Magisteruppsats
Påverkan av neuropsykiatrisk
utredning för vuxna med
ADHD
- Upp till ett år efter utredning
Författare: Petra Becker Handledare: Mikael Rask
Abstract
Background: Previous studies show that ADHD is associated with lower educational attainment, lower level of employment and increased risk for stressful life events. No previous studie was found that compared conditions before and after diagnosis was set. The aim of this study was to examin if a neuropsychiatric diagnostic assessment and support afterward had any impact on the life situation for adult persons with ADHD regarding occupational outcome, economical status and social support.
Method: A sample of 214 adults participated in the study. Data were collected from the participants’ medical records. Statistical analyses were applied to identify possible changes before and after a neuropsychiatric examination.
Results: Changes were seen in occupational outcome, economical outcome and in the help received from the community before and after the examination.
Conclusions: Neuropsychiatric examinitions starts a process that could lead to a better socialeconomical situation for the person with ADHD.
Nyckelord
ADHD, adult, lifespann, stressful life events, neuropsychiatric examination
Tack
Tack till Mikael, min handledare, som guidat mig igenom hela procesen, bidragit till nytt lärande och som varit ett underbart bollplank för alla rimliga och orimliga tankespår. Tack också till Susanne som hjälpte mig att starta upp skrivande och som visade i vilken riktining jag skulle gå och till sist tack till Anna och Mona för alla synpunkter med ”rödpennan”.
Innehåll
1 Bakgrund ___________________________________________________________ 1 1.1 Diagnos och prevalens _____________________________________________ 1 1.2 Utredning _______________________________________________________ 2 1.3 Påverkan av ADHD i vardagen ______________________________________ 3 1.4 Behandling och stöd _______________________________________________ 4 1.5 Vårdens roll _____________________________________________________ 5 2 Problemformulering __________________________________________________ 6 3 Syfte _______________________________________________________________ 6 4 Metod ______________________________________________________________ 6 4.1 Urval ___________________________________________________________ 6 4.2 Datainsamling ____________________________________________________ 7 4.3 Dataanalys ______________________________________________________ 7 4.4 Etiska överväganden _______________________________________________ 8 5 Resultat _____________________________________________________________ 9 5.1 Population _______________________________________________________ 9 5.2 Utredningsteam __________________________________________________ 10 5.3 Sysselsättning före och efter utredning _______________________________ 10 5.4 Försörjning före och efter utredning __________________________________ 11 5.5 Kontakter före och efter utredning ___________________________________ 11 5.6 Medicinsk behandling ____________________________________________ 12 6 Diskussion __________________________________________________________ 13 6.1 Metoddiskussion _________________________________________________ 13 6.2 Resultatdiskussion _______________________________________________ 14 Referenser ___________________________________________________________ 17 Bilagor _______________________________________________________________ I Bilaga A Brev till verksamhetschef _______________________________________ I Bilaga B Underlag till datainsamling ____________________________________ III
1 Bakgrund
Genom mitt arbete som psykiatrisjuksköterska kommer jag dagligen i kontakt med vuxna personer som ska genomgå neuropsykiatrisk utredning. Efterfrågan på utredningar ökar samtidigt som resurserna för dessa är begränsade. Då man tidigare trodde att diagnosen ADHD endast fanns hos barn visar verkligheten idag att allt fler vuxna som genomgår en neuropsykiatrisk utredning får diagnos (Adler & Cohen 2004).
1.1 Diagnos och prevalens
Neuropsykiatri omfattar en rad diagnoser. Inom gruppen autismspektrumtillstånd finns bland annat diagnoserna autism och Aspergers syndrom. Inom aktivitets- och
uppmärksamhetsstörning finns bland annat ADHD (Attention Deficit Hyperactivity Disorder), ADD (Attention Deficit Disorder), DAMP (Deficits in Attention Motor control and Perception). Tourettes syndrom samt olika typer av inlärningssvårigheter som t.ex. dyslexi brukar också räknas till de neuropsykiatriska diagnoserna. Det finns en stor överlappning av symtomen mellan de olika diagnoserna och det är vanligt att
diagnoserna förekommer samtidigt, vilket kan göra det svårt att särskilja varje enskild diagnos. I denna uppsats kommer benämningen ADHD användas som samlingsnamn på de diagnoser som finns inom gruppen aktivitets- och uppmärksamhetsstörning.
Den skotske läkaren Alexander Crichton var en av de första att beskriva symtomen vid ADHD, detta redan på 1700-talet. Diagnosen ADHD beskrivs mer utförligt för första gången i början av 1900-talet av barnläkaren George Frederic Still. Han
uppmärksammade en grupp barn med vad han kallade ”bristande moralkontroll av patologisk karaktär” och spekulerade då i om orsaken kunde ha en biologisk förklaring (Carlberg 2014).
Efter andra världskriget utbröt en epidemi av hjärnhinneinflammation. Då noterades att många av de barn som efter tillfrisknandet fick svåra beteendestörningar som följd. De hade till exempel problem med koncentration, bristande impulskontroll eller svårigheter att styra sin aktivitetsnivå. Forskningen visade att dessa barn hade fått skador på
Forskarna gjorde då antagandet att även de barn med likande symtom, men som inte haft hjärmhinneinflammation hade skador som påverkade dopaminet (Adler & Chua 2002; Adler & Cohen 2004).
Man trodde länge att ADHD diagnosen endast förekom hos barn och ungdomar och att den växte bort när de mognade och blev äldre. Först på 1970-talet beskriver Wood, Reimherr, Wender och Johnson (1976) att även vuxna kunde ha diagnosen och att symtomen kunde finnas kvar. Nutida forskning pekar på att mer än hälften av alla barn med ADHD har kvarstående funktionshinder som tonåringar och vuxna (Mannuzza & Klein 2000; Spencer, Biederman, Wilens & Faraone 2002). Prevalensen hos barn brukar sägas ligga runt 3-5%. Barn och vuxna uppvisar inte samma symtombild och hos många vuxna har den observerbara hyperaktiviteten förvunnit och ersatts av en inre oro och rastlöshet (Wilens, Biederman & Spencer 2002).
Det är svårt att med säkerhet uppskatta hur många vuxna som har ADHD. Detta beror dels på att diagnoskriterierna tidigare inte var anpassade till vuxna och dels på att forskningen kring vuxna är begränsad. De flesta prevalensstudier för vuxna med ADHD är genomförda i USA och det innebär att det kan vara svårt att överföra data och på det sättet fastställa hur prevalensen ser ut i övriga världen (Kessler et. al. 2011). Enligt äldre uppskattningar beräknas att cirka två procent av den vuxna befolkningen uppfyller kriterierna för ADHD (Steinhausen 2003) men enligt en ny uppskattning i flera olika länder ligger siffran på mellan 1,2 till 7,3 procent. Den lägre prevalensen ses i låginkomstländer medan den högre ses i länder med högre inkomst (Fayyad et. al. 2007).
1.2 Utredning
För att få diagnosen ADHD måste man uppfylla vissa diagnoskriterier. ADHD räknas som en symtomdiagnos och det finns inget enskilt test som ensamt kan säkerställa diagnosen. Istället rekommenderas att diagnosen ställs efter den utredningsmodell som finns beskrivet i Vägledningsdokumentet som togs fram 2007 (Kadesjö et. al. 2007) och i en kortare version i dokumentet ”Utredning och diagnostik av adhd hos vuxna”
framtaget av Socialstyrelsen, Läkemedelsverket, Statens beredning för medicinsk och social utvärdering (SBU), Folkhälsomyndigheten och Tandvårds- och
I dessa båda dokument rekommenderas att för att säkerställa diagnos bör
anamnesupptagning göras med patienten samt med föräldrar eller annan anhörig som kände patienten som barn. Det kan behöva göras en kartläggning av patientens vardagsfungerande, en psykologisk utredning, medicinsk undersökning för att bland annat utesluta andra medicinska orsaker och en psykiatrisk bedömning för att utesluta andra psykiatriska diagnoser. När alla dessa bitar är genomförda ska en samlad
bedömning göras och önskvärt är att allt sammanställs i ett dokument. Detta innebär att för att göra en utredning behövs multiprofessionella team med bland annat psykolog, läkare, arbetsterapeut eller annan personal med kompetens inom vuxenpsykiatri eller vuxenhabilitering (Kadesjö et. al. 2007; Socialstyrelsen 2014).
1.3 Påverkan av ADHD i vardagen
De mest framträdande svårigheterna för personer med ADHD är
koncentrationssvårigheter, uppmärksamhetsproblem, rastlöshet, intellektuell
uttröttbarhet, svårigheter att planera och bristande impulskontroll. I vardagen kan detta ta sig uttryck i att personen inte verkar lyssna eller ta in information. Det kan också vara så att personen missar eller blandar ihop information som ges. När uppgifterna man gör är enformiga eller inte ger tillräcklig utmaning kan svårigheter med att hålla fokus och intresse uppe bli ett problem. Personer med ADHD kan ha svårigheter att få en
överblick över sin vardag, att kunna planera, organisera, genomföra och slutföra uppgifter. Bristande impulskontroll kan leda till bland annat problem med humör och aggressionsutbrott, men också med ekonomiska svårigheter till följd av förhastade inköp. Det är också vanligt med en ökad känslighet för stress, sömnsvårigheter samt för perceptionssvårigheter.
Nationella psykiatrisamordningen initierade 2007 ett arbete med att ta fram ett
vägledningsdokument för vuxna med ADHD. I detta dokument skriver de att diagnosen ska ses som en hjälp att förklara deras svårigheter och hur dessa svårigheter påverkar vardagen. Diagnosen kan således också vara en hjälp för att hitta vägar till ett sätt att bemästra eller komma runt de svårigheter som hindrar vardagslivet (Kadesjö et. al. 2007). Många är de patientberättelse som vittnar om den lättnad som en diagnos kan ge (Gravander, Widerlöv & Sjögren 1999; Dysthe 2007; Norrö 2011). Men det finns även andra röster som höjer ett varningens finger mot att ”sätta etiketter” (Hallerstedt 2013).
Able, Johnston, Adler och Swindle (2007) påvisar i en studie att även odiagnostiserade ADHD patienter hade högre grad av samsjuklighet och funktionsnedsättningar än patienter som inte hade ADHD. Studien visade också att dessa patienter oftare arbetade deltid och hade högre grad av arbetslöshet vid intervjutillfället samt att de i högre grad, jämfört med kontrollgruppen, varit arbetslösa de senaste 5 åren. Detta gav att de oftare hade lägre årsinkomst, samt att de oftare var låginkomsttagare.
Flera studier, både uppföljningsstudier som följt barn med ADHD upp i vuxen ålder (Barkley 1997; Rasmussen & Gillberg 2000) och studier av vuxna (Friedrichs, Igl, Larsson & Larsson 2012; Able, Haynes & Hong 2014) har visat att ADHD kan ha en negativ påverkan på många olika aspekter av livet såsom sysselsättning, socialt liv samt fysisk och psykisk hälsa.
1.4 Behandling och stöd
I en utredning av Socialstyrelsen (2002) framkommer att det stöd och den behandling som vuxna med ADHD behöver är av mycket varierad art. Stödbehovet kan vara allt från enbart information till mer praktiskt stöd i vardagen och trots ett ibland omfattande behov innebär inte diagnosen ADHD rätt till hjälp enligt Lag (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS). I de riktlinjer som finns vad gäller
behandling av vuxna med ADHD står det att det bör ges möjlighet till både medicinsk och terapeutisk behandling (Kadesjö et. al. 2007). Det bör även erbjudas samtal, färdighetsträning, stödsamtal, anhörigstöd, personligt råd/stöd i svåra situationer som återkommande uppstår i till exempel parrelationer eller föräldrarollen eller en coach att kunna vända sig till, en som känner och förstår problemen och som kan ge enkla praktiska råd för att förenkla eller hjälpa till att strukturera vardagen (Kadesjö et. al. 2007; Hirvikoski 2006). Brars och Flyekts (2006) kartläggning visade att vilka insatser som ges ofta beror på alternativen som samhället har och mindre av vad som
rekommenderas i utredningar eller som speglar målgruppens faktiska behov.
Vanligt är att personer som diagnosticeras med ADHD erbjuds läkemedelsbehandling med centralstimulantia. Korttidsstudier visar på att läkemedelsbehandling hos vuxna kan leda till förbättringar gällande ADHD symtomen, men ännu finns endast ett fåtal långtidsstudier och det är därför osäkert hur påverkan blir (Spencer & Biederman 2011).
1.5 Vårdens roll
Rogers teori (1970, ss.43-47) om den odelade människan utgår från att omvårdnaden ska se människan och dennes värld som ett odelbart system, ett ”unified whole”, den odelade människan och dess miljö är i en ömsesidig process som pågår aktivt och dynamiskt hela tiden. Sjuksköterskans uppgift blir enligt Rogers att oavsett var människan befinner sig i sin värld erbjuda hälsa och välbefinnande där denne är och under de förutsättningar som där råder.
Dahlberg och Segesten (2013) påstår i sin bok att i det ”vårdvetenskapliga perspektivet räcker det inte med att bemästra sjukdom eller annan ohälsa utan här måste betoningen läggas på hur livskraften stöds och stärks” (s65). Det handlar om att hitta de delar som gör att människan får kraft att gå vidare. Rogers (1970) använde sig inte av
hälsobegreppet. Hon föredrog termen ”human betterment” och med detta menade hon att sjuksköterskans främsta uppgift var att verka för människors bättre mående, inte patienter eftersom detta endast avser en begränsad grupp. I hennes framtidsvision skulle vården riktas mer mot friskvård än mot sjukvård.
Psykiatrisk vård har traditionellt varit individorienterad och sett ohälsa och sjukdom som patientens specifika personliga problem, utan att beakta hens övriga livssituation. Numera bör all psykiatrisk omvårdnad vara inriktad på att främja hälsoprocesserna och att minska lidandet. En viktig del av det hälsofrämjande och förebyggande arbetet är att hänvisa eller förmedla kontakter till olika samhälleliga arenor som kan vara till hjälp för att personen ska återfå balansen i tillvaron. Andra saker kan vara pedagogiska
interventioner som innefattar information, undervisning eller handledning. Men kanske viktigast är att förmedla hopp till individen och att samtala för att förstå och kunna utgå från individens sätt att se på sig själv och sin situation (Arvidsson & Skärsäter 2006).
Rogers (1970) menar att hälsa är ett värdeladdat ord. I det samhälle som vi befinner oss i kommer beteende som har lite värde för samhället eller individen att kallas ohälsa medan beteende som har stort värde kommer att kallas hälsa. Om livsprocessen ska studeras och förstås måste normala och patologiska processer behandlas lika och studeras tillsammans, inte var för sig. Både hälsa och sjukdom är uttryck för livsprocessen och förändras med tiden, påverkade av individen och samhället. Omvårdnadens mål är att assistera individer till deras maximala hälsopotential.
2 Problemformulering
ADHD är ingen ny diagnos men det är först på senare år som man förstått vilka konsekvenser det kan bli för vuxna individer. Effekter i vardagen som lägre inkomst, relationsproblem eller annan samsjuklighet kan orsaka problem både på individuell nivå och på samhällsnivå. I litteraturen kan man hitta ett flertal självbiografiska berättelser som speglar de positiva känslor och tankar som individen upplever när en diagnos ställs. Genom utredning har individen ökade möjligheter att söka den hjälp och det stöd som hen behöver. Blir det då någon skillnad när utredningen genomförts och hjälp och stöd sätts in eller spelar det ingen roll?
3 Syfte
Syftet är att studera vilken påverkan en neuropsykiatrisk utredning och efterföljande stödinsatser har på livssituationen gällande sysselsättning, försörjning och stödåtgärder för vuxna individer med ADHD.
4 Metod
Studien är en retrospektiv journalgranskning med kvantitativ deskriptiv ansats (Polit & Beck 2012, ss.226-228).
4.1 Urval
Studien har som ansats att vara en undersökning där urvalet utgörs av samtliga individer som påbörjat utredning under perioden 2007-2011 på en neuropsykiatrisk
utredningsenhet för vuxna i södra Sverige. Urvalet är baserat på antalet inkommande remisser och omfattar 328 individer. Bortfallet från urvalet(11st) var individer vars remisser var felställda från början, som påbörjat men inte fullföljt utredning eller som inte fick diagnos enligt studiens syfte. Ur urvalet rekryterades det remisser som granskats närmare. Det slutliga urvalet kom därför att utgörs av de individer som via utredning fått någon av följande diagnoser, aktivitets- och uppmärksamhetsstörning (F900, F900X), ADHD(F900B) eller ADD(F900C). Detta i enlighet med ICD 10 som är det diagnosverktyg som används vid enheten. Förfrågan om att genomföra studien gjordes hos verksamhetschefen för ovan nämnda enhet (Bilaga A).
4.2 Datainsamling
Populationen hämtades fram via databasen Business Objekts® där sökning kan
genomföras på årtal samt diagnos och åtgärdskoder för att få fram personnummer. Varje enskilt personnummer kodades med en bokstav som representerade det år som individen registrerats i systemet samt med ett nummer som löpte på kontinuerligt över
årsgränserna. I studien plockades data från journaler fram och fördes över till ett underlag (Bilaga B). Underlag och lista med kodade personnummer förvarades separat och endast forskaren hade vetskap om vilken individ som hörde till vilket nummer under datainsamlingen. Lista och numrering krävdes för att undvika
dubbelregistreringar. All statistik redovisas på gruppnivå vilket innebär att inga enskilda individer kan urskiljas eller identifieras i resultatredovisningen. Data som samlats in var enligt nominal- och ordinalskala (Djurfeldt, Larsson & Stjärnhagen 2010). När den enskilda individen identifierats som diagnosticerad följdes hen ytterligare ett år via journaltexten för att identifiera möjliga förändringar gällande efterfrågade data. Förändringar som inträffat efter ett år har inte tagits med i studien.
4.3 Dataanalys
Data plockades fram via journaltext och sammanställdes på gruppnivå. Ett i förväg färdigställt underlag (Bilaga B) med uppgifter låg som grund vid insamlandet för att underlätta registreringen och minska risken för överföringsfel. De insamlade
uppgifterna överfördes ytterligare en gång från underlag till statistikprogram. När uppgifter flyttas finns alltid en risk för att inmatningsfel ska uppstå. De åtgärder som vidtagits för att minska denna risk är korta pass för inmatning, lugn miljö samt att inmatningen kontrollerats mot underlagen. För att kunna analysera insamlad data användes statistikprogrammet SPSS. Insamlad data presenteras med hjälp av figurer, tabeller och förklarande text. Data har analyserats med hjälp av McNemar change test som används för att analysera parvisa observationer av nominaldata. För de statistiska testen sattes en signifikansnivå till 95 %, vilket innebär att p-värdet – ett mått på den statistiska signifikansen – måste vara 0,05 eller lägre för att man skall kunna konstatera en signifikant skillnad grupper emellan.
4.4 Etiska överväganden
Huvudregeln vid all forskning är att de individer som ska ingå i en studie lämnar informerat samtycke till att delta. Detta gäller även vid granskning av journaler. Vid populationsstudier där olika personregister ska användas kan kravet på informerat samtycke lättas. Till personregister räknas även journaler. En etikkommitté gör bedömningen om forskningen är nödvändig och att samhällsintresset klart överväger risken för otillbörligt intrång för den enskilde individen. Gällande denna studie gjordes en egengranskning i enlighet med Etikkommittén Sydost. Kontakt togs även med representant för Etikkommittén Sydost som gjorde bedömningen att det i detta fall inte behövdes någon etikansökan. Om frågan inte är att studera eller spåra enskilda individer utan att analysera statistiska samband mellan olika variabler i urvalet kan avkall göras från praxis och istället inhämtas samtycke från verksamhetschef vid den berörda enheten där forskningen kommer att genomföras (Forskningsetisk policy och organisation i Sverige 2003). Studien anses viktig då den kan leda fram till att
5 Resultat
5.1 Population
Av de totalt 317 remisser som granskats i denna studie kom större delen från vuxen psykiatrisk verksamhet (134st). Ett stort antal var egenremisser (74st) eller från primärvården (58st). Övriga remisser kom från kommunerna i länet,
företagshälsovården, privata läkar- och psykologmottagningar eller var utomlänspatienter.
Fördelningen mellan män och kvinnor var 54 % män och 46 % kvinnor. Enheten hade en policy att unga vuxna skulle prioriteras. Fördelningen var 42 % i åldersgruppen 18-25, 42 % i åldersgruppen 26-35, 13 % i åldersgruppen 36- 45 samt 4 % i åldersgruppen 46 år och uppåt. Det ställdes 393 diagnoser på urvalet, vilket ger att ett antal remisser resulterade i diagnos inom både aktivitets- och uppmärksamhetsstörning och
autsimspektrumströrnings grupperna.
I tabellen redovisas fördelningen diagnosvis för det aktuella urvalet (f840 autism i barndomen, f845 Aspergers syndrom, f849 genomgripande utvecklingsstörning ospecificerad, f900 aktivitets- och uppmärksamhetsstörning, f900A DAMP, f900B ADHD, f900C ADD, f900X aktivitets- och uppmärksamhetsstörning UNS), men även som procentuell fördelning mellan de två grupperna. I fyra fall avslutades utredningen utan att någon diagnos ställdes och i nio fall uppfylldes kriterier för annan diagnos än den studerade gruppen.
Tabell 1 Fördelning över diagnos
Autismspektrumtillstånd Aktivitets- och uppmärksamhetsstörning
44 % (n=166) 56 % (n=214)
Diagnos F840 F845 F849 F900 F900A F900B F900C F900X
5.2 Utredningsteam
Enheten hade tillgång till olika yrkesprofessioner för att på bästa sätt kunna anpassa utredningen till individens behov. De yrkesprofessioner som förekom i utredningarna var arbetsterapeut, habiliteringsläkare, kurator, logoped, psykiatriker, psykolog, sjukgymnast, sjuksköterska och specialpedagog.
Psykolog var den yrkesgrupp som oftast medverkade i utredningen 268 av 317, medan sjukgymnast, specialpedagog och logoped endast medverkade i ett fåtal utredningar. Dessa var de yrkesgrupper som utmärkte sig mest sig mest i utredningsteamet vars storlek vanligtvis varierade från en till sju olika yrkesgrupper.
5.3 Sysselsättning före och efter utredning
Arbetslösheten var hög i urvalet både före och efter utredning. Totalt hade 61 % sysselsättning före utredning och 69 % efter utredning. Störst förändring skedde i gruppen med praktikplats (p=0,000) som ökade markant efter utredning. Det var även en signifikant minskning före och efter utredning för de som var arbetslösa (p=0,000). För gruppen som gick i skola före och efter utredning var skillnaden mindre signifikant (p=0,029) och antalet som gick i skola minskade efter utredning. Analysen visade ingen signifikant skillnad före och efter utredning för grupperna anställda och övrigt. I
gruppen övrigt återfinns föräldralediga samt de med daglig verksamhet.
Figur 1 Procentuell fördelning av sysselsättning före och efter utredning hos ADHD gruppen
28,2 39,4 6,6 16,9 8,9 22,5 31 22,1 15,5 8,9 0 5 10 15 20 25 30 35 40 45
Anställning Arbetslös Praktik Skola Övrigt
5.4 Försörjning före och efter utredning
De vanligaste försörjningskällorna innan utredning var egen försörjning, ekonomiskt bistånd eller ingen inkomst. Efter utredning var försörjning via aktivitetsersättning, egen försörjning samt ekonomiskt bistånd de största grupperna. Störst förändring ses i
gruppen aktivitetsersättning (p=0,000) där antalet individer mer än fördubblades efter utredning. Det var även en signifikant skillnad för de som erhöll ekonomiskt bistånd (p=0,000) och de i gruppen som saknade inkomst (p=0,000). Båda dessa grupper minskade efter utredning. I gruppen övrigt återfinns de med studielån, ungdomar som fortfarande går i skolan och där föräldrarna har försörjningsansvaret samt personer som lever på sparade pengar. Ingen av de övriga försörjningskällorna visar på någon
signifikant skillnad före och efter utredning.
Figur 2 Procentuell fördelning mellan försörjningskällor före och efter utredning hos ADHD gruppen
5.5 Kontakter före och efter utredning
De professionella kontakterna i nätverken varierade mellan en till fem kontakter före och en till sex kontakter efter utredning. Totalt sett var antalet professionella kontakter 338 före och 814 efter utredning. Efter utredning har en förskjutning skett mot fler kontakter inom kommunala biståndsinsatser (boendestöd, God Man, kommunal biståndshandläggare). Grupperna övrig sjukvård och socialsekreterare minskar med nästan 10 % vardera från före till efter utredning. I övrig sjukvård ingår kontakter med vuxenpsykiatrin, länssjukvården, företagshälsovården eller regelbunden kontakt med
9,9 1,9 26,3 29,1 13,1 6,6 6,6 6,6 27,7 4,7 16,4 26,3 5,6 9,9 3,3 6,1 0 5 10 15 20 25 30 35 Före Efter
vårdcentralerna för sjukvårdande insatser. Gruppen samtalskontakt erhölls via
psykosocial resurs på vårdcentral, vuxenpsykiatrin, privata vårdgivare eller annan aktör (Personligt Ombud Kronoberg, samordningsförbund, etc.).
Figur 3 Procentuell fördelning av antalet kontakter före och efter utredning hos ADHD gruppen
5.6 Medicinsk behandling
Under denna studies intervall erhöll 214 indivder diagnos inom gruppen aktivitets- och uppmärksamhetsstörning. Av dessa erbjöds 193 läkemedelsbehandling och erhöll även läkemedelsinformation antingen av läkare vid läkarbedömning eller av sjuksköterska vid ett informationsbesök. Av de 168 individer som valde att påbörja medicinering fortsatte 95 sin behandling längre än ett år. Medicineringen avbröts inom första året i 73 fall. Biverkningar av läkemedel angavs som orsak i 21 fall, pågående missbruk i sju fall. Vanligast var dock att patienten själv avbröt kontakten (39 fall) utan att ange någon orsak. 5,6 1,5 8 8,6 8,3 3,2 1,2 28,4 10,9 19,8 4,4 10,2 5 13,5 15,4 12,9 1,6 0,2 16,7 9,2 11,9 3,4 0 5 10 15 20 25 30 Före Efter
6 Diskussion
6.1 Metoddiskussion
Denna studie har en kvantitativ icke experimentell ansats. Jag letade efter kausala samband med utgångspunkten kring den neuropsykiatriska utredningen. Polit och Beck (2012) menar att många icke experimentella studier är designade att utforska kausala orsakssamband, men att de även kan vara primärt deskriptiva. Studien får då som första intention att observera, beskriva och dokumentera olika situationer. Genom att välja denna kvantitativa metod kan man få fram uppgifter på om det finns samband mellan olika företeelser, men man får inte fram någon djupare insikt i varför sambanden finns. Valet av metod till en studie kan därmed sägas styras av studiens syfte.
Data enligt nominal- och ordinalskalan samlades in före och efter utredningen. Båda dessa skal nivåer används för kvalitativ data (Djurfeldt, Larsson & Stjärnhagen 2010). Ibland uppträder rådata naturligt som siffror, men i de fall där materialet kommer i form av ord, meningar eller bilder måste datan kodas. Detta innebär att varje kategori
tillskrivs ett nummer för att en statistisk analys ska bli möjlig. Rådata arrangeras och som hjälp för tolkningen görs en frekvenssammanställning (Denscombe 2009). För att ett statistiskt material ska kunna bedömas ha god validitet behövs ett tillräckligt stort underlag. Edling och Hedström (2003) uppger att runt 30 kan betraktas som ett minimum medan Polit och Beck (2012) rekommenderar att urvalet är så stort som möjligt för att så långt det är möjligt minska urvalsfelen. Studien är en
urvalsundersökning. Detta innebär att ur populationen väljs de individer ut som uppfyller fastställda kriterier.
För denna studie var dessa kriterier att man genomfört en neuropsykiatrisk utredning mellan 2007-2011 samt att man via denna fått diagnosen ADHD. Frågan om urvalsfel blir därför inte relevant då samtliga som uppfyller kriterierna deltar. Studien har rekryterat personer under en längre tidsperiod vilket även detta minskar felkällorna gällande urval. På detta sätt deltog 214 individer. Möjligheten fanns att göra ett annat urvalsförfarande och på det sättet minska antalet individer, men då finns risken att man inte längre kan generalisera det resultat som kommer fram.
Reliabiliteten för en studie handlar om att upprepade frågor eller när två likartade undersökningar görs på samma material blir resultatet detsamma och det är inte
slumpen som har styrt att det just blivit dessa svar. I denna studie har data plockats från journaler. Samma dataunderlag har använts för att koda rådata och endast en person har genomfört all datainsamling och kodning.
Validiteten är beroende av att man får svar på de frågor som man ställer så att det inte blir otydlighet i svaren och därmed systematiska felsvar. I denna studie genom min förförståelse skapades de vanligaste svarsalternativen. De svar som inte kunde
kategoriseras inom dessa sattes i gruppen övrigt och en notering gjordes för varje enskilt svar.
6.2 Resultatdiskussion
Denna studie har tittat på tre faktorer som påverkar individens livssituation, sysselsättning, försörjning samt stödåtgärder i form av professionellt nätverk och medicinsk behandling. Mätningar har gjorts före och efter neuropsykiatrisk utredning och varje individ har sedan följts i upp till ett år. Det finns svårigheter att särskilja de tre faktorerna åt då alla förändringar påverkar varandra. I denna studie påvisades att trots att arbetslösheten var hög inom gruppen innan utredning steg antalet som hade sysselsättning efter utredning. Signifikant skillnad hittades för grupperna praktikplats som ökade och för arbetslösa som minskade efter utredning. Studien visar också på en ökning mot en mer självständig försörjning efter utredning. Det finns en signifikant ökning av individer som får aktivitetsersättning och en signifikant minskning i de grupper som erhållit ekonomiskt bistånd eller varit utan någon inkomst innan utredning. Gällande stödåtgärder så visar denna studie att de nätverk som finns runt personerna som genomgår utredning förändras. Det sker en förskjutning från samhällets mer vårdande insatser till mer stödjande funktioner. Förutom nätverk var medicinsk behandling den vanligaste stödåtgärden. Av de personer som erhöll diagnos påbörjade en hög andel läkemedelsbehandling.
Det är svårt att i forskning hitta stöd för de enskilda resultaten som denna studie får fram. Den forskning som finns visar ofta relationer mellan utbildningsnivå, arbete och inkomst istället för att jämföra enskilda variabler före och efter en utredning.
Forskning finns som påvisar att ADHD diagnos är associerat med lägre utbildningsnivå och okvalificerade arbeten (Gjervan, Torgersen, Nordahl & Rasmussen 2012; de Graaf et. al. 2008 ). I en jämförande studie mellan en grupp med ADHD diagnos och en utan fick man fram att i gruppen med ADHD diagnos hade 24 % arbete medan det för kontrollgruppen var 79 % (Halmøy, Fasmer, Gillberg & Haavik 2009). Detta resultat överensstämmer med föreliggande studie. I ovan nämnda studie påvisades också att medicinering för ADHD, pågående eller tidigare var korrelerat till om man hade arbete i nuläget (Halmøy, Fasmer, Gillberg & Haavik 2009).
Sjuksköterskans arbete är att ge omvårdnad där människorna finns, hemma, i skolan, på arbetet, på sjukhus eller andra typer av vårdinrättningar (Rogers 1970).
Tidigare forskning pekar på att oavsett om personen fått diagnosen ADHD finns en ökad risk för försämrad livskvalitet med svårigheter i studie- och yrkesliv, men också problem i relationer och som en följd ökad risk för psykisk ohälsa eller sjukdom (Able, Johnston, Adler& Swindle 2007; Friedrichs, Igl, Larsson & Larsson 2012; Able, Haynes & Hong 2014). Det finns en rörelse som är kritisk till att diagnosticera avvikande
beteende och som starkt ifrågasätter varför det behöver göras (Hallersterdt 2013). Problemet är bara att för att komma åt de resurser som finns kräver samhället att diagnos finns. Arbetsförmedlingen behöver diagnosen för att låsa upp sin
”verktygslåda”, skolan för att sätta in och äska för rätt resurser och kommunen för att fundera kring vilken personkrets man tillhör.
Denna studie visar att genom utredningen sätts processer igång som leder till en positiv förändring för individen. En funktionsnedsättning går aldrig att bota och för att
sjuksköterskan ska kunna hjälpa en individ med en funktionsnedsättning att uppnå en bättre hälsopotential måste hen därför se till helheten. Enligt Rogers (1970) går omvårdnaden ut på att se individen och omgivningens energifält som en enhetlig, oreducerbar och odelbar helhet. Sjuksköterskan är en del av utredningsteamet som stödjer och stärker de processer som kan ge möjlighet för personen att förstå sina svårigheter och sina styrkor. Studien ger tydliga indikationer på vad som kan vara värt att fokusera på för att individen ska få de verktyg som behövs för att genomföra de stora eller små livsprojekt som behövs för att uppnå bättre ”human betterment” i enlighet med Rogers (1970).
Syftet med studien var att studera vilken påverkan en neuropsykiatrisk utredning och efterföljande behandling har på individens livssituation. Studien visar på att det sker förändringar inom samtliga studerande områden. De förändringar som ses kan tolkas som att utredningen startar en process mot en mer självständig livssituation där
sjukdoms och diagnostänkandet tar ett steg tillbaka och mer allmänt stödjande insatser kliver fram.
Syftet med studien anses därmed uppfyllt. Fortsatt forskning kring hur individerna uppfattar förändringen och hur det påverkat livskvalitén samt om processerna som påbörjas fortsätter eller mattas av kunde vara intressanta forskningsområden för fördjupning.
Referenser
Able, S.L., Johnston, J.A., Adler, L.A. & Swindle, R.W. (2007). Functional and psychosocial impairment in adults with undiagnosed ADHD. Psychological Medicine, 37(1), 97-107.
Able, S.L., Haynes, V. & Hong, J. (2014) Diagnosis, treatment and burden of illness among adults with attention-deficit/hyperactivity disorder in Europe. Pragmatic and
Observational research, 5, 21-33.
Adler, L.A. & Chua, H.C. (2002). Management of ADHD in Adults. Journal of
Clinical Psychiatry, 63(12), 29-35.
Adler, L.A. & Cohen, J. (2004). Diagnosis and evaluation of adults with attention-deficit/hyperactivity disorder. Psychiatric Clinics of North America, 27(2), 187-201.
Arvidsson, B. & Skärsäter, I. (red) (2006). Psykiatrisk omvårdnad – att stödja hälsofrämjande processer. Lund: Studentlitteratur.
Barkley, R.A. (1997). Attention Deficit/Hyperactivity Disorder, self-regulation and time: toward a more comprehensive theory. Journal of Development and Behavioral
Pediatrics, 18(4), 271-279.
Brar, A. & Flyckt, L. (2006). Vuxna med neuropsykiatrisk diagnos får inte tillräcklig hjälp. Kartläggning visar på omfattande behov av behandling och stöd. Läkartidningen, 103(19), 1516-22.
Carlberg, I. (2014). En diagnos det stormat kring. Adhd i ett historiskt perspektiv. Stockholm: Socialstyrelsen. http://www.socialstyrelsen.se/publikationer2014/2014-10-40
Dahlberg, K. & Segesten, K. (2013). Hälsa & vårdande i teori och praxis. Stockholm: Natur & Kultur.
Denscombe, M. (2009). Forskningshandboken – för småskaliga forskningsprojekt inom
samhällsvetenskaperna. Lund: Studentlitteratur.
Djurfeltd, G., Larsson, R. & Stjärnhagen, O. (2010). Statistisk verktygslåda –
samhällsvetenskaplig orsaksanalys med kvantitativa metoder. Lund: Studentlitteratur.
Dysthe, P. (2007). Nu förstår jag mig själv. En berättelse om ADHD. Stockholm: Sivart.
Edling, C. & Hedström, P. (2003). Kvantitativa metoder. Grundläggande
analysmetoder för samhälls- och beteendevetare. Lund: Studentlitteratur.
Fayyad, J., de Graaf, R., Kessler, R., Alonso, J., Angermeyer, M., Demyttenaere, K., de Girolamo, G., Haro, J.M., Karam, E.G., Lara, C., Lépine, J-P., Ormel, J., Posada-Villa, J., Zaslavsky, A.M. & Jin, R. (2007). Cross-national prevalence and correlates of adult attention- deficit hyperactivity disorder. The British Journal of Psychaitry, 190, 402-409.
Forskningsetisk policy och organisation i Sverige (2013). Riktlinjer för etisk värdering
av medicinsk humanforskning. Uppsala: Almqvist & Wiksell Tryckeri.
https://www.vr.se/download/18.6b2f98a910b3e260ae28000355/medicinsk_humanforsk ning_13.pdf
Friedrichs, B., Igl, W., Larsson, H. & Larsson, J-O. (2012) Coexisting Psychiatric Problems and Stressful life events in adult With Symptoms of ADHD – A Large Swedish Population- Based Study of Twins. Journal of Attention Disorders, 16(1), 13-22.
Gjervan, B., Torgersen, T., Nordahl, H.M. & Rasmussen K. (2012). Functional Impairment and Occupational Outcome in Adults with ADHD. Journal of Attention
Disorders, 16(7), 544-552.
de Graf, R., Kessler, R.C., Fayyad, J., ten Have, M., Alonso, J., Angermeyer, M., Borges, G., Demyttenarer, K., Gasquet, I., de Girolamo, G., Haro, J.M., Jin, R., Karam, E.G., Ormel, J. & Posada-Villa, J. (2008). The prevalence and effects of adult
attention-deficit/hyperactivity disorder (ADHD) on the performance of workers: results from the WHO World Mental Health Survey Initiative. Occupational & Environmental
Medicine, 65(12), 835-842.
Gravander, Å., Widerlöv, M. & Sjögren, K. (1999). Att handskas med Livet. Västra Frölunda: Gravander&Widerlöv.
Hallerstedt, G. (red)(2013). Diagnosens makt. Om kunskap, pengar och lidande. Göteborg: Daidalos AB.
Halmøy, A., Fasmer, O.B., Gillberg, C. & Haavik, J. (2009) Occupational Outcome in Adult ADHD: Ompact of Symtom Profile, Comorbid Psychiatric Problems and
Treatment. A Cross-Sectional Study of 414 Clinically Diagnosed Adult ADHD patients.
Journal of Attention Disorders, 13(2), 175-187.
Hirvikoski, T. (red.)(2006). Utredning och diagnostik av ADHD hos vuxna. Stockholm: Psykologiförlaget, cop.
Kadesjö, B., Bejerot, S. ,Carlshamre, U., Nylander, L., Råstam, M., Saletti, E., Scharin, M., Söderholm, A. & Beckman, V. (2007). Så här kan man göra…
Vägledningsdokument ADHD hos vuxna. Stockholm: Socialstyrelsen.
http://www.socialstyrelsen.se/psykiskohalsa/nationell-psykiatrisamordning-2005-2007/Documents/R9VagledningsdokumentADHDslutversion.pdf
Kessler, R.C., Adler, L.A., Barkley, R., Biederman, J., Conners, C.K., Greenhill, L.L. & Spencer, T. (2011). The Prevalens and correlates of adult ADHD. I Buitelaar, J.K., Kan, C.C. & Asherson, P. (red). ADHD in Adults. Characterization, Diagnosis and
Treatment. Cambridge: Cambridge University Press.
Mannuzza, S. & Klein, R.G. (2000). Long-term prognosis
inattention-deficit/hyperactivity disorder. Child and Adolecent Psychiatric Clinics of North
America, 9(3), 711-726.
Polit, D.F. & Beck, C.T. (2012). Nursing Research. Generating and Assassing Evidence
for Nursing Practice. Philadelphia: Lippincott Williams & Wilkins.
Rasmussen, P. & Gillberg, C. (2000). Natural outcome of ADHD with developmental coordination disorder at age 22 years: a controlled, longitudinal, community-based study. Journal of the American Academy of Child and Adolecent Psychiatry, 39(11), 1424-1431.
Rogers, M. E. (1970). An Introduction tp the Theoretical Basis of Nursing. Philadelphia: Davis.
SFS 1993:387. Lag om stöd och service för vissa funktionshindrade. Stockholm Socialdepartementet.
https://www.riksdagen.se/sv/Dokument-Lagar/Lagar/Svenskforfattningssamling/Lag-1993387-om-stod-och-ser_sfs-1993-387/
Socialstyrelsen ( 2002). ADHD hos barn och vuxna. Stockholm: Socialstyrelsen.
http://www.socialstyrelsen.se/publikationer2002/2002-110-16
Socialstyrelsen, Läkemedelsverket, Tandvårds-läkemedelsförmånsverket(TLV), Statens beredning för medicinsk och social utvärdering (SBU) & Folkhälsomyndigheten. (2014). Utredning och diagnostik av adhd hos vuxna.
http://www.socialstyrelsen.se/publikationer2014/2014-10-35
Spencer, T.J., Biederman, J., Wilens, T.E. & Faraone, S.V. (2002). Overview and neurobiology of attention deficit/hyperactivity disorder. Journal of Clinical Psychiatry, 63(12), 3-9.
Spencer, T. & Biederman, J. (2011). Stimulant treatment of adult ADHD. I Buitelaar, J.K., Kan, C.C. & Asherson, P. (red). ADHD in Adults. Characterization, Diagnosis and
Treatment. Cambridge: Cambridge University Press.
Steinhausen, H.C. (2003). Attention-deficit hyperactivity disorder in life perspective.
Wilens, T.E., Biederman, J. & Spencer, T.J. (2002). Attention deficit/hyperactivity disorder across the lifespan. Annual Reveiw of Medicine, 53, 113-131.
Wood, D.R., Reimherr, F.W., Wender, P.H. & Johnson, G.E. (1976). Diagnosis and treatment of minimal brain dysfunction in adults: A preliminary report. Archives of
Bilagor
Bilaga A Brev till verksamhetschef
Till Verksamhetschefen
Under året 2015 kommer jag att skriva en D-uppsats inom ämnet vårdvetenskap vid Linné universitetet, institutionen för hälso- och vårdvetenskap.
Syftet med studien är att undersöka om och på vilka sätt neuropsykiatrisk utredning, erhållen ADHD diagnos och behandling påverkar patienters sociala situation.
Därför frågar jag om tillstånd att genomföra en journalgranskning av de patienter som påbörjat en utredning mellan åren 2007-2011.
Insamlad data kommer att analyseras kvantitativt och inga enskilda individer kommer att kunna identifierats. Projektplanen bifogas detta brev för ytterligare information.
Kontakta mig gärna om du har några frågor.
Till detta brev bifogas en svarstalong som jag ber dig fylla i och skicka tillbaka.
Studerande Handledare
Petra Becker Mikael Rask
Leg. Psykiatrisjuksköterska Lektor
0731-599750 0470- 70 83 30
Allmänpsykiatriska
öppenvårdsmottagningen Ljungby
Institutionen för hälso- och vårdvetenskap Linnéuniversitetet
Jag har skriftligen informerats och tagit del av informationen om studien.
Sätt kryss i lämplig ruta:
Ja, tillstånd medges
Nej, tillstånd medges ej
……….. Ort och datum
……….. Namn ……… Namnförtydligande ………. Verksamhet ……….. Telefonnummer
Bilaga B Underlag till datainsamling
Kön: Man Kvinna Åldersgrupp: -25 26-35 36-45 46-55 56- Kommun: Redovisas på gruppnivå Alvesta Lessebo Ljungby Markaryd Tingsryd Uppvidinge Växjö Älmhult Inremittent: Redovisas på gruppnivå Psykiatrin Primärvården Kommunen Länssjukvården Kriminalvården Egenremiss Annan verksamhet Privat vårdgivare Antal dagar från remissdatum till datum för diagnossättning: Start Slut Antal Diagnoskod/koder: F840 F845 F900 F900A F900B F900C F900X Ingen diagnos Sysselsättning innan utredning: Anställning Arbetslös Praktik Skola Övrigt Sysselsättning efter utredning: Anställning Arbetslös Praktik Skola Övrigt Försörjning innan utredning: Aktivitetsersättning Aktivitetsstöd Ekonomiskt bistånd Egen försörjning Ingen inkomst Sjukersättning Sjukskrivning Övrigt Försörjning efter utredning: Aktivitetsersättning Aktivitetsstöd Egen försörjning Ekonomiskt bistånd Ingen inkomst Sjukersättning Sjukskrivning Övrigt Professioner som deltog i utredningen: Arbetsterapeut Habiliteringsläkare Kurator Logoped Psykiatriker Psykolog Sjukgymnast Övrigt Kontakter innan utredning Boendestöd Godman Handläggare Fkassan Handläggare kommunalt bistånd Kontakt AF Kontakt frivården Kontakt kriminalvården Kontakt sjukvården Samtalskontakt Socialsekreterare ekonomiKontakter efter utredningen Boendestöd Godman Handläggare Fkassan Handläggare kommunalt bistånd Kontakt AF Kontakt frivården Kontakt kriminalvården Kontakt sjukvården Samtalskontakt Socialsekreterare ekonomi Socialsekreterare missbruk Hjälp patient erbjöds från enheten efter utredning Ingen hjälp Kurs i att förstå sin diagnos Kurs i strategier i vardagen Läkemedelsbeh. Nätverksmöte Patienten avböjde Samtalsstöd Återkoppling av diagnos Övrigt
Specifika frågor till patienter med diagnos f900-f900X Erhöll LM info Ja Nej Besök dr för LM insättning Ja Nej Påbörjade medicinering Ja Nej Fortsatt medicinering > 1år Ja Nej Medicinering avbröts pga Biverkningar Missbruk Pat avslutade Uteblivens effekt Övrigt
