Akademin för hälsa, vård och välfärd
BARNKONVENTIONEN – FRÅN LAG
TILL IMPLEMENTERING
En kvalitativ studie om implementering av barnkonventionen på socialtjänsten
i en kommun i Mellansverige
HANNA GRAHN GELLES & HANNA LARSSON
Huvudområde: Socialt arbete Nivå: Grundnivå
Högskolepoäng: 15 hp
Program: Socionomprogrammet
Kursnamn: Examensarbete inom socialt arbete
Handledare: Osman Aytar Seminariedatum: 21-06-04 Betygsdatum: 21-06-14
BARNKONVENTIONEN-FRÅN LAG TILL IMPLEMENTERING. EN KVALITATIV STUDIE OM IMPLEMENTERINGEN AV BARNKONVENTIONEN PÅ
SOCIALTJÄNSTEN I EN KOMMUN I MELLANSVERIGE. Författare: Hanna Grahn Gelles och Hanna Larsson
Mälardalens Högskola
Akademin för Hälsa, Vård och Välfärd Socionomprogrammet Examensarbete inom socialt arbete, 15 högskolepoäng
Vårterminen 2021
SAMMANFATTNING
Syftet med denna studie är att undersöka hur implementeringen av barnkonventionen gått till i en kommun i Mellansverige sedan barnkonventionen blev svensk lag den 1 januari 2020. Studien är kvalitativ och är utförd genom fem semistrukturerade intervjuer med kommunens barnrättsnätverk, en utredningsenhet och en resursenhet. Resultatet analyserades med hjälp av tidigare forskning och teoretisk referensram för att se samband och kunna dra slutsatser. Resultaten visar att barnrättsnätverket är ansvarig för att alla nyanställda ska få utbildning i barnkonventionen och är även ansvarig för barnrättsombuden i kommunen. Genom detta sätts ramarna för hur det ska arbetas med barnkonventionen. Sedan är det upp till varje enhet att implementera den på sin enhet. Resultaten visar att alla medarbetare är medvetna om barnkonventionen och anser att barnets bästa ska vara i fokus. Resultatet visar också att enheterna arbetar mycket olika med barnkonventionen. De faktorer som påverkar
implementeringen är utbildning, hur barnrättsombuden arbetar, hur stor plats som
barnkonventionen får på enheten och vilka rutiner som finns på arbetsplatsen. Slutsatsen vi kan dra är att kommunen har gjort ett stort arbete för att implementera barnkonventionen. Det är dock ett pågående arbete som kommer att behöva mer tid.
Nyckelord: barnkonventionen, barnmakt, barnrätt, barnrättsperspektiv, implementering, utbildning.
THE UNITED NATION CONVENTION OF THE RIGHTS OF THE CHILD-FROM LAW TO IMPLEMENTATION. A QUALITATIVE STUDY ABOUT THE
IMPLEMENTATION OF UNCRC IN SOCIAL SERVICES IN A MUNICIPALITY IN SWEDEN.
Authors: Hanna Grahn Gelles and Hanna Larsson Mälardalens University
School of Health, Care and Welfare
The social work program Thesis in social work, 15 credits Spring term 2021
ABSTRACT
The aim of this study is to investigate the implementation of the united nations convention of the rights of the child (UNCRC) since it’s been incorporated into Swedish legislation. The study has its ground in previous studies and also a number of theoretical concepts. This is a qualiatative study performed through five semistructured interviews with the municipality children’s rights network, an investigation-unit and also a resource-unit. The results of the study was analysed with help of former studies and the theoretical concepts to see
connections and to be able to come to conclusions. The results shows that the children’s rights network is responsible to make sure all new employees gets an education about UNCRC and is also responsible for the representatives of children’s rights in the units. Through this the frames of the implementation are set. Then it is up to every unit to
implement the convention. The results show that all co-workers are aware of the convention and knows that it is the children´s best who should be the most important. The results also shows that the units are working very different with UNCRC. The factors that are affecting the implementation is education, how the representatives work, how much space the
convention gets in the unit and also what routines exits on the workplace. The conclusion of the study is that the municipality has done a major work to implement UNCRC. It is a work in progress though and it is going to take more time.
Keywords: children’s rights, child rights perspective, children’s power, education, implementation, united nations convention of the rights of the child.
INNEHÅLL
1 INTRODUKTION ...1
1.1 Bakgrund och problemområde ... 1
1.2 Syfte och frågeställningar ... 2
1.3 Centrala begrepp ... 2
2 BAKGRUNDEN TILL BARNKONVENTIONEN ...2
2.1 Janusz Korczak – barnkonventionens föregångare ... 3
2.2 Vägen till barnkonventionen ... 3
3 TIDIGARE FORSKNING ...4
3.1 Kunskap ... 5
3.2 Implementering ... 6
3.3 Rutiner ... 7
3.4 Reflektion tidigare forskning ... 8
4 TEORETISK TOLKNINGSRAM...8
4.1 Barnmakt ... 8
4.2 Implementering ... 9
4.3 Barnperspektiv ...10
4.4 Barnrättsperspektiv ...10
5 METOD OCH MATERIAL ... 11
5.1 Metodval ...11
5.2 Urval ...12
5.3 Sökning av tidigare forskning ...12
5.4 Etiska överväganden ...13
5.5 Databearbetning och analys ...13
5.6 Tillförlitlighet och trovärdighet ...14
6 RESULTAT OCH ANALYS ... 15
6.1 Resultat ...15
6.1.1 Implementering av barnkonventionen i praktiken ...15
6.1.2 Hur fungerar implementeringen i det dagliga arbetet? ...20
6.1.3 Förbättringar med implementeringen av barnkonventionen ...23
6.2 Analys ...25
6.2.1 Implementering av barnkonventionen i praktiken ...25
6.2.2 Hur fungerar implementeringen i det dagliga arbetet? ...27
6.2.3 Förbättringar med implementeringen av barnkonventionen ...28
7 DISKUSSION... 29 7.1 Resultatdiskussion ...29 7.2 Metoddiskussion ...31 8 SLUTSATSER ... 32 REFERENSLISTA ... 33 BILAGA A BILAGA B
1
INTRODUKTION
1.1 Bakgrund och problemområde
År 1989 antog Förenta nationernas (FN) generalförsamling konventionen om barns
rättigheter. Enligt UNICEF (2020) är det 196 länder som har ratificerat den och Sverige valde att förplikta sig till att följa den år 1990. USA är det enda landet som inte har valt att
ratificerat den (UNICEF). Konventionens syfte är att stärka och förtydliga alla barns
rättigheter. Det innebär att alla barn ska behandlas med respekt och barnets bästa ska alltid beaktas i situationer som på något vis rör barn (Barnombudsmannen, 2021). FN:s
konvention om barns rättigheter kallas också för barnkonventionen. Barnkonventionen är den benämning som kommer att användas löpande i detta arbete.
Barnkonventionen innehåller totalt 54 artiklar. Bland dessa behandlar 41 barns rättigheter och resterande artiklar behandlar hur varje stat ska förhålla sig till barnkonventionen. Av alla 54 artiklar finns det fyra artiklar som anses vara de viktigaste: artikel 2, 3, 6 och 12. Dessa kallas för de fyra grundprinciperna (Barnombudsmannen, 2021). De fyra grundprinciperna innebär kortfattat följande:
Artikel 2 – Alla barn har samma rättigheter och lika värde. Artikel 3 – Barnets bästa ska beaktas i alla beslut som rör barn. Artikel 6 – Alla barn har rätt till liv och utveckling.
Artikel 12 – Alla barn har rätt att uttrycka sin mening och få den respekterad.
Trots att barnkonventionen funnits sedan år 1990 i Sverige och är ett juridiskt bindande dokument, så har det visat sig att barnens skydd inte varit tillräckligt. UNICEF i Sverige har arbetat i tio år för att få barnkonventionen lagstadgad och sedan den 1 januari 2020 är den en svensk lag (SFS 2018: 1197). Genom att inkorporera den som svensk lag får
barnkonventionen en starkare ställning och barns rättigheter blir ännu tydligare. Det finns 94 länder totalt som har lagstadgat barnkonventionen (UNICEF, 2020). I det här arbetet ska det undersökas huruvida den nya lagstiftningen faktiskt lett till att barnkonventionen
implementeras i praktiken eller inte. Socialstyrelsen menar följande om barn och unga i socialtjänsten:
Socialtjänsten i varje kommun ska verka för att barn och unga växer upp under trygga förhållanden. I arbetet med barn som far illa är de skyldiga att samverka med bland annat hälso- och sjukvården, skolan och polisen. Socialtjänsten är den myndighet som genomför barnskyddsutredningar och har kontakt med barn och familjer (Socialstyrelsen, 2019).
Så hur lyckas socialtjänsten kombinera sina visioner och ansvar med den nya lagen om barnkonventionen? Det är något som denna studie förhoppningsvis kan skänka lite ljus över.
1.2 Syfte och frågeställningar
Syftet med den här studien är att undersöka implementering av barnkonventionen på socialtjänsten sedan barnkonventionen blev svensk lag den 1 januari 2020. Med
implementering menas allt som hör det sociala arbetet till på de verksamheterna vi valt att undersöka, såsom möten med klienter, administration, rutiner med mera.
De frågeställningar som ligger till grund för denna studie är följande:
1. Hur implementerar professionella barnkonventionen i sitt dagliga arbete? 2. Hur fungerar implementeringen i det dagliga arbetet?
3. Vad kan förbättras med implementeringen av barnkonventionen i de sociala verksamheterna?
1.3 Centrala begrepp
Barnkonsekvensanalys: År 2001 tog Barnombudsmannen fram en arbetsmodell för att få med barnens bästa i olika beslut. Den togs fram för att vara ett stöd för kommuner, landsting och statliga myndigheter (Barnombudsmannen, 2015).
Barns behov i centrum: Förkortas BBIC och är en utredningsmetod för socialtjänstens barn- och ungdomsvård (Socialstyrelsen, 2019).
Ratificering: Länder som väljer att ratificera en konvention förbinder sig samtidigt att agera i enlighet med dess innehåll och om de är nödvändigt ändra lagstiftning så den stämmer överens med konventionen (FN, 2021).
2
BAKGRUNDEN TILL BARNKONVENTIONEN
I det här avsnittet kommer vi att presentera en överblickande bild av bakgrunden till barnkonventionen. Genom att presentera detta vill vi skapa en förståelse för vad intentionerna med barnkonventionen är och visa att processen inför skapandet av barnkonventionen startade långt innan år 1989.
2.1 Janusz Korczak – barnkonventionens föregångare
Vilka faktorer ledde fram till grundandet av barnkonventionen? Det är givetvis svårt att svara på exakt men en man som brukar kallas för barnkonventionens föregångare är den polske barnläkaren och pedagogen Janusz Korczak (Hartman, 2001). Korczak är mest känd för sin heroiska och osjälviska akt under andra världskriget, där han blev erbjuden att gå ut ur det judiska gettot, men i stället valde han att följa med barnen från hans barnhem rakt in i döden i Treblinkas förintelseläger (Hartman).
Korczak spenderade hela sitt liv åt att arbeta med och för barn. Korczak tjänstgjorde under flertalet krig och såg under den tiden att det alltid var barnen som for mest illa. Av den anledningen vände sig han till barnen vilka han ansåg vara morgondagens vuxna. Han vände sig till de mest utsatta och föräldralösa barnen (Hartman, 2001). Korczaks arbetssätt kallas idag ibland för ”Korczaks system”. Han testade sig fram med olika arbetssätt och när några arbetssätt inte fungerade i barngruppen testade han nya saker. Bland annat så testade Korczak något som han kallade för kamratdomstolen som innebar att pröva självstyre (Hartman). Kamratdomstolen innebar att barnen fick stämma varandra för att de till
exempel hade misskött sina sysslor eller fuskat i spel och sedan prövades frågan i domstolen och den åtalade dömdes utifrån en lagbok. I lagboken var de första hundra paragraferna förlåtelseparagrafer (Hartman). Tanken med kamratdomstolen var att lära barnen om jämlikhet. Han menade också att det var ett sätt att tvinga fram en deklaration om barns rättigheter och visa att även barns problem och åsikter bör behandlas med respekt. Barnen kunde även stämma personal, Korczak själv blev stämd fem gånger på ett halvår.
Kamratdomstolen var ett av de mest uppmärksammade arbetssätten som han prövade (Hartman). Utöver kamratdomstolen testade Korczak även saker som anslagstavlan,
bokhyllor med böcker och en brevlåda där barnen fick lägga brev till personalen (Hartman). Detta är pedagogiska verktyg som används på förskolor än idag.
Efter Korczaks död har hans arbete kallats för Korczaktraditionen och det har även bildats Korczaksällskap. Idag finns det Korczaksällskap i över 20 länder, bland annat i Sverige. Hartman (2001) menar att Korczak skapade ett pedagogiskt fönster som världen idag kan se igenom vad gäller pedagogik och barns rättigheter. Han menar också att det går att använda sig av Korczak för att få en djupare förståelse av FN:s konvention om barns rättigheter, med andra ord barnkonventionen (Hartman).
2.2 Vägen till barnkonventionen
Sverige valde att ratificera barnkonventionen år 1990, endast ett år efter att FN antog den år 1989. Den 18 juni 2018 röstade Sveriges riksdag ja till att göra konventionen till svensk lag (SFS 2018: 1197). Att ratificera en konvention innebär att landet är juridiskt bundet att följa den, men Sverige ansåg inte att det räckte och för att stärka barns rättigheter ännu mer i praktiken valde Sverige att anta den som lag (SFS 2018: 1197). Innan barnkonventionen författades av FN fanns det flertalet dokument och konventioner som rörde mänskliga rättigheter. Det var dock inte förrän på 70-talet som FN insåg att målgruppen barn var i ett större behov av skydd än det som redan fanns. Därefter tog det ungefär 10 år att arbeta fram
det som år 1989 antogs av FN som barnkonventionen (UNICEF, 2021). Under de 30 år som gått sedan FN antog barnkonventionen har det hänt en del med det arbetet och konventionen har utvecklats. År 2002 skrevs det historia genom att två unga delegater från barnforumet fick tala inför generalförsamlingen, detta var första gången som barn tilläts tala inför församlingen. Vid ett avslutat toppmöte år 2005 skrevs en rapport där FN:s
generalförsamling bad samtliga länder att ratificera barnkonventionen och dess tilläggsprotokoll. Det tredje tilläggsprotokollet antogs av generalförsamlingen den 2
november 2011 och innebär att barn ges rätt till att lämna in klagomål om deras rättigheter kränks i sitt hemland till FN:s barnrättskommitté (UNICEF).
Leviner (2018) skriver att i och med att diskussioner började om att göra barnkonventionen till lag tillsatte den dåvarande alliansregering en kommitté som tog namnet
Barnrättighetsutredning i mars 2013. Denna kommitté fick i uppgift att jämföra nack- och fördelar med att inkorporera barnkonventionen till svensk lag. Vid regeringsskiftet som skedde ett och ett halvt år efter att kommittén tillsattes, så gjorde den nyvalde statsministern Stefan Löfven ett uttalade i oktober 2014 om att regeringen ska påbörja arbetet med att göra barnkonventionen till svensk lag. Leviner skriver vidare i sin artikel att Barnrättsutredningen fick i februari 2015 nya direktiv angående barnkonventionen. Dessa direktiv handlade om att de skulle utreda hur inkorporeringen skulle gå till i stället för om en inkorporering skulle ske. I mars 2016 lämnade kommittén över ett förslag på hur inkorporeringen skulle gå till
(Leviner). När Sveriges riksdag röstade ja till att göra barnkonventionen till svensk lag beslutades det också, förutom det lagtekniska arbetet, att ett kunskapslyft behövdes om barnkonventionen (UNICEF, 2021). Detta för att öka kunskapen bland kommuner, landsting och statliga myndigheter. Det konstaterades att ökad kunskap och kompetens angående barnkonventionen skulle stärka dess genomslag i praktiken (UNICEF).
3
TIDIGARE FORSKNING
I det här avsnittet presenteras tidigare forskning inom området implementering av barnkonventionen. Vi har valt att tematisera den tidigare forskningen utifrån tre teman: kunskap, implementering och rutiner. Under inhämtningen av tidigare forskning blev det tydligt att det är mycket begränsat med aktuell forskning i Sverige inom ämnet, då
barnkonventionen enbart varit en svensk lag i drygt ett år. Vi har därför valt att blanda äldre forskning, nyare forskning samt ett examensarbete på kandidatnivå inom socialt arbete som belyser ämnet på ett relevant sätt. Avsnittet avslutas med en reflektion kring tidigare
3.1 Kunskap
Leviner (2018) skriver i sin artikel att för att göra inkorporeringen av barnkonventionen behövs det tydlighet över hur konventionen ska användas i praktiken efter att den har blivit svensk lag. Detta för att de som ska tillämpa den, kan göra det på ett tryggt och rättssäkert sätt. Detta anser Leviner gör att det behöver tillsättas mer resurser till hur inkorporeringen ska gå till och inte stressa fram inkorporeringen bara för att det ska se bra ut ur ett
barnrättsperspektiv. Hon menar att det i stället kan skada mer än skydda barnen att stressa fram en inkorporering.
Bergnehr (2019) analyserar barns aktörskap, dvs. hur barn påverkar samt vilket inflytande de har på sin omgivning. Hon kommer fram till i sin studie att det är vanligare att undersöka vuxnas aktörskap, hur de påverkar och har inflytande på barns liv än tvärtom. Vidare skriver hon att barns aktörskap behöver belysas och tydliggöras när det kommer till begrepp som barnperspektiv och barns perspektiv. Hon tar även upp att de vuxnas förmåga att förstå och låta ett barn få ha inflytande är väldigt viktigt ur ett barnperspektiv. Om de vuxna inte har förmågan att låta ett barn få ha inflytande i beslut som rör denne kan barnet uppfattas som passivt och detta ger mer makt åt dem vuxna. Hon menar vidare att saknar den vuxne
empati, nyfikenhet samt respekt för att förstå barnet, så blir barnets inflytande helt beroende av den vuxne.
Selemun och Kolm (2021) intervjuar i sitt examensarbete respondenter vid olika
verksamheter om hur de arbetar med implementeringsarbete av barnkonventionen sedan den blev svensk lag. Politikerna som är delaktiga i deras studie berättar att de har utökat ansvaret för att se till att alla har rätt kunskap att förhålla sig till konventionen. Författarna skriver också att det finns särskilda tjänstepersoner som har ansvar gällande barns
rättigheter på alla förvaltningar. Barnrättsorganisationerna uppger att det finns utarbetade system och dokument som de använder sig av. Sedan finns det en barnrätts utbildning som alla ska få gå. Både barnrättsorganisationen och respondenterna från politikerna menar att deras implementeringsarbete bygger på att öka kunskapen och medvetandegöra barns rättigheter. Från myndighetssidan uppger de att det finns barnrättsombud inom varje verksamhet som har utökad kunskap om barns rättigheter och har ett ansvar att förmedla denna kunskap vidare till sina kollegor (Selemun & Kolm).
Svensson (2001) tar i sin publikation upp reflektioner från en konferens i Tromsö i Norge. Temat för konferensen var barnets bästa som rättsligt begrepp och deltagarna på
konferensen var en samling nordiska rättsvetenskapliga forskare. Det man kom fram till är att barnens bästa är ett mångtydigt begrepp och har olika betydelser i skilda sammanhang. Politiskt, etiskt och juridiskt har barnens bästa en gemensam betydelse som har sin
internationella grund i barnkonventionen. Grundprincipen i vårt samhälle är att alla har rätt till integritet och självbestämmande, men det är främst de vuxnas rättighet. När det kommer till barns integritet och självbestämmande så är det inte lika självklart, de är till viss del subjekt med rättigheter och självständighet tack vare barnkonventionen. Men deras behov av skydd kan innebära att deras rättigheter begränsas. Svensson menar att det är en
utvecklingsprocess, att med stigande ålder borde barnet få ta mer plats i sin egen autonomi. Då barnet med stigande ålder är mer benägen att ta ansvar för sin egen omsorg och skydd.
Detta anser hon ska spegla bemötandet i rättsprocesser som gäller barn, att med stigande ålder få komma mer till tals.
3.2 Implementering
Mol (2019) gjorde år 2019 en utvärderande studie där hon undersökte hur barn
representeras och tas hänsyn till i familjerättsliga ärenden. Studien är utförd i Nederländerna men författaren undersöker det aktuella ämnet i Australien (New South Wales), Frankrike, Nederländerna och Sydafrika. Studien tar avstamp i specifikt artikel 12 av barnkonventionen. Hon kunde konstatera att alla fyra länderna har representation för barn i familjerättsliga ärenden, men hur representationen är utformad skiljer sig åt mellan länderna (Mol). Denna representation menar författaren innebär att barnet blir hört genom representanten och således tas hänsyn till. Författaren menar vidare att det finns både en positiv och en negativ sida av att representation av barn alltid är obligatoriskt. Mol förklarar att det är viktigt att barnen faktiskt får välja om de vill bli hörda eller inte.
Leviner (2013) har analyserat barnskyddet i Sverige och de rättsliga dilemman som kan uppstå, dels att barnens rättigheter måste vägas mot rätten till ett privatliv. Frågor som då kan ställas är hur finner man balansen mellan barnens skydd och rätten till ett privatliv, när och om ska man ingripa? Hon skriver vidare att även om barnskyddssystemet har genomgått olika reformer de senaste decennierna så finns det viss kritik som har riktats mot det. I vissa avseenden handlar det om att myndigheter har ingripit för mycket i något ärende och annan kritik som riktats handlar om att dem inte agerat alls i vissa fall. I de fallen när
myndigheterna väljer att gripa in för mycket kränker det den grundläggande rätten till privatliv, men å andra sidan när de väljer att inte agera när det finns fog för att gripa in så skyddas inte barnens rättigheter (Leviner).
Leviner (2018) gör, i en annan publikation, en öppen analys av hur barns rättigheter bör tydliggöras samt stärkas för att skapa så bra möjligheter som möjligt för alla barn. Denna analys grundar sig på om inkorporeringen av barnkonventionen som svensk lag är svaret på att stärka barns rättigheter eller om det bara räcker med att stärka konventionens tydlighet. Hon skriver vidare att inkorporeringen av barnkonventionen i sig är en positiv sakfråga, men att problemet ligger i hur tolkningen av barnkonventionen ska gå till samt hur den ska användas i praktiken. Hon anser att en vidare analys av inkorporeringen behöver göras för att komma fram till vad man vill uppnå med att göra barnkonventionen till svensk lag. Arts (2014) analyserar några av de stora framstegen med barnkonventionen samt presenterar några av de utmaningar som konventionen stött på under sina 25 första levnadsår. Hon menar vidare att många länder har antagit barnkonventionen under dessa 25 år och genom det har synen på barn höjts. Deras rättigheter har blivit starkare och att de ses som individer med egna viljor och åsikter. I analysen lyfts en hel del positivt med konventionen, men även viss kritik framförs. Till exempel att barnkonventionen har funnits i nästan tre decennier, men inget land har antagit den i sin helhet.
Bergnehr (2019) menar att barns erfarenheter och deras möjlighet till att vara informanter ger vuxna viktig kunskap. Men oftast är det en vuxen som tolkar och återger denna
information efter denne har tolkat och förstått det efter de politiska agendorna som finns eller de sociokulturella sammanhangen. Bergnehr undrar vems talan som framkommer, barnets eller den vuxnes? Hon diskuterar hur olika barns inflytande ser ut. Hon menar att det inte räcker att enbart lyssna på barnens åsikter, utan att det även behöver undersökas hur barnen har inflytande. Vad deras röster och åsikter har för betydelse och vilken makt de tilldelas genom sitt inflytande (Bergnehr).
Selemun och Kolm (2021) intervjuar politiker, yrkesverksamma inom
barnrättsorganisationer och myndigheter om barnkonventionen som svensk lag, om hur dessa knyter an till konventionen och hur deras implementeringsarbete ser ut.
Representanterna från barnrättsorganisationer upplever att sedan barnkonventionen blev svensk lag har dess principer blivit mer påtagliga samt medvetenheten kring konventionen har ökat. Vidare skriver Selemun och Kolm att både myndighetspersoner och politiker som deltar i deras studie lyfter att sedan konventionen blivit lag är det fler verksamheter som har vaknat och funderat hur de ska agera kring den förändringen. De tar även upp att det är lättare att hänvisa till barnkonventionen i utredningar samt i tingsrätten och
förvaltningsrätten. Förut kunde de bara hänvisa till konventionen, nu när den är svensk lag kan de använda sig av denna i rättsfall. Ytterligare ett tema som framkom i deras studie var utvecklingsområde om barnkonventionen som lag. Det framkom att det måste bli tydligare vad som är barns bästa och finnas en mer samstämmig tolkning av konventionen i övrigt. Det lyfts också att barns delaktighet måste tas på allvar och verkligen lyssnas på vad barnen har att säga och att de vuxna inte bara lyssnar på det de vill höra. En annan sak som kom fram var det faktum att det tog ända till år 2020 innan det var en lag i Sverige, ett land som annars framstår som väldigt modernt i många frågor (Selemun & Kolm).
3.3 Rutiner
Leviner (2014) tar upp att varje land som har valt att på något sätt tillämpa
barnkonventionen, får med den utgångspunkten utforma hur det ska se ut i praktiken. Det finns flera aspekter som spelar in hur en sådan utformning kan se ut till exempel vilket typ av rättssystem landet innehar samt vilken typ av välfärdssystem som finns. Det gör att även om barnkonventionen är grunden till barns rättigheter så kan den inte jämföras mellan länder, då tillämpningen i praktiken kan se annorlunda ut. Leviner analyserar även att insatserna från myndigheter ska i största mån bygga på frivillighet från klienternas sida. Detta kan göra att barns utsatthet inte syns lika tydligt och inte hanteras rätt. Föräldrar kan till exempel gå med på en frivillig insats, men avsluta den innan den är färdig. Myndigheterna kan i dessa fall inte tvinga föräldrarna till att delta och detta kan göra att barnen inte får de skydd och stöd de behöver. En annan sak med frivilligheten är att balansen mellan frivillighet och tvång kan vara svårt för klienter att tolka. Det kan finnas en möjlighet att de känner sig tvingade till att delta fast det är en frivillig insats (Leviner).
Selemun och Kolm (2021) poängterar att en av deras representanter svarade att
barnkonventionen i sig lyfter viktig information, men att de “bara” är ett dokument om det inte efterlevs i praktiken. Samma respondent menar också att det inte är alla som använder sig barnkonventionen i praktiken.
3.4 Reflektion tidigare forskning
Den forskning som vi har tagit del av anser vi kopplar an till vår undersökning på ett fint sätt och ger ett mer djup till vår studie. Den tidigare forskningen är relevant utifrån de
frågeställningar som ligger till grund för studien. Den är även relevant utifrån ämnet
barnkonventionen och det faktum att den har blivit en svensk lag. Att göra konventionen till en svensk lag har gjort att barns rättigheter och åsikter ska väga tyngre i ärenden som rör barn. Hur konventionen ska tillämpas i socialt arbete visar på viss brist i den tillämpningen. I insamlingen av tidigare forskning framkom det dock att det var brist på forskning som skett i Sverige efter att barnkonventionen blev svensk lag. Vi valde då att använda oss av ett
examensarbete som också har en relevant koppling till vår studie.
4
TEORETISK TOLKNINGSRAM
I detta avsnitt presenteras den teoretiska tolkningsram vi valt att använda oss av i analysen av det empiriska materialet. Den teoretiska tolkningsramen består av fyra teoretiska begrepp som används för att analysera resultat och skapa en förståelse för begrepp som används under arbetets gång. Genom att använda oss av begrepp som berör barns rättigheter och inflytande när vi analyserar studiens resultat kan vi bidra till en ökad medvetenhet om barns utsatthet.
4.1 Barnmakt
Fagerstrand m.fl. (2014) menar att alla människor har rätt till inflytande, även barn. Många barn saknar makt att bestämma över sitt eget liv och över samhället, dem är vana att det är de vuxna som bestämmer. Fagerstrand m.fl. skriver också att barn måste ges rätten till inflytande och delaktighet, vuxna måste vara öppna för att kunna lämna över en del av sin makt till barnen. Att ha inflytande är inte samma sak som självbestämmande utan handlar om möjligheten till att påverka saker runt omkring en. Fagerstrand m.fl. menar även att genom att få vara med och påverka beslut och att bli betrodda hjälper människor att växa och då främst barn, det stärker tron på sig själv och de egna förmågorna. För att göra beslut mer välgrundade krävs det enligt författarna att i sammanhang där barn inte kan vara delaktiga att de styrande har ett barnperspektiv. Det består av till exempel att ha barnets perspektiv, de
vuxnas tolkning, sammanhanget, forskning och erfarenhet. Att låta barn vara med i
beslutfattandet kan göra att det får andra lösningar och nya perspektiv (Fagerstrand m.fl.). Fagerstrand m.fl. (2014) menar att de yngsta barnen är oftast de som blir utanför när barn ska göra sina röster hörda. Information till barn måste göras tillgänglig för alla barn även de som inte kan läsa, det måste få finnas olika uttryckssätt för barnen att få makt. Detta menar författarna att de i sin tur ställer högre krav på de vuxna genom att vara öppen och kunnig i att kunna läsa barnens uttryck, dels genom lek, teckningar och kroppsspråk. Inflytande är ett arbete som hela tiden måste fortgå, det är inte en engångs grej att låta barn få bli hörda. Det måste skapas rutiner och bra former för att göra barnens synpunkter rättvisa. Att manipulera ett barn till att tro att det har inflytande kan i längden skapa misstro och göra att barnet inte bryr sig om att säga sina åsikter och synpunkter (Fagerstrand m.fl.).
4.2 Implementering
För att införa nya metoder i verksamheter brukar implementering vara ett bra sätt att få den nya metoden att bli en lyckad del av verksamheten. Implementering i sig är en metod för att lyckas med förändringsarbete i olika verksamheter, som till exempel att införa
barnkonventionen som svensk lag. Forskare brukar prata om att en implementering är en process som brukar ta mellan två till fyra år och den sker i fyra olika faser (Socialstyrelsen, 2012).
Först görs en behovsinventering för att se behovet av den nya metoden. Ju tydligare behoven är desto större chans till en lyckad implementering, för de minskar risken med missförstånd och gör de lättare att följa upp arbetet. Fas två i implementeringsprocessen är “Installation av metoden”, när behovet av metoden är utred behöver nödvändiga resurser säkras. Det kan handla om tid, utbildning, lokaler, material och rekrytering. För att målet ska bli så tydligt som möjligt med förändringen är förankring viktigt även inom andra delar av organisationen som kanske inte direkt berörs av implementeringen. Detta för att försöka få hela
verksamheten positiv och för att skapa så lite missförstånd som möjligt. Inom fas tre finns förändringsarbetet och hur användningen av metoden ska gå till. I denna fas brukar det bli tydligt med vad som inte fungerar. Oftast i ett förändringsarbete kan den professionella känna sig osäker och obekväm i hur den nya metoden ska användas och då börja göra sin egen tolkning av den. För att förhindra att sådant ska ske är det viktigt med fortlöpande och integrerad handledning. Fas fyra är “Vidmakthållande av metoden” och när man ser att ungefär hälften av de professionella använder metoden på ett korrekt sätt anses den som implementerad (Socialstyrelsen, 2012).
Efter ytterligare ett till två år anses den nya metoden som rutin. Det är viktigt att följa upp arbetet och kunna skilja på problem och förbättringsarbete, är det metoden eller
organisationen som är problemet. För att nå framgång med ett implementeringsarbete behövs de kompetens hos användarna och de nås genom utbildning samt fortsatt handledning. En annan sak är en stödjande organisation, som till exempel ger tid och resurser till förändringsarbetet. Den tredje är tydligt ledarskap, att kunna motivera till förändring och att fördela resurser på ett bra sätt samt kunna förstå svårigheterna med
implementeringen. Det finns även en del missförstånd inom ett förändringsarbete. Det kan vara till exempel att tro att metoden ska sprida sig själv inom organisationen eller att det räcker med att informera för att få till förändring, att utbildning leder till användning samt tro att förändring sker snabbt och att det räcker med att tro på det man gör för att det ska bli bra (Socialstyrelsen, 2012).
4.3 Barnperspektiv
Hallden (2003) skriver i sin artikel att barnperspektivet som ord syftar till att verka för barns bästa, anamma en barnkultur samt tillvarata barns villkor. Detta är särskilt viktigt i politiska beslut samt i beslut som kan komma att påverka barn utan att barnet har fått lämna sin åsikt. Vidare handlar det om vilka konsekvenser olika beslut kan få för barnen. Hon skriver också i sin artikel att barnperspektivet handlar om vilken plats som barn ges i vårt samhälle.
Bergnehr (2019) menar att det inte räcker att enbart lyssna på barn eller göra deras röster hörda. Hon anser att det behövs studeras hur barn får och tar inflytande, hur barn tilldelas makt i olika sociala situationer samt hur inflytande möjliggörs och begränsas. Hon menar vidare att ett barnperspektiv som utgår från att barn är informanter och har rätt till att få uttrycka sin åsikt även behöver diskutera aktörskap och makt. Bergnehr menar vidare att barn är sociala aktörer som påverkar sin omgivning genom sin blotta närvaro. Hon menar vidare att anamma ett aktörsperspektiv som tillåter barnet att få vara medskapare av sin omgivning kan minska risken att barn ses som passiva och maktlösa.
Synen vuxna har på barn formar även hur dessa ser på barnets rätt till delaktighet och inflytande. Om vuxna ser barn som kompetenta människor som kan vara delaktiga i frågor som rör deras liv är det lättare för vuxna att lämna utrymme till barn. Om alla vuxna istället ser barn som människor vars beteende behöver korrigeras och växa till sig finns risken att barnen aldrig får en chans till att kunna påverka sina liv och sin omgivning (SKL, 2018).
4.4 Barnrättsperspektiv
I och med ratificeringen av barnkonventionen år 1989 har barn och unga fått en större plats i världen och som samhällsmedborgare. De ses som egna individer med rättigheter istället för att ses som en grupp som är behov av skydd. Länder som har ratificerat barnkonventionen är skyldiga att säkerhetsställa barns rättigheter samt se till att barn och ungas grundläggande behov är tillgodosedda (Regeringen, 2001).
Begreppet barnrättsperspektivet har på senare år börjat användas i allt större utsträckning. Redan år 2010 slog regeringen fast att innebörden av ett barnrättsperspektiv innebär att säkerhetsställa barns rättigheter i ärenden och beslut som rör barn. Den forskning som gjorts inom området pekar på att det är nödvändigt i utbildningar som rör barnkonventionen att ha arbetssätt för att stärka barnrättsperspektivet. Barn kan bli föremål för vuxnas välvillighet istället för att ses som rättighetsbärare och detta i sig är ett problem. Alla beslut som rör barn
måste vara barnrättsbaserade, det vill säga att en barnkonsekvensanalys är gjord och eller hänsyn till barnets bästa är tagna (SKL, 2018).
5
METOD OCH MATERIAL
I detta avsnitt presenteras valet av metod och studiens genomförande samt metodologiska överväganden.
5.1 Metodval
Vi valde en kvalitativ ansats med fem semistrukturerade intervjuer. I alla intervjuer utgick vi från en intervjuguide med förberedda frågor att ställa till respondenterna. Vi är två författare till det här arbetet, vilket innebär att vi delade upp intervjuerna mellan oss. Genom att utföra samtliga intervjuer med samma intervjuguide kunde vi säkerställa att intervjuerna höll samma kvalitet trots att vi intervjuade separat.
Anledningen till att vi valde semistrukturerade intervjuer är för att vi ville ge respondenterna bästa möjliga förutsättningar till att kunna vara avslappnade, vilket är svårare i en striktare intervju. Vi ville även tillåta intervjupersonerna att kunna prata fritt och att vi skulle kunna få fram det mer spontana i samtalen. För att göra detta så utformade vi vår intervjuguide (se Bilaga A) så att vi hade fem teman: inledande frågor, utbildning angående barnkonventionen, implementering, hur implementeringen fungerar samt förbättringar. I inledande frågor hade vi fem frågor som vi båda skulle ställa till våra intervjupersoner. I temat angående utbildning om barnkonventionen hade vi två frågor som vi båda ställde till våra intervjupersoner. I resterande teman – implementering, hur implementeringen fungerar och förbättringar hade vi en huvudfråga till respektive rubrik. Därefter hade vi ett antal följdfrågor som kunde ställas beroende på vad intervjupersonen gav för svar på huvudfrågan. Genom att göra på detta sätt så kunde vi säkerställa att vi kunde hålla separata intervjuer men ändå ställa samma frågor, samtidigt som vi lät intervjupersonerna kunna prata fritt. Fördelen med detta val av metod är att det under intervjuns gång kan dyka upp andra typer av frågor som kan vara intressanta att ställa som följdfrågor till det som uppfattas vara viktiga svar (Bryman, 2011).
I semistrukturerade intervjuer är det enligt Bryman (2011) viktigt att vara flexibel under intervjuns gång så inte den semistrukturerade intervjun övergår till att bli en strukturerad intervju med öppna frågor. För att säkerställa att vi skulle få med all information som intervjupersonerna gav oss spelade vi in intervjuerna efter samtycke av intervjupersonerna. Genom att spela in intervjuerna är det större chans att inte missa något viktigt i intervjuerna och det är också lättare att kunna gå tillbaka till materialet flera gånger under resultat-processen samt analys-resultat-processen (Bryman, 2011). Alla deltagare samtyckte till att spelas in. Samtliga intervjuer var runt 30 minuter långa och transkriberades.
5.2 Urval
I utformandet av studiens frågeställningar blev det tydligt att vi ville använda oss av ett målstyrt urval. Bryman (2011) menar att när det kommer till ett målstyrt urval så väljer författaren ut deltagare på ett strategiskt sätt för att vara säker på att deltagarna är relevanta för den aktuella studien. Han menar samtidigt att vid ett målstyrt urval går det inte att statistiskt generalisera resultatet i populationen. Han menar vidare att när det kommer till målstyrt urval är det viktigt att det finns specifika kriterier som skall uppfyllas för att deltagare ska kunna delta i studien.
Vi ville intervjua en person från barnrättsnätverket i kommunen, sedan ville vi jämföra det med hur arbetet faktiskt ser ut i praktiken på en utredningsenhet och en resursenhet för att se hur implementeringen skiljer sig åt. På grund av att vi redan var på det klara med vilka typer av enheter vi ville undersöka så tog vi direkt kontakt med de specifika enheterna och ställde frågan om det fanns några individer som ville ställa upp. Vi kontaktade en person från barnrättsnätverket i kommunen och frågade om hen ville ställa upp. Personen från
barnrättsnätverket sade ja på en gång och en intervju bokades in. Vi tog kontakt med en person på en resursenhet i den aktuella kommunen som sedan förmedlade kontakten vidare och på så vis fick vi kontakt med två familjebehandlare som ville delta i undersökningen. När det kom till utredningsenheten så kontaktade vi två personer och frågade om de ville delta i vår studie. Båda tackade ja och intervjuer bokades in. Sammanlagt har vi intervjuat fem personer.
Bryman (2011) menar att det är detta typ av urval som är vanligast förekommande när det kommer till kvalitativa studier. Fördelen med att använda sig av ett målstyrt urval är att vi som författare med större säkerhet kan vet att deltagarna är relevanta för studiens syfte.
5.3 Sökning av tidigare forskning
När det var dags att söka efter relevant tidigare forskning kopplat till vår studie använde vi oss av söktjänsten Primo som vi har tillgång till via Mälardalens högskola. Primo är en söktjänst som täcker de flesta databaser som högskolan har tillgång till. Vi har använt oss av sökord som: implementering, barnkonventionen, inkorporering av barnkonventionen, implementering av barnkonventionen, barnkonventionen i socialt arbete, barnkonventionen svensk lag, barnkonventionen inom socialtjänst med mera.
Vi har även använt oss av databasen Digitala Vetenskapliga Arkivet (DIVA) där till exempel tidigare examensarbeten publiceras. Där använde vi oss också av sökord som
barnkonventionen, barnkonventionen i praktiken, implementering av barnkonventionen. Detta resulterade i att vi till slut valde att använda oss av ett examensarbete som vi ansåg ha god relevans för denna studie. Vi fann utöver examensarbetet sex vetenskapliga publikationer som även dessa hade god relevans till vårt arbete. Bidragen som finns med i vår studie är slutresultatet av vår artikelsökning.
5.4 Etiska överväganden
Bryman (2011) tar upp att inom forskning finns det etiska principer som skall tas hänsyn till. De fyra principerna handlar om frivillighet, nyttjande, konfidentialitet och anonymitet. I denna studie har ett flertal etiska överväganden ägt rum. Redan från start har det
säkerställts att deltagarna i studien fått så mycket information som möjligt för att förstå vad det är de skall delta i. I samband med att frågan ställdes om personerna ville delta i studien presenterades studien och dess syfte, att det är anonymt samt att det är frivilligt att delta. Inför själva intervjutillfällena skickades även ett missivbrev (se Bilaga B) ut till varje enskild respondent. Missivbrevet presenterade återigen undersökningens syfte, tidsåtgång för intervjun, att deltagandet är frivilligt och går att avbryta när som helst samt att det är möjligt att avbryta sitt deltagande även i efterhand. Utöver det informerades också om att deltagande kunde välja att inte svara på specifika frågor och att deltagandet är anonymt.
När intervjuerna ägde rum informerades samtliga deltagare om samma information igen samt tillfrågades om det fanns samtycke för att spela in intervjuerna. Samtliga deltagare samtyckte till inspelning. Således har vi under studiens gång löpande tagit hänsyn till alla de fyra etiska principerna (Vetenskapsrådet, 2017). Vi har informerat om att det är anonymt och att inga namn kommer att vara med i studien (konfidentialitetskravet), vi har säkerställts samtycke flertalet gånger (samtyckeskravet), vi har löpande informerat deltagarna
(informationskravet) och vi har informerat om att materialet som samlas in i denna studie enbart kommer att användas till just denna studie (nyttjandekravet).
5.5 Databearbetning och analys
Intervjuguiden (se Bilaga A) som användes under intervjuerna var som tidigare nämnt indelad i olika teman utifrån studiens frågeställningar och alla intervjuer transkriberades. Efter att vi transkriberat materialet valde vi att använda oss av en tematisk analys för att analysera materialet (Bryman, 2016). Bryman menar att begreppet tema sällan beskrivs på ett konkret sätt, men att några exempel på teman kan vara en kategori eller att temat är kopplat till forskningens syfte och frågeställningar. I vår studie är temana skapade enligt det senare, utifrån studiens frågeställningar.
Utifrån de temana bearbetade vi sedan det transkriberade materialet och separerade det till respektive tema. I ett första steg lästes materialet igenom överskådligt av oss båda, för att få en helhetsbild av materialet. Utifrån första steget skapade vi tre teman. I andra steget lästes materialet igenom igen noga och samtliga delar till respektive tema plockades ur. Sedan i det tredje steget så lästes det utplockade materialet igenom noggrant och utifrån det kunde vi se samband i resultaten. När materialet hade tematiserats kunde vi sedan sammanställa materialet till konkreta resultat. Därefter analyserades materialet i relation till tidigare forskning och den teoretiska tolkningsramen. Material i citaten som vi inte anser vara relevant är borttaget och detta visar vi genom att skriva ut tre punkter.
5.6 Tillförlitlighet och trovärdighet
Kvale och Brinkman (2014) tar upp att man inom kvalitativ forskning använder sig av
begrepp som tillförlitlighet och trovärdighet för att kunna avgöra hur sanningsenlig en studie är. Tillförlitlighet handlar om huruvida resultaten i studien kan fås om studien görs om av en annan forskare (Kvale & Brinkman). I denna studie har dess tillförlitlighet stärkts genom att vi använt oss av en tydlig och konkret intervjuguide (se Bilaga A) med konkreta och objektiva frågor. Samma intervjuguide användes i samtliga intervjuer vilket innebär att alla
intervjupersoner fått samma frågor. Frågeställningar i studien är även dem generella utifrån att det inte specificeras i vilken kommun eller specifika enheter som intervjustudierna skulle äga rum. Detta gör sammantaget att studien skulle kunna utföras igen, på andra enheter, och kunna få samma eller liknande resultat.
Kvale och Brinkman (2014) menar att trovärdighet grundar sig på huruvida studien undersöker det som är tänkt att undersökas. Kvale och Brinkman menar vidare att till exempel ett giltigt argument är hållbart, välgrundat, försvarbart, vägande och övertygande. För att uppfylla detta har vi under hela studiens gång utgått från våra frågeställningar. Vi hade en bild av vad vi ville undersöka och utformade sedan frågeställningar därefter. Sedan har vi haft dessa frågeställningar med oss i alla delar av arbetet. Allt från inhämtande av tidigare forskning till utformandet av intervjuguide. Intervjuguiden är till exempel indelad i teman som anpassats efter våra frågeställningar. I utformandet av resultat och analys har vi därefter fortsatt att ha underkategorier som representerar vardera frågeställning.
Under intervjuerna valde vi aktivt att låta det finnas plats för respondenterna att prata fritt. Därför förekom det av naturliga skäl att delar av materialet från intervjuerna inte var relevant för studien. Detta material har då valts bort och är inte intressant för fältet i övrigt. Allt material som vi har med i studien är direkt kopplat till och svarar på våra frågeställningar.
5.7 Värderingar, förförståelse och objektivitet
Bryman (2011) menar att värderingar hos den eller de personer som utför en studie kan påverka författarnas objektivitet. Han menar vidare att det tidigare funnits en bild av att en forskare ska kunna ”koppla bort” sina värderingar under forskningsprocessen, men att det idag blir allt vanligare förekommande att det finns en förståelse för att det är i princip omöjligt. Han menar också att det speciellt inom kvalitativ forskning finns en risk för att författaren utvecklar någon typ av känsla inför studien eller specifika personer. Ofta kan det handla om att författaren känner sympati för till exempel mer utsatta grupper.
I denna studie ligger fokus på hur barns rättigheter tas tillvara på genom implementering av barnkonventionen. Barn är överlag en utsatt grupp i samhället. Intresset för studien har uppkommit på grund av vår egen förförståelse om ämnet barnkonventionen. En av oss har haft sin verksamhetsförlagda utbildning (fortsättningsvis förkortat VFU) inom förebyggande socialt arbete och en av oss har haft sin VFU och även arbetar på en utredningsenhet. Genom våra erfarenheter kunde vi se att barnkonventionen är ett ämne som inte alltid får så stort fokus på arbetsplatser. Det gjorde att vi ville undersöka ämnet närmare. Med andra ord har vi
en viss förförståelse. Detta skulle kunna anses påverka objektiviteten i studien. För att säkerställa en så stor objektivitet som möjligt har vi vidtagit åtgärder som till exempel en förberedd intervjuguide med mycket konkreta frågor som vi båda ställde på intervjutillfällena till alla deltagare.
I denna studie anser vi att vår förförståelse enbart har haft en positiv inverkan. Det är vår förförståelse som lett till att vi insett att detta är ett ämne som behöver forskas mer inom och det är även vår förförståelse som gett oss förutsättningar att veta vilken typ av enheter vi ville undersöka.
6
RESULTAT OCH ANALYS
I det här avsnittet presenteras de resultat som vi har fått i studien. Vi kommer att presentera resultaten utifrån de frågeställningar som studien är grundad på. Efter att resultatet har presenterats så kommer vi att gå vidare till att genomföra en analys på resultaten i relation till tidigare forskning och teoretisk tolkningsram. Även analysen kommer att presenteras i samma struktur som resultaten.
6.1 Resultat
6.1.1 Implementering av barnkonventionen i praktiken
Barnrättsnätverket
Intervjuperson tre (fortsättningsvis IP 3) som arbetar inom barnrättsnätverket i kommunen. Hen berättade att hen har gått flertalet utbildningar löpande gällande barnkonventionen:
Jag har ju inte gått någon högskoleutbildning i barnkonventionen eller så. Det är ju olika uppdragsutbildningar. Det är ju allt i från webbaserade som Barnombudsmannen har och SKR har och liknande. Sen har jag ju jobbat med barnkonventionen i många herrans år egentligen även innan den här funktionen (IP 3).
IP 3 berättar också att det är hen som tagit initiativet i kommunen till att starta upp ett barnrättsnätverk. Barnrättsnätverket startades upp år 2017. Det hela började med att hen skickade ut en enkät till alla medarbetare i hela socialförvaltningen i kommunen för att undersöka hur kunskapen såg ut överlag inom förvaltningen. Hen berättar vidare att det som kunde utläsas av undersökningen var att det generellt sett fanns ganska låg kunskap om barnkonventionen. Det som också kunde utläsas var att det fanns en större kunskap om barnkonventionen inom de enheter som arbetade med barn och unga, medan på enheterna som hade vuxna som målgrupp fanns det lägre kunskap om barnkonventionen. Efter att
denna undersökning hade slutförts så bestämdes det att utbildning behövdes för medarbetarna:
Så de var ju startpunkten i implementeringsplan. Det vi snart kom överens om och fattade beslut om inom förvaltningen var ju att alla medarbetare ska ha en grundutbildning i
barnkonventionen. Och då utgick ifrån SKR:s utbildning… Den är webbaserad…. Redan där så la vi som ett åtagande för varje enhet att samtliga medarbetare skulle gå den här utbildningen (IP 3).
Efter att detta åtagande infördes så var det mycket fokus på att få alla medarbetare utbildade inom barnkonventionen. IP 3 berättar i intervjun att det var under åren 2017–2019 som denna satsning gjordes. En annan del av implementeringen är att varje nyanställd inom socialförvaltningen numera får gå en specifik utbildning gällande barnkonventionen. Hen berättar att det är en del av något som kallas för kompetenstrappan. Kompetenstrappan ska se till att alla nyanställda får all kunskap som behövs inför sin nya anställning.
IP 3 beskriver vidare att utöver utbildningssatsningen under år 2017–2019 samt
kompetenstrappan för nyanställda så skall det också finnas ett till två barnrättsombud på varje enhet av socialförvaltningen i kommunen. På fråga om hur barnrättsombuden väljs ut berättar hen följande:
Det gör enhetscheferna, det står dem alldeles alldeles fritt att göra. Hur de gör det, några kanske har tagit upp de på APT så, arbetsplatsträffarna. Några kanske har intresserade medarbetare som går direkt till sin chef och säger hej jag skulle vilja vara barnrättsombud. Så de har helt stått dem fritt, det är inget urval eller inga kvalifikationer eller nånting sånt. Utan de jag har sagt de ska inte vara enhetschefer. Helst inte teamledare utan de ska vara liksom dem som jobbar väldigt väldigt nära brukarna (IP 3).
Barnrättsombudens ansvar är att hålla kunskapen om barnkonventionen vid liv och att se till att fortlöpande vidareutbilda sina kollegor på enheten. I uppdraget har barnrättsombuden som krav att en till två gånger per åt genomföra aktiviteter på enheterna för att hålla
kunskapen vid liv. IP 3 berättar att det kan handla om att ha workshops eller liknande på en arbetsplatsträff (fortsättningsvis APT).
Något som också är i fokus är att utbilda medarbetare i att göra barnkonsekvensanalyser (fortsättningsvis BKA). Alla i barnrättsnätverket är utbildade i hur BKA utförs och IP 3 har också utfört ett arbete med att utbilda socialnämnden regelbundet i barnkonventionen och hur BKA görs. IP 3 berättar att hen även utbildade den gamla förvaltningsledningsgruppen. Idag är det en ny förvaltningsledningsgrupp och hen upplever att det skulle behövas även där.
Vidare förklarar IP 3 att det just nu pågår ett arbete med att implementera barnkonventionen på vuxensidan i förvaltningen. En specifik person har tillsats för att utföra detta arbete och fokuset ligger på myndighet. Arbetet går ut på att det skall göras BKA i vuxenutredningar. Detta uppger hen är en del av att säkra att barnkonventionen efterlevs, oavsett om det handlar om vuxenärenden eller barnärenden. Barnrättsombuden på den specifika enheten
för vuxenutredningar arbetar utifrån just den enhetens behov och att kunna anpassa arbetet med barnkonventionen så att det passar in i den typen av utredningar där inte barnet är huvudfokus av naturen. Det är barnrättsombudet ansvar att påminna om vikten av
barnkonventionen och det är i huvudsak artikel 2, 3, 6 och 12 som är minimikravet att leva upp till i dessa utredningar.
Resursenheten och utredningsenheten
För att få en bild av hur implementeringen av barnkonventionen går till i den aktuella
kommunen valde vi att ställa frågan ”har du fått utbildning angående barnkonventionen?” till alla deltagare i studien. Svaren på frågan varierade. En av de två respondenterna från
utredningsenheten hade fått specifikt utbildning gällande barnkonventionen och en av de två respondenterna från resursenheten hade fått det. Intervjuperson 5 (fortsättningsvis IP 5) arbetar på den aktuella utredningsenheten och berättar följande:
Nej jag har inte fått en utbildning om barnkonventionen. Jag har fått information, så, men inte någon sån här regelmässig utbildning om bara barnkonventionen. Utan det har mer eller mindre varit en grej som är, aa, barnkonventionen finns här, asså det är som att det är typ en, skulle inte säga att det är en bibel, men det är något grundläggande som alla ska kunna veta när man jobbar med barn och ungdomar. Typ som någon form av allmän kunskap om barnkonventionen. Det har legat där liksom (IP 5).
Intervjuperson 4 (fortsättningsvis IP 4) arbetar också på en utredningsenhet och hen berättar att hen fick gå en utbildning i barnkonventionen när hen påbörjade sin anställning. Hen började arbeta på den aktuella arbetsplatsen efter att barnkonventionen blev lag medan IP 5 började arbeta innan lagen kom.
IP 4 berättar att efter att hen fick gå utbildningen så har det inte hänt så mycket mer. Hen berättar vidare att det är svårt att komma in som ny och få gå flertalet utbildningar och sedan förväntas att komma ihåg allt utan att det tas upp igen. Hen berättar vidare att informationen behöver hållas levande. Hen berättar också att på utbildningen hen fick gå så pratades det om att göras olika förbättringsåtgärder men att det inte hänt något mer med det heller.
IP 5 berättar att när lagen kom 1 januari 2020 så fick alla medarbetare information om barnkonventionen i sina brevfack och att det pratades en del om barnkonventionen precis därefter men att det med tiden blivit mindre och mindre. IP 5 berättar vidare att det hade varit önskvärt att bryta ner alla artiklar av barnkonventionen för att få en större förståelse för dem och även få lära sig hur dessa skall implementeras i det praktiska arbetet. Hen menar att ju mer det pratas om en sak desto mer levande blir det. Hen berättar att som det ser ut nu så har hen använt barnkonventionen i enbart en enda utredning.
IP 4 berättar att hen efter utbildningen skrev ut de fyra grundprinciperna för att använda sig av i sitt arbete. Om detta förklarar hen följande:
Men jag vet att efter den utbildningen så skrev jag ut de fyra paragrafer som var typ såhär viktigaste eller så för jag tänkte att jag ska börja använda mig av barnkonventionen. Sen la jag dom på mitt skrivbord. Men sen när man sitter där och skriver utredningar så tittar man ju på
andra för att se hur andra har utformat och så och vad som ska va med och vad som inte ska va med och då är det lätt att man glömmer bort. Så för att va ärlig så kanske den här utbildningen vi hade i dec om barnkonventionen, den kanske inte gav så jättemycket för det har ju bara hänt en gång och sen har ingen snackat om det (IP 4).
Att det inte pratas något nämnvärt om barnkonventionen på utredningsenheten är något som även IP 5 håller med om. Hen berättar att det är mycket som hamnar på den egnas ansvar när en individ börjar arbeta på den aktuella utredningsenheten. Hen berättar att hen gjort en insats för sin egen skull där hen på egen hand letat upp information om barnkonventionen. Hen berättar vidare att hen har spenderat mycket tid på detta men att hen upplevt att det är svårt att hitta information om barnkonventionen på ett konkret sätt. Hen menar att det går att hitta information men att det antingen är väldigt långa texter eller olika organisationers egen tolkning av barnkonventionen. När det sedan inte tas upp så ofta på enheten så blir det svårt att hålla det levande.
Intervjuperson 1 (fortsättningsvis IP1) arbetar på den aktuella resursenheten som
undersöktes. Denna individ är barnrättsombud på arbetsplatsen och har således ett ansvar för att hålla barnkonventionen levande på arbetsplatsen. Hen berättar att eftersom hen är barnrättsombud så träffas de i barnrättsnätverket ett par gånger per termin där de får vidareutbildningar och kan bolla eller ta upp frågor som dykt upp på enheten.
IP 1 berättar också att hen har gått flertalet utbildningar kring barnkonventionen och att hen har arbetat med barnkonventionen längre än den varit lagstadgad. Hen berättar vidare att hen anser att barns rättigheter är viktiga och att efter att barnkonventionen blev lag har hen känt att det är mer av ett krav att använda sig av den. Hen berättar också att hen även är lite mer självkritisk gällande användandet av barnkonventionen nu och frågar sig oftare än innan om hen verkligen gjort rätt och om hen har kollat upp alla delar. IP 1 berättar att enheten ständigt har arbetat för att göra barns röster hörda, men att det har blivit än mer aktuellt nu sedan barnkonventionen blivit svensk lag.
Intervjuperson 2 (fortsättningsvis IP 2) arbetar också på den aktuella resursenheten i kommunen, dock inte som barnrättsombud. Hen berättar att det hela tiden pågår ett
fortlöpande arbete där det ständigt diskuteras om barns rättigheter och att barnet skall vara i fokus. Hen berättar vidare att sedan barnkonventionen blev en svensk lag har enheten även ett pågående arbete där ämnet barnkonventionen tas upp på möten där det diskuteras hur barnkonventionen skall implementeras i arbetet. De har en fast punkt på sina APT som handlar om just barnrätt. Där diskuteras ämnet och barnrättsombuden kan dela information och utbildningar till resterande enhet.
Vi frågade intervjupersonerna hur de implementerar barnkonventionen i sitt arbete i praktiken med barn och föräldrar. Även här var svaren varierande. På den aktuella
utredningsenheten var det tydligt att barnkonventionen mer ligger i bakgrunden och att det anses att man arbetar med barnkonventionen utan att det är just uttalat. IP 5 berättar att hen sällan pratar konkret om barnkonventionen med vare sig barn eller föräldrar utan att hen snarare väver in det i den löpande dialogen. Hen berättar att hen då pratar om till exempel om barns rättigheter. IP 5 menar vidare att dennes upplevelse är att det sällan blir bra att prata om lagar eller artiklar, då det kan vara svårare för barnet och familjerna att förstå.
Genom att väva in det i kommunikationen upplever IP 5 att det blir lättare att förstå för familjerna. IP 4 är inne på samma spår där hen berättar att hen inte heller pratar om barnkonventionen utan att det finns med i arbetet ändå. IP 5 berättar att dennes upplevelse är att barnkonventionen finns med i metodstödet som används inom förvaltningen, barns behov i centrum (fortsättningsvis BBIC). I BBIC finns en triangel där varje sida täcker olika områden i barnets liv. Hen menar att barnkonventionen finns med i den triangeln men att det kunde vara tydligare vilka artiklar som går in i vilket område och hur det skall tillämpas. IP 5 berättar vidare att det skulle kunna finnas tillfällen där hen pratar mer konkret om barnkonventionen, till exempel i ärenden där det handlar om att barnet är utsatt för våld, men att hen inte har haft något sådant ärende vad hen kan minnas vid intervjutillfället. IP 4 menar att på till exempel överlämningsmöten så finns det en checklista som hen följer där hen informerar om till exempel sekretess och att den checklistan också indirekt
innehåller barnkonventionen. Hen berättar vidare att hen implementerar barnkonventionen genom att alltid se till att barnets röst blir hörd. Hen berättar att när det skall skrivas
motivering till beslut i utredningar så ser hen alltid till att inte enbart skriva vad föräldrarna anser utan även att alltid ta med vad barnet tycker oavsett om barnet håller med om beslutet eller inte. IP 4 tar också upp utmaningen med att arbeta med barnkonventionen när det handlar om yngre barn som inte kan uttrycka sig på samma sätt som äldre barn. Hen berättar vidare att det då blir av stor vikt att lyssna till vad föräldrarna säger men även ta in andra referenspersoners uppfattning, som till exempel förskolepersonal och sjukvårdskontakter. Detta görs då för att säkerställa att en så rättvis bild som möjligt kan framträda och att barnets bästa är i fokus.
Båda intervjupersonerna på resursenheten anser att barnkonventionen är något som genomsyrar hela deras arbete och att låta barnet bli hört. IP 1 förklarar det enligt följande:
De ska stå med i dokumentationen, var är barnen, vad tycker barnen. Vad har dom för åsikter om behandling, hur tycker dom att de funkar och så. Även om vi jobbar riktat mot föräldrar och deras förmåga så ska barnen ändå få göra sin röst hörd. Så det är väl de största, sen tänker jag att alla mål som vi jobbar med är ju för att barnen ska ha de så bra som möjligt hemma med sina föräldrar. Så vårt arbete är ganska lätt att se att vi har barnen i fokus (IP 1).
Också IP 2 delar denna uppfattning och menar att den upplevelse som hen har fått är att barnfokuset funnits under hela tiden som hen arbetat på enheten. Hen förklarar att det handlar om allt från genomförandeplaner till hur de utformar sina väntrum så att de ska passa till barn. IP 2 menar vidare att de involverar barnet in behandlingarna med föräldrar för att få föräldrarna att tänka på att det är barnet som skall vara i fokus och inte föräldrarna själva. Hen berättar också att det har hänt att föräldrarna kommer till dem och själva har tagit upp barnkonventionen och dess artiklar.
IP 1 förklarar i intervjun att de pratar med föräldrarna om att utgå från barnets bästa, barns rätt till utbildning och övriga delar av barnkonventionen. När de gör detta så anser hen att de får med sig föräldrarna och de förstår då att de behöver tillgodose barnets rättigheter.
6.1.2 Hur fungerar implementeringen i det dagliga arbetet?
Barnrättsnätverket
IP 3 anser att barnkonventionen är som vilken lag som helst. Att det gäller att hålla sig alert och uppdaterad om nya saker hela tiden i den aktuella lagstiftningen. Intervjupersonen drar paralleller med andra lagar såsom socialtjänstlagen, lag om särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU) samt lag om vård av missbrukare i vissa fall (LVM) och konstaterar att ibland arbetar socialförvaltningen bättre och ibland sämre med dessa. Hen berättar vidare att just nu är alla så medvetna om barnkonventionen och att det faktum att den har blivit lag, men säger också att arbetet med implementeringen inte är färdigt.
Jag skulle nästan säga att implementeringen det där är nästan som en liten fluga som surrar omkring sådära. Jag tror nästan att det enkla svaret skulle vara såhär ja jag tycker vi är färdiga med implementeringen. Men så är de ju inte, för jag tänker barnkonventionen är faktiskt som vilken annan som helst lag att vi måste leva upp till den varje dag (IP 3).
IP 3 får under intervjuns gång frågan om hur arbetet med barnkonventionen följs upp inom kommunen. Hen berättar att varje gång som barnrättsnätverket har träffar så ombeds alla barnrättsombud att beskriva sitt arbete med barnkonventionen och hur det har sett ut på enheten sedan senaste mötet med nätverket. Många enheter inom kommunen har stående punkter om barnkonventionen på sina APT samt enhetsmöten, under dessa punkter kan olika diskussioner ske eller uppdateringar om ändringar som skett angående
barnkonventionen.
IP 3 berättar att högre inom kommunen råder det en systematik som inte är så bra och detta gör att det inte är så lätt att följa upp arbetet som sker med barnkonventionen. Hen berättar att det inom kommunen är en hektisk diskussion om vilka perspektiv som ska råda samt vilket perspektiv som ska få ta störst plats. Hen berättar vidare att den aktuella kommunen nog inte är ensamma i denna fråga utan att det är nog en hektisk diskussion i de flesta kommuner. Olika perspektiv att ta hänsyn till är till exempel jämställdhetsperspektivet, HBTQ-perspektivet och miljöperspektivet. Inom jämställdhetsperspektivet berättar IP 3 att där ingår barn, pojkar och flickor. IP 3 anser att det är en sanning med modifikation, hen berättar vidare att det behövs både jämställdhet och ett barnrättsperspektiv. Denna diskussion om perspektiven gör det svårare att följa upp arbetet med till exempel barnkonventionen. Hen berättar att hen brukar försöka samla in den information som framkommer under barnrättsnätverken och rapportera detta internt inom kommunen samt att barnkonventionen finns med i verksamhetsberättelsen inom socialförvaltningen. Hen anser att det borde finnas en efterfrågan från politiken att göra uppföljningsarbete och att denna rutin skulle kunna förbättras på många punkter genom denna efterfrågan.
I vår intervjuguide finns frågan om respondenterna får stöd och handledning i arbetet med barnkonventionen. IP 3 berättar att det är en sak som hen har saknat i sitt arbete med implementeringen av barnkonventionen. Hen förklarar att ett kommungemensamt nätverk angående barnkonventionen ska finnas men att arbetet med det har varit lite haltande och inte har kommit igång ordentligt. Där ska hen vara socialförvaltningens representant och att nätverket består av samtliga förvaltningar inom kommunen och även de kommunala bolagen
ska vara representerade där. Hen tror att det framöver kommer ge det stöd och handledning som denne har saknat hittills. IP 3 konstaterar “Men de har varit ganska solitärt arbete de här sen 2017.”
Resursenheten och utredningsenheten
IP 1 berättar under intervjun att hen är ett barnrättsombud och har ett ansvar att utbilda och vidarebefordra information om barnkonventionen till sina kollegor. Hen berättar att de har en stående punkt på deras APT och enhetsmöten som handlar om barnkonventionen. Där kan enheten arbeta med olika artiklar och diskutera kring dessa. Till exempel hur de kan tänka och göra annorlunda angående barnkonventionen.
IP 2 anser att implementeringen av barnkonventionen fungerar bra, för de har en levande dialog om barnkonventionen hela tiden inom enheten. Hen konstaterar att det är väldigt viktigt att de inom enheten har barnfokus och berättar vidare att hen tycker att det är genomgående hela tiden.
IP 4 uppger att hen tror att implementeringen av barnkonventionen fungerar bra. Utifrån vad denne har reflekterat över så anser hen att enheten tar hänsyn till vad barnen vill och vad som är bäst för barnen. Att det inte enbart är den vuxnes åsikt som ska höras, utan även barnens.
IP 5 uppger att denne tror att alla på enheten använder sig av barnkonventionen, men uppger också att hen inte vet hur de andra arbetar utifrån barnkonventionen. Hen säger vidare att det är sällan hen läser andras utredningar och ser vad dem utgår ifrån när de gör sina utredningar.
Kring uppföljningsarbetet med barnkonventionen berättar en av intervjupersonerna resursenheten, att de två barnrättsombuden som finns inom denna resursenhet två gånger varje år går igenom dokumentation och säkerhetsställer att arbetet görs som det är sagt att det ska göras. En av respondenterna från utredningsenheten uppger att när
barnkonventionen blev lag så pratades det om den mera. Annars är det ett ämne som kan komma på tal under lunchrasten och diskuteras lite. Utöver det är det inte ett ämne som kommer mycket på tal inom denna enhet.
När det kommer till stöd och handledning uppger IP 1 att denne ger handledning och stöd till sina kollegor, tack vare uppdraget som barnrättsombud. Frågorna som kan komma upp är till exempel har jag gjort rätt här, kan jag göra på något annat sätt. Vidare uppger hen att
enheten känns måna om att göra rätt utifrån barnen, då de söker stöd och hjälp i sina funderingar. IP 1 berättar att hen får sitt stöd och handledning genom det barnrättsnätverk som finns i kommunen där alla barnrättsombud ingår. Det är ett övergripande nätverk inom socialtjänsten där barnrättsombuden samarbetar och där de kan lyfta samt diskutera olika frågor. Även lyfta sådant som har tagits upp på enheten som barnrättsombudet känner att den behöver stöd i för att kunna förmedla rätt kunskap vidare. Detta nätverk träffas ett par gånger per år.
IP 2 uppger att barnkonventionen är så starkt inarbetat, även innan den vart lag, så hen behöver inte aktivt tänka på den utan att det sker per automatik och att det är barnfokus från
