Resursavdelning fördelar och nackdelar

Malmö högskola

Examensarbete

10 poäng

Resursavdelning

fördelar och nackdelar

Resource section

pro and con

Maria Nilsson

Specialpedagogexamen, 60 p Specialpedagogik

Vårterminen 2006

Examinator: Birgitta Lansheim Handledare: Lise-Lotte Malmgren

Malmö högskola Lärarutbildningen

Skolutveckling och ledarskap

Specialpedagogisk påbyggnadsutbildning Vårterminen 2006

Nilsson, Maria (2006). Resursavdelning, fördelar och nackdelar.(Resource section, pro and con). Skolutveckling och ledarskap, Specialpedagogisk påbyggnadsutbildning, Lärarutbildningen, Malmö högskola.

Syfte

Syftet med arbetet är att undersöka och kartlägga resursavdelningens effekter på berörda. Vilka fördelar-nackdelar är det med resursavdelning?

Metod

Arbetet ger en översikt hur en resursavdelning fungerar. Genom intervjuer av personal och föräldrar ville jag ta reda på hur personal arbetar och hur

föräldrarna ser på att ha sina barn på en resursavdelning.

Resultat

Sammanfattningsvis pekar resultaten av min undersökning på att det finns en positiv inställning till resursavdelning och att integration av barn med

funktionshinder sågs som en erfarenhet för alla barn och vuxna.

Nyckelord: funktionshinder, fördelar, förskola, integration, nackdelar pedagogiskt arbetssätt.

Maria Nilsson Handledare: Lise-Lotte Malmgren Nyhemsgatan 6 Examinator: Birgitta Lansheim 244 33 Kävlinge

FÖRORD

Jag vill tacka min handledare universitetsadjunkt Lise-Lotte Malmgren i Malmö för all handledning, hjälp och stöd och framförallt för all den tid hon har lagt ner på min rapportskrivning.

Jag vill även tacka min kära make Ronny som fått tagit ett stort ansvar hemma med vår nykomna adoptivdotter Felicia, utan hans hjälp hade det aldrig fungerat. Jag vill även passa på och tacka alla er andra som hjälp mig under arbetets gång personal och föräldrar som ställt upp med att intervjuas, och sist men inte minst släkt och vänner.

INNEHÅLL

1 INLEDNING 7

1.1 Bakgrund 7

2 PROBLEM OCH SYFTE 9 2.1 Problemformulering 9

2.3 Syfte 9 3 LITTERATURGENOMGÅNG 11

3.1 Definition av begrepp 11

3.1.1 Barn i behov av särskilt stöd 11 3.1.2 Elevhälsan 12 3.1.3 Integration 12 3.2 Historik 13 3.2.1 Historik om de funktionshindrade 16 3.3 Större barngrupper 17 3.4 Styrdokument 18 3.5 Forskning 20 3.6 Pedagogiskt arbetssätt 23 4 TEORI 27 5 METOD 29 5.1 Metodval 29 5.2 Pilotstudie 29 5.3 Undersökningsgrupp 29 5.4 Genomförande 30 5.5 Databearbetning 31 5.6 Tillförlitighet 31 5.7 Etik 31 6 RESULTAT 33 7 ANALYS AV RESULTAT 39

7.1 Val av förskola och resursavdelning 39

7.2 Barnantalet 39

7.3 Integration 39

7.4 Lek 40 7.5 Gruppindelning 40

7.7 Samarbetet mellan personal och föräldrar 41 7.8 Kompetensutbildning och handledning för personal 41

7.9 Nackdelar med resursavdelning 41

8 SAMMANFATTNING OCH DISKUSSION 43

8.1 Sammanfattning 43

8.2 Diskussion 43

9 FORTSATT FORSKNING 47

REFERENSER 49

1 INLEDNING

Arbetet behandlar om resursavdelningar på förskolan är en bra lärormiljö. Jag vill undersöka den lilla barngruppens sammansättning för barn med och utan funktionshinder. Framför allt är jag intresserad och vill veta vad personal och föräldrar anser att det finns för fördelar och nackdelar med en resursavdelning. Jag går inte in på någon speciell diagnos utan jag fokuserar mig på barn med någon form av funktionshinder. Jag tror att det är viktigt att detta undersöks då det diskuteras i media och press att barngrupperna på förskolorna är för stora. Är det bara barngruppens storlek det hänger på eller kan det vara personalen som behöver ändra på sitt arbetssätt? Jag tror även att dessa diskussioner måste lyftas upp till ytan så man kan få en dialog mellan alla parter personal, föräldrar, politiker mm.

1.1Bakgrund

Jag är en förskollärare som har 15 års erfarenhet av att arbeta i förskolan. Under de år som jag arbetat har barngruppernas antal ökat medan personaltätheten har minskat. Från få barn med funktionshinder till dagens förskoleavdelningar med barn som behöver extra stöd i sin utveckling. För några år sedan reagerade pedagogerna på förskolan om det fanns barn som hade problem med att uttala bokstaven s medan vi idag möter barn med språkstörningar och olika diagnoser. Då fler barn med funktionshinder finns på våra förskolor idag, har en del förskolor valt att starta upp resursavdelningar och jag har själv arbetat på en resursavdelning under ett par års tid. På min avdelning har vi högre personaltäthet och reducerat barnantal mot övriga syskonavdelningar. I barngruppen finns fyra barn med funktionshinder och åtta barn som inte har funktionshinder Jag har upplevt denna sammansättning av barn med verksamhet om små barngrupper, strukturerad verksamhet och mycket lek som positivt. Det kan vara så att man blir hemmablind och därför bestämde jag mig för att undersöka det. Alla barn behöver känna att de duger som de är och har man ett handikapp tror jag att det är det extra viktigt att barnen får de resurser som de behöver för att utvecklas. Jag tycker det är viktigt att barn ska få vara i en miljö som bygger på pedagogik med barnet i centrum genom glädje, lust och motivation och kompetent personal.

2 PROBLEM OCH SYFTE

2.1 Problemfomulering

Vad innebär arbetet på en resursavdelning, vilka fördelar samt nackdelar finns det och vad tycker föräldrarna?

2.2 Syfte

Syftet med detta arbete är:

Att undersöka och kartlägga resursavdelningens effekter på berörda. Frågeställningar jag vill ha svar på i mitt arbete är:

• Vilka är fördelarna och nackdelarna att arbeta på en resursavdelning? • Har personalen ett speciellt arbetssätt med barnen på resursavdelningen? • Vad tycker föräldrarna det finns för fördelar och nackdelar med

resursavdelning?

Jag har intervjuat personal som arbetar på en resursavdelning och föräldrar som har barn med funktionshinder och föräldrar till barn utan funktionshinder.

3

LITTERATURGENOMGÅNG

I detta kapitel sammanfattas de litteraturstudier som jag anser är relevant fakta för min studie. Jag kommer också att klargöra begrepp som jag anser är viktiga för att kunna förstå och tolka resultatet.

3.1 Definition av begrepp

3.1.1Barn i behov av särskilt stöd

Barn i behov av särskilt stöd kan definieras på olika sätt.

Världshälsoorganisationen WHO (IC-IDH/WHO 1980) skiljer mellan skada och handikapp (Ingvarsson, Parsmo& Spångberg 1998).

• Skada är sjukdom eller annan störning i persons fysiska eller psykiska kondition.

• Funktionshinder är den begränsning som gör att en människa som drabbats av en skada inte kan göra saker, utföra handlingar, i stort sett leva på det sätt och inom de gränser som anses vara normala. Funktionshindret behöver inte vara något handikapp. Det blir det beroende på den miljö den funktionshindrade befinner sig i.

• Handikapp är uttrycket för följderna av ett funktionshinder, dvs. den nackdel eller begränsning som funktionshindret eller skadan ger. Ett handikapp uppkommer när det finns skillnad mellan krav och förmåga. Det uppstår i samspel mellan miljö och människa. En miljö med svåra hinder gör ett handikapp större. Kan människan påverka, anpassa miljön blir handikappet mindre (s.154).

I Skolverkets allmänna råd (2005) under rubriken vilka barn som är i behov av särskilt stöd står det ”Barns behov av särskilt stöd är relaterat till den miljö de vistas i, vilket betyder att barn kan behöva särskilt stöd i en miljö men inte i en annan” (s. 35).

I Utbildningsdepartementet, (SOU 2003:35) definieras funktionshinder som ett allmänt, intellektuellt eller kognitivt funktionshinder .

• ”Psykologiskt innebär utvecklingsstörning en hämmad intellektuell förmåga eller låg utvecklingsnivå”

• ”Social definitionen bygger på en bedömning av individens förmåga att möta omgivningens krav”.

• ”Administrativa definitionen bygger på två antagande, det enskilda barnets behov av stöd och hjälp och hur samhället, skolan kan hjälpa och stödja” (s 89).

”Gemensamt för olika handikapp är att det alltid finns ett hinder mer eller mindre uttalad hämning som påverkar dels den egna utvecklingen dels slår ut i interaktion med omgivningen”(Skolöverstyrelsen 1978, s. 8).

Med barn med funktionshinder avses i denna studie barn som är i behov av stöd antingen språkligt, motoriskt och/eller barn som är under utredning av barnhabilitering eller psykolog.

3.1.2 Elevhälsan

Elevhälsan hette tidigare elevvård men då det gav felaktiga signaler och bara inriktade sig på den enskilde eleven ändrades det till elevhälsa som då inkluderar att skolan ska främja hälsa och lärande. Elevhälsans arbete är viktigt för att skapa goda miljöer för lärande och utveckling. För att det ska fungera är det viktigt att det finns bred professionell sakkunskap inom elevhälsan, personal med fördjupad kunskap om känslomässiga, psykologiska och medicinska problem(www.skolverket.se)

”Skolverket ser således uppdraget med elevhälsan i ett vidare sammanhang som omfattar elevers pedagogiska, sociala, psykiska och fysiska arbetsmiljö” (Skolverket 2001/02:14 s 6). Resursteam ingår i elevhälsan och kompetent personal är kurator, skolsköterska, specialpedagog, talpedagog, rörelsepedagog och psykolog, i förskolan ingår inte kurator och skolsköterska. Resursteamet uppgifter kan vara att observera och kartlägga barn eller att handleda personal. De kan även hjälpa till vid föräldrasamtal, språk eller motorikträning.

3.1.3 Integration

Integration kommer från det latinska ordet ”intger” som betyder röra på svenska, men mer översatt är orörd, hel eller odelad. Uttrycket menar något helt något som inte får delas (Rosenqvist, 2000). Begreppet förekommer i olika sammanhang och har olika betydelser och när det under 1970-1980-talet introducerades det var det väldigt diffust.

För att man lättare ska förstå dess innebörd skiljer man på fyra olika aspekter; fysisk, funktionell, social samt samhällelig integrering (Karlsudd, 1999).

• Fysisk integrering innebär att det fysiska avståndet mellan utvecklingsstörda och icke utvecklingsstörda reduceras t.ex. lokalintegration.

• Funktionell integrering innebär gemensamt utnyttjande av samverkan, t.ex. samutnyttjande av resurser.

• Social integrering innebär att de utvecklingsstörda ingår i en gruppgemenskap med icke utvecklingsstörda.

• Samhällelig integrering gäller främst de vuxna utvecklingsstörda och innebär att man i vuxenlivet har samma tillgång till resurser som andra, samma möjligheter att påverka sin egen situation, en produktiv arbetsroll och ingår i en social samhörighet med andra (s 50).

Under senare år pratar man om ordet ”inclusion” stället för integrering. Rosenqvist (2000) menar att med termen inclusion ville man ange en ny målsättning för integrationssträvanden med målet en skola för alla, ”vilket innebär att elever i princip aldrig skall avskiljas från en gemensam undervisning" (s. 1). Begreppet inclusion blev officiellt antaget genom Salmancadeklarationen där det står att läsa att de uppmanar alla regeringar att verka för en skola för alla (SOU 2003:35). När det gäller integration på förskolan brukar man prata om två olika integrationsformer. Hill och Rabe (1982) beskriver det så här

• Individuell integrering innebär att ett barn (kan även vara två eller tre) ingår i en vanlig förskolegrupp. Resursförstärkning sker genom att gruppens barnantal reduceras.

• Gruppintegrering innebär att minst fyra (högst sju) elever bildar en särskild grupp i heltids eller deltidsförskolan.

I Integrering av handikappade barn i förskolan (1978) beskrivs även lokal integrering.

• vilket menas att en mindre grupp barn med behov av särskilda stödåtgärder med egen avdelning i anslutning till vanlig förskola (hel- eller deltidsgrupp.

I denna studie innebär resursgrupp en förskoleavdelning där barn med funktionshinder är integrerad på en avdelning som i sin tur har färre barn och ökad personaltäthet.

3.2 Historik

Vid mitten av 1800-talet startades i Sverige de första barnkrubborna, namnet krubba kommer från Jesusbarnets krubba (Tallberg Broman 1995). Krubborna finansierades utav välgörare och privatpersoner och de var främst till för de fattiga eller ensamstående mödrarna.

Industrialismens genombrott gjorde att allt fler människor övergav jordbruket för att arbetat på fabriker. Oftast arbetade hela familjen förutom barn som var under fem år. Många utav barnen fick klara sig på egen hand vilket innebar att många dog av svält. För att dessa barn skulle ha chans att överleva startades barnkrubborna. Lokalerna var inte anpassade för barnen men fyllde en social funktion och framförallt fick barnen mat tre gånger per dag.

Under 1930-talet infördes den första kindergarten (barnträdgård) i Sverige dessa motsvarar dagens förskola. Inspiratör till kindergarten var den tyske pedagogen Friedrich Fröbel (1782-1852) hans erfarenhet av att ha mist sin mor som liten fick honom att fundera på hur viktiga de första åren i ett barns liv var. Under hans år som lärare fick han också bekräftat att barnen saknade kunskaper för skolstudierna. Fröbel sa ”Man borde kunna lägga grunden i institutioner för barn, där de skulle få möjligheter att utvecklas fritt före skolan” (Simmons-Christenson 1997, s 102). ”Fröbel menade att verksamheten skulle utgå från barnens aktivitetslust och att man via lekar och andra vuxen ledda aktiviteter skulle styra barnens utveckling i positiv riktning”(Hwang & Nilsson 1995 s 194).

I Sverige gav Gunnar och Alva Myrdal (Fredriksson 1993) ut boken ”Kris i befolkningsfrågan” som handlade om barnfamiljerna och deras problem. Alva Myrdal tyckte samhället borde ta ett ökat ansvar för barnens fostran och få bort fattigstämpeln vilket hon skrev i boken ”Stadsbarn”. ”1935 års befolkningskommission tillsattes för att utreda frågor inom barn, familj och bostadspolitiken”(Johansson & Åstedt, 1993 s17) vilket ledde till att barnrikehus byggdes för familjer med låg inkomst. 1944 inrättades statliga bidrag om än små för barnträdgårdar och 1945 kom statsbidrag till förskoleseminarierna vilket innebar att barnsköterskor fick gå kompletteringskurser för att bli barnträdgårdslärarinnor. Under 40-60-talet betonades daghemmens och lekskolornas förebyggande uppgift att verksamheten skulle ge skydd mot faror, dåligt inflytande och förhindra en icke önskvärd utveckling (Johansson & Åstedt 1993). 1945 kom Sandel och Moberg ut med boken Barnträdgården, Sandel och Moberg var knutna till Fröbelsemenariet och ville visa hur pedagogerna såg på verksamheten i barnträdgården. Barnträdgården skulle bidra till att fostra själen, stärka kroppen och barnen skulle känna gemenskap, trygghet och glädje. Även kropp och hälsa var viktigt den stärktes av småbarnsgymnastik, rytmik och kostvanor.

Obligatorisk skola infördes redan 1842 men först 1957 började diskussionen om att bygga ut förskolan. Det offentliga utredningsarbetet om förskolan var det betänkande som gjordes 1962 av Familjeberedning. Uppgiften var att analysera behov och problem rörande samhällets barntillsyn. Detta gjorde att följande år ändrades namnet barnstuga till daghem och lekskola. Den första sakliga diskussionen om pedagogiskt innehåll, utformning och målsättning inleddes först genom 1968 barnstugeutredning.

SOU 1972:26 och 27 barnstugeutredningens slutliga betänkande förskolan kom ut i två delar, den innehåller inre och yttre utformning av förskolan (Simmons-Christenson 1997).

Förskolans Mål sammanfattades så här:

• Förskolan skall gemensamt med föräldrar ge förutsättningar för att barnen utvecklar och stabiliserar en uppfattning om sig själva som en individ. Det är grunden för att barnet senare skall kunna samverka med andra i olika avseende.

• Förskolan skall ge förutsättningar för att barnet successivt utvecklar kommunikationsförmågan i sitt samspel med omgivningen. Barnet bör i stigande grad bli medvetet om alla sina inneboende uttrycksmöjligheter och använda sig av den i ord, ljud, rörelse och bild.

• Förskolan skall ge förutsättningar för att en gynnsam begreppsbildning växer fram hos barnet, som gör att det före skolinträdet förstår vissa grundläggande begrepp, förstår viss växelverkan mellan begrepp och enkla systemrelationer. Barnet inhämtar inte i första hand kunskaper utan lär sig en metod att lära.(s. 247).

Lagen om allmän förskola kom 1975 där slogs fast att det skulle finnas plats för alla 6-åringar i förskolan. Det innebar också att det skulle finnas plats för barn med fysiska, sociala, språkliga eller andra handikapp från 4års ålder. ”Kommunen har det totala ansvaret för kommuninvånare och därmed ett ansvar för alla barn och ungdomar som bor i kommunen”(Ingvarsson, Parsmo och Spånberg 1998 s 131). Många utav kommunerna har så kallade resursteam som ett komplement till verksamheten och tanken är att de tillsammans med personal och föräldrar söker tankesätt och alternativa lösningar för barnen. Det kan ske i form av personalutveckling, handledning, kartläggning av barn och

språkträning (www.lysekil.se). Resurstemat består ofta utav psykolog, talpedagog och specialpedagog men även annan kompetent personal kan ingå. Resursteamet arbetar både i grupp och individuellt de har dessutom samarbetspartner som socialförvaltningen, barn och ungdomspsykiatri, barnavårdscentralen mm.

I socialtjänstlagen § 13b: står det:

”Verksamheten skall utgå från varje barns behov. Barn som av fysiska eller andra skäl behöver särskilt stöd i sin utveckling skall ges den omsorg som deras speciella behov kräver”(Ingvarsson, Parsmo och Spångberg 1998 s 132).

1977 ersattes förskolelagen av barnomsorgslagen som gav kommunerna ansvar för planering och utbyggnad av barnomsorgen. Denna lag ersattes av socialtjänstlagen (SOL), som bland annat reglerar samhällets mål för förskoleverksamhet (Simmons-Christenson, 1997).

Forskning visar inte någon entydig bild av positiv eller negativa effekter av vistelse på förskolan. Hwang & Nilsson (2000) hänvisar till Ingrid Hårsman som har gjort en undersökning som visar på att förskolebarn som var ca åtta månader när de började på förskolan reagerade starkt på den nya miljön under en två månaders period genom att språkutvecklingen stannade upp och de visade sorgereaktioner. Däremot finns det individuella skillnader mellan barnen, för en det är det inga problem med omställningen av att börja på förskola medan en del barn har det svårt. Däremot visar forskning på att försiktigare barn har svårt att anpassa sig men efter ett år har de anpassat sig precis som övriga barn (Hwang & Nilsson 2000).

3.2.1 Historik om de funktionshindrade

Fram till 1800-talet trodde människor att avvikande barn var ett straff från gud för att föräldrarna hade brutit mot kyrkans bud och en del trodde även att trollpackor hade varit i farten (Rosenqvist & Tideman, 2000). Under 1800-talet började intresset för de utvecklingsstörda barnen och framförallt klä det i medicinska och pedagogiska termer som att klassificera personer med utvecklingsstörning. Utvecklingsstörning ansågs som obotlig och det sammankopplades med kriminalitet. På 1860-talet kom så de första institutionerna i Sverige som ofta låg långt ute på landsbygden. Miljön för de utvecklingsstörda var sluten och tanken var att man skulle avskärma dem från samhälle (Hill & Rabe, 1982).

Under 1900-talet förstärks synen på avvikelser som individuella särdrag och abnormitet. Intelligenstest började införas så de svagbegåvade kunde skiljas ur från skolundervisningen. Dessutom fanns uppfattningen att de utvecklingsstörda var mer fertila än normalbegåvade vilket innebar att 1935 infördes tvångssterilisering, denna lag fanns kvar fram till 1975(Ingvarsson, Parsmo & Spångberg 1998). På 1960-talet ifrågasattes avskiljning av ekonomiska och ideologiska skäl (Rosenqvist & Tideman, 2000). För att motverka detta integrerade man de avvikande barnen med de ”normala” barnen.

Den 1juli 1968 trädde omsorglagen i kraft. I den står att läsa att denna

lag avser psykiskt utvecklingsstörda, som pga hämmad förståndsutveckling för sin utbildning eller anpassning i samhället eller i övrigt behöver särskilda omsorger genom det allmänna. Omsorglagen underströk förskoleundervisningen för de utvecklingsstörda barnen samt betonar huvudmännens skyldighet att bedriva uppsökande verksamhet (Hill & Rabe 1982).

Under 1970-talet togs den fysiska integreringen av särskolan fart, särskoleklasser flyttade in i samma byggnader som grundskolan. Tyvärr infriades inte förväntningarna att kontakter mellan elever och lärare skulle fungera. Mycket troddes bero på att kommunen inte stod för särskolan. Under 1990-talet kommunaliserades särskolan med motiveringen att det skulle underlätta utvecklingen mot ”en skola för alla”. I nuläget är 80 procent av de utvecklingsstörda barnen integrerade i kommunala förskolor 1967/68 var siffran 25 procent (Hill & Rabe, 1982).

3.3 Större barngrupper

Under 1980-talet fick kommunerna större inflytande och ansvar över förskoleverksamheten. 1984 avskaffades den ram som bestämde hur många barn som skulle finnas på varje avdelning. Nu fick kommunerna själv bestämma antalet vilket innebar att de bedömde att fler barn kunde ingå i barngrupperna (Skolverket, 2003). På 1990-talet var det ekonomisk kris i landet och dessutom kom det generella statsbidraget 1993. Tidigare hade det funnits bidrag som hade inriktat sig på viss verksamhet. Detta medförde att det inte fanns så mycket pengar i kommunerna och att de inte kunde bygga ut verksamheterna som det var tänkt. 1990 var det 13.8 barn/grupp och 2000 var siffran 17,4 barn/grupp (Skolverket 2003).

3.4 Styrdokument

Lpfö 98 är den första läroplan för förskolan. Att förskolan har en läroplan innebär att förskolan ingår i samhällets samlade utbildningssystem för barn och ungdom. Läroplanen utgår från en ansvarsfördelning där staten anger de övergripande målen och riktlinjerna för förskolan och kommunen ansvarar för genomförandet (s.3).

I den gällande lpfö 98 står att läroplanen bygger på skollagen I 2a kap. 1-12 § skollagen (1985:11) finns de grundläggande bestämmelserna om hur förskoleverksamheten skall utformas.

• ”Det skall finnas personal med sådan utbildning eller erfarenhet att barnens behov av omsorg och en god pedagogisk verksamhet kan tillgodoses.”

• ”Barngrupperna skall ha lämplig sammansättning och storlek”. • ”Verksamheten skall utgå från varje barns behov”.

• ”Barn som behöver särskilt stöd i sin utveckling skall ges den omsorg som deras speciella behov kräver”.(s.5).

I läroplanen står det att ”förskolan ska lägga grunden för livslång lärande” (s. 8). samtidigt som verksamheten skall vara rolig, trygg och lärorik för alla barn som deltar. För att den ska bli detta måste personalen erbjuda sådan verksamhet att barnen får alla sina behov tillfredställda. Verksamheten skall vara både stimulerande och utvecklande och den ska främja leken och kreativiteten. Miljön skall vara inbjudande, öppen och innehållsrik. Det är av stor vikt att vi tar tillvaro på barnens intresse. Detta innebär att det måste finnas kompetent personal som utgår från varje individ utifrån deras behov, möjligheter och utvecklingsnivå.

Under rubriken förskolans uppdrag står det att läsa:

”Barn som tillfälligt eller varaktigt behöver mer stöd än andra skall få detta stöd utformat med hänsyn till egna behov och förutsättningar” ( s. 8).

Det är alltså rektorn, personalen tillsammans med föräldrarna som ska se till att de resurser och lösningar finns för de funktionshindrade. Personalen har ett viktigt uppdrag i att förstå och samspela med barnen och få föräldrarnas förtroende så att förskolan blir ett positiv stöd för barn i svårigheter. Vilket poängterar hur viktigt det är för de funktionshindrade att de integreras i den dagliga verksamheten.

Skolverkets allmänna råd och kommentarer, Kvalitet i förskolan (2005) betonar gruppens storlek för barnens betydelse och utveckling,

• ”Till det viktigaste hör att gruppen har en lämplig sammansättning och storlek. Vad som är ”lämpligt” skall sättas i relation till förskolans uppdrag”(s 15).

• ”Barn i behov av särskilt stöd gynnas generellt i mindre barngrupper med hög personaltäthet”(s 16).

• ”Personalens kompetens är en viktig källa för att bedöma möjligheterna av att genomföra det pedagogiska uppdraget”(s 17). • ”Personal och förskolans chef står närmast verksamheten och deras

bedömning av behovet av särskilt stöd bör väga tungt när kommunen fattar beslut om stödresurser”(s 33).

• ”En viktig princip som gäller i förskolan är att barns behov av särskilt stöd skall tillgodoses i den ordinarie verksamheten hellre än genom särlösningar”(s.33).

• ”Bedömning av vilka insatser som är lämpliga skall göras av förskolans ledning och personal alltid tillsammans med barnets vårdnadshavare”(s 33).

Alla dessa punkter visar på att barngruppens storlek har betydelse, framförallt när det gäller barn i behov av särskilt stöd. De påpekar även betydelsen av personalens kunskap och kompetens.

I FN:s standardregler (1995) tillförsäkras människor med

funktionsnedsättning delaktighet och jämlikhet.

I Standardreglernas syfte och innehåll kan man läsa i punkt 15:

”Syftet med reglerna är att säkerställa att flickor, pojkar, män och kvinnor med funktionsnedsättning som medborgare har samma rättigheter och skyldigheter som andra medborgare i samhället”

I delaktighet och jämlikhet kan man läsa i punkt 25:

”Principen om lika rättigheter innebär att varje individ har lika värde”. Detta innebär att när man ska göra samhällsplanering för individen ska man utgå från deras behov och genom resurser se till att de får samma möjligheter som andra människor att delta i samhället.

Kulturplan i den kommun jag intervjuar.

I Mål för förskolan kan man läsa att:

”Allas ansvar och delaktighet är en förutsättning för en framgångsrik verksamhet” (s.6).

• Pedagogiskt ansvarig personal tillsammans med föräldrar och barn/elev utformar och följer en individuell utvecklingsplan, där målen för det enskilda barnet/eleven anges utifrån dess förutsättning och behov.

• Val av arbetssätt och arbetsformer för att nå målen skall anpassas till barnens förutsättningar.

• Förskolans viktigaste uppgift är att lägga grunden för ett livslångt lärande och i samarbete med hemmen främja barns utveckling till ansvarskännande människor och samhällsmedlemmar.

• Förskolan skall erbjuda en pedagogisk verksamhet där omsorg, fostran, glädje, lek och lärande bildar en enhet.

• Resurser till förskolan tilldelas efter antal barn. Barn med behov av särskilt stöd skall dessutom tilldelas extra resurser.

3.5 Forskning

Hill & Rabe (1982) har i sin rapport valt att utvärdera utvecklingsstörda förskolebarns situation i den kommunala förskolan. Denna undersökning är inte gjord på en resursavdelning utan i en vanlig förskolegrupp.

Syftet är:

• Att kartlägga typer och omfattning av integrering av utvecklingsstörda barn.

• Att på ett allsidigt sätt belysa konsekvenserna av integrering för det enskilda barnet ur ett psykologiskt, pedagogiskt och socialt perspektiv. • Att identifiera hinder som finns och problem som uppstår vid

integrering samt att beskriva lösningsmodeller för dessa hinder och problem.

Projektet har bestått av två delar dels av två olika enkäter som personal på förskolorna fått besvara och observationer av de utvalda barnen. De

har även följts upp av personliga intervjuer av observationsgruppens föräldrar, förskollärare och andra i verksamheten runt det utvecklingsstörda barnet.

Kartläggningen visade att 70 procent av barnen hade ett eller flera ytterligare handikapp, framförallt vad beträffar de sensoriska organen, syn, tal och hörsel och mer än hälften av de handikappade var pojkar. I de grupper där de utvecklingsstörda barnen integreras förekom få fall av fysiska handikapp medan barn med behov av särskilt stöd och stimulans återfanns. Endast var sjätte förskollärare ansåg sig ha tillräcklig utbildning för att ta emot ett utvecklingsstört barn. Däremot såg förskollärarna en klar social utveckling hos de utvecklingsstörda som integreras i förskolegrupper och barnen var överlag accepterade av kamraterna. Däremot hände det ofta att barnet ställdes utanför en aktivitet trots att det utvecklingsstörda barnet skulle kunna vara med. Förskolelärarna ansåg att det i ett längre perspektiv krävs någon form av ”kursplan” anpassad efter barnets behov.

Hill och Rabe (1984) har i sin rapport valt att intervjua 20 föräldrar som har barn med grav, måttlig och lätt störning. De kommer från fem olika län i Sverige och 70 procent av undersökningen är pojkar. Båda föräldrar var inbjudna men över lag var det mammorna som blev intervjuade under tiden som papporna arbetade.

Intervjuerna gjordes för att ge föräldrarnas uppfattning om den förskoleverksamhet som omger deras barn med dessas behov och ge kännedom om föräldrarnas uppfattning om processerna segregering-integrering.

När det gällde integrering för föräldrar med barn som har handikapp betonade föräldrarna att deras barn måste få vara en del av samhället och de tycker att förskolan fyller en jätteviktig funktion. Barnet lär sig mycket genom att se på andra och härma. Det betyder också mycket att träffa andra vuxna, att lära sig regler och att få lära sig ta törnar, om inte är det stor risk att de blir isolerade. Förväntningar föräldrarna hade var att barnet skulle utvecklas positivt, bli accepterade av kamrater och att det skulle leda till att de också fick en plats i samhället. Det dominerande målet med integrering var att barnen skulle klara sig själva, utvecklas socialt och bli som andra. Några av föräldrarna svarade dock att det ibland inte känns som barnet är integrerat för det går för sig själv eller leker mest bredvid. När det gällde om verksamheten på förskolan var anpassad och upplagd på ett sådant sätt att barnet kunde vara med på sina villkor tyckte föräldrarna både och ibland var barnen med men ibland var barnen utanför gruppen.

Däremot tyckte de som var nöjda att det var bra att barnen fick eget träningsprogram men att det var personal utan för förskolan som arbetade med dem som talpedagog eller förskolekonsulent.

När det gäller integrering för övriga barn utan handikapp svarade föräldrarna att det ska medverka till att de lär sig acceptera att leva tillsammans med människor som är annorlunda att alla inte är lika eller har samma förutsättningar.

I Den stora utmaningen har Magnus Tideman och Jerry Rosenqvist m.fl.(2004) tittat på fördelarna och nackdelarna i en inkluderande skola. De positiva effekterna för de funktionshindrade är att de har lättare för att lära sig och deras intellektuella stimulans blir högre. De lär även sig socialt samspel samtidigt som de får sociala relationer med andra elever, både med dem som är liksinnande och de som inte har något funktionshinder. Även de barn som inte är handikappade får bättre förståelse och medkänsla för de funktionshindrade. Samtidigt visar även rapporten på ökad segregering i skolan och många beskriver elever i behov av särskilt stöd som en belastning istället för ett stöd. För att visionen om en skola för alla ska fungera i praktiken är det viktigt att grundläggande värderingsfrågor diskuteras och hur vi utformar undervisningen och satsar på resurser.

Karlsudd (1999) skriver i sin avhandling om särskolebarn i integrerad skolbarnomsorg. Är man positiv till särskolebarn i sin verksamhet så påverkar det barnen positivt vilket kan leda till att särskolebarnens status höjs. Personalen poängterade dock att det behövdes utbildning och handledning. ”En förvaltning, som med olika åtgärder markerar vikten av att särskolebarnen blir bemötta av högsta möjliga kompetens, bidrar därför till att samhällets integreringsmål kan förverkligas”. Det måste finnas tillräckligt med personal varför resursfördelningen bör ses över. För att kvaliteten på verksamheten skall bli bra är det nödvändigt att det finns tid till observation och planering både hela personalgruppen och individuellt. Miljön är viktig och därför är det viktigt att verksamheten ligger i lämpliga lokaler, innemiljön har betydelse för måluppfyllelsen. Detta är något som personalen kan styra en hel del.

Karlsudd (1999) skriver även om tidigare intergrationsforskning om barnomsorg och skolbarnomsorg. I ”Klimatprojektet” studerar Ekholm och Hedin psykiskt utvecklingsstörda barns situationer på fem daghem. Observationen visade:

• Barnen var mer ensamma än tillsammans med andra barn. • Det var sällan eller aldrig som de lekte med andra barn. • Barnen var mer med de vuxna.

• De deltog inte i avdelningens verksamhet

• Personalen var passiv och uppmärksammade inte de handikappade. • Personalen var tveksam till de handikappade barnens placering på

förskolan (s 60).

Vad behövs för att förändra denna verksamhet? Karlsudd (1999) menar att följande åtgärder kan leda till att målen i en integrerad verksamhet nås.

• Närvaro och engagemang av de vuxna.

• Framförallt är det positivt med vuxenstyrda aktiviteter och lekar. • Ömsesidigt rolltagande och imitation är effektiva sätt för att utveckla

sociala färdigheter.

• Resultatet blir bättre när träningen liknar vanlig lek (s.68).

• Man kan sammanfatta det som ”En god inlärningssituation går hand i hand med en trygg miljö där individen är delaktiga, aktiva och intresserade”(SOU: 01:689 s 81).

3.6 Pedagogiskt arbetssätt

Undervisning som startar tidigt t.ex. att gå i förskola pekar på att barn med funktionshinder har goda förutsättningar att utvecklas (Steindal, 1997). Alltså måste personalen anpassa verksamheten efter deras förutsättningar. Förr hade vi den uppfattningen att intellektuellt funktionshindrade inte gick att stimulera idag vet vi att genom rätt stimulans har de möjligheter att utvecklas både psykiskt och fysiskt. För att det ska lyckas behövs framförallt kompetent personal (Skolöverstyrelsen 1978).

ADL-träning

En metod som man kan använda sig av när man arbetar med de funktionshindrade barnen är ADL-träning (Anpassning till Dagligt Liv). Det går ut på att göra barnet medvetet om sig själv och sina behov. Målet är att de själv ska klara av vardagliga situationer i den mån de kan t.ex. måltids och toalettbestyr (Skolöverstyrelsen 1978). Även om barnen inte kan klara allt själv så får de utbyte av barn och vuxna genom kommunikation.

TAKK-modellen

Personalen kan använda sig av teckenstöd för att förstärka språket. Samtidigt som de talar väljs ett ord ut som benämner hela meningen. Personalen säger vi ska äta och samtidigt tecknar ordet mat. Om barnet inte kan prata har det möjlighet via rörelse att göra sig förstådd. Via

känseln, lukt, smak och motorik skaffar vi oss ytterligare information om omvärldens egenskaper (Skolöverstyrelsen 1978, s. 79). Om någon säger ordet äpple, tecknar det på teckenspråk och visar ett riktigt äpple som barnen kan ta på då utnyttjar de alla sina sinnen.

Karlstadmodellen TAKK-Tecken till tal är namnet på en modell till språkträning som har funnits sen 1970-talet under ledning av professor Irene Johansson (www.karlstadmodellen.se). Modellen har tillsammans med föräldrar, personal och forskare utvecklats under årens lopp. Modellen är inte avgränsad till ålder eller diagnos men den har visat sig vara effektiv på funktionshindrade barn. Språkträningen är till för att förebygga språk. Den ska vara strukturerad och individualiserat upplagd och det är viktigt att det sker kontinuerligt. Alltså är det idealiskt att den genomförs på förskolan under hela dagen. Det är minst lika viktigt att föräldrarna blir involverade och lär sig TAKK. Föräldrarna är dock de viktigaste personerna i ett barnens liv.

Lek

Leken är ett annat arbetssätt som har goda möjligheter att lära barn att utvecklas. ”Genom lek lär sig barnen att hantera relationer, problem och konflikter, de lär sig sociala normer och roller och de utvecklar sin identitet och självkänsla” (Hwang & Nilsson 2000 s 176).

Hwang & Nilsson (2000) skriver om att Mildred Parten studerade på 1930-talet förskolebarnens lek som hon delade in i fem olika lektyper: • Ensamlek. Barnen leker för sig själva, till synes omedvetna om andra

barn som kan leka i närheten.

• Åskådarlek. Barnen tittar på när andra leker.

• Parallellek. Barnen leker bredvid varandra på ungefär samma sätt och med ungefär samma leksaker, men inte med varandra, dvs. de samspelar inte.

• Associationslek. Barnen samspelar med varandra, de kan t.ex. använda samma leksaker, men de ser inte ut som om de leker samma lek.

• Samarbetslek. Barnen leker tillsammans, det finns en ömsesidighet i leken.

Leken kan också delas in i åldrar (Hwang & Nilsson 2000).

• 6-12 månader: Funktionslek vilket innebär att barnet leker med sin kropp, rör på armar, stoppar saker i sin mun mm.

• 2års-åldern: Symbolleken eller låtsasleken som barnen använder för att upprepa vardagliga händelser. Leken börjar också präglas av tillsammanslek, lek med andra.

• 4-5år: Rolleken tar fart de leker de är djur, människor i sin omgivning, fröken mm.

• 6-7år: Regelleken tar överhand som kortspel, läggspel och utelekar I Läroplanen för förskolan (Lpfö 98) under rubriken utveckling och lärande kan man läsa att:

”verksamheten skall främja leken, kreativiteten och det lustfyllda lärandet samt ta till vara och stärka barns intresse för att lära och erövra nya erfarenheter, kunskaper och färdigheter” (s 12).

Inom förskolan benämner personalen ofta den ”fria leken” som hör ihop med Friedrich Fröbel (1782-1852). Hans pedagogik på barnträdgårdarna gick ut på att personalen skulle ta vara på barnens behov av lek med eller utan leksaker ledd av den vuxne. Alla barn kan inte leka och barn som har funktionshinder får ofta en ”låg ställning” i gruppen det är då viktigt att personalen är observant och hjälper till eller själv antar en rollkaraktär (Wehner Godée 1993). Barnen har då en möjlighet att bli delaktiga i gruppen. Dessutom tycker barn oftast att det både är roligt och spännande när den vuxne är med i leken detta bidrar till att dialog skapas.

4

TEORI

Jag har valt som teoretiska utgångspunkter de teorier som jag anser är relevanta för min rapport. Kognitiv lekteori av Lev S Vygotskij som betonar leken som den viktigaste aktivitet ett barn kan ha. Detta var något som både personalen och föräldrar poängterade i min intervjuundersökning. Social inlärningsteori på grund av att personalen i min undersökning betonade deras arbetssätt att vara med i leken och inta olika roll.

Social inlärningsteori

Inlärningsteorier betraktar människans beteende som en följ av miljöns inverkan. Albert Bandura betonade att ”barn lär sig också genom att observera andra, utan man får några direkta förstärkningar”(Hwang & Nilsson, 1995). En socialt inriktad inlärningsteori fokuserar på hur de vuxna fungerar som modeller för barnen, så kallad modellinlärning. Viktiga egenskaper hos modellen är närhet, likhet, status, makt och auktoritet. Social inlärningsteori kan på ett bättre sätt än den äldre behaviorismen förklara hur barn lär sig genom att observera och delta i det sociala livet ( Hwang & Nilsson, 1995) Denna teori är väldigt vanlig när man ska förklara hur barn lär sig könsroller.

Kognitiv teori

Kognition kommer från latinska ordet ”cognitio” och betyder uppfatta eller tänka. ”De kognitiva teoriernas fokus ligger på hur människans tankeprocesser är uppbyggda och utvecklas, hur de påverkar uppfattningen och förståelse av världen samt hur allt detta påverkar beteendet”(Hwang& Nilsson 2000, s. 35). Människan uppfattas som hon har avsikter med sitt beteende men tar för givet att även att andra har det. Alltså är vi människor tänkande varelser som aktivt söker kunskap. Kognitiv lekteori

Lev S Vygotskij (1896-1934) var en nytänkare inom sovjetisk psykologi. Från 1913-1917 läste han juridik, litteratur, konst, filosofi och historia därefter började han arbeta som lärare. Strax före sin död 1933 presenterade han vad de i Leningrad kallade för teorin om den närmaste utvecklingszonen, vad barnet kan lära sig vid en viss tidpunkt ( www.socialisten.nu). Leken var en sorts frigörelse från nuet och att det behövdes intellektuell. Vygotskij ansåg att all intellektuell utveckling och allt tänkande tar sin utgångspunkt i social aktivitet. Vygotskij menade att leken kunde betraktas som barns viktigaste aktivitet där de

skulle utveckla kunskap om världen, barnen prövade sig fram i leken med sociala roller, regellekar mm. ”Samtidigt innebar leken att barnen fick en känsla av att de klarar av saker och ting, inte bara till att bearbeta traumatiska upplevelser”(Hwang & Nilsson 2000, s. 177). Vygotskij menade att barn först i 3-årsåldern började leka på riktigt då utvecklar de ett behov att handla som de vuxna. Vygotskijs teori grundades på synen av förhållandet mellan människans medvetande och den materiella verkligheten. ”Det är den omgivande miljön som bestämmer hur tänkandet utvecklas och därför har undervisning en social karaktär dvs. den är beroende av verkligheten kring oss och de erfarenheter vi har” (www.socialisten.nu).

5

METOD

En metod jag funderat på var att observera barnen under en längre tid. Kvale (1997) ”Om man vill studera människors beteende och deras samspel med sin omgivning får man vanligen en mer välgrundad kunskap genom observationer i fält än genom att intervjua dem” (s 100). men pga. personalbyte på avdelningen gick det inte. Jag hade även tankar på enkätundersökning ” En fördel med enkät är att man slipper intervjuareffekten/omedveten styrning) som ju är en oönskad osäkerhetsfaktor” (Stukát 2005, s.43). Jag ansåg att enkät inte var lönt då risken var att undersökningen inte skulle ha blivit tillförlitig.

5.1 Metodval

Efter övervägande valde jag att använda mig av halvstrukturerad intervjuform. Det finns då en möjlighet till att göra förändringar vad gäller frågornas form och ordningsföljd för att följa upp svaren och berättelserna från de intervjuade (Kvale 1997).

Stukát (2005) skriver att intervju är ett av de viktigaste arbetsredskapen och ju större utrymme intervjuarna får desto större är möjligheten att nytt och spännande material kommer fram. Genom intervjuer kan jag som intervjuare läsa av kroppsspråk och reaktioner och med ett par strukturerade frågeställningar finns det utrymme till följdfrågor. Nackdelen med intervjuer är om responderna bara svarar ja eller nej eller om den intervjuade inte ger möjligheter till en dialog. Eftersom det inte var så många som skulle ingå i min studie ansåg jag dock att intervjumetoden var den bästa metoden. Kvale (1997) skriver att det inte finns svar på hur många intervjupersoner som behövs men ”intervjua så många personer som behövs för att ta reda på vad du vill veta”(s. 97).

5.2 Pilotstudie

För att se frågornas relevans och tydlighet valde jag att först göra en pilotintervju. ”En pilotintervju före de egentliga projektintervjuerna ökar förmågan att skapa ett tryggt och stimulerande samspel”(Kvale 1997, s. 137). Jag intervjuade en förälder som hade tvillingpojkar med funktionshandikapp. Intervjun spelades in på band efter jag hade fått hennes medgivande. Överlag hade jag skrivit samman bra frågor men jag hade för lite stödord, detta innebar att när jag bara fick ett ja eller nej svar visste jag inte vad jag skulle fråga eller gick vidare för snabbt till nästa fråga. Jag märkte jag var rädd för tystnaden och intervjun blev inte det samtal jag tänkt från början. Till nästa intervju skrev jag ner stödord under var fråga och tillät att det blev tyst mellan frågor och svar.

5.3 Undersökningsgrupp

Jag har valt att göra min studie i en kommun med ca 26000 invånare. I denna kommun finns det 19 förskolor varav tre är fristående. Det finns två förskolor som har förändrat två av sina syskonavdelningar till resursavdelningar. Det är rektorerna som har tagit beslutet i samråd med personalen på avdelningarna. På grund av resursavdelningarna har rektorerna fått göra omorganisationer på övriga avdelningar för att barnantal/hus skulle stämma med det delnings tal denna kommun har. Förskolan jag har valt drivs i kommunal regi och den har funnits i 16 år. Den ligger insprängd i ett bostadsområde i utkanten av en by med affärer, bibliotek, idrottsanläggning och bad. På denna förskola finns sex avdelningar varav två avdelningar är resursavdelning en riktar sig mot språkstörning och den jag varit i kontakt med riktar sig mot barn med någon form av funktionshinder. Det kan vara allt från koncentrationssvårigheter till autism. Avdelningen har 12 barn varav fyra barn har funktionshinder, det finns tre pedagoger och en resurs på tre timmar/dag. Inget av barnen har någon diagnos men barnen är under utredning av kommunens resursteam, barnhabiliteringen mm. Det är resursteamet tillsammans med rektorn och personalen som bestämmer vilka barn som ska gå på avdelningen. I resursteamet i denna kommun ingår en förskolepsykolog, talpedagog, motorikpedagog och specialpedagog som har i uppdrag att kartlägga alla barn på förskolan och handleda personal. Barnen utan funktionshinder benämns som ”dragarbarn” vilket innebär att det är barn som har en bra språkutveckling, bra grov och finmotorik och har lätt för att leka. Tanken är att de ska vara förebilder för de funktionshindrade barnen. Jag gjorde sammanlagt sju intervjuer och för att få ett så bra urval så möjligt fick jag hjälp av personalen att välja föräldrar.” Ambitionen bör vara en undersökningsgrupp där resultatet inte begränsas till att bara gälla för den lilla grupp, utan även kan generaliseras till en större grupp”(Stukát 2005, s. 56). Jag valde att intervjua fyra föräldrar och utav dem är det två som har barn med funktionshinder. Av de fyra barn som ingår i studien är det tre pojkar och en flicka. När det gäller intervjuerna med personalen var det två förskollärare och en barnskötare som alla hade arbetat mer än 20 år inom barnomsorgen.

5.4 Genomförande

Jag kontaktade förskolans rektor för att få tillåtelse till att intervjua hennes personal och föräldrar på resursavdelningen. Jag bokade mina intervjuer med personalen över telefon och intervjuerna genomfördes på förskolan. I samband med en tillställning på förskolan mötte jag

föräldrarna, jag presenterade mig och berättade vad jag skulle göra. Jag frågade föräldrarna och gav dem ett par veckor att tänka på om de ville delta i min undersökning. Jag fick hjälp av personalen att välja ut föräldrar som hade barn med funktionshinder. De övriga två intervjuerna var slumpmässigt valda. Jag ringde och bokade mina föräldraintervjuer och de fick själv välja var de skulle äga rum, samtliga föräldrar bjöd hem mig till deras hem. ”Miljön skall vara så ostörd som möjligt och upplevas trygg” (Stukát 2005, s. 40). Jag tyckte att detta var viktigt att föräldrarna fick välja då det är deras barn som ska diskuteras och att institution miljö kan ibland vara stel. Slump eller vad men det var tre mammor som blev intervjuade och i ett av fallen var båda föräldrarna med. Jag spelade in samtalen på band efter att ha fått deras godkännande. Jag hade med mig de fem huvudfrågor och jag hade skrivit följdfrågor till dem för att samtalet mer skulle bli en dialog och inte komma av sig om jag bara fick ett ja eller nej svar.

5.5 Databearbetning

För att det skulle vara i färskt minne intervjuerna satte jag mig ner samma dag som jag gjort dem och bara lyssnade igenom. Jag spelade upp intervjuerna och har ord för ord skrivit ner dem från skratt, hummande till meningar. Därefter har jag läst igenom dem. Jag har sedan börjat med att titta på likheter och olikheter i deras svar. För att det ska bli lättare för läsarna har jag ändrat en del meningar så de blev mer sammanhängande. ”Om intervjun skall ge ett allmänt intryck utav intervjupersonernas åsikter kan det vara på sin plats med omformuleringar och koncentrering av uttalande” (Kvale 1997, s. 156).

5.6 Tillförlitlighet

Mitt mål har varit att få så hög tillförlitighet som möjligt men på grund av att jag arbetar på denna förskola fick jag försöka vara professionell och lägga mina egna värderingar och åsikter om denna resursavdelning bakom mig. Det var svårt periodvis men jag tycker att jag har lyckats bra, men skulle jag göra om det idag hade jag nog valt annorlunda och tagit en annan förskola. Ett framhållande av studiens brister eller metodsvaghet som t.ex. en liten undersökningsgrupp menar Stukát (2005) ”är ett kännetecken på den goda vetenskapliga rapporten”(s. 130). Jag hoppas inte jag som intervjuare påverkat dem i deras svar utan att de varit ärliga när de svarade på mina frågor. Stukát (2005) menar att de intervjuade kan ge osanna svar men har man skapt ett förtroende mellan varandra brukar de vara ärliga. Jag har dessutom spelat in alla intervjuer på band och gjort en provintervju för att öka validiteten på mitt arbete. När det gäller reliabiliteten anser jag att trots urvalet var litet att jag har lyckats komma fram till liknande resultat som annan

forskning, men har ”man en liten undersökningsgrupp kan det påverka generaliserbarheten” (Stukát 2005, s.129). Jag tror dock att reliabiliteten på arbetet hade blivit mer tillförlitigt om jag hade haft möjlighet att observera barngruppen och personalen.

5.7 Etik

Innan intervjuerna ägde rum informerade jag de medverkande om de etiska förhållningssätt jag tillämpat utefter att läst Staffan Stukáts bok Att skriva examensarbete inom utbildningsvetenskap (2005). De medverkande blev informerade om undersökning syfte och tillvägasätt i stora drag. Jag berättade att det var frivilligt att deltaga och att de kunde när som helst avbryta intervjun. De intervjuade blev även informerade om att alla uppgifter som kom fram under intervjun behandlades konfidentiellt och att man inte skulle kunna identifiera vem som sagt vad. Jag berättade för de medverkande var forskningsresultaten kom att publiceras och att de kunde få läsa rapporten. Jag informerade också att banden med intervjuerna kom endast jag att lyssna på och att banden skulle förstöras efter forskningsrapporten var klar

6 RESULTAT

Jag har som underlag för detta resultat använt mig av sju intervjuer. Det är tre personer ur personalen och fyra föräldrar. Utav föräldrarna var det två som hade barn med någon form av funktionshinder. Intervjuerna tog 30-45 minuter och jag spelade in dem på band med intervjuernas godkännande.

Jag börjar med att presentera föräldrarnas svar under respektive fråga. Jag har förkortat föräldrar till barn med funktionshinder till FTF. Övriga föräldrar benämns som F. För att det hela ska bli sammanhängande har jag ändrat en del meningar.

Valet av denna förskola och valet av resursavdelning

– Det var kommunens logoped som rekommenderade denna avdelning. – Hon trodde att det skulle vara en bra resurs för Kalle, han hade problem med språket och lite koncentrationssvårigheter.(FTF)

– Det var via kommunens resursteam han behövde vara i liten barngrupp. När jag hade pratat med personalen kändes det bra.(FTF)

– Vi åkte runt och tittade på förskolan, utemiljön var fantastisk. Vi pratade med personalen och det kändes bra. När vår son skulle bli uppflyttad till en syskonavdelning blev vi erbjudna en plats på resursavdelningen för att vår son skulle vara dragarbarn på avdelningen.(F)

– Vi tittade på dem förskolor som låg närmast vårt hem och vi tycker miljön är viktig så att barnen får stora ytor att springa på. Valet blev då lätt och vi valde denna förskola. Jag hade även fått rekommenderat detta ställe att det var det bästa. Personal från resursavdelningarna hade informationsmöte och då föll jag för språkavdelningen i första hand och sa det till personalen. Men vi blev erbjudna denna avdelning istället. Jag kontaktade då personalen för titt och många frågor och sedan kändes det bra.(F)

Vilka fördelar anser ni att det finns med en resursavdelning?

– Fördelen är att barngruppen är liten och mer personal. Ibland är det även en extra resurs. Resursen är till hela barngruppen. Med jämna mellanrum kommer talpedagogen och specialpedagogen. De arbetar i

små grupper. I min sons grupp är de tre medan någon grupp är fler. Sammansättningen av barngruppen med dragarbarn och funktionshindrade är kanon. De lär sig av varandra de sociala bitarna, lekarna och det som är rätt och fel.(FTF)

– Fördelen är att det är mindre barn. Vi ser skillnad på lillebrors avdelning med 22barn när han började var han helt slut dagarna och kvällarna. På resursavdelningen har vår son mer förtroende för sin personal än vad lillebror har på sin. Det är ingen som gör skillnad på att han har problem med språket. Han verkar populär bland de andra barnen.(FTF)

– Fördelen är att det är mindre barngrupp. Jag tycker det är viktigt att min son ser att barn är olika, att de tar hänsyn till varandra och förstår att alla barn inte fungerar på samma sätt. Att personalen inte sätter samma krav på alla barnen utan anpassar kraven utifrån barnen.(F)

– Fördelen är färre barn, mindre grupp. Personalen leker med barnen på ett annat sätt de låter barnen kamma deras hår, de ligger på golvet och leker doktor. Man uppmärksammar barnen och ”pushar” på dem. De hinner se mitt barns sätt att vara i en grupp och uppmärksamma det. Barnen ser att alla barn är olika.(F)

Vilka nackdelar anser ni det finns med resursavdelning?

– Vi ser inga nackdelar med resursavdelning vi är mer rädda för att han ska bli mobbad i skolan.(FTF)

– Jag ser inga nackdelar men jag skulle vilja ha mer samarbete med andra föräldrar som är i samma situation som vi.(FTF)

– Jag kan inte säga några nackdelar.(F)

– Ibland kan det bli tufft för ett barn, vår dotter blev rädd för ett överaktivt barn. Hon var ledsen och ville inte till förskolan, men med personalens hjälp löste det sig. Beroende på barnsammansättningen kan det bli tufft.(F)

Om ni i dagsläget skulle söka plats för ert barn på förskolan skulle ni då ha valt en resursavdelning igen?

– Ja vi hade sökt tidigare men det går ju inte. Vi hade även sökt till lillebror även om han inte har några bekymmer.(FTF)

– Ja helt självklart.(F)

– Ja vi hade sökt resursavdelning igen och gärna denna avdelning då vi känner personalen.(F)

Här sammanfattar jag svaren från personalen även här har jag ändrat meningarna för att det ska bli sammanhängande för läsaren. Jag har valt att benämna förskollärare och barnskötare som personal och jag förkortare det som P.

Vad är en resursavdelning?

– Vi har barn med olika problem, koncentrationshandikapp, väldigt försiktiga och blyga barn, autism och barn med språksvårigheter.

Vi har mindre barngrupp, 12 barn och tre personal och för tillfället en resurs på tre timmar/dag annars har en syskonavdelning här i huset 22 barn på tre personaler.(P)

– Vi integrerar barn med särskilda behov som behöver stöd. De behöver mer tid och mer träning.

Vi har mindre barngrupp, 12 barn på 2,75 personal. Här i huset är det annars 22 barn på en syskonavdelning.(P)

– Barngruppen är mindre mot 20 på vanlig syskonavdelning och att de finns ett par barn med speciella behov två språkbarn och ett med mindre utvecklingsstörning.(P)

Har ni något speciellt arbetssätt med barnen?

– Ja vi arbetar med steget före pedagogiken • Vad ska jag göra nu?

• Var ska jag vara?

• Hur mycket skall jag göra? • Hur länge ska jag göra detta? • Vad ska jag göra sedan?

Vi är även delaktiga i barnens lek.

Vissa barn har extra motoriska övningar och en del har mungympa-där vi övar på olika ord, blåsa bubblor, pussas mm.

Med barnen som är utåt agerande går vi till sidan med och arbetar i lugn och ro individuellt.(P)

– Vi arbetar med steget före pedagogik. Vi läser av barnen och vad de behöver, hjälper de med andra aktiviteter när det behövs.

Vi använder även Nil-bilder det är förtryckta bilder som vi använder för att visa dagen ser ut. Vi är alltid med i leken.(P)

– Vi arbetar i mindre grupper. Men vi jobbar även individuellt med en del barn. Dels är det motorisk träning men även språklig träning med språkbarnen.(P)

Vad anser du fördelarna är med en resursavdelning?

– Först och främst är det barnantalet, att det bara är 12 barn. Då vi är tre pedagoger minst till kl. 13.oo så arbetar vi i små grupper. Som mest är vi fyra barn i en grupp med en personal.

Det är en stor fördel för alla barn, man hinner med alla barn och man får kontakt med alla. Man behöver aldrig känna att när man går hem att man har missat något barn.(P)

– I och med vi är så lite barn och större personaltäthet så har vi mycket, mycket mer tid med barnen. Vi kan ge varje barn jättemycket.(P)

– Det är mindre antal barn, du ser barnen och har mer tid med dem. Man har möjlighet att ge dem den hjälpen de behöver. Ljudnivån är också mycket lugnare än mot stora barngrupper. Jag tror att barnen har en helt annan möjlighet att utvecklas här än om de hade gått på vanlig syskonavdelning. (P)

Vad anser du det finns för nackdelar med en resursavdelning?

– Nackdelar och nackdelar men ibland kan man känna att det är mäktigt Att det inte går framåt i sin utveckling och man känner sig maktlös trots man gör allt för att de ska lyckas.(P)

– Det kan jag inte se. Jo jag tror att man tar med sig de tuffa barnens problem med sig hem, mot vad man gör annars. Man har ju så nära kontakt med de barnen.(P)

Har ni fått någon specialinriktad utbildning för att arbeta på resursavdelningen?

– Ja vi har gått på mindre kurser som teckenkommunikation, barn med olika slags funktionshinder och motorikutbildning.(P)

– Ja vi har gått utbildningen Barn som behöver mer, om olika funktionshandikapp. Jag har även läst mycket litteratur och gått kurs i teckenkommunikation.(P)

– Jag har inte haft erfarenhet innan av detta men går just nu en utbildning om hur man kan behandla och arbeta med dessa barn.(P)

Får du som personal kontinuerlig handledning?

– Ja det finns ett förskoleteam som vi träffar kontinuerligt. Vi berättar hur vi arbetar och de berättar hur vi ska göra när vi kört fast. Vi ventilerar mycket med varandra. Det känns skönt att man har dem bakom sig. Ibland kan man känna att man är hård mot barnen och då behöver man höra att man jobbar rätt.(P)

– Ja genom resursteamet, vi försöker träffas en gång/månad och prata om våra resursbarn, diskuterar dem. Vi kan även ringa om det är något. Motorikpedagogen kommer också.(P)

– Ja vi har specialpedagogen och motorikpedagogen. Vi tar upp det vi undrar över.(P)

7 ANALYS AV RESULTAT

Föräldrar till barn utan funktionshinder har valt förskola utifrån närheten till deras hem. En avgörande faktor var även utemiljön runt förskolan. Föräldrar till barn med funktionshinder hade blivit rekommenderade denna förskola utav personal från resursteamet, deras barn gick nämligen på en annan förskola i kommunen. Något som föräldrarna även la stor tonvikt på var att först möta personalen och känna att kemin dem emellan stämde och få veta vad en resursavdelning var innan de tog beslutet att deras barn skulle börja på denna avdelning. Resursavdelningen hade även ett frivilligt informationsmöte för alla föräldrar på denna förskola och där hade två av de intervjuade valt att närvara. Både föräldrar och personal upplever att resursavdelning är en väl fungerande verksamhet. Personalen har lång erfarenhet av olika former av verksamhet och kan jämföra dem sinsemellan. Även två utav de intervjuade föräldrarna hade erfarenhet av att ha sina barn på olika avdelningar.

7.2 Barnantalet

Det var bara två föräldrar i undersökningen som hade erfarenhet av stor barngrupp men när de jämförde de båda avdelningarna upplevde de att det inte fanns lika mycket tid till barnen i den stora barngruppen. En förälder sa dock att hon var nöjd med sitt barns placering men hade hon fått välja skulle hennes barn hellre ha gått på resursavdelningen. Det som alla parter tycker är viktigt är alltså det låga barnantalet på avdelningen, detta upplevs som att alla barn blir synliga och att personalen har tid och möjlighet att arbeta med alla barn.

7.3 Integration

Att integrera barn med funktionshinder med barn som inte har funktionshinder ses som en fördel, föräldrarna tyckte det var viktigt att barnen lär sig att alla är olika och har olika behov och förutsättningar, sammansättningen av barngruppen med dragarbarn gör att det blir naturligt. Samtidigt är det viktigt att man noggrant går igenom vilka barn som kan fungera med varandra, en förälder beskrev att barngruppen kunde vara tuff när man hade utåt agerande barn. Föräldrar med funktionshindrade barn känner att deras barn inte är så annorlunda, mycket beror på att barnen respekterar varandra men samtidigt upplevde en förälder att hennes barn inte var integrerat eftersom det ibland togs ut ur barngruppen. Hon sa att i det läget känns det inte som hennes barn är integrerat trots att hon förstod att det kanske behövdes ibland. Hon

upplevde också att han leker mer själv på förskolan mot hemma där han har kamrater. Två utav föräldrarna var oroliga för hur det skulle gå för deras barn när de började skolan. I denna kommun har de valt att integrera barn med funktionshinder i klasserna och dessutom finns en del särskoleklasser på skolorna.

7.4 Lek

Föräldrar och personal betonar den fria leken med de vuxnas översyn och deltagande. Här är alla med och leker, dragarbarnen och personalen visar samtidigt som barnen med funktionshinder härmar. Alla får något ut av det och dragarbarnen upplever att de kan vara med på sina villkor. Barn som inte kan leka är annars oftast utanför eller står bredvid och tittar på. Att de vuxna leder och hjälper barnen med leken gör att de kan närma sig sina kamrater och lära sig att vara med på deras villkor. Kanske får de börja med att inta en liten men en viktig roll att vara katt och alltefter som de lär sig hur leken går till får de svårare roller. Leken ansågs som en bra arbetsmetod då man tränar språket, motoriken, fantasin mm.

7.5 Gruppindelning

Föräldrarna och personalen berättade om att barnen arbetar i små grupper dagligen. De kände att just deras barn blev sedda och fick bekräftelse på det. När det gäller gruppindelning på högst fyra barn/grupp upplevde föräldrar och personal det som idealiskt, det är lättare att få barnen till att lyssna, arbeta i lugn och ro och att personalen hinner hjälpa varje barn. I de små grupperna fick personalen all möjlighet till att kommunicera med alla något som stimulerade barnens språkutveckling.

7.6 Arbetssätt med barnen

Föräldrarnas tankar om personalens arbetssätt är att de arbetar i mindre grupper och att de jobbar temainriktat, men också att personalen använder leken som ett arbetsredskap. Föräldrarna till de funktionshindrade barnen pratar om teckenstöd, bildschema och träning för deras barn t.ex. med logoped eller motorikpedagog. Personalen ansåg att leken var ett bra arbetsredskap men att det viktigaste var att arbeta med ”ligga steget före” för att kunna hjälpa barnen att de lyckas istället för att misslyckas.

7.7 Samarbete mellan personal och föräldrar

Jag uppfattade att föräldrarna hade ett gott samarbete med personalen och att det var viktigt för att föräldrarna skulle låta sina barn gå på

resursavdelningen. Alla föräldrar hade besökt förskolan och varit med på informationsträff om avdelningen innan de tog beslutet. Kommunikationen mellan de båda parterna var mycket tillfredställande. En förälder gav ett exempel när hennes barn inte mådde riktigt bra och hon inte ville gå till förskolan då tog föräldern upp det med personalen och de tog tag i det meddelsamma och det löstes.

7.8 Kompetensutbildning och handledning av personal

Rektorn hade sänt sin personal på olika slags utbildningar som rörde barn i behov av särskilt stöd. Det var även kortare utbildning som teckenkommunikation och motorikutbildning. Rektorn hade även valt att låta sin vikarie gå på utbildning. Något som även personalen poängterade var att de fick handledning regelbundet av resursteamet och framförallt var det förskolepsykologen och specialpedagogen som de nyttjade. De fick hjälp att prata av sig, få förslag på nya aktiviteter eller övningar för barnen. Ibland kom även motorikpedagogen och gav dem olika motorikprogram för de funktionshindrade. En personal sa att hon ibland kände sig hård mot barnen och då var det skönt at höra att man jobbar rätt med dem.

7.9 Nackdelar med resursavdelning

När det gäller nackdelar var det svårt för föräldrar och personal och direkt säga om det fanns något negativt. Efter samtal kring ämnet nämndes från en förälder att det kunde vara tufft för barn att ingå i en barngrupp med utåtagerande barn. Personalen tyckte också att det var tufft rent psykiskt periodvis eftersom de hade så nära kontakt och framförallt när de inte såg några framsteg med barnen, som en personal beskrev det att barnet tar ett steg framåt och två tillbaka. Ibland kan det stå stilla en längre period innan man ser framsteg och det är frustrerande. Här uppfattade jag att kommunens resursteam gör en stor insats med handledning av personalen. För att orka och finna nya lösningar och på vilket sätt man ska arbeta med barnen hade resursteamet en viktig roll. När det gäller om föräldrar eller personal tycker något är negativt kan det också vara att det är ett känsligt ämne att prata om, man vill kanske inte yttra sig om nackdelar när man vet att det ska publiceras. Jag tror att det hade varit lättare att svara på denna fråga anonymt i en enkät istället.

I dagsläget hade alla föräldrar sökt sig igen till en resursavdelning oberoende om man hade barn med eller utan funktionshinder.

8 SAMMANFATTNING OCH DISKUSSION

8.1 Sammanfattning

Mitt syfte syftet med arbetet har varit att undersöka och kartlägga resursavdelningens effekter på berörda. Övrig frågeställning var att ta reda på om personalen på resursavdelningen hade ett speciellt arbetssätt med barnen.

I min studie visar det sig att det finns en positiv inställning till resursavdelning och att integration av barn med funktionshinder sågs som erfarenhet för alla barn och vuxna. Fördelarna ansågs vara små barngrupper, stor personaltäthet, tid för alla barn och lekens betydelse. Nackdelarna var att barngruppens sammansättning kunde vara tuff både för barnen och personalen och att de funktionshindrade inte alltid var integrerad utan plockades ur barngrupp.

Arbetssätt som personalen använde med barn var att använda sig av teckenstöd, bilder, leka och att arbeta med steget förepedagogik, vilket i praktiken innebar att de hjälpte barn finna, göra, avsluta och välja ny aktivitet för att känna att de lyckades. Föräldrarna betonade personalens arbetssätt med att medverka dagligen i barns lek och att arbeta i små grupper.

8.2 Diskussion

Förr ansågs det att de utvecklingsstörda var ett straff från gud och de avskärmades från samhället, men när omsorgslagen kom 1968 underströks förskoleundervisningen för de utvecklingsstörda och huvudmännen hade i ansvar att se till att verksamheten bedrevs (Hill & Rabe 1982). Det är en skrämmande tanke att de utvecklingsstörda inte hade något värde och dessutom gömdes undan. Vi har idag kommit längre i vårt tänkande men fortfarande är det en bit kvar innan vi kan säga att alla har lika förutsättningar för att lyckas.

Alla människor har olika behov och förutsättningar för att lyckas och i förskolans läroplan (Lpfö 98) kan vi läsa att ”barn som behöver särskilt stöd i sin utveckling skall ges den omsorg som deras speciella behov kräver och att barngruppen ska ha lämplig sammansättning och storlek”(s 5). Vilket också de intervjuade poängterade i min studie.

I Kvalitet i förskolan (2005) står att ”Personal och förskolechef står närmast verksamheten och deras bedömning av behovet av särskilt stöd bör väga tungt när kommunen fattar beslut om stödresurser”(s 33).