Barn med flera språk

Malmö högskola

Lärarutbildningen

Skolutveckling och ledarskap

Examensarbete

15 högskolepoäng

Barn med flera språk

Children with multiple Languages

Vivien Ferenczi

Lärarexamen 120hp Handledare: Ange handledare

Lärarutbildning 90hp ULV

Ange datum för slutseminarium ex. 2011-11-01

Examinator: Nils Andersson Handledare: Lisbeth Amhag

SAMMANFATTNING

Mitt syfte med detta arbete var att undersöka flerspråkiga barns språkutveckling. Jag jämförde två olika förskolor och pedagogernas arbetssätt. Den första förskola ligger i en liten stad och den andra i en stor stad i Skåne. Jag ville även undersöka vilka uppfattningar förskolelärare har om flerspråkiga barn samt hur konsekvensen av föräldrarnas agerande är med sina två- eller flerspråkiga barn. Jag har valt att göra en kvalitativ undersökning i två förskolor där jag har gjort intervjuer och observationer. Jag har fokuserat på förskolelärarnas arbetssätt. Resultatet visar att det finns stora skillnader mellan pedagogernas arbetssätt och erfarenhet som beror på hur många flerspråkiga barn de har mött. I den ena förskolan finns det få tvåspråkiga barn och i den andra är det många barn som är flerspråkiga. Resultatet visar också att barn får mer stöd i den stora staden än i den lilla. Förskoleläraren som arbetar med många flerspråkiga barn är mer intresserad av deras språkutveckling än pedagogen som möter få flerspråkiga barn.

__________________________________________________________________________ Nyckelord: flerspråkighet, språkutveckling, tvåspråkighet, modersmålutveckling

Innehållsförteckning

1. Inledning 4

2. Syfte och frågeställningar 5 3. Litteraturgenomgång 6

3.1 Tidigare forskning om språkutveckling 6

3.2 Flerspråkighet 7

3.3 Pedagoger och förskolan 9

3.4 Föräldrar 10 4. Teoretisk ram 13 5. Metod 14 5.1 Urval 14 5.2 Genomförande 15 5.3 Bearbeting 15 6. Resultat 16 6.1. Intervjuer om arbetssätt 16 6.2 Intervjuer om språkstöd 17

6.3 För- och nackdelar med flerspråkigheten 17

6.4 Samarbete med föräldrarna 18

6.5 Att vara konsekvent 19

6.6 Begränsningar 19

6.7 Observation Pedagog 1 20

6.8 Observation Pedagog 2 20

7. Analys och Diskussion 22

8. Sammanfattning 25

9. Referenser 26

1. Inledning

Dagens samhälle har blivit mångkulturellt och dessutom flerspråkigt under de senaste 50 år. Det finns ingen gräns mellan länderna, alla rör sig globalt, får studera och arbeta var man kan och vill. Det man måste lära sig är språket som är ett medel för kommunikation (Ladberg, 2003). Globaliseringen leder till en kraftig ökning av språklig mångfald (Benckert, Håland & Wallin, 2008).

Under förra terminen hade jag lärarpraktik i en liten stad där jag träffade några flerspråkiga barn. Jag har läst Gunilla Ladbergs bok, Barn med flera språk som jag tyckte var intressant. Min undran väcktes om vilken betydelse andraspråksutvecklingen i skolan har och vilka arbetssätt som gynnar flerspråkiga barn. Jag tycker att det är viktigt att stärka barnets modersmål därför undrar jag hur förskolepedagoger arbetar med flerspråkiga barn. Jag är flerspråkig, svenska är mitt andraspråk och ungerska mitt modersmål. Familjens språk är viktigt för att kunna kommunicera med släktingar som barn och vuxen (Ladberg, 2003). Jag vill oavsett vilket land jag lever i att mina barn får uppleva och känna den kulturella bakgrunden de kommer från.

Som blivande flerspråkig lärare och förälder är jag intresserad av flerspråkiga barn. Jag tycker att detta arbete hjälper mig att kunna vara en konsekvent lärare och förälder med flerspråkiga barn. Som blivande förälder tänker mycket på hur jag skulle prata med barnet. Jag undrar hur andra flerspråkiga föräldrar gör det, blandar de språket eller på vilket sätt delar de upp det. Flerspråkiga föräldrar måsta tänka genom hur de kan stödja barnet på bästa sätt (Cadeua, 2008). Men det är inte bara föräldrarna som har en viktig roll i språkutvecklingen utan förskolelärarna också. Eftersom barnen börjar förskolan vid ett års ålder har förskolepersonalens arbetssätt stor betydelse i barnets språkutveckling. Lärarna har olika möjligheter att utveckla sig. De kan studera på högskola om flerspråkighet och kulturmöten eller om dokumentation av barns språkutveckling. De kan välja mellan olika litteratur i ämnet eller ordna egna studiecirklar i förskolan (Benckert, Håland & Wallin, 2008).

2. Syfte och frågeställningar

Syftet med detta examensarbete var att jämföra två olika förskolors arbetssätt med flerspråkiga barn och deras språkutveckling. I detta arbete har jag undersökt hur föräldrar och pedagoger utvecklar flerspråkiga barns språk. Jag har sökt svar på vilka uppfattningar förskolelärare har om barns andraspråkutveckling och vilka arbetssätt som gynnar den. Jag ville även se på skillnader mellan storstäders och småstäders förskolor och lärarnas arbetssätt.

Frågorna jag fokuserar på är:

 Vilka uppfattningar har förskolelärarna om två- och flerspråkiga barns språkutveckling?

3. Litteraturgenomgång

I min litteraturgenomgång kommer jag att behandla litteratur samt olika forskningsresultat om språkutveckling, flerspråkighet samt förskolepedagogernas och föräldrarnas erfarenhet

3.1 Tidigare forskning om språkutveckling

För att kunna förstå flerspråkigheten tänkte jag gå genom språkutvecklingen. Eftersom mitt arbete handlar om förskolan betyder det att barnen är 1-5 år gamla. Jag tycker att det är viktigt att veta vilka möjligheter förskolelärarna har med spårkutvecklingen.

Barnets språkutveckling börjar innan födelsen. Att höra mammas språkljud och språkmelodi ger trygghet för barnet både innan och efter födelsen. Alla barn är unika och lär sig på olika sätt. Som vuxen kan man ”räkna ut” vad ett ord betyder med hjälp av sina tidigare kunskaper. Men alla har sitt eget sätt att lära, sin personliga inlärningsstil (Ladberg, 2001).

Chomsky (i Arnberg, 2004) har gjort en betydande insats om språkliga kunskaper som är inbyggda i hjärnan. Det finns olika stadier i språkinlärningen:

 Från födelsen till ungefär sex veckors ålder ger barnet vokalljud ifrån sig med att skrika.

 Mellan sex och sexton veckors ålder börjar barnen skratta och efter den kommer ljudproduktion som består av olika ljudlek till exempel när man blåser luft genom slutna läppar.

 Kring sex och tio månaders ålder reproducerar barnen konsonanter och vokaler till exempel ”dada”. Under denna period börjar barnen reproducera joller. Efter den varierar barnen olika ljudkombinationer och försöker frambringa enstaka ord. Barnen försöker använda det ljudmönstret de hör från vuxna för att beteckna ett speciellt fenomen men för vuxna är det svårt att förstå det.

 Vid ett års ålder börjar barnen säga hela ord som kan betyda hela meningar.  Vid 18 och 24 månader kombinerar barnen ord, till exempel kasta bollen.

 När barnen är två år gamla har de ett ordförråd med cirka 300 ord de kan använda och förstå.

 Under förskoleåldern gör barnen ett stort framsteg i grammatikutvecklingen och ordförråden.

 Vid tre års ålder har de ungefär 1000 ord i ordförrådet.

Barnen lär sig den språkliga basen innan de börjar grundskolan. Denna bas omfattar uttal, grammatik och flytande tal (Ladberg, 2003). Olika forskningar visar att i förskoleåldern och tidiga skolåren är språkutvecklingen mest intensivt (Myndigheten för skolutveckling, 2004). Barnen lär sig de tidigaste orden från olika händelser och ting som är viktiga i deras liv (Arnberg, 2004). Leken har en stor betydelse i deras språkutveckling. Svensson (1995) menar att språket hjälper oss att få perspektiv på händelser och att förstå omvärlden. Att lära sig språk genom språklekar är viktigt för att förbereda den kommande läs- och skrivinlärningen i skolan. Språklekarna gör barnen medvetna om språket på olika sätt, skapar kontakt mellan barn och leder till att barn och vuxna har roligt tillsammans. Barn måste få många tillfällen till intressanta och utvecklande samtal för att kunna utveckla språket dagligen. Olika uttryckssätt lär de genom samtal och lek med ord. Barnen som fick leka med språklekar blir intresserade av skriftspråket och kan uppleva kontakten med skriftspråket på ett naturligt sätt (Svensson 1995). Under 1980-talet visade olika forskningar (Svensson, 1995) att med språklekar kan man träna den språkliga medvetenheten. Att sjunga enkla sånger kan hjälpa barnen att lära sig ord och begrepp samt konstruera meningar. För att utveckla barnens förmåga att analysera och reflektera över språket kan sagor användas (Ellenby, 2007).

3.2 Flerspråkighet

Flerspråkighet enligt den nationella encyklopedin är användning eller behärskning av flera språk. Flerspråkigheten kan gälla samhällen eller individer (www.ne.se) Det har gjorts många undersökningar om tvåspråkighet under de senaste åren. Georges Lüdi skriver att "en tvåspråkig person är en som använder två eller flera språk i sitt dagliga liv, som kan växla mellan språken när det behövs" (i Håkansson, 2003).

Eftersom barnen har behov av flera språk för att kunna kommunicera med människor, lär de sig flera språk. Om barnet inte använder språket regelbundet glömmer hon/han det, därför är det bra att lära sig språk så tidigt som möjligt. Familjens språk kan inte ersättas av andra språk i livet. För att kunna kommunicera med släktingar även som vuxen är familjens språk nödvändighet. Modersmålet är en bro till det nya språket. Det är viktigt med andra barns reaktioner när det gäller barns upplevelser av sitt språk. Det blir lätt och roligt att tala

modersmålet om kamraterna visar intresse och är nyfikna. Barnet blir stolt över att kunna ett språk som ingen annan kan i klassen. Modersmålläraren kan vara ett stöd och stor hjälp eftersom de har erfarenheter som svenska lärare inte har och vet hur det är att möta svenska språket som ett nytt språk (Ladberg, 2003). Flerspråkiga människor lever i olika världar eftersom de har olika bakgrund och känner flera kulturer. Eftersom det är språket som bestämmer hur människor kan tänka, tänker vi på olika sätt (Tornberg, 2000). Det finns en överföringsprocess enligt Tornberg som betyder att människor använder sina kunskaper från modersmålet och andra språket när man lär sig ett ytterliggare språk.

Tvåspråkighet är ett synligt fenomen i Sverige trots att landet inte är officiellt tvåspråkigt (Håkansson, 2003). Vart fjärde barn i Sverige har rötter i ett annat land. Att kunna flera språk betyder att kunna fungera i fler kultur (Myndigheten för skolutveckling, 2006). Enligt Sydsvenskan (2006) finns det bara fördelar med flerspråkighet, till exempel arbetsmarknaden behöver flerspråkiga människor. Enligt Cadeau (2008) finns det ännu fler fördelar med det. Barnen får olika kulturer, värderingar och traditioner genom språket, dessutom har de större förståelse för andra kulturer. Flerspråkiga barn har lättare att lära sig flera språk och har större självkänsla.

Det finns två olika sorters tvåspråkighet. Simultan tvåspråkighet betyder att barnet lär sig två språk samtidigt från födelsen, därför får barnet två modersmål. Den successiva tvåspråkigheten innebär att barnet efter det tredje året börjar lära sig ett annat språk som blir barnets andraspråk.

Taylors undersökning bevisar att tvåspråkiga barn lär de första orden lika snabbt som enspråkiga. Fast senare kan barnets språkutveckling försenas eftersom de hör två olika språk på begreppen (Arnberg, 2004). Senare forskningar (Arnberg, 2004) visar att tvåspråkighet är positivt på den språkliga utvecklingen. För ett tvåspråkigt barn kan det ta längre tid att uppnå samma språknivå än för ett enspråkigt barn.

Språkblandning och kodväxling är normala när vi pratar om flerspråkighet. Språkblandningen innebär att barnet blandar två språk i en mening. Det finns två olika nivåer, ord- och frasnivå barnet kan blanda på. Blandningen försvinner ofta när barnet kan skilja mellan språken. Kodväxlingen kan vara medvetet eller omedvetet och händer endast i flerspråkiga sammanhang. Den vanligaste typen av kodväxling är när barnet inte hittar rätt ord i språket (Ladberg, 2000).

Det finns aktiv, passiv och absolut flerspråkighet. Fördelen med den passiva tvåspråkigheten är att den ger ett tryggt minoritetsspråk som är en bra grund där man kan bygga ett annat språk på. Den aktiva tvåspråkigheten är bra för att det tar tid att lära in två

olika språk samtidigt. Ju tidigare man börjar träna språket desto mer tid man har på språkinlärningen (Arnberg, 2004). Absolut flerspråkighet betyder när barnet förstår ironi, poesi och skämt. Barnet måste använda minoritetsspråket i många olika tillfällen för att bli absolut flerspråkigt (Ellenby, 2007).

3.3 Pedagoger och förskolan

Förskolan har olika uppdrag pedagogerna måste arbeta efter.

Förskolan skall medverka till att barn med annat modersmål än svenska får möjlighet att både utveckla det svenska språket och sitt modersmål (Lpfö 98:6, Skolverket, 2006). Förskolan skall sträva efter att varje barn som har ett annat modersmål än svenska utvecklar sin kulturella identitet samt sin förmåga att kommunicera såväl på svenska som på sitt modersmål (Lpfö 98:9).

Barnen måste höra många olika begrepp och samtal i olika situationer. De måste få möjlighet att formulera sina tankar och behov. Förskolan har ett särskilt ansvar för att planera och organisera den språkutvecklande miljön. Det är viktigt att ha lika höga förväntningar som förskolelärare på flerspråkiga barnen som på enspråkiga. Det finns tre principer hur förskolelärarna måste arbeta efter.

 att bygga på kunskapen barnet har av sitt språk, sina erfarenheter och sin kultur  att ge innehåll barnet kan använda för att utveckla sig

 att ge barnen möjligheter att använda sina nya kunskaper till exempel vid bearbetning av en saga (Benckert, Håland & Wallin, 2008).

Läraren måste ta reda på föräldrarnas syn och kunskap om flerspråkighet (Benckert, Håland & Wallin, 2008)

Therése Gustafsson (2009) visar i sitt examensarbete att det finns skillnader mellan pedagoger beroende på hur många flerspråkiga barn de arbetar med. Enligt pedagogerna hon har intervjuat är det svårt att samarbeta med föräldrar som inte kan prata svenska. Dessa förskolepedagoger tycker att bilder, rim och ramsor är viktiga i barnets språkutveckling oavsett barnets modersmål. Dessa pedagoger får en blankett en gång om året där de ska fylla i om barnen behöver modersmålsstöd.

Det möts olika etniska grupper i klassrummet. Utifrån kulturen och bakgrunden har alla en egen livshistoria (Tornberg, 2000). Förskolan är en kulturell mötesplats, därför är det viktigt att utveckla flerspråkigheten. En stor del av förskolebarnen, 13-15 procent har annat modersmål än svenska. De flesta förskolor i Sverige är kommunala, det är kommunen som bestämmer om språkstödet (Myndigheten för skolutveckling, 2004). Eftersom invandringen ökade i Sverige diskuterades mycket om hur barnets språkutveckling skulle stödjas i skolan. Det är kommunernas skyldighet att anordna speciellundervisning i hemspråket. Under de senaste åren minskade antalet barn som får modersmålsstöd i förskolan. Det är bara 13 procent av barn med annat modersmål som får stöd i hemspråket (Håkansson, 2003).

Enligt Susanne Beckert (Myndigheten för skolutveckling, 2004) barn lär sig språk i en spännande och rolig miljö. Det är pedagogernas och förskolornas uppgift att ge den miljön som är det bästa för barnen. Benckert berättar om sina egna erfarenheter som pedagog och ger tips hur pedagogerna kan arbeta med flerspråkiga barn, till exempel att arbeta med material ger trygghet för barnen. Om en pedagog läser en saga kan de använda olika figurer eller bilder som utvecklar språket. Om man har en mindre grupp får barnen större möjlighet att samtala med andra barn och pedagogen (Myndigheten för skolutveckling, 2004).

Det finns svenska förskolor som inte har svenska barn. Dessa barn lär sig språket genom leken, som alla andra barn. Barnen måste lära sig leka och dessutom lär de sig språket. Genom att leka och använda hemsituationer lär barnen många vardagliga ord, till exempel äta, sova. Pedagogerna är deltagare i leken och hjälper barnen att utveckla ordförrådet (Ellenby, 2007).

3.4 Föräldrar

Det svenska samhället blir allt mer internationellt, dessutom flerspråkigt och mångkulturellt. Föräldrarna är tvungna att välja mellan enspråkighet och två- eller flerspråkighet och två- eller flerkulturell tillhörighet. Stort ansvar ligger på föräldrarna när det gäller att välja hur de ska utveckla barnets språk. Att kunna få en trygg genomgång mellan språken måste förskolepedagogerna och föräldrarna samarbeta med varandra. Det är många föräldrar som bor i ett annat land som väljer att barnet lär sig deras eget språk. Det är inte det svåraste att ta beslut vilken form av tvåspråkighet man väljer som förälder. Det är mycket svårare att fullfölja det (Cadeau, 2008).

Föräldrar som vill att barnet ska bli tvåspråkigt måste förstå hur barnet lär sig språk annars förstår de inte sina egna roller i lärprocessen (Arnberg, 2004). Vissa föräldrar är rädda

för tvåspråkighet, att barnet börjar prata senare än enspråkiga barnen och för språkblandningen, visar Arnbergs (2004) forskningar. Det finns ingen undersökning som bevisar att flerspråkiga barn börjar prata senare (Cadeau, 2008).

Det finns olika tips föräldrarna kan använda sig av, till exempel för att stimulera språkutvecklingen är det nyttigt att läsa och berätta mycket för barnet. Det finns olika sång, ordlekar och barnramsor som kan stimulera båda språken. Att vara flerspråkig är inte barnets val utan från deras del är det en naturlig sak i utvecklingen. Om det är naturligt för föräldrarna det kommer att vara naturligt för barnen också (Cadeau, 2008). Det bästa och bekvämaste är att tala på modersmålet eller det språket de känner sig trygga med, som kommer från hjärtat. Det finns skillnader mellan familjer och familjer som beror på hur många språk det finns i familjen och hur föräldrarna pratar med varandra (Arnberg, 2004). Det finns föräldrar som har samma modersmål och barnet får lära sig det svenska språket i förskolan och skolan. Det finns föräldrar som är tvåspråkiga dessutom får barnet båda två språken och svenska språket i förskolan. Om föräldrarna inte pratar ett gemensamt språk blir barnet trespråkigt från början. Det finns familjer där både föräldrar har samma modersmål som kan införas i det svenska språket. Det blir inte nytt när barnet börjar leka med andra barn som är svensktalande. Arnberg (2004) tycker att det bästa är att börja med båda språken så tidigt som möjligt. Det finns olika språkstrategier föräldrarna kan välja mellan till exempel en person talar ett språk eller båda föräldrarna talar minoritetsspråket med barnet. Man kan införa bara ett språk föst eller man kan blanda språket från början (Arnberg, 2004). Enligt Ellenby (2007) är föräldrarna konsekventa om en person använder ett språk. Den ideella situationen är om barnet har ett språk hemma och ett annat språk i förskolan.

Benckert, Håland och Wallin (2008) har samlat ihop några råd föräldrarna kan tänka genom  använd bara hemspråket (föräldrarnas språk) med barnet det underlättar för barnet att

skilja på de olika språken

 prata med vänner och släktingar att de också skall använda deras egna språk när de pratar med barnet

4. Teoretisk ram

Examensarbetet kommer att utgå från sociokulturella teorin utifrån Vygotskijs teori om språkutveckling och vidareutveckling av dem.

Språkinlärning är barnets medfödda förmåga och det är omgivningen som har en stor betydelse i den (Arnberg, 2004). Enligt Vygotskij (1999) är barnen sociala från början och genom dialoger med andra människor fyller språket en social funktion. Han håller inte med Piaget som säger att barnen är autistiska från början och senare i livet blir de sociala. Piaget tycker att det egocentriska talet inte har någon kommunikativ roll och påverkar inte barnets handlingar. Men Vygotskij beskriver att det sker på ett annat sätt. Han menar att det egocentriska talet är en övergångsform mellan det yttre och det inre tal. Han ser likhet mellan förskolebarns tal till sig själv och vuxnas inre tal. Enligt Vygotskij (1999) är alla människor kreativa och denna kreativitet är viktig i förståelsen och att utveckla sitt ordförråd. Han tycker att människor växer i en social kontext. Tornberg (2000) beskriver också Vygotskijs teori om hur barn utvecklas. Enligt honom utvecklas barnet socialt, språkligt och intellektuellt i samspel med sin omvärld. Vygotskijs undersökningar bevisar att barnet använder ett egocentriskt tal när de försöker lösa ett problem. Barnen kan imitera olika handlingar som de inte ens förstår. Det betyder att de kan reproducera händelser utan att förstå vad som händer. Enligt Chomskys forskningar är att lära sig ett modersmål perfekt är medfödd. Han tycker att språkinlärningen är ungefär samma sak som alla andra biologiska funktioner till exempel att lära sig gå (Tornberg, 2000). Benckert, Hålans & Wallin (2008) skriver att barns tidiga flerspråkighet utvecklar det verbala tänkandet. Dessa barn har språket som stöd för tänkandet i högre grad än enspråkiga barn. De som är tvåspråkiga tänker flexibelt och hittar lättare lösningar vid olika problemsituationer.

5. Metod

Examensarbetet omfattar en kvalitativ undersökning. Jag har valt att göra intervjuer och observationer. Metodmässigt har jag valt att göra kvalitativ undersökning i form av intervjuer och observationer för att jag tycker att det är det bästa sättet att jämföra teorin och resultatet och att uppfylla mitt syfte. När en forskare gör en intervju kan den få konkret svar har möjlighet att ställa fler frågor än man har planerat och det är lätt att vara spontan. Forskaren har möjlighet att får en personlig uppfattning. Därför har jag valt kvalitativ forskning istället för kvantitativ. Bryman (2002) skriver att i kvalitativ forskning ligger vikten vid ord. Det är lärarnas ord jag behöver för att kunna genomföra undersökningen och få svar på mina frågor. Jag har valt att använda en diktafon för att kunna vara konkret. Efter avslutade intervjuer lyssnade jag igenom intervjuerna och gjorde konkreta anteckningar sedan transkriberade jag de. Jag har inte skickat frågorna i förväg eftersom jag inte ville förlora samtalets spontanitet. Vid observationerna ville jag se hur lärarna och barngruppen fungerar tillsammans samt hur pedagogerna arbetar med flerspråkiga barn.

5.1 Urval

Jag har valt två förskolor med olika karaktär och storlek. Det var viktigt att veta att i förskolorna finns flerspråkiga barn och att hitta pedagoger som dagligen arbetar med barn från olika länder och kulturer. Den första förskolan känner jag från lärarpraktiken och jag vet att det finns några barn i förskolan som är flerspråkiga. Andra gången har jag valt en förskola som ligger i en stor stad nära till min arbetsplats där finns många flerspråkiga barn och pedagoger med stor erfarenhet. Detta val är ett bekvämlighetsurval eftersom jag använder en förskola för min undersökning som är tillgänglig för mig som är en forskare (Bryman, 2002). Båda förskolorna är uppdelade på fyra avdelningar men har olika antal flerspråkiga barn. Av den anledningen tycker jag det är intressant att undersöka skillnader. I Förskolan A finns det 76 barn, fem av de är flerspråkiga och har annat modersmål än svenska. Förskolan B som ligger i en stor stad har ca 120 barn och 50-60 % av barnen är flerspråkiga. Jag har genomfört intervjuer med två pedagoger, en på vardera förskolan. Jag ser pedagogerna som har olika erfarenheter och åsikter. Jag gjorde observationer på de två avdelningar där de intervjuade lärarna arbetar för att se hur de arbetar i verkligheten.

5.2 Genomförande

Jag har bokat tid med pedagogerna i god tid och ville att de ska bestämma tiden för att inte bryta deras arbete med barnen. Intervjuerna och observationerna genomfördes under en och samma dag. Jag har förberett frågorna i förväg och ställt samma frågor till både pedagoger. De fick läsa frågorna och hade ca 2 minuter att förberedda sig. Bryman (2002) kallar intervjuformen jag har använt i detta arbete för semi-strukturerad intervju som innebär att intervjuarna har en uppsättning frågor (se bilaga 1) Dessa frågor ställde jag till båda lärarna i samma ordning. Jag som intervjuar har möjlighet att ställa följdfrågor till mina respondenter (Bryman, 2002). Intervjuerna var ca 20 minuter långa. I förskola A var vi på småbarnsavdelningen där pedagogen arbetar. I förskola B var vi också på avdelningen men barnen var 1-5 år gamla. Rummet var stort med många bord och stolar. Det var avdelningens materialrum med mycket olika material. Barnen lekte ute vilket möjliggjorde att intervjua ostört. Intervjuarna började jag med att prata om lärarnas anonymitet samt mitt syfte med arbetet (se bilaga 2) och att jag inte ska lämna ut deras eller förskolans namn. Jag har använt ljudinspelning för att kunna fokusera på frågor och svar. Fördelen med att använda ljudinspelning är att jag inte behövde göra anteckningar. Pedagogerna var inte nervösa som kan medföra att ljudinspelningen påverkas negativt. Observationerna gjorde jag under båda lärarnas aktiviteter i förskolan efter intervjuarna. Jag ville se och uppleva hur de använder sina metoder i verkligheten. Efter intervjuarna kom samlingen som var cirka 40 minuter långa. Bryman (2002) skriver att fördelen med denna metod är att observatören har möjlighet att se direkt beteende och få en sann bild av situationen. Under observationerna fokuserade jag på lärarnas språkliga förhållningssätt samt hur flerspråkiga barn använde sitt språk.

5.3 Bearbeting

Efter att jag gjort intervjuarna fick jag stor mängd informationsdata. Jag transkriberade intervjuarna och läste sedan noggrant genom lärarnas svar och försökte identifiera vad som sägs i texterna. Efter att jag markerat viktiga meningar grupperade jag dem. Jag fick olika kategorier som bildade rubriker i arbetet. Jag har gjort anteckningar under aktiviteterna som möjliggjorde att analysera lärarnas arbetssätt och att jämföra deras svar med praktiken. Jag försökte hitta skillnader och likheter mellan lärarna och förskolorna.

6. Resultat

Resultatet av mina intervjuer och observationer redogör jag utifrån de teman som visade sig i materialet. Jag delar upp det i olika rubriker som arbetssätt, språkstöd, för- och nackdelar, samarbete med föräldrar, att vara konsekvent och begränsningar.

6.1 Intervjuer om arbetssätt

Pedagog 1 berättar att det finns bara några barn, exakt fem i hela förskolan som är flerspråkiga. Ett barn har svenska som modersmål och franska som andraspråk, alla andra har svenska som andraspråk. Språken är danska och arabiska. Pedagog 2 har svårare att räkna ihop hur många flerspråkiga barn det finns på förskolan men hon säger att ungefär hälften av 120 barn har annat modersmål än svenska. Det är 50-60 barn som har persiska, danska, bosniska eller isländska som modersmål. Båda pedagoger rekommenderar till föräldrarna att prata bara modersmålet hemma och inte blanda svenska.

Pedagog 1 som arbetar i en mindre stad berättar att de arbetar med flerspråkiga barns språkutveckling på ett tydligt sätt.

Pedagog 1: Vi är väldigt tydliga i vardagen, det är mycket till exempel med matsituationen, de lär sig vad besticken, tallrikar och glas heter. Sedan har vi sånger, vi arbetar mycket med bilder och orden så att det blir konkret.

De brukar använda sig av ett material som heter Språkresa där barnet kan arbeta med bilder och berätta om dem. Förskolelärarna använder mycket begrepp och benämner saker på ett tydligt sätt. Pedagog 2 berättar att de använder också mycket sånger och har sångstunder samt inplanerade sagostunder. De använder sig av Bornholmsmodellen i hela förskolan.

Pedagog 2: Bornholmsmodellen har vi som språkpedagogen och vi på förskolan arbetar efter.

De har mungympa och övar speciella ljud och använder få ord när de pratar med barnen.

6.2 Intervjuer om språkstöd

Pedagog 1 berättar att från tre års ålder kan föräldrarna kräva att ha hemspråksundervisning i förskolan. Men nästan alla väljer att de talar modersmålet hemma och svenskan på förskolan. För många år sedan var det så att hemspråkläraren kom till förskolan och hjälpte lärarna men det var cirka för 10 år sedan. Vissa föräldrar vill att barnet ska lyssna på band då har de möjlighet att lyssna på sagor på modersmålet. Om det finns lärare som kan tala barnets hemmaspråk benämner hon/han vissa ord. Men just nu har förskolan ingen lärare som är flerspråkig. De har haft en pedagog som var engelsktalande.

Pedagog 2 tycker att det inte fungerar riktigt hos de med blanketterna de skulle skicka ut. Det är föräldrarna som bestämmer om språkstödet.

Pedagog 2: Det har inte riktigt kommit igång men det har varit vid något tillfälle en tjej och pratade på något språk och hade lite övningar. Hon pratade på sitt språk med barnen.

Det är nästan alla föräldrar som tycker att hemspråksutvecklingen klara de hemma. På avdelningen finns det ingen flerspråkig lärare men på avdelningen bredvid finns någon som pratar kroatiska och tidigare hade förskolan en lärare som pratade persiska. Men det är ingen som använder annat språk än svenska med barnen. Det finns en språkpedagog som brukar hjälpa deras arbete med flerspråkiga barn.

6.3 För- och nackdelar med flerspråkigheten

Om för- och nackdelar tycker den första pedagogen att det finns många fördelar till exempel att andra barn blir intresserade av språk och kultur.

Pedagog 1: Svenska barnen kan lära sig empati och medkänsla, att hjälpa andra och ta hand om kompisen. Vi kan dra in kultur och prata om andra länder. Barnen blir intresserade av vad saker heter på annat språk.

Nackdelen är att de kan varken prata eller förstå svenska när de börjar förskolan och dessutom har de svårigheter med lekkamraterna. Det som kan hjälpa barnen är att använda kroppsspråket. Pedagog 2 berättar om en studiecirkel de precis har börjat.

Pedagog 2: Vi har precis börjat med en studiecirkel vid fyra tillfällen. Vi är fyra personaler från förskolan, jag är en av dem. Vi läser en bok om att arbeta med tvåspråkighet

Hon kommer ihåg att det finns många fördelar med flerspråkighet enligt litteraturen hon har läst. Hon tycker att senare i vuxen ålder får flerspråkiga människor lättare arbete och ju mindre man är desto lättare det är att lära sig flera språk samtidigt.

Pedagog 2: Det är bra med de här olika språken för att om barnen får lika mycket av alla språken har de lättare att få arbete senare i vuxen ålder.

Nackdelar med flerspråkighet är att man blandar ihop språken och att man inte blir förstådd. Läraren menar att språk och kultur hör samman. Barnen som aldrig har ätit vid ett bord eller inte har sett pärlor har ännu svårare att lära sig båda språket och normerna.

6.4 Samarbete med föräldrarna

Båda förskolorna samarbetar med hemmet. Pedagogerna ger råd till föräldrarna om de behöver det. Pedagog 2 beskriver några situationer med föräldrarna:

Pedagog 2: Ibland frågar de om de ska prata bara hemspråket hemma. Vissa föräldrar pratar svenska på förskolan och när de är hemma pratar de bara det andra språket. Vissa pratar sitt språk här också när de hämtar barnet och barnen kan växla direkt mellan språken.

Pedagog 1 ser samarbetet på ett annat sätt. De diskuterar med föräldrarna om hur mycket de vill att lärarna ska ge till barnet språkmässigt. Vissa föräldrar har bjudit dem att fira deras högtider. Hon tycker att det är bra för barnen för att de känner sig stolta över landet de kommer ifrån och språket de talar.

6.5 Att vara konsekvent

Pedagog 1 tycker att om man har fördelen att vara tvåspråkig då måste man ta den direkt från födelsen på ett konsekvent sätt. Konsekventa föräldrar bestämmer sig att ge barnen två språk och en förälder pratar ett språk. Hon tycker att föräldrarna måste använda samma språk hela tiden med barnet. Om föräldrarna inte pratar rätt svenska då lär barnet fel svenska som är farligt. Hon berättar om en pojke som ett exempel hur man kan vara konsekvent. Pojken var 5 år gammal och pratade 5 språk. Hon tycker att det hjälpte mycket i språkutvecklingen att pojkens föräldrar har bestämt sig att använda alla 5 språken. Pedagog 2 berättar att de brukar ge råd för föräldrarna som inte vet vad barnets bästa är.

Pedagog 2: Vi säger ofta att föräldrarna ska prata modersmålet hemma. Men hur jag personligen tänker då blir det så att det kan vara en nackdel att barnet inte pratar svenska alls. Jag tar ditt barn i förskolan som inte förstår ett ord jag säger men om barnet kan förstå vissa meningar till exempel mamma kommer senare, jag hämtar nappen då ger det en viss trygghet. Man kan blanda sagor, sånger hemma, det kan hjälpa mycket.

6.6 Begränsningar

Pedagog 1 känner ingen begränsning som lärare när hon arbetar med flerspråkiga barn. Hon känner möjligheter med att lyfta upp barnet i barngruppen. Hon tycker att om man utgår från barnet då är det bara utvecklande. Från barnets perspektiv tycker hon att det kan bli jobbigt att försöka kommunicera med kompisar men barnen brukar hitta på andra lösningar. Vissa barn har begränsningar på grund av flerspråkighet men vissa klarar sig bra. Pedagog 2 känner några begränsningar:

Pedagog 2: Ibland kan det uppstå riktiga kulturkrockar. Vissa barn har inte suttit och ätit mat med bestick. Dessa barn väntar inte tills alla har ätit färdigt, de vill springa fram och tillbaka. Och när barnen inte förstår vad jag säger blir det ännu svårare. Men de är ändå väldigt snabba att snappa upp information.

Hon tycker att vissa barn slår till och tar våldet när andra kompisar inte förstår vad de vill säga. I denna situation pratar de med barnet att de inte kan slå utan de måste öva upp språket.

Hon berättar om att vissa barn lär pedagogerna olika ord på sitt språk och då blir de glada för att kunna någonting som inte fröken kan.

6.7 Observation pedagog 1

På avdelningen finns det 22 barn som är uppdelade i två grupper. I den gruppen jag har observerat var 3-4 åriga barn. Det var nio barn i gruppen ett av de är flerspråkigt.

Vi sitter ute i gården under ett stort träd. Barnen räknar ihop hur många de är och hur många och vem det är som inte är där. Det är 3 barn som saknas. Barnen börjar äta frukt. De får välja mellan äpple, päron och banan. Medan barnen äter upp sina frukter skriver läraren en lista om vad barnen vill leka med. Alla måste säga minst en sak. Efter att de åt frukt visar läraren en röd låda. Alla barn har ett namnkort och uppgiften är att känna igen sitt eget namn och lägga kortet där var läraren säger. Hon säger framför, bakom, bredvid och på lådan. Läraren har också ett namnkort och ber barnen att hjälpa henne lägga kortet någonstans.

”Du kan lägga det i lådan!” Säger några barn samtidigt. Läraren har en leksak med sig och frågar

”Hur ser han ut? Vad har han på sig? Vi kan börja uppifrån.”

En flicka säger att han har en röd hatt. Sedan fortsätter de med håret som är gult, byxorna som är blåa och strumporna och skorna som är bruna. Barnen måste hitta saker i gården som har röda, gula, blåa och bruna färg. Läraren visar ett stort papper med färgen som gäller innan hon skickar iväg barnen. Men en pojke kommer tillbaka varje gång med saker som har fel färg. Läraren säger till honom varje gång: Titta här. Är de likadana? Hon pekar på en röd boll och ett gult rep. Pojken svarar ja. Läraren säger att nej, titta, den är röd och den är gul. Efter denna uppgift får barnen leka i gården.

6.8 Observation pedagog 2

I Förskola B är vi inne på avdelningen. Här finns 23 barn och två grupper, en med 3-4 åriga barn och en annan grupp med 5 åriga barn. Eftersom den intervjuade läraren arbetar med 4-5 åriga barn observerar jag den aktiviteten. I denna grupp är det 11 barn, 8 av de är

flerspråkiga. Läraren har gömt olika former i rummet. Barnen börjar leta efter formerna och hittar dem snabbt. Läraren har gjort olika former av tjockt papper med olika färg och storlek. Vad har du hittat? Frågar läraren en pojke som visar en form. Pojken svarar att den är en cirkel. En flicka hittar en triangel och en annan pojke hittar en rektangel. Det finns fyra olika former: triangel, cirkel, kvadrat och rektangel, tre färger: gul, röd, blå och två storlekar: liten och stor. Alla barn som har hittat en form måste säga minst en egenskap om formen. Barnen sätter sig i en cirkel och läraren frågar: Vilka former ser ni på golvet? Efter att de benämner alla egenskaper frågar läraren om barnen ser likadana former omkring sig i rummet där vi sitter. En pojke säger träklossar en flickar säger boll, någon annan säger klocka och lego. Det är många som upptäcker att det finns dessa former i rummet. Barnen leker Kims lek med ledning av läraren och senare med några barn. Alla form ligger på golvet. Barnen och läraren diskuterar om färger, former och storlekar, de räknar ihop hur många former ligger på golvet. Läraren tar bort en form och barnen måste gissa vad som är borttagen. Barnen måste säga alla tre egenskaper om formen. Efter några omgångar vill barnen också ta bort en sak. Det är en pojke som inte tar bort någon form. Det finns några barn som märker att alla form ligger kvar på golvet. Om barnet inte kan beskriva hur formen ser ut kan andra barn hjälpa. Alla barn använder bara svenska ord när de pratar med läraren men två barn pratar persiska med varandra. Barnen kan leka i rummet.

7. Analys och diskussion

I detta kapitel kommer jag att analysera och diskutera den tidigare forskningen och de teoretiska utgångspunkterna med utifrån min egen undersökning om två förskolors arbetssätt med flerspråkiga barn och deras språkutveckling.

Mellan förskolorna finns det stor skillnad. Förskola A har bara fem barn och Förskola B har 50-60 barn som är flerspråkiga. Båda förskolelärarna lyfter tydlighetens, sångers och bilders betydelse i språkutvecklingen. Ellenby (2007) menar att sånger hjälper barnen att konstruera meningar som är en viktig del i språkutvecklingen. Sånger kan hjälpa barnen att lära sig ord och begrepp (Svensson, 1995). Genom sagor utvecklas barnens förmåga att analysera och reflektera över språket (Ellenby, 2007). Pedagogerna arbetar med att vara tydliga och konkreta, de använder mycket begrepp, till exempel på aktiviteterna förklarar Pedagog 1 de olika färgerna, visar ett stort papper med färgen barnen måste fokusera på, använder få ord och hjälper det flerspråkiga barnet att förstå uppgiften. Barnet förstår inte vad han måste göra och lärarens förklaring hjälper inte. Barnet förstår inte uppgiften. Pedagog 2 bevisar också sin tydlighet på aktiviteten när hon och barnen benämner olika former som triangel, rektangel, kvadrat och cirkel. Dessa former använder de under hela samlingen. Pedagogerna använder olika metoder. Språkresan som Förskolan A använder sig av är hjälp för att utvärdera och stimulera barns kommunikation och språkliga förmåga. I materialet finns det fyra små resväskor som innehåller olika teman med färgglada händelsebilder. Materialet omfattar det expressiva och det impressiva språket. Impressivt språk betyder det inre språket och språkförståelsen. Det expressiva språket innebär gester och det talade språket (Ellenby, 2007). Den första aktiviteten med Pedagog 1 utvecklar förmågan att lyssna och förstå men inte det talade språket. Barnen tänker och pratar när de hjälper pedagogen med kortet och när de diskuterar hur leksaken ser ut men läraren kan inte fånga alla barn med uppgiften. Pedagog 2 berättar om Bornholmsmodellen. Eftersom läraren inte förklarar vad materialet innehåller gör jag själv en sökning på Internet. Den innehåller olika språklekar, bildkort, rimspel, bildramsor och ordövningar. Detta material ger många tillfällen till samtal och senare till skrivning. Det finns bokstäver till lekarna som kan visa sambandet mellan språkljud och bokstav. Med hjälp

bokstäver (bornholmsmodellen.nu). Olika språklekar gör barnen medvetna om språket och det är viktigt att barn har roligt med vuxna (Svensson, 1995). De är också tydliga med barnen och använder få ord när de benämner saker. Hennes aktivitet bevisar att hon har lika höga förväntningar på de flerspråkiga barnen som på enspråkiga. Benckert, Håland & Wallin (2008) tycker att det är viktigt med lika höga förväntningar. Barnen diskuterar mycket med läraren och varandra om formerna, hur de ser ut, vilka storlekar och färger de har. Jag ser ett matematiskt sammanhang i denna situation eftersom barnen benämner matematiska ord som triangel, kvadrat, rektangel och cirkel. Flerspråkiga barn använder det svenska språket lika tryggt som deras enspråkiga kompisar. Läraren använder många begrepp. Trianglarna, rektanglarna, kvadraterna och cirklarna betyder bilder för barnen. De benämner egenskaper och analyserar bilderna. Barnen använder bara svenska ord med läraren men sinsemellan pratar två barn persiska. När barnen pratade persiska med varandra såg jag kodväxlingen som Ladberg (2000) beskriver. Barnen utnyttjade sina språkliga förmågor genom att växla mellan svenska och persiska. De var medvetna om att de talar två olika språk. De visste att de måste prata svenska med läraren eftersom hon inte förstår persiska. Den andra förskolan som ligger i en stor stad har ett utarbetat arbetssätt kring hur de skall arbeta med det svenska språket och barnets modersmål. Den första förskolan arbetar mest med det svenska språket. Det är kanske föräldrarna som begränsar deras arbete med hemspråkutvecklingen. Pedagogerna har haft tid att förberedda sig inför aktiviteterna eftersom de visste att jag kommer att observera samlingen.

Blanketten som pedagogerna måste skicka till föräldrarna om modersmålstödet fungerar inte bra i Förskola B. Båda pedagogerna tycker att det är föräldrarna som inte vill att barnet får extra hjälp i förskolan. Detta svar bevisar Håkanssons (2003) undersökning om hemspråkundervisning i förskolan. Enligt henne minskade antalet barn som får stöd med hemspråket i förskolan. Förskolan A har ingen lärare som är flerspråkig och Förskolan B har en som pratar kroatiska men alla pratar svenska med barnen. Ladberg (2003) skriver om att modersmållärarna vet bättre hur det är att möta flera språk. Lärarnas egna erfarenheter kan hjälpa barnens språkutveckling. Pedagog 2 läser böcker om tvåspråkighet som hjälper henne att arbeta i en mångkulturell miljö.

Enligt Benckert, Håland och Wallin (2008) är det önskvärt att lära sig som lärare som arbetar med flerspråkiga barn på förskolenivå. De har olika möjligheter till kompetensutvecklingen till exempel ha en studiecirkel som pedagog 2 berättar om och ser flera fördelar at vara flerspråkig. Hon tänker på det vuxna livet och Pedagog 1 tänker på det vardagliga livet som barnen lever i.

Pedagog 2 ser barnets flerspråkighet i framtiden som jag läste i Sydsvenskan (2006) att arbetsmarknaden behöver medarbetare som talar flera språk. Båda tänker på ett praktiskt sätt. När har man nytta av flera språk och vilka saker kan påverka barnen som är med någon som kommer från ett annat land? Jag hittar dessa frågor bakom lärarnas svar. Som Pedagog 1 säger Enligt mina erfarenheter är det få föräldrar som läser böcker eller får information om flerspråkighet. Som Cadeau (2008) skriver har föräldrarna stort ansvar när de måste välja mellan en- och flerspråkighet. De måste förstå sina egna roller i språkutvecklingen (Arnberg, 2004). Dessa lärare ger hjälp föräldrarna som inte vet riktigt hur de kan vara konsekventa. Därför är det viktigt att vara förberedd som lärare. Vi måste kunna svara på föräldrarnas frågor. Förskolelärare och föräldrar måste samarbeta med varandra för att få en trygg genomgång mellan språken (Cadeau, 2008).

Pedagog 1 tycker att föräldrarna är konsekventa om en förälder pratar ett språk. Pedagog 2 brukar säga till föräldrarna att de måste prata sina modersmål hemma. Men hon tycker personligen att det kan vara en fördel både för barnet och föräldrarna om barnet förstår det svenska språket och att det inte blir helt främmande. Det jag har kommit fram enligt litteraturen jag har läst och lärarna jag har intervjuat är att föräldrarna måste tala det språket med barnet de känner sig trygga med (Arnberg, 2004). Föräldrarna kan prata flera språk hemma. Det som är viktigt är att fullfölja det de har börjat använda och bestämt. De kan prata rätt svenska hemma, föräldrarna behöver inte vänta till barnet börjar förskolan. Det som är naturligt för föräldrarna är att prata sina egna modersmål hemma. Eftersom språket kommer naturligt från föräldrarna kommer det att vara naturligt för barnet också (Cadeau, 2008).

Pedagog 2 säger att barnen är väldigt snabba att snappa upp information. Eftersom människor växer i en social kontext (Vygotskij, 1999) är det naturligt att barnen lär sig snabbt. Om jag utgår från ett exempel vad Pedagog 2 berättade för mig om olika kulturer och om att sitta vid ett bord och äta då kan jag säga att Vygotskijs sociokulturella teori är enkel att koppla ihop med situationen. Vygotskij (1999) menar att människor växer i en social kontext. Det betyder att barnen som aldrig har suttit vid ett bord och väntat tills alla ätit färdig ser och konstaterar att om mina kompisar sitter och väntar på andra måste jag också göra det. Och det som läraren säger betyder säkert att jag måste sitta ner och vänta på de andra. Språket och kulturen lär de parallellt och samtidigt. De lär sig av sina kompisar, de ser vad andra barn gör och funderar över om de ska göra samma sak.

Två- och flerspråkighet är väldigt aktuellt i dagens samhälle. Det ställer krav på förskolepersonalen att möta så många flerspråkiga barn. Som jag har märkt i mitt resultat är

än läraren från den lilla staden. Pedagog 2 utvecklar sig genom en studiecirkel. Det är givande, det hörde jag på hennes svar. Både förskolelärare tänker på ett praktiskt sätt de utgår från barnen och deras vardag. Det som ger bättre möjligheter för barn i en stor stad är att det finns språkpedagog som hjälper flerspråkiga barns hemspråksutveckling.

Syftet med mitt arbete var att jämföra två förskolepedagogers arbetssätt i en liten och en stor stad. Utifrån resultatet av intervjuarna och observationerna tolkar jag det som att Pedagog 1 var osäker i svaren på frågan om samarbete med föräldrar. Hon säger att de brukar diskutera om hur mycket föräldrarna vill att lärarna ska ge till barnet språkmässigt. Hon tänker på hemspråket men hon säger att de inte har hemspråkundervisning i förskolan. Det finns ingen språkpedagog som hjälper barnen, det finns ingen flerspråkig lärare i förskolan. Den enda hjälpen de kan ge barnen är att lyssna på sagor på hemspråket. Att samarbeta med föräldrarna betyder för mig att läraren diskuterar med föräldrarna om barnets språkutveckling, vilka svårigheter barnet har om hon/han har det. De kan diskutera barnets vidareutveckling, vad föräldrarna kan göra hemma för att utveckla hemspråket och berätta vad förskolelärarna gör för att utveckla det svenska språket.

Jag är nöjd med min undersökning fast jag tycker att jag hade kunnat göra fler intervjuer och observationer för att kunna se skillnader och likheter tydligare. Trots att jag försökte planera allt i tid och noggrant känner jag ändå att jag skulle ha behövt mer tid för att kunna undersöka djupare om barns språkutveckling. Vid en fortsatt forskning skulle jag intervjua fler pedagoger och några flerspråkiga föräldrar om hur de använder och utvecklar deras modersmål med sina barn.

8. Sammanfattning

Mitt syfte med mitt examensarbete var att jämföra två förskolor och pedagogernas arbetssätt. Den första förskolan ligger i en liten stad och förskolelärarna arbetar med få flerspråkiga barn. Den andra förskolan ligger i en stor stad och pedagogerna arbetar med många flerspråkiga barn dagligen.

Resultatet jag har kommit fram till är att flerspråkiga barn har bättre möjligheter i en stor stad när det gäller språkutveckling. Barnen kan få språkstöd av modersmålslärare. Pedagogen som arbetar i den stora staden är mer förberedd att utveckla flerspråkiga brans språk än förskoleläraren som arbetar i den lilla staden. Hon är deltagen i en studiecirkel som innebär att läsa en bok om tvåspråkighet och diskutera kring temat. Pedagogernas arbetssätt byggas på tydlighet. Båda föskolelärarna använder sig av sagor och sånger. Enligt litteraturen jag har läst om föräldrar har jag tolkat att föräldrarna är konsekventa om de pratar sina egna språk med två- eller flerspråkiga barn. Om deras svenska är tillräckligt bra kan de använda det men om barnet börjar i förskolan lär han/hon det svenska språket genom lek, sagor och sånger.

Jag tror att resultatet jag kommit fram till visar verkligheten som finns på olika förskolor. Dessa skillnader kan bero på stadens storlek som resulterar i olika antal flerspråkiga barn i förskolorna. Dessutom har förskolelärarna olika erfarenheter, möjligheter och arbetssätt med barnens språkutveckling. Alla pedagoger måste stödja barnens utveckling oavsett var de kommer ifrån. Alla blir rikare genom att möta människor från olika kulturer och med olika bakgrund.

9. Referenslista

Arnberg, Lenore (2004). Så blir barn tvåspråkiga. Vägledning och råd under förskoleåldern. Falun: Scand Book AB

Benckert, Susanne, Håland, Pia & Wallin, Karin. Myndigheten för skolutveckling (2008).

Flerspråkighet i förskolan – ett referens-och metodmaterial. Stockholm: Liber.

Bryman, Alan (2002). Samhällsvetenskapliga metoder. Malmö: Liber Ekonomi

Cadeau, Michell (2008). Ditt barns flerspråkighet-ditt val. Stockholm: King ink Förlag.

Ellenby, Ylva (2007). Pedagoger mitt i mångfalden. Att möta barn från andra kulturer i

förskolan. Vällingby: Elanders

Håkansson, Gisela (2003). Tvåspråkighet hos barn i Sverige. Lund: Studentlitteratur.

Ladberg, Gunilla (2003). Barn med flera språk. Tvåspråkighet och flerspråkighet i familj,

förskola, skola och samhälle. Stockholm: Liber.

Ladberg, Gunilla (2000). Skolans språk och barnets. Lund: Studentlitteratur.

Myndigheten för skolutveckling (2004). Komma till tals. Flerspråkiga barn i förskolan. Stockholm: Liber.

Skolverket (2006). Läroplan för förskolan. Lpfö 98. Stockholm: Fritzes.

Skolverket (2003). Flera språk-fler möjligheter. Stockholm: Fritzes.

Svensson, Ann-Katrin (1995). Språkglädje. Språklekar i förskola och skola. Lund: Studentlitteratur.

Vygotskij, Lev (1999). Tänkande och språk. Göteborg: Daidalos. Internet Nationalencyklopedin, hämtad 01/10 2010 http://www.ne.se Sydsvenskan, hämtad 15/09 2010 http://www.sydsvenskan.se/lund/article203258/Bara-fordelar-med-flersprakighet-enligt-forskarna.html

Bilaga 1

Intervjufrågor

 Hur många barn finns det på förskolan som är flerspråkig? (ca)

 Hur arbetar ni med deras språkutveckling? (Finns det någon extra hjälp, bok, material pedagogerna kan använda?)

 Får barnen stöd med andra språk i förskolan? (förutom svenska) (språkstöd)  Arbetar flerspråkig pedagog i förskolan?

 Vad tycker du, finns det för- och nackdelar med att vara flerspråkig i den åldern? (1-5) Vilka är dem?

 Hur samarbetar ni med hemmen?

 Vad tycker ni som pedagoger, ska man blanda språket från och med födelsen? Vilken metod är det bästa?

 Hur är man konsekvent som förälder? (Erfarenheter som pedagog)

 Känner ni någon begränsning som pedagoger när det gäller flerspråkiga barns språkutveckling?

Bilaga 2

Information till intervjudeltagare

Mitt syfte med denna forskning är att jämföra två olika förskolors perspektiv och erfarenheter om flerspråkiga barn och deras språkutveckling. I detta arbete försöker jag undersöka hur föräldrar och pedagoger utvecklar flerspråkiga barns språk. Jag försöker hitta svar på frågor vad förskolepedagoger tycker om att vara konsekvent som pedagog och förälder.

Deltagandet är frivilligt, och du har rätt att avbryta intervjun när du vill. Vi garanterar din anonymitet. De uppgifter vi får kommer vi endast att använda i denna uppsats.