• No results found

En tydlig väg mot självförsörjning- En studie av ett pilotprojekt inom ekonomiskt bistånd

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2021

Share "En tydlig väg mot självförsörjning- En studie av ett pilotprojekt inom ekonomiskt bistånd"

Copied!
49
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

Examensansarbete i socialt arbete Malmö universitet

15 högskolepoäng Hälsa och samhälle

Socionomprogrammet 205 06 Malmö

Augusti 2018

EN TYDLIG VÄG MOT

SJÄLVFÖRSÖRJNING

EN STUDIE AV ETT PILOTPROJEKT INOM

EKONOMISKT BISTÅND

JOHANNA ERIKSSON

DESIRÉE NÄTTERLUND

(2)

EN TYDLIG VÄG MOT

SJÄLVFÖRSÖRJNING

EN STUDIE AV ETT PILOTPROJEKT INOM

EKONOMISKT BISTÅND

JOHANNA ERIKSSON

DESIRÉE NÄTTERLUND

Eriksson, J & Nätterlund, D. En tydligare väg mot självförsörjning. En studie av ett pilotprojekt inom ekonomiskt bistånd. Examensarbete i socialt arbete 15

högskolepoäng. Malmö universitet: Fakulteten för hälsa och samhälle,

institutionen för socialt arbete, 2018.

Vårt syfte är att undersöka om och i så fall hur införandet av pilotprojektet “tidig inskrivning” inom ekonomiskt bistånd på socialtjänst Väster påverkar

socialsekreterarnas arbete. Vidare är vårt syfte att undersöka om och i så fall hur arbetssättet inom projektet inverkar på hur socialsekreterarna uppfattar sin yrkesroll. Utifrån detta syfte valdes en kvalitativ ansats med semistrukturerade intervjuer för insamling av vår empiri. Examensarbetets resultat bygger på intervjuer med sex socialsekreterare som arbetar med ekonomiskt bistånd inom pilotprojektet. För att analysera vårt insamlade material har vi använt oss av delar av domänteori för socialt arbete samt de teoretiska begreppen yrkes- och

organisationsprofessionalism. Våra resultat visar att socialsekreterarnas dagliga arbete och arbetssätt har påverkats av pilotprojektet, denna påverkan är emellertid liten i omfattning. Det går även utifrån resultatet att utläsa att projektet tydliggör aktivering som en central princip för arbetet inom ekonomiskt bistånd vilket ligger i linje med tidigare forskning. De medverkande socialsekreterarna upplever att deras yrkesroll förändrats om än endast lite. De upplever att det blivit tydligare både för dem och för klienterna att de främst arbetar med andra delar av det sociala arbetet än planeringen mot självförsörjning. Slutligen kan vi utifrån vårt resultat se att såsom arbetet är utformat och de förändringar som projektet medför förstärker organisationens inflytande på yrkesrollen och professionen, vilket kan förklaras genom begreppet organisationsprofessionalism. Detta eftersom

professionens intressen överskuggas av organisationens och professionens handlingsutrymme begränsas.

Nyckelord: aktivering, arbetssätt, ekonomiskt bistånd, organisering,

(3)

A PROUNOUNCED DIRECTION

TOWARDS SELF-SUPPORTING

A STUDY OF A PROJECT WITHIN SOCIAL

ASSISTANCE

JOHANNA ERIKSSON

DESIRÉE NÄTTERLUND

Eriksson, J & Nätterlund, D. A pronounced direction towards self-supporting. A study of a project within social assistance. Degree project in social work 15

credits. Malmö University: Faculty of Health and Society, Department of social

work, 2018.

The aim of this study is to explore if and in that case how a new project called “tidig inskrivning” implemented at socialtjänst Väster affects the social service workers job within social assistance. Furthermore, our aim is to explore if and in that case how the project affects the social service workers perception of their profession. Based on this aim, a qualitative approach was chosen with

semistructured interviews as the basis for collecting our empirical data. The results of our study are based on interviews with six social service worker who work with social assistance within the project. To analyze our empirical data, we have used parts of the domain theory for social work together with the theoretical concepts professional and organizational professionalism. Our findings show that the daily work and working methods of the social service workers have been affected by the project, however this impact is small. It is also shown in the results that the project clarifies activation as a central principle in social service workers way in which they perform their work. Due to that activation becomes an

important central guiding principle that directly affects the social service workers within the project. This focus on activation is also correspondent with the

previous research we discussed in our study. This also has an impact on how the social service workers experience their profession, that it is more clear both for them and for their clients that the aim is self support and that the social service workers mostly focus on other social matters. Finally, on the basis of our results, we can conclude that social service workers tend to work on the basis of

organizational professionalism, as the profession's own interests are secondary to the organization due to restricted discretion.

Keywords: activation policy, organization, self-supporting, social assistance,

(4)

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

1. INLEDNING ... 5

1.1 Pilotprojektet “tidig inskrivning” ... 5

1.2 Problemformulering ... 6

1.2 Syfte och frågeställningar ... 8

2. KUNSKAPSLÄGE ... 8

2.1 Utveckling, tillämpning och effekter av aktivering ... 8

2.2 Principer och trender för organisering av socialtjänstens arbete ... 11

2.3 Arbetsvillkor inom socialtjänsten ... 12

3. TEORI ... 14

3.1 Domänteori ... 15

3.2 Domänteori för socialt arbete i en svensk kontext ... 16

3.3 Yrkes- och organisationsprofessionalism ... 17

4. METOD ... 18

4.1 Kvalitativ metod ... 19

4.2 Samtalsintervju ... 19

4.3 Tillvägagångssätt och urval ... 21

4.3.1 Bortfall ... 22

4.4 Forskningsetik ... 22

4.5 Forskarroll ... 23

4.6 Källkritik ... 24

5. RESULTAT OCH ANALYS ... 24

5.1 En tydligare väg mot självförsörjning ... 24

5.1.1 Kartläggningsunderlaget ... 25

5.1.2 Tiden ... 27

5.1.3 Samarbetet med arbetsmarknadssekreterarna ... 29

5.2 Pilotprojektet, aktivering och domänteori ... 31

5.3 Pilotprojektet och yrkesrollen ... 36

6. DISKUSSION ... 40 7. REFERENSER ... 43 7.1 Tryckta källor ... 43 7.2 Internet ... 46 BILAGA 1 ... 47 Projektbeskrivning ... 47 BILAGA 2 ... 49 Intervjuguide ... 49

(5)

1. INLEDNING

Detta examensarbete utgår ifrån och använder pilotprojektet, “tidig inskrivning” som bedrivs inom socialtjänst Väster i Malmö stad för att förstå om och i så fall hur förändringar i arbetssätt påverkar socialsekreterarnas upplevelse av sitt arbete och sin yrkesroll. Vi kommer därför att inleda detta kapitel med en beskrivning av pilotprojektet, “tidig inskrivning” som utgör fokus för vår studie. Därefter följer den problemformulering vi utgår ifrån och slutligen i kapitlet presenterar vi examensarbetets syfte och frågeställningar.

1.1 Pilotprojektet “tidig inskrivning”

Den 1 januari 2018 startade pilotprojektet “tidig inskrivning” (Bilaga 1) inom ekonomiskt bistånd på socialtjänst Väster i Malmö. Projektet ska pågå i sex månader för att sedan utvärderas och därefter fattas beslut om hur arbetet ska fortsätta. Pilotprojektet syftar till att stärka kopplingen mellan

arbetsmarknadsinsatser och insatser inom ekonomiskt bistånd, både rent praktiskt genom att knyta två verksamheter närmare varandra, men även genom att

förtydliga arbetsmarknadsinsatsernas roll inom ekonomiskt bistånd. Genom nya arbetssätt och tätare samarbete mellan olika verksamheter inom arbetsmarknads- och socialförvaltningen är målsättningen att fler individer ska nå självförsörjning snabbare än i dagsläget (Arbetsmarknads- och socialförvaltningen 2017).

Arbetsgången inom projektet är sådan att när en individ kontaktar socialtjänstens ekonomimottag för att ansöka om ekonomiskt bistånd, bokas ett möte för tidig kartläggning av individens tidigare arbets- och studieerfarenheter. Detta första möte hålls av en arbetsmarknadssekreterare1 från arbetsmarknadsavdelningen. Under mötet som hålls på socialtjänst Väster gås individens tidigare erfarenheter igenom och antecknas i ett underlag som är lika för alla som ansöker om

ekonomiskt bistånd på socialtjänst Väster, detta möte benämns

karläggningssamtal. Under kartläggningssamtalet gör arbetsmarknadssekreteraren förutom en kartläggning av tidigare erfarenheter även en bedömning om vad som kan vara en lämplig insats eller nästa steg för individen på vägen mot

självförsörjning. Det är sedan individen som tar med sig det ifyllda underlaget till sitt nybesök med en socialsekreterare. Detta förfarande med kartläggningssamtal är obligatoriskt för samtliga och kan därför sägas utgöra en del av ansökan om ekonomiskt bistånd. Innan projektet infördes var ett nybesök med en

socialsekreterare det första mötet i ansökningsförfarandet, att träffa en

arbetsmarknadssekreterare som ett första steg är alltså en ny rutin. Inför och under nybesöket fyller den som ansöker om ekonomiskt bistånd i en skriftlig ansökan. I denna ansökan finns en del där tidigare erfarenheter av arbete och studier ska fyllas i och redovisas för, så var förfarandet innan projektet infördes och så även under projekttiden. “Tidig inskrivning” syftar bland annat till att dessa

erfarenheter redan ska vara kartlagda vid nybesöket och att socialsekreteraren därför inte ska behöva göra det. Ytterligare ett syfte med projektet är att spara tid

1

Arbetsmarknadssekreterare - En arbetsmarknadssekreterare arbetar inom den kommunala organisationens arbetsmarknadsavdelning. Som arbetsmarknadssekreterare arbetar man med klienter som befinner sig i någon form av arbetsmarknadspolitisk insats. Arbetet består av

handläggning av ansökningar om insatser samt planering, motivering och uppföljning tillsammans med klienter som ingår i insats (Malmö stad 2017b).

(6)

för socialsekreterarna under nybesöket, då det inte ska behöva gå igenom tidigare erfarenheter och då kan samtala om och utreda andra frågor, och även i den efterkommande ekonomiska utredningen som ligger till grund för beslut om ekonomiskt bistånd. Projektet syftar därmed även till att förändra i vilken utsträckning socialsekreterarna kartlägger individens tidigare arbets- och studieerfarenheter och planerar för framtida insatser (Arbetsmarknads- och socialförvaltningen 2017).

Projektet “tidig inskrivning” har som målsättning att fler individer som ansöker om och erhåller ekonomiskt bistånd ska skrivas in i en arbetsmarknadsinsats, såsom en utbildning eller praktik inom arbetsmarknadsavdelningen i ett tidigt skede genom att planering mot självförsörjning startas redan vid ansökan. Detta för att snabbare nå självförsörjning och förhindra långvarigt biståndstagande. Då kartläggning och förslag på insats görs innan individen beviljats ekonomiskt bistånd kan det sägas att planering för klientens fortsatta aktivitet inom

ekonomiskt bistånd och förvaltningen görs innan det är klarlagt om det faktiskt är aktuellt, planeringen mot självförsörjning startar innan behovet av ekonomiskt bistånd är utrett (Arbetsmarknads- och socialförvaltningen 2017).

1.2 Problemformulering

Malmö stads totala kostnad för ekonomiskt bistånd har de senaste åren ökat, 2012 uppgick kostnaden till 866 miljoner kronor och 2016 var summan uppe i 970 miljoner kronor (Malmö stad 2017a). 2016 uppbar 9,3 procent av befolkningen i Malmö ekonomiskt bistånd, av dessa var 49,7 procent individer som under det senaste året erhållit ekonomiskt bistånd under en period av 10-12 månader, vilket räknas som ett långvarigt biståndstagande (Socialstyrelsen 2017). Den allmänna debatten har stundvis innehållit krav på att sänka kostnaderna för ekonomiskt bistånd och även politiska beslut visar dessa intentioner (Malmö stad 2018; Sydsvenskan 2018).

Ekonomiskt bistånd utgör samhällets yttersta skyddsnät och är en del av kommunens ansvar för att tillförsäkra alla innevånare en skälig levnadsnivå. Ekonomiskt bistånd är uppdelat i två delar, försörjningsstöd och livsföring i övrigt. Ekonomiskt bistånd har två uppdrag och funktioner där det ena är

självförsörjningsuppdraget, att erbjuda stöd och tillsammans med klienten planera för självförsörjning. Innan klienten är självförsörjande har socialtjänsten även ett försörjningsuppdrag, att efter individuell behovsprövning bevilja bistånd, om individen har rätt till det. Dessa uppdrag leder till att arbetet har inslag av både administration och aktivt förändringsarbete, vilka bör förenas i så hög grad som möjligt för att erbjuda klienten ett individuellt stöd (Socialstyrelsen 2013). I detta examensarbete har vi valt att använda oss av begreppet ekonomiskt bistånd. Begreppet innefattar försörjningsstöd och det som tidigare kallades socialbidrag. Ekonomiskt bistånd utgör ett stort område inom socialtjänsten och är den del av verksamheten med de högsta kostnaderna. Ekonomiskt bistånd är för många individer den första kontakten med socialtjänsten och en stor andel av

yrkesverksamma socionomer har någon gång arbetat inom området. Ekonomiskt bistånd i sin nuvarande form är utformat för att utgöra ett tillfälligt stöd vid situationer där individen inte har möjlighet att försörja sig själv och för att uppnå en skälig levnadsnivå. Det är inte utformat för att vara ett långvarigt stöd där målsättningen snarare vore att uppnå god levnadsnivå. Sedan 1990-talet har det långvariga biståndstagandet successivt ökat och klienternas behov har förändrats,

(7)

ekonomiskt bistånd möter idag en tyngre social problematik än ett kortvarigt behov av ekonomiskt stöd (Bergmark et al. 2013). Tidigare forskning visar att möjligheten att uppnå självförsörjning minskar ju längre tid en person uppbär ekonomiskt bistånd. Det långvariga biståndstagandet har länge legat procentuellt högt, även i perioder där biståndstagandet generellt sjunkit. Det kan alltså antas att det finns svårigheter att bryta långvarigt biståndstagande (Dahlberg et al. 2009). Under 1990-talet ökade den svenska arbetslösheten markant vilket innebar stora påfrestningar och utmaningar för kommunerna och det ekonomiska biståndet då allt fler blev beroende av bistånd för sin försörjning. På endast ett par år hade antalet arbetslösa fördubblats vilket gjorde att kommunernas kostnader för ekonomiskt bistånd ökade avsevärt (Johansson & Hornemann Møller 2009). För att möta denna utveckling förstärktes arbetslinjen i bidragssystemen och fokus var att de som erhöll bistånd skulle komma ut i arbete och egen försörjning, att genom någon form av insats så kallad aktivering nå dit blev allt vanligare och arbetslinjen blev allt mer framträdande (Salonen 2009). Arbetslinjen används således som ett verktyg inom den aktiva arbetsmarknadspolitiken, där den används som ett politiskt instrument för att effektivisera arbetsmarknaden genom olika insatser för de arbetslösa såsom exempelvis utbildning och praktik. Den används samtidigt som ett styrmedel för att kontrollera och styra de arbetslösa genom exempelvis indragna ersättningar (Johansson & Hornemann Møller 2009). Då förändringen skedde snabbt och biståndstagandet ökade markant var stat och kommun tvungna att se över och ompröva sina arbetsmarknadspolitiska insatser. Med bakgrund av detta utvecklades och startades nya arbetsmarknadspolitiska program som syftade till att minska arbetslösheten och kostnaderna (Johansson & Hornemann Møller 2009). I dagsläget är det vanligt att kommuner utformar verksamheter och insatser för att minska biståndstagandet genom att anvisa arbetslösa biståndstagare till aktivering och de flesta kommuner har någon typ av arbetsmarknadsinsats i egen regi (Vikman & Westerberg 2017).

I takt med kommunernas ökade ansvar för arbetsmarknadspolitiken och de individer som står utanför arbetsmarknaden har så kallade arbetsmarknadsenheter skapats som ett komplement till socialtjänstens biståndsverksamhet (Salonen 2009). De olika arbetsmarknadsinsatser som utvecklas i olika kommuner är baserade på de specifika förutsättningar som kommunen har. Lokala metoder är vanligt förekommande och lokala satsningar ses som ett flexibelt instrument för styrning av det arbetsmarknadspolitiska området (Minas 2008). Syftet med aktiveringsinsatserna är som tidigare nämnts att de ska hjälpa individerna vidare till självförsörjning och samtidigt ställa krav på individerna att delta i en

arbetsmarknadspolitisk insats för att erhålla ekonomiskt bistånd (Bergmark 2015). Ekonomiskt bistånd är således inte en rättighet utan ett behovsprövat bistånd där individens eget ansvar är centralt och en del av bedömningen av rätten till bistånd (Minas 2008). Syftet med aktivering är inte bara att fler ska bli självförsörjande utan även att ökade krav på biståndstagare ska leda till att färre ansöker om ekonomiskt bistånd, aktivering antas ha en avskräckande effekt (Dahlberg et al. 2009).

Aktivering är en stor del av arbetet med biståndstagare vilket innebär att

socialsekreterare har en viktig roll för den praktiska implementeringen av beslut rörande aktivering. Det är socialsekreterare som genom arbetet med sina klienter ska omsätta de arbetsmarknadspolitiska besluten till praktik. Genom detta förfarande blir arbetet med aktivering centralt i det dagliga arbetet för en

(8)

socialsekreterare inom ekonomiskt bistånd. Då arbetet med aktivering är tudelat och både har en kontrollerande och disciplinerande sida samtidigt som det ska verka stödjande och motiverande för de som tar del av insatserna, kan det tänkas skapa en motsättning för socialsekreterare (Thorén 2009). Denna motsättning och att arbetet kan upplevas som styrt av direktiv och riktlinjer, om bland annat kravet på aktivering, är en del av förklaringen till att arbetet som socialsekreterare inom ekonomiskt bistånd har låg status bland utbildade socionomer (Dellgran & Höjer 2005).

Arbetet med aktivering av arbetslösa biståndstagare är som ovan visat ett stort och viktigt arbete inom socialtjänsten idag. Det är ett arbete som många socionomer någon gång arbetar med och ett ämne som inte sällan diskuteras i den offentliga debatten. Vi har därför valt att i detta examensarbete fördjupa våra kunskaper om ekonomiskt bistånd som verksamhetsområde och arbetsfält.

1.2 Syfte och frågeställningar

Syftet med detta examensarbete är att undersöka om och hur de i detta examensarbete medverkande socialsekreterarna inom pilotprojektet, “tidig

inskrivning”, upplever att projektet inverkar på deras arbete. Deras uppfattning av projektet belyses i relation till den projektbeskrivning som finns för pilotprojektet (Bilaga 1). Vi kommer vidare undersöka hur pilotprojektets arbetssätt påverkar socialsekreterarnas yrkesroll och vad detta medför för socialsekreterarna. Vilket gör att våra frågeställningar är följande:

• Upplever socialsekreterare inom ekonomiskt bistånd på socialtjänst Väster att pilotprojektet “tidig inskrivning” påverkar deras arbete? Om så, vad består denna påverkan av?

• Anser socialsekreterarna att projektet “tidig inskrivning” förändrar deras yrkesroll? Om så, hur förändras deras yrkesroll?

2. KUNSKAPSLÄGE

I detta kapitel kommer vi presentera hur kunskapsläget ser ut inom vårt valda område genom att redogöra för relevant forskning. Kapitlet har tre teman där det första är aktiveringens utveckling, tillämpning och effekter. Det andra avsnittet redogör för kunskapsläget gällande hur arbetet med ekonomiskt bistånd och aktivering är organiserat. I avsnitt tre presenterar vi relevant forskning kring socialsekreterares arbetsvillkor och yrkesroll. Dessa tre delar anser vi utgör ett bra ramverk för att senare behandla och analysera examensarbetets syfte och

frågeställningar.

2.1 Utveckling, tillämpning och effekter av aktivering

I takt med att kommunerna successivt fått ett större ansvar för arbetet med aktivering och arbetsmarknadspolitiska insatser har de även fått ett större handlingsutrymme inom området. Kommunerna kan självständigt utforma

arbetssätt och metoder utifrån de kommunspecifika förutsättningar och behov som finns. Detta leder till att det finns en stor variation på kommunala

aktiveringsinsatser och de metoder som används samt hur arbetet bedrivs. Det finns emellertid fyra vanligt förekommande utgångspunkter vid utveckling av nya metoder samt förändring av befintliga. Åke Bergmark, professor i socialt arbete vid Stockholms universitet redogör för dessa fyra utgångspunkter som vanligtvis

(9)

används när nya metoder utvecklas. Utgångspunkterna är; organisatoriska lösningar med metodologiska förtecken, riktade satsningar, allmänna insatser, generella och områdesspecifika metoder. Organisatoriska lösningar med metodologiska förtecken innebär att metodvalen anpassas utifrån hur

organisationen ser ut. Riktade satsningar innebär att en klientgrupp i behov av insatser identifieras och sedan görs en specifik satsning mot denna grupp. Riktade satsningar är ett av socialtjänstens mest använda metoder och initieras oftast som ett projekt som sedan utvärderas. De riktade insatserna är ett sätt för socialtjänsten att svara på politiska signaler och visa handlingskraft gentemot dessa. Allmänna insatser är de insatser som socialtjänsten bedriver mer permanent och som till stor del ingår i det dagliga arbetet. Generella och områdesspecifika metoder syftar både till de metoder som kan användas inom det sociala arbetet i stort och de som är mer anpassade för en specifik verksamhet (Bergmark 2000a).

Då det finns en stor variation av metoder och det i stor utsträckning saknas utvärderingar av de som används blir ett resultat att det saknas konkreta och evidensbaserade metoder att använda och vidareutveckla, Bergmark (2000a) problematiserar detta och menar att det finns få handfasta metoder för hur arbetet ska utföras rent praktiskt. Det saknas metoder som är bestämda och som går att återskapa, de metoder som finns är istället mer sammansatta med olika

organisatoriska lösningar eller riktade insatser mot en viss klientgrupp och kan då endast användas i det specifika fallet (Bergmark 2000a). Detta får medhåll av docent Torbjörn Hjort vid Socialhögskolan i Lund som i sin FoU-rapport tar upp bristen på forskning och utvärdering av metoder som används inom socialtjänsten (Hjort 2006). Bergmark (2000b) menar att den bristfälliga forskningen kan förklaras genom brist på resurser, både ekonomiska och tidsmässiga, samt att kunskap för att göra utvärderingar i många fall är otillräcklig. Bergmark belyser även att det finns en underskattning av områdets komplexitet och att det påverkar och skapar svårigheter att utvärdera området. Det är svårt att mäta vad som är en bra insats och Bergmark nämner även att ekonomiskt bistånd ofta utgör ett besparingsobjekt, vilket även det påverkar bristen på forskning då arbetets utformning ibland blir sekundärt till förmån för de besparingskrav som finns (Bergmark 2000b).

Bergmark och Lundström (1998) och Vikman och Westerberg (2017) har undersökt hur kommunala arbetsmarknadsinsatser i ett antal svenska kommuner är utformade och används. Bergmark och Lundström har studerat 70 svenska kommuner och hur arbetet kring aktivering är organiserat. Det framkommer att det generellt sett är svårt att identifiera specifika metoder som används.

Författarna menar även att det är svårt att veta vad som är metod och vad som är organisation då det är svårt att identifiera gränsen mellan dessa. Arbetet är vanligtvis organiserat utifrån olika klientgrupper och då benämns detta som en metod istället för ett arbetssätt eller organisering. Liknande resultat går att finna i Vikman och Westerbergs (2017) undersökning. De har undersökt kommunala arbetsmarknadsinsatser med hjälp av enkätdata insamlad genom Sveriges Kommuner och Landsting. Författarna poängterar att kunskapen om de

kommunala insatserna är liten, men att det går att se stora kommunala variationer i hur de används, omfattning, utformning samt effekter. Variationen kan delvis förklaras genom att kommuner har olika strukturella förutsättningar såsom exempelvis befolkningssammansättning och kommunstorlek. Detta går även i linje med vad Bergmark, Bäckman och Minas (2016) redogör för i sin forskning. Författarna har studerat både nationell och internationell forskning och identifierat

(10)

en rad likheter i utformningen av arbetsmarknadspolitiska insatser. De olika arbetsmarknadspolitiska insatserna som används har i stort sett samma

utgångspunkt och fokus, att stärka individens möjlighet till sysselsättning för att i förlängningen uppnå självförsörjning. Insatserna syftar till att göra detta genom att stärka individens möjlighet att komma ut på arbetsmarknaden genom exempelvis praktik, utbildning eller arbetsträning (Bergmark et al. 2016).

I en FoU-rapport författad av Hjort (2006) medverkar yrkesverksamma

socialsekreterare från fem olika skånska kommuner och ger sin syn på aktivering. De yrkesverksamma ser både positiva och negativa effekter av arbetet med aktivering. De anser att klienten uppmärksammas och blir sedd på ett bättre sätt genom aktiveringskravet eftersom kravet gäller samtliga, vilket de ser som positivt. Det negativa menar de kan vara att eftersom fokus främst är att klienten ska komma ut i aktivering och sysselsättning riskerar klientens övriga problematik att förbises till förmån för aktiveringen. De betonar vidare att klienter ofta har en komplex problematik som innefattar mer än att de saknar arbete. De menar även att arbetet med aktivering bidrar till en ökad kontroll av klienten, vilket de menar kan få en negativ effekt för klienten (Hjort 2006).

Jenny Nybom (2012) har i arbetet med sin avhandling genomfört flera

undersökningar kring aktivering. Nybom konstaterar att de aktiveringsprogram som används kan delas in i två kategorier, jobbaktivering och resursaktivering. Jobbaktivering syftar till att klienten snabbt ska nå självförsörjning genom arbete. Aktiviteterna är ofta olika kommunala projekt och har främst fokus på

jobbsökande som till exempel jobbsökarkurser, arbetsträning eller oavlönat arbete. Resursaktivering syftar till att klienten långsiktigt ska etableras på

arbetsmarknaden genom insatser som är resurs- och individstärkande. Insatserna kan till exempel vara utbildningsprogram, praktik på specificerad plats och

bedrivs ofta i statlig regi. Studien visar ett visst samband mellan resursaktivering i kombination med sanktion med att avsluta biståndstagande till fördel för arbete. Däremot visade jobbaktivering kombinerat med sanktion ett visst samband med fortsatt biståndstagande. Med sanktion menas här indraget bistånd helt eller delvis. Det framkommer även att det inte verkar vara klientens faktiska

förutsättningar att nå självförsörjning som är avgörande i bedömningen utan att denna görs på andra kriterier vilket troligtvis avspeglar sig i resultaten (Nybom 2012).

Bergmark, Bäckman och Minas (2016), har studerat hur arbetet med ekonomiskt bistånd och aktivering är organiserat i åtta olika svenska kommuner, med syfte att identifiera skillnader i organisationsform, metoder och arbetssätt. Det har

undersökt fyra kommuner som anses ha låg andel långvariga biståndstagare och fyra kommuner med hög andel långvariga biståndstagare. Enligt undersökningens resultat finns det ingen samband mellan hur långvarigt ett biståndstagande är och hur renodlade och specifika modellerna som används i aktiveringsarbetet är. Det gick inte att identifiera en metod som var mer välfungerande än någon annan. Det framkommer emellertid att de kommuner med hög andel långvariga

biståndstagare tenderar att förändra och implementera nya metoder mer frekvent än de med låg andel. I dessa kommuner finns en större vilja att testa och utveckla nya metoder för arbetet med aktivering. Dessa kommuner hade även på ett tydligare sätt integrerat aktivering i sitt arbete med biståndstagare. Obligatoriskt deltagande i insatser var i högre utsträckning förekommande i de kommuner med hög andel långvariga biståndstagare, arbetet i dessa kommuner ansågs dessutom

(11)

innehålla fler element av kontroll gentemot biståndstagaren (Bergmark et al. 2016).

Den forskning vi tagit del av visar att det finns en stor variation gällande hur metoder och arbetssätt kring aktivering är utformade och används i arbetet med aktivering. De olika metoder och arbetssätt som används är beroende av hur behoven ser ut.

2.2 Principer och trender för organisering av socialtjänstens arbete Forskare verksamma inom området ger en samstämmig bild av att den forskning som finns gällande organisering av arbetet inom socialtjänsten i stort och inom ekonomiskt bistånd specifikt är sällsynt. Samtidigt belyses behovet av vidare forskning då området genomgår förändringar och arbetets organisering har betydelse för det arbete som utförs (Bergmark & Lundström 1998; 2005). Detta resonemang framförs även av Puide (2000), som menar att befintlig forskning har fokus på bakomliggande faktorer till biståndstagande snarare än på hur arbetet är organiserat.

Tydligt är att organisering av arbetet inom socialtjänsten påverkas av flera yttre faktorer varav influenser av New Public Management (NPM) är framträdande. NPM har sedan 1990-talet varit ett ledande synsätt för hur arbetet inom offentliga verksamheter såsom socialtjänsten ska styras, organiseras och utformas. NPM kan beskrivas som styrningsprinciper som fokuserar på kostnadseffektivisering, rationalisering, mätbara prestationer och interna marknader. Reformer i linje med NPM anses ge ett minskat inflytande över arbetet och dess utformning, vilket kan skapa förändrade arbetsvillkor för de professionella (Almqvist 2006).

Den forskning som gjorts gällande organisering av arbetet inom socialtjänsten visar att omorganiseringar ofta grundas i externa faktorer. Det uppstår olika trender i hur arbetet ska organiseras och kommuner vill inte verka bakåtsträvande, vilket kan vara en förklaring till ständiga omorganiseringar. En omorganisering ges sällan tillräckligt med tid för att sätta sig i organisationen innan planerna för en ny sätts i verket. Detta gör det svårt att utveckla adekvat kompetens inom organisationen eftersom tidigare kunskap och erfarenheter försvinner vid en omorganisering (Hjort 2006). Vid omorganiseringar är det vanligt att arbetet blir mer specialiserat och att arbetsuppgifter renodlas. Detta går att utläsa i en studie gjord av Bergmark och Lundström (2005), forskarna har studerat hur arbetet inom socialtjänstens individ- och familjeomsorg i 100 svenska kommuner är

organiserat, studien fokuserar främst på specialisering. Utvecklingen av ett allt mer uppdelat och specialiserat arbete har skett stegvis och Bergmark och

Lundström menar att fenomenet gått från att vara en trend till att vara en styrande princip för organisering av arbetet inom socialtjänsten, de beskriver det som en homogenisering av den organisatoriska strukturen (Bergmark & Lundström 2005).

Skälen till specialisering är flera där förbättrad administration av verksamheten och kompetenshöjning är de som oftast framförs (Bergmark & Lundström 2005). Detta lyfts även fram som en positiv effekt i Bybergs (2002) avhandling.

Specialisering används även som ett svar på yttre krav om förändring. Troligtvis finns även ekonomiska incitament (Bergmark & Lundström 2005). Byberg (2002) påvisar i sin avhandling att de kommuner som använder sig av en hög grad av specialisering i arbetet med ekonomiskt bistånd har en lägre kostnad för

(12)

utbetalning av ekonomiskt bistånd. Specialisering kan ta sig olika organisatoriska uttryck. Funktionell specialisering, innebär en organisatorisk uppdelning av områden baserat på klientgrupp eller problematik, såsom särskilda enheter för ekonomiskt bistånd. Intern specialisering, innebär ytterligare uppdelning av arbetet inom en avdelning, till exempel sektioner för unga arbetslösa inom ekonomiskt bistånd. Av de verksamheter som undersöktes konstaterade

författarna att ekonomiskt bistånd är den verksamhet där specialisering fått störst genomslag. Undersökningen visar att 92 procent av de undersökta kommunerna har en specialiserad enhet för ekonomiskt bistånd (Bergmark & Lundström 2005). Detta är en ökning från slutet av 1990-talet då siffran var 86 procent (Bergmark & Lundström 1998). En viktig faktor för specialiseringens utbredning verkar vara kommunstorlek, mindre kommuner tenderar att vara mindre specialiserade än större (Bergmark & Lundström 2005).

2.3 Arbetsvillkor inom socialtjänsten

Mycket av den forskning som finns gällande socialsekreterares arbetsvillkor och arbetssituation berör socialsekreterare inom socialtjänsten som helhet och berör faktorer såsom arbetsbelastning, stress och inflytande över arbetet (Astvik et al. 2017; Aronsson et al. 2014; Welander et al. 2017). Det finns även forskning kring arbetsvillkor för socialsekreterare inom området barn- och familj och hur de upplever sin arbetssituation samt hur arbetet förändrats över tid. Aspekter som lyfts i denna forskning är höga krav i arbetet och ökad grad av specialisering (Pösö & Forsman 2013; Tham 2017; Tham & Meager 2009). Tillgänglig

internationell forskning belyser problematiska arbetsvillkor för socialsekreterare, även i denna forskning betonas problem relaterade till stress och hög

arbetsbelastning, vilket påverkar klientarbetet och flertalet studier fokuserar på socialsekreterare inom området barn- och familj (Blomberg et al. 2015; Coffey et al. 2009; Lizano & Mor Barak. 2015; Mänttäri- van der Kuip 2014). Befintlig forskning kring arbetsvillkoren specifikt inom ekonomiskt bistånd är begränsad, vi kommer att redovisa den forskning som finns på området samt delar av den forskning som finns gällande arbetsvillkor för socialsekreterare inom

socialtjänsten som helhet.

I flertalet undersökningar som vi tagit del av gällande socialsekreterares arbetsvillkor inom socialtjänsten påvisas stora och återkommande problem gällande tidspress, arbetsbelastning och otillräckliga resurser för att kunna utföra sitt arbete samt hög grad av styrning. Bakomliggande faktorer till de försämrade villkoren tillskrivs framförallt hårdare budgetkrav och förändringar genomförda i andan av New Public Management (NPM). Standardiserade system för styrning, administration, kontroll och uppföljning med avsikt att effektivisera arbetet har lett till ökade arbetskrav, rollkonflikter samt att resurser och uppdrag inte

överensstämmer. En följd av hård styrning och uppföljning är att organisationens mål styr verksamhetens innehåll (Astvik et al. 2017; Thorén 2008; Mänttäri-van der Kuip 2014). För att undersöka hur detta kan fungera i praktiken har Thorén (2008) undersökt hur arbetet med aktivering i två svenska kommuner med tydlig aktivieringspolicy utförs samt vilken påverkan det får för socialsekreterarna. Socialsekreterarna arbetar inte direkt med aktiveringsprogrammen, men ansvarar för och gör bedömningen av klientens sociala situation och arbetsförmåga. Hänvisning till arbetsmarknadsenheten sker oberoende av hur klientens arbetsförmåga och sociala situation ser ut, detta då organisationernas

aktiveringspolicy var så starkt uttalad att socialsekreterarna kände sig tvungna att hänvisa samtliga klienter, även om de ansåg att en klient saknade arbetsförmåga.

(13)

Organisationens starka normer gjorde det därmed svårt för socialsekreterarna att avvika från aktiveringspolicyn. Arbetet med aktivering blev således en

rutinmässig del av det dagliga arbetet och socialsekreterarens professionella kunskap kan därigenom förminskas till förmån för organisationens normer och mål, vilka blir centrala för arbetet (Thorén 2008).

Att förändringar i styrning av socialt arbete får direkta konsekvenser utforskas och konstateras i Lauris (2016) avhandling. Där lyfts fram att styrning och

organisering av socialt arbete som i allt högre grad baseras på

budgetåtstramningar tillsammans med marginalisering av sociala problem distanserar socialsekreterarna från klienterna och det emotionella arbetet, lojaliteten riktas istället mot organisationen. Bakom detta skifte finns flera genomgående förändringar i utförandet av socialt arbete såsom

instrumentalisering genom ökad användning av evidensbaserat arbete och standardiserade bedömningsinstrument. Ökad specialisering och krav på

dokumentation samt ett individualiserat ansvar har inneburit att socialsekreterare skapar distans till klienterna vilket påverkar relationen negativt (Lauri 2016). En enkätundersökning genomförd med samtliga socionomer anslutna till Akademikerförbundet SSR och Fackförbundet Vision påvisar ansträngda arbetsvillkor för socionomer i stort, undersökningen är en del av ett större forskningsprojekt där material både till Astvik (2017) och ”Professioner i fokus” har inhämtats (Astvik et al. 2017; Professioner i fokus). Resultaten visar att framförallt socialsekreterare och biståndsbedömare upplever så hög

arbetsbelastning att det påverkar deras arbetsvillkor på ett negativt sätt (Astvik et al. 2017). 65 procent av socialsekreterarna svarade att de ofta eller mycket ofta inte kunde utföra sitt arbete såsom de önskade på grund av hög arbetsbelastning (Professioner i fokus). De upplever även hög grad av rollkonflikter, att

tillgängliga resurser inte är tillräckliga för att utföra de arbetsuppgifter de tilldelats (Astvik et al. 2017). Endast 12 procent av de medverkande socialsekreterare ansåg att de hade nödvändiga resurser för sina arbetsuppgifter (Professioner i fokus). Ytterligare en faktor som påverkar arbetsvillkoren är personalens möjligheter att påverka sin arbetssituation och om de uppfattar att de blir lyssnade på. I

undersökningen angav 37 procent att de inte alls kan kontrollera händelser som påverkar deras arbete och 43 procent svarade att det stämmer i viss mån

(Professioner i fokus). Studien visar även på en individualisering av

problematiken, det är upp till den enskilde socialsekreteraren att hantera stressen och arbeta mer effektivt (Astvik et al. 2017; Professioner i fokus).

Liknande resultat påvisas i en finsk studie gjord av Mänttäri-van der Kuip (2014), forskaren har baserat på svar från socialsekreterare som arbetar med

myndighetsutövning undersökt hur ekonomiska krav påverkar arbetsvillkoren samt vilka effekter detta får på välmående och arbetstillfredsställelse. Av de deltagande socialsekreterarna ansåg 66 procent att kraven på att hålla budget ökat de tre senaste åren. Vilket går att jämföra med ovanstående undersökning där 42 procent upplevde att de i stor utsträckning var införstådda i verksamhetens ekonomi (Astvik et al. 2017; Mänttäri-van der Kuip 2014). Det framkommer vidare att de ökade kraven har en inverkan på socialsekreterarnas välmående, 43 procent svarade att de upplevde ett försämrat välmående i relation till sitt arbete. 18 procent uppgav att de dagligen mår dåligt över sin aktuella arbetssituation och menar att detta kan kopplas till den ekonomiska styrningen. Det framkom även att en omfattande decentralisering och specialisering skett de senaste åren i de

(14)

undersökta verksamheterna, vilket kan sammankopplas med den ekonomiska styrningen och i förlängningen försämrade arbetsvillkor. Det framkommer att stora organisationer generellt hade större problem med arbetsmiljö och låg arbetstillfredsställelse samt att ärendeantal var högre än rekommenderat

(Mänttäri-van der Kuip 2014). Både den svenska och den finska undersökningen påvisar därigenom liknande resultat, att konflikter mellan tillgängliga resurser, gällande både tid och budget, skapar en ansträngd arbetssituation för

socialsekreterarna (Astvik et al. 2017; Mänttäri-van det Kuip 2014). Vi har valt att använda oss av den finska studien då författaren menar att skillnaderna mellan de skandinaviska länderna inte är speciellt stora, utan anser att resultaten är

applicerbara även i en skandinavisk kontext. Vilket undersökningarnas resultat påvisar då det går att finna stora likheter i dem.

Dellgran och Höjer (2005) har i en enkätstudie med 1000 yrkesverksamma socionomer studerat professionalisering och upplevd arbetssituation.

Respondenterna är verksamma inom flera olika områden, vi kommer endast redogöra för resultat gällande ekonomiskt bistånd. Studien visar ett samband mellan upplevda begränsningar av handlingsutrymme och generellt missnöje med arbetssituationen. Medverkande socialsekreterare inom ekonomiskt bistånd

uttrycker en högre grad av missnöje än andra grupper. Detta menar författarna kan grundas i en rad olika faktorer. Ekonomisk bistånd är det område med lägst status och den lägsta lönenivån, det verkar därmed finnas en koppling mellan lönenivå och status. De som arbetar inom ekonomiskt bistånd upplever även att deras arbete i stor utsträckning kontrolleras, vilket anses ha en negativ inverkan på deras upplevelse. Låg status, låg lön och en hög grad av kontroll av arbetet samt brist på autonomi tenderar vara faktorer som påverkar socialsekreteraren och hens

arbetssituation. Ekonomiskt bistånd är även ett verksamhetsområde med stor genomströmning, 63 procent av de medverkande i undersökning har någon gång arbetat med ekonomiskt bistånd (Dellgran & Höjer 2005).

3. TEORI

I detta kapitel kommer vi redogöra för vårt val av teori och teoretiska begrepp. Vi utgår från den domänteori som utvecklats av Kouzes och Mico (1979). Då svensk offentlig förvaltning skiljer sig från de organisationer som Kouzes och Mico behandlar i sin teori anser vi det relevant att även använda den tillämpning av teorin till svensk kontext som utvecklats av Morén, Blom och Perlinski (2010). Vi anser att båda versioner är nödvändiga för att skapa en helhetsbild över vårt valda ämne. Om vi endast använt oss av Kouzes och Micos (1979) ursprungsversion hade vi ej kunnat analysera hela vår empiri, då deras teori inte tar hänsyn till den komplexa situation som svensk offentlig verksamhet verkar i. Vi anser således det relevant att lägga tyngden på den svenska utvecklingen gjord av Morén, Blom och Perlinski (2010). Vi kommer i vår analys främst använda de delar av teorin som är applicerbara på vår empiri vilken fokuserar på socialsekreterarna, professionen. Vi kommer dock i detta kapitel presentera samtliga delar av teorin för att skapa en förståelse för dess helhet. Vi använder oss även av de teoretiska begreppen yrkes- och organisationsprofessionalism (Evetts 2010). Vi har valt att använda oss av dessa begrepp då vi anser att domänteorin inte är tillräcklig för att förstå och förklara hur de förändrade krav som de yrkesverksamma får i och med

förändringar av arbetssätt. Våra teorival gör det möjligt för oss att studera hur pilotprojektet inverkar på professionen och deras uppfattning om deras yrkesroll.

(15)

Vi anser att vi genom att använda dessa tre delar kan skapa förståelse för vårt ämne samtidigt som det hjälper oss att analysera vår empiri och möjliggör för oss att svara på våra frågeställningar.

3.1 Domänteori

Den byråkratiska strukturen att organisera en verksamhet anses vara en ledande metod för att kontrollera och organisera en verksamhet. Denna teoribildning har sin utgångspunkt i företags- och industrivärlden där organisering och styrning skiljer sig från hur människobehandlande organisationer styrs och organiseras. Kouzes och Mico (1979) identifierade ett behov av en teori som var bättre anpassad till den människobehandlande organisationens förutsättningar. De utvecklade och introducerade därför domänteorin som ett sätt att förstå och undersöka den människobehandlande organisationen. De menar att den människobehandlande organisationen innefattas av tre olika domäner, den politiska domänen, den administrativa domänen och service domänen. De olika domänerna innefattar olika delar av organisationen och har olika uppgifter och förutsättningar. Samtliga domäner har emellertid ett övergripande, gemensamt mål som de arbetar mot och samtliga domäner spelar en viktig roll i den

människobehandlande organisationen och kan sägas agera som ett organisatoriskt balans- och kontrollsystem. För att detta ska möjliggöras är varje del viktig, och författarna betonar att det är viktigt att de olika domänerna bibehåller sig egen identitet och autonomi för att de behov som samhället har ska kunna förverkligas (Kouzes & Mico 1979).

Den politiska domänen utvecklar och formulerar organisationens policys, mål och styrande principer och skapar de yttre ramarna för organisationens

handlingsutrymme. Domänen utgörs av folkvalda representanter och får sin legitimitet genom mandat från väljarna, strukturen är representativ och beslut fattas genom förhandlingar och omröstningar. Domänens mått på framgång mäts i termer av rättvisa och opartiskhet (Kouzes & Mico 1979).

Den administrativa domänen innefattas av en organisations förvaltning och fungerar genom de styrande principer den politiska domänen satt upp för verksamheten. Detta sker genom hierarkisk kontroll och samordning. Domänen ansvarar för implementering av de beslut som fattats av politikerna, såsom olika välfärdsinsatser samt för upprätthållandet av rutiner och riktlinjer, likabehandling och rättssäkerhet. Den administrativa domänen försöker effektivisera

verksamheten genom kostnadseffektivitet, vilket även ses som en faktor som leder till framgång för organisationen. Strukturen är byråkratisk och ger sig själv rätten att kontrollera vad service domänen gör, då de anser att de besitter kunskapen att svara på behov och krav från organisationens klienter (Kouzes & Mico 1979). Service domänen kännetecknas av styrprinciperna autonomi och självständighet. Domänens uppgift är att hjälpa individer som är utsatta till bättre levnadsvillkor. Professionella standarder och kvaliteten på insatserna som domänen

tillhandahåller för att förbättra individers livssituationer är även domänens mått på framgång. Arbetet utförs individuellt genom klientspecifika problemlösningar där grunden utgörs av kompetens och kunskap (Kouzes & Mico 1979).

Denna fördelning leder till att den politiska domänen utvecklar strukturer och arbetssätt som är nödvändiga för att möta uttalade behov. Den administrativa domänen ska utifrån detta utveckla metoder och arbetssätt som uppfyller de krav

(16)

som kommer från politikerna genom ett effektivt användande av resurser. De professionella inom service domänen utvecklar i sin tur egna metoder för att utföra det praktiska arbetet med klienterna utifrån förvaltningens krav (Kouzes & Mico 1979).

3.2 Domänteori för socialt arbete i en svensk kontext

Stefan Morén, Björn Blom och Marek Perlinski, verksamma vid Umeå universitet har forskat om domänteorin och utvecklat den för socialt arbete i offentlig

verksamhet i en svensk kontext. Genom vidareutveckling och anpassning till en svensk kontext syftar författarna att öka förståelsen för hur den professionella domänen inom socialtjänsten påverkas av politik, förvaltning och olika

samhälleliga institutionella förutsättningar. De har utgått från dem domäner som Kouzes och Mico (1979) utvecklat och sedan anpassat dem till de olika nivåer som finns inom svensk offentlig förvaltning. Författarna konstaterar att det sociala arbetet i Sverige i stor utsträckning bedrivs inom politiskt styrda offentliga

organisationer. Dessa organisationer benämns vanligtvis förvaltningar och innehar en rad karakteristiska drag, såsom en uppsättning av formella roller, funktioner och positioner. Dessa drag är väl samordnade för att uppnå förvaltningens mål, vilka genomsyrar hela organisationen. Den utomstående förståelsen för

organisationen är begränsad och organisationen anses vara statisk då den tar fasta på struktur snarare än process, den undervärderar den politiska nivån, den har ett diffust begrepp om det professionella inslaget och den tar oftast inte hänsyn till påverkan från omvärlden. För att skapa förståelse för organisationen krävs således en teori (Morén et al. 2010).

Författarna menar att Kouzes och Mico (1979) reducerar det som i Sverige

omnämns som offentlig förvaltning till att endast vara en fråga om ledning i deras administrativa domän, de översätter därmed denna domän till förvaltnings

domänen. Samma sak gäller den domän Kouzes och Mico benämner service domänen, författarna menar att denna domän inte problematiserar det faktum att det är fråga om professioner vilket ger domänen ett speciellt värde. De menar därför att frågan om professionsstyrning inte går att applicera på Kouzes och Micos modell och benämner därför denna domän för professionens domän. På grund av dessa begränsningar presenterar författarna en egen domänteori lämpad för organisering inom svensk offentlig verksamhet. De tre domänerna översatta till svensk kontext blir därför följande, politikens domän, förvaltningens domän och professionens domän (Blom & Morén 2015).

Den offentliga organisationen är politiskt styrd av en folkvald församling såsom en socialnämnd. Denna politiska nivå, den politiska domänen, tillsätter tjänstemän och en förvaltning, förvaltnings domänen, vars uppgift är att förverkliga

lagstadgade uppgifter och i socialtjänstens fall bistå individer som befinner sig i utsatta situationer. Det är emellertid inte förvaltningens domän som har i uppgift att utföra detta arbete, detta åligger professionens domän, det vill säga

socialsekreteraren. Den professionella domänens styrande normer är att de professionella idealt har en stor självständighet i sin yrkesutövning och handleds av vetenskaplighet och professionella standarder. Professionen ska utifrån vetenskap och tillförlitlig kunskap skapa och genomför insatser i praktiken som bidrar till att förbättra och förändra individers situationer. I socialsekreterarens dagliga arbete utgör myndighetsutövning och delegation ett stort inslag.

Myndighetsutövning hör egentligen hemma i förvaltningens domän men genom delegation flyttas det till professionens domän, myndighetsutövning tillhör således

(17)

en domän men utförs av en annan (Morén et al. 2010). De tre olika domänerna har således olika uppgifter, ansvarsområden och utmärkande egenskaper.

Mellan olika domäner sker en ömsesidig påverkan i form av makt och inflytande. Det är politikerna som genom förvaltningen styr villkoren för professionens yrkesutövning. Professionens domän har emellertid viss påverkan på politikens domän, detta sker oftast genom förvaltningen, men kan även ske direkt till politikerna. Detta förhållande är centralt inom socialtjänstens arbete med ekonomiskt bistånd. På en lokal nivå skapas domänerna av överordnade

strukturella och politiska samhällsförhållanden, vilket författarna menar skapar en fjärde domän – de institutionella villkorens domän. Författarna menar att det finns en övergripande institutionell styrning som påverkar förhållanden för den lokala organiseringen av arbetet. Denna domän har en annan form och innehåll än de lokala domänerna. Den institutionella domänen avser skapa förutsättningar för och styra de övriga domänerna och styr hur enskilda organisationerna fungerar, och innehåller olika övergripande formella strukturer som organiserar välfärden. Domänens legitimitet kommer från centrala institutioner i samhället som till exempel riksdag, Socialdepartementet och Socialstyrelsen (Blom & Morén 2015).

3.3 Yrkes- och organisationsprofessionalism

För att skapa ytterligare förståelse för hur pilotprojektet kan påverka

socialsekreterarnas yrkesroll och hur de upplever denna påverkan kommer vi här presentera de teoretiska begreppen organisations- och yrkesprofessionalism. De senaste decenniernas ökade krav på effektivisering har förändrat villkoren och förväntningar som ställs på offentliga organisationer, vilket lett till förändrade krav på de yrkesverksamma, de professionella. Handlingsutrymme är centralt för en professions utrymme att självständigt styra arbetet samt sätta ramarna för hur kunskap skapas och omsätts i verksamheten. Genom att begränsa professionens handlingsutrymme skapas ett sätt att begränsa professionens inflytande över styrningen av arbetet. Detta för att uppnå krav på effektivisering och lättare kunna styra organisationen och i förlängningen professionen (Evetts 2010; Liljegren & Parding 2010).

För att förstå denna förändring av styrning av det professionella arbetet i

offentliga organisationer introducerar sociologen och professionsforskaren Julia Evetts (2010) de teoretiska begreppen yrkes- och organisationsprofessionalism. Begreppen representerar idealtyper för två rådande logiker i styrning av

professionellt arbete. Dessa två logiker kan sägas stå i motsättning till varandra då de skapas och formas i olika syften och uttrycker olika syn på styrning inom kunskapsbaserat arbete, såsom socialt arbete (Evetts 2010).

Organisationsprofessionalism skapas och reproduceras av ledning och chefer i organisationer genom ökad byråkrati och fördelning av ansvar och

beslutsfattande. Standardiserade och reglerade arbetsformer med krav på att dokumenterad kunskap ska vara styrande ökar organisationens inflytande över de professionella, socialsekreterarnas kunnande och yrkesutövande. Denna form av professionalism innefattar även ett ansvariggörande av socialsekreterarna, där reglering och målstyrning blir centralt i hur arbetet bedöms. Ett mått på god verksamhet är att hålla den budget verksamheten har fått tilldelad (Evetts 2010).

(18)

Yrkesprofessionalism utgår ifrån ideal om kollegialt självbestämmande. I självbestämmande innefattas tillit både från ledning och klienter. Denna tillit baseras på att de yrkesverksamma i egenskap av den professionella kunskap de besitter anses vara är i en position att fatta välgrundade och adekvata beslut. Kunskap förvärvas genom högre utbildning och socialisering i yrket och den individuella kunskapen värderas högt. Yrkesetik utformad inom kunskapsfältet och av yrkesverksamma utgör kontrollmekanismer, de professionella innehar tolkningsföreträde (Evetts 2010).

De två idealtyperna för styrning skapar en spänning mellan organisation och profession i fråga om vilka principer som ska styra arbetet. De professionella tenderar att i högre grad identifiera sig mer med professionen än med

organisationen, då man oftast väljer att utbilda sig inom en profession än till att arbeta i en specifik organisation. Genom formalisering och reglering av arbetet som begränsar handlingsutrymmet för professionen skapas en ordning där organisationens behov går före de professionellas och klienternas behov. Strikta regelverk som i hög grad styr yrkesutövandet innebär att de yrkesverksamma i högre grad börjar identifiera sig med organisationen än med professionen. Hög grad av formalisering riskerar att sänka statusen på professionen och yrket (Evetts 2010; Liljegren & Parding 2010).

Med utgångspunkt i de teorier vi här presenterat vill vi fortsatt i examensarbetet utforska de medverkande socialsekreterarnas upplevelser av pilotprojektet och dess eventuella inverkan på deras yrkesroll. Detta eftersom teorierna är lämpade för att analysera socialt arbete inom offentliga organisationer då de är utvecklade för detta samt att de tidigare använts inom liknande studier.

4. METOD

I detta kapitel kommer vi redogöra för våra metodologiska val, urval och tillvägagångssätt. Vi kommer även presentera de etiska överväganden vi gjort samt belysa och problematisera vår egen roll i examensarbetet. Vi kommer

genomgående i kapitlet diskutera vilken betydelse det har haft för vårt arbete att vi ingått i ett större forskningsprojekt vilket gjort att somliga av våra val är beroende av vår medverkan i forskningsprojektet.

Detta examensarbete fokuserar som tidigare nämnts på ett pilotprojekt som bedrivs inom Arbetsmarknads- och socialförvaltningen på socialtjänst Väster, avdelningen för ekonomiskt bistånd. Pilotprojektet genomförs under en begränsad period och kommer att utvärderas av Malmö stad, utvärderingen av pilotprojektet genomförs av en senior forskare på Malmö universitet på uppdrag av Malmö stad. Vi fick information om detta projekt i samband med terminens kursstart, där forskaren på Malmö universitet presenterade sitt forskningsprojekt och efterlyste studenter som var intresserade att skriva sitt examensarbete inom projektets ramar. Vi blev intresserade eftersom vi båda har erfarenheter från ekonomiskt bistånd och tycker att det är ett intressant och viktigt fält inom det sociala arbetets praktik. I och med att vi valde att ingå i projektet har insamlingen av vårt

empiriska material gjorts i samarbete med den seniora forskaren, som även varit vår handledare. Vårt urval och tillvägagångssätt blev genom detta till viss del styrt av utvärderingen vilket kan ha påverkat vårt examensarbete. Dessa faktorer och vilken betydelse de hade för vårt arbete redogör vi för i detta kapitel.

(19)

Examensarbetet är emellertid inte en del av utvärderingen utan utgör ett fristående arbete med egna syften och frågeställningar.

4.1 Kvalitativ metod

Vi använde oss av en kvalitativ ansats i vårt arbete med detta examensarbete. Den kvalitativa ansatsen anses vara användbar vid forskning som syftar till att förstå och förklara verkligheten genom insamling av individers beskrivningar och påståenden. Den kvalitativa metoden har en närhet mellan forskare och informant, denna närhet är nödvändig då metoden syftar till att få en uppfattning om

informantens verklighet med hjälp av hur informanten själv uppfattar den. Det centrala blir genom detta informanten och hens uppfattningar och tankar om sin verklighet. Även kontexten de verkar i är av stor betydelse, det är därmed

nödvändigt för forskaren att vara väl bekant med denna innan forskningsprojektet startar (Bryman 2008). Vi gjorde detta metodval då vi ämnade studera de

verksamma informanternas upplevelser och uppfattningar kring pilotprojektet, vilket gjorde att vi behövde få tillgång till deras tankar och åsikter, vilket gjorde den kvalitativa metoden användbar för vårt examensarbete.

Innan vi började arbetet med vårt examensarbete gick vi igenom vilken förkunskap vi hade om vårt valda ämne, vi hade båda erfarenhet av att arbeta inom socialtjänsten och med ekonomiskt bistånd, vilket gör att vi hade en relativt stor förförståelse för ämnet, detta påverkade troligtvis både hur vi såg på ämnet och hur vi angrep det. Det är således troligt att vi hade gjort andra val och analyser om vi ej haft denna förförståelse med oss. Hur denna förförståelse påverkade vårt arbete med detta examensarbete kommer vi diskutera vidare i avsnittet “forskarroll”. Efter detta steg i arbetsprocessen började vi läsa in oss och bekanta oss än mer med ämnet genom att läsa befintlig forskning och litteratur om ämnet som vi ansåg vara relevant för vårt arbete. Genom att beakta och diskutera vår egna förkunskap och studera ämnet ansåg vi att vi bekantade oss med vårt ämne, vilket möjliggjorde för oss att gå vidare i arbetsprocessen och starta arbetet med insamling av vårt empiriska material. Detta gjorde även att vi fick en ökad förståelse för våra informanter och den kontext de verkar i. Detta var nödvändigt för genomförandet av intervjuer samt för att vidare kunna göra en teoretisk analys. 4.2 Samtalsintervju

För att kunna besvara våra frågeställningar använde vi oss av samtalsintervjuer. Inom den kvalitativa forskningsansatsen är samtalsintervjuer en vanlig metod att utgå ifrån (Bryman 2008). Den kvalitativa forskningsintervjun avser med hjälp av informanter förstå deras kontext utifrån deras uppfattning och forskaren ska därigenom eftersträva en förståelse av området (Kvale & Brinkmann 2009). Våra intervjuer var av semistrukturerad karaktär, vilket innebär att intervjuerna utgick ifrån förutbestämda frågor som vi formulerade i en intervjuguide samtidigt som intervjuformen gav utrymme för uppföljningsfrågor och utveckling av svaren. Detta för att på bästa sätt fånga upp informantens kunskap och

informanten gav även med denna intervjuform utrymme att självständigt utforma och utveckla sina svar och tankar kring frågorna (Bryman 2008). Vid skapandet av en intervjuguide behöver man tänka över både innehåll och form.

Intervjuguidens innehåll syftar till att knyta an guidens frågor till det uppställda syftet och frågeställningarna, medan intervjuguidens form syftar till att skapa goda förutsättningar för en levande intervju. Detta är två aspekter som är viktiga att beakta för att utformningen av intervjuguiden ska harmonisera med

(20)

undersökningens syfte (Kvale & Brinkmann 2009). Vi ansåg att den

semistrukturerade intervjuformen på ett bra sätt hjälpte oss att få den kunskap vi behövde från informanterna för att kunna svara på våra frågeställningar. Detta då vi genom semistrukturerade intervjuer fick goda möjligheter att fånga upp svar som är oväntade samt ställa uppföljningsfrågor. Vi är dock medvetna om att de svar informanterna gav inte nödvändigtvis är “sanna” eller värderingsfria, då informanten kan svara utifrån egenintresse eller lojalitet gentemot den organisation de företräder. Det finns således utmaningar med att genomföra samtalsintervjuer då de svar och den information som informanterna gav behövde värderas och kritiskt granskas innan den kan användas. Då våra informanter även svarade på frågor som syftade till att utvärdera pilotprojektet kan det ha funnits olika individuella intressen som informanterna lyfte fram, vilket kan ha påverkat de svar våra informanter gav. Vi tog detta i beaktande och kom fram till att samtalsintervjuer trots detta var det bästa sättet för oss att få tillgång till våra informanters verklighet och synpunkter.

Innan vi genomförde våra samtalsintervjuer gjorde vi en genomgång av befintlig forskning och litteratur inom vårt valda ämne för att öka vår kunskap om ämnet och på så sätt komma närmre informanterna och deras verklighet. Vi studerade och tog del av olika sekundära källor i form av litteratur om ämnet, rapporter och undersökningar för att bekanta oss med ämnet. Vi beaktade även den kunskap som vi själva har med oss och hur den kunde påverka intervjusituationen och den information som informanterna gav samtidigt som det ökade vår trovärdighet att vara pålästa på ämnet. Detta gav oss sedan en tydlig referenspunkt att använda när vi bedömde värdet av våra intervjuer och de svar informanterna gav (Esaiasson et al. 2007). Med bakgrund av detta samt utifrån vårt syfte och våra frågeställningar skapade vi vår intervjuguide som vi hade som stöd under våra samtalsintervjuer (Bilaga 2).

Nästa steg var att med hjälp av det insamlade materialet identifiera lämpliga teorier för vidare kunna analysera vårt material. Vi använde oss därmed av ett i likhet med den kvalitativa teorin, ett induktivt tillvägagångssätt i valet av teori. Detta eftersom vår teorin valdes efter insamlingen av vårt empiriska material, teorin valdes således på grundval av empirin. Den kvalitativa metoden anses genom detta vara induktiv och den teori som används för att tolka och förklara ämnet grundas utifrån de forskningsresultat som undersökningen genererat (Bryman 2008). Analysen av vårt insamlade material gjordes med hänsyn till det syfte och de frågeställningar vi arbetade utifrån. Efter att vi genomfört

intervjuerna påbörjades arbetet med transkribering för att möjliggöra och förbereda analysen av det insamlade intervjumaterialet. En analys av materialet ökar förståelsen för materialet samtidigt som eventuella problem som uppstått under intervjun synliggörs. Initialt görs en analys av hela det insamlade materialet för att vidare kunna tematisera det insamlade materialet (Starrin & Renck 1996). Vi började med att gå igenom hela vår insamlade empiri för att kunna urskilja och dela in materialet efter olika teman som framkom och som vi sedan kunde

använda i analysarbetet. Vid analysen av vårt insamlade material kunde vi således identifiera några övergripande teman som vi sedan lät utgöra grunden för analysen av vårt empiriska material. Det var även utifrån dessa teman som teorin

applicerades. Utifrån det insamlade materialet valde vi således ut olika teman som stöd för vårt arbete med uppsatsens resultat- och analysdel. De teman vi

identifierade utifrån våra informanters svar var kartläggningsunderlaget, tiden samt samarbetet med arbetsmarknadsavdelningen. Dessa teman samt de teman vi

(21)

själv identifierat när vi läste in oss på ämnet, aktivering, specialisering och yrkesroll är de teman som vi utgick ifrån när vi behandlade vårt material i

uppsatsens resultat- och analysdel. Genom att vi gjorde denna tematisering av vårt insamlade material fick vi en bra struktur som vi arbetade vidare med och utgick ifrån.

4.3 Tillvägagångssätt och urval

För att få svar på de frågeställningar vi valt för vårt examensarbete behövde vi samla in relevant information, för att tillförskaffa oss det behövde vi intervjua personer som besatt kunskap om det område vi önskade undersöka. Då vi ämnade undersöka arbetet inom ett specifikt pilotprojekt var det lämpligt att våra

informanter arbetade inom pilotprojektet. Detta tillvägagångssätt klassas som ett målinriktat urval vilket innebär att det ska finnas en koppling mellan

forskningsfrågan och urvalet (Bryman 2008).

Då samtliga socialsekreterare inom ekonomiskt bistånd på socialtjänst Väster var berörda av projektet var det inte möjligt för oss att intervjua alla berörda

socialsekreterare. Vi gjorde därför ett urval för att få ett material som var

hanterbart. Med tanke på den knappa tid vi hade till vårt förfogande ansåg vi det rimligt att intervjua sex socialsekreterare. Ett större urval hade med största sannolikhet gett oss en bredare förståelse av ämnet, vi ansåg dock att sex informanter var tillräckligt för att ge oss en god inblick i verksamheten. Våra informanter arbetade på olika sektioner inom ekonomiskt bistånd och arbetar därför med olika klientgrupper, se tabell 1. Detta urval av informanter gav en god inblick i flera av verksamhetens delar och möjliggjorde för oss att identifiera likheter och skillnader mellan olika sektioner.

Tabell 1. Översikt av våra informanter

Då vi skrev vårt examensarbete som en del av ett större utvärderingsprojekt initierat av Malmö stad har den initiala kontakten med chefer och

socialsekreterare tagits av den seniora forskaren från Malmö universitet som även var vår handledare. De socialsekreterare som var intresserade av att delta

meddelade detta till den seniora forskaren som sedan förmedlade detta vidare till oss. Vi fick därigenom information om vilka vi skulle träffa och vilken tidpunkt. Informanterna fick information av den seniora forskaren att de skulle intervjuas av två studenter på socionomprogrammet. Vid intervjuerna informerade vi

informanterna om att materialet både skulle användas till vårt examensarbete och Malmö stads utvärdering av projektet. Detta innebar att vi inte själva aktivt valde ut och kontaktade de informanter som medverkade, vilket kan ses som

problematiskt då det ökade risken att urvalet inte gjordes i relation till våra forskningsfrågor. Denna risk kan dock antas vara liten då Malmö stads

Socialsekreterare ekonomiskt bistånd

Socialtjänst Väster Avdelning

Informant 1 Arbetsmarknadssektionen

Informant 2 Arbetsmarknadssektionen

Informant 3 Rehabsektionen

Informant 4 Rehabsektionen

Informant 5 Unga vuxna upp till 25 år

(22)

utvärdering och vårt examensarbete i viss mån utgick från samma

frågeställningar. Det kan även konstateras att urvalet i flera aspekter såsom kön, ålder, anställningslängd och sektionstillhörighet var brett vilket bör ses som en styrka för vårt examensarbete då det troligtvis gett oss många olika perspektiv. Intervjuerna genomfördes enskilt med varje socialsekreterare på deras arbetsplats, de varade i cirka 45 minuter och spelades in för att senare kunna transkriberas. Genom att spela in intervjuerna blev dess tillförlitlighet högre då det gick att lyssna om och kontrollera de svar vi fick, samtidigt som det gav en möjlighet att använda direkta och utförliga citat från intervjuerna. Vi var båda närvarande vid samtliga intervjuer, genom detta ansåg vi att vi på ett bra sätt fångade upp informantens kunskap, vilket minskade risken för subjektiva antaganden. Dock kan informanterna ha påverkats av att det var två personer närvarande vid intervjuerna. Något som emellertid alltid behöver beaktas vid användandet av samtalsintervjuer är risken för intervjuareffekt, med intervjuareffekt menas att svaren som ges kan variera beroende av vem det är som utför intervjun (Esaiasson et al. 2007). Vi delade upp arbetet med intervjuerna genom att en av oss höll i intervjun och den andre lyssnade aktivt och antecknade och kom med

uppföljningsfrågor vid behov. Detta arbetssätt alternerades sedan mellan

intervjuerna, så att vi var huvudansvariga för tre intervjuer var, vi var därmed lika delaktiga och aktiva i insamlingen av empirin. Våra intervjuer genomfördes utan några problem och vi fick genom intervjuerna en god förståelse för våra

informanters och deras kunskap och materialet intervjuerna var användbara för arbetet med vår uppsats. Vi ansåg därigenom att vi genom vårt metodval på ett bra sätt kunde samla in vårt empiriska material.

4.3.1 Bortfall

Då arbetet med vårt examensarbete skedde i samarbete med den utvärdering som görs för Malmö stads räkning var intresset att delta i studien relativt högt, vi hade inte några större svårigheter att få informanter. Detta kan antas bero på att

informanterna såg ett värde för dem själva att medverka och att pilotprojektet utvärderas då detta hade en inverkan på deras arbete. Vi fick emellertid ingen information från vår handledare, den seniora forskaren om eventuella avbokningar eller inställda intervjutillfällen, vilket gjorde att vi ej fick information om ett eventuellt bortfall. Vi kan därför inte uttala oss om bortfallet, men utifrån vårt egna arbete ansåg vi bortfallet vara litet då samtliga informanter vi skulle träffa genomförde intervjun med oss.

4.4 Forskningsetik

Forskning kan ske på många sätt och med många syften, det är därför viktigt att i forskningsprocessen göra noggranna etiska överväganden för att forskningen ska hålla god kvalitet, fokusera på relevanta frågor samtidigt som individer ska skyddas från negativ inverkan och skada (Vetenskapsrådet 2002). I arbetet med examensarbetet beaktade de fyra huvudkrav; informationskravet, samtyckeskravet,

konfidentialitetskravet och nyttjandekravet, som Vetenskapsrådet (2002)

formulerat och fastställt som viktiga att uppmärksamma vid forskningsarbete. Informationskravet, innebär att forskaren har ett ansvar att vara tydlig i

kommunikationen med de som ingår i studien. Detta gäller såväl

förhandsinformation om studiens syfte som information om hur materialet kommer att användas samt hur studien kommer att publiceras. I

Figure

Tabell 1. Översikt av våra informanter

References

Related documents

Bistånd till SL-resor beviljas inom ramen för försörjningsstödet om behov av resor finns för att kunna arbeta eller för att kunna delta i regelbundna ak- tiviteter för att komma

Förutsättningen för att få ha kvar bilen påpekar handläggarna är att det inte finns några bussförbindelser eller andra alternativ att ta sig fram med och man måste

Eftersom vårt område innefattar jämställdhet och ojämlikheter mellan könen i par som ansöker om försörjningsstöd så skulle Tillys (2000) kategoriell ojämlikhet bli negativ om

[r]

Att myndigheten och markägaren som får Råd om anläggning av ny skog eventuellt uppfattar dessa ord på olika sätt skulle kunna vara en orsak till att råden i texterna ibland

Flygtrafikledningstjänst för luftrummet i anslutning till andra flygplat- ser än sådana som ägs eller drivs av staten eller av en juridisk per- son där staten har ett

för verksamhet som står under tillsyn av Finansinspektionen, men i remissen föreslås att det undantaget inte ska gälla de företag som omfattas av den föreslagna lagen om

Detta i syfte att försöka bringa klarhet i vad det fanns för väsentlig litteratur inom området familjeföretag, generationsskifte och kunskaps- och