FÖREKOMSTEN AV FOTO-PAROXYSMAL REAKTION HOS PATIENTER VID UTREDNING MED EEG

Examensarbete i biomedicinsk laboratorievetenskap Malmö Universitet 61-90 hp Hälsa samhälle

FÖREKOMSTEN

AV

FOTO-PAROXYSMAL

REAKTION

HOS

PATIENTER

VID

UTREDNING

MED

EEG

FÖREKOMSTEN

AV

FOTOPAROXYSMAL

REAKTION

HOS

PATIENTER

VID

UTREDNING

MED

EEG

SARA KURDIE

Kurdie, S. Förekomsten av fotoparoxysmal reaktion hos patienter vid utredning med EEG. Examensarbete i Biomedicinsk laboratorievetenskap 15

högskolepoäng. Malmö Universitet: Fakulteten för hälsa och samhälle,

institutionen för biomedicinsk laboratorievetenskap, 2021.

Vid elektroencefalografi (EEG) används intermittent ljusstimulering för att detektera eventuell fotoparoxysmal reaktion (PPR) hos patienter, som tecken på en fotosensitivitet och stöd för en misstanke om epilepsi. Intermittent

ljusstimulering innebär att patienten exponeras för en stroboskoplampa som ger ljus med frekvenser mellan 1–60 Hz. PPR karaktäriseras av spikes, spike-waves eller polyspike-waves som uppkommer bilateralt och synkront, symmetriskt och generaliserat. Intermittent ljusstimulering är en provokation som utförs vid rutin-EEG som tolkas på Skånes universitetssjukhus mellan 6 månader och 70 års ålder. Studier har dock visat att PPR sällan provoceras fram i äldre åldersgrupper. För äldre åldersgrupper kan det istället vara till större förmån att använda andra

former av provokationer. Syftet med studien var att kartlägga förekomsten av PPR i olika åldersgrupper. Åldersfördelningen studerades på patienter med PPR som undersökts med rutin-EEG vilka tolkades på Skånes universitetssjukhus under perioden 2017-2020. Av 4050 rutin-EEG hade 3821 utfört intermittent

ljusstimulering. Av dessa hade 1,4 % PPR med ett medelvärde av åldern på 17 år och standardavvikelse på 10 år. PPR var vanligare hos yngre (p<0,001) och 91 % av patienterna med PPR var under 30 år. PPR var även vanligare hos kvinnor (p<0,001) och motsvarade 84 % av undersökningarna med PPR. Konklusionen av studien är att PPR är vanligare hos kvinnor och patienter under 30 år.

Nyckelord: Elektroencefalografi, epilepsi, fotoparoxysmal reaktion,

PRESENCE OF

PHOTOPAROXY-SMAL RESPONSE IN PATIENTS

DURING EEG EXAMINATION

SARA KURDIE

Kurdie, S. Presence of photoparoxysmal response in patients during EEG examination. Degree project in Biomedical Laboratory Science 15 Credits. Malmö University: Faculty of Health and Society, Department of Biomedical Science, 2021.

Electroencephalography (EEG) uses intermittent photic stimulation to detect possible photoparoxysmal response (PPR) in patients, as a sign of photosensitivity and as a contribution in the diagnosis of a suspected epilepsy. Intermittent photic stimulation means that the patient is exposed to flashing lights from a stroboscope lamp that provides light with frequencies between 1–60 Hz. PPR is characterized by spikes, spike-waves or polyspike-waves that occur bilaterally and

synchronously, symmetrically and generalized. Intermittent photic stimulation is a provocation performed during routine-EEG that is interpreted at Skåne university hospital between 6 months and 70 years of age. However, studies have shown that PPR is rarely provoked in older age groups.For older age groups, it may instead be a greater advantage of using other forms of provocative methods. The purpose of this study was to map how common PPR is in different age groups. The age distribution was studied on patients with PPR who were examined with a routine EEG that was interpreted at Skåne university hospital during the period 2017-2020. Of the 4050 routine EEG, 3821 had performed intermittent photic stimulation. Of these 1.4 % had PPR with a mean age value of 17 years and a standard deviation of 10 years. PPR was more common in younger age groups (p<0.001) and 91% of the patients with PPR were younger than 30 years old. PPR was also more common in females (p <0.001), corresponding to 84 % of the examinations with PPR. The conclusion of the study is that PPR is more common in females and in patients younger than 30 years old.

Keywords: Electroencephalography, epilepsy, intermittent photic stimulation,

FÖRORD

Jag vill tacka min handledare Pernilla Lindén-Mickelsson och Sofia Backman som stöttat mig med detta arbete. Ett stort tack till Pernilla som hjälpt mig med teorin och metodiken men även delat med sig av hennes stora erfarenhet och kunskap inom neurologi. Stort tack till Sofia som hjälpt mig med statistik och teori under arbetes gång. Jag vill även tacka Douglas Hagerström på klinisk neurofysiologi i Lund som låtit mig utföra denna studie på kliniken.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

Hypotes ... Fel! Bokmärket är inte definierat. METOD ... 7

Datainsamling ... 7

Datahantering ... Fel! Bokmärket är inte definierat. Statistisk analys ... 8 Etisk bedömning ... 8 RESULTAT ... 8 DISKUSSION ... 11 Urvalsdiskussion ... 11 Metoddiskussion ... 11 Resultatdiskussion ... 12 KONKLUSION ... 13

BAKGRUND

Elektroencefalografi (EEG) används för att mäta spänningspotentialer i hjärnbarken som tecken på hjärnbarkens funktion. Elektroder placeras jämnt fördelat över skalpen enligt ett internationellt standardiserat system (10–20 systemet) [1]. Små spänningsförändringar sker i samband med synaptisk aktivitet i hjärnbarken. Att dessa små signaler kan mätas med elektroder utanpå huvudet beror på att neuronernas synapsinflöde sker synkront till grupper av nervceller och p.g.a. att nervcellerna är lokaliserade parallellt och vinkelrätt i hjärnbarken. Dessa signalers sammanvägda potential blir då större och förstärks dessutom upp

tekniskt. Den synaptiska funktionen i hjärnbarken motsvaras av EEG-vågor med olika frekvenser, amplituder och utseende. På samma sätt kan hjärnaktiviteten mätas under olika stimuli. EEG är en viktig del vid utredning samt

klassificeringen av olika typer av epilepsi [1].

Elektroencefalografi

Indikationer för EEG innefattar bl.a. utredning vid misstänkt epilepsi, uppföljning av behandlad epilepsi samt prognosbedömning av epilepsi [1]. EEG kan utföras på olika sätt. Vid ett så kallat rutin-EEG görs registreringen i ungefär 20 minuter i vakenhet. Under registreringen av rutin-EEG används ofta olika typer av

provokationer. Dessa provokationer kan leda till en sänkt kramptröskel och öka sannolikheten att registrera epileptiform aktivitet. Provokationerna kan innefatta t.ex. intermittent ljusstimulering, hyperventilation och öppning samt stängning av ögonen [1]. Epileptiform aktivitet i ett EEG innefattar bl.a. sharp-waves, spikes, spike-waves, polyspikes och polyspike-waves [2]. Förekomsten av epileptiform aktivitet kan ge stöd för att bekräfta diagnos av epilepsi men även ge information av epilepsityp, lokalisering och syndrom. EEG’s känslighet för att detektera vilken typ av epileptiform aktivitet som förekommer kan bero på ursprunget. Det är inte alltid epileptiform aktivitet kan upptäckas med ett rutin-EEG hos personer med epilepsi. Detta kan bero på att epileptiforma aktiviteten inte uppkommer vid registreringstillfället eller p.g.a att den epileptiforma aktiviteten ligger väldigt djupt i hjärnan och därför inte kan registreras med skalpelektroder [1].

Intermittent ljusstimulering

Intermittent ljusstimulering innebär att patienten exponeras för en

stroboskoplampa som ger ljus med frekvenser mellan 1–60 Hz. Lägre frekvenser (1-2 Hz) kan provocera fram fynd vid vissa epilepsiformer som progressiv myoklonisk epilepsi, medan högre frekvenser liknar och provocerar fram en känslighet för fluorescensljus eller TV-ljus. De flesta patienterna är mest känsliga för frekvenserna mellan 10-30 Hz [3].

På Skånes universitetssjukhus (Malmö och Lund), Helsingborgs lasarett samt Kristianstad centralsjukhus utförs rutinmässigt intermittent ljusstimulering på alla patienter mellan 6 månader och 70 års ålder. Fotostimulering utförs inte på yngre än 6 månader då fotoparoxysmal reaktion (PPR) sällan förekommer vid något tillstånd före 6 månaders ålder [4]. Studier har visat att intermittent ljusstimulering har väldigt låg effekt på att provocera fram PPR på patienter över 70 år och

förekommer i dessa fall framför allt vid elektrolytförändringar eller avbrott i epilepsimedicineringen [5]. På Skånes universitetssjukhus görs intermittent ljusstimulering med frekvenserna i ordningen

1-2-3-4-6-8-10-12-14-16-18-20-60-50-40-30-25-20 Hz. Varje frekvens uppkommer i 10 sekunder där patienten öppnar ögonen i 5 sekunder och sedan stänger ögonen i 5 sekunder. Detta utförs då det finns patienter med PPR som endast visar känslighet i samband med ögonöppning och ögonstängning under intermittent ljusstimulering [3]. Ifall epileptiform aktivitet endast uppkommer under en frekvens kan denna frekvens behöva upprepas för att bedöma huruvida epileptiform aktivitet uppkommer som en följd av fotosensitivitet eller av en slump [3]. Ifall epileptiform aktivitet

uppkommer i rikliga mängder kan den intermittenta ljusstimuleringen avbrytas för att undvika ett epileptiskt anfall. Det kan även avbrytas ifall patienten själv vill avbyta ljusstimuleringen p.g.a. exempelvis obehag.

Figur 1. Gul markering i figuren indikerar intermittent ljusstimulering vid 20 Hz. De svarta

strecken längst ner visar hur lampan tänds och släcks. PPR ses i form av spike- och polyspike-waves. Hz=Hertz, PPR =fotoparoxysmal reaktion

PPR karaktäriseras av spikes, polyspikes, spike-waves eller polyspike-wave komplex som uppkommer bilateralt och synkront, symmetriskt och generaliserat (Figur 1-2). PPR kan fortgå även efter ljusstimulit upphört. PPR kan påverka medvetandetillståndet samt ge upphov till muskelryck [6].

Figur 2. Gul markering i figuren indikerar intermittent ljusstimulering vid 20 Hz. De svarta

strecken längst ner visar hur lampan tänds och släcks. PPR ses i form av polyspike-waves. Hz=Hertz, PPR =fotoparoxysmal reaktion

Större studier har visat en prevalens av PPR mellan 1,5-9,9 % [7-9]. Åldern påverkar förekomsten av PPR och studier har visat en medianålder för patienter med PPR på 15 år [8-9]. Patienter under 30 år har visat sig motsvara 82-96 % av de patienter med PPR [8-9]. Olika typer av epilepsi kan påverka förekomsten av PPR, men hos majoriteten har det visat sig att fotosensitiva patienter var ungefär 9-12 år yngre än de icke-fotosensitiva [7]. Studier har också visat att en större andel av de med PPR var kvinnor (60-81 %) [7,8,10].

Med tanke på låg förekomst av PPR i högre åldersgrupper har t.ex. Akademiska sjukhuset i Uppsala bestämt att intermittent ljusstimulering bara utförs på

patienter upp till 40 år, med undantag för körkortsärenden och patienter över 40 år med känd PPR eller vid myoklon epilepsi [11]. I äldre åldersgrupper kan det snarare vara av ökat värde att låta patienten dåsa med ökad sannolikhet att registrera epileptiform aktivitet vid dåsighet, då patienter även kan ha sänkt tröskel för epileptiform aktivitet vid dåsighet [1].

Syfte

Syftet med studien var att kartlägga förekomsten av PPR i olika åldersgrupper på EEG genomfört vid Skånes universitetssjukhus.

Frågeställning

Hur ofta förekommer en PPR i åldersgrupper över 30 år?

METOD

Rutin-EEG utfört på Skånes universitetssjukhus (Malmö och Lund), Helsingborgs lasarett och Kristandstad centralsjukhus (samtliga tolkades på Skånes

universitetssjukhus) eftergranskades för att bedöma åldersfördelningen av patienter med PPR.

Datainsamling

Programmet som användes för att hämta data var Secure transmission (SECTRA), image display system (IDS7), där tillgång till radiology information system (RIS) fanns. I RIS markerades vilka sökningskriterier som var av intresse. Även

Quickview användes, vilket är en databas där EEG-kurvor kunde erhållas och studeras. Sökningskriterierna innefattade rutin-EEG, stad, vilket år som

undersökningarna utförts, undersökningsnummer, undersökningsdatum, kön, ålder samt remissvar. Dessa kriterier hämtades från RIS och överfördes till en Excel-databas. Undersökningsnumret användes för att identifiera patienten i RIS. Excelfilen förvarades på server i Lund, där endast studenten hade tillgång till material med användarnamn och lösenord.

Rutin-EEG på Skånes universitetssjukhus (Malmö och Lund), Helsingborgs lasarett samt Kristianstad centralsjukhus studerades mellan år 2017-2020. Exklusionskriterierna innefattade patienter som genomfört långtids-EEG, akuta EEG, bedside-EEG, sömn-EEG, EEG som varit en del av en annan studie, samt patienter under 6 månader och patienter över 70 år.

Behandling och analys av data

Studien var retrospektiv vilket innebär att en granskning gjordes av tidigare

utförda rutin-EEG undersökningar. Undersökningar där det i EEG-svaret framgick att intermittent ljusstimulering inte hade utförts exkluderades och i de remisser där det framgick att intermittent ljusstimulering var utan anmärkning studerades inte vidare. I de fall då remissvaret antydde att epileptiform aktivitet förekom under intermittent ljusstimulering studerades EEGt för att bedöma ifall PPR förekom eller inte. I de undersökningar där det inte framgick i remissvaret om intermittent ljusstimulering hade utförts eller inte, granskades också EEG-kurvan. PPR bedömdes i denna studie förekomma om den generaliserade PPR formen detekterades [2,8]. EEG studerades tillsammans med handledare och vid tveksamheter gjordes en sambedömning med läkare.

Statistisk analys

För statistisk analys användes IBM Statistical Package for Social Science (SPSS) Statistics 27.0 (SPSS, Chicago, IL). För kategorisk data användes Fisher´s exact test och för kontinuerliga variabler användes Mann-Whitney U-test. SPSS användes för att undersöka eventuella skillnader i förekomst av PPR för kön och ålder, åldersfördelning i medelvärde, median och standardavvikelse (SD) samt interkvartilavstånd (IQR). Excel användes för att skapa diagram gällande åldersfördelningen i de EEG-undersökningar där intermittent ljusstimulering utförts samt åldersfördelningen hos de patienter som erhöll en fotoparoxysmal reaktion.

Etisk bedömning

Personuppgifter ersattes med en kodnyckel och förvarades på Skånes universitetssjukhus arkiv i Lund. Ingen patientdata kan därmed härledas till resultatet. Etikansökan med löpnummer 7 (2021/02/01) har tillstyrkts av Etikrådet vid Hälsa och Samhälle, Malmö universitet.

RESULTAT

Rutin-EEG som utförts på Skånes universitetssjukhus (Malmö och Lund), Helsingborgs lasarett och Kristandstad centralsjukhus studerades mellan år 2017-2020. Under perioden gjordes 4050 rutin-EEG, 229 rutin-EEG undersökningar exkluderades (5,7 %) från studien p.g.a att patienterna inte utfört intermittent ljusstimulering (figur 3). För hela kohorten på 4050 undersökningar var medelvärdet 35 år, SD 18 år, medianåldern 32 år, och IQR 21-50 år. Av 3821 rutin-EEG undersökningar som inkluderades i studien påvisades PPR i 55 av undersökningarna (1,4 %).

Figur 3. Representation av fördelningen av samtliga rutin-EEG undersökningar.

EEG =elektroencefalografi, PPR = fotoparoxysmal reaktion

I studien inkluderades 3821 patienter mellan 6 månader och 70 års ålder som utfört intermittent ljusstimulering. Undersökningar fanns representerade i alla åldersgrupper (figur 4).

Figur 4. Åldersfördelningen på 3821 EEG-undersökningar med intermittent ljusstimulering vilka

inkluderades i studien.

För samtliga som inkluderats i studien samt de som inte visat på PPR utgjorde kvinnorna 50% av EEG undersökningarna. För de undersökningar som visat på PPR utgjorde kvinnorna 84% (p<0,001 med Fisher´s exact test).

Åldersfördelningen visade lägre ålder hos patienter med PPR i jämförelse med de utan PPR (tabell 1). Rutin-EEG 4050 st Ej genomförd intermittent ljusstimulering 229 st - Via sökord 36 st - Via granskning av EEG 193 st

Utförd intermittent ljusstimulering 3821 st Exkluderade från studien Inkluderade i studien Ej påvisad PPR 3766 st Påvisad PPR 55 st 25 176 290 447 460 400 309 274 ₂₆₄ 278 289 222 219 168 0 50 100 150 200 250 300 350 400 450 500 <5 6-10 11-15 16-20 21-25 26-30 31-35 36-40 41-45 46-50 51-55 56-60 61-65 66-70 A n tal u n d ers ö kn in gar Ålder

Tabell 1. Könsfördelning och åldersfördelning av de EEG-undersökningar som inkluderades i studien. Antal undersökningar Könsfördelning kvinnor (%) Ålder Medelvärde Ålder SD Ålder Median Ålder IQR Utfört intermittent ljusstimulering 3821 50 35 17 32 21-49 Ej PPR 3766 50 35 17 33 21-50 PPR 55 84 17 10 15 11-20

SD= standardavvikelse, IQR=interkvartilavstånd, PPR=fotoparoxysmal reaktion

Av de 55 undersökningar med PPR förekom samma patient vid två tillfällen i fyra fall och tre gånger i två fall. Detta innebär att utan dubbletter var det totalt 47 patienter som uppvisade PPR. Patienter ≤ 30 år var totalt 43 stycken (91%). PRR var signifikant vanligare i patientgruppen under 30 år (p<0,001 med Fisher’s exact test). Det fanns även en signifikant skillnad i ålder hos patienter med PPR

(p<0,001 med Mann-Whitney U-test). Av de 4 patienter över 30 års ålder hade en patient visat på PPR tidigare än 2017, för de ytterligare 3 patienterna hade EEG aldrig utförts tidigare. PPR var vanligare i yngre åldersgrupper (figur 5) med en medianålder på 15 år och IQR mellan 11-20 år. PPR förekom i de flesta fall vid stimuleringsfrekvenserna mellan 10-20 Hz.

Figur 5. Åldersfördelningen av de 47 patienterna med fotoparoxysmal reaktion.

Samtliga patienter över 30 år som uppvisade PPR var kvinnor (figur 6).

0 2 4 6 8 10 12 14 16 <5 6-10 11-15 16-20 21-25 26-30 31-35 36-40 41-45 46-50 51-55 56-60 61-65 66-70 A n tal p ati en te r Ålder

Figur 6. Åldersfördelningen av de 47 patienterna med fotoparoxysmal reaktion med avseende på

könsfördelningen.

DISKUSSION

Intermittent ljusstimulering används för att öka sannolikheten för att upptäcka epileptiform aktivitet vid en EEG undersökning. Studier har dock visat att detta sällan provoceras fram i äldre åldersgrupper [7-9]. Därför kan det vara till större fördel att registrera EEG med fokus på annan provokation hos dessa patienter. Denna studie utfördes för att studera förekomsten av PPR i olika åldrar på patienter i samband med EEG-undersökningar på Skånes universitetssjukhus (Malmö och Lund), Helsingborgs lasarett samt Kristianstad centralsjukhus mellan åren 2017-2020.

Urvalsdiskussion

Enligt metodbeskrivningen för Skånes universitetssjukhus (Lund och Malmö), Kristianstad centralsjukhus samt Helsingborgs lasarett utförs intermittent ljusstimulering på patienter mellan 6 månader – 70 år, därav gjordes ett urval utifrån dessa åldrar.

Rutin-EEG var den undersökning som inkluderades i studien. Detta innebär att långtids-EEG, sömn-EEG, EEG gjorda i samband med andra studier, akuta EEG samt bedside-EEG exkluderades från studien. Långtids-EEG, akuta EEG samt bedside-EEG uteslöts då intermittent ljusstimulering ej utförs vid denna typ av undersökning. EEG som är gjorda i samband med andra studier uteslöts då dessa patienter kommer för andra frågeställningar. Sömn-EEG exkluderades då

majoriteten av de som genomför sömn-EEG är unga och därmed blir

åldersfördelningen inte representativ. Då barn oftast utreds med sömn-EEG är antalet rutin-EEG-undersökningar i åldersgruppen under 5 år betydligt lägre än vid övriga åldersgrupper (figur 4).

Metoddiskussion

PPR är en sällande förekommande reaktion, 1,4 % av de inkluderade rutin-EEG undersökningarna visade på PPR. För att samla tillräckligt med data om patienter

0 2 4 6 8 10 12 14 <5 6-10 11-15 16-20 21-25 26-30 31-35 36-40 41-45 46-50 51-55 56-60 61-65 66-70 A n tal p ati e n te r Ålder Män Kvinnor

med PPR inkluderades därför rutin-EEG från flera år. För att hantera den stora kvantiteten av EEG användes remissvaren för att urskilja de EEG-kurvor som var av intresse att granska vidare manuellt. De EEG där det ur svaret framkom att intermittent ljusstimulering inte hade gjorts exkluderades ur studien. Då det i svaret framgick att ingen PPR hade påvisats, räknades dessa EEG till gruppen som saknade PPR. Alla kurvor eftergranskades där förekomst av PPR var angivet i svaret, om det inte framgick om intermittent ljusstimulering hade gjorts eller då svaret visade på misstänkt epileptiform aktivitet under intermittent

ljusstimulering. Således öppnades och eftergranskades inte alla EEG-kurvor, vilket kan ha medfört att någon PPR-reaktion har missats.

Av de undersökningar där EEG-kurvan granskades, uppmärksammades vid ett fåtal tillfällen att den intermittenta ljusstimuleringen hade avbrutits. I de fall då det enbart förekom en episod med bilateral synkron epileptiform aktivitet under provokationen kunde denna episod inte klassas som en PPR. Ett tillfälle med bilateral synkron epileptiform aktivitet kan likväl uppträda av en slump under just den intermittenta ljusstimuleringen. Detta kan också bidra till att enstaka patienter med PPR kan ha missats i studien. För att minska risken för att sporadisk

epileptiform aktivitet misstas för en PPR, kan det vara av värde med en rutin där ljusstimuleringen upprepas för att se om responsen är reproducerbar. Detta gjordes inte som rutin.

I metoden som användes för denna studie har de undersökningar som

inkluderades med intermittent ljusstimulering men inte visat PPR inte granskats vidare angående hur många gånger som samma patient återkommit till ett undersökningstillfälle p.g.a. att detta måste ske manuellt via ett

remisshanteringssystem vilket är väldigt tidskrävande. Studien var tidsbegränsad och därför fanns ingen möjlighet för att hinna med att granska alla patienter enskilt. I patientgruppen som uppvisade en PPR granskades däremot antal undersökningstillfälle per patient, så inte samma patient skulle påverka studien om den förekom många gånger.

Resultatdiskussion

Intermittent ljusstimulering används för att provocera fram epileptiform aktivitet under rutin-EEG. Epileptiform aktivitet kan förekomma i form av PPR vilket karaktäriseras av spikes, polyspikes, spike-waves eller polyspike-waves komplex som uppkommer bilateralt och synkront, symmetriskt och generaliserat.

Undersökningar med PPR motsvarade 1,4 % av de 3821 inkluderade rutin-EEG undersökningarna, vilket överensstämmer med en tidigare studie som visat en prevalens av PPR på 1,5 %. Det är dock oklart ifall de patienterna förekommit vid mer än ett undersökningstillfälle [9]. En del studier visade en högre andel av patienter med PPR (4-10 %) [7-8]. Att prevalensen för PPR varierar kan bero på flera orsaker som t.ex. att metoden för hur ljusstimulering utförts kan se olika ut, definiering och klassificering av PPR kan skilja sig åt [7-8]. En annan aspekt är att representationen av patientpopulationen i denna studie kan ha skiljt sig åt jämfört med andra studier [8]. I aktuell studie motsvarar kohorten en patientgrupp där flertalet av patienterna remitteras för utredning av epilepsi, men även andra frågeställningar förekommer. Vissa studier har gjorts på mer specialiserade epilepsicentra och där kan man förvänta sig en högre prevalens av PPR.

Patienter med PPR hade i denna studie ett medelvärde av åldern på 17 år, medianåldern 15 år och IQR 11-20 år, vilket motsvarar resultat från tidigare studier där medelvärdet var 19 år, medianålder 15 år och IQR 10-20 år [8-9]. PRR var signifikant mer förekommande i patientgruppen under 30 år (p<0,001).

Patienter under 30 år med PPR motsvarade 91 % av alla patienter med PPR vilket har en god överensstämmelse med andra studier där prevalensen var mellan 82-96 % [8-9].

Vid vissa epilepsisyndrom, där PPR är vanligt förekommande, behövs ibland livslång antiepileptisk medicinering. Om denna medicin sätts ut kan PPR ses även i äldre åldersgrupper [12]. Om detta är orsaken till PPR hos de i den äldre

åldersgruppen i denna studie, har inte studerats närmare.

Könsfördelningen av alla inkluderade rutin-EEG med intermittent ljusstimulering var jämnt fördelad, 50% kvinnor. Könsfördelningen i undersökningar med PPR visade en överrepresentation av kvinnor, 84 % (p<0,001). Detta visar en god överensstämmelse med tidigare studier, vilka visade en överrepresentation av kvinnor i 60-81 % av fallen [7,8,10]. Att kvinnor har en större prevalens av PPR kan dels bero på hormonella förändringar hos kvinnor men även p.g.a. kvinnors kromosomuppsättning av dubbla X kromosomer. En hypotes är att män har en direkt eller indirekt skyddande effekt p.g.a. sin Y kromosom [13].

Intermittent ljusstimulering är en bra provokation vid misstänkt fotosensitivitet hos patienter mellan 11-20 års ålder då PPR var som vanligast förekommande vid dessa åldrar. Då intermittent ljusstimulering sällan provocerade fram PPR hos patienter >30 år hade ett alternativ varit att byta ut denna provokation mot en annan, som att exempelvis låta patienten dåsa till [1]. Ifall det är viktigt att upptäcka de få patienter över 30 års ålder med PPR kan det framför allt vara av värde att genomföra PPR på patienter med känd fotosensitivitet samt kvinnor över 30 års ålder, då alla patienter över 30 år med PPR var kvinnor.

KONKLUSION

Av utförda EEG-undersökningar med intermittent ljusstimulering uppvisade 1,4 % PPR. PPR var vanligare hos patienter under 30 år (p<0,001) och 91% av patienterna med PPR var under 30 år (median 15 år). PPR var även vanligare hos kvinnor (p<0,001) som motsvarade 84 % av undersökningarna med PPR. Studien pekar på att PPR är ovanligt förekommande hos patienter över 30 års ålder samt betydligt vanligare hos kvinnor. Detta kan ligga till grund för utformande av undersökningsrutiner.

REFERENSER

1. Burman J, Nyholm D, (2020) Neurologi, Stockholm, Liber.

2. Beniczky S, Aurlien H, Brøgger J C, Hirsch, L J, Schomer D L, Trinka E, Pressler R M, Wennberg R, Visser G H, Eisermann M, Diehl B, Lesser R P, Kaplan P W, Nguyen The Tich S, Lee J. W, Martins-da-Silva A, Stefan H, Neufeld M, Rubboli G, Fabricius M, Herman S T, (2017) Standardized computer-based organized reporting of EEG: SCORE - Second

version. Clinical neurophysiology : official journal of the International

Federation of Clinical Neurophysiology, 128, 2334–2346

3. Kasteleijn-Nolst Trenité D, Rubboli G, Hirsch E, Martins da Silva A, Seri S, Wilkins A, Parra J, Covanis A, Elia M, Capovilla G, Stephani, U, Harding G, (2012) Methodology of photic stimulation revisited: updated European algorithm for visual stimulation in the EEG laboratory. Epilepsia, 53, 16–24. 4. Cherian, P J, Swarte R M, Visser G H, (2009) Technical standards for

recording and interpretation of neonatal electroencephalogram in clinical practice. Annals of Indian Academy of Neurology, 12, 58–70.

5. Klass D W, Brenner R P, (1995). Electroencephalography of the

elderly. Journal of clinical neurophysiology : official publication of the

American Electroencephalographic Society, 12, 116–131.

6. Schomer D, Lopes da Silva F, (2018) Niedermeyer's

Electroencephalography: Basic Principles, Clinical Applications, and Related Fields. Oxford, UK: Oxford University Press.

7. Wolf P, Goosses R, (1986) Relation of photosensitivity to epileptic

syndromes. Journal of neurology, neurosurgery, and psychiatry, 49, 1386– 1391.

8. Meritam Larsen P, Wüstenhagen S, Terney D, Gardella, E, Alving J, Aurlien H, Beniczky S, (2021) Photoparoxysmal response and its characteristics in a large EEG database using the SCORE system. Clinical neurophysiology :

official journal of the International Federation of Clinical Neurophysiology, 132, 365–371.

9. Whitehead K, Sherratt M, Kandler R, Lawrence S, Pang C, (2016) Photic stimulation during electroencephalography: Efficacy and safety in an unselected cohort of patients referred to UK neurophysiology

departments. Seizure, 34, 29–34.

10. Anyanwu E, Ehiri J, Jones J, (2003) Photosensitive epilepsy beyond

adolescence: Is freedom from photosensitivity age-dependent? International

11. Klinisk fysiologi Uddevalla sjukhus, (2019) Elektroencephalografi (EEG) –

Metodbeskrivning. >https://alfresco.vgregion.se/< PDF (2020-03-31)

12. Gülen Abanoz Y, Abanoz Y, Özkara Ç, (2018) Ongoing Photosensitivity in an elderly patient with Jeavons sydrome. Neurologist, 23, 94-97.

13. Stephani U, Tauer U, Koeleman B, (2004) Genetics of photosensitivity (photoparoxysmal response): a review. Epilepsia, 45, 19-23.