan hos den proffesionella (Eide &Eide, 2006).

7.3 Psykiatrin

”Man känner inte att man blir sämre behandlad för att man är missbrukare eller psykisk sjuk”. (Intervjuperson 5)

Intervjuperson 3 berättade att han har varit inlagt på en psykiatriskakutmottagning och fick ett bra bemötande av en vårdare. Han upplevde att den vårdaren

verkligen hjälpte honom med att få en annan medicin för sina

hörselhallucinationer och ångest. Han upplevde att vårdaren verkligen förstod hur han kände och ville honom väl, de hade en bra kontakt.

Intervjuperson 2 uppgav att han hade blivit väldigt dåligt bemött av en vårdare på psykiatrin då han hade blivit inlagd för ångest och berättade för vårdaren att han ville ta sitt liv, då hade vårdaren uppmanat honom till att göra det. Han berättade även att förutom denna händelse så hade han blivit bra bemött från psykiatrin.

”Vårdaren sa att jag skulle ta mitt liv” (Intervjuperson 2)

Intervjuperson 1 berättar att han inte har fått något bra bemötande från psykiatrin då de inte kunde hjälpa honom och sa att han skulle gå till beroendeenheten istället. Han berättar även att psykiatrin inte har hjälp honom något under alla år, han har fått tagit tag i allt själv.

Bowers m.fl. skriver i sin studie (artikel 1) att vårdpersonal bör sträva efter att bemöta patienter så som de själva vill bli bemötta och ge tid och bekräftelse till patienten både verbalt och fysiskt.

Intervjuperson 4 uppger att han inte har varit på psykiatrin utan bara på beroendeenheten då han har ADHD och inte en psykisk sjukdom.

Som tidigare skrivit har det debatteras en hel del huruvida ADHD ska vara en dubbeldiagnos eller inte. Det är känt att personer med ADHD i tidig ålder hamnar i ett drogmissbruk och i dessa fall kan man se att personer med ADHD kombinerat med missbruk borde tillhöra begreppet dubbeldiagnos. Begreppet dubbeldiagnos är fortfarande en gråzon enligt Todd m.fl. (2004) då de olika kulturerna inom vården tycker till om vilket problem som är den bakomliggande (Todd m.fl, 2004).

Intervjuperson 5 berättar att han är nöjd med sitt bemötande från psykiatrin och inte har mycket att berätta om det, han berättar att de på psykiatrin vet vem de möter och vet hur man ska hur man ska bemöta på ett bra sätt, de är vana vid denna målgrupp.

”Vårdarna vet hur man ska bemötta på ett bra sätt, de träffar personer varje dag” (Intervjuperson 5)

Individens upplevelse av en viss situation kan göra att individen placerar sig högt på en av de tre komponenterna men lågt på en annan i teorin om KASAM ”en känsla av sammanhang”. De tre komponenterna är som tidigare nämnt:

hanterbarhet, begriplighet och meningsfullhet. Forskning har visat att en låg ”känsla av sammanhang” vid utskrivning från behandling leder till en ökad risk av dödlighet inom en fem års period (Berg & Andersen, 2011).

Intervjuperson 6 tycker att psykiatrin har hjälpt honom jättemycket, han har fått den medicin han behöver och det är aldrig svårt att få en tid om man behöver komma ditt för att få medicin eller att prata med någon. Han upplever att psykiatrin vet vad de gör och vet vad som är bäst för honom.

Bemötandet från psykiatrin verkar vara blandat från våra respondenter, vissa tycker att de får ett bra bemötande och vissa tycker att de ger ett dåligt bemötande. Under våra intervjuer upplevde vi att de flesta tycker att psykiatrin ger ett bra bemötande.

7.4 Omgivningen

”När man går i stan kan man få olika blickar som säger mer än vad ord gör”. (Intervjuperson 2)

Något som kom upp under alla våra intervjuer var bemötandet från omgivningen. En av respondenterna berättade att han hade gått i stan och alla hade lagt en blick på honom, det var inte bara en person utan flera. Att omgivningen ger blickar kan bero på för lite kunskap och rädsla, att man inte vet att det finns psykiska

sjukdomar och att man kan säga eller skrika olika saker utan en mening. Detta är något som hänt fem av våra respondenter, att de hade fått kommentarer eller olika blickar från omgivningen. Detta är något en person med en psykisk sjukdom tyvärr får vänja sig vid och inte bry sig om eftersom det alltid kommer att finnas okunskap från omgivningen. Media är dåliga på att skriva om denna målgrupp och händer det något i samhället är det ofta denna målgrupp som de beskyller (Internetkälla 6).

Intervjuperson 3 berättar att han har blivit tagen av polisen en gång då han var ute och fick hörselhallucinationer och började prata och skrika åt sig själv, polisen hade tagit honom till polisstationen då de trodde han var farlig. Han berättar även att han inte har kommit in på olika restauranger då de tycker han är konstig och det kan ställa till problem för dem andra på restaurangen. Men detta är något han har vant sig vid idag och bryr sig inte om vad omgivningen säger, han vet att de har fel och man ska inte ta åt sig vad andra tycker och tänker om en.

”Idag tar jag inte åt mig vad omgivningen tycker, men för några år sedan gjorde jag och blev nästan våldsam då personer tittade ner på mig”. (Intervjuperson 3)

”Jag kan få blickar av omgivningen på grund av att jag är full, inte på grund av att jag har ADHD”. (Intervjuperson 4)

Det har visat sig att personer som har ett funktionshinder ofta får en negativ syn inom tv och film. Personer som har ett funktionshinder får en lägre status då de får sämre roller i ett program eller film än vad de andra personerna får, man får en