Flickor efter utslussning Dana El-hajj Ibrahim
Flickor efter utslussning
- En studie kring hur flickor upplever utslussning och
eftervård efter placeringen på SiS.
Dana El-hajj Ibrahim
Malmö Universitet Mänskliga rättigheter III
Kandidatexamen 180 högskolepoäng Vårtermin 2019
Förord
Först och främst vill jag börja med att tacka de informanter som tagit sig tid och medverkat i denna studie. Tack för att ni delade med er av era erfarenheter och upplevelser. Ni gav möjlighet till studien att genomföras.
Jag vill även tacka de som korrekturläste min forskning och bidrog med värdefulla synpunkter och tips.
Malmö Universitet Mänskliga rättigheter III Dana El-hajj Ibrahim
Sammanfattning
Flickor efter utslussning är en kvalitativ uppsats som undersöker unga flickors upplevelser av utslussning och eftervård på Statens institutionsstyrelses (SiS). Syftet i denna forskning är att förmedla hur flickorna upplevde att utslussning och eftervård har fungerat i praktiken. Viktiga frågor som kommer beröras är bland annat flickors delaktighet i behandlingsplanering,
flickors rättigheter samt hur samarbetet hanterats mellan flickorna, SiS och socialtjänsten. Viktigt även att belysa vilka riktlinjer och lagtexter som gäller vid utslussning och barnets rätt samt vem som bär ansvaret att detta implementeras.
I studien ingår även en undersökning av statistiker från SiS årsrapporter under de senaste åren och jämföra dessa med flickornas utlåtande som gjorts genom semistrukturerade intervjuer. Med hjälp av tidigare forskningar kommer studien även belysa vilka problematik som uppstår vid utslussning. För att förstå flickornas verklighetsuppfattning har studien tagit hänsyn till två teorier. System teori som förklarar hur något kan påverka något annat utifrån olika system och social konstruktivism som förklarar att människor kan se på verkligenheten på olika sätt. Resultat visar på att myndigheter så som socialtjänsten och SiS behöver förbättra barnets rätt till delaktighet, ge tydligare information om deras rättigheter och prioritera flickornas
återanpassning. När man som myndighet arbetar med individer som befinner sig i sin utvecklingsfas bör man ta hänsyn till vilka effekter detta skapar efter tvångsvård och vid utslussning, ur ett långsiktigt perspektiv. För att uppnå bästa resultat behöver myndigheternas rollspel och ansvarsfördelning vara tydliga och sträva efter ett och samma mål, flickornas tillvaro i institutionen och samhället.
Nyckelord: Flickor, unga kvinnor, Statens institutionsstyrelse, ungdomsvård, SIS-hem, LVU, LVM, LSU, uppföljning, utslussning, eftervård, socialtjänsten, socialnämndlagstiftningen, förvaltningsrätten.
Antal ord: 13819
Förkortningar:
SiS – Statens institutionsstyrelse
LVU – lag med särskilda bestämmelser om vård unga LSU – lag om verkställighet av sluten ungdomsvård LVM – lag om vård av missbrukare i vissa fall
Innehållsförteckning
1. Inledning ... 1
1.1 Introduktion ... 1
1.2 Mänskliga rättigheter inom SiS ... 1
1.3 Problemformulering ... 3
1.4 Syfte och frågeställningar ... 3
1.5 Avgränsning och Urval ... 4
1.6 Reliabilitet och Validitet ... 6
1.7 Disposition ... 6
2.Bakgrund – (rättsligt) ramverk ... 7
2.1 Socialstyrelsen huvudansvar ... 7
2.2 Statens institutionsstyrelsens uppdrag ... 8
2.2.1 Relevant lagtext för studien ... 9
2.3 Delaktighet, rättigheter och ”god kvalitet” ... 10
2.3.1 Förslag på förbättrad Utslussningsprocess ... 11
2.4. Statistik – Årsredovisning SiS ... 12
3. Tidigare forskningar ... 13 3.1 SiS verksamhetsplan 2019 ... 15 3.2 Utslussning ... 16 4. Teori ... 17 4.1 Social konstruktivism ... 17 4.2 Systemteori ... 19 5. Metod ... 20 5.1 Kvalitativ Metod ... 20 5.2 Forskningsetiska överväganden ... 22
6. Resultat och analys ... 23
6.1 Upplevelsen av delaktighet; insatser, möjliga lösningar och utslussningsprocessen. ... 23
6.1.1 Upplevelse av Informant 1 ... 23 6.1.2 Sammanfattande analys ... 26 6.1.3 Upplevelse av Informant 2 ... 27 6.1.4 Sammanfattande analys ... 29 6.1.5 Upplevelse av Informant 3 ... 30 6.1.6 Sammanfattande analys ... 31 7. Diskussion ... 32
7.1 Diskussion kring flickors utlåtande ... 32
7.2 Diskussion kring mänskliga rättigheter och ”god kvalitet” ... 34
7.3 Diskussion kring Statistik ... 35
7.4 Slutdiskussion och förslag till vidare forskning ... 37
8. Referenslista ... 40
9. Bilagor ... 46
9.1 Samtyckesblad ... 46
1. Inledning
1.1 Introduktion
Statens institutionsstyrelse (SiS) är en myndighet ansvarig för behandling av ungdomar med psykosociala problem, så som missbruk och kriminalitet. Omhändertagandet sker efter beslut från förvaltningsrätten och socialtjänsten, baserad på utredningar som görs individuellt. Därefter placeras ungdomen på ungdomshem och får vård enligt LVU (lag med särskilda bestämmelser om vård unga), LVM (lag om vård av missbrukare i vissa fall) och LSU (lag om verkställighet av sluten ungdomsvård) (Statens institutionsstyrelse, (SiS) 2018c). Cirka 1000 ungdomar placeras på SiS varje år, målet är att ungdomarna ska komma ur sitt problem med hjälp av en behandlingsplan för att till slut kunna flytta hem eller flytta till eget boende eller alternativt boende (SiS, 2018d).
Utslussning sker för att underlätta övergången från institution till tiden efter institutionen för ungdomen. Stödet kan se olika ut från person till person då den är individuellt anpassad (Stenström 1998:2). Utslussningsplanen bör upprättas av socialtjänsten vid
verkställighetsplanen tillsammans med ungdomen och en vårdnadshavare (SFS 2019:101). Det syftar till att hjälpa ungdomen att förbereda sig för en tillvaro utanför institutionen och på ett succesivt sätt avsluta relationer på institutionen. Utslussningen sker generellt under den ungas sista period på institutionen, för ungdomar som är i behov av stöd efter utskrivningen, alltså efter sin tid på institutionen finns där även ett verktyg som heter eftervård. Eftervård kan även tolkas på olika sätt och kan innebära allt från boende och sysselsättning till fortsatt stöd och behandling efter sin tid på institutionen. För eftervård görs en individuell bedömning grundad på olika faktorer, så som individens familjerelationer, nätverksresurser, ålder, kön och om individen på egen hand kan ordna boende eller sysselsättning. Om ungdomen inte klarar av övergången och riskerar att få återfall i missbruk eller kriminalitet och saknar stöd utifrån kan eftervård och vårdhem bli aktuellt (Stenström 1998:2).
1.2 Mänskliga rättigheter inom SiS
FN har i sin allmänna förklaring om mänskliga rättigheter särskilda bestämmelser om barn och unga, barnets rättigheter även kallad för barnkonventionen. Barnkonventionen syftar till alla barns lika värde och rättigheter och för att ge alla barn under 18 år oavsett bakgrund rätten till att behandlas med respekt och få utrycka sina åsikter. Barnkonventionen ska gälla
för alla barn i hela världen, i alla samhällen, oavsett kultur, religion, etnicitet, funktionshinder eller andra särdrag. Barnkonventionen omfattar barnets rättigheter och inkluderar föräldrarnas ansvarsroll och samtidigt statens ansvar att agera för att skydda barnet från vanvård,
utnyttjande och övergrepp. Sverige var ett av de första länderna som ratificerade barnkonventionen år 1990 och kommer den 1 januari 2020 bli en svensk lag. (Barnombudsmannen 2019).
Statliga myndigheter som arbetar med barn och ungdomar bör ha barnets rättigheter som utgångspunkt och detta i sin tur granskas av barnombudsmannen genom att systematiskt följa upp verksamheter och vid brister av tillämpningen av barnets rättigheter ska åtgärder vidtas där förbättring bör ske (Statens institutionsstyrelses Ds 2019:4). SiS har påbörjat ett
samarbete med Upsala universitet för att genomföra ett kompetensutvecklings insats för att öka kunskapen kring mänskliga rättigheter hos personalen på SiS. Genom detta vill SiS betona vikten av att ansvars rollfördelning blir tydlig bland olika myndiga aktörer inom ungdomsvården. För att mänskliga rättigheter ska kunna tillgodoses bör regeringens strategi och kompetensutvecklingens insatser förverkligas (Statens institutionsstyrelses Ds 2019:4).
SiS har barnkonventionen som utgångspunkt i sin verksamhet och informerar hur barn och ungas rättigheter på institutionen implementeras:
Barn och ungdomar som placeras på SiS har rätt till god omvårdnad som innebär bra och trevlig miljö, bra måltider, rätt till vila och fritid, rätt till att bli bemött på ett respektfullt sätt, leva i trygg och säker miljö och viktigt att få vara delaktig i sin behandlingsplanering,
uttrycka sina känslor och åsikter och nästan viktigast av allt ha rätt till att veta sina rättigheter. SiS har även något som kallas för särskilda befogenheter och innebär att myndigheter har rätt till inskränkningar vad gäller frihet och rättigheter på de omhändertagande. (SiS
handlingsplan 2014).
Genom att uppmärksamma barnkonventionen inom SiS som inom kort kommer
implementeras i svensk lag kan denna uppsatsen bidra till en viktig del av forskningsfältet, bland annat kan man kartlägga om flickorna på institutionen får sina rättigheter tillgodosedda vad gäller information om sina rättigheter och om de får vara delaktiga i sin behandlingsplan. Om detta saknas trots att SiS tillämpar barnkonventionen så kan detta bidra med ett svar på frågeställningen. Man måste dock ta i beaktan att flickornas upplevelse i denna kvalitativa uppsats endast kan förklara hur de upplevde att deras rättigheter blivit tillgodosedda eller ej,
man kan alltså inte generaliseras hur systemet fungerar baserad på uppsatsens intervjumaterial.
1.3 Problemformulering
Verksamheten för utslussning och eftervård på SiS har kritiserats genom åren där man i flera granskningar hittat allvarliga brister (Kristiansen 2005). Samtidigt ser man förbättringar på ungdomsvården i allmänhet sedan SiS bildades 1993. Förbättringar som har gjorts av SiS innefattar bland annat förande av dokumentationer av vård av unga, utbildningar för personalen och ökade möjligheter till utvecklingsprojekt (Riksdagen 2002/3:RR9).
För att fastställa kvaliteten i behandlingen, utvecklingsarbetet samt uppföljning och kontroll av verksamheten utslussning från SiS har denna studie även undersökt Förslaget Riksdagens revisorers förslag Med tvång och god vilja - vad gör Statens institutionsstyrelse? 2002/03 RR9, där man valt att granska samarbetet mellan myndigheter med fokus på socialtjänsten och SiS (Riksdagen 2002/3:RR9). Detta för att se hur man kan förbättra och utveckla
utslussningen. Flickor och pojkar behandlas i olika avdelningar och majoriteten av all statistik som förs genom SiS forskningsrapporter skiljer på flickor och pojkar (Ehliasson 2014, nr 9). De flesta artiklarna och rapporterna visar på ett mönster där man kritiserar SiS för att ha brustit i sitt arbetssätt mot ungdomar. Genom denna uppsats kan man jämföra intervjuerna, statistikerna, tidigare forskning och lagtext för att få en klar syn på om behandlingsplanen och uppföljningen vid utslussning genomförs på ett tillfredställande sätt, och om inte, hur det kan förbättras (Mattson 2008).
1.4 Syfte och frågeställningar
Syftet med denna studien är att beskriva hur flickor som genomgått en utslussningsprocess och eftervård på Statens institutionsstyrelse har upplevt att utslussningen har fungerat.
Genom att intervjua respondenterna kan man i denna uppsats få en inblick i hur de har upplevt att utslussning och eftervård har fungerat i praktiken och om deras rättigheter har blivit
tillgodosedda så som delaktighet och information om sina rättigheter.
Under intervjuerna kommer det ställas frågor till flickorna kring om de har fått vara delaktiga i planeringen av sin behandlingsplan, fått information om sina rättigheter, hur utslussning och
eftervård gått till och hur dessa varit till hjälp under och efter tiden på institutionen. Avsikten med intervjuerna i uppsatsen är att även få ett begrepp om vilka myndigheter som bar
ansvaret för utslussning och eftervård enligt flickornas mening.
Studien kommer undersöka myndigheterna roll utifrån lagtexten som förordnar ”god kvalitet” och vad denna innebär i socialt arbete. Analysen kommer även undersöka statistik som redovisats av SiS årsredovisningar, genom att jämföra statistiken och flickornas utlåtande kan man skapa en större helhetsbild i studien.
Därmed är studiens frågeställningar följande:
Fråga 1: Hur upplever flickorna att utslussningsprocessen varit till hjälp för tiden under och efter institutionen?
Fråga 2: Har flickorna fått information om sina rättigheter och varit delaktiga i sin egen behandlingsplan?
Fråga 3: Vilka bär ansvaret för utslussning, uppföljning och eftervård enligt flickornas mening?
1.5 Avgränsning och Urval
Ungdomsvården är ett omfattande område att studera i, därför måste uppsatsen begränsas. Jag har valt att endast beröra komplexet kring utslussning för flickor som blivit utskrivna från SiS. Med hänvisning till forskningsfrågorna kunde jag genomföra ett målstyrt urval, så som Bryman (2011) beskriver den, där intervjupersonerna valdes ut utifrån organisation, kön och personer som har inkluderats av lagen (LVU, LSU och LVM). Detta för att
intervjupersonerna ska ha en klar sammankoppling till forskningen och kunna besvara intervjufrågorna utifrån egna upplevelser. Därför valde jag att använda intervjupersoner, frivilliga flickor som har placerats på SiS och blivit utskrivna. Ingen av intervjupersonerna är kvar på institutionen och därav kan även svara på frågeställningen i studien.
Undersökningens tillförlitlighet är grundad på flickornas uttalande om deras upplevelse av verkligheten så som de upplevde den. Flickornas upplevelse och uppfattningar kan bidra med en viss förståelse av hur systemet fungerar vad gäller hantering av unga i ungdomshem. Det kan dock inte generalisera systemets fulla funktion då fokus är riktad till respondenterna egna upplevelser.
För att komma i kontakt med relevanta informanter skrev jag ut en förfrågan på sociala medier. Genom detta fick jag kontakt med tre flickor som därmed blev de informanter jag valde att intervjua. Samtliga flickor var placerade på SiS genom LVU. Informanterna bestod av: Informant 1 skrevs in vid 15 årsåldern och skrevs ut vid 19 årsåldern. Informant 2 skrevs in vid 15 årsåldern och skrevs ut vid 17 årsåldern. Informant 3 skrevs in vid 16 årsåldern och skrevs ut vid 18 årsåldern. Placeringsorsaker (LVU, LSU och LVM) är oväsentliga i studien då studien endast fokuserar på utslussning och eftervård. Jag kommer belysa hur flickor upplevde utslussningen i anknytning till behandlingsplaneringen och om de fick hjälp med boende, arbete eller studier och vilken kännedom de hade om sina rättigheter.
För att uppfylla studiens syfte och frågeställningar var det relevant att intervjua flickor som genomgått utslussning från SiS. Denna studie kommer alltså inte belysa pojkars, personalen eller socialsekreterarnas åsikter, då studien avser att granska och fokusera på en djupgående förståelse av flickornas perspektiv där de ges möjlighet till att få uttrycka sig. Uppsatsens begränsningar ligger även i grund till att intervjupersonerna som blev aktuella under studiens gång endast var flickor. Att ha ett genusperspektiv skapade inga hinder för studiens gång då alla funna statistikerna innehar könssärskiljaningar. Genom avgränsning fick studien
möjlighet att hantera det framkomna materialet på utsatt tid.
Statliga myndigheter dokumenterar massvis med information kring sin egna myndighet och dessa kan vara till nytta för forskningar. Myndigheter dokumenterar allt ifrån statistiker till texter som kan bidra med förståelse av den egna myndigheten (Bryman 2011). För denna studie jag hittat både statistiker och texter kring ansvarsfördelning och andra ungdomars utlåtande vad gäller institutionsarbetet. För att involvera en kritisk tanke till forskningen valde jag även att sammanställa statistiker från SiS egna årsredovisningar i diskussionsdelen. Jag kommer även belysa lagtexten som berör ”god kvalitet”.
Officiella dokument från statliga myndigheter är som tidigare nämnt en givande tillgång till samhällsforskare. SiS producerar årligen rapporter med en del statistik som kan vara till nytta vid denna studien. Jag har valt att använda statistisk material för att kunna jämföra statistiken och intervjuerna i slutdiskussionen. Enligt min mening ger detta en fördel i studien.
Uppgifterna och fakta härstammar från årliga rapporter från Statens institutionsstyrelse och kännetecknas som primärkällor. Med primärkällor menas enligt Henry Ejvergård (2012) att man tar informationen direkt ur grundkällan själv. Denna statistik kommer användas från
2015 till och med 2018 för att färskhetskravet föreligger. Vilket innebär att man får ”färsk” information så som Ejvegård 2012 beskriver det. Som kompletterande material används SiS årsredovisningsstatistik som dokumentation i undersökningen.
1.6 Reliabilitet och Validitet
Reliabilitet och validitet har en betydande roll i en forskning och bör tas hänsyn till för att skapa en trovärdighet av uppsatsen. Reliabilitet beskriver tillförlitligheten och utfaller som ett mätinstrument som granskar om forskningen kan utgöra samma resultat vid en upprepning av samma undersökning. Om forskaren försöker ha motsägande forskningsfrågorna för att förvrida på svaren till sin redan planerade resultat blir alltså forskningen inte reliabel. För att undvika detta behöver materialet, intervjun i praktiken och forskaren vara neutrala (Ejvegård 2012). För att hålla denna studie neutral har jag som forskare valt att inte rikta materialet åt ett visst svar utan jag har valt att använt mig av neutrala intervjufrågor för att uppnå syftet med studien.
Validitet avser att forskaren verkligen mäter det man planerar att mäta. För att forskningen ska få fram ett resultat med hög validitet bör intervjupersonerna beröras direkt i frågan. Validitet är alltid beroende av hypoteser och de resultat man får fram i undersökningen, vilket innebär att mätmetoden behöver vara användbar och lämplig för mätningen (Ejvegård 2012). Hypotes enligt Ejvegård (2012) innebär antagande, tillexempel antas det i både tidigare forskning och i SiS årsrapportering att ungdomar som blivit utskrivna från institutionen kan vara missnöjda. Detta ser man även på utformningen av frågorna på statistiken. Man ska därför även alltid fråga sig om man mäter det man vill mäta (Ejvegård 2012). För att bibehålla validiteten i denna studie har jag valt att endast använt mig av intervjufrågor som haft en direkt koppling till mitt syfte och frågeställningar. Vidare har jag i resultatet endast använt de svar som varit relevanta till denna studie.
1.7 Disposition
Uppsatsen kommer delas upp i flera stycken hädanefter. För att skapa en helhetsbild hur ungdomsvården fungerar behöver man presentera socialtjänstens ansvar och statens
institutionsstyrelsen uppdrag av regeringen, presentera lagtexten som omfattar barn under 18 år i ungdomsvården och statistik från SiS årsredovisningar. Även en presentation kring delaktighet, rättigheter och ”god kvalitet” är relevant för studien. Vidare fortsätter studien att
studera tidigare forskningar, bland annat för att få en tydlig bild på vad tidigare forskningar har påvisat och att SiS har en verksamhetsplan för 2019 där de försöker förbättra sitt arbete. Forskningen fördjupar sig senare i ”utslussning” och vilken problematik som finns. Därefter fortsätter forskningen kring det teoretiska ramverket, som används för att analysera hur
flickorna bedömer att utslussningen är av ”god kvalitet” eller inte. Analysen grundar sig på att förstå flickornas upplevelse I förhållande till utslussning. Teorier kan bidra med att förstå om flickorna upplevelser grundar sig i sin egen verklighetsuppfattning eller kanske påverkas av de system de ingår i. Vidare kommer en förklaring kring den Kvalitativa metoden som
förklarar hur jag gått tillväga vid undersökningen. Vidare kommer resultatet och analysen där jag redovisar de semistrukturerade intervjuerna. Avslutningsvis kommer diskussionsdelen där studiens slutsatser kommer att presenteras, även diskussion kring ”god kvalitet” och
statistiken kommer presenteras. Detta för att undersökningen ska få ett mättat resultat.
2.Bakgrund – (rättsligt) ramverk
2.1 Socialstyrelsen huvudansvar
Landsting och kommunen har huvudansvaret för vård av unga med sociala problem och missbruk sedan år 1982 sedan socialtjänstreformen genomfördes. Barn och unga har rätt att få stöd, skydd och hjälp i samhällsvården. Barnens rättigheter vilar på regelverk inom lagtexten som finns i en stor omfattning inom socialtjänstlagen (SFS 2018:1894). För att tillgodose barn och ungas rättigheter sker ett samarbete mellan olika myndigheter och organisationer där insatserna beslutas utifrån ungas behov. Ansvarsfördelningen delas upp beroende på vilken vård den unga behöver och därför är samverkan mellan huvudmän och verksamheter viktig. Socialstyrelsen har fortsatt ansvar för uppföljning av vården som ges inom placeringarna och insatserna. Barnens rätt omfattar alla barn mellan 0-18 år och ungdomar mellan 18-21 år. Bland ansvaret finns där en punkt att ta hänsyn till barnets rätt till att utrycka sina synpunkter, känslor och önskemål för behov av stöd. Det är konstaterat att förflyttning av barn och unga påverkar personens psykiska hälsa och därför väljer man placering av unga som en sista utväg när inga andra interventioner kan hjälpa. Förvaltningsrätten och socialtjänsten beslutar då om omhändertagande av unga från den ungas hem för omplacering och placerar unga i olika vårdhem. Bland dessa hem finns SiS tillgänglig för ungdomar som omfattas av lagen LVU, LVM och LSU (Dahlgren 2019).
2.2 Statens institutionsstyrelsens uppdrag
Statens institutionsstyrelse bildades år 1993 och startade sin vårdverksamhet år 1994 där huvudansvaret omfattade planering, ledning och drift av hemmen där ungdomar som omfattas av LSU, LVM och LVU skulle komma att placeras (SoU 1998:14).
Ungdomarna kommer oftast från svåra situationer där de brister i omsorgen av föräldrarna, närstående och haft en svår uppväxt. En konsekvens av detta är att ungdomarna ofta utvecklar psykologiska problem, vilket i sin tur kan leda till missbruksproblematik och kriminalitet. Därav blir ungdomarna svåra att behandla (Anderssons 1996). SiS med samarbete av
socialtjänsten har ansvaret för behandlingen och utslussningen. Oavsett placeringsorsakerna så har SiS som myndighet i uppdrag att ge stöd för personen i fråga vid behandling för ett liv utan missbruk, kriminalitet och skapa förutsättningar vid utslussning. Lagtexter innehåller även reglemente om tillvägagångssättet vid verkställighet vid utslussning i förordningen för Statens institutionsstyrelse (SFS 2011:1502).
Inom behandlingen behöver man titta på vilka ämnesområde som varje individ är i behov av. För att behandlingen ska bli så effektiv som möjligt måste man avgöra vilka ämnesområden man behöver fokusera på för att gynna ungdomens bästa. Bland annat använder man sig av ämnesområden som kriminologi där man behandlar ungdomars brottslighet, psykologi - barn och ungdomspsykiatri där man behandlar ungdomar med psykiska problem och
personlighetsproblem och socialt arbete där man behandlar ungdomar med sociala problem. Man behandlar även ungdomar som har missbruksproblem (Andersson 1996). Vidare har det kunnat konstateras att ungdomar vars föräldrar är involverade i behandlingen, så som
familjeterapi, föräldrautbildning och föräldrasamverkan visar på positiva effekter. Med sådan behandling har man upptäckt ett mönster där ungdomar ändrar sitt beteende vid missbruk och kriminalitet (Anderssons 1996).
SiS och socialtjänsten tillsammans med andra myndigheter samarbetar och strävar efter att ungdomarna övergår till öppnare former under sin sista tid på institutionen tex, familjehem eller eget hem. Detta ska ske efter närhetsprincipen till ungdomens hemort och varje individ ska få en individuell behandling under socialtjänstlagen (Sou 1998:14). Planering, behandling och uppföljning har varit verksamhetens kärna sedan etableringen. Med tiden fick
verksamheten mer ansvar och bedrivs numera i större omfattning sen start. Dock SiS grundläggande uppdrag är i stort sätt oförändrat sen starten (Sou 1998:14).
Statens institutionsstyrelse uppger att de är huvudman vid utslussningen då ungdomarna fortfarande är inskrivna på institutionen. Det innebär att SiS tar på sig hela ansvaret för att utslussningen ska genomföras, samtidigt som socialtjänsten alltid ska vara involverad. Utslussningen är inkluderat i behandlingsplanen och behandlingsplanen är i sin tur godkänd av socialtjänsten. Vid eftervård däremot råder det viss oklarhet kring vem som är huvudman, då SiS anser att socialtjänsten är främst ansvarig. Dels för att ungdomens hemort kan vara långt ifrån institutionen och dels för att samtliga beslut kring ungdomen måste tas av socialtjänsten. Socialtjänsten och SiS har dela meningar kring ansvarsfördelningen vid eftervård. Trots olika meningar väljer en del institutioner att ansvara för ungdomarna vid eftervårdfasen (Anderssons 1996).
2.2.1 Relevant lagtext för studien
Övergripande lagtext som idag finns förespråkar hur svenska staten ska ombesörja
ungdomsvård och anvisar för vilka tillvägagångssätt myndigheterna får omfatta. Lagtext som är specifik för barnets rätt för delaktighet och rättigheter är dock svårare att hitta och väldigt få.
Funnen relevant lagtext gällande utslussning är exempelvis enligt LSU 18 § Lag (1998:603) och 5 § Förordning (1998:64) hänvisar till att den dömde ska tillåtas att vistas utanför det särskilda ungdomshemmet för att främja personens anpassning till samhället, detta sker med villkor för att förberedas för ett liv i frihet.
30 § LVM Lag (1988:870) och 22 § LVU Lag (1990:52) hänvisar till att aktivt verka för att
den enskilde efter vårdtiden får bostad och arbete eller utbildning samt se till att han eller hon får personligt stöd eller behandling och hålla regelbunden kontakt med en särskilt kvalificerad kontaktperson som socialnämnden utsett, eller att den unge ska delta i behandling i öppna former inom socialtjänsten.
Socialtjänstlagen om tillsyn följs av SiS som en grundläggande riktlinje för sitt arbete. Socialtjänstlagen 2001:453 om tillsyn:
14 Kap 2 § Var och en som fullgör uppgifter inom socialtjänsten eller vid Statens institutionsstyrelse ska medverka till att den verksamhet som bedrivs och de insatser som genomförs är av god kvalitet. Lag (2010:429). (SFS 2001:453).
Nedan följer lagtext som är relevant för studien och förespråkar barnets rätt.
Lag (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (SFS 2019:472):
36 § Den unge ska få relevant information. Den unge ska ges möjlighet att framföra sina åsikter i frågor som rör honom eller henne. Om den unge inte framför sina åsikter, ska hans eller hennes inställning så långt det är möjligt klarläggas på annat sätt. Den unges åsikter och inställning ska tillmätas betydelse i förhållande till hans eller hennes ålder och mognad. Om den unge har fyllt 15 år, har han eller hon rätt att själv föra sin talan i mål och ärenden enligt denna lag. Den som är yngre får höras i domstol, om han eller hon inte kan antas ta skada av det.
Barnkonventionen SÖ 1990:20:
12 § Barn har rätt att uttrycka sin mening och höras i alla frågor som rör barnet. Hänsyn ska tas till barnets åsikter, utifrån barnets ålder och mognad (SÖ 1990:20).
40 § Barn som anklagas för brott, eller har blivit dömt för en straffbar handling, har rätt att behandlas rättvist och respekt fullt, få juridiskt stöd samt återanpassas i samhället (SÖ 1990:20).
2.3 Delaktighet, rättigheter och ”god kvalitet”
Verksamheter som bedrivs av socialtjänsten, så som SiS (LVU, LVM och LSU) grundar sig på att insatser ska vara av ”god kvalitet” i enlighet med Socialtjänstlagen (2001:453) om tillsyn. SiS har riktlinjer för vård och behandling som är individuellt anpassade efter
ungdomarnas behov. SiS arbetar kontinuerligt med att ungdomarna ska ha delaktighet i sina egna behandlingsplaner (SiS 2017a). Detta görs genom att man uppmanar den unga till att uttrycka sina känslor och åsikter, samtidigt som det förväntas av personalen att iaktta, lyssna och ge respons till individen för att uppnå målet med behandlingen. Därför utförs bland annat intervjuer med ungdomar vid inskrivning och utskrivning (SiS 2017a). ADAD och DOK intervjuer är exempel på två intervjumetoder där ungdomarna får utrymme att uttrycka sina
känslor och åsikter kring sin situation. Med en grundlig bakgrund kan man även välja rätt behandling för varje individ och på så sätt påverka verksamheten till förbättring. Syftet med ADAD och DOK rapporterna är att SiS ska få en tydligare översikt för sin egenkontroll och förbättra och utveckla sitt system för att skapa en bättre helhet i kvalitetsarbetet (SiS 2017a).
Inom SiS innebär ”god kvalitet”, så som den stadgas i socialtjänstlagen, att ungdomarna vistas i en trygg miljö där de får uttrycka sina känslor och åsikter, samt ingå i en strukturerad
behandling där de är delaktiga. Ungdomarna ska få information om sina rättigheter och känna sig respekterade. Men utöver detta menar SiS på att de även måste säkerställa
patientsäkerheten för att uppnå en god vårdkvalitet. SiS har dock särskilda befogenheter och innebär att myndigheter har rätt till inskränkningar vad gäller frihet och rättigheter på de omhändertagande. Tillexempel vid avvikande beteende så som aggression och våld från ungdomen behöver man ta till insatser för att trygghetsplanen ska fungera. Detta kan bland annat innebära läkemedelshantering vid hot eller självmordsförsök. På grund av psykisk ohälsa hos ungdomar arbetar SiS kontinuerligt med att förebygga och förbättra olika metoder för att förhindra liknande situationer så som självmordsförsök, som är väldigt förekommande för flickor (SiS 2017a).
2.3.1 Förslag på förbättrad Utslussningsprocess
Den 1 December 2010 godkände Sveriges riksdag en strategi angiven av barnombudsmannen som förslag för att stärka barnets rättigheter i Sverige (Barnombudsmannen 2019).
Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) ansåg fortfarande att nya lagar bör tillkomma för att stärka barnets rättigheter generellt och barnets rätt till delaktighet. SKL menar på att nuvarande lagar som främjar barnets rätt inom ungdomsvården innehar tolkningsutrymme och skapar därför svårigheter för de som ska tillämpa lagen (SKL 2015). Att barnkonventionen blir lag den 1 januari 2020 kommer höja kraven på socialtjänsten och andra myndigheter vid tillämpningen av konventionen (Barnombudsmannen 2019).
Justitiedepartementet rapporterade 2009 ett förslag till förbättrad utslussning där man betonar vikten av att följa upp med insatser även efter utslussningen för att minska risken för återfall. För att på bästa sätt uppnå målet behöver arbetet inför frigivningen vara strukturerad och intensifierad. Förslaget syftar till att förbättra förutsättningen för den ungas anpassning till ett laglydigt liv utanför institutionen (Justitiedepartementet 2009).
Riksdagens revisorers förslag angående förbättring av utslussning inom SiS menar även där på att det behövs en förbättring på uppföljningen av resultat både av vården och som helhet av olika behandlingsinsatser. Där ska man kunna utskilja vilka behandlingsmetoder som är mest effektiva (Riksdagen 2002/3:RR9).
SiS anser att uppföljningen bör ske genom forskningsinsatser och menar på att de stödjer forskningsprojekt som avser utvärdering av insatserna. Utöver detta anser SiS att
huvudansvaret på vårdens uppföljning främst ligger hos socialtjänsten. SiS menar även på att de inte kan ta ansvar för uppföljning av behandling på ungdomar som lämnat institutionen (Riksdagen 2002/3:RR9).
2.4. Statistik – Årsredovisning SiS
En övergripande statistik från SiS årsredovisning 2018 redovisar svar från utskrivna flickor. Statistiken är redovisad utifrån ADAD- intervjuer och andra undersökningsintervjuer.
Statistiken visar alltid på något lägre siffror från flickorna på institutionerna, cirka 7-9 procent lägre än pojkar i bedömningsfrågor. Med andra ord visar statistiken på att flickor är i högre grad missnöjda med hur arbetet fungerar på institutionerna jämfört med pojkars bedömningar. Orsaken till varför SiS får lägre bedömningar från flickor är oklart och kan inte fastställas (SiS 2018) (Ehliasson 2017). Det är marginella skillnader genom åren som skiljer på svaren på frågan om flickorna varit delaktiga av sin egna behandlingsplanering. SiS fortsätter
kontinuerligt att intervjua flickor, utöver ADAD- intervjuerna för att hitta orsaken till de lägre siffrorna. Det enda resultat man funnit visar på att många flickor inte vet orsaken till deras placering och känner inte till vad deras behandlingsplan innehåller (SiS 2018f).
I SiS årsredovisning 2018 besvarade 81% av flickorna i enkätundersökningen att de kände sig trygga på institutionen, 79% svarade att de fått information om sina rättigheter och deltagit i planeringen av sin egna behandling (SiS 2018f).
I SiS årsredovisning 2017 besvarade 80% av flickorna i enkätundersökningen att de kände sig trygga på institutionen, 79% svarade att de fått information om sina rättigheter och deltagit i planeringen av sin egna behandling. Statistiker redovisade att av 380 LVU placerade flickor utskrivna år 2017 flyttade 9 flickor till eget boende, 68 flickor till föräldrahemmet, 6 flickor
till släkt/ vänner. 4 flickor fick fortsatt vård på SiS. 247 flickor fick flytta till HVB hem eller familjehem, 25 flickor till stödboende för någon form av träningslägenhet och 4 flickor till sjukhus, psykiatriskt enhet (SiS 2017b).
I SiS årsredovisning 2016 besvarade 79% av flickorna i enkätundersökningen att de kände sig trygga på institutionen, 73% svarade att de fått information om sina rättigheter och 80% deltagit i planeringen av sin egna behandling (SiS 2016b). Statistiker redovisade att av 429 LVU placerade flickor utskrivna år 2016 flyttade 4 flickor till eget boende, 105 flickor till föräldrahemmet, 4 flickor till släkt/ vänner. 8 flickor fick fortsatt vård på SiS och 256 flickor fick flytta till HVB hem eller familjehem, 26 flickor till stödboende för någon form av träningslägenhet och 2 flickor till sjukhus, psykiatriskt enhet (SiS 2016b).
I SiS årsredovisning 2015 besvarade 84% av flickorna i enkätundersökningen att de kände sig trygga på institutionen, 76% svarade att de fått information om sina rättigheter och 79% deltagit i planeringen av sin egna behandling (SiS 2015). Statistiker redovisade att av 411 LVU placerade flickor utskrivna år 2015 flyttade 6 flickor till eget boende, 80 flickor till föräldrahemmet, 9 flickor till släkt/ vänner. 7 flickor fick fortsatt vård på SiS och 267 flickor fick flytta till HVB hem eller familjehem, 17 flickor till stödboende för någon form av träningslägenhet och 1 flicka till sjukhus, psykiatriskt enhet (SiS 2015).
3. Tidigare forskningar
Det finns en stor kvantitet av tidigare forskning om svensk ungdomsvård och specifikt SiS, vilket delvis upplyser vårdens funktion och uppmanar till förbättrade insatser för att uppnå den ”goda kvalitén” av insatser. Tidigare forskning visar på att ansvaret för omplacering, skydd, stöd och hjälp av barn och unga ligger främst på myndigheter (SiS 2017a). I tidigare forskning finner man att SiS bedriver en omfattande intern utvecklingsverksamhet där man även bedriver forskningar i samarbete med universitet. SiS finansierar årligen 8 miljoner kronor i bidrag till forskning (SiS 2017a). SiS fick i uppdrag av regeringen år 2011 att utveckla utslussningen. I uppdrag ingick att utveckla en förbättrad planering och mer strukturerade och kontrollerade utslussningsmetoder. I uppdraget ingick även att förbättra samverkan med socialtjänsten i frågan om utslussning (SiS 2016a).
Under åren har det publicerats flertals forskningsprojekt, som även finns i SiS
forskningsserier på deras hemsida, detta för att ge inblick i hur utslussning, institutionsmiljö och behandlingsarbetet ser ut på institutionerna. Detta gjordes för att ge en inblick i hela verksamheten och finna brister och på så sätt kunna tillföra förbättringar. SiS presenterar alla forskningar på sin hemsida och håller dessa offentliga (SiS 2018e).
Anna Hermodsson och Cecilia Hansson (2005) redovisar i sin rapport Demokrati i det lilla? Ungdomars delaktighet i sin behandling att ungdomar som omhändertas i tvångsvård enligt LVU föreligger i en speciell situation där delaktigheten i den egna vården är svårare att verkställa på grund av saknaden av kunskap om sina rättigheter. Detta i sin tur förhindrar ungdomarna från att komma till tals och på så sätt få sina rättigheter tillgodosedda (Hermodsson & Hansson 2005).
Flera forskningar undersöker de ungas möjlighet och delaktighet i deras vistelse, vård, behandling och utbildning. Som tidigare nämnt är unga i institutionsvård en utsatt grupp som dessutom är beroende att rättsskyddet, dels för att de är utsatta och dels för att de är
svårhanterliga. Titti Mattson (2008) redovisar i sin rapport Ungas delaktighet, exemplet institutionsvård att flera forskningar och myndigheter som försöker tillföra förbättringsförslag har konstaterat brister i verksamheten gällande barns delaktighet och svårigheter till att hävda sina rättigheter. Mattsson (2008) visar på en problematik som uppstår vid behandlingen och vården av unga. Vid utredningar och förbättringsförslag från myndigheter är syftet att förbättra verksamheten i institutionerna och där man vill förbättra den ungas delaktighet (Mattson 2008).
Forskningar utifrån genusperspektiv är också vanliga. I rapporten Kön och behandling inom tvångsvård, En studie av hur vården organiseras med avseende på genus skriven av Leili Laanemets och Arne Kristiansen (2008) undersöks tvångsvårdens innehåll i jämlikhetsfrågor. Tvångsvården och det vardagliga arbetet ska inte skilja sig vare man är flicka eller pojke. Laanemets och Kristiansens (2008) rapport visade på skiljaktiga bemötande av flickor och pojkar. Bland annat visade undersökningen att flickor bemöttes på ett mjukare sätt, och inte lika hårt som pojkarna bemöttes på. Pojkarna fick inte möjlighet till att uttrycka och eller bete sig i lika stor utsträckning som flickorna. Pojkar fick inte heller visa känslor på samma sätt som flickor då de förväntades vara starka och självsäkra. Detta visar på en ojämnställd behandling utifrån stereotypa synvinklar (Laanemets & Kristiansen 2008). Det har dock framkommit under åren att flickor upplever större otrygghet än pojkar vilket det kan bero på
att flickor oftast vårdas i enskildhet på grund av psykisk ohälsa och självskadebeteende. SiS arbetar genom olika forskningar för att hitta orsakerna till att flickor känner mer otrygghet än pojkar. SiS vill skapa större kunskap för personalen och skapa en handlingsplan speciellt anpassad för institutioner som tar emot flickor, där även flickorna ska få utbyta erfarenheter och ge stöd till varandra (SiS 2019).
Bland forskningarna hittar man även mycket information kring ungdomars rättigheter och skyldigheter, där det förtydligas och hänvisas till hur man som ung på SiS har rätt att
överklaga behandlingar med mera. Det står tydliga instruktioner om hur man kan gå tillväga vid överklagan och vilka åtgärder institutionen har rätt att använda sig av enligt lag. En ungdom har rätt att läsa alla rapporter som berör en själv och all dokumentation som redovisas av personalen. SiS har rätt till att vidta åtgärder så som tvångsåtgärder av säkerhetsskäl, för allas trygghet. Bland annat har de rätt att hindra den unga från att lämna ungdomshemmet, hantera elektroniska kommunikationstjänster så som telefon och internet om personalen bedömer detta som lämpligt eller bestämma att det får användas vid utsatta tider. Som ungdom har man rätt till att få besök av familj och vänner, skriva och ta emot brev om personalen beslutar att de är lämpligt. SiS får även utföra säkerhetskontroller,
kroppsvisitation, rumsvisitation, urinprov. SiS får även vidta åtgärder vid våld och hot genom avskiljning, vård i enskildhet med övervakning (SiS 2018a).
Forskning kring utslussning visar på att fokusen främst ligger på att utslussa ungdomar som är dömda för allvarliga brott (LSU). Detta för att förebygga återfall i brott. Lagen för särskilda ungdomshem som finns stadgad enligt lagen om verkställighet av sluten ungdomsvård (LSU) inkluderar tydliga riktlinjer kring hur en utslussning bör gå till väga för ungdomar med tidsbestämd straff. Där finns även forskningar kring utslussning inom LVM och LVU men man kan se en markant skillnad på dessa och LSU (Manole & Kämpargård 2004). I
lagstiftelsen gällande LSU ska utslussningen i form av permissioner inkluderas, medan i LVU ska detta ske i en individuell bedömning med godtagande av vårdnadshavare eller av den unga som fyllt 18 år och är myndig (Manole & Kämpargård 2004).
3.1 SiS verksamhetsplan 2019
I SiS verksamhetsplan för år 2019 redovisas en pågående planering till förbättring av verksamheten. Bland annat ska SiS fortsätta lägga fokus på myndighetsgemensamma egenkontroll där målet är att följa upp ungdomarnas upplevelse av trygghets- och
rättssäkerhet, delaktighet och bemötande. SiS förespråkar att vården bedrivs under den enskildas vilja och öka delaktigheten för den unga i sin egna vård. Genom att följa målet ska de upprätthålla trygghet och öka möjligheten till att den unga påverka sin situation. Genom att genomföra månadsvis egenkontroller vill SiS finna brister i verksamheten och åtgärda dessa för att skapa förbättringar (SiS 2019).
Flera forskare finner problematiken i samarbetet mellan personalen på SiS och
socialsekreterarna, där man finner att myndigheter bör samarbeta till ett och samma mål för att få ett effektivt resultat. Forskare diskuterar även de vuxnas arbete med hänsyn till barn, då tiden på ungdomshemmet är en kritisk tid för den unga. Vid brister i ansvarsfördelningen och oklarheter gällande planeringen för den unga resulterar detta till att utslussningen, eftervården och uppföljningen inte sker i den omfattning som förväntas. I sin tur påverkar det den ungas tillvaro och genomförandet av utslussningen blir svag. Det framgår tydligt i övergripande forskningar att SiS och socialtjänsten har en skyldighet och bör ha ett bättre samarbete och ansvarstagande gällande ungdomarna (Eldh & Gill 2010).
3.2 Utslussning
I rapporten Utslussning och eftervård vid det särskilda ungdomshemmet skriver Nils
Stenström (1998) att begreppet utslussning och eftervård saknar grundläggande riktlinjer och omfattas istället av behandlingskombinationer. Utslussning i form av behandlingsplan är individuellt anpassad och utgår från ungdomens ålder, mognad, kön och familjenätverks resurser. Utbudet vid utslussning förknippas oftast med alternativt annan boendeform, permissioner eller aktiviteter utanför institutionen i någon form av arbete. I många fall ser man liknande resultat i tidigare forskning kring utslussning och mer individuellt anpassat i frågan om eftervård (Stenström 1998). En del institutioner har utslussningsavdelningar som personen i fråga kan flytta till under sin avslutningsfas. Finns där ingen utslussningsavdelning får den unga vara kvar på sin avdelning samtidigt som man arbetar kring eftervård och
utskrivning. Vid eftervård förekommer det olika lösningar, så som eget boende,
kollektivboende, familjehem eller växelvisboende på institutionen och i hemmet (Stenström 1998).
Förutom boendet ser man gärna på sysselsättning för ungdomen där skolgång i olika stadier prioriteras eller någon form av praktik eller arbete. Även övriga fritidsaktiviteter bör
på att institutioner även uppmanar ungdomar till att intressera sig för en sport (Stenström 1998).
Det framgår även att involvering av den ungas familj har en stor roll i eftervården och menar på att under inskrivningsperioden har institutionerna ansvaret för kontroll och gränssättning. Men genom att ge föräldrarna stöd i föräldrarollen och om föräldrarna återfår kontrollen kan man bidra med minskad risk för återfall hos ungdomarna (Stenström 1998).
4. Teori
För att förstå det empiriska materialet i uppsatsen har jag enligt mitt logiska resonemang valt att använda social konstruktivism och systemteori som teorier. Detta eftersom studien
kommer utgå ifrån flickorna och deras individuella berättelser som inriktar sig på
utslussningen som de upplevde den. Denna studie har valt att fokusera på hur flickorna under utslussning och eftervård upplevde att detta fungerade, om de kände sig delaktiga, fick information om sina rättigheter och vilka de anser bär ansvaret för utslussning, uppföljning och eftervård enligt deras mening. För att förstå och kunna besvara frågeställningarna behöver man förstå flickorna ståndpunkt och perspektiv utifrån teoretiskt perspektiv. Tidigare
forskning kring ungdomsvård visar på att delaktighet för ungdomar är svårare att verkställa då ungdomarna har en del saknad av kunskap kring deras rättigheter och på grund av att de är en utsatt grupp och är de också beroende av rättssystemet. Tidigare forskning visar dessutom att behandlingar inom institutionerna skiljer sig vare man är pojke eller flicka. Detta gör det viktigt att undersöka hur flickornas upplevelser har konstrueras i interaktion med socialt arbete. Social konstruktivism utgör den teoretiska grunden för denna studie för hur
upplevelser kan förklaras utifrån social och kulturell kontext. System teori har en underordnad betydelse i studien och har valts för att få en förståelse för hur individens sociala omgivning och nätverk som utgör ett system påverkar personen i frågan. Exempelvis behöver man inom socialt arbetet ta hänsyn till ungdomens sociala omgivning för att förstå och anpassa
individuella behandlingsmetoder. För att uppnå en sammanfattad kunskap kring studiens frågeställningar behöver man ta i beaktan dessa teorier och ha i åtanke att svaren utifrån dessa teorier endast kommer ifrån intervjupersonernas egna upplevelser.
4.1 Social konstruktivism
Social konstruktivism beskriver perspektivet i samhällsvetenskap och forskning om socialt arbete som berör sociala problem som verklighetskonstruktioner. Social konstruktivism
bygger på hur människors tankar och uppfattningar påverkas av deras sociala situation, så som Sahlin (2017) skriver (Sahlin 2017). Människors verklighet är socialt konstruerade och grundar sig i kulturella och kollektiva system som man är rutinerad vid. Det konstruktivistiska perspektivet fick sitt genomslag i socialt arbete först på slutet på 1900-talet och förklarade att människan själv skapade konstruktioner genom sitt sociala liv (Sahlin 2017). Social
konstruktivism förklarar även att forskarens beskrivning av den sociala verkligheten utgör konstruktioner, forskaren i en fallstudie presenterar alltså en specifik version utifrån hans sociala verkligheten och innebär i det fallet att studien inte kan betraktas som slutgiltig (Bryman 2011).
I djupare forskning förklaras konstruktivistisk ontologi som ”att ingenting är ett problem om ingen upplever eller beskriver det som ett sådant; den subjektiva definitionen är här
nödvändigt villkor för att man ska kunna tala om problem” (Sahlin 2017, sid 134).
Ontologisk konstruktivism definierar existensen av sociala problem utifrån hur saker och ting uppfattas av andra. När andras ontologiska antagande och konstruktion om verkligheten förklaras som ett problem så erkänns den och blir viktiga faktorer i en analys. Denna studie återspeglar konstruktivistisk ontologi där flickors antagande och berättelse erkänns och
förklaras. Genom att uppmärksamma ontologiska antagande skapas ett intresse och en vilja att förstå och förklara något som har en betydelse för samhällets utveckling (Sahlin 2017). Sahlin 2017 menar dock att motsägelser inom konstruktivistisk grundantagande är ett existerande fenomen. All konstruktivistisk forskning problematiserar antagande om verkligheten och kan inte undgå någon form av motsägelser. Kontextuell konstruktivism återspeglas också i denna studie, bland annat används offentlig statistik för att klargöra en del av
problemkonstruktionen. Så som Sahlin (2017) menar så används offentlig statistik som en avspegling av en riktigt existerande kontext och bli en del av problemkonstruktionen. Socialkonstruktivister bör ha ett kritiskt synsätt under sin studie/ forskning då kunskap inte kan konstateras representera världen och sanningen. Socialkonstruktivism har kritiserats för att kunna förminska chanserna till positiva förändringar i samhället då man erkänner
individens verklighet och inte ifrågasätter den (Sahlin 2017). Kritiker menar på att det är viktigt att problem erkänns och lyfts fram för att skapa förändringar. Ännu en viktig aspekt att ta hänsyn till i konstruktivistisk institutionsstudie är att socialt arbete varken är bestående eller oföränderlig och att det ständigt är i utveckling (Sahlin 2017).
Eftersom frågeställningen i denna uppsats vill uppnå en klarhet på flickornas upplevelse kring deras verklighet så kommer jag använda mig av socialkonstruktivism. Ungdomarna,
institutionerna och samhället har olika förståelser av sin egen verklighet. Alltså finns där olika uppfattningar som uppstår vid samspel mellan individer och samhället detta är beroende på vilka processer ungdomarna deltar i och vilken grupp man tillhör. Därav valdes social konstruktivism som ett teoretiskt perspektiv, som bidrar med ett förtydligande att olika uppfattningar kan påverkas av samspel där människors interaktion till varandra påverkas. Viktigt att nämna även att detta berör socialpsykologi som i sin tur förklarar att ”man inte ska analysera hur situationer påverkar individernas beteende utan hur individerna ger dessa situationer betydelse” (Helkama 2000). Med det sagt kan man konstatera att social konstruktivism talar om att där inte finns en slutgiltig sanning utan människor kan se på verkligenheten på olika sätt. Syftet med denna teori är att ta hänsyn till att komponenternas utlåtande som är en beskrivning av deras verklighet och behöver inte vara slutgiltigt
(Helkama 2000).
4.2 Systemteori
Ludwig von Bertalanffys (1901-1972) är grundare till vad idag är generell systemteori (GST). Definitionen av hans verk innefattar en tanke som framhäver skillnaden mellan ett system och en grupp där man ser de som en helhet och även en del av helheten. Till exempel hur
komponent A påverkar komponent B och som i sin tur skapat en så kallad feedbackslinga (feedback loops) där komponent B påverkar komponent A. Genom att förstå detta kan man utveckla systemet och skapa nya strategier i systemet (Egidius 2019).
I Malcolm Paynes bok Modern teoribildning i socialt arbete (2002) förklaras relationen mellan systemet och gruppen av människor som i sin tur kan skapa förändringar. Payne (2002) menar på att människan är beroende av olika system och att dessa är nödvändiga för ett tillfredställande liv, i sociala arbete behöver man ta hänsyn till dessa system. Payne 2002 förklarar att system teori består av flera system, tillexempel finns där underordnad system och överordnad system där någonting har större påverkan på något annat. Olika system har påvisat att människan påverkas av sin sociala omgivning på ett eller annat sätt. Payne (2002) tar upp tre grupper av system; Formella system som omfattar myndigheter och fackföreningar. Samhälleliga system som inkluderar skola, boende och sysselsättning som påverkar
ungdomarnas framtidsförutsättningar (Payne 2002, Hagstedt 2011). Informella system som innefattar vänner, familj och bekanta (Payne 2002). Genom att använda sig av systemteorin
inom socialt arbete kan man genom en individuell bedömning jämföra hur ungdomar påverkas av det system de ingår i (Payne 2002). Payne 2002 menar att utmaningen inom det sociala arbetet blir att hjälpa och vägleda individen till att hitta sin väg för att uppnå sina mål. Syftet med att använda systemteori i denna studie är att undersöka och förklara hur olika system påverkas av varandra. Exempelvis bör vi se över hur flickornas formella system, samhälleliga system och informella system påverkar flickorna och deras situation. Dessutom upplyser studien till socialarbetarnas sociala arbete genom perspektivet system teori. Kritiker inom systemteori menar dock på att teorin är allmän och kan användas i alla typer av
systemanalys och kan inte tillämpas på konkreta situationer (Payne 2002).
För att knyta an teorin till studien exempelvis utslussning och eftervård inom SiS, kan vi se SiS som ett stort system, där unga flickor förflyttats till (i form av boendeform/ ungdomshem) där flickor ska leva sitt vardagliga liv, gå i skolan och genomgå behandlingsmetoder. Vi kan tänka oss att flickorna är ett subsystem, skolan är ett subsystem, boendet är ett subsystem, behandlingarna är ett subsystem, personalen är ett subsystem, och socialsekreterarna är ett subsystem, alla i ett stort system kallad för SiS. Varje subsystem påverkas av den andra, och påverkas av de grupper inom systemet som de tillhör. Flickorna tillexempel påverkas av de Formella, informella och samhälleliga systemen till en början som man bör ta hänsyn till i socialt arbete. Sen påverkar alla subsystem varandra, tillexempel flickornas relation till socialsekreterarna, personalens, boendets, skolans och behandlingarna, om något av dessa förändras så påverkar detta i sin tur de andra subsystemen. Denna teori tar alltså hänsyn till att flickornas situation utifrån deras omgivning och vilken påverkan den har.
5. Metod
5.1 Kvalitativ Metod
Frågeställningarna i denna studien kräver en viss studiemetod som kan besvara de, därav valde jag att använda mig av kvalitativ forskning. Kvalitativ forskning beskrivs som en forskningsstrategi där grunddragen inriktar sig mer på ord och inte lika mycket på siffror så som kvantitativ forskning gör. Det finns avsevärd olika variationer av kvalitativ metod vid insamling av data (Bryman 2011). Denna studie använder sig av forskningsintervjuer och har inte ett syfte att generalisera. Jag har valt att intervjua ungdomarna själva då syftet och frågeställningar grundar sig i ungdomarnas eller specifikt flickornas individuella upplevelse av utslussningsprocessen.
Kvalitativ forskning har även flera traditioner som kännetecknar metoden, bland dessa är neutralism en vanlig tradition att ta till där man eftersträvar att ha förståelse för människors samspel i naturliga situationer och kunna se verkligenheten som den är utifrån
intervjupersonernas ögon. Emotionalism är ännu en tradition som används vid kvalitativ forskning och innebär att man strävar efter att fånga insidan av upplevelser och erfarenheter och som har en inriktning på människors inre verklighet (Bryman 2011). Även därför passade kvalitativ forskning vara den lämpliga metoden i denna studie där man vill ge utrymme för förståelse av intervjupersonerna och förmedla deras upplevelse.
Inom kvalitativ forskning inkluderas en intervjuguide som jag benämner för intervjufrågor och innebär en strukturerad lista över vilka frågeställningar som ska ställas till
intervjupersonerna för att besvara studiens syfte, Bryman 2011 förklarar detta som
semistrukturerad intervju. Semistrukturerade intervjuer ger intervjupersonerna en stor frihet att formulera sina svar och ge mig som forskare information om hur de upplever sin värld (Bryman 2011). Genom att använda semistrukturerade intervjufrågor ger man enligt Bryman (2011) intervjupersonerna möjligheten till att svara i öppnare form och framföra det som de anser är viktigt samt vad de upplevt utifrån dess egna termer (Bryman 2011). Denna
undersökning vill att flickorna ska ”komma till tals” genom att uttrycka sina åsikter, upplevelser och ge inblick i vilken utsträckning flickorna fick vara delaktiga i sina behandlingsplaner och utslussning. För att uppnå ett empiriskt djup har jag valt att ha ett strukturerat upplägg och samtidigt ge chansen till flexibilitet.
Intervjufrågorna i denna studie var uppdelade i stycken, Inledning, Samarbete och Behandlingsplan, Upplevelse och Utskrivning och Avslutning. Under stycket inledning frågades intervjupersonerna om sin tid på SiS, om de fått information kring deras rättigheter, hur de trivts på institutionen och om personalen på SiS tagit sig till och lyssnat på de. Dessa frågor ställdes för att få en överblick över intervjupersonens period under tiden på
institutionen. Vidare ställs frågor kring samarbetet med socialtjänsten, utredningar,
behandlingsplaneringar, delaktigheten i behandlingsplaneringen, tillgång till skola och vård och utslussning och eftervård. Dessa för att uppnå ett djup i intervjupersonernas erfarenheter kring det sociala arbetet som genomfördes. Vidare innehöll intervjun frågor om upplevelsen och utskrivning. Frågorna bestod av hur personen upplevde insatserna, utslussningsprocessen, om de hade stöd från familj och vänner, om utskrivningen och boendeformen och om
sysselsättning. Intervjun avslutades med frivillig kommentar och visade uppskattning för deltagandet. Intervjupersonerna svarade i öppna former och utvecklade sina svar för att berätta sina upplevelser och synpunkter. Genom att ge flickorna tid att svara tillkom det väldigt få följdfrågor, intervjufrågornas struktur omfattar studiens syfte och frågeställningar.
Intervjupersonerna fick intervjufrågorna mejlade till sig dagen innan intervjudagen. Detta för att fundera kring svaren och kunna läsa frågorna samtidigt som jag ställer de. Jag ansåg det skulle förenkla och skapa en tydlighet då intervjun skulle ske via telefon. De
semistrukturerade intervjuerna genomfördes via telefonsamtal med inspelning och sedan transkriberades ljudupptagningarna ordagrant. För att kunna jämföra svarsalternativen till studien studerades samtliga svar enskilt, för att sedan presenteras på ett korrekt och tydligt sätt. Svaren som tilldelades under resultatet valdes ut i anpassning till frågeställningen för denna studien, för att på ett tydligt sätt kunna besvara studiens syfte och frågeställningar. Flickornas utlåtande lyfts fram i resultatet, kring deras upplevelse av vistelsen och vilka förbättringar som förslås. Citaten i resultatet som valdes ut var enligt min mening av största vikt till studien.
5.2 Forskningsetiska överväganden
Etiska principer berör frivillighet, anonymitet och integritet för de berörda intervjupersonerna. Detta innebär att man som forskare ska genom som ett samtyckesblad informera att
deltagandet i forskningen är frivilligt och att personen i fråga har rätt att hoppa av om de så önskar. Detta är vad Bryman (2011) kallar för samtyckeskravet. I denna forskningen
innefattar samtyckesbladet information om konfidentialitetskravet som, enligt Bryman (2011), innebär att deras personuppgifter förvaras på ett sådant sätt att ingen obehörig kan ta del av dem. Vidare innefattar samtyckesbladet även nyttjandekravet som, enligt Bryman (2011), innebär att alla uppgifter endast ska användas i avseende för forskningen, samt
samtyckeskravet där intervjupersonernas godkännande gäller genom underskrift.
För att genomföra denna studie och ta kontakt med relevanta informanter skrev jag ut en förfrågan på sociala medier. Genom detta fick jag som tidigare nämnt kontakt med tre flickor som därmed blev de informanter jag valde att intervjua. I hänsyn till samtyckesprincipen gav jag fullständig information om undersökningens syfte och samtidigt gav jag information om frivillighet, anonymitet och integritet och konfidentialitetskravet för de berörda
intervjupersonerna. När telefonintervjun blev inbokad skickades samtyckesbladet tillsammans med intervjufrågorna via mejl till intervjupersonerna.
6. Resultat och analys
Resultat och analys presenteras här samman i en löpande text. I resultatet presentera en sammanfattning av intervjuerna. Jag har även valt att citera vissa delar av intervjuerna för att flickornas utlåtande ska framhävas med deras egna ord och sammanfatta resterade utlåtande. Resultatet kommer presenteras av olika delar vad gäller deras upplevelse av
behandlingsplaneringen, utslussningen och eftervården.
6.1 Upplevelsen av delaktighet; insatser, möjliga lösningar och
utslussningsprocessen.
6.1.1 Upplevelse av Informant 1
Informant 1 berättar att hon under sina 4 år på SiS-institutionen förflyttades fyra gånger mellan flera olika ungdomshem. Under sina första tre placeringar upplevde Informant 1 att hon inte fick komma till tals eller vara delaktig, varken vad gällde hennes rättigheter eller planeringen. Vilket återkopplas till fråga 2 i frågeställningen. Hon berättar att förflyttningen från den ena institutionen till den andra gick fel till, hon fick inte vara delaktig och fick inte reda på orsaken till förflyttningen. På frågan kring hur vida hon fick information när hon anlände på SiS berättar Informant 1 att hon inte fick någon information om sina rättigheter:
Nej, på första stället jag hamnade på fick jag en broschyr om vad SiS är. Och det är allt jag har fått!1
Informant 1 beskriver att hon var ovetandes till varför hon blev placerad på SiS. Hon fick varken information om vad lagen säger eller på vilken grund beslut togs på, vad gällande henne:
Nej, det fick jag ta reda på själv sen. Med hjälp av min pappa. Då fick vi reda på att placeringen var på grund av lagen om LVU. 2
Informant 1 beskriver vidare att hon önskade att socialsekreteraren hade funnits till hands från början. Däremot beskriver Informant 1 att de istället sågs de mellan 5-6 gånger under tre år. Informant 1 beskriver även följande:
Nej, det var jag som fick jaga dem. Medans när jag kom till fjärde stället så sa personalen på SiS till Socialtjänsten att de skulle komma och träffa mig.
Och komma på möten.3
Under intervjun berättar Informant 1 hur hon trivdes på institutionerna. Svaret blev följande:
De var tre stycken jag inte trivdes på, där var ett där jag trivdes på. Det var mycket, dels för att jag inte fick hjälp med någonting, utan jag var mer som
ett förvar. Och sen så var det ju personalen också. Jag behövde ju hjälp med att sluta, alltså med mitt mående. Jag hade egentligen behövt en psykolog och jag hade behövt ha samtal om missbruk och sånt. Och inget av det fick jag. De sa att jag var deprimerad och hade ångest, sen fick jag
tabletter och det va allt. Antidepressiva och ångestdämpande och sömnmediciner. Jag känner att det var fel, jag hade behövt prata och inte ta
medicin.4
Informant 1 berättar att det skiljde sig ytterligt mellan de tre första institutionerna och den sista. På de tre första upplevde hon att hon inte fick den hjälp hon behövde och trivdes inte, hon beskriver också att de inte fanns någon att prata med. Hon upplevde att hon fick fel behandling. Bland annat berättar Informant1 att hon fick medicinering istället för psykisk hantering, det som hon egentligen var i behov av.
Informant 1 upplevde att de tre första institutionerna fråntog henne rätten till delaktighet och inflytande. Där var en saknaden av information, behandlingsplan, kontakt med
socialsekreteraren och framförallt delaktigheten av sin egen behandling. Det fanns alltså en brist på vilka riktlinjer som SiS står för vid analys av Informant 1 utlåtande och det som ingår
2 Informant 1. 3 Informant 1. 4 Informant 1.
i den svenska lagstiftningen. Vidare berättar Informant 1 att allting förändrades vid sista flytten:
När jag väl flyttade till sista stället så blev de ju bättre. På den sista så kunde jag prata med personalen, jag kunde gå i skolan, jag fick en behandlingsplan. Så jag visste vad jag skulle jobba med och vad jag behövde! Alltså vad jag behövde jobba med där, för att komma därifrån.
Och inget sånt fick jag på de tidigare ställena. 5
När Informant 1 kom till fjärde institutionen utformades en behandlingsplan som Informant 1 fick vara delaktig i, bestämma och utforma. Denna fick hon sedan i pappersform. I
behandlingsplanen ingick att Informant 1 skulle började träffa psykolog, gå i skolan och få tillstånd att åka hem på permissioner. Hon upplevde att personalen gick att prata med och att de lyssnade. Hon beskriver sista institutionen som ”den bästa man kan vara på”.
Utslussningsprocessen för Informant 1 började med permissioner som kunde vara mellan en dag till en hel helg. Under denna perioden fick hon gå ut och handla med personal och ibland fick hon även gå själv. Utslussningen pågick i ungefär ett år, vid utskrivningen var Informant 19 år gammal. Vid utskrivningen hade socialtjänsten en lägenhet att erbjuda till Informant 1, som hon tackade ja till. Det saknades dock ett arbete/ inkomstkälla vilken innebar att
Informant 1 fick försörjningsstöd av socialtjänsten. Ett beslut som sedan drogs tillbaka efter två månader. Hur livet såg ut efter att försörjningsstödet togs bort beskriver Informant 1 på följande sätt:
Nej de tyckte att jag mådde bättre och att jag kunde ta tag i saker själv. Och utan jobb, ja då blev jag av med lägenheten. Och sen ja.. (Paus) så sov jag runt hos vänner. Och de gjorde jag fram tills i december förra året. Ja, jag var på väg att börja plugga. Jag hade sökt skola. Ehh men sen så blev de att de släppte mig och jag hade ingenstans att vara på riktigt. Så jag kunde inte
ta tag i skolan. 6
Svaren från Informant 1 resultat visar på att olika institutioner kan skilja sig åt trots att de följer samma lagar och riktlinjer. Informant 1 upplevde att hon erbjöds den hjälp hon behövde i sista institutionen, vilket skapade en möjlighet för henne att jobba på sig själv för att komma ut. Utslussningsprocessen beskrevs som bra på fjärde institutionen och Informant 1 fick även stöd med att hitta lägenheten efter sin utskrivning. Vilket för oss till fråga 1 som visar på att utslussningsprocessen varit till hjälp för informant 1. Men Informant 1 behövde i detta fallet
5 Informant 1. 6 Informant 1.
uppföljning även efter utslussningen som hon upplevde att hon inte fick. Informant 1 medger dock att det var socialtjänsten som tog ansvaret kring uppföljning och försörjningen vilket återkopplas till fråga 3 i frågeställningen. Informant 1 upplevde dock att socialtjänstens uppföljning avslutades efter kort tid och Informant 1 förlorade boendet, vilket ledde henne till att bo hos vänner. I följt till detta avbröt Informant 1 sina studier då hon förlorat sitt boende, hon upplevde att eftervård och uppföljning hade behövt vara längre.
6.1.2 Sammanfattande analys
Man kan konstatera att verksamheten skiljde sig radikalt mellan olika institutioner vad gäller behandlingsplaneringen i enlighet med Informant 1 erfarenheter. Informant 1 förflyttades flera gånger utan att få vara delaktig, detta upplevde hon som tungt och kränkande. Man kan fastställa att behandlingen i fjärde institutionen hade en stor påverkan för Informant 1 som ökade hennes motivation till behandlingen och skapade förutsättningar för henne. Detta kan återkopplas till system teori där individer påverkas av det system de ingår i där sociala arbetet blir att hjälpa och vägleda individen till att hitta sin väg för att uppnå sina mål (Payne 2002). Behandlingen innebar att Informant 1 lärde sig att hantera sina motgångar, detta vad Malcolm Payne (2002) kallade för påverkan av det Informella systemet.
Tre av fyra institutioner enligt Informant 1 erfarenhet visade brister för flickans delaktighet , skolgång och behandling. Hon ansåg att hon fick fel behandling i tre år, verksamhetens riktlinjer och struktur bör vara likadan oavsett vilken institution man placeras på i hela landet. Dels för att verksamheten bör vara av lika ”god kvalitet” och att man som myndighet har skyldigheter vad gällande hantering av barn och ungdomar. Om verksamheten brister i sitt arbete och inte behandlar ungdomen efter sina behov påverkar detta i sin tur ungdomarnas förutsättningar för framtiden, tillexempel ökar det risken för återfall.
För Informant 1 påverkades även hennes situation utifrån det Samhälleliga systemet som inkluderar skolan, boendet och sysselsättning. Under de tre första åren gick hon inte i skolan, trots att detta inkluderas i riktlinjerna som institutionerna ska följa. Hon kände sig inte delaktig i sin egna behandling och upplevde att utslussningen saknades. Senare på fjärde institutionen uppfylldes alla riktlinjer och Informant 1 fick den behandling och utslussning som hon behövde från första början.
Vidare berättar Informant 1 att hon fick stöd via socialtjänsten med boende i form av eget boende. Hon förlorade dock boendet kort därefter eftersom att socialtjänsten drog tillbaka sina
