• No results found

"En plan skapar inte delaktighet" : betydelsen av kommunikation, normer och relationer i utförande och planering av insatser enligt LSS

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2021

Share ""En plan skapar inte delaktighet" : betydelsen av kommunikation, normer och relationer i utförande och planering av insatser enligt LSS"

Copied!
27
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

Be

Ha

Eli

En pla

etydelsen av

anna Egard

in Magnuss

an ska

v kommunik

d,

Camilla

son, Ale H

apar in

kation, norm

Nyström, T

olmdahl, E

nte del

mer och rel

Trine Bach

Emelie Lihv

laktigh

lationer i ut

h Jensen,

och Carol

het”

tförande oc

ina Sjöströ

ch planering

öm

g av insatseer enligt LS

S

(2)

The Occasional Papers in Disability &

Rehabilita-tion series is published by the Disability and

Re-habilitation Research Group at the Department of Social Work (Faculty of Health and Society, Malmö University). The aim of the paper series is to disseminate research results and communicate progression reports (not published elsewhere) within the field of disability and rehabilitation re-search. Contributions from a variety of disciplines and theoretical perspectives are welcome. Please contact the editor for more information.

Each submitted manuscript is primarily assessed by the editor. Thereafter, one or two review-ers/commentators are appointed, and an open seminar held. After the seminar, the manuscript is reviewed by the author(s) before finally being ac-cepted for publication. The views expressed in the OPDR series are those of the individual authors. All rights remain with the respective author. Pa-pers are published on the Malmö University

Elec-tronic Publishing, MUEP, Malmö University’s

open access repository (http://www.mah.se/muep)

Oskar Krantz

Series editor

oskar.krantz@mah.se

Series editor: Oskar Krantz, PhD, Senior Lecturer oskar.krantz@mah.se

Occasional Papers in Disability & Rehabilitation

Department of Social work Faculty of Health and Society

Malmö University Sweden

All rights remain with the respective author Malmö University, 2017

(3)

”En plan skapar inte delaktighet”

Betydelsen av kommunikation, normer och relationer i utförande och planering av insatser enligt LSS

Hanna Egarda, Camilla Nyström, Trine Bach Jensen, Elin Magnusson,

Ale Holmdahl, Emelie Lihv och Carolina Sjöström

(4)

ABSTRACT

Egard, Hanna et al. (2016) “An individual plan doesn’t construct participation”. The importance of communication, norms and relationships in the planning and implementation of support for per-sons with disabilities.

The purpose of the study is to describe and un-derstand what the participants of a research circle consider as important conditions for the partici-pation of people with autism spectrum disorders in the planning and implementation of support. The material consists of documentation from a research circle in which staff discussed current research and development work with researchers and teachers in social work. Firstly, the result show that knowledge of the users way of com-munication, and a way of mapping and docu-menting that matches the users ability to com-municate, is considered as important conditions. A second condition for participation is the need

for flexibility in terms of how the support is im-plemented. The support may need to be adapted to the type of relationship that the user and staff has, and the relationship might also have an im-pact on what kind of support that is requested. Thirdly, a norm-critical approach is an important prerequisite for participation since the objectives and content of the support should be based on the users wishes, not on staff or relatives’ stand-ards. The conclusion is that documentation and planning does not in itself create participation. The prerequisites for participation are good communication, flexibility in terms of how the support is implemented, and a norm-critical ap-proach.

Keywords: disability, impairment, participation,

autism, documentation, individual plans, social pedagogy

SAMMANFATTNING

Syftet med studien är att beskriva och förstå vad deltagare i en forskningscirkel tillskriver som be-tydelsefullt för att skapa förutsättningar för del-aktighet för personer med autismspektrumtill-stånd i planering och genomförande av stödinsat-ser. Materialet består av dokumentation från en forskningscirkel där personal diskuterat aktuell forskning och utvecklingsarbete tillsammans med forskare och lärare inom socialt arbete. Resultatet visar för det första att personalen behöver känne-dom om brukarens sätt att kommunicera och möjlighet att anpassa kartläggning och doku-mentation utifrån brukarens kommunikations-förmåga för att kunna skapa förutsättningar för delaktighet. För det andra framkommer att ytter-ligare en förutsättning för delaktighet är att det finns utrymme för flexibilitet avseende hur stödet ska genomföras. Stödet kan behöva anpassas

ef-ter vilken relation brukare och personal har till varandra och denna relation ha betydelse för vil-ket behov av stöd som efterfrågas. För det tredje är ett normkritiskt förhållningssätt en viktig för-utsättning för delaktighet då mål och innehåll för stödet ska formuleras utifrån brukarens önskemål och inte utifrån personal eller anhörigas normer. Slutsatsen är att dokumentation och planering i sig inte skapar delaktighet. Delaktighet förutsät-ter en fungerande kommunikation, flexibilitet i utformningen av stödet och ett normkritiskt för-hållningssätt.

Nyckelord: funktionshinder,

funktionsnedsätt-ningar, delaktighet, autism, dokumentation, ge-nomförandeplaner, socialpedagogik

(5)

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

Abstract ... 4 Sammanfattning ... 4 Innehållsförteckning ... 5 Inledning ... 6 Disposition ... 7 Metod ... 7

Forskningscirkelns uppläggning och arbetsformer ... 7

Inledande träffar: lära känna varandra och formulera inriktning ... 8

Vårens träffar ... 8

Halvtidssummering och planering framåt ... 8

Höstens träffar ... 8

Resultat och analys ... 8

Samtycke och avidentifiering ... 9

Resultatets tillförlitlighet ... 9

Bakgrund ... 10

Målsättning och värdegrund för stödinsatserna ... 10

”Leva som andra” ... 10

Självbestämmande, integritet och frivillighet ... 11

Delaktighet ... 11

Social dokumentation ... 12

Resultat ... 13

Kommunikation, social dokumentation och integritet ... 13

Att finna en fungerande kommunikation ... 13

Former för kartläggning och dokumentation ... 14

Relationsskapande ... 16

Normalitet och normkritik ... 18

Normer kring kön och ålder ... 19

Normer kring kärlek och sexualitet ... 19

Normer kring ett aktivt och hälsosamt liv ... 20

Normer kring beteende och uppförande ... 22

Slutdiskussion ... 23

(6)

INLEDNING

Ordet ”plan” i titeln på denna rapport syftar på genomförandeplan, som är en av de individuella planer som har blivit allt vanligare inom väl-färdsområdet under de senaste decennierna. Hed-lund (2014:303) menar att tillkomsten av indivi-duella planer förstås kan som ett sätt att försöka ”kontraktualisera omsorgen” det vill säga att upprätta överenskommelser eller kontrakt mellan den enskilde och utföraren kring hur insatsen konkret ska genomföras. Även om planerna inte utgör kontrakt i juridisk mening finner Hedlund (2014) att de olika formerna av individuella pla-ner präglas av juridifiering- dokumentations- och planeringstänkande.

I metodlitteratur och kunskapsstöd framställs genomförandeplaner också som ett arbetssätt som syftar till att stärka den enskildes rättigheter och integritet och förbättra delaktighet och inflytande över insatsernas utformning (se exempelvis Social-styrelsen 2014; Carlssons och Nilssons 2011; Tal-man 2011). Dokumentation och planering till-skrivs stor betydelse och vikten av att personalen skapar förutsättningar för att brukaren ska kunna vara delaktig i detta arbete betonas (ibid.).

Denna rapport baseras på samtal om hur per-sonal kan skapa förutsättningar för att brukare med autismspektrumtillstånd ska blir delaktiga i arbetet med att planera och genomföra insatser enligt LSS. Samtalen har ägt rum inom ramen för en forskningscirkel med personal från företaget Nytida och från Malmö Högskola. Deltagarna från Nytida har varit Elin Magnusson, Ale Holmdahl, Emilie Lihv och Carolina Sjöström som arbetar på särskilt boende, daglig verksam-het och kolloverksamverksam-het samt Trine Bach Jensen som är pedagogisk samordnare. Deltagarna från Malmö högskola har varit Hanna Egard och Ca-milla Nyström, som är forskare/lärare inom han-dikapp- och rehabiliteringsvetenskap, vid institut-ionen för socialt arbete.

Utgångspunkten för samtalen i forskningscir-keln har varit personalens och forskarnas erfa-renheter och förkunskaper men även forskning och utvecklingsarbete. Alla samtal har dokumen-terats. I forskningscirkelrapporten har denna dokumentation analyserats och tolkats utifrån forskning och teoribildning inom pedagogik, so-cialt arbete och handikappvetenskap och även relateras även till LSS lagens värdegrund.

Syftet med rapporten är att beskriva och förstå vad deltagarna i forskningscirkeln tillskriver som

betydelsefullt i arbetet med att skapa förutsätt-ningar för delaktighet för personer med autism-spektrumtillstånd i planering och genomförande av insatser enligt LSS.

Inriktningen på autismspektrumtillstånd (AST) innebär att rapporten är särskilt inriktad på hur delaktighet kan främjas när brukaren har nedsatt förmåga till verbal och icke-verbal kommunikat-ion, svårigheter att förstå socialt samspel och so-ciala sammanhang samt begränsade och repeti-tiva intressen, beteendemönster och aktiviteter (APA 2013). Nedsättning avseende kommunikat-ion innebär att formerna för dokumentatkommunikat-ion, kartläggning och planering diskuteras och pro-blematiseras ingående under forskningscirkeln, det vill säga grunderna för den ”kontraktuali-sering” som genomförandeplanerna syftar till.

Allt eftersom cirkeln fortskred blev det tydligt att dokumentation, kartläggning, formulering av mål och planering endast utgjorde en del av det som utifrån deltagarnas1 perspektiv skapar

förut-sättningar för delaktighet. Detta innebar att frå-gor om genomförandeplanens innehåll och ut-formning fick lämna plats för frågor kring relat-ion, förhållningssätt och kommunikation mellan brukare och personal. Ett citat från samtalet vid det avslutande tillfället för cirkeln i november 2015 sammanfattar väl den förståelse av förut-sättningar för delaktighet som utvecklats i forsk-ningscirkeln över tid:

Vi har varit lite överallt och orsaken till det är att man kan inte bara ha en mall och sedan är man delaktig. Delaktighet är komplicerat och det blir mer komplicerat när vi är olika och har olika normer och värderingar. Det är mycket som påverkar delaktigheten. // Det är flera olika moment som måste vara i spel för att man ska kunna vara delaktig. Man måste kunna kommunicera, man ska ha en relation, tillit, man ska kunna göra sig begriplig, man ska kunna förstå det som görs. // som medar-betare behöver man vara flexibel och veta när man ska följa rutiner och när man ska välja en annan väg.

Hanna Egard är huvudförfattare till forsknings-cirkelrapporten och Camilla Nyström har förfat-tat det avsnitt som rör relationell pedagogik. Alla

1

(7)

deltagare har vidare läst och kommenterat en ti-dig version av manus. Forskningscirkeln och för-fattandet av rapporten har finansierats av Nytida och Institutionen för Hälso- och Välfärdsstudier (nuvarande Institutionen för Socialt Arbete) vid Malmö Högskola.

Disposition

Efter detta inledande avsnitt följer rapportens me-todavsnitt där genomförandet av

forskningscir-keln och analysen av materialet från forsk-ningscirklarna beskrivs. I rapportens tredje av-snitt beskrivs och analyseras sedan värdegrunden för LSS utifrån relevant forskning. Rapportens resultat presenteras i det fjärde avsnittet. I rap-portens femte och avslutande del följer därefter en slutdiskussion.

METOD

Forskningscirkelns

uppläggning och arbetsformer

En forskningscirkel2 kan till sin form beskrivas

som en studiecirkel. Skillnaden är emellertid att forskare medverkar och att forskare och praktiker söker och utvecklar kunskap tillsammans utifrån ett ämne, en fråga eller ett problem som de har formulerat tillsammans (Holmstrand och Härnsten 2003). I mötet mellan forskare och praktiker sker en gemensam kunskapsbildning genom att frågan eller ämnet utifrån olika perspektiv, erfarenhet och kunskap (Persson 2008). Forskningscirklar är ett exempel på så kallad deltagarbaserad eller interak-tiv forskning där forskningen bedrivs med delta-garna i forskningsprojektet i stället för om dem. Deltagarna är således inte endast informanter utan medforskare (Svensson 2002; Persson 2008). För-delen med att bedriva forskning på detta sätt är att forskaren kommer nära den praktik som studeras och får en fördjupad förståelse för deltagarnas sätt att agera och resonera (Svensson 2002). Närheten till fältet skapar också goda förutsättningar för att forskningen inriktas på relevanta och angelägna områden, att forskningsresultaten är praktisk an-vändbara och kan bidra till utveckling och föränd-ring (Starrin & Söder 2005; Svensson 2002; Pers-son 2002).

Varje cirkel blir unik då såväl uppläggningen av cirkeln som innehållet och arbetsformerna skapas av deltagarna (Holmstrand och Härnsten 2003).

Den aktuella forskningscirkeln har haft sju del-tagare3. Fem av dem är anställda vid Nytida. Det

2

Arbetsformen utvecklades på 1970-talet i samband med att Lunds universitet arrangerade högskoleutbild-ning för fackligt förtroendevalda där studiecirklar med forskningsanknytning utgjorde en av arbetsformerna (Holmstrand och Härnsten 2003).

3

Inledningsvis hade forskningscirkeln ytterligare en deltagare som dock fick avbryta sin medverkan på grund av sjukdom.

är Trine Bach Jensen, pedagogisk samordnare och Ale Holmdahl, Emelie Lihv, Elin Magnusson och Carolina Sjöström. De resterande två deltagarna i cirkeln, som också fungerat som cirkelledare, är Hanna Egard, fil. dr i socialt arbete och lektor vid Malmö Högskola och Camilla Nyström, adjunkt i socialt arbete vid Malmö Högskola.

I likhet med vad Svensson (2008) rekommende-rar har de som deltagit i cirkeln haft utrymme i sina tjänster för att läsa litteratur, göra mindre uppgifter och på andra sätt förbereda sig inför varje träff. Hanna Egard och Camilla Nyström har också fått ersättning från sin arbetsgivare för att leda cirkelarbetet och dokumentera forskningscir-kelträffarna. Ledarna har, i likhet med vad Persson (2008) rekommenderar, haft det huvudsakliga an-svaret för att leda samtalet under träffarna, doku-mentera innehållet och vidare ansvarat för att cir-keln följer en forskningsprocess från problemfor-mulering till analys och diskussion.

Deltagarna i forskningscirkeln har träffats vid nio tillfällen under drygt ett års tid. Varje träff har varit cirka två timmar lång, förutom vid det avslutande tillfället som var på fyra timmar då det bestod i en ”dubbelträff” som avslutades med uppsummering av cirkelns innehåll. Samtalen un-der varje forskningscirkelträff har spelats in digi-talt. Ledarna för forskningscirkeln har turats om att lyssna igenom och skriva förenklade transkri-beringar av samtalen och publicera dessa i en di-gital mapp som alla deltagare haft tillgång till.

Deltagarna har i cirkeln har varit delaktiga i att utforma och såväl innehåll som arbetsformer. Som Svensson (2008) beskriver har denna delak-tighet skapas genom att deltagarnas erfarenheter och upplevelser har använts som en kunskapsre-surs och genom att deltagarna tillsammans har formulerat teman och valt ut relevant litteratur. Den litteratur som lästs inom ramen för cirkeln har främst tillkommit efter förslag från Hanna Egard och Camilla Nyström som varit ledare för

(8)

forskningscirkeln, men även samt Trine Bach Jen-sen som är pedagogisk samordnare inom Nytida.

Inledande träffar: lära känna

varandra och formulera inriktning

I interaktiv forskning är relationen mellan forskare och deltagare central och som rekommenderas i metodlitteraturen (Persson 2008; Holmstrand och Härnsten 2003) ägnades de inledande träffarna åt att deltagarna presenterade sig för varandra och berättade om sin bakgrund, sina intressen och erfarenhet inom området. Därefter följde träffar där alla deltagarna gemensamt formulerade forskningscirkeln syfte och innehåll. Det som var givet på förhand var att cirkeln skulle handla om delaktighet för barn, unga och vuxna med aut-ismspektrumtillstånd. För att precisera intresse-området än mer hade deltagarna en brainstor-ming kring ämnet. Vid nästa tillfälle gick delta-garna igenom detta material och tematiserade det i olika områden.

Vårens träffar

Till nästföljande cirkelträff läste alla deltagarna Socialstyrelsens kunskapsstöd gällande genomfö-randeplaner (Socialstyrelsen 2014) men även en rapport avseende ett försöksprojekt för att stärka brukarmedverkan i framtagandet av genomfö-randeplaner (FoU Välfärd 2014). Träffarna däref-ter kom att ägnas åt diskussioner kring hur arbe-tet med att formulera genomförandeplaner skulle förberedas för att den enskilde som beviljats in-satsen skulle kunna medverka och vara delaktig. Samtalen utgick bland annat från internt material från Nytida som delar av den pedagogiska platt-formen och ”Om mig” dokumentet som är ett samtalsstöd för intervju med nya brukare. Delta-garna fick också läsa Trine Bach Jensens (2014) masteruppsats Fra koncept-til refleksion og

delta-gelse då denna uppsats inspirerat till

upplägg-ningen av den pedagogiska plattform som Trine arbetat fram i sin roll som pedagogisk samord-nare inom Nytida.

Halvtidssummering och planering framåt

Vid sjätte cirkelträffen summerade gruppen inne-hållet i forskningscirkelträffarna och diskuterade hur kommande träffar skulle läggas upp. I doku-mentationen från det aktuella tillfället framkom-mer att flera olika förslag på upplägg och inne-håll diskuterades. En fråga som diskuterades var hur metodinriktad forskningscirkeln skulle vara. Skulle fler träffar ägnas åt metod, samtalsstöd och mallar? Eller skulle cirkeln inriktas på de aspekter av delaktighet och genomförandeplaner

som rör lednings- och organisationsfrågor perso-nalens arbetsvillkor och kompetens? Andra för-slag som kom upp var att inrikta de kommande träffarna åt en fördjupning i frågor som rör per-sonalens förhållningssätt och synsätt och då sär-skilt avseende relationen till brukaren och sätt att förstå brukarens funktionsnedsättning och varför funktionshinder uppkommer.

Höstens träffar

Diskussionen mynnade slutligen ut i att kom-mande forskningscirkelträffarna skulle inriktas på olika perspektiv på autismspektrumtillstånd samt betydelsen av relationen mellan brukare och per-sonal för att skapa delaktighet. Inför kommande träffar läste deltagarna om medicinska, individu-ella och miljörelativa (relationindividu-ella) perspektiv på funktionshinder (utdrag ur FAS 2011) där olika vikt läggs vid funktionsnedsättningens respektive den omgivande miljöns betydelse för uppkomsten av hinder och svårigheter för individen. Vidare läste de en medicinsk/neuropsykiatrisk inriktad beskrivning av autismspektrumtillstånd (Gillberg och Peeters 2001) och en specialpedagogiskt in-riktad bok (Holmquist 2004). Den sista träffen i forskningscirkeln ägnades åt relationell special-pedagogik och Aspelins (2010) Sociala relationer

och pedagogiskt ansvar.

Resultat och analys

Som är vanligt förekommande (Andersson 2007) har bearbetning och analys av materialet pågått under hela forskningscirkeln. En första bearbet-ning skedde när ledarna för forskbearbet-ningscirkeln lyssnade igenom inspelningarna och genomförde förenklade transkriberingar av innehållet4.

Ledar-na har i detta avseende haft inflytande över vad som lyfts fram och tagits med för diskussion till kommande träffar. Alla deltagare har emellertid också varit delaktiga i bearbetning, analys och tolkning av materialet då dokumentationen varit tillgänglig för alla och även gåtts igenom och dis-kuterats vid nästföljande träffar. Vid den avslu-tande träffen gick deltagarna också gemensamt igenom all dokumentationen från samtliga

4

Inspelningarna från forskningscirkelträffarna liknar i flera avseende inspelningar från fokusgruppsintervjuer, vilka är erkänt svåra att transkribera enligt Bryman (2011) eftersom deltagarna talar i mun på varandra, avbryter osv. Av praktiska skäl har transkriberingarna som gjorts således varit förenklade och förkortade och endast delar som bedömts som särskilt centrala har transkriberats ordagrant. En sådan övervägning åter-finns även i andra studier baserade på material från forskningscirklar (se Andersson 2007).

(9)

ningscirkelträffarna och formulerade ett gemen-samt resultat av forskningscirkeln, vilket var: ”Att skapa delaktighet för brukarna förutsätter begriplighet, normkritik och relationsbyggande”. Nästa steg i analysarbetet har genomförts av Hanna Egard och bestått i att allt material nog-grant har lästs igenom och tematiserats utifrån stegen i en kvalitativ innehållsanalys. Denna ana-lys resulterade i följande teman:

• Mallar och kommunikation

• Relationen mellan personal och brukare • Normer och normalitet

• Organisatoriska aspekter

Analysen av materialet visade att det under sam-talen som rör tema 1-3 sker en ”reflektion över handling” (Svensson 2008) vilket innebär att del-tagarna samtalar och reflekterar kring sitt arbete och sin yrkespraktik med hjälp av litteraturen. Vid samtal om ”Organisatoriska aspekter”, det vill säga organisations- och ledarskapsfrågor sker inte samma fördjupade diskussion och reflektion, vilket troligen hör samman med att den litteratur som lästes inom ramen för cirkeln inte fördjupar sig i sådana frågor. Eftersom samtalen kring or-ganisation och ledarskap är mindre fördjupade finns inte detta material med i rapporten. En av-gränsning har i stället gjorts till: mallar och kommunikation, relationen mellan personal och brukare samt normer och normalitet.

Samtycke och avidentifiering

Att delta i cirkeln har varit frivilligt och de som deltagit från Nytida har blivit tillfrågade genom ett mailutskick till verksamheter inom företaget. Inför publiceringen av rapporten har alla delta-gare fått ta del av och kommentera en tidig vers-ion av manus. Vidare har de tillfrågats om de vill finnas med som deltagare och medförfattare samt om de vill göra ändringar i den löpande texten eller i citaten som förekommer i rapporten. Alla deltagare har önskat medverka och återkopplat att de känner igen sig i beskrivningen av forsk-ningscirkelns innehåll och tolkningen av materi-alet. Citaten och beskrivningarna som görs i

rap-porten har avidentifierats på så sätt att det inte anges vem av deltagarna som har sagt vad. Vi-dare har detaljer i de beskrivningar och exempel som tas ändrats för att inte riskera att de situat-ioner som återberättas eller de exempel som tas ska kunna härledas till någon särskild verksam-het, person eller liknande.

Resultatets tillförlitlighet

Som tidigare nämnts är fördelen med en interak-tiv forskningsansats att forskaren får en närhet till deltagarna och en förståelse för deras perspek-tiv (Svensson 2002). För att undvika att forskaren tar över deltagarnas perspektiv och förlorar sin kritiska blick krävs emellertid även distans. Denna distans har uppnåtts genom att tid förlupit mellan det att forskningscirkeln avslutades tills arbetet med rapporten påbörjades. Vidare har inläsning av ytterligare forskning och teoribild-ning samt seminariebehandling av rapporten in-nan publicering även bidragit. För att stärka re-sultatets tillförlitlighet har alla deltagare i forsk-ningscirkeln tagit del av en tidigare version av manuset, haft möjlighet att komma med revide-ringar och tillfrågats om de känner igen innehål-let, vilket kan liknas vid en form av respondent-validering (Bryman 2011).

Som Svensson (2002) uppmärksammar bidrar interaktiv forskning sällan med färdiga svar eller lösningar. Bidraget är snarare nya sätt att förstå och beskriva yrkespraktiken (ibid.). Då rapporten utgår från ett kvalitativt material, beskriver den kvalitéer, det vill säga det som utmärker eller ka-raktäriserar något (Bryman 2011), vilket i detta fall är personalens arbete med att skapa delaktig-het. Resultatet kan inte kvantifieras, det vill säga det är inte möjligt att uttala sig om hur stor andel av alla personal som delar dessa erfarenheter och upplevelser. Resultatet är inte heller generaliser-bart till alla verksamheter och sammanhang. Däremot kan resultatet tänkas vara överförbart till liknande sammanhang (Bryman 2011) som exempelvis verksamheter inom omsorg, stöd och service med liknande målgrupper.

(10)

BAKGRUND

Målsättning och

värdegrund för stödinsatserna

De verksamheter där deltagarna från Nytida arbe-tar regleras av Lag om stöd och service till vissa

funktionshindrade, en lag som reglerar insatser

avsedda för flera olika målgrupper varav personer med autismspektrumtillstånd är en (1 § LSS).

För att förstå samtalen och diskussionerna un-der forskningscirkeln är det viktigt att känna till de värden och mål personalen har att förhålla sig till. LSS intentioner och värdegrund kan samman-fattas i två övergripande värden: ”humanistisk människosyn” och ”goda levnadsvillkor” (Lewin 2010). Dessa värden anger dels hur stödanvän-darna ska bemötas, dels vad som ska uppnås med insatserna. De goda levnadsvillkoren som stödet ska bidra till ska stärka medborgarskapet för per-soner med funktionsnedsättning och ge dem möj-lighet att leva som andra, självständighet och full delaktighet i samhällslivet. Bemötandet av stöd-användarna ska i sin tur präglas av en humanist-isk männhumanist-iskosyn och stödet som ges ska formas utifrån att det är frivilligt och stödanvändarens rätt till självbestämmande och integritet (ibid.).

Som uppmärksammats i tidigare studier är ”leva som andra” och tillhörande frågor om vad som är normalt något som personalen behöver förhålla sig till i sitt arbete.

Innebörden av självbestämmande, integritet och frivillighet är andra. Som vi återkommer till nedan kan det uppstå en spänning mellan dessa olika värden när föreställningar om ett liv som andra inte stämmer överens med den enskildes önskemål och livsstil.

”Leva som andra”

”Leva som andra” som är den övergripande mål-sättningen med LSS underförstår en jämförelse med levnadsvillkoren och vardagen för ett slags tänkt ”normalpopulation” utan funktionsned-sättning. Denna jämförelse och strävan efter jäm-likhet och normalitet genomsyrar förarbeten till LSS, utredning och bedömning av rätt till insatser men även de verksamheter där insatserna ska rea-liseras. Frågor kring normalitet och det ”vanliga livet” är också frågor som återkommer i den tidi-gare forskningen inom området.

Jönsson och Taghizadeh Larsson (2009) me-nar att historiskt sett har jämförelsen mellan lev-nadsvillkoren för personer med

funktionsnedsätt-ning och en ”referensgrupp” bestående av perso-ner utan funktionsnedsättning utgjort argument för att genomföra handikappolitiska reformer av olika slag. Jämförelsen har bidragit till framväx-ten av särskild lagstiftning och särskilda satsning-ar på omfattande stöd för personer med funkt-ionsnedsättning under 65 år som exempelvis Om-sorgslagen och LSS. Inom äldreområdet där denna jämförelse med en ”normalpopulation” inte finns har däremot inte särskild lagstiftning växt fram.

Samtidigt som jämförelse med det normala li-vet politiskt sett har fungerat som något av ett ”trumfkort” bygger jämförelsen på stereotypa föreställningar om hur ett liv som andra ser ut, finner Jönsson och Taghizadeh Larsson (2009). Vidare uppmärksammar de att LSS och dess för-arbeten genomsyras av en traditionell och stereo-typ bild av livsförloppet som bestående av stadi-erna barndom/ungdom, vuxenliv och ålderdom. Insatsernas utformning och innehåll relateras till och motiveras utifrån att människor med funkt-ionsnedsättning ska ges samma möjlighet som andra att delta i ålderspecifika sammanhang och aktiviteter och sociala roller som utbildning, ar-bete, fritid, sociala och sexuella relationer, föräld-raskap osv. (ibid.). En ambition som bör förstås utifrån att personer med funktionsnedsättning historiskt sett levt på institutioner och haft lev-nadsvillkor som skilt sig betydligt från den övriga befolkningens, men även utifrån att livsvillkoren även idag skiljer sig åt (MDF 2015).

”Leva som andra” och strävan efter det nor-mala innebär också att utformningen av verk-samheter enligt LSS utformas utifrån föreställ-ningar om hur det normala livet ser ut, vilket bland annat Ineland och Sjöström (2007) upp-märksammat. Detta fenomen som återfinns inom flera delar av socialt arbete utmärks av det van-liga livets logiker förs in i verksamheter och att verksamheten utformas med hemmet, arbetet el-ler skolan som förebild. I LSS förarbeten anges att insatser ska utformas för att motverka upp-komsten av institutioner och institutionslika för-hållanden (SoU 1991:46). Barn ska exempelvis i första hand ges stöd att kunna bo med sina för-äldrar. Eventuella boenden för barn ska i sin tur vara hemlika utgöras av en större lägenhet eller villa där en handfull barn bor tillsammans. Bo-ende för vuxna ska vara ”ett komplett, eget hem” (SoU 1991:46:246) och den enskilde ska ha till-gång till egen dusch, toalett och kök (ibid.). I

(11)

be-skrivningen av vilket stöd enskilda ska erhålla inom ramen för insatsen kan också föreställning-ar om vad som ingår i en normal vföreställning-ardag också utläsas. I bostad med särskild service ska fritids-verksamhet och kulturella aktiviteter ingå. (Lars-son och Lars(Lars-son 2016). Därtill tillkommer om-vårdnad avseende hjälp att äta, dricka och för-flytta sig, sköta personlig hygien och påklädning, ta hand om hemmet, laga mat, göra inköp, kom-municera och hålla kontakten med vänner, be-kanta och utomstående etc. Daglig verksamhet som är en annan insats syftar till att främja den enskildes delaktighet i samhället och det övergri-pande målet är att den enskildes möjlighet till ar-bete ska utvecklas (ibid.).

Samtidigt som det finns en bred politiskt upp-slutning kring normalisering och strävan efter att skapa möjligheter till ett liv som andra har nor-maliseringsambitionerna även kritiserats (se ex-empelvis Tideman 2004; Ineland och Sjöström 2007). Den kritik som är mest central i detta sammanhang handlar om att normalisering och strävan efter det normala kommit att riktas mot personer med funktionsnedsättning. Det vill säga att personerna skulle normaliseras och anpassas till samhället, snarare än att deras att deras livs-villkor skulle normaliseras och bli jämlika andras (Bengtsson 2004). Då möjligheten att ”leva som andra” tar sin utgångspunkt i föreställningar om hur människor i genomsnitt lever och kulturella värderingar om ett vanligt och normalt liv bör ser ut (Larsson 2008; Tideman 2000) kan det uppstå en motsättning mellan dessa föreställningar om det eftersträvansvärda livet och brukares önske-mål om hur de vill leva och vara (Ineland och Sjöström 2007).

Självbestämmande,

integritet och frivillighet

Ett individualistiskt, eller ”hyperindividualistiskt” synsätt som Lewin (2010) uttrycker det, är ytter-ligare något som genomsyrar LSS. Personalens förverkligande av värdegrunden ska ske på bru-karens villkor. Lewin (2010) menar att den en-skilde har tolkningsföreträde när det gäller hur principen ”möjlighet att leva som andra” ska tol-kas. Utgångspunkten ska vara hans eller hennes drömmar, önskemål och mål med livet. Insatser-na ska vara frivilliga och tvång är förbjudet. Vi-dare har den enskilde brukaren rätt att ge uttryck för den han eller hon är, sin identitet, vilket inne-bär att målet med insatserna ska vara att stärka personen snarare än förändra eller uppfostra (ibid.). I lagen formuleras detta som att den en-skildes självbestämmande och integritet ska

ut-göra grunden för verksamheten. Vidare ska den enskilde ges största möjliga inflytande och med-bestämmande när det gäller planering och utfö-rande av de insatser som ges.

Förutom att LSS präglas av individualism ge-nomsyras även formuleringarna i lagen av det Eliasson (1995:55) benämner som en ”subjekts-syn” på människan, det vill säga människan be-skrivs som ett ”aktivt, autonomt och självständigt subjekt” som ”inom sig bär resurser för växt och utveckling”. Motsatsen till detta synsätt är då människor betraktas och behandlas som ”passiva objekt” som styrs av sin sjukdom eller funktions-nedsättning, inte kan kontrollera sig eller ta hand om sig själv utan är i behov av åtgärder, föremål för behandling eller andra insatser från experter (ibid.).

Delaktighet

Delaktighet utgör en del av värdegrunden med LSS som även används i beskrivningen av hur ge-nomförandeplanenen ska formuleras. Vad bety-der då detta begrepp?5 Gustavsson (2004) menar

att delaktighet är ett politiskt-ideologiskt begrepp som tillförts betydelse utifrån den vård eller om-sorgsideologi där det används och står för den tidens sätt att lösa problem. Delaktighet används för att benämna lösningen på dels det så kallade ”utanförskapsproblemet”, dels ”funktionshin-derproblemet”. Till skillnad från normalisering och integrering som tidigare använts för att for-mulera lösningen på utanförskapsproblemet in-rymmer delaktighet en betoning på individens medverkan. För att lösa problemet med utanför-skap och exkludering beskrivs individens aktiva medverkan och inflytande som viktig. Individen ska ha valfrihet och inflytande och det är inte till-räckligt med samhällelig eller rumslig integre-rings- eller normaliseringspolitik och åtgärder. Enligt Gustavsson (2004) har innebörden av del-aktighet också formats av den miljörelativa synen på funktionshinder som innebär att funktions-hinder att förstås som skapat i mötet mellan indi-viden och den omgivande miljön. När detta syn-sätt på funktionshinder vann gehör inom politi-ken kom åtgärder för att lösa ”funktionshinder-problemet” i högre grad att riktas på samspelet mellan individ och miljö och individens möjlighet att genomföra aktiviteter. Ett sätt att åtgärda och

5 Rapporten utgår från de definitioner av delaktighet

som används inom samhällsvetenskaplig forskning. För andra definitioner av begreppet som även inkluderar den kulturella, politiska och ekonomiska miljöns bety-delse se exempelvis Kielhofner (2008) Model of Human

(12)

förstå problemet som skiljer sig det medicinska eller individinriktade där individens skada eller sjukdom betraktas som orsaken till funktionshin-derproblemet och åtgärder inriktas på individen och olika typer av vård och behandling (ibid).

I ICF6 definieras delaktighet som ”en persons

engagemang i en livssituation”(Socialstyrelsen 2003:14). Molin (2004) menar att delaktighet i denna bemärkelse är något som måste erövras av den enskilde, samtidigt som miljön, kommunikat-ionen och övriga aspekter i omgivningen behöver anpassas och tillgängliggöras för att skapa förut-sättningar. Utifrån detta resonemang bör en defi-nition av delaktighet varken betona endast indi-videns engagemang och handlingar eller omgiv-ningens betydelse, snarare bör delaktighet beskri-vas som ett ”samspel mellan individen och dennes sociala och fysiska omgivning”(s79).

Samtalen under forskningscirkeln har inte va-rit avgränsade till de förutsättningar för delaktig-het som personal inom LSS kan påverka. Som Lewin (2010) uppmärksammar är ”full delaktig-het i samhället” och tillgängligdelaktig-het en politisk fråga som ligger på en strukturell och samhällelig nivå som personalen inte kan påverka i nämnvärd utsträckning. Det som personalen däremot har möjlighet att påverka är förutsättningar för del-aktighet i vardagslivet och i och kring den verk-samhet där de arbetar.

Social dokumentation

Social dokumentation är ett samlingsnamn för all den dokumentation som enligt § 21 LSS ska ske vid handläggning och genomförande insatser. I litteraturen inom området framställs den sociala dokumentationen som ett viktigt arbetsredskap och instrument för att personalen ska arbeta in-dividinriktat och utreda, handlägga, planera, ge-nomföra och utvärdera insatserna (Talman 2011; Carlsson och Nilsson 2011; Socialstyrelsen 2015). Den sociala dokumentationen påbörjas vid ansökan, handläggning, utredning och beslut om insats och fortsätter sedan i form av genom-förandeplan, journal och arbetsanteckningar hos utföraren (Talman 2011; Carlsson och Nilsson 2011). Genomförandeplanen ska ta sin utgångs-punkt i beslutet om insats och vilka mål som satts upp för insatsen. Utifrån detta ska sedan en kon-kret beskrivning av hur insatsen och målen ska genomföras formuleras i genomförandeplanen (Socialstyrelsen 2014; Carlsson & Nilsson 2011). Den enskilde har som tidigare beskrivits rätt till

6 Klassifikation av funktionstillstånd, funktionshinder

och hälsa.

delaktighet och inflytande över stödet och det gäller även utformningen och innehållet i genom-förandeplanen. Detta innebär att genomförande-planen ska upprättas tillsammans med den en-skilde (och/eller anhöriga och företrädare) och den enskilde har även rätt till att ta del av och ha insyn i dokumentationen (Socialstyrelsen 2014).

Innehållsmässigt består genomförandeplanen av tre olika delar. Den första delen är en så kallad faktadel där den enskildes bakgrund, sociala nät-verk, intressen och sociala situation beskrivs. I den andra delen beskrivs innehåll och utformning av hjälpinsatserna i insatsen med utgångspunkt i beslutet. Den tredje delen innehåller i sin tur en beskrivning av mål för insatserna, metoder och uppföljning (ibid.).

I likhet med vad som gäller för all annan form av dokumentation så ska genomförandeplanens olika delar utformas med respekt för den enskil-des integritet (Socialstyrelsen 2014, § 21b LSS). Detta innebär att den enskilde ska bli respekterad som person och även kunna bestämma vilken in-formation han eller hon vill delge andra och vad han eller hon vill hålla för sig själv (Socialstyrel-sen 2014). I Socialstyrel(Socialstyrel-sens handbok för hand-läggning och dokumentation inom socialtjänsten (2015:232) ska det som dokumenteras vara kor-rekt och ”tillräckligt, väsentligt och ändamålsen-ligt i förhållande till vad saken gäller”. Syftet med dokumentationen bör hållas i åtanke, vilket inne-bär att dokumentationen endast ska innehålla det som är ändamålsenligt och nödvändigt att veta om den enskildes bakgrund, insatser och behov av stöd och viktiga händelser. Dokumentationen ska med andra ord inte vara alltför detaljerad. Vidare ska dokumentationen vara saklig och konkret och vara fri från bedömningar (Carlsson och Nilsson 2011).

(13)

RESULTAT

Kommunikation, social

dokumentation och integritet

I Socialstyrelsens (2014) kunskapsstöd betonas personalens roll i att möjliggöra brukarens delak-tighet och medverkan i utformningen av genom-förandeplanen (Socialstyrelsen 2014). Personalens ska arbeta för att brukarens sätt att delta och få inflytande anpassas efter hans eller hennes behov och förutsättningar, vilket innebär att den en-skilde också kan företrädas av god man eller an-höriga. Vikten av att personalen finner en funge-rande kommunikation och av att använda kom-munikationsstöd betonas också (ibid.).

Under samtalen i forskningscirkeln framkom-mer emellertid att personalen inte alltid har till-räckligt med information om brukarens sätt att kommunicera eller hans eller hennes behov av stöd. Detta upplever de påverkar deras möjlighet att utföra insatsen och även möjligheterna att upprätta genomförandeplanen. Samtalen handlar i huvudsak om hur personalen ska gå tillväga för att a) finna en fungerande kommunikation med brukaren b) skapa en dokumentationsform som är tillgänglig och begriplig för brukaren och c) skapa delaktighet för brukaren vid kartläggning av intressen, önskemål och behov av stöd.

Att finna en fungerande kommunikation

Vid autismspektrumtillstånd är förmågan att för-stå och använda verbal och icke-verbal kommu-nikation nedsatt och även förståelsen för social interaktion (APA 2013). En del personer saknar helt verbalt språk och använder inte heller gester, medan andra har ett utvecklat verbalt språk men svårigheter att förstå ordens innebörd eller social interaktion. Detta innebär att olika former av al-ternativ och kompletterande kommunikation (AKK) är central för att få till stånd en funge-rande kommunikation (Heister Trygg och An-dersson 2009).

Under samtalen i forskningscirkeln framkom-mer att personalen inte alltid har vetskap om hur brukaren kommunicerar och vilket kommunikat-ionsstöd som behövs. Fungerar det bra med bil-der? Skriftlig eller muntlig kommunikation? Är det bättre att använda artefakter? Eller får perso-nalen förlita sig på brukarens kroppsspråk och andra icke-verbala uttryck?

Enligt gällande föreskrifter och kunskapsstöd ska verksamheten som får i uppdrag att utföra en

insats få ”tillräckligt med uppgifter från den be-slutande nämnden för att kunna genomföra sitt uppdrag” (Socialstyrelsen 2014, 2015). Då kun-skaper om brukarens kommunikationssätt och behov av eventuella kommunikationshjälpmedel är en grundförutsättning för att personalen ska kunna utföra insatsen och tillgodose brukarens rätt till delaktighet och inflytande är det rimligt att tänka sig att brukarens sätt att kommunicera ingår i de uppgifter som är nödvändiga för att utföraren ska kunna genomföra insatsen.

Hur det kommer sig att personalen inte känner till detta på förhand är oklart och det är inget som samtalen under forskningscirkeln fördjupar sig i. Samtalen är inriktade på hur personalen ska finna former för en fungerande kommunikation med brukaren. En möjlighet är som diskuteras är att kontakta kommunen eller habiliteringen för att få hjälp att utreda hur brukaren kommunice-rar. Ett annat förslag som diskuteras är att an-vända ett så kallat comvoor test som mäter hur en person kommunicerar och vilket kommunikat-ionsstöd som är lämpligt.

Att tillgången till information om brukaren han variera stort och att personalen får göra egna kartläggningar bekräftas av tidigare studier inom området. Nilsson och Tillberg Mattson (2014) finner att överföringen av information och graden av samarbete mellan beställare och utförare av kan skilja sig åt mellan olika kommuner och men även mellan olika enheter inom kommunen. I en del fall är en representant från utföraren med un-der utredning och gör hembesök, andra utförare får del av hela utredningen kring brukaren, me-dan andra får en kort skriftlig sammanfattning av uppdraget. Författarna förstår detta utifrån att den så kallade inre sekretessen7 som råder mellan

verksamheter hanteras olika. Oavsett vad skillna-derna beror på upplever personalen att deras möjligheter att upprätta genomförandeplaner på-verkas av hur mycket information de har om brukaren (ibid.). En del personal som Nilsson och Tillberg Mattson (2012) intervjuat menar att de ibland får göra en egen kartläggning av brukarens behov av stöd för att få tillräckligt med kunskap om brukaren för att kunna genomföra insatsen.

Nilsson och Tillberg Mattson (2012) finner att utredning och bedömning av brukarens behov av

7

Läs mer om vad inre sekretess är i Socialstyrelsen (2015) Handläggning och dokumentation inom

(14)

stöd fortsätter under genomförandet av insatsen. I likhet med vad som framkommer under samta-len i forskningscirkeln är beställar- och utförar-rollerna inte så uppdelade som de framställs i fö-reskrifter, kunskapsstöd och annan litteratur om social dokumentation (se exempelvis Socialstyrel-sen 2014, 2016; Talman 2011; Carlsson och Nilsson 2011). Rollerna överlappar och persona-len i verksamheterna som ska utföra insatser ge-nomför egna kartläggningar.

Former för kartläggning och dokumentation

Förutom att fungerande kommunikation är en förutsättning för delaktighet är deltagarna i cir-keln också eniga om att formen för kartläggning och dokumentation är viktig. I rapporter där ge-nomförandeplaner har studerats ligger fokus på skriftlig dokumentation i första hand (se exem-pelvis Nilsson och Tillberg Mattson 2012; Hed-lund 2014; Larsson 2014). Skriftlig dokumentat-ion riskerar dock att stänga ute brukaren och minska hans eller hennes möjlighet att ta del av och vara delaktig i dokumentation och kartlägg-ning. Under forskningscirkeln pratar vi om att i stället använda bilder och film för att kartlägga och dokumentera. Som en av deltagarna ger ex-empel på kan bilder kan exex-empelvis användas för att hjälpa den enskilde att formulera sina intres-sen med hjälp av bildstöd:

”En person hade svårt att uttrycka intressen så då tog vi fram bilder på olika saker han är in-tresserad av och så kan man välja mellan dem på det sättet,”

Film i sin tur kan användas brukaren inte kan, eller har svårt, att kommunicera sina intressen eller preferenser. Genom att filma brukaren och personalens samspel under den första tiden i verksamheten kan personalen exempelvis kart-lägga när brukaren mår bra och trivs genom att fånga icke verbala uttryck av olika slag. En annan möjlighet är att spela in möten eller göra obser-vationer och anteckna vad som händer i varda-gen. En av deltagarna berättar om sina erfaren-heter av att göra sådana observationer av vad brukare klarar själv respektive behöver stöd med: ”Jag har skrivit ner hur en nyinflyttad person diskar. Jag var med fem minuter och så var det en kollega som sa ’Gud!’ Jag har aldrig träffat den här personen men jag får en bild av hur han diskar” och där är vi så olika i vad vi tar in och om vi har vana att observera eller inte”

En av deltagarna som arbetar vid en daglig verk-samhet berättar att de inspirerats av metoder inom Supported Employment (SE) där film an-vänds för att hjälpa enskilda med att klara olika arbetsuppgifter. I exemplet handlar det om hur de använt film för att en kille skulle lära sig alla moment i att tvätta en bil på egen hand:

”Vi jobbar med observationer och kartlägg-ningar och inom Supported Employment ut-bildningen fick vi se en kille som skulle tvätta en bil och han fick en arbetsbeskrivning och han tvättade bara på samma ställe hela tiden. Och så filmade de honom och så fick han se någon annan göra det och se hur det skulle gö-ras och hur det skulle vara och det räckte för att han skulle kunna utföra hela momentet. Det funkade inte att förklara muntligt. ” Film synliggör sammanhanget i vilket saker sägs och görs och samspelet mellan människor. Vidare möjliggör film att fler kan vara delaktiga i tolk-ningen än vad som är möjligt vid skriftlig doku-mentation:

”Nedskrivet prat kan vara svårt att förstå. Vem har tolkningsföreträde?”

“Vad är det som sägs i rummet och vad är det som står på pappret? Någon har sagt någon har nedtecknat men det finns något mer i det som sägs i rummet. Kanske där det svåra tom-rummet finns?”

Lindgren (2016) som studerat dokumentat-ionspraktiker inom förskolan menar att visuell dokumentation, som film och fotografier, ofta upplevs och beskrivs som mer autentisk än andra former av dokumentation. Föreställningen bygger på att det som sker är detsamma som det som dokumenteras. Lindgren (2016) är kritiskt till detta synsätt och menar att fotografier och filmer aldrig är en direkt återgivning av vad som skett. Det som återges är vinklat och speglat ur ett per-spektiv. Fotografier och filmer utgör i likhet med andra former av dokumentation en tolkning det som sker och bidrar med att konstruera en bild av verkligheten Om filmer och bilder ska använ-das för att dokumentera är det viktigt att ha detta i åtanke och reflektera över vems perspektiv det är som återges, vad det är som finns med och inte (ibid.). Speglar exempelvis filmen endast vad brukaren gör? Eller också vad personalen gör och vad som händer i samspelet mellan dem och mel-lan brukarna? Som även uppmärksammats

(15)

tidi-ga go gä fot int me int tiv De lig ko läg cir 20 ka pla att bra ske fot de oc for ku en Fi gr re i denna r kring etik ller även de tograferade tegritet måst Under fo entationsfor tegritet hant v roll i kar essa metode ghet att för ommunikatio ggning och rkeln är Re 014:12) utve re fick göra an”. I denna t dokumente a på, behöv edde med h tografier oc rlag inför u h även uppf rskningscirk unna testas n de eller likn igur 1: Mod rundskola rapport väc k, samtycke et visuella. A måste samt te också res rskningscirk rmer där frå teras genom rtläggningen er bygger p a sin egen onshjälpme dokument egion Väst ecklingsarbe a en egen p a plan hade era vad han ver stöd me hjälp av kor ch pictogram upprättande följning av keln föreslås när nya bru nande. dell för fram cker dokum e och integ Alla som blir tycka till de spekteras. keln disku ågan kring m att brukar n och doku å att bruka talan verb del. En me tation som terbottens ( ete där varje pärm som k e brukaren e n eller hon k d osv. Doku rtare ord el mbilder och et av genom densamma s att denna ukare flyttar mtagande av mentation fr gritet och d r filmade ell etta och der uteras dok samtycke o ren får en a umentatione aren har mö alt eller m etod för kar diskuteras (FoU Välfä e enskild br kallades ”m en aktiv rol klarar själv, umentation ller meninga h utgjorde u mförandepla (ibid.). Und modell sku r in till ett b v Individuell rå-det ler ras ku-ch ak-en. öj-ed rt-s i ärd ru-min ll i är nen ar, un-an der ulle bo-so gr da de de sk dr so do fr pu m V sä in dr vi no ve sa fr de l Utveckling Andra mo om utveckla rundskolan, as som samt Om bruka ell (med frå et möjligt fö ka tas upp u ra till föruts En model om diskuter okumentet” ram inom N unkten för municera ver Vidare ska ätta in bilde n bilder på römmar och ”Om mig iderades ino om att del erksamheter am diskussio ramkom av et överlag gsplan för odeller som ats för Indi , en modell talsstöd (se aren kan lä ågor avpass ör honom e under samta sägbarhet oc ll för kartl rades än me ” som är e Nytida (se f materialet ä rbalt eller m personal o er, rita nätve å brukarens h behov av s -Dokument om ramen ltagarna tes r och att vi on kring hu utvärdering upplevdes s mall m där samlat enskild uppmä hov av brukar cera o samtal person vägled upp sa Un deltag erna a form gerar person Dessa från ti fekta sträva mallen Tillber lund, ta fra verksa uppdr även diskuterade ividuell Utv l som är tän figur 1). äsa gör denn ade för ver eller henne a alet, vilket k ch delaktigh läggning oc er ingående ett dokume figur 2 och är att bruka med kommu och brukar erkskarta o s styrkor, stöd. tet” utvärde för forskni stade doku i därefter ha ur det funge gen av doku som en för med teman dokumenta t tillsamma de. Något ärksammad v att anpass arens sätt a och möjligh let. En de nalen kund dning i hur d amtalet och nder diskus garna varse att finna en av samtalss för alla ver nal och svårighete idigare stud mallen” fi an efter den n” är ändlö rg Mattson 2014). Svå am en mall amheternas rag skiljer på att stö es var mode vecklingspla nkt att anv na typ av m rksamheten) att se vad s kan tänkas het. ch samtalsst var ”Om m ent som tag h 3). Utgån aren kan ko unikationsst e tillsamma ch skriva/sä intressen o erades och ingscirkeln umentet i s ade en gem erade. Det s umentet var rdel att ha n för samta ationen s ans med d t som ock des var ett

sa samtalet att kommu het att delt el menade e behöva m de skulle läg ställa frågo ssionerna b om svårigh n mall eller stöd som fu rksamheter, alla bruka er känns ig dier. Den ”p inns inte o ”den ultim s (Nilsson o n 2012; H årigheterna beror på innehåll o sig åt, m ödanvändarn ller an i än- mo-) är om bi-töd mig-gits ngs- om-öd. ans ätta och re- ge-sina men-om att en alet ker den kså be-till uni-ta i att mer gga or. blev het-en un-all are. gen per-och mata och Hed-att att och men nas

(16)

sätt att kommunicera är olika. Vidare har perso-nalen skiftande utbildningsbakgrund och kun-skaper, vilket gör att behovet av instruktioner och stöd avseende hur de ska lägga upp samtal med den enskilde inför och under författandet av genomförandeplanen skiljer sig åt.

Som framgår av namnet: ”Om mig-dokumentet” är det tänkt att materialet ska åter-spegla brukarens perspektiv. Detta perspektiv ak-tualiseras särskilt när deltagarna i forskningscir-keln diskuterar den sida i dokumentet som handlar om funktionsnedsättning och diagnoser. I samtalet uppstår en diskussion kring om dessa frågor ska finnas med i dokumentet? Varför är de frågorna viktiga? Tillför det något? Framkommer inte

funktionsnedsättningen under andra frågor där brukaren beskriver sina styrkor och svagheter ex-empelvis? Funktionsnedsättning och diagnoser är laddade ord som kan upplevas som nedsättande, kränkande och stigmatiserande, menar deltagarna. Kanske kan funktionsvariation användas i stället för att tydliggöra styrkor och färdigheter? Diskuss-ionen tydliggör att alla dokumentation sker ur ett visst perspektiv och en aspekt och döljer andra. I den sociala dokumentationen som görs av profess-ionella yrkesgrupper är diagnos och funktionsned-sättningar centrala och utgör själva förutsättning-en för att beviljas insatser.

Relationsskapande

I samtalen om kommunikation, kartläggning och dokumentation återkommer även ett annat tema nämligen relationen mellan den enskilde brukaren och personalen. Samtalen rör relationens betydelse för att kunna kartlägga, skapa delaktighet men även genomföra stödet. Deltagarna i cirkeln beto-nar vikten av att lära känna brukaren och vikten av att brukaren känner personalen och har förtro-ende för dem. Att relationen har betydelse för att kunna utföra omsorg, service och stöd är välkänt och det finns omfattande forskning inom detta område. Samtalen under forskningscirkeln handlar om hur alla ska utföra stödet på samma sätt, oav-sett vilken relation de har till brukaren och hur väl de känner honom eller henne? Vad ska styra, ge-nomförandeplanen eller relationen? Under forsk-ningscirkeln kommer samtalen vid olika tillfällen in på dessa frågor och vikten av att ha en relation till den enskilde och att det finns ett förtroende. En av deltagarna berättar om sina erfarenheter:

Figur 2: Exempel på sidor i ”Om mig-dokumentet”

(17)

”Att bara följa pärmar som rutin skapar inga relationer, i stället kan man få utåtagerande brukare. Att följa rutinpärm utan relation skapar konflikt. Om ordinarie personal kom-mer in så funkar det, men det är viktigt att ge vikarier tid att bygga upp relationen och inte bara gå efter pärmen”.

Utifrån samtalen förefaller det finnas en konsen-sus i gruppen kring vikten och betydelsen av att prata om relationer och tillskriva relationen och det relationsskapande arbetet betydelse.

Tidigare forskning visar att genomförandepla-ner inte sällan liknar en form av arbetsbeskriv-ningar för personalen (Hedlund 2014). I litteratur om social dokumentation framhålls detta som viktigt för att brukaren ska få det stöd han eller hon är berättigad till och att stödet ska utföras på det sätt som brukaren. Genomförandeplanen blir som ett slags ”kontrakt” mellan den enskilde och personalen kring vad som ska utföras och hur det ska utföras (Hedlund 2014, Larsson 2014, Nils-son och Tillberg MattNils-son 2012). Omsorgsarbetet blir mindre personberoende, vilket Hedlund (2014:289) menar och bidrar till ”omsorgskonti-nuitet oberoende av personalkonti”omsorgskonti-nuitet”.

Samtidigt kan man fråga sig i vilken grad per-sonalen är utbytbar? Vilken betydelse har relat-ionen för vilket form av stöd brukaren efterfrågar ha från personalen? Aspelin (2010) skriver att relationer skapas via möten där människor i vari-erad grad lär känna varandra. För att en relation ska kunna uppstå krävs dock någon form av kommunikativa möjligheter där sociala band kan bildas. I varje möte sker någon form av igenkän-nande där parterna identifierar sig med varandra. Relationen kan byggas upp till en ytlig kontakt såväl som till en fördjupad vänskap. Den form relationen får formas av det sammanhang och situationer då människor möts. Vad som sker i mötet och vilka sociala band som knyts är oför-utsägbart då det blir till i samspelet mellan dem som möts. Varken relationen eller de sociala band som knyts är statiska utan de ändras och prövas (Aspelin, 2010).

Att tillskriva relationen betydelse handlar om både se brukaren och personalen som personer (Aspelin 2010). De är båda subjekt med sin per-sonlighet, sina kompetenser och uttryck och mel-lan dem skapas ett unikt samspel och en unik re-lation. Under forskningscirkeln diskuteras detta utifrån vikten av att det finns viss flexibilitet och utrymme för att utföra arbetet på olika sätt:

A: Jag har ett annat exempel, om en brukare har svårt att somna och det står i pärmen att brukaren somnar om man sjunger för henne. Så kan detta ske på olika vis, den personal som är bekväm med att sjunga kan ta den de-len.

B: Om du stod inne hos brukaren, att det i pärmen finns flera förslag, du kan pröva att spela ett instrument, om man är bra på det i stället för att sjunga, man ska kunna pröva sig fram och inte bli stoppad. Använda sina kom-petenser. Kompensera pedagogiskt och samti-digt ha en bra relation. Att jobba med hjärta och hjärna.

Inom omsorgsforskningen har Waerness (1996) begrepp ”omsorgsrationalitet” fått stort genom-slag för förståelsen av vad som präglar och styr så kallat omsorgsarbete. Omsorgsarbete är enligt Waerness ”traditionellt kvinnoarbete” som hand-lar om att utföra sysslor och hjälpa någon som inte är förmögen att göra detta på egen hand. Det kan vara avlönat eller oavlönat och röra exempel-vis barn, äldre eller personer med funktionsned-sättning (ibid). Waerness menar att omsorgsar-betet präglas av en särskild form av rationalitet. Ändamålet styr inte och arbetet är inte målration-ellt. Omsorgsrationalitet handlar om personlig kännedom, inlevelseförmåga och flexibilitet (ibid.). Att uppmärksamma relationens betydelse och personal såväl som stödanvändare som subjekt väcker frågor kring vilken relation de har. Hur nära står de varandra? Är de vänner? Har de en professionell relation? Svårigheten att formulera detta och sätta gränserna för relationen återfinns i tidigare forskningen om omsorg, service och per-sonlig assistans (Elisson 1993; Ingvad 2003; Egard 2011; Andersson et al 2014). Något som bland annat framkommer i tidigare forskning är att per-sonal och brukare/patienter/kunder inom sjukvård, omsorg och service skiftar mellan att förhålla sig till varandra på ett informellt respektive formellt sätt (för en översikt se Egard 2011). De balanserar mellan dessa olika sätt att förhålla sig till varandra, markerar gränser och närmar sig varandra snarare än att gränserna för relationen är för en gång givna. Dessa skiften är betydelsebä-rande och viktiga då det handlar om att finna en balans mellan en formell relation där personalen finns till för brukaren/kunden eller patienten och en informell interaktion som bidrar till att avdra-matisera känsliga och intima situationer, synlig-göra båda som personer och skapa trivsel (ibid.).

(18)

Att vara medveten om sig själv och brukaren som subjekt och skapa en till viss del ömsesidig relation innebär inte detsamma som att relationen är utan gränser. Som Aspelin (2010) skriver kan och bör ömsesidigheten aldrig bli fullständig. Re-lationen mellan brukare och personal är också formad av personalens maktposition i förhållande till brukaren som är beroende av insatsen och personalens stöd.

Att skapa en ömsesidighet och se både sig själv som personal och brukaren som subjekt kan tän-kas innebära att personalen kommer att uppmärk-samma frågor som ofta förknippas med privatlivet som sociala relationer, kärlek och sexualitet:

A: Det hör samman med professionella värde-ringar. Brukarna möter personer som jobbar hela tiden och när man jobbar har man hög moral och andra värderingar än jämfört med när man är privat.

På en arbetsplats tystas ofta frågor kring sexualitet och relationer ner då det anses tillhöra en privat arena. Detta blir problematiskt då personalens ar-betsplats är brukarens privata arena, bor stadigva-rande och tillbringar stora delar av sitt liv.

Under samtalen kring kartläggning inför ge-nomförandeplanen framkommer också exempel på hur personalen kan skapa ömsesidighet, för-troende och motivation genom att fylla i olika mallar och dokument med utgångspunkt från sig själv som exempelvis dokumentet för ”Styrkor Intressen och Drömmar” som ingår i Nytidas pe-dagogiska plattform:

Vi satt och diskuterade för vi skulle göra SID-planer (Styrkor, Intressen och Drömmar) och skulle få en tjej att göra det men hon förstod inte varför. Så jag och en kollega vi satte och gjorde en för våra intressen styrkor och drömmar och då tyckte hon det var intressant och gjorde en själv. Sedan för varje ny perso-nal så gjorde hon en SID tavla med dom och så hade vi det på väggen. Hon förstod varför och så kände hon sig inte så utpekad // det blev ett sätt för henne att lära känna oss och för oss att lära känna henne och varandra.

Normalitet och normkritik

Vid forskningscirkelns träffar återkom deltagarna till att mål och delmål i genomförandeplanen kan vara svåra att formulera. Det som blir vägledande när specifika mål saknas är den övergripande målsättningen med LSS nämligen ”möjlighet att

leva som andra”, vilket är en synnerligen bred och omfattande målsättning. Detta medför att arbetet med att förbereda och formulera genom-förandeplaner oundvikligen aktualiserar frågor kring vad som är normalt och vilka normer och värderingar som ska vara vägledande.

En fråga som återkommer under samtalen om delaktighet och målet med stödinsatserna är vad som ska anses vara ”normalt”. Samtalen tar av-stamp i händelser och diskussioner som ägt rum på boendet, lägerverksamheten, dagliga verksam-heten eller andra verksamheter där deltagarna i forskningscirkeln arbetar eller har arbetat, men även i litteraturen som läses inom forskningscir-keln. Det handlar olika aspekter av normalitet som kommer upp som exempelvis vad som är normala intressen, drömmar, klädsel, normalt utseende, uppträdande, normal sysselsättning och dygnsrytm. Att frågor om normalitet kommer upp vid flera tillfällen under forskningscirkeln kan förstås utifrån att det just handlar om vad personalen mer konkret ska sträva efter i sitt ar-bete. Hur ska de agera i olika vardagssituationer? De ställs inför frågor kring vad de ska stödja del-tagaren eller de boende i att göra och genomföra och vad de ska försöka sträva efter att undvika att den boende eller deltagaren gör. På dessa frå-gor finns det inte ett svar utan flera. Under forsk-ningscirkeln framkommer det att personalen får förhålla sig till vad brukaren tycker, vad de själva och deras kollegor tycker men även till vad bru-karens anhöriga tycker.

Människors vardagliga sätt att prata om nor-malitet underförstår att det går att slå fast vad som är normalt och inte och att det så att säga skulle finnas något som är ”normalt” i sig självt. Snarare förhåller det sig så att det som uppfattas och anses vara normalt skapas utifrån jämförelser med det som är avvikande och onormalt (Löv-gren 2013). I Svenska Akademins ordbok (SAOB) återfinns denna innebörd av normalt nämligen ”som icke skiljer sig från vad som är vanligt”. Betydelsen av normalt knyts också till vad som är naturligt: ”överensstämmer med naturens ord-ning” och till det statistiskt normala: ”som repre-senterar ett medelvärde l. en medelnivå; genom-snittlig”. Vad som är vanligt förekommande är dock sällan det som avses när människor pratar om det normala menar Lövgren (2013), utan det handlar i högre grad om vad som är idealt och eftersträvansvärt enligt rådande normer.

Norm betyder ett ”rättesnöre”, ”måttstock” eller ”mönster varefter man i sitt handlande rät-tar sig” (SAOB). Vad som gäller varierar mellan olika situationer och sammanhang och normerna

Figure

Figur 2: Exempel på sidor i ”Om mig-dokumentet”

References

Related documents

På detta utdrag från detaljplanen för västra angöringen vid Lunds C finns särskilt angiven cykelparkering ”cykelp” både på allmän plats (parkmark) och

På 1980-talet sammanställde planförfattare efter ett antal år eller månader en omfattande planhandling som sedan gick till samråd... En mindre krets deltog i det direkta utarbetandet

I promemorian lämnas förslag till kompletteringar av den tidigare remitte- rade promemorian Förarbevis för vattenskoter (I2020/02471).. I den här promemorian lämnas förslag

För myndigheter med stor spridning inom inköpen kommer detta arbete inte enbart vara initialt utan kommer innebära en ökad arbetsbelastning. Samma gäller uppföljning av

Jordbruksverket konstaterar att de svenska företagen inom jordbruks- och vattenbrukssektorn står inför två viktiga utmaningar.. De behöver både öka sin konkurrenskraft och

SPBI har inget att anföra mot förslaget.. Johan G Andersson

Kommunstyrelsens arbetsutskott har beslutat att avstå från att yttra sig om promemorian om proportionalitetsprövningen av krav på

I den slutliga handläggningen av ärendet har generaldirektör Malin Ekman Aldén (beslutande), avdelningschef Magnus Lagercrantz och utredare Ola Balke