Malmö högskola
Lärarutbildningen
Individ och samhälle
Examensarbete
10 poäng
Historia och film
– Några elevers och lärares ställningstagande om historisk film och
dokumentärer och elevers identitet i historisk film
History and Movies
–
Students and Teachers Attitude about Historical Movies and Documentaries and StudentsIdentity in Historical Movies
Therese
Håkansson
Lärarexamen 180 poäng Examinator: Nils Andersson Historievetenskap och lärande
2007-06-01 Handledare: Anders Lindh
Sammanfattning
Syftet med denna uppsats är att ta reda på vilket eller vilka ställningstagande elever och lärare har om historisk film och dokumentär, men också hur historiska filmer och dokumentärer används i historieundervisningen. Även elevers identitet i historisk film lyfts fram mycket i uppsatsen.
Undersökningen bygger på kvantitativa enkätstudier och gruppintervjuer som har kompletterats av litteratur.
Resultaten visade att elevernas och lärarnas ställningstagande till historisk film och dokumentär var ganska neutralt, då eleverna oftast tror på att historiska filmer är historisk korrekta och lärarna inte arbetar med källkritik rörande historisk film och dokumentär med eleverna. När lärarna visar historisk film eller dokumentär samtalar eleverna och lärarna om filmen både efter och före visningstillfället. Elevers identitet i historisk film utgör en mindre faktor i ungdomarnas liv enligt undersökningen. De flesta kan endast identifiera sig socialt, kulturellt eller nationellt ibland och de anser att det inte är så vikigt att kunna identifiera sig med en karaktär i en historisk film.
Innehållsförteckning
1. INLEDNING s. 4
1.1 Bakgrund s. 4
1.2 Syfte s. 5
1.3 Frågeställning s. 6
2. EN KORT SAMMANFATTNING AV TEORI s. 7
3. LITTERATURSTUDIER s. 8 4. METOD s. 9 5. RESULTAT s. 11 5.1 Elevernas resultat s. 11 5.2 Lärarnas resultat s. 14 5.3 Sammanställning av intervjufrågorna s. 15 6. ANALYS AV RESULTAT s. 18
6.1 Kritik av historisk film s. 18
6.2 Identifikation s. 21
6.3 Genusperspektiv om historia och film s. 25
6.4 Historisk dokumentärfilm s. 26
6.5 Lärare om historia och film s. 27
7. SAMMANFATTNING OCH DISKUSSION s. 30
7.1 Sammanfattning s. 30 7.2 Diskussion s. 31 7.3 Fortsatta studier s. 34 8.BILAGOR s. 35 Bilaga 1 s. 35 Bilaga 2 s. 37 Bilaga 3 s. 39 9. REFERENSER s. 41
1. Inledning
På höstterminen 2006 läste jag kursen Film och religion på Lunds Universitet. Denna kurs fick mig att undra över hur film används i historieundervisning ute på landets skolor. Hur förhåller sig eleverna till historisk film och dokumentärer och vad anser dem om historisk film och dokumentär?
Ända sedan filmens begynnelse har historiska motiv varit vanligt förekommande och filmer som sagts vara baserade på sanna händelser har alltid lockat en stor publik.1 Frågor om hur motsättningar och samhörigheter har uppstått, upprätthållits och förändrats mellan olika människor och nationer dyker alltid upp mer eller mindre. Tankar om ”vi” och ”dem” och identifikation med rollinnehavarna förekommer också vid tittande av historisk film.2 Historia förvandlades redan som vetenskap av den grekiske historikern Thukydides under 400 f.v.t. Redan då placerades åskådaren i centrum av den antika historien, precis som filmmakaren Spielberg gör med sin publik i hans historiska filmer.3 Sätten att förmedla historia är olika och att förmedla det förflutna i rörlig bildform på TV, bio, DVD har blivit mycket viktigt för allmänhets uppfattningar om historia och deras förhållningssätt till historia. Framförallt är det TV: ns genomslag som medlare av historia blivit enormt. Om tittarsiffror jämförs på en historisk film med en historisk bestseller, leder filmen stort.4 Vad är det som gör att historia som skildras i visuellmedia är så populärt? Väcks ett större historieintresse hos ungdomarna via rörlig bildform? Hollywoodfilmerna, som jag mest har koncentrerat mig på att presentera senare i mitt arbete, har dock inte den institutionella legitimiteten som vetenskaplig historia har5. Varför är det så? Är filmen och dokumentären de mest inflytelserikaste förmedlarna av kunskap om historia bland ungdomar?
1.1 Bakgrund
I och med att visuellmedia idag har blivit en mycket populär källa till historisk kunskap, vill jag ta reda på hur eleverna tar till sig kunskap från media och hur de förhåller sig till det, både ur källkritisk synpunkt men också ur kunskapsmässig synpunkt. Jag är nyfiken på varför
1 K-G. Karlsson & U. Zander, 2004, Historien är nu. En introduktion till historiedidaktiken, Lund:
Studentlitteratur, s. 125
2 Zander, 2006, Clio på bio, Interpress Budapest: Historiska media, s. 14
3 P. Snickars & C. Trenter, 2004, Det förflutna som film och vice versa. Om medierade historiebruk, Lund:
Studentlitteratur s. 35
4 ibid. s. 8 5 Zander, s. 14
visuellmedia är så populärt när det gäller förmedling av historia och om det väcks ett historieintresse vid tittande på historisk film och dokumentär. Jag tycker det är viktigt och se vad filmer och dokumentärer kan tillföra för förståelsen om det förflutna hos elever som inte den nedskrivna historien kan. Med nedskriven historia menar jag litteratur som grundar sig på historiska dokument och arkeologiska fynd. Eftersom historisk film inte behöver vara torgen originalet, tycker jag det är vikigt att ta reda på om ungdomar bara sväljer det fakta som presenteras i de historiska filmerna eller om de kollar upp så att filmens fakta stämmer överens med den nedskrivna. Jag blev också helt klart nyfiken på hur identifikation i historiska filmer förekommer hos ungdomar. Jag tycker att dessa frågeställningar är helt värda att studera och har därför valt att göra en uppsats om historia och film. Men en vikig del i min uppsats är också hur lärarna ser på film i historieundervisningen och hur de förhåller sig till historisk film/dokumentär.
Jag har valt att endast koncentrera mig på Hollywoodfilm som skildrar historiska händelser, dels för att dessa filmer ses av majoriteten av ungdomar och har ett globalt genomslag med ett massivt utbud, dels för att jag inte har hittat någon bra litteratur om europeisk eller annan film samt dokumentärer i historisk anda. Dock kommer jag att komma in på dokumentärer som skildrar historia i ett eget kapitel. Benämningen Hollywoodfilm har jag hämtat från litteraturen.
I min redovisning av kvantitativa enkäter och gruppintervjuer kommer jag att redovisa både historisk film och dokumentär samtidigt. I redovisningen av enkäterna och intervjuerna har jag skrivit om en del av det som eleverna sa på intervjuerna och vad de skrev på enkäterna för att göra det till förståelig svenska, men jag har varit så sanningsenlig som möjligt. Men i redovisningen av intervjuerna kommer jag inte att ta upp allt som eleverna sa eftersom jag vill endast gå efter det som är relevant för min undersökning.
1.2 Syfte
Mitt syfte med denna uppsats är att undersöka hur elever och lärare ställer sig mot historisk film. Med detta menar jag att jag vill ta reda på vilket ställningstagande elever och lärare har om historisk film, bland annat om eleverna sväljer det som filmen visar eller om de gör en kritisk granskning av filmerna, privat eller tillsammans med lärare i skolan. Jag vill också undersöka hur historiska filmer/dokumentärer används i historieundervisningen och vilken typ av historiska filmer/dokumentärer som lärare använder sig av i, och hur de arbetar med filmerna. Jag tycker även att det är viktigt att lyfta fram identifikation, hur elever relaterar till rollinnehavarna i den bemärkelsen att de känner igen sig i karaktären/erna både socialt,
kulturellt och nationellt. Utifrån detta vill jag undersöka hur identifikation påverkar deras syn på historia och vilken koppling eleverna gör till verkligheten.
Jag har ett två perspektiv i min undersökning, ett perspektiv från lärarna och ett perspektiv från eleverna. För att nå så precist information som möjligt har jag valt att göra enkätundersökning och intervjuer. I min uppsats har jag också med en könsjämförelse eftersom jag vill ta reda på om det finns en skillnad i hur eleverna uppfattar historiska filmer/dokumentärer, samt identifikation eftersom de uppfattar verkligheten utifrån sitt kön.
1.3 Frågeställning
Min frågeställning är: Några elevers och lärares ställningstagande om historisk film och elevers identitet i historisk film. Hur används historisk film och dokumentär i historieundervisningen och hur arbetar lärarna med filmerna?
2. En kort sammanfattning av teori
I min uppsats kommer teorin stå tillsammans med analysen, men jag ska här göra en kort summering av teorin.
Enligt historikern Ulf Zander bör historiska filmer återges så sanningsenligt som möjligt eftersom dessa filmer är en viktig förmedlare av det förflutna.6 Men filmhistorikern Toplin håller inte med om detta argument eftersom han anser att historisk film inte bör följa de kriterier som tillexempel böcker måste göra. Han tar fasta på att filmmakarna förenklar förståelsen av det förflutna så att publiken kan förstå det historiska skeendet och att filmen ska nå ut till så bred publik som möjligt. Toplin menar vidare att man inte ska hänga upp sig på att detaljerna är felaktiga, utan det är själva händelsen, helheten, som är det viktiga.7 Filmkritiker
riktar in sig ofta på korrektheten i historiska filmer, men Mats Jönsson anser att vi ska vara mer flexibelt inställda till historiska skildringar i allmänhet och i synnerhet till historiska Hollywoodfilmer. I och med Hollywoodfilmer är beroende av bred förankring och global popularitet, leder detta till att dessa filmer bidrar till mer information som annat källmaterial inte kan ge på samma sätt eller i samma utsträckning.8
Identifiering av karaktärer i historiska filmer hänger samman med att personen i fråga kan känna igen sig i karaktären socialt, kulturellt och nationellt. Att en film framställs som att åskådaren ska kunna känna sympati för hjältar och förgrundsgestalter samt att kunna ta avstånd från onda människor i historiska filmer, anser Zander vara ett medvetet drag från filmmakarnas sida eftersom de vill nå så bred publik som möjligt.9 Denna medvetenhet har också att göra med att åskådaren kan lättare förstå filmens handling och att de ska kunna leva sig in i filmen. Detta leder i sin tur till ökad förståelse av handlingen, vilket är viktigt för ungdomarnas historiekunskap.10 En ökad förståelse för historien sker också när läraren och eleverna samtalar och bearbetar filmens skildring av det historiska förloppet.11
Dokumentärfilmens betydelse för skolan är stor då den brukar återskildra historien så sanningsenligt som möjligt. Dokumentärfilmen erbjuder också berättelser som är tankeväckande och engagerande. Men man ska vara medveten om att en dokumentärfilm kan vara subjektiv eftersom innehållet är redigerat och ihop klippt.12
6 Karlsson & Zander, s. 128, 136 7 Snickars & Trenter, s. 20f
8 M. Jönsson, 2004, Film och Historia – Historisk Hollywoodfilm 1960-2000, Lund: KFS AB, s. 202 9 Zander, s. 23, 26, 36
10 O. Holmberg, 1994, Ungdom och media, Lund: Studentlitteratur, s. 112
11 M. Hermansson Adler, 2004, Historieundervisningens byggstenar, Malmö: Elanders Berlings, s. 141 12 Snickars & Trenter, s. 21f
3. Litteraturstudier
Det finns många akademiker som har forskat kring temat ”film och historia”. Den största forskningen kring ämnet här i Sverige har lektorn i historia Ulf Zander och docenten i historia Klas-Göran Karlsson gjort, anser jag. De har skrivit böcker ihop men också skrivit böcker enskilt. Ulf Zander står nog för den största proportionen av litteratur om temat. Han har bland annat skrivit Clio på bio där han speciellt lyfter fram källkritiken av historiska filmer och identitet i historisk film. I och med att visuellmedia inte har samma pondus som akademisk litteratur om historia finns det många kritiker som kritiserar historisk film och menar att historisk film måste grunda sig på korrekt fakta eftersom filmerna ses av flera miljoner människor. Zander, men också filmvetaren Mats Jönsson skriver mycket om hur de historiska filmerna förhåller sig till allmänheten och till kritikerna. De menar att de historiska filmerna ska få samma status som litteratur har i vetenskapliga termer. De anser att historievetenskapen ska ta till sig den kunskap som förmedlas i de historiska filmerna och inte uteslutas på grund av filmernas innehåll. Denna diskussion är mycket relevant idag, men även om historia kan tolkas på olika sätt anser jag ändå att en historisk film ska skildra verkligheten så sanningsenligt som möjligt, just därför att visuellmedia är idag en av dem främsta förmedlarna av historisk kunskap. I min uppsats tar jag upp källkritikens betydelse för dagens ungdomar, vad ungdomarna själva tycker om korrektheten i historisk film samt hur lärarna jobbar med källkritik.
Det finns också stor forskning om hur barns och ungdomars mottagande, både av bilder och rörliga bilder, uttrycker sig. Tre bra böcker om detta tema är Anna Sparrmans bok Visuella spår, Olle Holmbergs bok Ungdom och media och Borgersens och Ellingsens bok Bildanalys. Men just hur film används i historieundervisningen och hur elever och lärare förhåller sig till historisk film och deras ställningstagande till historisk film finns det knappt någon forskning alls om. Visserligen finns det lite åsikter om filmundervisning i skolan, framför allt i Holmbergs bok. Han diskuterar att skolan måste ta till sig ungdomarnas kultur och verklighet i undervisningen och bli en del av skolundervisningen, däribland filmens betydelse.
4. Metod
Genom att göra kvantitativa enkätstudier och gruppintervjuer fick jag ett underlag från både elever och lärare för min studie. För att stärka mitt material och samla in tillräckligt med data använde jag mig av litteratur.
Jag gjorde ett nedslag i skolverksamheten. Dessa nedslag ägde rum på två högstadieskolor i två olika kommuner. Jag valde dessa högstadieskolor eftersom det råder helt olika undervisningsmetoder i de olika arbetslagen. Det är tre arbetslag, sammanlagt 90 elever och 3 SO-lärare, som jag koncentrerade mig på. Arbetslag 1 ägnar sig helt åt tematisk och ämnesövergripande undervisning och tillhör den ena högstadieskolan i en av kommunerna. De andra arbetslagen, 2 och 3, tillhör samma skola men arbetar helt annorlunda, där arbetslag 2 arbetar en lightvariation av tematisk och ämnesövergripande undervisning, medan arbetslag 3 ägnar sig helt åt traditionell undervisning. Valet av skolorna berodde på att jag ville ha ett så brett spann på min undersökning som möjligt. Jag valde att göra min undersökning i årskurs nio, då jag ansåg att denna årskurs är lämpligast, dels för jag har gjort min praktik på högstadiet och känner mig hemma i verksamheten, dels för att jag anser att nior är benägna till att se kritiskt på filmer och är i slutet av sin högstadietid och har i den meningen upplevt ett stort antal historielektioner.
Det var fyra klasser som svarade på enkäten plus samtliga historielärare som är samhöriga med klasserna. Två klasser är tillsammans arbetslag 3. Dessa klasser är relativt små och för att få relevanta siffror gjorde jag som så att jag gjorde min undersökning i båda klasserna i arbetslag 3. Det är därför det är fyra klasser, men endast tre arbetslag.
Efter den kvantitativa enkätundersökningen kommer jag att slumpmässigt att ta ut sex elever, tre från varje kön, från varje klass och göra informella intervjuer. Med dessa gruppintervjuer fick jag en större förståelse för hur eleverna upplever historisk film och kom in på djupet och fick fram det tänkta syftet med min undersökning, alltså hur historisk film används i historieundervisningen och hur elever och lärare förhåller sig till historisk film. Jag kom dock inte att intervjua lärarna eftersom jag ansåg att deras enkät rymmer den data som jag behövde. För att kunna genomföra enkäterna och intervjuerna samt sammanställningen av dem så bra som möjligt, tog jag hjälp av en viss litteratur. Böckerna var Jan Trosts böcker
”Enkätboken”, 2001, och ”Kvalitativa intervjuer”, 1993, och Annika Lantz bok
”Intervjumetodik”, 1993.
I mina enkäter använde jag mig av bland annat rangordningsskalor (attitydfrågor) och nominalskalor (könsindelning). Jag har med denna könsjämförelse
eftersom jag ville ta reda på om det fanns en skillnad i hur eleverna uppfattar historiska filmer och identifikation eftersom de uppfattar verkligheten utifrån sitt kön. Jag använde mig också av strukturering, då alla frågor var kopplade till min undersökning. Vid intervjun använde jag mig av en lista över olika frågor som tog upp stora delområden av min undersökning. Jag visste att jag inte kan veta fullt ut vilka frågor som jag kom att ställa, men det var viktigt att jag hade ett slags styrdokument att gå efter. För att inte missa något som eleverna sa vid gruppintervjuerna spelade jag in på en bandspelare vad de sa.
I och med att jag har skrivit om elevers och lärares svar på enkäterna och inte skrivit ordagrant vad elevernas sa på intervjuerna kan det ha blivit bortfall av material. Men i min framställning har jag tagit med det mesta och det som var relevant för min uppsats och omvandlat om elevernas och lärarnas tankar och ord till förståelig svenska. Hade jag inte gjort detta hade inte min uppsats blivit förståelig för er. Jag tror dock inte att det lilla bort fall som gjorts kan ha någon inverkan på min uppsats. Däremot kan min omvandling av elevers och lärares tankar och ord till bra svenska och grammatik ha en viss inverkan eftersom det är efter min tolkning. Men jag har försökt att vara så sanningsenlig och objektiv som möjligt.
5. Resultat
Efter att ha samlat in enkätmaterialet från 90 elever kommer jag här nedan att göra en sammanfattning av vad eleverna svarade på enkäterna. Senare i kapitlet redovisas en sammanfattning av intervjuerna med 24 elever. Allt från intervjuerna redovisas som bilaga. Jag har dock valt att inte redovisa enkätsvaren som bilaga eftersom intervjuerna är en fördjupning av enkäterna. Intervjuerna med de 24 eleverna är tyngdpunkten av min uppsats och därför är redovisningen av alla enkätsvar inte så relevanta just i detta skede. Enkätfråga nummer 6 och 7 är redovisade både i den löpande texten och i diagram, för att förtydliga elevernas svar. En marginal på 1 % har fallit bort då jag har avrundat talen till heltal.
För att inte endast ha ett elevperspektiv i mitt arbete vill jag också ha ett lärarperspektiv för att se hur elevers uppfattning av film i skolan skiljer sig från lärarnas och hur lärarna ser på historia och film. Jag valde att inte intervjua de tre lärarna från respektive arbetslag eftersom och jag fick den information jag behövde till min undersökning från deras enkäter.
5.1 Elevernas resultat
Det var fyra olika nior i tre olika arbetslag som fick svara på enkäten om historia och film. Utifrån enkätundersökningarna kan jag direkt konstatera att eleverna får sin historiska kunskap främst från skolan. Den källa som eleverna inhämtar historisk kunskap ifrån efter skolan är från TV, film och bio, tätt följt av böcker. Från hemmet och från ”annat”, bland annat Internet och tidningar får eleverna knappt någon historisk kunskap alls.
Den typ av historiska filmer som eleverna brukar se på är Hollywoodfilmer. På andra plats kommer dokumentärer om historia, följt av europeiska historiska filmer.
På frågan om eleverna burkar se på historisk film i skolan svarade eleverna från arbetslag 1 och 2 att de inte brukar se på historisk film, medan eleverna i arbetslag 3 svarade att de brukar se på historisk film i skolan. De historiska filmer som brukar ses i skolan är Hollywoodfilmer och dokumentärer.
De elever som svarade att de blev mer intresserade av historia när det tittar på historisk film/dokumentär, menade att om filmen är spännande och lätt att förstå blir de engagerade och får en förståelse hur det var på den tiden och kan dra paralleller eller kopplingar från nu till då. Att se hur historia skildras i rörliga bilder är mycket roligare och lättare att förstå än att bara läsa böcker. Eleverna ansåg också att intresset för historia ökar med filmtittandet eftersom de är nyfikna på vilka händelser som formade världen till vad den
är idag. Men dock svarade hela 34 % att de inte blir intresserade av historia när de tittar på historiska filmer eller dokumentärer om historia.
På frågan om eleverna tror att fakta i spelfilmen stämmer överens med nedskriven fakta, det vill säga litteratur som grundar sig på historiska dokument och arkeologiska fynd, var det majoriteten (60 %) som svarade ja. Av de 40 % som svarade att de inte tror att fakta stämmer överens med den nedskrivna, brukar endast 7 stycken av dessa 40 % kolla upp så att filmens fakta stämmer med den nedskrivna. 7 av 90 elever svarade att de tror ibland på att de historiska filmernas handling skildrar det som verkligen hände i det förflutna. (På min enkät hade jag inte med svarsalternativet ”ibland”, utan detta svarsalternativ skrev eleverna till själva). Denna fråga finns förtydligad i två diagram här nedan.
När du tittar på historiska filmer, tror du att faktan i filmen är äkta?
0 20 40 60 80 100 Ja Nej P ro c e n t (% )
Brukar du kolla upp så att filmens fakta stämmer överens med vad som
hände på riktigt? 0 20 40 60 80 100 Nej Ja Ibland P ro c e n t (% )
Utifrån enkäterna kan jag se att eleverna identifierar sig ibland med karaktärerna i de historiska filmerna, tätt följt av att eleverna sällan gör det, medan endast 3 % av eleverna alltid identifierar sig med karaktärerna. 21 % av eleverna identifierar sig ofta med karaktärerna i de historiska filmerna medan 4 % aldrig gör det. På frågan varför eleverna tycker det är viktigt att identifiera sig med karaktärerna i en historisk film svarade många av eleverna att man får en djupare förståelse av handlingen och hur det var på den tiden som filmen skildrar, vilket leder till att filmen blir mer intressantare och roligare. Identifikationen ger ett helhetsintryck av den historia som skildras i filmen, samt inlevelse som gör att eleverna blir mer engagerade. Eleverna känner oftast medkänsla och kan känna igen sig själv i de olika handlingar som karaktärerna utför i filmen och på så sätt leva sig in i filmen lättare. Identifikation ökar filmupplevelsen helt enkelt, menar många elever. Emellertid svarade hela 16 % att identifikationen inte är vikig för filmupplevelsen eller i allmänhet. I mina intervjuer gick jag närmare in på identifikation. En förtydligande av resultatet på denna fråga kan ses här nedan i diagram 3.
Hur ofta känner du att du kan identifiera dig med karaktärerna i filmer? 0 20 40 60 80 100
Alltid Ofta Ibland Sällan Aldrig
P ro c e n t (% )
Om man ska titta på skillnader i arbetslagen var det inte så många påträffande olikheter i arbetslagen. Den största skillnaden var att den klass som följer traditionell undervisning, arbetslag 3, ser mycket mer på historisk film än de andra klasserna. Fler elever från arbetslag 1 påpekade att de inte tror på att fakta i de historiska filmerna är äkta. Detta beror på, tror jag, att de arbetar mycket med källkritik och att man ska kolla upp källan som man använder sig av, till exempel Internet.
På min enkät fick eleverna kryssa i om de var flicka eller pojke eftersom jag ville se om det finns några genusskillnader i uppfattningen om historia och film samt identifikation. Bland flickorna är det betydligt fler som brukar titta på historiska Hollywoodfilmer, än bland pojkarna. 80 % av flickorna brukar se på, medan det är 56 % av pojkarna som brukar se på historiska Hollywoodfilmer. 35 % av pojkarna brukar titta på dokumentärer om historia eller ”övrigt”, bland annat Internet. Historiska europeiska filmer är inte så populärt bland något av könen. Flickorna har lättare att bli mer historieintresserad när de tittar på historisk film än pojkarna.
En utmärkande skillnad är att pojkar får mer kunskap från hemmet än vad flickorna får.
På frågan om att eleverna känner att de kan identifiera sig med karaktärerna svarade 44 % av pojkarna att de kan det ibland, medan 31 % av flickorna svarade samma. Hos flickorna svarade 37 % att de sällan kan identifiera sig med karaktärerna i historiska filmer. Jag jämförde också de tre olika arbetslagen i genusfrågan men det fanns inga större skillnader på vad pojkar och flickor anser om historia och film. En skillnad som jag kan utläsa är att både pojkar och flickor från arbetslag 1 får mer kunskap om historia från böcker jämfört med de andra två arbetslagen, men att flickorna i arbetslag 2 får mer historisk kunskap från skolan än övriga arbetslag.
5.2 Lärarnas resultat
Helt generellt är lärarna överens om att användningen av historisk film i undervisningen är ett bra komplement till undervisningen och att de bearbetar/samtalar om spelfilm både innan och efter visningen. Både lärarna i arbetslag 1 och 2 använder ibland historisk spelfilm i undervisningen, medan läraren i arbetslag 3 ofta använder sig av historisk spelfilm i undervingen. Arbetslag 2 och 3 använder sig av dokumentärer, Hollywoodfilmer och europeiska filmer i sin historieundervisning, men inga PMC-filmer13 eftersom de inte är anslutna till den centralen. Däremot använder sig arbetslag 1 först och främst av historiskt mediamaterial från PMC, men använder också sig av Hollywoodfilmer och europeiska filmer i sin historieundervisning. Arbetslag 1 använder knappt dokumentärer om historia i undervisningen.
När lärarna väljer en historisk film eller dokumentär till sin historieundervisning tänker de annorlunda kring valet av film. Arbetslag 1 väljer utifrån en kombination av att valet är pedagogiskt och elevernas önskemål. Arbetslag 2 utgår först och främst från att materialet är pedagogiskt och i arbetslag 3 väljer läraren en historisk film eller dokumentär utifrån huruvida den kan levandegöra ett historiskt skede.
Lärarna i arbetslag 1 och 2 anser att de använder för lite historisk film eller dokumentär i sin undervisning, medan läraren i arbetslag 3 tycker det motsatta.
På frågan hur lärarna använder historisk film och dokumentär i historieundervisningen svarade alla lärare olika. Läraren i arbetslag 1 arbetar med historisk film på olika sätt beroende på vilken epok eller vilket skede de arbetar med. När de arbetade med Antiken visade läraren endast PMC-filmer. Eleverna ville se historiska Hollywoodfilmer men det hann de inte. När arbetslag 1 arbetade med Medeltiden såg de endast historiska Hollywoodfilmer och gjorde filmanalys. Vid olika minnesdagar, som till exempel Förintelsens minnesdag, har de både sett historiska Hollywoodfilmer och dokumentärer som de har diskuterat grundligt. Läraren i arbetslag 2 använder sig av historiska filmer och dokumentärer vid introduktion till ett nytt arbetsområde eller vid avslutning av ett arbetsområde. Läraren brukar arbeta med filmerna i den mån eleverna själva har frågeställningar till filmens handling eller så skriver de reflektion av filmens handling.
Läraren i arbetslag 3 väljer ut filmer eller små snuttar av en film som han anser har kvalitet och som är relevanta som sedan eleverna får samtala om.
Läraren i arbetslag 1 anser att mer spelfilm och dokumentärer om det förflutna bör finnas i historieundervisningen, medan läraren i arbetslag 3 är nöjd som det är. Läraren i arbetslag 2 håller sig neutral i denna fråga.
5.3 Sammanställning av intervjufrågorna
Eleverna anser att de lär sig något av de historiska filmer och dokumentärer som visas i skolan, dels för att man får en djupare förståelse för dåtiden och hur det var, dels för att historien upplevs på ett levande sätt som gör att det blir lättare att lära.
Det är blandade åsikter om eleverna tittar på historiska filmer eller dokumentärer på sin fritid, men de som tittar på film och dokumentärer tittar mest på historiska spelfilmer.
Elevernas historieintresse ökar när de ser på historisk film eller dokumentär om det är en film som intresserar dem. Om eleverna är intresserade av den epok som den historiska filmen eller dokumentären skildrar, ökar deras historieintresse mer. Att se på historisk film eller dokumentär är roligare än att läsa böcker eftersom man förstår och lär sig mer av filmen/dokumentären. Några elever menade att de egentligen inte tänker på att det som filmen skildrar har hänt. En elev sa så här: ”Man bara ser filmen. Ibland vet man vad som kommer att ske i filmen eftersom man har kunskap om den historiska handlingen, vad som hände på riktigt”. ”De flesta historiska filmer som görs idag har en koppling till historien, men kan ha med annat som inte hör dit, till exempel i filmen 300, 2007, där det finns persiska ninjor”, uttryckte sig en annan elev.
Många av de intervjuade eleverna vet att många filmer som är baserade på historia inte är verklighetsbaserade, framför allt de elever som är i arbetslag 1. Eleverna anser att inlevelsen blir större om de vet att filmen är verklighetsbaserad. En del menar även att om en historisk film inte är verklighetsbaserad, tänker de sig att det kanske ändå kan ha hänt i verkligheten. Att det finns en sann kärna i filmens handling.
Eleverna brukar inte kolla upp så att fakta stämmer överens med nedskriven fakta, utan de utgår från att filmens fakta stämmer. De elever som kollar upp filmens korrekthet, kollar upp det med föräldrar, i böcker och på Internet. En elev svarade: ”Jag tänker inte på det. Jag tycker att det är uppenbart om historiska filmer är sanningsenliga. Det finns alltid en kärna som är sann. Det som händer runt omkring behöver inte vara sant, utan det viktiga är att själva händelsen har hänt på riktigt”. En annan elev menade att historien tolkas på olika sätt. Filmmakaren tolkar den på sitt sätt och lärarna på ett annat sätt.
Eleverna anser att detaljer som klädesplagg och vapen inte gör någon inverkan på historiska filmers/dokumentärers trovärdighet. Detaljer har ingen betydelse för händelsen, utan man ser vad som är realistiskt, anser eleverna. De tittar på historisk film och dokumentärer som en helhet. En del elever överväger filmens fakta och kollar upp så att den stämmer med nedskriven fakta. En elev uttryckte sig så här om detaljer i historiska filmer och dokumentärer: ”Filmmakarna kan förvränga detaljer för att locka publik, till exempel att göra filmen roligare. Om man tar ut en historisk skildring rakt av kan det bli en tråkig film. För att locka publik och göra filmen roligare och intressantare kan detaljer förvrängas och den historiska händelsen skildras annorlunda än det som egentligen hände”. En annan elev menade att han inte kunde lägga märke till om detaljer inte stämmer med den epok som filmen skildrar eftersom han inte har någon kunskap om detaljerna och kan därför inte kolla upp det.
De flesta eleverna identifierar sig med karaktärerna i en historisk film eller dokumentär om den tilltalar dem. Några av eleverna tycker det är svårt att identifiera sig med en historisk karaktär eftersom det inte utspelar sig i nutid, att karaktärerna inte är i deras ålder eller för att karaktärerna ofta är överdrivna. De elever som känner att de kan identifiera sig med karaktärer i historisk film eller dokumentär gör det ofta när de kan känna medkänsla för karaktären eftersom karaktärens personlighet och egenskaper stämmer överens med elevernas. Identifieringen beror också på vad filmen handlar om och vad karaktären har gjort i historien. De har svårt att identifiera sig med riktigt onda människor som till exempel Stalin eller Hitler eftersom det de har gjort i historien är oacceptabelt, menar eleverna. Ondhet är något eleverna inte upplever i sig själv och kan därför inte identifiera sig med en riktigt ond människa i en historisk film eller dokumentär. Många elever har också svårt att identifiera sig med karaktärerna eftersom filmerna/dokumentärerna inte utspelar sig i nutid. De menade att de inte har något att känna igen sig i och därför omöjligt att kunna identifiera sig med rollinnehavarna.
På frågan om synen på historien påverkas om man kan identifiera sig med rollinnehavarna svarade eleverna att de får en större och djupare förståelse hur det var i det förflutna och hur människorna levde. Eleverna menar att de förstår varför Gladiatorspel var tillåtet och populärt eller varför man krigade. De kan jämföra både nu och då.
Majoriteten av de tillfrågade eleverna anser att man ska ha mer film i historieundervisningen eftersom det är mer lärorikt och att man får en riktig bild av det historiska skeendet och inte endast en illusion som man får när man läser böcker. Visserligen
ansåg eleverna i arbetslag 3 att de var nöjda med den filmvisning de hade men lite mer film kunde inte skada, hävdade dem.
En nackdel som eleverna ansåg i arbetslag 3 med film i historieundervisningen är att elever som är frånvarande av något skäl, missar filmen och kan kanske inte hänga med senare i undervisningen. Risken finns ju också att eleverna glömmer bort vad som har hänt om filmen inte visas i ett enda långt lektionspass och att man pratar om filmen efteråt. ”Bilder säger mer än tusen ord”, burkar man ju säga.
En del av de tillfrågade eleverna menar att filmmakarna gör en historisk film utifrån deras synsätt och tolkning av historien, hur de själva uppfattar historien. ”Ett bra exempel på detta är Mel Gibsons film Passion of the Christ, 2004 där han skildrar utifrån sin egen tolkning hur Jesus sista dag såg ut”, sa en av eleverna i arbetslag 2, och påpekade visare att ”i och med filmmakarna gör sin egen tolkning av historiska filmer och dokumentärer finns det en förklaring till varför historiska filmers fakta inte alltid stämmer med nedskriven fakta”. Många av eleverna kom också in på böcker som skildrar historiska händelser, bland annat hur man ska läsa en historisk roman och hur eleverna förhåller sig till böcker som skildrar historiska händelser.
6. Analys av resultat
Efter att ha sammanställt alla enkäter och intervjuer har jag fått fram en del förvånande svar och en del inte så förvånande svar. Elevernas ställningstagande till historia och film gjorde mig inte förvånad. De flesta antyder att skildra det förflutna som visuellt medel är bra eftersom de lär sig lättare och får en större förståelse av historien. Att endast läsa i läroböcker om det förflutna anser de vara tråkigt och de får ingen levande bild och helhet av det historiska skedet. Enligt Susanne K Langer finns det skillnader mellan språk- och bildmedia. Hon menar att språket är diskursivt, det vill säga att man måste ta en sak i taget när man skriver även om tankarna och symbolerna griper in i varandra. Våra föreställningar placeras efter varandra även om de förekommer samtidigt och inuti varandra. Detta leder till att endast de tankar som passar till ett särskilt uttryck kan uttryckas och de föreställningar som inte kan formas genom ordens diskursiva ordning fallet utanför. Däremot uttrycker den visuella formen samtidighet, det vill säga att den avbildar, konkretiserar och visar sitt innehåll. Den visuella formen kan ge uttryck av så mycket mer än vad språkmediet kan eftersom bilder är uttrycksfulla (gester, rörelser, ansiktsuttryck med mera) och kan säga mer än tusen ord.14 Vidare menar historikern Dick Harrison att bilder fungerar både som narrativa och kommunikativa element där bilder förmedlar ett subtilt kulturellt budskap.15
6.1 Kritik av historisk film
Även om eleverna är överens om att film och TV är en bra källa till historisk kunskap, hävdar vissa att man ibland ser att en historisk film inte korrekt gentemot nedskriven fakta. Eleverna sa att de ser om något är orealistiskt i filmens handling och att de då väger fakta mot varandra. Visserligen är de flesta eleverna överens om att även om filmen inte är så sanningsenlig, finns det ändå en liten kärna sanning i handlingen. För eleverna är det själva händelsen i det förflutna som de är intresserade av i en historik film och inte felade detaljer eller någon karaktär som skildras olikt jämfört med den verkliga människan.
Kritik av historiska filmer har framförts av flertalet akademiska forskare. Den amerikanske historikern Louis Gottschalk klargjorde redan 1935 ”om filmkonsten ämnat fortsätta att hämta ämnen i lika stor omfattning från historien är den skyldig dess beskyddare och de högre idealen en större noggrannhet. Ingen film av historisk natur borde få visas offentligt förrän en aktad historiker har fått möjligheten att kritisera och revidera den.”16
Enligt filmvetaren Mats Jönsson är kritiken stor på grund av att historiska filmer brister i
14 Holmberg, s. 48f
15 A. Sparrman m f. l, 2003, Visuella spår. Bilder i kultur- och samhällsanalys, Lund: Studentlitteratur, s. 40 16 Zander, s. 22
historisk sanningsenlighet, trovärdighet och korrekthet, särkilt när det gäller amerikansk film. Historievetenskapen menar att ju längre tidsavstånd en historisk skildring i en film har till just den perioden, desto mindre skildras samtidshistoria. Det kan till och med leda till att informationen i sådana historiska filmer föringar sin funktion som historisk källa eftersom det uppstår felaktigheter. Men alla håller inte med om denna kritik.17 Enligt historikern Ulf Zander är historiska filmer en viktig förmedlare av det förflutna, men han trycker också hårt på att historiska filmer bör skildra den historiska perioden så sanningsenligt som möjligt.18 Detta håller inte historikern Rosenstone med om. Han menar att film inte behöver följa de måttstockar som andra medier, till exempel böcker, följer för att det ska bli en korrekt historisk skildring av en historisk händelse. Framför allt betonar han att en visuell historieskildring är en ny analytisk struktur för hur vi ska kunna tänka på det förflutna, och detta måste historiker börja uppmärksamma.19 Men kritiker till Rosenstones efterforskningar
har naturligtvis gjort sig hörda. Medeltidshistorikern Herlihy anser att film aldrig anger sitt källmaterial, vilket är filmmediets största brister. Men han påpekar ändå att filmen kan bidra till en känsla för det förflutna vilket leder till att det historiska intresset kan väckas hos människan, precis som en historisk roman kan.20 Filmhistorikern Toplin håller med både Rosenstone och Herlihy. Toplin anser att om en historisk film görs som ses av miljontals människor, bör denna film vara intressant att studera för historiker, även om filmen innehåller felaktigheter och förenklingar av innehållet. Toplin menar att filmindustrin naturligtvis förenklar det förflutna eftersom en miljonbudgetfilm med en bred publik ställer helt andra krav på berättandet än att göra en empiriskt korrekt film för en specialiserad publik. Att fastna vid historiska felaktigheter i en historisk film är att ignorera den historieförmedlande förmågan hos den populära spelfilmen då den försöker förenkla förståelsen för det förflutna så att publiken kan förstå det historiska skeendet och ta till sig filmen på ett emotionellt plan.21 Mats Jönsson i sin tur menar att detta resonemang bör uppmärksammas eftersom att väcka känslan för och av det förflutna är Hollywoodfilmens främsta tillgång. Ett exempel på detta är filmen Gladiator, 2000, där åskådaren upplever att de är närvarande vid och/eller deltar i de skildrande historiska händelserna. Åskådaren placeras mitt i händelsernas centrum.22 Åskådaren är med passivt i filmen och känner sig delaktiga bland annat på grund av den så kallade 180-gradersprincipen där kameran sveps över scenerna i det historiska
17Jönsson, s. 1, 49
18 Karlsson & Zander, s. 128, 136 19 Jönsson, s. 52f
20 ibid. s. 53
21 Snickars & Trenter, s. 20f 22 Jönsson, s. 4, 3
händelseförloppet, men också av specialeffekter och olika tekniker som gör att deltagarna upplever händelseförloppen som om det vore i verkligheten.23 Att kunna leva sig in i en historisk film anser de flesta eleverna vara viktigt, dels för att få en djupare förståelse av den historiska skildringen, dels för att göra upplevelsen av filmen intressantare och roligare. Några elever i arbetslag 1 menade, precis som Toplin, att historiska filmer, speciellt Hollywoodfilmer, görs utifrån vad publiken efterfrågar. Eleverna menar att detaljer kan förvrängas och historiska händelser kan skildras annorlunda än vad de gjorde i verkligheten, bara för att göra filmen mer roligare och intressantare så att den lockar publik.
Rosenstones resonemang syns också hos eleverna då de anser att en historisk film inte behöver var historisk korrekt runt omkring sin handling. För dem är det oftast själva händelsen som är viktigt, att det är den som är sann, medan allt där omkring inte behöver vara det. Några elever antyder också på att varje människa tolkar historian på sitt sätt, däribland filmmakarna. Eleverna menar att åskådaren måste vara medveten om att filmmakarna uttrycker sin tolkning av ett historiskt skede i sina filmer, vilket då inte behöver var historiskt korrekt. Kanske är det därför majoriteten av eleverna svarade på frågan att de inte brukar kolla upp filmens äkthet, även om de tror att filmen och dess skildring av historien inte är historiskt korrekt. De är medvetna om att vissa detaljer eller småhändelser i filmen inte spelar någon roll för helheten av den historiska skildringen som filmen eller dokumentären återger. Enligt Karlsson och Zander är det som inbjuder till kritik för felfinnarna är oftast felaktigheter i kostymerna och rekvisita. Trots dessa felaktigheter kan den historiska filmen fungera som en förmedlare av en gången tid. Filmmakarna kan också medvetet använda sig av fel rekvisita eller olika tidsblandningar i syfte till att poängtera något annat. Ett exempel är filmen
Gladiator, 2000, där romarna använde sig av brinnande ammunition, vilket de inte gjorde på
den tiden. Med denna detalj ville filmmakaren visa att romarna var ledande i den antika utvecklingen. Zander och Karlsson antyder att kritikerna inte tar hänsyn till att många historiska filmer inte är eller bör vara uppbyggda på samma sätt som historien framställs att vara i historievetenskapliga facklitteraturer. Att alla detaljer och alla utvecklingslinjer som utmärker historiska händelseförlopp kan visas i en och samma film är ytterst sällsynta. Filmmakarna kan inte heller visa hänsyn till de tillfällena då forskare är osäker på ett historiskt skeende och menar att det ”kanske” eller ”troligen” har hänt. Underlaget är för klent att dra bestämda slutsatser av.24
För de elever som brukar kolla upp om den historiska filmens handling är historisk korrekt, spelar det alltså ingen roll om detaljer och skådespelare är trovärdiga för
23 Karlsson & Zander, s. 134, 127 24 ibid. s. 132, 137
filmens trovärdighet. Återigen anser eleverna att det är själva händelseförloppet som är det vikiga i en historisk film. Men enligt Zander är ett viktigt villkor för att den historiska filmen ska var så trovärdig som möjligt är att skådespelarna upplevs som trovärdiga och att deras image fungerar tillsammans med filmen ifråga. Karaktärernas trovärdighet är den fiktiva sanningens grundstomme, menar han.25 Men detta är inte alls vikigt för eleverna. Kanske menar Zander att det är viktigt för den vuxne människan, eller rättare sagt den historieintresserade vuxna människan. Men samtidigt menar Zander att en historisk films målsättning inte är att visa upp alla detaljer och alternativa utvecklingslinjer som utmärker historiska händelseförlopp, utan det är filmens handling och syfte. Trovärdiga historiska händelseförlopp kan alltså vara kontraproduktivt och här är Zander alltså på elevernas bana. Det mest väsentliga är att göra historiska filmer meningsfull för publiken.26
Många kritiker och forskare anser att historiska filmer tolkas utifrån nuet. De anser att historiska filmer direkt eller indirekt skildrar sin egen samtid. De handlar om den tid som filmen har tillkommit i, det handlar om det nuvarande istället för det egentliga historiska skeendet. Ett samtida avtryck skildras i den historiska filmen där annan information ersätter det som egentligen ska gestalta ett historiskt händelseförlopp, vilket är ett förrädiskt sätt att visa en historisk film på, anser Karlsson och Zander.27 Eleverna antyder dock på att de inte kan se samtidsskildringar i historiska filmer, men det är vissa elever som sa att de kan dra paralleller från då till nu. Detta kan tolkas som att de kan se samtidsskildringar i historiska filmer, men mest trovärdigt är det nog att de kan se orsak - verkan och likheter med dåtidens samhälle med nutidens, men inte att de kan se dagens kultur och ideologi som rådde vid den historiska filmens tillkomst.
6.2 Identifikation
Jag tycker identitet vid historisk film hos ungdomar är vikigt eftersom det är en stor del i varför historia ska studeras; vilket urval som görs i förmedlingen av det förflutna samt vem historien riktas till. Denna identitet framgår i skildringen av det nationella, religiösa och det etniska, bland annat i historiska filmer. Att känna empati med någon av karaktärerna i en historisk film är, enligt Sirkka Ahonen, ett sätt att skapa historisk kunskap eftersom åskådaren sätter sig in i karaktärens uppfattningar och motiv. Med empati kan man också se de
25 Zander, s. 34 26 ibid. s. 35, 38
historiska förklaringarna från flera perspektiv och förstå att en händelses betydelse varierar för olika historiska personer.28
Vid identifikationsfrågorna, både på enkäten och vid intervjuerna, trodde jag att eleverna skulle svara att de lätt kan identifiera sig med hjälten, men också nationellt, i historiska filmer men det var blandade uppfattningar om detta. Eleverna antyder att identifikationen i historiska filmer kan ske med vem som helst, bara de stämmer överens med deras egen personlighet och egenskaper. Men många elever känner också att det är svårt att kunna identifiera sig med karaktärerna eftersom det inte är nutid. Identifikationen hänger samman med det man känner igen sig i, att skådespelarna ska vara i deras ålder och skildra deras verklighet istället, alltså det som eleverna känner igen sig i. Detta gjorde så att jag fick en tankeställare. Kanske hade det varit bättre att göra denna undersökning på gymnasieelever i trean i stället eftersom de har utvecklat ett bredare perspektiv om sig själva, samhället och historiska skeende. Det fanns några elever som antyder på enkäten att identifikation i forma av inlevelse och empati leder till att de kan se historien från flera perspektiv och dra samband mellan nu och då, precis som Ahonen antyder. Zander talar om att filmmakarna brukar medvetet fylla de olika historiska funktioner och behov, inte minst på det ideologiska historiebrukets sätt, då de skildrar till exempel ett politiskt styrelseskikt som har nått sin höjdpunkt i samtiden eller rådande motsättningar i samtiden. Det ideologiska historiebrukets samhörighet med åskådarens måste dock stämma överens med hennes ideologi för att filmen ska nå ut till så bred publik som möjligt. Därför är det viktigt att försöka identifiera händelser och personer i filmer som väcker stort intresse för filmerna.29 Men om jag tittar på min undersökning har eleverna inga svårigheter att identifiera sig med vem som helst i en historisk film, oberoende nation, ideologi eller kön. Zander visar att undersökningar om åskådarnas identifikation med karaktärerna i historiska filmer är mångtydig. Grunden för det emotionella intresse som filmupplevelsen bygger på är medkänsla och avsky. Men ett problem med detta känslomässiga engagemang kan leda till att åskådaren inte kan skilja på verklighet och fiktion.30 Själv anser jag att det är upp till var och en att kunna skilja på verklighet och fiktion, då det är så personligt att identifiera sig med någon/något i en historisk film.
En identifikation behöver inte endast komma med en enskild karaktär, utan identifikationen kan vandra från person till person i en och samma film, även om rollinnehavarna har olika funktioner och karaktärer. Kanske är det därför filmmakarna vänder
28C. Karlegärd & K-G. Karlsson, 1997, Historiedidaktik, Lund: Studentlitteratur, s. 85, 128
29 Zander, s. 23, 25 30 ibid. s. 26
och gör sin produktion medvetet till en så bred publik som möjlig som kan identifiera och känna samhörighet med karaktärerna i filmen. Historiska filmer brukar ha tydliga identitetsrelaterade indelningar av ”vi” och ”dem”. Denna uppdelning är inflytelserik för vårt sätt att förstå oss själva, förstå vår plats i världen och skapa bilder av dem som vi inte har någon direktkontakt med på jorden. Zander skriver:
”Filmer tillgodoser överlag ett eller flera av de centrala kriterier som utmärker ’den goda berättelsen’, nämligen att historien relaterar till människornas egna erfarenheter och upplevelser, att då, som nu och sedan behandlas i ett sammanhang och att människor via berättelsen får möjlighet att förhålla sig till en historia som sträcker sig längre än deras egna liv.”31
Här tycker jag att olika perspektivsynsätt missas. En film som skildrar en historisk händelse, säg filmen Alexander den store, 2004, skildrar ofta en god och en ond sida. I Alexander den
store är grekerna de goda medan perserna är de onda. För dem som är västerlänningar blir
grekerna automatiskt de goda och det är ”vi” för att vi kan förhålla oss till grekerna på ett annat sätt än till perserna. Perserna blir automatiskt onda och är ”dem”. I vårt mångkulturella samhälle i väst, finns det många som kommer från Mellanöstern och identifierar sig med perserna. Hur är det då möjligt för en filmmakare att behålla ”den goda berättelsen” och identifikations uppdelning av ”vi” och ”dem” när det finns både grupperna i vårt samhälle? Det jag menar är att filmmakarna skildrar oftast historiska filmer från ett perspektiv som endast en viss grupp i samhället kan identifiera sig med, den goda sidan. Vem vill egentligen identifiera sig med den onda sidan, med ”dem andra”? Visserligen går Zander in lite på hur rättvist egentligen olika grupper av människor skildras i Hollywoodfilmer. Hollywoodfilmer formar och speglar amerikanska identiteter, men också andra internationella identiteter, men hur skildras egentligen dessa internationella identiteter på film? Eller är skildringen av ”dem” medvetet från filmmakarnas sida? Eleverna säger själva att de har svårt att identifiera sig med de riktigt onda människorna, just därför att de vet att de gjort något riktigt ont i historien. Kanske är det så också filmmakarna tänker. De karaktärer som filmmakarna tror att åskådaren uppfattar som onda, görs riktigt onda i den historiska filmen och tänker inte på att det finns åskådare som tycker att den onda karaktären är god i deras ögon. Visst ska man ha i tankarna att det finns skillnad på ond och ond och att det inte är många i världen som identifierar sig med tillexempel Hitler eller Stalin. Detta kan göra så att historiska filmer kan mista kraften i narrationen eftersom för det mesta vet publiken den historiska handlingen som skildras i filmen och vet vad som kommer att hända. På så sätt blir de olika karaktärerna formade efter
den kunskapsmall som vi redan har. Ett exempel är att Hitler brukar framställas som en galen skurk med orealistiska drömmar om ett herravälde.32 Zander skriver:
”Som åskådare uppmanas vi att känna sympati för hjältar och förgrundsgestalter och ta avstånd från dem som framställs som skurkar eller som hot mot hjälten och hans eller hennes närmaste. Sistnämnda slutsats utesluter inte att gangsters, legoknektar och yrkesmördare eller andra våldsverkare kan vara de som vi förvänts heja på i biosalongen, något som markeras av att skådespelare som gjort karriärer som hjältar tar sig an roller som outsiders eller antihjältar.”33
I min undersökning av elevers identitet vid historiska filmer svarade många elever att de har ganska svårt för att kunna identifiera sig med historiska filmer eftersom det inte utspelar sig i nuet. Detta kan bero på att ungdomar idag är mer upptagna med nuet än tidigare. De lever här och nu och ser inte livet som en rät linje med ett avlägset framtida mål. Ungdomars förhållande till historien har också förändrats då historien har förlorat sin roll som givare av riktning och mening i livet. Dock har historien fått en annan betydelse för dagens ungdomar. Historien har försakligats där bitar ur historien plockats ut och används som byggmaterial åt nuets och framtidens formning hos ungdomarna. Detta kan till exempel appliceras på den sociala kulturen som eleverna rör sig i. Eleverna i min undersökning menade på att de kan identifiera sig med de historiska filmer som de känner igen sig i, både som person och socialt. Man kan kanske säga att ungdomars identifikation väljs efter den smak de har. Enligt Holmberg reproduceras sociala och kulturella skillnader i skolan där eleverna umgås med dem som tycker om att göra det som de själva tycker om att göra. Uppfattningen om smak bildar gemensamma mönster där uppväxtvillkor och levnadsförhållanden gömmer sig bakom. Smaken uttrycker vem du är socialt. Men historisk film erbjuder ingen färdig etik eller roller och inte heller några fördjupande karaktärsskildringar. Däremot kan rollerna fyllas med verkliga sociala erfarenheter som kan prövas mot förhållanden utanför filmscenen. Åskådaren kan använda fragment och bilder av filmen eller delar av rollfigurer i filmen som de sätter ihop med sin egen identitet och existens. Detta kan ses som en övning i social kompetens. Filmen bidrar också till att ungdomar kan pröva roller och identiteter i förhållande till varandra, vilket har en stor betydelse för sitt eget identitetssökande. Åskådaren behöver dock inte endast identifiera sig med en karaktär vars personlighet och egenskaper stämmer överens med en själv. Nej, åskådaren kan också identifiera sig med en karaktär vars personlighet och egenskaper inte åskådaren har. Orsaken till detta brukar vara att karaktärens personlighet och egenskaper
32 Zander, s. 100 33 ibid. s. 36
saknas hos åskådaren, vilka åskådaren själv skulle vilja ha. Detta kallas för introjektion och bygger på bristande likhet. Under några timmar kan den osäkre och bortkomne tonåringen vara en självsäker hjälte översvämmad av manlighet/kvinnlighet.34
6.3 Genusperspektiv om historia och film
På enkäten svarade majoriteten av flickorna att de brukar se på Hollywoodfilmer som skildrar det förflutna och har lättare att bli mer historieintresserad när de tittar på historisk film, i jämförelse med pojkarna. Jag tror att flickorna blir mer historieintresserade på grund av att de kan leva sig in i filmen lättare eftersom det är på ett emotionellt plan och vi alla vet ju att det kvinnliga könet har lättare att visa känslor än det manliga könet. Varför flickor tittar mer på historisk film än pojkar kan bero på att när flickor tittar på film, och de gör det oftast med någon, är det en växelverkan mellan kommunikation sinsemellan och inlevelse, medan pojkar gärna vill titta på film under tystnad och i ensamhet.35 I och med flickorna kan sitta och samtala om filmen under filmens gång kan detta leda till att de ökar sin förståelse för det historiska händelseförloppet som filmen skildrar. Enligt Hermansson Adler får åskådaren en djupare förståelse av filmens handling om en dialog förs omkring den.36
Pojkarna har lättare att identifiera sig med karaktärerna i en historisk film än vad flickorna kan. Några av flickorna påpekade till och med att de har svårt att identifiera sig med någon i en historisk film eftersom den inte utspelar sig i nutid. Genusforskaren Laura Mulvey menar att historisk film intar en position av manlig dominans. Tydligast framträder detta i filmer där kvinnan görs till offer för våld och då har flickorna ingen möjlighet till att inta en roll som ett självständigt subjekt i mottagandet av filmen. Mulvey menar att flickorna endast kan se som en man och identifikationsmönstren pressar henne att antingen identifiera sig med offret eller identifiera sig med mördaren och därigenom förneka det egna könet. Men den feministiska filmforskaren Modleski menar att Mulveys teori är allt för generaliserande. Modleski anser att både flickor och pojkar kan identifiera sig med både manliga och kvinnliga offer37, vilket också stämmer överens med min undersökning, även om det fanns några som har svårt för att identifiera sig i historiska filmer. De flesta eleverna har inga problem med att identifiera sig med vem som helst i en historisk film eller dokumentär och här tycker jag att Mulveys teori faller eftersom enligt min undersökning har ungdomar inga svårigheter att identifiera sig med båda könen, precis som, Modleski antyder.
34 Holmberg, s. 28, 97f, 51, 113 35 ibid. s. 92
36 M. Hermansson Adler, s. 141 37 Holmberg, s. 94
6.4 Historisk dokumentärfilm
Utifrån enkätundersökningen och intervjuerna kan jag se att eleverna lär sig mer om historia av historiska Hollywoodfilmer än dokumentärer, men trots detta kommer dokumentärer som skildrar historia på andra plats av inhämtning av historisk kunskap om vi talar om media. Detta kan bero på att dokumentärerna dominerar i historieundervisningen. Varför använder lärare sig gärna av dokumentärfilmer i historieundervisningen?
Dokumentärfilmer förmedlar det förflutna och brukar oftast uppfattas som en mer lämplig källa till historien på grund av dess autentiska realism. Den gör anspråk på att skildra historiska händelser eller förhållanden så som de skildrades i verkligheten. Dokumentärfilmen ska påminna om verkligheten där ny kunskap ska förmedlas och externa mål som till exempel politiska värderingar eller ekonomiska framgångar uttrycks.38 Av en dokumentärfilm som skildrar historiska händelseförlopp kan elever leva sig in i situationen på ett historiskt mera korrekt sätt, med hjälp av till exempel gamla fotografier som visas i filmen. Eleverna kan då se skeendet utifrån; hur personerna på fotografiet känt det.39 Detta kan också klassas som identifikation där åskådaren känner medkänsla och kan leva sig in i situationen. Eleverna svarade i intervjuerna att de kunde känna en viss identifikation vid dokumentärvisning, men eftersom de tittar mest på film blir det inte så vanligt att de tittar på dokumentärer mer än i skolan.
Dokumentärfilmen skiljer sig också från Hollywoodfilmens värld. Det finns tre olika sätt att skildra en dokumentär på. Det första är att det finns en berättare, antingen i bild eller utanför bilden. Det andra sättet är att låta åskådaren observera världen genom kameralinsen utan att någon berättar. Det kan bland annat vara att skådespelare som utspelar en historisk händelse används. Det tredje sättet att skildra dokumentärfilm på är att berättaren finns med som en aktör i filmen, till exempel vid intervjuer.
Dokumentärfilmer brukar erbjuda engagerande och tankeväckande berättelser om historiska händelser och personer. Med expertutlåtanden och intervjuer klipps olika typer av ljud- och bildmaterial ihop och bildar en dokumentärfilm om det förflutna. En dokumentärfilmare är alltid beroende av goda berättelser, bevarade dokument samt bilder och andra autentiska vittnesberättelser när han/hon försöker återskapa det förflutna. För att göra en dokumentär mer verklig, kan man använda sig av 35 mm film när man filmar, precis som Spielberg gjorde
38 Snickars & Trenter, s. 21, 123f
vid hans film Saving private Ryan, 1998. En annan metod man kan använda sig av för att få en dokumentärfilm mer verklig är att använda sig av berättelser från överlevande.
En dokumentärfilm kan lätt bli subjektiv då innehållet (fotografier, anteckningar med mera), som skildrar en eller flera historiska skeenden, vittnar om olika sätt att se på skeendet och att dokumentärfilmens material är redigerat och ihop klippt. En dokumentärfilm ska helst innehålla ett objektivt synsätt vid det historiska händelseförloppet som den skildrar för att den ska vara så trovärdig som möjligt.40 Det är kanske inte så konstigt att lärare använder sig mer av dokumentärer i historieundervisningen, även om eleverna anser historisk spelfilm är roligare att titta på. I och med dokumentärfilmens realism får eleverna en inblick i hur det egentligen var och får en god kunskap om det historiska händelseförloppet som dokumentärfilmen skildrar. Även om en dokumentär ska vara av objektiv karaktär har jag ovan konstaterat att så är inte fallet ibland. Då tycker jag att läraren ska berätta för eleverna att även en dokumentärfilm kan vara vinklad och därför föra ett samtal kring källkritik. Även om arbetslag 1 är för det mesta klar över att historiska filmer inte behöver skildra det verkliga händelseförloppet, har dessa inte ifrågasatt en dokumentärfilms äkthet. Lärarna i arbetslag 2 och 3 har som bekant inte övat källkritik med eleverna. Jag tycker det är vikigt att öva källkritik vid historisk film och dokumentär eftersom de är en så stor kunskapskälla för ungdomarna idag och då är det vikigt att ungdomarna kan skilja på korrekt historisk kunskap så att filmbolagen inte tutar i dem vad som helst. Men då är vi där igen om diskussionen om tolkning av historien, att vi alla tolkar historien på vårt sätt. Vilket är då den korrekta historiska kunskapen?
6.5 Lärare om historisk film och dokumentär
Eftersom alla tre lärarna är överens om att användningen av historisk film och dokumentär i undervisningen är ett bra komplement till historieundervisningen känns det självklart att det också är ett bra komplement till elevers förståelse av historisk kunskap. Elevernas förmåga att leva sig in i filmen underlättar inlärningen. Det är oftast utformningen av den historiska filmen eller dokumentären som styr åskådarens inlevelse, varav Hollywoodfilmen ligger etta på den listan i och med sin goda narrativa form, framåtriktade handling, bärande karaktärer samt ett problem/tema som söker sin lösning eller upplösning.41
När lärarna visar film i sin historieundervisning bearbetar de filmen och samtalar om den tillsammans med eleverna både innan och efter visningen. Genom att föra en dialog kring en historisk film eller dokumentär fördjupas elevers kunskaper och förståelse för
40 Snickars & Trenter, s. 124f, 143, 21f 41 Holmberg, s. 112
det förflutna eftersom de utbyter kunskap med varandra i klassrummet. Hur ett samtal eller en bearbetning kan se ut för att göra en historisk films/dokumentärs budskap och handling så tydligt som möjligt, kan lärarna bland annat ställa några frågor som till exempel vilken effekt filmens struktur, uppbyggnad och karaktärer har, vad filmen vill säga oss, hur slutet kan tolkas eller på vilka grunder kan den historiska filmen kritiseras idag. Elevernas analys av en historisk film kan resultera i nya perspektiv, vilka värderas och möjliggör en djupare historisk kunskap hos eleverna. Det är också väldigt tacksamt att många filmer skildrar historiska händelseförlopp eftersom då kan eleverna granska realiteten i filmens innehåll.42 Men utifrån min undersökning är det bara arbetslag 1 som undervisar i källkritik. Jag kan tycka att det är lite synd eftersom då får eleverna i arbetslag 2 och 3 aldrig någon direkt kunskap att alla historiska filmer inte är korrekta och måste granskas. Det är fler elever i arbetslag 1 som inte tror att en historisk films fakta är korrekt, än eleverna i arbetslag 2 och 3. Enligt Hermansson Adler blir elevers lärande rikare ju större förståelsen är vid lärande av historia i bilder och för att kunna förstå bilderna har eleverna redan faktakunskaper och färdigheter i att tolka historiska bilder.43 För att eleverna ska kunna uppnå en sådan rik förståelse av de förflutna
måste lärarna arbeta med mer källkritik, anser jag. I och med ungdomars filmupplevelser spelar stor roll för formningen av deras verklighetsupplevelser och världsbild, samt att de tar intryck från filmerna måste de ha en förmåga att kritisk granska och ha en god vana att bedöma och förstå filmiska skeenden. Vi känner till, antingen medvetet eller omedvetet filmens koder och mönster. Men många saknar dessa redskap till att analysera och sättet att se på en film, vilket kan leda till ett okritiskt och passivt förhållande till mediet. Lösningen till detta problem, enligt Sandgren och Zander, kan vara skolan. Att skolan lär ut hur man tyder filmens koder och mönster. Men tyvärr har film och filmundervisningen tynat bort bakom skolans väggar. Sandgren och Zander menar att det borde ligga ett intresse i skolan och utbildningsväsendet att bedriva en väsentlig och angelägen filmundervisning som breder mark för eleven för kommande möten med mediet på grund av filmmediets stora utbredning och dess roll i ungdomarnas liv utanför skolan. I läroplanen är det ju en målsättning att undervisningen ska utgå från elevernas egen verklighet.44 Både elever och lärare efterlyser mer film i historieundervisningen, enligt min undersökning. Kanske känner lärarna, som Sandgren och Zander beskriver det, att filmen utgör en så stor del av ungdomarnas liv och är en väldigt viktig kunskapskälla för historia att filmen behövs i historieundervisningen. Eftersom filmen idag är en stor del av de flesta elevers liv måste läraren ha sådana kunskaper
42 Hermansson Adler, s. 141, 145, 149 43 Hermansson Adler, s. 129
44H.Sandgren & U. Zander, 1991, Rapport om utbildning. Med sexskjutare och motorsåg i klassrummet, Nr. 2,
om mediet så att hon kan göra eleverna medvetna om filmens förutsättningar, hur mediet påverkar och hur filmen kan tolkas och förstås. Film kan även göra undervisningen mer varierad och intressant och då kan eleverna få större insikt för och bli medvetna om förutsättningarna för sitt eget tittande. Skolan vinner mycket på att stärka undervisningen genom att redskap tas fram så att budskapen i historiska filmer kan analyseras. Detta kan då resultera i en annorlunda, intresseväckande och underhållande undervisning där eleverna får en självständig och kritisk färdighet, framför allt när det handlar om historiska filmer.45
Hur väljer då lärarna filmer/dokumentärer till sina historieundervisningar för att få ett bra komplement? När lärarna väljer en historisk film eller dokumentär till deras historieundervisning tänker de annorlunda kring valet av film. Arbetslag 1 väljer utifrån en kombination av att valet är pedagogiskt och elevernas önskemål. Arbetslag 2 utgår först och främst från att materialet är pedagogiskt och i arbetslag 3 väljer läraren en historisk film eller dokumentär utifrån huruvida den kan levandegöra ett historiskt skede. Jag tycker att alla tre lärarna väljer efter rätt kategori. Även om en historisk film eller dokumentär väljs utifrån elevernas önskemål är det vikigt att den är bra pedagogiskt upplagd för att eleverna ska kunna få något ut av det. Enligt eleverna ska det vara en historisk film som man lätt kan förstå och som man lätt kan leva sig in i, eftersom det är då en historisk film blir intressant och rolig. Är en historisk film eller dokumentär intressant och rolig, samt lätt att förstå, lär sig eleverna lättare. Kan historieundervisningen bidra med sådana historiska filmer och dokumentärer får eleverna upplyftande kunskap om historia.
