• No results found

Informellt lärande i fritidshemmets verksamhet

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2021

Share "Informellt lärande i fritidshemmets verksamhet"

Copied!
41
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

Fakulteten för lärande och samhälle

Barn-unga-samhälle (BUS)

Examensarbete

15 högskolepoäng grundnivå

Informellt lärande i fritidshemmets verksamhet

Informal learning in leisure centres

Alia Aidan

Jerry Nilsson

Lärarexamen 180 Handledare: Peter Lilja

Grundlärare med inriktning mot arbete i fritidshem Examinator: Johan Dahlbeck

(2)

3

Förord

Till att börja med vill vi tacka våra informanter för deras deltagande, utan dem hade inte denna studie varit möjlig. Vi vill även tacka vår handledare Peter Lilja för hans vägledning och engagemang i vårt arbete.

Examensarbetet har varit en berg- och dalbana för oss två i den mening att det har varit en emotionell process som inkluderat allt från glädje, ledsamhet, stress och frustration i olika toppar och dalar.

Vi vill tacka våra respektive partners och olika familjemedlemmar för att de lyssnat på våra klagomål och kommit med givande tips om hur vi kan gå vidare förbi all frustration och stress.

Vi vill även tacka våra kära klasskamrater Joakim och Ola för deras stöd och givande diskussioner oss emellan.

Sist men absolut inte minst vill vi tacka varandra för våra insatser. Vi har varit lika delaktiga och engagerade båda två. Utan varandra skulle inte detta arbete blivit fullständig, då vi kompletterat varandras kompetenser på ett bra sätt.

(3)
(4)

5

Abstract

Examensarbetets syfte är att med utgångspunkt i sociokulturella teorier och teorier om informellt lärande få en fördjupad kunskap kring informellt lärande i fritidshemmets verksamhet.

Frågeställningarna är: vad är och hur sker informellt lärande, enligt fritidspedagogerna, i fritidshemmets verksamhet? Och hur ter sig det informella lärandet i fritidshemmet med utgångspunkt i sociokulturella teorier?

De sociokulturella teorier som använts kommer ifrån Roger Säljös tolkningar och begrepp. Metoderna som använts är intervjuer och observationer. Intervjuerna har använts för att besvara första frågan i frågeställningen och har genomförts individuellt med två

fritidspedagoger och i par med två fritidspedagoger. Observationerna besvarar andra frågan och genomfördes på tre fritidshem där situationer för informellt lärande har studerats. Det samlade resultatet av observationerna och intervjuerna är, generellt sett, att informellt lärande på fritidshemmen främst sker i barnens samspel med varandra, i deras communities of

practice.

Nyckelord: Fritidshem, fritidspedagoger, informellt lärande, kommunikation, samspel sociokulturellt perspektiv, sociokulturella teorier

(5)

6

Innehållsförteckning

1. Inledning 7

1.1 Syfte och frågeställning 8

2. Tidigare forskning och teoretiska perspektiv 9

2.1 Tidigare forskning 9 2.1.1 Fritidshemmets verksamhet 9 2.1.2 Informellt lärande 10 2.2 Teori 12 2.2.1 Kulturella Redskap 13 2.2.2 Situerat lärande 14

2.2.3 Teoretiska perspektiv på informellt lärande 14

3. Metod 17

3.1 Metodval 17

3.2 Intervju 17

3.3 Observation 18

3.4 Urval och genomförande 19

3.5 Forskningsetik 21

4. Resultat och analys 22

4.1 Informellt lärande i fritidshemmet 22

4.2 Informellt lärande i barnens samspel och kommunikation 23

4.3 Informellt lärande i barns aktiviteter 27

4.4 Slutsatser 30

5. Diskussion 34

5.1 Diskussion om relationen mellan forskning och informellt lärande 34

5.2 Resultatens påverkan på yrkesrollen 35

5.3 Självkritiska reflektioner 36

5.4 Förslag till fortsatt forskning 36

Referenser 37

(6)

7

1.

Inledning

Enligt skollagen ska fritidshemmet stimulera barnens lärande och utveckling (Sverige, 2010). Detta ska ske antingen före, efter eller i anslutning till skoldagen. Fritidshemmets verksamhet bidrar med att stimulera barnen. Det sker genom att verksamheten präglas av samvaron barn emellan och mellan barn och vuxna. Lärande sker i möten, i samtal och genom att barn iakttar hur andra gör och efterliknar det (Skolverket, 2011a). När barn går till skolan får de hela tiden höra att de måste gå till skolan för att lära sig. Skolan som institution är starkt sammanknuten med lärande. Därför upplever barnen att det är i skolan som de lär sig. Det är antagligen vanligare att föräldrar frågar sina barn vad de har lärt sig i skolan idag när barnen kommer hem, än att de frågar vad de har lärt sig på fritids idag. En stark anledning till att lyfta fram begrepp som informellt lärande är att barn lär i oerhört många situationer och det är troligt att de lär sig mer utanför skolan än inom ramen för skolans planerade verksamhet (Klerfelt & Haglund, 2011). Med anledning av det som Klerfelt och Haglund (2011) nämner vill vi undersöka det informella lärandet i fritidshemsverksamheter.

Lärandet är starkt kopplat till situation och sammanhang, oftast informella sådana eftersom barn har goda möjligheter att röra sig fritt. De har även möjligheten att välja när och hur de vill leka inom fritidshemmets ram. Den kommunikativa förmågan stimuleras hela tiden genom samspel i fritidshemmet. Det sker eftersom mycket av verksamheten bygger på förhandling om vad som ska göras och lekas(Skolverket, 2011a). Informellt lärande dominerar pedagogiken i fritidshemmet, där det handlar om att fånga och ta tillvara barns intresse. Det görs genom att skapa situationer i vardagen som är baserade på barnens

önskemål. Haglund (2009) skriver om fritid som diskurs och innehåll. Det som nämns främst är fritid på institutioner, exempelvis i fritidshemmets verksamhet eller i den amerikanska motsvarigheten afterschool-programs.Han skriver i sin text att diskursen gällande fritidens betydelse kan påverka den pedagogiska verksamhet som bedrivs. Kunskaper som grundar sig på förståelse av fritidens betydelse för människors tillfredsställelse och lärande ses som betydelsefulla för att utveckla verksamheten vid afterschool-programs och fritidshem. Fritid och lärande utesluter inte varandra, eftersom lärande knappast är något som upphör när barnen slutar skolan för dagen(Haglund, 2009).

Enligt Klerfelt och Haglund (2011) är informellt lärande ett lärandet som sker under frivilliga premisser. Deltagandet i aktiviteter är på individers egna villkor där villkoren bidrar med en

(7)

8

öppen dialog mellan deltagarna. Det informella lärandet är viktigt att belysa i fritidshemmet därför att fritidshemmet erbjuder det största utrymmet för informellt lärande i den

institutionella verksamheten som heter skola. Just med tanke på att det inte finns mycket forskning om informellt lärande i förhållande till fritidshem kan det finnas en risk att lärandet i fritidshemmet hamnar i skymundan (Klerfelt & Haglund, 2011). Därför valde vi att studera hur fritidspedagoger i olika fritidshem pratar om det informella lärandet och hur det gestaltas vid barnens aktiviteter i deras respektive verksamhet.

1.1 Syfte

:

Syftet är att få en fördjupad kunskap kring det informella lärandet som sker i fritidshemmets verksamhet för barnen. Först vill vi få reda på fritidspedagogernas tolkningar av det

informella lärandet, samt hur det sker i fritidshemmets verksamhet. Detta görs med

utgångspunkt i tre teorier om informellt lärande; metalärande, communities of practice och

lärlingssystemet. Dessutom vill vi undersöka hur det informella lärandet ter sig i

fritidshemmet under barnens aktiviteter med utgångspunkt i sociokulturella teorier.

Utifrån syftet har vi formulerat följande frågeställningar:

* Vad är och hur sker informellt lärande, enligt fritidspedagogerna i fritidshemmets verksamhet?

* Hur ter sig det informella lärandet i fritidshemmet med utgångspunkt i sociokulturella teorier?

(8)

9

2.

Tidigare forskning och teoretiska

utgångspunkter

Kapitlet börjar med tidigare forskning. Här finns information om vad fritidshemmet är för något i dagens samhälle.Efter det kommer ett stycke med tidigare forskning som har utgångspunkt i informellt lärande, vad det är, enligt olika forskares definitioner. Här finns även internationella studier på ämnet.

Efter tidigare forskning om det informella lärandet kommer de teoretiska begrepp som hela denna studie baseras på att introduceras och förklaras. Teorierna från det sociokulturella perspektivet inleder, sedan vävs stycket ihop med de informella lärandeteorierna, det vill säga, hur dessa hör ihop med utgångspunkt i lärande och vilka teoretiska begrepp som ingår.

2.1 Tidigare forskning

Under detta avsnitt kommer först fritidshemmets verksamhet som den ser ut idag att beskrivas för att ge en bakgrund till det som sker i institutionen. Kortfattat kommer fritidspedagogers arbete att belysas, vilket vi kan använda oss av senare i vår analys. Efter det kommer en redogörelse för tidigare forskning kring informellt lärande. Det beskrivs också utifrån olika forskare.

2.1.1 Fritidshemmets verksamhet

Johansson och Ljusberg (2004) menade att fritidshemmet är en social och kulturell arena. Med kultur menas traditioner, normer och värderingar. Barn i fritidshemmets verksamhet kommer och går vid samma tid, träffar varandra och fritidspedagogerna kontinuerligt. De har regelbundna samlingar och bestämda aktiviteter då och då. Med fritidshem som social arena menas att barnet på eget initiativ väljer att delta i olika sammanhang i verksamheten. Barnen får själva avgöra vilka vänner de vill umgås med och under vilka sammanhang. Pihlgren (2013) skrev att lärandet i fritidshemmets verksamhet till stor del sker där eleverna samspelar med varandra. Broström (2015) skrev i likhet med Pihlgren (2013) att grunden för barnets

(9)

10

lärande och utveckling är kopplat till de sociala relationerna eftersom relationerna uppstår i och genom socialt samspel mellan barn och vuxna.

När barnen samspelar med varandra utvecklar de förmågan för respekt för varandras åsikter och empati. De lär sig även att lyssna på varandras idéer och arbeta tillsammans för att hjälpa varandra i olika situationer. I fritidshemmet är det viktigt att personalen som arbetar där är lyhörda så att de kan lyssna in och ingripa när situationer som involverar barn riskerar röra sig i en riktning som inte är eftersträvansvärd. Det vill säga så att de kan gripa in när barn

förtrycker eller exkluderar varandra ur den sociala gemenskapen (Johansson och Ljusberg, 2004).

Vad gäller lärandet i fritidshemmets verksamhet, ansåg Johansson och Ljusberg (2004) att det sker både inom formella och informella lärandeformer. Då fritidspedagoger väljer att

strukturera och organisera aktiviteterna för barnen sker en formell lärandesituation.

Fritidspedagoger arrangerar aktiviteter för lärande där barnen får möjlighet att utveckla nya kunskaper. Däremot sker det informella lärandet i vardagliga situationer där barnen inte alltid reflekterar över vad de har lärt sig. Både informella och formella lärandesituationer bygger en förståelse för omvärlden. Fritidshemmet är en öppen miljö där barnen kan leka och i leken skapa kunskap. Lärande som sker via interaktion och lek gör att fritidshemmet anses vara en viktig pedagogisk miljö för barnen i verksamheten (Johansson och Ljusberg, 2004).

Verksamheten bygger på bland annat barns socialisation och utveckling i grupp, skapande och praktiska arbetssätt, lek och utevistelse i olika miljöer. Barnen ska vara delaktiga, ta eget ansvar och ha inflytande (Pihlgren, 2013).

Både informella och formella lärandesituationer bygger en förståelse för omvärlden. I

fritidshemmets verksamhet lär sig barnen att reflektera, experimentera och dra egna slutsatser i diskussion med andra i sin omgivning (Hansen-Orwehag, 2013). Hansen-Orwehag (2013) tillägger att barnen i fritidshemmet lär sig ett viktigt sätt att ta till sig och skapa kunskap oavsett om kunskapen handlar om sociala förmågor, matematiska eller praktiskt kunnande.

2.1.2 Informellt lärande

Informellt lärande sker i de vardagliga situationerna på ett sätt som inte alltid är medvetet i den mening att reflektion över vad som lärs inte alltid sker. Det är i vardagliga aktiviteter barnen ansvarar för hur de tillägnar sig kunskaper och färdigheter. Informellt lärande kan vara både avsiktligt och oavsiktligt till skillnad från det formella lärandet som endast är avsiktligt.

(10)

11

Informellt lärande kan innebära ett vardagslärande som sker i ett sammanhang som ännu inte gett lärandet sitt institutionaliserade rum (Johansson & Ljusberg, 2004). Gärdenfors (2010) menade att informellt lärande är en process som individen själv ansvarar för. Ofta märker människor inte ens att de lär sig något. Av den anledningen behöver barn inga belöningar, eftersom att lusten att lära kommer inifrån.

Lärandet är således beroende av sin omgivning och de nätverk som personen ingår i. Det informella lärandet är därför sammankopplat med den kultur individen vistas i, i sin vardag. Där är det viktigt vilka människor som finns i närheten, då det är dem som individen lär sig mest ifrån. Förebilder kan vara andra människor i barnens närhet. Exempel på sådana människor kan vara föräldrar, pedagoger och liknande, men kan också vara påhittade i form av Harry Potter eller genom att använda kändisar som förebilder, exempelvis Miriam Bryant. Förebilder är viktiga för det informella lärandet, då dessa härmas genom lek. Det informella lärandet är till viss del knutet till individens värdegrund, attityder och känslomässiga

bedömning av olika händelser i världen runt om (Johansson & Ljusberg, 2004).

Ellström (1996) menade att informellt lärande sker överallt i vardagslivet och inte enbart i institutionella verksamheter. Ellström (1996) skrev vidare att informellt lärande kan ske då individen planerar, självstyrt genom deltagande i olika sammanhang. Den stora delen av det informella lärandet sker spontant under tiden individen deltar i olika aktiviteter. Det innebär att människan lär sig i alla sammanhang oavsett var hen befinner sig, även om lärandet sker avsiktligt eller oavsiktligt. Omedvetet och oavsiktligt lärande sker i all mänsklig verksamhet. Det finns dock möjlighet att individen reflekterar över sitt oavsiktliga lärande i efterhand. Lärande är positivt och utvecklande för individen. Med positivt menas att lärandet främjar individens utveckling och fördjupar hens kompetens när individen utsätts för utmaningar och möjlighet till problemlösning och självbestämmande (Ellström, 1996).

Sandwall (2013) beskrev informellt lärande som något som sker naturligt när en individ involverar sig i en aktivitet. Sedan betonas de vardagliga situationerna som en arena för det informella lärandet. Vidare skrivs om situerat lärande som en typ av informellt lärande, där sociala situationer skapas för en sorts informellt lärande. Exempelvis sätts en grupp

nyutbildade med mer erfarna yrkesverksamma för att de nya ska kunna lära sig av de äldre genom ett socialt samspel. Lärandet i detta exempel innefattar arbetsplatsens kultur, värderingar, språk och färdigheter (Sandwall, 2013).

(11)

12

Wenger (2000) betonar vikten av handling i lärandeprocessen. Det kopplas till Säljö (2000) som ansåg att kunskapen är något som används i handling i vardagliga situationer.

Användning av kunskap är en kreativ process där individen skapar händelser som är baserade på något som hen har erfarenhet av. Det betyder att lärandet sker när individen använder sig av tidigare erfarenheter i nya situationer, som i sin tur leder till att nya kunskaper uppstår. Wenger (2000) menade att det informella lärandet sker kollektivt och inte individuellt vilket innebär att lärandet sker i samspel mellan individer och inte i individens eget medvetande. Det innebär att individen lär sig mer om sig själv och sin relation till andra individer i sin

omgivning. Att lära sig genom erfarenhet menade Wenger (2000) innebar att individen

engagerar sig i lärandeprocessen där även individens känslor och tankar är involverade. Under den informella lärandeprocessen lär sig individen vad hen upplever är meningsfullt. Ett

exempel som Wenger (2000) väljer att ta upp är då yrkespraktiker. Där påstås att det mesta yrkesmänniskor lär sig uppstår i yrkesvardagen och inte i deras utbildning (Wenger, 2000)

I en rapport av Philip Bell från 2009 hörsammas behovet av större förståelse och integration av informella miljöer i K12s (K12 är den brittiska versionen av grundskolan) funktioner och klassrum. Rapporten beskriver behovet av en analys av mål och uppgifter kring forskning om lärande i informella miljöer. Trots att informellt lärande och formella lärandesituationer ofta är kompletterande och ibland överlappande med skolans mål. Skillnader kan härstamma från den mängd personer som deltar i skol- och icke skolmiljöer. Det faktum att deltagande är tvång i K12 miljöer (men oftast inte i icke skolmiljöer), bidrar till barnens engagemang inom dessa miljöer. Fast trots dessa skillnader, delar skolor och informella miljöer ett gemensamt intresse att bredda forskningen om informellt lärande (Bell, 2009).

2.2 Teori

Det här avsnittet behandlar, som tidigare nämnts, olika teoretiska ingångar som valts ut som grund för examensarbetet. De begrepp som valts inom sociokulturella teorier presenteras och redogörs för i avsnittet som är kopplat till kulturella redskap och i avsnittet som är kopplat till

situerat lärande. I avsnittet om perspektiv på informellt lärande lyfts det fram vilka teorier om

informellt lärande som är relevanta för studien. Dessa teorier på informellt lärande används senare i analysen delvis tillsammans med sociokulturella teorier om lärande. Relationen mellan teorier om informellt lärande och sociokulturella teorier belyses i avslutningen av avsnittet som handlar om de olika teorierna om informellt lärande.

(12)

13

2.2.1 Kulturella redskap

Det sociokulturella perspektivet handlar om hur människor lär sig och under vilka

omständigheter de utvecklar färdigheter och kompetenser, vilket sker genom användning av kulturella redskap tillsammans med andra människor (Säljö, 2005). Inom det sociokulturella perspektivet valdes Roger Säljös tolkningar och teorier inom perspektivet som avgränsning. Säljö nämner två olika huvudbegrepp. Det första är mediering.

”I ett sociokulturellt perspektiv medierar de fysiska och intellektuella redskapen verkligheten för människor i olika verksamheter [...] Mediering innebär att vårt tänkande och våra föreställningsvärldar är framvuxna ur, och därmed färgade av, vår kultur och dess intellektuella och fysiska redskap” (Säljö, 2000, s. 81).

Med mediering menas att världen förmedlas till människor genom de kulturella redskapen och det bidrar till förståelsen av den värld som alla människor vistas i (Säljö, 2014).

Det andra huvudbegreppet är appropriering.

”Appropriering innebär att man tillägnar sig ett intellektuellt redskap eller lär sig behärska ett fysiskt redskap i den bemärkelsen att man kan använda det för vissa syften och vissa situationer” (Säljö, 2000 s. 152). Appropriering kan ses som en process genom vilken individen bekantar sig med och lär sig att använda redskap i olika verksamheter. Individen skaffar sig successivt allt större erfarenhet av hur de kan brukas på ett produktivt sätt.Individer approprierar (tillägnar) sig många

färdigheter i olika miljöer både medvetet och omedvetet (Säljö, 2000). Appropriering innebär att individer blir bekanta med och lär sig använda kulturella redskap och förstå hur de

medierar världen.

De kulturella redskapen delas upp i två kategorier, intellektuella redskap och fysiska redskap, för att det ska gå lättare att studera dem. Samtidigt talar Säljö om att de egentligen inte ska delas upp då lärandet sker när dessa redskap samverkar. Kunskaper och färdigheter hos individen är inte enbart teoretiska eller praktiska utan alltid både och. De är sammankopplade och kompletterar varandra (Säljö, 2014). De kompletterar varandra för att människor

kommunicerar om de fysiska redskap de använder. Med intellektuella redskap menas

kommunikativa och språkliga redskap. Det innefattar siffror, bokstäver och symboler och med fysiska redskap menas materiella artefakter, eller verktyg, som skapas allt eftersom de behövs (Säljö, 2000). Artefakter är föremål som är tillverkade av människan själv och som har ett syfte. Individen ger artefakten de egenskaper som krävs för att föremålet ska kunna användas på rätt sätt i förhållande till det syfte artefakten används. De fysiska artefakterna har utvecklat

(13)

14

och omvandlat vår värld och givit oss obegränsade resurser. Med hjälp av de resurserna kan vi idag förflytta oss, tillverka föremål, tvätta kläder och så vidare (Säljö, 2010). En artefakt kan vara i form av exempelvis en spade för att kunna gräva med eller ett tangentbord för att kunna skriva digitalt. Lärandet sker genom samspel mellan kulturella redskap, de intellektuella och de fysiska redskapen. Istället för att använda händerna för att gräva, används en spade efter insikten om att det är lättare eller bekvämare än händerna. Upptäckten kan göras på egen hand eller tillsammans med andra.

2.2.2 Situerat lärande

Individen tillägnar sig och lär sig behärska kulturella redskap av olika slag inom ramen för institutionaliserade praktiker. I detta sammanhang ingår bland annat skola och fritidshem. Det innebär att individen är i ständig utveckling med möjlighet att använda kunskaper i olika situationer (Säljö, 2005).

Lärandet uppstår i alla sammanhang (hemmet, skolan och kamratkretsen) och sker på olika sätt. En viktig utgångspunkt för att förstå lärandet är att individen betraktar kunskap och lärande som situerat, vilket betyder att något utvecklas i sociala sammanhang. Det går inte att endast fokusera på individens egna kunskaper utan att även analysera hur individen agerar i olika aktiviteter (Säljö, 2010). Individens sätt att resonera och lösa problem är relativt till sammanhanget och de redskap som finns tillgängliga (Säljö, 2000). Det går inte att separera innehåll och struktur i sociala sammanhang eftersom sättet att resonera och lösa problem är ömsesidigt beroende av varandra (Säljö, 2010).

2.2.3 Teoretiska perspektiv på informellt lärande

I följande avsnitt kommer olika teorier inom informellt lärande att redogöras för. De kommer användas i analysen för att tolka fritidspedagogernas svar från intervjuer i förhållande till informellt lärande, vad det är och hur det sker.

Ett begrepp inom informellt lärande som Klerfelt och Haglund (2011) tar upp är

självutbildning. Självutbildning innebär att individen själv och avsiktligt, vill lära sig något

specifikt. Klerfelt och Haglund (2011) menade att individen väljer att söka upp den plats, personer eller skriftlig källa som individen själv vill lära sig av just då. Självutbildning kan även ske utanför skolans värld. Utgångspunkten är att individen själv av eget intresse och engagemang söker kunskap och tar den till sig(Klerfelt och Haglund, 2011). Klerfelt och Haglund (2011) har valt att skriva om informellt lärande utifrån det perspektivet, men

(14)

15

informellt lärande kan delas upp i tre olika teorier. Dessa teorier heter metalärande

(Lundmark, 1998), communities of practice (Wenger, 2000) och lärlingssystemet (Thunborg, 2001).

Metalärande är oplanerat och oavsiktligt informellt lärande som sker kontinuerligt på arbetsplatser. Denna typ av informellt lärande sker inom formella lärandesituationer.

Aktiviteten kan vara ämnad för att lära en sak men andra saker lärs under tiden aktiviteten är igång. Metalärandet kallas därför även för dolt lärande, eftersom det sker under ”radarn” och märks inte av i stunden. I det dolda lärandet finns värderingar och förhållningssätt som

undermedvetet präglar det som lärs. Därför är det oftametalärandet som sätts som motsats till det formella lärandet (Lundmark 1998).

Communities of practice handlar kortfattat om att kunskap bildas genom samspel mellan människor som ingår i en gemenskap. Communities of practice är delvis oplanerat informellt lärande. Det handlar i större utsträckning om att den som ska lära sig av en slump sätts i en grupp som har samma mål för lärandet. De som ingår i gruppen kommunicerar på ett sätt som de har bestämt tillsammans informellt. Genom att den nya personen tillkommer till gruppen måste hen lära sig gruppens sätt att prata med varandra inom gruppen, deras ordval,

kroppsspråk osv, för att få fortsätta att vara med. Denna gemenskap kan röra sig om

exempelvis läkare på arbetsplatser. En ny läkare kan ganska lätt ta till sig de andra läkarna i gruppens sätt att prata. Deltagandet i en sådan gemenskap är nödvändigt för lärande, då gemenskapen bidrar med lärande i ett socialt lärandesystem. Medlemmarna är

sammanlänkade genom en gemensam förståelse för vad de gör och vilken innebörd det har. I skolan kan det röra sig om läsgrupper eller bokcirklar där meningen är att barnen ska lära sig läsa vilket kan ske tyst för sig själva, under högläsning eller om själva bokcirkeln handlar om att återberätta det som läst. Det sker informellt så länge bokcirkeln eller läsgruppen är en fri aktivitet som alla kan delta i (Wenger, 2000).

Lärlingssystem handlar om att i likhet med communities of Practice upprätta ett system där lärande sker tillsammans, men som är mer planerat än de andra två. Istället för att sätta människor med liknande erfarenheter tillsammans, sätts personer med mindre erfarenhet tillsammans med personer som har mycket eller lång erfarenhet. Syftet är att lära ut det som krävs på ett någorlunda strukturerat sätt, men huvuduppgiften är att fungera som stöd. I början är alltså personer med lite erfarenhet ganska obetydliga i gemenskapen och får jobba sig uppåt i en lång process för att bli likvärdig de andra medlemmarna. Slutligen blir hen den som passerar och bär upp de andra i gruppen. Lärande ses som något som sker hela tiden i den

(15)

16

dagliga verksamheten, men behöver inte alltid ses som något utvecklande. Det kan lika väl vara en reproduktion av olika sociala system i förhållande till något som direkt påverkar samspelet i gruppen (Thunborg, 2001).

Detta är olika teorier inom informellt lärande som också går att använda inom skola och fritidshem. Vår tolkning är att eftersom metalärande sker under det formella lärandets radar kan fritidshemmets aktiviteter, som är planerade, innehålla stora mängder med metalärande. Fritidshemmet har ofta ett mer öppet klimat under sina aktiviteter med möjligheter för barnen att samverka och byta erfarenheter under radarn. Samma sak är det med communities of practice, många barn grupperar sig efter tidigare erfarenheter och intressen (Wenger, 2000). Vi tolkar det som att barnens intressen och erfarenheter svetsar samman barnen i olika

grupper och inbjuder till lärande av mer värdegrundsrelaterad karaktär. Alla barn får vara med och leka i varandras lekar, men då måste de anpassa sig efter hur de som brukar leka

tillsammans, leker. Annars kan konflikter uppstå eller att den som är ny i leken känner sig utanför.

Informellt lärande sker genom samspel och kommunikation människor emellan, genom metalärande och så vidare. Lärandet är alltså informellt i den mening att det sker omedvetet när barnen samtalar med varandra om olika saker. Det sker fritt i fritidshemmets verksamhet.

Skola och utbildning är formella lärandeinstitutioner, men är inte de enda platser för lärande som finns. Lärandet uppstår i interaktion mellan olika individer, exempelvis i samtal vid middagsbordet. Alltså sker lärandet även på platser som inte har som huvudsyfte att förmedla kunskaper. Lärande sker i all mänsklig verksamhet via samtal, handledning och händelser. Därför kan inte lärandet endast kopplas till bestämda sammanhang som skola och

undervisning (Säljö, 2000).Säljö (2000) tillägger att lärandet sker i vad individer och grupper tar med sig från sociala situationer både formellt och informellt för att använda sig av. Det innebär att människan är ”läraktig” och har förmågan att ta vara på erfarenheter och använder dem i framtida situationer (Säljö 2000). Inom det sociokulturella perspektivet nämns

kulturella redskap och där ingår bland annat socialt samspel som en faktor under intellektuella redskap. Det sociala samspelet är en arena för informellt lärande och kopplas därför ihop med metalärande, communities of practice och lärlingssystemet. Individernas egna intressen och gruppens samlade intressen styr det informella lärandet. Det är alltså det lärande som sker genom metalärande för individen och i communities of practice för gruppen.

(16)

17

3.

Metod

I detta kapitel kommer en redogörelse över vilka metoder som valts för att genomföra denna studie att presenteras. Dessutom kommer urval och genomförande att redogöras för.

3.1 Metodval

Denna studie har fokus på det informella lärandet, vilket inte går att mäta med siffror eftersom vad som lärs är subjektivt. Det gör att informellt lärande är ett fenomen som lättast undersöks med hjälp av kvalitativa metoder (Ahrne och Svensson, 2012). Av denna anledning valdes intervju och observation som undersökningsmetoder. Eliasson (2013) menade att en stor fördel med kvalitativa metoder är att de är flexibla, anpassningsbara efter situationen och hur undersökningen utvecklar sig (Eliasson, 2013). Intervjuer passade oss bäst därför att vi i frågeställningen frågade efter fritidspedagogers definitioner och beskrivningar. Det kom vi lättast åt genom att intervjua dem. Vi avsåg också studera hur det informella lärandet sker och det passade bra att undersöka med observationer.Observationer valdes som metod för att kunna besvara andra frågan i frågeställningen som berör hur det informella lärandet ter sig i fritidshemmets verksamhet.

3.2 Intervju

Intervju innebär att en eller flera personer ställer frågor till en eller flera andra personer (Torsten-Eriksson och Wiedersheim-Paul, 2014). Intervju är en effektiv metod när

människors tankar och känslor undersöks i förhållande till ett speciellt ämne. Att intervjua en person är ett sätt att kunna komma åt hens åsikter, erfarenheter och tankar. Därför valde vi att använda intervjuer för att besvara den första frågeställningen. Eftersom den syftar till att ta reda på fritidspedagogers beskrivningar och definitioner av informellt lärande.

Patel och Davidsson (2003) menade att det finns olika grader av strukturering vid genomförandet av intervjuer. Vilken grad av struktur på intervju beror på vilket

"svarsutrymme" som intervjupersoner får. Alvehus (2013) menade att det var viktigt att intervjuaren tänkte på hur upplägget av struktureringen skulle se ut under intervjuprocessen. En del frågor att fundera över var bland annat hur många frågor som skulle behandlas och hur mycket utrymme deltagaren skulle få.

(17)

18

Eftersom vi ville ta reda på fritidspedagogers åsikter om det informella lärandet och hur de upplever att det informella lärandet sker, valdes semistrukturerade intervjuer efter Alvehus (2013) beskrivning. Han beskrev den semistrukturerade intervjun som en sorts mall för hur det går att strukturera en intervju. Mallen för intervjun består av ett fåtal öppna frågor kring temat som väljs. Respondenten har möjlighet att påverka intervjun genom att få möjlighet att samtala öppet kring innehållet i temat. Intervjuaren bör lyssna noggrant och vara uppmärksam för att kunna formulera vidare följdfrågor ifall det behövs.

Alvehus (2013) menade att en skicklig intervjuare inte tillåter intervjun att utvecklas till ett förhör eller test av respondentens kunskap utan intervjun bör bli ett produktivt samtal där respondenten inte ska ställas till svars.

Semistrukturerade intervjuer bidrog med möjligheten att kunna ställa följdfrågor utöver de förutbestämda frågorna som var i centrum. Följdfrågorna uppmuntrade respondenten att utveckla sig och fördjupa sina resonemang kring temat (Alvehus, 2013). En av intervjuerna skedde i par, därför att fritidspedagogerna i det fallet tyckte att de skulle komplettera

varandras tankar på ett bra sätt och för att det var mest tidseffektivt för dem. Torsten-Eriksson och Wiedersheim-Paul (2014) menade att intervjuer i par kan innebära en resursbesparing och även en möjlighet att se parets samtal utvecklas. Par har möjlighet att diskutera och beskriva öppet och fritt. En nackdel gällande parintervjuer, i förhållande till vanliga intervjuer, är att det kan bli svårt att ange vem som sagt vad vid transkribering av ljudupptagningen.

3.3 Observation

Alvehus (2013) menade att genom observationer studeras ”naturligt förekommande”

situationer. Patel och Davidsson (2003) bekräftade att genom observationer samlas områden som berör beteenden som sker i naturliga situationer. Med beteenden i detta sammanhang menade vi både de fysiska och de verbala handlingar som pågår mellan olika människor i olika situationer. Vi ansåg att andra frågan skulle kunna besvaras genom att observera det informella lärandet som sker i barnens aktiviteter i fritidshemmets verksamhet. Meningen med att göra intervjuer och observationer var att koppla samman och jämföra resultaten i förhållande till informella lärandeteorier och sociokulturella teorier i slutsatsavsnittet.

(18)

19

Förhållningssättet vid observationer som valdes för denna studie kallar Eliasson (2013) för ”den renodlade observatören”, detta förhållningssätt är mest passivt till omgivningen och användes för att minska graden av påverkan (Eliasson, 2013).

Vid observation ska observatören göra sig så osynlig som möjligt, för att de som observerades skulle känna sig så avslappnade som det bara gick (Ahrne och Svensson, 2012). Om barnen som observerades visste om att de blev observerade skulle de vara mer benägna att göra saker som förväntades, beroende på kontext. Det var viktigt att hålla en låg profil för att så gott det gick undvika att störa barnens beteende under deras aktiviteter (Patel och Davidson, 2003). Barn brukar ofta vara medvetna om vuxnas närvaro, det påverkar vad de gör för något.

Observationer ger observatören möjlighet att studera, registrera och tolka andras fysiska, verbala uttryck och agerande (Widerberg, 2002). En del i syftet var att observera hur barnen på fritidshemmet aktiverar sig, för att se hur det informella lärandet ter sig i verksamheten. Det som studerades var hur samspelet fungerade, det vill säga, vad barnen samtalade om i sina lekar, hur de förhöll sig till varandra och vilka artefakter de använde. Exempelvis i

förhållande till leksaker de använde eller olika sorters spel som krävde interaktion.

3.4 Urval och genomförande

Urvalet bestod av fyra fritidspedagoger som arbetade på tre olika fritidshemsverksamheter, verksamheterna var alla belägna i Skåne. Tre av de deltagande fritidspedagogerna var utbildade fritidspedagoger. Alla deltagande fritidspedagoger hade arbetat i fritidshemmets verksamhet i flera år. Det mejlades ut förfrågan till fritidspedagogerna, (se bilaga 2), för att få reda på vilka som var intresserade av att delta i vår studie och boka tid för besök. Vid

observationerna som genomfördes fanns det ca 20 – 30 barn inskrivna per avdelning på de tre olika fritidshemmen. Barnens ålder varierade mellan 6 år till 10 år på de avdelningarna som observerades.

Inför intervjun skickades ett mejl med information om syftet med intervjun och vem som är ansvarig för studien. Här ingick även vilket område studien genomfördes inom. Vi gjorde detta i enlighet med informationskravet (Vetenskapsrådet, 2002). Efter bestämt möte förklarades den fullständiga informationen om vår studie, samt när och var det skulle genomföras (Patel och Davidson, 2003). För att uppfylla samtyckeskravet från

(19)

20

frivilligt och i enlighet med nyttjandekravet informerade vi om att uppgifterna inte skulle användas i ett annat syfte än målen med undersökningen.

Det fanns rikligt med tid avsatt för intervjun, för att både intervjuaren och deltagaren skulle känna sig fria till eftertanke under intervjuns gång. Därför ansågs en timmes tid tillräcklig för intervjun (Lanz, 2013). Det visade sig att det fanns ca 15 minuter till godo på varje intervju.

Intervjuerna gjordes med hjälp av mobiltelefon för ljudupptagning. Till hjälp hade vi också penna och block. Ljudinspelningen användes för att kunna transkribera intervjun. Penna och block var till för att skriva ner stödord kring det viktigaste under intervjun.

För att spela in ljud krävs ett tillstånd från intervjupersoner. Fördelen med att ljudinspelningen registrerar det exakta svaret var att vi kunde lyssna på det flera gånger (Patel och Davidsson, 2003). Tillståndet att spela in intervjun gavs via meddelande innan intervjutillfället bokades. Därmed uppfylldes samtyckeskravets regel om att forskaren ska inhämta uppgiftslämnares godkännande (Vetenskapsrådet, 2002).

Vad gäller observationssituationen hänvisade Patel och Davidson (2003) till tre viktiga frågor för observatören att ha behandlat innan besök genomförs för observation, frågorna är: vad vi ska observera? Hur ska vi registrera observationerna? Och hur ska vi som observatörer förhålla oss? Patel och Davidsson (2003) rekommenderade även att konstruera ett

observationsschema som bestod av en lista över händelser. En händelse handlade i vårt fall om en konfliktsituation, en leksituation eller annat som relaterade till informellt lärande i fritidshemmets verksamhet. Därför gjordes observationsschemat utifrån sociokulturella teorier med utgångspunkt i de kulturella redskapen, intellektuella redskap och artefakter (se Bilaga 1), för att studera barnens sätt att kommunicera och leka i fritidshemmets verksamhet.

Verktygen som användes under observationerna var block, penna och kamera, för att anteckna och fotografera artefakter som fanns på platsen. Vid fotografering fick vi ett muntligt

godkännande från ansvarig fritidspedagog vid verksamheten. Det var viktigt med ett muntligt samtycke i förhållande till fotograferingen därför att det gjorde att vi inte blev tvungna att meddela vårdnadshavare (Vetenskapsrådet, 2002).

(20)

21

3.5 Forskningsetik

Forskningsetik handlar om respekt mot de informanter som bidrar till det arbete som görs. Det betyder att människor som läser arbetet i efterhand inte ska kunna utläsa vem som har svarat på ett visst sätt och bidragit med viss information. Vi var noga och ärliga med att det endast är vi som utförde studien som var medvetna om vilka barn och fritidspedagoger som deltar. Det är heller inte forskningsetiskt korrekt att peka ut eller svartmåla de informanter som bidragit (Bryman, 2008). Namnen på de som tillfrågats under studiens gång är fingerade, det vill säga namnen ändrades för att minimera risken för igenkännande. Likadant gjordes på

fritidshemmens namn. Alla namn och personuppgifter behandlades med yttersta respekt i förhållande till konfidentialitetskravet (Vetenskapsrådet, 2002). Vid insamling av material, exempelvis vid fotografering av miljön, fotograferades endast händer. Det var vad som användes, inte av vem, som var intressant. Vid inhämtning av information från individer var det tvunget att bevara individens integritet genom att alla uppgifter behandlades

konfidentiellt. Det betyder att ingen utomstående känner till de som medverkat vid presentation av resultatet (Patel och Davidson, 2003). För att kunna bevara alla

fritidspedagogers identitet kommer de att framträda som fritidspedagog A, B, C eller D. Deras identitet bevaras genom att de inte ska gå att känna igen och för att deras ord ska kunna citeras på ett bra sätt under analysen. Fritidshemmen som observationerna genomförts i framträder som Fritidshem A, B eller C.

(21)

22

4.

Resultat och analys

I detta kapitel börjar vi med att göra en redogörelse för och analys av det empiriska materialet som samlats in med hjälp av intervjuer. Intervjuerna tolkas med hjälp av de informella

teoretiska perspektiven som heter communities of practice, metalärande och lärlingssystemet. Detta görs i två olika avsnitt. Därefter redogörs det för det empiriska material som samlats in genom observationer. Analysen av detta görs med hjälp av sociokulturella teorier och de olika ingångspunkter som presenterats under de teoretiska kapitlen som behandlar de kulturella redskapen och situerat lärande. Kapitlet avslutas med slutsatser i förhållande till all analys som gjorts.

4.1 Informellt lärande i fritidshemmet

Deltagande fritidspedagoger beskrev vad informellt lärande är i fritidshemmets verksamhet. ”Informellt lärande är ju allting på fritids egentligen, för allting är ju egentligen informellt. Det är ju inte formellt som skolan” (Fritidspedagog A, 2016-02-10). Fritidspedagogerna tillade att informellt lärande innebär allt lärande som sker utan att någon utomstående har bestämt vad barnen ska lära sig. I fritidshemmet är det alltså på det viset att det barnen ska lära sig inte alltid är bestämt i förväg utan lärandet sker ständigt informellt i samspel mellan barnen på fritidshemmet. ”Det betyder egentligen allt lärande som sker hos barnet, där inte någon, någon utomstående har bestämt vad barnet ska lära sig utan det är det, som barnet själv lär sig i alla situationer” (Fritidspedagog D, 2016-02-17). Klerfelt och Haglund (2011)

menade att det informella lärandet dominerar fritidshemmets verksamhet eftersom miljön är mer flexibel och bjuder in till samspel mer än vad skolans gör då den är mer bestämd efter formella lärandesituationer. Likheterna mellan fritidspedagogernas uttalande kring informellt lärande är att barnen genom lek utvecklar sin kommunikativa förmåga, det sociala samspelet och att de inhämtar värdegrundsrelaterade kunskaper informellt.

Fritidspedagogerna understryker att informellt lärande kan ske även inom formella

lärandesituationer. ”Det kan ju betyda att det formella lärandet också kan vara informellt” (Fritidspedagog D, 2016-02-17). En del fritidspedagoger menade att trots att aktiviteten är organiserad och strukturerad av dem, lär sig barnet att utveckla andra färdigheter informellt utan att tänka på det. De belyser vikten av att lärandet sker ständigt informellt i samspel mellan barnen på fritidshemmet. Fritidspedagogerna säger också att informellt lärande är mer värdegrundsrelaterade kunskaper. ”Att man lär sig så mycket mer än bara på lektionstid. Att

(22)

23

bara vara. Att vara medmänniska. Att man möter andra på ett bra sätt” (Fritidspedagog B, 2016-02-11). Hen menade att på ett informellt sätt lär sig barnet att respektera varandra, genom att möta varandra på ett bra sätt. Det behöver barnen göra för att lära sig hur de ska samspela med varandra i leken.

En fritidspedagog berättade att det informella lärandet gör att kunskaper blir förmågor. Hen menade att när barnen kan applicera något de lärt sig om i andra situationer än vad de har lärt sig att de kan använda dem. ”Helt plötsligt så sitter man och spelar spel med varandra och dem slår två tärningar och det blir två treor och så, oh, här är ju gånger tabellen, två gånger tre blir sex, och man förstår att förmågan blivit befäst liksom” (Fritidspedagog D, 2016-02-17). Wenger (2000) menade att inom communities of practice finns det människor som på olika sätt introducerar ny kunskap till gruppen. I situationen ovan förmedlar ett av barnen ny kunskap till de andra i gruppen som också spelar spelet. Den nya kunskapen förmedlas till de andra barnen genom att hen uttrycker sin upptäckt högt till de som är närvarande. På detta vis gör barnet multiplikationstabellen till en förmåga informellt, eftersom metoden tillämpas i ett annat sammanhang än multiplikationstabellen tidigare arbetats med. Det sker ett

kunskapsutbyte kring multiplikationstabellen i sammanhanget.

För att summera det som fritidspedagogerna har beskrivit tidigare när det gäller vad det informella lärandet är, valde dem att lyfta upp lek och samspel. Det är under de här

situationerna barnen utvecklas för att arbeta med sina vänskapliga relationer och då utvecklar de samtidigt sin kommunikativa förmåga. Det fritidspedagogerna har beskrivit ovan kopplar vi till den informella lärandeteorin som heter communities of practice. Det görs för att communities of practice är den teori som beskriver samspel som en arena för informellt lärande. Lärandet sker när individers personliga erfarenhet samspelar med den sociala kompetens som finns i gruppen. Det barnen lär sig tillsammans beror på vilken kontext de samspelar i. Lärandet i sammanhangen sker genom att individerna (barnen) inom gruppen samspelar i sociala sammanhang (Wenger, 2000).

4.2 Informellt lärande i barns samspel och kommunikation

En del fritidspedagoger framhöll att det informella lärandet också var påtagligt i förhållande till konfliktsituationer. Barnen lär sig problemlösning informellt vid konflikter. Lärandet sker i samtal mellan de inblandade i konflikten och därför är det viktigt att barnen löser sina konflikter på egen hand utan att tillkalla en fritidspedagog direkt. Det handlar om att barnen

(23)

24

lär sig mer om sig själva genom sin relation till de andra barnen och att det i konfliktsituationen skapas erfarenheter som lärs in.

Fritidspedagog B valde att belysa en konfliktsituation på följande sätt:

”Hon vet inte vad leken går ut på, de andra leker automatiskt utan att prata för de vet vad dem leker. Hon står en bit bort och säger: jag känner inte mig med i leken. Men vad är det som saknas? Säger man, man säger inte vad, jag vet inte för de leker, ja men hur kan dem hjälpa dig då? De kan säga det! Men gå bort och säg det till dem då. Vi går bort och de andra säger: vi trodde att du fattade det” (Fritidspedagog B, 2016-02-11).

Vår tolkning är att det informella lärandet som sker i ovanstående situation, är att barnet ges möjlighet att utveckla sin förmåga att förebygga känslan av utanförskap i leken. Det sker genom att barnet tar egna initiativ till kommunikation. Hon lär sig att kunna förstå hur hon ska gå tillväga för att känna sig mer inkluderad i leken. Fritidspedagog D beskriver ett exempel där det informella lärandet sker i fritidshemmets verksamhet i förhållande till en konflikt mellan ett fiktivt kompispar ”Pelle” och ”Kalle”

”Man ger eleven en målbild att sträva efter istället för att fastna i det här, ja han sa, han gjorde, så ger man, hur ser det ut när det är som bäst mellan dig och Pelle eller Kalle?” (Fritidspedagog D, 2016-02-17). Det barnen får lära sig informellt i situationen är att det är lättare att ta sig vidare från en konflikt om de inte hakar upp sig på vad den andre har gjort för fel. Istället blir det fokus för dem att se konflikten som en liten del i deras totala tid

tillsammans. Thunborg (2001) menade att lärandet sker kontinuerligt där deltagarna ömsesidigt påverkar varandra. Barnen tränar också informellt på att det är viktigt att de för fram sina åsikter. Det gör de genom att de tillsammans kommer fram till lösningen på hur de ska gå vidare när någon har gjort fel. De lär sig detta genom fritidspedagogens vägledning.

Fritidspedagog C (2016-02-11) använde uttrycket ” se mig, hör mig ” som hen menade är viktigt för att inkludera barnet i övriga barngruppen under en samling. Hen menade att det är viktigt att barnet får göra sin röst hörd när barnet inte vet vad hen kan göra, för att andra barn ska erbjuda hen att vara med dem och leka. Fritidspedagog C (2016-02-11) fortsätter ”då kan man fråga de andra i gruppen: om någon har förslag över vad Pelle kan göra”. På gruppnivå lär sig alla barn informellt att det är viktigt att de inkluderar varandra i lekar. De tränar detta genom att föra en dialog i gruppen. De gör även varandra medvetna om deras intressen då det är mer troligt att barn som tycker om att leka med lego ger det som förslag till någon som inte vet vad hen ska göra. Lärandet sker när mer eller mindre erfarna deltagare interagerar och

(24)

25

deras relation byggs upp genom att de som är mer erfarna i situationen berättar mer om vad som finns att göra för den enskilde som är ny i gemenskapen (Thunborg, 2001).

Den teori om informellt lärande som ter sig som den mest applicerbara i förhållande till situationerna ovan är lärlingssystemet. Lärlingssystemet handlar om att upprätta ett system där lärande sker tillsammans. Lärandet betraktas som ett återskapande av olika sociala system i förhållande till någon (fritidspedagogen) som direkt påverkar samspelet. Personer med mindre erfarenhet (barnen) sätts tillsammans med personer som har mycket eller lång

erfarenhet (fritidspedagogerna). Den sorts arbete som gäller har syftet att lära ut det som krävs på ett någorlunda strukturerat sätt och fungera som stöd (Thunborg, 2001).

Fritidspedagog A (2016-02-10) berättade att ”Så fort det uppstår konflikter, måste man ju lära sig det sociala samspelet, hur man är mot varandra, med varandra”. Hen påpekar vikten av det sociala samspelet oavsett sammanhang: ”Det är ju även när man sitter och spelar spel med dem och man kan vänta på sin tur, alla ska få delta och alla ska vara med. När de nu leker ute, ska man följa regler, det är regler och normer hela tiden utan att de egentligen tänker på det, för dem är det ju bara lek” (Fritidspedagog A 2016-02-10). Informellt lärde sig barnen att följa normer och regler vid exempelvis deras lek. De lärde sig att uppföra sig i förhållande till vad de andra i gruppen tyckte var önskvärt. Barnen fick lära sig att turas om och att vänta på sin tur vid köbildning ifall en vald lek skapade det. Detta kan jämföras med Wenger (2000) som skrev om vikten av ömsesidighet. Individer måste veta hur de ska interagera på ett bra sätt i förhållande till vad de andra i gruppen förväntar sig annars kan de inte ingå i den communities of practice de vill. Teorin handlar kortfattat om att kunskap bildas genom samspel mellan människor som ingår i en gemenskap. I situationen samspelade barnen på ett sätt de har bestämt informellt (Wenger, 2000).

Det skiljde sig mellan fritidspedagogerna när vi övergick till hur de valde att prata om hur det informella lärandet sker när det inte längre gäller konflikterna. Alla lyfte upp olika situationer som vi kunde koppla till informella lärandeteorier. En skillnad var att en fritidspedagog lade fram ett exempel där en individ lärde sig själv. En annan tog upp att de ville berätta för

föräldrar på skolan vad barnen lär sig genom att leka och bygga med lego. Fritidspedagogerna beskrev alltså situationer som har helt olika kontext i förhållande till samma fråga.

Frågorna fritidspedagogen ställde sig relaterade till vad grupper som leker med lego lär sig. Fritidspedagogen ville belysa det informella lärandet som inträffade under exempelvis lego och spel

(25)

26

”Det nya är att vi ska sätta upp vad som händer när vi bygger lego. Vad är det vi ser? Vad är det vi kan se att det här krävs och vi har pratat jättelänge om det gör så att föräldrarna ser varför vi har fri lek och varför vi har utevistelse? Varför vi har detta och detta? Och sen sätter man upp informativa grejer på väggen”

(Fritidspedagog B, 2016-02-11).

Det informella lärandet som vi upptäckte här skedde i samspel mellan barnen där de har ett aktivt deltagande. Vi menar att det står i relation till vad Wenger (2000) skrev om när det gäller de sätt som individer interagerar med varandra och med världen på. Denna interaktion hjälper till att skapa erfarenheter i relation till vilka individerna är. Barnen lär sig i

sammanhanget vad de kan göra och hur deras fantasivärld påverkas av deras handlingar i leken med lego. Fritidspedagoger i denna verksamhet väljer att framhäva informellt lärande för barn och vuxna till skillnad från andra fritidshems verksamheter som deltog i studien.

Flera andra informella lärandesituationer som nämndes hade ett gemensamt innehåll i

förhållande till samspel och kommunikation. Det sker genom att barn i fritidshem ställs inför möjligheter att använda sig av det de har lärt sig i skolan på en annan plats. Barnen tränar enligt fritidspedagogerna sin finmotorik och grovmotorik genom olika slags spel och lekar. Fritidspedagog A beskriver en pojke som har motoriska svårigheter, hen säger att:

”Han älskar just dance, vi hade småstjärnorna på skolan, de skulle öva, hela klassen, de gjorde YMCA hela klassen, så de stod i fyra led liksom och jag skojar inte han var grymmast på detta, han killed it, för att han gick hem och övade varje dag till den här just dance YMCA liksom” (Fritidspedagog A, 2016-02-10). Barnet i situationen lär sig informellt att utveckla sina motoriska färdigheter genom en aktivitet han själv valt att utföra. Interaktionen sker först senare när han ska utföra det han tränat på tillsammans med resten av klassen. Den teori om informellt lärande som vi kopplar till citatet, är teorin om självutbildning.Självutbildning innebär att individen själv, avsiktligt, vill lära sig något specifikt och väljer att söka upp en plats där hen har möjlighet att lära sig det som önskas (Klerfelt och Haglund, 2011). Det barnet vill lära sig mer specifikt är i situationen själva dansen. Det gör han genom att söka upp den plats i skolan eller hemmet som han kan träna på det han vill lära sig. I detta fallet dansen, men även om det är en specifik dans han vill lära sig så lär han sig även mer om hur han rör sin kropp i förhållande till sådant som takt och omgivning. Att röra sin kropp till takt och omgivning blir en del i det

metalärande som sker i situationen, det är sådant informellt lärande som sker omedvetet (Lundmark, 1998).

Fritidspedagog C ansåg att informella lärandesituationer även är påtagliga under formella lärandesituationer. Hen berättade om en formell aktivitet för barnen

(26)

27

”De ska skriva av hur många gula, blåa och gröna bilar det finns på en lapp, sen ska de skriva ner

registreringsnummer. Sen ska de komma tillbaka hit och göra ett diagram. Sen ska de göra en tallinje och de ska skriva upp bilarna i alfabetisk ordning. Det är egentligen matte, men det är jättekul att skriva ner alla bilnummer och vad de är för bilsorter” (Fritidspedagog C, 2016-02-11).

Utifrån ovanstående citat tolkade vi att den informella lärandeteorin metalärande passar in för att det sker ett informellt lärande under den formella lärandesituationen. Det informella lärandet i situationen uppstod då barnen var ute och skrev upp bilarna eftersom just bilarna triggade igång ett samtal mellan barnen. Det samtalet som kan ha uppstått är visserligen inte redogjort för av fritidspedagogen som gav exemplet, men samtalet skulle kunna kretsa runt saker som vad bilarna har för egenskaper, vad de drivs av, eller personliga preferenser kring vad barnen tyckte om hos bilarna de tittat på. Med detta i åtanke refererar vi till Lundmark (1998) som menade att metalärandet betraktades som ett lärande som sker bredvid det lärande som är planerat. Barnens samtal kring uppgiften gjorde att det skapades ett kunskapsutbyte i förhållande till bilarna eller skapandet av diagrammet senare, vilket bidrog med att förstärka samarbetet bland barnen för att lösa uppgiften. Efter vidare reflektion går samma situation att koppla till lärlingssystemet eftersom barnen informellt finslipar sina förmågor att kunna ta emot instruktioner och följa dessa (Thunborg, 2001).

4.3 Informellt lärande i barns aktiviteter

I detta avsnitt av analysdelen kommer vi att lägga mest fokus på de fysiska redskapen i olika leksituationer som observerats vid fritidshemmen. Det kommer finnas inslag av intellektuella redskap, då kulturella redskap inte skiljs åt i barnens lekar. Det beror på att barn interagerar med varandra i leken, genom samtal och kommunikation (Säljö, 2000). I observationerna på samtliga fritidshem har vi funnit att de olika fysiska artefakterna som finns är nästintill samma. Alla fritidshemmen har dockor, lego, plusplus, maskeradkläder, brädspel och liknande. En reflektion som väcktes utifrån observationerna var att det informella lärandet skulle kunna stärka barnen i deras gemensamma arbete, i förhållande till vad de lekte med. Det står i relation till vad Ellström (1996) skrev om informellt lärande som något positivt eftersom det främjar individens utveckling. Det informella lärandet uppstod oberoende av om det var lego eller om det var plusplus som var den fysiska artefakten. I dessa informella lärandesituationer utvecklade de även sin språkliga förmåga, genom att de förhandlade om vad som skulle hända i leken, exempelvis om vad de skulle bygga tillsammans. I ytterligare informella lärandesituationer tränade barnen även sin öga-hand koordination och utökade sina

(27)

28

matematiska kunskaper, genom exempelvis att sätta ihop legot till saker de behövde för att kunna bedriva sina respektive lekar.

Barnen aktiverade sig på olika sätt i de olika fritidshemsverksamheterna. En del av barnen pysslade, andra lekte med plusplus, ritade, eller spelade spel av olika slag. Detta kan jämföras med vad Sandwall (2013) skrev om när det gäller informellt lärande som något som sker naturligt när en individ deltar i en aktivitet. Utifrån vår observation uppstod flera informella lärandesituationer. Den första situationen som observerades var en situation på Fritidshem A:

”Fiktiv lek, barnen bygger olika saker som blir föremål i leken med hjälp av plusplus, händelser i leken

diskuteras när de uppkommer, i likhet med rollspel, de underbygger dessa händelser med hjälp av ljudeffekter av olika slag och diskuterar olika typer av energi som deras plusplus robotar drivs av, energityperna är fiktiva. De hittar på nya händelser allt eftersom leken fortskrider” (Fältanteckning; Fritidshem A, 2016-02-10). Vår tolkning av det informella lärandet som uppstod i den situationen var att barnen genom en ömsesidig dialog mellan varandra blev tydligt medvetna om varandras tankar i leken. De samtalade om händelser och skapade artefakter obehindrat. Barnen lärde sig informellt att turas om då de skapade händelser i leken. För att kunna skapa fiktiva fiender eller hinder av olika slag krävs det kreativitet, detta tränade barnen i leksituationen ovan och de lär sig av varandra. Vi menar att det står i relation till vad Sandwall (2013) skrev om informellt lärande som något som sker när individen engagerar sig i en aktivitet. Säljö (2010) menade att

tillverkningen av verktyg och redskap medförde ett annat och mer aktivt förhållningssätt till omvärlden. Barnen i situationen började bearbeta ett objekt för att ge objektet de egenskaper som var önskvärda och funktionella i deras lek. Artefakterna i det här fallet med pojkarna är de figurer de bygger av plusplus som de sedan ger olika egenskaper utifrån kontexten, det vill säga, utifrån leken barnen skapat.

I en annan leksituation där det informella lärandet var påtagligt byggde två barn med den fysiska artefakten lego. Barnen samtalade dämpat om vad de skulle bygga och hur de skulle göra i leken. Temat för leken var medeltid och de byggde en sorts slott som de smyckade med olika skatter. De rollspelade med lego-gubbar som de gett olika roller, en var kung, en annan riddare. Det informella lärandet i situationen som blev påtagligt i leksituationen, var att de tillsammans förhandlade och tillsammans gjorde de en gemensam överenskommelse om hur deras slott skulle se ut och vad deras karaktärer gjorde för något. I samspel med varandra förmedlade barnen enligt vår tolkning också vad de vet om medeltiden och gör på så vis ett kunskapsutbyte. Säljö (2010) menade att i tillverkarens (barnens) tänkande var det nödvändigt att det fanns världsliga erfarenheter som vägledde hen, vid skapande av olika objekt som

(28)

29

används i lek. I leksituationen stimulerades barnens kommunikativa förmåga informellt genom att det uppstod ett utbyte av språklig och praktisk kommunikation, där regler, konflikt- och problemlösning mellan barnens karaktärer förhandlas (Johansson & Ljusberg, 2004).

Vid ett annat observationstillfälle, handlade en leksituation om att barnen spelade ett matematikspel på datorn tillsammans. Under spelets gång hjälptes barnen åt att lösa

matematiska problem de ställdes inför. I relation till spelet uppstod en dialog kring ordet krut. Det ena barnet visste inte vad det var och det andra barnet förklarade då vad det är för något. Vår tolkning av det informella lärandet i den här leksituationen står i relation till det

kunskapsutbyte som uppstod genom dialog och ett samspel mellan barnen. Vi relaterade lärandet i situationen till Säljö (2010) som menade att det situerade lärandet står i relation till kontexten och framträder i alla sociala sammanhang. I detta fall tog sig det situerade lärandet uttryck i det kunskapsutbyte som uppstod mellan barnen i förhållande till krutets innebörd. De lärde sig i situationen mer om det svenska språket samtidigt som de tränade sina matematiska kunskaper. Artefakten i sammanhanget blev datorspelet som barnen använde för att samspela (Säljö, 2010).

En annan leksituation handlar om ett flertal barn som leker med cyklar.

“Barnen byter cyklar med varandra och förhandlar på olika sätt, genom om jag kan få din så kan du få min, om det inte fungerar så försöker den som vill byta hitta ett sätt att genomföra bytet, ett barn använder koner som vägspärr och säger att endast sparkcyklar får komma igenom. De andra kör runt och ingen säger emot”

(Fältanteckning; Fritidshem C, 2016-02-11).

Det barnen lärde sig här på ett informellt sätt, utifrån vår observation, var vikten av att vänta på sin tur, att respektera lekens regler och kunna förhålla sig till det. Barn behöver träna på dessa saker för att samspelet barnen emellan ska fungera och att alla ska kunna inkluderas i leken. Genom en kontinuerlig dialog uppstod förhandlingar kring byte av cyklar. Vår tolkning är att lärandet sker på ett informellt sätt genom att barnens kommunikativa förmåga stimuleras då ingen vuxen kommer och berättar för barnen hur de ska göra. Barnen tränar även på att hitta nya sätt att göra sitt byte mer attraktivt för att det ska bli lättare för dem att få sin vilja igenom. Situationen stod i relation till Säljö (2010) som menade att fysiska och språkliga redskap är kulturella resurser som tillsammans medverkar till att kunskaper och färdigheter lever vidare i samhället. Detta innebär att det via samtal och genom användande av fysiska artefakter, sker kontinuerlig förmedling av kunskaper.

(29)

30

För att avslutningsvis bygga på vad barnen igenom lek kan uppnå för informellt lärande i förhållande till sitt sociala samspel presenteras en situation där tre barn leker med dockor.

”Tre barn leker med dockor, de leker stilla och använder stolar till hus för dockorna, stolarna är smyckade med olika chaletter och tyg som ett sätt att fantisera att det finns dörrar och avskildhet för dockorna. I leken samtalar de om olika sociala situationer som kan uppstå i verkliga livet fast situationerna sker mellan dockorna.”

(Fältanteckning; Fritidshem B, 2016-02-11).

Vi menade att det informella lärandet som uppstod i ovanstående situation är

överenskommelsen mellan barnen. Det informella lärandet uttrycker sig genom samarbete för att kunna bygga upp miljön som är relevant för leksituationen. De bygger upp leken som om de vore grannar och använder det som finns för att skapa ett sammanhang som

överensstämmer med den verklighet de eftersträvar. När barnen samtalar om sociala

situationer som kan uppstå lär de sig mer om hur de skulle reagerat. Under den här processen utvecklas deras sociala samspel. I enlighet med Johansson och Ljusberg (2004) menade vi att i den situationen bildade barnen kunskap genom sin fantasi i förhållande till leken. De

konstruerade föreställda situationer och skapade därmed nya handlingsförlopp för dem själva som de kan använda sig av i framtida situationer. Dockorna i detta sammanhanget blir en central artefakt för barnen att personifiera sina tidigare upplevelser från andra sociala sammanhang. Artefakterna i sammanhanget strukturerar barnens sätt att tänka och resonera när de används i den sociala praktiken som är deras lek (Säljö, 2010). Säljö (2000) skrev även om situerade aktiviteter som består av struktur och innehåll i sociala sammanhang som är förenade för individen. Sociala sammanhang är de olika leksituationer som vi observerat på de olika fritidshemmen. Strukturen för dessa aktiviteter var beroende på hur leksituationen förhöll sig till omgivningen och innehållet förhöll sig till vad det fanns för artefakter i barnens lekar. Individens sätt att resonera och lösa problem, menade Säljö (2000) är relativt till

kontexten och de redskap som finns tillgängliga.

4.4 Slutsatser

Slutsatserna kommer att presenteras efter syftet och frågeställningarna i den ordningen som förekommer där. Den första frågeställningen är: Vad är och hur sker informellt lärande, enligt fritidspedagogerna i fritidshemmets verksamhet? Den andra frågeställningen är: Hur ter sig det informella lärandet i fritidshemmet med utgångspunkt i sociokulturella teorier? När

frågeställningarna besvarats avslutas texten med vilket samband informella lärandeteorier och sociokulturella teorier har i förhållande till intervjuerna och observationerna.

(30)

31

Alla deltagande fritidspedagoger i vår studie var överens om att allt i fritidshemmets

verksamhet bidrar till informellt lärande, även under formella lärandesituationer. De menade att det sker ett dolt lärande under olika situationer som barnet bär med sig i andra sociala sammanhang (Lundmark, 1998). Fritidspedagogerna var även överens om att socialt samspel och kommunikation var viktiga vid frågan kring informella lärandesituationer. Vår tolkning är att fritidspedagogernas svar överensstämde för att kommunikation och samspel ständigt sker i deras vardag i förhållande till fritidshemmets verksamhet. Under det sociala samspelet

bearbetar barnen värdegrundsrelaterade kunskaper som handlar om att respektera varandra och möta varandra på ett bra sätt. Fritidspedagogerna valde att fokusera på lekens betydelse när det gällde barnens möjligheter att utveckla olika färdigheter såsom fin- och grovmotorik. Under leken bearbetade barnen sina sociala relationer genom att de stärkte sin vänskap och lärde sig förhandla om olika saker. Slutligen lärde de sig att tillsammans komma överens för att alla skulle inkluderas. Allt ovan besvarade vad det informella lärandet är enligt

fritidspedagoger.

Vid frågan om hur det informella lärandet sker i fritidshemmets verksamhet, valde de flesta deltagande fritidspedagoger att belysa konfliktsituationer. De menade att det informella lärandet vid en konfliktsituation är att barnen utsätts för en utmaning och att de genom en ömsesidig dialog ska kunna finna en lösning på problemet tillsammans. Barnen lär sig även att komma överens och att undvika att upprepa gamla misstag. Under en konfliktsituation lär sig barnen mer om sig själva och varandra genom att samarbeta för att förebygga känslan av utanförskap. Vi tolkar det fritidspedagogerna pratade om som något som stod i relation till vad Säljö (2000) menade när han skrev att människor suger åt sig det de kan lära i olika situationer för att sedan kunna använda det i andra situationer i framtiden. Kulturen, värderingar och fysiska redskap i omgivningen, individer har runt omkring sig förs vidare genom kommunikation och det gör kommunikation till ett verktyg för att koppla samman kulturen med människors tänkande (Säljö, 2000). I samma fråga berättade fritidspedagogerna om vikten av det sociala samspelet, för att barnen tillsammans ska kunna utvecklas och inkluderas. Genom det sociala samspelet och den kommunikation som sker skapas informellt lärande och vad som lärs informellt beror på sammanhanget människor vistas i. Det blir tydligt för oss att fritidspedagogernas svar går i linje med den informella lärandeteorin, communities of practice. Genom samspel och kommunikation får individer lära sig mer om hur de ska uppföra sig när de interagerar med varandra i de olika communities of practice som de vistas i. Varje communities of practice hjälper individen att skapa en bild av vem hen är

(31)

32

som person i förhållande till de andra personerna som ingår i gruppen (Wenger, 2000). Kring frågan om när det informella lärandet sker i fritidshemmets verksamhet uttryckte

fritidspedagogerna en överensstämmelse kring att det är något som sker hela tiden oberoende av plats eller situation barnen vistas i. Fritidspedagogernas svar går i linje med communities of practice för att de beskriver att det informella lärandet sker när barnen samspelar i olika grupperingar där de har ett gemensamt syfte med sin aktivitet. Det blir också tydligt att de andra typerna av informellt lärande är underställt communities of practice.

Fritidspedagogerna beskriver att de ibland kan gå in och vägleda barnen i olika sammanhang för att hjälpa till när de stöter på svårigheter att samspela. Det sker i till exempel

konfliktsituationer. Lärlingssystemet blir därför en informell lärandeteori som gör att barnen får hjälp att fortsätta fungera i de communities of practice de vill ingå i (Wenger, 2000). Metalärandet återfinns hela tiden underförstått i alla aktiviteter som genomförs då det är dolt lärande som sker oberoende av vilken typ av situation som uppstår (Lundmark, 1998).

Det informella lärandet som vi uppmärksammade vid våra observationer av barnens

aktiviteter på fritidshemmet visade att det uppstår i en kontinuerlig dialog. Barnen utvecklar sina förmågor att resonera, förhandla och komma överens i olika sociala sammanhang.

Genom kommunikation utvecklar barnen sin språkliga förmåga och de får möjlighet att stärka sitt samspel mellan varandra. I leksituationerna är de fysiska artefakterna betydelsefulla då de påverkar lekens innehåll på ett basalt plan. Olika artefakter utvecklar olika färdigheter hos barnen. Till exempel utvecklar barnen informellt sin finmotorik, sin kreativa förmåga och sin förmåga att driva sin vilja igenom, när de byggde och lekte med lego. Det gör de genom att kontinuerligt använda sina händer, samtala med varandra om lekens innehåll och vad de vill uppnå i den. Här syns fysiska redskap (lego) och intellektuella redskap (barnets idéer kring användandet av legot) som barnet använder sig av under hela processen, när hen bygger saker med lego. Kulturella redskap används för att kunna förstå och agera i omvärlden (Säljö, 2014).

I jämförelse med vad fritidspedagogerna berättade om informellt lärande och vad vi har observerat i verksamheten blev det uppenbart att barnens aktiviteter, som kan göras i

ensamhet eller tillsammans med andra, och kommunikationen som sker i anslutning till olika aktiviteter är centrala delar i det informella lärandet som sker i verksamheternas olika

communities of practice (Wenger, 2000). Det informella lärandet sker hela tiden i fritidshemmets verksamhet genom samarbete, samspel och kommunikation i barnens

References

Related documents

rennäringen, den samiska kulturen eller för samiska intressen i övrigt ska konsultationer ske med Sametinget enligt vad som närmare anges i en arbetsordning. Detta gäller dock inte

avseende möjligheter som står till buds för främst Sametinget och samebyar, när det gäller att få frågan prövad om konsultationer hållits med tillräcklig omfattning

Enligt remissen följer av förvaltningslagens bestämmelser att det normalt krävs en klargörande motivering, eftersom konsultationerna ska genomföras i ärenden som får

Lycksele kommun ställer sig positiv till promemorians bedömning och välkomnar insatser för att stärka det samiska folkets inflytande och självbestämmande i frågor som berör

Länsstyrelsen i Dalarnas län samråder löpande med Idre nya sameby i frågor av särskild betydelse för samerna, främst inom.. Avdelningen för naturvård och Avdelningen för

Det behöver därför göras en grundläggande analys av vilka resurser samebyarna, de samiska organisationerna, Sametinget och övriga berörda myndigheter har och/eller behöver för

Länsstyrelsen i Norrbottens län menar att nuvarande förslag inte på ett reellt sätt bidrar till att lösa den faktiska problembilden gällande inflytande för den samiska.

Tillsammans utgör detta en stor risk för att de kommuner och landsting som är förvaltningsområden för finska, meänkieli och samiska tolkar lagen så att det blir tillåtet