Relationen mellan socialt stöd, subjektivt välmående och depressiva symtom hos personer med attention-deficit hyperactivity disorder
Dennis Andersson Örebro universitet
Kandidatuppsats Psykologi C vt2017
Handledare: Håkan Stattin/John Barnes Examinator: Reza Kormi-Nouri
Sammanfattning
Syftet med denna studie var att undersöka sambandet mellan socialt stöd, subjektivt välmående och depressiva symtom för personer med ADHD. Tidigare forskning har funnit positiva samband mellan socialt stöd och subjektivt välmående samt negativa samband mellan socialt stöd och depressiva symtom hos den generella populationen. Dessa samband
förväntades också återspeglas i denna studie för personer med ADHD. Sambandet undersöktes med en enkätstudie och deltagarna bestod av personer diagnostiserade med ADHD (n=218) i olika åldrar som var medlemmar i stödgrupper på Facebook. Även könsskillnader för variablerna undersöktes. Resultatet visade på en stark positiv korrelation mellan socialt stöd och subjektivt välmående och en stark negativ korrelation mellan socialt stöd och depressiva symtom, samt att socialt stöd predicerade både subjektivt välmående och depressiva symtom. Resultatet visade även att män och kvinnor tenderar att uppvisa liknande nivåer av socialt stöd, subjektivt välmående och depressiva symtom. Sammanfattningsvis tenderar personer med ADHD som har gott socialt stöd uppleva låga nivåer av depressiva symtom och höga nivåer av subjektivt välmående. Dessa resultat är viktiga för de indikerar att de problem som personer med ADHD har i vardagslivet potentiellt kan reduceras av att personerna känner att de har stöd av människor runt dem.
Abstract
The aim of this study is to examine the relation between social support, subjective well-being and depressive symptoms for people with ADHD. Earlier research has found positive associations between social support and subjective well-being, as well as negative associations between social support and depressive symptoms for the general population. These associations were anticipated to be found for people with ADHD. The associations were examined with a survey and the participants consisted of people diagnosed with ADHD (n=218) in different ages that were members of support groups on Facebook. Gender
differences for each variable were also examined. The result showed a strong positive association between social support and subjective well-being, as well as a strong negative association between social support and depressive symptoms. The result also indicated that both male and female tend to show similar levels of social support, subjective well-being and depressive symptoms. In conclusion people with an ADHD diagnosis who have good social support tend to show few depressive symptoms and report elevated levels of subjective well-being. These results are important since they indicate that the problems people with ADHD experience daily may be reduced if they feel that they are supported by the people around them.
Relationen mellan socialt stöd, subjektivt välmående och depressiva symtom hos personer med attention-deficit hyperactivity disorder
Jim Carrey, Ryan Gosling, Paris Hilton och Michael Phelps är alla stora profiler och förebilder för många miljoner människor. De har gemensamt att de lever med diagnosen attention-deficit hyperactivity disorder, hädanefter benämnt ADHD. Diagnosen är relaterad till både direkta och indirekta psykiska besvär, såsom depression, ångest och låg självkänsla (Rodriguez, Ginsberg, Fernholm & Nyberg, 2007). För den generella populationen finns det tydliga samband mellan socialt stöd, depressiva symtom och subjektivt välmående. Detta sociala stöd kan vara alltifrån föräldrar, lärare eller kompisar (Glozah & Pevalin, 2014; Ates, 2016; Xiao et al., 2015; Bloom & Spiegel, 1984). Syftet med min studie är att undersöka om de samband som man funnit för socialt stöd hos den generella populationen också återfinns för personer med ADHD.
Socialt stöd är ett begrepp med många dimensioner. Sallnäs, Wiklund och Lagerlöf (2010) undersökte välfärdsfaktorer bland ungdomar i familjehem och de beskriver socialt stöd som en central levnadsnivåkomponent. Några indikatorer för socialt stöd i denna studie var upplevelsen av kvaliteten i umgänget med vuxna, den faktiska kvaliteten i umgänget med vuxna, upplevelsen av umgänget med vänner och om personen upplevde att hen frekvent umgicks med kamrater. Cobb (1976) undersökte relationen mellan socialt stöd och hur väl personer hanterade livskriser och resultaten visade att socialt stöd kunde skydda emot depression och alkoholism som följd av livskriser. Cobb (1976) definierade socialt stöd som den information som leder till att en person upplever sig älskad, omhändertagen och
uppskattad. Pearson (1986) sökte i sin studie en entydig definition av begreppet socialt stöd men fann att ingen sådan existerade, utan lyfte fram flera olika definitioner som använts inom fältet (Cobb, 1976; Gore et al, 1973; Mechanic & Greenley 1976). Det som karakteriserade de olika definitionerna var någon form av interaktion som får en person att känna sig älskad,
uppskattad, omhändertagen samt att personen påminns om sin tillhörighet till ett nätverk av kommunikation och ömsesidiga skyldigheter (Pearson, 1986).
Begreppet socialt stöd kan indelas in i två breda kategorier (Glanz, Rimer & Viswanth, 2015). En kategori behandlar strukturer och den andra kategorin behandlar funktionaliteten av existerande sociala relationer. Med strukturella aspekter av socialt stöd menas i vilken mån individen är integrerad eller delaktig i sociala nätverk. Denna delaktighet uppmäts vanligtvis i antalet sociala kontakter och social integration uppmäts genom att studera hur aktiv individen är i sociala aktiviteter och relationer. I kontrast till detta behandlar de funktionella aspekterna individens faktiska eller upplevda tillgång till stöd och sociala tillgångar. Glanz, Rimer och Viswanth (2015) har adderat en tredje komponent: hur delaktig individen är i sociala aktiviteter. Könsskillnader i upplevelsen av mottaget socialt stöd skiljer sig åt i tidigare litteratur. Det finns resultat som pekar på att det inte råder några könsskillnader (Ham, Hayes & Hope, 2005), att könsskillnader råder men endast mellan genusdefinitioner snarare än kön (Reevy & Maslach, 2001) och att män skulle uppleva mer socialt stöd än kvinnor (Soman, Bhat, Latha & Praharaj, 2016).
Tidigare forskning tyder på att det finns samband mellan socialt stöd, subjektivt välmående och depressiva symtom. I en studie av Glozah och Pevalin (2014) undersöktes sambandet mellan socialt stöd, stress, hälsa och akademisk prestation hos slumpmässigt utvalda elever på olika högskolor. Resultatet visade en negativ korrelation mellan socialt stöd och stress samt att socialt stöd korrelerade positivt med hälsa och välmående, men inte med skolprestation. Den specifika relationen mellan socialt stöd och skolprestation undersökte även Murray, Kosty och McLean (2016) och de fann ett positivt samband mellan socialt stöd och skolprestation, men att det var svagare än sambandet mellan elevens relation till läraren och skolprestation. Ates (2016) undersökte relationen mellan upplevt socialt stöd, personlig motivation och psykiskt välmående för psykologistudenter. Resultatet visade att socialt stöd
och personlig motivation signifikant predicerade psykiskt välmående (Ates, 2016). Liknande resultat fann Xiao, Li, Qiao, Zhou och Shen (2015) som undersökte relationen mellan socialt stöd, depressiva symtom och livskvalitet hos personer som lever med HIV. De fann att emotionellt socialt stöd signifikant predicerade såväl psykiska som fysiska aspekter, såsom depressiva symtom, positiva/negativa tankar, koncentration, inlärningsförmåga men även energinivå. Vikten av socialt stöd för personer med svåra sjukdomar undersökte även Bloom och Spiegel (1984), med inriktning på kvinnor med bröstcancer. Resultatet visade att socialt stöd, både emotionellt och möjlighet till socialt utbyte, korrelerade med kvinnornas
framtidsutsikter och sociala funktion. Forskningen visar således att socialt stöd samvarierar med subjektivt välmående bland en stor variation av undergrupper.
Subjektivt välmående är ett brett och abstrakt begrepp. Deci och Ryan (2001) beskrev begreppet som en komplex konstruktion som behandlar individuella upplevelser och
funktioner. De fann att både historisk och kontemporär forskning huvudsakligen fokuserar på två inriktningar, den hedoniska och den eudaimoniska. Den hedoniska ansatsen inriktar sig på lycka och tillfredställelse, den eudaimoniska inriktar sig istället på meningsskapande och självförverkligande. Deci och Ryan (2001) beskrev att begreppet subjektivt välmående bör tolkas som multidimensionellt och inkludera både hedoniska och eudaimoniska aspekter. Sambandet mellan dessa komponenter undersöktes av Compton, Smith, Cornish och Qualls (1996). De undersökte i vilken mån de hedoniska och eudaimoniska aspekterna korrelerade med varandra i en faktoranalys med 18 olika skalor. Resultatet visade att komponenterna, som de benämnde som subjektivt välmående och personlig utveckling, är relaterade men inte identiska (Compton et al., 1996). Ryff och Keyes (1995) undersökte också begreppet subjektivt välmående och fann att begreppet behandlar en individs upplevelse av sin egen lycka och hur det kommer sig att individen mår som den gör. Bedömningen grundas på emotionella och kognitiva uppskattningar samt en subjektiv uppskattning av individens egen
upplevelse av livstillfredställelsen. Begreppet kan också definieras som summan av positiva emotioner, negativa emotioner och livstillfredställelse (Grenville, 2012; Hefferon & Boniwell, 2011). Dessa olika definitioner av subjektivt välmående inkluderas i någon form i
mätinstrumentet. Könsskillnader för subjektivt välmående skiljer sig åt beroende på härkomst, ålder, livssituation och flera olika faktorer. I Europa finns det dock en liten tendens som visar att kvinnor rapporterar högra nivåer av subjektivt välmående än män (Europeiska
kommissionen, 2015).
Depression drabbar uppskattningsvis en fjärdedel av alla män och hälften av alla kvinnor någon gång under deras liv och gestaltas bland annat i form av sömnsvårigheter, ångest, koncentrationssvårigheter och nedstämdhet (Alphonce, 2014). Diagnosen kan beskrivas som en funktionsnedsättning eftersom en depressiv episod påverkar kognitiva funktioner såsom minnesfunktioner, initiativförmågor och humörslabilitet. Svårhetsgraderna varierar kraftigt men svår depression kan medföra allvarliga sömnsvårigheter,
självmordstankar, stark ångest och nedsatt aptit (Socialstyrelsen, 2017). Depression är två till tre gånger så vanligt hos personer med än ADHD diagnos än hos den generella populationen (Sherman, 2017). Mätinstrument som avser att uppmäta depressiva symtom bör således inkludera bland annat aspekter av ångest, nedstämdhet och sömnsvårigheter.
ADHD - en bakgrund.
Någonstans mellan 5- och 11 % av barn i åldrarna 4–17 år har diagnosen (Centers for Disease Control and Prevention, CDC, 2017; APA, 1994). År 2011 var totalt 6,4 miljoner personer diagnostiserade med ADHD (CDC, 2017). ADHD är en funktionsnedsättning med
neurobiologisk grund som definieras av allvarliga och återkommande symtom som
okoncentration, hyperaktivitet och impulsivitet (American Psychiatric Association (APA), 1994). Enligt DSM-IV kriterium (APA, 1994) kan diagnosen ställas om barnet, över en period på 6 månader, uppvisar ett beteendemönster som präglas av hyperaktivitet, impulsivitet och
okoncentration före sju års ålder. Beteendemönstret ska vara tydligt både hemma och i skolan samt ha en stor inverkan på barnets vardag (APA, 1994). Diagnosen är vanligt förekommande hos elever i tidig skolålder, men forskning har funnit att diagnosen även förekommer hos barn i förskolan, hos ungdomar och hos vuxna (Daley & Birchwood, 2010). ADHD är två till tre gånger vanligare hos pojkar än för flickor (Socialstyrelsen, 2004).
Vissa könsskillnader i diagnosens sjukdomsbild existerar, vilket undersöktes i studien av Gaub och Carlson (1997). De genomförde en metaanalys av 18 studier i syfte till att kartlägga könsskillnader. Resultaten visade att impulsivitet, akademisk prestation, social funktion och finmotoriska färdigheter inte skiljde sig mellan könen. Inte heller skiljde sig föräldrarnas utbildning eller psykiska välmående mellan könen. Däremot fann de att flickor i större utsträckning än pojkar visade nedsatta intellektuella färdigheter, lägre nivåer av hyperaktivitet och lägre nivåer av utåtagerande beteenden. I sin meta-analys fann de dock inkonsekventa resultat från studierna de undersökte och argumenterade därmed att området är i stort behov av vidare forskning (Gaub & Carlson, 1997). Liknande studier genomförde Gershon (2002) och fann snarlika resultat, dvs att flickor med ADHD hade i jämförelse med pojkar i större utsträckning nedsatta intellektuella färdigheter men lägre nivåer av
hyperaktivitet, koncentrationssvårigheter och utåtagerande beteendemönster. Till skillnad ifrån resultatet av Gaub och Carlsons (1997) studie visade resultat av Gershons (2002) meta-analys att flickorna i större utsträckning än pojkarna hade psykiska besvär, såsom depression och ångest. En mer nyligen publicerad meta-analys inom området genomfördes av
Williamson och Johnston (2015) och den undersökte könsskillnader i diagnosen ADHD med inriktning på vuxna. Även de fann att kvinnor i större utsträckning led av psykiska besvär såsom depression och ångest. Vidare visade analysen att män löpte större risk att falla in i missbruk och uppvisa antisociala beteenden (Williamson & Johnston, 2015).
Depression och lågt subjektivt välmående är frekvent förekommande hos personer med ADHD och beskrivs i flera studier som en samsjuklighet (Alpert et al., 1996; Biederman et al., 2008; McIntyre et al., 2010; Chen et al., 2013a; Chen et al., 2013b). Sambandet mellan depression och ADHD undersöktes av Feldman, Tung och Lee (2017). De fann att diagnosen ADHD hos barn är en riskfaktor för depression senare i livet och att symtom på depression ofta återfinns redan i tidig skolålder för personer med ADHD. Förklaringsfaktorer för sambandet som diskuterades i denna studie är bristande känsloreglering, genetik och social tillvaro (Feldman, Tung & Lee, 2017). En studie av Yurkevitch, Berslav och Bergman (2015) undersökte nivåer av subjektivt välmående för individer diagnostiserade med nedsatt
intellektuell förmåga och/eller ADHD, där ett av resultaten visade att symtom på ADHD direkt predicerade lägre nivåer av subjektivt välmående. Relationen mellan dessa variabler medierades av individernas interna och externa tillgångar. Externa tillgångar syftade på individernas sociala nätverk och interna tillgångar syftar till individens psykosociala förmåga. Forskarna diskuterade att resultatet visar vikten av sociala nätverk och psykosociala förmågor som verktyg för att förbättra det subjektiva välmåendet hos personer med ADHD. Slutligen diskuterade man behovet av vidare studier inom området, speciellt studier som undersöker under vilka förhållanden som det subjektivt välmåendet ökar hos individer med ADHD (Yurkevitch, Berslav & Bergman, 2015). ADHD är således associerat med symptom av depression samt lägre subjektivt välmående.
Som Yurkevitch, Berslav och Bergman (2015) påpekar finns det få studier som utforskat relationen mellan socialt stöd, subjektivt välmående och depressiva symtom för personer med ADHD. Mitchell (2012) genomförde en studie som undersökte relationen mellan socialt stöd och depression för denna grupp, men fann inga statistiskt signifikanta samband. Här användes dock endast variabeln depression och man utelämnade subjektivt välmående. I kontrast till studien av Mitchell (2012) finns det en studie av Lovell, Moss och
Wetherell (2012) som undersökte vikten av socialt stöd för föräldrar till barn med autism eller ADHD. En frågeställning handlade om relationen mellan barns upplevelse av socialt stöd och barnets egen uppfattning om sitt välmående och resultaten visade på en stark positiv
korrelation (Lovell, Moss & Wetherell, 2012). Generellt saknas det entydiga svar ifrån forskningen kring hur relationen mellan socialt stöd, subjektivt välmående och depressiva symtom för personer med ADHD ter sig. Vidare saknas det även entydiga svar ifrån
forskningen vad kön potentiellt har för effekt på de enskilda variablerna samt på sambanden mellan socialt stöd, subjektivt välmående och depressiva symtom.
Frågeställningarna för min studie är: Har socialt stöd ett samband med subjektivt välmående och depressiva symptom för personer med ADHD? Vad har kön för effekt på relationen mellan socialt stöd, subjektivt välmående och depressiva symtom för dessa personer? Detta kommer att undersökas med hjälp av en webbaserad enkätstudie. Baserat på den tidigare forskaren förväntas socialt stöd vara positivt korrelerat med subjektivt välmående och negativt korrelerat med depressiva symtom. Vidare förväntas kön uppvisa en effekt på sambanden mellan socialt stöd, subjektivt välmående och depressiva symtom.
Metod Deltagare
Deltagarna i denna studie var medlemmar i Facebook-grupperna Underbara ADHD och ADHD-coachning som själva har diagnosen. Antalet personer som valde att besvara enkäten uppgick till 219 men eftersom en respondent var under 15 år var antalet deltagare i studien 218. Utav dessa 218 var 190 (87,2 %) kvinnor, 26 (11,9%) var män och för två personer (0,9 %) saknas uppgifter. Ålder på deltagarna varierade från 15 till 60 år, med en medelålder på 33 år.
Mätinstrument
Mätinstrumentet var en webbaserad enkät som utformades med Google Formulär. Enkäten bestod av 28 påståenden, samt två frågor om kön och ålder. I ingressen fanns tydliga instruktioner hur enkäten skulle fyllas i samt information om att genom att besvara enkäten godkände respondenten att svaren användes i forskningssyfte. Samtliga påståenden i mätinstrumentet översättas från engelska till svenska av mig själv.
Socialt stöd. För att mäta begreppet socialt stöd användes en version av
mätinstrumentet ISEL, Interpersonal Support Evaluation List (Cohen, Mermelstein, Kamarck & Hoberman, 1985). Denna version av ISEL användes på grund av dess förkortade format för att anpassa enkäten till deltagarna. Skalan bestod av 12 påståenden som utgjorde tre delskalor: uppskattning, tillhörighet och tillgångar. Exempel på påståenden i skalan var: ”Det finns alltid någon jag kan vända mig till om familjeproblem uppstår”, ”Jag blir sällan inbjuden till att hitta på aktiviteter” och ”Om jag skulle vilja äta lunch på stan hittar jag enkelt någon att äta med”. Påståenden besvarades på en skala 1–4, där 1 stod för stämmer inte alls och 4 för stämmer fullständigt. Somliga påståenden var omvända för att man inte skulle
slentrianmässigt kryssa sig igenom enkäten (Bryman, 2004). Cronbach´s alfa för denna skala var .87.
Subjektivt Välmående. För att mäta begreppet subjektivt välmående användes mätinstrumentet SWLS, Satisfaction With Life Scale (Diener, Emmons, Larsen & Griffin, 1985). Detta mätinstrument inkluderar både hedoniska och eudaimoniska aspekter som respondenten själv bedömer. Skalan bestod av fem påståenden, där respondenten subjektivt ska bedöma sin subjektiva livskvalité. Exempel på påståenden i skalan var: ”Jag är nöjd med mitt liv”, ”Om jag kunde leva om mitt liv, skulle jag ändra på nästan ingenting” och ”Ur nästan alla synvinklar är mitt liv ett idealliv”. Påståendena besvarades på en skala 1–5, där 1
stod för stämmer inte alls och 5 stod för stämmer fullständigt. Cronbach´s alfa för denna skala var .84.
Depressiva symtom. För att mäta begreppet depressiva symtom användes
mätinstrumentet CES-D-10, Centre for Epidemiological Studies Depression Scale (Radloff, 1977) som inkluderade bland annat aspekter av ångest, nedstämdhet och sömnsvårigheter. Skalan består av tio påståenden såsom: ”Under de senaste veckorna störde jag mig ofta på saker, var irriterad”, ” Under de senaste veckorna har jag haft svårt att fokusera på det jag ska göra” och ” Under de senaste veckorna har jag känt mig deprimerad”. Dessa påståenden besvarades på en skala 1–5, där 1 stod för mycket sällan och 5 för mycket ofta. Cronbach´s alfa för denna skala var .82.
Procedur
Det var viktigt att enkäten var utformad på ett sådant sätt att den inte krävde längre stunder av koncentration, något administratörer av Facebook-grupperna Underbara ADHD och ADHD-coachning upplyste mig om vid första e-mail kontakt. Detta eftersom målgruppen vanligtvis upplever att koncentration under längre perioder är problematiskt. Enkäten
utformades via Google Formulär och delades ut till de två Facebook-grupper, Underbara ADHD och ADHD-coachning, via administratörerna för dessa grupper vilka jag tog kontakt med via e-mail. De presenterade kortfattat studien i ett inlägg på deras respektive sidor samt en länk till enkäten. I enkätens ingress återfanns information gällande studiens syfte,
deltagarnas anonymitet, att respondenten själv ska vara diagnostiserad med ADHD samt att ingen kompensation erbjöds. Vidare stod det även tydligt att respondenten godkänner deltagande i studien genom att besvara enkäten. Samtliga deltagare i studien var fullständigt anonyma och enkäten låg ute och var tillgänglig i cirka en månads tid.
Statistiska analyser
En korrelationsanalys samt en linjär regressionsanalys genomfördes med
statistikprogrammet SPSS för att undersöka hur variablerna socialt stöd, subjektivt välmående och depressiva symtom korrelerade med varandra samt för att undersöka om socialt stöd predicerade utfallsvariablerna subjektivt välmående och depression. För att undersöka eventuella könsskillnader genomfördes separata regressionsanalyser med samma prediktor och utfallsvariabler samt en partiell korrelationsanalys.
Resultat
I ett första skede sammanställdes den deskriptiva statistiken för studiens variabler, socialt stöd (M = 2,79, SD = 0,76), subjektivt välmående (M = 2,68, SD = 0,88) och
depressiva symtom (M = 3,43, SD = 0,82). Den deskriptiva statistiken presenteras i tabell 1. Tabell 1
Sammanställning av variablernas medelvärden och standardavvikelser Variabel n min-max M SD Socialt stöd 210 1–4 2,79 0,76 Subjektivt välmående 213 1–5 2,68 0,88 Depressiva symtom 210 1–5 3,43 0,82 n =antal personer; M = medelvärde; SD = standardavvikelse
Sambanden mellan socialt stöd, subjektivt välmående och depressiva symtom för personer med ADHD
Korrelationsanalysen visade att socialt stöd hade ett starkt positivt samband med välmående för personer med ADHD r (210) = .48, p <.01. Korrelationsanalysen visade även att socialt stöd hade ett stark negativt samband med depressiva symtom för personer med ADHD r (208) = -.57, p <.01. Slutligen visade korrelationsanalysen även att subjektivt
välmående var starkt negativt korrelerat med depressiva symtom r (210) = -.56, p <.01. Sammanställda korrelationsanalyser presenteras i tabell 2.
Tabell 2
Pearsonkorrelationer mellan socialt stöd, välmående och depression 1. 2. 3.
1. Socialt stöd - - - 2. Subjektivt välmående .48* - - 3. Depressiva symtom -.57* -.56* - *p <.01
Hur stor del av variansen i depression och subjektivt välmående förklaras av socialt stöd?
Relationen mellan socialt stöd och depressiva symtom var starkare än den mellan socialt stöd och subjektivt välmående (Se tabell 2). Detta återspeglas även i
regressionsanalysen, som visade att socialt stöd förklarade 32 % av variansen i depressiva symtom (R2 =.32, β = .62, F (1,206) = 98,84, p <.001) och 23 % av variansen i subjektivt
välmående (R2 =.23, β = .66, F (1,208) = 62,8, p <.001). Socialt stöd predicerade således
signifikant både depressiva symtom och subjektivt välmående, men allra tydligast predicerade socialt stöd depressiva symtom.
Könsskillnaderna för socialt stöd, subjektivt välmående och depressiva symptom samt dess samband
För kvinnor förklarade socialt stöd 33 % av variansen i depressiva symtom (R2 =.33, β
= -.62, F (1,180) = 89,62, p <.001) och 26 % av variansen i subjektivt välmående (R2 =.26, β =
.58, F (1,180) = 62,6, p <.001). För män förklarade socialt stöd 26 % av variansen i depressiva symtom (R2 =.26, β = -.61, F (1,22) = 7,7, p <.05) och 16 % av variansen i
signifikant predicerar depressiva symtom och subjektivt välmående för både män och
kvinnor. En partiell korrelationsanalys genomfördes där kön var den kontrollerande variabeln och samtliga korrelationer var signifikanta, vilket presenteras i tabell 3 nedan.
Tabell 3
Partiell korrelation* mellan socialt stöd, subjektivt välmående och depressiva symtom 1. 2. 3.
1. Socialt stöd - - - 2. Subjektivt välmående .48* - - 3. Depressiva symtom -.58* -.56* - *Kontrollerad för kön, *p <.01
Resultatet av den partiella korrelationsanalysen indikerar att det inte råder några signifikanta könsskillnader för sambanden mellan socialt stöd, subjektivt välmående och depressiva symtom.
Diskussion
Syftet med denna studie var att undersöka om socialt stöd är en förklaringsfaktor till lägre nivåer av depressiva symtom och högre nivåer av subjektivt välmående bland personer men en ADHD diagnos. Dessa samband har man tidigare funnit bland den generella
populationen, men konstellationen av dessa variabler har inte tidigare undersökts för personer med en ADHD diagnos. Utifrån korrelationsanalysen kan slutsatsen dras att socialt stöd korrelerar positivt med subjektivt välmående och negativt med depressiva symtom för personer med ADHD, vilket stödjer hypotesen om att socialt stöd skulle vara positivt
korrelerat med subjektivt välmående och negativt korrelerat med depressiva symtom. Vidare visade de separata regressionsanalyserna och den partiella korrelationsanalysen att sambanden mellan socialt stöd, subjektivt välmående och depressiva symtom inte påverkas av kön vilket innebär att studiens andra hypotes inte stöds. Detta innebär att socialt stöd kan vara en central
komponent för att påverka det subjektiva välmåendet och nivåer av depressiva symtom hos denna grupp, oavsett kön. Resultatet kan nyttjas för att konkret informera personer med en ADHD diagnos och personer i dess närvaro om vikten av socialt stöd.
Min studie belyser vikten av socialt stöd för att förbättra välmåendet och minska depressiva symtom hos personer med ADHD. Det finns flera erkända centrala delar för att underlätta för personer med diagnosen, bland annat terapi och medicinering (Parekh, 2015). Resultat av min studie är argument för att socialt stöd bör inkluderas som en central del för att underlätta vardagen för personer med ADHD. Tidigare forskning indikerar på att personer med ADHD upplever lägre nivåer av socialt stöd än den generella populationen (Demaray & Elliot, 2001), vilket potentiellt kan motverkas om socialt stöd erkänns som en metod för att underlätta vardagen för personer med diagnosen. Detta skulle i sin tur innebär högre nivåer av subjektivt välmående och lägre nivåer av depressiva symtom.
En frågeställning i min studie behandlade den om eventuella könsskillnader för sambandet mellan socialt stöd, subjektivt välmående och depressiva symtom vilket
undersöktes med separata regressionsanalyser och en partiell korrelationsanalys. Resultaten från dessa analyser visade att socialt stöd predicerade subjektivt välmående och depressiva symtom oavsett kön. En av de könsskillnaderna som har diskuterats i tidigare studier är om kvinnor med ADHD i större utsträckning än män lider av depression (Gershons, 2002). Vidare har även könsskillnader för subjektivt välmående diskuterats där forskning indikerar på att kvinnor upplever högre nivåer (Europeiska kommissionen, 2015). Även könsskillnader för socialt stöd har undersökts tidigare men givit olika resultat (Ham, Hayes & Hope, 2005; Reevy & Maslach, 2001; Soman, Bhat, Latha & Praharaj, 2016). Resultatet av den partiella korrelationsanalysen visade att inga signifikanta könsskillnader råder för sambanden mellan socialt stöd, subjektivt välmående och depressiva symtom vilket innebär att inga signifikanta könsskillnader råder för någon variabel. Män och kvinnor i min studie skattade således
relativt lika på upplevelsen av socialt stöd, subjektivt välmående och depressiva symtom. Att det finns få könsskillnader innebär att resultatet kan generaliseras över båda könen.
En begränsning med min studie är det låga antalet deltagare och med efterföljande fråga om resultat kan generaliseras till populationen, som är personer i Sverige med ADHD. Webbaserade enkäter tenderar att ha ett stort bortfall, något som visade sig stämma även i detta fall. Antalet medlemmar i Underbara ADHD och ADHD-coachning uppgår i 75 255 och antalet deltagare i denna studie är 218, så det är långt ifrån säkert att deltagarnas resultat är generaliserbart till målpopulationen. En annan form av bortfall som uppkom var intern, där antalet respondenter uppgick i 218 men endast 213 besvarade alla påståenden om subjektivt välmående och socialt stöd och 210 besvarade alla påståenden om depressiva symtom. Vad detta beror på går endast att spekulera i, men möjligtvis upplevdes somliga påståenden som känsliga. Ytterligare en begränsning i min studie är den skeva könsfördelningen och det breda åldersspannet, med 87,2 % kvinnor och endast 11,9 % män med ett åldersspann på 15–60 år. Detta är kanske studiens största begränsning då män är överrepresenterande bland personer med ADHD, diagnosen är två till tre gånger vanligare hos män än hos kvinnor
(Socialstyrelsen, 2004). Kanske är det så att det främst är kvinnor som utgör medlemmarna i Facebook-grupperna Underbara ADHD och ADHD-coachning. Det breda åldersspannet kan innebära osäkerhet för resultatet eftersom ADHD gestaltar sig olika för olika åldrar (Seidman, 2006). Vidare svaghet i studien är att jag inte kan dra slutsatser om kausalitet. Socialt stöd kan minska framtida depressiva symptom, men det är också möjligt att depressiva symptom begränsar det sociala stödet. Slutligen finns vissa svagheter i studiens mätinstrument. Översättningen av påståendena från de ursprungliga mätinstrumenten gjordes på egen hand och utan pilotstudie eller tillbakaöversättande. Detta kunde potentiellt resulterat i låg intern konsistens. Mätinstrumentet som användes för att mäta subjektivt välmående var SWLS (Diener, Emmons, Larsen & Griffin, 1985), av vilket det finns två nya versioner: Flourishing
Scale och Scale of Positive and Negative Experiences (Diener et al., 2009). Dessa kunde med fördel uppmätt subjektivt välmående då de nyttjats i mer kontemporär forskning än SWLS.
En styrka i min studie är att mätinstrumentet var väl anpassat till urvalet och enkäten utformades med hjälp av väletablerade psykometriska instrument med hög reliabilitet. De begränsade antal frågorna underlättade för respondenterna att besvara enkäten. Vidare är studien unik i den mening att relationen mellan socialt stöd, subjektivt välmående och depressiva symtom undersöks specifikt för personer med diagnosen ADHD, något som inte tidigare genomförts.
Resultaten från denna studie bidrar till ytterligare kunskap kring under vilka omständigheter personer med ADHD mår bra och belyser en central komponent för att underlätta vardagen för personer med ADHD. Nästa fråga till vidare forskning skulle med fördel kunna undersöka hur personer med ADHD upplever ett gott socialt stöd. Är det viktigast att ha ett brett kontaktnät, eller är det relationen till specifika individer eller grupper av personer som avgör upplevelsen av socialt stöd? Dessa typer av undersökningar skulle bidra till att förstå vilken typ av socialt stöd som påverkar subjektivt välmående och nivåer av depressiva symtom.
Referenser
Alpert, J.E., Maddocks, A., Nierenberg, A.A., O’Sullivan, R., Pava, J.A., Worthington III, J.J., … Fava, M. (1996). Psychiatry Research, 62(3), 213–219. doi: 10.1016/0165-1781(96)02912-5
Alphonce, E. (2014). Vad är depression och vad kan man göra? Infoteket om funktionshinder. Hämtat 2017-06-03 från
http://www.lul.se/sv/Kampanjwebbar/Infoteket/Funktionsnedsattningar/Psykiska-funktionsnedsattningar1/Vad-ar-depression-och-vad-kan-man-gora/
American Psychiatric Association. (1994). Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders, Fourth Edition. Washington, DC: American Psychiatric Association. Ates, B. (2016). Perceived social support and assertiveness as a predictor of candidates
psychological counselors´ psychological well-being. International Education Studies, 9(5). doi: 10.5539/ies.v9n5p28
Biederman, J., Ball, S.W., Monuteaux, M.C., Mick, E., Spencer, T.J., McCreary, M., … Faraone, S.V. (2008). New insights into the comorbidity between ADHD and major depression in adolescent and young adult females. Journal of the American Academy of Child & Adolescent Psychiatry, 47(4), 426–434. doi:
10.1097/CHI.0b013e31816429d3
Bloom, J.R., & Spiegel, D. (1984). The relationship of two dimensions of social support to the psychological well-being and social functioning of women with advanced breast cancer. Social Science & Medicine, 19(8), 831–837. doi:
10.1016/0277-9536(84)90400-3
Bryman, A. (2004). Samhällsvetenskapliga metoder. Stockholm: Liber
Centers for Disease Control and Prevention, CDC. (2017). How many children have ADHD? DeKalb County, Georgia: CDC.
Chen, M-H., Su, T-P., Chen, Y-S., Hsu, J-W., Huang, K-L., Chang, W-H., & Bai, Y-M. (2013a). Attention deficit hyperactivity disorder, tic disorder, and allergy: is there a link? A nationwide population-based study. The Journal of Child Psychology and Psychiatry, 54(5), 545–551. doi: 10.1111/jcpp.12018
Chen, M-H., Su, T-P., Chen, Y-S., Hsu, J-W., Huang, K-L., Chang, W-H., & Bai, Y-M. (2013b). Higher risk of developing mood disorders among adolescents with comorbidity of attention deficit hyperactivity disorder and disruptive behavior disorder: A nationwide prospective study. Journal of psychiatric research, 47(8), 1019–1023. doi: 10.1016/j.jpsychires.2013.04.005
Cobb, S. (1976). Social support as a moderator of life stress. Psychosomatic medicine, 38(5), 300–314. doi: 10.1097/00006842-197609000-00003
Cohen S., Mermelstein R., Kamarck T., & Hoberman, H.M. (1985). Measuring the functional components of social support. I Sarason, I.G. & Sarason, B.R. (Ed), Social support: theory, research, and applications. The Hague, Netherlands: Martinus Niijhoff. Compton, W.C., Smith, M.L., Cornish, K.A., & Qualls, D.L. (1996). Factor structure of
mental health measures. Journal of personality and social psychology, 71(2), 406–413. doi: 10.1037/0022-3514.71.2.406
Daley, D., & Birchwood, J. (2010). ADHD and academic performance: why does ADHD impact on academic performance and what can be done to support ADHD children in the classroom? Child: Care, Health and Development, 36(4), 455–464.
doi:10.1111/j.1365-2214.2009.01046.x
Diener, E., Emmons, R. A., Larsen, R. J., & Griffin, S. (1985). The Satisfaction with Life Scale. Journal of Personality Assessment, 49(1), 71-75. Hämtat 2017-03-20 från https://internal.psychology.illinois.edu/~ediener/Documents/Diener-Emmons-Larsen-Griffin_1985.pdf
Diener, E., Wirtz, D., Tov, W., Kim-Prieto, C., Choi, D., Oishi, S., & Biswas-Diener, R. (2009). New measures of well-being: Flourishing and positive and negative feelings. Social Indicators Research, 39, 247-266. Hämtat 2017-06-02 från
http://www.mysmu.edu/faculty/williamtov/pubs/2009_DienerEtAl.pdf
Demaray, M., & Stephen, E. (2001). Perceived social support by children with characteristics of Attention-Deficit/Hyperactivity disorder. School Psychology Quarterly, 16(1), 68-90. doi: 10.1521/scpq.16.1.68.19156
Europeiska kommissionen. (2015). Gender Gaps in Subjective Wellbeing. Bryssel: Europeiska kommissionen.
Feldman, J.S., Tung, I., & Lee, S.S. (2017). Social Skills Mediate the Association of ADHD and Depression in Preadolescents. Journal of Psychopathology and Behavioral Assessment, 39(1), 79-91. doi: 10.1007/s10862-016-9569-3
Gaub, M., & Carlson, C. (1997). Gender Differences in ADHD: A Meta-Analysis and Critical Review. Journal of the American Academy of Child & Adolescent Psychiatry, 36(8), 1036-1045. doi: 10.1097/00004583-199708000-00011
Gershon, J. (2002). A Meta-Analytic Review of Gender Differences in ADHD. Journal of Attention Disorders, 5(3), 143–154. Hämtat 2017-04-01 från
http://journals.sagepub.com.e.bibl.liu.se/doi/pdf/10.1177/108705470200500302 Glanz, K., Rimer, B.K., & Viswanath, E. (2008–09). Health Behavior and Health Education:
Theory, Research, and Practice, 4th Ed. New Jersey: John Wiley & Sons. Glozah, F., & Pevalin, D. (2014). Social support, stress, health, and academic succes in
Ghanain adolescents: A path analysis. Journal of Adolescence, 37(4), 451–460. doi: 10.1016/j.adolescence.2014.03.010
Gore, S., Kaplan, B.H., & Cassel, C. (1973). Social support and health. Paper presented at the meeting of the American Public Health Association, San Francisco.
Grenville-Cleave, B. (2012). Introducing Positive Psychology: A Practical Guide. London: Icon Books Ltd.
Ham, L., Hayes, S.A., & Hope, D.A. (2005). Gender differences in social support for socially anxious individuals. Cognitive behaviour therapy, 34(4), 201–206. doi:
10.1080/16506070510008470
Hefferon, K., & Boniwell, I. (2011). Positive Psychology: Theory, Research and Applications. New York: McGraw-Hill Education
Lovell, B., Moss, M., & Wetherell, M.A. (2012). With a little help from my friends:
Psychological, endocrine and health corollaries of social support in parental caregivers of children with autism or ADHD. Research in Developmental Disabilities, 33(2), 682-687. doi: 10.1016/j.ridd.2011.11.014
McIntyre, R.S., Kennedy, S.H., Soczynska, J.K., Nguyen, H.T., Bilkey, T.S., Woldeyohannes, H.O., … Muzina, D.J. (2010). Attention-deficit/hyperactivity disorder in adults with bipolar disorder or major depressive disorder: results from the international mood disorders collaborative project. Primary care companion to the Journal of clinical psychiatry, 12(3). doi: 10.4088/PCC.09m00861gry
Mechanic, D., & Greenley, J.R. (1976). Social selection in seeking help for psychological problems. Journal of Health and Social Behavior, 17, 249-262. doi: 10.2307/2136546 Mitchell, G. (2012). The impact of social support on depression in young adults with ADHD:
Does social support mediate or moderate depression in individuals with ADHD symptoms? Dissertation Abstracts International: Section B: The Sciences and Engineering, 74(10). Hämtat 2017-04-03 från
http://search.proquest.com.e.bibl.liu.se/docview/1415891863
Murray, C., Kosty, D., & McLean, K. (2016). Social support and attachment to teachers: Relative importance and specificity among low-income children and youth of color.
Journal of Psychoeducational Assessment, 34, 119-135. doi: 10.1177/0734282915592537
Parekh, R. (2015). What is ADHD? American Psychiatric Association: Virginia, AC. Pearson, J.E. (1986). The Definition and Measurement of Social Support. Journal of
Counseling & Development, 64(6), 390–395. doi: 10.1002/j.1556-6676.1986.tb01144.x
Radloff, L.S. (1977). A Self-Report Depression Scale for Research in the General Population. Applied Psychological Measurement, 1(3), 385–401. doi:
10.1177/014662167700100306
Reevy, G.M., & Maslach, C. (2001). Use of Social Support: Gender and Personality Differences. Sex Roles, 44(7), 437–459. doi: 10.1023/A:1011930128829 Rodriguez, A., Ginsberg, Y., Fernholm, A., & Nyberg, L. (2007). ADHD svårt att
diagnosticera hos vuxna. Läkartidningen, 18, 1398–1400. Hämtat 2017-03-15 från http://www.lakartidningen.se/Functions/OldArticleView.aspx?articleId=6630 Ryan, R. M., & Deci, E. L. (2001). To be happy or to be self‐fulfilled: A review of research
on hedonic and eudaimonic well‐being. Annual Review of Psychology, 52, 141‐166. Hämtat 2017-03-12 från http://condor.depaul.edu/hstein/NYAR.pdf
Ryff, C.D., & Keyes, C.L. (1995). The Structure of Psychological Well-Being Revisited. Journal of Personality and Social Psychology, 69(4), 719–727. Hämtat 2017-03-17 från http://midus.wisc.edu/findings/pdfs/830.pdf
Sallnäs, M., Wiklund, S., & Lagerlöf, H. (2010). Social barnavård ur ett välfärdsperspektiv. Socialvetenskaplig tidskrift, 17(1). Hämtat 2017-03-05 från
Sarason, I.G., Levine, H.M., & Basham, R.B. (1983). Assessing social support: The Social Support Questionnaire. Journal of Personality and Social Psychology, 44(1), 127–139. doi: 0022-3514/83/4401-0122500.75
Seidman, L. (2006). Neuropsychological functioning in people with ADHD across the lifespan. Clinical Psychology Review, 26(4), 466-485. doi: 10.1016/j.cpr.2006.01.004 Sherman, C. (2017). Is it ADHD, Depression, or Both? ADDitude – Inside the ADHD mind.
Hämtat 2017-06-03 från https://www.additudemag.com/adhd-and-depression-symptoms-treatment/
Socialstyrelsen. (2017). Depressiv episod – Symtom, prognos, behandling. Stockholm: Socialstyrelsen.
Socialstyrelsen. (2004). Kort om ADHD hos barn och vuxna: En sammanfattning av Socialstyrelsen kunskapsöversikt. Stockholm: Socialstyrelsen.
Soman, S., Bhat, S.M., Latha, K.S., & Praharaj, S.K. (2016). Gender Differences in Perceived Social Support and Stressful Life Events in Depressed Patients. East Asian archives of psychiatry: official journal of the Hong Kong College of Psychiatrists, 26(1), 22–29. Hämtat 2017-06-04 från
https://eds-a-ebscohost- com.e.bibl.liu.se/eds/pdfviewer/pdfviewer?sid=0dd86af7-881d-4d20-a592-2aa72386e2bf%40sessionmgr4008&vid=3&hid=4213
Williamson, D., & Johnston, C. (2015). Gender differences in adults with
attention-deficit/hyperactivity disorder: A narrative review. Clinical Psychology Review, 40, 15–27. doi: 10.1016/j.cpr.2015.05.005
Xiao, Z., Li, X., Qiao, S., Zhou, Y., & Shen, Z. (2016). Social support, depression, and quality of life among people living with HIV in Guangxi, China. Psychological and Socio-medical Aspects of AIDS/HIV, 29(3), 319–325. doi:
Yurkevitch, O., Berslav, S., & Bergman, T. (2015). The subjective well-being of individuals diagnosed with comorbid intellectual disability and attention-deficit hyperactivity disorders. Quality of life research, 24(8), 1875-1886. doi: 10.1007/s11136-015-0936
