Lärarutbildningen Barn Unga Samhälle
Examensarbete i fördjupningsämnet
Barndom och lärande
15 högskolepoäng, grundnivå
Konflikter – en naturlig del i förskolan
En studie om hur personal på en förskola tänker, resonerar och använder
konflikter som ett demokratiskt lärotillfälle
Conflicts - a natural part of preschool
A study on preschool workers’ thoughts on, reasoning about and usage of conflicts as sites for democratic learning
Evelina Pramberg
Madelene Friberg
Förskollärarexamen, 210 högskolepoäng Examinator: Peter Lilja
2
Abstract
Pramberg, E & Friberg, M (2017). Konflikter – en naturlig del i förskolan. Malmö: Förskollärarutbildning: Malmö högskola
Att börja i dagens förskola innebär att individen tar sitt första kliv in i utbildningssystemet och därmed också går in i det system som ska lära barn att fostras in i och leva med de normer som samhället vilar på. Förskolan ska utgå från läroplanen för förskolan (Lpfö 98 rev 16) men enligt Fjellström (2004) är det styrande innehållet i läroplanen dock relativt öppet, då det ses som ett strävansmål. Detta leder till att läroplanen lämnar ett tolkningsutrymme för varje förskola, arbetslag och enskild lärare att hantera. Det har lett till att det finns en slags
spänning mellan hur personalen inom verksamheten ser på konflikter, hur de hanteras och vad det anses finnas för potential i konflikten i sig. I förskolan kan konflikter ses utifrån två olika perspektiv, ett destruktivt där du vill undvika konflikten och ett konstruktivt där du bemöter konflikten. Utifrån den sistnämnda perspektiv är konflikter tecken på att demokratiprocesser är levande och genom konflikter kan barn organisera sina sociala värden och utveckla demokratiska färdigheter.
Studiens syfte är att genom samtalsintervjuer undersöka hur personal inom förskolan tänker, resonerar och använder konflikter som ett demokratiskt lärotillfälle. Vi tar hjälp av Mouffes teoretiska idé om konflikter som en förutsättning för demokrati och analyserar det empiriska materialet utifrån hennes begrepp demokratisk pluralism, agonism och antagonism.
I resultatet framkommer att konflikter i förskolan är något naturligt som uppstår i möten mellan individer. Två olika sätt att se på konflikter blir synligt. Det ena perspektivet är att det är något bekymmersamt, att det är något som ska lösas och undvikas. Det andra perspektivet var mer ett synsätt på möjligheten för lärande och utveckling. Reflektion och diskussion i arbetslaget verkar vara en tidsbrist på förskolan, vilket i sin tur har lett till att de inte har någon gemensam strategi för konflikthantering. Utifrån vad informanterna berättar kan vi förstå att de ser konflikter som ett demokratiskt lärotillfälle, samt att de tänker utifrån en pluralistisk demokrati, men väl i verksamheten blir det inte alltid ett agonistiskt bemötande. I och med det fria tolkningsutrymmet finns risk för att det blir ett antagonistiskt bemötande av konflikter.
3
Förord
Under hela arbetets gång har vi båda varit närvarande, olika textstycken har delats upp mellan oss men vi har tillsammans gått igenom styckena för att sedan slutföra dem ihop. Vi har båda varit närvarande vid handledning och har utifrån dem diskuterat och reflekterat för vidare arbete. Vi formade intervjufrågorna ihop och var båda närvarande under samtliga tillfällen, vid transkriberingen av intervjuerna delade vi upp dem mellan oss men sammanfattade dem tillsammans. I resterande text har vi haft olika ansvarsområden, men båda har haft fullt inflytande och diskussioner mellan oss har varit en självklar del, vi har arbetat aktivt för att tillsammans kunna slutföra vår studie.
Vi vill tacka alla våra informanter för att ni ställde upp, bjöd in oss med öppna armar och lät oss intervjua er. Ni har varit väldigt stöttande och hjälpsamma i vårt arbete. Vi vill också rikta ett stort tack till vår handledare Johan Dahlbeck som har stöttat och trott på oss genom
4 Innehållsförteckning
1 Inledning och bakgrund ... 6
1.1 Syfte och frågeställningar ... 8
1.2 Uppsatsens disposition ... 8
2 Tidigare forskning ... 9
2.1 Demokratiskt arbete i förskolan ... 9
2.2 Konflikter i förskolan ... 11
2.3 Konflikt och konflikthantering ... 12
2.4 Sammanfattning ... 14
3 Teori ... 16
3.1 Konflikter - en förutsättning för demokrati ... 16
4 Metod ... 19
4.1 Metodval ... 19
4.2 Urval och genomförande ... 20
4.3 Etiska överväganden ... 21
4.4 Analys av data ... 22
5 Resultat ... 23
5.1 Pedagogernas uppfattningar och upplevelser av konflikter ... 23
5.2 Konflikter - ett demokratiskt lärotillfälle ... 26
5.3 Resonemang kring konfliktsituation ... 27
6 Analys ... 29
6.1 Från antagonism till agonism ... 29
6.2 Pluralistisk demokrati i förskolan ... 31
6.3 Demokrati i konflikter ... 33
6.4 Slutsats ... 34
7 Diskussion ... 36
5
7.1.1 Vad uppfattas som en konflikt enligt de intervjuade pedagogerna? ... 36
7.1.2 Hur ser/använder pedagogerna konflikter som ett demokratiskt lärotillfälle? ... 37
7.1.3 Hur resonerar pedagoger kring den av oss utvalda konfliktsituation som utspelar sig mellan barn på en förskola? ... 38
7.2 Slutsatsernas relevans för yrkesverksamheten ... 38
7.3 Metoddiskussion ... 39
7.4 Förslag till fortsatt forskning ... 40
Referenser ... 41
Bilagor ... 44
Bilaga 1 - intervjufrågor ... 44
6
1 Inledning och bakgrund
Förskolan är en central del i ett samhällsbygge och förskolan är en demokratisk spelare bland andra spelare. Dahlstedt och Olson (2013) menar att utbildning kan tänkas handla om att förmedla kunskaper och färdigheter. Men utbildningen har också den stora uppgiften att fostra samhällets medborgare, ge individen en förståelse för världen och få dem att tillägna sig en demokratisk värdegrund. Utbildningens roll har sett olika ut i olika tider och lärandet för fostrandet av demokratiska medborgare växte fram under 1940-talet då Sverige befann sig i en akut krissituation. Andra världskriget gav upphov till en stark och uttalad strävan efter förändring, att förändra samhället och skapa en modern välfärdsstat. Det var under denna period som det demokratiska lärandet tog ett stort steg inom utbildningen och det lärandet innebar att förstå alla människors lika värde, rättigheter och om möjligheten att vara med och bestämma. Uppgiften var främst att bidra till en fördjupad demokrati och om att fostra medborgaren in i ett demokratiskt och jämlikt samhälle för att kunna skapa förändring (Dahlstedt & Olson 2013).
Att börja i dagens förskola innebär att individen tar sitt första kliv in i utbildningssystemet och därmed också går in i det system som ska lära barn att fostras in i och leva med de normer som samhället vilar på. Genom att börja förskolan kan staten förvänta sig att barnet möter en fostran som har avsikt att fostra individen in i det samhälle vi lever i idag eller in i det samhälle som önskas. De fastställda målen är samlade i läroplanen (Lpfö 98 rev 16) där pedagogiska mål och visioner är nedskrivna. Det är den önskvärda medborgaren som ska utvecklas och i dessa rådande pedagogiska mål och visioner finns en tydlig riktning mot att fostra barn i och om demokrati. Enligt Fjellström (2004) är det styrande innehållet i
läroplanen dock relativt öppet, då det ses som ett strävansmål. Detta leder till att läroplanen lämnar ett tolkningsutrymme för varje förskola, arbetslag och enskild lärare att hantera. Detta leder i sin tur till att förskolan inte bara blir en offentlig arena utan öppnas även upp för personliga normer och värderingar, vilka inte med självklarhet sammanfaller med det rådande politiska styrdokumentet. Det som betraktas som socialt önskvärt skiljer sig åt mellan
kulturer, individer, tid och plats. Boman (2002) menar att den pedagogiska verksamheten alltid omfattar en spänning mellan det offentliga och personliga, krav och behov. Den avgörande frågan är hur interaktionen mellan människor med olika preferenser och intressen skall formas.
7
Vi har utifrån erfarenheter från förskoleverksamheten, verksamhetsförlagd utbildning samt från studier inom förskollärarutbildningen kunnat se att konflikter är en stor del i förskolan. Konflikter är en del av den medborgarfostran som personalen inom förskolan bör bemöta för att läroplanens demokratiska värden ska nås. Intresset att gå djupare in på området konflikter grundar sig i att vi erfarit en komplexitet kring konflikter och att läroplanens strävansmål lett till ett fritt tolkningsutrymme av konflikthantering. Det fria tolkningsutrymmet har lett till att det finns en spänning mellan hur personalen inom verksamheten ser på konflikter, hur de hanteras och vad det anses finnas för potential i konflikten i sig. I förskolan ses ofta barns konflikter som jobbiga och provocerande händelser som måste lösas. Det finns en
föreställning om att alla ska vara överens, att det ska finnas en harmoni inom verksamheten och att det uppnås om konflikter tas bort. Ett annat sätt att se på konflikter är att de kan ses som en förutsättning för utveckling och lärande. Från detta perspektiv är konflikter enligt Mouffe (2000, 2005) tecken på att demokratiprocesser är levande och genom konflikter kan barn organisera sina sociala värden och utveckla demokratiska färdigheter.
Om vi skulle se på dagens läroplan för förskolan (98 rev 16) utifrån den rådande världspolitikens system som Mouffe (2000, 2005) menar bygger på en hegemonisk liberalistisk demokrati skulle förskolans läroplan bygga på en individualiserad demokrati. Individens frihet och rättigheter är i fokus, men denna demokrati utesluter möjligheten att förstå de kollektiva identiteternas natur. Liberalismen strävar alltid efter att nå harmoni och enighet och för att kunna uppnå detta krävs det bland annat att konflikter blir lösta. Denna strävan efter enighet är problematisk eftersom den alltid tystar ner och stänger ute motsägande röster. Detta bidrar till en spänning mellan hur det rådande pluralistiska samhället ser ut och hur läroplanen skildrar samhället. Mouffe (2000, 2005) menar att den liberalistiska
demokratin ger upphov till den oeniga värld vi lever i idag.
I detta arbete vill vi undersöka om konflikter inom den pedagogiska verksamheten kan förstås på ett sätt där möjligheten till ett demokratiskt lärande lyfts fram. Vi har genom Johansson och Emilson (2016) fått bekräftat att det hittills finns lite forskning gjord kring konflikter i förhållande till lärande för demokrati, det blir därför intressant för oss att gå djupare in på detta område.
8
1.1 Syfte och frågeställningar
Syftet med vårt examensarbete är att utifrån Mouffes begrepp demokratisk pluralism, agonism och antagonism synliggöra hur personal inom förskolan tänker, resonerar kring och använder konflikter som ett demokratiskt lärotillfälle.
Följande frågeställningar ligger till grund för vår uppsats:
1. Vad uppfattas som en konflikt enligt de intervjuade pedagogerna?
2. Hur ser/använder pedagogerna konflikter som ett demokratiskt lärotillfälle?
3. Hur resonerar pedagoger kring den av oss utvalda konfliktsituation som utspelar sig mellan barn på en förskola?
1.2 Uppsatsens disposition
Studien består av sju kapitel. Efter denna inledning följer ett kapitel där vi presenterar tidigare forskning som är relevant för studien. Därefter följer uppsatsens teoretiska utgångspunkt, följt av ett kapitel där uppsatsens metod presenteras och motiveras. Sedan följer resultatdelen, därefter analysdelen där vi också kommer att presentera uppsatsens slutsats. I det avslutande kapitlet diskuteras resultatet och metoden och även förslag till fortsatt forskning.
9
2 Tidigare forskning
I detta kapitel följer en presentation av tidigare forskning som vi anser vara relevant att förhålla oss till för att kunna få en fördjupad förståelse för hur det forskats inom området tidigare. Första delen kommer att hantera forskning om demokrati i förskolan. I följande del kommer forskning om konflikter i förskolan att presenteras. Kapitlet avslutas med ett avsnitt om konflikter och konflikthantering.
2.1 Demokratiskt arbete i förskolan
Moss (2007) hävdar att den engelska förskolan kan bli en plats där barnen kan möta demokrati i sin vardag. Han tar inte denna möjlighet som en självklarhet då det inte varit något fokus på demokrati i den engelska förskolan tidigare. Moss förklarar vikten av demokrati, både generellt och i förskolan med utgångspunkt i tre punkter. Det första är att demokrati är en viktig del i att vara medborgare. Kunskap om sina rättigheter gör att barn och vuxna kan delta i beslut som rör dem som medborgare i samhället. Det andra innebär att demokrati är botemedlet och skyddet mot en totalitär stat. Det tredje att demokrati skapar möjlighet för mångfald, en pluralistisk demokrati.
Det är allt färre som röstar och det är ett minskat intresse för politik i vardagen. Om denna utveckling fortsätter kan odemokratiska åsikter i samhället öka (Moss 2007; Bentley 2005). Bentley (2005) menar att genom att skapa plats för politik i vardagen och i samhället kommer det också att gynna demokratin och Moss (2007) tänker att förskolan kan vara en av de platser där invånarna möter demokrati i vardagen.
Wagner (2006) har studerat Englands, Norges och Islands motsvarighet till den svenska läroplanen samt studerat Sveriges läroplan för att se om demokrati finns närvarande och i så fall på vilket sätt. Den engelska läroplanen är lång, detaljerad och normativ och innehåller över 1500 specifika råd till lärarna, vissa i stil med direktiv och några utpekade milstolpar i utveckling för lärarna. Den snäva läroplanen kan ses som en manual och lämnar ingen plats för lärarnas professionella kunskaper och nämner över huvud taget inte demokrati. Wagner menar att denna läroplan hindrar skolan från att kunna vara en plats för demokrati i vardagen. När Wagner (2006) jämför Englands läroplan med Sveriges, Norges och Islands läroplaner ser hon en stor skillnad i tolkningsutrymmet de professionella lärarna får och att demokrati är en
10
central del i dem alla utom den engelska. De nordiska styrdokumenten för förskolan tar alla upp, i olika formuleringar, hur de demokratiska värdena är centrala och att barnen i förskolan ska ta del av, lära och leva demokratiskt. Den svenska läroplanen strävar efter att alla
aktiviteter och allt som sker i verksamheten ska utgå ifrån ett demokratiskt förhållningssätt. Den norska läroplanen säger att förskolan ska lägga en grund för aktivt deltagande i ett demokratiskt samhälle. Den isländska läroplanen följer samma spår och skriver att förskolan ska lägga grunden för att barnet ska ha möjlighet att vara självständigt, reflekterande, vara en aktiv och ansvarstagande samhällsmedborgare. Läroplanen skriver även att barn ska lära sig demokratisk praxis i förskolan. Moss (2007) tar demokratins frånvaro i Englands läroplan och demokratins närvarande i de tre nordiska länderna som ett exempel på hur politiska beslut påverkar möjligheter eller hinder för demokrati i förskolan.
När det har forskats om demokrati inom förskolan har det riktats in på begreppen inflytande och delaktighet. Att forska om demokrati ur ett konfliktperspektiv har skett, men i en betydligt mindre utsträckning (Johansson & Emilson 2016). Karlsson (2014) har studerat demokrati i förskolan med fokus på samspel. Karlsson menar att demokratibegreppet är stort och kan innefatta väldigt mycket. Utan en tydligare definition kan mer eller mindre allt dras till att det handlar om demokrati. Hon undrar vad demokrati och demokratiska värden faktiskt kan innebära. Karlsson anser att de demokratiska värdena i förskolan är ansvar, omsorg och respekt och att det i sin tur leder till att vardagen i förskolan blir meningsfull. För att
demokrati ska levas och verka i förskolan ska barnen ha inflytande för att kunna påverka sin vardag. Det är i samspelet som barnen har inflytande (Karlsson, 2014).
Westlund (2011) har i sin studie skrivit om demokrati med fokus på barns inflytande och delaktighet. Beslutet att studera demokrati utifrån inflytande har baserats på att det är en central del i arbetet med demokrati i förskolans läroplan. Syftet med studien var att undersöka pedagogernas arbete med barns inflytande. Det som Westlund sett är olika arbetsformer som används. Den första som hon tar upp är pedagogernas mål att skapa ett handlingsutrymme för barnen, där barnen själva kan sätta igång aktiviteter utan en pedagogs bestämmande. Den andra är att skapa möjligheter för att kunna samtala med barnen som strävar efter att de ska komma till tals. Den tredje arbetsformen är att stödja barnen och uppmuntra dem i interaktion i relationen med andra barn. Den fjärde och sista arbetsformen som också är den vanligaste handlar om indirekt inflytande. Det indirekta inflytandet innebär att pedagogerna planerar verksamheten efter barnens behov och intressen. Den sistnämnda arbetsformen kan
11
förslag och uppmuntra dem till egna alternativ. Westlund (2011) menar också att
pedagogernas personliga förhållningssätt kring vad inflytande innebär har stor inverkan på hur inflytande arbetas med på förskolan. Det finns även tillfällen då pedagogen påverkar barnens “inflytande” för att styra barnen utifrån vad pedagogen själv vill. Detta sätt kallar Westlund dold styrning. Olika dilemman som framkommit i arbetet med barns inflytande är att personalen upplever krav på att de inte kan låta barn få inflytande till det som de upplever barnen ha rätt till. Det andra dilemmat är om personalen ska låta barnen välja fritt eller styra in dem på specifika aktiviteter. Det tredje dilemmat gäller huruvida det är rättvist att barn har olika mycket inflytande baserat på intresse och personlighet. Kritiken av arbetet med barns inflytande har kretsat kring att demokratiarbetet i förskolan lägger större vikt på barns frihet att uttrycka sig och sina åsikter, än friheten att bestämma över vad de själva vill göra.
Westlund (2011) menar också att för att kunna arbeta med demokrati med fokus på inflytande krävs det att varje enskilt arbetslag definierar vad det innebär för dem. Qvarsell (2011) menar i sin artikel att demokrati för de yngsta barnen i förskolan inte primärt handlar om inflytande. För dem är demokrati att bli mött med respekt, möjlighet för att utveckla sin förmåga att uttrycka sig och få möjligheter till att uttrycka sig.
2.2 Konflikter i förskolan
Öhman (2003) beskriver att det finns två olika typer av konflikter i förskolan, en som sker mellan barn och den andra som sker mellan barn och vuxna. Konflikter som sker härstammar oftast ur någon form av relations- eller kontaktsvårigheter, missförstånd av eller
tolkningssvårigheter förknippade med olika situationer. Öhman menar att i konflikter mellan barn och vuxna kretsar det oftast kring makt och värderingar.
Schultz (2005) har gjort en undersökning på några få situationer där barn motsätter sig “order” från pedagoger. Han frågar sig vad det innebär för småbarn att inte agera som
pedagogen vill och kallar den typen av motsättning för motståndshandling. Schultzs beskriver att barn förstår att om barnen tillsammans går ihop som en grupp och stödjer varandra i en motståndshandling så minskar pedagogens makt och inflytande över dem.
Att som pedagog förlora sin auktoritära roll över barnen kan leda till konsekvenser i form av att de sällan uppmuntrar barnen till motståndshandlingar. Handlingarna kan leda till konflikter som pedagogerna ser som hotfulla, särskilt när sådana handlingar inträffar utanför pedagogens kontroll. Det finns en rädsla bland pedagoger att motståndet kommer att spridas bland barnen och möjligen leda till en känsla av kaos (Emilson 2008; Schultz 2005). Vidare berättar
12
Qvarsell (2011) i sin undersökning att när barn visar “trots” i förskolan kan det leda till konflikter som enligt pedagogerna kan ses som provocerande och oönskade händelser som bör “botas”. Penn (1999) menar att det är negativt att se på trots som något destruktivt. Att inte möta barnets åsikter i en dispyt är att inte hantera dem, utan att negligera barnets känslor och åsikter. Om pedagoger bemöter barnets åsikter kan en diskussion ske. Penn (1999) menar att det kan vara av stor nytta att uppmuntra barnen att gå in i diskussioner, för att genom dem kan barnen lära sig att förmedla sina tankar och åsikter. Barnen behöver stöd från
pedagogerna för att möjligheten till att utveckla förmågan att kommunicera ska finnas.
Just samtalet menar Arnèr (2009) är en viktig del av konflikthanteringen. Det handlar om att ge tid för samtal med barnen om de konflikter som uppstår för att både barnen och
pedagogerna ska kunna reflektera över det som hänt och kunna utvecklas. Konflikter ses som nödvändiga situationer där vi tillsammans kan utvecklas och det är av stor betydelse hur de hanteras. Hanteras de genom skäll istället för samtal kan barnet kanske ändra sitt beteende för tillfället, men det leder inte till någon lärandesituation. Det finns begränsat med forskning kring hur barn lär sig om konflikter och hur dessa ska hanteras. Den forskning som finns visar på att barnen är engagerade i konflikterna och hanteringen av dessa om pedagogerna är
närvarande, stöttar och hjälper barnen i sin utveckling (Stevahn, Johnson, Johnson, Oberle & Wahl, 2000). Dock anser Vestal och Jones (2004) att utbildning inom konflikthantering till stor del saknas i förskolan. Detta leder till att pedagogerna inte har något ordentligt verktyg att använda sig av i konfliktsituationer mer än sin egen erfarenhet.
2.3 Konflikt och konflikthantering
Maltén (1998) beskriver att ordet konflikt har sitt ursprung från det latinska ordet conflictus, vilket betyder tvist, motsättning eller sammanstötning. Han talar om att synen på konflikter kan se olika ut, många människor ser ofta konflikter som något obehagligt och väljer att förtränga dem. En rädsla individerna upplever är att det genom konflikter kan uppstå misstro och osäkerhet mellan de inblandade och lägga en grund för en negativ relation i framtiden. Szklarski (2007) har studerat 178 stycken 14-15 åringar om deras känslor kring konflikter. Resultatet som han kommer fram till visar på två dominerande tillvägagångssätt att bemöta konflikter på. En av strategierna är ett undvikande tillvägagångssätt, där känslor och tankar kretsar kring tron på att konflikten inte kan hanteras på ett bra sätt och att konflikten blir infekterad och olöslig. Känslorna som väcks är ångest och oro och önskan att fly från
13
konflikten är stark. Det andra sättet att tänka är att du inte är ansvarig för att konflikten uppstått utan allt är den andre partnerns fel. Tillvägagångssättet att hantera konflikten för denna individ är då en stark vilja att “vinna” och hävda sin rätt. Szklarski (2007) menar att fly från konflikten eller att försöka vinna den båda är destruktiva konflikthanteringsstrategier. Rädslan för konflikter kan enligt Maltén (1998) bero på att kunskaper om och färdigheter för konflikthantering sällan kommer på tal varken inom skola eller inom familjen. Bristen på denna fostran har hittills lett till att konfrontationer snarare undviks i stället för att uttrycka känslor och åsikter. Denna syn på konflikter kan beskrivas som destruktiv och blir ett hinder för ett målinriktat arbete. Synen leder till att individerna inte utvecklas då de inte möter utmaningen i att ta en konflikt. Det skapas apati som i sin tur leder till förändringströghet där individens idéer stannar upp och utvecklingen blir stillastående. Den andra synen på
konflikter som Maltén tar upp är den naturliga synen på konflikter. Konflikter ses som naturliga eftersom det är situationer som är oundvikliga i våra liv, de sker dagligen och det är situationer som vi måste lära oss att leva med. Att se möjligheterna med konflikterna väljer Maltén att kalla för den vitaliserande synen. Konflikter är positiva för att de ger en självinsikt och därmed en del av individens utveckling. Den vitaliserande synen innebär att se
möjligheterna och att möta problemen på ett konstruktivt sätt och blir därmed positivt. Synen innefattar ett visst mått av spänning och dynamik som är nödvändig för såväl personlig som institutionell utveckling. När åsikter ställs mot varandra tvingas vi att förklara våra åsikter och värderingar. Det är nu meningsskiljaktigheter och delade åsikter blir synliga. I mötet blir vi stimulerade i att se och förstå andras perspektiv, det stimulerar och utmanar oss. Utveckling hos individen sker här i konflikten med andra (Maltén, 1998).
Öhman (2003) poängterar hur viktigt det är att pedagoger ser konfliktsituationer som
lärotillfällen både för sig själv och för barnen. Om pedagoger vågar möta konflikterna på ett positivt sätt och väljer att se möjligheter kan en sådan situation rent av vara utvecklande. Även Maltén (1998) hävdar att konflikter hör samman med utveckling. Han anser också att det behövs en strategi vid agerande i konflikter, en strategi som bör vara ett planerat agerande från personalens perspektiv för att bemöta konflikter direkt. Då konflikter bekräftas och bearbetas direkt försvinner inte ett demokratiskt lärandetillfälle.
14
2.4 Sammanfattning
Den tidigare forskning som vi har presenterat i detta kapitel kommer att användas i studiens analysdel, men framförallt i resultatdiskussionen. Intresseingången till studien var konflikter i förskolan och att konflikter kan bidra till ett demokratiskt lärande, och därför dominerar just konflikter och konflikthantering samt demokrati detta kapitel om tidigare forskning. I
avsnittet rörande demokratiskt arbete i förskolan har vi bland annat tagit upp Karlssons (2014) studie som rör demokrati i förskolan med fokus på samspel. Även Westlund (2011) har
studerat demokrati men med fokus på barns inflytande och delaktighet. Karlsson (2014) och Westlund (2011) har inte studerat utifrån konflikter men demokrati i förskolan synliggörs av dem båda på olika områden.
I avsnittet rörande konflikter i förskolan har vi lyft forskning där konflikter kan ses utifrån olika perspektiv. Qvarsell (2011) har i sin undersökning kommit fram till att när barnen gör motstånd ses dessa situationer som negativa enligt pedagogerna, det är något som bör “botas”. Penn (1999) menar i sin studie att pedagogerna kan använda barnens motstånd till ett positivt lärotillfälle för barnens utveckling av bland annat förmågan i att kommunicera. Ingen av studierna nämner konflikter men nämner däremot motstånd som skulle kunna ses som en konflikt, ingen nämner att motstånd skulle kunna vara ett demokratiskt lärotillfälle. I avsnittet rörande konflikt och konflikthantering nämner vi Maltén (1998) som menar att konflikter kan ses utifrån olika perspektiv, ett destruktivt och ett konstruktivt. Det destruktiva perspektivet kan enligt Maltén grunda sig i en rädsla som bero på att kunskaper om och färdigheter för konflikthantering sällan kommer på tal varken inom skola eller inom familjen. Denna syn på konflikter kan skapa ett hinder för ett målinriktat arbete. Det andra perspektivet är att konflikter är en naturlig del i vår vardag och att de ses utifrån ett konstruktivt perspektiv där möjligheter synliggörs. Öhman (2003)nämner att konflikter bör ses utifrån ett
konstruktivt perspektiv för att det då skapar möjlighet för lärande och utveckling. Avslutnings nämner Johansson och Emilson (2016) att forskning kring demokrati ur ett konfliktperspektiv har skett i en relativt liten utsträckning och detta kan vi konstatera utifrån den tidigare
forskningen som vi tagit del av och presenterat. Vi saknar forskning som fördjupar sig kring detta område, så med utgångspunkt i tidigare forskning har vi valt att titta närmre på detta i vår studie. Vår förhoppning med studien och vårt bidra till forskning blir att genom att
använda oss av Mouffes begrepp demokratisk pluralism, agonism och antagonism, synliggöra hur personal inom förskolan tänker, resonerar kring och använder konflikter som ett
15
demokratiskt lärotillfälle. Vi hoppas på att kunna synliggöra det relativt outforskade området och hoppas även att vår studie kan bidra till en större förståelse av konflikters potential. Genom studien önskar vi även kunna bidra med nya perspektiv och reflektion kring konflikter till de redan yrkesverksamma inom förskoleverksamheten samt till de som snart kommer ut i verksamheten.
16
3 Teori
I detta kapitel följer en presentation av vår teoretiska utgångspunkt samt begrepp som vi anser vara betydelsefulla att förhålla oss till för att kunna få en fördjupad förståelse för hur personal på en förskola tolkar begreppet konflikt och hur de bemöter konflikter i praktiken. Vi vill också förstå hur de ser på konflikten som ett demokratiskt lärotillfälle utifrån den kunskapen och erfarenheter de besitter. Begreppens relevans presenteras i detta kapitel, där vi även kopplar dem till förskolans praktik.
3.1 Konflikter - en förutsättning för demokrati
För att tolka hur våra informanter resonerar kring konflikter har vi valt att ta utgångspunkt i Chantal Mouffes (2000, 2005) teori om konflikter som en förutsättning för demokrati. Denna teori definieras av begreppen demokratisk pluralism, agonism samt antagonism. Denna teori om demokrati har utvecklats inom statsvetenskap och har enligt Grindland (2011) sällan använts för analys i förskolan. Mouffe (2005) menar dock att den politiska demokratin idag kommer till liv inom alla institutioner och områden i samhället. Hennes idéer kan hjälpa oss att analysera den empiri vi får fram genom samtal om konflikter i förskolan, där vi vill synliggöra hur personalen på förskolan ställer sig till konfliktsituationer.
Mouffe (2000) menar att demokrati aldrig helt kan uppnås, men att det fungerar som ett ideal att sträva mot. Mouffe förespråkar att det är av stor vikt att demokrati bygger på pluralism, en pluralistisk demokrati som bygger på mångfald av åsikter, värderingar, religion och kulturer. Denna typ av pluralism är positiv till olikheter och minskar skillnaden mellan enhetliga beslut där få har inflytande och beslut som tas genom överenskommelser där många individer har möjlighet till inflytande. Konflikter är tecken på att demokratiprocessen är levande (Mouffe 1994).
Mouffe (2005) menar att det viktigaste är att skilja mellan “politiken” och “det politiska”. Med “det politiska” avser hon den dimension av antagonism som är grundläggande för samhällen. Då det uppstår en meningsskiljaktighet och sett ur ett antagonistiskt perspektiv är du inte beredd att bemöta den andres åsikt, utan du ser den andre som en fiende vars åsikter bör elimineras. Med “politiken” menar hon den samling av praktiker och institutioner där en ordning skapas och en samlevnad organiseras i det konfliktpräglade sammanhang som “det politiska” erbjuder. Mouffe ifrågasätter den rådande världspolitikens system som hon menar
17
bygger på en hegemonisk liberalistisk demokrati. Mouffe menar att den liberalistiska demokratin ger upphov till den oeniga värld vi lever i idag. Hon menar att denna typ av demokrati bör undvikas eftersom den kan bli ett hot mot världsfreden. En sådan demokrati bygger på en individualiserad demokrati där individens frihet och rättigheter står i centrum, men som dock utesluter möjligheten att förstå de kollektiva identiteternas natur. Kritiken bygger på den politiska syn som det liberala perspektivet på pluralism har gett upphov till. Det liberalistiska perspektivet syftar till att lösa konflikter. När liberalismen och pluralismen möts betyder det att liberalismen vill lösa konflikter, medan pluralismen ser konflikter som en naturlig del som måste tillåtas. Liberalismen strävar alltid efter att nå harmoni och enighet och för att kunna uppnå detta krävs det att konflikter blir lösta. Till skillnad från pluralismen läggs det särskild vikt vid hur de oroliga aspekterna av konfrontationer ska undvikas, avlägsnas eller avfärdas.
Mouffe (2005) menar att den typiska liberala förståelsen av pluralismen är att vi lever i en värld där det finns många olika perspektiv och värderingar, men att vi aldrig kommer att kunna möta dem alla. Men när perspektiv och värderingar sammanfogas skapas det enligt den liberala en harmonisk och konfliktfri gemenskap. Denna strävan efter harmoni förnekar den pluralistiska demokrati som Mouffe förespråkar och det sker genom dess antagonistiska perspektiv på ”det politiska”.
Den antagonistiska dimensionen behöver ses över för att den pluralistiska demokratin ska kunna få förutsättning att existera. Mouffe (2005) är medveten om de oundvikliga konflikter som uppstår på grund av olika synpunkter, positioner och identiteter och att dessa förändras över tid. För henne blir det därför omöjligt att övervinna den sociala pluralitet som livet innefattar, och det borde inte vara något att sträva efter heller. Om pluralismen ska ha någon funktion inom de demokratiska teorierna behövs konflikter menar hon.
Av grundläggande betydelse är att inte se den andra som en fiende som ska elimineras. Tvärtom bör den andre ses som en motståndare, en utmaning att respektera och med rätt att försvara hens idéer. Det kan vara en utmaning att förstå dessa idéer. Ett samhälle som siktar mot att nå demokratisk pluralism måste alltid sträva efter att omvandla antagonism till
agonism. Det betyder att möta olikheter och meningsskiljaktigheter med respekt för den andra utan att reducera konflikten. Konflikten kan då bli en viktig arena där åsiktsskillnader kan bemötas. Den agonistiska formen av demokrati förespråkar ständigt utveckling bland pluralistiska påståenden. Att se demokrati utifrån agonism innebär att konfrontationen
18
återspeglar pluralismen på politiska villkor. Det betyder att målen som harmoni och enighet omprövas eftersom de inte anses bygga på demokrati och inte är realistiskt att uppnå. Mouffe menar att det inte finns någon demokratisk möjlighet utan agonism.
Teorin som presenteras av Mouffe kan hjälpa oss att se förskolan som en institutionell gemenskap där konflikter kring olika idéer, värderingar och maktrelationer kan fungera som en förutsättning för demokrati. Begreppet agonism avser ett tillåtande synsätt och kommer att användas för att kunna tolka om pedagogerna ser möjligheter till utveckling och lärande i konflikter. Begreppet antagonism avser ett undvikande synsätt och används för att tolka om pedagogerna ser konflikter som något destruktivt. Begreppet pluralistisk demokrati avser ett
mångsidigt synsätt och används för att tolka om informanterna är öppna för olika åsikter och
19
4 Metod
I detta kapitel kommer vi att redogöra för val av metod, urval, forskningsetiska övervägande och analysmetod.
4.1 Metodval
Syftet med studien är att undersöka hur personal inom förskolan tänker, resonerar och använder konflikter som ett demokratiskt lärotillfälle. Enligt Larsen (2009) lämpar sig kvalitativ metod när forskaren vill veta något om attityder samt att få en helhetssyn över enskilda fenomen. Denna beskrivning anser vi lämplig i förhållande till vårt syfte och därför har vi valt kvalitativ metod. Bryman (2011) menar att den kvalitativa metoden är mer inriktad på att analysera fram meningar eller innebörder istället för mätbar fakta. För att samla in empirin till vår studie har strukturerade intervjuer i samtalsform genomförts. Innan intervjuerna hade vi skrivit ner olika frågeställningar som i sin tur var indelade i olika områden. Valet av att kategorisera in frågorna i olika områden innan genomförandet av intervjuerna baserades på att det skulle underlätta inför kommande transkribering. Frågorna var formade så att de under intervjuernas gång skulle ge oss relevant empiri som senare kunde analyseras och besvara studiens forskningsfrågor. Vi hade även skrivit följdfrågor som kunde användas vid de tillfällen då vi kände behov av en större förståelse eller få ett förtydligande från informanterna. I en kvalitativ metod gäller det enligt Bryman (2011) att ta reda på hur människor tänker, känner och handlar i olika situationer och för att få fram detta passar intervjuer bra. Han menar vidare att det är ett sätt att fördjupa sig i andra människors perspektiv, vilket passar vårt syfte.
Strukturerade intervjuer handlar om att intervjufrågor formats och ställs i en förutbestämd ordning och gör detta konsekvent genom alla intervjuer. Det handlar om att samtliga
intervjuer ska vara formade utifrån samma struktur vilket ska underlätta när intervjuaren ska jämföra och sammanställa svaren från informanterna. Denna metod gör det även enklare för intervjuaren att vara fokuserad på informanten och dennes svar (Bryman, 2011).
20
4.2 Urval och genomförande
Enligt Bryman (2011) handlar urval om att välja ut vad eller vilka enheter, dokument,
informanter, förskolor eller dylikt som direkt kan kopplas till de forskningsfrågor som rör den aktuella studien. Vi har valt ett målinriktat urval i studien eftersom vi vill undersöka fyra informanters syn på konflikter i förskolan. Denna typ av urval är enligt Bryman (2011) av strategiska skäl ett försök att skapa överensstämmelse mellan forskningsfrågor och urval. Det är i grund och botten att välja ut personer som är relevanta för studien. Vi valde att tillfråga fyra personer som var verksamma på en förskola där en av oss studenter har en god kontakt med personalen sedan tidigare. Vi ansåg att deras relation var till studiens fördel, både för oss och för informanterna då de kunde känna sig mer avslappnade under intervjuerna. Den personal som tagits med i studien är en förste förskollärare, två förskollärare och en pedagog. Vi valde dessa fyra informanter eftersom vi ansåg att deras erfarenheter och perspektiv skulle vara av intresse för vår studie. Förskolan är kommunal och ligger i södra Sverige.
Förste förskolläraren har varit examinerad förskollärare i 30 år och 23 år av dem har hon jobbat inom förskoleverksamheten. En förskollärare har varit utbildad i 40 år och den andra förskolläraren har varit utbildad sedan 2 år. Pedagogen har arbetat i cirka 1,5
år. Informanterna är mellan 35-65 år gamla.
Vi gick personligen ut till förskolan för att informera och presentera dem om studiens ämnesområde och syfte. Att personligen presentera sig för informanterna innan intervjuerna ansågs viktigt då en av oss inte träffat dem tidigare. Vi ansåg att det var av betydelse för vår studie att låta informanterna ställa frågor till oss personligen om de hade några funderingar, samt att denna träff kunde lägga en bra grund för att intervjuerna skulle bli mer som ett samtal och inte enbart en intervju. Att vilja skapa ett samtal var för att informanterna skulle känna sig tryggare i situationen och att förebygga det Bryman (2011) kallar den reaktiva effekten, som innebär att den intervjuade personen blir påverkad av situationen och ger det svar de tror intervjuaren vill ha. Det kan uppstå en maktsymetri mellan intervjuare och informant, eftersom intervjuaren har valt både ämne och frågor. Därför var även träffen med
informanterna till för att försöka minska denna symmetri mellan oss och informanterna. De två första intervjuerna som utfördes var påverkade av tidspress, detta eftersom det var en svårighet för informanterna att lämna verksamheten. De två sista intervjuerna skede efter informanternas arbetstid och vi kunde då sitta ner med dem under en längre tid. Vi träffade
21
varje informant enskilt vid ett tillfälle och samtalen varade mellan 15 till 45 minuter.
Samtalen dokumenterades med hjälp av ljudinspelningar på en diktafon och en mobiltelefon för att få så exakta svar som möjligt från samtalen. Detta beslut togs då vi ville fokusera på informanten utan att behöva tänka på att anteckna. Genom inspelningen förlorade vi inga ord, vi kunde göra upprepade genomgångar av det som nämnt och det underlättade en noggrann
Informanterna fick själva välja vart analys av vad informanterna sagt (Bryman, 2011).
intervjuerna skulle äga rum och samtliga valde personalrummet. Att de fick välja plats var med förhoppning att det skulle bidra till en mer avslappnad inställning till intervjun och för att minska den maktsymetri som kan infinna sig.
För att uppnå syftet med vår undersökning, att synliggöra hur informanterna ser/använder konflikter som ett demokratiskt lärotillfälle, valde vi att delge dem en av oss formad
konfliktsituation för att samtala kring den aktuella problematiken. Bryman (2011) beskriver en foto-eliciterad form av etnografisk studie där fotografier används som en utgångspunkt för diskussion, som kan bidra till stimulation i en intervju. Den metoden inspirerade oss när vi valde att konstruera en konfliktsituation.
4.3 Etiska överväganden
För att studien skulle uppfylla de grundläggande forskningsetiska principerna har vi tagit hänsyn till Vetenskapsrådets (2002) riktlinjer om informationskravet, samtyckeskravet,
konfidentialitetskravet och nyttjandekravet. Innan vi påbörjade vår studie informerade vi
respondenterna om dessa fyra forskningsetiska principer. Den första principen är
informationskravet, den innebär att respondenten ska få information om syftet med studien samt att empirin kommer att användas i en studie. Detta var vi noga med att föra fram till respondenterna redan vid vårt första besök ute på förskolan. Vi informerade respondenterna muntligt och dela även ut brev till respondenterna där bland annat syftet med vår studie förklarades, hur vi skulle gå tillväga, vad deras deltagande innebär, att deltagandet är frivilligt och att uppgifterna bara kommer att användas under denna studie. Andra principen som Vetenskapsrådet (2002) tar upp är principen om samtyckeskrav som innefattar att informera respondenterna att de deltar frivilligt i studien och kan när som helst välja att avbryta intervjun. Denna information utfördes även muntligt och i vårt informationsbrev godkände respondenterna sitt deltagande genom att skriva under. Konfidentialitetskrav innebär enligt Vetenskapsrådet (2002) att alla som deltar i studien är helt anonyma. Respondenterna blev informerade om att deras namn i vår studie kommer figureras, detta görs för att deras
22
identiteter inte ska avslöjas. Den fjärde och sista principen Veteskapsrådet (2002) nämner är Nyttjandekrav. Detta betyder att informationen som kommit fram vid intervjuerna enbart får användas i denna studie som vi har informerat respondenten om. Det vill säga att
informationen i detta fall endast kommer användas till vårt examensarbete.
4.4 Analys av data
Analysprocessen började redan under vårt andra intervjubesök. Det kan grunda sig i att vi då redan genomfört två intervjuer och att vi började få förståelse för våra teoretiska begrepp. När transkriberingen av intervjuerna var klart började vår analysprocess på riktigt. Vi
transkriberade vår empiri genom de teman som vi konstruerat innan vi intervjuade
informanterna. De fem temana är: Uppfattningar och upplevelser av konflikter, uppfattningar om demokrati i förskolan, konflikter som ett lärotillfälle, konflikthanteringsstrategi och underlag till konfliktsituationen. Därefter sorterade vi ut det material som vi fann intressant och som hade koppling till vårt syfte och våra frågeställningar. Alvehus (2013)
rekommenderar ett tematiskt arbetssätt vid hantering av sin empiri. Att inte ha detta system kan leda till att viktig empiri kan förloras. Ansatsen i vårt analysarbete är ”abduktivt”, som är en växling mellan empirisk och teoretisk reflektion. Genom denna ansats kan nya aspekter upptäckas i det som studeras, bland annat kan tankar väckas kring vad empirin kan betyda i ljuset av teorin. Den tematiserade och sorterade empirin jämförs med den teoretiska ansats vi valt för att sedan kunna analysera det och hitta mönster i det hela. Genom detta fick vi både fram det vi tänkte oss från början, men fick även utifrån informanternas resonemang ett nytt perspektiv på det studerade området.
23
5 Resultat
Vi kommer nedan att presentera en sammanställning av vår insamlade empiri från
intervjuerna som utförts med fyra personer, alla verksamma inom förskoleverksamheten. För att få en förståelse för hur personalen tolkar och arbetar med konflikter i förskolan utgår studien från tre forskningsfrågor. Dessa är: vad uppfattas som en konflikt enligt de
involverade pedagogerna? Hur resonerar pedagoger kring den av oss utvalda konfliktsituation som utspelar sig mellan barn på en förskola? Den sista forskningsfrågan ställs utifrån hur pedagogerna ser/använder konflikter som ett demokratiskt lärotillfälle.
Vi inleder kapitlet med en sammanfattning av pedagogernas uppfattningar och upplevelser kring konflikter som de dagligen möter i sitt yrke på förskolan. Därefter följer
sammanfattning av deras uppfattningar kring demokrati i förskolan, konflikter som ett lärotillfälle och till sist återger vi en bild av den utvalda konfliktsituation som vi konstruerat och sammanfattar pedagogernas resonemang. Eftersom att begreppen är starkt
sammankopplade kommer de att upprepas genom de tre kommande delarna. Vi har valt att använda oss av både direkta citat, samt våra egna tolkningar av det som framfördes under intervjuerna.
5.1 Pedagogernas uppfattningar och upplevelser av konflikter
Vi valde att inleda varje intervju med en dialog kring konfliktbegreppet kopplat till förskolan. De deltagande pedagogerna fick beskriva sin tolkning av begreppet eftersom vi ansåg att detta skulle kunna öppna upp intervjun på ett bra sätt, ge oss ett första intryck och förståelse för hur personalen tolkar och arbetar med konflikter i förskolan.
Vid granskning av intervjusvaren visar det sig att samtliga informanter är överens om att konflikter i förskolan är något som sker dagligen ute i verksamheten och att det är något naturligt som uppstår i möten mellan barn-barn och barn-vuxen. Jessica uttrycker i sitt samtal att konflikterna oftast grundas i att individer har olika sätt att se på en sak, olika perspektiv möts och krockar med varandra. Det kan vara väldigt ljudligt och ibland till och med
våldsamt. Hon upplever att barnen i nio fall av tio är inne i en affekt och att de oftast har sitt eget perspektiv som utgångspunkt och menar att konflikter även kan orsakas av en otrygg känsla och när denna känsla uppstår uttrycker barnen det genom motsättning. My är inne på samma spår och tillägger att det också kan handla om alltifrån bråk om leksaker, vem som ska
24
vara vad i en lek till vem som har finast kläder. Cissi menar förutom detta att
konfliktbegreppet även kan beskrivas som något som måste lösas och att det kan vara svårt att hitta denna lösning. Hon menar att det är oenigheter som alltid kräver en lösning.
I samband med att pedagogerna beskrev och återgav sin syn på konfliktbegreppet kunde vi tydligt uppfatta två olika sätt att se på konflikter. Det ena sättet var som något bekymmersamt, att det är något som ska lösas och det finns en viss tveksamhet till hur man som pedagog ska förhålla sig och hantera konflikter på bästa sätt. Jessica tror att konflikter generellt upplevs med rädsla, en rädsla att inte höra till, att bli utstött och att inte bli accepterad. My känner att hon inte riktigt vet hur hon ska förhålla sig till dessa situationer eftersom det inte finns någon ordentlig strategi för konflikter inom arbetslaget och det finns inte heller någon tid för att prata om det. Hon har inte direkt någon kunskap inom detta mer än sin egen erfarenhet och det gör att situationerna får hanteras här och nu. Hon uttrycker följande:
Vi får en timme i veckan tillsammans i arbetslaget. Den reflektionstiden, det är så himla mycket som du ska hinna göra där. För det som vi har i vårt kvalitetsarbete det kanske inte handlar om just det. Om vi säger att vi har en konflikt hos oss, det är ju ingenting som vi har skrivit om i vårt kvalitetsarbete, utan det är något annat. Det behöver vi kanske också diskutera just hur vi gör. Men det finns inte så mycket tid. (2017-04-27)
My menar att tiden tillsammans för reflektion och diskussion i arbetslaget inte räcker till, de hinner inte riktigt diskutera saker utöver den ”mall” som de ska utgå ifrån under denna timme. Hon menar att det är viktigt att diskutera kring bland annat konfliktsituationer för att kunna tillgodose barnens behov. Jessica instämmer att tidsaspekten påverkar och nämner även att hela arbetslaget nästan aldrig är samlat på grund av frånvaro av olika skäl. Samtliga
informanter är överens om att tidsbristen kring just detta leder till att de ej kan jobba vidare kring just det området. En följd av detta kan enligt Frida vara att många inte går in med hjärtat och hjälper barnen att reda ut konfliktsituationer, utan säger bara till barnen att de ska säga förlåt till varandra. Hon menar att detta är ett sätt att göra det enkelt för sig själv och att pedagogerna tror att de har rett ut situationen. Enligt henne så brister förskolan inom detta och nämner att ett forum för området borde hittas så att likabehandlingsplanen levandegörs och aktualiseras.
Det andra förhållningssättet till konflikter var mer ur ett möjlighetsperspektiv där möjligheten för lärande och utveckling stod i fokus. Frida anser att konflikter är en förutsättning för utveckling, inte bara för barnen utan även för de vuxna. Hon uttrycker följande:
25
Men konflikter kan ju också handla om det sociala samspelet när man börjar interagera och leka rollekar och att det är där konflikten är viktig. För det är ju där man utvecklas i att förstå sig själv, hur man reagerar, förstår hur andra reagerar, empati och hela det här kommer in. Det handlar om lekens betydelse och där tycker jag konflikterna är sunda för där lär man sig. (2017-04-27)
Hon belyser att det är i konfliktsituationer som barnen utvecklas i att förstå sig själva, men även att situationerna är betydelsefulla genom att barnen uppmärksammar varandras olikheter. Konflikter bör ses som något positivt, en situation där både barnen och de vuxna lär sig att stå upp och argumentera för sin åsikt.
Trots dessa skilda tolkningar av konfliktbegreppet ser samtliga pedagoger väldigt lika på pedagogens roll i konflikter. De menar att konflikter är naturliga och att närvaron är av stor betydelse för att de ska kunna hanteras på bästa möjliga sätt. I en del situationer behövs vägledning av en vuxen och det är då viktigt att bekräfta båda parter och visa respekt för barnen eftersom att barnen lär sig att respektera genom att de vuxna visar respekt. Sedan kan det även vara viktigt att pedagogerna inte tar över och styr för mycket, utan det är viktigt att lyssna in och finnas som ett stöd. I en del situationer kan barnen hitta en egen strategi och det bör de vuxna se som positivt och utvecklande. Frida menar att det är ett perfekt tillfälle för pedagoger och vuxna att hjälpa barnen att få kontakt med sina känslor, för känslor och utveckling går hand i hand. Hon nämner även att vuxna bör gå in i konflikter helhjärtat eftersom det gör att barnen får förtroende för dig som pedagog och det har båda nytta av i alla andra lärsituationer. Frida uttrycker följande:
Som pedagog måste man träna på all, alla möjliga situationer. Och det här tycker jag är.. något jag alltid har varit intresserad av. Och det handlar ju om
likabehandlingsarbete och om, om, plan mot kränkning och diskriminering och hela.. värdegrundsarbetet och hur man pratar med varandra och hur man låter varandra komma till tals, så att i konflikten tycker jag också är viktigt att man använder det som jag sa ett läromoment i att låta varandra prata och att lära sig lyssna in varandra. Så att jag går in med en nyfikenhet för att se “Åh vad kan jag nu hjälpa till med?”, “Hur kan jag utveckla barnen nu?” (2017-04-27)
Samtliga informanter verkar tänka någorlunda lika angående konflikter men det är skillnad på tänkandet och det som faktiskt sker. Samtalen kring konflikter uppstår oftast när det är
konflikter. Majoriteten nämner att de gärna hade velat jobba med det i förebyggande syfte i form av att koppla in det i deras “läsmagi”- projekt, att litteratur tas in som handskas med konflikter. Det faller dock tillbaka på tiden som nämnts tidigare, tiden för att planera är inte tillräcklig enligt de involverade och tiden för att överhuvudtaget hinna ta upp det i
förebyggande syfte i barngruppen är inte tillräcklig. Cissi menar att det borde finns en kontinuerlig diskussion med barnen angående konflikter för att förstå hur de tänker och
26
känner. Förs det en dialog kring området kan situationen, när den väl kommer, bemötas på ett sätt där alla parter känner sig någorlunda tillfredsställda.
Jag brukar alltid säga till ungefär fem minuter innan så att barnen hinner plocka undan och göra det dem ska. Så att barnen inte helt plötsligt befinner sig i en situation där de inte vill befinna sig i. Att försöka förebygga i den mån det går. Det är ju jobbigt för barnen också att hela tiden hamna i känsloreaktioner. Det är lättare att prata med dem innan de hamnar i det läget. Sen är det ju så att konflikter händer hela tiden, de är oundvikliga. (2017-04-18)
5.2 Konflikter - ett demokratiskt lärotillfälle
Alla pedagoger anser att demokrati i förskolan handlar om barns inflytande, att de har
talutrymme, får lov att säga sin åsikt, att de blir lyssnade på, blir bekräftade i sina känslor och att alla barnen blir sedda under dagen på förskolan. Pedagogerna uttrycker sin egen roll i att införliva dessa värden i förskolan. De anser att deras individuella agerande måste verka efter ett demokratiskt förhållningssätt för att barnen ska se dem som förebilder. Barnen ser då hur de själva bör agera i interaktion med andra.
Pedagogen Frida förklarar att demokrati i förskolan också inkluderar att personalen samtalar med barnen och förklarar vad demokrati är och pedagogen Jessica anser att det är av stor vikt att följa barnens intresse.
Efter att alla informanter hade svarat på vad de ansåg vara demokrati i förskolan ställde vi frågan. “Använder ni konflikter som ett demokratiskt lärotillfälle?” med följdfrågan “Hur i så fall?”
Jessica, Cissi och Frida ser konflikter som ett demokratiskt lärotillfälle. My ser konflikter som ett lärotillfälle, men är tveksam till om hon tycker att konflikten kan inkludera demokrati. När vi ställer frågan “Hur använder ni konflikter som ett demokratiskt lärotillfälle?” säger My att konflikter blir ett demokratiskt lärtillfälle när barnen får göra sin röst hörd och att barnen får försöka komma fram till en egen lösning. Hon menar också att vuxna kan vara väldigt snabba med att säga vad barnen får och inte får göra och tillfället för att lyssna på barnet försvinner. Ibland har barnen mycket bättre lösningar på saker och ting. Jessica säger tydligt att hon använder konflikter som ett demokratiskt lärotillfälle men att hon inte kunde svara för om hennes kollegor gör det medan Cissi berättar att hon inte tänkt på vilket sätt hon och
kollegorna använder konflikter som ett demokratiskt lärotillfälle. Cissi förklarar att hon tänker på att först lösa konflikten, lära barnen hur de ska tänka och på så sätt förebygga att samma konflikt uppstår igen. Cissi försöker gå in i diskussionerna med barnen, ta den tiden barnen behöver för att hjälpa i konflikten, men att det spelar in vilket humör hon är på och om hon är
27
stressad eller inte. Jessica menar att det bör finnas ett förhållningssätt inom arbetslaget angående hur konflikter hanteras. Hon menar att det är tungt att “dra lasset själv” och att det är svårt att orka vara en god pedagog i varje konflikt.
Pedagogen Frida beskriver hur hon tänker kring att arbeta med konflikter som ett demokratiskt lärotillfälle:
I en konflikt handlar det om att man går in och lyssnar på barnen och låter de få talutrymme, att de känner att du lyssnat på dem. Du måste också hjälpa barnen att förstå varandras perspektiv, precis som vi har i läroplanen, man måste hjälpa barnen till att kunna formulera sina känslor och tankar och kunna utmana dem och komma vidare. Konflikthantering är ju en väldigt stor utmaning för ett barn. Så att det är mycket lärsituation i demokratin och i konflikten, det hör ju ihop. (2017-04-27)
Pedagogen Jessica berättar att konflikter blir ett demokratiskt lärotillfälle när du använder det som ett lärotillfälle. Hon menar att det är viktigt att som pedagog inte se konflikter som något jobbigt, utan att du bör se möjligheterna konflikten ger. Cissi menar att det är i mån av tid som konflikter kan bli ett lärotillfälle. Då du har tid kan du förklara för barnen att de inte alltid kan få som dem själva vill. Ge dem möjlighet att komma med egna lösningar, sådana som inte innebär att de måste slå på varandra.
Frida berättar:
Konflikter blir ett demokratiskt lärotillfälle när pedagogerna är medvetna om det. Pedagogerna måste ha en förståelse för att det är ett lärtillfälle där demokrati går hand i hand. Hur vi beter oss och hur vi förstår varandra och att inte skuldbelägga barnen i konflikter. Demokrati är inflytande. (2017-04-27)
5.3 Resonemang kring konfliktsituation
Nedan redogör vi för den konfliktsituation vi läst upp för informanterna. Vi presenterade situationen och därefter lät vi våra informanter resonera och svara på våra frågor.
Konfliktsituationen:
5 barn, 4 år gamla sitter i en sandlåda och leker. Barnet Malin tar plötsligt sönder Emmas sandslott. Emma blir väldigt upprörd över detta. De tre andra barnen i sandlådan
uppmärksammar vad som just hänt och börjar prata om Malin. De säger att att “Malin är jätte, jättedum och elak!” Malin hör allt de säger och protesterar “Nej det är jag inte” Hon vänder ryggen till de andra och sätter sig längre bort i sandlådan. Barnet Nikolas motsätter sig vad de andra barnen säger om Malin och säger till de andra barnen “Malin är inte elak, hon är bara dum”.
28
funderar på om Malin gjorde det för att hon ville vara med och leka med de andra barnen. Om Malin ville leka med de andra berättar Cissi att hon skulle försöka medla mellan barnen. På så sätt skulle barnen tillsammans kunna komma fram till en lösning. Cissi berättar:
För målet är väl att de inte ska ha konflikter och att dem, dem ska ju bli vänner igen, dom ska umgås, de ska leka med varandra även om de beslutar sig för att avsluta leken och gå iväg. (2017-04-18)
När vi frågar hur hon känner inför tanken att hon inte skulle gått in i konflikten, utan bara observerar svarar Cissi att det beror på hur barnen reagerar på konflikten. Om ett barn blir väldigt ledset så känner hon att barnet behöver stöd och då frågar hon hur det är. Oftast tycker Cissi barnen kommer springandes när de vill ha hjälp, och då känner hon att det skulle vara konstigt neka barnen den stöttningen de vill ha. Cissi berättar att när hon väl går fram så brukar hon fråga vad som hänt, och om barnen pratar i mun på varandra så försöker hon lugna ner dem. Cissi berättar att om hon står bredvid dem kanske hon inte lägger sig i, då har hon gjort en avvägning att barnen inte behöver henne. Men om de börjar säga kränkande ord till varandra går hon in och avbryter dem. Cissi ser att konflikter kan vara ett lärotillfälle för barnen att reda ut konflikten själva och att det är något barnen behöver lära sig.
Pedagogen Frida berättar att hon skulle vara väldigt observant och titta om hon kunnat låta dem lösa konflikten själva. Frida säger:
Man ju vara väldigt observant och bita sig själv i tungan så man går in i rätt
ögonblick. För känner jag då att något av barnen inte kommer till tals, jag tycker det är det som är det viktigaste att det här barnet kämpar och kämpar försöker förklara och blir inte förstådd, då är de.. det bara brinner i mig där. Asså jag, det är, jag klarar inte att vara tyst du, det gör jag faktiskt inte, och det kanske jag ska, men jag kan inte det. För jag tycker att det är viktigare att barnet får känna känslan av att bli lyssnad på än att man ska utsätta dem för onödig em.. ja.. negativ känsla. (2017-04-27)
Vid uppläsning av konfliktsituationen berättar samtliga att de skulle försöka ta reda på varför Malin tog sönder Emmas sandslott. De skulle också prata med de andra barnen i sandlådan och påminna dem om att det inte finns några dumma barn, bara dumma handlingar. Ingen får kalla någon elaka saker och pedagogerna skulle även stötta Nikolas i att han sa sin åsikt, även att de skulle påminna honom att det är fel att säga att någon är dum. Pedagogerna sade också att de skulle hjälpa barnen att kommunicera med varandra för att reda ut vad som hänt. När vi frågar pedagogerna om de kunde se situationen som ett demokratiskt lärotillfälle svarar samtliga att om alla barnen skulle få uttrycka sin åsikt så skulle det bli demokratiskt.
29
6 Analys
I följande kapitel kommer vi att presentera en analys där empirin från våra intervjuer kopplas ihop med den teoretiska utgångspunkt som presenterats i kapitel tre. Detta kapitel kommer följa samma struktur som kapitel fem och kommer att vara indelat i tre stycken.
6.1 Från antagonism till agonism
I samband med våra intervjuer framkom det att samtliga tillfrågade informanter var överens om att konflikter uppstår mellan barn-barn, barn-vuxen och det är något som de stöter på dagligen ute i verksamheten. Några informanter uttrycker också att konflikter är en naturlig del av livet. Denna naturliga syn på konflikter tar även Maltén (1998) upp och menar att konflikter är situationer som är oundvikliga i våra liv. De sker dagligen och det är situationer som vi måste lära oss att leva med. Det kan enligt Öhman (2003) orsakas av att olika
perspektiv möts och krockar med varandra, relations- eller kontaktsvårigheter, missförstånd eller genom tolkningssvårigheter, något som även nämns av Jessica i sin intervju. Utifrån detta resonemang skulle informanternas syn på konflikter kunna förstås som att de är väl medvetna om vad en konflikt är och att det är oundvikligt inom verksamheten.
Trots det gemensamma tankesättet som pedagogerna gav uttryck för visade intervjuerna att det tydligt fanns två olika synsätt att se på konflikter. Detta är något som även Mouffe (2005) konstaterar och nämner ett antagonistiskt perspektiv där motparten ses som en fiende vars åsikter bör elimineras och ett agonistisk perspektiv där motparten ses som en motståndare, en utmanare att respektera och med rätt att försvara hens idéer. Pedagogen Cissi berättar att hon kan få en bekymmersam och undvikande känsla för konflikter. Det är något som ska lösas och det finns en viss tveksamhet till hur hon som pedagog ska förhålla sig och hantera konflikter på bästa sätt.
Maltén (1998) skriver att många upplever konflikter som något obehagligt, något negativt som bör undvikas och det är precis denna känsla Cissi har, en bekymmersam känsla. Denna rädsla för konflikter kan enligt Maltén bero på att kunskaper om och färdigheter för
konflikthantering sällan kommer på tal varken inom skola eller inom familjen. Bristen på denna fostran har hittills lett till att konfrontationer snarare undviks i stället för att uttrycka känslor och åsikter. Utifrån detta resonemang skulle Cissis agerande kunna tolkas som att hon ser på konflikter utifrån ett antagonistiskt perspektiv eftersom hon ser situationerna som något
30
som bör lösas och undvikas. Det kan tolkas som att hon inte har tillräcklig kunskap inom området för att ge sig in i dessa situationer. Konsekvensen av detta leder till att hon inte tar sig an dessa situationer och jobbar därmed inte vidare med konflikter som ett demokratiskt
lärotillfälle.
Pedagogen Frida menar att en följd av att se konflikter som något som bör lösas kan vara att många inte går in med hjärtat och hjälper barnen att reda ut konfliktsituationer, utan säger bara till barnen att de ska säga förlåt till varandra. Hon menar att detta är ett sätt att göra det enkelt för sig själv och att pedagogerna tror att de har rett ut situationen. Mouffes (2000, 2005) teori bygger på att konflikter ses som en förutsättning för demokrati. Konflikter är tecken på att demokratiprocessen är levande. Mouffe menar dock att demokrati aldrig helt kan uppnås, men att det fungerar som ett ideal att sträva för. Utifrån vad Frida berättar skulle en del av pedagogernas agerande kunna tolkas som att de inte tar tillvara på konfliktsituationerna som uppstår. De tar inte tillvara på den möjligheten som skulle kunna vara ett mer långsiktigt lärande för demokrati, utan strävar mer efter att göra det enkelt för sig själva i ett kortsiktigt perspektiv vilket enligt oss tolkas som ett antagonistiskt perspektiv på konflikter. Detta skulle i sin tur kunna tolkas som att lärande kopplat till demokratiprocessen inte tillvaratas inom verksamheten.
Problematiken ligger enligt samtliga informanter i att arbetslaget endast får en timme
tillsammans i veckan för reflektion och My menar att denna tid tillsammans för reflektion och diskussion i arbetslaget inte räcker till. Hon säger följande:
Vi får en timme i veckan tillsammans i arbetslaget. Den reflektionstiden, det är så himla mycket som du ska hinna göra där. För det som vi har i vårt kvalitetsarbete det kanske inte handlar om just det. Om vi säger att vi har en konflikt hos oss, det är ju ingenting som vi har skrivit om i vårt kvalitetsarbete, utan det är något annat. Det behöver vi kanske också diskutera just hur vi gör. Men det finns inte så mycket tid. (2017-04-27)
Mouffe (2005) förespråkar att individer ska bemöta varandra ur ett agonistiskt
förhållningssätt, där mångfald av åsikter, värderingar, religion och kultur är en självklar del. Mouffe menar att konflikter kan bli en viktig arena där mångfald kan bemötas och det ses som utvecklande för samhället. Utifrån detta kan det tolkas som att verksamheten inte uppmuntrar pedagogerna till en gemensam strategi för konflikter och det kan leda till ett hinder för pedagogerna att arbeta utifrån ett gemensamt agonistiskt förhållningssätt. Arbetet för ett agonstiskt förhållningssätt kan synas men på grund av att de inte har en gemensam strategi ger det möjlighet för ett fritt tolkningsutrymme ifråga om hur konflikter ska bemötas. Det kan i sin tur skapa utrymme för ett antagonistiskt förhållningssätt och det kan ses som ett problem
31
för ett målinriktat arbete. Genom den fria tolkningen förstå vi det som att förskolan kan innehålla både ett antagonistiskt och agonistiskt förhållningssätt. Det agonistiska
förhållningssättet kan synas då pedagogerna uttrycker vikten av att diskutera området och det kan tolkas som att de vill jobba utifrån ett agonistiskt sätt där de ser till barnens bästa och möter deras behov. Det kan även förstås som att pedagogernas rädsla för att ta sig an konflikter grundar sig i att det sällan pratas om dessa situationer, det skapas en osäkerhet vilket leder till ett antagonistiskt perspektiv.
Det andra förhållningssättet som en del av informanterna talade för under intervjuerna
riktades mer mot möjligheterna med konflikterna. Frida anser att konflikter är en förutsättning för utveckling, inte bara för barnen utan även för de vuxna. Hon belyser att det är i
konfliktsituationer som barnen utvecklas i att förstå sig själva, men även att situationerna är betydelsefulla genom att barnen uppmärksammar varandras olikheter. Detta förhållningssätt är något som Mouffe (2005) väljer att kalla för agonistiskt. Enligt Mouffe behövs konflikter och det handlar om att omvandla det antagoniska synsättet till ett agonism synästt för att skapa demokratisk pluralism. Utifrån detta resonemang skulle en del av pedagogernas
förhållningssätt kunna ses ur ett agonistiskt perspektiv, vilket innebär att de möter barnen i de konflikter som uppstår och ser konflikterna som utvecklande både för dem själva och för barnen. Deras förhållningssätt till konflikter skulle kunna tolkas som att de är beredda på att möta olikheter och meningsskiljaktigheter vilket visar på att den pluralistiska demokratin är levande.
6.2 Pluralistisk demokrati i förskolan
Alla informanter säger att demokrati i förskolan handlar om att sträva efter barns inflytande. Pedagogerna berättar att barnen får inflytande genom att de får talutrymme, säga sin åsikt, bli lyssnade på och bli bekräftade i sina känslor. Mouffe (2000) menar att demokrati aldrig kan uppnås, men att det fungerar som ett ideal att ständigt sträva efter. Hon förespråkar att det är av stor vikt att demokrati bygger på pluralism, en pluralistisk demokrati som bygger på mångfald av åsikter, värderingar, religion och kulturer. Utifrån Mouffes resonemang om pluralistisk demokrati går det att tolka att pedagogerna också strävar efter en pluralistisk demokrati på förskolan.
Pedagogerna anser i intervjuerna att de har ett ansvar som individer att agera och bemöta barn och vuxna på ett sätt så att demokratin införlivas i förskolans verksamhet. De anser att deras individuella agerande måste spegla ett demokratiskt förhållningssätt för att barnen ska se dem
