Mobbning : Förebyggande arbete i skolan

Examensarbete 15 hp Handledare

Mobbning

Förebyggande arbete i skolan

Sofia Johansson

HÖGSKOLAN FÖR LÄRANDE OCH KOMMUNIKATION (HLK) Högskolan i Jönköping Examensarbete 15 hp inom Lärande 3 Lärarutbildningen Höstterminen 2008

SAMMANFATTNING

Förebyggande arbete i skolan

Antal sidor: 36

Syftet med min undersökning är att ta reda på hur man i det dagliga arbetet i skolan arbetar för att förhindra uppkomsten av mobbning.

Utifrån mitt syfte med undersökningen formulerade jag följande frågeställningar:  Hur arbetar skolor som följer ett speciellt antimobbningsprogram?

 Hur arbetar man inom skolan med att stärka elevernas sociala och emotionella förmågor?

 Vilken är pedagogens roll i det förebyggande arbetet?  Involveras elevernas föräldrar i det förebyggande arbetet?

För att få svar på mina frågeställningar använde jag mig av en kvalitativ metod i form av strukturerade intervjuer. Då jag ville få en bredd i resultatet valde jag att intervjua sex pedagoger varav tre mellanstadielärare, två idrottslärare och en förskolelärare. Ytterligare en faktor som gav bredd i resultatet var att de sex pedagogerna arbetar på fem olika skolor. Resultatet av undersökningen anser jag stämmer bra överrens med tidigare forskning inom ämnet. Det framkommer även genom respondenternas svar att de är väl medvetna om mobbningsproblematiken samt arbetar aktivt med att förhindra uppkomsten av mobbning i de elevgrupper de möter. I resultatet presenteras en mängd olika tankar och idéer om hur man i det dagliga arbetet i skolan kan förhindra uppkomsten av mobbning.

Sökord: Mobbning, förebyggande arbete, antimobbningsprogram

Postadress Högskolan för lärande och kommunikation (HLK) Box 1026 551 11 JÖNKÖPING Gatuadress Gjuterigatan 5 Telefon 036–101000 Fax 036162585

INNEHÅLL

1.

INLEDNING

1

2.

BAKGRUND

2.1 Vad är mobbning? 2 2.2 Mobbning bland flickor och pojkar 4 2.3 Orsaker till mobbning 5 2.4 Vem mobbar och vem blir mobbad? 6 2.5 Social och emotionell förmåga 7 2.6 Förebyggande arbete 9 2.6.1 Farstametoden 9 2.6.2 Friends 10 2.6.3 Lions Quest 11 2.6.4 Olweusprogrammet 12 2.7 Pedagogens roll 13 2.8 Föräldrarnas betydelse 14

3.

SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNING

15

4.

METOD

16

4.1 Teori och metodval 16

4.2 Urval 16

4.3 Tillvägagångssätt 17

4.4 Sammanställning av data 18

4.5 Reliabilitet och validitet 18

4.6 Forskningsetik 18

5.

RESULTAT

5.1 Pedagogernas definition av begreppet mobbning 20

5.2 Pedagogernas medvetenhet om mobbningsproblematiken 20

5.3 Sociala och emotionella faktorer 23

5.4 De vuxnas roll i det förebyggande arbetet 25

5.5 Det förebyggande arbetet 27

5.6 Pedagogernas egna tankar 28

6.

DISKUSSION

29

6.1 Diskussion av metod 29

6.2 Diskussion av resultat 30

7.

REFERENSER

35

1 Inledning

Denna dikt speglar några av alla de tankar, minnen, känslor och sår som en kvinna bär med sig från en skoltid som präglades av mobbning. Under nio år bestod hennes vardag i skolan av en ständig kamp mot de andra i hennes klass som utsatte henne för mobbning. Kvinnan i fråga vill inte att det ska framgå att det är hon som har skrivit denna dikt men jag har fått tillåtelse att ha med hennes dikt i inledningen till mitt examensarbete om mobbning.

Ibland

Ibland önskar jag att ni slagit mig så att jag hade fått fysiska sår, de läker bättre än själsliga sår.

Ibland önskar jag att ni hade tagit min ryggsäck och mina skor,

de är lättare att ersätta än ett förlorat självförtroende.

Ibland önskar jag att ni inte hade sett mig över huvud taget , istället för att låta mig vara

en del av de spel ni spelade

Ibland önskar jag att ni hade sagt elaka saker och retat mig,

det hade varit lättare att stå ut med än er olidliga tystnad.

Under de senaste åren har man mer och mer i bland annat media hört om unga människor vars liv förstörts av de plågoandar de dagligen mött under sin skoltid. Utgången för dessa ungdomar har varit varierande men det de har gemensamt är att de inte fått en chans att känna tillhörighet, trygghet och acceptans i skolan samt att deras upplevelser och sår från sin skoltid kommer att följa dem genom resten av livet på ett eller annat sätt.

Som blivande pedagog ser jag en av mina uppgifter som att i de elevgrupper jag möter skapa ett klimat där alla elever känner sig trygga. Jag vill att de elever jag möter i mitt yrke ska kunna komma till skolan och känna att de blir accepterade och att de inte ska behöva vara rädda för att någon kommer att utsätta dem för någon form av kränkande behandling. Kanske är det en utopi att skapa en sådan situation men det är min vision och något jag tycker att alla vuxna i skolan borde sträva emot.

2 Bakgrund

Mobbning inom skolan är ett problemområde som har uppmärksammats mer och mer under de senaste åren men som man varit medveten om samt forskat kring under en längre period. Större delen av forskningen inom ämnet började under 1970-talet i Norden och det var då Dan Olweus som var frontfigur i dessa sammanhang (Eriksson, Daneback, Flygare och Lindberg, 2002). I Norden var man en föregångare inom detta forskningsområde och det var inte förrän på 1990-talet som bland annat forskare i England och USA började intressera sig för ämnet (Eriksson et al., 2002; Olweus, 1994).

Idag fokuseras forskningen inom mobbningsproblematiken på hur de befintliga antimobbningsplanerna fungerar och vilket resultat de ger. Forskarna försöker även hitta flera förklaringsmodeller till varför mobbning uppstår och vad som kännetecknar mobbaren respektive den mobbade. Några av dessa forskare, Olweus och Granström (Thors, 2007), har särskilt belyst vikten av att ha fungerande antimobbningsplaner och att de verkligen används och efterlevs på ett korrekt sätt i våra skolor. Forskningen har även konstaterat att olika former av kränkande behandling har blivit allt vanligare i våra svenska skolor och att det i vissa fall kan vara svårt att hitta en lösning på dessa problem (Thors, 2007).

I Läroplan för det obligatoriska skolväsendet, förskoleklassen och fritidshemmet (Lpo94) står det skrivet att som en del av skolans uppdrag ingår det att aktivt ska arbeta för att skapa en miljö som präglas av omsorg om individen så att eleverna utvecklas och känner sig trygga när de är i skolan. Läraren ska också, i samråd med övrig skolpersonal, i de elevgrupper han/hon möter aktivt arbeta med att förebygga och motverka alla former av kränkande behandling (Utbildningsdepartementet, 1998).

2.1 Vad är mobbning?

När man slår upp ordet mobbning i Nationalencyklopedin (1994) får man definitionen att:

Mobbning är när en eller flera individer upprepade gånger och under viss tid tillfogar en annan individ skada eller obehag. Mobbningen förutsätter en viss obalans i styrkeförhållandena: den

som blir utsatt, mobboffret, har svårt att försvara sig mot den eller dem som angriper. Mobbning kan ske direkt, med fysiska eller verbala medel, eller indirekt, t.ex. genom social isolering

I den forskning som gjorts kring mobbning och förebyggande åtgärder har man på olika sätt definierat vad man avser med mobbning just i det studerade sammanhanget. Bland flera andra har Forsman (2003) som studerat skolans styrdokument kartlagt vissa kriterier och även gjort ansatser till granskning av dessa. Forsman har även kopplat de olika åtgärdsprogram som finns till innehållet i skolans styrdokument. I föreliggande examensarbete fokuserar jag på några faktorer som framkommer i definitioner av mobbning och lyfter fram några åtgärdsprogram.

Forskaren Olweus (1994) menar att en person är utsatt för mobbning då han/hon blir utsatt, under en viss tid, för negativa händelser samt att det finns en obalans i styrkeförhållandet mellan de inblandade, det vill säga den utsatte och den/de som mobbar. Med detta menar Olweus att den utsatte inte har någon möjlighet att försvara sig mot de angrepp som han/hon utsätts för. Ofta skiljer man på typer av mobbning; den direkta och den indirekta. Den direkta mobbningen sker genom öppna angrepp mot offret medan den indirekta mobbningen sker genom social isolering eller utfrysning.

Höistad (1994) definierar mobbning som en händelse präglad av förakt, förnedring, kränkning, förföljelse och hån. Efter att ha gjort denna definition delar han in begreppet mobbning i tre kategorier; den psykiska, den verbala och den fysiska mobbningen. Den

psykiska mobbningen är enligt Höistad (1994) den mest förekommande formen av mobbning

och också den form av mobbning som är svårast att upptäcka. Denna form av mobbning sker ofta i det fördolda men också genom till exempel minspel, suckar, viskningar, grimaser, tecken, menande blickar, gester, uteslutning eller genom att man betraktar någon som luft. Den andra formen, den verbala mobbningen består av viskningar, ryktesspridning, elaka ord och kommentarer, hotelser, hån och retningar. Slutligen den fysiska mobbningen som är den form av mobbning som är lättast att upptäcka då den karakteriseras av slag, knuffar, sparkar, nyp, fasthållningar, sönderrivande av kläder med mera.

Björk (1999), som också hon forskat kring mobbningsproblematiken, menar att mobbning utgörs av en serie kränkningar och att var och en av dessa kränkningar är en inkompetensförklaring mot den som utsätts. Genom denna inkompetensförklaring utnyttjas de maktförhållandena som finns mellan individerna, ju fler kränkningar desto större makt erövras. Detta menar Björk (1999) är vanligt i grupper där ledarskapet brister och det finns utrymme för eleverna i klassen/gruppen att ta över makten, i detta fall från lärare, och på så sätt skapa ett klimat där mobbning frodas.

Här nedan presenteras en sammanställning över de kriterier som forskare som skrivit om mobbningsproblematiken använder när de ska göra en definition av vad mobbning är.

Tabell 2.1 Faktorer som definierar mobbning.

1

Handlingarna kännetecknas av någon form av våld; fysiskt, psykiskt eller en kombination av de båda.

Heinemann, 1972; Ljungström, 1997; Olweus, 1994, 1999; Pikas, 1989

2 Handlingarna är systematiska och sträcker sig över en längre tid.

Heinemann, 1972; Ljungström, 1997; Olweus, 1994, 1999; Pikas, 1989

3

Handlingarna utövas av en eller flera individer mot en eller ibland flera individer.

Heinemann, 1972; Ljungström, 1997; Olweus, 1994, 1999; Pikas, 1989

4

En viss obalans finns i styrkeförhållandet mellan utövaren/utövarna och offret/ offren.

Björk, 1999; Olweus, 1994

Staff (1997) beskriver mobbning på ett sätt som skiljer sig från övriga forskares definitioner. Han menar att alla människor tål olika mängd provokationer av olika slag innan de upplever sig kränkta och utifrån detta konstaterar han att det finns många olika definitioner av

mobbning. För mig är det egentligen ganska enkelt. Mobbning är när någon far illa (Staff,

1997, s.13).

2.2 Mobbning bland flickor och pojkar

Många forskare (Höistad, 1994: Olweus, 1994; Björk, 1995) menar att det finns vissa skillnader i flickors och pojkars sätt att utsätta någon för mobbning. De menar att pojkars sätt att utföra mobbning är mer högljutt och tydligt än vad flickornas sätt att mobba är. Pojkar är ofta mer utåtriktade i sin mobbning genom att verbalisera sig; trakassera någon inför andra, anmärka på kläder, kommentera om man tycker att någon är tjock eller smal, att vederbörande ser ut som en mes, att han inte kan spela fotboll, att han är bög med mera. Dessutom använder sig pojkar i hög utsträckning av fysisk kontakt så som knuffar, trycka in offret i väggen, hålla för dörren, slag, sparkar, brotta ner, rycka av mössan, ta väskan, sätta krokben, spela fotboll hårdhänt och så vidare. Vidare menar de att flickorna kan uttrycka sin mobbning precis på samma sätt som pojkarna men det är vanligare att de viskar om någon annan i klassen så att det syns, sprider rykten, anmärker på kläder och frisyrer med mera. Pojkar använder sig

2.3 Orsaker till mobbning

Det finns flera olika förklaringsmodeller till mobbning som forskare har presenterat under de senaste 30 åren. Olweus (1973) menar att de främsta orsakerna till att mobbning uppstår är de psykologiska skillnader som finns mellan människor och hur de skillnaderna tar sig till uttryck och påverkar varandra. Karakteristiskt för den som mobbar är enligt Olweus (1994) en fysisk styrka i kombination med ett aggressivt beteende medan mobboffret i större utsträckning har en fysisk svaghet och har en ängslig personlighet. När dessa personlighetstyper möts menar Olweus (1994) att skillnaderna mellan dessa människor kan skapa ett icke-fungerande samspel som i värsta fall kan utvecklas till mobbning.

Björk (1995) är en av de forskare som menar att mobbning ska ses som ett socialt fenomen och inte något som är kopplat till en viss typ av personlighetsdrag. Dessutom menar hon att det finns flera inblandade i en mobbningssituation än mobbaren/mobbarna och mobbningens syfte är att skapa makt i gruppen. En forskare som håller med Björk (1995) om att maktbegreppet har en betydande roll i mobbningsproblematiken är Hägglund (1996) som menar att det sociala klimatet i skolan kan bidra till att mobbning uppstår. Detta grundar han på att inom skolan är elever alltid underordnade skolledningen, sina lärare och övriga vuxna i skolan. Denna strukturella makt kan i vissa fall innebära att eleverna utvecklar förtryckande strategier mot sina jämnåriga. Ytterligare en forskare, Salmivalli (1998), menar också att mobbning är ett socialt fenomen och konstaterar att det finns många olika roller i en mobbningssituation och att dessa roller och inbördes förhållande är mer komplexa än man tidigare ansett.

Att skolan har en viktig roll i huruvida mobbning uppstår eller inte betonar Höistad (1994) i sin forskning. Vidare menar han att mobbning lätt kan uppstå om skolan inte har tydliga regler om hur man ska vara mot varandra, att skolan inte arbetar förebyggande, att klimatet i skolan inte är trivsamt och att eleverna saknar en gruppkänsla samt att lärarna är oengagerade.

Några forskare som skiljer sig ganska markant i sina teorier från övriga forskare inom ämnet är Idsøe & Roland (2001). De menar att drivkraften bakom mobbning kan kopplas till barnets positiva upplevelser av sina handlingar, i detta fall att kränka ett annat barn. De menar att mobbaren/mobbarna är beräknande och att de avsiktligt utsätter offret för kränkande handlingar samt att grupptillhörigheten spelar en viktig roll i mobbningssituationer. Detta bör således få en avgörande roll i hur vi bemöter de elever som utsätter andra elever för kränkande handlingar.

2.4 Vem mobbar och vem blir mobbad?

Det finns forskare som menar att en människa som mobbar en annan ofta har en bild av sig själv att vara duktig, framgångsrik och begåvad samt att personen har en positiv bild till våld och finner ett nöje i att kränka andra människor. Vidare menar forskarna också att mobbaren stärker sin egen självkänsla genom att degradera och förnedra andra (Eriksson et al., 2002; Olweus, 1994). Vidare beskrivs den typiske mobbaren som en ensam person med få vänner och som har svårigheter med sina sociala färdigheter. En viss brist i den empatiska förmågan betonas också, den som utsätter någon för kränkande handlingar kan helt enkelt inte sätta sig in i hur det känns för den som utsätts (Eriksson et al., 2002).

Det är vanligt att man delar in de som blir utsatta för mobbning i två kategorier; det passiva offret och det provocerande offret. Det passiva offret är ofta fysiskt svagt (framför allt hos pojkar), försiktigt, tillbakadraget, ängsligt och osäkert. Det passiva offret har också svårt att hävda sig i grupp och har ofta lättare att umgås med vuxna än med jämnåriga. Det

provocerande offret har ofta ett drag av rastlöshet och ett häftigt temperament samt reagerar

ofta med en motattack när han/hon blir utsatt vilket sporrar mobbaren/mobbarna att fortsätta mobbningen (Olweus, 1994).

Eriksson (2002) menar att människor som faller offer för mobbning i allmänhet saknar vissa sociala färdigheter som skyddar dem från att bli utsatta för mobbning. Ett annat gemensamt drag för både passiva och provocerande offer är att de ofta saknar eller har få vänner som kan upptäcka mobbningen och be vuxna om hjälp.

Annan forskning inom området, som Pikas (1989) bedrivit, menar att mobboffrets personlighet ytterst sällan är den avgörande faktorn för att mobbning ska förekomma. Ytterligare forskare; Heinemann (1972) och Leymann (1986) förkastar nästan helt teorin om att mobboffrens personlighetsdrag är den utlösande faktorn och menar att ett sådant antagande vore att göra hela mobbningsproblematiken allt för enkel. Istället menar de att vem som helst kan utsättas för mobbning och att det är främst omständigheterna som är den utlösande faktorn).

Björk (1999) betonar i sin definition av mobbning att det handlar om maktutövande. De kränkande handlingarna blir ett medel för att uppnå en högre maktposition i en grupp. Vidare menar hon att mobbning uppkommer ur en situation med ett begränsat handlingsutrymme och det enda sättet för den som mobbar är att använda handlingsutrymmet till att kränka en annan människa. Karakteristiskt för mobbaren blir i detta fall att han eller hon har en förmåga att veta vad som kan öka hans/hennes makt i olika situationer. Den som mobbar andra kan också se hur han eller hon ska skapa situationer som de vet att de kan hantera bättre än de övriga i omgivningen och kan i de situationerna utöva sin makt genom mobbning (Björk, 1999).

2.5 Social och emotionell förmåga

Något som har blivit ett mer och mer förekommande inslag i skolans verksamhet är att man lägger vikt vid att arbeta med elevernas sociala och emotionella förmågor. En av de som anser att en del av lösningen på mobbningsproblematiken ligger i att se till att alla elever mår bra i sig själva är författaren till boken Livet är ett mirakel – så stoppar vi mobbning (Pipping, 2007). Vidare menar hon att det kan vara svårt eller omöjligt att komma till rätta med mobbningsproblematiken om man inte arbetar med empati och EQ bland skolans samtliga personal och elever. Som vuxna bland eleverna har pedagogerna en viktig roll i detta arbete då forskare har visat att eleverna lär sig att vara empatiska genom att se hur vuxna är mot både eleverna och vuxna (Höistad, 2001; Pipping, 2007).

Ett ord som ofta dyker upp när man diskuterar om social och emotionell förmåga är ordet empati. Enligt Nationalencyklopedin betyder empati förmågan att sätta sig in i en annan människas känslor och behov (Nationalencyklopedin, 1994). Ordet empati innefattar även att en människa får en känslomässig reaktion på en annans känslor, att kunna uppfatta och bemöta en annan människas känslor samt att kunna förutse andra människors reaktioner (Höjer, 2007).

Forskare inom området brukar säga att empati är en process inom människan som pendlar mellan vårt känslomässiga och intellektuella medvetande. Ett exempel på detta kan vara att när vi möter en människa får vi genom en känsla, signaler om hur den personen mår och utifrån den känslan bildar vi oss sedan en hypotes om personen. Denna hypotes testar vi sedan mot vad vi vet om den specifika situationen och personen, något som sker snabbt och ofta automatiskt. Det som sker inom oss då är att vi frågar oss själva hur man själv skulle känna, tänka och reagera om vi var i hans eller hennes situation (Höjer, 2007).

I skolans värld idag fokuseras en stor del av antimobbningsarbetet på empati under olika former och det är vanligt att det på schemat står Livskunskap eller något liknande. Under dessa arbetspass arbetar man ofta med ett specifikt åldersanpassat program för att stärka elevernas empati samt sociala och emotionella förmågor. Det finns dessutom forskare som menar att det inte går att begränsa detta lärande till en lektion i veckan på en bestämd tid utan att detta är något som bör genomsyra hela skolvardagen oavsett vilket ämne pedagogen i fråga undervisar i (Höjer, 2007: Nilsson, 2001).

Ett av de vanligaste arbetssätten att arbeta med elevernas sociala och emotionella förmågor är att arbeta med så kallad emotionell intelligens (EQ). Begreppet utvecklades i början av 1990-talet i USA av bland annat beteendevetarna Peter Salovey och Daniel Goldman. Bara några år efter de amerikanska forskarna lanserat begreppet EQ introducerade Bodil Wennberg detta begrepp i Sverige. Själva begreppet EQ innefattar att först kunna tolka och förstå sina egna känslor för att sedan på ett bättre sätt kunna tolka och förstå andra människors känslor (Wennberg, 2000).

När man arbetar med EQ arbetar man med den så kallade EQ-trappan som består av fem steg där vart och ett av stegen fokuserar på ett begrepp som tillsammans hjälper deltagarna att just förstå och tolka sina egna och andras känslor.

EQ-trappans fem steg är följande:

 Självkännedom: Genom att lära känna mig själv och förstå mina egna tankar och reaktioner har jag en större chans att handla förståndigt och objektivt i uppkomna situationer.

 Empati: När jag har kunskap om mig själv, mina tankar och hur jag själv reagerar kan jag sedan se, förstå och sätta mig in i en annan människas perspektiv.

 Ansvar: Det är viktigt att första att det är jag själv som bär ansvaret för mina handlingar.

 Kommunikation: För att kunna samspela med andra människor är det av stor betydelse att jag kan identifiera och utveckla min egen kommunikationsförmåga.

 Konflikthantering: När jag kommer i konflikt med en annan människa är det viktigt att jag utvecklar min förmåga att hantera problem och konflikter.

2.6 Förebyggande arbete

I de Allmänna råd och kommentarer för arbetet med att motverka alla former av kränkande

behandling som utgivits av Skolverket (2004) kan man läsa att skolan som organisation och

all verksamhet inom skolan ska utformas på ett sätt som främjar goda relationer och trygga lärmiljöer, något som också betonas i skriften Olikas lika värde (Myndigheten för skolutveckling, 2003). Det är därför viktigt att arbetet med att förebygga alla former av kränkande handlingar befästs på alla nivåer inom skolan. För att detta mål ska kunna bli en verklighet i skolan är det viktigt att det förebyggande arbetet omfattar alla former av kränkande behandling, att arbetet är långsiktigt och omfattar allt arbete från individ- till ledningsnivå. Viktigt är också att arbetet integreras på ett naturligt sätt i det ordinarie arbetet, att skolans samtliga personal, elever och föräldrar är delaktiga i arbetet samt att allt arbete är baserat på kunskap om elevernas trivsel, inflytande och förekomsten av kränkande behandling (Myndigheten för skolutveckling, 2003; Skolverket, 2004).

2.6.1 Farstametoden

I mitten av 1980-talet utvecklade läraren Karl Ljungström en metod, Farstametoden, för att förebygga men framför allt stoppa akut mobbning. Farstametoden består till största del av ett strukturerat arbetssätt som ska tillämpas när mobbning förekommer men också av några punkter som man kan använda i ett förebyggande arbete mot mobbning (Ljungström, 1997; Ordkällan/Pedaktiv AB, n.d.) .

Farstametodens förebyggande arbete baseras på klassamtal om mobbning där man tillsammans med eleverna bland annat diskuterar vad mobbning är och hur man ska vara mot varandra för att mobbning inte ska förekomma. I samband med detta får eleverna vara med om olika dramaövningar där man får uppleva och försöka lösa olika konfliktsituationer som eleverna själva kan tänkas hamna i. Enligt Farstametodens sätt att tänka bör pedagogen styra gruppindelningar av klassen; vilka som sitter tillsammans i klassrummet och vilka som arbetar tillsammans vid grupparbeten. Pedagogen bör också uppmuntra, berömma och stärka elevernas civilkurage (Ljungström, 1997; Ordkällan/Pedaktiv AB, n.d.).

Farstamodellens huvudsakliga syfte är dock att på ett väldigt kraftfullt sätt stoppa mobbning när den uppstår. På de skolor som arbetar enligt Farstamodellen har man en så kallad behandlingsgrupp bestående av 2-5 pedagoger, eller annan personal på skolan, som är intresserade och vill engagera sig i frågor som rör mobbning. Det är denna grupp som kontaktas och arbetar för att stoppa mobbning när den uppkommit. Det finns ett tydligt och bestämt arbetssätt som denna grupp ska arbeta efter när man genomför de olika stegen i arbetet.

Tabell 2.6.1 Farstamodellens arbetsgång vid akut mobbning.

1 När mobbning upptäcks samlar behandlingsteamet in så mycket information som möjligt, främst genom samtal med offret.

2 Behandlingsteamet pratar med mobbaren/mobbarna var och en för sig utan att de har möjlighet att prata med varandra under tiden.

3 Samma dag som samtalen sker med mobbaren/mobbarna kontaktas offrets föräldrar.

4 Under följande veckor håller behandlingsteamet noggrann uppsikt över mobbaren/mobbarna och följer hur situationen utvecklas.

5 Mobbarens/mobbarnas föräldrar kontaktas.

6 Efter cirka en till två veckor har behandlingsteamet uppföljningssamtal med alla inblandade för att se hur situationen har utvecklats.

(Ljungström, 1997; Ordkällan/Pedaktiv AB, n.d.)

2.6.2 Friends

Friends grundades år 1997 av Sara Damber, en kvinna som under sin skoltid var utsatt för mobbning. Den mobbning som hon var utsatt för tog slut tack vare att en pojke i hennes klass sade ifrån och där föddes Saras idé om att arbetet med kompisstödjare var en av lösningarna på mobbningsproblematiken. Syftet med Friends arbete är att stötta skolor inom följande områden:

 Förebygga och minska mobbningen.

 Förebygga och minska annat fysiskt och psykiskt våld.

 Sprida information och kunskap om mobbning för att skapa ökad förståelse och eftertanke.

Friends arbetar både med att utbilda personal och elever på skolor. En personalutbildning sker ofta innan Friends startar upp ett elevaktivt arbete på en skola. Personalen får då en kortare utbildning om vad mobbning är och hur det kan förebyggas samt att personalen får utarbeta ett gemensamt ställningstagande när det gäller frågor som rör mobbning. När skolans personal har fått denna utbildning kommer sedan representanter från Friends ut till skolan och träffar skolans samtliga elever. Dessa besök börjar med att eleverna får se en teater eller monolog som knyter an till ämnet och sedan följer diskussioner i klasserna. Efter denna elevutbildning väljs två elever, helst en flicka och en pojke, ur varje klass ut till att bli kamratstödjare. Dessa elever får en ytterligare utbildning för att de ska kunna vara goda förebilder för sina klasskamrater i hur de ska vara mot varandra, hur de ska bemöta andra samt hur de kan upptäcka om det finns mobbning på skolan och hur de ska be de vuxna på skolan om hjälp (Friends, n.d.).

2.6.3 Lions Quest

Lions Quest introducerades i Sverige 1987 av föreningen Lions och är ett sätt att arbeta för att stärka barns sociala och emotionella förmågor. Lions Quest innefattas av arbetsmaterialet ”Tillsammans” som man arbetar med i sin elevgrupp och vars huvudsakliga syfte är att uppmuntra och stärka ett positiv beteende hos eleverna. Arbetetsmaterialets delmål kan sammanfattas på följande vis:

 Att utveckla elevernas kommunikationsförmåga och förmåga att uttrycka sina idéer.

 Att utveckla elevernas samarbetsförmåga och få eleverna att uppleva känslan av att vara en positiv del i en grupp.

 Att utveckla elevernas förmåga att hantera problem och konflikter samt att motverka våld och mobbning.

 Att hjälpa eleverna att respektera och uppskatta sig själva och andra samt att förstå att människor är både lika och olika varandra och att lära sig att fungera med andra människor, hur olika de än kan vara.

 Att stärka elevernas förmåga att stå emot påtryckningar och att kunna säga nej till negativt grupptryck.

 Att hjälpa eleverna att utvärdera sina egna prestationer och sätta upp relevanta mål för framtiden.

2.6.4 Olweusprogrammet

Forskaren Dan Olweus har länge forskat kring mobbningsproblematiken och utarbetade under 1990-talet ett åtgärdsprogram mot mobbning, Olweusprogrammet. Syftet med programmet är att minska eller helt förhindra existerande mobbningsproblem i och utanför skolan, och att

förebygga uppkomsten av nya sådana problem (Olweus, 1994, s.48). Detta uppnås genom ett

åtgärdande och förebyggande arbete, ett försök att åstadkomma bättre kamratrelationer i skolan. Programmet är uppbyggt på ett sådant sätt att det finns åtgärder/arbetsätt som ska förverkligas på olika nivåer inom skolan; på skol-, klass- och individnivå.

På skolnivå genomförs en undersökning bland eleverna vid upptakten av arbetet för att få en bild av i vilken utsträckning mobbning förekommer och hur den tar sig till uttryck. Under upptakten hålls även en studiedag för pedagoger och övrig personal där bland annat programmets arbetssätt och resultatet från undersökningen redovisas. Denna studiedag resulterar i en övergripande och långsiktig plan för att förhindra och förebygga kränkande behandling. Skolledningen och de som har huvudansvaret för Olweusprogrammet bjuder även in samtliga elevers vårdnadshavare till föräldramöte där de får information om skolans arbetssätt inom mobbningsfrågor, hur de kan se om ett barn är utsatt/utsätter andra för mobbning samt vem de kan kontakta om de har upplysningar eller frågor. En ytterligare åtgärd på skolnivå är att se över och göra upp ett fungerande rastvaktsschema då det har visats att effektiva och genomtänkta rastvaktsystem minskar mobbningen (Olweus, 1994, 1999). På klassnivå arbetar pedagogen tillsammans med eleverna genom att skapa tydliga regler i klassen om önskvärda beteenden för att inte mobbning ska uppstå. Pedagogen i klassen förväntas vara konsekvent med både sanktioner och beröm i uppkomna situationer där dessa regler gäller. Införandet av klassråd/klassmöten är även det en viktig del där man kontinuerligt diskuterar aktuella frågor och situationer som berör ämnet mobbning. Under hela arbetets gång är det viktigt att det ges många tillfällen till samarbete mellan eleverna i klassen för att skapa en förståelse och acceptans mellan eleverna (Olweus, 1994, 1999). Arbetet på individnivå präglas av samtal med mobbaren/mobbarna i uppkomna situationer. Dessa samtal sker individuellt och aldrig i grupp då detta kan påverka samtalet i negativ bemärkelse. Samtal sker också med den mobbade samt att skolan ger henne/honom stöd och skydd i den utsträckning som den mobbade önskar och behöver (Olweus, 1994, 1999).

Ytterligare en viktig del i programmet är att samtliga vårdnadshavare till de inblandade eleverna, både mobbarna och den mobbade, får vetskap om vad som inträffat och hur arbetet ska fortskrida med utgångspunkt från den uppkomna situationen. Under arbetets gång sker uppföljning och utvärdering om hur situationen har utvecklats och förhoppningsvis upphört (Olweus, 1999).

Grunden för att programmet ska fungera på bästa sätt är att skolmiljön präglas av värme och att det finns engagerade vuxna som är medvetna om samt har kunskap om mobbningsproblematiken. Pedagogerna bör ha ett förhållningssätt i mobbningssituationer som innebär att man hellre agerar och ingriper för ofta än för sällan (Olweus, 1994).

2.7 Pedagogens roll

Som pedagog, samt den som möter eleverna i sin grupp mer än någon annan av skolans personal, har pedagogen en viktig uppgift att arbeta med eleverna för att mobbning inte ska uppstå (Høiby, 2002). Vidare menar Høiby (2002) att arbetet med eleverna ska ske på ett organiserat sätt där arbetet med elevernas sociala relationer sätts i fokus även då det inte finns problem i gruppen. På skolan är det dessutom viktigt att all personal har ett gemensamt förhållningssätt mot kränkande behandling och att man tydligt visar att man arbetar tillsammans för att skapa ett positivt klimat. Detta gemensamma förhållningssätt handlar både om att skapa en miljö som präglas av värme och engagemang samt att skolans samtliga personal sätter tydliga gränser och visar att kränkande handlingar är oacceptabla (Høiby, 2002; Myndigheten för skolutveckling, 2003).

Pedagogen har också en viktig roll i att skapa trygga och goda relationer till de elever han/hon möter i sin elevgrupp. Pedagogen måste klart och tydligt visa att han/hon är emot mobbning och att han/hon intresserar sig för hur eleverna mår och vad de gör, inte bara i klassrummet utan på samtliga platser och i alla situationer inom skolan. Att själv vara en god förebild och bygga upp ett förtroende till eleverna så att de känner att de kan prata med sin lärare om saker som kanske inte är så lätta att prata om, till exempel om de blir utsatta för kränkande behandling eller ser att någon annan utsätts för något som den inte borde bli utsatt för är också det en viktig del i det förebyggande arbetet (Eriksson et al., 2002).

2.8 Föräldrarnas betydelse

Forskning som Höjer (2007) har bedrivit visar att elevernas föräldrar spelar en viktig roll i sina barns liv samt att föräldrarnas värderingar och förhållningssätt avspeglas i deras barn. Detta gäller också utvecklingen av empati hos barnen. Barn måste ha goda förebilder när det gäller att vara empatiska för att själva kunna utveckla empati och barn lär sig mest genom at se hur vuxna beter sig mot andra vuxna och barn i situationer vi möter i vardagen.

När det gäller föräldrarnas betydelse i förhållande till mobbningsproblematiken inom skolan så har föräldrarna även här en viktig roll. Dels har föräldrarna en viktig roll att uppfatta signaler som deras eget barn eller ett annat barn sänder ut om att det är något som inte står rätt till, ofta är det föräldrarna som känner sitt barn bäst och kan uppfatta dessa signaler. Därmed inte sagt att det är enkelt för föräldrarna att i alla lägen upptäcka detta då barnet kan uppleva skam över det som sker eller mottagit hotelser från mobbarna och därför inte vågar berätta om det som händer (Olweus, 1999).

Ett förebyggande arbetssätt enligt bland annat Olweus (1999) för att motverka mobbning är att göra eleverna medvetna om att samtliga föräldrar är insatta i mobbningsproblematiken och att man erbjuder föräldrarna att vara involverade i samtal gällande förhållningsätt, regler och gemensamma beslut som rör klimatet i skolan och mobbningsfrågor (Olweus, 1999; Skolverket, 2004). Däremot menar Ljungström (1997) som arbetat fram Farstametoden att det finns en risk med att involvera föräldrarna i ett tidigt skede då det gäller att få bukt med uppmärksammade mobbningssituationer. Forskaren menar att veckan efter det första behandlingssamtalet är en viktig och känslig tid för de inblandade och att det därför är viktigt att vänta en kortare tid så att inte föräldrarna påverkar eller ifrågasätter den förändringsprocess som sker hos de inblandade individerna efter det första samtalet (Ljungström, 1997; Ordkällan/Pedaktiv AB, n.d.)

3 Syfte och frågeställningar

Syfte

Syftet med min undersökning är att ta reda på hur man i det dagliga arbetet i skolan arbetar för att förhindra uppkomsten av mobbning.

Frågeställningar

 Hur arbetar skolor som följer ett speciellt antimobbningsprogram?

 Hur arbetar man inom skolan med att stärka elevernas sociala och emotionella förmågor?

 Vilken är pedagogens roll i det förebyggande arbetet?

4 Metod

4.1 Teori och metodval

Jag valde att använda mig av en kvalitativ metod i form av intervjuer då jag ansåg att det var den bästa undersökningsmetoden för att nå uppsatsens syfte och få svar på mina frågeställningar. Inom de kvalitativa metoderna är intervjuer den mest förekommande undersökningsformen och genomförs med ett antal respondenter. Metoden delas vanligtvis in i ostrukturerade och strukturerade intervjuer. Jag valde att använda mig av strukturerade intervjuer vilket innebär att respondenterna får samma frågor för att svaren sedan ska kunna ställas samman och jämföras mot varandra. En strukturerad intervju är att föredra om man vill få ett så trovärdigt och säkert resultat som möjligt och där svaren dessutom går att jämföra med varandra på ett tydligt sätt. De intervjufrågor jag har i min intervjuguide (Bilaga 1) är formulerade utifrån det syfte och de frågeställningar jag har i mitt arbete. Jag valde att ställa öppna intervjufrågor till mina respondenter då jag inte ville styra svaren utan få fram pedagogernas egna tankar och reflektioner. Innan intervjuerna var jag sparsam med information om vad det var jag ville undersöka då jag vill att respondenterna ska ge ärliga och inte tillrättalagda svar på mina frågor (Bryman, 2002).

Jag valde att intervjua sex pedagoger för att få en bredd i resultatet när det gällde att besvara mitt syfte och mina frågeställningar. Anledningen till att jag inte valde att intervjua fler respondenter var på grund av intervjufrågorna var väldigt ingående och att det därför krävdes stor tidsåtgång till att analysera och jämföra intervjusvaren. Jag är dock medveten om att fler intervjuer hade inneburit fler svarsaspekter, även om inte undersökningen är beroende av att ett visst antal svarar på ett visst sätt.

4.2 Urval

I mitt urval valde jag att intervjua pedagoger inom den kommun jag själv bor i, ett så kallat bekvämlighetsurval samt att jag valde att göra ett icke-slumpmässigt urval då jag ville intervjua pedagoger som jag redan innan visste arbetade aktivt och med intresse för just det jag ville undersöka med min studie (Bryman, 2002). För att få en bredd i resultatet samt olika infallsvinklar valde jag att intervjua respondenter som dels arbetar på olika skolor inom en kommun och som dessutom har olika pedagogiska utbildningar.

4.3 Tillvägagångssätt

När jag bestämt mig för att det var intervjuer som jag skulle använda mig av som metod för att få svar på mina frågeställningar kontaktade jag först en pedagog som jag genomförde en pilotintervju tillsammans med. Anledningen till att jag valde att göra en pilotintervju var att jag ville försäkra mig om att respondenterna skulle uppfatta frågorna på det sätt som jag hade för avsikt att ställa dem (Bryman, 2002). Efter genomförandet av min pilotintervju ändrade jag ett par formuleringar i mina intervjufrågor då jag upplevde att frågorna inte uppfattades på det sätt jag önskade. Nästa steg för mig blev att kontakta de pedagoger som jag hade i åtanke att intervjua. Samtliga var villiga att delta i en intervju med mig. Intervjuerna byggde på 16 frågor (se bilaga 1) där de fem första frågorna syftade till att få en bild av pedagogen som intervjuades; pedagogens utbildning, arbetsplatsen storlek med mera och resterande frågor syftade till att ge svar på mina frågeställningar.

Intervjuerna genomfördes på pedagogernas arbetsplats i ett avgränsat rum för att få en så avslappnad miljö som möjligt. Under intervjuerna förde jag stödanteckningar på dator, så kallad datorstödd intervju, istället för att spela in intervjuerna på band (Bryman, 2002). Anledningen till att jag inte spelade in intervjuerna var att två av respondenterna inte ville spelas in på band. För att metoden skulle bli likadan vid alla intervjuer beslutade jag mig för att föra stödanteckningar med hjälp av dator vid samtliga intervjuer. Detta var inget som någon av respondenterna hade något emot. Om den som intervjuar tar stödanteckningar vid intervjuerna kan det skapa ett bättre socialt samspel mellan intervjuaren och respondenten samt att metoden känns mer personlig. Fördelen med att inte spela in intervjuerna är att respondenterna inte behöver känna sig stressade över detta moment medan en nackdel är att intervjuaren riskerar att missa något i svaret eftersom denne har fullt upp med att skriva ner det respondenten säger. För att försöka undvika detta i så stor utsträckning som möjligt skrev jag dels ner mina stödanteckningar på datorn under intervjuerna eftersom det för mig är lättare att hinna skriva ner det jag hör på datorn än för hand samt att jag ställde följdfrågor och bad respondenterna förtydliga vissa svar för att jag skulle uppfatta det de sa på ett korrekt sätt. Ytterligare en nackdel kan bli att det är svårare att citera det respondenten har sagt om man inte har spelat in intervjun men då jag kände att detta var relevant i intervjusituationerna ställde jag en förtydligande följdfråga eller bad jag respondenterna att upprepa det de sagt (Kvale, 1997).

4.4 Sammanställning av data

När samtliga intervjuer var genomförda började sammanställningen av den insamlade informationen för att de olika materialen lättare skulle kunna jämföras. Alla intervjuerna skrevs sedan ut för att en kartläggning av materialet skulle kunna göras. Kartläggningen bestod i att ta bort överflödigt material och upprepningar i de olika intervjuerna. När detta arbete var avslutat började processen att jämföra de olika intervjuerna med varandra för att hitta ett lämpligt sätt att presentera respondenternas svar i studiens resultat. Efter att ha funnit så många rubriker som behövdes för att täcka in de olika svarsaspekterna som framkommit började arbetet med att bryta ner intervjuerna för att sedan kunna sammanställa och jämföra respondenternas svar med varandra (Kvale, 1997).

4.5 Reliabilitet och validitet

Reliabiliteten, som innebär att man gör en bedömning om man skulle få samma resultat ifall undersökningen upprepas, kan i denna undersökning diskuteras om den är hög eller inte. I min undersökning har jag försökt att få fram sex olika pedagogers tankar och erfarenheter då det gäller att arbeta förebyggande mot mobbning och exakt det resultat som jag fått fram kommer man med största sannolikhet inte få fram om man inte intervjuar samma sex pedagoger som jag har gjort. Detta på grund av att jag har gjort en kvalitativ undersökning som inte mäter något bestämt som en kvantitativ undersökning gör (Bryman, 2007).

När det gäller det begrepp som beskriver om man i sin slutsats har fått fram ett resultat som går att koppla samman med det som man har undersökt, validiteten, anser jag att det jag kommit fram till stämmer överens med det pedagogerna har försökt förmedla under intervjuerna (Bryman, 2007).

4.6 Forskningsetik

Redan i tidigt skede av undersökningen mötte jag pedagoger som inte ville att jag spelade in intervjuerna på band eftersom det ämne jag valt att undersöka kan vara känsligt för vissa av respondenterna. Jag tog då beslutet att inte spela in intervjuerna för att respondenterna skulle kunna känna sig trygga i att det inte på något sätt går att spåra vem det är som deltagit i studien. Jag har även avidentifierat respondenterna och givit dem andra namn samt valt att inte nämna namnen på de skolor de arbetar på, något som är en förutsättning för att intervjuerna ska vara konfidentiella (Kvale, 1997).

5 Resultat

I presentationen av det resultat jag har fått fram genom min undersökning kommer jag välja olika tillvägagångssätt. Vissa aspekter av undersökningen kommer att presenteras på ett sätt där alla respondenternas svar kommer att redogöras ordagrant var och en för sig medan jag i andra aspekter kommer jämföra respondenternas svar i löpande text.

Tabell 5 Presentation av respondenterna.

Namn Utbildning Undervisar i årskurs Skolans

storlek Skolans upp- tagningsområde Skolans antimobbnings-program Eva Mellanstadie- lärare Årskurs 4 Ca 230 elever

Ett område med relativt många invandrarfamiljer och socialt belastade familjer Delar av Farstametoden och kamrat- stödjare Gunvor Mellanstadie- lärare Årskurs 4 Ca 160 elever

Ett område med nästan enbart invandrarfamiljer Följer inget färdigt program men har kamratstödjare Marie Förskolelärare

Arbetar till största del i förskoleklass, har ett visst antal timmar/v i årskurs

ett och två

Ca 150 elever

Ett område med relativt många invandrarfamiljer och socialt belastade familjer Farstametoden Niklas Fritidspedagog med ytterligare poäng i idrottsämnet Årskurs 1-6 Ca 330 elever

Ett område med ganska många olika slags hemförhållanden från många samhällsklasser dock få invandrarfamiljer Olweus- programmet

Sandra Idrottslärare Årskurs 1-6 Ca 400 elever

Ett område med till största delen svenska familjer Friends Ulrika Mellanstadie- lärare Årskurs 5 Ca 330 elever

Ett område med ganska många slags olika hemförhållanden från många olika samhällsklasser dock få invandrarfamiljer Olweus- programmet

5.1 Pedagogernas definition av begreppet mobbning

Under denna rubrik väljer jag att ordagrant presentera pedagogernas olika tankar och definitioner av begreppet mobbning för att ge en så god inblick som möjligt i deras resonemang och tankar i följande frågor.

Enligt Sandra är mobbning en kränkande behandling som pågått upprepade gånger och under

en viss tid av en eller flera personer. Denna definition liknar till stor del den definition som

Ulrika har när hon säger att mobbning förutsätter att den som utsätts kränks vid upprepade

tillfällen, vilket enligt mig skiljer mobbning från andra former av kränkande behandling, såsom sexuella trakasserier, rasism och främlingsfientlighet.

Niklas och Marie sammanfattar också de begreppets innebörd på ett liknande sätt. Niklas säger att mobbning är en medveten intention att skada eller såra någon som sker upprepade

gånger under en längre tid och det finns en maktobalans mellan de inblandade. Marie är mer

koncis i sin definition och menar att mobbning är ett systematiskt kränkande av en person. Gunvor utvecklar sitt svar en aning och beskriver även hur mobbning kan ta sig till uttryck när hon säger att mobbning är när en eller flera elever vid upprepade tillfällen hånar, retar

eller på annat sätt attackerar en elev, ett annat sätt kan vara slag och knuffar, elaka meddelanden med mera.

När Eva ska ge sin definition av vad mobbning är funderar hon en stund och säger sedan att

mobbning är upprepade kränkningar som är systematiska men man kan också se redan vid första tillfället som någon blir utsatt att det är mobbning och då är det oftast en väldig grov händelse/kränkning. Mobbning kan ta sig i olika uttryck och kan till exempel vara ord, blickar, utfrysning eller slag, något som gör någon till en hackkyckling och som de övriga i gruppen accepterar. Man kan ofta höra att det var bara på skoj, både från den som utsätter och från den som blir utsatt, och det är då svårt att avgöra om det är på skoj eller om det ligger något mer bakom det som inträffat. I slutändan är det dock alltid den som blir utsatt som bestämmer och har rätten att säga att han/hon är utsatt för mobbning.

5.2 Pedagogernas medvetenhet om mobbningsproblematiken Gunvor

Gunvors skola har ett väl fungerande mobbningsteam, tycker hon, som omedelbart tar tag i mobbningssituationen när den uppdagats av någon. Policyn har enligt detta arbetssätt varit att

Gunvor anser också att det är relativt lätt att upptäcka om det förekommer mobbning bland de elever som hon möter. Det syns ganska väl på blickar, antydningar, ignoreranden och framför allt märks det på det sätt som eleverna pratar med varandra.

Ulrika

Vid skolstarten i augusti nu i år, 2008, startade man på Ulrikas skola upp ett arbete med Friends. I samband med detta har skolan fortbildning för lärare och elever. På skolan finns nu lärare och elever som tillsammans bildar en grupp som träffas och förankrar arbetet med anti-mobbning. Det Ulrika anser vara typiskt för detta program är de utvalda kompisstödjarna som finns i årskurs 3-6. Dessa kompisstödjare har en viktig uppgift att se vad som händer mellan eleverna när vuxna inte är närvarande samt uppmärksamma de vuxna om de misstänker att det förekommer mobbning. Ulrika, som undervisar i idrott, säger att hon ganska lätt kan se signaler från eleverna om något inte är som det ska. Eleverna använder kroppen på olika sätt när de träffar Ulrika och hon menar att man ganska tydligt kan se när eleverna får ett förändrat kroppsspråk och det är då viktigt att fundera på vad det kan vara som ligger bakom det. Inom ämnet idrott är det dessutom mycket arbete i grupp och då kan man tydligt se om det finns grupperingar som elever inte mår bra i. Det luriga med mobbning menar Ulrika är att många tillfällen till mobbning förekommer tyvärr vid tillfällen då vuxna inte finns i närheten.

Eva

På den skolan som Eva arbetar på följs inte ett bestämt antimobbningsprogram men skolans arbete liknar till stor del Farstametoden menar hon. När man på skolan får veta att det förekommer mobbning kopplas skolans trygghetsgrupp in som tar ansvar för att reda ut och försöka lösa det som händer. Eva betonar att det kan kännas skönt att det inte alltid är klassläraren som bär huvudansvaret i dessa situationer, både för eleverna och för pedagogen. På skolan finns det också ett system av kamratstödjare där varje klass har två kamratstödjare. Eleverna får tillsammans välja vilka som ska vara kamratstödjare i sin egen klass men pedagogen har en viktig uppgift att se till att det blir någon som klarar av uppgiften och det ansvar som medföljer.

Marie

Maries skola arbetar efter Farstametoden men med lite omarbetningar för att passa även de yngsta barnen. På skolan finns det en fast grupp av personal som arbetar med berörda elever utifrån ett bestämt tillvägagångssätt. Dokumentationen är väldigt viktig i detta arbete så att det finns material att falla tillbaka på vid uppföljningar och eventuella frågor.

Niklas och Sandra

Den skola som Niklas och Sandra arbetar på har precis startat upp Olweusprogrammet. Niklas, som är väl insatt i programmet, tycker bara det finns positiva sidor av programmet så här långt. Han tycker det är bra att all personal i skolan ska utbildas i ämnet, att det finns ett strukturerat och genomtänkt arbetssätt och att all personal på skolan nu ska agera på samma sätt i uppkomna situationer. Sandra känner sig inte tillräckligt insatt i programmet för att uttala sig om vad hon anser om programmet men påtalar att hon saknar kamratstödjarna och den kontaktperson de hade i det antimobbningsarbete skolan hade innan de övergick till att arbeta enligt Olweusprogrammet.

Både Sandra, Marie och Eva betonar att det finns flera faktorer som är av betydelse för att den vuxne ska kunna upptäcka om det förekommer mobbning i elevgruppen han/hon möter. En förutsättning för att överhuvud taget kunna upptäcka mobbning är att känna sin elevgrupp väl samt spenderar mycket tid tillsammans med eleverna. Det är även viktigt att ha inställningen att vilja se om det är något som inte står rätt till. Känner pedagogen eleverna kan han/hon känna av om det är något som inte stämmer även om det inte finns en konkret händelse att gå på. Detta ses till exempel genom ett ändrat beteende genom attitydförändringar, att en elev drar sig undan, undviker något eller några, får tråkiga kommentarer, har få kamrater, är ensam på rasterna, söker vuxenkontakt, äter dåligt, är lättirriterad, inåtvänd, får blickar från kamraterna, undviker vissa lektioner/dagar, kommer sent när alla gått in eller går sist ut. Märks det att en elev förändras på något av dessa eller andra sätt, kan det vara ett tecken på att något inte står rätt till och då gäller det att pedagogen tar sitt ansvar och försöker reda ut vad det är som händer och varför eleven reagerar på detta sätt. De tre pedagogerna är överens om att det är viktigt att man reagerar varje gång misstanke finns om att något inte står rätt till och att detta hellre sker en gång för mycket än en gång för lite, det visar eleverna att pedagogen ser och reagerar när något inte är som det ska.

Niklas anser inte alls att det är lätt att upptäcka mobbning. Det som han ser som bland det svåraste inom mobbningsproblematiken är just att det är så svårt att upptäcka om någon utsätter någon för mobbning respektive om någon blir utsatt för mobbning av någon annan. Trots att det är svårt att upptäcka tror han att ett förebyggande arbete, samarbete med föräldrar och att ge all skolans personal kunskap om problematiken gör det lättare att upptäcka mobbning eftersom det då finns flera ögon som ser situationen ur olika synvinklar. Men det

5.3 Sociala och emotionella faktorer

För att skapa en helhet i pedagogernas tankar kring de sociala och emotionella faktorernas betydelse i det förebyggande arbetet mot mobbning kommer jag att presentera pedagogernas tankar och hur de beskriver sina arbetssätt var och en för sig även om de på vissa punkter har liknande tankesätt kring ämnet.

Eva

När Eva ska beskriva hur arbetet med att stärka elevernas sociala och emotionella förmågor fungerar börjar hon med att konstatera att det var inget som talades om eller något som tänktes på när hon började arbeta som lärare för 20 år sedan. Efter att ha arbetat ett antal år har både skolans och hennes inställning till detta arbete förändrats och nu är det något hon arbetar mycket med. I Evas klassrum har eleverna bestämda platser och det gäller även placeringen i matsalen. Detta ger eleverna en trygghet då de inte behöver gå till skolan eller komma in efter rasten och inte veta vem de ska sitta bredvid. Att de har bestämda platser betyder också att de med jämna mellanrum byter platser och får träna på att sitta bredvid andra än bara sina bästa vänner vilket Eva tycker är väldigt viktigt. För att skapa ett gott socialt klimat arbetar Eva med att visa och påtala att alla människor är ömtåliga och att det därför inte är okej att behandla sina klasskamrater hur som helst. För att skapa en bra atmosfär är det också viktigt att eleverna får känna delaktighet i saker som när det gäller att sätta upp regler, diskutera och samtala om skolvardagen. Pedagogen har ytterligare en viktig del i att skapa en välmående grupp menar Eva och det är att försöka se alla elever varje dag, att det finns tillfälle för en liten pratstund med var och en av eleverna om just det som han/hon har behov att prata om.

Ulrika

Ulrika som även hon undervisar i idrott tänker ofta på hur hon delar in eleverna i olika grupperingar, vilket ständigt sker inom ämnet. Ibland kan det vara bra att alla får lära sig att samarbeta men ibland kan det också vara bra att göra grupperingar utifrån elevernas behov och förutsättningar. Det är i dessa indelningar viktigt att skapa grupper så att alla får sin plats i gruppen även om alla inte har samma plats. Oavsett hur grupperna ser ut är det viktigt att eleverna vet att det är den vuxne som bestämmer grupperna och sedan också följer upp och ser hur grupperna fungerar. Något som Ulrika ofta gör är att prata med eleverna om hur de upplever det de är med om på hennes lektioner och får eleverna att tänka efter hur det kan ha känts för någon annan än de själva.

Marie

Marie arbetar mycket med att genom lekar och samarbetsövningar stärka elevernas samhörighet, samspel och sociala kompetens. Enligt Marie är det genom att arbeta med den sociala kompetensen som eleverna lär sig hur en god kamrat ska vara, vad som är rätt och fel samt vilka regler som gäller i gruppen. Det är också viktigt att skapa ett så öppet klimat bland eleverna som möjligt där eleverna känner att det är tillåtet att tycka, tänka och känna det de gör men självfallet inte så att det sårar någon. Som pedagog gäller det att i detta arbete var en god förebild; att vara positiv, glad och visa respekt för eleverna.

Sandra

Enligt Sandra är det viktigt att skapa ett positivt klimat där alla elever ska få känna att det är tillåtet att göra fel men samtidigt får inte situationen utsätta en elev för obehagliga känslor. Upplevs situationen som obehaglig för en elev måste det gå hitta andra lösningar om det är moment som absolut måste genomföras. Det är också viktigt att eleverna vet att det är pedagogen som är ansvarig och bestämmer i klassrummet. Sandra låter nästa aldrig eleverna själva bestämma vart och med vem de ska sitta eller vilka som ska arbeta tillsammans. Detta bestämmer hon för att det är ett viktigt sätt att minska risken för att någon ska känna sig utlämnad i dessa situationer. Här är det viktigt att vara lyhörd på det eleverna berättar och visar med sitt kroppsspråk. Något som Sandra även säger sig arbeta med mycket i sitt klassrum är att lyfta eleverna genom riktat och befogat beröm när de handlar på ett riktigt sätt. Beröm kan och ska i möjligaste mån ges så att fler hör och uppmuntras till att agera på liknande sätt men en elev ska aldrig få kritik så att fler elever hör än den elev det gäller.

Niklas

Niklas som undervisar i idrott poängterar också att det är viktigt att tänka på hur man gör gruppindelningar och att alla elever måste få en chans att prestera efter sin egen förmåga i de grupper de hamnar i. Han arbetar också mycket med idrottens etik och moral, till exempel med laganda och att skapa ett schysst spel. Som pedagog i dessa sammanhang tycker Niklas att det är viktigt att vara noggrann med regler och vara uppmärksam, rättvis och konsekvent i allt som görs och sägs när pedagogen är tillsammans med eleverna. Hela pedagogens arbete måste gå ut på att alla ska känna sig lika mycket värda oavsett vem eleven är eller vad eleven presterar.

Gunvor

Gunvor arbetar mycket i sin elevgrupp med att alla ska kunna sitta med alla, något som enligt henne kan vara väldigt svårt i vissa grupper. Det är alltid Gunvor som bestämmer platserna och eleverna brukar få byta platser en till två gånger per termin för att de ska få den tryggheten det innebär att veta vart man sitter och att det inte hela tiden ändras.

Ytterligare en viktig del i att skapa ett gott klimat är att under något tillfälle i veckan dela upp pojkar och flickor var för sig och har samtal och övningar som baserar sig på EQ-modellen. En svårighet med detta ser Gunvor då det på hennes skola går elever med många olika ursprung, både sociala och kulturella. Med en sådan mångfald är det inte lätt att skapa gemensamma tankesätt och regler för hur ett korrekt uppförande är men det gör även arbetet ännu viktigare och värt att kämpa för.

5.4 De vuxnas roll i det förebyggande arbetet

På samtliga skolor finns det vuxna närvarande på rasterna och i matsalen när eleverna äter sin lunch. I matsalen verkar pedagogerna anse att det fungerar bra med de vuxna som befinner sig där medan de upplever ett problem med vuxennärvaro på rasterna. Det är ofta många elever ute och inte tillräckligt med vuxna, speciellt då Ulrikas skolgård upplevs som stor och att det finns många ställen dit eleverna kan ta vägen utan att de vuxna ser det. Eva tycker att det ultimata skulle vara om alla vuxna kunde vara ute på alla raster, då skulle verkligen förekomsten av mobbning kunna minska, menar hon.

Den skola som Sandra och Niklas arbetar på har även vuxna i omklädningsrummen till idrotten i perioder när pedagogerna anar att det behövs. Även den skola där Ulrika arbetar har de vid behov vuxna i omklädningsrummen och har då ett schema för detta så att det alltid finns en vuxen där när behovet finns. Marie, som arbetar med de allra yngsta barnen i skolan, tycker att det är viktigt med många vuxna runt barnen och på hennes skola är det alltid en vuxen närvarande i omklädningsrummen när eleverna ska ha idrott.

När pedagogerna själva får fundera över deras egen roll i det förebyggande arbetet mot mobbning är de alla överens om att det är pedagogen som är förebilden för eleverna. Det är pedagogen som dagligen möter eleverna och då har de en viktig uppgift att vara tydlig och visa vad som är rätt och fel i bemötandet mellan individer. Eva påpekar också vikten av att samtala med eleverna om de vardagskonflikter som uppstår, ser till att allas röst blir hörd samt att pedagogen försöker hjälpa eleverna att klara upp alla de konflikter de stöter på.

Sandra betonar också att det i hennes roll som pedagog ingår att vara observant och se vad som händer bland de elever som hon möter samt att hon ger eleverna möjlighet att reflektera och ta ställning i dessa frågor utifrån bland annat drama och samtal som hon för med sin elevgrupp. Det är dessutom väldigt viktigt att pedagogen är positiv, lyhörd och inte tvekar att ingripa att om man ser en elev som inte mår bra eller blir utsatt för något. Som vuxen är det också viktigt att verka för att alla elever ska känna att de vågar och får uttala sig men inte så att det sårar andra. Sandra anser även att föräldrarna är en styrka i det förebyggande arbetet mot mobbing. Det är viktigt att ha en öppen kommunikation samt i förväg med föräldragruppen diskutera hur eventuella tendenser till mobbning i elevgruppen ska hanteras. Det är bra att i dessa diskussioner samtala om hypotetiska fall före det händer så att både föräldrar och pedagogen vet hur den andre tänker. Föräldrarna vill ju sitt barns bästa och om föräldrarna är eniga eller i varje fall har diskuterat dessa frågor sänder det ut bra signaler till eleverna samt att det är en styrka för pedagogen att veta att man har föräldrarna med och bakom mig.

Eva och Ulrika är inne på samma spår som Sandra och menar att det är viktigt att föräldrarna görs medvetna om vad mobbning är och att det är något som inte tolereras på skolan. Hon betonar att det viktigt att föräldrarna inser att de är en stor och viktig del i elevernas liv. Föräldrarna kan på så sätt göra mycket för att förebygga mobbning genom att inte tala illa om andra barn, visa omsorg för alla klassens barn, uppmuntra att bjuda alla elever på kalas med mera.

Niklas är helt övertygad om att föräldrarna är en viktig del av det förebyggande arbetet och menar att det är viktigt att ge dem så mycket kunskap som möjligt och ha en ständig kontakt med dem genom veckobrev eller elevböcker. På Niklas skola får pedagogerna reda på en stor del av mobbningsfallen genom föräldrar så på så sätt är föräldrarna oerhört viktiga menar han. Både Gunvors och Maries åsikter överrensstämmer med de övriga pedagogerna men betonar också att det är viktigt att göra föräldrarna medvetna om hur klimatet i klassen är. Om det i klassen är ett oroligt klimat och mycket konflikter är det viktig att vara ärlig och öppen mot föräldrarna och inte vara rädd för att be föräldrarna om hjälp för att lösa konflikter om de kan bidra med en lösningsmodell.

5.5 Det förebyggande arbetet

Samtliga pedagoger är överrens om att det förebyggande arbetet är viktigt för att minska mobbningens omfattning på skolorna men att helt få bort mobbningen på skolorna tror de inte går. Pedagogerna menar att mobbning tyvärr alltid kommer finnas på skolorna eftersom de vuxna aldrig kommer att upptäcka all form av mobbning. De som mobbar och inte kan ta sig ur det trots hjälp från vuxna kommer att komma på sätt att utsätta andra som de vuxna inte kommer att se, det är ett av mobbningens största problem. I det dagliga arbetet anser pedagogerna att de måste göra eleverna medvetna om vad mobbning är och diskutera detta med eleverna. Det är under dessa samtal viktigt att prata om hur man ska vara mot varandra och vad som är rätt och fel. Sätten som detta kan göras på kan variera.

Sandra arbetar mycket med samtal och olika dramaövningar där eleverna får uppleva en situation som de kan tänkas hamna i själva och utifrån den diskutera vad hur de kan göra om de hamnar i en liknande situation. Eva använder ofta böcker och gärna högläsning för att diskutera dessa frågor med eleverna. Eleverna får också en chans att diskutera dessa frågor när de hör något om detta inom media eller om det på annat sätt kommer upp i elevgruppen.

På Ulrikas skola arbetar de mycket med det material av övningar och diskussionsunderlag som ingår i arbetet med Friends. Hela detta material vill medvetandegöra eleverna om vad mobbning är samt hur de kan själva kan vara med att förebygga uppkomsten av mobbning. Något som Ulrika tror starkt på som ett förebyggande arbetssätt är att tala öppet med eleverna om mobbningsproblematiken så att de är medvetna om vad mobbning verkligen innebär och hur pedagogen och eleverna tillsammans kan arbeta för att ingen ska behöva bli utsatt för mobbning.

Niklas, Gunvor och Marie är alla tre överens om att det gäller att få in det förebyggande arbetet mot mobbning på ett så naturligt sätt som möjligt för att eleverna ska märka att pedagogerna i skolan arbetar kontinuerligt mot mobbning samtidigt som det då inte blir något som bara pratas om vid speciella tillfällen, till exempel vid temadagar. Detta tror inte pedagogerna är ett effektivt sätt att förebygga mobbning utan det gäller att få det arbetet mot mobbning till en naturlig del av skolvardagen.

Eva menar att en stor del och kanske den viktigaste delen av det förebyggande arbetet är att våga se vad som pågår mellan eleverna i gruppen och redan på ett tidigt stadium våga ingripa. Det är de vuxnas ansvar mot de elever de möter att det finns vuxna runt dem som vågar vara

5.6 Pedagogernas egna tankar

I slutet av mina intervjuer med pedagogerna fick de tillfälle att delge de tankar som väckts hos dem under tiden intervjun hade pågått och några av de tankarna följer här.

Jag tror att det förebyggande arbetet mot mobbning är otroligt viktigt men jag tror också det är farligt att slå sig till ro och tänka ”På vår skola finns ingen mobbning för vi jobbar så bra med det…” (Marie).

Det är oerhört svårt att arbeta när det gäller att förebygga och motverka mobbning. Man måste ha tålamod, man kan inte sluta att säga till en elev som gör fel efter 10:e gången man måste fortsätta både den elfte och tolfte gången tills eleven förstår att beteendet inte är okej. Man ska ju naturligtvis sträva efter att ha en nolltolerans men man måste även inse att den visionen inte kommer att kunna uppnås. Man kan inte efter en skoldag när man rett ut alla konflikter tänka att nu har vi inga problem och sedan koppla bort det i en månad, man måste hela tiden se, höra och känna in läget och vara beredd att ta tag i de situationer som uppkommer (Eva).

Det jag har funderat på är att vi gör mycket på skolan men att det inte finns garantier för en helt mobbningsfri miljö hos oss (Ulrika).