Fånga upp barns utsaga – instrument för dokumentation av barns och ungdomars upplevelser i tandvården

Download (0)

Full text

(1)

Tandläkartidningen 5 • 2020 58

Forskning

Fånga upp barns utsaga

– instrument för dokumentation av barns

och ungdomars upplevelser i tandvården

Författare

Larisa Krekmanova (till vä), odont dr, ötdl, smärt-ombud, avd för pedo-donti, inst för odontologi, Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, Göteborg. E-post: larisa.krekmanova@ odontologi.gu.se Agneta Robertson (till hö), professor, avd för pedodonti, inst för odontologi, Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, Göteborg.

Efter avslutad behandling bör varje barn och ungdom ges

möjlighet att rapportera om de egna upplevelserna av tandvården.

Instrument för att dokumentera detta används av studenter

på tandläkar- och tandhygienistprogrammen vid Göteborgs

universitet. Införande av denna rutin kan få en positiv effekt

på tandvårdsteamet i dess behandling av barnpatienter.

I Sverige erbjuds alla barn en individuellt anpassad, fri tandvård under två decennier. Detta ger tandlä-kare, tandhygienister och tandsköterskor som be-handlar barn en unik möjlighet att skapa en god relation till barnen, erbjuda dem kontinuitet och möjlighet till anknytning över tid. På så sätt får barn en förutsättning att med tandvårdens hjälp påver-ka sin egen orala hälsa.

Patientlagen tillsammans med vårdetiska kon-sensus sätter ramarna för hur barn ska behandlas i tandvården, att barnets bästa alltid ska komma i

främsta rummet, att inte göra illa och att göra så gott som möjligt [1–3]. För att behandlare ska kunna

er-bjuda alla barn en jämlik tandvård behövs en samsyn kring vilka kliniska faktorer som är värdefulla att utvärdera systematiskt under alla behandlingspro-cedurer, invasiva som icke-invasiva.

God evidens finns om att upplevd rädsla och smärta i tandvården kan få negativa följder för barns framtida syn på sin egen orala hälsa och vidare tandvård [4]. Dessa två faktorer kan även trigga igång utvecklingen av behandlingsproblematik och tandvårdsrädsla [4, 5]. Därför finns ett värde i att behandlare arbetar preventivt på ett strukturerat sätt för att motverka ogynnsamma upplevelser. Ett sätt är att behandlare hämtar in barns självrapport om eventuell upplevd rädsla och smärta efter avslutad behandling med validerade instrument.

Rapporter har åskådliggjort att barn koopererar till tandvårdsprocedurer även när de är rädda och upplever smärta [6]. Detta innebär att god koope-ration inte kan likställas med barns välmående i tandvårdssituationen. Därför är det angeläget att be-handlare kan utvärdera barns rädsla och koope ration vid varje behandling med validerade instrument. Vinsten med att systematiskt utvärdera smärta, rädsla och kooperation hos barn är den ökade möj-ligheten till delaktighet i den egna behandlingen. Den ömsesidiga kommunikationen mellan barnet och behandlaren kan stärkas liksom kunskapen och förståelsen kring upplevda behandlingsprocedurer. Utmaningen för tandvården är att skapa rutiner

som kan binda samman befintlig kunskap om barns behov och en klinisk implementering i vardagen. På

så sätt kan unga patienter erbjudas en likvärdig möjlighet att höras och synas och aktivt engageras i sin tandvård.

Då barnpatienter erbjuds interventioner som kan gynna förståelsen för den egna tandvården kan sam-arbetet i behandlingen främjas och generera en mer positiv helhetsupplevelse. För att barn och ungdomar ska få utveckla ett positivt förhållande till tandvår-den kan rutiner skapas för att systematiskt inhämta deras upplevelser.

Vid utbildningskliniken i barntandvård på Göte-borgs universitet har studenter på tandläkar- och

Referentgranskad – accepterad för publicering 28 november 2019.

(2)

Tandläkartidningen 5 • 2020 59

Vetenskaplig artikel

tandhygienistprogrammen efter varje avslutad behandlingsgång inhämtat den unga patientens upplevelse av känsloläge och smärta via instru-menten Facial Analogue Scale (FAS) samt Coloured Analogue Scale (CAS) [7–8]. Patienten har också fått bedöma sin grad av rädsla (figur I). I rutinen ingår även att den assisterande studenten bedö-mer barnets rädsla och kooperationsgrad via Ruds & Kislings acceptskala [9] (figur I). En vinst med att inhämta barns självrapporter om upplevelser i behandlingen är att studenten tränas i förståelsen av den unga patientens förmågor och behov. Det utmanar studentens kommunikativa förmåga och ökar erfarenheten i barnbehandling.

Införandet av en sådan rutin kan antas få en

po-Figur I. Mätinstrument för patientens självskattning av smärtintensitet, känsloläge och rädsla samt för den assisterande personalens skattning av patientens rädsla och kooperationsgrad.

Den assisterande personalens skattning av acceptansen, enligt Rud & Kisling: Kooperation

3 = Full acceptans, ingen avvärjningsreaktion, öppen

2 = Tveksam eller likgiltig acceptans, ingen avvärjningsreaktion, anspänd

1 = Motvillig acceptans, avskärmning, ointresse, lättare protester och avvärjningsförsök 0 = Ingen acceptans, högljudd protest eller gråt, fysisk protest

Barns skattning Personalens skattning Smärtskala Känsloskala av rädsla av patientent

Patientens skattning av sin rädsla Hur kände DU dig i dag? 0 = Inte alls rädd 1 = Lite nervös 2 = Ganska rädd 3 = Väldigt rädd 4 = Skräckslagen Personalens skattning av patientens rädsla Hur skattar du patientens rädsla? 0 = Inte alls rädd 1 = Lite nervös 2 = Ganska rädd 3 = Väldigt rädd 4 = Skräckslagen

sitiv effekt på tandvårdsteamet i dess behandling av barnpatienter. I och med att barnkonventionen blev svensk lag från och med den 1 januari 2020 finns det incitament att systematiskt mäta och journal-föra faktorer som dokumenterar barns upplevelser i tandvården.

SKALORNAS ANVÄNDNING

OCH INTRODUKTION TILL PATIENTEN

Skalorna kan användas på barn > 5 år, utan någon övre åldersgräns. Behandlaren bör anpassa intro-duktionen till den unga patientens kognitiva för-måga och språkförståelse. Framför allt är det vik-tigt att barnen förstår att det är deras självrapport som efterfrågas av behandlaren. Barn ska inte tro

” Vinsten med att systematiskt utvärdera smärta, rädsla och kooperation

hos barn är den ökade möjligheten till delaktighet i den egna behandlingen.”

(3)

Tandläkartidningen 5 • 2020 60

Krekmanova & Robertson: Fånga upp barns utsaga – instrument för dokumentation av barns och ungdomars upplevelser i tandvården. Accepterad för publicering 28 november 2019.

Forskning

Figur II. Journalmall Kooperation (3–0): Rädsleskattning, barn (0–4):

Rädsleskattning, assisterande personal (0–4): FAS (A–I):

CAS (0–10): Orsak till CAS?

Referenser

1. https://www.un.org/ 2. https://www.unicef.org/ child-rights-convention 3. https://www.sbu.se/sv/ sok/?q=tandv%C3%A5rd+ barn

4. Hallonsten A-L, Klingberg

G, Schröder U. Barn som vägrar tandbehandling. Tandläkartidningen 1998: 90; 2.

5. Berggren U et al. Dental

fear and avoidance: causes, symptoms, and consequences. J Am Dent Assoc 1984 Aug; 109 (2): 247–51. 6. Krekmanova L, Bergius M, Robertson A, Sabel N, Hafström C, Klingberg G, Berggren U. Every-day- and dental-pain experiences in healthy Swedish 8–19 year olds: an epidemiological study. Int J Paediatr Dent 2009 Nov; 19 (6):438–47.

7. Klingberg G, Broberg AG.

Dental fear/anxiety and dental behaviour

manage-ment problems in children and adolescents: a review of prevalence and con-comitant psychological factors. Int J Paediatr Dent 2007; 17: 391–406.

8. Nilsson S, Finnstrom B,

Kokinsky E. The FLACC behavioral scale for proce-dural pain assessment in children aged 5–16 years. Pediatr Anaesth 2008; 18: 767–74.

9. Rud B, Kisling E. The

influence of mental

de-velopment on children’s acceptance of dental treatment. Scand J Dent Res 1973; 81 (5): 343–52.

att det finns rätt eller fel svar eller att behandlaren förväntar sig svar i någon riktning.

Exempel

– Nu har jag några frågor till dig om dina upplevel-ser här i dag. Jag vill gärna veta vad du kände och upplevde. Det finns inget rätt eller fel svar på någon fråga. Du ska inte försöka vara till lags. Det är vik-tigt att vi får veta vad just du tyckte och kände i dag. Du behöver inte alls ha känt rädsla eller smärta.

Rädsla (0–4)

– Jag undrar om du kände dig helt lugn under tiden eller var lite nervös eller kanske rädd? Om ja, vill jag veta … (svaren läses upp för barnet och det kan också titta och läsa samtidigt på skalan, enligt ska-lan med stegrande/ökande grad, inget alls = 0 till skräckslagen = 4).

Känsloläge (FAS)

– Kan du visa vad du hade för känsla (övergripan-de/allmän et cetera) denna gång?

(Graderingen avläses på baksidan (A–I).)

Intensitet på smärta (CAS)

– Hur kändes det vi gjorde i munnen på dig? Jag und-rar om det var helt okej, om det var obekvämt el-ler hade du ont av något vi gjort i dag? Om ja, vad gjorde ont? Kan du visa på denna skala, från ingen

smärta till högsta möjliga tänkbara smärta, vad du

upplevde? (Behandlaren vänder på skalan och av-läser (0–10).)

Observera: Skalan hålls vertikalt för att visa bar-net den stigande upplevelsen i intensitet.

DOKUMENTATION

Dokumentationen av barnets självrapport är lika viktig som själva inhämtningen av data. Vid

ut-bildningskliniken i barntandvård på Göteborgs universitet har studenterna i sina digitala journa-ler en mall som ser ut på följande sätt (figur II) och fylls i efter varje behandling på samtliga patienter (5–17 år). På yngre barn hämtas patientens själv-rapport och förälderns skattning av barnets smär-ta och rädsla muntligt. l

” En vinst … är att studenten tränas i förståelsen

av den unga patientens förmågor och behov.”

Figure

Updating...

References

Related subjects :