smal dammsnäcka,
2009–2014
(Omphiscola glabra)
Åtgärdsprogram för
smal dammsnäcka,
2009–2014
(Omphiscola glabra)
Hotkategori: Nära hotad (NT)
Programmet har författats av Carin Nilsson,
Medins Biologi AB
Beställningar
Ordertel: 08-505 933 40 Orderfax: 08-505 933 99
e-post: natur@cm.se
Postadress: CM-Gruppen, Box 110 93, 161 11 Bromma internet: www.naturvardsverket.se/bokhandeln
ansvarig utgivare: Naturvårdsverket
tel: 08-698 10 00, fax: 08-20 29 25 e-post: natur@naturvardsverket.se Postadress: naturvårdsverket, se-106 48 stockholm
internet: www.naturvardsverket.se Koordinerande myndighet: Länsstyrelsen i jönköpings län tel: 036-39 50 00, Fax: 036-12 15 58 e-post: jonkoping@lansstyrelsen.se Postadress: 551 86 jönköping internet: www.lansstyrelsen.se/jonkping isBn 978-91-620-6451-8 issn 0282-7298 © naturvårdsverket 2011 elektronisk publikation Layout: naturvårdsverket Grafisk produktion: Fidelity stockholm
Fotografer: anges vid foto i inlagan
Omslagsbilder: smal dammsnäcka (foto: Martin Liungman) , damm (foto: Carin nilsson) och småvatten i skärgården (foto: Michael nilsson).
Förord
Naturvårdsverket har i flera sammanhang, bl.a. i ”Aktionsplan för biologisk mångfald ” (1995) framhållit vikten av att utarbeta och genomföra åtgärds program för hotade arter och biotoper. Åtgärdsprogrammen och deras genom förande är nu ett av flera verktyg för att nå det av riksdagen beslutade miljö kvalitetsmålet Ett rikt växt och djurliv (prop. 2004/05:150 Svenska miljömål – ett gemensamt uppdrag) och samtliga sex ekosystemrelaterade miljömål (prop. 2000/01:130 Svenska miljömål – delmål och åtgärdsstrategier). Miljö målet slår bland annat fast att antalet hotade arter ska minska med 30 % till 2015 jämfört med år 2000. Under våren 2010 presenterades regeringens pro position Svenska miljömål – för ett effektivare miljöarbete (2009/10:155). I propositionen lyfts åtgärdsprogramarbetet fram under åtgärderna för miljö målet Ett rikt växt och djurliv. Under insatserna som tas upp för att nå målet, nämns bland annat att arbetet med åtgärdsprogrammen behöver intensifieras. Åtgärdsprogrammet är också ett steg för att uppnå det internationella målet om att senast 2020 ha förbättrat hotade arters bevarandestatus. Detta mål är ett av sammanlagt 20 delmål som antagits inom konventionen för biologisk mångfald för att uppnå visionen ”Living in harmony with nature”.
Åtgärdsprogrammet för bevarande av smal dammsnäcka (Omphiscola glabra) har på Naturvårdsverkets uppdrag upprättats av Carin Nilsson, Medins Bio logi AB. Programmet presenterar Naturvårdsverkets syn på mål och angelägna åtgärder för arten. Åtgärdsprogrammet innehåller en kortfattad kunskaps översikt och presentation av åtgärder som bedöms angelägna under 2009–2014 för att förbättra artens bevarandestatus i Sverige. Åtgärderna samordnas mellan olika intressenter, varigenom kunskapen om och förståelsen för arten eller biotopen ökar. Förankringen av åtgärderna har skett genom samråd och en bred remissprocess där statliga myndigheter, kommuner, experter och intresseorganisationer haft möjlighet att bidra till utformningen av programmet.
Det här åtgärdsprogrammet är ett led i att förbättra bevarandearbetet och utöka kunskapen om smal dammsnäcka. Det är Naturvårdsverkets förhopp ning att programmet kommer att stimulera till engagemang och konkreta åtgärder på regional och lokal nivå, så att arten så småningom kan få en gynn sam bevarandestatus. Naturvårdsverket tackar alla de som har bidragit med synpunkter vid framtagandet av åtgärdsprogrammet och de som kommer att bidra till genomförandet av detsamma.
Stockholm i juni 2011
Lena Callermo Avdelningschef
Fastställelse, giltighet, utvärdering
och tillgänglighet
Naturvårdsverket beslutade 16 juni 2011 i ärendet NV0154711 att fastställa åtgärdsprogrammet för smal dammsnäcka (Omphiscola glabra). Programmet är ett vägledande, ej formellt bindande dokument och gäller under åren 2009–2014. Utvärdering, förlängning och/eller revidering sker under det sista året programmet är giltigt. Om behov uppstår kan åtgärdsprogrammet om prövas tidigare.
På www.naturvardsverket.se kan det här och andra åtgärdsprogram köpas eller laddas ner.
innehåll
Förord 3
Fastställelse, giltighet, utvärderiNg och tillgäNglighet 4
iNNehåll 5
sammaNFattNiNg 7
summary 8
artFaKta 10
Översiktlig morfologisk beskrivning 10
Beskrivning av arten 10
Förväxlingsarter 10
Biologi och ekologi 11
Föröknings och spridningssätt 11
Livsmiljö 12
Viktiga mellanartsförhållanden 14
Utbredning och hotsituation 15
Historik och trender 15
Orsaker till tillbakagång 16
Aktuell utbredning 16
Aktuella populationsfakta 18
Aktuell hotsituation 18
Troliga effekter av olika förväntade klimatförändringar 19
Skyddsstatus i lagar och konventioner 19
Nationell lagstiftning 19
Strandskydd 20
EUlagstiftning och internationella konventioner 20
Övrig fakta 20
Erfarenheter från tidigare åtgärder som kan
påverka bevarandearbetet 20
visioN och mål 21
Vision 21
Långsiktigt mål 21
Kortsiktigt mål 21
åtgärder och reKommeNdatioNer 22
Beskrivning av prioriterade åtgärder 22
Information 22
Ny kunskap 22
Inventering 22
Områdesskydd 23
Restaurering och anläggning av livsmiljöer 24
Uppföljning av livsmiljöer och uppskattning av populationsstorlek 25
Allmänna rekommendationer till olika aktörer 25
Åtgärder som kan skada arten 26
Hur olika aktörer kan gynna arten 26
Finansieringshjälp för åtgärder 26
Utsättning av arter 26
Myndigheterna kan ge information om gällande lagstiftning 27
Råd om hantering av lokalkunskap 27
KoNseKveNser och samordNiNg 28
Konsekvenser 28
Åtgärdsprogrammets effekter på andra rödlistade arter 28
Åtgärdsprogrammets effekter på olika naturtyper 28
Intressekonflikter 28
Samordning 29
Samordning som bör ske med andra åtgärdsprogram 29
Samordning som bör ske med miljöövervakningen 29
reFereNser 30
Bilaga 1 Föreslagna åtgärder 33
Bilaga 2 Sammanställning av fynduppgifter 35
Bilaga 3 Definitioner av habitat 41
sammanfattning
Smal dammsnäcka (Omphiscola glabra) är en 12–20 mm lång sötvattensnäcka med brunt och smalt spiralvridet skal. Den förekommer främst i olika typer av vegetationsrika småvatten som dammar, pölar och kärr och är klassad som nära hotad (NT). Artens livsmiljöer har minskat i utbredning under hela 1900talet i takt med rationaliseringen av jordbruket. Dränering av landskapet är förmodligen den huvudsakliga orsaken till artens tillbakagång. Även försur ning och eutrofiering har troligen missgynnat arten. Körskador liksom bort tagande av skuggande buskar och träd är åtgärder som också kan skada arten direkt eller indirekt genom ändrade konkurrensförhållanden eller förändringar i vattenvegetationen. Även restaurering av småvatten och våtmarker liksom dikesrensningar utgör ett hot mot arten om åtgärden sker utan tillräcklig hän syn till arten. Restaurering bör genomföras etappvis så att det finns tillräckligt med vattenvegetation kvar. Eftersom lokaluppgifter för arten inte har funnits sammanställda har det inte varit möjligt att ta specifik hänsyn till arten.
Utbredningen för smal dammsnäcka är begränsad till västra Europa och den är sannolikt sällsynt eller sporadiskt förekommande i hela sitt utbrednings område. I Sverige har arten en sydvästlig utbredning som huvudsakligen om fattar Skåne, Hallands och Västra Götalands län. Det finns sammanlagt 118 fyndangivelser (museimaterial och litteratur), varav endast 28 är gjorda de senaste 20 åren.
Ett kortsiktigt mål är att antalet lämpliga småvatten i kust och skogsland skapet bör vara minst oförändrat och antalet lämpliga biotoper i jordbruks landskapet bör ha ökat, jämfört med situationen 2007. På lång sikt bör smal dammsnäcka vara spridd i hela sydvästra Sverige, d.v.s. åtminstone i Skåne, Blekinge, Halland, Jönköpings och Västra Götalands län.
Under åtgärdsprogrammets giltighet bör artens förekomst i Sverige kartläg gas genom inventering. Information om arten bör nå ut till myndigheter, kom muner, markägare och entreprenörer. Arbetet med återskapande av småvatten genomförs och utvärderas. Även trenden för lämpliga livsmiljöer i form av små vatten och våtmarker följs upp.
En förutsättning för att lyckas förbättra situationen för smal dammsnäcka är att kunskapen om arten ökar. Ansvariga myndigheter behöver en uppdate rad sammanställning av artens lokaler och berörda markägare behöver under rättas om arten och dess miljökrav.
Åtgärdsprogrammets giltighetstid är 2009–2014. De föreslagna åtgärderna beräknas kosta 875 000.
summary
The mud snail (Omphiscola glabra) is a freshwater snail, typically 12–20 mm long. It occurs throughout Western Europe, including Spain, France, Great Britain, Germany, Belgium, the Netherlands, Denmark, Sweden and Norway.
O. glabra is thought to be rare or sporadically distributed in all its range.
The species is listed as Near threatened (NT) in the 2010 Swedish Red list. Until now there has been little interest in the species and a lack of knowledge by the authorities and conservation organisations. O. glabra is typically found in different kinds of small water bodies, such as ponds, temporary pools or freshwater marshes. The habitats have shown a declining tendency in the 20th century. Draining and filling of wetlands, clearing and removing sheltering trees and bushes ploughing and other agricultural practices are likely to have a significant impact on the species. It’s possible that both acidification and eutrophication has decreased the number of suitable sites for the species.
In Sweden the distribution of O. glabra is restricted to the southwestern part of Sweden. Most of the sites are either in areas with marine deposits, unaltered CambroSilurian rocks or coastal areas where the water bodies have a high alkalinity due to deposition of sea salts. All together there are 118 obser vations of the species (museum specimen and literature data), but only 28 from the last 20 years. The habitats of O. glabra has only been surveyed or moni tored to a small extent, so the species is likely to be underrecorded.
In the last decades the protection of small water bodies has improved in Sweden. Small water bodies in agricultural districts are legally protected since 1998. New wetlands have been created during the last decade, but mostly with the main purpose of nutrient reduction. There has been no supervision or mon itoring of small water bodies so it is impossible to know if habitats suitable for
O. glabra has increased or decreased in the last decades.
The Swedish species action plan for O. glabra is a guiding but not binding document to obtain a positive national conservation status for the species. One objective for the action programme is that the number of suitable habitats should have at least stopped decreasing in the forest and coastal areas, while it should have increased in the agricultural landscape compared to the situation in 2007. The vision is a situation where O. glabra is widespread throughout the south of Sweden, including the counties Skåne, Blekinge, Jönköping, Halland and Västra Götaland.
To obtain a favourable national conservation status for the species the following actions are proposed.
– Determine if the species is still present at wellknown sites. – Protect the species and its habitats from damage.
– Create new habitats at current localities in order to strengthen the populations. – Survey suitable areas in attempt to find unknown populations.
– Monitoring of suitable habitats.
knowledge about O. glabra. Authorities need a reviewed list of the records of the species. The landowners/land managers concerned must be informed of the species and its habitat requirements.
The Swedish species action plan for Omphiscola glabra is proposed to be valid for 2009–2014. Measures financed within the Swedish species action plan is estimated to cost in the order of 87 500 Euro.
artfakta
Översiktlig morfologisk beskrivning
Beskrivning av arten
Smal dammsnäcka (Omphiscola glabra) är en sötvattensnäcka med högervri det, smalt konformat eller nästan cylindriskt skal. Skalfärgen är ljust brun till gulbrun, ibland även gråbrun. Hos ett vuxet djur är antalet skalvindlingar 7–8 stycken. Skalet är vanligtvis 9–15 mm högt, ibland upp till 20 mm högt och 3–4,5 mm brett. Skalet avslutas i en trubbig spets. Vindlingarna är svagt välvda och skiljs av en grund skarv. Hos ett vuxet djur utgör mynningen cirka en tredjedel av den totala skallängden. Hos yngre djur utgör mynningen en proportionellt större del, drygt hälften av skallängden.
Själva djuret är grått med korta trekantiga antenner. Ett hudveck, den s.k. manteln, som ofta syns genom skalet är mörkgrått till svart med stora runda vita prickar. Modern bestämningslitteratur på svenska saknas. Användbar bestämningslitteratur är Hubendicks antikvariskt tillgängliga handbok
Våra snäckor (Hubendick 1949) och Süsswassermollusken: ein Bestimmun-gsschlüssel für die Bundesrepublik Deutschland (Glöer & MeierBrook,
1998). I Hubendicks handbok är systematiken föråldrad (bl.a. kallas smal dammsnäcka Lymnaea glabra) men den är ändå värdefull som komplement till den tyska nyckeln. En beskrivning av artens anatomi och systematiska ställning har gjorts av von Proschwitz 1997.
Förväxlingsarter
Många av arterna i familjen dammsnäckor (Lymnaeidae), dit smal damm snäcka hör, är svåra att artbestämma. Unga individer är svårbestämda, efter som skalets proportioner inte stämmer med beskrivningen av de vuxna djuren.
Figur 1. smal dammsnäcka insamlad i ett småvatten vid svankällan i Göteborgs kommun 2006.
Detta gäller framförallt mynningens storlek i förhållande till den totala kroppslängden.
Viktiga karaktärer är skalvindlingarnas välvning, skarvens djup mellan skalvindlingarna och mynningens storlek i förhållande till den totala skalläng den. Möjliga förväxlingsarter är framförallt bred och smal sumpdammsnäcka (Stagnicola palustriskomplexet), men även unga individer av stor dammsnäcka (Lymnaea stagnalis). Unga individer av smal dammsnäcka (<5 vindlingar) kan även förväxlas med andra dammsnäckor, t.ex. amfibisk dammsnäcka (Galba truncatula).
Biologi och ekologi
Föröknings- och spridningssätt
Det finns mycket få uppgifter om förökning och spridning hos smal damm snäcka. Gruppen lungsnäckor Pulmonata, dit familjen dammsnäckor
(Lym-naeidae) och även de flesta landlevande snäckor hör, är samkönade d.v.s. varje
individ har både hanliga och honliga könsorgan. Dammsnäckorna är vanligt vis självbefruktare, vilket innebär att en enskild individ kan ge upphov till en ny population (Hubendick 1949, von Proschwitz 1997).
Äggkapseln hos smal dammsnäcka är upp till 10 mm lång och innehåller 4–30 (vanligen 12–18) ovala ägg av storleken 0,62 x 0,4 mm (von Proschwitz 1997). I Tyskland dokumenterades i början av 1900talet hur en individ först la en äggkapsel med 30 ägg i början av april (vattentemperatur 15°C), och sedan en andra kapsel strax efter månadens mitt (von Proschwitz 1997).
I Storbritannien har smal dammsnäcka fötts upp i akvarium under flera år (West Lothian Local Biodiversity Actionplan 2005). Det har varit tämligen enkelt att få snäckorna att föröka sig i akvarieliknande tankar. I ett försök påträffades de första äggkapslarna fyra veckor efter att sex snäckor placerats i ett akvarium. Efter ytterligare två veckor förekom ett stort antal äggkapslar. De unga snäckorna växte upp till fullvuxna snäckor på tre månader och la i sin tur nya äggkapslar.
Liksom för de flesta sötvattensnäckor är passiv spridning med fåglar sanno likt det främsta spridningssättet för smal dammsnäcka (von Proschwitz 1997). Kortspridning kan sannolikt ske även med andra djur, t.ex. med betesdjur (Brönmark 1985). Boycott (1936) redovisar i en undersökning av geografiskt isolerade dammar att det i genomsnitt etablerade sig en ny snäckart vart nionde år. Uppgifter som visar på smal dammsnäckas förmåga att kolonisera nya lokaler är att arten 1996 påträffades i den sedan gammalt välundersökta dam men i Rya skog i Göteborg (von Proschwitz 1997). Den har även påträffats i ett anlagt vattenreningskärr i Bergum i Göteborg (Engdahl 2005).
Vid situationer med högvattenflöden eller i samband med översvämningar kan smal dammsnäcka förflytta sig och kolonisera närliggande småvatten (små vattensamlingar av olika slag, inklusive dammar, gölar och översvämnings marker som kan torka ut sommartid). I en fransk undersökning förflyttade sig
smal dammsnäcka åtminstone upp till 60 m uppströms i ett källområde (Rondelaud m.fl. 2005). Snäckorna i undersökningen rörde sig med en genom snittlig hastighet av 6–7 m per vecka.
livsmiljö
Smal dammsnäcka förekommer främst i olika typer av småvatten som kärr, gölar, vätar, dammar och diken (Boycott 1936, Hubendick 1947, Økland 1990, von Proschwitz 1997). Ofta är vattnen så små att de torkar ut periodvis. I en fransk undersökning av 12 populationer av smal dammsnäcka överlevde 11–65 % av snäckorna torrperioder (inget ytvatten) på 6–7 veckor (Rondelaud m.fl. 2003). Småvattnen där arten finns är oftast vegetationsrika, men från Skåne finns rapporter om småvatten med mindre vegetationsmängder och stora mängder allöv (munt. Pröjts).
Förutom i småvatten förekommer smal dammsnäcka även i vegetationsrika partier i sjöar och i gölar eller kärr i anslutning till sjöar. I det svenska materia let är lokaler i småvatten i majoritet även om arten även har påträffats i sjöar (Tabell 1). Ett exempel är sjön Mjörn i Västra Götalands län där arten finns på flera platser.
I Storbritannien och Frankrike är smal dammsnäcka främst knuten till näringsfattiga områden med för brittiska och franska förhållanden mjukt vatten (Boycott 1936 & Rondelaud m. fl. 2003). I Norge där smal damm snäcka av klimatologiska skäl är begränsad till den sydvästra delen förekom mer arten främst i låglänta områden med marina sediment och eller kalkrik
Figur 2. Bergums dammar, vattenreningskärr i Göteborgs kommun. smal dammsnäcka har påträffats
berggrund (Økland 1990). I Sverige är de flesta lokalerna belägna i områden med marina sediment eller gnejs, det senare längs kusten.
Smal dammsnäcka förekommer i odlings, skogs och kustlandskapet. Akvarieobservationer antyder att arten undviker lokaler som blir alltför starkt uppvärmda av solen under sommaren (von Proschwitz 1997). Bland de svenska fyndlokalerna finns både beskuggade och solexponerade lokaler.
När det gäller vattenkemiska krav så tycks smal dammsnäcka föredra mjuka vatten (Boycott 1936). I Norge påträffas arten främst i vatten med en hårdhet på 1–5 dH (min 0,5°dH, max 13,2°dH) (Økland 1990). I det norska materialet varierade pH mellan 5,4 och 8,8. Arten påträffades främst på lokaler med grumligt och/eller färgat vatten (Økland 1990). Till skillnad från många andra sötvattensnäckor tycks den inte gynnas av eutrofiering. I en fransk studie fann man vid en multivariabel analys samband mellan förekomst av smal damm snäcka och växtsamhällen som indikerade näringsfattiga och i viss mån även humusrika förhållanden (Costil & Clement 1996). Fynd av arten i ett vatten reningskärr i Bergum med mycket höga halter av fosfor och kväve under flera år (Pehrsson 2001 och Engdahl 2005) visar att arten även kan förekomma i miljöer med höga halter av näringsämnen. Sannolikt försämras artens konkur rensförmåga i förhållande till andra snäckor när näringstillgången ökar.
Smal dammsnäcka har endast i undantagsfall påträffats i nyskapade miljöer. Detta kan bero på att arten är ovanlig så att chansen att den kommer att sprida sig till ett nyanlagt småvatten är liten.
livsmiljöer antal lokaler anmärkning
damm 11
sjö (ej preciserat) 11 6 olika sjöar
Pöl 10
kärr vid sjöstrand 10 5 olika sjöar skogskärr 7 Bäck 7 dike 5 våtmark 3 kärr vid havsstrand 3 Märgelgrav 2 temporär vattensamling 2 vattenreningskärr 1 källa 1 ej preciserade 45 summa 118
tabell 1. de svenska lokalerna av smal dammsnäcka, fördelning på olika livsmiljöer.
Figur 4. småvatten på lilla Härmanö i Bohuslän. smal dammsnäcka påträffades här 1996.
Foto: Michael nilsson.
Figur 3. vegetationsrik damm norr om varberg. dammen är belägen i jordbruksmark men
omgiven av albuskar. smal dammsnäcka påträffades här 1996. Foto: Carin nilsson.
viktiga mellanartsförhållanden
Kunskapen kring ekologin för smal dammsnäcka är begränsad, vilket även gäller dess förhållande till andra arter. Sannolikt är smal dammsnäcka kon kurrenssvag i förhållande till andra snäckor. Den förekommer ofta som enda snäckart eller tillsammans med ett begränsat antal snäckarter, bl.a. stor blås snäcka (Aplexa hypnorum), amfibisk dammsnäcka (Galba truncatula) och vitläppad skivsnäcka (Anisus septemgyratus) (Boycott 1936, Økland 1990, Costil & Clement 1996, von Proschwitz 1997).
Smal dammsnäcka är liksom den betydligt vanligare arten amfibisk damm snäcka mellanvärd för ett antal inälvsparasiter på får och nötboskap (Dreyfuss m.fl. 2003). Mest känd är trematoden stor leverflundra (Fasciola hepatica). Boskapen får i sig larver av parasiten när de betar. Larverna utvecklas i djurens lever till könsmogna maskar (flundror) på 8 veckor (Jordbruksverket 2002). Parasitens ägg utsöndras med avföringen och där kläcks flimmerhårsförsedda larver. Larverna kan simma och om de träffar på en snäcka borrar de sig in i djuret och genomgår där flera stadier under 3–8 veckor, innan de lämnar snäckan för att åter hamna i snäckans livsmiljö. Parasiten övervintrar i snäckan (Jordbruksverket 2002). Även människa kan infekteras av leverflundra. Risken för människa att infekteras finns främst där man äter rå vattenkrasse som vuxit i områden med betesdrift, t.ex. i Frankrike men även i Mellanöstern och Asien. För människans del är leverskador oftast mycket lindriga men ibland kan gallstensliknande smärtor uppträda (Smittskyddsinstitutet 2005). Det finns läkemedel som kan döda de vuxna maskarna.
utbredning och hotsituation
historik och trender
Artens livsmiljöer har minskat under senare delen av 1800talet och hela 1900 talet, i takt med rationaliseringen av jordbruket. Stora områden har täckdikats och småvatten och fuktiga partier i betesmarker har dikats bort eller fyllts igen, bl.a. av rädsla för spridning av inälvsparasiter till boskap. Många sjöar har sänkts eller reglerats så att arealen av översvämningsmarker har minskat. I Jönköping och Kalmar län där det finns enstaka äldre fynduppgifter, saknas fynd efter 1990 (Tabell 2).
årtal totalt F-län h-län K-län m-län N-län o-län t-län
1800-tal 24 2 1 2 6 13 1900–1949 14 4 2 8 Före 1950* 12 1 6 4 1 1950–1999 49 2 3 6 7 30 1 2000–2006 15 3 12 Årtal saknas 3 1 1 1 summa 117 5 1 6 26 9 68 2 antal efter 1990 28 0 0 2 4 2 19 1 andel efter 1990 23 % 0 % 0 % 33 % 16 % 22 % 28 % 50 %
tabell 2. de svenska fynduppgifterna av smal dammsnäcka, fördelat på län och tidsperioder.
en mindre trovärdig fynduppgift från stockholms län redovisas inte. inte i något län överstiger andelen fynd sedan 1990 en tredjedel av samtliga gjorda fynd.* exakt årtal saknas.
I mindre utpräglade jordbruksbygder finns även faktorer som kan ha påverkat populationen positivt. Igenväxning av åkermark nära sjöar kan vara en sådan faktor då arten finns noterad på ett par lokaler i igenväxande diken på före detta åkermark. Även om antalet lokaler sannolikt har minskat under 1900 talet tycks artens utbredningsområde i Sverige vara i stort oförändrat (Figur 6). orsaker till tillbakagång
Den huvudsakliga orsaken till artens tillbakagång både nationellt och interna tionellt anses vara biotopförstörelse på grund av rationaliseringen av jordbru ket under senare delen av 1800talet och 1900talet. Stora områden har täck dikats och småvatten och fuktiga partier i betesmarker har dikats bort eller fyllts igen. Brukandet av marken kan också förstöra livsmiljön genom att kör skador uppstår och skuggande träd och buskar tas bort.
I Sverige och Norge finns smal dammsnäcka främst i välbuffrade småvatten, antingen i områden med lera eller kalkrik berggrund eller i havsnära småvatten som buffras av salter från havet. Det är sannolikt att försurning har minskat artens utbredning i mindre välbuffrade områden. Arten tål en viss näringsäm nesbelastning men bedöms till skillnad från många andra snäckor inte som gynnad av eutrofiering. Sannolikt försämras artens konkurrensförmåga i för hållande till andra snäckarter när näringstillgången ökar. Antalet lämpliga biotoper i jordbrukslandskapet bedöms därför ha minskat även på grund av eutrofiering.
aktuell utbredning
Utbredningen av smal dammsnäcka är begränsad till västra Europa, från norra Spanien upp till södra Norge (von Proschwitz 1997). Det finns aktuella fynd
Figur 5. igenväxt dike beläget på f.d. åkermark i Härryda kommun. smal dammsnäcka påträffades
uppgifter från Storbritannien (t.ex. West Lothian Local Biodiversity Action plan 2005), Frankrike (VareilleMorel m.fl. 2000), Nederländerna (Stichting Anemoon), Tyskland (Glöer & MeierBrook 1998) och Norge (Økland 1990). Artens nordligaste förekomst är på tre lokaler i Trøndelag i mellersta Norge (62°39N). Dessa lokaler kan vara en rest från en mer vidsträckt utbredning under värmetiden (Økland 1990). Det finns äldre uppgifter om förekomster i norra Marocko och vid Sensburg i östra Polen (von Proschwitz 1997). På Irland har det funnits åtminstone en population fram till 1980talet, då lokalen för stördes genom dikning (West Lothian Local Biodiversity Actionplan 2005).
I Sverige har smal dammsnäcka en sydvästlig utbredning. Av de 28 fynden från perioden 1990–2006 kommer två tredjedelar från ett begränsat område i västra delarna av Västra Götalands län och norra Hallands län. Aktuella fynd utanför denna region begränsar sig till enstaka fynd i Skåne (Österlen och Hal lands Väderö), Blekinge, Örebro samt andra delar av Västra Götalands län. Det finns äldre fynd från Kalmartrakten, norra Jönköpings län och stora delar av Skåne (Figur 6, bilaga 2). Ett fynd från Stockholm i samlingen på Natur historiska riksmuseet bedöms som mindre trovärdigt. Det rör sig sannolikt antingen om en felaktig etikettering eller också en tillfällig förekomst (von Proschwitz 1997).
Smal dammsnäcka lever i miljöer som har undersökts i mycket liten omfatt ning. Det är därför troligt att utbredningsområdet kommer att justeras något om det görs fler undersökningar av evertebrater (ryggradslösa djur) i småvatten. I samband med undersökningar av landsnäckor i Östergötlands, Stockholms och Uppsala län samt i Kalmar (Öland) och Gotlands län har även semiakva tiska miljöer undersökts utan att det gjorts några fynd av smal dammsnäcka (von Proschwitz muntligen).
aktuella populationsfakta
Smal dammsnäcka är sannolikt sällsynt och sporadiskt förekommande i hela sitt utbredningsområde. I Storbritannien och Tyskland är den sällsynt. I övriga länder på kontinenten saknas nationella bedömningar av artens status. I ett atlasprojekt i Nederländerna finns arten noterad från 125 rutor (5x5 km), men från tiden efter 1990 finns den bara registrerad från 26 rutor, vilket tyder på en stark tillbakagång (Stichting Anemoon 2005). I Norge är arten känd från ett 70tal lokaler, huvuddelen i ett begränsat område runt Oslofjorden (Økland 1990).
Det är inte möjligt att göra någon uppskattning av den svenska populatio nens storlek. Även när det gäller antalet lokaler är osäkerheten stor, eftersom de inventeringar som gjorts endast täckt små områden (t.ex. Medin m.fl. 1996, Nolbrant 2001, Ekologgruppen 2002) eller haft annan fokus än smal damm snäcka (t.ex. Länsstyrelsen i Västra Götaland 1998). Övergripande invente ringar saknas och dokumentationen kring tidigare fynd ofta är bristfällig. Det finns sammanlagt 118 fyndangivelser i form av museimaterial och litteratur (Bilaga 2) av smal dammsnäcka i Sverige (Tabell 2). Av dessa är 64 från 1950 och framåt (11 är från sjön Mjörn). Under perioden 1990–2006 har det gjorts 28 fynd av arten i 24 olika områden. Det är helt klart att det finns ett mörkertal då undersökningar i artens livsmiljöer är fåtaliga. Närheten till Göteborgs Naturhistoriska Museum har sannolikt bidragit till att det finns betydligt fler fynd i närheten av Göteborg än längs resten av kusten. De många fynden i Oslotrakten gör att man kan misstänka att arten kan vara mer frekvent i norra Bohuslän än vad fynden gör gällande.
aktuell hotsituation
Lokalerna för smal dammsnäcka har sammanställts under arbetet med
åtgärdsprogrammet. Varken länsstyrelser, markägare eller Artdatabanken har tidigare haft tillgång till samtliga lokaluppgifter. Det har därför inte varit möj ligt att ta specifik hänsyn till arten och dess livsmiljö. Hänsynen har istället varit beroende av hur väl den generella hänsynen till småvatten har lyckats fånga in artens livsmiljöer. Enligt Miljömålsrådets uppföljning av miljömålen försvinner ca 200 småbiotoper i odlingslandskapet legalt varje år genom bevil jade dispenser (Miljömålsrådet 2006). Flest dispenser har getts i Skåne, Västra Götalands och Kalmar län. Hur många av dessa som utgörs av småvatten framgår inte. En studie av kartmaterial i Västra Götalands län tyder på att antalet småbiotoper fortsätter att minska (Bouley 2004). Det finns även posi tiva tecken, antalet anlagda och restaurerade våtmarker har ökat kraftigt under början av 2000talet (Miljömålsrådet 2006). Under 2000–2008 har det i genomsnitt anlagts 550 ha våtmarker per år i jordbrukslandskapet, varav en stor andel är mindre än 3 ha (Jordbruksverkets stödstatistik 2009a). I hur hög grad det har gynnat smal dammsnäcka återstår att se. I ett 50tal våtmarks projekt i Skåne där det har utförts bottenfaunaundersökningar har det ännu inte gjorts något fynd av smal dammsnäcka (Ekologgruppen 2002, 2003).
Genom att förekomstarean för smal dammsnäcka är starkt begränsad (ca 300 km2), livsmiljöerna sannolikt fortsätter att minska i yta och försämras i
kvalitet samt genom att utbredningsområdet är fragmenterat klassas arten som Nära hotad (NT) i den svenska rödlistan (Gärdenfors 2010).
Rödlistning i andra länder
Smal dammsnäcka finns inte med på IUCN:s globala rödlista. Arten är röd listad i Storbritannien (sårbar) och Tyskland (sårbar enligt kriterierna 1997). troliga effekter av olika förväntade klimatförändringar
Om klimatförändringar leder till en ökad nederbörd kan också mängden små vatten förväntas öka, vilket skulle gynna smal dammsnäcka. Det finns emeller tid en risk att ökad nederbörd och påföljande översvämningsrisker leder till att samhället ökar kraven på dränering av landskapet. Detta kan helt eller delvis motverka bildningen av småvatten i landskapet. Om klimatförändringar leder till perioder med extrem torka oavsett om nederbörden minskar eller ökar totalt sett, ökar risken att snäckans livsmiljöer vid torka försvinner p.g.a. uttorkning, vilket är negativt för arten.
skyddsstatus i lagar och konventioner
Smal dammsnäcka och dess livsmiljö har följande status i nationell lagstift ning, EUdirektiv, EUförordningar och internationella överenskommelser som Sverige ratificerat. Texten hanterar endast den lagstiftning etc. där arten och dess livsmiljö har pekats ut särskilt i bilagor till direktiv och förordningar. Generell lagstiftning som kan påverka en art, dess livsmiljö eller förekomst områden ingår inte.
Nationell lagstiftning
Smal dammsnäcka är inte föremål för något riktat artskydd, d.v.s. den är inte fridlyst. En stor andel av artens livsmiljöer omfattas av biotopskydd enligt mil jöbalken. Det generella biotopskyddet 5 § förordningen om områdesskydd (1998:1252) omfattar följande biotoper som kan utgöra livsmiljö för arten: – Källa med omgivande våtmark i jordbruksmark. Områden i terräng där
grundvatten koncentrerat strömmar ut och där den våtmark som uppkom mer till följd av det utströmmande vattnet uppgår till högst ett hektar. – Småvatten och våtmarker i jordbruksmark. Småvatten och våtmarker med
en areal av högst ett hektar som ständigt eller under en stor del av året håller ytvatten eller en fuktig markyta såsom kärr, gölar, vätar, översilningsmar ker, kallkällor, märgelgravar, öppna diken, dammar och högst 2 m breda naturliga bäckfåror.
Skogsstyrelsen och länsstyrelsen kan efter särskilt utpekande inrätta biotop skydd i vissa biotoper skogsmark enligt 7 kap. 11§ första stycket i miljöbalken. Biotoperna anges i 6 § förordningen om områdesskydd (1998:1252). Följande biotoper som kan utgöra livsmiljö för smal dammsnäcka omfattas:
– Mindre vattendrag och småvatten med omgivande mark – Källor med omgivande våtmarker
Från och med 2008 får även länsstyrelserna enligt 7 § förordningen om områ desskydd (1998:1252) besluta om biotopskydd för en rad akvatiska miljöer på mark som inte omfattas av skogsvårdslagen, varav några är relevanta för smal dammsnäcka:
– Naturliga sjöutlopp med omgivande mark
– Naturliga sjöar och andra vatten som är naturligt fisktomma – Helt eller delvis avsnörda havsvikar
Såväl Skogsstyrelsen som länsstyrelsen kan också inrätta biotopskydd enligt 6 § respektive 7 § förordningen (1998:1252) om områdesskydd enligt miljö balken för strand eller vattenmiljöer som hyser bestånd av hotade eller miss gynnade arter eller som har en väsentlig betydelse för hotade eller missgynnade arters fortlevnad,. Denna paragraf är tillämplig för alla aktuella förekomster av smal dammsnäcka.
strandskydd
Flera av artens lokaler omfattas av strandskydd enligt miljöbalken. Inom strandskyddat område får man inte uppföra byggnader eller andra anlägg ningar som hindrar eller avhåller allmänheten från att beträda ett område där den annars skulle ha fått färdas fritt eller som väsentligen försämrar livsvill koren för djur eller växtarter. Man får heller inte vidta andra åtgärder som väsentligen försämrar livsvillkoren för djur och växtarter. Dispens kan med ges och utökade möjligheter till dispens finns i områden utpekade för lands bygdsutveckling. Förekomst av smal dammsnäcka bör vara tillräckligt för att inte ge dispens för strandskydd eller att vid dispensgivande villkora att livs miljön för smal dammsnäcka inte påverkas negativt.
eu-lagstiftning och internationella konventioner
Arten ingår inte i EU:s art och habitatdirektiv eller i några konventioner.
Övrig fakta
erfarenheter från tidigare åtgärder som kan påverka bevarandearbetet
Det finns inga erfarenheter i Sverige från bevarandearbete med inriktning på smal dammsnäcka. I Storbritannien har man sedan ett antal år fött upp arten i akvarium (West Lothian Local Biodiversity Action Plan 2005), vilket fungerat bra. Man har samlat in snäckor i samband med exploatering och sedan satt ut dem igen i nyskapade miljöer (Cheshire Biodiversity Action Plan 2005), resul tatet har inte följts upp.
vision och mål
vision
Visionen är att smal dammsnäcka ska finnas med livskraftiga bestånd spridda över artens kärnområde, Hallands och Västra Götalands län. Dessutom ska det finnas förekomster i Skåne, Blekinge, Jönköpings och Örebro län.
För att arten ska betraktas som livskraftig och kunna avföras från den svenska rödlistan krävs förekomst av åtminstone 100 delpopulationer inom artens kärnområde. Antalet lämpliga livsmiljöer för arten dvs. småvatten längs kusterna och i skogslandskapet ska vara konstant eller öka samtidigt som anta let lämpliga småvatten i jordbrukslandskapet ska öka, jämfört med situationen 2007. Ökningen kan ske genom nya fynd, restaureringar och nyanläggning.
Långsiktigt mål
De långsiktiga målen, som bör ha uppnåtts 2025 är:
• Antalet lokaler med förekomster under perioden 2014–2025 av smal damm snäcka ska vara minst 100 stycken.
• Antalet lokaler för smal dammsnäcka i jordbrukslandskapet ska minst ha fördubblats jämfört med 2014.
• Populationerna på de kända lokalerna 2014 ska vara så livskraftiga att de inte riskerar att slås ut.
• Arten ska minst finnas i Jönköpings, Skåne, Blekinge, Hallands, Jönköpings och Västra Götalands och Örebro län.
kortsiktigt mål
De kortsiktiga målen, som bör ha uppnåtts 2014 är:
• Antalet lokaler med förekomster under perioden 2007–2014 ska vara minst 50 stycken.
• Antalet lokaler för arten i jordbrukslandskapet ska ha ökat jämfört med 2007.
• Populationerna på de kända lokalerna 2007 ska vara så livskraftiga att de inte riskerar att slås ut.
åtgärder och rekommendationer
Beskrivning av prioriterade åtgärder
I det här avsnittet ges en övergripande beskrivning av de åtgärder som föreslås genomföras under åtgärdsprogrammets giltighetstid. I Bilaga 1 finns en tabell med mer information om de planerade åtgärderna.
information
En förutsättning för att lyckas förbättra situationen för smal dammsnäcka är att kunskapen om arten sprids. För statliga myndigheter som länsstyrelser, Naturvårdsverket, Jordbruksverket och Skogsstyrelsen fyller åtgärdsprogram met en funktion som informationskälla.
In den mån berörda centrala myndigheter inte har information om små vatten på sina hemsidor bör sådan information läggas ut. Informationen bör inkludera småvattnens betydelse för den biologiska mångfalden och råd eller hänvisningar till annat informationsmaterial, t.ex. om hur man organiserar bete med roterande betesdrift och betesuppehåll för att minska risken för parasitangrepp på boskapen. Dessutom bör det finnas information om vad en markägare bör tänka på om en restaurering planeras.
Berörda markägare ska informeras snabbast möjligt om var det finns före komst av smal dammsnäcka på sina fastigheter och hur man kan visa hänsyn samt innebörden av relevanta bestämmelser som t.ex. det generella biotop skyddet.
Även berörda handläggare på länsstyrelser och kommuner ska informeras om artens förekomster, så hänsyn kan tas till arten i samhällsplanering och vid handläggning av t ex bygglov och strandskyddsdispenser.
Ny kunskap
För att kunna ge välgrundade rekommendationer om skötselåtgärder och riktlinjer för restaureringsåtgärder behövs bättre kunskap om artens miljökrav. Artens lokaler bör därför dokumenteras noggrant och miljökraven beskrivas. Beskrivning av lokalerna görs i samband med inventeringarna som föreslås nedan.
inventering
Samtliga fyndlokaler och småvatten i deras närhet inventeras. Ett lämpligt urval av småvatten i Bohusläns kustlandskap bör också ingå i inventeringen. Syftet är att få en bättre uppfattning om antal delpopulationer, förekomstareal och utbredningsområde. I övrigt bör en detaljinventering av potentiellt intres santa områden genomföras. Resultatet av samtliga inventeringar ska förutom till uppdragsgivaren rapporteras via Artportalen. Pågår andra inventeringar av småvatten i länet bör inventering av smal dammsnäcka inkluderas där så är lämpligt.
Metodik – gamla fyndlokaler
Fyndlokaler vars läge är tillräckligt preciserat för att återfinnas (30–40 stycken) och som fortfarande hyser förutsättningar för att hysa arten återin venteras tillsammans med andra närliggande småvatten. Metoden bör vara håvning med en liten håv eller sil och aktivt sök på lämpliga substrat (växter, stenar, grenar, dött organiskt material samt bottensediment). Det är viktigt att undersöka alla djup från de grundaste partierna till en dryg meters djup. En halv timmes aktiv söktid per objekt är lämpligt vid undersökningar av små vatten och mindre dammar. För våtmarker, stora dammar, långa diken eller kärr i anslutning till sjöstränder behövs en till fyra timmars söktid. Antalet påträffade snäckor och fördelning mellan juveniler och adulter anges, vid höga tätheter skattas populationen utifrån individtätheten i en del av habitatet och habitatets utbredning. Vid förekomst av enstaka snäckor bör snäckorna beläg gas genom fotografering och vid höga tätheter bör kollekt insamlas.
Undersökningen bör utföras under vår (april – juni) eller höst (september – oktober). Sommaren är mindre lämplig som inventeringstid eftersom många potentiella miljöer då är uttorkade och snäckorna ligger nedgrävda i bottenma terialet. Även vintern är mindre lämplig då miljöerna kan vara isbelagda och snäckorna sannolikt är mindre aktiva än under vår och höst. Det är viktigt med noggranna lokalbeskrivningar för att möjliggöra en utvärdering av artens miljökrav. Den lokalbeskrivning som redovisas i Naturvårdsverkets handbok för miljöövervakning bör användas. Lokalbeskrivningen behöver kompletteras med en beskrivning av objektet i ord samt en definiering av habitatet. Det underlättar sammanställningen om habitaten definieras noggrant och på ett likvärdigt sätt. Principer för klassning av habitat som i stort följer Økland 1990 redovisas i Bilaga 3. Det är av stor vikt att risken för att biotopen torkar ut bedöms eftersom detta är av betydelse vid skattning av populationsstorleken.
Metodik – potentiella lokaler.
Berörda län tar fram några lämpliga områden med stor förekomst av små vatten som är lämpliga för smal dammsnäcka. Områdena ska vara de i länet där det bedöms finnas störst möjligheter till fynd av nya lokaler. Områdena kan vara olika stora men flertalet bör om möjligt innehålla fem objekt inom en begränsad yta. Detta kan vara svårt att uppnå i utpräglad jordbruksbygd där man sannolikt får nöja sig med att undersöka isolerade objekt. Vad som är ett objekt kan ibland vara svårt att definiera t ex vid en sjöstrand där ett större strandområde genomsöks. Metodik och provtagningstider är desamma som för inventeringen av kända lokaler. Vårprovtagning är dock sannolikt att före dra när det gäller att hitta nya lokaler eftersom delpopulationerna kan decime ras om habitaten torkar ut sommartid. I de fall inventeringsresultaten totalt i länet är goda och mängden nya möjliga likvärdiga områden finns kan invente ringen utökas med ytterligare områden.
områdesskydd
Lokalernas nuvarande skyddsstatus behöver sammanställas, d.v.s. vilka som omfattas av områdesskydd, (ex. naturreservat, biotopskydd). Flera kända loka
ler omfattas redan av områdesskydd i form av naturreservat. Merparten av smal dammsnäckas livsmiljöer i jordbrukslandskapet omfattas av generellt biotopskydd. I sammanställning bör dessutom framgå vilka av lokalerna som omfattas av strandskydd.
Lokaler i skogsmark kan på sikt behöva skyddas genom inrättande av bio topskydd eller naturvårdsavtal. Det finns möjlighet att inrätta biotopskydd enligt miljöbalken i de enskilda fallen för samtliga strand och vattenmiljöer som hyser smal dammsnäcka.
Kunskap om smal dammsnäckas förekomst och miljökrav ska införlivas vid nya och reviderade beslut och skötselplaner för naturreservat. Smal damm snäcka är inte alltid beroende av att marken runt småvattnen hävdas, men om avbruten hävd i förlängningen leder till att småvattnet eller våtmarken växer igen helt och försvinner utgör detta ett hot.
restaurering och anläggning av livsmiljöer
Delpopulationerna av smal dammsnäcka är ofta små och isolerade, vilket gör att risken för lokalt utdöende är stor. För att stärka små populationer och minska risken för lokalt utdöende genom slumpfaktorer är det motiverat att se till att tillräckligt med lämpliga livsmiljöer finns där arten finns kvar.
Restaurering av våtmark
Med nuvarande bristfälliga kunskap om smal dammsnäckas miljökrav bör man inte restaurera (förändra hydrologin eller avlägsna växter) småvatten med förekomst av smal dammsnäcka.
Om restaurering av lokaler med smal dammsnäcka är motiverat av hänsyn till andra arter, t.ex. olika groddjur, bör särskild hänsyn tas till smal damm snäcka. Det är viktigt att delar av objektet har kvar vegetation under restaure ringen. Objektet bör restaureras etappvis under ett par års tid. Helst bör beskuggade lokaler inte solexponeras.
Anläggning och återskapande av våtmark
Tills dess att artens livsmiljökrav är bättre kända är det bättre att återskapa, eller om det inte är möjligt, nyanlägga småvatten och våtmarker i anslutning till små och isolerade lokaler. Biotoperna bör anläggas inom en radie av 100 m från en nuvarande lokal. Återskapande av småvatten och våtmarker i anslut ning till befintliga lokaler i slättbygd ligger i linje med miljömålet Myllrande våtmarker och med den nationella strategin för myllrande våtmarker (Natur vårdsverket 2006).
Sammanlagt bör minst 16 småvatten anläggas i fyra områden. De anlagda vattnen bör ha en låg näringsbelastning och man bör eftersträva en vattenre gim med naturliga vattenståndsfluktuationer. Detta för att det dels sannolikt gynnar smal dammsnäcka, dels oftast bromsar igenväxningen. Vattnen bör vara av varierande djup från 0,3 till 1 meter djupa, huvuddelen bör dock vara mindre än 0,5 m djupa. Tillförsel av sand eller näringsfattig jord kan eventuellt behövas i lerområden.
för anläggning av nya småvatten. Det är viktigt att uppföljning i nyanlagda småvatten även görs på längre sikt för att undersöka spridnings och utdöende dynamiken.
Sammanställningen från befintliga lokaler (se Ny kunskap) och utvärde ringen från nyanlagda småvatten ska ligga till grund för framtagande av rikt linjer för framtida biotopstärkande åtgärder som exempelvis återskapande av småvatten.
Återskapande av slättsjöar med naturliga vattenståndsfluktuationer bedöms gynna smal dammsnäcka, genom att det skapar temporära småvatten och våt marker i sjöarnas strandområden.
populationsförstärkande åtgärder
Snäckor sätts ut från närliggande (max 100 meter) vatten som har tillräckligt stora populationer, för att underlätta kolonisering och snabba på etablering i nyanlagda eller restaurerade vatten. Eftersom flyttningen av individer görs över en kort sträcka och åtgärden är potentiellt viktig för artens fortlevnad bedöms den inte strida mot Naturvårdsverkets riktlinjer för utsättning av vilda växt och djurarter (401370808 Nl). Åtgärden utförs så fort goda betingelser finns på den nya dellokalen. Risk för spridande av inälvsparasiter beaktas och före byggas. Se även rekommendationer i stycket om utsättning av arter på nästa sida.
uppföljning av livsmiljöer och uppskattning av populationsstorlek
För att ta reda på om antalet lämpliga biotoper för smal dammsnäcka ökar eller minskar bör det göras en jämförelse mellan antalet småvatten och små diken i odlingslandskapet 2012 och 2014, jämfört med 2007. Data kan hämtas från miljöövervakningen av småbiotoper i odlingslandskapet som tas fram inom ramen för NILS. Det är fortfarande inte helt klarlagt hur data kommer att redovisas. Statistik över antalet småvatten som anlagts eller restaurerats inom Landsbygdsprogrammet och för Naturvårdsverkets anslag ska också ingå i jämförelsen. Om detaljeringsgraden i miljöövervakningen inte är till räcklig för att möjliggöra en jämförelse bör förslag på förbättringar av miljöö vervakningen av småvatten redovisas. I samband med att utvecklingen av livs miljöer undersöks görs även en uppskattning av populationsstorleken av smal dammsnäcka. Uppskattningen baseras på de resultat som inventeringarna visar avseende antal fynd och livsmiljöpreferenser samt tillgängliga livsmiljöer som övervakningen av småvatten visar.
allmänna rekommendationer till olika aktörer
Det här kapitlet vänder sig till alla de utanför myndighetssfären som genom sitt jobb eller fritid kommer i kontakt med smal dammsnäcka och dess livsmiljöer, och som genom sitt agerande kan påverka artens situation och som vill ha väg ledning för hur de bör agera för att gynna eller ta hänsyn till den.åtgärder som kan skada arten
Som beskrivits ovan är utdikning, dikesrensningar eller igenfyllning av artens livsmiljöer liksom körskador och borttagande av skuggande buskar och träd åtgärder som kan skada arten direkt eller indirekt. Eventuella rensningar av diken som ändå behöver göras bör utföras i etapper under flera års tid, så att inte populationen slås ut. Sjönära kärr och småvatten är ofta påverkade av vattenståndsfluktuationer i den intilliggande sjön, varför även förändrad vat tenståndsreglering kan missgynna arten.
hur olika aktörer kan gynna arten
Återskapande och nyskapande av småvatten i anslutning till befintliga lokaler är en prioriterad åtgärd som även markägare och företag kan ta initiativ till. Det gäller även öppnande av kulverterade diken som kan gynna arten, fram förallt diken som torkar ut tidvis. Det är viktigt att det finns skyddszoner mot åkermark runt dikena så att näringsämneshalterna i vattnet inte blir för höga. Artens lokaler bör i möjligaste mån lämnas orörda. På sikt kan åtgärder för att förhindra igenväxning bli aktuella, sådana åtgärder bör utföras etappvis under flera år.
Finansieringshjälp för åtgärder
Genom landsbygdsprogrammet som är giltigt 2007–2013 är det möjligt att söka projektstöd från Jordbruksverket för anläggning av våtmarker och små vatten i jordbruksmark samt skötsel av dessa vatten. Nytt jämfört med tidigare är att man även kan söka projektstöd för restaurering av våtmarker och små vatten. I programmet ingår också ersättning för skötsel av natur och kultur miljöer i odlingslandskapet, bl.a. anlagda dammar, märgelgravar och öppna diken i åkermark (Ersättning för skötsel av natur och kulturmiljöer, KULT). Skötseln består framförallt av röjning runt objekten. Huruvida skötselåtgär derna i alla lägen gynnar smal dammsnäcka är svårt att avgöra.
Skogsstyrelsen kan efter utpekande av biotopskydd eller via naturvårdsavtal ersätta markägare om hänsyn till höga biologiska värden försvårar pågående markanvändningen (skogsbruk). Även länsstyrelserna kan upprätta natur vårdsavtal. Skogsstyrelsen kan även ge bidrag för anläggning av våtmarker och småvatten i skogsmiljöer via NOKÅS.
För en sammanställning av olika former av finansieringshjälp, se bilaga 4. utsättning av arter
I åtgärdsprogrammet för smal dammsnäcka föreslås inga utsättningar under programperioden. Om utsättning blir aktuellt i framtiden ska de följa Natur vårdsverkets vägledning Utsättning av vilda växt och djurarter i naturen (Naturvårdsverket 20080522, PM).
Behövs flyttning mellan lokaler ska man låta snäckorna föröka sig i akva rium innan utsättning, för att undvika spridning av parasiter. Snäckorna har en kort livslängd men överlevande djur i föräldragenerationen bör sättas till baka i ursprungsvattnet. Det är möjligt att föda upp smal dammsnäcka för utplantering, men i dagsläget är det inte motiverat.
myndigheterna kan ge information om gällande lagstiftning
Den fastighetsägare eller nyttjanderättsinnehavare som brukar mark eller vatten där hotade arter och deras livsmiljö finns bör vara uppmärksam på hur området brukas. En brukare som sätter sig in i naturvärdenas behov av skötsel eller frånvaro av ingrepp och visar hänsyn i sitt brukande är oftast en god garant för att arterna ska kunna bibehållas i området.
Oavsett verksamhetsutövarens kunskap och intresse för att bibehålla natur värdena kan det finnas krav på verksamhetsutövaren enligt gällande lagar, förordningar och föreskrifter. Vilken myndighet som i så fall ska kontaktas avgörs av vilken myndighet som har tillsyn över den verksamhet eller åtgärd det gäller. Länsstyrelsen är den myndighet som oftast är tillsynsmyndighet. För verksamhet som omfattas av skogsvårdslagen är skogsvårdsstyrelsen tillsyns myndighet. Det går alltid att kontakta länsstyrelsen för att få besked om vilken myndighet som är ansvarig.
Tillsynsmyndigheterna kan ge upplysningar om vilka regelverk som gäller i det aktuella fallet. Det kan finnas krav på tillstånds, anmälningsplikt eller samråd. Den berörda myndigheten kan ge information om vad en anmälan eller ansökan bör innehålla och i hur god tid den bör lämnas in innan verksam heten planeras sättas igång.
råd om hantering av lokalkunskap
Enligt offentlighets och sekretesslagens 20 kap 1 § gäller sekretess för uppgift om utrotningshotad djur eller växtart, om det kan antas att strävanden att bevara arten inom landet eller del därav motverkas om uppgiften röjs. Känne dom om förekomster av hotade arter kräver omdöme vid spridning av sådan kunskap då illegal jakt och insamling kan vara ett hot mot arten.
Naturvårdsverkets policy är att informationen så långt möjligt ska spridas till markägare och nyttjanderättshavare så att dessa kan ta hänsyn till arten i sitt brukande av området där arten förekommer permanent eller tillfälligt.
När det gäller smal dammsnäcka så görs generellt bedömningen att inga res triktioner bör tillämpas när det gäller utlämnande av förekomstdata. Det är tvärtom angeläget med en ökad kunskapsspridning om arten. Uppgifter om artförekomster och lokaler som framkommer vid de åtgärder som föreslås i detta åtgärdsprogram ska rapporteras till Artdatabankens internetbaserade rapporteringssystem för artobservationer, www.artportalen.se.
konsekvenser och samordning
konsekvenser
åtgärdsprogrammets effekter på andra rödlistade arter
Skydd för befintliga våtmarker och småvatten samt återskapande av desamma är till stor nytta för andra organismer, inte minst groddjur och evertebrater som skalbaggar, skinnbaggar, trollsländor och nattsländor. Kunskapen om de evertebrater som är knutna till dessa miljöer är fortfarande bristfällig. En sam ordning av inventeringsinsatser skulle därför vara mycket positiv.
Småvatten är en viktig livsmiljö för fler rödlistade arter än smal damm snäcka. Åtgärder som leder till fler småvatten gynnar således sannolikt även andra hotade djurarter, framförallt bland groddjur, bladfotingar och skalbag gar. Som exempel kan nämnas lökgroda (Pelobates fuscus), linsräka
(Limna-dia lenticuralis) och skalbaggsarterna Haliplus fulvicollis, Hydaticus conti-nentalis och Rhantus notaticollis. Flera av dessa arter är emellertid tydligt
gynnade av hävd och solinstrålning. I anslutning till beskuggade småvatten med smal dammsnäcka bör röjningar tills vidare undvikas, något som miss gynnar de hotade arter som är beroende av hävd och solinstrålning. I de fall restaurering är motiverad med hänsyn till andra arter, bör den utföras i etapper och effekterna på smal dammsnäcka bör dokumenteras.
åtgärdsprogrammets effekter på olika naturtyper
Förhoppningsvis kan åtgärdsprogrammet medverka till att de riktigt små vattnen och våtmarkerna lyfts fram i naturvårdsarbetet. Negativa effekter på andra naturtyper blir mycket begränsade. I vissa fall anläggs småvatten på mad eller kärrmark. Dessa marker kan hysa betydande naturvärden, vilket ska kontrolleras före anläggning eller återställande av småvatten.
intressekonflikter
Hur småvatten restaureras eller nyanläggs har stor betydelse för olika arter, så även för smal dammsnäcka. Olika arter har olika krav gällande tillgänglig vegetationsmängd under restaurering och solexponering kontra beskuggning
samordning
För att genomföra åtgärder på ett så kostnadseffektivt sätt som möjligt är sam ordning mellan olika aktörer viktig. Det gäller särskilt information och råd givning. När det gäller smal dammsnäcka och dess livsmiljöer är samordning särskilt viktig med den våtmarksrestaurering som länsstyrelserna och andra genomför inom Landsbygdsprogrammet (Jordbruksverket 2009b). För att för bättra länsstyrelsernas våtmarksarbete tog länen fram planeringsunderlag för anläggning och restaurering av våtmarker under 2007. I underlaget ska man ha tagit hänsyn till förekomst av hotade arter. Det är viktigt att detta planerings underlag används för att förbättra livsmiljöerna för hotade arter som smal dammsnäcka och att det uppdateras när nya lokaler med smal dammsnäcka upptäcks.
samordning som bör ske med andra åtgärdsprogram
Det är lämpligt att samordna inventeringsinsatser i framförallt kusttrakter med åtgärdsprogrammet för bladfotingar i efemära vatten. Informations insatser kan samordnas med såväl åtgärdsprogrammet för bladfotingar som åtgärdsprogrammet för större vattensalamander.
Om restaurering av artens biotoper är motiverat av hänsyn till i första hand andra arter, t.ex. olika groddjur, bör ändå särskild hänsyn tas till smal damm snäcka. Objektet bör restaureras i omgångar under ett par års tid. Lämpliga biotoper kan även anläggas i närheten och en del av snäckpopulationen flyttas dit.
samordning som bör ske med miljöövervakning
I den mån inventeringar görs av evertebrater och groddjur i småvatten kan de med fördel samordnas med inventeringar av smal dammsnäcka. Kostnadsök ningen för att genomföra en inventering som även omfattar andra evertebrater uppskattas vara trettio till femtio procent.
Kunskapen om hur det generella skyddet av småvatten fungerar i praktiken är idag liten men miljöövervakning påbörjades under 2006 (NILS).
referenser
Boycott, A. E. (1936): The habitats of freshwater Mollusca in Britain. Journal of Animal Ecology. 5: 116–186.
Brönmark, C. (1985): Freshwater snail diversity: effects of pond area, habitats heterogeneity and isolation. Oecologia 67: 127–131.
Costil, K. & Clement, B. (1996): Relationship between freshwater gastropods and plant communities reflecting various trophic levels. Hydrobiologia 321: 7–16
Dreyfuss, G., Vignoles, P. & Rondelaud, D. (2003): Natural infections of Omphiscola glabra (Lymnaeidae) with Fasciola hepatica in central France. Parasitology Research 91: 458–461.
Ericsson, U. & Medin, M. (1996): Bottenfauna i Göteborgs och Bohusläns skärgård 1996. En inventering av småvatten på fem öar. Rapport till läns styrelsen i Göteborgs och Bohus län. Medins Sjö och Åbiologi AB. Glöer P. & MeierBrook, C. (1998): Süsswassermollusken: ein Bestimmun
gsschlüssel für die Bundesrepublik Deutschland. 12 reviderade upplagan. Deutscher Jugenbund für Naturbeobachtung.
Gärdenfors, U. ed. (2010): Rödlistade arter i Sverige 2010 – The 2010 Red list of Swedish species. ArtDatabanken, SLU, Uppsala.
Hubendick, B.(1947): Die Verbreitnungsverhältnisse der limnischen Gastropo den in Südschweden. Zoologiska bidrag från Uppsala. 24: 419–559.
Hubendick, B. (1949): Våra snäckor. Illustrerad handbok. Snäckor i sött och bräckt vatten Bonniers förlag. Stockholm.
Jordbruksverket, (2002): Parasitbekämpning och biologisk mångfald. Biolo gisk mångfald och variation i odlingslandskapet
Jordbruksverket, (2009a): Jordbruksverkets stödstatistik 2009.
Jordbruksverket, (2009b): Landsbygdsprogram för Sverige 2007–2013. Version december 2009.
Miljömålsrådet (2006): Miljömålen – miljömålen på köpet. Miljömålsrådets uppföljning av Sveriges 16 miljömål. de Facto 2006.
Naturvårdsverket (2002): Biotopskydd för vattenanknutna biotoper. Redovis ning av regeringsuppdrag. Rapport 5662. December 2002.
Naturvårdsverket, Skogsstyrelsen, Jordbruksverket & Riksantikvarieämbetet (2006): Nationell strategi för Myllrande våtmarker. Naturvårdsverket.
Nilsson, A. Pröjts, J. & Torle, C. (2002): Bottenfauna på Halland Väderö. Resultat från undersökningar 2001 och 2002. Rapport till Region Skånes Miljövårdsfond. Ekologgruppen, Landskrona.
Nilsson, C., Ericsson, U., Medin, M. & Sundberg, I. (1998): Sötvattenssnäckor i södra Sverige – en jämförelse med 1940talet. Naturvårdsverket Rapport 4903.
Nilsson, F. (1998): Småvatten i Skaraborg. Resultat från en inventering inom den regionala miljöövervakningen 1997. Länsstyrelsen Västra Götaland 1998:3.
Nolbrant, P. (2001): Projekt småvatten i Mark 2001 – en del i SNF:s jordbruks kampanj. Miljö i Mark 2001. Marks kommun.
Pehrsson, O. (2001): Bergums vattenreningskärr – utvärdering av en 5års period. Rapport till Göteborgs kommun. EkologiKonsult.
von Proschwitz, T. 1997. Rödlistade sötvattenmollusker i Sverige – Utbred ning, levnadssätt och status: 1. Smal dammsnäcka (Omphiscola glabra) (O. F. Müller)). Göteborgs Naturhistoriska Museum, Årstryck 1997.
Reuterskiöld, D., Nilsson, A. & Torle, C. (2002): Vegetation och bottenfauna i nyanlagda dammar/våtmarker. Rapport till Landskronas och Eslövs kom muner. Ekologgruppen.
Rondelaud, D., Vignoles, P. & Dreyfuss, G. (2003): First field observations on the aestivation of Omphiscola glabra (Gastropoda, Lymnaeidae) uninfected or infected with Fasciola hepatica. Ann. Limnol. Int. J. Lim. 39 (2), 129133. Rondelaud, D. Hourdin, P., Vignoles, P. & Dreyfuss, G. (2005): The contami
nation of wild watercress with Fasciola hepatica in central France depends on the ability of several lymnaeid snails to migrate upstreams towards the beds. Parasitology Research 95: 305–309
Smittskyddsinstitutet. (2005): Trematodinfektioner: Fasciola hepatica (fårets levermask, leverflundra). http://www.smittskyddsinstitutet.se/ SMItemplates/Article____4557.aspx
Torle, C. (2002): Biologisk mångfald i dammar. Bottenfauna. Undersökning av 36 nyanlagda dammar 1998–2001. Höje å projektet och Kävlingeåprojek tet. Ekologgruppen, Landskrona.
VareilleMorel, C., Vignoles, P. Dreyfuss, G. & Rondelaud, D. (2003): The distribution of Lymnaidae (Gastropoda) and other related species in the northern part of the Haute Vienne department (central France). http://www. univie.ac.at/WCM2001/abstractsu2z.htm
Økland, J. (1990): Lakes and snails. Environment and Gastropoda in 1500 Norwegian lakes, ponds and rivers. Universal Book Services/Dr. W. Back huys, Oegstgeest.
Källor från internet
Mud snail (Omphiscola glabra) Local Biodiversity Action Plan
http://www.cheshirebiodiversity.org.uk/actionplans/listing.php?id=45 Stichting Anemoon, Atlas project Nederlandse Mollusken (ANM).
http://www.anemoon.org/anm/voorlopigekaarten/kaartenpersoort/zoet watermollusken/wetenschappelijk/omphiscolaglabra
West Lothian Biodiversity Action Plan. Species Action Plan: Mudsnail. 2005/06 – 2010/11. http://www.westlothian.gov.uk/media/download doc/1799514/1842967/mud_snail
B
ila
ga
1
. F
ör
es
la
gn
a å
tg
är
de
r
åt gär d lä n lo ka l Fi na ns iär g en om fö rar e K os tn ad åg p g en om fö rs se na st p rio inf orm at io n in fo rm er a om fyn dl oka le r e a lla i l än et n v-å G P Ls t e 5 0 0 20 14 1 in fo rm er a om fyn dl oka le r F a lla i l än et n v-å G P Ls t F 5 0 0 20 11 1 in fo rm er a om fyn dl oka le r H a lla i l än et n v-å G P Ls t H 5 0 0 20 11 1 in fo rm er a om fyn dl oka le r k a lla i l än et n v-å G P Ls t k 5 0 0 20 11 1 in fo rm er a om fyn dl oka le r M a lla i l än et n v-å G P Ls t M 5 0 0 20 11 1 in fo rm er a om fyn dl oka le r n a lla i l än et n v-å G P Ls t n 10 0 0 20 11 1 in fo rm er a om fyn dl oka le r O a lla i l än et n v-å G P Ls t O 10 0 0 20 11 1 in fo rm er a om fyn dl oka le r t a lla i l än et n v-å G P Ls t t 5 0 0 20 11 1 in fo rm at ion / r åd gi vn ing om sm åv at te n Ls t, s jv , s k s Ls t, s jv , s k s 0 20 13 -20 14 2 in fo rm at ion om liv sm ilj öe rn a på in te rn et Ls t, s jv , s k s Ls t, s jv , s k s 0 20 11 -1 2 1 in vent er in ga r k on tr ol l a v kä nd a lo ka le r m ed om ne jd M ca 5 ob je kt n v-å G P Ls t M 20 0 0 0 20 11 -20 12 1 k on tr ol l a v kä nd a lo ka le r m ed om ne jd n ca 5 ob je kt n v-å G P Ls t n 20 0 0 0 20 11 -20 12 1 k on tr ol l a v kä nd a lo ka le r m ed om ne jd * O ca 15 ob je kt n v-å G P Ls t O 5 5 0 0 0 20 11 -20 12 1 k on tr ol l a v kä nd a lo ka le r m ed om ne jd * k , F , t ca 5 ob je kt n v-å G P B er ör da lä n 4 0 0 0 0 20 11 -20 12 1 in ve nt er ing av po te nt ie lla lo ka le r e 2 om rå de n n v-å G P Ls t e 3 0 0 0 0 20 11 -20 12 3 in ve nt er ing av po te nt ie lla lo ka le r F 2 om rå de n n v-å G P Ls t F 3 0 0 0 0 20 11 -20 12 2åt gär d lä n lo ka l Fi na ns iär g en om fö rar e K os tn ad åg p g en om fö rs se na st p rio in ve nt er ing av po te nt ie lla lo ka le r k 4 om rå de n n v-å G P Ls t k 6 0 0 0 0 20 11 -20 12 3 in ve nt er ing av po te nt ie lla lo ka le r M 6 om rå de n n v-å G P Ls t M 9 0 0 0 0 20 11 -20 12 2 in ve nt er ing av po te nt ie lla lo ka le r n 4 om rå de n n v-å G P Ls t n 6 0 0 0 0 20 11 -20 12 2 in ve nt er ing av po te nt ie lla lo ka le r O 6 om rå de n n v-å G P Ls t O 9 0 0 0 0 20 11 -20 12 2 in ve nt er ing av po te nt ie lla lo ka le r t 2 om rå de n n v-å G P Ls t t 3 0 0 0 0 20 11 -20 12 3 ö vri gt k ar tlä gg ni ng av m ilj ök ra v oc h liv sm ilj öe r F n v-å G P Ls t F 25 0 0 0 20 11 -1 2 1 k ar tlä gg ni ng av om rå de ss ky dd s am tli ga n v_ å G P B er ör da lä n 5 0 0 0 20 14 2 s pr id ni ng av in di vi de r Lä m pl ig a n v_ å G P B er ör da lä n 3 0 0 0 0 20 14 2 a nl äg gn ing av liv sm ilj öe r / up pf öl jn ing F 1 om rå de n v-å G P Ls t F 75 0 0 0 20 12 -20 13 1 a nl äg gn ing av liv sm ilj öe r / up pf öl jn ing M 1 om rå de n v-å G P Ls t M 75 0 0 0 20 12 -20 13 1 a nl äg gn ing av liv sm ilj öe r / up pf öl jn ing n 1 om rå de n v-å G P Ls t n 5 0 0 0 0 20 12 -20 13 1 a nl äg gn ing av liv sm ilj öe r / up pf öl jn ing O 1 om rå de n v-å G P Ls t O 9 0 0 0 0 20 12 -20 13 1 u pp fö ljn ing oc h ut vä rd er ing po pu la tion F n v-å G P Ls t F 25 0 0 0 20 14 1 su m m a å g p-m ed el 87 5 0 0 0 0 N V = Na tu rv år ds ve rk et , L st = L än ss ty re ls en , S JV = Jo rd br uk sv er ke t, SK S = Sk og ss ty re ls en , Å G P = åt gä rd sp ro gr am fö r ho ta de ar te r * = Åt gä rd er so m ha r på bö rj at s un de r ti de n so m m an us kr ip te t t ill de t h är pr og ra m me t t ag it s fr am . Pr io ri te t: 1 är hö gs ta pr io ri te t o ch 3 lä gs ta.
* = U pp gi ft er so m in te hä rr ör fr ån de n ur sp ru ng lig a kä lla n ut an är re ko ns tr ue ra de fr ån lit te ra tu r el le r ka rt up pg if te r. ^ = Fy nd et an se s va ra m in dr e tr ov är di gt . ? = D el av år ta l so m är ok än t.
