• No results found

Utvärdering av projekt "Entré"

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2021

Share "Utvärdering av projekt "Entré""

Copied!
65
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

Examensarbete i socialt arbete Malmö högskola CD-uppsats, 20 p Hälsa och samhälle Socionomprogrammet 205 06 Malmö

Hälsa och samhälle Magisteruppsats

UTVÄRDERING AV

PROJEKT ”ENTRÉ”

ETT SAMVERKANSPROJEKT MELLAN

MALMÖ STADS ARBETSCENTRUM OCH

ARBETSFÖRMEDLINGEN NYA INVANDRARE

DANIELA JUSUFOVIĆ

SAMIR MURATOVIĆ

Handledare: Birgitta Wanek

Examinator: Sandra Jönsson

(2)

UTVÄRDERING AV

PROJEKT ”ENTRÉ”

ETT SAMVERKANSPROJEKT MELLAN

MALMÖ STADS ARBETSCENTRUM OCH

ARBETSFÖRMEDLINGEN NYA INVANDRARE

DANIELA JUSUFOVIĆ

SAMIR MURATOVIĆ

Jusufović, D & Muratović, S. Utvärdering av projekt ”Entré”. Ett samverkansprojekt mellan Malmö stads Arbetscentum och Arbetsförmedlingen Nya Invandrare i Malmö. Evaluation of the project ”Entry”. Examensarbete i

socialt arbete, 20 poäng. Malmö högskola: Hälsa och Samhälle, 2007.

Detta är en utvärdering av projekt ”Entré”. ”Entré” är ett samverkansprojekt mellan Malmö stads Arbetscentrum och Arbetsförmedlingen Nya Invandrare i Malmö. Syftet med utvärderingen är att undersöka huruvida projektet har nått upp till sina huvudmålsättningar, om projektet påverkat verksamhetens kvalitativa aspekter och på vilket sätt samt att bidra med ökad kunskap och erfarenhet som vunnits genom projektet. Genom en kvalitativ intervjustudie med fyra projektansvariga och sju deltagare i projektet undersöks följande frågeställningar:

- Har projektet lyckats med sin huvuduppgift, att genom rehabilitering och andra insatser hjälpa nyanlända flyktingar och invandrare med funktionshinder finna sin plats på den öppna arbetsmarknaden?

- Har projektet bidragit med ökad kvalitet av Arbetsförmedlingens och Malmö stad Arbetscentrums ordinarie verksamhet?

- Har samverkan mellan projektaktörerna någon betydelse för att ett projekt ska anses lyckat?

- Vem/vilka som egentligen är problemägare i en rehabiliteringsprocess? Utvärderingens resultat visar att projektet ”Entré” har, trots sina brister, bidragit med nya och värdefulla kunskaper och erfarenheter om nyanlända invandrare och flyktingar med funktionshinder i Sverige och kartlagt de problem som denna population har i förhållande till arbetsmarknaden.

Nyckelord: arbetsmarknad, arbetsinriktad rehabilitering, arbetshandikapp, mångfald, nyanlända invandrare, rehabilitering, samverkan, utvärdering.

(3)

FÖRORD

Vi vill börja med att tacka alla som har hjälpt oss att genomföra denna studie. Vi vill härmed rikta ett stort tack till studiens handledare Birgitta Wanek för en givande handledning. Tack för den konstruktiva kritiken, de värdefulla synpunkter och idéer som du har bidragit med. Vi har lärt oss mycket under arbetets gång och utvecklats enormt.

Vi vill även rikta ett stort tack till alla personer som deltog i undersökningen, utan er hade uppsatsen inte kunnat förverkligas.

Vi vill även passa på att tacka Kristina Pihl på Malmö stads Arbetscentrum samt Göran Palm och Annelie Solberg på Arbetsförmedlingen Nya Invandrare i Malmö som i ett inledningsskede gav oss idéer och material som varit till stor hjälp i det fortsatta arbetet.

Sist och inte minst vill vi tacka våra familjer och våra vänner som på olika sätt har hjälpt och stöttat oss under vårt arbete.

Daniela Jusufović & Samir Muratović Malmö, 21 maj 2007

(4)

1. INLEDNING... 6

1.1DISPOSITION AV UPPSATSEN... 7

2. BAKGRUND ... 7

2.1PRESENTATION AV PROJEKTET... 7

2.2 PROJEKTETS SYFTE OCH MÅL... 8

2.3 SAMVERKAN MELLAN MALMÖ STADS ARBETSCENTRUM OCH ARBETSFÖRMEDLINGEN NYA INVANDRARE I MALMÖ... 8

2.4 VERKSAMHETENS ARBETSMETODIK... 8

3. PROBLEMFORMULERING, SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR ... 9

4. UTVÄRDERING UR ETT TEORETISKT PERSPEKTIV ... 10

5. TIDIGARE FORSKNING OCH TEORETISKA ARBETEN... 13

5.1BEGREPPSDEFINITIONER... 14

5.1.1 Skada, funktionsnedsättning, funktionshinder och arbetshandikapp... 14

5.1.2 Rehabilitering och arbetsinriktad rehabilitering ... 15

5.1.3 Offentligt skyddad anställning (OSA)... 15

5.1.4 Traumatisk stress och posttraumatisk stresstörning (PTSD)... 16

5.1.5 Organisation, mål, måluppföljning, effektivitet och kvalitet... 16

5.1.6 Invandrare, nyanlända invandrare och personer med utländsk bakgrund... 17

5.1.7 Integration ... 17

5.1.8 Segregation ... 18

5.1.8 Diskriminering... 19

5.1.9 Mångfald ... 19

5.2INVANDRARNAS STÄLLNING PÅ ARBETSMARKNAD OCH ARBETSLIV I SVERIGE... 20

5.3ATT VARA INVANDRARE OCH FUNKTIONSHINDRAD I SVERIGE... 21

5.4FINNS DET PLATS FÖR FUNKTIONSHINDRADE I DET NYA ARBETSLIVET?... 22

5.5HUR EFTERLEVS MÅNGFALDSPOLICYN I MALMÖ KOMMUN? ... 23

5.6MÅNGFALD OCH DESS STYRKA... 24

5.7TEORETISKA PERSPEKTIV... 25

5.7.1 Handlingsteoretiskt perspektiv... 25

5.7.2 Vem äger problemet?... 27

5.7.3 Samverkansperspektiv... 28

5.8ARBETSMARKNADEN OCH NÅGRA AV DESS AKTÖRER... 29

5.8.1 Arbetsmarknadspolitik i Sverige ... 29

5.8.2 Arbetsmarknadsverket och arbetsförmedlingen ... 29

5.8.3 Arbetsförmedlingen Nya Invandrare i Malmö ... 30

5.8.4 Malmö stads Arbetscentrum ... 30

6. METOD ... 31

6.1KVALITATIV METOD... 32

6.2INTERVJUER OCH INTERVJUPERSONER... 32

6.3VALIDITET OCH RELIABILITET... 32

6.4TILLVÄGAGÅNGSSÄTT OCH URVAL... 34

6.5ETISKA ÖVERVÄGANDEN... 35

7. RESULTATREDOVISNING... 36

7.1PRESENTATION AV INTERVJUPERSONER... 36

7.1.1 Projektansvariga ... 36

7.1.2 Projektdeltagarna... 36

7.2RESULTATREDOVISNING AV INTERVJUER MED PROJEKTANSVARIGA... 37

7.2.1 Förväntningar av projektet... 37

7.2.2 Positiva och negativa sidor av projektet... 37

7.2.3 Samverkan mellan projektaktörerna ... 41

7.2.4 Om projektets påverkan på kvalitet och effektivitet ... 42

7.2.5 Om deltagarnas ställning på arbetsmarknaden efter projektet ... 43

7.3RESULTATREDOVISNING AV INTERVJUER MED PROJEKTDELTAGARNA... 45

7.3.1 Förväntningar av projektet... 45

(5)

7.3.3 Upplevelsen av kontakten med myndigheter ... 47

7.3.4 Deltagarnas ställning på arbetsmarknaden efter projektet... 49

8. ANALYS OCH SLUTSATSER ... 50

8.1OM PROJEKTETS STYRKOR... 50

8.2OM PROJEKTETS SVAGHETER... 51

8.3OM KVALITET OCH EFFEKTIVITET... 52

8.4OM PROJEKTDELTAGARNAS FÖRHÅLLNINGSSÄTT... 53 8.5OM SAMVERKAN... 54 9. SLUTDISKUSSION ... 56 10. REFERENSER... 58 10.1TRYCKTA KÄLLOR... 58 10.2ELEKTRONISKA KÄLLOR... 60

10.3BROSCHYRER OCH ARTIKLAR... 60

BILAGOR ... 61

FRÅGOR TILL PROJEKTANSVARIGA... 62

FRÅGOR TILL ARBETSPSYKOLOGEN... 63

FRÅGOR TILL ARBETSLEDARE... 64

(6)

1. INLEDNING

Sveriges befolkning är i allt större grad heterogeniserad och då är det inte konstigt att man under senare tid allt mer uppmärksammar just frågan om mångfald och integration. Men trots detta är det fortfarande svårt för invandrare att komma ut på arbetsmarknaden. Frilansjournalisten Mats Wingborg tar upp i boken ”Olika som

bär” (1999) flera orsaker till den höga arbetslösheten bland invandrare. Han menar att de nya invandrarna har det mycket svårare att få jobb i dagens samhälle än vad fallet var under exempelvis 1970-talet när Sverige hade en stor arbetskraftsinvandring. Under denna period var andelen arbetslösa högre bland infödda svenskar än bland invandrare. Just nu är det tvärtom och orsakerna är flera, hävdar Wingborg. Under 1990-talet var flyktinginvandringen stor och vid samma tidpunkt gick Sverige in i en kraftig lågkonjunktur, vilket i sin tur gjorde att flertalet arbetstillfällen försvann och det har sedan dess blivit mycket svårare för invandrare att komma ut på arbetsmarknaden. Flyktinginvandrarna utan uppehållstillstånd har i regel inte haft arbetstillstånd och var tvungna att vänta på att deras situation löses på så sätt att de får uppehållstillstånd. Detta ledde till att deras yrkeskompetens föråldrades i och med att de stod utanför arbetsmarknaden en längre tid, vilket i sin tur gjorde att det var allt svårare att vinna tilltro hos arbetsgivaren. Arbetslösheten har då lett till marginalisering och bostadssegregering, vilket i sin tur lett till minskade kontakter med det svenska samhället och brister i det svenska språket. Wingborg tar även upp diskriminering som är allt vanligare på arbetsmarknaden och framhåller att diskrimineringen förekommer mest p.g.a. exempelvis personliga egenskaper som avviker från svenska normer såsom namn, klädsel, språkligt uttal, osv. (a a).

Situationen på arbetsmarknaden är enligt Integrationsverket (2004) ännu svårare för invandrare med funktionshinder. Statistik som myndigheten har gjort 2004 visar på att det finns ca 100 000 utrikesfödda personer som har någon funktionsnedsättning. Om man räknar in även personer födda i Sverige av utrikesfödda föräldrar då finns det ca 170 000 personer med invandrarbakgrund som har någon form av funktionsnedsättning. Att vara invandare och även funktionshindrad innebär en dubbel utsatthet. Dessa personer har inte bara svårigheter att komma ut på arbetsmarknaden utan även att komma i kontakt med olika organisationer och myndigheter. Integrationsverket har visat att dessa personer väntar längre på t.ex. ett beslut än funktionshindrade personer med svensk bakgrund och att dom blir dessutom oftare missförstådda av olika myndigheter (a a).

Även Julio Fuentes tar upp i sin antologi ”Invandrare och hälsa” (1999) problemet i vårt samhälle när det gäller funktionshindrade personer med invandrarbakgrund. Fuentes menar att samhället hittills har saknat ett helhetsperspektiv på dessa personers livsvillkor och inte haft någon beredskap att tillmötesgå deras behov. Författaren argumenterar för att lösningen till problemet finns just i samverkan mellan olika myndigheter och om detta inte sker kommer frågor rörande invandrarskap och funktionshinder att hamna i ingenmansland. På senare tid har olika institutioner som arbetar med rehabilitering och olika arbetsmarknadsåtgärder försökt att hjälpa dessa personer att komma ut på arbetsmarknaden. Ett exempel är just projekt ”Entré” som vi har utvärderat i syfte

(7)

att se om dessa åtgärder hjälpt till målgruppen samt att titta på om situationen på arbetsmarknaden har förbättrats.

1.1 Disposition av uppsatsen

Denna uppsats är uppdelad i nio avsnitt. Det första avsnittet består av en inledning där vi kortfattat beskriver den svåra situationen som invandrare med arbetshandikapp på arbetsmarknaden har och vad detta kan bero på. I del två kommer projektets bakgrund d.v.s. presentation av projektet, dess organisation, syfte och mål. Dessutom beskriver vi verksamhetens arbetsmetodik och samverkan mellan de inblandade institutionerna som en viktig och central aspekt för hela projektet. Del tre innehåller vårt problemområde, syfte och frågeställningar. Nästkommande del beskriver utvärdering ur ett teoretiskt perspektiv. Del fem behandlar tidigare forskning och teoretiska arbeten där vi bl.a. tar upp viktiga begrepp som utvärdering, invandrare, funktionshinder och arbetshandikapp för att skapa en förståelse för själva projektet och syfte med vår utvärdering. I samma avsnitt tar vi upp de teoretiska perspektiven såsom handlingsteoretiskt perspektiv och samverkansperspektiv, vilken också utgör en viktig del av arbetet. Vi gör även en beskrivning av arbetsmarknaden och dess viktigaste aktörer såsom Arbetsförmedlingen och Malmö stads Arbetscentrum. Därefter kommer metodavsnittet i del sex där vi presenterar den metod som vi använt oss av och där vi gör en beskrivning av våra intervjupersoner och urval av dessa. Även de etiska övervägandena tas upp i detta avsnitt. I nästkommande del redovisar vi resultat av vår empiriska undersökning som följs av ett avsnitt med slutsatser där vi försöker analysera vårt empiriska resultat med de teoretiska perspektiven. Vår uppsats avslutas med en slutdiskussion där vi bl.a. tar upp våra erfarenheter som vi har fått under arbetets gång.

2. BAKGRUND

2.1 Presentation av projektet

Projekt ”Entré” är ett samverkansprojekt mellan Malmö stads Arbetscentrum och Arbetsförmedlingen Nya Invandrare i Malmö. Projektet hjälper nya invandrare och flyktingar med dokumenterade arbetshandikapp eller en sammansatt problematik av socialmedicinsk/psykisk/social art som sammantaget bedöms ge arbetshinder i förhållande till den reguljära arbetsmarknaden. Det är Arbetsförmedlingen Nya Invandrares medarbetare i projektet som tar ut lämpliga deltagare till projektet. Därefter undersöker Arbetscentrums medarbetare möjligheterna för att deltagaren kan ingå i projektet d.v.s. om denne kan erbjudas rehabilitering genom projektets resurser. Genom att delta i projektet och genom att få en anställning får den anställde rehabilitering där både praktiska arbetsuppgifter under handledning samt samtal kring den sociala situationen ingår. Även samarbete med Malmö stads Utbildningsförvaltning förekommer om det visar sig att den anställde har brister i det svenska språket och om den anställde aldrig jobbat i Sverige. Man tar också hänsyn till det psykiska tillståndet så att den anställde får en introduktion under sin tid i projektet som ges i ett nära samarbete mellan Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan och sjukvårdsanordnare (Delårsrapport, Malmö stads Arbetscentrum, 2004).

(8)

2.2 Projektets syfte och mål

Entré är ett samverkansprojekt mellan Malmö stads Arbetscentrum och Arbetsförmedlingen Nya Invandrare i Malmö som startades i mars månad 2004. Projektanordnare är Malmö stads Arbetscentrum. Presentationen av projektets syfte och mål, kommer från Delårsrapporten (2004):

Syfte:

 Att finna vägar för anställning av nyanlända flyktingar och invandrare med hinder på den öppna arbetsmarknaden.

 Att förstärka rehabiliteringsinsatser för målgruppen och öka samordningsvinsterna mellan Arbetsförmedlingen Nya Invandrare och Malmö stads Arbetscentrum avseende arbetsrehabiliterande frågor.  Att genom praktik samt arbete till målgruppen hitta en ny väg till

anställning, utbildning eller prövning i vilken grad man står till arbetsmarknadens förfogande.

 Att få underlag för eventuella hinder i svenska språket samt ge möjligheter att utveckla svenska språket under anställningstiden.  Att ge vägledning för eventuella yrkesutbildningsbehov.

 Att vid behov ge möjlighet till utbildningsinsatser via arbetspsykolog och /eller sjukvårdssamordnare.

 Att vid behov samarbeta med Försäkringskassan. Mål:

Projektet ska leda till att målgruppen d.v.s. nyanlända flyktingar och invandrare med traumabakgrund genom arbetslivsinriktad rehabilitering närmar sig eller når den reguljära arbetsmarknaden. Vid projekttidens slut skall 90 procent av projektdeltagarna ha stärkt sina möjligheter att erhålla ett arbete varav 50 procent av deltagarna skall kunna gå vidare från projektet till anställning på den öppna arbetsmarknaden.

2.3 Samverkan mellan Malmö stads Arbetscentrum och Arbetsförmedlingen Nya Invandrare i Malmö

Under projektets gång skulle man ha haft kontinuerligt samarbete mellan arbetsförmedlare, vägledare, arbetspsykolog och Arbetscentrums projektledare, arbetsledare och kanslist (Delårsrapport, Arbetscentrum, 2004).

2.4 Verksamhetens arbetsmetodik

Verksamhetens arbetsmetodik innehåller flera steg såsom anvisningsskedet, inslussnings och bedömningsskedet, utvecklingsskedet samt avslutningsskedet.

Anvisningsskedet går ut på att göra ett förarbete d.v.s. en förberedelse inför anställning för den arbetssökande. Detta förarbete görs av både Arbetscentrum och Arbetsförmedlingen. Efter förarbetet sker en träff tillsammans med Arbetsförmedlingens representant och den arbetssökande. Träffen går ut på att göra en handlingsplan för den arbetssökande samt ge denne information om vad projektet står för men även om vad Arbetscentrum sysslar med. Därefter följer flera samtal med socialsekreterare på Arbetscentrum med avsikt av att ta reda på inom vilka yrkesområden den sökande kan tänka sig att arbeta inom samt att ta reda på vad som skulle kunna vara en lämplig arbetsplacering till arbetssökande. Vid behov kan det även förekomma utredningar av den sökandes hälsotillstånd eller sociala situation. I det andra steget som kallas för inslussnings och

(9)

bedömningsskedet ger man en presentation samt genomför ett besök till arbetsplatsen där arbetsledare och den arbetssökande träffas. Därefter skriver man under ett anställningsavtal. Den första perioden av anställning kallas för introduktionsperiod som går ut på att informera den anställde om det svenska arbetslivet, de viktiga instanser som man kommer i kontakt med under anställningsperioden samt ge vägledning för eventuellt yrkesutbildningsbehov. Man förklarar även för den anställde vilken typ av anställning denne har samt att offentligt skyddad anställning (OSA anställning) är en arbetsmarknadspolitisk åtgärd. Under introduktionsperioden har den anställde möjlighet att prova på olika arbetsuppgifter. Socialsekreteraren gör tillsammans med arbetsledaren en bedömning av dels om den anställde klarar av sina arbetsuppgifter och dels om den anställdes kunskaper i svenska språket utgör ett hinder för denne att klara av sina arbetsuppgifter. Efter de första tre månaderna gör man tillsammans med Arbetsförmedlingen och den anställde en bedömning av om den här åtgärden är den rätta insatsen för rehabilitering. Ifall att just denna åtgärd är den rätta fortsätter man med den så kallade utvecklingsskedet där den anställde får en OSA anställning i ytterligare 12 månader med 80 procentigt stadsbidrag från Arbetsförmedlingen. Utvecklingsskedet öppnar möjligheter för den anställde att rustas inför inträdet på den svenska öppna arbetsmarknaden. I denna fas görs

regelbundna uppföljningar d.v.s. planeringssamtal tillsammans med

Arbetsförmedlingen och den anställde samt en bedömning om hur man ska gå vidare, exempelvis prova på något annat arbete, en utbildningsinsats eller lämna ärendet åter till Arbetsförmedlingen Nya Invandrare. Det sista skedet i projektet kallas för avslutningsskedet. Under avslutningsskedet görs en bedömning tillsammans med den anställde och Arbetsförmedlingen om den anställde ska fortsätta sin anställning i OSA d.v.s. tillhöra ordinarie verksamhet på Arbetscentrum, få ett arbete hos en annan arbetsgivare eller komma in på utbildning eller återremitteras till Arbetsförmedlingen Nya Invandrare. I det sista skedet gör man också en avgångsanmälan och nöjdhetsenkät (Intervju med projektansvarig, 070221).

3. PROBLEMFORMULERING, SYFTE OCH

FRÅGESTÄLLNINGAR

Detta är en utvärdering av ett samverkansprojekt mellan Malmö stads Arbetscentrum och Arbetsförmedlingen Nya Invandrare i Malmö. Syftet med detta samverkansprojekt som kallas ”Entré” var att finna vägar för anställning av nyanlända flyktingar och invandrare med hinder på den öppna arbetsmarknaden. Projektet har pågått från 2004 till 2006 och avslutades 31 december 2006. Tanken med projektet var att förstärka rehabiliteringsinsatser för ovannämnda grupper samt öka samordningsvinsterna mellan Arbetsförmedlingen och Malmö stads Arbetscentrum. Dessutom har projektet syftat till att ge vägledning för eventuella behov av yrkesutbildning och få underlag för eventuella hinder i svenska språket samt att vid behov ge utredningsinsatser via arbetspsykolog och/eller sjukvårdsamordnare i samarbete med Försäkringskassan.

I vårt konkreta fall är det svårt att säga i vilket syfte utvärderingen görs eftersom det här inte är ett beställningsarbete utan det är vi själva som har bestämt oss för att utvärdera projektet. Syftet med vårt uppsatsarbete är att utvärdera huruvida

(10)

projektet har nått upp till sina huvudmålsättningar, om projektet påverkat verksamhetens kvalitativa aspekter och på vilket sätt samt bidra med ökad kunskap och erfarenhet som vunnits genom projektet. För att samla in data kommer vi att använda oss av den kvalitativa metoden som ska bygga på intervjuer med projektets personal och insatstagarna.

För att uppfylla syftet kommer vi att ställa upp följande frågeställningar:

 Har projekt ”Entré” lyckats med sin huvuduppgift, att genom rehabilitering och andra insatser hjälpa nyanlända flyktingar och invandrare med funktionshinder finna sin plats på den öppna arbetsmarknaden?

 Har projektet bidragit med ökad kvalitet av Arbetsförmedlingens och Malmö stad Arbetscentrums ordinarie verksamheter?

 Har samverkan mellan projektaktörerna någon betydelse för att ett projekt ska anses lyckat?

 Vem/vilka som egentligen är problemägare i en rehabiliteringsprocess?

4. UTVÄRDERING UR ETT TEORETISKT

PERSPEKTIV

Utvärdering är ett komplext begrepp och definieras olika av olika författare. En definition av utvärdering kan man finna i Ove Karlssons bok ”Utvärdering - mer

än metod” (1999) där han skriver att utvärdering är ”en rationell process där man följer visa metoder och försöker hålla kontroll på olika steg i bedömningsarbete” (a a s 15). Han tar även upp Statistiska centralbyråns definition där utvärdering ses som ”en systematiskt genomförd undersökning av värdet eller förtjänsterna hos ett givet föremål/aktivitet, som exempelvis kan vara ett åtgärdsprogram, ett projekt eller en produkt” (a a s 15). Han finner att en bra utvärdering skall göras på ett systematiskt och genomtänkt sätt, vilket även förekommer i andra definitioner av utvärdering såsom i Svennings (1996, 1997) definition där författaren definierar utvärdering som ”ett sätt att medvetet ta ställning till frågan om ett socialt program fungerar eller ej” (a a s 204).

Evert Vedung (1998) definierar utvärdering som ”noggrann efterhandsbedömning av utfall, slutprestationer eller förvaltning i offentlig verksamhet, vilket avses spela en roll i praktiska beslutsituationer” (a a s 20). Den blickar tillbaka och bedömer det som är eller som har varit i syfte att ge vägledning framåt och används som verktyg för lärande och förändring. Att en utvärdering är ”en noggrann efterhandsbedömning” innebär att den måste ske enligt visa regler som garanterar kvalitet. Denna kvalitet innefattar enligt Vedung åtminstone systematisk datafångst eller konsekvent tillämpning av värdekriterier.

Enligt Vedung (a a) ska en utvärdering omfatta åtta kärnfrågor, nämligen syftesfrågan, organisationsfrågan, insatsfrågan, förvaltningsfrågan, resultatfrågan, effektfrågan, bedömningsfrågan och användningsfrågan.

(11)

Syftesfrågan går ut på att svara på frågan: vilket är det övergripande motivet bakom utvärderingen? Enligt Vedung är utvärdering oftast ett beställningsarbete och då är det nödvändigt att informera sig om uppdragsgivarens övergripande

syfte som kan vara antingen främjande, kontrollerande eller

grundkunskapsutvecklande. De mest förekommande enligt honom är kontrollerande och främjande i och med att utveckling av grundkunskap uppfattas som en bieffekt av dessa två. I vilket syfte beställaren vill ha en utvärdering är beroende på vilken nivå i organisationen den sker eller initieras. I vårt konkreta fall är det svårt att säga i vilken syfte vi gör utvärderingen eftersom denna utvärdering inte är beställd av någon utan det är vi själva som ville göra det aktuella utvärderingsarbetet.

Nästa fråga i Vedungs åttapunktsprogram är organisationsfrågan som ska svara på vem som skall utföra utvärderingen och hur den ska organiseras. En utvärdering ska vara antingen extern eller intern. Frågor som avgör om den ska vara extern eller intern är; vem bör initiera, vem bör utföra och vem bör använda utvärderingen. Dessa roller kan kombineras exempelvis när initiativtagaren är ett utomstående befälsorgan samtidigt som utvärderingen utförs av den ansvariga myndigheten och är avsedd att brukas av såväl befälsorgan som myndighet. Både den interna och externa utvärderingen har sina för- och nackdelar.

Vi anser att det bästa är att kombinera interna utvärderingar med externa eftersom externa utvärderare kan se verksamheten med nya ögon och samtidigt behålla interna kunskaper som gör att dialog och delaktighet skapas. En extern utvärdering skapar trovärdighet men samtidigt kan en sådan göra att kvaliteten till klienter och kunder minskar på grund av okunskap och dålig kännedom från utvärderarens sida. De interna utvärderingarna kan också vara bra för verksamheten eftersom en självvärdering gör att man kan reflektera över sitt arbete. Detta kan hjälpa till att inse vad som är bra och vad som är mindre bra. En nackdel kan vara att man som självutvärderare saknar objektivitet (Egna kommentarer). Vilken av dessa två utvärderingar en verksamhet ska använda sig av beror på i vilken syfte man vill göra en utvärdering, menar Vedung (1998). Om man gör en utvärdering i kontrollerande syfte passar det bäst med en extern utvärdering medan en självutvärdering är mest lämplig om man gör en utvärdering i främjande syfte. Det är utföraren av utvärderingen, i vårt fall vi som skriver detta arbete som står för utvärderingens uppläggning, datainsamling, dataanalys och rapportering.

Nästa fråga är insatsfrågan som visar på hur insatsen ska karakteriseras och beskrivas. Utvärderaren ska redan på ett tidigt stadium orientera sig om insatsen. På vilket sätt ska insatsen karakteriseras och beskrivas är beroende av projektets storlek och dess utvärdering. Vid exempelvis brukarorienterad och intresseinriktad utvärdering bör utvärderaren ta lätt på insatsfrågan och ägna krafterna åt viktigare problem, anser Vedung. Däremot vid bieffektsbeaktande blir insatsanalysen mer betydelsefull och termer som mål och styrmedel förekommer. Med styrmedel kan man mena regleringar, ekonomiska styrmedel och informativa styrmedel. Vedung skiljer på två grundläggande typer av utvärderingar, nämligen förklarande- och ickeförklarande utvärdering. Han menar att förklarande utvärdering attackerar förvaltnings- och effektproblemen medan icke-förklarande utvärdering sätter betyg genom att direkt värdera verksamheten själv. I en icke-förklarande utvärdering ställs aldrig effektfrågan.

(12)

Förvaltningsfrågan utgör också en viktig punkt i Vedungs åttapunktprogram och visar hur förvaltningsprocesserna ser ut från insatsens formella antagande fram till slutprestationerna.

Enligt Vedung finns det två olika sätt att göra en utvärdering på, antingen som effektmättning eller som kvalificerad uppföljning. Vid effektmättning som också kallas för enkel uppföljning gör man endast en analys av de effekter som en verksamhet har lett till, vilket i vanliga fall sker genom insamling och redovisning av data medan kvalificerad uppföljning omfattar även en analys av hur åtgärden genomförts. När man analyserar en genomförandeprocess tittar man på hur ett projekt eller en verksamhet ser ut på pappret när man fattar ett formellt beslut om detta och samtidigt följer hela förvaltningsförfarandet noga tills den når berörda grupper. Förvaltningsfrågan och resultatfrågan utgör enligt Vedung en central del av kvalificerad uppföljning.

Kvalificerad uppföljning görs enligt Vedung i fem olika steg. Dessa steg kan sammanfattas enligt nedan. Under steg 1 är det tänkt att utvärderaren framställer en programteori där man har klart för sig vad som projektet/verksamheten man studerar ville uppnå med de åtgärder som man vidtagit samt att man också väl förstår hur utvärderingsobjektet hade tänkt förverkliga sina idéer. Under steg 2 väljer utvärderaren ut vissa led i programteorin för undersökning. Steg 2 bygger på ett antal villkor eller förutsättningar som måste vara uppfyllda för att det ska vara möjligt att påverka de berörda gruppernas beteende eller kunna initiera olika förändringsprocesser i samhället. Under steg 3 sker datainsamling och analys. Vedung finner tre olika metoder att göra datainsamling på: dokumentmetoder där man tittar på material som har skapats med ett annat syfte än för utvärderingen, frågemetoder som omfattar intervjuer och enkäter med berörda grupper samt observationsmetoder som innebär att man gör besök direkt på plats för att med egna ögon observera olika beteenden eller processer som man är intresserad av. Under steg 4 gör man en jämförelse mellan verksamhetens resultat och uppställda mål, d.v.s. en bedömning av i vilken utsträckning målen har uppnåtts. Under sista, steg 5, har utvärderaren möjlighet att dra några generella slutsatser kring den studerande insatsen i ett mer allmängiltigt sammanhang.

Nästa fråga i Vedungs åttapunktsprogramet är resultatfrågan som ska visa hur slutprestationerna och utfallen ser ut både inom och utanför målområdet. Här gör man en jämförelse mellan verksamhetens resultat och uppställda mål.

Effektfrågan är också en av Vedungs punkter och går ut på att visa vilka faktorer, inklusive insatsen, förklarar resultaten. Det är en av de mest komplicerande punkterna i Vedungs åttapunktsprogram. Det som Vedung finner som särskilt problematiskt med denna fråga är att avgöra om det är insatsen eller andra externa faktorer som orsakat det resultat man i slutändan fått. En av huvudfrågorna som utvärderaren också ställer sig är den om utfallet skulle ha blivit annorlunda i fall att insatsen inte gjorts. För att kunna beräkna det faktiska resultatet måste utvärderaren också veta hur resultatvariabeln såg ut före insatsen och hur den förändrades efter att insatsen satts in.

Bedömningsfrågan, vilken anses som en av de viktigaste punkterna i Vedungs åttapunkstprogram, ska svara på vilka måttstockar som de uppnådda resultaten ska bedömas utifrån. Vilka standarder på dessa måttstockar skall anses utgöra framgång eller misslyckande? Här talar Vedung om en bedömningsgrund för en god förvaltning och tar upp flera sätt att värdera en verksamhet på, d.v.s.

(13)

värdesätta de offentliga åtagandena. Dessa är substansvärdering,

produktivitetsmätning, effektivitetsbedömning, procedur- och

legitimitetsvärdering samt organisationsstrategin. Han hävdar att en värdering ska vara antigen deskriptiv eller preskriptiv beroende på det system som används, d.v.s. om det är värderarens eget eller någon annans. Den deskriptiva innebär att man vid en värdering använder sig av andras värden som kriterier och han menar att denna är lättare att använda sig av i och med att man behöver bara fråga efter andras värde. Den preskriptiva innebär att man vid en värdering använder sig av sina egna värdesystem. Men hur som hels oavsett vilken av dessa en värderare använder sig av ska han ändå följa de redan beprövade fem principiella sättet att värdesätta offentliga åtaganden.

Den sista frågan i Vedungs åttapunktsprogram är användningsfrågan och ska svara på hur utvärderingen skall komma till användning. Hur används den? Enligt Vedung kan en utvärdering ha antingen kontrollerande, främjande eller grundkunskapsutvecklande syfte. En utvärdering i kontrollerande syfte görs när t.ex. politiker vill kontrollera förvaltningens arbete i förhållande till de politiska beslut som fattas. Man vill på så sätt kontrollera om fattade beslut har implementerats och i hur pass stor utsträckning. Även förvaltningar brukar beställa olika utvärderingar för att hålla medarbetare på lägre hierarkiska nivåer under uppsikt för att därmed t.ex. försäkra sig att olika riktlinjer som fastställs på de högre förvaltningsnivåerna följs ute i verksamheterna. Med en främjande utvärdering menar man en utvärdering som kan bidra till att en viss verksamhet eller en enstaka insats inom verksamheten förbättras eller utvecklas. Grundkunskapsutveckling är det tredje syftet som utvärdering kan ha. När man vill skaffa sig grundkunskap om ett visst fenomen eller företeelse med hjälp av utvärdering kan vi säga att utvärdering bidrar till förståelse av fundamentala händelser och processer (a a).

5. TIDIGARE FORSKNING OCH TEORETISKA

ARBETEN

Uppsatsens teoretiska del består av en mängd olika områden som på olika sätt belyser funktionshindrades situation i förhållande till den svenska arbetsmarknaden, med särskild betoning på personer med funktionshinder som har invandrarbakgrund. Vissa avsnitt såsom ”Segregation”, ”Diskriminering”,

”Mångfald”, ”Mångfald och dess styrka” samt ”Hur efterlevs mångfaldspolicyn i

Malmö kommun?” verkar vid första anblicken inte relevanta för uppsatsens syfte, men så är inte fallet om man tittar på helheten. Det går inte enbart att lägga fokus på funktionshinder och bortse från faktumet att de personer som denna uppsats handlar om också är invandrare. Det är viktigt att komma ihåg att en invandrare med funktionshinder frånsett sitt funktionshinder har även andra tunga svårigheter att handskas med. Ett segregerat liv präglat av social isolering och utanförskap, hemska upplevelser från hemländer på grund av krig, tortyr och liknande, språkbarriärer samt avsaknad av kunskap om det nya samhället är bara några av de extra hinder som står i vägen för deras integrering på den svenska arbetsmarknaden.

(14)

För att kunna närma oss frågan på ett adekvat och akademiskt grundat sätt har vi därför försökt angripa ämnet utifrån flera olika perspektiv för att på så sätt uppnå ett relevant och allmängiltigt resultat. Detta hoppas vi kan underlätta läsaren att få en helhetsbild av all komplexitet som denne kan uppleva vid läsning/bedömning av uppsatsen.

5.1 Begreppsdefinitioner

5.1.1 Skada, funktionsnedsättning, funktionshinder och arbetshandikapp

Den definition av skada som vi kommer att använda oss av i denna uppsats följer den som Olsson och Olsson (2000) presenterar i boken ”Människor i behov av

stöd”. Skada är det som har med människans kropp att göra och kan vara av psykologisk, fysiologisk eller anatomisk art. Några exempel på dessa skador kan vara depressioner, posttraumatisk stressyndrom, hjärnskador, ryggmärgsskador, nackskador, osv. En skada kan vara av bestående eller övergående karaktär. Funktionsnedsättning kan, enligt Olsson och Olsson (a a) definieras som en slags begränsning att genomföra en viss aktivitet eller process som skadan ger upphov

till. Enligt Statistiska centralbyrån (2003) omfattar begreppet

”funktionsnedsättning” ett antal olika funktionshinder. Funktionsnedsättningar uppstår p.g.a. olika fysiska, psykiska eller mentala skador. Att ha svårt att röra sig, att vara blind och att inte kunna höra är bara några exempel på funktionsnedsättningar.

En person som har ett visst funktionshinder anses vara handikappad i vissa situationer dock inte i andra (Olsson & Olsson, 2000). Att vara handikappad innebär att ha vissa svårigheter i den dagliga livsföringen som är orsakade av olika psykiska eller fysiska skador. En utvecklingsstörd person kan på så sätt vara hjärnskadad medan en som sitter i rollstol kan ha blivit skadad i en trafikolycka. Olsson märker att vi, när vi använder ordet handikapp, inte i första hand tänker på själva skadan utan på de konsekvenserna som skadan har orsakat. På så sätt kan vi säga att en person är antingen skadad eller inte, och för den som är skadad är hans/hennes skada något som ständigt finns.

Däremot föreligger funktionshinder i bara vissa situationer, anser Tideman (1998). I andra situationer finns inget handikapp då funktionshandikapp är kopplat till den funktionshindrades livsmiljö.

En annan författare, Ann Numhauser-Henning, definierar funktionshinder som “förvärvade eller medfödda fysiska, psykiska eller begåvningsmässiga begränsningar av en individs funktionsförmåga” (Sjöberg, 2002 s 112). Hon menar att ett funktionshinder blir ett arbetshandikapp ”då den skapar särskilda svårigheter när man relaterar det till de krav arbetslivet ställer” (a a s 112).

Om man t.ex. har bara en arm och vill jobba som diskare är man både funktionshindrad och arbetshandikappad i förhållande till arbetet som diskare. Om man däremot vill arbeta som sångare är man fortfarande funktionshindrad dock inte arbetshandikappad i förhållande till arbetet som en sångare ska utföra (Egna kommentarer).

(15)

5.1.2 Rehabilitering och arbetsinriktad rehabilitering

Att förklara vad rehabilitering betyder är inte lätt eftersom det inte finns någon entydig definition av begreppet. Det finns faktiskt flera olika definitioner av begreppet och nedan kommer vi att ta upp några av dem.

Rehabilitering kommer av latinets re = åter och habilitas = lämplighet, vilket översatt till svenska betyder ”att återfå lämplighet” (Ekman m. fl., 1990).

Begreppet rehabilitering översatt från latin till svenska kan även betyda ”att åter göra duglig” (Gerner, 2002).

Socialstyrelsen i Gerner (2002) definierar rehabilitering som ”ett samlingsbegrepp för alla åtgärder av medicinsk, psykologisk, social och arbetsinriktad art som skall hjälpa sjuka och skadade att återvinna bästa möjliga funktionsförmåga och förutsättningar för ett normalt liv. Rehabilitering har därför både ett medicinskt och socialt mål” (a a s 24).

Gerner utgår även ifrån SOU 1988:41, som är förarbete till det lagrum om rehabilitering som 1992 infördes i Lagen om allmän försäkring, och säger såhär: ”Med rehabilitering avses i denna lagen sammanhängande process som syftar till att återge den som drabbats av sjukdom eller av annan nedsättning av den psykiska eller fysiska prestationsförmågan bästa möjliga funktionsförmåga och förutsättningar att leva ett självständigt liv” (a a s 24).

Arbetslivsinriktad rehabilitering enligt Arbetsmarknadsverkets definition avser arbetsinsatser för arbetssökande med nedsatt arbetsförmåga p.g.a. funktionshinder eller ohälsa. Den bedrivs i form av vägledning, utredning eller rehabilitering i syfte att den funktionshindrade får en sysselsättning som så långt som möjligt överensstämmer med befolkningens som helhet. Det är arbetsförmedlare som har ansvar för att informera den arbetssökande om alla tillgängliga tjänster och för att en individuell handlingsplan upprättas. I denna plan skall det framgå vilka mål som ska uppnås samt de olika åtgärderna för att uppfylla målen. Förenklat kan man säga att arbetsinriktad rehabilitering är en process som ska genom en individuellt anpassat stöd leda till att de arbetssökande finner och får ett arbete (Arbetsmarknadsverkets dokument, 2006).

5.1.3 Offentligt skyddad anställning (OSA)

Utifrån AMS:s dokument (2006) beskrivs offentligt skyddad anställning (OSA) enligt nedan. OSA anställning syftar till att ge en skyddad anställning med rehabiliterande inslag till personer med arbetshinder och på sikt ska anställningen leda till ett arbete på den öppna arbetsmarknaden. Det är Arbetsförmedlingen som anvisar den arbetssökande till anställningen och det är enbart vissa målgrupper som har rätt till denna form av anställning såsom personer med socialmedicinskt funktionshinder eller personer som p.g.a. någon psykisk sjukdom har aldrig haft kontakt med arbetslivet. Den som anställs i skyddat arbete får lön och andra anställningsförmåner som följer kollektivavtalet i branschen men omfattas däremot inte av Lagen om anställningsskydd. Arbetsgivaren, den anställde och den fackliga organisationen ska skriva på ett avtal där det framkommer vilka olika insatser som kommer att användas i syfte till att utveckla och öka den anställdes arbetsförmåga och möjligheter att få ett arbete på den reguljära arbetsmarknaden.

(16)

5.1.4 Traumatisk stress och posttraumatisk stresstörning (PTSD)

Institutet för Psykosocial Medicin erbjuder ett antal definitioner av traumatisk stress. Enligt en av dessa definitioner betyder traumatisk stress den sort av stress som uppkommer p.g.a. svåra händelser i livet såsom våld, hot eller naturkatastrofer och som p.g.a. detta har framkallat affekterna skräck, rädsla eller hjälplöshet hos den drabbade personen. Efter längre tid kan denna person utveckla sjukdomstillståndet som kallas PTSD eller posttraumatisk stresstörning. Ett annat sätt att definiera traumatisk stress är att våra vanliga antaganden om den goda världen eller vänliga och goda människor är rubbade som kan göra oss sårbara, vilket i sin tur gör att vi förlorar en ”skyddande” illusion som vi alla behöver för att kunna känna oss trygga. Det är känt att PTSD är vanligt förekommande hos flyktingar som ofta lider även av andra besvär som t.ex. depression och behandlas för det men inte för de traumatiska upplevelser och PTSD som det leder till. En amerikansk studie har bevisat att vi alla någon gång i livet har upplevt något traumatiskt men det är bara 8 procent av oss som utvecklar sjukdomen som är även påverkad av ärftliga faktorer samt tidigare traumatiska situationer och händelser. Viktigt att poängtera när det gäller personer som lider av sjukdomen PTSD är att den kräver en särskilt behandling som kallas för avlastande samtal d.v.s. samtal som är anpassat till just deras behov och som på något sätt nalkas de traumatiska erfarenheter. Det är även bevisat att sjukdomen påverkar inlärningsförmågan och då är det inte konstigt att nyanlända flyktingar har språkinlärningssvårigheter (www.psykosocialmedicin.se).

5.1.5 Organisation, mål, måluppföljning, effektivitet och kvalitet

Alla dessa begrepp kommer vi att beskriva under en och samma rubrik eftersom de hänger ihop och är beroende av varandra. Enligt Jacobsen och Thorsvik (1998) är en definition på organisationen beroende av syftet och målet, d.v.s. vad syftet är med att man är tillsammans och vilka är deltagarnas gemensamma mål eller vad det är som förenar dem. De utgår från Etzionis (1982) definition och menar att ”en organisation är ett socialt system som är medvetet konstruerat för att uppnå bestämda mål” (a a s 10).

Även vid måldefinition utgår de från Etzioni (1982) och menar att ”mål är en beskrivning av ett önskat framtida tillstånd” (a a s 47). Det är viktigt för en organisation att sätta upp vissa mål eftersom detta ligger i de anställdas intresse och har ett motiverande effekt just för dem, hävdar författaren. Annars om organisationen saknar sina mål för verksamheten vet man inte heller i vilken riktning man ska arbeta mot. I en organisation har ett mål även en styrande funktion, d.v.s. det styr den anställdes arbete och sätter gränser för de anställdas beteende. När en anställd befinner sig i en situation som kräver ett beslut är det just organisationens mål som ska antyda vilka kriterier som den anställde främst bör lägga vikt vid. Organisationens mål fungerar dessutom som utvärderingskriterium för det arbete som organisationen utfört. Här kan man säga att effektivitet kommer in eftersom effektivitet hänger samman med i hur hög grad en organisation når sina mål samt med vilka resursinsatser. Utan mål är det svårt att tala om effektivitet, menar Jacobsen & Thorsvik (1998). För att definiera begreppet effektivitet utgår de från Mikkelsens och Steenstrups (1983) definition samt Jacobsens och Robertsens (1995) definition och uppger att ”effektivitet är graden av måluppfyllelse i förhållande till resursanvändning” (a a s 65). Det innebär att organisationen arbetar på ett sätt som är mest produktiv, d.v.s. att man inte använder mer resurser än vad som är nödvändigt för att producera en enhet av en vara eller en tjänst. För att visa hur en organisation är effektiv riktar

(17)

organisationen uppmärksamheten på exempelvis de goda metoder de använder eller medarbetarnas höga kompetens. Dessa effektivitetskriterier har på senare tid börjat kallas för ”kvalitetssäkring”.

Även Rövik (2000) tar upp de nya trenderna varav en av dem utgör just kvalitetssäkring. Rövik menar att de trenderna är nya bara till namnet eftersom arbetet med kvalitet inget är nytt fenomen, utan det handlar bara om en uppsjö av olika namn på kvalité som exempelvis totalkvalitetsstyrning, målstyrning eller projektorganisering som används i olika perioder. Just nu är det, enligt författaren, kvalitetssäkring och kvalitetsstyrning som står i fokus på samma sätt som exempelvis målstyrning gjorde i slutet på 1980-talet.

5.1.6 Invandrare, nyanlända invandrare och personer med utländsk bakgrund

I enlighet med utredningen Begreppet invandrare – användningen i lagar och

förordningar från Kulturdepartement (1999), definieras begreppen invandrare, nyanlända invandrare och personer med utländsk bakgrund, enligt följande:

Med begreppet invandrare menas personer som själva har invandrat i landet och som är folkbokförda i Sverige.

Som nyanlända invandrare betraktas personer som själva har invandrat i Sverige ganska nyligen, d.v.s. för en kort tid sedan. Man fastställer dock inte under hur lång tid som man betraktas som nyanländ invandare efter att man invandrat i landet. Man föreslår istället att två första åren efter invandringen ses som en tid för att betrakta en som nyanländ invandrare.

Som personer med utländsk bakgrund anses personer födda i utlandet som själva har invandrat men även de personer som är födda i Sverige som har minst en förälder som är född utanför Sverige.

5.1.7 Integration

Begreppet integration är ett av de mest diskuterade begreppen i samhällsdebatten, men det används i en mer begränsad betydelse när man talar om behovet av att integrera olika grupper av människor i samhället. Enligt Westin (1999) innebär själva begreppet den sammanhållning och den samverkan mellan olika element som är förutsättning för ett välfungerande samhälle. Författaren menar att termen integration har tre olika betydelser. Den första betydelsen syftar på ”förhållandet mellan en helhet och dess delar” där integrationen uppstår när delarna befinner sig i enhällighet med helheten. Med andra ord kallas det för samhällets sammanhållning. Det finns två huvudförklaringar till varför ett samhälle kan hålla samman, enligt Westin. I enlighet med den första förklaringen är samhällets sammanhållning en produkt av likriktning där samhällets medlemmar formar sina liv efter gemensamma värderingar och normer. Förr i tiden var det kyrkans uppgift att förmedla dessa normer och värderingar till sina medlemmar. I dagens läge har skolan, arbetslivet och massmedia tagit på sig denna uppgift. Vad Westin vill säga är att integrationen är samhällets egenskap, inte individens d.v.s. att samhället kan vara integrerat och inte individer (a a).

Integrationens andra betydelse har enligt Westin (a a) med invandrarnas delaktighet i samhället att göra. Sverige har övergett assimilationstanken som definieras som en ensidig form av anpassning. Man förväntade sig av invandrarna

(18)

att ge upp sitt språk och sin kultur och bli så likt som möjligt majoritetsbefolkningen och att som sådana blir delaktiga i den samhällspolitiska sfären. Assimilationsideologin har ersatts av integrationstanken där invandrarna skall kunna bevara sin kulturella egenart samtidigt som de inkorporeras med majoritetssamhällets politik, styre, resursfördelning, ekonomi, osv. Invandrarna skall kunna delta i samhället på lika villkor som majoritetsbefolkningen utan att behöva förändra sin privata sfär.

Avslutningsvis presenterar Westin (a a) begreppet integration som en process genom vilken invandrarna inkorporeras i samhället. Han menar att social och ekonomisk integration är viktig för en lyckad integrering av invandrarna i det svenska samhället. Social integration innebär att minoriteter och majoritetsbefolkningen möts över kulturella gränser genom t.ex. föreningslivet, skolan och fritidsaktiviteter där fördomar och xenofobi utesluts. Den ekonomiska integrationen innebär enligt Westin att invandrarna har tillgång till arbetsmarknaden och den offentliga sektorn på samma villkor som majoritetsbefolkningen.

5.1.8 Segregation

Om man slår upp i National encyklopedin finner man att begreppet segregation belyser olika områden som bl.a. kan vara geografiska, sociala eller kulturella. Man pratar t.ex. om könssegregerad arbetsmarknad, där kvinnor och män är representerade i olika delar av arbetsmarknaden eller om boendesegregation där man identifierar tre huvudsakliga former: den socioekonomiska, den etniska och den demografiska (www.sverigemotrasism.nu).

Ett av de mest uppmärksamma områden inom segregationsproblematiken är enligt Magnusson (2001) den etniska varianten. När man diskuterar etnisk segregation tänker man på vilka problem det kan föra med sig men också om det finns några fördelar. För en nyanländ invandrare kan det innebära en stor trygghetskänsla att få bosätta sig nära de som har liknande livssituation som en själv. Kortsiktigt kan detta vara en fördel eftersom de har något att identifiera sig med och känna igen så att kulturkrocken blir något mindre. De kan också få vägledning av andra som har befunnit sig i samma situation under den första tiden i Sverige. Men detta räcker inte långsiktigt och nackdelarna är betydligt fler. Segregering kopplas ofta med arbetslöshet, dåliga skolresultat, kriminalitet, missbruk, våld m.m. (a a). Enligt Social rapport (2001) ligger det största problemet med segregation i dess inverkan på arbetslivet. I de segregerade områdena runt om i Sverige saknar de flesta invånare kopplingen till den svenska arbetsmarknaden. Förvärvsfrekvensen hos invandrarna är betydligt lägre än hos infödda svenskar. Rapporten visar att andelen barn med dåliga skolbetyg är större i segregerade bostadsområden. Detsamma gäller för barn som inte har slutfört grundskolan. Rapporten visar vidare att ett liv i resurssvaga och segregerade områden innebär också en ökad risk för narkotikamissbruk och kriminalitet. När det gäller våld konstaterar man att ungdomar som bor i segregerade områden oftare skadas av våld och döms för våldbrott än ungdomar som bor i icke-segregerade områden (a a).

Om man frågar ett antal svenskar ute på stan vad de ser för anledningar till att segregation ser ut som den gör så tror vi många svarar att det är invandrarna som själva väljer att bo nära varandra. Men det är långt ifrån detta. Diskriminering på bostadsmarknaden är kanske den största fiende mot ett integrerat mångkulturellt

(19)

samhälle även om många inte vågar erkänna det. Det är ett problem som inte bara invandrare betalar pris för, utan det hela svenska samhället (Egna kommentarer).

5.1.8 Diskriminering

Diskriminering kan definieras som ”en typ av särbehandling som direkt eller indirekt missgynnar, kränker och/eller begränsar individens handlingsutrymme och valmöjligheter inom olika delar av samhällslivet och som också kränker individens personliga integritet” (www.rattvik.se). Denna särbehandling kan göras utifrån flera olika sociala kategorier som enligt FN:s deklaration utgör ett brott mot principen om rätt till lika behandling (a a).

Våra lagar förbjuder både direkt och indirekt diskriminering. Med förbud mot direkt diskriminering menas att arbetsgivaren inte får missgynna en arbetssökande p.g.a. hans/hennes etniska tillhörighet, sexuella läggning eller funktionshinder och behandla dem som mindre förmånliga i förhållande till personer utan minskad funktionsnedsättning. Med förbud mot indirekt diskriminering menas att arbetsgivaren inte får missgynna en arbetssökande genom att tillämpa vissa bestämmelser som verkar neutrala men som i praktiken missgynnar personer med t.ex. ett visst funktionshinder (Sjöberg, 2002).

5.1.9 Mångfald

Roth (2004) menar att mångfald är ett relativt nytt begrepp som nämns allt oftare i samhällsdebatten, framför allt p.g.a. att Sveriges befolkningsstruktur förändrats ganska mycket under de senaste decennierna. Vidare visar författaren att andelen invånare som har utländsk bakgrund har fördubblats, vilket kan sägas vara en tydlig signal på att Sverige har blivit ett multikulturellt samhälle.

Någon entydig definition av begrepp mångfald finns inte, enligt Roth (a a). Begreppet mångfald är brett och omfattar så mycket mer än bara etnicitet och kön. Förutom olikheter i kön och etnicitet står mångfald även för olikheter i familjesituation, arbetssätt, kultur, osv. Även funktionshinder, sexuell läggning och ålder omfattas av mångfaldsbegreppet. Enligt gällande lagstiftning i Sverige är arbetsgivaren skyldig att främja mångfald på arbetsplatsen vad gäller kön, etnisk tillhörighet, religion och annan trosuppfattning. Roth (a a) finner också att ordet mångfald är svårt att hitta i de flesta uppslagsverk i Sverige, vilket han tror beror på att det mångkulturella samhället i Sverige anses vara ett relativt nytt fenomen.

Broomé (2001) utgår från Lodens och Roseners teori och uppger att mångfalden har sex ”primära dimensioner”, d.v.s. ålder, kön, ras, etnicitet, fysisk förmåga och sexuell läggning. Mångfald har dessutom ett antal sekundära dimensioner såsom geografisk hemvist, inkomst, utbildning, civilstånd, föräldrar, religion, status, osv. Även Mlekov och Widel (2003) behandlar begreppet mångfald. Författarna menar att synen på mångfalden i dagens samhälle diskuteras utifrån två olika perspektiv. Det ena är samhällsperspektiv och det andra är organisationsutvecklings perspektiv. Samhällsperspektiv handlar om hur man bör ordna och organisera saker både i samhället och på arbetsmarknaden, med särskild betoning på jämlikhet och rättvisa. Utifrån organisationsutvecklingsperspektiv handlar mångfalden enligt författarna om affärsstrategier, d.v.s. vilken verkan olika faktorer som ålder, kön, etnicitet och funktionshinder har i en arbetsorganisation samt hur dessa olikheter påverkar aspekter som t.ex. makt och inflytande (a a).

(20)

5.2 Invandrarnas ställning på arbetsmarknad och arbetsliv i Sverige Alla människor oavsett kön, ras, etnisk ursprung, religion eller trosuppfattning, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning har rätt till lika behandling på arbetsmarknaden. Invandrarnas inträde på den svenska arbetsmarknaden är en central förutsättning för deras aktiva deltagande i samhällslivet, men också ett villkor för dem att kunna leva ett normalt liv och ha en fungerande familj. Invandrarna och deras ställning på arbetsmarknaden är ett mycket omdiskuterat ämne i den svenska samhällsdebatten. Ämnet är i allt större utsträckning intressant för forskarna att studera kring, inte minst segregering och diskriminering i arbetslivet (Egna kommentarer).

Masoud Kamali är en av forskarna i Sverige som visat stort intresse för invandrares ställning i arbetslivet. I den ganska nyligen utgivna rapporten

”Utredningen om makt, integration och strukturell diskriminering”, från 2005,

diskuterar han aspekter kring invandrarnas ställning på arbetsmarknad och arbetsliv i Sverige. Rapporten identifierar och kartlägger även orsaker som ligger bakom strukturell och institutionell diskriminering p.g.a. etnisk och religiös tillhörighet som förekommer i svenskt arbetsliv.

Kamalis rapport visar att personer med en annan bakgrund än svensk har det mycket svårare att få ett jobb i Sverige än vad infödda svenskar gör. Även de som redan har ett jobb att gå till har det svårare att få stanna där permanent, genom t.ex. en fast anställning. Det som invandrare oftast erbjuds är oavlönade praktikplatser eller korta vikariat vilka väldigt sällan leder till fasta tjänster visar Kamalis utredning. En hel del personer med utländsk bakgrund har ingen chans till ett jobb överhuvudtaget, inte ens invandrarnas barn som är födda i landet och som kan flytande svenska. Personer som talar svenska med brytning har det ännu svårare och de tas inte på allvar sägs det i rapporten. Arbetsgivarna ställer orimliga krav när det gäller svenska, vilket tolkas som ett dolt sätt att förbigå kompetenta invandrare vid rekryteringen. Nedvärdering av invandrarnas utbildning och arbetserfarenhet skaffade i hemlandet framhålls också som ett stort problem som invandrarna bemöter i sitt vardagliga liv i Sverige. En del, oftast högutbildade invandrare, avvisas från vissa jobb med motivering att de är överkvalificerade för tjänsten, vilket Kamali också uppfattar som dold diskriminering. De som söker mer kvalificerade jobb har även det problem att svenska arbetsgivare inte godtar deras kompetens och arbetserfarenhet från hemlandet. Som en konsekvens av ovanstående är det enligt Kamali inte så sällan att högutbildade akademiker med utländsk bakgrund i Sverige ofta blir tvungna att, för att ordna sin försörjning, arbeta som städare, pizzabagare eller taxichaufförer (a a).

Tusentals människor som utsätts för diskriminering av olika slag mer eller mindre accepterar diskrimineringen som en del av det sociala livet. Man vågar inte motsätta sig de strukturer som diskriminerar utan hittar istället olika sätt att undvika konfrontationer, vilket i sin tur gör att väldigt få diskrimineringsfall leder till en anmälan. Vissa invandrare är lite mer pragmatiska och väljer istället att byta namn eller att helt assimilera sig. Vad som vidare sägs i rapporten är att diskriminering inte bara drabbar vissa samhällsgrupper. Den får också konsekvenser när samhället organiseras utifrån etnisk tillhörighet. Nyckelposter inom den offentliga förvaltningen, medierna och de svenska företagen är ”reserverade” en privilegierad grupp i samhället, som oftast består av personer med ”vit” medelklass bakgrund. Invandrargrupper som sorteras bort p.g.a. etnisk

(21)

ursprung har därför ingen eller väldigt liten representation i dessa yrkeskategorier (a a).

5.3 Att vara invandrare och funktionshindrad i Sverige

Att vara funktionshindrad är inte lätt men att vara både funktionshindrad och invandrare på samma gång är dessutom ännu svårare. Fuentes i Baksi (1999) upplever att invandrare med funktionshinder i Sverige har en otroligt komplicerad livssituation. Kommunikationssvårigheter, problem att söka och få adekvat information, tillgänglighet samt fysiska och psykiska besvär komna till följd av funktionshindret är de gemensamma, stora bekymmer för alla funktionshindrade personer i Sverige oavsett etnisk tillhörighet. Skillnad mellan svenskfödda och utlandsfödda funktionshindrade personer som bor i Sverige är den att invandrare, förutom ovannämnda, har andra svårigheter och begränsningar som gör livet ännu svårare. Språkbarriärer, bristande kännedom om hur det nya samhället fungerar, kulturkrock och hinder när det gäller att bygga upp ett nytt socialt närverk i det nya landet är bara några av de typiska faktorer som karakteriseras av invandrarskapet.

Enligt Fuentes (a a) mening har det svenska samhället inte lyckats skapa ett helhetsperspektiv när det gäller invandrare med funktionshinder och deras livsvillkor och inte heller hittat lösningar som kan tillfredsställa deras verkliga behov. Som han ser det finns det en möjlig förklaring till varför det har blivit på detta viset. Den förklaringen går ut på att de offentliga myndigheter som har ansvar för handikappfrågorna saknar personal som har den kunskap och kompetens för att hantera invandrarfrågorna medan de aktörerna som tar hand om invandrarfrågor inte är insatta i handikappfrågor. Detta får till konsekvens att invandrare med funktionshinder hamnar i ett som författaren kallar ”ingenmansland”. En annan tendens är att de instanser som är till för att hjälpa de människorna koncentrerar sig bara på funktionshindret och inte bryr sig om det faktumet att de också är invandrare som, för att kunna klara sig i sitt dagliga liv, är i behov av hjälp och stöd som går utöver det vanliga.

Fuentes (a a) anser att lösningen är en bättre samverkan mellan aktörerna som ansvarar för handikapp- och invandrarfrågorna. Om man vill hjälpa till de här människorna måste man ta hänsyn till både invandrarskapet och funktionshindret och ge dessa individer en chans att själva får möjlighet att definiera sin identitet utifrån sina egna förutsättningar.

Ammar Makboul skriver i sin artikel ”Funktionshindrade invandrare

missförstås” att invandrare med funktionshinder och deras familjer i Sverige lever ett liv som präglas av dubbelt utanförskap eftersom de både är invandrare och funktionshindrade. Han delar exakt samma uppfattning med Fuentes om vad som behöver göras för att få saker att fungera bättre i framtiden. Problemkomplexitet med funktionshindrade invandrares identitet måste enligt Makboul förstås utifrån deras situation och varje insats som görs måste anpassas efter deras faktiska behov. Han tycker också att åtgärder som behöver vidtas för att bryta det dubbla utanförskapet kräver en aktiv samverkan mellan handikapprörelsen, invandrarorganisationer och myndigheter (www.socialpolitik.com).

I Handikappförbundets yttrande över betänkande av utredningen om flyktingmottagande och introduktion (SOU 2003:75) har man kommenterat delbetänkandet i den del som berör människor med funktionshinder. Vad som

(22)

framgår av yttrandet måste alla ges samma förutsättningar när det gäller etablering och integrering i det svenska samhället. Invandrare med funktionshinder behöver utöver det vanliga biståndet ett extra ekonomiskt och praktiskt stöd för att kunna leva under samma förutsättningar som de andra. Man hävdar att personer som invandrar till Sverige får en väldigt dålig eller nästan ingen information alls om hur det svenska samhället fungerar och vilka rättigheter man har, speciellt när det gäller olika former av bidrag som man kan få från kommun, landsting och försäkringskassa. Ett annat problem som Handikappförbundet uppmärksammar är det att invandrare kommer i kontakt med svensk sjukvård först många år efter invandringen. Detta gör att de inte får någon diagnos eller behandling under lång tid, vilket i sin tur försämrar deras chanser att få konsekvenserna av funktionsnedsättningen avhjälpta eller lindrade (www.hso.se).

Mot bakgrund av ovanstående finner Handikappförbundet stora kunskapsbrister hos aktörer som ansvarar för vård och rehabilitering i Sverige beträffande nyanländas ohälsa, dess orsaker och konsekvenser. Myndigheter som ansvarar för mottagande och introduktion av nyanlända invandrare måste bli bättre på att upptäcka alla eventuella former av funktionsnedsättningar så att både rehabiliteringsarbetet och etableringen i det nya samhället kan inledas i ett tidigt skede. Även information om olika stödinsatser kring personer med funktionshinder måste bli mycket bättre än vad som är fallet idag, sägs det i yttrandet (a a).

5.4 Finns det plats för funktionshindrade i det nya arbetslivet?

Huruvida ordet funktionshinder hos arbetsgivaren är ett problemord och finns det plats för funktionshindrade på den öppna arbetsmarknaden diskuteras av Kenneth Abrahamsson i boken ”Arbetsliv och funktionshinder” (2002). En undersökning som gjorts på regeringens uppdrag av Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering (IFAU) har visat att det bara är 14 procent av arbetsgivarna som under de senaste fem åren hade övervägt att anställa sökande med arbetshandikapp. Privata arbetsgivare är dock mycket sämre benägna att anställa funktionshindrade till skillnad av offentliga arbetsgivare. Om man dock tar hänsyn till hur omfattande den offentliga sektorn är då minskar denna skillnad. Studien visar dessutom att privata arbetsgivare erbjuder en fast anställning till funktionshindrade i större utsträckning än de offentliga arbetsgivarna. Undersökningen visar samtidigt att enbart vart tionde arbetsgivare är benägen att anställa personer med arbetshandikapp. Orsaken bakom detta kan vara dålig kunskap samt låg förväntan på arbetshandikappades funktionsförmåga. Om man tolkar denna undersökning där det klart framstår att arbetsgivarna är dåliga på att anställa personer med arbetshandikapp undrar man om detta beror på företagsknuten rationalitet, dålig kunskap eller helt enkelt diskriminering. Ytterligare en undersökning som gjorts i England har visat att personer med arbetshandikapp har det mycket svårare både i arbetslivet och i samhället. Dessa personer benämns i det engelska språket som ”hard-to-employ” (a a s 43).

Vidare menar Abrahamsson (a a) att problemet kan ligga i själva begreppet funktionshindrad, vilket enligt honom har en negativ innebörd och förknippas med synbara handikapp och nedsatt arbetsförmåga. Även risk för schablonföreställningar och överdriven kategorisering finns. Istället bör man rikta uppmärksamhet mot den enskildes utvecklingsmöjligheter och kompetensprofil och inte mot dennes svårigheter och begränsningar. Dessutom bör man ställa krav på anpassning och utveckling av arbetsplatsen utifrån den enskildes utgångspunkt.

(23)

Vägen dit är en utveckling av ledarskapet samt en god organisering, menar Abrahamsson. Organisationernas ansvar för individer med nedsatt arbetsförmåga måste också tydligare komma fram i måldokument och handlingsplanen. Även ett effektivt IT-stöd är nödvändigt men det får inte påverka kommunikationen, informationen och socialt bemötande, vilket är av stor vikt och hjälper människor med funktionshinder att fungera bättre i arbetslivet. Dessutom skall inte bara ledningen utan även de anställda se till att personer med funktionshinder blir föremål för personalutveckling och stöd. Man ska ha i åtanke att det inte är enbart dessa personers problem att ha ett arbetshandikapp utan även samhället måste ta sitt ansvar för att hjälpa dem att må och leva bättre. Dessa människor måste ges möjlighet att leva ett meningsfullt liv genom att få träna upp sin arbetsförmåga och genom att lära sig nya saker, vilket i sin tur kan bidra till att de kan känna sin yrkesstolthet. De tillfälliga jobben med otrygga förutsättningar är inte till människor med arbetshandikapp utan man måste se till att dessa människor får en fast anställning som gör att de åtminstone mår bra psykiskt. Man får heller inte glömma den offentliga sektorn som kommer att stå inför de största rekryteringsbehoven det närmaste decenniet. Hur ska man då, undrar Abrahamsson, klara den stora personalförsörjningen inom bl.a. skola, vård och omsorg om man inte riktar sig in på den kompetens som finns bland funktionshindrade oavsett om de har svenskt eller invandrarbakgrund. Han hävdar samtidigt att man kan skapa större möjligheter i arbetslivet för dessa personer bara om en vilja bland dem som rekryterar finns. Ett exempel är IT-branschen som kan skapa nya arbetsmöjligheter för funktionshindrade. Utökning av eget företagande samt långsiktiga satsningar på utbildning och kompetens för vuxna med funktionshinder kan enligt författaren leda till flera arbetstillfällen riktade mot denna målgrupp. En annan väg i denna riktning finner han i större satsningar på produktiv mångfald som ett försök att kombinera social rättvisa, produktivitet och tillväxt. Dessa idéer kommer från USA och kallas för ”workplace diversity” eller ”managing diversity” och kan ses som en företagsstrategi med syfte att öka kompetens, produktivitet och kundorientering (a a s 48).

Men det är inte enbart med dessa idéer som man skapar större chanser för olika diskriminerade grupper utan man måste också satsa på samverkan mellan olika myndigheter/organisationer. Denna samverkan kan skapa nya möjligheter och nya villkor som gör att funktionshindrades egna erfarenheter kan ses både som en kunskapsbank och källa till förändringar. Även den enskilde kan göra mycket själv med stöd av idéer om empowerment som går ut på att man tar saken i egna händer. Abrahamsson menar att man även bör ordna mentorer till dessa personer eftersom det är mycket lättare att handskas med problemet när man kan dela sina erfarenheter med personer som befinner sig i liknande situation (a a).

5.5 Hur efterlevs mångfaldspolicyn i Malmö kommun?

Rapporten ”Från gemensam idé till pragmatisk handling” (2003) som ingår i en serie rapporter från forskningsprojektet ”Mångfald som personalidé” på IMER, Malmö högskola, diskuterar etnisk mångfald på den svenska arbetsmarknaden. I rapporten, som är skriven av Rönnqvist, studeras mångfaldsidéer och strategier som finns inom fyra olika arbets- och utvecklingscentra inom Malmö kommun. För samtliga organisationer finns en gemensam mångfaldspolicy som bestäms uppifrån men organisationerna avgör själva hur de ska bedriva mångfaldsfrågorna och vilka strategier de ska använda. Rönnqvist konstaterar i sin rapport att mångfaldspolicyn inte påverkar organisationerna i någon större utsträckning.

References

Related documents

Skarven har som påpekats gått från att vara utrotad i Sverige till att idag orsaka omfattande skada för både människor, djur och natur. Därför bör det ses över om skarven

Utifrån de fyra hörnstenarna skulle kunskaperna inom symtomlindring, som är den första hörnstenen och stöd till anhöriga, vilket berörs i den fjärde stenen och också kan ses

Den fysiska klassrumsmiljön spelar stor roll för både trivsel och inlärning för en hel del elever (Gudmundsson 1997). Enligt Gudmundsson visar forskning att 70 procent av alla

35 (a) Institute of High Energy Physics, Chinese Academy of Sciences, Beijing; (b) Department of Modern Physics, University of Science and Technology of China, Anhui; (c) Department

unmanageable overload that encourages dependency on unreliable or even extreme sources (…).Yet the same technologies that spur a retreat into enclaves of tribal agreement also

Två& styrelseledamöter,& agrarhistorikern& Janken&

Resultat från övervakning av häckande kustfågel kan därmed användas för uppföljning av nationella och regionala miljömål och för uppföljning av bevarandemål för marina

- och otvivelaktigt skulle det för henne vara av stort värde att i grunden få studera ett samhälle, där kvinnans ställning- fram- för allt i medelklassen - betydligt