Den pedagogiska planeringen för
barns lärande och utveckling
En kvalitativ studie inom kunskapsområdet pedagogik
Joping Ly
Akademin för utbildning, kultur och kommunikation
Pedagogik
Examensarbete i lärarutbildningen Grundnivå, 15 hp.
Handledare: Johannes Rytzler Examinator: Eva Ärlemalm-Hagsér Termin: Hösten 2013
2 Examensarbete på grundnivå 15 högskolepoäng
SAMMANFATTNING Joping Ly
Den pedagogiska planeringen för barns lärande och utveckling
Årtal 2013 Antal sidor: 26
Syftet med detta arbete är att ta del av några förskollärares syn på den pedagogiska planeringen för barns lärande och utveckling. Teoretiska utgångspunkten för studien är ett sociokulturellt perspektiv. Jag har använt mig av en kvalitativ metod där jag har intervjuat förskollärare. Resultatet av studien visade att läroplanen är en viktig del av förskollärarnas planering och tillvägagångssätt. Resultatet visade också att förskollärare tycker att det lustfyllda lärandet är viktigt och att barns delaktighet och intresse bör finnas med i planeringen samt att samverkan mellan arbetskollegor och föräldrar är ett viktigt för att utveckla barns lärande. Slutsatsen är att förskollärare framhåller vikten av flexibilitet i sina planeringar samt vikten av reflektion före-, under- och efter sin planering.
_______________________________________________ Nyckelord: delaktighet, erfarenhet, intresse, kunskapssyn, planering.
3 Innehåll 1. Inledning ... 5 1.2. Syfte ... 5 1.3. Forskningsfrågor: ... 5 2. Tidigare forskning ... 5 2.1.1 Planeringens betydelse ... 6
2.1.2 Förståelse av att använda läroplanen ... 6
2.1.3 Kunskapens betydelse ... 6
2.1.4 Att utgå från barns intressen ... 7
2.1.5 Barns delaktighet i verksamheten ... 7
2.1.6 Förskollärarnas stöd och vägledning ... 7
2.1.7. Dokumentation ... 8
2.1.8. Arbetslaget ... 8
2.1.9. Samverkan med föräldrar ... 8
2.2 Teori ... 8
2.2.1 Det sociokulturella perspektivet ... 8
3. Metod ... 9
3.1. Datainsamlingsmetod ... 9
3.2 Genomförande ... 9
3.3. Urval ... 10
3.4 Databearbetning och analysmetod ... 10
3.5. Reliabilitet och validitet ... 11
3.6. Etiska ställningstaganden ... 11
4. Resultat ... 12
4.1. Preaktiv planering av pedagogisk aktivitet ... 12
4.1.1. Förskollärarnas planering utifrån förskolans läroplan ... 12
4.1.2. Barns delaktighet i planeringen ... 13
4.1.3. Det lustfyllda lärandet ... 13
4.2. Den interaktiva planeringen av den pedagogiska aktiviteten ... 14
4.2.1. Se barns olikheter ... 14
4.2.3 Stöd för utveckling och lärande ... 14
4.2.4 Det självständiga lärande barnet ... 15
4.3 Postaktiv planering av pedagogiska aktiviteter ... 16
4.3.1 Dokumentation under genomförandet ... 16
4.3.2 Arbetskollegor och utvärdering ... 16
4. 4 Resultatsammanfattning... 16
4
5.1. Samspelets och delaktighetens betydelse för barns lärande och utveckling i
planering ... 17
5.2 Det lustfyllda lärandet genom samtal och vägledning ... 18
5.3 Pedagogisk dokumentation för barns lärande ... 18
5.4 Syn på barns olikheter vad gäller lärande och utveckling ... 19
5.5 Stöd och vägledning för barns lärande och utveckling ... 19
5.6 Samverkan mellan förskola och hem ... 20
5.7 Arbetslagets betydelse för barns lärande och utveckling ... 20
6. Diskussion ... 20 6.1 Metoddiskussion ... 22 6.2 Slutsats ... 22 6.3 Nya forskningsfrågor ... 23 6 Litteraturlista ... 24 Bilaga 1 ... 25 Bilaga 2 ... 26
5 1. Inledning
I takt med samhällets kontinuerliga förändring krävs det att förskollärarna har kompetens att utveckla barnens förmågor att ta till sig kunskap. Jag har därför valt att studera hur förskollärarna resonerar kring planering av aktiviteter där lärandet kommer i uttryck.
Förskolan ska lägga grunden för ett livslångt lärande. Verksamheten ska vara rolig, trygg och lärorik för alla barn som deltar. Förskolan ska stimulera barns utveckling och lärande samt erbjuda en trygg omsorg. Verksamheten ska utgå från en helhetssyn på barnet och barnets behov och utformas så att omsorg, utveckling och lärande bildar en helhet. I samarbete med hemmen ska barnens utveckling till ansvarskännande människor och samhällsmedlemmar främjas. (Skolverket, 2010, s. 5)
I förskolans läroplan (Skolverket, 2010) står det att förskolan har i uppdrag att utgå från barnens erfarenhetsvärld, intresse, motivation och drivkraft att söka kunskap. Förskolan skall därför vara en plats för barns lärande, kunskapsutveckling, samspel, delaktighet och fostran. Läroplanen är ett dokument som förskollärarna skall utgå ifrån för att sträva mot gemensamma mål för barns trygghet och lärande.
Säljö (2011) menar att det sociokulturella perspektivet kan sägas vara rådande inom svensk förskola och skola. Ur detta perspektiv ses människors lärande som något som sker i samspel med andra då det är via kommunikation som sociala och kulturella erfarenheter görs (Säljö, 2011). I läroplanen för förskolan står det att:
Personalens förmåga att förstå och samspela med barnet och få föräldrarnas förtroende är viktig, så att vistelsen i förskolan blir ett positivt stöd för barn med svårigheter. (Skolverket, 2010, s. 5)
Samverkan med föräldrar och arbetskollegor har stor betydelse för barns lärande och utveckling, där föräldrar och förskollärare resonerar med varandra om vad som är bra för det individuella barnet.
1.2. Syfte
Syftet med detta arbete är att studera några förskollärares syn på planering av pedagogiska aktiviteter för barns lärande och utveckling.
1.3. Forskningsfrågor:
1. Vad tar förskollärare hänsyn till i sina planeringar av pedagogiska aktiviteter? 2. Vilken syn på kunskap och lärande kommer till uttryck i dessa planeringar? 2. Tidigare forskning
Nedan kommer forskning om planeringens betydelse, förståelse av att använda läroplanen, kunskapens betydelse, att utgå från barns intresse, barns delaktighet i verksamheten, förskollärarnas stöd och vägledning, dokumentation, arbetslaget och samverkan med föräldrar samt en presentation av det sociokulturella perspektivet.
6 2.1.1 Planeringens betydelse
Enligt Stensmo (1997) sker planeringen inte bara innan läraren möter eleverna i klassrummet, utan det sker också under mötet med eleverna och när mötet med eleverna är avslutat. Stensmo framhåller att läraren i sina planeringar bör söka efter det som intresserar och engagerar eleverna. Läraren kan uppmuntra eleverna att komma med förslag till uppgifter och arbetsområden. Johansson och Pramling Samuelsson (2003) beskriver att det inte enbart handlar om att läraren ska vara delaktig i målformuleringen för att utveckla barns lärande utan det handlar också om att barnen måste få vara delaktiga. Stensmo (1997) menar att planering betyder att läraren gör något före handling, att läraren först planerar och sedan genomför. En god lärare har förmågan att planera samtidigt som de agerar. Stensmo delar upp planeringen i tre delar och kallar detta för preaktiv planering, interaktiv planering och postaktiv planering. Den preaktiva planeringen innebär att lärare planerar innan de går in i klassrummet, interaktiv planering handlar om att läraren planerar under undervisning med eleverna och postaktiv innebär att lärare reflekterar efter undervisningen. Stensmo menar att reflektion handlar om att läraren försöker se sin pedagogik ur ett utifrånperspektiv, till exempel genom reflektion tillsammans med någon annan. Johansson och Pramling Samuelsson (2003) skriver att lärarna i sina planeringar ska utgå från barnens individuella utveckling för att stödja varje barns behov och förutsättningar.
2.1.2 Förståelse av att använda läroplanen
Enligt Hansén och Sjöberg (2011) är läroplanen ett konkret verktyg för lärarnas arbete. Läroplanen ska ge ett innehåll och en riktning åt ett kunskapsarbete som fokuserar på elevernas lärande. Läroplanens beskrivningar av kunskap och värderingar måste tolkas och omtolkas utifrån aktuella värderingar och behov. Hansén och Sjöberg (2011) hänvisar till Dewey (1916/1999) som skrev att eleverna får möta kunskaperna, erfarenheterna och färdigheterna som står i läroplanen i skolan. Dewey menar att eleverna lär sig både i lärarnas planerade aktiviteter och i lärarnas oplanerade aktiviteter. Deweys syn på läroplanens utformning påverkar undervisningen i skolan och att skolan ska anpassas till elevernas erfarenheter. Linde (2006), Young (1998) och Elisner (1994) framhåller att läroplanernas huvudsakliga syfte är att redogöra för, och bestämma den kunskap eleverna och studerande ska tillgodogöra sig (Hansén & Sjöberg, 2011).
Hansén och Sjöberg (2011) skriver att läroplansarbetet bör anpassas till samhällets förändringar. De menar att den formella läroplanen kan vara svår att uppfatta. Där har läraren ansvaret att tolka läroplanen tillsammans med elever eller kollegor. Lärarens arbete med läroplanen utgör alla de val som görs tillsammans med elever och kollegor. Här möts både teori och praktik i verksamheten (Hansén & Sjöberg, 2011).
2.1.3 Kunskapens betydelse
Johansson (2005) betonar vikten av kunskap och menar att det är ett sätt att göra världen begriplig och meningsfull. Det finns tre aspekter av kunskap. En aspekt är att individen själv är aktiv i att konstruera kunskap vilket blir ett konstruktivistiskt perspektiv. Det handlar om vad som ska uppnås, vad individen har och de erfarenheter individen gör. För det andra handlar det om kunskapens kontextuella aspekt där sammanhanget av kunskaper blir begripligt. Den sista är instrumentell och handlar om att bearbeta och hantera världen. Johansson menar att barns kompetens utvecklas när förskollärare tar fasta på barns kunskaper genom öppenhet,
7
närhet och respekt. Säljö (2011) skriver att lärande och utveckling hos människor aldrig upphör och menar att människor kan utveckla nya färdigheter hela livet. Detta visar vilken betydelse kunskap och lärande har för individen och för samhället samt att kunskap utvecklas i samspel med omgivningen.
2.1.4 Att utgå från barns intressen
Johansson (2005) skriver att förskollärarnas i arbete handlar om att göra barn medvetna och upptäcka att de har förmåga att lära sig. Barn är ständigt involverade i att lära och därför är det viktigt i arbete med barn att förskollärarna använder barnens intressen, kompetens och förmåga att förstå. Författaren menar att förskollärarna bör observera barnen och delta i det som barnen gör på deras villkor och sedan försöka utgå ifrån det i arbetet. Barn kan bli medvetna om sitt lärande genom att vuxna talar om för barnen att de nu förstår på ett annat sätt än tidigare. En strategi är att förskollärarna följer och stödjer barnen i vad de är intresserade av så att deras egna erfarenheter och intressen blir synliga. Genom detta kan förskollärarna samtala med barnen i det de håller på med. Johansson och Pramling Samuelsson (2003) framhåller att det är utifrån barnens utvecklingsnivå som läraren lägger upp hur verksamheten ska se ut. Barnen blir medskapare i sin lärprocess genom att förskolläraren arbetar med den nya läroplanen där det sociala och kulturella sammanhanget och samspel med andra är viktigt.
2.1.5 Barns delaktighet i verksamheten
Johansson (2005) skriver att en strategi för barns lärande är att göra barn delaktiga i verksamheten, till exempel genom att ställa frågor till barnen om vad de vill göra. Detta ger barnen inflytande och en förståelse för demokrati. Bjervås (2003) skriver att delaktigheten handlar om att få sin röst hörd och att bli lyssnad på. En annan strategi, menar Johansson (2005) är att barnen blir självständiga genom att själva ta och använda material och genom att använda den fria leken som de själva styr över. Därför är det viktigt som pedagog att förmedla till barnen var material finns och uppmuntra barnen att själva försöka klara av saker och hur man som människa ska förhålla sig till varandra. Säljö (2011) framhåller att lärandet bygger på att föra kunskapen vidare till andra och att barn lär sig regler och principer som de sedan kan använda utanför skolan.
2.1.6 Förskollärarnas stöd och vägledning
Johansson (2005) skriver att vuxnas stöd och uppmuntran ger möjlighet till barns lärande. Barn ska ses som kompetenta individer, bärare av förmågor och delaktiga i sin egen kunskapsbildning. Vägen till lärande och kunskap går via reflektion, uppmuntran från vuxna och att barnet ska vara aktivt. Även om förskollärarna förklarar för barnen, visar hur de kan göra eller upprepar det barnet har sagt ska de räkna med barnen som kompetenta individer som lär och utvecklas hela tiden. Johansson och Pramling Samuelsson (2003) menar på att det lustfyllda lärandet går ut på att stödja lärandeprocessen genom leken likväl som att lekfullheten bidrar till lärande. Benn (2003) skriver att lärarens förhållningssätt har stor betydelse för barns lärande och utveckling. Barn skapar sin självbild eller uppfattning om sig själva beroende på hur vuxna i deras omgivning reagerar. Bjervås (2003) betonar att lärare ska utmana barnet att tänka, pröva och experimentera vidare för att få syn på sin egen kompetens och förmåga samt att vuxna och andra barn få syn på de kompetenser och förmågor som barnet har. Johansson (2005) menar att förskollärarna ska vara uppmärksamma på barnens upptäckter och stimulera barnen vidare i deras undersökningar eftersom barnen hela tiden är intresserade och nyfikna. Förskollärarnas förhållningssätt kan vara på ett lekfullt sätt där de leker och
8
skojar med barnen. Förskollärarna kan då försöka fånga barnens uppmärksamhet genom olika överraskningar.
2.1.7. Dokumentation
Johansson (2005) menar att dokumentation är ett redskap för förskollärarnas synsätt och arbetssätt där de kan se vad de gör i arbetet med barnen och synliggöra barns lärande och utveckling. Dokumentation är också ett sätt för barnen att upptäcka och reflektera över sitt eget lärande, vilket motiverar barnen till fortsatt lärande. Dokumentation hjälper förskollärarna att själva upptäcka och förstå sitt eget agerande i olika situationer. Doverborg och Ansett (2003) skriver att dokumentation kan göra barns lärande synligt och att barn kan komma ihåg vad de har gjort och pratat om. Detta ger barn möjligheten att minnas, att komma ihåg händelser och platser och ge innebörd åt sina uppfattningar.
2.1.8. Arbetslaget
Johansson (2005) skriver att, för att göra det möjligt i ett arbetslag att genomföra mål, är det viktigt att arbetslaget samarbetar mot gemensamma mål och är kreativa, flexibla och hittar lösningar för problemen i vardagen. Benn (2003) menar att det viktiga i läroplanen är det livslånga lärandet, fostran och omsorg. Arbetslaget ska aktivt diskutera innehållet i läroplanen vad gäller kunskap och lärande. Detta för att sträva mot gemensamma mål för barns lärande. Johansson och Pramling Samuelsson (2003) betonar att förskollärarna måste försöka förstå och vara medvetna om hur arbetslaget ser och möter barnen och vad detta samspel har för betydelse i förskolan. 2.1.9. Samverkan med föräldrar
Enligt Sandberg och Vuorinen (2007) så är det viktigt att samverkan mellan personal och föräldrar fungerar så att det underlättar för barnets välbefinnande, utveckling och lärande. Samarbete innebär att både hem och förskola har en tydlig kommunikation med varandra och en medvetenhet om barnets kunskaper, erfarenheter och individuella förmågor. Detta ska fungera som en grund för att samarbetets struktur mellan förskolan och hemmet ska bli tydlig.
2.2 Teori
Jag har valt att utgå från ett sociokulturellt perspektiv i denna studie, det vill säga att barn lär sig tillsammans med andra. För att kunna planera utifrån det sociokulturella perspektivet bör förskolan vara en plats där vuxna kan förmedla och vägleda barnet genom att prata med dem och planera utifrån barnens intressen. I ett sociokulturellt perspektiv kan barnet utveckla sina tankar och få en större förståelse när nya kunskaper sker i samspel med andra.
2.2.1 Det sociokulturella perspektivet
Säljö (2011) påvisar att skolan idag utgår från det sociokulturella perspektivet som härstammar från Lev S. Vygotskij och som också förknippas med John Dewey och William James. Säljö menar att dessa teoretikers syn på lärande påminner om varandra, där de tycker att människors lärande sker genom sociala och kommunikativa sammanhang. Vygotskijs teori går ut på att lärandet sker genom samspel med andra människor (Säljö, 2011). Säljö menar att vi lär oss vårt första språk genom att samspela med andra människor. Det som gör det möjligt för oss att ta till oss språket är när vi kommunicerar med andra eftersom språket finns mellan oss.
9
Vygotskij skrev att vi människor, i samspel med andra, skapar sociala och kulturella erfarenheter och formar tänkande, kännande och kommunicerande varelser (Säljö, 2011). Vygotskij menade att språket är ett viktigt redskap där viktiga delar av samhället och erfarenheter finns representerade och att det kommer att vara tillgängligt för nya generationer. Han ansåg att språket spelar en stor roll för den sociokulturella utvecklingen som handlar om att vi människor lär oss i interaktion med andra genom språket. Språket blir det mest värdefulla redskapet för barnet att bli delaktigt i sociokulturella erfarenheter, även om barnet i början av livet kommer i kontakt med omgivningen och kommunicerar med kroppsspråket och ljud.
Angående undervisningens utvecklingsnivå för ett barn refererar Säljö (2011) till Piagets teori som skriver att undervisningsnivån måste ligga där barnet befinner sig för att barnet ska förstå och ta till sig. Läraren bör inte lägga undervisningen på för hög nivå. Vygotskij menar att lärande och utveckling är möjligt i all interaktion och att det inte finns speciella faser.
Vygotskijs mest kända begrepp är den nära utvecklingszonen. Det innebär den zon där barnet utvecklas med hjälp av mer eller mindre stöd av andra. Vygotskij menar att med detta begrepp kan vuxna se vart barnet är på väg och vilka kunskaper och färdigheter barnet har (Säljö, 2011).
3. Metod
3.1. Datainsamlingsmetod
I detta arbete har jag gjort en kvalitativ studie där jag har använt mig av intervjuer. Detta har jag gjort, eftersom jag är intresserad av vad förskollärarna har för syn på barns lärande och utveckling. Intervjuerna gjordes personligen mellan mig och förskollärarna. Denscombe (2009) menar att intervjuer som görs ansikte mot ansikte är en lämplig metod när forskaren behöver insikt i saker som människors uppfattningar, åsikter, känslor och erfarenheter. Under intervjun använde jag mig av ljudinspelning (mobiltelefon) för att få med allt som sades. Bjørndal (2007) framhåller att ljudinspelningar kan fungera som ett bra redskap om forskaren vill ha så mycket information som möjligt, annars skulle de pedagogiska processerna försvinna. För att kunna analysera materialet transkriberade jag ljudupptagningen. Både Bjørndal (2007) och Denscombe (2009) skriver att nackdelen med att transkribera ljudinspelningar är att det är ett tidskrävande arbete. Men fördelen med att transkribera är att forskaren lättare kan bearbeta materialet i analysen.
3.2 Genomförande
Arbetet inleddes med att jag gjorde en plan för hur jag skulle gå till väga med arbetet, vad den kvalitativa metoden innebär och vad som skulle göras med materialet. Denscombe (2009) menar att när forskare ska undersöka något så måste de vara säkra och ha kunskap om vad det är de gör.
Jag informerade fem förskolor om mitt examensarbete. Stukát (2005) menar att om forskaren har allt för många intervjuer kan detta orsaka att analysen blir för ytlig, framför allt genom tidsbrist. Intresseanmälan skickades via mail till förskolorna där ett missivbrev skickades med ingående detaljerad information om studiens syfte och
10
etiska principer. Två av de intervjuade förskollärarna arbetade på samma förskola. De tre andra förskollärarna arbetade på olika förskolor. I mailet fick förskollärarna välja vilket datum och tid de kunde medverka inom den vecka som jag hade tänkt genomföra intervjuerna.
Under intervjun med förskolläraren ändrade jag intervjufrågorna beroende på hur respondenten uppfattade den första intervjufrågan. Bjørndal (2007) framhållet att intervjumetoden ger möjlighet för forskaren att vara flexibel i sina frågor samt att omedelbart lösa missförstånd. Efter att intervjuerna var klara började jag lyssna på ljudinspelningen och sedan transkribera materialet för att kunna se mer tydligt vad det var för information jag hade samlat. Denscombe (2009) skriver att det positiva med personliga intervjuer blir tydligare när forskaren gör en transkribering av bandinspelningarna. Bjørndal (2007) menar att fördelen med att transkribera är att vissa perspektiv av kommunikation kan bli synligare. Intervjuerna tog olika långt tid, allt i från 18 minuter till 41 minuter.
3.3. Urval
Jag valde att intervjua fem förskollärare från fyra olika förskolor för att få inblick i hur förskollärarna tänker kring arbetet med planering av aktivitet för barns lärande och utveckling. Stukát (2005) skriver att forskaren väljer ut de mest intressanta personerna som de tror har svar på forskarens undersökning, samt att forskaren väljer hur många det är som ska delta i intervjun. Stukát (2005) menar att forskare vid kvalitativa studier vill få en variation av uppfattningar. De jag valde ut att intervjua var de som själva var intresserade av att vara med i studien efter att jag skickat ut en förfrågan. De som var intresserade var enbart kvinnor. Det som också skulle ha varit önskvärt är att intervjua manliga förskollärare eftersom jag tror att manliga och kvinnliga förskollärare arbetar på olika sätt. Tiden räckte inte till att utöka sökningen med flera förskolor, så det blev bara kvinnliga förskollärare som deltog i min undersökning.
De fem förskollärare som blev intervjuade är alla utbildade förskollärare eller lärare mot tidigare år. De har olika arbetserfarenheter allt ifrån ett års arbete på förskolan, nyexaminerad förskollärare till 42 års erfarenhet i förskolan. Fyra av förskollärarna arbetar med barn mellan fyra och fem år och en förskollärare arbetar med barn mellan ett till två år.
3.4 Databearbetning och analysmetod
Med hjälp av ljudinspelningen kunde jag samla in mycket information om vad informanterna sa och undvek att missa viktig information. Intervjuerna skedde enskilt och inte i grupp vilket gjorde det lättare för mig att lyssna eftersom det bara var en person som pratade. Denscombe (2009) menar att transkribering blir lättare med bara en deltagare i taget eftersom det bara är en röst att känna igen. Men fördelen med att transkribera materialet är att forskaren kommer närmare materialet och det kan bli lättare för forskaren att leta efter särskilda dataposter och enklare att analysera data.
När alla intervjuer var klara, började jag leta efter likheter och skillnader i det förskollärarna sa när det gäller planering av aktivitet för barns lärande och utveckling. Därefter kategoriserades arbetet utifrån det förskollärarna sa om
11
planering, lärande och utveckling. Kategorierna blev färre ju mer bearbetning av analysen som gjordes. När jag intervjuade ställde jag öppna frågor utifrån följande teman: erfarenhet och förkunskaper, kunskapsutveckling och planering (se bilaga 2). Stukát (2005) menar att med den kvalitativa metoden med hjälp av öppna intervjufrågor och med utvalda tema som forskaren kommit fram till i resultatet, kan forskaren analysera arbetet. Bjørndal (2007) skriver att intervjuformen med öppna frågor har fördelen att svaren kan bli exakta och det kan därför vara lättare att analysera de svaren som olika personer ger. Nackdelen med detta, är att intervjupersonen kan missa att berätta viktiga saker om dessa inte efterfrågas.
3.5. Reliabilitet och validitet
Stukát (2005) skriver att forskare ständigt måste reflektera över reliabilitet och validitet i sin undersökning när det gäller kvalitativa studier. Med reliabilitet menas hur bra forskarens mätinstrument är på att mäta.
Jag försökte formulera mina intervjufrågor så att jag skulle få svar på mina frågor. Under tiden som intervjun pågick ställde jag också följdfrågor så att respondenten kunde utveckla sitt svar. Detta för att misstolkningar inte skulle förekomma när jag transkriberade materialet. I och med att jag informerade deltagarna om att det var viktigt att sitta avskilt i ett rum utan att bli störda av andra ljud såg informanterna till att skaffa ett avskilt rum. Detta för att ljudinspelningen inte skulle bli påverkad av andra störningar. Stukát (2005) menar att i en kvalitativ undersökning kan det uppstå feltolkningar som ger reliabilitetsbrister. Detta är feltolkningar av frågor och svar från deltagaren och forskaren eller att yttre störningar förekommer under undersökningen.
Validiteten i denna undersökning var att jag valde att spela in intervjun och sedan transkribera materialet för att undvika mina egna tolkningar av respondentens svar under intervjun. Denscombe (2009) skriver att ljudinspelningar är den metod som erbjuder en fullständig dokumentation om det som sägs under samtal, och att det ger tillräckligt med samlat material för forskningens studie. Nackdelen med detta är att det bara fångar in det som sägs och jag missar istället den icke-verbala kommunikationen. Denna forskning blir mer trovärdig om jag kopplar teori med resultat.
3.6. Etiska ställningstaganden
I Vetenskapsrådets riktlinjer för god forskningssed (Vetenskapsrådet 2011) står det att det är viktigt att följa forskningsetiken, det vill säga om hur personer som deltar i forskning bör behandlas. Det är självklart att de personer som deltar i en undersökning ska skyddas mot skador eller kränkningar. Deltagarna i mitt arbete blev i förväg informerade om undersökningens syfte, att de kommer att bli intervjuade samt att de fick själva bestämma om de ville delta. Denna information skickades via e-mail. Sedan skickades ett missivbrev till förskolorna där det stod mer ingående detaljer, om att personer som deltar i studien kommer att spelas in med en ljudinspelare och att materialet kommer att transkriberas. Deltagarna informerades också om att denna studie enbart behandlar intervjuer av förskollärare. Denscombe (2009) menar att det är forskarens skyldighet att följa och hålla sig inom lagens ramar när de samlar in data. I missivbrevet som skickades ut informerades det även att deltagarna kommer att vara anonyma, då inga namn på förskollärarna eller
12
förskolorna kommer att nämnas i denna forskning, vilket gör att personerna inte kan avslöjas. Denscombe (2009) skriver att forskaren ska undvika att skada någon deltagare genom att avslöja den information som samlats in under forskningen. Både vetenskapsrådet (2011) och Bjørndal (2007) menar att det är viktigt att forskaren gör insamlingen av material utan att nämna individens identitet.
Denscombe (2009) understryker att deltagarna som ska vara med i en studie måste få välja frivilligt om de vill delta. Forskaren måste ge tillräckligt med information för att informanterna ska kunna göra en vettig bedömning om denne vill delta eller inte. Detta är utgångspunkterna för informerat samtycke. Detta har jag skrivit i ett missivbrev och skickat till varje deltagare där jag har frågat om deras samtycke. I missivbrevet stod det också att deltagarna kunde avbryta när som helst under intervjuns gång. Denscombe (2009) skriver att samtycke måste ske skriftligt eftersom den fungerar som en dokumentering av överenskommelsen att delta och att deltagarna har informerats om undersökningen. Denscombe menar att om deltagarna är välinformerade så innebär det att deltagaren och forskaren kommer ha större utbyte med varandra.
4. Resultat
Här följer det resultat som framkommit i min studie. Upplägget av resultatet består av tre olika planeringsmetoder. Dessa är proaktiv planering, interaktiv planering och postaktiv planering. Resultatet av intervjuerna visade att förskollärarnas planering sker i dessa tre delar.
4.1. Preaktiv planering av pedagogisk aktivitet
4.1.1. Förskollärarnas planering utifrån förskolans läroplan
Av de fem förskollärarna tyckte tre personer att planering av tema eller aktivitet ska utgå från förskolans läroplan. Den faktor som förskollärarna tänker på innan ett tema eller aktivitet som ska introduceras för barnen, är att de måste utgå från läroplanen. I aktiviteten ska barnen lära sig att samspela med varandra och att träna mer på språket och matematiken. En förskollärare sa:
[…] främst språk att de ska utveckla sitt språk, språkutveckling och sen att utveckla deras matematiska tänkande. Det är de här två viktiga grunderna. Också som de behöver ha för att, när de börjar skolan sen. Men så att tänker jag också på att uppnå andra saker som står i Lpfö. Som att de ska kunna, samarbeta med andra och lite värdegrundsarbete och sånt. Jag tittar mycket i läroplanen hela tiden för att få stöd.
Språket, matematik, värdegrundsarbete, naturvetenskap och samarbete verkar vara de viktigaste ämnen för barns lärande och utveckling i förskolans verksamhet enligt förskollärarna. Förskollärarnas måluppfyllelse är att få med allt som står i läroplanen. En förskollärare sa:
Vill jag ha in allt i läroplanen att jag vill ha matematik, jag vill ha språk, jag vill ha naturvetenskap och så vidare. […] Men jag som pedagog får se till så att jag får med alla bitar som står i läroplanen och är min måluppfyllelse.
Samarbete är viktigt i förskolan och därför är det ett stort ansvar för förskollärare att arbeta så att barn kan samarbeta med varandra. En förskollärare sa:
13
Den här barngruppen just nu till exempel, de behöver lära sig samspel till exempel samvaro och då försöker vi få ihop de andra. Alltså om det är två som leker tight, också kan man ha in de, nu vill hon vara med också. Får man vara med och leka med de också, lär man sig leka tillsammans.
För att barn ska lära sig att samspela med varandra är det förskollärarens ansvar att förmedla till barnen om hur samspelet går till. Förberedelse är en viktig sak att tänka på innan en aktivitet ska genomföras med barnen, enligt en förskollärare. För barn med särskilda behov av stöd som till exempel när ett barn inte kan språket, så är förberedelse extra viktigt. Då gäller det att kunna kommunicera med barnen på ett sätt så att det förstår, till exempel med tecken och bilder.
4.1.2. Barns delaktighet i planeringen
Två förskollärare menar att barn är delaktiga i planeringen på deras förskolor. De använder intervjuer för att ta reda på vad barnen vill göra i verksamheten. En förskollärare sa:
Man kan göra intervjufrågor med barnen och fråga vad de vet och vad de kan innan, också kan man arbeta utefter det.
En förskollärare sa:
Jag utgår från mina intervjufrågor bland barnen, vad vill de veta?
Förskolläraren tar reda på vad barnen vill ha kunskap om. Detta är ett enkelt sätt att ta reda på vad barnen vill. För att få kunskap om barns erfarenheter är det viktigt att förskollärare lär känna barnet först. En förskollärare sa: ”man måste lära känna barnen, för annars är det svårt att veta om deras erfarenheter”.
Av de fem intervjuade förskollärarna utgår tre förskollärare från barns intresse när de planerar ett tema eller aktivitet i förskolan. Förskollärarna tycker att intresset leder till barnens ökade motivation att lära sig. En förskollärare sa:
ja, [...] alltså utgår man från deras intresse och vad de kan, då ger ju det motivationen för att kunna lära sig någonting. Jag kan inte utgå från någonting som de inte är intresserad av eller någonting som de inte förstår, eller någonting utanför deras nivå. Då kommer de inte lära sig någonting.
En av förskollärarna som blev intervjuad, är assistent för en pojke och är oftast tillsammans med honom. Eftersom förskolläraren frågar vad pojken är intresserad av att göra, planerar förskolläraren utifrån pojkens intressen.
4.1.3. Det lustfyllda lärandet
En förskollärare säger att inom yrket gäller det att tycka att det är roligt att lära ut till barnen och att göra det på ett lekfullt sätt. Det är viktigt att säga det öppet inför barnen, att det är roligt att lära sig något nytt. En annan förskollärare tycker att aktiviteterna som görs i förskolan ska utformas på ett lekfullt sätt eftersom leken är barns livsvärld. Förskollärare sa:
Det är att, att lärandet sker på ett roligt vis, att det är roligt att lära sig, tror jag är otroligt viktigt för ett livslångt lärande, det är att barnet ska uppleva att det är roligt att göra de här aktiviteterna, det är roligt med samlingar.
14
En annan förskollärare tycker att om förskollärarna själva är intresserade och tycker att det är roligt då lär sig barnen mer. Förskolläraren sa:
Alltså, vi i arbetslaget måste tycka att det är roligt och vara intresserade, annars kan inte vi ge någonting, utan vi får lov och vara medupptäckare med barnen […] alltså att man utgår från sig själv och tycker man själv att det är roligt och intressant, då ger man väldigt mycket till barnen.
Förskolläraren tycker att barn lär sig när vuxna är delaktig och upptäcker saker med barnen. En annan förskollärare tycker att det är de vuxna som ska visa barnen att det är roligt att kunna saker. Det är förskollärarnas ansvar att göra barnen medvetna om sitt eget lärande. Förskolläraren sa:
Så att jag menar det är ju klart att det, man ska ju uppmuntra det här, att det är roligt att kunna saker och det är jättebra att lära sig saker och att man säger det flera gånger och även att jag då, kan säga till barnen, men nu lärde jag mig något nytt.
4.2. Den interaktiva planeringen av den pedagogiska aktiviteten 4.2.1. Se barns olikheter
Av de intervjuade förskollärarna tyckte två av deltagarna att barn lär sig på olika sätt. Barnen har olika erfarenhet och planeringen måste kunna ändras utifrån den nivå barnet ligger på. Förskollärarna bemöter varje individ olika. En förskollärare sa:
Barn är på olika sätt, och där måste jag se mina barn i min grupp att man lär sig inte på samma sätt, utan jag måste låta de få sin egen erfarenhet, att utifrån deras mognad så kan jag låta en starta längre än en, medans den som kanske kan mer, få mera utmaningar, men det är det, jag måste se vad de har för referensramar.
Förskolläraren menar att barn inte lär sig på samma sätt och då måste man som förskollärare stödja individens lärande och utveckling. De barn som kan mer kan få mer utmaningar än de barn som behöver mer stöd. Förskollärarna tycker att det är viktigt att man som förskollärare försöker se barns olikheter för att kunna se vilka behov och förutsättningar barnen behöver. Det är också viktigt att man som förskollärare tillsammans med barnen skapar gemensamma erfarenheter, eftersom barnen från början har olika erfarenheter. En förskollärare sa:
Ja, att jag försöker kolla efter barns olikheter, alltså om man ska tillgodose deras behov så måste man utgå från deras erfarenheter. Varje enskild individ, […], och jag försöker liksom bemöta varje individ olika på grund av deras erfarenheter, men att vi tillsammans i gruppen skapar nya erfarenheter.
En annan förskollärare sa att utifrån barnens utvecklingsnivå kan barnen delas in i grupper och få förutsättning att utvecklas på sin nivå. Förskolläraren sa:
Ja, att, ee… om de har olika förkunskaper så kanske man måste dela in barnen i olika grupper, att de ska få utveckla på sin nivå, så tänker jag.
4.2.3 Stöd för utveckling och lärande
Tre av de fem intervjuade förskollärarna uttrycker bland annat att språket och matematiken är en viktig del i vardagen. Om barnet inte har språket och matematiken då är det upp till förskolan att träna mer på dessa. En förskollärare sa:
15
Att man ser vad de kommer ifrån och att jag är medveten om att alla barn är inte lika varandra. Att man ska börja på just sin egen nivå, att den här erfarenhet har jag med mig. Har jag inte språket då måste jag kanske jobba med språket med ett barn, har jag inte matematikkunskap så kanske jag måste jobba mer med matten, det är lite olika vad jag står i min egen utveckling som barn.
Förskolläraren uttrycker att barn inte är lika varandra och att en del barn behöver mer eller olika stöd beroende på vad det är som barnet behöver. Barn har med sig olika erfarenheter och behöver börja på den nivå barnet ligger på. En annan förskollärare sa att man som förskollärare måste vägleda och tala om för barnen vad, hur och varför. Annars kan det vara svårt för barnet att veta vad det är som ska göras om man som vuxen inte har talat om det för barnet innan. Förskolläraren sa:
Alltså en del får man lov och visa, så här gör man, alltså de kan ju inte veta om man inte talat om för de, så här gör man bäst om tar på sig sina skor till exempel.
En förskollärare sa att det bland annat är viktigt att kunna nivåanpassa aktiviteten för varje individ, förskolläraren sa:
Man måste absolut nivåanpassa. Man kan inte ha samma samling med de stora som med de små kanske. Även om det kan innehålla samma grejer, men man måste nivåanpassa det.
När förskolläraren utgår från nivåanpassning kan det vara lättare för barnen att lära sig. En annan förskollärare sa att de kan behöva stöd från föräldrarna när barnet är i behov av särskilt stöd för att veta vad det är det här barnet behöver för att utveckla sitt lärande. Förskolläraren sa:
Har vi barn med särskilda behov så måste ju jag prata väldigt mycket med föräldrarna, vad gör ni? och vad kan vi göra på förskolan? och så vidare. Kan vi stödja vissa saker medan föräldrarna stödjer det andra. Likadant så uppmuntrar ju vi föräldrarna det här att läsa mycket med barnen, vi har ju bibliotekslåda till föräldrar, att de kan ta hem och läsa lite, att vi styr tema i den lådan och sånna saker också.
Föräldrarna är viktiga för förskollärarna för att hjälpa till att utveckla barnets språk. Det kan därför vara bra att uppmuntra föräldrarna att läsa med sina barn hemma. Bibliotekslådan som en förskollärare har på sin förskola är till för att föräldrar ska kunna låna hem böcker för att läsa för sina barn. Förskollärarna utgår mycket från språket och tycker att barnet ska lära sig att utveckla sitt språk för att kunna kommunicera och förstå varandra.
4.2.4 Det självständiga lärande barnet
Förskollärarna tycker att barn lär av sig själva av det de är intresserad av. En förskollärare sa:
Jag anser att de lär av sig själva, jag är ett verktyg, det de är intresserad av tar de reda på, det är inte jag som ska lära dem, de ska lära sig själva, […] utan jag vill genom deras upptäckarlust och deras nyfikenhet stimulera dem till att lära sig någonting och det är jag då genom att ta upp temat det dem vill jobba med.
Barn lär sig genom att få göra saker själva. Det är inte förskollärarna som ska göra saker åt barnet utan det handlar om att vara ett stöd för barnet och hjälpa det vidare i
16
sin utveckling. En annan förskollärare tycker att barn lär sig genom att ta egna initiativ, men att barnen får göra det inom en viss ram. Ett av förskollärarens ansvar, enligt en annan förskollärare, är att se till så att barnen har med sig grundtankar: Var kan jag hitta det? Vad behöver jag veta mer? Det är barnen själva som lär sig och ha dessa tankar med sig under hela sin utveckling och sitt lärande.
4.3 Postaktiv planering av pedagogiska aktiviteter 4.3.1 Dokumentation under genomförandet
Två av de fem intervjuade förskollärarna menar att dokumentation är bra för att genom den kan barn få en inblick i vad de har gjort och vad de kan utvecklas i. När förskollärarna dokumenterar så finns dokumentationen alltid kvar. Barnen kan alltid gå till sina pärmar och se vad de har gjort. En förskollärare sa:
Ja, jag tror mycket på dokumentation, att man dokumenterar det man gör med barnen. Att de ritar, att man tar kort, att man aa… har en form av dokumentation man har gjort, så kan man återgå till det och en dokumentation finns ju alltid kvar, och då är det lättare för barnen att komma ihåg vad det är vi har gjort.
I dokumentationen kan förskolläraren ta fotografier på det barnen har gjort och lägga in det i barnens pärmar. Detta kan vara ett sätt för alla som verkar inom förskolan att se vad barnen har gjort och därmed följa barnens utveckling och för att kunna utgå från barnens kunskapsnivå. Förskolläraren sa: ”dokumentation är ju bra, vi har ju barnens pärmar, det är ett sätt att följa barnens utveckling och på så sätt utgå från barnens nivå där de befinner sig”.
4.3.2 Arbetskollegor och utvärdering
Två förskollärare menar att kollegor är ett stöd och för att kunna resonera kring hur de ska förhålla sig till barnens kunskaper. Förskollärarna menar att de kan säga och se en sak medan kollegorna säger och ser andra saker. En förskollärare sa:
Vi i arbetslaget har en stor dialog mellan varandra. För jag kan säga en sak medans mina kollegor säger andra saker, så att vi liksom, så här har jag upptäckt vad har du upptäckt?
En annan förskollärare tycker att utvärdering är ett sätt för barnen att bli medvetna om sitt eget lärande. Detta kan ske genom att förskolläraren ställer frågor till barnen om vad de har lärt sig och vad de vill veta mer om. Med utvärdering kan förskolläraren själv se vad barnet ligger och sedan föra det vidare till sina andra arbetskollegor.
4. 4 Resultatsammanfattning
Resultatet visar att planeringen hos de förskollärarna jag intervjuat utvecklas i tre olika former, dessa är: preaktiv, interaktiv och postaktiv planering. Först planerar förskollärarna aktiviteter eller tema som ska introduceras för barnen. Sen utvecklas planeringen utifrån barngruppens erfarenheter och kunskapsnivå och sist avslutas aktiviteten eller temat med dokumentation och utvärdering. Här nedan kommer resultatet analyseras i relation till litteratur.
17
Analysen av resultat och litteratur presenteras utifrån forskningsfrågorna. 5.1. Samspelets och delaktighetens betydelse för barns lärande och utveckling i planering
I likhet med Johansson och Pramling Samuelsson (2003) ser många av förskollärarna vikten av att arbeta med samspelet i förskolan. Några förskollärare tycker att man som förskollärare ska förmedla och samtala med barnen och detta är i likhet med Vygotskijs teori, det sociokulturella perspektivet, som innebär att det är genom samspel med andra människor som individen bygger upp sociala erfarenheter. Denna syn delades av några intervjuade förskollärare och en uttryckte att barngruppen behöver lära sig samspel och samvaro genom att försöka få barn att tillsammans leka med varandra.
En annan förskollärare uttryckte sig att läroplan för förskola är ett stöd för hur de ska arbeta i förskolan och att de tittar mycket på läroplanen, där samarbete med andra och värdegrundsarbete är viktigt, när de arbetar med i sina planeringar.
Några förskollärare tycker att läroplanen är viktigt att följa vilket speglar Hansén och Sjöberg (2011) som skriver att läroplanen är ett konkret verktyg för lärarnas arbete och som ska ge ett innehåll och riktning åt ett kunskapsarbete för elevernas lärande. Som lärare, menar Johansson och Pramling Samuelsson (2003), är det viktigt att sträva efter varje barns individuella utveckling genom att stödja barnens behov och förutsättningar.
Flera av de intervjuade förskollärarna låter barnen vara delaktiga i planeringen genom att utgå från vad barnen vill göra på förskolan. I likhet med vad förskollärarna uttryckte, menar Hansén och Sjöberg (2011) att eleverna blir delaktiga genom att läraren tillsammans med kolleger och elever tolkar och omformulerar de mål som står i läroplanen. Genom att barnen känner sig delaktiga, skriver Johansson (2005) att barn lär sig att arbeta demokratiskt. I likhet med Johansson (2005) framhåller Bjervås (2003) att delaktighet handlar om att få sin röst hörd och lyssnad på. Denna syn delade några av förskollärarna genom att säga att intervjufrågor är ett bra sätt för dem att ta reda på vad barnen vill ha kunskap om och att tillsammans komma överrens om vad de ska göra.
I likhet med Johansson (2005) ser många förskollärare att utgångspunkten för barns lärande och utveckling är att utgå från barnens intressen så att de får motivationen att lära sig. En förskollärare uttryckte, att barn får motivation att lära sig när man som förskollärare utgår från barnens intresse och vad barnen kan. Förskolläraren kan inte utgå från någonting som barnen inte är intresserad av eller någonting som barnen inte förstår. Förskolläraren menar att barn inte lär sig någonting om nivån ligger utanför deras kunskapsnivå.
Eftersom intresset leder till barnens erfarenhet, skrev Dewey att undervisningen ska anpassas till elevernas erfarenheter (Hansén & Sjöberg, 2011). Om förskolläraren ska kunna förstå och anpassa aktiviteterna utifrån barns erfarenhet, säger en förskollärare som blev intervjuad, att man som förskollärare måste lära känna barnet först eftersom det kan vara svårt att annars veta något om barnens erfarenheter.
18
5.2 Det lustfyllda lärandet genom samtal och vägledning
I arbetet med barn, betonar förskollärarna som blev intervjuade, vikten av det lustfyllda lärandet, i likhet med Johansson och Pramling Samuelsson (2003). Författarna menar att det lustfyllda lärandet går ut på att stödja lärandeprocessen i leken. Detta synsätt delar förskollärarna som sa att aktiviteterna ska locka barnens nyfikenhet i planerande aktiviteter och att detta kan ske på ett lekfullt sätt. Denna syn uttryckte en förskollärare genom att hävda att lärandet ska vara roligt för att barn ska få ett livslångt lärande och att barnen ska tycka att det är roligt med aktiviteter och samlingar.
Om barn ska tycka att det är roligt att lära sig så är det viktigt att förskollärare själv visar sitt intresse och tycker att det är roligt att lära sig, sa några förskollärare. Lärarens förhållningssätt är viktig och Benn (2003) framhåller att barn skapar sin självbild eller uppfattning om sig själv utifrån hur vuxna reagerar i deras omgivning. Vuxnas förhållningssätt kan påverka barnens goda uppfattningar om hur vuxna är och Johansson (2005) menar att en pedagogs lekfulla förhållningssätt där de leker och skojar med barnen, genom att till exempel fånga barnens uppmärksamhet genom överraskningar och påhitt, kan vara utvecklande. I likhet med Johansson (2005) sa en förskollärare som blev intervjuad att om barnet ska få ut något utav dessa lekfullheter måste arbetslaget tycka att det är intressant och roligt att lära sig. Förskolläraren menar att de vuxna ska vara tillsammans mer med barnen och upptäcka saker gemensamt.
I likhet med Johansson (2005) ser flera förskollärare som blev intervjuade, att man som förskollärare ska passa på att stimulera barnen vidare i deras undersökningar för att utveckla deras intressen och lärande. Johansson menar att vägen till lärande och kunskap går via reflektion och uppmuntran från vuxna. En motsvarighet till detta är en förskollärare som blev intervjuad, som sa att det är viktigt att göra barnen medvetna om att det är roligt att lära sig saker, genom att förskollärare själv säger att de har lärt sig något nytt flera gånger.
5.3 Pedagogisk dokumentation för barns lärande
Några av förskollärarna som blev intervjuade uttrycker samma syn som Johansson (2005) och menar, att dokumentation är ett redskap för förskollärarnadär de kan se vad de gör i arbetet med barnen. Vissa förskollärare som blev intervjuade sa saker som stämmer överrens med det Johansson menar, att dokumentation är ett sätt för barnen att reflektera och upptäcka sitt eget lärande för att bli motiverade till att fortsätta lära sig och att barnen kommer ihåg det som har gjorts på förskolan. Denna syn uttryckte en förskollärare, att man som förskollärare dokumenterar när barnen ritar genom att fotografera det barnen gör och att dokumentationen alltid finns kvar och barnen lättare kan komma ihåg vad det är de har gjort.
Flera förskollärare som blev intervjuade har liknande syn som Johansson (2005), att genom dokumentationen kan förskollärarna upptäcka och förstå sitt eget agerande i olika situationer. Doverborg och Ansett (2003) skriver att genom att dokumentera det barnen gör, blir barns lärande synligt och att barnen kan komma ihåg de händelser och platser som har gjorts på förskolan. Detta är i likhet med det som flera av de intervjuade förskollärarna sa, att dokumentationen är ett redskap för dem.
19
5.4 Syn på barns olikheter vad gäller lärande och utveckling
Flera av de intervjuade förskollärarna uttrycker samma syn som Johansson och Pramling Samuelsson (2003) som skriver att barn lär sig på olika sätt och att de måste få sin egen erfarenhet utifrån utvecklingsnivå. Utifrån utvecklingsnivå, menar Säljö (2011) att barnen lättare kan ta till sig erfarenheter och förstår på så sätt sin omvärld. En förskollärare som blev intervjuad sa att barn är olika i barngruppen och lär sig på olika sätt och att de därför måste låtas göra sina egen erfarenheter. Utifrån barnens morgnad kan ett barn som har mer erfarenhet få mer utmaningar medan ett annat barn får mer tid på sig för att lära.
Mognad är ett begrepp som många av förskollärarna som blev intervjuade använder sig av. Två teoretiker som har olika sätt att se på mognad och utvecklingsnivå är Piaget och Vygotskij. I likhet med Piagets teori sa en annan förskollärare att aktiviteterna som förskolläraren gör med barnen ska vara nivåanpassad och menar att de inte kan ha samma utformning på till exempel, samling med de stora som med de små även om samlingarna kan innehålla samma saker. Förskolläraren sa att förskollärarna absolut måste nivåanpassa aktiviteterna för barnen.
Att barn lär sig på olika sätt och har olika erfarenheter beroende på vad barnet har med sig hemifrån, är en fråga att ta ställning till för en förskollärare. Enligt förskollärarna som blev intervjuade så handlar det om hur man som förskollärare ska stödja och utveckla barns lärande utifrån dessa olikheter. En del barn har till exempel svenska som andraspråk och behöver träna mer på språket. En av förskollärarna som blev intervjuad sa att man som förskollärare måste ta reda på de erfarenheterna som barnet har och börja på den nivå barnet befinner sig. Om barnet inte har språket så måste förskollärare träna mer på språket med barnet och detsamma med matematik; har inte barnet matematikkunskap så måste förskolläraren se till att arbeta mer med det. Språket är viktigt att arbeta med på förskolan för att barnen ska kunna kommunicera med varandra, som flera av de intervjuade förskollärarna sa, går detta i linje med Vygotskijs teori.
5.5 Stöd och vägledning för barns lärande och utveckling
En del av förskollärarna som blev intervjuade poängterade att de som förskollärare bör stödja och vägleda barnen genom att förklara, visa och upprepa (se Johansson, 2005). En liknande åsikt uttrycktes av en förskollärare, att för vissa barn får förskolläraren visa hur saker fungerar och menar att barn inte kan veta hur de ska göra om man som förskollärare inte talat om det för dem. Detta kan kopplas till Johanssons (2005) som skriver att förskollärare ska göra barn medvetna och upptäcka att de har förmåga att lära sig och uppmärksamma barn på andras sätt att lära.
Johansson (2005) skriver att barn blir självständiga när de får ta och använda material och aktiviteter så som de önskar. Som pedagog, menar Johansson, är det viktigt att informera för barnen var det materialet finns och att uppmuntra barnen att själva försöka klara av saker och även att förklara hur barnen ska förhålla sig till varandra. I likhet med Vygotskijs begrepp, den nära utvecklingszonen, ser en av de intervjuade förskollärare att de är ett verktyg där barnen tar stöd och hjälp att utvecklas. Att barnen själva kan ta reda på det de är intresserad via förskolläraren. Förskolläraren sa att de tar upp temat som barnen vill arbeta med för att stimulera barns nyfikenhet och lust att lära, genom temaarbetet.
20 5.6 Samverkan mellan förskola och hem
Samverkan med föräldrar är viktigt för att utveckla barns lärande och utveckling (Sandberg & Vuorinen, 2007) och enligt de intervjuade förskollärarna är det viktigt att resonera med föräldrar om vad det är de kan göra för att stödja barnets lärande och utveckling. En förskollärare som blev intervjuad menar att man som förskollärare måste prata mycket med föräldrarna om de har barn i behov av särskilt stöd. Hur föräldrarna gör och vad förskolan kan göra för att stödja barnets lärande och utveckling. I likhet med Sandberg och Vuorinen (2007) menar många förskollärare att samverkan med föräldrar innebär att förskolan och hemmet ska kunna ge och ta av varandra och vara medvetna om barnets kunskaper, erfarenheter och individuella förmågor. Samma förskollärare berättar att de har en bibliotekslåda för föräldrar där de kan låna hem böcker och uppmuntrar dem att läsa mycket med sina barn.
5.7 Arbetslagets betydelse för barns lärande och utveckling
Flera av de intervjuade förskollärarna tycker att arbetslaget har en stor betydelse för barnens lärande och utveckling i förskolan. Med hjälp av andra kollegor kan man som förskollärare sträva mot ett gemensamt mål för barns lärande och utveckling. Detta liknar det som Johansson (2005) skriver, att arbetslaget måste samarbeta med varandra för att det ska finnas möjlighet att sträva mot gemensamma mål och att vara kreativa, flexibla och hitta lösningar i vardagen för barns lärande och utveckling. En av förskollärarna beskriver hur de i arbetslaget har en pågående dialog mellan varandra där arbetskollegorna kan säga en sak som till exempel, så här har jag upptäckt, vad har du upptäckt? Förskolläraren sa att arbetskollegorna kan se olika saker. Genom att prata med varandra menar förskolläraren att man som förskollärare kan ta del av varandras tankar och dela med sig av sina erfarenheter. I likhet med detta, skriver Benn (2003) att arbetslaget aktivt ska diskutera tillsammans om innehållet i begreppen kunskap och lärande. Det en förskollärare sa om vikten av att vara medveten om hur arbetskollegerna tänker stämmer med det Johansson och Pramling Samuelsson (2003) säger, att förskollärare ska förstå och vara medvetna om hur de i arbetslaget ser och möter barnen och vad detta samspel har för betydelse i förskolan. I likhet med det som förskolläraren sa om att arbetskollegorna har dialog med varandra, menade Vygotskij att det är genom samspel med andra som vi bygger upp sociala erfarenheter genom språket. När vi människor använder dessa kunskaper och färdigheter i olika aktiviteter och kommunicerar med andra kan vi bli delaktiga i de nya grupperna genom interaktion med andra (Säljö, 2011).
6. Diskussion
Med hjälp av den kvalitativa metoden intervju har jag studerat några förskollärares syn på den pedagogiska planeringen för barns lärande och utveckling. Genom att koppla samman teori och resultat har jag fått en djupare förståelse för hur förskollärarna planerar i sitt arbete. Intervjuerna var intressanta eftersom de fem förskollärarna uttryckte liknande syn på planering. Förskollärarna har även olika perspektiv i relation till barns kunskaper och lärande, beroende på hur förskolorna arbetar. En del förskolor arbetar med temaarbete medan andra förskolor enbart planerar sina aktiviteter för stunden. Eftersom läroplanen är ett aktuellt styrdokument som måste användas av varje förskollärare så måste de i sina planeringar få med de kunskapsområden som står i läroplanen. För att göra sina aktiviteter så lustfyllda som möjligt och för att få alla barn delaktiga, är det viktigt att låta barnen vara delaktiga i planeringen. När barn får känna sig delaktiga kan deras intressen för lärande utvecklas. Men för att förskollärare ska få barnen delaktiga i
21
planeringen så måste också förskollärarna utgå från barnens intressen. Förskollärarna upplever att intresset hos barnet stimulerar till utveckling och lärande. Därför gör flera förskollärare barnintervjuer för att få reda på barnens intressen, vad de är intresserade av och vill veta mer av. Detta gör förskollärarna medvetna om hur de kan lägga upp planeringen av en aktivitet eller temaarbete. Idag så är matematik, språk och naturvetenskap viktiga ämnen i förskolan. Detta innebär att förskolorna ska börja tidigt med matematiken och språket för att barnen lättare kan förbereda sig för skolan. Därför har förskollärare idag ett stort ansvar att följa läroplanen när de planerar sina aktiviteter för att barn ska få den kunskap som de behöver för att utvecklas. Förskollärare måste ständigt reflektera över olika situationer, både under en aktivitet och efter en aktivitet, menar Stensmo (1997). Reflektion kan vara ett stöd för förskollärare och Stensmos planeringsmetoder innebär att planera före (preaktiv), under (interaktiv) och efter (postaktiv). Med stöd av Stensmos teori kan förskollärare före sina planerade aktiviteter ta reda på vad det är barnen ska lära sig och ha kunskap om. Dokumentationen är viktig där barnen får se sin egen utveckling och är även ett bra redskap för förskollärarna för att kunna utveckla sin arbetsroll. Under aktiviteten kan förskollärare använda sig av dokumentation där de fotograferar och skriver ner det barnet gör. Efter aktiviteten kan förskolläraren reflektera över vad som har gått bra/mindre bra och fundera över vad som kunde ha gjorts bättre. Jag tror att när förskollärare reflekterar kan de utveckla sig själva och göra arbetet bättre, samt att barnen blir synliga och känner sig delaktiga.
Det lustfyllda lärandet verkar vara en metod som många förskollärare använder. För att barnen ska lära sig något i förskolan bör aktiviteterna ske på ett roligt vis. Detta för att fånga barnets nyfikenhet till att lära. Men för att aktiviteterna ska vara lustfyllda måste förskollärare själva tycka att det är roligt att lära sig. En förskollärare som blev intervjuad sa att de vuxna själva måste tycka att det är roligt, annars är det meningslöst för barnen. I läroplanen för förskolan (Skolverket, 2010) står det att olika former av det lustfyllda lärandet stimulerar barns fantasi, inlevelse, kommunikation och förmåga till formellt tänkande samt förmågan att lösa problem genom att samarbeta.
Alla är olika individer och lär på olika sätt, därför är det viktigt att förskollärare har kompetens om hur de ska göra för att få med barnen i verksamheten. Att lära känna barnen, enligt en förskollärare som blev intervjuad, är ett sätt för förskollärarna att ta reda på hur barnet lär sig. En del barn behöver mer stöd än andra och en del behöver mer utmaningar. Att vara flexibel i sina planeringar är också en kompetens hos förskollärare, att de under tiden kan ändra sina aktiviteter under processens gång. Två förskollärare som intervjuades talade speciellt om de barn som har behov av särskilt stöd. De menar att om barnet inte har språket måste förskollärare hitta metoder för att utveckla barnets språk. Förskolan har ett ansvar att kunna förmedla till barnet så att barnet förstår och där kan till exempel tecken som stöd vara till stor hjälp för dessa barn. Om förskolan har tecken som stöd kan barnet genom teckenspråket utveckla sitt tänkande tillsammans med andra. Samlärandet är ett bra tillfälle för barnen att dela med sig av sina kunskaper och erfarenheter, och det är inte enbart ett tillfälle där barn lär av varandra i sociala sammanhang utan också att vuxna kan lära sig av barn. Att kunna samspela med föräldrarna kan hjälpa förskollärare att stödja barnen i deras utveckling. Ett gott samarbete med föräldrarna
22
är också viktigt när det gäller alla barns lärande och utveckling. Samarbete med arbetskollegor är viktigt för att kunna sträva mot gemensamma mål för barns trygghet och lärande. Genom att ständigt kommunicera med arbetskollegor kan förskollärare ta del av hur andra tänker kring barnets utveckling.
6.1 Metoddiskussion
Jag valde den kvalitativa metoden för att intervjua förskollärare. Intervjun med förskollärarna gjordes enskilt eftersom det gav dem chansen att svara i lugn och ro. Jag tycker att intervjuerna med förskollärarna har varit ett bra val eftersom jag fick ta del av hur de tänkte och samtidigt ta del av deras svar med hjälp av följdfrågor, för att få en djupare förståelse. En svårighet med intervjufrågor är att vissa frågor inte är konkreta. Förskollärarna tolkade frågorna olika, några berättade fritt om barns erfarenheter och lärandet medan några behövde följdfrågor. Om jag skulle göra en ny undersökning om barns lärande och vikten av planering så skulle jag göra mer konkreta frågor.
6.2 Slutsats
I min studie kom det fram att barns delaktighet och intressen är viktiga när förskollärarna ska planera en pedagogisk lärandesituation för barns motivation att lära sig i förskolan.
Jag har tolkat förskollärarnas information som att det finns tre olika sorters planeringar som förskollärarna gör när de ska planera en aktivitet. Dessa är preaktiv planering, postaktiva planering och interaktiv planering. Den första innebär att förskolläraren tar reda på vad det är barnen vill lära sig och är intresserad av innan de planerar en aktivitet som blir lustfyllt för barnen. Samtliga förskollärare tittar i förskolans läroplan för att få med de kunskapsområden som barnen ska ta del av, så som språk, matematik och naturvetenskap.
Den interaktiva planeringen innebär att förskollärarna är flexibla under en lärandesituation. En del förskollärare sa att man som förskollärare är medveten om att barn är olika och lär sig på olika sätt. Utifrån barnets utvecklingsnivå kan de få möjligheten att lära sig, men på sitt eget sätt. Genom att de barn som är mogna och kan mer, får flera utmaningar och vägledning än de barn som kan mindre behöver mer stöd och vägledning från vuxna. En del förskollärare menar att barn ska lära sig att vara självständiga genom att fråga och ta reda på saker själv. Under en lärandesituation sa några förskollärare att de dokumenterar det barnen gör för att det alltid ska finnas kvar för barnen.
Den postaktiva planeringen innebär att förskolläraren efter aktiviteten reflekterar över saker som har hänt under en lärandesituation. Några förskollärare sa att dokumentation är ett hjälpmedel för förskollärare att se och reflektera över de saker som har hänt för att kunna göra aktiviteten bättre nästa gång. Dokumentation är också bra för barnen att gå tillbaka till och se vad de har gjort, till exempel i sina dokumentationspärmar som många förskolor har för varje barns tid i förskolan. I den postaktiva planeringen framhåller en förskollärare att utvärdering är ett bra sätt för både barn och förskollärare att veta vad barnen har lärt sig under sin tid på förskolan. Betydelsen av utvärderingen beskrivs som viktigt att kunna föra barnens kunskaper
23
vidare till andra arbetskollegor, för att de ska kunna veta var barnet befinner sig i sin utveckling. Arbetslaget är viktigt i förskolan menar samtliga förskollärare, detta för att kunna kommunicera med varandra och komma överrens om hur de ska arbeta för att utveckla barns lärande.
6.3 Nya forskningsfrågor
Den här studien om förskolans planering har fått mig att vilja gå in djupare på lekens betydelse för barns lärande och utveckling. Eftersom matematik, naturvetenskap och språk idag är viktigt att sträva efter på förskolan måste förskollärare göra lustfyllda aktiviteter kring matematiken, språket och naturvetenskapen. Barn måste också få med sig det livslånga lärandet och tycka att det är roligt att lära sig dessa ämnen. I en studie om det lustfyllda lärandet skulle jag ställa mig följande forskningsfråga:
På vilket sätt kan förskollärare göra sina aktiviteter mer lustfyllda när det gäller att få in matematik, språk och naturvetenskap?
En annan studie som jag kan tänka mig att fördjupa mig mer i är förskollärarnas stöd och vägledning för barns lärande och utveckling. Fokus skulle vara vilka metoder förskollärarna använder för att vägleda och stödja barnet. Då skulle jag ställa mig frågan:
Vilka metoder anses som mest effektiva att använda när det gäller vägledning och stöd för barns lärande och utveckling?
24
6 Litteraturlista
Benn, S. (2003).Att upptäcka barns lärandeprocess. I Johansson E. & Pramling Samuelsson I (Red.), Förskolan - barns första skola (s. 105-118). Lund:
Studentlitteratur.
Bjervås, L. (2003). Det kompetenta barnet. I Johansson E. & Pramling Samuelsson I (Red.), Förskolan - barns första skola (s. 55-77). Lund: Studentlitteratur.
Bjørndal, C.R.P. (2007). Det värderade ögat. Stockholm: Liber AB.
Denscombe, M. (2009). Forskningshandboken - för småsakliga forskningsprojekt inom samhällsvetenskaperna. Lund: Studentlitteratur AB.
Doverborg, E. & Ansett, S.(2003). Barn ritar och berättar. I Johansson, E. & Pramling Samuelsson, I (Red.), Förskolan - barns första skola. (s. 83-100). Lund:
Studentlitteratur.
Hansén, S-E. & Sjöberg, J. (2011). Att förstå och använda läroplanen. I Hansén S-E. & Forsman L (Red.), Allmändidaktik: vetenskap för lärare (s.281-299). Lund:
Studentlitteratur.
Johansson, E. (2005) Möten för lärande. Pedagogisk verksamhet för de yngsta barnen i förskolan. Stockholm: Myndigheten för skolutveckling.
Johansson, E. & Pramling Samuelsson, I. (2003). I förskolans vardag. I Johansson, E. & Pramling Samuelsson, I (Red.), Förskolan - barns första skola (s.9-23). Lund: Studentlitteratur.
Sandberg, A. & Vuorinen, T. (2007). Hem och förskola - samverkan i förändring Stockholm: Liber
Skolverket (2010). Läroplan för förskolan, Lpfö 98/10. Stockholm: Skolverket. Stensmo, C. (1997). Ledarskap i klassrummet. Lund: Studentlitteratur.
Stukát, S. (2005). Att skriva examensarbete inom utbildningsvetenskap. Lund: Studentlitteratur AB.
Säljö, R. (2011). Lärande och lärandemiljöer. I Hansén S-E. & Forsman L (Red.), Allmändidaktik: vetenskap för lärare (s.155-181). Lund: Studentlitteratur.
Säljö, R. (2011). L.S. Vygotskij – forskare, pedagog och visionär. I Forsell, A. (Red.), boken om pedagogerna (s.153-178). Stockholm: Liber AB.
Vetenskapsrådet (2001). God forskningssed. Vetenskapsrådets rapportserie 1:2 011.
