ÖREBRO UNIVERSITET
Institutionen för juridik, psykologi och socialt arbete Socialt arbete
Examensarbete Kandidatnivå, 15 högskolepoäng HT 2020
Socialtjänstens arbete med våld i nära relationer – en
kvalitativ studie om vilka svårigheter socialarbetare inom socialtjänsten
upplever i sitt arbete med kvinnor som utsatts för våld i nära relation
Författare: Maria Wigren & Frida Bolin Stenholm Handledare: Pia Aronsson
SOCIALTJÄNSTENS ARBETE MED VÅLD I NÄRA RELATIONER - EN KVALITATIV STUDIE OM VILKA SVÅRIGHETER SOCIALARBETARE INOM SOCIALTJÄNSTEN UPPLEVER I SITT ARBETE MED KVINNOR SOM UTSÄTTS FÖR VÅLD I NÄRA RELATION
Örebro universitet
Institutionen för juridik, psykologi och socialt arbete Socialt arbete
Examensarbete på kandidatnivå, 15 högskolepoäng HT 2020
Sammanfattning
Studiens syfte är att är att söka kunskap om socialarbetares erfarenheter från arbetet med kvinnor som har utsatts för våld i nära relation samt om, och så fall vilka, svårigheter de möter i arbetet och om dessa kan härledas till socialtjänstens organisatoriska förhållanden. Studien genomfördes med hjälp av semistrukturerade intervjuer med tre yrkesverksamma socialarbetare som arbetar med kvinnor som har utsatts för våld i nära relation. Studien bygger på en hermeneutisk vetenskapsgrund med en abduktiv ansats. Studien kommer vidare att analysera resultaten i ljuset av organisationsteorin som inkluderar byråkrati,
människobehandlande organisationer och gräsrotsteori, resultaten kommer även analyseras utifrån systemteorin, eklekticism och sociala institutioner. Resultatet har visat att
socialarbetare kan identifiera svårigheter i sitt arbete med våldsutsatta kvinnor, samt hur de dessa svårigheter har ett samband till socialtjänstens organisatoriska förhållanden.
THE SOCIAL SERVICES WORK WITH VIOLENCE IN CLOSE RELATIONSHIPS - A QUALITATIVE STUDY OF THE ISSUES SOCIAL WORKERS EXPERIENCE WITHIN SOCIAL SERVICE IN THEIR WORK WITH WITH WOMEN WHO ARE EXPOSED TO VIOLENCE IN CLOSE RELATIONSHIP.
Örebro University
School of Law, Psychology and Social Work Social Work
Undergraduate Essay 15 credits Fall 2020
Abstract
The purpose of this study is to search knowledge about social workers' experiences in the work with women who have been or are exposed to violence in close relationships and if, and if so which, issues they encounter at work and whether these can be traced to the social services' organizational conditions. Semi-structured interviews have been implemented with three social workers who all work with women who have been exposed to violence in close relationships. The study is based on a hermeneutic scientific foundation with an abductive approach. The results have been analyzed from the perspective of organizational theory which includes bureaucracy, human treatment organizations and street level bureaucrats, further they were analyzed from systems theory, eclecticism and social institutions. The results have shown that social workers can identify issues in their work with women exposed to violence, as well as how these issues are related to the social services organizational conditions.
Innehåll
1.Inledning 1
1.1 Relevans för socialt arbete 2
1.2 Syfte 3
1.3 Frågeställningar 3
2. Bakgrund 3
2.1 Definition av våld mot kvinnor 3
2.2 Definition av våld i nära relationer 3
2.3 Våldets olika former 4
3. Tidigare forskning 4 4. Teoretisk ram 7 4.1 Organisationsteori 7 4.1.1 Byråkrati 7 4.1.2 Människobehandlande organisationer 8 4.1.3 Gräsrotsteori 9 4.2 Systemteori 9 4.2.1 Eklekticism 10 4.3 Sociala institutioner 11 5. Metod 12 5.1 Metodansats 12 5.2 Litteratursökning 13 5.3 Urval 13 5.4 Datainsamlingsmetod 14
5.5 Reliabilitet, validitet och generaliserbarhet 15
5.6 Analysmetod 16
5.7 Vetenskapsteoretiskt antagande 17
5.8 Forskarens förförståelse 18
6. Etiska överväganden 19
7. Resultat och analys 20
7.1 Arbetssätt och metoder 20
7.1.1 Metoder och teorier 20
7.1.2 Alliansskapande/Bemötandet 21
7.1.3 Förebyggande arbete 23
7.1.4 Det praktiska arbetet 24
7.2 Organisatoriska förhållanden 25
7.2.2 Resurser och förutsättningar 26
7.2.3 Uppdrag och samverkan 27
7.3 Föreställningar om våld 28
8. Slutsatser 29
9. Diskussion 30
9.1 Arbetssätt och metoder 30
9.2 Organisatoriska förhållanden 31
9.3 Föreställningar om våld 32
9.4 Förändringsförslag och förslag på vidare forskning 34
9.5 Studiens styrkor och begränsningar 34
1
1.Inledning
Våld i nära relationer är ett stort och komplext problem i dagens samhälle som kräver ett omfattande stöd till våldsutsatta. Idag utsätts fler än var fjärde kvinna för våld i nära relation och var tredje vecka blir en kvinna ihjälslagen. I en rapport av världshälsoorganisationen, WHO, (2017) uppskattas 35 % av världens kvinnor ha fallit offer för fysiskt våld som utövas av en partner. Statistik avslöjar en markant könsskillnad där det i dominerande fall är mannen som är våldsutövaren och kvinnan som är våldsoffret (Brottsförebygganderådet, [BRÅ], 2019). Under 2019 misstänktes 6110 personer i Sverige utöva våld mot en kvinna som de har eller har haft en närstående parrelation med (BRÅ, 2019). Av de misstänkta utgjorde 5940, motsvarande 97 %, män. Våldet har kommit att bli ett folkhälsoproblem som kräver allt fler sociala ingripanden, stödtjänster och rättsliga åtgärder (Ekström, 2015). Enligt
socialtjänstlagen ska socialnämnden beakta att kvinnor som är eller har varit utsatta för våld eller andra övergrepp av närstående kan vara i behov av stöd och hjälp för att förändra sin situation. Trots detta visar tidigare forskning att våld i hemmet inte erkänns som ett problem och att socialtjänsten inte har hanterat våld mot kvinnor i en tillräcklig utsträckning (Ekström, 2018). I ett förslag till riksdagsbeslut om att införa en nollvision för mäns våld mot kvinnor, uttrycks det att mäns våld mot kvinnor är ett samhällsproblem som samhället har riktat alldeles för lite uppmärksamhet åt. I förslaget understryks det att trots att åtgärder har
vidtagits i form av både resurser och konkreta strategier för bekämpning och förebyggande av våldet, orsakar våldet död och ett enormt lidande som gör att frågan är i behov av att
prioriteras mer (ibid).
Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om våld i nära relationer (SOSFS 2014:4) tydliggör hur socialtjänsten ansvarar för att tillhandahålla stöd och hjälp för våldsutsatta i form av insatser som skyddat boende, rådgivning, stödsamtal eller ekonomiskt bistånd vid behov. I socialstyrelsens handbok om våld finns vidare fastlagda rutiner för handläggning av ärenden om våldsutsatthet och vilka som ansvarar för att målen uppfylls är tydligt
formulerade (Socialstyrelsen, 2016). Det framgår att socialnämnden ska fastställa mål för arbetet med den våldsutsatta och barn som bevittnat våld, samt beskriva när och hur målen ska uppnås (ibid). Metoder och rutiner innefattar bland annat ett ansvar att upptäcka och dokumentera våldsutsatthet, utforma en strukturerad uppföljning, vidareutbilda yrkesutövare och erhålla utarbetade metoder för stöd (ibid). I enlighet med tidigare forskning konstateras det dock att en stor del av yrkesverksamma inom socialt arbete saknar en tillräckligt bred utbildning när det kommer till våld i hemmet (Black, Weisz & Bennett, 2010). Ekström (2018) tydliggör hur kunskapen gällande socialtjänstens insatser för kvinnor som har utsatts för våld i nära relationer är begränsad. Samtidigt som kvinnor som har utsatts för våld i nära relationer vänder sig till flera olika aktörer och till sitt egna nätverk för stöd och hjälp. Hinder i form av bristande resurser tycks enligt forskning föranleda ett försämrat stöd för den våldsutsatta. Våldsutsatta kvinnor som har fått stöd och hjälp från socialtjänsten har uttryckt att det fanns en tidsbrist som medförde att hon inte fick det stöd eller den information som hon var i behov av (Ekström, 2015). I särskilda fall där stöd från flera instanser var
nödvändigt framkom en komplexitet som äventyrade den våldsutsattas säkerhet. Flera våldsutsatta kvinnor var i behov av ett låsbyte för att den våldsutövande partnern inte skulle kunna ta sig in i lägenheten. På grund av avsaknad av inkomst fanns dock inte pengar till låsbytet och kvinnan behövde därför vänta på att få inkomststöd av socialtjänsten innan lägenheten kunde utgöra en säker plats för henne. Samtidigt fanns också en fortsatt oro över hur hon skulle betala hyran (ibid).
2 Tidigare forskning har sammanfattningsvist kunnat påvisa att socialtjänsten dels inte har behandlat våldsutsatta kvinnor i en tillräcklig utsträckning, dels att socialarbetares kunskap och utbildning om våld i nära relationer är begränsad (Black, Weisz & Bennett, 2010; Ekström, 2018). Denna information väcker således funderingar gällande huruvida
socialarbetare har adekvata förutsättningar att hantera denna omfattande problematik som våld i nära relationer innebär, samt vilka svårigheter socialarbetarna har i mötet och arbetet med våldsutsatta kvinnor. Vi har vidare kunnat se att våld i nära relationer är ett välutforskat område, men att fokuset till stor del har legat på att belysa utomståendes, såsom våldsutsattas och andra tjänstemäns, upplevelser hur socialtjänsten hanterar och motverkar våld i nära relationer. Genom att titta på socialarbetares egna upplevelser och erfarenheter i sitt arbete med våld i nära relationer och våldsutsatta kvinnor, kan det belysa viktiga faktorer som utgör svårigheter för socialarbetare att genomföra ett adekvat arbete med våldsutsatta kvinnor. Det kan vidare hjälpa till att konkretisera eventuella orsakssamband och andra påverkande
omständigheter som ligger till grund för en bristfällig hantering av problematiken. Vår vision är att studien ska kunna bidra med nya infallsvinklar om hur socialtjänstens arbete kan utvecklas till det bättre, då det i enlighet med att det är ett uttalat folkhälsoproblem (Ekström, 2015) fortfarande finns behov för att driva arbetet framåt. Studien är av särskild nytta för att kunna uppmärksamma brister och utvecklingsområden som tar sig uttryck i svårigheter för socialtjänsten och socialarbetare att ta sig an det lagförda ansvar gentemot våldsutsatta kvinnor som socialtjänsten har tilldelats (5 kap 11 § socialtjänstlagen (2001:453) [SoL]).
1.1 Relevans för socialt arbete
Det sociala arbetet har belastats i en allt högre grad med ärenden som rör våld i nära relation (Ekström, 2018), och i socialtjänstlagen stadgas socialnämndens ansvar för våldsutsatta tydligt. 5 kap 11 § SoL tydliggör att socialnämnden ska verka för att den som utsatts för brott och att dennes närstående ska få stöd och hjälp. Socialnämnden ska särskilt beakta kvinnor som är eller har varit utsatta för våld eller andra övergrepp av en närstående kan vara i behov av stöd och hjälp för att förändra sin situation. Det är vidare i praktiken av vikt att
socialtjänsten tar sitt ansvar när det kommer till att arbeta med kvinnor som har och/eller är utsatta för våld i nära relation, som vidare idag benämns som ett folkhälsoproblem (Lilja, 2019). Tidigare forskning har visat på att det finns brister och begränsningar när det kommer till socialtjänstens hantering av våldsutsatta kvinnor och att de i flera fall riktas mot de organisatoriska förhållandena. Münger (2009) presenterar hur kvinnor som har utsatts för våld i nära relation besitter en negativ uppfattning och erfarenhet om att kommunerna inte kan bemöta deras problematik i den mån de anser sig vara i behov av. Forskningsprojektet RISKSAM som bedrivs vid Örebro universitet benämner våld i nära relationer som
problematiskt både för individen och samhället, samt hur området är i behov prioritet för att kunna förebyggas (Örebro universitet, 2020). Författarna av forskningsprojektet RISKSAM förklarar hur samverkan mellan polis och socialtjänst idag till stor del bygger på personliga kontakter och samförstånd, vilket vidare är ett sårbart arbetssätt. Arbetssättet är beroende av hur och om myndigheterna omstrukturerar sina verksamheter eller om en person slutar kan verksamhetens förutsättningar till att utföra ett värdefullt arbete förändras (ibid). Ekström (2018) tydliggör i likhet med RISKSAM att socialarbetares förutsättningar för att kunna genomföra ett gynnsamt arbete med kvinnor som har utsatts för våld i nära relation är i beroendeställning till organisationens uppbyggnad och dess tillgångar och utbud av insatser. För att socialtjänsten ska kunna ta sig an det lagstadgade ansvar de har i förhållande till kvinnor som utsätts för våld i nära relationer (VINR), är det viktigt att det finns en förståelse för organisationens uppbyggnad och hur den inverkar på det konkreta och faktiska arbetet med våldsutsatta kvinnor. Att söka kunskap i hur organisatoriska villkor tar sig uttryck i
3 konkreta svårigheter och brister är av stor relevans för att få kunskap om hur socialtjänstens förutsättningar är förenliga med de lagförda ansvaren. Socialarbetares egna erfarenheter om hur arbetet fungerar och försvåras av olika faktorer kan vidare säga mycket om hur olika rutiniserade arbetssätt fungerar i praktiken, samt generera i synpunkter på hur arbetet enligt socialarbetarna bör bedrivas.
1.2 Syfte
Syftet med studien är att söka kunskap om socialarbetares erfarenheter i arbetet med kvinnor som har utsatts för våld i nära relation inom socialtjänsten i en kommun i Mellansverige, samt om, och i så fall vilka, svårigheter de möter i arbetet och om dessa kan härledas till
socialtjänstens organisatoriska förhållanden.
1.3 Frågeställningar
● Hur arbetar socialtjänsten med kvinnor som har utsatts för våld i nära relation? ● Vilka svårigheter och möjligheter upplever socialarbetare inom socialtjänsten i sitt
arbete med kvinnor som har utsatts för våld i nära relation?
● Om, och i så fall till vilken grad, beskriver socialarbetaren att organisatoriska förhållanden har en inverkan på upplevda svårigheter och möjligheter i socialarbetarnas arbete?
● Har föreställningar om våld bland andra yrkesverksamma inom socialtjänsten någon inverkan på socialarbetarnas svårigheter och möjligheter i arbetet med våldsutsatta kvinnor?
2. Bakgrund
Följande avsnitt har för avsikt att tydliggöra definitionen om våld i nära relation och även tydliggöra hur våld i nära relationer kan ta sig uttryck.
2.1 Definition av våld mot kvinnor
Världshälsoorganisationen (WHO) (u.å) definierar våld mot kvinnor som “any act of gender-based violence that results in, or is likely to result in, physical, sexual, or mental harm or suffering to women, including threats of such acts, coercion or arbitrary deprivation of liberty, whether occurring in public or in private life”. I den berörda studien har vi valt att utgå från WHO’s definition av våld mot kvinnor då den tar fasta på olika former av våldstyper; fysiska, sexuella, psykiska och ekonomiska, samt inkluderar en könsaspekt.
2.2 Definition av våld i nära relationer
Begreppet våld i nära relation syftar till alla typer av våld som sker inom en nära relation och där den utsatta ofta har starka känslomässiga band till förövaren (Nationellt centrum för kvinnofrid [NCK], u.å). Våld i nära relation är ofta ett mönster av handlingar inbegripande alltifrån subtila handlingar till allvarliga hot och grova brott (Socialstyrelsen, 2019). Den vanligaste formen av våld i nära relation är en man som utövar våld mot en kvinna som han har eller har haft en relation med (NCK, u.å). I den berörda studien har vi valt att utgå från våld i nära relationer som sker inom en parrelation och vi har av den anledningen valt att utgå från WHO’s definition av intim partnervåld i hanteringen av våld i nära relationer. WHO’s
4 definition är följande “Intimate partner violence refers to behaviour by an intimate partner or ex-partner that causes physical, sexual or psychological harm, including physical aggression, sexual coercion, psychological abuse and controlling behaviours”.
2.3 Våldets olika former
Av den tidigare definitionen av våld i nära relation, går det att urskilja att det finns flera olika former av våld som vidare kommer att presenteras. Holmberg och Enander (2005) förklarar att kärnan i våld i nära relationer handlar om maktutövning, och maktutövningen kan ta sig i många olika uttryck. Holmberg och Enander (2005) presenterar därefter några av dessa uttryck som aktivt psykiskt-, passivt fysiskt-, aktivt fysiskt och sexuellt våld. Socialstyrelsen (2019) tar även upp materiellt och ekonomiskt utsatthet som våldshandling, vilket går att identifiera när Holmberg och Enander beskriver aktivt psykiskt våld. Det aktivt psykiska våldet kan ge sig i uttryck med verbala kränkningar som exempelvis kan innebära att mannen kallar kvinnan för ointelligent, idiot och/eller sexistiska benämningar som exempelvis hora, fitta, och slampa. Aktivt psykisk våld kan även inkludera att mannen försöker direkt eller indirekt att isolera kvinnan genom att bland annat begränsa kvinnan från att ha kontakt med övriga sociala nätverk. Mannen kan även försätta kvinnan i en ekonomisk beroendeställning genom att han tar ifrån henne alla hennes pengar, eller får henne att ta lån och skapa skulder till följd av att han har övertygat henne till att göra det. Förstörelse är en annan form av aktivt psykiskt våld som innebär att mannen förstör eller hotar kvinnan att förstöra hennes
personliga ägodelar. Mannen kan även bruka aktivt psykiskt våld genom att hota och
skrämma kvinnan, eller genom emotionell utpressning som kan innefatta att mannen hotar att ta sitt liv eller berätta privata hemligheter om kvinnan inte gör som han säger. Skamning är ett annat medel som kan ge sig i uttryck genom att mannen talar illa eller skämmer ut kvinnan inför utomstående personer. Användande av barn är ytterligare ett uttryck som innebär att mannen exempelvis hotar om att ta vårdnaden eller använder deras barn som budbärare till emotionell utpressning. Passivt fysiskt våld kan även benämnas med psykisk misshandel, då den kan gå ut över kvinnans hälsa och välbefinnande, och genom detta resultera i fysiska konsekvenser. Det kan exempelvis handla om att mannen förhindrar henne från att gå till hälso-och sjukvården eller förhindrar henne från att äta mat och sova. Aktivt fysiskt våld inkluderar alla former av våld där fysisk kontakt används för att utöva makt gentemot kvinnan i syfte för att uppnå kontroll. Det aktivt fysiska våldet inkluderar flera olika
våldshandling mellan allt från en knuff till dråp, försök till mord. Våldet kan slutligen ge sig i uttryck i sexuellt våld, även denna form av våld inkluderar flera olika handlingar. Det
sexuella våldet kan handla om att kvinnan mot sin vilja tvingas titta på porrfilm, eller att hon inte vågar neka mannen sexuella handlingar och att hon således har sex med mannen mot sin vilja och därmed utsätts för våldtäkt (ibid).
3. Tidigare forskning
Följande avsnitt har för avsikt att ge en överblick kring den forskning som finns gällande våld i nära relationer. Avsnittet inkluderar både nationella och internationella studier, med syfte för att ge läsaren en bredare förståelse om omfattningen av våld i nära relationer. En kränkande relation kan utmärkas av att det förekommer både våld och kärlek mellan parterna (Liang, Goodman, Tummala-Narra & Weintraub, 2005). I en nära relation kan subtila former av kränkning och förtryck vara svåra att märka av, och desto svårare att förstå och precisera. För en kvinna som lever i en kränkande och/eller våldsam relation kan
5 oönskat och i sannolikheten att våldet eller kränkningarna slutar av sig självt (ibid). Många kvinnor som utsätts för våld i nära relation har visat sig föredra att vända sig till nära vänner eller släktingar i första hand för stöd och hjälp (Ekström, 2015). Nixon, Bonnycastle och Ens (2017) framhåller att det kan bero på att kvinnorna har svårt att lita på yrkesverksamma alternativt att de har ett starkare förtroende för personer i sitt egna nätverk. Ekström (2015) lyfter även att det finns en negativ uppfattning om socialtjänsten bland många våldsutsatta kvinnor som gör att en del kvinnor avstår att ta hjälp från professionella. En negativ uppfattning tycktes särskilt finnas bland kvinnor med barn. Socialtjänstens lagstadgade ansvar att utreda barnets eventuella utsatthet och risk i hemmet medförde att vissa kvinnor avstod hjälp på grund av rädslan att få sitt föräldraskap ifrågasatt. Tidigare studier om våldsutatta kvinnors erfarenheter av socialtjänstens stöd avslöjar en negativ uppfattning och upplevelse om att kommunen inte kan hjälpa till (Münger, 2009). Ett övergripande ansvar från kommunens sida beskrivs vara avsaknad (ibid). I en rapport över det regionala
kvinnofridsprojektet i Dalarnas län framkom det vidare att kvinnor som har utsatts för våld vill ha ett stöd som är obligatoriskt men avskilt från socialtjänsten (von Schantz Lundgren, 2011). Ytterligare en iakttagelse som gjordes i Ekströms (2015) studie om socialtjänsten var att det starka fokuset på barnets behov som finns inom socialtjänsten, kunde leda till att kvinnans egna behov försummas. Det framkom också att socialarbetarna främst arbetade med att hänvisa och omplacera de utsatta kvinnorna till andra myndigheter då de själva saknade förmågan att ge stöd ur ett behandlingsperspektiv (2015).
Flera studier har presenterat att praktiska åtgärder och insatser är efterfrågat och utgör ett stort behov bland de våldsutsatta kvinnorna (Clavesilla, 2014; Dichter och Rhodes, 2011; Ekström, 2015). Bostadsbyte var särskilt önskvärt från kvinnorna i många fall och ansågs utgöra en säkerhetsfråga i den mening att kvinnorna inte kunde bo kvar i samma hem som den våldsutövande partnern bodde i eller hade nyckel till (Ekström, 2015). En studie om hur samhället bör tillhandahålla långsiktigt stöd och säkerhet för våldsutsatta kvinnor,
uppmärksammar en komplexitet och svårighet i att ordna säkra och stabila bostäder för den våldsutsatta kvinnan (Sullivan, 2019). Studien genomfördes med hjälp av djupintervjuer med advokater i USA som hjälper VINR-offer att få bostäder. Av intervjuerna framkom det en svårighet med att uppmuntra kvinnor som utsatts för våld i nära relationer att vara
självständiga, beslutsfattare och respektera deras val eftersom traumasymptom kan innebära förvirring, minnesförlust och svårigheter att fatta beslut. Forskare visade på att en hantering av traumasymptomen behövdes göras först innan en bostadssökning ens kunde inledas. Andra noterade att vissa kvinnor som har kommit ifrån våldsutsatta relationer tenderar att trycka undan sina traumasymptom i syfte att kunna fokusera på att ordna bostad och anställning. Däremot uppträdde symptomen i efterhand när levnadssituationen hade stabiliserats. Studien belyser också vikten av att ta itu med flera inbördes relaterade problem som inverkar på individens möjlighet att få hjälp i samhället. Faktorer såsom funktionsnedsättning, etnicitet, genus, klass, ålder och/eller om det finns barn med i bilden, tycktes försvåra alternativt underlätta klientens möjligheter att få en bostad (ibid). Sullivan (2019) menar att den komplexitet som omger situationen för den våldsutsatta kräver en förmåga från den
professionella att använda kritisk reflektion för att få insikt i hur samhällsstrukturer fungerar och kunna arbeta antiförtryckande. Sullivan (2019) understryker att den kritiska reflektionen kräver en avancerad anpassningsförmåga, sociopolitisk medvetenhet och kulturell kompetens från den professionella.
En studie av Perlinski, Blom och Morén (2012) undersökte användningen av arbetsmetoder inom socialtjänsten i Sverige. Studien konstaterar att socialarbetare lägger en större vikt vid att bygga upp en tillit och arbetsallians mellan hen som yrkesutövare och sin klient, än att
6 tillämpa en särskild metod. Av den anledningen visade sig socialarbetare, i dominerande fall, använda sig av ospecifika arbetsmetoder som byggde på socialarbetarens egna erfarenheter och intuition i sitt arbete med klienten. I de fall socialarbetare använde specifika metoder som är vetenskapligt prövade och betitlade, föreföll det att dessa användes på ett ospecifikt sätt. Nixon, Bonnycastle och Ens (2017) betonar vikten av att bemöta våldsutsatta kvinnor med bekräftelse och att erkänna det de har blivit utsatta för. Ett förhållningssätt där den
yrkesverksamma är tydlig med förmedla att kvinnan har gjort rätt att ta hjälp av den yrkesverksamma och ge henne beröm för det hon tidigare har åstadkommit under vägens gång. Ett sådant förhållningssätt menar Nixon, Bonnycastle och Ens (2017) resulterar i en starkare relation mellan yrkesverksamma och den våldsutsatta. Jonhed, Källström och Glatz (2018) tar upp hur socialarbetare bör vara beredda på att bemöta våldsutsatta kvinnors känslor av skuld och skam. Då skuld- och skamkänslor är vanligt förekommande, och att socialarbetarna på grund av detta bland annat bör ta hänsyn till att dessa känslor kan vara en bidragande orsak till varför den våldsutsatta kvinnan undanhåller viss information. Jonhed et al. (2018) förklarar vidare hur våldsutsatta kvinnor är i behov av skuldavlastning,
giltiggörande och upplevelsen av att bli trodda, att de får höra att våldet är utövarens ansvar och att de agerar rätt som berättar om våldet. Det är även viktigt att socialarbetarna har en kännedom om separationprocessens komplexitet och hur den kan inverka på våldsutsatta kvinnors praktiska och känslomässiga situation. Att socialarbetaren har en förståelse för hur våldsutsatta kvinnors situation förbrukar stora mängder av tid och energi, som kan resultera i att den våldsutsatta kvinnan exempelvis missar inbokade möten, eller inte kan hålla avtalade löften (ibid).
Det har tydliggjorts hur socialarbetares förutsättningar för att kunna genomföra ett gynnsamt arbete med kvinnor som har utsatts för våld i nära relation är beroende av hur organisationens uppbyggnad, dess tillgångar och utbud av insatser ser ut (Ekström, 2018). Vidare har det visats sig vara problematiskt att samordna stöd till våldsutsatta kvinnor med den
organisationsstruktur som återfinns inom socialtjänsten. Då många av de kvinnor som har utsatts för VINR besitter flertalet och olika sociala problem som de är i behov av stöd och hjälp för. Det kan exempelvis inkludera stöd och hjälp från ekonomiskt bistånd, individ- och familjeomsorgen, missbruksenheten och/eller sociala barnavården. Det har vidare presenteras att olika kommuner har valt att hantera detta på olika vis. I vissa kommuner har särskilda enheter etablerats för att arbeta med våldsutsatta kvinnor medan andra kommuner har valt att hänvisa de till redan befintliga enheter som exempelvis missbruksenheten. De enheterna som har etablerats för att möta specifikt de våldsutsatta kvinnorna är dock fortsatt i behov av samverkan med andra enheter som exempelvis ekonomiskt bistånd, då våldet i vissa fall har medfört flertalet konsekvenser i kvinnans liv. Den fördel som har redovisats gällande att skapa särskilda enheter för de våldsutsatta kvinnorna, är att stödet till kvinnorna inte försummas i relation till deras barn. Den nackdel som har redovisats är att stödet har en tendens att bli ofullständigt och att kvinnan blir i behov av flera olika kontakter. Av det som framgår, och som tidigare nämnt har socialarbetare från olika kommuner valt att organisera arbetet på olika sätt. Det alla yrkesverksamma har varit överens om är hur viktigt det är att samarbetet fungerar mellan de olika enheterna, för att de vidare ska kunna uppnå ett gynnsamt arbete med den våldsutsatta kvinnan. De tar även upp betydelsen av att inneha kunskap och en gemensam samsyn om våldet i samarbetet. De förklarar vidare hur bristen på kunskap om våld hos andra yrkesverksamma samt bristen av samsyn om hur stödet bör anordnas försvårar deras gemensamma arbete (ibid).
7
4. Teoretisk ram
Detta avsnitt har som syfte att presentera och beskriva de teoretiska utgångspunkterna som studien kommer att vila på. Avsnittet inleder med att förklara organisationsteorin inkluderat med byråkrati och människobehandlande organisationer , för att senare presentera
systemteori, eklekticism och slutligen gå in på sociala institutioner.
4.1 Organisationsteori
Organisationsteorin strävar efter att utveckla ett sätt att få insikt och förståelse för
organisationers uppbyggnad och funktionalitet utifrån deras institutionella omgivning (Ahrne & Papakostas, 2002). Ahrne och Papakostas (2002) beskriver organisationer som kollektiva aktörer bestående av människor som arbetar mot samma mål. Organisationer förfogar över mönster och resurser som koordinerar människors handlande och anses därigenom skapa en kontinuitet som gör dem mer uthålliga än enskilda individer (ibid). Organisationsteorin inbegriper ett flertal olika perspektiv som försöker förklara olika organisationsformer och hur dessa kan förstås (Abrahamsson, 2000). Inom den klassiska organisationsteorin har den byråkratiska organisationen setts som ett ideal och Weber förklarar den utifrån sex karaktärsdrag som kommer att beskrivas mer ingående nedan (Svensson, Johnsson &
Laanemets, 2008; Weber 1983). Välfärdsinstitutionerna har av vissa forskare beskrivits med stöd av den klassiska organisationsteorin (Ahrne & Papakostas, 2002), men i vår studie vill vi betrakta de offentliga organisationerna som verksamheter för att producera tjänster med hjälp av Hasenfelds moderna organisationsteori om Human Service organization. Vi kommer att kort presentera dessa båda teorier samt en inriktning inom människobehandlande
organisationer i form av Lipskys gräsrotsteori. Vi inleder med att presentera Max Webers byråkrati för att sedan övergå till människobehandlande organisationer följt av gräsrotsteori.
4.1.1 Byråkrati
Den byråkratiska organisationen strävar efter att uppnå effektivitet genom formella regler, rapporter och opersonliga kommunikationskanaler (Weber, 1983). Genom att arbeta inom en given struktur och följa de fastställda reglerna utövas arbetet på bästa möjliga sätt (Svensson, Johnsson & Laanemets, 2008). Weber menade att ett idealt byråkratiskt arbete bedrivs objektivt genom noggrann dokumentation på basis av en rådande “legalistisk och rationell ordning” (Svensson, Johnsson & Laanemets, 2008, s. 36; Weber, 1983). En tydlig
arbetsfördelning där den enskilde tjänstemannen har rätt kompetens för sin position
tillhörande organisationen, gör den enskilde tjänstemannen utbytbar (Weber, 1983). Inom det sociala arbetet gäller det i enlighet med den byråkratiska organiseringen att arbetet bedrivs utifrån rättsliga förutsättningar och hanteras genom dokumentation och beslutsfattande, med andra ord byråkratiska principer (Weber, 1983). De rättsliga ramarna och den hierarkiska strukturen anses utgöra den bästa kontrollen över arbetet inom organisationen. Samtidigt föreligger också förväntningar om avancerade bedömningar om vilka som ska ges bistånd, vad som behövs utredas, hur klienter ska klassificeras, samt vilka behov och
angelägenhetsgrad de sökande ska graderas efter. Den byråkratiska organiseringen skiljer mellan makt och auktoritet i den mening att det inbegriper två sätt att lyda. Makt betraktas infinna sig hos den person som kan tvinga andra till lydnad medan auktoritet finns hos den som andra frivillig lyder och rättar sig efter (ibid).
8
4.1.2 Människobehandlande organisationer
Människobehandlande organisationer är den svenska översättningen för Yeheskel
Hasenfelds, professor i sociologi, begrepp human service organizations (Svensson, Johnsson & Laanemets, 2008). Hasenfeld definierar human service organizations med dessa ord: “I denote that set of organizations whose principle function is to protect, maintain or enhance, the personal well-being of individuals by defining, shaping, or altering their personal attributes as "human service organizations" (Hasenfeld, 1983, sid. 1). Hasenfeld (2010) menar att organisationer som innefattar mänskliga tjänster, såsom socialtjänst, sjukvård och skola, skiljer sig från andra organisationer inom produktionsindustrin då de som är föremål för den människobehandlande organisationen kan anses vara både råvaran som ska förändras genom organisationen, och kunden som bedömer produkten av organisationens process. Det här gör de människobehandlande organisationerna mer komplexa än andra organisationer och kan således inte förstås eller förklaras fullt ut genom det weberianska organisationsbegreppet. Svensson, Johnsson och Laanemets (2008) framhåller att den människobehandlande
organisationen har som uppdrag att bistå klienterna på bästa möjliga sätt, samtidigt som de ska tillgodose statens och samhällets intressen. På så sätt utgör de människobehandlande organisationerna en “buffert” mellan individerna och staten, och förser befolkningen en stor del av deras rättigheter på samma gång som de kontrollerar deras förpliktelser. Enligt
Hasenfeld (1983) har de människobehandlande organisationerna som funktion att socialisera människor till förestående funktioner i samhället, identifiera människor som inte uppfyller samhällets förväntningar samt tillhandahålla resurser och metoder till hjälp för att människor ska bli socialt integrerade.
Hasenfeld (1983) betonar vidare tre typer av teknologier (technologies) i form av people processing (kategoriserande), people-sustaining (bevarande) och people-changing
(förändrande) (Levin, 2017; Svensson, Johnsson & Laanemets, 2008). Den första teknologin, kategoriserande, innebär utöver att den människobehandlande organisationen har som mål att förändra individens yttre attribut och beteenden, även ger individen en ny offentlig status eller identitet (Levin, 2017). Svensson, Johnsson och Laanemets (2008) menar att
kategoriserande handlar om den klassificering och administrering av individer inom organisationer som leder till att individerna sorteras utifrån olika diagnoser och
klassifikationer. Levin framhåller att denna kategorisering, bedömning eller diagnostisering styr klienters resurstillgång, förser individen med en ny social position eller förenar
antaganden om karaktärsdrag och diagnoser till vissa typer av ingripande eller åtgärder. Den andra teknologin, bevarande, lägger tonvikten på organisationernas strävan att bevara och upprätthålla klientens status, hälsa och välfärd (Levin, 2017; Svensson, Johnsson & Laanemets, 2008). Levin (2017) lyfter att bevarande även handlar om hur arbetet inom organisationerna styrs av moral. Varje tjänst som uträttas inom den människobehandlande organisationen utgår från värdeladdade och moraliska bedömningar (Svensson, Johnsson & Laanemets, 2008), och vilket värde den organisatoriskt definierade klienten tillskrivs (Levin, 2017). Dessa anses vara “inbäddade” i organisationens rutiner och syns eller benämns därför sällan. Levin (2017) tillägger även att den människobehandlande organisationen är verksam inom den institutionella omgivningen och är nära sammankopplad med andra organisationer. Det moraliska arbete som bedrivs inom organisationen gör att organisationen ständigt
behöver söka legitimitet från samhället och tvingar organisationerna att välja en teknologi som är socialt accepterad och godkänd (ibid). Den tredje teknologin, förändrande, pekar på organisationers strävan att förändra individer (Svensson, Johnsson & Laanemets, 2008). Genom att individen själv arbetar för att dennes förutsättningar ska förbättras, ska individens välbefinnande öka. Levin (2017) benämner vidare betydelsen av relationen mellan klient och yrkesutövare som helt central och avgörande för att arbetet med klienten ska kunna utföras.
9 Det är genom relationen som information kan inhämtas, klassifikationer kan göras och
bedömningar som leder till adekvata beslut eller ingripanden kan utföras (ibid). Levin (2017) menar att relationen bygger på ett emotionellt arbete där den yrkesverksamma och klienten nyttjar sina egna individuella sätt att kommunicera och påverka den andre. Det är således inom relationen som villkoren för arbetet upprättas i form av både maktutövning och förtroende, samarbete och tillit (ibid). Avgörande för att tillit och ett ömsesidigt förtroende ska etableras i relationen, måste maktbalansen behandlas på ett “moraliskt trovärdigt sätt” (Levin, 2017, s. 32).
4.1.3 Gräsrotsteori
Svensson, Johnsson och Laanemets (2008) förklarar att socialarbetarrollen innebär att företräda en organisation och att stå i direktkontakt med de individer som söker
organisationens tjänster. Forskaren och professorn Micheal Lipsky benämner denna position för street level bureaucrats, som på svenska har översatts till gräsrotsbyråkrat (Svensson, Johnsson & Laanemets, 2008) eller gatubyråkrat (Levin, 2017). Gatubyråkraten, som det fortsatt kommer att benämnas i denna studie, har som uppgift att sammanfoga klientens behov med organisationens uppdrag med hjälp av sin kompetens och organisationens
resurser. Det är vidare inom ramen för denna roll och den delegerade makten som moraliska och värdeladdade bedömningar gällande klienten sker (Levin, 2017). Makten som överlåts till de enskilda tjänstemännen i byråkratier blir nödvändig för att utföra särskilda och
kontextbaserade klassifikationer av den sökande (ibid). Ur en organisationsteoretisk synvinkel blir den byråkratiska bedömningsprocessen och det byråkratiska
handlingsutrymmet, som Lipsky kallar det, gradvis begränsat och “vanemässigt rutiniserat” (Levin, 2017, s. 55). Klient och socialarbetar-mötet föreskrivs med villkor och begränsningar baserat på redan fastställda och avgränsade handlingsmönster (ibid). Detta menar Svensson, Johnsson och Laanemets (2008) utgör ett dilemma för socialarbetaren som i sin yrkesposition måste arbeta utifrån de organisatoriska ramarna samtidigt som socialarbetaren också möter klienten som människa till människa. Svensson, Johnsson och Laanemets (2008) skriver även att det finns en inneboende tröghet inom alla organisationer. Trögheten gör organisationerna långsamma för förändring och bevaras genom att individerna inom organisationen inte har förmågan eller viljan till att förändras. Svensson, Johnsson och Laanemets (2008) menar att det finns en strävan att bevara det man har och att invanda rutiner, ideologi, lojalitet, kultur och en rädsla för försämringar skapar en skepsis mot förändringar. Om aktörerna inom
organisationen inte heller uppfattar det som bör förändras som ett problem, eller inte betraktar det som deras sak att åtgärda, tenderar slutsatsen att bli att det inte finns någon anledning till förändring. Således fortsätter organisationens aktörer att “sträva efter att göra som man brukar” (ibid, s. 43).
4.2 Systemteori
Systemteorin vill vi vidare förstå genom att se organisationen som en del av dynamiska relationer, där det är arbetsgruppen som interagerar med andra och blir påverkade och påverkar andra system. Andersson (1980) förklarar hur systemteorins grundläggande synsätt är att uppnå en förståelse kring helheter. Inom den socialekologiska systemteorin förklaras det att en person innehar flertalet system, där vissa system samverkar med varandra och andra är till viss del oberoende av andra. Bronfenbrenner (1979) benämner de olika systemen som mikro-, mezzo-, exo- och makrosystem, Andersson (1986) har även presenterat
kronosystemet. Dessa visar på hur olika system kan påverka individen från en individuell och till en samhällsnivå, samt hur individen och dess system ständigt ingår i ett pågående samspel
10 i flera olika sammanhang (Andersson, 1980). Mikrosystemet benämns som det system som individen själv utgår från. Mikrosystemet kan därav omges av individens arbetsgrupp, arbetsplats och samverkanspartners. Inget system benämns som viktigare än det andra, utan det viktigaste systemet är det som individen för stunden befinner sig i. Andersson (1980) belyser hur en individs konstruktioner av verkligheten kan tolkas utifrån verbala och icke-verbala aktivitetsmönster som individen visar genom aktiviteter, roller och relationer. Aktiviteter, roller och sociala relationer menar Bronfenbrenner är individens viktigaste delar inom mikrosystemet. En central del som har undersökts när det kommer till sociala relationer är relationen mellan två personer, den direkta effekten, som är den minsta enheten. Då
undersöks det bland annat hur en individs beteende påverkar den andra individen inom systemet. Undersöks större system med tre eller fyra inblandade tenderar bilden att bli mer komplex och den indirekta effekter tillkommer. Den indirekta effekten orsakas genom att två individers relation även påverkar deras relation till en tredje individ i systemet. Aktiviteter kommer till betydelse genom att forskaren tittar på hur aktiviteter stimulerar individen och hur stimulerar de individen, uppfattas de som meningsfulla eller meningslösa. Dessa kommer vidare att ha en betydelse för hur individens realistiska bild av verkligheten kommer att uppfattas av individen. Med roller ifrågasätts de som passiva, underordnade eller traditionella som dominerar eller är aktiva och som är beroende av initiativ och ansvarstagande från individen. Mezzosystemet kan benämnas som kontaktvägar mellan individens arbetsplats och samverkanspartners. Dessa system visar på hur de olika systemen fortsatt kan påverka
individen även om det inte sker i individens direkta närvaro. Det kan exempelvis handla om hur arbetskollegor och samverkanspartners diskuterar vad individen gör på arbetet, vilket således kan komma att påverka individen. Vidare finns det exosystem som förklaras som ett utanförliggande system för individen, men som fortfarande kan komma att ha en påverkan på individen. Det kan exempelvis handla om andra enheter och verksamheter som utgör
samverkanspartners som får en påverkan på arbetsfördelningen och den enskilda
socialarbetarens yrkesutövning. Slutligen presenteras makrosystemet som det övergripande systemet som kan benämnas med den kommunala förvaltningen, vilket även inkluderar kultur, samhällets lagstiftning, regler och riktlinjer (ibid). Makrosystemet påverkar alla underliggande system (Andersson, 1980), men i vår studie vill vi särskilt se till
makrosystemet som utomorganisatoriska relationer där omvärlden får betydelse för organisationer, inomorganisatoriska relationer och aktörer. Andersson (1986) presenterar ytterligare ett system som benämns med kronosystemet, som med andra ord kan förklaras som en tidsaxel. Kronosystemet får en betydelse genom att visa på hur tiden är fortgående och föränderligt över tid och genom detta inverkar på individens system. Kronosystemet tydliggör vidare hur individens alla relationer, aktiviteter och roller bör vara flexibla i relation till individens utveckling (ibid).
4.2.1 Eklekticism
Payne (2015) presenterar eklektiskt förhållningssätt som ett av de angreppssätt
yrkesverksamma kan använda sig av i praktiken när det kommer till att applicera teorier i en praktik. Eklekticism bygger på att den yrkesverksamma tillämpar idéer från flera olika teorier och kombinerar dem med varandra för att få fram ett arbetssätt som fungerar för arbetsplatsen och som även kan möta deras klienters behov. Samtidigt som det eklektiska förhållningssättet bidrar med flera teorier och kan därmed beskrivas som ett holistiskt och individualiserat angreppssätt, ifrågasätts detta förhållningssätt på andra sätt. Det finns funderingar gällande om det eklektiska förhållningssättet medför med ett tanklöst förhållningssätt, med avsaknad av en djupare förståelse för vad praktikerna mer preciserat arbetar utifrån. Risken med att hämta idéer från flera olika teorier kan bidra med förvirring. Detta medför att det är av vikt
11 att yrkesverksamma tar ansvar för vilka och/eller vilken teori de använder, att de kan förklara varför de använder den både för klienten, kollegor och allmänhet. Att den yrkesverksamma är medveten om teorins källor, metoder, målsättningar och värderingar som vi inhämtar idéer från samt vilka som kan kombineras med varandra och inte. Det har vidare uttrycks en misstänksamhet inför det eklektiska förhållningssättet om huruvida yrkesverksamma tillämpar detta förhållningssätt till följd av personliga skäl. Att den yrkesverksamma
eventuellt tillämpar en teori som den upplever sig vara mer bekväm med, trots att forskning och andra belägg har styrkt att en annan teori hade varit mer verksam (ibid). Payne (2015) presenterar vidare tre olika former av eklekticism som handlar om hur socialarbetaren förhåller sig till olika teorier från Papell och Rothman (1996), kurativ modell, ömsesidig modell och modell med sociala mål. Den kurativa modellen inkluderar individer som på något sätt har problem med hur de fungerar i sina sociala roller. Den kurativa modellen har därigenom som syfte att hjälpa dessa individer med att förändra deras oönskade
beteendemönster. Ömsesidighet modellen lägger vikten på självhjälp och ömsesidigt stöd mellan de program som utformas av de som inkluderas i gruppen, både av praktikerna och klienterna. Den tredje formen av eklekticism är sociala mål, som vidare handlar om att de inom gruppen strävar efter att uppnå ett externa gemensamma mål (ibid).
4.3 Sociala institutioner
Engdahl och Larsson (2012) tydliggör att det finns politiska, ekonomiska och religiösa institutioner. Dessa omges med traditioner och även med spontant uppkomna
beteendemönster som skapats genom de samspel och handlingsregler som sker mellan människor inom institutionen. Sociala institutioner kan förklaras innehålla en del av en individs omgivning, med allt från den enskilda individen till mindre sociala nätverk som arbetskamrater, arbetsgruppen och samverkanspartners till större sociala institutioner som exempelvis kan vara universitet och arbetsplats. Det finns vidare både formella och informella institutioner. De formella institutionerna innehåller lagstiftning och regler som fortgående kontrolleras av vissa organisationer och myndigheter. De informella
institutionerna innehåller istället traditioner och moral. Människor som inkluderas i dessa sociala institutioner kontrollerar fortgående dessa genom att bland annat lära andra människor hur de ska bete sig inom de olika sociala institutionerna. Vad som är gemensamt för dessa sociala institutioner är att det finns särskilda roller, värden och normer inom dessa som individen kommer att tillskrivas och följa. Detta bidrar således med vilka förutsättningar individen och organisationen ges utifrån de möjligheter, begränsningar och kunskapsresurser som den sociala institutionen har. Durkheim som en av den främsta teoretikerna när det kommer till sociala institutioner belyser hur samhällets institutioner utövar ett socialt tvång mot de enskilda individerna (Engdahl & Larsson, 2012). Han menar vidare att tvånget
kommer från att samhällsinvånare kollektivt upprätthåller vissa gemensamma föreställningar, som ett kollektivt medvetande. Det kollektiva medvetandet omvandlas och upprätthålls även till vad vi människor kommer att anse är rätt och fel eller gott och ont. Människor upplever genom detta inte tvånget som något fientligt, då tvånget införlivats och får en personlig prägel. Föreställningarna kommer att uppfattas som min moral av var och en. Den personliga prägel på föreställningar har fortfarande haft en påverkan av de kollektiva föreställningarna som individerna tillsammans har skapat. Vidare resulterar dessa föreställningar till bestämda roller och normer som individer kommer att uppmuntras följa i de sociala institutionerna. De som inte följer de förutbestämda rollerna och normerna kommer således ifrågasättas,
avskedas och uppfattas som avvikande och omgivningen kommer försöka återföra individen till den vägen som upplevs som rätt. Sociala institutioner har ifrågasatts till följd av de presenteras som något bestående och som faktiska ting, när det egentligen handlar om
12 föreställningar och handlingssätt som finns i olika grupper och samhällen. Där vissa av
föreställningarna är mer eller mindre institutionaliserade i gruppen eller samhället (ibid).
5. Metod
Följande avsnitt har som syfte att presentera de vetenskapliga tillvägagångssätten som har gjorts vid denna studie. Avsnittet inleds med att presentera studiens metodansats för att vidare belysa litteratursökningen, urvalet och datainsamlingsmetoden. Sedan presenteras studiens reliabilitet, validitet samt dess generaliserbarhet. För att slutligen presentera studiens analysmetod och det vetenskapsteoretiska antagandet som studien vilar på och forskarens förförståelse.
5.1 Metodansats
Syftet med studien är att söka kunskap om socialarbetares erfarenheter från arbetet med kvinnor som har utsatts för våld i nära relation samt om, och så fall vilka, svårigheter de möter i arbetet och om dessa kan härledas till socialtjänstens organisatoriska förhållanden. Studien kommer att grundas på en kvalitativ metod. Kvalitativ forskning har som intention att på ett djupare plan tolka och förstå det studerade fenomenet (Bryman, 2018). På grund av att den kvalitativa metoden bygger på att på ett djupare plan tolka och förstå studerade fenomen, valdes en kvalitativ metod till denna studie. Då denna studie har en intention att på ett djupare sätt tolka och förstå hur socialarbetare upplever arbetet med kvinnor som har utsatts för våld i nära relationer. Studiens avsikt är att vidare analysera studiens resultatet i ljuset av
byråkratin, gräsrotsteori och människobehandlande organisationer inom organisationsteorin och med systemteorin, eklekticism och sociala institutioner. De nackdelar som ofta
ifrågasätter den kvalitativa metoden, är om och till vilken grad resultaten från den kvalitativa forskningen är generaliserbara (Thornberg & Fejes, 2015). Generalisering handlar vidare om hur studiens resultat är representativt för de personerna som inkluderas i studiens urval, men som inte har varit delaktiga i studien. Forskare som förespråkar kvantitativ forskning
poängterar hur kvalitativ forskning inte är generaliserbar genom att de inte använder sig av sannolikhetsurval, som vidare är en förutsättning för att kunna benämna sin studie som generaliserbar. Bryman (2018) förtydligar vidare att kvalitativ forskning medför svårigheter med att dra generella slutsatser då urvalet vanligtvis inte är statistiskt representativt utan bygger på mindre strategiska urval. Thornberg och Fejes (2015) förklarar vidare hur andra former av generalisering har utvecklats inom kvalitativ forskning, vilket Sjöström (1994) benämner med generalisering på metanivå. “Generalisering på metanivå innebär att det specifika innehållet i den framtagna kunskapen inte kan generaliseras i statistisk mening, men däremot kan insikten i hur det kan te sig för en människa att leva under hans eller hennes villkor generaliseras genom läsarens tolkning” (Thornberg & Fejes, 2015, s. 273). Således går det att tydliggöra både för-och nackdelar med att använda kvalitativ metod utifrån dess
generaliserbarhet, vilket vidare kan visa på varför valet av en kvalitativ metod valdes till denna studie. Då denna studie kan resultera i en viss insikt och kunskap gällande hur socialtjänstens arbete ser ut med våldsutsatta kvinnor.
Thornberg och Fejes (2015) tydliggör hur forskare vanligtvis brukar skilja mellan två
grundläggande ansatser i sitt resonerande och slutledning, vilket är induktion och deduktion. En induktiv ansats innebär att forskaren drar generella slutsatser utifrån flera enskilda fall, med andra ord söker sig forskaren efter en slutsats utifrån flera olika observationer och erfarenheter. En deduktiv ansats utgår tvärtom från en allmän regel, sanning eller teori och utifrån denna prövar forskaren ett antal hypoteser om denna stämmer överens med
13 verkligheten. Thornberg och Fejes (2015) presenterar även en tredje ansats som benämns med abduktiv ansats. Den abduktiva ansatsen kan förklaras som ett växelspel mellan induktion och deduktion. Genom att de slutsatser som abduktion resulterar i alltid är
provisoriska och öppna för att revideras med bakgrund för ny data eller bättre hypoteser eller förklaringar (ibid). Denna studie är således inspirerad av en abduktiv ansats, då vi inte ville fastna i vissa av studiens slutsatser utan fortsatt ha de öppna för en ny och djupare tolkning.
5.2 Litteratursökning
För att sätta sig in i tidigare forskning om socialtjänstens och socialarbetares arbete med kvinnor som har utsatts för våld i nära relationer har ett antal litteratursökningar gjorts. Litteratursökningarna gjordes i databaserna Social Services Abstracts och Journal of
Interpersonal Violence under perioden 09-03 till 09-07 och 11-13 till 2020-11-15. För att få fram tidigare forskning som var av intresse för studiens syfte och
frågeställningar gjordes sökningen under ‘advanced search’ med thesaurus ‘social work’. Sökorden som användes var:
● Våld i nära relation, violence in intimate partner relationship* intimate partner violence*, partner abuse*, partner violence*
● Socialtjänsten, social service*, social institution* ● Socialarbetare, professional*
● Brist, deficient*, deficiency*, lack* ● Problem, problem*, issue*, dilemma* ● Arbetssätt, working method*, prevent*
Flera kombinationer av ovanstående sökord har använts för att ta fram relevanta artiklar. Sökningen avgränsades till ‘peer-reviewed’ för att garantera att artiklarna är vetenskapligt granskade. Ett tidsintervall på 2010-2020 avgränsade också sökningen i syfte att få fram forskning som stämmer relativt bra in på dagens verklighet. Generellt eftersträvades att artiklarna var max 3 år gamla, men vissa artiklar kunde anses vara relevanta ändå trots att de var äldre än så. Exkluderings och inkluderingskriterier användes för att avgränsa antalet sökträffar och enbart få fram artiklar som rör ämnet. Vi valde att inte avgränsa sökningen geografiskt då vi önskade att få fram en bred överblick kring problematiken och få en insikt i både problematiken, och det sociala arbetets betydelse samt dess brister. Studien kommer slutligen att rikta in sig på den svenska problematiken och dess sociala arbete, med
skildringar från andra länders sociala arbete. Andra vetenskapliga artiklar och rapporter som har upptäckts genom forskningen som tagits fram av litteratursökningen och som kan belysa vår studie, har också inkluderats i tidigare forskning.
5.3 Urval
Inklusionskriterier för denna studie var verksamma socionomer som har eller kommer i kontakt med kvinnor som är eller har varit utsatta för våld i nära relationer i en kommun i Mellansverige. För att få svar på våra frågeställningar har studien inkluderat socionomer från två olika enheter inom socialtjänsten. Urvalsmetoden för den aktuella studien var målinriktat. Bryman (2018) redogör för målinriktat urval som en av de vanligaste urvalsmetoderna inom kvalitativ forskning. Urvalsmetoden innebär att forskaren vill skapa en överensstämmelse mellan studiens forskningsfrågor och dess respondenter. Forskaren söker efter det urvalet, forskningspersonerna, som vidare kan besvara studiens forskningsfrågor (ibid). Det målinriktade urvalet inkluderade således att kontakta alla de sju socionomerna som var
14 verksamma på en enhet inom socialtjänsten och fem andra verksamma socionomer från en annan enhet inom socialtjänsten då det är de kommer i kontakt med kvinnor som har och/eller är utsatta för våld i nära relation inom socialtjänsten. Av de totalt tolv yrkesverksamma som fick förfrågan om att delta i studien fick vi endast samtycke från tre socialarbetare, efter att ha skickat ut en förfrågan till deras gruppchefer vid fem olika tillfällen. De socialarbetarna som valde att tacka nej till att delta gjorde det med anledning av hög arbetsbelastning. I ett fall där fler än tre socialarbetare hade medverkat är det möjligt att studien kunnat resultera i ett mer variationsrikt material, men genom de tre medverkande har nya fynd, brister och svårigheter kunnat tas fram som är av betydelse för att öka kunskapen om hur socialtjänstens arbete med våld i nära relation fungerar i praktiken utifrån de givna organisatoriska villkoren.
5.4 Datainsamlingsmetod
Studiens datainsamlingsmetod baseras på semistrukturerade intervjuer. Bryman (2018) förklarar att i en kvalitativ intervju söker forskaren efter djupa och detaljerade svar med fokus på forskningsdeltagarnas egna åsikter och uppfattningar om det studerade fenomenet. Den kvalitativa intervjun kan enligt Nilsson (2014) ge intervjupersonen ett stort utrymme att förklara och beskriva sina tankar om det efterfrågade ämnet. För den berörda studien ansågs intervju som metod kunna bidra till att få studiens forskningsfrågor besvarade då studien syftar till att söka fördjupad kunskap i hur socialarbetare inom socialtjänsten upplever arbetet med våldsutsatta kvinnor sett till både utformning och svårigheter. Den semistrukturerade intervjun som valdes innebär att forskaren utgår från en intervjuguide med mer eller mindre fasta frågor (Bryman, 2018). Intervjuguiden som gjordes innehöll 20 fasta intervjufrågor som ställdes till samtliga intervjupersoner. Intervjufrågorna varierade till sin karaktär, men den större delen av intervjufrågorna utformades som öppna frågor. Öppna frågor anses i enlighet med Bryman (2018) för att vara fördelaktiga då de lämnar utrymme för berättande och inte leder respondentens tankar eller svar. Därigenom kan de öppna frågorna resultera i varierande svar samt en uppfattning om hur viktiga olika frågor är för respondenten. De öppna frågorna har dock också nackdelar där respondenten tenderar att prata länge eller råkar komma in på faktorer och ämnen som inte rör frågeställningen (ibid). Vi som intervjuare har därför, i de fall respondenten kommer in på fel spår från vad som efterfrågas, behövt hjälpa till och leda in respondenten till det efterfrågade ämnet.
Den semistrukturerade intervjun karaktäriseras vidare av en flexibilitet där följdfrågor kan läggas till eftersom under den pågående intervjun (Nilsson, 2014). I jämförelse med den strukturerade intervjumetoden där forskaren utgår från ett fast frågeschema med specifika frågor och fasta svarsalternativ, ges forskaren med den semistrukturerade en större frihet att kunna ställa nya oplanerade frågor när något som anses vara särskilt intressant eller
betydelsefullt kommer på tal (Bryman, 2018). Sonderande frågor följde upp intressanta aspekter såsom ett visst problem eller en svårighet i arbetet med den våldsutsatta som
respondenten nämnde och ombads att utveckla eller berätta mer om detta. Även specificerade frågor ställdes till följd av vissa svar där respondenten fick konkretisera hur särskilt svåra eller komplexa situationer i arbetet med den våldsutsatta kunde lösas. Den semistrukturerade intervjun genererade på så sätt i mer utvecklade och fördjupade svar och kan motiveras för att vara mer fördelaktig än den strukturerade intervjumetoden där svaren hade avgränsats till antaganden om vilka möjliga svar socialarbetarna kan tänkas ha.
De semistrukturerade intervjuerna genomfördes per telefon då det under rådande
omständigheter som Covid-19 har fört med sig inte var möjligt att träffa intervjupersonerna, samt att det utifrån den begränsade tidsramen ansågs vara enkelt och smidigt. Av samma
15 anledning valdes inte gruppintervjuer och fokusgrupper då de innefattar personmöten. Det kan däremot påpekas att fokusgrupper eller gruppintervjuer som datainsamlingsmetod hade kunnat generera i en större variation av uppfattningar om olika svårigheter och problem i arbetet med den våldsutsatta kvinnan än vad de enskilda semistrukturerade intervjuerna har lett fram till, men skulle trots normala omständigheter inte ha valts eftersom respondenternas svar kan tänkas bli mer restriktiva och påverkade av gruppinteraktionen (Kvale &
Brinkmann, 2014). Telefonintervjuerna innebar en nackdel i form av att den icke-verbala interaktionen inte gick att ta del av (Bryman, 2018). Ansiktsuttryck som utstrålar osäkerhet eller undran kunde således inte följas upp med förtydligande och ett större utrymme för misstolkningar av frågorna kan på så sätt ha funnits (ibid). På grund av den ökade risken för misstolkningar gjordes noggranna avstämningar och förtydligande av innebörden i frågorna där frågorna följdes av en särskilt lång paus eller undrande uttryck från intervjupersonen. Ett sätt att ta del av den icke-verbala interaktionen hade varit att genomföra intervjuerna via en webbkamera, men på grund av att de program som forskningsdeltagarna hade att tillgå inte matchade med våra var detta ej möjligt. Samtidigt sågs även en fördel i att använda telefon istället för webbkamera i den mening att faktumet att intervjuare och respondent inte kunde se varandra förhindrade att respondenternas svar inte kunde påverkas av olika faktorer som klass, kön, ålder och etnicitet. Andra fördelar med telefonintervjun var den inbegripande distansen till respondenten som enligt Bryman (2018) bidrar till att respondenten inte kan uppfatta intervjuarens personliga egenskaper. Att intervjuaren inte är närvarande i en fysisk bemärkelse menar Bryman (2018) generellt reducerar risken för att intervjupersonens svar påverkas av intervjuaren. Telefonintervjuerna kan på så sätt tänkas ha bidragit till att respondenterna kände sig friare att ge ärliga svar om upplevda problem och hinder inom socialtjänsten än om vi som intervjuare fysiskt hade närvarat. Den tid som semistrukturerade intervjuer kräver från respondenten kan vidare ha varit en bidragande faktor att enbart tre respondenter medverkade. En lösning för att nå ut till en större grupp socialarbetare och även kunna få ett resultat som är generaliserbart för en eller flera socialtjänster inom olika län i Sverige hade varit att använda enkäter som datainsamlingsmetod (Bryman, 2018). Enkäterna hade dock inte kunnat generera i nyanserade svar som den berörda studien efterfrågar för att få svar på de formulerade forskningsfrågorna, och de fasta svarsalternativen kan tänkas missa faktorer som socialarbetaren tycker är viktigt.
5.5 Reliabilitet, validitet och generaliserbarhet
Reliabilitet, validitet och generaliserbarhet är begrepp som vanligtvis hör till den kvantitativa forskningen (Thornberg och Fejes, 2015), och har enligt Kvale och Brinkmann (2014) ignorerats av många kvalitativa forskare. Kvale och Brinkmann (2014) menar dock att
begreppen är användbara för den kvalitativa forskningen om begreppen görs om i former som passar för intervjuforskning. Begreppet reliabilitet refererar till forskningsresultatens
tillförlitlighet (Kvale & Brinkmann, 2014) och i vilken utsträckning studiens resultat blir detsamma om undersökningen genomförs på nytt (Bryman, 2018). Mer ingående förklarat rör det sig om i vilken utsträckning resultaten påverkas av tillfälliga eller slumpmässiga
betingelser, och om intervjupersonernas svar ändras under intervjun eller med en annan intervjuare (Kvale & Brinkmann, 2014). För den berörda studien har den eventuella intervjueffekten kunnat minimeras genom att intervjuerna genomfördes per telefon och förhindrade respondenterna från att ta del av intervjuarnas personliga egenskaper eller andra faktorer såsom kön och ålder. Att respondenterna har anpassat sina svar utifrån hur de tror att intervjuarna vill att de ska svara har därigenom kunnat minimerats (Kvale & Brinkmann, 2014) och ökat tillförlitligheten i resultaten.
16 Studiens validitet syftar till undersökningens giltighet, och i vilken utsträckning studiens observationer och resultat speglar det studien är avsedd att undersöka (Thornberg & Fejes, 2015). Kvale och Brinkmann (2014) understryker att validering av studien är inbyggd i hela undersökningsprocessen och vilar på forskarens förmåga att ideligt ifrågasätta, kontrollera och teoretiskt tolka resultaten. I det ideala fallet resulterar forskarens skicklighet till en transparent undersökningsprocedur och stark evidens (ibid). Genom att ifrågasätta det givna intervjumaterialet i form av frågor som “vad” och “varför”, har tolkningen kunnat valideras med hjälp av de olika svar som genereras av frågorna. En ständig kontroll av forskareffekten, representativiteten, trovärdigheten, tillförlitligheten och rimligheten i studien har vidare bidragit till att studiens validitet har stärkts. Vidare har studiens validitet ökats genom att en intervjuguide har utformats som i sin tur har utgjort en kontroll för att samma frågor ställts till respondenterna, bortsett från några få följdfrågor. Intervjuguiden har noga utformats utifrån studiens syfte och frågeställningar vilket därigenom har kunnat kontrollera att det empiriska materialet speglar det studien är avsedd att undersöka.
Huruvida studien kan bedömas vara generaliserbar grundar sig på om resultaten av studien kan överföras till andra kontexter och intervjupersoner (Kvale & Brinkmann, 2014). Enligt Fejes och Thornberg (2015) kan kvalitativa studier vara svåra att generalisera eftersom dessa ofta genomförs i en specifik kontext. Den aktuella studien är ämnad att undersöka
socialarbetares upplevelser av arbetet överlag och svårigheter med arbetet inom socialtjänsten med våldsutsatta kvinnor. Kontexten är bestämd till en viss enhet och problematik som socialtjänsten arbetar med och resultaten kan således inte överföras till socialtjänsten i stort. Eftersom studien undersöker socialarbetares upplevelser innebär det vidare att en
subjektivitet finns med intervjupersonernas svar. Intervjusvaren kommer på så sätt att skilja sig beroende på vilka erfarenheter och upplevelser den enskilda intervjupersonen bär med sig, och inga slutsatser om andra socialarbetares upplevelser av arbetet med våldsutsatta kan dras. Thornberg och Fejes (2015) skriver att resultatet bör beskrivas på ett så detaljerat sätt som möjligt, detta för att möjliggöra en bedömning av huruvida studiens resultat kan överföras till andra kontexter och situationer. Mot bakgrund av det, kan det tänkas att utförligt beskrivna resultat gällande arbetet utifrån legitima metoder, lagar, riktlinjer och handböcker kan tänkas vara överförbart till andra enheter inom andra socialtjänster som arbetar med våld i nära relation utifrån densamma metoder, lagar, riktlinjer och handböcker.
5.6 Analysmetod
Dataanalys i kvalitativ forskning innebär en process där forskaren systematiskt granskar och organiserar det framtagna empiriska materialet (Fejes & Thornberg, 2015). Det empiriska intervjumaterialet kommer initialt att transkriberas innan den kvalitativa analysprocessen kan påbörjas. För den aktuella studien kommer en tematisk analysmetod att användas. Det första steget som gjordes i den tematiska analysen var att koda det transkriberade intervjumaterialet. Lindgren (2014) beskriver kodning som den process varigenom materialet bearbetas i den mening att uppgifterna kategoriseras och sållas ut. För att få en god insikt i intervjuernas innehåll och vad i intervjuerna som är av intresse, har intervjuerna lästs igenom flera gånger. Med hjälp av kategorisering och utsållning av uppgifter har viktiga iakttagelser om vad som faktiskt sägs och vad som är centralt samt av betydelse, kunnat urskiljas. Ett index av koder motsvarande intresseväckande uppgifter gjordes, och utgjorde sedan grunden för den tolkning och teoretisering som den tematiska analysen innebar. De framtagna koderna har granskats kritiskt och i de fall koder har benämnt liknande eller densamma företeelser har koderna slagits ihop till en kod eller fras. Kodningen har också varit en egen del i processen och inte
17 beblandats med tematiseringen, vilket i enlighet med Bryman (2018) innebär att en viss distans till kodningen har funnits.
Efter att en kodning av materialet gjorts, påbörjades processen med tematisering. En tematisering av det kodade materialet innebär att centrala teman och mönster i materialet identifieras (Lindgren, 2014). Meningsbärande och frekvent återkommande uttryck är enligt Bryman (2018) en vägledning till vilka centrala teman som bör synliggöras ur materialet. De centrala temana delas upp i så kallade huvudteman och subteman. Huvudteman bör enligt Lindgren (2014) beröra betydelsefulla och variationsrika bitar av materialet och ha
kopplingar till de olika kategorierna och subteman som tagits fram. Tematiseringen av det aktuella intervjumaterialet genererade i ett 20-tal olika teman som skrevs ut i ett index, se bilaga 1. Efter en fortsatt bearbetning och analysering av materialet, resulterade
tematiseringen i 5 olika teman. Med hjälp av tematiseringen av intervjumaterialet kunde betydelsefulla och centrala faktorer och svårigheter med arbetet som socialarbetare beskriver, upptäckas. Genom den tematiska analysen kunde vidare relationer och mönster mellan kategorier och teman synliggöras. Faktorer som framträdde tillsammans i intervjumaterialet analyserades och tolkades i ljuset av eventuella mönster och orsaksförklaringar som kan höra samman med faktorerna. Eventuella språkliga kopplingar som hade gjorts av
forskningsdeltagarna, exempelvis “därför att”, uppmärksammades och var bidragande för illustrerande av möjliga kausala kopplingar. Reflektioner över saknade data gjordes också i den mening att frågor har ställts över saker i materialet som inte har sagts och faktorer som har uteblivit i forskningsdeltagarnas svar.
Med hjälp av den teoretiska ramen kommer det empiriska materialet att analyseras och tolkas. De teoretiska analysverktygen kommer att vara till hjälp för att förstå, förklara och
problematisera de företeelser och aspekter som socialarbetarna lyfter i de semistrukturerade intervjuerna. Genom att titta på hur människobehandlande organisationer och Webers byråkrati teoretiserar organisationers funktion och uppbyggnad kan socialarbetarnas eventuella svårigheter i relation till organisatoriska förhållanden förklaras och förstås. Gräsrotsteorin blir vidare till hjälp för att analysera och förstå socialarbetarens position och yrkesroll i förhållande till socialtjänsten och som representant för socialtjänsten som organisation. Det systemteoretiska perspektivet är av användning för att kunna betrakta socialarbetarnas arbete ur ett helhetsperspektiv och ge studien en infallsvinkel på hur delar inom helheten inverkar på socialarbetarnas arbete. Sociala institutioner som teoretiskt analysverktyg kommer vi att använda för att förstå och problematisera varför aktörer inom institutioner gör på ett visst sätt och för att belysa vilka grundval som ligger till grund för förfaringssätt inom institutionen. Slutligen kommer Eklekticism utgöra ett verktyg för att analysera, förklara och problematisera socialarbetarnas användning av metoder och teorier.
5.7 Vetenskapsteoretiskt antagande
Denna studie kommer att hämta inspiration från en hermeneutisk vetenskapsgrund. Westlund (2015) förklarar att hermeneutiken som vetenskapsgrund handlar om att tolka, förstå och förmedla vidare det studerade fenomenet. Westlund förklarar vidare att hermeneutiken är lämpliga att tillämpa som vetenskapsgrund när syftet med studien är att tydliggöra
forskningsdeltagarnas egna upplevelser av det studerade fenomenet, vilket visar på varför hermeneutiken applicerades till denna studie. Gilje och Grimen (2007) tar upp två centrala begrepp inom hermeneutiken som förklarar en del av det som ligger till grund för studiens tillvägagångssätt. De talar om dubbel hermeneutik och den hermeneutiska cirkeln. Dubbel hermeneutik förklaras genom att forskare behöver förhålla sig till att verkligheten redan är
