Örebro universitet
HumUS-institutionen
Kulturgeografi
Människans beteende och förhållningssätt i utformningen
av den fysiska miljön i en ”smart stad”
En fallstudie av pilotprojektet Tamarinden, Örebro kommun
Karin Gunnarsson och Hanna Janzon
Illustration: FOJAB/Örebro kommun
Kandidatuppsats i kulturgeografi
Vårterminen 2020
Handledare: Camilla Berglund
Sammanfattning
I nuläget är 55 procent av jordens befolkning bosatta i städer och statistik visar hur denna siffra förutses stiga till 68 procent till år 2050 (Smart City Sweden, u.å). Dessutom ansvarar städer för 70 procent av världens växthusgasutsläpp (Naturvårdsverket 2020). I samband med rådande urbaniseringstakt och klimatförändringar står samhällen inför nya utmaningar för att säkra jordens resurser. Konceptet “smart stad” ses som en lösning för att utveckla attraktiva och hållbara livsmiljöer. Genom ”smart” teknik ska därmed ett effektivare nyttjande av resurser erhållas. Nuvarande forskning har riktat kritik mot att “smart stad” utformar bristfälliga fysiska miljöer som inte bemöter medborgarnas behov. Den teknologiska aspekten tenderar att dominera under planeringsprocessen, varav sociala och rumsliga värden riskerar att hamna i skymundan (Shelton & Lodato, 2019, s. 38). Örebro kommun planerar i nuläget för utformning av pilotprojektet Tamarinden. Ett “smart stad”-projekt som tillhandahåller invånarna en funktionsrik livsmiljö för att bidra till en hållbarare livsstil (Örebro kommun, 2020).
Intressant är att studera hur den fysiska utformningen av “smart stad” kan bidra till önskvärda beteenden för att främja en hållbar samhällsutveckling. Uppsatsen syftar till att studera vilken roll människans beteende och förhållningssätt har i utformningen av den fysiska miljön i en “smart stad”. En kvalitativ fallstudie av Örebro kommuns pilotprojekt Tamarinden utgör därför uppsatsens forskningsstrategi. Följande styrdokument: Detaljplan för del av fastigheten Almby 11:148 (Sörbyängsvägen), Strategi för arkitektur och byggande samt Digitaliseringsstrategin ingår i uppsatsens empiri, tillsammans med kvalitativa intervjuer från Örebro kommun Stadsbyggnad och E.ON.
Vidare utgår uppsatsen från en kvalitativ innehållsanalys med ett etnografiskt analytiskt tillvägagångssätt för att analysera uppsatsens empiriska material. Uppsatsens slutliga resultat har visat att Tamarinden planeras utifrån en helhetsbild. Detta för att sociala, ekonomiska och ekologiska värden ska skapa hållbara livsmiljöer som underlättar en miljövänligare livsstil. Uppsatsen belyser en ansvarstagande, medveten, inspirerande och samnyttjande invånare.
Nyckelord: Smart stad, medborgare, fysisk planering, Örebro kommun, Tamarinden, samverkan, beteende, hållbar utveckling.
Förord
Denna uppsats genomfördes efter tre års studier på samhällsplanerarprogrammet vid Örebro universitet. Vi vill rikta ett stort tack till tjänstemän på Örebro kommun Stadsbyggnad och E.ON som medverkat i vår intervjustudie. Utan ert deltagande hade uppsatsen inte blivit fulländad. Slutligen vill vi även rikta ett stort tack till vår handledare Camilla Berglund för allt stöd och uppmuntran under uppsatsens gång.
Karin Gunnarsson och Hanna Janzon Örebro Universitet, juni 2020
Innehållsförteckning
1. Inledning ... 1
1.1 Syfte och frågeställningar ... 3
1.2 Avgränsningar ... 3
1.3 Disposition ... 4
2. Kunskapsöversikt ... 4
2.1 Vad är “smart stad”? ... 5
2.1.1 “Smart stad” - olika definitioner... 6
2.2 Den “smarta medborgaren” - vem är det? ... 8
2.2.1 Den “smarta medborgarens” roll i planeringsprocessen ... 9
2.2.2 Top-down och bottom-up i samspel ... 10
2.3 “Smart” fysisk planering och förändrat beteende ... 11
2.3.1 Människans beteende utifrån tre attribut ... 12
2.3.2 “Smart” fysisk planering ... 13
2.4 Teknikens baksida ... 15 2.5 Sammanfattning av kunskapsöversikten ... 15 3. Metod ... 16 3.1 Litteratursökning ... 16 3.2 Fallstudie ... 16 3.3 Innehållsanalys ... 17 3.3.1 Urval ... 18 3.3.2 Analytiskt tillvägagångssätt ... 19 3.4 Intervjuer ... 20 3.4.1 Urval ... 22 3.5 Etiska reflektioner ... 22
3.6 Validitet och reliabilitet ... 23
4. Resultat och analys av fallstudie: Pilotprojektet Tamarinden ... 24
4.1 Styrdokument ... 24
4.1.1 Strategi för arkitektur och byggande ... 24
4.1.2 Detaljplan för Tamarinden ... 25 4.1.3 Digitaliseringsstrategin ... 25 4.2 Planeringsprocessen... 25 4.2.1 Samverkan ... 25 4.2.2 Sammanfattning av planeringsprocessen ... 29 4.3 Fysisk miljö ... 29 4.3.1 Utformning ... 29
4.3.2 Smarta lösningar ... 32
4.3.3 Sammanfattning av fysisk miljö ... 34
4.4 Beteende ... 35
4.4.1 Den ansvarstagande invånaren ... 35
4.4.2 Den inspirerande invånaren ... 36
4.4.3 Den medvetna invånaren ... 38
4.4.4 Den samnyttjande invånaren ... 39
4.4.5 Sammanfattning av beteende ... 40
5. Slutsatser ... 41
6. Avslutande diskussion ... 42
Litteratur- och källförteckning ... 44 Bilaga 1: Intervjuguide
1
1. Inledning
Världen blir alltmer globaliserad med en snabb utvecklad urbanisering, varav 55 procent av jordens befolkning numera är bosatta i städer. Till år 2050 förväntas denna siffra stiga till 68 procent (Smart City Sweden, u.å). Samtidigt är städer enligt Naturvårdsverket (2020) ansvariga för 70 procent av växthusgasutsläppen, då majoriteten av jordens resurser förbrukas på dessa platser (Albino et al. 2015, s. 3). Problematiken kring klimatförändringar, samt begränsningar av naturresurser kräver att städer planerar för att främja ett hållbart samhälle och agerar enhetligt (BSI, u.å, s. 1,2 & Naturvårdsverket, 2020). Idag är denna typ av enhetligt agerande ett problem eftersom städer bygger på många olika aktiviteter, infrastrukturer och organisationer för att uppfylla företags och medborgares behov. Städer bygger till stor del på enskilda stadssystem och blir samtidigt mer beroende av varandra, inte minst då ett systemfel kan leda till risker likt en dominoeffekt. Därav bör städer bli mer effektiva och sammanhängande för att minska dess sårbarhet (BSI, u.å, s. 1-2). Städer utgör även en viktig del i att förändra den negativa inverkan på miljön och att säkra en hållbar framtid för nutida och kommande generationer (Mori och Christodoulou, 2012 se Albino et al., 2015, s. 3).
Samtidigt i en alltmer digitaliserad värld, har innovativa framsteg genom modern teknik och digitalisering presenterats likt alternativa lösningar. En form av ”smart” stadsinnovation har expanderat, från den hållbara ekostaden till att begreppet ”smart stad” under de senaste två decennierna fått allt större uppmärksamhet inom internationell politik och akademin (Joss et al., 2019, s. 3-4 & Albino et al., 2015, s. 3). I Sverige har fokus riktats till att utveckla “smarta städer” där innovativa lösningar sker inom sophantering, energianvändning och mobilitet. Grönytor är inte endast tänkt att fungera likt platser för vattenuppsamling, luftrenare och reducera buller, utan även skapa möjligheter till nya mötesplatser och genom det bidra till en ökad social hållbarhet. Andra initiativ för att minska förorenande utsläpp har varit att möjliggöra för promenadstråk och cykeltransport och genom det försöka minska bilanvändning (Smart city Sweden, u.åa & Smart City Sweden, u.åb). Dock råder fortfarande förvirring kring begreppet ”smart stad” och dess definition. Även detsamma gäller vid implementering av konceptet i praktiken (O’Grady & O’Hare, 2012 se Albino et al. 2015, s. 4).
Vidare poängterar Sandell et al. (2005) hur teknologiska framsteg investeras. Sker denna investering av teknik genom en rättvis fördelning, i produkter eller tjänster, samt av kvantitet eller kvalitet? Sandell et al. (2005, s. 30-31) skriver även följande: ”Reduced exhaust emissions as a result of technological advancement in the automobile industry will not lead to cleaner air if the number of cars on the road continues to rise.”. Således spelar även människans beteende och livsstil en viktig roll i möjligheten att främja en hållbar samhällsutveckling. Sandell et al. (2005) menar att människans relation (kopplat till beteende och livsstil) till naturen från slutet av 1800-talet markant distanserats. En utveckling från ett ekocentriskt förhållningssätt där människan existerade symbiotiskt med naturen, till en antropocentrisk
2 era. Genom ny teknik och kunskap, samt en ny form av stadsinnovation, har kontroll över naturen tagits (Sandell et al., 2005, s. 30-31).
Städer bör arbeta för en grön omställning, men det kräver även en samverkan mellan staten och dess medborgare. Tidigare forskning visar att konceptet “smart stad” är förenligt med en top-down styrning och understödjer en teknokratisk stadsutveckling. En bottom-up strategi har förespråkats för att engagera medborgaren i stadsplaneringen, politiken och utvecklingsprocessen. Förenligt med en teknokratisk determinism är således den “smarta medborgaren”, vilket även skapat diskussioner kring vem den “smarta medborgaren” egentligen är (Hemment & Townsend, 2013). Vidare diskuterar Hemment & Townsend (2013) frågan kring olika typer av nya identiteter eller roller som kan tänkas etableras hos medborgaren, samt möjligheter till att engagera medborgaren i utvecklingen av “smarta städer” (Hemment & Townsend, 2013).
”Smarta” lösningar har fått allt större spridning i samhällsplaneringen och år 2021 sker etableringen av Örebro kommuns smartaste område, Tamarinden. Ett nytt bostadsområde som bygger på hållbarhet och stadsinnovation i form av smarta lösningar (Örebro kommun, 2020). I kommunens styrdokument för Tamarindens klimat- och energiambition lyder pilotprojektets vision följande:
“Tamarinden ska vara Örebros flaggskepp för hållbar stadsutveckling. Det är ett bostadsområde som integrerar modern energiteknik, och såväl miljömässig som finansiell hållbarhet - det ska löna sig för såväl människa och miljö att bygga och leva hållbart.”
(Örebro kommun, 2019, s. 1).
Den sociala interaktionen är även en viktig komponent i Tamarinden. Vidare beskriver Örebro kommun (2020) idéerna kring projektet följande: ”Här uppmuntras nya sätt att bo, leva och umgås.”. Den fysiska designen utmärker sig från tidigare utformning av bostadsområden i kommunen. Stadsdelen är tänkt att karaktäriseras av grönska, nytänkande och aktivitet. Närhet till service, handel, kollektivtrafik, cykel- och gångnät, samt grönområden ska skapa goda förutsättningar för medborgaren att anta en hållbarare livsstil (Örebro kommun, 2020).
Tamarinden är ett “smart stad”-projekt i blivande och finns i nuläget enbart uttryckt i plan- och visionsdokument. Den “smarta staden” uppmuntrar till en hållbar livsstil, men det förutsätter att invånarna i stadsdelen besitter en inställning och är villiga att handla i en miljövänligare riktning. Frågan är om den fysiska utformningen av Tamarinden kan generera det önskvärda beteendet för att främja en hållbar samhällsutveckling.
3 1.1 Syfte och frågeställningar
Syftet med uppsatsen är att studera vilken roll människans beteende och förhållningssätt har i utformningen av den fysiska miljön i en “smart stad”. Utifrån konceptet “smart stad” i relation till pilotprojektet Tamarinden studeras djupgående hur “smart” fysisk planering kan bidra till ett förändrat miljövänligt beteende. För att precisera studien lyder följande frågeställningar:
1. Hur kan “smart” fysisk planering utformas för att bidra till ett förändrat miljö- och klimatrelaterat beteende?
2. Vilka önskvärda miljö- och klimatrelaterade beteenden framträder i Örebro kommuns visioner om pilotprojektet Tamarinden?
1.2 Avgränsningar
Uppsatsen avgränsas till att studera konceptet “smart stad”, den “smarta medborgaren” och människans förhållningssätt och beteende. Uppsatsen avgränsas även geografiskt till pilotprojektet, Tamarinden i Örebro kommun. Tamarinden avser fastigheten Almby 11:148, Sörbyängsvägen. I uppsatsens avsnitt 2.1.1 redogörs för sex definitioner av begreppet “smart stad”. Definitionerna presenteras som direkta citat på originalspråk (engelska). Anledningen till att citaten lyfts fram på originalspråk är för att det ska finnas en exakthet i definitionerna och inga felaktigheter uppstå.
Planområdet ligger utmed Sörbyängsvägen, söder om centrala Örebro (Örebro kommun, 2016, s. 3).
4 1.3 Disposition
1. Inledning
Detta kapitel ger en kunskapsbakgrund för rådande utmaningar städer står inför, där konceptet ”smart stad” presenteras som en lösning för att anta en grönare omställning. Vidare presenteras uppsatsen syfte och frågeställningar, samt avgränsningar.
2. Kunskapsöversikt
Följande kapitel presenterar en kunskapsöversikt utifrån uppsatsens syfte, vilket redogörs utifrån konceptet ”smart stad”, ett medborgarperspektiv, planeringsprocessen, beteende, fysisk planering och teknikens baksida. Kapitlet avslutas med en sammanfattning.
3. Metod
I detta kapitel presenteras uppsatsens tillvägagångssätt, litteratursökning, fallstudie, innehållsanalys och urval, analytiskt tillvägagångssätt, intervjuer och urval, etiska reflektioner samt validitet och reliabilitet.
4. Resultat och analys av fallstudie: Pilotprojektet Tamarinden
Kapitlet presenterar resultat och analys av uppsatsens fallstudie för Örebro kommuns pilotprojekt Tamarinden. Uppsatsen empiriska material (Örebro kommuns styrdokument och intervjuer) kopplas samman med kunskapsöversikten och besvarar sedan uppsatsen syfte och frågeställningar.
5. Slutsatser
Kapitlet sammanfattar avsnittet för resultat och analys.
6. Avslutande diskussion
Detta kapitel diskuterar uppsatsens slutsatser utifrån utmaningar och möjligheter. Slutsatserna diskuteras även utifrån en större samhällskontext. Kapitlet avslutas med kritiska reflektioner och ger förslag till vidare forskning.
7. Litteratur- och källförteckning
Avslutningsvis presentas uppsatsens litteratur- och källförteckning med tillhörande bilaga: Intervjuguiden.
2. Kunskapsöversikt
I följande kapitel presenteras en kunskapsöversikt över tidigare forskning som behandlar staden i en rumslig kontext och dess utmaningar. Den “smarta staden” associeras med innovation, livskvalitet, förnyelse, modern infrastruktur och informationsteknologier. Konceptet syftar till att utveckla hållbara
5 städer genom att nyttja teknologi och resurser på ett intelligent och integrerat sätt. Utifrån stadens olika egenskaper och förutsättningar skapar den “smarta staden” både möjligheter och utmaningar i planeringsskeden som vid förverkligandet av vision och planer. Tidigare forskning presenterar den “smarta staden” för att vara alltför teknokratisk och grundas på top-down styrning. Därav poängteras en nödvändighet av att investera i humankapital och involvera medborgaren i planeringsprocessen för att möta medborgarnas behov. Utformningen av den “smarta stadens” fysiska miljöer skapar möjligheter till en mer hållbar stadsutveckling under förutsättningen att medborgarna agerar i en miljövänligare riktning.
2.1 Vad är “smart stad”?
Städer är platser förknippade med förnyelse, innovation, tillhandahålla stordriftsfördelar, minska transaktionskostnader, öka företagens produktivitet och öka medborgarnas livskvalitet genom social integration. Samtidigt har den snabba urbana utvecklingen bidragit till att städer står inför utmaningar såsom hemlöshet, sociala ojämlikheter, arbetslöshet, trafikstockningar, ohälsa, våld och föroreningar. Den västerländska utvecklingsmodellen genom ett industrisamhälle kräver strukturella förändringar eftersom dess utfall inte längre är förenliga med det nya tekno-ekonomiska paradigmet. Numera värderas anslutning, tillgänglighet, mobilitet, hållbarhet, elitsamhälle, transparens, samverkan, inkludering och mångfald (Camboim et al., 2019, s. 154, 155). För att bemöta nutida urbana utmaningar har konceptet “smart stad” etablerats, för att främja en hållbar stadsutveckling genom innovativa lösningar (Alawadhi et al., 2012, s. 40). Den “smarta staden” kännetecknas av urbanisering, “smarthet”, hållbarhet, samt livskvalité (Silva et al., 2018 & Mohanty, 2016), varav konceptets idéer på senare tid har distribuerats på global nivå. Inom vetenskapen talas det om ett nytt paradigm för både planeringen, stadspolitiken och samhällsutvecklingen (Joss et al., 2017, s. 29). Målinriktade och positiva ambitioner associeras ofta med begreppet “smart stad”, vilket kan medföra att många förhåller sig positiva till dess idé (Marvin et al., 2016).
Först under 1900-talet fick begreppet sin spridning och beskrivs vara en sammansättning av benämningar. Istället för att använda begreppet “smart” används exempelvis digital, virtuell, samt intelligent i varierande sammanhang (Albino et al., 2015, s. 3-4). Dessa begrepp har många gånger uteslutit människan, vilket är en viktig komponent i en “smart stad”. Vidare är kunskap, utbildning och lärande grundläggande delar i en “smart stad” och syftar till att involvera kreativitet (Albino et al., 2015, s. 9). Därmed är den “smarta staden” förenlig med en kompetent arbetskraft, samt högutbildade medborgare (Winters, 2011, s. 253). Albino et al. (2015, s. 9) förklarar följande: “Smart cities act as magnets for creative people and workers, and this allows the creation of a virtuous circle making them smarter and smarter.”. Vidare beskriver Albino et al. (2015, s. 4) att innovativa lösningar: “[...]enable transportation linkages, mixed land uses, and high-quality urban services with long-term positive effects on the economy.”. Konceptet “smart stad” har påvisat utgöra en god marknadspotential och skapat en
6 plattform för ekonomisk förnyelse och innovation. Den globala marknaden för “smarta” urbana system: (energi, sjukvård, transport, avfall- och vattenhantering) är värderad till 400 miljarder dollar år 2020. Med andra ord har en attraktiv tillväxtsektor etablerats för olika aktörer att ta del av (Joss et al., 2019, s. 19).
Gemensamt för konceptet “smart stad” är teman relaterade till IT-teknologier och modern infrastruktur i form av informations- och kommunikationsteknologier (IKT:er), vilka syftar till att effektivisera och förena stadstjänster på ett “smart” tillvägagångssätt (Alawahdi, 2012, s. 40-41 & Albino et al., 2015, s. 4). Joss et al. (2019, s. 18) beskriver konceptet “smart stad” följande: “[...]the smart city is regularly discussed in terms of “tests”, “pilots”, etc., to be run and evaluated, and “projects” and “phases” to be rolled out and managed.”. Städer har genom pilotprojekt testat nya affärsmodeller för att främja samverkan mellan olika aktörer och prövat “smart stads” bärighet. Exempelvis har pilotprojekt testat att involvera WIFI och optisk fiber. I en rumslig kontext har tester och pilotprojekt ofta begränsats till specifikaområden för att sedan uppgraderas till hela staden (Joss et al., 2019, s. 18-19).
Återkommande för en “smart stad” inom samhällsplaneringen är vikten av god livskvalitet. Genom nyttjande av IKT:er kan data insamlas genom olika system och sensorer, på så sätt får städer information om samhällets utmaningar och möjligheter samt bättre bemöta medborgarnas behov (Albino et al., 2015, s. 5). Samtidigt försöker städer med hjälp av IKT att minska sårbarheten i olika stadssystem för att svara mot de globala klimatförändringarna (Joss et al., 2019, s. 21). Utöver teknologiska investeringar blir en stad “smart” genom investeringar i humankapital, effektivt nyttjande av naturresurser, samt genom att involvera medborgarna i beslutsfattande processer (Alawahdi et al., 2012, s. 41).
2.1.1 “Smart stad” - olika definitioner
Föregående kapitel gav en introduktion till hur den “smarta staden” karaktäriseras i tidigare forskning, dock saknar konceptet en preciserad definition, vilket tyder på att det är en komplex fråga tekniskt, politiskt och socialt (Axelsson et al., 2018). Enligt Albino et al. (2015, s. 10) tycks anledningen till varför det inte finns en precis definition kring konceptet “smart stad” innebära en förklaring utifrån två olika områden, vilka involverar “mjuka” och “hårda” attribut. De “mjuka” värdena kan exempelvis omfatta politiken, social integration, kultur samt utbildning. De “hårda” värdena innefattar exempelvis energinät, byggnation, funktioner och rörlighet i stadsrummet, avfallshantering samt naturresurser (Albino et al., 2015, s. 10). Nedan presenteras ett antal definitioner av konceptet “smart stad”.
7 Presentation av olika definitioner för vad en “smart stad” är:
• “Being a smart city means using all available technology and resources in an intelligent and coordinated manner to develop urban centers that are at once integrated, habitable, and sustainable.” (Barrionuevo et al. 2012 se Albino, et al., 2015, s. 6).
• “A city is smart when investments in human and social capital and traditional (transport) and modern (ICT) communication infrastructure fuel sustainable economic growth and a high quality of life, with a wise management of natural resources, through participatory governance.” (Caragliu et al., 2011 se Albino et al., 2015, s. 6).
• “A Smart City is a city well performing in a forward-looking way in economy, people, governance, mobility, environment, and living, built on the smart combination of endowments and activities of self-decisive, independent and aware citizens” (Giffinger et al., 2007, s.11).
• “[...]the smart city concept is no longer limited to the diffusion of ICT, but it looks at people and community needs[...] people are the protagonists of a smart city, who shape it through continuous interactions [...] the community of a smart city needs to feel the desire to participate and promote a (smart) growth.” (Albino et al., 2015, s. 5, 8, 9).
• “Smart City concept goes beyond the focus of ICT vendors on digitalization, and also takes into consideration some of the aspects that are related to soft components that have crucial importance on the urban, social and economic development of a city, such as human capital” (Neirotti et al., 2014).
• “Smart cities are a multi-dimensional “mix of human (e.g., skilled labor), infrastructural (e.g., high-tech [...] facilities), social (e.g., [...] open network linkages) and entrepreneurial capital (e.g., creative [...] business activities)”, that are “merged, coordinated and integrated [“into the fabrics of the city”] using new technologies”, to “address social, economic and environmental problems”, involving “multi-actor, multi- sector and multi-level perspectives.” (Ruhlandt, 2018, s. 1).
Ovanstående definitioner tyder på den “smarta stadens” varierande beskrivningar och dess presentation utifrån mjuka och hårda attribut. Barrionuevo et al. (2012) belyser vikten av att nyttja resurser och teknik, vilket bör ske samordnat och intelligent för att skapa hållbara städer. Caragliu et al. (2011) beskriver den “smarta staden” liknande Barrionuevo et al. (2012). Caragliu et al. (2011) belyser hållbarhetsperspektivet utifrån att staden ska utvecklas genom ekonomisk tillväxt med investeringar i humankapital och betonar även IKT:er, samt deltagande styrning.
Till skillnad från Barrionuevo et al. (2012) och Caragliu et al. (2011), bortser Griffinger (2007) från att beskriva den “smarta staden” genom teknik och IKT:er. Istället belyser han den oberoende,
8 självbestämmande och medvetna medborgaren som skapar “smarta” kombinationer utifrån stadens olika egenskaper. Albino et al. (2015) talar om att fokus för en “smart stad” inte längre endast är kopplat till IKT, utan ser stadens medborgare som huvudpersoner för att kunna bemöta deras och samhällets behov. Vidare belyser Albino et al. (2015) en “smart” tillväxt, vilket ska uppfyllas genom gemenskap och en önskan att delta i att främja denna utveckling. Även Neirotti et al. (2014) understödjer att konceptet handlar om ett bredare perspektiv utöver användandet av IKT eftersom en “smart stad” även beaktar mjuka attribut likt humankapital. Slutligen belyser Ruhlandt (2018) den “smarta staden” utifrån en kombination av olika kapital, vilka flätas samman genom nyttjande av ny teknologi för att lösa ekonomiska, miljömässiga och sociala problem genom diverse samarbeten.
De ovanstående tolkningarna av citaten fastställer att såväl hårda- som mjuka attribut inbegrips i begreppet ”smart stad”. Detta innebär att ”smart stad” omfattas av ett helhetsperspektiv där samordning, humankapital och nya teknologiska lösningar är grundläggande komponenter. Intressant är att studera hur pilotprojektet Tamarinden utformas för att generera attraktiva och hållbara livsmiljöer, samtidigt som samhällets och medborgarnas behov bemöts. Uppsatsen undersöker hur Örebro kommun tolkar begreppet ”smart stad” i utformningen av den fysiska miljön för att bidra till ett förändrat miljö- och klimatrelaterat beteende. Därav är det av intresse att studera vilka attribut som tas i beaktning, värdesätts och prioriteras vid framtagandet av vision och planer för Tamarinden samt vidare i planeringsprocessen.
2.2 Den “smarta medborgaren” - vem är det?
Att främja hållbarhet med hjälp av teknologiska lösningar är den “smarta stadens” generella mål (Ahvenniemi et al., 2016, s. 234). Kritik har riktats mot att kommuner lägger alltför stort fokus på det teknologiska perspektivet av byggnation och infrastruktur, då de är framträdande i visionsdokument. Städer utvecklas inte med syfte att åstadkomma en bebyggelse bara som sådan, utan för att skapa en miljö för människan att bo, verka och leva i. Detta innebär att staden finns för människan och att staden är sina medborgare. Staden är en plats skapad för människor att samlas på, skapa välstånd, kultur och tillväxt (Shelton & Lodato, 2019, s. 38). Diskursen för konceptet “smart stad” behöver rikta sitt fokus till “smarta medborgare” för att kunna utveckla framstående “smarta städer” (Shelton & Lodato, 2019, s. 38). Utmärkande för konceptet “smart stad” har således visat sig vara en ny typ av infrastruktur och dataexpertis. Frågan är om det frambringar rättvisa urbana miljöer, vilket i sin tur förbättrar livskvaliteten eller snarare en form av “urban labeling” som kommuner nyttjar för att marknadsföra sig själva (Batty et al., 2012 s. 516 & Capdevila & Zarlenga, 2015, s. 12).
Albino et al. (2015, s. 10) menar att teorier kring stadsutveckling och tillväxt tenderar att bli alltför neoklassiska och traditionella. Vanligt förekommande talas det om regional konkurrenskraft, IKT-ekonomi, transport, humankapital, naturresurser, medborgarna och livskvalitet. Likt tidigare nämnt
9 under avsnitt 2.1 fastställs specifikt vikten av att främja livskvalitet. Det går dock inte att främja genom att se livskvalitet i en separat dimension av den “smarta staden”, utan bör genomsyras i alla ovannämnda områden (Albino et al., 2015, s. 10).
Följaktligen kan frågan ställas huruvida konceptet “smart stad” kommer kunna generera ett bättre liv för alla eller om konceptet istället etableras till att bli ett manifest för “smarta medborgare” (Hemment & Townsend, 2013, s. 15). Vem är då den “smarta medborgaren”? Enligt Hemment & Townsend (2013, s. 89) är den “smarta medborgaren” en aktiv, engagerad och medveten individ. Denna medborgare är en ansvarstagande person gentemot sin omgivning, delar gärna med sig av sin kunskap och vill inspirera andra. Värderingar hos den “smarta medborgaren” har en förankring till dialog, empati och förtroende (Hemment & Townsend, 2013, s. 92). Enligt Winters (2011, s. 254) definieras den “smarta staden” för att vara små eller medelstora storstadsområden ofta innehållande ett universitet de promotar. Därav är den “smarta medborgaren” en individ av högre utbildning. Konceptet “smart stad” ställer även krav på en uppkopplad “smart medborgare” som har för vana att nyttja smartphones. Det innebär att den högteknologiska byggnationen baserad på innovativa lösningar fallerar om smartphone- kommunikationen är otillräcklig (Shelton & Lodato, 2019, s. 39).
Ett annat perspektiv på den “smarta medborgaren” belyser en privilegierad elit i samhället, vilket kan leda till en social och rumslig segregering. En avsaknad av könsdimensionen för konceptet “smart stad” har även uppmärksammats (Cathelat, 2019, s. 171, 186). Frågan kan ställas kring huruvida den “smarta medborgaren” är man eller kvinna. Kritik har riktats mot konceptet “smart stad” för att vara och könsblind och därmed inte ta hänsyn till den kvinnliga medborgarens behov (Cathelat, 2019, s. 183, 184). Även om den “smarta staden” tenderar att förknippas med en form av elitsamhälle, vars syfte är att gynna den priviligierade medborgaren. Har forskning på senare tid etablerats kring att den “smarta staden” bör anta ett inkluderande perspektiv för att gynna en social mångfald. Därav finns förhoppningar om att den “smarta medborgaren” presenterad ovan, inte enbart behöver vara förenlig med en priviligierad överklass eller vara könsblind (Cathelat, 2019, s. 171, 175, 184). Vad resultatet blir kring vem den “smarta medborgaren” är, kräver en inkluderande planeringsprocess och en diversifierad fysisk planering samt utformning av den “smarta staden”.
2.2.1 Den “smarta medborgarens” roll i planeringsprocessen
I nuläget problematiseras samspelet mellan teknologi och människa i konceptet “smart stad”. Diskussionen om samverkan mellan olika lokala aktörer och delning av kreativitet har understrukit betydelsen av ”smarta medborgare” i utvecklandet av ”smarta städer”. På samma sätt synliggörs innebörden av social integration, kreativitet, utbildning och tolerans, som viktiga faktorer att ta hänsyn till för att främja mångkultur och gynna den urbana mångfalden (Capdevila & Zarlenga, 2015, s. 3).
10 Medborgarinflytande har på senare år blivit en mer omdiskuterad fråga i diskursen om “smart stad”. Anledningen är att konceptet ifrågasatts i vilken utsträckning medborgarna kommer till uttryck i framtagandet av “smarta städer”. Medborgarnas åsikter, idéer och upplevelser tas i beaktning av tjänstemän inom planeringssektorn, men kommer nästintill enbart till uttryck i styrdokument framtagna av högre institutioner. Det innebär att institutionerna behandlar medborgarna likt konsumenter snarare än producenter av ”smart stad”, vilket kan medföra att medborgarnas innovativa och kreativa förmåga förbises (Capdevila & Zarlenga, 2015, s. 2). Eftersom “smart stads” teknologiska aspekt kan bli den pådrivande faktorn i planeringsprocesser riskerar konceptet att gynna företagen framför medborgarna (Capdevila & Zarlenga, 2015, s. 12).
Följaktligen riktas kritik mot att företagens huvudsakliga mål och drivkraft är att maximera sin lönsamhet. Företag utformar en strategisk-teknisk lösning som ska vara tillämpbar överallt oavsett plats, befolkning och samhällskontext. Kritiker ifrågasätter därför hur pass väl en strategisk-teknisk lösning skapar livskvalitet för den “smarta medborgaren” (Shelton & Lodato, 2019, s. 38). Viktigt är att begreppet ”smart stad” diskuteras utifrån platsens egen kontext. Platsers olika förutsättningar innebär att städer utvecklas olika beroende på dess möjlighet att mobiliseras. Det är värdefullt att studera olika existerande ”smarta städer”, för att urskilja vilka delar av planeringsprocessen som påverkar resultatet. På så sätt kan lyckade sociala och rumsliga processer från andra planeringsprojekt fungera som exempel för framtida utvecklingsprocesser (Shelton & Lodato, 2019, s. 37).
2.2.2 Top-down och bottom-up i samspel
Styrdokument för “smarta städer” utformas vanligtvis utifrån den offentliga förvaltningens egna initiativ. Medborgarperspektivet implementeras därefter i ett senare skede. På så sätt grundas konceptet “smart stad” på en top-down styrning (Capdevila & Zarlenga, 2015, s. 12). Denna traditionella styrning innebär ofta en avsaknad av medborgarperspektivet. Det är svårt för kommuner, regioner och andra aktörer att identifiera vilka åtgärder som behöver vidtas för att säkra medborgarnas behov och önskemål vilket i sin tur skapar en god livsmiljö (Capdevila & Zarlenga, 2015, s. 6-7).
Hemment & Townsend (2013, s. 2) belyser den “smarta stadens” top-down styrning enligt följande: “Alongside ‘top-down’ master-planning, we need to enable ‘bottom-up’ innovation and collaborative ways of developing systems out of many, loosely joined parts.” En kombination av top-down och bottom-up, främjar samverkan mellan olika aktörer. På så sätt framträder ytterligare infallsvinklar som kan svara förmedborgarnas behov och gynna dess livskvalitet (Capdevila & Zarlenga, 2015, s. 12-13). Samverkan mellan olika aktörer har bidragit till att en del av makten har decentraliserats från den offentliga förvaltningen till multinationella företag. Deras teknologiska expertis kan förse den fysiska planeringen och utformningen av den fysiska miljön med nya innovativa lösningar (Capdevila & Zarlenga, 2015, s. 12). Ett exempel på detta utifrån ett bottom-up perspektiv är kunskapsdelning mellan
11 individer via uppkopplade plattformar (open collaborative spaces). Därmed får medborgarinflytande större utrymme i den offentliga förvaltningens styrdokument (Capdevila & Zarlenga, 2015, s. 7). En problematik rörande konceptet “smart stad” är således att människan uppfattas som en datanod och ska generera data, samt likt en mottaglig nod i ett feedbacksystem (Shelton & Lodato, 2019, s. 39). Återigen tenderar konceptet “smart stad” att robotisera människor.
För att främja social hållbarhet på en multidimensionell urban nivå krävs det att top-down- och bottom-up styrningen blir mer hållbar och effektiv i beslutstagande och genomförande. Det krävs att samhällsplanerare arbetar konsekvent och rättvist för att samtliga medborgare oavsett intresse, bakgrund och levnadsförhållande ska behandlas lika (Khansari et al., 2013, s. 51-52). En inkluderande och jämställd planeringsprocess skapar grunden för en hållbar samhällsutveckling och den fysiska utformningen av den “smarta staden”. Men hur bidrar den fysiska utformningen till ett förändrat beteende hos de “smarta medborgarna”, mer förenlig med en hållbar samhällsutveckling? Denna fråga studeras vidare i nedanstående kapitel.
2.3 “Smart” fysisk planering och förändrat beteende
För att den “smarta staden” ska vara förenlig med en hållbar samhällsutveckling och bli ett framgångsrikt koncept krävs någon form av beteendeförändring (Khansari et al., 2013, s. 50). Det västerländska industrialiserade samhället bygger på ett produktions- och konsumtionsmönster som inte är hållbart ur ett ekologiskt, ekonomiskt och socialt perspektiv. Dagens urbana samhälle kan definieras enligt följande:
“ [...] an ‘instant society within walls’. A society in which all fundamental links to the ecosystem (water, heating, air conditioning, human and household waste etc.) are either made through walls or underground, by means of water pipes, heating systems, ventilations systems, sewerage pipes, electrical cables etc. We have constructed a technical living space - literally within walls - that consists of housing, schools, office space and industrial areas in which we spend most of our
lives.” (Sandell et al., 2005, s. 70).
Människans syn på naturen är en viktig komponent för att anta en mer hållbar livsstil (Gustavsson, 2009, s. 27). Sandell et al. (2005) instämmer även med dessa författare om att människans relation till naturen är viktig. Det krävs att samhället öppnar upp till en mer förenad relation till naturen genom exempelvis tillgång till grönområden i och kring stadsdelar. Samtidigt bidrar det till en djupare förståelse för samhällets nuvarande utmaningar och konsekvenser av individens egna handlande (Sandell et al., 2005, s. 70-72).
12 För att den “smarta staden” ska åstadkomma ett förändrat beteende hos medborgarna, krävs en grundläggande förståelse för det mänskliga beteendet. Människans beteende grundas på sociostrukturella nätverk av kulturella normer, institutionella kontexter och sociala situationer. Detta innebär att individens beteende och inverkan på miljön kan förändras och anpassas via sociostrukturella förändringar i samhället och miljön. Mänskligt handlande och levnadsmönster formas av sociala strukturer, vilka avgör hur människan kan organiseras i samhället och i sin vardag beroende på vilka möjligheter livsmiljön erbjuder. Samtidigt bidrar mänsklig aktivitet till förändrade sociala system (Khansari et al., 2013, s. 52). Det krävs att politikens och planerarnas styrdokument uttrycker sin vision för hållbar utveckling. Detta för att skapa hållbara livsmiljöer vilka tillhandahåller miljövänliga lösningar som bidrar till en förändrad livsstil och vanor för medborgarna (Gustavsson & Elander, 2016, s. 93).
2.3.1 Människans beteende utifrån tre attribut
En moralisk problematik kring att främja en hållbar samhällsutveckling belyser ansvarstagande, samt att människan inte besitter ett tillräckligt personligt ansvar för att agera (Sandell et al., 2005, s. 60). Den offentliga förvaltningens vision för hållbar utveckling är beroende av att medborgarna “tar sin del av ansvaret” för att främja hållbarhet och att visionen får genomslag i praktiken. Detta ställer krav på att politiken och planerare är medvetna om vad som påverkar individers handlande och beteendemönster. Bakomliggande orsaker som ligger till grund för det mänskliga beteendet kan urskiljas utifrån en generell uppdelning av tre attribut, vilka är den “politiska konsumenten”, “ekologiska medborgaren” och “moraliska agenten” (Gustavsson & Elander, 2016, s. 97).
Den “politiska konsumentens” agerande leder till att det ställs krav på omställning. En ökad efterfrågan av exempelvis miljövänliga transportalternativ innebär att politiken samt den fysiska miljön bör ge utrymme för det. Därav kan ett förändrat konsumtionsbeteende bidra till en hållbarare utveckling, eftersom växthusgasutsläpp minskas till följd av medborgarnas nya beteende- och konsumtionsmönster. “Ekologiskt medborgarskap” handlar om medborgardeltagande i politiska diskurser rörande hållbar utveckling. Det “ekologiska medborgarskapet” eftersträvar god livskvalitet genom att säkra stadens naturresurser för nutida och framtida generationer. Den “moraliska agenten” kan vara svår för politiker och planerare att bemöta, på grund av att den “moraliska agenten” agerar utifrån ett livsstilsperspektiv där många faktorer spelar in (Gustavsson & Elander, 2016, s. 97). Specifikt belyser begreppet moral hur människan står i relation till sin omgivning och utifrån egna bedömningar avgör sitt agerande. Det kan exempelvis handla om den sociala gruppens normer och att inte vilja vara alltför extrem i sina handlingar. Vidare handlar det om individens attityd för vad som anses vara ett bra eller dåligt agerande och dess reaktioner i olika situationer (Gustavsson, 2009, s. 28 & Sandell et al., 2005, s. 94).
13 I anknytning till de tre ovanstående attributen krävs en uppmärksamhet för vad som motiverar ett multidimensionellt politiskt engagemang i frågan om hållbarhet. På så sätt inkluderas såväl den “politiska konsumenten” som den “ekologiska medborgaren”, eftersom samma fråga berörs fastän det behandlas på ett bredare plan och tolkas i termer av långsiktighet. Detta innebär att den “moraliska agenten” inte redogör för enskilda händelser utan ser till hela handlingsförlopp, för att påvisa hur individers livsstil påverkar i vilken utsträckning hållbar utveckling främjas (Gustavsson & Elander, 2016, s. 97). Dessutom kan medborgarna lära sig av den förödelse klimatförändringar orsakar, vilket kan bidra till ett förändrat beteende. Det kräver samtidigt att individen kommer till insikt om att vardagliga vanor påverkar hur samhället utvecklas i en hållbar riktning (Khansari et al., 2013, s. 56).
Däremot råder en uppfattning om att klimatsmarta beslut tar längre tid att fatta och gör det svårt att bryta gamla vanor. En annan uppfattning belyser att en klimatsmart livsstil är förenlig med höga kostnader och upplevs besvärlig. En viktig komponent här handlar om att göra rätt prioriteringar, vilket kräver kännedom om miljöproblematiken, dess konsekvenser och vilka åtgärder som bör vidtas. Gustavsson (2009) poängterar att medborgare föredrar kunskap utifrån praktiska och konkreta råd. För mycket information om exempelvis hur man kan förändra sina levnadsvanor, kan istället bidra till att ansträngningarna upplevs alltför omfattande. Resultatet kan därmed förbli oförändrat. Samtidigt pekar en ökad förståelse och medvetenhet generellt till att det i större utsträckning är mer sannolikt att attityder och beteende tenderar att förändras. En individs förändrade beteende kan även fungera som inspirationskälla för andra till att ändra sina vanor. För att erbjudas möjligheten att välja och göra rätt, krävs det även att samhället tillhandahåller varor och tekniska lösningar som guidar medborgarna till en miljövänligare livsstil (Gustavsson, 2009, s. 12, 15, 18, 20).
2.3.2 “Smart” fysisk planering
Den urbana staden ser till samhällets arkitektoniska- och fysiska utformning av platser och öppna ytor, för att gynna människors livskvalitet. Transport åtgärder handlar ofta om att skapa ett sammanhängande transportsystem som tillhandahåller smidiga övergångar mellan olika platser och färdmedel. Detta för att öka framkomligheten i staden och samtidigt attrahera individer att resa med klimatvänliga transportmedel såsom kollektivtrafik (Khansari et al., 2013, s. 53). IKT-företag, transport- och avfallssektorn samt universitet är några av de institutioner som sprider information och bidrar till en ökad miljömedvetenhet. Exempelvis informerar transportsektorn om olika färdmedels utsläpp och klimatpåverkan, vilket kan leda till att invånarna reflekterar över sina transportvanor. En av de mest framträdande aspekterna i “smart mobilitet” är sammanhängande transportsystem, vilket ska gynna medborgarnas tillgänglighet på platsen, men även nationellt och internationellt. Det kan handla om den “smarta stadens” utformning av busshållplatser, gångstråk, cykelleder och bilens framkomlighet. “Smart mobilitet” kan således bidra till ett förändrat resebeteende, eftersom fler miljövänliga transportalternativ kan bli attraktiva för invånaren att nyttja. Samtidigt som den fysiska miljön sammanbinder stadens
14 samtliga stadsdelar genom “smarta” transportförbindelser, vilket gynnar mer klimatvänliga transportalternativ (Khansari et al., 2013, s. 53).
Den ”smarta staden” värdesätter individens tillgång till naturen, samt densitet som viktiga attribut för god markanvändning. “Smart stad” och urban infrastruktur eftersträvar en varierad fysisk miljö, högpresterad infrastruktur och en integrerad byggnation. På så sätt erbjuds invånarna gångavstånd till såväl grönytor som transportnoder. Ovanstående samhälleliga fördelar påverkar människans beteende, livsstil och vanor i områden med hög densitet, närhet till naturområden samt god samhörighet. Urbana parker och grönytor utgör även en betydelsefull funktion för att främja en hållbar samhällsutveckling (Khansari et al., 2013, s. 54).
“Smart stadsplanering” kan med hjälp av IKT samt Internet of Things (IoT) utveckla livsmiljöer för medborgarna där den fysiska miljön avser att ha inneboende funktioner, vilka gynnar den sociala-, ekonomiska- samt ekologiska hållbarheten. Samtidigt bidrar IKT till nya innovativa lösningar för bland annat avfallshantering. Exempelvis kan medborgarna i den “smarta staden” bruka IKT-verktyg som presenterar hur mycket avfall ett hushåll ansvarar för, samt när avfallssystemet är fullt. På så sätt ökar invånarnas medvetenhet om sitt eget avfallsbeteende. Samtidigt kan avfallsbolag nyttja informationen för att anpassa avfallskärl utefter invånarnas avfallsmängd (Khansari et al., 2013, s. 53, 56).
IoT möjliggör för kontrollsystem via olika rörelsesensorer som avgör när “smart belysning” ska slås på och av i ett område. Denna form av uppkopplat belysningssystem är beroende av energi, vilket lett till att “smart belysning” är självunderhållande genom solceller (Evans, 2011, s. 9). Förbättrade parkeringslösningar är också en viktig del i “smart stad” för att vägleda medborgarna mot en mer miljövänlig livsstil. Vid framtagandet av “smarta städer” eftersträvar planerare i större utsträckning att utesluta bilens utrymme, för att gynna god luft- och livskvalitet. I “smart stad” projekt utformas ofta parkeringsplatser i områdets ytterkant alternativt parkeringsgarage, vilka många gånger avses under mark. Dessutom implementeras ibland teknologiska funktioner som informerar om lediga parkeringsplatser, för att förenkla för bilföraren (Cathelat, 2019, s. 19, 262).
Slutligen utgör energi en viktig del för konceptet “smart stad”, vilket resulterat i att energiförsörjning blivit en angelägen fråga. Den “smarta staden” utforskar ständigt nya möjligheter till att utveckla “smarta” sätt att producera och konsumera energi, för att minimera energiåtgången. Fokus är riktat på att utforska förnyelsebara energikällor såsom solenergi, vindkraft, fjärrvärme samt fjärrkyla. Olika eldistributörer samt “smarta” mätare är sammankopplade i den “smarta stadens” byggnation. På så sätt kan nya innovativa lösningar nyttjas för att skapa en ny form av energi. Då medborgarna kan producera och konsumera energi i sitt eget bostadsområde (Khansari et al., 2013, s. 54).
15 2.4 Teknikens baksida
Den ”smarta staden” kännetecknas för ett förespråkande av innovativ teknik. Samtidigt finns en baksida
av teknikens framsteg. Forskning riktar kritik mot de konsekvenser som är ett resultat av att nyttja
“smarta” lösningar. Kritiken poängterar bland annat den ökade användningen av teknologiska produkter, vilket leder till utarmning av metallresurser. Produkterna har kritiserats för sin kortvariga livslängd samtidigt som stora mängder elektroniskt avfall (innehållande skadliga ämnen för både miljön och människan) dumpas i bland annat Kina och Ghana (Yigitcanlar et al., 2019, s. 359). Ytterligare en aspekt belyser en integritets problematik och de “smarta” stadssystemens motståndskraft då “smart” infrastruktur i städer utvecklas snabbare än vad säkerhetsrutinerna för sådana system gör. Det innebär risker där systemen kan utsättas för cyberattacker såsom terrorism, hackning och sabotage, vilket kan göra att viktig och privat information kan hamna i fel händer (Colding & Barthel, 2017, s. 97).
Samtidigt visar forskning att “smarta” lösningar bidrar till ett ökat teknikberoende, vilket utmynnat i en digital marginalisering som påverkar människors lika rättigheter. I alla åldersgrupper finns människor som inte finner något intresse av att använda teknologiska produkter och tjänster. Följaktligen handlar det om en kostnadsfråga då alla inte har råd med den tekniska utrustning som förespråkas. En annan sida av kritiken belyser även teknikens påverkan på människors hälsa. Istället för att interagera med människor ute i det offentliga rummet har konsekvenserna från ökad skärmtid resulterat i att människor i större utsträckning umgås över sociala internetplattformar. Det har inneburit en ökad ohälsa. Forskning förespråkar därför att fysisk aktivitet och interaktion med människor ute i den fysiska miljön utgör en väsentlig del för att främja den mentala hälsan (Colding & Barthel, 2017, s. 98).
2.5 Sammanfattning av kunskapsöversikten
Eftersom denna uppsats inte utgår från en teoretisk analysram syftar detta avsnitt till att kortfattat tydliggöra vilka delar ur kunskapsöversikten som utgör grunden för analys av uppsatsens empiriska material. De första två avsnitten: Vad är “smart stad”? och “Smart stad” - olika definitioner, syftar till att skapa en grundförståelse för läsaren. Tredje avsnittet: Den “smarta medborgaren” - vem är det?, belyser att ett större fokus bör riktas till stadens invånare för att konceptet “smart stad” ska bli framgångsrikt. Forskningen har visat att teknologi tenderar att få ett alltför stort utrymme där invånaren hamnar i skymundan. Den “smarta staden” måste därför ses ur en rumslig och social kontext för att utveckla hållbara “smarta städer”. Vidare belyser avsnittet den “smarta medborgarens” olika egenskaper.
Kunskapsöversiktens fjärde avsnitt: Den “smarta medborgarens” roll i planeringsprocessen poängterar i vilken utsträckning invånaren involveras i utformningen av “smarta städer”. Det femte avsnittet: Top-down och bottom-up i samspel, konstaterar att konceptet “smart stad” grundas på en top-Top-down styrning
16 och behöver anta en kombination av top-down och bottom-up. Detta för att främja samverkan mellan olika aktörer, samt för att skapa utrymme för invånarnas inflytande och på så sätt möjliggöra hållbara livsmiljöer. Slutligen belyser kunskapsöversiktens fyra sista avsnitt att en beteendeförändring är viktigt för att konceptet “smart stad” ska kunna generera en hållbar fysisk miljö. Vidare är människans relation till naturen en grundläggande komponent för att invånarna ska agera mer miljövänligt. Samtidigt belyser forskningen att människans beteende formas av sociala strukturer. För att ge ytterligare infallsvinklar av det mänskliga beteendet förklaras det utifrån tre attribut, samt tänkbara förutfattade meningar för att agera mer miljövänligt. Kunskapsöversikten illustrerar även exempel på hur “smart” fysisk planering kan implementeras i praktiken och bidra till ett miljö- och klimatrelaterat beteende. Avslutningsvis synliggörs några kritiska konsekvenser som ny teknologi och nyttjandet av smarta lösningar kan medföra.
3. Metod
Denna uppsats grundas på kvalitativa forskningsmetoder. Kvalitativa studier bygger vanligtvis på flera olika metoder i en och samma undersökning (Bryman, 2011, s. 344), därav använder vi följande forskningsmetoder: litteratursökning, fallstudie, innehållsanalys och semistrukturerade intervjuer. Kvalitativa metoder utgår från språkliga analyser och syftar till att skapa en förståelse för åsikter, beteenden och värderingar (Bryman, 2011, s. 344, 372). En kvalitativ studie skapar även en djupare förståelse kring ett ämne, till skillnad från en kvantitativ studie som genererar en mer övergripande kunskap (Hjerm et al., s. 25).
3.1 Litteratursökning
För att hitta relevant litteratur till uppsatsens kunskapsöversikt har följande databaser varit till användning: Diva, Primo, SwePub. För att säkerställa att källorna är tillförlitliga har funktionen “Peer-reviewed” (vetenskapligt granskade) använts. Sökorden vi använt har förekommit enskilt eller i kombination. Litteratur har även funnits genom att se till refererat material i de uppsatser och avhandlingar vi läst inom forskningens ämne.
Sökord: smart citizen, citizen, smart city, smart cities, behavior, smart cities governance, smart urban planning, sustainable, environment.
3.2 Fallstudie
Uppsatsen har även genomfört en fallstudie, vilket studeras utifrån ett geografiskt avgränsat område till Örebro kommuns pilotprojekt Tamarinden. En fallstudie kännetecknas av att undersöka ett fenomen i en kontextuell avgränsning baserat på empiriska grunder. Fallstudie är en lämplig metod att använda när forskningsfrågan kräver ett kontextuellt sammanhang för att kunna studeras och besvaras (Denscombe,
17 2000, s. 13). Uppsatsen studerar hur ”smart” fysisk planering kan bidra till ett förändrat miljövänligt beteende, för att det ska vara möjligt utgår studien från Örebro kommuns pilotprojekt Tamarinden.
Frågeställningar utformas för att studera såväl ”varför” som ”hur” ett resultat framstår (Yin, 2007, s. 24). I enlighet med det tidigare nämnda grundas uppsatsens frågeställningar på att studera hur förändrade beteenden kan uppstå till följd av den fysiska miljöns utformning. Vanliga tillvägagångssätt för fallstudier är intervjuer, dokument och direkta observationer. Detta är metoder som möjliggör för insamlande av information, kunskap och uppfattningar från det befintliga händelseförloppet och personer som har erfarenheter därifrån (Yin, 2007, s. 24-25). Fallstudien avser att innefattas av en intervjustudie med personer från projektgruppen för Tamarinden, samt en innehållsanalys av utvalda styrdokument från Örebro kommun och Tamarinden.
Fallstudier utgår från en systematisk procedur för att studien ska generera säkra och trovärdiga slutsatser. Forskningsdesignen kan tolkas som en modell för att kunna avläsa orsaksbundna relationer mellan de fenomen som studeras. I annat fall som en “ritning” för att sortera ut mindre problemområden som utgör en grund för vilka frågor och vilken data som ska behandlas, samt hur resultatet ska analyseras (Yin, 2007, s. 39). Kritik har riktats mot fallstudiens tvetydighet, på grund av att resultatet kan riskera att bli förvrängt. Tvivelaktiga resultat beror ofta på att textförfattaren inte lyckats följa fallstudiens systematiska tillvägagångssätt, därav tenderar vissa delar av innehållet belysas mer än andra och resultatet blir då tvetydigt (Yin, 2007, s. 27). Därför är det viktigt att vi är medvetna om att hålla en tydlig struktur och systematiskt behandla den empiriska datan för analys, för att fallstudien ska vara tillförlitlig.
3.3 Innehållsanalys
En innehållsanalys syftar till att analysera texter och dokument utifrån utvalda kategorier på ett organiserat och replikerbart tillvägagångssätt. Viktigt är att anta ett objektivt angreppssätt för att resultatet i denna uppsats inte ska influeras av våra personliga värderingar och ange felaktig information. Det är viktigt att ställa tydliga och konkreta frågeställningar vid analys av kunskapsöversikten, styrdokumenten och konstruktionen av kodmanualen. På så sätt minimeras risken att förbise viktig information och infallsvinklar. Eftersom vi genomför en kvalitativ studie, ligger inte fokus på att studera ytliga indikatorer exempelvis grönytor som sådana. Intressant är att tolka dokumentens innebörd, genom att specificera och studera det latenta innehållet i dokumenten, relaterat till den fysiska planeringens påverkan till förändrade beteenden (Bryman, 2011, s. 281-284). Innehållsanalys som metod medför både för- och nackdelar. En fördel beskriver Bryman (2011, s. 296) följande: “Innehållsanalysen är en “öppen” forskningsmetod. Det är lätt att konkret beskriva hur man gjort sitt urval och utformat kodningsschemat [...]”. På så sätt skapar metoden möjlighet för vidareutvecklade studier, vilket även förstärker metodens objektivitet. En nackdel med att studera det latenta innehållet i dokumenten kan
18 medföra en ökad risk att dra ogrundade slutsatser (Bryman, 2011, s. 298). Eftersom uppsatsen även grundas på en intervjustudie blir informationen mer välgrundad. Samtidigt uppstår en ökad relevans i samband med att intervjusvaren pekar ut värdefulla aspekter inom ämnet.
3.3.1 Urval
Innehållsanalysen för denna uppsats grundas på målstyrda urval (Bryman, 2011, s. 350). Urvalet av de dokument som ska analyseras fastställs utifrån hur frågeställningarna i uppsatsen är formulerade. I en innehållsanalys berörs frågeställningar relaterade till hur något representeras (Bryman 2011, s. 285). Exempelvis berör uppsatsen vilka önskvärda miljö- och klimatrelaterade beteenden som framträder i Örebro kommuns visioner för pilotprojektet Tamarinden. Därav är urvalet av dokument avgränsats till följande styrdokument:
• Detaljplan för del av fastigheten Almby 11:148 (Sörbyängsvägen)
• Strategi för arkitektur och byggande i Örebro kommun, en fördjupning av kommunens översiktsplan, Vårt framtida Örebro.
• Örebro kommuns Digitaliseringsstrategi.
En strategi är ett typ av styrdokument. Strategidokumentets roll är att utgöra prioriteringar för de uppsatta mål som finns gällande program samt policy. Kommunstyrelsen, kommunstyrelsens utskott alternativt programnämnd godkänner ett styrdokument. På så sätt kan inte felaktig information utsändas utan godkännande från högre instans, vilket ökar dokumentens tillförlitlighet. Styrdokumenten tillhandahåller alltid aktuell information, eftersom den kontinuerligt uppdateras och korrigeras (Örebro kommun, 2015, s. 3-5).
Eftersom pilotprojektet Tamarinden påbörjas för byggnation hösten år 2021 (Örebro kommun, 2020) finns ännu inte någon befintlig bebyggelse att studera. Därför utgör ovanstående dokument en viktig del i genomförandet av vår innehållsanalys. Innehållsanalysen behandlar Tamarindens detaljplan eftersom uppsatsen grundas på en fallstudie av detta geografiska område. Strategi för arkitektur och byggande är en fördjupning av Örebro kommuns översiktsplan, vilken konkretiserar hur utformningen av kommunens fysiska miljö ska gestaltas. Örebro kommuns Digitaliseringsstrategi är ett stöd för kommunens verksamhetsutveckling med digitalisering som ett strategiskt verktyg.
De tre styrdokumenten har valts att studeras då samtliga redogör för Örebro kommuns visioner och planer gällande planeringsprocessen och utformningen av den fysiska miljön. Styrdokumenten har olika inriktningar och kan därmed tillföra olika perspektiv, för att kunna studera hur planeringsprocessen formas från idé, vision och förverkligande av planer. På så sätt kompletterar Strategi för arkitektur och byggande detaljplanen, eftersom den kan konkretisera hur Tamarindens idéer om den fysiska
19 utformningen kan komma att utvecklas. Samtidigt som Digitaliseringsstrategin kan bidra med ytterligare aspekter, för hur Örebro kommuns verksamhetsutveckling bidrar till hur planeringsprocessen tar form. För att berika underlaget i uppsatsen ytterligare, kompletteras innehållsanalysen med semistrukturerade intervjuer.
3.3.2 Analytiskt tillvägagångssätt
I denna uppsats använder vi oss av ett kvalitativt och etnografiskt analytiskt tillvägagångssätt, vilket Bryman (2011, s. 505) förklarar enligt följande: “[...] en rekursiv och reflexiv rörelse mellan begrepp som utvecklas viaurval av data, insamling av data, kodning av data och analys/tolkning av data.”. Vidare är denna metodik eftersträvansvärd för att på ett systematiskt sätt analysera vårt insamlade datamaterial (Bryman, 2011, 505). För att besvara uppsatsens syfte och frågeställningar har vi utgått från tre huvudkategorier (1. Planeringsprocessen, 2. Fysisk miljö och 3. Beteende) som varit styrande i vår analys av styrdokumenten och intervjusvaren. Dessa kategorier har förankring till vår kunskapsöversikt, men även till vårt syfte och frågeställningar. Kategori 1. och 2. besvarar följande frågeställning: Hur kan “smart” fysisk planering utformas för att bidra till ett förändrat miljö- och klimatrelaterat beteende? Kategori 3. besvarar uppsatsens andra frågeställning: Vilka önskvärda miljö- och klimatrelaterade beteenden framträder i Örebro kommuns visioner om pilotprojektet Tamarinden?
Analysverktygets tre huvudkategorier utgår sedan från ett antal teman (samverkan, utformning, smarta lösningar, den ansvarstagande-, den inspirerande-, den medvetna- och den samnyttjande invånaren), vilka har förankring till kunskapsöversikten, samt uppsatsens syfte och frågeställningar. Samtidigt tillåter en kvalitativ och ett etnografiskt analytiskt tillvägagångssätt att teman kan tillkomma under studiens gång, vilket varit fallet för vår undersökning vid analys av önskvärda beteenden (Bryman, 2011, s. 505). Samverkan, utformning och smarta lösningar är teman relaterade till huvudkategorierna 1. och 2. för att besvara uppsatsens första frågeställning. Resterande fyra teman angående invånarnas roll relaterar till huvudkategori 3. för att besvara tillhörande frågeställning. Samtidigt besvarar dessa fyra teman uppsatsens syfte för vilken roll människans beteende och förhållningssätt har i utformningen av den fysiska miljön i en “smart stad”.
20 Vid analys av datamaterialet har vi utgått från ovanstående kodmanual. Det första steget utgick från att färgkoda datamaterialet utifrån kodmanualens tre huvudkategorier. Forskningen förespråkar en planeringsprocess i en top-down och bottom-up kombination, vilket utgör en väsentlig del för utformningen av en hållbar livsmiljö (Capdevila & Zarlenga, 2015, s. 12-13). Därav temat för kategori 1. “Planeringsprocessen” som innehåller temat samverkan. Av den anledningen har datamaterialet färgkodats utifrån de aspekter som berör samverkan. Kategori 2: “Fysisk miljö” utgår från följande teman: utformning och smarta lösningar, vilka har varit vägledande teman för att kunna besvara hur “smart” fysisk planering kan utformas för att bidra till ett miljö- och klimatrelaterat beteende. Kodmanualens tredje kategori, “Beteende” har färgkodat datamaterialet utifrån de aspekter som berör ett önskvärt förändrat miljö- och klimatrelaterat beteende.
3.4 Intervjuer
För att fördjupa studien genomfördes semistrukturerade intervjuer med tjänstemän från Örebro kommun Stadsbyggnad samt E.ON. Eftersom Örebro kommuns styrdokument behandlades som innehållsanalyser var intervjuer ett lämpligt metodval, för att komplettera resultaten i innehållsanalysen. Informanterna kontaktades per mejl. Inbjudan bestod av en kort presentation av oss som uppsatsförfattare, syftet med uppsatsen, samt en motivering om vad intervjun skulle tillföra studien. Efter att informanten visade sitt intresse till att medverka i intervjun bestämdes mötestider och tillhörande intervjufrågor skickades ut. Inför intervjustudien kontaktades även Örebrobostäder AB vilka visade sitt intresse till att medverka, däremot gavs tyvärr inga möjligheter att genomföra intervjuer. Önskvärt hade varit att engagera Örebrobostäder AB i intervjustudien, eftersom de är en av tre huvudaktörer i samverkansprojektet Tamarinden. Det innebär att vi behöver vara medvetna om att en av de tre huvudaktörernas aspekt inte kommer till uttryck i vår intervjustudie.
Semistrukturerade intervjuer erbjuder struktur och flexibilitet (Graham, 2008, s. 103), genom att en intervjuguide (se bilaga 1) ligger till grund för vilka frågor som ska besvaras. Samtidigt lämnas fritt utrymme för egen svarsformulering. På så sätt kunde informanterna bidra med nya infallsvinklar av fenomenet och komplettera innehållsanalysen. Vi var medvetna om att intervjuguiden kunde begränsa informanternas möjlighet att beröra andra frågor och perspektiv. Trots det ansåg vi att vår intervjuguide skulle tillföra mer till studien, i förhållande till om den hade uteslutits. Eftersom våra frågeställningar avgränsat studien till ett inriktat huvudfokus, kunde vi utifrån det utveckla väl avvägda intervjufrågor för att nyansera uppsatsen. Intervjuguiden skulle även medföra att viktiga frågor inte glöms bort, maximera intervjutiden liksom transkriberingen av intervjuunderlaget (Hjerm et al., 2014, s. 151).
Samtliga intervjuer hade en avsatt tid på 60 minuter per intervju. Intervjun med E.ON genomfördes på plats, medan den med Örebro kommun Stadsbyggnad genomfördes över videosamtal. Det finns en tendens att personer inte gestikulerar lika mycket under ett videosamtal, då deltagarna blir mer
21 självmedvetna om sitt eget uppförande när de filmas (Bryman, 2011, s. 432-433). Trots det kunde vi avläsa informanternas minspel och gester, vilket stundvis avslöjade hur de reagerade på de ställda frågorna. De rumsliga förutsättningarna med E.ON gav oss större möjlighet att läsa av situationen och känna in när den andra parten pratat till punkt. Samtidigt skapades en mer levande dialog, vilket bidrog till att det blev ett bra samtalsklimat och en givande intervju.
Röstinspelningar användes under samtliga intervjuer via en mobilapplikation. Röstinspelning innebär att vi som intervjuar inte behöver föra anteckningar under samtalet, vilket innebär att allt vårt fokus kan riktas på det som sägs. Detta betyder att vi bättre kan ta in den information som framkommer, återkoppla med följdfrågor och på så vis föra en mer levande dialog. Eftersom inga anteckningar nödvändigtvis behöver föras avslöjas inte vad vi anser som mer eller mindre intressant, och påverkar inte informanternas svar och tankegångar (Bryman, 2011, s. 428). Dessutom underlättar inspelningar för transkribering av intervjusvaren, eftersom det enligt Bryman (2011, s. 428) är intressant att lyssna till: “vad intervjupersonen säger och hur de säger det.”. Det är viktigt att vara medveten om att röstinspelning kan medföra visst obehag för informanten (Bryman, 2011, s. 428). Därför krävs det att vi är medvetna om att informanterna kan bli självmedvetna och reserverade för hur deras ord mottages och senare uttrycks i uppsatsen. Nekar informanten röstinspelning förs istället anteckningar under samtalets gång. Detta innebär däremot att vi inte är lika närvarande i samtalet, eftersom vi under intervjun måste sondera kring vilka synpunkter som ska tas i beaktning. Samtliga informanter gav sitt medgivande för ljudupptagning.
Intervjustudien utmynnade i gruppintervjuer av praktiska skäl. Vi beslutade att genomföra gruppintervjuer då vi ansåg att informationen kunde bli djupare, samtidigt som det skulle vara mer tidseffektivt. Två gruppintervjuer genomfördes, en med tre tjänstemän från Örebro kommun Stadsbyggnad, samt en med tre tjänstemän från E.ON. Gruppintervjuer kan riskera att frågor enbart besvaras av en person trots att flera personer med olika yrkesroller deltar i intervjun. Därför lämnade vi medvetet utrymme för att samtliga informanter skulle delta. Gruppintervjuer kan tendera att utesluta olika infallsvinklar av olika frågor, då allas röst nödvändigtvis inte alltid kommer till tals. Samtidigt som gruppintervjuer kan innebära att frågor behandlas ur ytterligare dimensioner. Eftersom en informant kan inleda en person med annan kompetens att vidareutveckla en tankegång som annars inte hade synliggjorts (Bryman, 2011, s. 436, 446).
22 3.4.1 Urval
Intervjustudien genomfördes med totalt sex informanter varav tre representerade Örebro kommun Stadsbyggnad och tre representerade E.ON. Nedan följer en tabell för att presentera vilka informanter som deltagit i uppsatsens intervjustudie:
Tabell 1: Presentation av informanterna
Tabellen visar informanternas primära roller i pilotprojektet och positioner inom yrket. Därmed får vi en större spridning av information, eftersom tjänstemännen har olika infallsvinklar och perspektiv av pilotprojektet Tamarinden. Val av informanter grundades på vilken relevans de hade för vår studie. De utvalda informanterna är tjänstemän hos de tre huvudaktörerna för pilotprojektet Tamarinden, och ingår i projektgruppen. På så sätt kan såväl informanternas profession som relation till Tamarinden vara berikande, för att besvara studiens syfte och frågeställningar. Detta innebär att informanterna är lämpade att delta i vår intervjustudie på grund av den information och kunskap de besitter. Enligt Hjerm et al. (2014, s. 152) kan därmed informanterna behandlas som vittnen och källor snarare än känslor och åsikter. På så sätt stärks informationens pålitlighet under förutsättning att vi har behandlat intervjuunderlaget källkritiskt. Vi har varit medvetna och observanta för att informationen kan bli vinklad till organisationens fördel. Detta eftersom samverkansaktörernas målsättning är att Tamarinden ska bli ett framstående “smart stad” projekt (Hjerm et al., 2014, s. 152). Därav presenterar uppsatsens resultat och analys olika perspektiv av intervjumaterialet, samt avslutas med kritiska reflektioner.
Nämnvärt är att intervjustudien avgränsats till att enbart intervjua tjänstemän. Tamarinden är ett projekt i blivande vilket orsakade att vi inte såg någon relevans för att intervjua ytterligare personer med andra perspektiv. Medborgarperspektivet ansågs därmed inte bidra med mer djupgående information, utan snarare riskera att bli spekulationer baserat på känslor och åsikter. Ett målinriktat urval av sex informanter har gjorts med förhoppning om att nå en teoretisk mättnad, vilket utgått ifrån trovärdighet, relevans, samt variation (Bryman, 2011, s. 434-436).
3.5 Etiska reflektioner
All vetenskaplig forskning måste ta hänsyn till ett antal krav för att säkerställa att berörda parter inte löper eventuella negativa konsekvenser (Vetenskapsrådet, 2002, s. 5). Viktigt är därför att hänsyn visas gentemot medverkande informanter i denna uppsats. Vi har därför enligt informationskravet (Vetenskapsrådet, 2002, s. 6-7) upplyst informanterna om uppsatsens syfte och vad deras medverkan
