1
Hälsa och Samhälle
Ensamhetskänslor hos äldre från de
professionellas perspektiv
Agnes Hansson
Camilla Lundström
2
Ensamhetskänslor hos äldre från de professionellas
perspektiv
Agnes Hansson & Camilla Lundström
Socialt arbete: Examensarbete, 15 högskolepoäng. Malmö Universitet: Fakulteten för hälsa och samhälle, Institutionen för Socialt arbete, 2018.
Syftet med denna kvalitativa studie var att belysa och undersöka hur ensamhetskänslor hos äldre kommer till uttryck i äldreomsorgen från biståndshandläggarnas och
hemtjänstpersonalens perspektiv. I studien redogörs det för olika bakomliggande orsaker och konsekvenser av känslor av ensamhet bland äldre. Det redogörs även för relevanta begrepp och aktuell statistik över de äldres situation och hälsa i samhället.
Uppsatsens empiriska material bygger på en kvalitativ ansats i form av åtta semistrukturerade intervjuer med biståndshandläggare och hemtjänstpersonal inom Skåne län. Efter en djup bearbetning och analys av vårt insamlade material framkom det relevanta teoretiska perspektiv och synsätt. Vi fördjupade oss i bemötandets etik, empati/sympati samt
aktivitetsteorin som är centrala delar i vår studies ämne och som har hjälpt oss att förstå vårt forskningsmaterial.
Några av studiens slutsatser är: 1) att känslor av ensamhet hos äldre uppfattas som en subjektiv och mångfacetterad känsla av både biståndshandläggare och hemtjänstpersonal. 2) att ensamhetskänslor hos äldre är, enligt professionerna, ett välkänt fenomen och något som beaktas i arbetet med de äldre. 3) att enligt professionerna är bemötandet gentemot den äldre av stor betydelse för att den äldre ska uppleva sig som värdefull och därmed också öka sitt välbefinnande. 4) att professionerna för många äldre är den enda sociala kontakten vissa äldre har. 5) att aktiviteter som har sociala inslag och som fångar upp varje individs behov och intressen också bidrar till hälsofrämjande faktorer. 6) ensamheten kan både vara en orsak till och en konsekvens av depression eller psykisk ohälsa vilket kan få allvarliga konsekvenser för de äldre.
3
Feelings of loneliness among elderlies, from the
professionals perspectives
Agnes Hansson & Camilla Lundström
Degree project in social work, 15 points. Malmö University: Faculty of health and society, department of social work, 2018.
ABSTRACT
This qualitative study aims to enlighten and review how feelings of loneliness among our elderly are being expressed from the perspective of social workers in authority and home help caregivers. The study portrays various underlying causes and consequences of feelings of loneliness among the elderly. It also describes relevant concepts and current statistics on the situation and health of the elderly in society.
The material was built on a qualitative approach of eight semi-structured interviews with social workers in authority and home help caregivers within Skåne county. After a
methodological process and an analysis of our material, particular theoretical perspectives emerged. The theoretical perspectives are: ethics in personal treatment, empathy/sympathy and activity theory. These theories are central for the analysis and the theories have helped us to understand the research material.
Some of our conclusions are: 1) feelings of loneliness among elderly was by the social workers in authority and home help caregivers seen as a multifaceted and subjective feeling. 2) feelings of loneliness among elderly according to the social workers in authority and home help caregivers are a well-known phenomenon and something they take into consideration in their work with the elderly. 3) according to the social workers in authority and home help caregiver’s, personal treatment towards the elderly is of importance to make the elderly feel worthful and thereby is personal treatment increasing their wellbeing. 4) for many elderlies the social workers in authority and home help caregivers, especially the home help caregivers, are the only social contact they have. 5) activity with social influences can catch the elderlies needs and interests and also contribute to factors that improve the elderlies health in a positive direction. 6) loneliness can be either a causal factor or a consequence of depression or mental illness which can lead to serious concequenses for the elderlies.
4
Förord
Vi vill rikta ett stort tack till våra informanter, både hemtjänstpersonal och
biståndshandläggare vilka tog sig tid till intervjuer. Intervjuerna har medfört en intressant analys och en övergripande inblick i deras viktiga arbete. Vi vill särskilt tacka vår handledare Linda Lill för all hjälp och värdefull handledning som du gett oss under arbetet med vår uppsats. Sist men inte minst vill vi tacka våra familjer för det enorma tålamod och överseende ni visat oss då vi under denna tid varit totalt uppslukade i både tid och rum av arbetet med vår uppsats.
Malmö, Januari 2019
5
Innehållsförteckning
INLEDNING OCH PROBLEMFORMULERING ... 7
Syfte och frågeställningar ... 8
BAKGRUND OCH KUNSKAPSLÄGET ... 9
Äldreomsorgen, dess yrkesprofessioner och den nationella värdegrunden ... 9
Ensamhet – ett begrepp med många definitioner ... 9
Gerontologi - läran om åldrandet ... 10
Ensamhet och åldrande ... 11
Ensamhetsforskning från de professionellas perspektiv ... 11
“Ensamhet - ett hot mot vår hälsa”... 12
Depression ... 13
Självmord ... 14
De äldres livssituation ... 14
Välbefinnande, meningsfullhet och bemötande ... 15
Aktivitet och ett gott åldrande ... 15
Samhällelig delaktighet och gemenskap ... 16
TEORETISKA UTGÅNGSPUNKTER ... 17
Sympati och Empati ... 17
Bemötandets etik ... 18
Etik i den professionella rollen ... 18
Normativ etik ... 19 Pliktetik ... 19 Konsekvensetik ... 19 Aktivitetsteorin ... 20 METOD ... 21 Metodologisk ansats ... 21 Förförståelse ... 21
Urval och avgränsningar ... 22
Tillvägagångssätt och datainsamling ... 23
Etiska överväganden ... 26
Arbetsfördelning... 27
Analysarbete ... 27
RESULTAT OCH ANALYS ... 29
Bilder av äldres känslor av ensamhet ur hemtjänstpersonalens perspektiv ... 29
6
Avsaknaden av sociala sammanhang ... 31
Empati och sympati ... 32
Ett gott bemötande ... 32
Den värdefulla tiden tillsammans med hemtjänstpersonalen ... 34
Utmaningar ... 34
Bilder av äldres känslor av ensamhet ur biståndshandläggarnas perspektiv ... 35
Paradoxen ... 37
Ensamheten – en komplex känsla ... 38
Under handläggningsprocessen ... 38
Betydelsen av meningsfulla aktiviteter ... 39
SLUTDISKUSSIONEN ... 42 REFERENSLISTA ... 44 BILAGA 1 ... 48 Informationsbrev ... 48 BILAGA 2 ... 49 Intervjuguide ... 49
7
INLEDNING OCH PROBLEMFORMULERING
Ensamhet är ett aktuellt ämne som det pratas mycket om både i folkmun och i media idag, inte bara i Sverige utan även internationellt. Vi som författar denna uppsats har kunnat se långa reportage som berör ämnet ensamhet i tidningar såväl som tv-program allt från Agenda, Fråga Doktorn och Nyhetsmorgon. Ensamhet är ett ämne som både engagerar och berör. I samband med att en av oss utförde socionomprogrammets praktik som biståndshandläggare och att vi båda fick sommarvikariat som biståndshandläggare 2018 uppstod en nyfikenhet kring ämnet ensamhet. Vi blev nyfikna på hur de professionella uppmärksammar äldres känsla av ensamhet i sitt dagliga arbete eftersom ensamheten blev ett tydligt inslag för oss i rollen som biståndshandläggare. Faktorer som att förlora en partner, nära vänner och/eller familjemedlemmar är något som vi påmindes om att många äldre går igenom. Att dessutom drabbas av sjukdomar och funktionsnedsättningar kan leda till att den sociala biten blir begränsad och svåråtkomlig. I rollen som biståndshandläggare mötte vi äldre som var ensamma då de inte hade några anhöriga eller vänner i sin omgivning. Många kunde också vara väldigt sjuka och en del kunde ha en stor önskan om att bli beviljade särskilt boende för att få en god möjlighet att träffa andra människor och få en ökad trygghet med bemanning dygnet runt. Att känna sig ensam tas även upp i intervjun Ensamhet bland äldre ökar – föreningar vill ge fler ett socialt liv från SVT nyheter där Gunnel Arbin Sjöberg berättar att det är tråkigt att vara själv och att hon inte har någon att prata med (SVT nyheter 2018a).
“Det är många äldre som är ensamma, det är klart. Folk dör, folk försvinner – det är inte så konstigt att folk känner sig ensamma. Även jag känner mig ensam ibland.” (SVT nyheter 2018a).
Susanne Rolfner Suvanto menar i boken Psykisk ohälsa hos äldre (2018) att i 80-årsåldern kan ensamhet leda till bristande livskvalitet samt dålig hälsa. Det är inte ovanligt att äldre uppger att de har symtom som sömnsvårigheter, smärta och ibland tryck över sitt bröst vilka kan vara tecken på att något inte står rätt till. Inte bara fysiskt utan även genom att det kan röra sig om en depression eller att den äldre är i någon form av kris. Rolfner Suvanto (2018) menar att eftersom det kan te sig tvetydigt är det av vikt att som närstående, anhörig eller vård- och omsorgspersonal vara lyhörd och ta sig tid att lyssna på den äldre (Rolfner Suvanto, 2018, s.19-20). Vi menar att i takt med att andelen äldre i vår befolkning ökar blir ämnet ensamhet högst aktuellt eftersom vi måste besitta kunskap och ha verktyg för att bemöta den kommande ökningen av äldre i vår befolkning och konsekvenserna som kan uppstå till följd av denna. Enligt Statistiska centralbyrån, SCB, uppgick Sveriges totala befolkningsmängd den 31 december 2017 till 10.120.124 personer varav 2.003.808 var äldre människor över 65 år (SCB, 2018b). Sveriges folkmängd beräknas passera elva miljoner år 2028 och ökningen för de som är över 65 år och äldre beräknas bli 309.000 personer fler än idag (SCB, 2018a). Hur väl rustade är människor inför att bli äldre? Detta ter sig väldigt varierande och frågan är hur det påverkar oss den dagen när pensionen nalkas och vi plötsligt börjar ifrågasätta vår roll i livet. Vad händer med oss när vi plötsligt är ”den äldre” och inte längre förknippas med rollen som till exempel lärare, polis, undersköterska, företagschef, socionom, lastbilschaufför, eller politiker. När vi plötsligt börjar få problem att förflytta oss och förmågan att ta hand om oss själva börjar svikta. Ja, då är det nästintill oundvikligt att inte börja fundera på om
8 Sverige leder ligan av hur dåligt pensionärerna mår och i genomsnitt en pensionär begår självmord varje dag. Varför talar vi inte om äldres hälsa och självmord? Dessa aspekter togs upp i tv-programmet Fråga doktorn den 26 november i år. Programledare Susanne Axell, och gästerna Barbro Westerholm och Christina Rogestam talade i programmet om att många äldre människor är ensamma och deprimerade. De beskrev att vi talar alldeles för lite om hur människor egentligen mår. I programmet framgick vidare att många äldre mår psykiskt dåligt och känner sig ensamma men är uppfostrade att inte vara samhället till last utan istället klara sig på egen hand. Det framgick även att många äldre som lider av depression och nedstämdhet inte tas på allvar inom sjukvården och ibland tenderar både sjukvården och gemene man se detta som en naturlig del av åldrandet. Ett problem var att sjukvården inte alltid ser till de bakomliggande orsakerna som till exempel ensamhet. Äldre människor vill känna att de är en del av samhället och många äldre är i behov av men känner sig inte längre behövda (SVT Play, 2018; Senioren, 2018).
Frågan om ensamhet är viktig, inte bara för oss, utan för samhället som helhet. Mycket fokus både i media och samhälleliga diskussioner ligger på ensamhet bland yngre generationer men vår ambition är istället att belysa ensamheten bland vår äldre befolkning sett till dess
biologiska ålder och därmed få en bild av ensamhetens många olika skepnader. Trots att ensamhet bland äldre är ett ämne som berör många människor och i framtiden ännu fler upplever vi att det finns en viss kunskapsbrist samt dålig information om hur de professionella på bästa sätt uppmärksammar, bemöter och arbetar kring ensamhet. Vårt intresse har sin grund i att ensamhet har blivit ett samhällsproblem som kan få förödande konsekvenser och det är av den anledningen viktigt att identifiera bakomliggande orsaker till och konsekvenser av ensamheten. För att kunna finna vilka insatser som kan fungera för den som upplever sig ensam behövs det ett större kunskapsläge samt forskning kring ämnet. Efter långa
diskussioner och reflektioner kom vi fram till att ensamhet av olika anledningar är något som många aktörer som arbetar med äldre människor möter i sitt dagliga arbete. Inte bara
biståndshandläggare utan även hemtjänstpersonal, sjuksköterskor, fysioterapeuter,
arbetsterapeuter, frivilligorganisationer, läkare för att nämna några. Vi har dock valt att utgå från biståndshandläggarnas och hemtjänstpersonalens perspektiv. Biståndshandläggarna möter äldre människor och ska fatta beslut om det bistånd som den äldre avser ansöka om.
Biståndshandläggaren kan liknas vid politikernas förlängda arm och den myndighetsperson som har den direkta och sociala kontakten med de äldre. I kontrast till biståndshandläggare har vi även valt att utgå från hemtjänstpersonalens perspektiv då de är utförare av det som biståndshandläggare beslutar om. Hemtjänstpersonal som arbetar inom äldreomsorgen har en mer relationell kontakt med de äldre och träffar många gånger de äldre på en daglig basis. Vår ambition är att denna uppsatsen kan bidra till en ökad medvetenhet kring ämnet ensamhet och dess många ansikten bland äldre.
Syfte och frågeställningar
Syftet med studien är att belysa hur ensamhet bland äldre kommer till uttryck i äldreomsorgen från biståndshandläggarnas och hemtjänstpersonalens perspektiv. De övergripande
frågeställningarna som uppsatsen bygger på är följande:
- Vilka bilder har hemtjänstpersonalen och biståndshandläggarna av äldres känslor av ensamhet?
- Hur bemöter hemtjänstpersonalen och biståndshandläggarna äldres känslor av ensamhet?
9
BAKGRUND OCH KUNSKAPSLÄGET
Detta kapitel inleds med en bakgrundsdel där relevanta begrepp lyfts fram och redogörs. Eftersom det finns olika yrkeskategorier inom äldreomsorgen har vi valt att börja med att redogöra för de yrken som är relevanta för vår studie. Därefter kommer vi att presentera en överblick av statistik samt olika perspektiv och infallsvinklar som är av relevans till studiens syfte och frågeställning. Vi eftersträvar att förmedla ett kunskapsläge över relevant forskning för denna studies ämne vilket vi har funnit genom relevant litteratur samt sökningar på internet och databasen Libsearch.
Äldreomsorgen, dess yrkesprofessioner och den nationella värdegrunden Äldreomsorgen är en verksamhet som kommunerna har det huvudsakliga ansvaret för och som kommunerna är skyldiga att kunna tillhandahålla antingen i form av hemtjänst eller särskilda bostäder (SKL, 2018). Med äldreomsorg avses de åtgärder som utförs för att bistå äldre människor med den hjälp de är i behov av för att kunna klara av sin vardag. Inom äldreomsorgen ingår till exempel hemtjänst, äldreboende, dagverksamhet samt
ledsagarservice. Den kommunala äldreomsorgen kan variera från kommun till kommun. Variationerna kan bestå av olika riktlinjer, budgetramar samt serviceutbud (Seniorval, 2019). Hemtjänstens huvudsyfte är att bistå äldre människor med hjälp i hemmet för att göra det möjligt för den äldre att kunna bo kvar i sitt hem. Hjälpen kan exempelvis innefatta hjälp vid förflyttningar, hushållssysslor och omvårdande insatser. Insatserna kan innefatta hjälp med tvätt, städ och inköp. Insatserna inom personlig omvårdnad innefattar hjälp och stöd vid av- och påklädnad, personlig hygien och dusch (Malmö Stad, 2018).
En biståndshandläggare jobbar i kommunens vård- och omsorgsförvaltning eller
socialförvaltning. Arbetsuppgifterna innebär att biståndshandläggaren utreder rätten till stöd och hjälp från kommunens sida och att biståndshandläggaren därmed utreder om den enskilde är berättigad till bistånd. En stor del av arbetsuppgifterna är att samtala med den enskilde under hembesök eller per telefon (Framtid, 2019).
“Socialtjänstens omsorg om äldre ska inriktas på att äldre personer får leva ett värdigt liv och känna välbefinnande (värdegrund) (SoL, 5 kap. 4§).
Den lagstadgade nationella värdegrunden innebär att de som arbetar inom äldreomsorgen har ett uppdrag att ge den enskilde möjlighet att leva så självständigt som denne önskar.
Värdegrunden ska återfinnas inom hela äldreomsorgen, allt från handläggare till genomförare (Socialstyrelsen, 2012). Margareta Skog beskriver i Boken om demenssjukdomar (2013) att personal i äldreomsorgen kan använda värdegrunden som ett stöd i utförandet av det dagliga arbetet med de äldre. Värdegrunden ses som ett etiskt förhållningssätt som innebär att
respektera och beakta äldres självbestämmande, trygghet och meningsfullhet. De anställda ska vidare individanpassa, arbeta med delaktighet, ge gott bemötande och utföra insatser av god kvalitet(Skog, 2013, s.235-236). Som ett komplement till värdegrunden har Socialstyrelsen upprättat föreskrifter och allmänna råd i Värdegrunden i socialtjänstens omsorg om äldre, där det finns en beskrivning samt rekommendationer av värdegrundens tillämpning (SOSFS 2012:3).
Ensamhet – ett begrepp med många definitioner
Ensamhet är ett mångfacetterat begrepp och Lars Tornstam menar i sin bok Åldrandets socialpsykologi (2005) att det råder ett slags ambivalens kring hur termen ensamhet ska
10 användas (Tornstam, 2005, s.164). Dehlin m.fl. menar i boken Gerontologi – Åldrandet i ett biologiskt, psykologiskt och socialt perspektiv (2000) att vi i första hand måste skilja mellan objektiv och subjektiv tolkning av ensamhet. Där den objektiva handlar om att vara fysiskt isolerad från andra människor medan den subjektiva handlar om hur den enskilde upplever ensamheten. Paradoxalt nog kan en människa trots att hen träffar många människor dagligen ändå känna sig ensam. Det är därför viktigt att vara medveten om att känslan av ensamhet kan yttra sig på olika sätt hos olika människor (Dehlin m.fl. 2000, s.280).
Peter Strang menar i sin bok Att höra till: om ensamhet och gemenskap (2014) att då en talar om ensamhet finns en tendens att olika begrepp blandas ihop. Strang (2014) menar att i studier skiljer en på begreppen social isolering och ensamhet. Social isolering innebär en definition som är objektivt möjlig att mäta. Till exempel hur många relationer en har eller om en är gift, sammanboende, har många vänner eller har ett aktivt socialt liv. Dessa är faktorer som Strang (2014) menar har en betydande inverkan på hälsan. Enligt socialstyrelsens rapport Så tycker de äldre om äldreomsorgen (2016) innebär social isolering att en är nöjd med att ha ett väldigt litet nätverk och social kontakt. Strang (2014) menar vidare att i kontrast till denna objektiva definition står den subjektiva upplevelsen av ensamhet som endast kan mätas genom att varje människa gör sin egen skattning. Det finns människor som är ensamma trots att de lever tillsammans med en partner och det är fullt möjligt att känna sig tillfreds när en bor ensam med tillfredsställande och goda relationer till andra människor (Strang, 2014). Ensamheten ska dock inte endast ses i ett negativt ljus. Strang (2014) beskriver den självvalda ensamheten vilken han kallar för avskildhet. Avskildhet kan fungera som en slags
återhämtning där en kan få tid till reflektion samt lugn och ro när en ställs inför många intryck. Det som dock kan variera är hur mycket tid olika människor behöver vara ensamma (Strang, 2014, s.22).
Den sociala ensamheten innefattar en ensamhet som de flesta av oss helst vill undkomma. Den sociala ensamheten är den ensamhet som innebär en avsaknad av familj, vänner och sociala kontakter överlag. Strang (2014) beskriver den som en påtvingad ensamhet vilken kan innebära oro, ångest och vara något en mår dåligt av. Den sociala ensamheten kallas även för interpersonell ensamhet. Strang (2014) menar att faktorer som stress, känslor av obehag och ångest kan föreligga vid ofrivillig ensamhet (Strang, 2014).
I socialstyrelsens rapport (2016) beskrivs den emotionella ensamheten som betyder att personen inte har någon att anförtro sig till på ett djupare plan trots att det finns ett stort kontaktnät runt personen (Socialstyrelsen, 2016, s.23). Den existentiella ensamheten beskrivs av Strang (2014) som en ensamhet som inte kan delas med eller upplevas av någon annan människa. Strang (2014) beskriver den existentiella ensamheten med ett exempel från ett egenupplevt besök hos tandläkaren. Strang (2014) var väldigt rädd och kände sig i situationen ensam. Känslor som inte kunde delas med någon annan människa. Strang (2014) förtydligar att alla människor är ensamma men att det är först i krissituationer detta synliggörs och människor blir medvetna om detta.
Gerontologi - läran om åldrandet
Gerontologi är läran om åldrandet och där en ser den åldrande människan ur ett
helhetsperspektiv och gerontologin kan delas in i två delar. Den ena är geriatrik som intar biologiska och medicinska perspektiv samt socialgerontologi som intar psykologiska,
11 socialpsykologiska och sociala perspektiv (Tornstam, 2005, s.9). Håkan Jönson förklarar i boken Åldrande, åldersordning, ålderism (2009) att den gerontologiska forskningen utan intentioner både har agerat motverkande men även varit en bidragande faktor till att
kopplingar gjorts mellan åldrande, att vara äldre och att som äldre behöva vård. Jönson (2009) menar att intresset för äldreforskningen har fokuserat på åldrande i negativ bemärkelse. Ur ett samhälls- och organisationsperspektiv har detta lett till orosfyllda analyser som syftar på hur samhället ska kunna klara av de kostnader som den åldrande befolkningen kommer att medföra. Jönson (2009) beskriver det som att äldre framställs som ett slags hot gentemot nationalekonomin. I försök att motverka denna negativa syn har istället företrädare för gerontologin försökt ta upp kampen mot att ålderdom automatiskt sammanlänkas med sjukdom genom att istället peka på det motsatta att äldre i dagens samhälle är piggare än tidigare. Detta har enligt Jönson (2009) gett vissa resultat i positiv riktning genom en ökad tolerans gentemot att äldre människor skulle ägna sig åt aktiviteter som tidigare skulle ha setts som överraskande eller oförenliga med gemene mans tanke och åsikt om vad äldre borde aktivera sig med. När en ser till den kritiska forskningen gällande äldre och åldrande är det av vikt att inte kategorisera “de äldre” som en självklar kategori. Det är också viktigt att inte per automatik utgå från att äldre människor är beroende av stöd och hjälp (Jönson, 2009, s.8-10). Tornstam (2005) beskriver att den vanligaste föreställningen om äldre är att äldre ofta är ensamma och isolerade (Tornstam, 2005, s.163). Jönson (2009) menar att de som arbetar med äldre människor gör sina egna konstruktioner av äldre och åldrande genom sina egna och samhällets föreställningar om vad äldre och åldrande innebär (Jönson, 2009, s.10-11). Ensamhet och åldrande
Forskning om upplevelser av ensamhet bland äldre människor har bedrivits under många år. Dehlin m.fl. (2000) beskriver att majoriteten av studier av ensamhet som utförts har baserats på tvärsnittsdata vilket innebär att en undersöker vilken förekomst av ensamhet som uppstår i olika åldersgrupper under samma tidpunkt. Det har endast utförts ett fåtal longitudinella studier, studier av samma människor vid flera tillfällen. Bland de som har räknats till de äldsta ålderskategorierna har det bevisats att ensamheten har ökat för de allra äldsta men att
upplevelser av ensamhet inte har fortsatt öka efter 90-års ålder. Att vara ensamboende och utan barn har länge varit faktorer som har kopplats samman med en risk för isolering vilket dock har dementerats genom studier. Dessa studier har visat på att ett stort socialt nätverk eller hur frekvent en träffar personer i sitt nätverk inte per automatik tyder på att en är mer eller mindre tillfreds med livet eller känner känslor av ensamhet. Författarna lyfter även att människor med ohälsa i större utsträckning känner av ensamhet än de människor som har god hälsa och att det därför är högst troligt att personal som arbetar inom både sjukvård och äldreomsorg kommer möta människor i sitt arbete med känslor av ensamhet. Dehlin m.fl. (2000) beskriver att Tornstam å sin sida ser äldres ensamhet som mytomspunnen. Tornstam menar enligt Dehlin m.fl. (2000) att de äldre som känner sig isolerade och ensamma står för en minoritet av kategorin äldre och att det inte förekommer mer problem kopplat till ensamhet bland äldre än andra ålderskategorier (Dehlin m.fl. 2000, s.280-282). Tornstam (2005)
förtydligar att upplevelser från barndomen kan hänga ihop med ensamhet i äldre ålder. Tornstam (2005) menar att en inte endast kan söka orsaker till äldres ensamhet utefter det aktuella sociala nätverket utan bör se i ett helhetsperspektiv och om det finns kopplingar till psykologisk utveckling eller tidigare erfarenheter (Tornstam, 2005, s.168).
Ensamhetsforskning från de professionellas perspektiv
Sundström m.fl. beskriver i sin empiriska studie Encountering existential loneliness among older people: perspectives of health care professionals (2018) att det råder en brist på förståelse avseende den existentiella ensamheten bland äldre patienter. Forskarna betonar
12 vikten av att kunna bemöta den existentiella ensamheten för att kunna ge en god omsorg. Syftet med studien var att försöka ta reda på vårdpersonalens erfarenheter av att möta äldre patienter med upplevd existentiell ensamhet. De genomförde studien med hjälp av
fokusgrupper där 61 personer som arbetade på vårdhem, primärvård och på sjukhus
intervjuades. I studiens resultat framkommer det att vårdpersonalen upplevde den existentiella ensamheten som ett hinder i mötet med äldre patienter. Vårdpersonalen upplevde en svårighet och kände en rädsla inför att möta frågor om existentiell ensamhet. Den existentiella
ensamheten kom till uttryck i olika skepnader som till exempel fysiska begränsningar hos äldre patienter samt upplevda krav och behov som upplevdes som omöjliga att nå upp till. Den existentiella ensamheten väckte olika känslor hos vårdpersonalen. Vårdpersonalen hade erfarenheter av att känna osäkerhet kring när det kom till att tolka och förstå äldre patienters behov och önskemål. Vårdpersonalen upplevde även att det var svårt att komma nära äldre patienter med existentiell ensamhet. Vårdpersonalen upplevde dock att detta både var utmanande men också något som gav meningsfullhet i deras arbete med äldre patienter (Sundström m.fl., 2018).
Schirmer och Michailakis utförde den kvalitativa intervjustudien The lost Gemeinschaft: How people working with the elderly explain loneliness (2015). Studien utfördes med
professionella som arbetade med äldre människor inom olika yrken. Syftet med studien var att undersöka hur de professionella beskrev ensamhet bland äldre människor som ett socialt problem. Dess fokus var sociala förklaringar som kan identifiera orsaker till ensamheten i det moderna samhällets strukturer. I studien fann forskarna mönster som förklarades genom Ferdinand Tönnies teoretiska begrepp gemeinschaft (gemenskap) och gesellschaft (samhälle). Gemeinschaft åsyftar till små landsbygdssamhällen med social sammahållning, integration, solidaritet, närhet och förtrogenhet. Gesellschaft åsyftar istället på ett segregerat samhälle där distans, individualisering och anonymitet förekommer. Forskarna fann att känslor av förlust av sociala sammanhang, solidaritet och mänskliga värderingar kan vara en utlösande faktor till känslor av ensamhet hos äldre människor: lost gemeinschaft (Schirmer & Michailakis, 2015).
“Ensamhet - ett hot mot vår hälsa”
I den populärvetenskapliga tidningen Medicinsk Vetenskap skriver Annika Lund (2015) om den senaste forskningen inom medicin och hälsa. Peter Strang är forskare och professor vid institutionen för onkologi-patologi vid Karolinska Institutet och har forskat mycket kring ensamhet bland äldre. Peter Strang gör en jämförelse av en upplevd känsla av ensamhet och dess inverkan på vår fysiska hälsa som lika farlig som rökningens påverkan (Lund, 2015). I en amerikansk metaanalys Social relationships and mortality risk: a meta- analytic review (2010) jämförde forskarna ensamheten med hälsorisker som var kopplade till en ökad risk att dö i förtid. Materialet bestod av sammanlagt 148 olika studier och de omfattade 308.849 deltagare från Nordamerika, Asien, Europa och Australien. Genomsnittsåldern på deltagarna i dessa studier var 63,9 år. Forskarna sökte efter publicerade och opublicerade studier för att se om det fanns samband mellan sociala relationer och dödlighet. Studien indikerade en 50 procent ökad sannolikhet för överlevnad om individen hade starka sociala relationer jämfört med de som hade dåliga eller bristfälliga relationer. Forskarna fann att den ofrivilliga ensamheten innebar en lika stor risk att dö i förtid som rökning. Fetma och fysisk inaktivitet innebar däremot en lägre risk än ofrivillig ensamhet (Holt-Lunstad m.fl., 2010). Peter Strang beskriver i sin bok Att höra till – om ensamhet (2015) att människans behov av att bli sedd och känna bekräftelse är något som följer människan genom livet. Strang (2015) menar att
13 detta är viktiga aspekter för att undvika ensamhetskänslor och istället känna gemenskap. Enligt Strang (2015) har smärta varit förknippat med en varning om en analkande kroppskada. Strang (2015) menar vidare att människan använder sig av samma delar av hjärnan vid både social och fysisk smärta och av den anledningen kan ensamhetskänslor aktivera hjärnans smärtcentrum.
“En slutsats är att hotande ensamhet är så omskakande att det omedelbart påverkar våra kognitiva förmågor och vår koncentrationsförmåga. Jag tror att vi bara är i början av att förstå hur ensamhet
påverkar oss”, säger Peter Strang (Lund, 2015, s.25).
Lena Dahlberg m.fl. utförde studien Lonelier than ever? Loneliness of older people over two decades (2018) under åren 1992, 2002, 2004, 2011 och 2014. Studien avsåg undersöka eventuella förändringar över tid av ensamheten hos äldre människor. Forskarna fann att upplevelser av ensamhet gav en negativ inverkan på människors överlevnad, hälsa och livskvalitet. Forskarna fann även bevis på att sociala faktorer som att vara änka/änkling, brist på social gemenskap och sociala kontakter är viktiga att beakta när det kommer till ensamhet. Att förlora sin partner visade sig vara en särskilt stark utlösare av ensamhet. Forskarna kunde bekräfta tidigare forskning gällande att fysisk och psykisk ohälsa såsom ADL-begränsningar och psykisk smärta kan kopplas till ensamhet eftersom ohälsa kan begränsa möjligheterna till att ha ett socialt aktivt liv. Forskarna fann vidare att ensamheten var kopplad till psykisk ohälsa som till exempel depression. I studien mättes psykisk ohälsa som psykisk smärta och var den viktigaste faktorn kopplad till ensamheten. De människor som är ensamma har en ökad benägenhet jämfört med de som inte är ensamma att uppleva världen som ett hot vilket kan utveckla beteenden som därmed förstärker känslan av ensamhet. Känslor av ensamhet och psykisk ohälsa kan också förstärka varandra. En av slutsatserna i studien är vikten av att beakta såväl sociala som fysiska behov. I studien lyfte forskarna även att fysiska hinder i närområdet kunde försvåra möjligheten till social interaktion med andra människor. Det kunde handla om närhet till butiker eller andra offentliga mötesplatser. Andra hinder kunde vara den fysiska miljön som till exempel dåligt underhållna vägytor eller kullar som
försvårade framkomligheten (Dahlberg m.fl., 2018). Depression
Enligt Skoog m.fl. (2017) är depression något som är lika vanligt som demens för de som är över 65 år. Vidare beskriver forskarna att depression och ångesttillstånd har fått mindre uppmärksamhet än demenssjukdomar inom forskningen om äldre. Skoog m.fl. (2017) visar genom deras statistik att det finns runt 150 000 personer över 65 år i Sverige som lider av depression (Skoog m.fl., 2017).
Ulla Peterson och Marie Åsberg förklarar i ett kapitel i boken Äldres psykiska hälsa och ohälsa - Prevention, förhållningssätt och arbetsmetoder (2014) att en vanligt förekommande missuppfattning är att depression skulle vara en naturlig del av åldrandet. Depression är viktigt att förebygga hos äldre människor av många anledningar. En aspekt är att depression försämrar livskvaliteten och är smärtsamt att uppleva, än värre än många allvarliga fysiska åkommor en kan drabbas av. Den andra aspekten är att risken för medicinska problem som innebär stora behov av vård förhöjs vid förekomst av depression. Det kan innefatta
medicinska problem i form av högt blodtryck, diabetes, hjärtinfarkt, stroke och demens, som i värsta fall kan förkorta människors liv. Symtom vid depression kan innebära sänkt
stämningsläge, brist på engagemang och brist på intresse för omgivningen. Personen får svårt att se ljust på livet och tankar på självmord kan ligga nära till hands för den som lider av depression. Hos äldre människor kan dessa symtom däremot yttra sig annorlunda än hos
14 yngre med ett långsammare sjukdomsförlopp och det kan även förekomma en ökad risk för självmord speciellt hos äldre män (Peterson & Åsberg, 2014, s.212-215).
Danuta Wasserman beskriver i boken Depression en vanlig sjukdom (1998) att det är vanligt att äldre drabbas av depressioner efter att de plötsligt blivit ensamma av olika anledningar. Wasserman (1998) menar i likhet med Peterson och Åsberg (2014) att symtomen kan te sig svårupptäckta. Wasserman (1998) beskriver att de kan vara dolda i fysiska åkommor vilket försvårar upptäckten för de som inte känner den äldre så bra som till exempel en läkare. Inom sjukvården läggs mycket fokus på fysiska åkommor vilket gör att de äldres psykiska mående inte beaktas i samma utsträckning. Sjukdomsbilden när det kommer till åldersdepression är tvetydig och det är svårt för en läkare att under ett kort läkarbesök uppmärksamma symtom som tyder på depression. Det är först när den äldre uttrycker en dysterhet inför livet och en vilja av att avsluta sitt liv som människor i den äldres närhet blir medvetna om att den äldre drabbats av en depression (Wasserman, 1998, s.93-94). Ett exempel som kan leda till
depression kan vara sorgen som uppstår vid förlust av make/maka. Wasserman (1998) menar att denna typ av sorg ständigt är närvarande i en människas liv även om livet går vidare. Detta kan leda till att den äldre blir nedstämd och drar sig undan vilket skulle kunna leda till att den äldre isolerar sig (Wasserman, 1998, s.18-19). Exempel på sjukdomstillstånd och
funktionsvariationer som kan få sociala konsekvenser tar Håkan Jönsson och Tove Harnett upp i sin bok Socialt arbete med äldre (2015). Författarna belyser att ett benbrott med lång läkningstid och försämrad rörlighet som konsekvens kan ge en ökad förekomst av depression. De beskriver även att urininkontinens, sömnproblem och hörselnedsättningar kan leda till att äldre väljer att dra sig undan sociala sammanhang (Jönsson & Harnett, 2015, s.103).
Självmord
Skoog m.fl. betonar i Ångest och depression hos äldre (2017) att depression är den vanligaste orsaken till självmord bland äldre. Äldre människor är en bortglömd målgrupp inom vården och omhändertagandet kan variera beroende på var i landet en bor. Detta ses problematiskt då antalet äldre ökar i vårt samhälle och därmed menar författarna att det ter sig märkligt att det ser ut på detta vis. Yngre personer och psykisk ohälsa har börjat uppmärksammas alltmer men den psykiska ohälsan bland äldre som blir allt vanligare är inte lika uppmärksammad (Skoog, m.fl., 2017). I rapporten Psykisk ohälsa hos personer 65 år och äldre – uppföljning av vård och omsorg vid psykisk ohälsa hos äldre (2018a) kan vi läsa att psykisk ohälsa är vanligt förekommande hos äldre människor. Det är svårt att upptäcka den psykiska ohälsan och det finns svårigheter att ställa en diagnos. Många äldre människor använder många läkemedel och det förekommer en risk för biverkningar. Det råder även en otillgänglighet till vård och
behandling. Enligt rapporten kan detta utgöra en förhöjd risk för självmord. Bristerna i vården kan vara en konsekvens av otillräcklig kunskap om psykisk ohälsa och åldrande. I rapporten betonas vikten av att professionella som har nära kontakt med äldre människor har en förmåga att identifiera psykisk ohälsa för att också kunna ge en god omvårdnad (Socialstyrelsen, 2018a). Enligt statistik från Socialstyrelsen (2018c) begick 840 män totalt och 350 kvinnor totalt självmord år 2017. Av tabellerna som Socialstyrelsen (2018c) publicerat framgår det att äldre män är överrepresenterade i alla åldrar och att självmordssiffran stiger markant för åldersgruppen 80+ (Socialstyrelsen, 2018c).
De äldres livssituation
Känslor av ensamhet kan yttra sig på många olika sätt och människor som känner sig
ensamma tenderar även att uppleva utanförskap och ha känslor av meningslöshet. I samband med den årliga rapporten 2016 från Socialstyrelsen Så tycker de äldre om äldreomsorgen (2016) gjordes en enkätundersökning bland äldre, 65 år och äldre. Rapportens fokus är de
15 äldre med upplevelser av ett dåligt välbefinnande. Ett av målen i den lagstadgade
värdegrunden för äldreomsorgen är välbefinnande och äldre som upplever dåligt
välbefinnande är en väldigt utsatt målgrupp. Oro, ängslighet, ångest, otrygghet och att ofta uppleva besvär av ensamhet är aspekter som i rapporten och enkätundersökningen sållas till dåligt välbefinnande. Det är av den anledningen viktigt att beskriva upplevelser av detta fenomen för att få en bättre kunskap om behov och vilka möjligheter som finns till förändring (Socialstyrelsen, 2016, s.7-10). Enligt statistiken från enkätundersökningen uppgav totalt 58 procent att de besvärades av ensamhet ibland eller ofta. Uppskattningsvis innebär det att 126 400 äldre besvärades av ensamhet i varierande grad. Vidare uppgav 52 procent av de äldre i äldreomsorgen att de upplevde besvär av ängslan, oro eller ångest, varav 43 procent upplevde lätta besvär och 9 procent svåra besvär. En ytterligare aspekt var upplevd trygghet hos de äldre med äldreomsorg där 86 procent uppgav att de kände sig trygga och 10 procent att de kände sig varken trygga eller otrygga. Däremot uppgav 4 procent att de kände sig otrygga vilket omfattar ungefär 8 900 äldre med äldreomsorg (Socialstyrelsen, 2016, s.22-23, 31). Välbefinnande, meningsfullhet och bemötande
En viktig del av människors välbefinnande handlar om att känna meningsfullhet. Att känna livsglädje och en känsla av sammanhang är betydelsefullt vilket ensamheten oftast inte bidrar till. I rapporten från Socialstyrelsen (2016) framgår det att kommunerna inrättar
individanpassade, meningsfulla och målinriktade aktiviteter för äldre människor vilket syftar till att uppnå positiva hälsoeffekter och ge lindring samt försöka hindra förekomsten av känslan av ensamhet. Äldre människor som upplever ensamhet kan känna sig både tröttare och sjukare. Det förekommer även att de tar fler mediciner än de äldre som inte upplever ensamhet. Dessa aspekter kan även leda till att de får ett större behov av vård (Socialstyrelsen, 2016, s.22-24)
Samspel mellan människor kan komma till uttryck på många sätt. Det kan vara genom språket och hur vi talar till varandra. Det kan även vara genom ansiktsuttryck eller kroppsspråk. Av den anledningen är det särskilt viktigt att vara medveten om hur viktigt bemötandet är. Av Socialstyrelsens (2016) undersökning framgick det att de äldre som hade svåra besvär av oro, ängslighet och ångest gett negativa svar gällande gott bemötande i större utsträckning än andra äldre som hade äldreomsorg. Om den äldre är i beroendeställning kan negativt
bemötande förvärra situationen där den äldre är i behov av stöd (Socialstyrelsen, 2016, s.19). Kontinuitet, pålitlighet och ett respektfullt och vänligt bemötande var viktiga aspekter för att skapa trygghet för de äldre. Arbetet ska enligt rapporten vara organiserat så det blir möjligt för personalen att ha tillräcklig tid för att lyssna till och prata med den äldre. Det framgick även att 37 procent av de äldre som ofta besvärades av ensamhet uppgav att personalen sällan eller aldrig meddelade i förväg vid tillfälliga förändringar (Socialstyrelsen, 2016, s.28, 31). Aktivitet och ett gott åldrande
En internationell undersökning som är intressant är utförd i Kanada med namnet The relation between everyday activities and successful aging: a 6 - year longitudinal study (2003) där forskarna intervjuade ett omfattande antal äldre personer mellan åldrarna 67 och 95 år på 1990-talet. De som deltog i undersökningen var äldre som bodde på äldreboende. Studien var en kvantitativ analysstudie där syftet var att mäta och undersöka förhållandet mellan aktivitet och ett gott åldrande. Å ena sidan tittade forskarna på välbefinnande i form av lycka och livskvalitet och å andra sidan dödlighet. Detta kopplade sedan forskarna till aktivitet och funktionsnivå. Resultatet av den omfattande mätningen visade att aktivitetsnivå var
förknippad med att känna större lycka, välbefinnande och livskvalitet. Därmed var aktivitet även relaterad till minskad dödlighet. Vidare visade resultatet av studien att delaktighet i form
16 av sociala sammanhang även relaterade till lycka. Forskarna såg också positiva effekter av att utföra vissa aktiviteter ensamma, som till exempel läsa, skriva eller lyssna på musik. Sådana typer av aktiviteter visade betydelsefulla psykologiska fördelar medan aktiviteter tillsammans med andra människor visade fördelar inom det fysiska. Undersökningen visade därmed att aktivitet av olika slag har stor betydelse för vårt goda åldrande och vårt välbefinnande i livet (Menec, 2003).
Samhällelig delaktighet och gemenskap
Forskningsstudien `Nowadays you don’t even see your neighbours’: loneliness in the everyday lives Of older Australians (2010) utfördes bland äldre människor över 65 år i
Australien år 2007. Forskarna fann att ensamhet var ett angeläget socialt ämne avseende äldre globalt sett. Trots detta framkom det att de äldres egna upplevelser av upplevd ensamhet var en bristvara och likaså vård- och omsorgsgivare som gav rätt hjälp och stöd till äldre som upplevde ensamhet. Forskarna intervjuade 60 äldre människor som hade någon form av äldreomsorg och åtta fokusgrupper genom djupgående och semi-strukturerade intervjuer. De äldre som deltog i studien uppgav att det var viktigt att de kände att de kände delaktighet i samhället och att de även sågs av andra som en del av samhället. De äldre uppgav vidare i studien hur viktigt det var att behålla sociala kontakter och att ha en känsla av samhällelig gemenskap och tillhörighet. Denna studie avsåg framhäva betydelsen av att ha en förståelse för och en god förmåga att känna igen ensamheten då den är mångfacetterad precis som vi tidigare nämnt samt att ensamheten kan te sig väldigt komplex och svårfångad. Forskarna menar att ensamheten är bunden till den kontext den uppstår i och är inte alltid synonym med social isolering. Denna förståelse menar författarna kan användas till att utvärdera och
förbättra arbetet med att angripa ensamheten och för att fortsätta att integrera äldre människor i samhället (Stanley m.fl., 2010).
17
TEORETISKA UTGÅNGSPUNKTER
I detta kapitel kommer vi att presentera och redogöra för de teoretiska utgångspunkterna som vi anser är de mest relevanta i relation till vår studies ämne och frågeställningar. Efter en sammanställning och bearbetning av insamlat empiriskt data samt resultatet av studien uppkom det några intressanta och högst aktuella teoretiska perspektiv samt synsätt vilka bidrar till en större förståelse och förklaring till vårt forskningsmaterial. Vi har valt att lyfta fram dessa teoretiska perspektiv och synsätt eftersom de är avgörande delar för att kunna förstå ensamhetskänslor hos äldre utifrån hemtjänstpersonalens och biståndshandläggarnas perspektiv.
Sympati och Empati
Det är betydelsefullt för de äldre att möta biståndshandläggare och hemtjänstpersonal som besitter ett empatiskt och sympatiskt förhållningssätt. Det är sympatin som ger oss
möjligheten att tycka om att utföra något som gynnar andra människor men inte oss själv. Det är även sympatin som gör det möjligt för oss att inte tycka om gärningar som är till skada för andra människor men som vi inte själv blir påverkade av (Bohlin, 2013, s.33). Henrik Bohlin och Jakob Eklund har skrivit antologin Empati – Teoretiska och praktiska perspektiv (2013). I kapitlet Sympati och empati i David Humes teori om människan beskriver Bohlin (2013) att filosofen David Hume menade att sympati är en viktig premiss för moral. Kerstin Svensson m.fl. förklarar i boken Handlingsutrymme - utmaningar i socialt arbete (2008) att enligt George Herbert Mead innebär sympati att en människa svarar på något hos en annan
människa vilket möjliggör perspektivväxling. Detta innebär vidare att en får förståelse för den andre och sedermera reagerar utifrån denna förståelse (Svensson m.fl. 2008, s.64). Bohlin (2013) menar att begreppet sympati har sitt ursprung ur grekiskans synpathos och dess betydelse är medkänsla (Bohlin, 2013, s.37). Ett närbesläktat begrepp är empati och precis som ensamheten är även empati ett mångfacetterat begrepp. Begreppet har dock sitt ursprung från grekiskans empatheia och kan översättas till inkännande på svenska (Svensson m.fl. 2008, s.67). Ulla Holm förklarar i sin bok Empati - att förstå andra människors känslor att en allmän betydelse av ordet empati i psykologisk litteratur är att uppleva och känslomässigt “veta” vad en annan människa känner i ett givet ögonblick i sin privata värld (Holm, 1987, s.57).
”Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem.” (Bohlin & Eklund, 2013, s.11).
De flesta av oss ser empati i likhet med denna allmänna betydelse. Eklund (2013) lyfter däremot att en forskare vid namn C. Daniel Batson istället såg känslan av empati som att den som känner empati har en känsla som skiljer sig från hur den andre känner. Batson’s synsätt beskriver istället att oavsett vilken känsla människan känner och upplever så har den som känner empati istället känslor som avspeglar omsorg, medkänsla och sympati för den andre människan (Eklund, 2013, s.285).
Att utgå från oss själv och våra tidigare erfarenheter är ett idealt förhållningssätt till människor vi möter i våra liv. Det kan dock anses problematiskt i den bemärkelsen att människor är olika. Att förutsätta att alla andra är som oss själv är ett misstag då vi möter människor i vardagen. Därför är det viktigt att vara medveten om att varje människa inte har exakt samma behov, känslor och förväntningar (Bohlin & Eklund, 2013, s.11). Empatin är en viktig egenskap om en arbetar inom yrken där mötet med andra människor är centralt. Bohlin (2013) förtydligar att utan empatin skulle vi inte ha förmågan att dela varandras känslor av
18 glädje och sorg och därmed inte kunna agera altruistiskt. Altruistiskt betyder att agera
osjälviskt (Bohlin, 2013, s.13). Filosofer har i tusentals år begrundat om människan
alltigenom är en egoistisk varelse men det har visat sig att så är inte fallet. Batson har enligt Eklund (2013) funnit att människor har förmågan att bry sig om varandra och värdesätta andras välbefinnande samt ta andras parti. Eklund (2013) menar att altruism enligt Batson är osjälviskt och handlar om ett slags motivation. Denna motivation innefattar att ge ökat välbefinnande för en annan människa (Eklund, 2013, s.140).
Bemötandets etik
Erik Blennberger beskriver i sin bok Bemötandets etik (2013) att människovärdesprincipen innebär att alla människor i en grundläggande mening ska få lika mycket respekt, omsorg och inflytande. Vidare förklarar han att människovärdesprincipen är ett kärnvärde i all offentlig förvaltning, myndighetsutövning samt service och vård. Blennberger (2013) förklarar också att bemötandet är kärnan i yrkesrollen och menar att bemötandet uttrycker en attityd och ett förhållningssätt. Blennberger (2013) talar om att första mötet är av stor betydelse och att grundbultar i ett professionellt bemötande är uppmärksamhet, intresse, närvaro och empatisk lyhördhet. Blennberger (2013) beskriver rätten till ett värdigt liv och framhäver ett nyckelord när det kommer till bemötande. Nyckelordet är respekt och det handlar om att få bli artigt och hänsynsfullt bemött (Blennberger, 2013, s.12,52, 92-94,103). Svensson m.fl. (2008)
poängterar i liknande anda vikten av att bygga upp en förtroendeingivande relation i mötet med den äldre. En av anledningarna till det är att det förekommer att de professionella många gånger möter människor som har svårigheter att finna sig i att de inte längre har förmåga att klara sig helt på egen hand utan är i behov av hjälp och stöd (Svensson m.fl. 2008, s.147-148). Blennberger (2013) menar att den professionella bör ha en förmåga att vara lyhörd inför att människor i allmänhet också uttrycker sig på andra sätt än att prata. Ansiktsuttryck och kroppsspråk är aspekter som är viktiga att vara medveten om. Inte bara genom att vara lyhörd inför dessa hos den äldre en möter utan även vilka signaler den professionella sänder genom sitt språk, sina ansiktsuttryck och kroppsspråk. Att möta den äldre med vänlighet och respekt är något som kan leda till att den som en möter får en känsla av välbehag och en medvetenhet om sitt eget människovärde (Blennberger, 2013, s.34).
Etik i den professionella rollen
Biståndshandläggarna och hemtjänstpersonal måste agera professionellt i sitt arbetsutförande och etik är en stor del av deras arbete. Ett vanligt talesätt som ger en god förklaring på hur en kan förhålla sig i sin professionella roll besriver Blennberger (2013) på ett bra sätt:
“Ett vanligt talesätt är att man alltid ska vara professionell, ibland personlig, men aldrig privat.” (Blennberger, 2013 s.66).
I Akademikerförbundets etiska riktlinjer tas det upp några exempel på viktiga egenskaper en socialarbetare bör ha och dessa är ansvarstagande, rättskänsla, balanserat omdöme samt empati (Akademikerförbundet SSR, 2007, s.14). Priscilla Dunk-West förklarar i Att bli socialarbetare - en reflekterande vägledning för studenter (2013) att när socialarbetare träffar klienter måste de inte bara vara medvetna om makt och ojämlikhet utan också förstå hur egna värderingar kan påverka tjänsteutövningen (Dunk-West, 2013, s.121).
Inom den professionellas yrkesroll kan det uppstå lojalitetskonflikter och konflikter avseende etiken inom arbetsmiljön. Den etiska klyvningen eller somHåkan Thorsén skriver i boken Människosyn och etik (2013) att hierarkiansvarighetslinjen innebär att yrkesutövaren är lojal och lyder sin överordnad. Vidare menar Thorsén (2013) att den etiska klyvningen innebär att
19 den professionella ska följa och prioritera arbetsrollens värderingar istället för sina egna personliga värderingar. Det personliga ansvaret hör därmed inte ihop med den professionella rollen. Thorsén (2013) menar att denna etiska klyvning kan få stora och allvarliga
konsekvenser för människorna i vårt samhälle och att den professionella måste vara medveten om den etiska klyvningen och ta socialt och personligt ansvar för sitt handlande i sin roll (Thorsén, 2013, s.170).
Normativ etik
Det finns olika typer av etik som kan tillämpas beroende på vilken situation en står inför. Thorsén (2013) förklarar att normativ etik svarar på frågan hur individen bör resonera när denne avgör om en handling är rätt eller orätt. Den normativa etiken är en teoribildning vilken beaktar viktiga och avgörande faktorer inför en människas handling och om denna handling är orätt eller rätt. Den normativa etiken innebär således hur en ska resonera inför beslut om en handling är orätt eller rätt. I den normativa etiken finns vägledningsmodellerna pliktetik och konsekvensetik vilka är aktuella för vår studie (Thorsén, 2013, s.145).
Pliktetik
Pliktetiska normer är något som de professionella är bundna till i bemötandet oavsett vilka konsekvenser det ger. Blennberger (2013) menar att pliktetik lätt kan misstolkas. Ordets innebörd kan vid en första anblick kopplas till ett slags tvingande och tolkas som att en står i beroendeställning till någon annan vilket inte stämmer. Det handlar istället om vilka värden och normer som är viktiga att förhålla sig till i relationer till andra människor i samhället. Blennberger (2013) tar upp några exempel på sådana pliktetiska normer bland annat solidaritet (Blennberger, 2013, s.91-92).
“Du ska älska din nästa såsom dig själv.” (Thorsén, 2013, s.141).
Thorsén (2013) talar om det grundläggande värdet inom etiken, solidaritet, vilket han beskriver som att den starkare människan tar hänsyn till den svagare, den mest utsatte eller den med störst behov. Thorsén (2013) förtydligar att solidaritet innebär att de människor som har makt också ska försvara de som är svaga och utsatta. Några exempel på utsatta grupper kan till exempel vara de som är gamla, fattiga eller har någon slags sjukdom. Solidaritet handlar om lojalitet, makt och rättigheter (Thorsén, 2013, s.141).
Konsekvensetik
Centralt i konsekvensetikens bemötande är vilket bemötande som innefattar mest mänskligt välbefinnande och ett gott samhälle (Blennberger, 2013, s.91). Enligt konsekvensetiken bör en avgöra om en handling är rätt eller orätt på grundval av handlingens konsekvenser.
Konsekvenserna av människans handling har därmed ett värde som avgör om konsekvenserna är goda eller onda. Enbart handlingen är inte det som väger tyngst utan det är effekterna av en handling som är det centrala och det konsekvensetiken utgår ifrån. Thorsén (2013) förklarar att om en konsekvens bedöms som god är också handlingen rätt. Ett dilemma som uppstår inom konsekvensetiken är bland annat frågan om vem de goda konsekvenserna ska gynna och vem som ska ta del av dessa. Utifrån de professionellas perspektiv kan etisk egoism bli aktuellt. Thorsén (2013) menar att om den professionella enbart vill att de goda
konsekvenserna ska gynna den själv är detta den så kallade etiska egoismen (Thorsén, 2013, s.146-148).
Som biståndshandläggare och hemtjänstpersonal är bemötandet centralt i arbetet. I ett bemötande är det viktigt att ta hänsyn och beakta olika aspekter, vilka vi har redovisat ovan.
20 Utifrån vårt insamlade empiriska material blev även aktivitetsteorin aktuell i vår analys då den hör ihop med empati, sympati, bemötande och etik. Aktivitetsteorin blir som ett komplement till övriga teoretiska begrepp och synsätt. Vägen mellan ett etiskt och empatiskt gott
bemötande och möjligheten att finna en god aktivitet som passar den enskilda individen hör ihop för att på bästa sätt bevara den äldres meningsfullhet i vardagen.
Aktivitetsteorin
Aktivitetsteorin beskrivs i antologin Äldre och åldrande – grundbok i gerontologi (2011) av författarna Bo Malmberg och Margareta Ågren som den första teorin som utvecklades under 1950-talet inom socialgerontologiska teorier där den också har sin grund (Malmberg & Ågren, 2011, s.193). Tornstam (2005) förklarar däremot att aktivitetsteorin ses mer som ett
grundläggande synsätt och inte en teori. Detta aktivitetsteoretiska synsätt belyser vikten av att hålla sig lika aktiv som tidigare i livet genom rörelse och aktivitet då detta anses vara
hälsofrämjande. Förespråkare till aktivitetsteorin och dess synsätt menar att åldrandet medför olika förluster och att det då är av vikt att hålla sig aktiv för att motverka effekten av
åldrandets negativa inverkan samt för att uppnå ett gott åldrande (Malmberg & Ågren, 2011, s.193).
Sofi Fristedt är en annan författare i antologin Äldre och åldrande – grundbok i gerontologi (2011) som i kapitlet Funktionellt åldrande poängterar vikten av interaktion mellan
människor och bevarandet av sociala kontakter. Detta främjar hälsa och välbefinnande. Fristedt (2011) förtydligar även vikten av individens egen upplevelse kring känslan av
delaktighet och att tillhöra ett större sammanhang samt att detta är individuellt. Fristedt (2011) förklarar att bara för att en person inte ingår i ett socialt sammanhang kan en, genom att bli en åskådare ändå känna sig delaktig genom att till exempel betrakta människor som går förbi eller titta på barn som leker. Fristedt (2011) nämner också miljöer som en viktig del för att främja både aktivitet och delaktighet. Äldre brukar ibland beskrivas som den åldersgrupp som sätter mest värde på naturen och att vistas där (Fristedt, 2011, s.150-159).
“En närmiljö som upplevs som användbar och som lockar till sig utevistelse främjar äldres aktivitet och delaktighet utanför bostaden.” (Fristedt, 2011, s.150).
Ian-Stuart Hamilton talar i sin bok Åldrandets psykologi (1995) om att människor vill vara aktiva och att det är bland aktiva människor vi finner störst tillfredsställelse med livet (Hamilton, 1995, s.148). Detta är enligt författaren och förespråkare till aktivitetsteorin det bästa för den åldrande människan och hens tillfredsställning i livet. Författarna till boken Äldres hälsa och livskvalitet (2013) betonar att åldras inte behöver vara något negativt utan snarare tvärtom, en fantastisk tid i livet. Det är viktigt att betona att åldrande och sjukdom inte nödvändigtvis går hand i hand (Skog & Grafström, 2013, s.20).
Från ett hälsoperspektiv är social delaktighet en viktig faktor för hälsan. Aktivitetsteorin betonar betydelsen av att tro på sig själv och sin egen identitet. Aktivitet kan bidra till att den äldre har en positiv bild av sin förmåga, självkänsla och sin identitet vilket kan leda till livstillfredsställelse (Fristedt, 2011, s.159).
21
METOD
Syftet med följande kapitel är att redogöra för den metodologiska ansatsen som ligger till grund för vår studie. Vi har ägnat en del i kapitlet till att redogöra vår förförståelse då vi anser att det är en viktig del i samband med en stor undersökning. Därefter följer en presentation av vårt urval gällande intervjupersonerna samt våra val avseende avgränsningar. Vi kommer därefter att presentera och redogöra kring vår datainsamling samt våra tillvägagångssätt. Vidare följer en presentation av de forskningsetiska principerna som vi har beaktat under studiens process. Slutligen kommer vi presentera hur vårt analysarbete ser ut samt hur vår arbetsfördelning har varit under resans gång.
Metodologisk ansats
För att kunna få en bättre förståelse och kunna se på fenomenet ur de professionellas
perspektiv valde vi att göra en kvalitativ studie. Patrik Aspers förklarar i Etnografiska metoder (2011) att en kvalitativ studie ökar förståelsen för andra människors tankar. Den kvalitativa metoden gav oss en möjlighet att ställa mer djupgående frågor. Aspers (2011) beskriver i sin bok att den kvalitativa forskaren försöker förstå det fält hen studerar och få svar på frågor såsom vad, varför och hur. Vidare förklarar Aspers (2011) att för att uppnå denna förståelse och därmed få svar på frågorna krävs det interaktion mellan forskare och fält (Aspers, 2011, s.14,44).Alan Bryman redogör i boken Samhällsvetenskapliga metoder (2011) för några skillnader mellan en kvantitativ metod och kvalitativ metod. Det mest uppenbara är att
kvalitativ forskning brukar vara mer inriktad på ord än siffror (Bryman, 2011, s.340). Bryman (2011) menar vidare att den kvalitativa forskningen innebär språkliga analyser samt större variation inom datainsamling än en kvantitativ metod. Ett misstag inom den kvalitativa
metoden är att vi som forskare låter vår livsvärld påverka informanternas berättelser, detta kan vi göra både omedvetet och medvetet. Aspers (2011) förklarar en lösning på denna fälla och det är att vi ska delta i samma aktiviteter som de vi studerar och ställa frågor till dem. På så sätt kan vi få en förståelse av det sociala liv som studeras (Aspers, 2011, s.108). Då syftet med vår undersökning var att undersöka hur ensamhet bland äldre kommer till uttryck i
äldreomsorgen från biståndshandläggarnas och hemtjänstpersonalens perspektiv, är en
kvalitativ metod den mest lämpliga eftersom det är svårt att genomföra en sådan undersökning genom en kvantitativ metod.
Förförståelse
Bryman (2011) betonar att det är viktigt att vara bekant med den miljö en avser undersöka (Bryman, 2011, s.422). Varje forskare har en förförståelse och en mer eller mindre tydlig bild av ett empiriskt område eller forskningsämne. Förförståelsen är alltid grundad i forskarens vardagsförståelse och i interaktion med det fält vi studerar använder vi oss av kompetensen som vi har förvärvat i vårt liv. Aspers (2011) menar att vi som forskare baserar vår förståelse på vårt empiriska material genom vår förförståelse. Aspers (2011) menar också att det kan uppstå problem genom att forskaren blir hemtam i de fält som forskaren studerar vilket kan leda till att forskaren betraktar allt oproblematiskt och naturligt (Aspers, 2011, s.14,38-39). Vi har båda haft sommarvikariat 2018 inom den offentliga sektorn som biståndshandläggare och en av oss har tidigare arbetat som vårdbiträde inom äldreomsorgen. Detta har gjort att vi har kommit i kontakt med äldre människors upplevelser av ensamhet utifrån olika perspektiv och olika roller. Sommarvikariaten gav oss nya kunskaper men också anledning att fundera och reflektera över ensamhet och dess olika dimensioner. Under vår studietid kom äldre människors upplevelser av ensamhet att tilldra sig vårt intresse och våra egna föreställningar gällande äldres ensamhet sattes på prov under vårt arbete med uppsatsen. Vi är väldigt glada
22 över att vi fick en handledare som också har arbetat inom äldreomsorgen och som har kunnat bidra med nya reflektioner, tankar och perspektiv som har gynnat vårt arbete med studien. Urval och avgränsningar
Vårt urval valdes utifrån vår studies syfte och frågeställning. Vi hade från början ett förutbestämt urval både avseende vilka yrkeskategorier vi avsåg intervjua samt antalet
informanter. Antalet informanter uppgick ursprungligen till fyra biståndshandläggare för äldre samt fyra hemtjänstpersonal. Det slutliga totala antalet uppgick dock till tre
biståndshandläggare och fem hemtjänstpersonal. Vi valde slumpmässigt ut informanter i olika kommuner i Skåne. Biståndshandläggare fann vi kontaktuppgifter till på respektive kommuns hemsida och tog kontakt genom post. Vi fick kontakt med hemtjänstpersonalen genom e-postkontakt med deras respektive enhetschefer som vidarebefordrade vårt informationsbrev samt vår intervjuguide (Se bilagorna 1 och 2). Det fanns ett fint intresse och engagemang både från biståndshandläggarna som intervjuades och de enhetschefer som ställde upp med
informanter. Anledningen till att vi valde att intervjua biståndshandläggare och hemtjänstpersonal var för att vi såg dem som nyckelinformanter vilka kunde ge nyttig
information i relation till studiens syfte och mål. Bryman (2011) beskriver nyckelinformanter som de individer som en som forskare sätter sin tillit till då en del av dem eventuellt kan bli speciellt betydelsefulla i forskarens arbete. Det sker genom att de ger forskaren en möjlighet att ta del av händelser och situationer inom fältet som kan uppkomma och på så sätt bidra till att undersökningsprocessen framskrider. Detta är enligt Bryman (2011) inte på något sätt riskfritt utan det är viktigt att vara medveten om att inte sätta all sin tillit till dem då de endast ser genom sina ögon och inte genom de personer en avser undersöka (Bryman, 2011, s.387). Vi var väl medvetna om detta men valde att se ur de professionellas perspektiv i vår studie för att kunna synliggöra hur de professionella uppmärksammar känslor av ensamhet. Vi valde hemtjänstpersonalen då de oftast har den dagliga kontakten med de äldre personerna.
Biståndshandläggare valdes då de i många fall är den första kontakten angående hjälpinsatser som den äldre möter. Det hade varit önskvärt och intressant att intervjua de äldre. Men vi valde med hänsyn till den etiska aspekten att inte intervjua de äldre då de kan ses som en särskilt sårbar målgrupp.
Vi valde inte att intervjua biståndshandläggarnas och hemtjänstpersonalens högre chefer då de inte har den direkta kontakten med de äldre eller deltar i det dagliga arbetet med de äldre. Det skulle vara till nackdel då de inte skulle ha de rätta förutsättningarna för att besvara de frågor vi avsett få svar på. Vi valde inte sjuksköterska, fysioterapeut eller arbetsterapeut då de huvudsakligen är styrda av Hälso- och sjukvårdslagen och utför insatser enligt denna lagen samt har andra mål. Vi var intresserade av sociala aspekter och yrkesrollerna som vi nämnde ovan hade besvarat andra frågor än vår studies frågeställning och syfte. Urvalet gjorde vi med beaktandet av att biståndshandläggare och hemtjänstpersonal är viktiga aktörer inom
äldreomsorgen och vi kände att det i sammanhanget var viktigt att nå ut till dessa yrkesprofessioner. Utifrån vår frågeställning och vårt syfte ansåg vi att det var de två
yrkesprofessionerna som var mest lämpliga för vår studie. Howard S. Becker menar i sin bok Tricks of the trade – Yrkesknep för samhällsvetare (2008) att en nackdel kan vara att de vi intervjuar inte med säkerhet kan representera helheten av alla biståndshandläggare och hemtjänstpersonal vilket Becker (2008) kallar synekdoke (Becker, 2008, s.78). Vi kan därför endast uttala oss specifikt om den grupp som vi har undersökt.
Vi är medvetna om att rapporten Så tycker de äldre om äldreomsorgen 2017 (2018b) existerar och har valt att bortse från denna med anledning av att den skulle innefatta personer från 65 år och äldre. Dock uppstod ett tekniskt fel vid programmeringen och de som var 65 år togs bort
23 och därmed fick de inte möjligheten att besvara enkäten. Vi valde därför att använda oss av rapporten från 2016 vilken även är tydligare och mer lättförståelig. Rapporten från 2017 är mer detaljerad och går djupare in på diagnoser och sjukdomstillstånd kopplat till upplevelser av den egna äldreomsorgen vilket inte var vår avsikt (Socialstyrelsen, 2018b, s.15).
Med hänsyn till vår studies fokus kom ensamhet hos äldre personer att avgränsas till hur detta kom till uttryck ur biståndshandläggarnas samt hemtjänstpersonalens perspektiv. Vi gjorde även en avgränsning geografiskt vid urval av informanter och valde att hålla oss inom Skåne län. Detta med anledning av att vi i första hand ville träffa de olika informanterna personligen och göra våra intervjuer då det skulle vara det bästa alternativet för vår undersökning. Med hänsyn till den rådande arbetsbelastningen för de yrkesprofessionella var vi medvetna om att det i vissa fall kunde bli svårt men att vi hade telefonintervju samt mejlkontakt som andra och tredje alternativ. Med benämningen äldre valde vi att avgränsa oss till åldern 65 år och uppåt. Vi var medvetna om att detta är ett väldigt stort åldersspann och tog i beaktande att det kan skilja sig mycket åt beroende på vilken ålder en har. Vi var också väl medvetna om att äldre inte är en homogen grupp som kan bilda en stor enhetlig kategori. Rolfner Suvanto (2018) förklarar att 65 år inte bara pensionsåldern utan även den åldersgräns som oftast används vid undersökningar och rapporter (Rolfner Suvanto, 2018, s.18).
Tillvägagångssätt och datainsamling
Vårt arbete fick sin början i en idéskiss som utarbetats genom att vi förenade våra tankar och idéer. Vi märkte snabbt att vi hade ett gemensamt intresse för ensamheten som var ett vanligt förekommande inslag under våra respektive praktikplatser och sommarjobb. Diskussionerna varvades med tankar från andra människor i vår närhet, det kändes som att vi fick nya tankar och idéer och hamnade nästan utanför ämnet. Det var dock vid vårt första
handledningstillfälle som vi började hitta tillbaka till våra ursprungliga tankar och idéer och framförallt hitta rätt i syfte och frågeställningar då vår handledare hjälpte oss att finna fokus inför vårt framtida uppsatsskrivande.
Vårt fokus har varit på våra informanters, hemtjänstpersonalens och biståndshandläggarnas, uppfattningar och perspektiv avseende beskrivningar, bilder och uttryck av känslor av ensamhet hos äldre. Vi valde därmed en kvalitativ metod för att utföra vår studie. Den
vanligaste metoden att använda inom kvalitativ forskning är intervjuer (Bryman, 2011, s.412). Vi ville få en så bred bild som möjligt för att synliggöra hur känslor av ensamhet kan komma till uttryck och är medvetna om att en helhetsbild skulle kräva att både de äldre, närstående, anhöriga och olika aktörer i samhället som möter de äldre skulle fått komma till tals. Detta var dock inte möjligt på grund av tidsaspekten men något som vi hoppas andra kan forska på i framtiden.
Den vanligaste metoden att använda inom kvalitativ forskning är intervjuer (Bryman, 2011, s.412). Målsättningen var att intervjua åtta informanter varav fyra är biståndshandläggare och fyra är hemtjänstpersonal. Valet gjordes med hänsyn till studiens utformning och tidsaspekt. Vi lyfter tidsaspekten eftersom jul, nyår och många röda dagar inföll och många verksamheter hade därmed svårigheter att vara tillgängliga personligen. När det kom till att ta kontakt med biståndshandläggarna hade vi, efter egna erfarenheter, en medvetenhet om deras höga arbetsbelastning. Vi fick inte den respons som vi hade hoppats på men känner att vi trots det uppnådde en god mättnad i vårt insamlade material som blev användbart. Vårt mål var att få så många informanter som möjligt inom ramen för uppsatsens storlek. Vi satsade även på att det skulle vara en jämn fördelning mellan antalet informanter inom varje yrke för att ha en bra balans i vårt insamlade material.
