Förekomsten av whiplashtrauma hos TMD patienter

1

Förekomsten av whiplashtrauma hos TMD patienter

Mahya Rezvani

Handledare: Birgitta Häggmar-Henrikson och Thomas List

Examensarbete (30hp) Malmö högskola

Tandläkarprogrammet Odontologiska fakulteten

2

Syfte Syftet med litteraturöversikten var att beskriva förekomst av whiplashtrauma hos TMD patienter. Metod En systematisk litteratursökning av PubMed, CochraneLibrary och Bandolier databaser

genomfördes för artiklar publicerade från 1 januari 1966 till 11 november 2011. Den systematiska sökningen identifierade121 artiklar. Efter borttagning av brev till redaktion och författarinlägg, utfördes en initial screening av abstract på 108 artiklar. Efter den initiala screeningen lästes 32 artiklar i fulltext med tillämpning av inklusions- och exklusionskriterier. Två av författarna utvärderade den

metodologiska kvaliteten på de inkluderade studierna.

Resultat Sex studier mötte inklusionskriterierna och inkluderades i rapporten. Den rapporterade förekomsten av whiplashtrauma hos TMD populationerna varierade mellan 8,4 % och 70 % (median 35 %). Förekomst av whiplashtrauma hos kontrollgrupperna varierade mellan 1,7 % och 18 %. TMD patienter med historik av whiplashtrauma rapporterade gravare TMD symptom och mer smärta jämfört med TMD patienter utan nackskada.

Konklusion Resultaten från denna litteraturöversikt visar en högre förekomst av whiplashtrauma hos TMD patienter vilket tyder på att whiplashtrauma kan vara en riskfaktor för TMD. Stora variationer sågs mellan de olika inkluderade studierna och i samtliga studier fanns också brister gällande

diagnoskriterier. Sammantaget så gör dessa begränsningar det svårt att bedöma traumaförekomst hos TMD patienter och i vilken utsträckning whiplashskada kan bidra till utvecklingen av TMD. Fler

väldesignade studier som använder tydligt definierade diagnostiska kriterier med hög reliabilitet och validitet som t.ex RDC/TMD behövs för att kunna dra en säkrare slutsats om TMD vid whiplashtrauma.

Nyckelord Facial Pain, Jaw pain, prevalens, Temporomandibular joint disorder, Temporomandibular Joint dysfunction och whiplash injuries.

3

Aim The aim ofthis systemic literature review was to describe the prevalence of whiplash trauma in TMD populations.

Method A systemic literature search of the PubMed, Cochrane Library and Bandolier databases was carried out for articles published from 1 January 1966 to 11 November 2011. This systemic search identified 121 articles. After exclusion of letters to editor and author replies, an initial screening of the abstracts of 108 articles was carried out. After the initial screening 32 articles were read in full text applying the inclusion and exclusion criteria. Two of the authors evaluated the methodological quality of the included studies.

Result Six studies matched the inclusion criteria and were included in the review. The reported prevalence of whiplash trauma in the TMD populations varied from 8.4% to 70% (median 35%). The prevalence of whiplash trauma in the control groups varied from1.7% to 18%.TMD patients with a history of whiplash trauma reported more TMD symptom and more pain compared to TMD patient without a neck injury.

Conclusion The results from this literature review show a higher prevalence of whiplash trauma in TMD patients which indicate that whiplash trauma could be risk factor for TMD. A large variation could be seen between the included studies and there were also weaknesses with regard to the diagnostic criteria. In summery we suggest that these limitations make it difficult to assess the prevalence of neck trauma in TMD patients and to which extent a whiplash injury can contribute to the development of TMD. More well designed studies using the RDC/TMD criteria and well-defined criteria with high reliability and validity for whiplash trauma are needed in order to make a more reliable conclusion.

Keywords Facial Pain, Jaw pain, prevalence,Temporomandibular joint disorder, Temporomandibular Joint dysfunction and whiplash injuries.

4

Långvarig smärta i mun, ansikte och käkar har en negativ påverkan på individers livskvalitet, likvärdigt med andra långvariga smärttillstånd. En stor europeisk studie visar att 19 % av den vuxna

populationen har måttlig till svår långvarig smärta (1). Enligt SBU finns det vetenskaplig evidens att det finns ett starkt samband mellan långvarig smärta och minskad livskvalitet. Patienter med långvarig smärta och psykologiska och sociala komplikationer är en utsattgrupp som av olika skäl riskerar att diskrimineras och nedprioriteras. Det innebär att långvarig smärta inte bara leder till personligt lidande med minskad livskvalitet utan också till stora ekonomiska kostnader för samhället (2). I en

epidemiologisk undersökning fann man att långvarig ansiktssmärta förekom hos 12 % av populationen vilket var likvärdigt med prevalensen och konsekvenser av andra smärtor som bröst- och magsmärtor (3). Behandlingsbehovet för ansiktssmärta har uppskattats till ca 5 % i populationen.

Temporomandibulär dysfunktion (TMD) innebär ett smärttillstånd och dysfunktion i käksystemet (4) som påverkar käkled eller käkmuskulatur eller båda. TMD kan manifestera sig med olika symptom bl.a. smärta, begränsad gapförmåga, deviation samt käkledsljud (knäppningar och krepitationer) som uppkommer under käkfunktion (4). TMD smärta förekommer hos ca 10-15 % av den vuxna

befolkningen och är mest förekommande bland yngre vuxna till medelålders, är dubbelt så vanligt hos kvinnor (5) och framför allt hos kvinnor mellan 35 och 45 år (6, 7).

TMD smärta är ofta komplex och omfattar inte bara subjektiva symtom, kliniska fynd utan kan också i varierande grad ha påverkat patienten psykosocialt. Det innebär att det har rekommenderats att man utgår från en psykosocial smärtmodell vid behandling av patienten vilken kan omfatta terapier i form av bettslipning, sjukgymnastik, psykologiska behandlingar, beteende terapi, mediciner och även kirurgiska ingrepp (6, 8-10).

Komplexiteten i etiologin och variationer i symptom bilden gör det svårt för att göra standardiserade protokoll för diagnos och behandling av TMD(6). Tidigare har det funnit ett flertal olika diagnostiska system för att identifiera TMD patienter. De mest använda kriterierna är RDC/TMD som har kunnat påvisa validitet och reliabilitet för de vanligaste TMD diagnoserna (11).

5

För att kunna diagnostisera och behandla patienter med TMD smärta kan det vara av betydelse att veta hur besvären har uppkommit. En andel av patienterna uppger ett tidsmässigt samband mellan debut av TMD symtom och trauma mot huvud/nacke, oftast s.k. whiplashtrauma.

Vid ett whiplash – eller pisksnärtskada (t.ex. vid en bilolycka) kastas huvudet framåt – bakåt eller i sidled. Denna hastiga rörelse leder till en översträckning (extension och flexion) i nackregionen (12-14). Krafterna som uppkommer vid en hastig acceleration av huvud -och-nacke kan resultera i en skada på både hård – och mjukvävnader. De flesta individer tillfrisknar efter whiplashskada, men vissa får kronisk smärta i nacke, huvudvärk samt smärta i övriga delar av kroppen whiplash-associerade disorders (WAD) (13, 14). En betydande andel av patienter med WAD har även smärta i käk-ansiktsregion(15).

Kunskapen om hur käksmärta efter nackskada uppstår är oklar och olika förklaringsmodeller har föreslagits. En tidig teori var att acceleration-deceleration av huvud/nacke orsakade en lokal skada, “käkleds-whiplash” (13). TMD smärtan kan också vara del av en generell smärta samt påverkad av psykologiska faktorer(16).

Det har rapporterats att TMD smärta efter nackskada inte behöver utvecklas direkt utan kan uppstå efter några veckor till några månader efter olyckan (17). TMD i whiplashskadade patienter är vanligare bland kvinnor och kan också vara associerad med generell smärta (12, 18).

Evidensbaserad medicin bygger på ett synsätt där hörnpelarna i evidensen baseras på (i) patientens värdering, (ii) klinisk erfarenhet, och (iii) vetenskaplig dokumentation (19). Den vetenskapliga

dokumentation som anses kunna ge högst bevisvärde är den systematiska litteraturöversikten. Systematisk översikt är en strukturerad metod för att sammanställa den kunskap som finns inom ett ämnesområde utifrån en specifik frågeställning. Genom att samla in alla relevanta artiklar som finns om ett specifikt ämne, väljer man ut de artiklar som stämmer överens med frågeställningen och med uppställda inklusions- och exklusionskriterier, läser och granskar sedan utvalda artiklar och slutligen sammanfattar resultaten (20). En systematisk översikt är ett bra sätt att sammanställa all information som finns om ett visst ämnesområdeför att kunna ge en mer övergripande förståelse.

Det finns enbart ett begränsat antal studier om patienter med traumarelaterad TMD. Dessa studier rapporterar att dessa TMD patienter har mera uttalade symptom än TMD patienter utan föregående

6

trauma (21). Dessutom brukar dessa patienter uppvisar lägre lyckandefrekvens på enskilda

behandlingar och har en generellt sämre prognos än TMD patienter utan nackskada, Detta avspeglas bl.a. genom att konventionella behandlingar för TMD, t.ex. bettskena har en lägre prioritering för TMD patienter med utbredd smärta jämfört med TMD patienter med lokal käksmärta (9).

För att uppnå ett bättre behandlingsresultat har närmare samarbete mellan tandläkare och andra smärtdiscipliner såsom smärtläkare, sjukgymnast och psykolog s.k. multimodal behandling rekommenderats(18).

Sammantaget så varierar åsikterna angående huruvida whiplashskada kan vara en riskfaktor för att utveckla TMD, samt hur vanligt det är i denna patientgrupp. Syftet med det här arbetet är att göra en systematisköversikt av förekomsten av whiplashtrauma hos TMD patienter.

Material och metod

Inklusions- och exklusionskriterier

Studier på vuxna patienter (>18 år) med TMD symptom samt whiplashskada var inkluderade. Studier inkluderades om de rapporterade förekomst av whiplashtrauma i en TMD population. Artiklar med patienter <18år, djurförsök och experimentella studier, brev till redaktion, författarsvar, samt studier utan definierad TMD population exkluderades.

Litteratursökning

Sökningen gjordes för att identifiera artiklar som rapporterade förekomst av whiplash trauma i TMD populationer. Sökningen omfattade alla artiklar (i) publicerade på PubMed, Cochrane och Bandolier, och handsökning av referenslistor för identifierade artiklar (ii) skrivna på engelska, svenska, tyska och persiska och (iii) publicerade1 januari 1966- 1 november 2011.

7

Whiplash injuries [MeSH] or Whiplash Associated Disorders or Whiplash AND

Temporomandibular joint disorder [MeSH] or Craniomandibular disorders or Temporomandibular disorders or Temporomandibular Joint Dysfunction or Jaw pain or Facial Pain.

Söktermer som användes för Cochrane och Bandolier var: Whiplash AND Craniomandibulardisorders or TMJ or TMD.

Genomförandet

Två av författarna (MR och BHH) screenade oberoende av varandra titlar och abstrakt för alla artiklar som hittades i litteratursökningen. Efter bortsortering av brev till redaktionen och författarsvar, gjordes en screening av abstracts för att identifiera potentiellt tillämpliga artiklar. Utvalda artiklar i detta stadium beställdes i fulltext och kontrollerades mot inklusions– och-exklusionskriterier. Det slutliga urvalet diskuterades mellan de bägge författarna (MR och BHH). Sökning av referenslistor gjordes men grå litteratur inkluderades inte. De återstående artiklarna granskades oberoende och data extraktion och kvalitetsgranskning genomfördes (Fig.1).

De data som extraherades från artiklarna var typ av studie, antal och typ av patient grupp, diagnos kriterier för TMD och whiplashtrauma, huvudfynd och författarnas slutsatser.

Kvalitetsgranskning

På de inkluderade artiklarna gjorde två av författarna (BHH, MR) separata kvalitetsbedömningar enligt bedömningsmall av MacFarlane 2001 (22)som är en modifierad version av Downs & Black (23) och Crombie (24). Bedömningsmallen innehåller 21 frågor som besvaras med”ja”, ”nej” eller ”går ej att bedöma”. Varje fråga besvarade med ”ja” ger ett poäng. På sådant sätt kan man poängsätta artikeln från 0-21. Kvalitetsbedömningen redovisades för varje artikel som ett procenttal av totalt möjliga poäng.

8

Efter bedömningen av den individuella poängsättningen, som gav den totala kvalitetsbedömningen, så beräknades överensstämmelse mellan de två bedömarna med Kappa-värde.

Resultat

Litteratur sökningen resulterade i totalt 121 artiklar (Fig. 1). Efter den första screeningen av abstrakt lästes 32 artiklar i fulltext. Av dessa exkluderades 26 artiklar (Tabell 1). Sex studier som rapporterade om förekomst av whiplashtrauma i en TMD population inkluderades (Tabell 2).

Kvalitetsscore på de sex inkluderade studierna varierande mellan 35 % och 70 % (median50 %). Det var en måttlig god överenskommelse i gradering av de individuella frågorna mellan de två bedömarna (kappa-värde 0.60). De mest förekommande frågorna som skiljde mellan författarna var bedömning om huruvida; i) studiens mål och hypoteser tydligtbeskrivits; ii) utfallsmått tydlig beskrivits i introduktion eller material och metod del; iii) exakta p-värden rapporterats; iiii) huvudresultaten tydligt beskrivits.

Förekomsten av trauma hos TMD populationerna varierade mellan 8,4 % och 70 % (median 35 %). Förekomst av trauma hos kontrollgrupperna varierade mellan1,7 % och 18 %, kontrollgrupper fanns bara för två av sex studier (25, 26).

Kriterier för diagnostik av TMD varierade och för fyra av sex studier var inga kriterier angivna. Även whiplash diagnostiken var osäker och baserades i samtliga studier på självrapportering.

Generellt så rapporterade TMD patienter med historik av whiplashtrauma svårare TMD symptom i form av högre prevalens av ansiktssmärta och käkledsproblem (Tabell 2) jämfört med TMD patienter utan nackskada.

9

Resultaten från denna systemiska litteraturöversikt tyder på att det finns ett samband mellan förekomst av whiplashskada och TMD symtom.

Den rapporterade förekomsten av whiplashtrauma var högre för TMD grupper (median 35 %) jämfört med kontrollgrupperna. Generellt sågs stora skillnader i förekomst av whiplashtrauma mellan de sex inkluderade studierna. Den högsta prevalensen på 70 % rapporterades i en studie gjord i en privat TMD klinik (27). En annan studie från en privat TMD-klinik rapporterade en prevalens på 54 % (26) medan de tre övriga studierna på TMD-kliniker rapporterade en traumaförekomst mellan 24,5% och 39,7% (21, 25, 28).

I motsats till de fem studierna som visade en prevalens av trauma på mellan 24,5 % och 70 % hos TMD patienter, så rapporterade en studie en så låg prevalens som 8.4 % (29). Denna studie var gjord i en privat tandläkarklinik och saknade kontrollgrupp. En orsak till den stora skillnaden i

traumaförekomst mellan den här studien och de övriga kan vara att patient grupperna ser olika ut mellan olika vårdenheter. I en studie som jämförde patienter remitterade till specialistkliniker i Sverige skilde sig avseende diagnoser och svårighetsgrad mellan klinikerna (30). Det är tänkbart att patienter med svårare symptom söker sig till en specialist- eller smärtenhet och inte en vanlig tandläkarklinik. Studien hade inte heller några angivna kriterier för TMD och whiplash diagnostik och var generellt sett knapphändigt redovisad. Enligt vår kvalitetsbedömning fick studien också en låg poäng (35 %)vilket var det lägsta värdet bland de sex inkluderade studierna (Tabell 2).

Generellt så sågs i denna litteraturöversikt stora variationer för de inkluderade studierna i studiepopulationer, metodologi och användning av olika mått för att rapportera resultat.

Det fanns även skillnader gällande definitionen av whiplash och kriterier för TMD diagnostik. Bland de inkluderade artiklarna har endast en av studierna använt sig av RDC/TMD- kriterier (28). Tre av de sex studierna var gjorda före introduktionen av RDC/TMD kriterierna 1992 (4) och två av studierna (21, 27) som är utförda efter 1992 har inte använt sig av dessa kriterier. Detta är därför svårt att jämföra de

10

olika resultaten samt bedöma studiernas reliabilitet och validitet pga. avsaknaden av ett standardiserat diagnostiskt system.

I samtliga sex studier är förekomsten av whiplashtrauma självrapporterad och dessutom insamlad med olika metodik vilket gör att reliabiliteten är låg. Det är möjligt att patienter med svårare och mer långvarig smärta har en större tendens att relatera smärtan till t.ex. en tidigare olycka. Det kan också tänkas att en personlig intervju ger en djupare anamnes än en enkät. Dessutom användes i de flesta fall icke validerade enkäter. Bland de inkluderade artiklarna hade bara två kontrollgrupper utan TMD (25, 26), även denna faktor påverkar studiernas reliabilitet. Förutom diagnostisk metod och förekomst av kontrollgrupper så påverkar även antalet patienter en studies kvalitet och reliabilitet. Antalet undersökta individer varierade mellan 50 och 400 för de inkluderade studierna. Studier med större antal patienter samt en standardiserade diagnostisk metod för TMD (21, 28) anses ha högre reliabilitet. Sammanfattningsvis kan man säga att ingen av studierna har en hög reliabilitet.

I denna litteraturöversikt användes ett scoring-system anpassat från McFarlane (22) där man använder 21 frågor för att kvalitetsbedöma studier. Med den kvalitetsbedömningen erhöll vi en studiekvalitet på 50 % i median. När samma poängsättnings-system användes för att utvärdera epidemiologiska studier av ansiktssmärtor, rapporterades en median kvalitetspoäng på 70 % (22). Vi har sedan jämfört våra bedömningar av de sex inkluderade studierna med varandra och har räknat fram ett kappa-värde. Detta värde visar överensstämmelsen mellan bedömare, dvs. vår

överensstämmelse i poängsättning av kvaliteten på dessa sex artiklar. Genom att jämföra hur vi bedömt de enstaka frågorna enligt McFarlane (22) erhölls ett kappa-värde på 0.60, vilket tyder på att våra bedömningar stämmer måttligt väl överens med varandra.

TMD patienter samt patienter med TMJ degenerativa förändringar vid käkleden har en högre prevalens av trauma historik jämfört med andra patienter samt kontroll grupper (13, 25, 26, 31). Trauma på huvud/nackregionen är en relativt vanligt initierande faktor för TMD, dessa patienter har även mera uttalade TMD symptom i form av smärta i nacke, skuldror, käkar och huvudvärk (21, 25, 27).

11

Olika förklaringsmodeller för uppkomst av TMD hos whiplashskadade patienter har föreslagits (32). Vissa anser att sambandet mellan TMD symptom och whiplash orsakas av ett lokalt trauma på disk, käkled eller tuggmuskulatur vid olyckan (13). En annan förklaringsmodell är att TMD symptom kan uppkomma genom en indirekt mekanism dvs. utan lokala skador på käkleden. Man har sett att ungefär 1/3 av whiplashskadade patienter kommer att utveckla TMD symptom som behöver behandlas (17).

En annan förklaring är central sensitisering av neuronerna. I patienter som lider av kronisk smärta spelar centrala mekanismer också en stor roll för underhåll av smärtan. Detta sker genom

sensitisering av sekundära neuron i centrala nervsystemet. Vid upprepad stimulering av perifera nociceptorer kan man få morfologiska förändringar i centrala nervsystemet vilket leder till en förstärkt smärtupplevelse dvs. hyperalgesi (33, 34).

Refererad smärta bidrar också till kronisk smärta. Refererad smärta uppkommer pga. att perifera nociceptorer från olika närliggande vävnader omkopplar på samma sekundära neuron i hjärnstammen eller ryggmärgen. Hjärnan kan då inte avgöra från vilken vävnad smärtimpulsen härstammar och smärtkällan kan fel tolkas. Detta kan till exempel förekomma i nacke och ansikte eftersom deras impulser omkopplas i samma neuron i hjärnstammen (33).

Sammanfattningsvis så är kunskapen om sambandet mellan whiplash trauma och TMD begränsad, med bara ett fåtal studier som beskriver förekomst, bedömning, behandling och prognosen för en TMD i kombination med whiplash skada (35). Det har föreslagits att TMD symptom bör behandlas såfort som möjligt efter ett whiplashtrauma för att undvika att symptomen blir kroniska (21) samt att konservativ behandlingen kan ge positiva resultat och leda till en allmän förbättring av funktionen i både käke och nacke (21).

Flera studier pekar på att whiplash skadade patienter har sämre prognos jämfört med patienter som har icke traumatisk TMD (13), medan andra studier föreslår att resultaten av en konservativ

behandling är relativt god för båda grupperna och att trauma inte påverkar den långsiktiga prognosen (21), trots att en långsammare återhämtning hos posttraumatiska TMD patienter har rapporterats (36). Enligt nationella riktlinjer så rekommenderar man stabiliseringsskena med prioritet 4 för TMD patienter

12

utan närmare specifikation (TMD UNS) (37). Men när det gäller TMD associerad med generell smärta sjunker prioriteten för stabilisering skena till 6 pga. bristande vetenskapligt underlag (38).

De flesta whiplashtrauma kommer inte att ge upphov till bestående skador och majoriteten av patienterna (92-95%) kommer att kunna arbeta och fortsätta sitt dagliga liv efter traumat. För de kvarvarande 5-8% av patienter som inte tillfrisknar från WAD problematiken rekommenderas en multidisciplinär och tidig behandling med fokus på kognitiv beteende terapi (12).

En brist i samtliga sex studier som inkluderades i denna systematiska översikt är att patienternas psykiska ohälsa och hur den begränsar deras dagliga aktiviteter inte har beskrivits. Som tidigare nämnts är TMD är en multifaktoriell sjukdom och smärttillstånd som kan ha stor påverkan på individens psykiska hälsa och på hur patienten upplever sin smärta och hanteringen av den. Av den anledningen föreslår många att behandling av svåra TMD patienter behöver en mera omfattande omhändertagande i form av en kombination av både konventionella TMD behandlingar och kognitiv beteende terapi (6, 8-10).

Konklusion

Resultaten från denna systematiska litteraturöversikt visar på en hög förekomst av whiplashtrauma hos TMD patienter vilket tyder på att whiplashtrauma kan vara en riskfaktorför TMD. Stora variationer sågs mellan de olika inkluderade studierna och i samtliga studier fanns också brister gällande diagnoskriterier. Sammantaget så gör dessa begränsningar det svårt att bedöma trauma förekomst hos TMD patienter och i vilken utsträckning whiplashskada kan bidra till utvecklingen av TMD. Fler väldesignade studier som använder accepterade och tillförlitliga kriterier för både TMD och Whiplash diagnoser behövs för att kunna dra en säkrare slutsats.

13

Tabell 1, Exkluderade artiklar

Anledning till exklusion Referens nr.

Ej TMD population. 36, 39-53

Inga original data 18, 54-59

14

Studie Klinik Studie

design/ patient grupp Antal (n) (%kvinnor), ålder Diagnostik

TMD/Whiplash Resultat Förekomst av trauma (%)

Kvalitets

bedömning Författarnas slutsats Kommentarer

De Boever&Keer smaekers 1996(21) Orofacial smärtenhet, tandläkarhö g skola Fallserie TMD TMD +Whiplash Totalt n = 400 n = 204 Medel:37,5 år n = 98 Medel: 35,9 år TMD: Klinisk us: Helkimo index Whiplash: Självrapporterat trauma huvud/nacke Trauma grupp: Begränsad gapförmåga p < 0,01 Svårare symtom Helkimo index p < 0,01 TMD grupp: 24,5%

55 % Trauma på huvud/ nacke regionen är en relativt vanligt initierande faktor för TMD. Patienter med trauma historik har mera uttalade TMD symptom.

Behandlingsutfall är lika bra för båda grupperna.

Trauma är en viktig initierande faktor för uppkomst av TMD. Osäker whiplash diagnos. Inga data om könsfördelning. Grushka et al

2007(28) Orofacial smärtklinik Randomiseradefall TMD utan trauma TMD Post MVA Totalt n =136 n = 82 (84,1% kvinnor) n = 54 (79,6% kvinnor) RDC/TMD Självrapporterat trauma huvud/nacke samt MVA Trauma grupp: Huvudvärk p < 0,002 Käk ömhet p < 0,030 Ansiktssmärta p < 0,001 TMD grupp: 39.7 %

70% Man bör ta hänsyn till att hos TMD patienter med trauma historik kan smärtan härstamma från annan anatomisk struktur än TMJ.

Inom trauma gruppen sågs mer anatomiska förändringar hos patienter med pågående rättstvister. Osäker whiplash diagnos. Varierande tidsintervall mellan kliniska undersökningar och MRI/Scan.

14

15

Studie Klinik Studie

design/ patient grupp Antal (n) (%kvinnor), ålder Diagnostik

TMD/Whiplash Resultat Förekomst av trauma (%)

Kvalitets

bedömning Författarnas slutsats Kommentarer

Pullinger&Mo nteiro 1988(25) TMD/ orofacialsm ärtklinik, UCLA Fall kontroll/ tvärsnittsstudi e TMD Kontroll I (studenter utan symtom) Kontroll II (studenter med milda TMD symtom) Totalt n=483 n = 152 (67,1% kvinnor), 18-35 år n = 116 n= 215 (58 % kvinnor) 18-35 år TMD: Klinisk us kriterier ej angivna Whiplash: självrapporterat TMD grupp jmf med kontroll: Trauma historia p < 0,001 Mellan kontroll grupper: trauma associerat med TMD p < 0,025 Dental/ocklusal obehag p < 0,025 Huvudvärk/ nacksmärta p < 0,001 TMD grupp: 30,4% Kontroll I: 1,7 % Kontroll II: 13,1%

45 % Historia av huvud/nacke trauma karakteriserar TMD patienter jmf med frisk gruppen.

Studenter med milda TMD symptom hade signifikant mer trauma historik jmf med asymptomatiska gruppen. Specifika symptom av TMD störningar, dentala/ocklusala obehag, och

huvudvärk/nacksmärta var associerat med trauma i den friska student gruppen. Kvinnor verkar ha större risk att utveckla långvariga besvär efter trauma. Oklar diagnostik TMD. Osäker whiplash diagnos. Felaktigheter i artikeln gällande rapporterade % värden. Svårtolkad artikel. Pullinger&Seli gman 1991(26) Privat tandläkar klinik Fallkontroll TMD (6 subgrupper) Kontroll I (studenter utan symtom) Kontroll II (studenter med milda TMD symtom) Kontroll III (patienter, ej TMD) Totalt n= 602 n=230 n= 61 Ej pat. med symptom n=161 Ej pat. och asymptomatisk n= 150 (50 % kvinnor) TMD: Klinisk us Kriterier ej angivna Trauma: Självrapporterade MVA/ huvud/nacke trauma; intervju (TMD grupp), enkät (kontroll) Uppkomsten av trauma på TMD grupp (utan subluxation) jämfört med kontroll grupp p < 0,001 TMD grupp: 54 % Kontroll I: 13 % Kontroll II: 18 % Kontroll III: 11 %

40 % TMD patienter har högre prevalens av trauma historik jmf med kontroll grupp.

Patienter med TMJ degeneration har en högre prevalens av trauma jmf med andra pat. Disk displacering utan reduktion var associerad med multipla trauma.

Den höga prevalensen av trauma hos myalgi pat. motsäger begreppet av myofaciell

smärta/dysfunktion som enbart stress eller centralt medierad tillstånd.

Trauma kan vara en viktig kumulativ och en bidragande faktor till TMD. Oklar diagnostik TMD. Osäker whiplash diagnos. Inga data om könsfördelning och ålder. Olika metod för förekomst av trauma TMD och kontroll grupper (intervju vs enkät)

15

16

Studie Klinik Studie

design/ patient grupp Antal (n) (%kvinnor), ålder Diagnostik

TMD/Whiplash Resultat Förekomstav trauma (%)

Kvalitets

bedömning Författarnas slutsats Kommentarer

Steigerwald et

al 1996(27) TMD klinik Retrospektiv studie/ enkät TMD Totalt n=50 (76 % kvinnor) 19-58 år Medel: 34 år TMD: Klinisk us Kriterier ej angivna Whiplash: Självrapporterade MVA/Huvud/nack e trauma Trauma grupp hade mer smärta, Reduktion av symptom sågs efter artroskopi p < 0,001 TMD grupp: 70 %

55 % Patienter med TMD efter whiplash har mer smärta i nacke, skuldror, käkar och huvudvärk. Dessa symptom reducerades efter artroskopi vilket indicerar att TMJ patologi kan vara en underhållande faktor. Oklar diagnostik TMD. Osäker whiplash diagnos. Ingen kontrollgrupp. Enkät besvarades mellan1-104 veckor efter operation. Uppgaard 1992(29) Privat tandläkar klinik Klinisk studie/ Fallrapport TMD N= 382 (79 % kvinnor) Ålder:10-60+ TMD: Ej angivet Whiplash: Ej angivet Framgången att behandla TMD patienter hos allmän tandläkare. Inga p-värden TMD grupp: 8.4% 35 % Framgångsrik behandling är beroende av tandläkarens förståelse av helhetsbild av patientens symtom och behandlingsalternativ. Oklar diagnostik TMD. Osäker whiplash diagnos. Ingen kontroll grupp. Ingen material och metod del. Ingen statistik.

Resultat ej väl redovisade.

17

Brev till redaktion : 4 Författarinlägg : 9 Språk: 0 Baserad på titel: 0 13 referenser Bedömning av artiklar med tillämpning av kriterier 32 referenser Exkluderade abstrakt: 76 referenser Exkluderade artiklar: 26 referenser (tabell 1) Inkluderade artiklar: 6 artiklar (tabell 2)

18

19

1. Breivik H, Collett B, Ventafridda V, Cohen R, Gallacher D. Survey of chronic pain in Europe: prevalence, impact on daily life, and treatment. Eur J Pain. 2006; 10: 287-333.

2. SBU. http://www.sbu.se/sv/Press/Arkiv/Pressmeddelanden/Samordnad-behandling-bast-vid-langvarig-smarta/. ; 2006.

3. Von Korff M, Dworkin SF, Le Resche L, Kruger A. An epidemiologic comparison of pain complaints. Pain. 1988; 32: 173-183.

4. Dworkin SF, LeResche L. Research diagnostic criteria for temporomandibular disorders: review, criteria, examinations and specifications, critique. J Craniomandib Disord. 1992; 6: 301-355. 5. LeResche L. Epidemiology of temporomandibular disorders: implications for the investigation of etiologic factors. Crit Rev Oral Biol Med. 1997; 8: 291-305.

6. Manfredini D, Bucci MB, Montagna F, Guarda-Nardini L. Temporomandibular disorders

assessment: medicolegal considerations in the evidence-based era. J Oral Rehabil. 2011; 38: 101-119.

7. Drangsholt M. Temporomandibular pain. In: Crombie IK, Croft PR, Linton SJ, LeResche L, Von Korff M, editors. Epidemiology of pain. Seattle (WA): IASP Press, 1999:203–233. 1999.

8. Dworkin SF, Huggins KH, LeResche L, Von Korff M, Howard J, Truelove E et al. Epidemiology of signs and symptoms in temporomandibular disorders: clinical signs in cases and controls. J Am Dent Assoc. 1990; 120: 273-281.

9. socialstyrelsen.se. ; 20121201.http://www.socialstyrelsen.se/tandvardsriktlinjer/sokiriktlinjerna. 10. List T, Axelsson S. Management of TMD: evidence from systematic reviews and meta-analyses. J Oral Rehabil. 2010; 37: 430-451.

11. Schiffman EL, Truelove EL, Ohrbach R, Anderson GC, John MT, List T et al. The Research Diagnostic Criteria for Temporomandibular Disorders. I: overview and methodology for assessment of validity. J Orofac Pain. 2010; 24: 7-24.

12. Sterner Y, Gerdle B. Acute and chronic whiplash disorders--a review. J Rehabil Med. 2004; 36: 193-209; quiz 210.

13. Fernandez CE, Amiri A, Jaime J, Delaney P. The relationship of whiplash injury and temporomandibular disorders: a narrative literature review. J Chiropr Med. 2009; 8: 171-186.

20

14. Nijs J, Van Oosterwijck J, De Hertogh W. Rehabilitation of chronic whiplash: treatment of cervical dysfunctions or chronic pain syndrome? Clin Rheumatol. 2009; 28: 243-251.

15. Häggman-Henrikson B, List T, Westergren H, Axelsson S. TMD pain after Whiplash trauma- a systematic review. Journal Of Orofacial Pain 2013. (In Press)

16. Epstein JB, Klasser GD. Whiplash-associated disorders and temporomandibular symptoms following motor-vehicle collisions. Quintessence Int. 2011; 42: e1-e14.

17. Sale H, Isberg A. Delayed temporomandibular joint pain and dysfunction induced by whiplash trauma: a controlled prospective study. J Am Dent Assoc. 2007; 138: 1084-1091.

18. Epstein JB, Klasser GD, Kolbinson DA, Mehta SA. Orofacial injuries due to trauma following motor vehicle collisions: part 2. Temporomandibular disorders. J Can Dent Assoc. 2010; 76: a172.

19. Sackett DL, Rosenberg WM, Gray JA, Haynes RB, Richardson WS. What is EBM and what is not? Neuere Med Wiss Quellen Stud. 2012; 22: 13-17.

20. kunskapsguiden.se. 51. http://www.kunskapsguiden.se/aldre/Kunskapsunderlag/Systematiska-oversikter-och-kartlaggningar/Sidor/Default.aspx; 20121101.

21. De Boever JA, Keersmaekers K. Trauma in patients with temporomandibular disorders: frequency and treatment outcome. J Oral Rehabil. 1996; 23: 91-96.

22. Macfarlane TV, Glenny AM, Worthington HV. Systematic review of population-based epidemiological studies of oro-facial pain. J Dent. 2001; 29: 451-467.

23. Downs SH, Black N. The feasibility of creating a checklist for the assessment of the

methodological quality both of randomised and non-randomised studies of health care interventions. J Epidemiol Community Health. 1998; 52: 377-384.

24. CrombieIK. Critical Appraisal : BMJ Publishing group,; 1996.

25. Pullinger AG, Monteiro AA. History factors associated with symptoms of temporomandibular disorders. J Oral Rehabil. 1988; 15: 117-124.

26. Pullinger AG, Seligman DA. Trauma history in diagnostic groups of temporomandibular disorders. Oral Surg Oral Med Oral Pathol. 1991; 71: 529-534.

27. Steigerwald DP, Verne SV, Young D. A retrospective evaluation of the impact of

temporomandibular joint arthroscopy on the symptoms of headache, neck pain, shoulder pain, dizziness, and tinnitus. Cranio. 1996; 14: 46-54.

21

28. Grushka M, Ching VW, Epstein JB, Gorsky M. Radiographic and clinical features of

temporomandibular dysfunction in patients following indirect trauma: a retrospective study. Oral Surg Oral Med Oral Pathol Oral Radiol Endod. 2007; 104: 772-780.

29. Uppgaard RO. Conservative and successful treatment of temporomandibular dysfunction in a private rural practice. Cranio. 1992; 10: 235-240.

30. Tandläkartidningen. ; 20121201,

http://www.tandlakartidningen.se/media/1231/Adern_10_2003.pdf.

31. Klobas L, Tegelberg A, Axelsson S. Symptoms and signs of temporomandibular disorders in individuals with chronic whiplash-associated disorders. Swed Dent J. 2004; 28: 29-36.

32. Howard RP, Bowles AP, Guzman HM, Krenrich SW. Head, neck, and mandible dynamics generated by 'whiplash'. Accid Anal Prev. 1998; 30: 525-534.

33. läkartidningen.se. ; 20130205- http://ltarkiv.lakartidningen.se/2002/temp/pda25213.pdf. 34. läkartidningen. ; 20130205, http://ltarkiv.lakartidningen.se/1999/temp/pda19604.pdf.

35. Ferrari R, Leonard MS. Whiplash and temporomandibular disorders: a critical review. J Am Dent Assoc. 1998; 129: 1739-1745.

36. Kolbinson DA, Epstein JB, Senthilselvan A, Burgess JA. A comparison of TMD patients with or without prior motor vehicle accident involvement: treatment and outcomes. J Orofac Pain. 1997; 11: 337-345. 37. Nationella riktlinjer. 20130201,http://www.socialstyrelsen.se/tandvardsriktlinjer/sokiriktlinjerna/kakmuskelsmartamyofasciell smar8. 38. Nationella riktlinjer. 20130201,http://www.socialstyrelsen.se/tandvardsriktlinjer/sokiriktlinjerna/kakmuskelsmartaassocierad medge2.

39. Abd-Ul-Salam H, Kryshtalskyj B, Weinberg S. Temporomandibular joint arthroscopic findings in patients with cervical flexion-extension injury (whiplash): a preliminary study of 30 patients. J Can Dent Assoc. 2002; 68: 693-696.

40. Burgess J. Symptom characteristics in TMD patients reporting blunt trauma and/or whiplash injury. J Craniomandib Disord. 1991; 5: 251-257.

22

41. Burgess JA, Dworkin SF. Litigation and post-traumatic TMD: how patients report treatment outcome. J Am Dent Assoc. 1993; 124: 105-110.

42. Burgess JA, Kolbinson DA, Lee PT, Epstein JB. Motor vehicle accidents and TMDS: assessing the relationship. J Am Dent Assoc. 1996; 127: 1767-72; quiz 1785.

43. Freund B, Schwartz M. Post-traumatic myofascial pain of the head and neck. Curr Pain Headache Rep. 2002; 6: 361-369.

44. Garcia R,Jr, Arrington JA. The relationship between cervical whiplash and temporomandibular joint injuries: an MRI study. Cranio. 1996; 14: 233-239.

45. Goldberg MB, Mock D, Ichise M, Proulx G, Gordon A, Shandling M et al. Neuropsychologic deficits and clinical features of posttraumatic temporomandibular disorders. J Orofac Pain. 1996; 10: 126-140. 46. Kolbinson DA, Epstein JB, Burgess JA, Senthilselvan A. Temporomandibular disorders,

headaches, and neck pain after motor vehicle accidents: a pilot investigation of persistence and litigation effects. J Prosthet Dent. 1997; 77: 46-53.

47. Kolbinson DA, Epstein JB, Senthilselvan A, Burgess JA. Effect of impact and injury characteristics on post-motor vehicle accident temporomandibular disorders. Oral Surg Oral Med Oral Pathol Oral Radiol Endod. 1998; 85: 665-673.

48. Kolbinson DA, Epstein JB, Senthilselvan A, Burgess JA. A comparison of TMD patients with or without prior motor vehicle accident involvement: initial signs, symptoms, and diagnostic

characteristics. J Orofac Pain. 1997; 11: 206-214.

49. Krogstad BS, Jokstad A, Dahl BL, Soboleva U. Somatic complaints, psychologic distress, and treatment outcome in two groups of TMD patients, one previously subjected to whiplash injury. J Orofac Pain. 1998; 12: 136-144.

50. Pressman BD, Shellock FG, Schames J, Schames M. MR imaging of temporomandibular joint abnormalities associated with cervical hyperextension/hyperflexion (whiplash) injuries. J Magn Reson Imaging. 1992; 2: 569-574.

51. Romanelli GG, Mock D, Tenenbaum HC. Characteristics and response to treatment of posttraumatic temporomandibular disorder: a retrospective study. Clin J Pain. 1992; 8: 6-17.

52. Seligman DA, Pullinger AG. A multiple stepwise logistic regression analysis of trauma history and 16 other history and dental cofactors in females with temporomandibular disorders. J Orofac Pain. 1996; 10: 351-361.

23

53. Weinberg S, Lapointe H. Cervical extension-flexion injury (whiplash) and internal derangement of the temporomandibular joint. J Oral Maxillofac Surg. 1987; 45: 653-656.

54. Boniver R. Temporomandibular joint dysfunction in whiplash injuries: association with tinnitus and vertigo. Int Tinnitus J. 2002; 8: 129-131.

55. Friedman MH, Weisberg J. The craniocervical connection: a retrospective analysis of 300 whiplash patients with cervical and temporomandibular disorders. Cranio. 2000; 18: 163-167.

56. Gray R, Al-Ani Z. Risk management in clinical practice. Part 8. Temporomandibular disorders. Br Dent J. 2010; 209: 433-449.

57. Lader E. Cervical trauma as a factor in the development of TMJ dysfunction and facial pain. J Craniomandibular Pract. 1983; 1: 85-90.

58. McKay DC, Christensen LV. Whiplash injuries of the temporomandibular joint in motor vehicle accidents: speculations and facts. J Oral Rehabil. 1998; 25: 731-746.

59. Olin M. Components of complex TM disorders. J Craniomandib Disord. 1990; 4: 193-196. 60. Greco CM, Rudy TE, Turk DC, Herlich A, Zaki HH. Traumatic onset of temporomandibular disorders: positive effects of a standardized conservative treatment program. Clin J Pain. 1997; 13: 337-347.

61. Huang GJ, LeResche L, Critchlow CW, Martin MD, Drangsholt MT. Risk factors for diagnostic subgroups of painful temporomandibular disorders (TMD). J Dent Res. 2002; 81: 284-288.

62. Kim HI, Lee JY, Kim YK, Kho HS. Clinical and psychological characteristics of TMD patients with trauma history. Oral Dis. 2010; 16: 188-192.