Ekologiska boendemiljöer, en norm för framtiden?
En jämförande studie mellan stadsutvecklingsprojekten Bo01, Hammarby Sjöstad och H+.
Bildkällor: Foto Elisabeth Sigemark, Eva Frennered, Roos & Tegnér Examensarbete, C-uppsats inom Byggd miljö
Arkitektur, Visualisering och Kommunikation VT 2009, Malmö Högskola
Handledare: Lina Olsson Examinator: Mattias Kärrholm Eva Frennered & Elisabeth Sigemark
Förord
Att skriva ett arbete om ekologiska boendemiljöer har varit mycket spännande och lärorikt.
Vi vill tacka alla de personer som har bidragit till examensarbetes genomförande. Inom H+-organisationen vill vi tacka; Ida Sandström, Helena Taps, Håkan Asmoarp och Kristoffer Nilsson. Vi vill även tacka Eva Dalman på stadsbyggnadskontoret i Malmö och Erik Freudenthal på GlashusEtt i Hammarby Sjöstad för mycket givande intervjuer. Petter Dahlskog som gav uppslag till idén och hjälpte oss med kontakter inom H+ vill vi ge ett extra tack. Han har också bidragit med tankar och inspiration för arbetets utformning.
Vi vill speciellt tacka vår handledare, Lina Olsson för all hjälp med åsikter och tankar om arbetet. Linas stöd och konstruktiva kritik har varit ovärderlig för oss båda.
Elisabeth Sigemark och Eva Frennered Malmö, 2009-05-15
Ekologiska boendemijöer, en norm för framtiden?
En jämförande studie mellan stadsutvecklingsprojekten Bo01, Hammarby Sjöstad och H+.
Sammanfattning
Hållbar utveckling är ett av de viktigaste ämnena som diskuteras idag. Även när det gäller stadsplanering har hållbarhet blivit en av de viktigaste frågorna att diskutera. I Sverige har vi under de två senaste decennierna sett flera utvecklingsprojekt som präglats av en strävan mot hållbarhet och ekologiska boendemiljöer. Vi frågar oss i denna studie om huruvida utvecklingen av hållbara och ekologiska boendemiljöer kommer att bli en norm i framtiden och hur arbetet mot denna norm bör ske. Vi jämför här två utvecklingsprojekt som har haft stort inflytande på hållbar stadsplanering, Bo01 i Malmö och Hammarby Sjöstad i Stockholm. Dessa två projekt har genererat nya innovationer för ett mer miljövänligt boende. Deras arbetsmetoder och resultat har vi jämfört med ett nytt, pågående utvecklingsprojekt i Helsingborg, H+. Vi har analyserat hur de i H+-projektet arbetar för att bli en förebild för den hållbara staden, vilket är dess mål (Stadsbyggnadsförvaltningen, 2008a:5). I vår studie har vi kommit fram till att vi i Sverige fortfarande har en bit kvar till att skapa en norm för ekologiska boendemiljöer och att det krävs hårdare krav från högre instanser för att nå detta mål.
Ecological living environments, a norm for the future? A comparative study between the urban development projects Bo01, Hammarby Sjöstad and H+.
Abstract
Sustainable development is one of the most relevant topics to deal with today. Especially in the area of urban planning it has become one of the most important questions to discuss. In Sweden we have for the last two decades seen several development projects that have set examples for sustainable and ecological living environments. In this essay we want to clarify whether sustainable and ecological living environments are going to be a norm in the future of urban planning. We have compared two development projects which have had great impact on sustainable urban planning, Bo01 in Malmö and Hammarby Sjöstad in Stockholm. These two projects have generated new innovations for a more environmental-friendly housing. We have compared their methods of working and results to a new, ongoing development project in the city of Helsingborg called H+. We have analyzed how they, compared to Bo01 and Hammarby Sjöstad, are working towards being a role model for sustainable urban development which is their goal (Stadsbyggnadsförvaltningen, 2008a:5). In our study we have reached the conclusion that in Sweden we are far from setting a norm for ecological living environments and that we need to elaborate better tools for planning and stricter demands from higher instances to reach this norm.
Innehållsförteckning
1. Inledning 8
1.1 Syfte och frågeställningar 9
1.2 Avgränsningar 9
1.3 Målgrupp 9
1.4 Metoder 10
1.5 Teori 11
1.5.1 Västra Hamnen Bo01-Framtidsstaden, en utvärdering. 11 1.5.2 Hållbar energianvändning i svensk stadsplanering. 12
2. Presentation av de studerade stadsdelarna 14
2.1 H+ i Helsingborg 14
2.1.1 Kronologi H+ 17
2.2 Bo01 i Malmö 18
2.2.1 Bo01 och Västra Hamnen 18
2.2.2 Kronologi Bo01 20
2.3 Hammarby Sjöstad i Stockholm 21
2.3.1 Drömmen om OS och Hammarby Sjöstad som spjutspets. 21
2.3.2 Hammarby Sjöstads utformning. 22
2.3.3 Kronologi Hammarby Sjöstad 24
3. Undersökning av Västra Hamnen 26
3.1 Processen och miljöambitionerna. 26
3.2 Systemlösningar 27
3.2.1 Energi 27
3.2.2 Avlopp och avfall 28
3.2.3 Dagvattenhantering 29
4. Undersökning av Hammarby Sjöstad 32
4.1 Processen och miljöambitionerna 32
4.2 Systemlösningar 34
4.2.1 Energi 34
4.2.2 Avfall 35
4.2.3 Avlopp och dagvattenhantering 37
4.2.4 Gröna ytor 38
5. Analys 40
5.1 En jämförelse mellan Hammarby Sjöstad och Bo01 40
5.2 Processen 40
5.3 Ekologiska lösningar 41
5.3.1 Energi 41
5.3.2 Avfall 42
5.3.3 Avlopp och dagvattenhantering 43
5.3.4 Gröna ytor 43 5.4 Undersökning av H+ visionerna 44 5.4.1 Analys av förslagen 44 5.4.2 H+ Mindzone 44 5.4.3 Open stage 45 5.4.4 Our vision 45
5.4.5 The Tolerant City 45
5.4.6 Towards sustainable urbanity 46
5.5 Jämförelse mellan Bo01, Hammarby Sjöstad och H+ 47
6. Slutsats 50
7. Källförteckning 52
1. Inledning
De senaste årtiondena har den svenska stadsutvecklingen präglats av förtätning av våra innerstäder. Förtätning gynnar den hållbara stadsutvecklingen genom att minska trängsel, minska biltrafiken, öka gång- och cykeltrafiken, skapa mer levande stadsdelar och fler användbara mötesplatser i städerna. I Sverige har i flera städer förtätning skett genom att vi har tagit våra industri- och hamnområden i anspråk för att nyttja dessa platser till bostäder och andra verksamheter. Dessa områden har många gånger ett centralt läge i staden och är attraktiva då de ofta är vattennära. Nya stadsdelar har på detta vis upprättats i städerna och dess centrala delar har således fått en tydligare kontakt med vattnet som då ökat stadens attraktivitet i stort. Hållbar stadsutveckling är ett begrepp som fått en bred förankring genom Brundtlandrapporten från år 1987. Begreppet hållbar utveckling används inom många områden och i Sverige har vi också kommit en god bit på väg för att bli förebild för städer runt om i världen i utvecklingen mot den hållbara staden (Exportrådet, 2009).
Det talas ofta om hållbarhetens tre olika aspekter; ekologiska, sociala och ekonomiska aspekter. För att uppnå ett hållbart samhälle måste alla dessa tre aspekter uppfyllas tillsammans (Naturvårdsverket 2009a).
I vår utbildning, Arkitektur, Visualisering och Kommunikation på Malmö högskola, har vi kommit i kontakt med många frågor som berör städers utveckling både i Sverige och i andra delar av världen. Idag kretsar många frågor kring hållbarhetsaspekterna och vi har valt att rikta in oss just mot de ekologiska aspekterna i de moderna boendemiljöerna, ett ämne som ligger nära vårt huvudämne ”Byggd miljö”.
Vi har gjort en jämförande studie av tre olika stadsplanerings-projekt; Bo01 i Malmö, Hammarby Sjöstad i Stockholm och H+ i Helsingborg. Vi tog tidigt i vårt arbete kontakt med den Malmöbaserade kommunikationsbyrån Damanco som arbetar för att skapa helhetslösningar för en hållbar utveckling. En av medarbetarna, Petter Dahlskog arbetar med stadsutvecklings-projektet H+ i Helsingborg vilket han introducerade oss för. Då Helsingborgs stad eftersträvar att göra H+ till en förebild för den hållbara staden (Stadsbyggnadsförvaltningen, 2008a:5) tyckte vi det vore intressant att jämföra detta projekt med stadsdelarna Bo01 och Hammarby Sjöstad,
vilka redan idag ses som förebilder för hållbar stadsutveckling.
Bild 1: Dessa aspekter måste fungera tillsammans för att hållbar utveckling ska kunna uppnås.
Illustration av Elisabeth Sigemark
1.1 Syfte och frågeställningar
Genom den här studien vill vi undersöka ekologiska boende-miljöer och den utveckling som sker inom detta ämne. Vi vill genom att utgå ifrån pilotprojekten Hammarby Sjöstad i Stockholm och Bo01 i Malmö, vilka bägge har haft en stark ekologisk profil, undersöka vilka kunskaper och erfarenheter som genererats ur dessa projekt och hur de kan tas till vara på i framtiden. Vi jämför dessa projekts resultat och tillvägagångssätt med det pågående utvecklingprojektet H+ i Helsingborg, vars mål är att bli en förebild för den hållbara staden (Stadsbyggnadsförvaltningen, 2008a:5). Vi vill ta reda på hur och om ekologiskt tänkande som aspekt arbetas med i andra stadsutvecklingsprojekt, som H+, vilket inte är ett pilotprojekt. Vi har företagit oss undersökningen i syfte att söka svar på de tre följande frågorna:
Vilka strategier använde man sig av för att uppnå miljö-ambitionerna i de två stadsbyggnadsprojekten, Bo01 och Hammarby Sjöstad, och hur lyckades de?
Kommer ekologiska boendemiljöer bli en norm i framtiden? Krävs det att speciella miljöprogram tas fram, med krav på hur området ska utvecklas, för att skapa ekologiska boende-miljöer?
1.2 Avgränsningar
Hållbar stadsutveckling innebär att alla de tre aspekterna ekologisk-, social-, och ekonomisk hållbarhet fungerar tillsammans inom staden och samhället (Naturvårdsverket 2009a). Vi har valt att helt rikta in oss mot de ekologiska aspekterna i vårt examensarbete. Vidare har vi valt att avgränsa oss till ekologiska boendemiljöer och de nya innovationer inom miljöteknik som genom olika pilotprojekt har börjat användas i Sverige. De områden inom boendemiljöer som vi inriktar oss mot är: energilösningar, avfallshantering, avlopp- och dagvattenhantering samt gröna ytor.
Vi ska undersöka hur dessa områden har behandlats och utvecklats i Bo01 och Hammarby Sjöstad samt vilka erfarenheter nya projekt som H+ kan ta tillvara på i sitt arbete mot en mer ekologiskt hållbar stadsdel.
1.3 Målgrupp
Den här studien riktar sig till personer som vill veta mer om hur utvecklingen av de ekologiska boendemiljöer går till i Sverige och hur den framtida utvecklingen inom detta ämne kan komma att se ut. Även intresserade av hur olika stadsbyggnadsprojekt påverkar varandra och hur arbetet bör gås till väga för att skapa hållbara boendemiljöer kan finna betydelse i denna studie.
1.4 Metoder
Litteraturstudier: En stor del av vårt arbete har omfattat genomgång av skrivna texter, så som hemsidor, broschyrer, avhandlingar och annan litteratur, främst gällande områdena Bo01, Hammarby Sjöstad och Helsingborg. Då det finns mycket skrivet om dessa områden har det här funnits mycket information att hämta. Vi har också gjort en granskning av de tävlingsbidrag som den kommande planeringen av H+- projektet ska utgå från. Här undersöker vi hur de ekologiska aspekterna har behandlats i de olika förslagen.
Intervjuer: För att få en djupare kunskap om områdena och projektens arbetsprocesser samt resultat har vi valt att intervjua minst en person i varje projekt. Eva Dalman såg vi som en självklar person att intervjua då hon har varit delaktig i Bo01-projektet sedan dess start. Detta resulterade i en telefonintervju 2009-04-01. Håkan Asmoarp, projektledare för H+-projektet, hänvisade oss till Ida Sandström och Helena Taps vilka han menade kunde ge oss bra information inom de ämnen vi var intresserade av. Denna intervju tog plats på Helsingborgs stadsbyggnadsförvaltning, 2009-04-07, vi valde också att spela in denna intervju. Vid vårt besök i Hammarby Sjöstad, 2009-04-08, fick vi en intervju med Erik Freudenthal som är informatör på GlashusEtt och en expert på de olika miljötekniska lösningarna som det har arbetats med i området. Även denna intervju valde vi att spela in.
Till Dalman och Freudenthal valde vi att använda oss av ungefär samma frågor då dessa båda projekt har många likheter. Till vår intervju med Sandström och Taps formulerade vi frågorna på annorlunda vis då de i H+-projektet fortfarande befinner sig i ett tidigt planeringsstadie.
Studiebesök: Genom att besöka de platser som vi undersökt har vi fått erfarenheter om områdena från första parkett. Detta ser vi som en viktig del av studien då viss kunskap är svår att läsa sig till och måste utforskas på plats. Vi besökte H+ den sjunde mars, i samband med att utställning SHIP invigdes. Under utställningen fick vi en chans att knyta kontakt med personer inom H+-projektet och granska de fem olika tävlingsbidragen. Bidragen berättar vi mer om i kapitel fem.
Under vårt besök i Hammarby Sjöstad, 2009-04-08, fick vi en presentation av området av informatören Erik Freudenthal i GlashusEtt som är ett miljöinformationscenter, både för boende och andra intressenter (Hammarby Sjöstad, 2009). Vi fick även delta i en guidad visning av stadsdelen. Där vi kunde observera och fotografera området till vårt examensarbete.
Studiebesök i Västra Hamnen har bestått av observationer och fotografering av området.
1.5 Teori
I vårt arbete vill vi knyta an till de teorier och erfarenheter som finns från de tidigare projekten Bo01 och Hammarby Sjöstad. Genom att ta del av dokumenterad kunskap om hur man har behandlat frågorna kring ekologiskt bostadsbyggande i dessa områden kan vi finna bakomliggande teorier som ligger till grund för vårt arbete. Vi valde att använda oss av främst två böcker vilka behandlar delar som är intressanta för våra frågeställningar och vårt syfte.
1.5.1 Västra Hamnen Bo01-Framtidsstaden, en utvärdering; Bengt Larsson, Arne Elmroth & Eva Sandstedt, 2003.
Bengt Larsson, Arne Elmroth och Eva Sandstedt har gjort ett forskningsprojekt om Bo01 där de vill utvärdera och följa upp projekterings- och produktionsfasen i projektet och samtidigt se om de mål som sattes upp i projektet uppnåddes. De lägger stor vikt vid tankarna på att de erfarenheter som har kommit ur de miljöprogram som formulerades för Bo01 och Hammarby Sjöstad ska kunna tas till vara på och kunna utvärderas.
Deras studier visar att kvalitetsprogrammet har haft störst direkt inverkan på hur projektörerna har arbetat i Bo01-projektet. Detta på grund av att så många beslut för projektet fattades under kvalitetsprogrammets framtagande. Vid framtagandet av den här typen av program menar författarna också att det
är viktigt att personer med spetskompetens, inom de områden där viktiga mål ska formas, finns engagerade så att de mål som sätts upp är rimliga för projektet. Genom Bo01-projektet har alla aktörer inom branschen fått nya kunskaper och nya referensramar om hur hållbara boendemiljöer skapas (Larsson et al. 2003:159).
I sitt resultat presenterar Larsson, Elmroth och Sandstedt miljöprogrammens viktiga roll i projekt som Bo01 och Hammarby Sjöstad. Miljökrav i ett projekt, leder, styr och koordinerar miljöaktiviteterna i projektet och är en förutsättning för att det ska leda till ett hållbart byggande. De tar också upp att det i både Bo01: s kvalitetsprogram och i Hammarby Sjöstads miljöprogram saknas möjlighet att belägga viten eller krav på byggherrarna i de fall då kraven som satts upp inte följs, vilka påföljder detta har gett tar de dock inte upp. Trots att kvalitetsprogrammet i Bo01 fick mycket kritik ser författarna den här typen av program som ett mycket viktigt verktyg för inspiration och struktur (Larsson et al. 2003:157). Hur kraven formuleras i ett miljöprogram ser de också som mycket viktigt. Alltför diffusa riktlinjer leder till feltolkningar där olika aktörer tolkar kraven på olika sätt vilket då kan leda till stora skillnader i utförandet (Larsson et al. 2003:158). Att byggherrarna fick vara delaktiga i framtagandet av kvalitetsprogrammet ser författarna
de uppsatta målen. Då byggherrarna fick vara med och formulera målen för projektet skapades mål som var genomförbara (Larsson et al. 2003:162). En nackdel med kvalitetsprogrammet var att själva visionen för Bo01 området hamnade i skymundan för alla de krav som sattes upp i kvalitetsprogrammet. Att behålla visionen genom hela arbetet och se till att alla har tagit del av denna är viktigt för resultatet i dess helhet (Larsson et al. 2003:159).
Sandstedt för tillsammans med Thomas Öst en diskussion om begreppet hållbar utveckling. De menar att begreppet måste definieras från projekt till projekt men att det i huvudsak ska tillgodose ekonomiska, sociala och ekologiska dimensioner. För att detta ska fungera behöver dock dessa beskrivas konkret för hur de påverkas i projektet. Risken är annars att det blir feltolkningar hos de olika aktörerna och resultaten blir ojämna (Larsson et al. 2003:161). Larsson, Elmroth och Sandstedt menar att ett gott förarbete med framtagande av program med tydliga krav som lätt går att utvärdera leder till att vi kan ta vara på tidigare erfarenheter för att till framtida projekt ha en bättre startposition och vara förberedda på kommande krav. De tar dock också upp frågan kring huruvida kommande krav kan se ut. Kommer vad vi ser som hållbart idag att vara det om 10 år? Kan Bo01 ses som en hållbar stadsdel trots att det är ovisst för hur det kommer att vara i framtiden? (Larsson et al.
2003:159,166)
1.5.2 Hållbar energianvändning i svensk stadsplanering – Från visioner till uppföljning av Hammarby Sjöstad och Västra Hamnen; Anna Green, 2006
Anna Green har skrivit sin doktorsavhandling om Västra Hamnen i Malmö och Hammarby Sjöstad i Stockholm. Här jämför Green de två projektens planerings- och byggprocess samt dess bakomliggande organisation. Målet för hållbar energianvändning, som finns med i båda projektens miljö- respektive kvalitetsprogram, är den fråga kring vilket hennes arbete kretsar.
I sitt resultat diskuterar Green direkt om hur projekten har blivit påverkade utav den strävan mot arrangemang som fanns hos de båda städerna i fråga, Bomässan i Malmö samt OS 2004 i Stockholm. Miljösatsningarna har i dessa projekt uppstått för att nå något annat än en strävan av att vara miljövänliga. I Malmö påverkades projektet på det viset att flera nya tekniska lösningar skapades för att bli en utställning på bomässan och visa hur långt vi i Sverige hade kommit i utvecklingen. I Stockholm var detta också planen men då OS planerna gick i stöpet försvann också en del av det engagemang som tidigare hade funnits för de tekniska lösningarna. Green frågar sig här 12
hur stor påverkan som dessa arrangemang egentligen har haft för projekten och hur resultaten hade blivit om inte strävan efter dessa hade funnits (Green, 2006:241, 246). Green visar också på betydelsen för möjligheter för utvärdering utav den här typen av projekt. I Västra Hamnen sattes krav från regeringen, efter de att de fått LIP-bidrag (LIP - lokala investeringsprogrammet) på att utvärderingar skulle genomföras vilket resulterade i att det här finns mätbar data att tillgå, till skillnad från Hammarby Sjöstad där detta krav inte fanns (Green, 2006:245). Dessa bidrag, menar Green, har också till stor del varit avgörande för att många av de energieffektiva lösningarna har genomförts i projektet (Green, 2006:244, 252).
Green skriver att de energieffektiva mål som sattes upp för Bo01 och Hammarby Sjöstad aldrig uppnåddes. Detta menar hon beror på följande aspekter. Marknadstänkandet som rådde inom både kommunen och de andra aktörerna bidrog till att miljöfrågorna kom i skymundan. Strävan efter att vara vinstdrivande stod i fokus, speciellt hos byggherrarna som helt ville se till vad som efterfrågades av de köpstarka kunderna på marknaden. De två projekten påverkades också olika då de styrdes på olika sätt. I Stockholm där beslut togs helt hos Stockholms stad blev det mer konflikter än i Malmö där ett samarbete mellan aktörerna genomfördes vid framtagandet av kvalitetsprogrammet. Detta visar hur viktigt det är att alla
aktörer bör delta i planeringsstadiet för att undvika dessa tvister, menar Green. Trots sitt samarbete nådde Bo01 ändå inte sina mål. Tidspressen är en annan aspekt som påverkade utfallet av projekten. I sitt försök för att nå Bomässans deadline för Malmös del och för att motverka den stora bostadsbristen i Stockholm så försummades tekniken vilket skapade brister i byggnaderna (Green, 2006:242-243, 247, 251).
För att nå goda resultat inom energieffektivisering krävs det, enligt Green, dialog mellan kommuner och energibolag, likt det samarbete mellan Malmö kommun och Sydkraft där också ett fungerande samarbete har fortsatt efter Bo01-projektet (Green, 2006:254, 257). Miljöfrågan får också mervärde då den gynnar någon aktör genom marknadsföring eller att det gynnar ekonomin på lång sikt. Green skriver att miljöaspekterna fick större plats i de bostäder som byggdes som hyresrätter då byggherren såg en vinst i att bygga energieffektivt då de även stod för den framtida förvaltningen utav byggnaden (Green, 2006:249, 255). Större krav bör också sättas på byggherrarna, detta ser Green kan åstadkommas om plan- och bygglagen ändras så att det gynnar energieffektivt byggande (Green, 2006:258). I både Bo01-projektet och Hammarby Sjöstad sågs brukarna som en viktig del i områdenas utveckling. Större vikt bör läggas i de boendes intresse och engagemang för projekten, detta bör ses som en
2. Presentation av de studerade stadsdelarna
2.1 H+ i Helsingborg
H+ är ett projekt som är mycket aktuellt i Helsingborg. Namnet H+, som knyter an till stadens tidigare bomässor H55 och H99, syftar till att Helsingborg kommer att förnyas, växa och tillföras nya kvaliteter (Helsingborg stad, 2009a).
H+-området ligger i södra centrala Helsingborg och omfattar en ombyggnad på cirka 1 miljon kvadratmeter mark. Området är uppdelat i tre delområden från norr till söder: Södra Hamnen, Söder och Gåsebäck (Stadsbyggnadsförvaltningen, 2008a:15). Södra Hamnen ligger i H+-områdets norra del och har idag en stor industri- och hamnverksamhet. Platsen kännetecknas av enformighet och pirar, kranar, skorstenar och stora anläggningar. De byggnader som finns i området nyttjas av industrin (Stadsbyggnadsförvaltningen, 2008a:18). Gator och vägar i Södra Hamnen är få, breda och helt anpassade till biltrafik, detta innebär att området blir otillgängligt för gångtrafikanter och cyklister. Stadsdelen uppfattas utav många Helsingborgsbor som en transportsträcka genom staden.
Söder är beläget mitt i H+-området. I området finns en del publika platser så som galleria, simhallsbad och torg. Söder har länge varit ett område med mindre gott rykte och i tidningarna
Bild 2: Vy över H+-området från sydöst. Fotograf Roos & Tengér.
Bild 3: Vy över Södra Hamnen från Helsingborgs centralstation. Fotograf Bertil Hagberg, Sesamphoto.
hamnar fokus ofta på brottsligheten i området. Idag råder dock framtidstro på Söder och många människor, framför allt yngre, väljer att bosätta sig i området. Nya restauranger och butiker har öppnat i området vilket höjer värdet på stadsdelens anseende (Stadsbyggnadsförvaltningen, 2008a:20).
Gåsebäck är den stadsdel som ligger längst söderut i H+-området. I området finns en småskalig industribebyggelse och verksamheter så som däckfirmor och bilverkstäder. När dessa verksamheter har stängt för dagen upplevs Gåsebäck som övergivet. Även dagtid kan denna känsla infinna sig då det inte finns många publika funktioner i Gåsebäck. Gåsebäck är en relativt öde stadsdel utan genomströmning utav människor. Stängsel, lås och portar bidrar till otrygghet och minskar lusten av att vistas i stadsdelen under kvällar och helger (Stadsbyggnadsförvaltningen, 2008a:22).
Ombyggnaden och projektets idé är att öka Söders attraktivitet och främja integrationen i Helsingborg. Enligt Helsingborgs stad behöver Söder utvecklas ”till en levande och blomstrande stadsdel präglad av mångfald, framtidstro, god miljö, välfungerande infrastruktur och god service” (Stadsbyggnadsförvaltningen, 2008b:10).
Bild 4: Södergatan, Söders mest centrala och publika gata. Källa Stadsbyggnadsförvaltningen, Helsingborg.
Bild 5: En av Gåsebäcks gator med Södra Hamnen i bakgrunden.
Helsingborg har en stor möjlighet att bli större, mer samman-hängande och mer innehållsrikt. Utvecklingen av staden kan vara till fördel i flera avseenden. Områdets läge och storlek innebär att stora tillväxtbehov kan tillgodoses på en yta som dessutom är centralt placerad och en ny urban och stadsmässig miljö kan skapas intill sundet. Södra Hamnen är en centralt belägen miljö intill vattnet som kan locka nya människor och ge staden nya och tydligare sammanhang (Broberg, 2003:2-4). År 2001 påbörjades planeringen av H+-området. Det som har skett fram till idag är att fem olika arkitektbyråer är med och tävlar om att föreslå hur Helsingborg bör se ut i framtiden. En utställning med namnet SHIP, som är till för allmänheten, är invigd och på plats i Södra Hamnen. I framtiden kommer det hända mycket, bland annat beräknas nedgrävning av järnvägen påbörjas år 2012 och vara klar år 2019. År 2035 beräknas utbyggnaden av hela H+-projektet stå färdigt (Stadsbyggnadsförvaltningen, 2008a:32-33).
2.1.1 Kronologi H+
1910: En ny omfattande utbyggnad av Helsingborgs hamn gjordes och en helt ny industrihamn uppkom mellan Helsingborg och området Råå.
1950: Gåsebäck byggdes ut och samtidigt pågick saneringar i Södra Hamnen och Söder. Flera kvarter med bostadsbebyggelse revs, gatustrukturen ändrades och gator tillintetgjordes. Nya verksamheter öppnades på Söder så som kraftvärmeverk och reningsverk.
1955: En internationell utställning för arkitektur, boende, formgivning och konstindustrins produkter ägde rum i Helsingborg sommaren 1955, H55. Utställningen föll många i smaken och satte Helsingborg på kartan som arkitektur- och designstad.
1960: Söder gick igenom en omvandling då bostadshus med låg standard och industrier flyttades. Nya byggnader så som simhallsbad, församlingshem, kyrkor och bibliotek uppfördes.
1999: En ny bostadsutställning ägde rum i Helsingborg sommaren 1999. H99 ägde rum på samma plats som H55 hade gjort. Norra Hamnen hade byggts om från ett gammalt hamnområde till en ny stadsdel med modern arkitektur och nyfunkisstil. H99 blev en stor publikframgång och en viktig del i svensk arkitektur och bostadsutveckling.
2001: H+ började planeras.
2012: Första spadtaget av nedgrävningen av järnvägen vid järnvägsstationen, Södra hamnen och området Tågaborg beräknas genomföras.
2019: Järnvägen beräknas vara helt nergrävd i de centrala delarna av Helsingborg
2035: Nya ombyggnaden av Helsingborg väntas stå klart med H+-projektet och de nya stadsdelarna Gåsebäck, Södra hamnen och Söder inräknat.
(Stadsbyggnadsförvaltningen, 2008a: 28-33; Nationalencyklopedin, 2009a)
2.2 Bo01 i Malmö
Bo01-området har steg för steg vuxit fram till att bli ett av Malmös mest attraktiva bostadsområden med nära till hav, grönområden och modern arkitektur. Det gamla industriområdet med Kockumskranen som Malmös stadssymbol är nu utbytt mot Bo01 och Turning Torso. Malmö har förvandlats från en industristad till en kunskapsstad med framtidsutsikter (Malmö Stad, 2009a). Från Bo01 är det nära till värdefulla kulturmiljöer, Gamla staden samt till citykärnan. Till Centralstationen med den snart färdigställda Citytunneln är avståndet också kort. Stadsdelen Bo01 bildar en förlängning av den populära stranden Ribersborg i Malmö. Bo01- områdets kajpromenad, Sundspromenaden, är en aktiv del i stadsmiljön där några av husens bottenvåningar inrymmer butiker, caféer, restauranger och kontor. Sundspromenaden fortsätter sedan vidare i Daniaparken och i Scaniaparken längst i norr där Västra Hamnen möter Öresund.
2.2.1 Bo01 och Västra Hamnen
År 1995 började Föreningen Svensk bostadsmässa att planera för den första europeiska bomässan: Bo2000. Temat för bomässan var ”Framtidsstaden i det ekologiskt hållbara informations- och välfärdssamhället” (Ranger, 2001:52). Målet var att mässan skulle bli ett internationellt ledande exempel på miljöanpassning
av tät stadsbebyggelse. Bomässan skulle också fungera som en motor i stadens omställning till ekologiskt byggande. År 1996 tävlade tio svenska kommuner om att få arrangera bomässan och Malmö stad vann med platsen Ön i Limhamn (Dalman, 2001:16-19).
Trots att det var bestämt att bomässan skulle hållas på Ön började det snart spekuleras i att flytta mässan till Västra Hamnen istället. Detta skulle skapa attraktivitet i de tidigare industripräglade hamnområdet och området låg även närmare centrum. Efter en tids övervägande togs beslutet att flytta bomässan till Västra Hamnen och vad vi idag kallar Bo01 området. Även tidsmässigt flyttades den, till år 2001, då nya planer över området var tvungna att tas fram vilket krävde tid. En annan anledning för att flytta fram mässan var för möjligheten att koppla den samman med Sveriges EU-värdskap år 2001.
Huvudsyftena för bomässan var att återknyta kontakten mellan Malmö centrum och hamnområdet med dess närhet till havet, samt att Västra Hamnen och Bo01 skulle bli ett attraktivt område för näringsliv, bostäder, utbildning, kultur och rekreation (Ranger, 2001:52-53).
När tecknandet av avtalet mellan byggherrarna, mässan och Malmö stad skulle göras, flyttades det gång på gång fram i tiden 18
på grund av den osäkra byggkonjunkturen. Till slut förklarade dock byggherresgruppen att de var beredda på att starta bebygga södra stadsdelen med planerade cirka 600 lägenheter (Dalman, 2001:19). Det första spadtaget togs år 2000 och redan då var tiden knapp (Larsson et al. 2003:10).
Parallellt med byggandet av stadsdelen Bo01 i Västra Hamnen utvecklades grundtanken för själva mässområdet. Det blev ett koncept som skulle marknadsföra programmet för; Bo01, Västra Hamnen, Malmö stad och Öresundregionen under sommaren 2001 (Dalman, 2001:19). Den 17 Maj 2001 invigdes Bo01 men alla hus stod ännu inte klara, exempelvis European Village som var en rad av småhus på ömse sidor av kanalen i norra delen av Bo01-området (Larsson et al.2003:10; Persson, 2005:10). Den 16 september stängde mässan och den 17 september gick Bo01-organisationen i konkurs. Året efter fortsatte planeringen av utbyggnad på området men nu lades fokus på att bygga husen med lägre boendekostnad, kraven på miljöanpassat boende stod dock kvar.
År 2005 invigdes Turning Torso som blev ett nytt symbolmärke för Malmö (Nationalencyklopedin, 2009b). Då Sundspromenaden stod klar i Västra Hamnen blev Malmös invånare nyfikna på
den nya stadsdelen och använde framförallt området för rekreation.
Lokalt och nationellt har det varit en intensiv debatt om Bo01. Uppmärksamheten har framförallt riktats mot de höga bostadskostnaderna i området, den starka tidspressen vid byggandet samt den dåliga ekonomin inom Bo01-organisationen. Innehållet i själva mässan kom i skymundan (Larsson et al. 2003:5-10).
Bild 6: Sundspromenaden i Västra Hamnen. Fotograf Elisabeth Sigemark.
2.2.2 Kronologi Bo01
1995: Föreningen Svensk Bostadsmässa beslutar att år 2000 arrangera den första europeiska bostadsmässan - Bo2000. Mässans tema är ekologisk och mänsklig hållbarhet.
1996: Malmö är en av de tio svenska kommuner som ansöker om att arrangera bomässan. Malmös tävlingsbidrag vinner och BO2000 planeras att äga rum på Ön i Limhamn.
1997: Nu beslutas att mässan ska flyttas. Ny mässplats blir Västra Hamnen och mässans nya namn blir Bo01, då bomässan istället ska vara klar 2001. Ett skäl till flyttningen är att Malmö stad köpt större delen av Västra Hamnen - området i januari och planerar exploatering av platsen.
1998: Planarbetet inleds för Västra Hamnen och det hela börjar om från början, ny plan växer fram för Bo01-området.
1999: Bomässan erhåller vid ny ansökan så kallade LIP-pengar. LIP, lokalt investeringsprogram, ett statligt projektstöd för ett ekologiskt uthålligt samhälle (Nationalencyklopedin, 2009c). Bidraget består av 250 miljoner kronor som ska gå till miljöåtgärder i Bo01-projektet. Kvalitetsprogrammet, innehållande miljökrav och krav på arkitektoniska frågor, står
färdigt. Detta har skapats av Bo01-organisationen, Malmö kommun och byggherrarna.
2000: Bygget av den nya stadsdelen Bo01 inleds under vintern. Fler byggprojekt sätter igång och Malmö stad arbetar snabbt fram planer för gator, stråk, parker, torg, kanaler och hamn. Under sommaren lider mässan av ekonomiska problem. Malmö stad beviljar 40 miljoner i lån till mässan och en ny mässledning tillträder i september år 2000.
2001: Bo01 invigs i maj och de första boende flyttar in under sommaren. När bomässan invigs är inte hela stadsdelen färdig, utan ser ut som en stor byggarbetsplats. Mässan går i konkurs dagen efter sista öppna mässdag.
2002: Planeringen av fortsatt utbyggnad fortskrider. Nu läggs fokus på att bygga hus till lägre boendekostnad, men krav på miljöanpassat boende står kvar.
2005: Turning Torso invigs och Sundspromenaden är klar att användas och blir mycket populär.
(Dalman, 2001:16-19) 20
2.3 Hammarby Sjöstad i Stockholm
Hammarby Sjöstad är beläget i Stockholm, söder om Söder, vid just Hammarby sjö. Det är ett område som tillhör Södermalms stadsdelsförvaltning och ses som en del av innerstaden. Sedan år 1998 har här pågått ett av Stockholms största utbyggnadsprojekt någonsin och man beräknar vara färdiga runt år 2017 (Intervju Freudenthal, 2009-04-08). Området som tidigare bestod av hamn- och industriverksamheter har krävt stora omvandlingar av Stockholms infrastruktur för att skapa vad som idag är Hammarby Sjöstad (Stockholm stad, 2009a).
2.3.1 Drömmen om OS och Hammarby Sjöstad som spjut-spets
Redan på 1990-talet började stadsbyggnadskontoret planera för omvandlingen av Hammarby sjöstad, från industri- och hamnområde till ett attraktivt bostadsområde som skulle utvidga Stockholms innerstad. Från början fick projektet relativt lite respons från politikerna men detta ändrades då Stockholm stad 1996 ansökte om att få arrangera de Olympiska Spelen 2004. För att öka sina chanser för att få bli arrangör för dessa ärorika spel valde Stockholm stad att ha en miljöinriktning i projektet. Detta skulle då gälla både arenan som man ville placera på Hammarbybackens nordvästsluttning och för Hammarby Sjöstad som var tänkt att inhysa själva OS-byn. Stockholm stads kommunstyrelse gav i uppdrag att Hammarby Sjöstad
Bild 7: Övergripande kartbild över Hammarby Sjöstad som även visar närheten till Stockholm city.
Källa Lennart Johansson, stadsbyggnadskontoret Stockholm.
skulle bli en spjutspets i miljöanpassning. Målet var att Hammarby Sjöstad skulle bli dubbelt så bra ur miljöhänseende än andra nybyggda bostadsområden från samma tidsperiod då miljöprogrammet infördes (Bodén, 2002:22). Under 1990-talet ökade miljösatsningarna inom politiken i Stockholm stort.
miljöprogram fram för hela Stockholm stad. Under den här tiden fanns det en generell miljösatsning för just energi, vatten och avlopp samt sophantering. Genom att bygga Hammarby Sjöstad som en spjutspets stadsdel för miljösatsningar skapades också en utställning för ny miljöteknik som ytterliggare kunde sätta Stockholm och Sverige på kartan. Tankar fanns också på att det här projektet skulle generera ny teknikutveckling och även nya jobb (Green, 2006:120-126). Då OS-planerna gick i stöpet år 1997 gjordes en ny översiktsplan men det miljöprogram som hade tagits fram och visionen om att Hammarby Sjöstad skulle bli en spjutspets i miljöanpassning fick vara kvar (Green, 2006:100).
2.3.2 Hammarby Sjöstads utformning.
Hammarby Sjöstad består av en yta på cirka 200 hektar på båda sidor av Hammarby sjö. Området är planerat för cirka 11 000 lägenheter och cirka 25 000 invånare. Då projektet står färdigt cirka år 2017 beräknas området ha en samlad dag- och natt befolkning på cirka 35 000 personer (Intervju Freudenthal, 2009-04-08). Området är planerat efter innerstadens strukturer men med en större öppenhet mot vattnet och grönområdena. Gatorna är av samma mått som i stadens centrala delar och likaså kvartersstorlekarna men med skillnaden att området har planerats med halvöppna kvarter till skillnad från innerstadens
ofta slutna kvarter. Hammarby Sjöstad är en stadsdel som präglas av täthet och funktionsblandning. I området har det också satsats på en modernistisk stil i arkitekturen. Husen med ljust putsade fasader och flacka tak har stora fönsterytor och till lägenheterna hör också stora balkonger och terrasser. Genom området från, Skanstull till Danvikstull, löper en tre kilometer lång esplanad som utgör kärnan i området. Här har man koncentrerat trafik- och service funktionerna och skapat en levande gatumiljö med butiker och restauranger. Utmed Hammarby sjö har parker, kajer och gångstråk anlagts (Stockholm stad, 2009b).
Bild 8 & 9: Den modernistiska arkitekturen i Hammarby Sjöstad. Fotograf Eva Frennered
Bild 10: Till höger, karta över Hammarby Sjöstad och dess områden. Källa Lennart Johansson, stadsbyggnadskontoret Stockholm.
2.3.3 Kronologi Hammarby Sjöstad
1990: Visionen om en ny stadsdel kring Hammarby sjö växer fram.
1991: En fördjupad översiktsplan tas fram över området kring Hammarby sjö av stadsbyggnadskontoret.
1996: Stockholm stad ansöker om att bli arrangör för OS-2004 och projektet för Hammarby Sjöstad får uppsving. Ett miljöprogram för hur Hammarby Sjöstad ska bli en spjutspets stadsdel inom miljöanpassning tas fram.
1997: Planerna för OS-2004 går om intet då Sverige hamnar på fjärde plats i uttagningen, men det beslutas att planerna för Hammarby Sjöstad och miljöprogrammet ska fortgå.
1998: Rivning utav kåkstäderna vid Hammarby sjö sker för att kunna påbörja projektet.
1999: Första spadtaget tas för områden.
2001: De första boende flyttade in i bostäderna på Sickla Udde. Mögelskandaler i Skanskas hus på området får mycket utrymme i media.
2002: Boutställningen BoStad02 anordnas i Hammarby Sjö-stad.
2005: Delarna Sickla Udde och Sickla Kaj står färdigbyggda och området börjar bli en levande stadsdel. Den sista stora etappen i projektet med 2500 lägenheter mellan Lugnet och Danvikstull är nu påbörjat.
2017: Hammarby Sjöstad beräknas var färdigt.
(Green, 2006: 90; Bodén, 2002: 7-15; Intervju Freudenthal, 2009-04-08)
Bild 11 & 12: Sickla Udde och Sickla Kaj från förr och idag.
3. Undersökning av Västra Hamnen
3.1 Processen och miljöambitionerna.
Västra Hamnen skulle som stadsdel bli ett spjutspetsområde i ekologiskt byggande och det ställdes då upp krav och mål i ett så kallat kvalitetsprogram. Arbetet med kvalitetsprogrammet inleddes hösten 1998 och var klart år 1999. Kvalitetsprogrammet togs fram i en arbetsgrupp med representanter från Bo01-organisationen, Malmö Stad, samt de olika byggherrarna inom projektet (Kvalitetsprogram, 1999:6). Kvalitetsprogrammet innehöll långtgående krav på arkitektonisk utformning och teknisk kvalitet och direkta miljörelevanta frågor (Green, 2006:144-145).
Målet var att Bo01 skulle bli en hållbar, vacker stadsdel byggd i enlighet med mänskliga ekologiska värderingar. Byggherrarna integrerades således i det övergripande planeringsarbetet med målen (Kvalitetsprogram, 1999:5-8, 31-36).
Kvalitetsprogrammet för Bo01 ville skapa förutsättningar för byggprojektets deltagare så att de i sitt arbete skulle kunna beakta hållbarhetsbudskapet och för att hållbarhetsvisionen skulle finnas kvar när områdets hus var färdigbyggda.
När Bo01-mässan planerades handlade det till stor del om att få sponsorer att stödja finansieringen av mässan och att få
byggherrar att engagera sig i projektet. Från början, när Bo01 skulle vara placerat på Ön i Limhamn, så fanns det en viss skepsis till projektet bland byggherrarna. Då projektet flyttades till Västra Hamnen uppfattade många byggherrar läget i Västra Hamnen som attraktivare och att det var att förvänta sig en stor efterfrågan på bostäderna som skulle byggas där. En annan bidragande orsak till att både byggherrar och sponsorer deltog i projektet till slut var att mässan kunde förväntas ge mycket publicitet (Green, 2006:137-139).
Det huvudsakliga målet med mässan var att åstadkomma en diskussion om hur människor vill leva i framtidens städer. Mässan skulle skapa en mötesplats mellan konsumenterna och de som producerade bostäderna.
Ett annan viktigt del i syftet med mässan Bo01 att det skulle visas konkreta exempel på hur ett välfärdssamhälle i framtiden skulle kunna gestaltas. Förutom hållbarhetsfrågan så skulle arkitekturen vara vacker och stå på en ekologisk grund (Larsson et al. 2003:5-9).
För att få bli mässarrangören så ställdes det höga krav på staden. Den kommun som vann tävlingen var tvungen att beakta energifrågor som till exempel förnybar energi och visa hur energin i området kunde sparas (Green, 2006:126-133). 26
Planer och visioner för Bo01 slog fast att, det trots en tät stadsbebyggelse skulle bli en grönskande stadsdel rik på liv i alla former. En varierad grönska karakteriserade parker, bostadsgårdar, gator och torg som skulle finnas i den nya stadsdelen. Vatten fanns också närvarande i olika skepnader: saltvatten i det öppna havet, i hamnen och i kanaler och sötvatten i ett system av dammar och mindre kanaler.
Det fanns tre huvudmotiv för den gröna satsningen: att skapa en attraktiv miljö för människor, att gynna den biologiska mångfalden och att förbättra dagvattenhanteringen
(Persson, 2005:129-139). 3.2. Systemlösningar 3.2.1 Energi
Sydkraft har totalt investerat cirka 90 miljoner kronor i Västra Hamnens gröna energi och har haft det samlade ansvaret för produktionen av energin till stadsdelen. En rad olika energimål har satts upp för Bo01: (Persson, 2005:97-112)
Energiförbrukning
Målet var att energiförbrukningen i bostäderna i Bo01 inte skulle överstiga 105 kWh/m² per år. För att uppnå målet har
Bild 13: Bild från Bo01 idag med sin varierande arkitektur och inslag av vatten i stadsrummet. Fotograf Elisabeth Sigemark
energieffektiva fönster, god isolering, energisnåla hissar och energisnåla hushållsmaskiner installerats i alla bostäder. Här finns även behovsstyrd ventilation och värmeåtervinning (Persson, 2005:97-112).
Förnybar Energi
Ett annat mål var att stadsdelen Bo01 skulle vara självförsörjande på energi som produceras lokalt. Undantag kunde ske för vindkraft och biogas, som produceras på andra platser i Malmö. För att
Byggnaderna skulle bara kräva en mycket liten mängd energi för uppvärmning. Brukarna skulle kunna styra sin egen värme- och elförbrukning med hjälp av IT-lösningar och vid val av installationer och el-utrustning har alltid det mest energieffektiva valts ut.
El produceras med hjälp av vindkraft, solceller och solfångare som direkt är kopplade till fjärrvärmenätet (Persson, 2005:97-112). Vindkraftverket Boel, är placerat i norra hamnen, och förser Västra Hamnen med el. Detta byggdes speciellt för mässan Bo01 och är del av den energitillförseln som förser Bo01 med 100 procent förnybar energi (Malmö, 2009b). 3.2.2 Avlopp och avfall
För Bo01 området arbetades ett kretsloppssystem fram för att kunna återvinna och återanvända mesta möjliga av våra material och resurser. En stor del av all mat som köps kastas och en stor del av avfallet består av organiskt avfall. Inom Bo01 är användningen av matavfall i fokus. Allt avfall i Bo01 källsorteras på varje gård och den organiska delmängden urskiljs från resten av soporna som tillsammans med avfallsslammet omvandlas till biogas (Persson, 2005:91-96).
För att öka mängden rötningsbart avfall installerades köks-avloppskvarnar i 200 lägenheter av områdets bostäder (Mailkontakt, Nilsson, 2009-04-20). Genom att installera dessa kvarnar ökas utsorteringen av organiskt hushållsavfall och därmed även möjligheterna att producera biogas. Via en mindre kvarn under vasken mals soprester ner i ledningarna till en avskiljningstank som grävts ner i marken. Här separeras matresterna från avloppsvattnet (Persson, 2005:91-96). Det organiska avfallet transporteras sedan till en biogasreaktor där det genom rötning omvandlas till biogas. Biogasen nyttjas sedan för uppvärmning och fordonsdrift (Malmö Stad, 2009c). Avfallskvarnen är en mycket lyckad lösning och brukar ofta lyftas fram som ett gott exempel i andra länder (Dagens Samhälle, 2008).
Ett sopsugssystem för hushållsavfall har installerats i Bo01-området. I eller intill fastigheterna finns två sopnedkast, ett för matavfall och ett för restavfall. Soporna hamnar sedan i separata tankers som en sopsugsbil sedan regelbundet kommer och tömmer. Restavfallet bränns sedan i fjärrvärmeverket medan det organiska avfallet transporteras till en biogasreaktor (Persson, 2005:91-96).
3.2.3 Dagvattenhantering
Dagvatten kallas det regn- och smältvatten som t.ex. kommer från våra tak och gator. Detta avdunstar inte direkt och kan, där det är hårda ytor, inte heller sippra ner i marken. Detta vatten måste på något sätt ledas bort. På de flesta platser i Sverige blandas dagvattnet tillsammans med vårt hushållsvatten i avloppssystemet vilket ökar risken för översvämning och att farliga ämnen hamnar i reningsverket. Genom att skapa ett separat system för dagvattnet undviks dessa problem. Idag byggs det ofta öppna dagvattensystem i form av kanaler, dammar och gröna ytor som fördröjer och direkt infiltrerar vattnet. Mängden vatten reduceras, kvaliteten förbättras samt avrinningen utjämnas. På detta vis blir istället dagvattnet en resurs som förskönar stadsrummet (Persson, 2005:129-139). Hanteringen av dagvattnet i Bo01-området blev en av de viktigaste delarna för utformning av utemiljöer på gårdar och i gaturum. Hela området är höjdsatt så att det skapas en höjdrygg i nord-sydlig riktning. Här kan dagvattnet genom kanalsystem rinna av åt sidorna mot havet i väster respektive till saltvattenskanalen i öster. Förutom detta pumpas en del av dagvattnet runt, kommer upp på nytt i dammarna och rinner flera gånger igenom kanalsystemet. I Bo01 är hela systemet
Gröna tak, som också används i Bo01-området, skapar en renings- och fördröjningsprocess av dagvattnet. Vegetationen på taket tar upp, lagrar vattnet och låter det avdunsta. På detta vis minskas belastningen på avlopps- och dagvattensystemen på marken. Vegetation på takytor hjälper också till att isolera byggnader från värme och kyla, vilket ger ett behagligare klimat med jämnare temperaturer inomhus (Persson, 2005:129-139). Oftast bekläs gröna tak med sedumväxter som också skapar skönhet i området då det växlar färg med årstiderna.
3.2.4 Gröna ytor
För att uppmuntra mycket grönska och sund dagvattenhantering i Bo01 användes en modell som hette Grönytefaktorn. Detta är en modell som används för att beräkna hur väl respektive fastighet anpassas till det nya området med hjälp av grön teknik. Varje ny fastighet som uppförs ska kompensera för den förlust av grönyta som detta innebär. Ett exempel är att alla fastigheter ska minimera sin egen dagvattenbelastning på områdets gemensamma dagvattennät och att fastigheten ska ge förutsättningar för en stor biologisk mångfald. Grönytefaktorn bygger på ett poängsystem där exempelvis en asfaltsyta ger 0 poäng per ytenhet medan en gräsyta ger en maxpoäng på 1,0. Några exempel är, vattenytor faktorn 1,0, grönska på mark 1,0 och gröna tak 0,8. För att få bygglov i Bo01 krävdes det
Bild 16: Grönt tak på bostadshus i Bo01. Fotograf Elisabeth Sigemark.
Bild 17: Daniaparken i Bo01. Fotograf Elisabeth Sigemark
att uppvisa ett genomsnittligt värde på 0,5 för fastigheten (Dalman, 2001:110).
Alla byggherrar inom Bo01 fick välja minst 10 av de 35 gröna punkter som skulle förverkligas inom fastigheten, dessa punkter hade formulerats i Bo01: s kvalitetsprogram. Tanken med de gröna punkterna var att de skulle bidra till den biologiska mångfalden som i sin tur bidrar till att ge stadsdelen sin egen karaktär. Tanken var att ge byggherrarna frihet att välja hur kvaliteten skulle uppnås genom de gröna punkterna.
Varje projekt redovisade sina punkter i de handlingar som skickades in för bygglov, och under mässtiden presenterades de valda gröna punkterna på skyltar i anslutning till bostadsgårdarna (Dalman, 2001:110).
Bilaga 1 visar samtliga Bo01: s gröna punkter.
Bild 18: Gröna ytor och vatten i samspel med byggnaderna. Fotograf Elisabeth Sigemark
4. Undersökning av Hammarby Sjöstad
4.1 Processen och miljöambitionerna
Stockholm satsade stort på miljöfrågorna under 1990-talet. Med OS-planerna för Hammarby Sjöstad fick dessa idéer ytterliggare fart då en satsning på miljöfrågor troddes kunna gynna stadens ansökan om att få bli OS-stad 2004 (Green, 2006:119). OS-ansökan inriktade sig specifikt mot frågor gällande vatten, energi- och resurseffektiva transporter samt miljöstyrd stadsplanering och ekologiskt byggande (Green, 2006:124). Miljöprogrammet, daterat till 17 juni, 1996, togs fram av Stockholms stad. Detta program var viktigt att ha färdigställt innan OS-ansökan lämnades in. Erfarenheter från Sydneys OS-ansökan inför OS2000 visade att prioritering av miljöfrågorna varit betydelsefulla för att vinna OS-värdskapet. Framställning av miljöprogrammet för Hammarby Sjöstad sågs därför som mycket viktigt (Green, 2006:122-126).
Slagord i miljöprogrammet var ”spjutspets” och ”dubbelt så bra”. Vilka refererade till att Hammarby Sjöstad projektet skulle bli en spjutspets inom ny miljöteknik och att miljöpåverkan skulle halveras jämfört med samtida nybyggnationer, alltså bli ”dubbelt så bra” (Bodén, 2002:22).
För att få med de negativt inställda riksdagspartierna och miljöorganisationerna på idén om Stockholm som OS-stad
beskrevs satsningarna på Hammarby Sjöstad som något som skulle bidra till att miljösatsningarna i hela Stockholm skulle stärkas och att den svenska miljötekniken skulle få ett genombrott (Green, 2006:123).
Hela Hammarby Sjöstad var tänkt som ett kretsloppssamhälle där alla tillgångar tas tillvara på och inga resurser går till spillo. Kärnan i miljöprogrammet är Hammarbymodellen som ingående beskriver hur det tänkta kretsloppssamhället i Sjöstaden ska fungera. Modellen är framtagen gemensamt av Stockholm vatten, Fortum och Renhållningsförvaltningen (Hammarby Sjöstad, 2007).
Bild 19: Till höger. Illustration av hur Hammarbymodellen fungerar. Källa Erik Freudenthal GlashusEtt, Hammarby Sjöstad.
4.2 Systemlösningar
Hammarbymodellens ambition och resultat avseende energi-försörjning, avfallshantering, dagvattenhantering och gröna ytor beskrivs i det följande.
4.2.1 Energi
Då Hammarby Sjöstad är färdigbyggt ska de boende stå för hälften av produktionen av den energi de själva utnyttjar. Genom nya tekniska lösningar ska de förbrukade resurserna i hemmet tas tillvara på och omvandlas till nya resurser (Hammarby Sjöstad, 2006).
Fjärrvärme och fjärrkyla
I Högdalens kraftvärmeverk omvandlas hushållsavfallet, det brännbara avfallet, från Hammarby Sjöstads bostäder till fjärrvärme och el. Också genom att utvinna spillvärmen från Hammarby Sjöstads renade avloppsvatten i Hammarby värmeverk ökas fjärrvärmeproduktionen (Hammarby Sjöstad, 2006:18). I Hammarby värmeverk används också det renade avloppsvattnet efter att det har kylts ner som spillkyla. Detta används för att kyla vattnet i fjärrkylanätet i området och används exempelvis för att kyla kontor och kylrummet i mataffären på området (Intervju Freudenthal, 2009-04-08).
Solen som el- och värmekälla
I Hammarby Sjöstad finns solceller uppsatta på flera fasader och tak. Dessa fångar solens ljusstrålar och omvandlar dessa till elektrisk ström (Hammarby Sjöstad, 2006:19). Användandet av solceller i stadsmiljö är fortfarande endast ett försök. Solceller används oftast på platser som har svårt med kontakt till det traditionella elnätet så som på satelliter och fyrar med mera. Tekniken för solceller gör denna energikälla till en relativt dyr sådan i jämförelse med andra el- och energikällor men vid storskaligare produktion kommer solceller senare att kunna bli ekonomiskt lönsamma (Nationalencyklopedin, 2009d).
I Sjöstaden används också solfångare för att ta till vara på solens energi. På kvarteret Vikens tak finns 390 kvadratmeter solfångare som är vända mot söder för att fånga så mycket som möjligt av solens ljus. Solvärmen används här till uppvärmning av varmvatten och täcker halva kvarteret Vikens årsbehov (Hammarby Sjöstad, 2006:19).
Bild 20: Kvarteret Viken med solfångare på taket. Fotograf Eva Frennered.
4.2.2 Avfall
I broschyren Hammarby Sjöstad – en unik miljösatsning i Stockholm skriver de att avfall inte längre ses som sopor utan som resurser (Hammarby Sjöstad, 2006:27). De menar att de utifrån att återvinna produkter kan skapa nya produkter och på så vis spara på naturens tillgångar. I kretsloppssamhället Hammarby Sjöstad ställs sopsortering på sin spets. Genom att ordentligt sortera våra sopor minskar vi farliga ämnen i vårt brännbara avfall och kan istället arbeta bättre med materialåtervinning och energiutvinning. I Stockholms stads miljömål för Hammarby Sjöstad menar man att 99 viktsprocent av allt hushållsavfall i området ska återanvändas, materialåtervinnas eller energiutvinnas år 2010 (Hammarby Sjöstad, 2006:27).
I Sjöstaden sköts avfallshanteringen på tre olika nivåer: fastighetsnära, kvartersnära och områdesnära.
Den fastighetsnära källsorteringen tar hand om vad vi konsumerar i vår vardag. Här inräknas:
Brännbart avfall som papper, plast, och annat som inte •
är förpackningar. Detta transporteras till Högdalens kraftvärmeverk där det genom förbränning utvinns värme och el.
Matavfall, organiskt avfall läggs i speciella nedbrytningsbara •
påsar av majsstärkelse. Matavfallet komposteras i Sofielund i Huddinge där det blir jord som används i parker och planteringar i Stockholm stad. Senare är det även tänkt att matavfallet ska kunna omvandlas till biogas och biogödsel. Tidningar och annat pappersavfall blir till nytt papper •
genom returpappersföretag och pappersbruk. (Hammarby Sjöstad, 2006:28)
Den fastighetsnära sorteringen tas omhand genom det sopsugssystem som har installerats i Hammarby Sjöstad. Intill fastigheterna i stadsdelen finns sopnedkast utplacerade, ett nedkast för varje avfallsämne. I området använder man sig av både stationärt sopsugsystem och mobilt sopsugsystem. Det stationära systemet transporterar avfallet genom ett vakuumsystem genom rör under marken till uppsamlingscontainrar där de sedan blir upphämtade. Avfallet kan färdas cirka 2 kilometer från sopnedkastet genom detta system. Det mobila systemet använder sig också utav rör under marken. Här sitter vakuumtekniken i ett specialfordon som tömmer lagringstankarna som finns under sopnedkasten. Bilen har speciella dockningspunkter i området där den suger åt sig avfallet, dessa dockningspunkter kan vara belägna max 300 meter från själv nedkastet (Handbok för avfallsutrymmen,
det krävs dessa specialfordon som också kan skapa buller i området och kräver utrymmen. Vid intervjun med Erik Freudenthal på GlashusEtt i Hammarby Sjöstad var detta också något som han tog upp. Han menar att det hade varit bättre att helt ha använt sig utav det stationära systemet som enligt honom har fungerat bättre i stadsdelen. I Stockholm ses det stationära systemet som så pass positivt att det nu planeras att byggas i ett nytt stadsbyggnadsprojekt på Djurgården (Intervju Erik Freudenthal, 2009-04-08).
Den kvartersnära sorteringen består av återvinningsrum. De avfallsslag som här kan lämnas är:
Förpackningar av glas, papper, metall och plast som sedan •
återvinns till nya förpackningar eller produkter.
Grovavfall som exempelvis möbler. Ämnen som metall •
återvinns och det som är brännbart förbränns och återvinns till energi och värme. Det som inte är brännbart läggs istället på deponi.
El-avfall är produkter som drivs genom sladd eller batteri. •
Även lampor ingår i denna avfallsdel. Dessa plockas isär och återvinns eller läggs för förvaring.
Textilier kan tas om hand i vissa utav återvinnings-•
rummen.
(Hammarby Sjöstad, 2006:28)
Bild 21: Sopnedkast i ett kvarter i Hammarby Sjöstad. Fotograf Eva Frennered.
Bild 22: Sugbilen vid dockningsstation för det mobila sopsugssystemet. Fotograf Eva Frennered.
I området finns också en miljöstation där farligt avfall kan lämnas in. I Hammarby Sjöstad utgör GlashusEtt en miljöstation dit boende kan gå för att få hjälp med detta avfall som inte kan lämnas i sopnedkasten eller i återvinningsrummen.
Farligt avfall innebär exempelvis färg, lim, batterier och •
kemikalier. Dessa förstörs eller återvinns. (Hammarby Sjöstad, 2006:28)
4.2.3 Avlopp och dagvattenhantering
I Sverige har vi ingen brist på vatten, detta betyder dock inte att ett slöseri av denna produkt bör förekomma. I Hammarby Sjöstad arbetas det för att halvera vattenkonsumtionen hos de boende. I Stockholm använder varje person cirka 200 liter vatten per dag, i Hammarby Sjöstad finns en vision av en halvering utav den mängden. Idag är konsumtionen 150 liter per person och dag, en minskning som miljövänliga installationer har bidragit till. I lägenheterna har maskiner med energiklass A installerats tillsammans med lågspolande toaletter och luftinblandande filter i kranarna (Hammarby Sjöstad, 2006:21).
I Hammarby Sjöstad finns ett nytt reningsverk - Sjöstadsverket-, detta är ett testreningsverk som endast har arbetat med avloppsvatten från bostäderna i Hammarby Sjöstad. Här renades tidigare vattnet samtidigt som resurser ur vattnet återvanns.
Idag används Sjöstadsverket endast till forskning och avloppsvattnet från Hammarby Sjöstad tas omhand vid Henriksdals reningsverk (Pandis & Brandt, 2009:37).
Då dagvattnet och avloppsvattnet i området är separerade kan ett så rent avloppsvatten som möjligt komma från hushållen till reningsverket. Detta innebär att vattnet enklare går att rena samtidigt som också näringsämnen från vattnet kan utvinnas och användas i jordbruket. Vid reningsverket tas slammet (det organiska materialet) bort från avloppsvattnet och rötas. Under rötningen bildas biogas som används främst som fordonsbränsle för bussar och bilar men också till de 900 biogasspisar som finns i installerade i vissa bostäder i Hammarby Sjöstad. Slammet som blir över efter rötningen är väldigt näringsrikt och kan då användas som gödning på jordbruken (Hammarby Sjöstad, 2006:22-23). Bönderna är dock oroade för att farliga ämnen trots allt kan ha hamnat i avloppsvattnet och därför används inte biomullen i så stor utsträckning i jordbruket ännu (Miljöredovisning, 2003:25).
I Sjöstaden, som Hammarby Sjöstad har kommit att kallas, tas allt dagvatten hand om lokalt. Detta kallas LOD, lokalt omhändertagande av dagvatten. Dagvatten kan innehålla olika typer av farliga ämnen som kommer från trafikens och
system för att ta hand om hushållens avloppsvatten och dagvattnet. I Sjöstaden finns ett dagvattensystem där vattnet från gårdarna och husen infiltreras i marken och sedan leds till Sickla kanal, Hammarby kanal respektive Danvikskanal. I området Sickla Kaj finns en öppen dagvattenkanal som rinner genom Sjöstadsparterren (en central park och plantering) dit vattnet från de kringliggande kvarteren kommer genom rännor för att sedan rinna ut i Hammarby sjö. På vissa byggnader i området finns också gröna tak som är beväxta med sedumväxter. Det är främst det regnvatten som faller på gatorna som kan innehålla farliga ämnen. Detta vatten renas genom att det leds till magasin där det får stå stilla i flera timmar så att föroreningar får sjunka till botten. Detta kallas sedimentering. Det renade vattnet leds sedan ut i det öppna dagvattensystemet (Hammarby Sjöstad, 2006: 24-25). Förutom att bidra till miljöförbättringar bidrar också öppna dagvattensystem till att skapa ett spännande uttryck i stadsmiljön.
4.2.4 Gröna ytor
Grönområdena i Hammarby Sjöstad uppskattas mycket. Att bo centralt i Stockholm och samtidigt ha nära till rekreationsområden och grönytor är attraktivt för de boende (Intervju Freudenthal, 2009-04-08). I Sjöstaden har arbetet med gröna ytor lett till att de hårda ytorna har minskat och en levande stadsmiljö har vuxit fram.
Bild 23 & 24: Här ser vi Sjöstadsparterren med sin kanal som går genom Sickla Kaj. Fotograf Eva Frennered.
Naturen i Hammarby Sjöstad kan beskrivas som naturpark istället för parknatur (Dahlgren, 2001:14). Vattnet i stadsdelen utgör en viktig del av upplevelsen i Hammarby Sjöstad. Detta är en del av naturen som skiftar från dag till dag, från att vara isbelagd på vintern till en central badplats på sommaren. En plats som är viktig både för de boende och för Stockholm stad är den ekskog som är belägen på Sickla Udde. På en höjd breder denna ut sig med sina hundraåriga gamla ekar. Vid planeringen av Sickla Udde var det dessa ekar som utgjorde anledningen till att bostäderna lades längs vattnet istället för på höjden. Ekarna var viktiga att bevara (Dahlgren, 2001:16). Genom hela Hammarby Sjöstad går den långa esplanaden mellan Mårtensdal och Danvikstull. Denna kantas av träd som binder ihop stadsdelen som ett grönt stråk. Där Sickla Udde möter vattnet har de vildvuxna vassruggarna bevarats. I dessa har labyrinter skapats av bryggor och spångsystem som binds ihop till promenadstråk ute i vattnet. Hammarbybacken, som var den tilltänkta platsen för OS arenan, hamnar lätt i blickfånget då man befinner sig i Hammarby Sjöstad. Detta är en plats för rekreation på sommaren såväl som på vintern. Ett stenkast från Sjöstaden ligger också Nackareservatet. För att binda samman dessa två områden har ekodukter byggts över den nedsänkta Söderleden, detta för att naturen ska kunna överskrida den barriär som leden skapar (Hammarby Sjöstad, 2006:10).
Bild 25: Hammarbybacken och en ekodukt över mot Nackareservatet. En man står och fiskar vid vattendraget. Fotograf Eva Frennered.
Bild 26: Bryggor i vassen där man kan promenera ut över vattnet.
5. Analys
5.1 En jämförelse mellan Hammarby Sjöstad och Bo01 Hammarby Sjöstad och Bo01 har flera likheter som områden och som projekt. Bägge platserna har tidigare varit hamn- och industriområden. De ligger också båda i närheten utav vatten och att få vattnet i centrum av stadsdelarna är något som bägge har haft i fokus. De båda projekten har varit pilotprojekt med miljöfrågor i fokus och som det satsades stort på. Bägge projekten har också andra bakomliggande faktorer som genererat extra engagemang från städerna och kommunerna, Bomässan respektive OS-ansökan. Själva planeringen för projekten inföll också under samma tidsperiod, dvs. under 90-talet. Förutsättningarna för de mål som sattes upp låg på samma grund liksom på vilken nivå den tekniska utvecklingen befann sig på. Områdena skiljer sig dock i storlek. I Bo01 har de planerade 1300 bostäderna redan byggts ut (Malmö Stad, 2009d). När Hammarby Sjöstad står färdigt år 2017 kommer stadsdelen att ha cirka 11000 bostäder (Intervju Freudenthal, 2009-04-08). Också tidsperspektivet skiljer sig en del i de två projekten. Bo01 skulle egentligen ha stått färdigt till bomässan år 2001, men blev inte helt klart förrän år 2005 och då det gäller Hammarby Sjöstad, som är ett betydligt större område, är projektet fortfarande i full gång och beräknas som tidigare sagt att stå klart år 2017.
5.2 Processen
Både Bo01 och Hammarby sjöstad är områden som från början har fler mål än att enbart producera nya bostäder. I Malmö siktade man mot Bomässan Bo01 och att genom detta göra Malmö till en attraktivare stad med bostäder som skulle locka resursstarka människor. I Hammarby sjöstad var målet att få arrangera OS 2004 (Green, 2006:242). Detta har inneburit att stadsdelarna har fått extra mycket uppmärksamhet från högre instanser men i Hammarby Sjöstads fall så avtog intresset en del från politiker och andra då planerna för OS gick i stöpet. I båda projekten började arbetet med miljön i fokus tidigt i planeringsprocessen. Det togs fram kvalitetsprogram respektive miljöprogram för hur områdena skulle byggas. Själva miljökraven kom dock ifrån de utomstående instanserna Svensk bostadsmässa och IOK, Internationella Olympiska Kommittén, och inte från kommunerna själva (Green, 2006:241).
En ganska stor skillnad i processarbetet i dessa två projekt är vilka som var det styrande organet i arbetet med att ta fram kvalitetsprogram respektive miljöprogram. För Hammarby Sjöstad var det Stockholms stad som ledde allt arbete medan det i Bo01:s fall var ett samarbete mellan Malmö stad, Sydkraft, Bo01-organisationen, Svenska Boprojekt AB samt byggherrarna (Green, 2006:135). Detta ledde till att det i Malmö skapades ett 40
fortsatt samarbete i stadsutvecklingsfrågor. Hammarby Sjöstad kantades dock av konflikter då byggherrarna inte såg målen som uppnåeliga (Green, 2006:242-243).
De båda programmen med målformuleringar för projekten ses som en mycket viktig del i hur arbetet genomfördes. I Hammarby Sjöstad lades stor vikt vid de boendes engagemang och vilja att förändra sitt beteende, bland annat genom utvecklingen av Hammarbymodellen. I Malmö var dock det viktigaste att de boendes komfort inte skulle påverkas av den nya tekniken och engagemanget från de boende sågs inte som lika viktig (Green, 2006:156, 248).
5.3 Ekologiska lösningar 5.3.1 Energi
I miljöprogrammet för Hammarby Sjöstad står det att fastigheterna i området skulle ha en energiförbrukning på maximalt 60 kWh/m² per år. Detta var ett väl högt uppsatt mål enligt många och i de uppdaterade miljömålen från 2007 ändrades målsättningen till 80-100 kWh/m² per år (Pandis & Brandt, 2009:32). Då Bo01:s kvalitetsprogram togs fram 1999, tre år efter Sjöstadens Miljöprogram tog man lärdom av detta. Målet i Bo01 sattes till 105 kWh/m² per år men även detta
skapade stora diskussioner (Green, 2006:145). Vid den senaste mätningen var siffran 120 kWh/m² i snitt per år. Men det handlar ändå om ungefär 30 procent mindre energiåtgång än i andra bostadsområden (Dagens Samhälle, 2008:15). Det fanns inte i projekten några påföljder för byggherrarna om de inte nådde upp till de uppsatta målen vilket också kan ha bidragit till att resultaten inte blev som önskat.
Hammarby Sjöstads projekt hade som mål att 80 procent av avfallet och avloppsvattnet skulle utvinna energi. Detta har de lyckats väl med. Idag omvandlas 95 procent av avfallet från Sjöstaden till el och fjärrvärme. De resterande fem procenten komposteras. Slammet från avloppsvattnet omvandlas till biogas och ur avloppsvattnet utvinns nära 100 procent värmeenergi (Pandis & Brandt, 2009: 32).
Båda projekten hade som mål att all energitillförsel skulle baseras på förnyelsebara energikällor. I Bo01 var också målet att vara självförsörjande och i Malmö stad kan de nu stoltsera med 100 procent lokalt producerad förnybar energi, vilket anses som mycket lyckat
(Intervju Dalman, 2009-04-01).
I Hammarby Sjöstad kommer hälften av energin från egna lokala källor så som eget avfall och avloppsvatten. Den
