ÖREBRO UNIVERSITET
Institutionen för humaniora, utbildnings- och samhällsvetenskap
- ”
You can’t force me to be a lady”
En semiotisk analys av framställningen av de kvinnliga huvudkaraktärerna i
TV-serien Girls.
C- uppsats 2013-06-11 Medie- och kommunikationsvetenskap, internationell
Handledare: Anna Roosvall Examinator: Virginia Melian Författare: Susanne Jacobson & Sandreen Shaul
ABSTRACT
TITLE You can´t force me to be a lady
SUB-HEADING A semiotic analysis of the female main-characters representations in the TV-series Girls.
AUTHORS Susanne Jacobson & Sandreen Shaul EXAMINER Virginia Melian
LEVEL BA Thesis
SUBJECT Media and communication science
INSTITUTE Department of Humanities, Education and Social Sciences University of Örebro
PURPOSE The thesis purpose is to examine the female main-characters presentation in the TV-series Girls. Our main subject is to see if the female main-characters follow stereotype gender roles and if they in order follow or goes against the hegemonic masculinity.
METHOD Semiotic analysis
RESULTS The result indicates that the female main- characters follow more the stereotypical gender roles addressed to men than to women and therefore goes against the masculine hegemony.
Innehållsförteckning
1. Inledning och bakgrund... 1
1.2 Syfte och frågeställningar ... 2
1.3 Avgränsningar ... 3
1.4 Disposition . ... 3
2. Tidigare forskning ... Fel! Bokmärket är inte definierat.4 3. Teoretiska utgångspunkter... 8
3.1 Stereotyper ... 8
3.2 Genus och könstereotypa roller ... 9
3.4 Könsmaktsystem i relation till feminism och hegemonisk maskulinitet ... 11
4. Material och metod ... 13
4.1 Empiriskt material ... 13 4.2 Urval ... 13 4.3 Analysmetod ... 14 4.3.1 Semiotisk analys ... 14 4.3.2 Semiotiska begreppsverktyg ... 15 4.3.3 Tillvägagångsätt ... 18 4.4 Metodproblem ... 20
4.4.1 Reliabilitet och validitet ... 20
5. Resultatredovisning och diskussion ... 21
5.1 Hannah Horvath ... 21
5.1.1 Hannahs nyckelscener ... 22
5.1.1.1 Nyckelscen ett på denotativ nivå ... 22
5.1.1.2 Nyckelscen ett på konnotativ nivå ... 23
5.1.1.3 Nyckelscen två på denotativ nivå ... 24
5.1.1.4 Nyckelscen två på konnotativ nivå ... 26
5.1.1.5 Nyckelscen tre på denotativ nivå ... 27
5.1.1.6 Nyckelscen tre på konnotativ nivå ... 28
5.1.2 Nyckelscener ett, två och tre i anknytning till könsstereotyper och hegemonisk maskulinitet ... 29
5.2 Marnie Michaels ... 31
5.2.1 Marnies nyckelscener ... 31
5.2.1.2 Nyckelscen ett på en konnotativ nivå ... 32
5.2.1.3 Nyckelscen två på denotativ nivå ... 33
5.2.1.4 Nyckelscen två på konnotativ nivå ... 35
5.2.1.5 Nyckelscen tre – denotativ nivå ... 36
5.2.1.6 Nyckelscen tre på konnotativ nivå ... 37
5.2.2 Nyckelscener ett, två och tre i anknytning till könsstereotyper och hegemonisk maskulinitet ... 38
5.3 Jessa Johansson ... 39
5.3.1 Jessas nyckelscener ... 40
5.3.1.1 Nyckelscen ett på denotativ nivå ... 40
5.3.1.2 Nyckelscen ett på konnotativ nivå ... 41
5.3.1.3 Nyckelscen två på denotativ nivå ... 42
5.3.1.4 Nyckelscen två på konnotativ nivå ... 43
5.3.1.5 Nyckelscen tre på denotativ nivå ... 44
5.3.1.6 Nyckelscen tre på konnotativ nivå ... 45
5.3.2 Nyckelscener ett, två och tre i anknytning till könsstereotyper och hegemonisk maskulinitet ... 46
5.4 Shoshanna Shapiro ... 48
5.4.1 Shoshannas nyckelscener ... 48
5.4.1.1 Nyckelscen ett på denotativ nivå ... 48
5.4.1.2 Nyckelscen ett på konnotativ nivå ... 49
5.4.1.3 Nyckelscen två på denotativ nivå ... 50
5.4.1.4 Nyckelscen två konnotativ nivå ... 52
5.4.1.5 Nyckelscen tre på denotativ nivå ... 53
5.4.1.6 Nyckelscen tre på konnotativ nivå ... 54
5.4.2 Nyckelscener ett, två och tre i anknytning till könsstereotyper och hegemonisk maskulinitet ... 55
6. Slutdiskussion ... 56
7. Slutsats ... 59
8. Förslag till vidare forskning ... Fel! Bokmärket är inte definierat.60 9. Sammanfattning ... 60
1
1. Inledning och bakgrund
Könsstereotyper är något som det forskas frekvent om. Det som har varit centralt för dessa studier har varit vilka egenskaper som är förknippade med det som kallas kvinnligt och manligt och vilka effekter dessa könsstereotyper har på sin publik.
Stereotyper i medier idag skapar skeva verklighetsbilder av hur en kvinna bör vara och se ut. Detta är något som grundar sig på kulturella och sociala förhållanden och har rotat sig djupt in i samhällets normer. Skillnader på kvinnligt och manligt är något som skapas redan vid
födseln då olika egenskaper och karaktärsdrag tilldelas efter könet (Magnusson, 2002:24-25). Dock har det inte forskats mycket om hur kvinnliga huvudkaraktärer på TV- serier går emot dessa könsstereotyper vi annars ser på TV.
Komediserien Girls började sändas på TV år 2012 och slog igenom stort och en tredje säsong är redan planerad. Sedan den började sändas på TV har TV-serien varit ett hett samtalsämne. Detta har resulterat i att många diskussioner cirkulerar kring de kvinnliga och manliga
karaktärerna i TV-serien. Lena Dunham spelar Hannah Horvath som är en av de kvinnliga huvudkaraktärerna. Hon har dessutom producerat, regisserat och skrivit manuset till Girls.
Många av de diskussioner som har spridit sig om Girls har valt att jämföra Girls med HBO´s serie Sex and the City som handlar om fyra framgångsrika kvinnor och deras liv i lyx i New York. Dock motsätter sig Dunham dessa spekulationer och säger att Girls inte är lik andra TV-serier om kvinnor. Hon förklara att Girls möter genren från en helt annan vinkel där de
kvinnliga huvudkaraktärerna inte följer den livsstil och de ideal som Sex and The City står för utan riktar de kvinnliga huvudkaraktärerna i Girls till de ideal som inte har möjlighet till att leva upp till de glamourösa ideal som Sex and the City är grundad på 1.
The New York Times och The Guardian är två dagstidningar som har valt att jämföra Girls
med Sex and the City, men precis som Dunham anser dagstidningarna att man kan finna både tydliga och stora skillnader mellan Girls och Sex and the City.
Den amerikanska dagstidningen The New York Times har skrivit i en recension om att TV-serien Girls skiljer sig från andra komediserier som vanligtvis handlar om omtänksamma vänner, som ställer upp för varandra i svåra situationer och där kärleken övervinner allt.
2 serien Girls är precis tvärtom menar The New York Times. Vänskapen mellan tjejerna är annorlunda. De ställer sällan upp för varandra och kärleken besegrar mestadels inte allt 2.
Storbritanniens dagstidning, The Guardian har i sin recension beskrivit Girls som en början på en ny era för kvinnor. De kvinnliga huvudkaraktärerna är vassare och TV-serien är lite mer vågad i jämförelse med TV-serien Sex and the City och dess karaktärer som utspelas i
Manhattan. The Guardian menar att man i Girls har valt att byta ut Manhattan mot stadsdelen Brooklyn som visar en tråkig och konträr bild av New York. Dessutom menar de att
sexscenerna är bortom sexiga, utan mest obekväma att se på och de unga kvinnornas klädsel är inget intressant ämne att diskutera kring 3.
Syfte med den här studien är att ställa Girls kvinnliga huvudkaraktärer emot könsstereotyper för att se hur de skiljer sig ifrån kvinnliga stereotyper på TV. Dessutom är vi intresserade av att ställa de kvinnliga huvudkaraktärers framställning emot könsmaktsystemet som samhället är grundat på i samband med feminism för att se på vilket sätt deras framställning går emot den hegemoniska maskuliniteten. Det finns inte mycket forskning kring kvinnliga
huvudkaraktärer som går emot kvinnliga stereotyper. Därför finner vi att en analys av de fyra kvinnliga huvudkaraktärernas framställning i TV-serien Girls kan bidra med något nytt inom TV-forskning eftersom vi belyser en annan sida av studier om könsstereotyper som inte är lika vanlig inom TV-forskning.
1.2 Syfte och frågeställningar
Syftet med denna studie är att analysera hur de kvinnliga huvudkaraktärerna framställs i TV-serien Girls. För att kunna undersöka detta kommer vi att använda oss utav två preciserade frågeställningar.
1) Hur framställs de kvinnliga huvudkaraktärerna i anknytning till könsstereotypa roller? 2) Hur kan de kvinnliga huvudkaraktärernas framställning förstås i förhållande till feminism och hegemonisk maskulinitet?
2 http://www.nytimes.com/2013/01/11/arts/television/lena-dunhams-girls-returns-to-hbo.html?_r=2&
[Hämtad: 2012-05-29]
3
1.3 Avgränsningar
Vi kommer att använda oss utav första säsongen av TV-serien Girls. Det material som kommer att ligga till grund för vår studie består av fem specifika avsnitt ur första säsongen av Girls och varje avsnitt är ca 25-30 minuter långt. Vi har valt att göra den här
avgränsningen då de kvinnliga huvudkaraktärerna samspelar oftare med varandra under dessa utvalda avsnitt vilket kommer hjälpa oss att förstå deras relation till varandra bättre. Detta kommer inte utesluta andra sidokaraktärer och deras samspel med de kvinnliga huvudkaraktärerna. Eftersom de under dessa fem avsnitt befinner sig samlade under olika händelser. Att analysera de kvinnliga huvudkaraktärernas samspel med sidokaraktärerna är en annan viktig del i vår tolkning av de kvinnliga huvudkaraktärernas framställning. Det avsnitt som vi uppfattar vara mest användbart är det första avsnittet, då det är genom detta avsnitt som man bildar sin första uppfattning av de kvinnliga huvudkaraktärerna på.
1.4 Disposition
Som en inledning till vår studie skriver vi kort om TV- serien Girls och presenterar vårt syfte och våra frågeställningar. För att nå fram till det resultat vi ämnar få med denna studie använder vi oss till en stor del av kapitel 2, tidigare forskning, som handlar om olika
könsstereotyper och framställningen av kvinnor och män i medier. Genom kapitlet tidigare forskning kommer vi att jämföra deras studiers resultat med våra för att se om det finns någon koppling. Tillsammans med kapitel 2 kombinerar vi kapitel 3, teoretiska
utgångspunkter som vi grundar vår analys på. Inom våra teoretiska utgångspunkter fördjupar vi oss i stereotyper, genus och könstereotypa roller och könsmaktssystem i relation till feminism och hegemonisk maskulinitet. Kapitel 4, material och metod, behandlar det material vi valt ut och använt oss av för vår uppsats för att kunna svara på studiens syfte. Vi presenterar också vår metod under kapitel 4, vilket är en semiotisk analys med delar ur en TV- analys. Med hjälp av en semiotisk analys och TV- analys kommer vi att kunna utföra vår analys för att uppfylla vårt syfte. Vi presenterar också de semiotiska verktyg vi har valt inom den utvalda metoden för att utföra vår analys av de kvinnliga huvudkaraktärerna i TV-serien Girls. Under kapitel 5, resultatredovisning, redovisas våra resultat av analysen som sedan i kapitel 6, slutsats- och diskussion, diskuteras med hjälp av vår tidigare forskning. Det är även i kapitel 6, slutdiskussion, som vi för en ytterligare diskussion utav de fyra kvinnliga huvudkaraktärerna. Men under detta kapitel jämför vi dem med varandra samt diskuterar dem i relation till könsstereotyper, feminism och den hegemoniska
4 maskuliniteten. Under kapitel 7, slutsats, besvarar vi våra frågeställningar. Kapitel 8, förslag till vidare forskning, ger vi förslag på olika forskningsproblem som skulle kunna studeras vidare som en påbyggnad av vår studie. Kapitel 9, sammanfattning, sammanfattar vi hela vår studie och dess resultat.
2. Tidigare forskning
Vår studie ämnar till att undersöka framställning av de kvinnliga huvudkaraktärerna i TV- serien Girls med inriktning på könsstereotyper, feminism och hegemonisk maskulinitet. Inom genus- och feministiskvetenskaplig teori har det studerats mycket om kvinnliga stereotyper i barnprogram, såpoperor och reklam. Dock finns det inte många studier som lägger fokus på hur motpolen av de stereotypiska kvinnor, som främst syns på tv, framställs. De studier vi har funnit och som är relevanta för vår studie använder sig utav olika metoder beroende på det empiriska material de har valt. Det finns vissa metoder som har dykt upp fler gånger än andra. Den metod som är vanligast i dessa studier är en kvalitativ analys av något slag. Det kan vara allt från en semiotisk innehållsanalys till en semiotisk diskursanalys. Något vi har lagt märke till har varit att semiotiken har varit en grund metod för studierna, vilket är något som
dessutom har varit relevant för vår studie.
Den gemensamma nämnaren i samtliga studier är att framställningen av kvinnor i medier, framförallt genom TV- tittande skiljer som sig från verkligheten. Rörelsen Allt är möjligt (1998) menar att TV- tittande skapar och formar en skev verklighetsbild för hur dagens kvinnor bör se ut och bete sig. Många av de olika människoskildringar vi ser i medier är stereotypa. Framställnigen av människor och grupper i medier är grova, förenklade och följer ett historiskt mönster. Mannen framställs som stark, kompetent, utåtriktad, chef, politiker, hjälte eller som brottsling. Medan kvinnan framställs som smal, vacker, inåtvänd, mor, maka, sexobjekt eller som offer. Män och kvinnor förknippas med könen snarare än med personen. Man förknippar mannen med makt och kvinnan med sex. Medier har en förmåga att spela på människors tankar genom att hålla med. Detta betyder att medier bekräftar de värderingar människan har och sänder ut budskap som stämmer överens med dessa värderingar (Allt är möjligt, 1998:13,20).
Ashli Dykes (2011) har gjort en fallstudie om hur kvinnor i sitcoms framställs. Hon menar att TV- tittande skapar en verklighetsbild genom koder som får oss själva att se verkligheten genom ett ”kollektivt” öga. Där symboler kring livet och vardagen tydligt känns igen, även fast
5 det inte alls liknar vår verklighet. Vi tar TV-serierna för vad de är utan att tänka på hur dessa egentligen påverkar vår syn på omvärlden (Dykes, 2011:2).
Dykes förklarar att komediserier oftast innehåller diskussioner och dispyter som klaras upp med glädje och skratt på ca 30 minuter, genom dessa serier blir det patriarkala normerna mer synliga. Detta för att ilska, inom de sociala normerna, ses som oacceptabla för kvinnor då de ska ses som mindre aggressiva. Dykes menar att komediserierna skapar en spärr som skyddar hjärnan genom att förneka och omvandla smärtsamma känslor som ilska till något som man bara skakar av sig. Detta lägger i sin tur kvinnans könsroll i ett fack. Men i komediserier förvandlas denna bild av hur en kvinna ska vara istället till något som kvinnliga karaktärer i TV- serier bör jobba på utan lägger istället ansvaret på de kvinnliga karaktärerna i TV- serier. Man tillåter sig inte som tittare att acceptera att en kvinna ter sig till ett manligt beteende på TV och ser därför inte detta som ett tankesätt som är uppbyggt på ett patriarkaliskt samhälle (Dykes, 2011:169–170).
Genom en kombination av en kvalitativ och kvantitativ innehållsanalys samt Cultivation
therory, har Amanda Scott (2011) undersökt hur den moderna kvinnan framställs på TV. Den
moderna kvinnan på TV kan idag synas på sitt arbete, men sköter fortfarande hemmasysslorna och tar hand om barnen samtidigt som de ska hålla i de årliga traditionerna och ha kontakt med sina vänner. Allt detta och verka helt oberörd. Detta resulterar i att stora förväntningar av kvinnan skapas, vilket formar dagens kvinnor till att de kan klara av allt. De ska vara starka kvinnor, samtidigt som de ska ta hand om sitt yttre och se bra ut varje dag (Scott, 2011:11).
Julia Woods (1994) har skrivit en artikel som handlar om hur män och kvinnor framställs i medier och hur detta påverkar samhällets syn på könen. Woods menar att TV skapar stora förväntningar på dagens kvinnor och får dem att känna sig otillräckliga. Detta resulterade i en tydlig ojämställdhet mellan män och kvinnor på TV. Något som är återkommande i de tidigare studierna är att kvinnor är tydligt underrepresenterade på TV vilket leder till att TV är ett mansdominerat medium där kvinnorollen som hemmafru stärks och våld i hemmet
neutraliseras. Detta resulterar i att kvinnor ses som mindre viktiga och tas därför inte på allvar (Woods, 1994:231).
Detta visar en tydlig bild av hur TV- serier framhäver de olika könsrollerna och förstärker maktskillnaderna där männen dominerar. De tidigare studiernas resultat är viktiga att ha i åtanke för att kunna vara så kritiska som möjligt när vi analyserar Girls samt för att ge oss en bra grund för vår analys.
6 Rörelsen Allt är möjligt (1998) tar upp tre kvinnliga och manliga stereotyper som är vanliga inom medier. Vi kommer med hjälp av dessa att försöka lokalisera varje kvinnlig
huvudkaraktär med stereotypa egenskaper. Anledningen till att manliga stereotyper även finns med är för att undersöka om det finns en chans till att de kvinnliga huvudkaraktärerna ter sig mer åt manliga stereotypa egenskaperna än kvinnliga. Detta för att se om Girls svarar på vårt syfte där könsstereotyper och hegemonisk maskulinitet är centralt.
- Skönhetsslaven - är en ung, smal och vacker kvinna. Hon lägger mycket tid på att alltid se bra. Hon jobbar också ständigt på att bli smalare, se yngre ut och bli vackrare. Skönhetslaven duschar, parfymerar och sminkar sig. Dessutom rakar hon armar och ben, tränar på gym, shoppar och skönhetsopererar sig. Hennes värsta fiende är rynkor och fett, vilket leder till att hon endast äter fettsnål mat. Den här kvinnliga stereotypen arbetar inte alls och har inget socialt liv heller för den delen. I medier använder man sig utav henne i reklamer om allt ifrån kaffe till bilar (Allt är möjligt, 1998:25).
- Hushållsfunktionären – är kvinnan som tar hand om hushållet och spenderar sin tid på att städa och baka men också på att sy och sticka. Man kan se henne i reklamer och veckotidningar. Den här kvinnliga stereotypen reflekterar hemmafrun som man var van vid förr i tiden. Skillnaden är att den här kvinnan har ett arbete samtidigt som hon är den perfekta frun som städar och bakar (Allt är möjligt, 1998:26).
- Kärleksgudinnan – kan också kallas för både Horan eller Madonnan. När man beskriver Horan, förknippar man henne med skamlöshet. Hon använder sin kropp för att få det hon vill ha. Förr i tiden kunde man oftast hitta henne i litteratur och konst, men nu kan man hitta henne i allt från porrtidningar till kvällstidningar. Man kan även finna denna sexiga, utmanande, farliga kvinnan på film där hon
marknadsför datorer och bildelar. Madonnan förknippas med renhet, späkning, andlighet och svalhet. Förr i tiden var den bleka, sköra och sjukliga kvinnan ett populärt ideal bland borgerliga kvinnor. Nu kan man hitta henne bland
modereportagens och parfymannonsernas anorektiska och bleksminkade modeller.
7 tendens att unga kända kvinnor vågar visa upp sig som sexobjekt i medier, där dem poserar sexigt i höga klackar och nätstrumpor (Allt är möjligt, 1998:27).
- Projektören – är en affärsman i slips och kavaj som är upptagen och alltid har stora projekt på gång, vilket betyder att han har mindre tid för privatliv. Han är
yrkesman som tar sitt arbete seriöst och man kan oftast hitta honom placerad i offentliga miljöer som arbetslivet eller politiken. Den här manliga stereotypen kan förknippas med den klassiska rollen av mannen som familjeförsörjare. Jämfört med Skönhetsslaven och Kärleksgudinnan kan man inte se Projektören bli representerad som ett objekt. Det är inte ofta man kan se honom vara passiv eller poserande i medier (Allt är möjligt, 1998: 25).
- Machomannen – är en fysiskt stark och modig man. Han är oftast den äventyrliga mannen i filmer som kör snabba bilar och tämjer vilda hästar. Machomannen kan vara antingen god eller ond. När han är den gode mannen uträttar han hjältedåd medan den onde mannen är grym och sadistisk. Dessutom är den här manliga stereotypen en ensamvarg som saknar ett hem och kvinnor kommer och går (Allt är möjligt, 1998:26).
- Drömprinsen – skiljer sig ifrån de andra två stereotyperna. Man kan se honom som popstjärna, fotomodell eller spela huvudrollen i en såpopera. Drömprinsen kan man hitta i tidningar riktade till yngre tjejer men han kan även förekomma i
reklamer och modemagasin, där han står som modell. Han symboliserar en romantisk dröm mer än sexobjekt. Drömprinsen liknar Skönhetslaven, då båda är passiva konsumenter i den privata sfären och långt ifrån yrkesliv och sociala sammanhang. Den här typen av manlig stereotyp tror man ha utvecklats på grund av brist på lönearbete bland ungdomar, vilket har bidragit till att en ny definition av maskulinitet har utvecklats. Projektören har bytt ut sin portfölj mot en gitarr (Allt är möjligt, 1998:27).
8
3. Teoretiska utgångspunkter
Teoretiska utgångspunkter är viktiga för studien, då teorierna kommer att ligga till grund för vårt resultat som i sin tur kommer besvara vårt syfte. I det här kapitlet redogör vi för de teorier som passar vårt forskningsområde bäst och som att kommer vara till hjälp under vår analys.
Teorier om genus och stereotyper som beskriver femininitet och maskulinitet har varit lämpliga i den här studien. För att kunna svara på studiens frågeställningar behöver vi utöver de kvinnliga stereotyperna även ha en grund för de manliga stereotyperna. Detta för att se om det finns en chans att de kvinnliga huvudkaraktärerna har tagit del av de könsroller som är tilldelad de manliga stereotyperna. Vi kommer diskutera de könsstereotypa rollerna i relation till varandra för att tydligt ge en bild av de skillnader som finns mellan könen. Dessutom kommer vi diskutera grunden till de könsstereotypa rollerna för att få ett historiskt perspektiv av hur de skapades. Detta för att vi senare ska kunna förstå hur
könsmaktssystemet formades och hur den idag formger vårt samhälle.
I samband med det här leder det oss det till vår andra frågeställning där vi är intresserade av att diskutera de kvinnliga huvudkaraktärernas framställning i förhållande till feminism och den hegemonisk maskulinitet. Detta för att se om det finns någon feministisk samhällssyn som formar avsnitten genom att framställa de kvinnliga huvudkaraktärerna på ett sätt som går emot det kvinnliga förtrycket. Därför har det dessutom varit väsentligt att
sammankoppla feministiska teorier med den hegemoniska maskuliniteten för att enkelt kunna förstå och jämföra dem med varandra.
3.1 Stereotyper
Omvärlden är alldeles för stor och komplex för oss att begripa fullt ut. Vi tar därför hjälp utav förenklade bilder av människor och världen för att förstå den. Dessa bilder grundar sig inte på någon riktig kunskap om den riktiga världen, utan är endast bilder av hur vi tror att världen ser ut, inte hur den verkligen är. Lippmanns förenklade bilder är vad han kallar för stereotyper och som han menar endast är kulturella konstruktioner av omvärlden. Kulturen har gett en
definition av omvärlden som vi använder oss utav för att förstå den (Lippmann, 1922:3,16, 54-55).
Stereotyper innebär att man generaliserar och kategoriserar människor. Man använder sig utav egenskaper som länkar en person till en viss stereotyp. Det kan handla om egenskaper
9 som exempelvis kön, ålder, etnicitet och utseende, men det kan även handla om andra
egenskaper så länge den har en betydelse för omvärlden. Detta leder i sin tur till att man tilldelar en grupp människor ytterligare egenskaper. Det betyder att en grupp människor med egenskapen äldre dessutom får egenskapen gråhårig precis som en grupp människor som är tillskrivna egenskapen italienare också kan få egenskapen konstnärlig. Allt som behövs för att urskilja en grupp människor från mängden, är en egenskap (Hinton, 2003:11-12).
Psykoanalytikern Lawrence Blum (2004), anser att man övergeneraliserar människor vilket leder till att vi endast ser några få egenskaper och går miste om resten av egenskaperna en grupp kan ha. Blum menar att vi utesluter ytterligare egenskaper som gruppen kan tillskrivas och istället ger endast en sammanfattning av gruppen för att förstå den. Det här är vad som skapar den felaktiga bilden av världen då man väljer att utesluta egenskaper som kan ha en stor betydelse för en grupp människor. Dessutom kan det påverka vilken syn man får av vissa grupper som är tilldelade fler negativa egenskaper än positiva. Exempel på detta är
muslimer som oftast framställs som terrorister och mörkhyade som våldsamma (Blum,
2004:271–273).
3.2 Genus och könstereotypa roller
När man diskuterar kvinnor och män dyker oftast begreppen genus och kön upp. Dessa begrepp formgavs för att man tydligt skulle kunna se och definiera de maktskillnader som finns mellan könen. Gayle Rubin är den man refererar till när man talar om genus och kön, hon anses vara den första som gav en definiton av genus och kön. Hon anser att genus och kön har en koppling till varandra men betyder två olika saker. Genus i sig innebär att det som man kallar kvinnligt och manligt endast är sociala konstruktioner man har gjort utav könen, medan begreppet kön är kopplat till det biologiskt bestämda X- och Y-kromosomer (Jarlbro, 2006:12).
Man föds alltså inte det man kallar för kvinnligt eller manligt. Könsteoretiker menar att man föds med yttre karaktärsdrag som låter omgivningen förstå att en individ är en pojke eller flicka. Det är efter identifieringen av individen som pojke eller flicka som man börjar tilldela individen olika egenskaper som namn, kläder, leksaker och hur man tilltalar individen för att koppla den till könet. Processen innebär att man delar upp könen i två olika kategorier och därmed tilldelar dem egenskaper för att skilja dem ifrån varandra (Thomsson & Elvin-Nowak, 2003:21).
10 De könsbaserade skillnaderna mellan kvinnligt och manligt grundar sig på kulturella och sociala förhållanden. Detta handlar om olika egenskaper och aktiviteter man anser är kopplade till könen, egenskaper som utseende och beteende. I andra fall kan det även handla om yrken och intresseområden. Dessa genuskonstruktioner varierar dessutom över tid mellan kulturer och samhällen. Det betyder att något som anses manligt i vår kultur inte behöver ses som manligt i en annan kultur, precis som något som anses vara kvinnligt idag inte behöver stämma överens med något som ansågs vara kvinnligt förr i tiden (Magnusson, 2002:24-25).
Men något som har varit vanligt bland många kulturer är att kvinnor länge har varit det underordnade könet medan mannen alltid har behållit sin position som överordnad i
samhället. Trots att mannen sedan långt tillbaka varit överordnad har det inte alltid varit på det viset. I början arbetade kvinnan och mannen tillsammans på farmen med jordbruket. Det var inte förrän den industriella revolutionen som uppdelningen mellan könen utvecklades. Mannen blev flyttad utanför hemmet eftersom det nu var hans uppgift att arbeta för att
försörja sin familj. Kvinnan blev istället kvar i hemmet och hennes uppgift var att ta hand om hushållet, barnen samt mannen som hade varit ute och arbetet hela dagen (Brannon,
2000:161). Den här uppdelningen blev en stor del av historien. Nu var dags för könen att följa de tilldelade könsrollerna. Könsrollerna stärktes ju mer könen följde dem och började ses som roller som var naturligt tilldelade könen (Elvia-Nowak & Thomsson, 2003:23).
Det här var trots allt början av de könsstereotypa rollerna. Det man sedan gjorde var att genom olika experiment försökte fastställa vilka egenskaper som skiljde sig mellan könen. Det kunde handla om könen fick studera olika bilder eller historier som de sedan fick tolka. Några av de vanliga egenskaperna som sedan blev tillskrivna kvinnan var; känslig,
barmhärtig, blyg, försiktig, barnslig, medgörlig och sentimental men de vanliga egenskaperna för mannen var männen var; stabil, ihärdig, stark, aggressiv och självsäker (Magnusson, 2002:110–111). Detta var ett steg närmare tillskrivningen man gjorde av egenskaper och aktivititer för kvinnan och mannen.
Eftersom kvinnan var den som skulle ta hand om hemmet fick hon även snabbt egenskaper och aktiviteter som passade hennes omgivning, hemmet. Hon var naturligt duktig på att fostra och ta hand om hushållssysslor (Elvia- Nowak & Thomsson, 2003:21). Mannen tillskrevs istället egenskaper som passade hans omgivning, utanför hemmet. Han arbetade hårt för att försörja sin familj och därmed var det kvinnans uppgift att få mannen att känna sig uppskattad för att kunna orka arbeta och fortsätta försörja sin familj (Brannon, 2002:163). Kvinnan skulle
11 vara tillgänglig för mannen och tillfredsställa hans behov. När man insåg att kvinnans orgasm inte var en viktig faktor i befruktningen ansåg man därmed också att kvinnan inte hade något sexuellet behov. Mannen var den med ett sexuellt behov och kvinnans uppgift var att hjälpa mannen att tillfredsställa det behovet (Elvin-Nowak & Thomsson, 2003:125).
Mannen dominerade i förhållandet på samma sätt som han gör i familjen. Han var den som bestämde och har det största ansvaret för att familjen ska få ett så bra liv som möjligt. Han var den som ansvarade för vilka beslut familjen skulle ta, även om de besluten är svåra att fatta behövde han vara den som var villig att ta de. Därför är egenskaper som ledarskap, dominans och okänslig tilldelade mannen. Kvinnan är precis tvärtom, hon ska låta mannen bestämma och hålla med honom om de beslut han tar. Hon är därför tilldelad egenskaper som tillgiven, omtänksam och lågmäld (Magnusson, 2002:117, 160).
Könens position i relation till varandra i familjen är grunden till hur könsrollerna har utvecklat. Dessa könsroller ligger som en grund för den påbyggnaden av egenskaper och aktiviter man har fortsatt tilldela könen. Då de är varandras motpoler har det enkelt skapats ett överordnat och ett underordnat kön. Detta har i sin tur fortsatt att utvecklats och därmed även format samhället.
3.4 Könsmaktsystem i relation till feminism och hegemonisk maskulinitet
Kvinnor har under århundraden alltid stått bakom mannen. I många länder har kvinnor fortfarande ingen rösträtt, rätt till att arbeta, rätt att välja vem hon ska gifta sig med eller rätten till att gå i skolan. Kvinnor ska med nöje ge upp sitt egna liv för att föda ett nytt liv till världen. Detta ses som kvinnans kall i livet vilket skapar en uppdelning i den privata och offentliga sfären där männen sköter ekonomin och kvinnan sköter hemmet. De
maktskillnader som finns mellan kvinnan och mannen är det man också kallar för
könsmaktsystem. Det innebär att man placerar mannen i en högre hierarki än kvinnan, där mannen är överordnad och kvinnan underordnad i samhället (Langer, 2001:7).
Mannen får mer makt och resurser än kvinnan och på så vis värderas mannen mer än kvinnan. Det är mannen som styr och kvinnan följer efter. Könsmaktsystemet existerar för att samhället ska få en struktur och för att människan lätt ska kunna förstå sig på hur ett samhälle är uppbyggt. Därför är det heller ingen som ifrågasätter strukturen i samhället vilket resulterar i att ingen heller går emot den. Man anser att samhället fungerar bra genom
12 ett könsmaktssystem där mannen har maktpositionen i samhället och kvinnans roll i
samhället styrs efter mannens behov (Elvin-Nowak & Thomsson, 2003:36,38).
Att kvinnor är underordnade män, är något feminister håller med. De anser dock att förändringar bör ske i könsmaktssystemet (Gemzöe, 2002:12). De menar vidare på att kvinnors underlägsna position i samhället är formad efter den politiska huvudström som ser detta förtryck som oviktigt inom det politiska tänkandet. Detta medför ett gap i samhället som gör att kvinnors förtryck blir normaliserat och accepterat (Beasly, 1999:6). De som tystar ner kvinnors röster och låter förtrycket kvarstå är enligt feministerna, patriarkatet, en samhällsstruktur som låter männen styra över kvinnorna i det sociala, politiska och
ekonomiska institutionerna. Kvinnor lever i ett samhällssystem där män styr de legala rättigheterna, religionen, utbildningen, arbetet och det sexuella behovet (Langer, 2001:4-5).
Patriarkatet kan även tolkas som en hegemonisk maskulinitet då den erhåller den patriarkatiska utdelning som gör det till en fördel att vara man, eftersom kvinnor har en underordnad ställning. Då hegemoni betyder att en grupp håller en ledande position i samhällslivet kan man säga att detta också är något som feministerna strävar efter att häva. Alla män är alltså delaktiga i det hegemoniska projektet som styr trots att de inte själva inte är medvetna om det. Mäns liv innehåller, inom samhällslivet lika mycket som familjelivet, många kompromisser med kvinnor. Även fast männen hjälper till med alla hushållssysslor och finansiering lika mycket som kvinnorna kan männen lätt glömma bort den rådande hegemonin. Detta gör att den hegemoniska maskuliniteten kvarstår då de aktivt inte kämpar för att den ska försvinna. Genom att männen passivt följer de kompromisser som skapas i samhället och familjelivet skapar detta också en bild av feminister som extremister då männen känner sig lika delaktiga i samhället och i hemmet som kvinnorna (Conell, 1996:101,103–104).
Genom att se dessa ojämlikheter i alla samhällsområden kan man tydligt se att ojämställdhet bland kvinnor fylls i alla aspekter av samhället. Detta är en viktig insikt inom feminismen och är en feministisk samhällssyn (Gemzöe, 2002:19–20). Feminister försöker häva detta och strävar efter att skapa ett jämställt samhälle där alla ses som individer, mer än som en uppdelning mellan könen.
13
4. Material och metod
I detta kapitel diskuterar vi vilket empiriskt material vi har använt oss utav, de urval vi har gjort ur det empiriska materialet samt de metoder vi har tillämpat vår analys.
4.1 Empiriskt material
Girls handlar om fyra unga tjejer i 20 års ålder som bor i New York. Hannah Horvath är den
största kvinnliga huvudkaraktären i TV-serien. Hannah drömmer om att bli en författare men växlar istället mellan olika jobb för att få ekonomin att gå ihop. Marnie Michaels är Hannahs bästa vän. Hon älskar konst och arbetar på ett konstgalleri. Jessa Johansson lever efter en bohemisk livsstil och har rest jorden runt och har precis kommit tillbaka till New York. Jessa flyttar direkt in hos den sista huvudkaraktären, Shoshanna Shapiro som är en yngre kusin till Jessa. Shoshanna är en väldigt sprallig och oskyldig tjej som är ett stort fan av TV-serien Sex
and the City 4.
Skriven och regisserad av: Lena Dunham, som även spelar huvudrollen Hannah Horvath i serien.
Produktionsbolag: HBO
Alla avsnitt från säsong ett: Pilot, Vagina Panic, All Adventurous Women Do, Hannah´s Diary, Hard Being Easy, The Return, Welcome To Bushwick a.k.a The Crackcident, Weirdos Need Girlfriends Too, Leave Me Alone och She Did.
4.2 Urval
Vi har valt att titta på första säsongen av TV-serien Girls för att svara på vår studies
frågeställningar. Den första säsongen sändes år 2012 och består av tio avsnitt. Varje avsnitt är runt 25-30 minuter långt. Vi har valt att djupgående analysera endast fem specifika avsnitt. De fem avsnitt vi har valt att studera är; Pilot, Vagina Panic, Welcome to Bushwick a.k.a The
Crackcident, Leave Me Alone och She Did. Vi har genom HBO Nordics hemsida tittat på dessa
fem avsnitt.
14 Eftersom säsongen endast består av tio avsnitt ville vi således inte att avgränsningen skulle bli för stor och svår att hantera under analysen eller för liten och därmed inte ha en välgrundad analys, ansåg vi att fem avsnitt skulle bidra med tillräckligt material att basera vår analys på.
Vi har valt att göra ett målstyrt urval som innebär att vi har valt ut fem specifika avsnitt inom denna säsong med direkt hänvisning till de forskningsfrågor vi vill ha svar på. Vi har gjort detta urval utifrån de kvinnliga huvudkaraktärernas samspel med varandra, men också på grund av deras samspel med sidokaraktärer då dessa samspel förekommer oftare i dessa avsnitt jämfört med resterande avsnitt av första säsongen.
Vi är inte intresserade av att djupgående analysera de mindre kvinnliga karaktärsrollerna i TV-serien eftersom de inte fyller en lika stor funktion som de kvinnliga huvudkaraktärerna. I och med detta analyserar vi inte heller de manliga karaktärerna som dyker upp under säsongens gång. Vi analyserar istället de manliga karaktärerna i relation till de kvinnliga
huvudkaraktärerna för att se hur deras beteende är gentemot det motsatta könet.
Vi har valt att göra dessa urval inom vår studie för att få så tydliga svar som möjligt på våra frågeställningar. Det är viktigt för oss att lyfta fram de kvinnliga huvudkaraktärerna och därför behöver vi utelämna andra faktorer som kan vara intressanta att undersöka men inte lika
relevanta inom vår studie.
4.3 Analysmetod
Vi har valt att använda oss utav en kvalitativ metod som fokuserar på att djupgående tolka och förstå hur de kvinnliga huvudkaraktärerna i Girls framställs. För att precisera vår kvalitativa metod har vi valt att använda oss utav en semiotisk analys med inriktning på mediet TV.
4.3.1 Semiotisk analys
Semiotiken studerar olika former av tecken och hur de förmedlar olika former av budskap. Vi kommunicerar med varandra på olika sätt och genom olika tecken. Detta gör att dessa tecken får en mening och skapar ett gemensamt synsätt på verkligheten. För semiotiken betyder kommunikation betydelseskapande (Ekström, 2008:17).
Den främst inflytelserika personen inom semiotiken är lingvistiken Ferdinand de Saussure, som lade grunden för semiotiken. Saussure (2001) fokuserade sig på hur tecknets synliga och påtagliga sida var kopplat till betydelsen av det synliga. Han ansåg att tecken var fysiska
15 föremål med en betydelse. Ett tecken, som han förklarar genom sina egna termer, består utav
det betecknande och det betecknade. Det betecknande är hur vi uppfattar tecknets utseende
medan det betecknade är en mental föreställning vi tillämpar för att ge tecknet en betydelse, som är gemensam för alla som är en del av en kultur (Fiske, 2001:64, 66, 69).
En annan inflytelserik person inom semiotiken är en av Saussures efterföljare, Roland Barthes. Barthes har haft en avgörande roll i att utveckla semiotiken till en teori som passar modern medieanalys. Barthes var duktig i att analysera bilder och texter. Hans analyser fick honom att börja utveckla begrepp och metoder som har fått en stor betydelse inom medie- och
kommunikationsvetenskap (Ekström, 2008:22- 23).
Enligt Barthes (2008) är alla bilder polysema, de har inte en given betydelse utan flera möjliga betydelser. Bilderna går att tolka på olika sätt och de kommunicerar även olika budskap, vilket blir uppenbart när man undersöker relationen mellan bilder och ord. Bilder och ord kan fungera på två olika sätt. Den första funktionen kallar han för förankring. Barthes menar att en bildtext eller rubrik över en bild på en nyhetssida kan förhindra att bilden kan tolkas på flera olika sätt då orden begränsar bildens mångtydighet. Förankringen kontrollerar vilken betydelse bilden ska ha. Den andra funktionen kallar han för relä, vilket innebär att ord och bild kompletterar och avlöser varandra. Man kombinerar ord och bild till ett meddelande eller en berättelse. Relä är en viktig funktion speciellt inom film som fiktions filmer, dokumentära reportage osv. Det handlar om att dialoger och andra röster ska föra handlingen framåt och skapa relationer mellan bilderna (Ekström, 2008:23).
4.3.2 Semiotiska begreppsverktyg
De begreppsverktyg ur semiotiken vi kommer att använda oss utav för att analysera de kvinnliga huvudkaraktärerna i den här studien är denotation, konnotation, koder/koder inom
TV, kommutationstest, metaforer, metonymier och symboler. Nedanför har vi definierat dessa
begreppsverktyg.
Denotationer och konnotationer
Dessa två semiotiska begrepp går hand i hand. Konnotationen fick sin innebörd i relation till denotation.
Denotation ger en bokstavlig, konkret och uppenbar innebörd av ett ord, en bild eller en text, den bidrar till en rad betydelser, associationer, känslor, idéer och kulturellt accepterande
16 innebörder vilket är konnotationer. Medan denotationer förklarar att exempelvis en bild på en gata är en gata, kommer konnotationer ge en djupare förklaring av vilken betydelse gatan har på den bilden. Det är också viktigt att tänka på att det handlar om kulturers gemensamma förställningar och inte om subjektiva associationer (Ekström, 2008:24).
Koder inom TV
Koder styrs av regler och konventioner som ett samhälle och dess medlemmar är gemensamma om, vilket gör det möjligt för oss människor att förstå vår sociala tillvaro och orientera oss i vår kultur (Fiske, 1990:114). Dessa typer av koder är inkodade i kulturen och är en del av vår verklighetsuppfattning.
När TV använder sig utav de kulturella koderna delar man upp dem i två typer - tekniska koder
(technical codes) och konventionellt representativa koder (conventional representation codes).
De tekniska koderna står för hur man har använt sig utav kameravinklar, ljus, redigering, musik och ljud för att skapa effekter inom medietexten medan konventionellt representativa
koder formar besättning, karaktär, beklädnad, smink, handlingar och dialoger. Dessa två typer
av koder kan användas tillsammans eller var för sig (Fiske, 1987:5).
Kommutationstest
Kommutationstestet består av två huvudfunktioner. Fiske (1990) beskriver dem på det här viset:
”Där det första handlar om att identifiera signifikanta skillnader eller utmärkande distinktiva drag inom ett paradigm eller ett syntagm; den andra är att hjälpa oss att definiera denna signifikans” (Fiske, 1990:147)
Fiske (1990) menar att man genom dessa två funktioner kan byta ut en enhet i syntagmet och ge en bedömning av vilken betydelseändring som sker när man gör ett byte av enheten inom syntagmet (Fiske, 1990:148). Ett exempel på det här testet kan vara en bild på en man som står i militärkläder och håller i ett skjutvapen. Byter man ut mannens skjutvapen och placerar en ros i hans hand kommer rosen nu ge en annan betydelse för bildens helhet.
17 Metafor och Metonymi
Det finns två led som ett tecken kan följa. Det ena ledet är att ett tecken leder till ett annat tecken genom likhet och det andra leder ett tecken till ett annat tecken genom närhet (Nordström, 2003:82).
Det begreppet som står för likhet, är metaforer och har i sin tur två egna leder som tillsammans beskriver hur en metafor formges. Det första ledet kallar man för sakled och det andra för
bildled. En bild (det som framställs) är bildsfären och får sin betydelse i kombination med en
bakgrund som kallas för saksfär. Det är viktigt för det metaforiska tecknet att bildsfären och saksfären liknar varandra, då metaforer är bildliga uttrycksätter som byter ut ett begrepp med ett annat likande begrepp som liknar det första begreppet. Ett exempel på en metafor kan vara uttrycket - jag svävar på moln, vilket ger en bildlig betydelse (bildsfär) av välbehag och lycka (saksfär) (Nordström, 2003:81).
Därefter har vi metonymi som står för närhet. Här har även metonymin två leder, precis som metaforen, en sakled och en bildled. Dessa två leder är länkade för att de befinner sig i nära relation till varandra i tid och rum. Ett exempel på detta är guld och pengar. Båda orden kan förknippas med varandra men samtidigt kunna representera två olika saker (Nordström, 2003:82).
Metonymi kan även användas när man studerar känslor, där gester eller kroppsställningar ger uttryck för känslor. Ett exempel är en person, som talar och samtidigt slår näven i bordet. Denna kroppsrörelse kan fungera som en förstärkning till det man uttrycker verbalt och i detta fall kan det tolkas som att personen är bestämd i sin sak. James Monaco använde sig utav dessa typer av metonymier inom film (Fiske, 1990:131).
Symboler
En symbol är en betydelse av något, men liknar inte det den står för. Exempelvis kan guld symbolisera makt och färgen röd kan symbolisera värme, medan en kram kan symbolisera omtanke. Den får sin betydelse genom konventioner och regler man är gemensam om inom kulturen. Symboler kan ta form i handlingar som föremål (Fiske, 1990:125–126).
18 4.3.3 Tillvägagångsätt
När vi använder oss utav semiotiken reflekterar vi kring den visuella framställningen av de kvinnliga huvudkaraktärerna i TV-serien. För att fastställa vilka egenskaper de kvinnliga huvudkaraktärerna har tar vi hjälp av semiotiska verktyg.
De semiotiska verktygen denotationer och konnotationer förenklar det för oss genom att kombinera det vi ser i avsnitten med hur vi uppfattar det vi ser. Därför har vi valt att dela upp analysen av varje kvinnlig huvudkaraktär genom att analysera dem på en denotativ nivå och därmed på en konnotativ nivå. När vi studerar dem på en konnotativ nivå behöver vi
semiotiska verktyg som TV-koder, kommutationstest, metaforer, metonymier och symboler för att fastställa hur vi tolkar det vi ser på denotativ nivå. Dessa typer av semiotiska verktyg fungerar på olika sätt, men låter oss tolka olika tecken ur vårt empiriska material. Det vi kommer titta närmare på är hur de kvinnliga huvudkaraktärerna framställs. För att göra det behöver vi fokusera oss på vilka typer av egenskaper vi letar efter. De egenskaper vi anser är viktiga är utseende och beteende, då dessa skapar en helhets bild av de kvinnliga
huvudkaraktärernas framställning.
När vi tittar på de kvinnliga huvudkaraktärernas utseende fokuserar vi oss på hur de ser ut klädmässigt, kroppsmässigt och om de bär något smink. Utseendet är en del i hur de kvinnliga huvudkaraktärerna framställs men det mest centrala i vår studie är deras beteende. När vi fokuserar oss på beteende kommer vi att titta närmare på hur de kvinnliga huvudkaraktärerna beter sig gentemot varandra och andra sidokaraktärer. Här är det viktigt för oss att se hur deras vänskap ser ut, hur de agerar gentemot det motsatta könet samt vilka attityder de har till livet. Vi kommer titta på dessa delar för att få en bra bild av vilka roller de kvinnliga
huvudkaraktärerna spelar för att få en så klar bild av framställningen av de kvinnliga huvudkaraktärerna som möjligt. Detta för att därmed diskutera hur deras utseende och beteende kan kopplas till könsstereotypa roller.
Vi har valt att kombinera vår semiotiska analys med delar ur en TV-analys. Den här
kombinationen hjälper oss med att anpassa vår semiotiska analys till vårt empiriska material, TV-serie Girls. Inom vår studie är de konventionellt representativa koderna viktigast inom TV-analyser, därför kommer vi ge en tydligare bild av vad dessa koder vill fastställa (Selby & Cowdery, 1995:14–16; Fiske, 1990:9–11):
19 - Besättning – Vart utspelar sig scenen? Hur ser omgivningen ut? Och vilken
uppfattning får man av omgivningen?
- Karaktär – Vad är det för typ av roll skådespelaren spelar? Och hur uppfattar man karaktären?
- Beklädnad- Vad för typ av kläder bär karaktären? Och vad ger de för budskap? - Smink- Bär karaktären något smink? Hur mycket smink bär karaktären? Hur tolkar
man karaktärens användande av smink?
- Handlingar – På vilket sätt beter sig karaktären genom deras handlingar? Och hur uppfattar man karaktärens beteende?
- Dialoger – Vad säger karaktärerna? Och hur fattas det som sägs?
De frågor som är förknippade med dessa koder hjälper oss att fastställa de utseende- och beteendeegenskaper som är tillskrivna de kvinnliga huvudkaraktärerna. När vi ställer oss dessa frågor är det lättare att finna de tillskrivna egenskaperna, då de avgränsar oss från att fokusera oss på annat som inte är lika relevant som t.ex. de tekniska koderna där man tittar närmare på kameravinklar, ljus, ljud och musik.
Vi kommer använda oss utav nyckelscener som vi studerar de konventionellt representativa koderna genom på en denotativ nivå. Detta kommer sedan analyseras vidare på en konnotativ nivå där vi tydliggör vilka utseende- och beteendeegenskaper vi har funnit och vad de har för betydelse. Vi har valt tre nyckelscener för varje kvinnlig huvudkaraktär ur de fem avsnitt som denna studie grundar sig på för att ge en tydligare bild av de könsstereotypa roller de kvinnliga huvudkaraktärerna är tillskrivna. De är med andra ord signifikanta i förståelsen av de kvinnliga huvudkaraktärernas framställning.
Efter att ha fastställt de utseende- och beteendeegenskaper som är tillskrivna de kvinnliga huvudkaraktärerna kommer vi att sedan jämföra dem med tidigare forskning och teorier för att se hur de kvinnliga huvudkaraktärernas framställning kopplas till könsstereotypa roller. Här kommer vi jämföra de kvinnliga huvudkaraktärerna med båda könsstereotypa rollerna för att se åt vilket håll de kvinnliga huvudkaraktärerna lutar mest mot. Därefter kommer vi diskutera hur de kvinnliga huvudkaraktärernas framställning kan förstås i förhållande till feminism och den hegemoniska maskuliniteten.
20
4.4 Metodproblem
De problem som kan uppstå genom en kvalitativ forskning är att den kan bli för subjektiv och osystematisk. Den kritiseras för att forskaren kan bli för personlig, vilket blir problematiskt då forskaren måste sträva efter att vara objektiv. En forskning ska kunna vara replikerbar, det vill säga man ska kunna utföra studien igen och komma fram till samma resultat. Detta kan bli svårt då en kvalitativ forskning oftast grundar sig på forskarens egna, subjektiva tolkningar och uppfattningar (Bryman, 2011:368).
Andra problem som kan uppstå med en semiotisk analys är att man inte kan hålla sig objektiv och vetenskaplig. Kritiker menar att analysen utgår från den kulturella och sociologiska kontexten som är subjektiv. Den följer heller inga fasta intryck och kan därmed få den semiotiska analysen att verka osystematisk (Ekström, 2008:27).
4.4.1 Reliabilitet och validitet
Reliabilitet och validitet är två begrepp som mäter studiens kvalitet. Med det menar man att forskare ska stäva mot att dessa två begrepp är av ett högt värde. Ju högre reliabilitet och validitet ju högre kvalitet kommer studien att ha. Validitet mäter hur väl en forskare har mätt det den ämnar mäta. Reliabilitet står för hur noggrant mätningarna har utförts inom studien och om studien går att göra om, med andra ord, om den är replikerbar (Bryman, 2011:351–352).
Reliabilitet och validitet är två begrepp som passar kvantitet forskning bäst, då siffror och tabeller är enkla att replikera. När det gäller kvalitativ forskning är det svårare att uppfylla ett högt värde vid mätning av begreppen. Då som vi tidigare nämnde är kvalitativ forsking baserad på det forskaren ser och hur forskaren därmed tolkar det den ser. Detta är det största problemet vi har med vår metod, eftersom sättet vi har uppfattat de kvinnliga huvudkaraktärerna med hjälp av de semiotiska verktygen endast grundar sig på våra egna tolkningar av det vi ser ur de fem utvalda avsnitten ur TV-serien Girls. Det betyder att vi är subjektiva, men för att undvika att studien endast ska vara baserad på subjektiva observationer har vi valt att förminska problemet genom att använda oss utav teorier om könsroller och tidigare forskning
könsstereotyper i medier för att stödja de könsstereotypa egenskaper vi anser att vi ser hos de kvinnliga huvudkaraktärernas framställning. Om vi uppfattar att en av de kvinnliga
huvudkaraktärerna som t.ex. omtänksam, kommer vi stödja denna egenskap hos den kvinnliga huvudkaraktären genom att referera tillbaka till de teorier och tidigare studier som stödjer vår tolkning.
21 Ett liknande problem dyker ännu en gång upp när vi har valt översatt replikerna i TV-serien från engelska till svenska för att få ett bättre flyt i analysen. Vi har såklart översatt replikerna på det sättet vi uppfattar dem och som inte behöver stämma överens med andras översättningar av replikerna. Detta i sin tur sänker studiens kvalitet. Dessutom skiljer sig det engelska språket från det svenska, då båda har olika sätt att formulera sig på i tal och skrift. Detta leder till att vi tappar en del av de tolkningar som sprids genom det som sägs när vi översätter replikerna.
För att ytterligare skapa struktur i analysmetoden och stärka reliabilitet och validitet kommer vi att använda oss utav delar ur en TV-analys. Förutom att delarna ur TV-analysen bidrar med bättre struktur kommer den förstärka vår reliabilitet då den tematiskt visar hur vi har gått tillväga för att analysera de semiotiska tecknen i det empiriska materialet. Våra teoretiska utgångspunkter och tidigare forskning är också med och stärker analysens struktur men även begränsar de subjektiva tolkningar vi kan göra av de tecknen vi finner i materialet som i sin tur stärker vår validitet.
5. Resultatredovisning- och diskussion
I det här kapitlet kommer vi att presentera det resultat vi har kommit fram till under vår analys av de kvinnliga huvudkaraktärerna i TV-serien Girls. Vi kommer dessutom under detta kapitel diskutera det resultat vår analys har bidragit med i förhållande till
könsstereotyper, feminism och hegemonisk maskulinitet.
5.1 Hannah Horvath
Rollbesättning
Hannah är 24 år och bor tillsammans med sin bästa vän Marnie. Hannah drömmer om att bli en känd författare och ser sig själv som den framtida rösten för den nya generationen. Hannah har dock under det senaste året arbetat som en obetald praktikant på ett bokförlag, som hon senare i säsong ett får sparken på. Hannahs föräldrar har hjälpt henne ekonomiskt att leva i New York under de två hon bott där, men detta får en vändning i pilot-avsnittet där de berättar att de inte tänker försörja henne mer. Hon har ett öppet förhållande med Adam, som hon oftast går till för att utföra sina sexuella behov.
22 Hannah är en medellång tjej som har lockigt axellångt, rått-färgat hår och ses efter dagens ideal som överviktig. Något som utmärker Hannahs kropp är två tatueringar, en på ryggen, svanken och en på vänster arm som illustrerar bilder från barnböcker.
5.1.1 Hannahs nyckelscener
5.1.1.1 Nyckelscen ett på denotativ nivå
Avsnitt: Pilot
Tidskod 1: 00.01.08- 00.01.46 (dialog ett) Tidskod 2: 00.02.37- 00.03.08 (dialog två)
Besättning
Hannah och hennes föräldrar sitter och äter på en restaurang. Det är dimmat ljus i restaurangen. Ena väggen bakom Hannah är målad i mörka färger som utgör något slags mönster. Längs den målade väggen står en lång röd soffa. Resterande väggar är beigea och vid varje fönster hänger det vita långa gardiner. Bredvid Hannahs bord är salen uppdelad med halvväggar med lampor på med ungefär 1,5 meters mellanrum från varandra med vita skärmar. Alla bord har vinröda dukar.
Beklädnad, hår och smink
Hannah bär en blå-lila lössittande klänning med tyg som puffar upp axlarna. Hon har på sig ett smalt halsband med en silverplatta på. Håret är halvt uppsatt bakåt med en snedbena. Resten av håret är utsläppt och ligger bakom axlarna. Hon bär smink, men i väldigt liten mängd som ser diskret ut.
Dialoger kroppsställning och gester ur nyckelscen ett Dialog ett:
HANNAHS MAMMA: Vi kommer att sluta försörja dig.
HANNAHS PAPPA: (tittar ner men talar till Hannahs mamma) Jag tänkte inte formulera mig på det viset som du formulerar dig.
HANNAH: (avbryter hennes pappa) Men jag har ju inget jobb.
HANNAHS MAMMA: Nej men du har en praktikplats som du säger kommer utvecklas till ett jobb.
23 HANNAHS MAMMA: Du tog examen från college för två år sen och vi har försörjt dig i två år och nu räcker det.
HANNAH: (stirrar ner en stund och tittar sedan upp) Vet ni hur svår ekonomin är just nu? Alla mina vänner får hjälp av deras föräldrar.
HANNAHS PAPPA: (avbryter henne och nickar mot Hannahs mamma att hålla med) Vi är sympatiska till det.
HANNAH: Jag är ert enda barn. Det är inte som att jag tar slut på alla era pengar. Det känns väldigt godtyckligt.
HANNAHS MAMMA: Du vet inget om vår ekonomi, vi är lärare Hannah, lärare Hannah. Vi kan inte fortsätta finansiera din hippa livsstil längre.
Dialog två:
HANNAHS MAMMA: (betonar och formar tydligt munnen efter orden) Inga mer pengar. HANNAH: Från och med när?
HANNAHS MAMMA: Från och med nu, vi pratar om det mer imorgon. HANNAH: Jag vill inte träffa er imorgon.
HANNAHS MAMMA OCH PAPPA: (samtidigt) Va?
HANNAHS PAPPA: Men vårt flyger åker på tisdag.
HANNAH: Jag har mitt jobb och efter det har en middags grej sen är jag upptagen med att ta reda på vem jag är.
Alla sitter och tittar på varandra sedan tar Hannah upp sitt glas och dricker vatten ur det. Hon ställer ner glaset på bordet och tar upp sin hand och lutar huvudet mot den. Därefter byter hon snabbt ställning på händerna och använder sina knytnävar för att luta ansiktet mot.
5.1.1.2 Nyckelscen ett på konnotativ nivå
Hannah sitter i en restaurang som vi tolkar är av en lite högre standard. Den här
uppfattningen grundar vi på de människor som sitter i deras omgivning då de är välklädda i skjortor och kostymer som symboliserar välstånd. Den festliga klänningen Hannah bär visar att hon har valt ut den med omsorg då den passar den miljön som hon befinner sig i men vi kan också se att klänningen inte är ett modernt klädesplagg då både formen på klänningen, axelpuffarna samt tygmaterialet förknippas med kvinnokläder från 80-talet. Att klänningen
24 inte är ett modernt klädesplagg tyder på att Hannah inte följer modet och har en mer
alternativ klädstil.
Samtidigt kan man se att klänningens krage är skrynklig. Detta tyder på att Hannah inte har strukit sitt klädesplagg. Vi konnoterar detta som att Hannah är medveten om vilka kläder man bör ha på sig på en finare restaurang, men att hon inte bryr sig om hur kläderna sitter på henne. När vi tittar på Hannahs hår uppfattar vi det som att hon har tagit sig tiden att sätta upp det i en uppsättning. Dessutom bär Hannah smink men i en ytterst liten mängd. Här märker vi ännu en gång att Hannah är medveten om att hon ska till ett ställe där man bör ha gjort sig i ordning.
Under middagen när Hannah får reda på att sina föräldrar inte tänker försörja henne ekonomiskt längre kan vi tydligt se att Hannah har själviska egenskaper. Speciellt när hon inte visar uppskattning för att föräldrarna har betalat hennes räkningar i två år och börjar istället argumentera emot dem. De argumentationer och ursäkter hon tar hjälp av för att föra sina åsikter framåt visar att hon har levt ett väldigt tryggt liv och inte riktigt har växt upp än.
Allt detta stärks i slutet av scenen när Hannah vilar sitt ansikte mot sina knytnävar samtidigt som hennes armbågar stöds av bordet. Hennes ögon är ledsamma, hon rynkar på
ögonbrynen och hennes mungipor visar nedåt. Genom ett kommutationstest uppfattar vi Hannah som ett barn som inte har fått som hon vill och inte en vuxen kvinna som precis har insett att det är på tiden att hon tar tag i sitt liv på egen hand.
5.1.1.3 Nyckelscen två på denotativ nivå
Avsnitt: Welcome to Bushwick a.k.a the crackcident Tidkod: 00.23.13- 00.24.06
Besättning
Det är mörkt. Hannah och Adam sitter på marken vid en tågräls. Bakom dem ser man tågvagnar med klotter på och en gammal lagerbyggnad av något slag. Platsen har många lyktstolpar vilket bidrar till att vi ser Hannah och Adam bättre.
Beklädnad, hår och smink
Hannah har på sig en senapsgul tunn stickad cardigan med ett linne med rosa, blå, gröna och vita ränder tillsammans med en mörkgrå kjol, ljusgrå strumpbyxor och bruna skor. Hon har
25 på sig ett guldhalsband med en lite berlock och örhängen. Hannah har håret uppsatt i en röd tofs samt en tofs runt armen. Hon bär en svart axelväska och bär rött läppstift. Utöver det bär hon inget smink.
Dialoger, kroppsställning och gester
HANNAH: Tako berättade för mig att du var en alkoholist. (rycker på axlarna) ADAM: (tittar på Hannah sedan vänder sig) Jag dricker inte, nej.
HANNAH: Du är med i AA, det är en stor sak som du aldrig berättat för mig
ADAM: (reser sig upp, torkar av händerna på byxorna och sedan tittar ner på Hannah) Det har varit en del av mitt liv sen jag var 17 år. Det är en stor del av mitt liv.
HANNAH: (tittar upp mot Adam) Om du dricker kan du inte styra din sjunkande fjärde juli båt, men du har aldrig berättat detta för mig (håller ut händerna och släpper ner dem i sitt
knä).
ADAM: Du har aldrig frågat.
HANNAH: (tittar upp mot Adam och gestikulerar med händerna) Skulle jag för i helvete ha gissat? För du verkar inte tillfriskna från något, jag skulle snarare säga att du är en
sexmissbrukare.
ADAM: (tittar ner mot Hannah och nickar) Du har nog rätt, jag är nog en sexmissbrukare. HANNAH: (tittar upp mot Adam, gestikulerar häftigt med händerna och skriker) Ännu en gång, det där är skit som du skulle delat med dig av.
ADAM: (tittar ner mot Hannah samtidigt som han lutar sig närmare henne och skriker) Du frågar mig aldrig. Du frågar mig aldrig saker. Du frågar bara känns det här okej, eller tycker du om min kjol eller hur mycket i hyra jag betalar. Jag tänker inte prata sönder dina jävla öron över skitsaker du inte frågar om. Du vill inte känna mig. Du vill bara komma mitt i natten och ligga med mig sen vill du gå hem och skriva om det i din dagbok. Du vill inte lära känna mig.
Hannah tittar på Adam, sedan vänder hon huvudet ifrån honom samtidigt som hon rullar ögonen ifrån Adam, lutar det på sidan och stirrar rakt fram.
26 5.1.1.4 Nyckelscen två på konnotativ nivå
I denna scen har Hannah och Adam gått ifrån en fest i Buschwick men vi förknippar inte Hannahs kläder som festliga. Hon har på sig vardagliga kläder varav det enda som kan uppfattas som någorlunda festligt är hennes kjol då det är vanligt att se kvinnor på TV klä sig i klänning eller kjol till fester. Färgen på Hannahs kjol gör det svårt att uppfatta kjolen tillräckligt festlig. Den gråa färgen lyfter inte upp resterande klädesplagg utan symboliserar nedstämdhet. Hannah har på sig ett par mörkgrå strumpbyxor som även kan uppfatta som tights, dessa är inte heller till någon hjälp för att lyfta hennes klädsel till en festlig nivå.
Hennes hår är enkelt uppsatt i en knut högt på hjässan som vi konnoterar att hon inte har spenderat mycket tid på. Förutom hennes hår och kläder kan man se att hon bär ett rött läppstift som framhäver hennes läppar vilket vi anser är något Hannah har tänkt på när hon gjorde sig i ordning till festen då det röda läppstiftet kan vara en symbol för att hennes läppar ska tolkas som förföriska. Utöver hennes röda läppstift bär Hannah inget annat smink.
Vi kan se att Hannah har lagt tid på att välja ut varje klädesplagg. Hannahs kläder
tillsammans med sitt hår symboliserar bekvämlighet och ger en bild av att Hannah väljer det bekväma före det tidskrävande. Använder man sig utav ett kommutationstest skulle man kunna placera henne i en vardaglig situation och inte på en fest som hon befinner sig i den här nyckelscenen. Eftersom Hannahs klädsel och smink passar bra in på den omgivningen hon befinner sig i. Hannah bär det hon är bekväm i även fast plaggen hon bär framhäver hennes övervikt ser man inga tecken på att hon är obekväm i sina kläder. Hon går inte och drar i dem eller försöker gömma sin mage med sina armar.
I den här nyckelscenen tolkar vi det som att Hannah inte är lika intresserad av sin och
Adams relation i den utsträckning som Adam är. Enligt Hannah verkar Adam och hon har en bra relation. Men detta speglar alla Hannahs relationer så som till sina vänner där hon
egentligen inte bryr sig om dem mer än att de ska lyssna på vad hon har att säga om sig själv. Detta blir tydligt när Adam talar om för henne att hon inte bryr sig om honom
personligen. Han anser att hon endast bryr sig om att han svarar på frågor hon ställer honom om sig själv.
27 När Adam berättar att Hannah endast vill ha något att skriva om i sin dagbok tolkar vi det som att Hannah lever sitt liv utifrån sin dagbok som i framtiden kommer att vara hennes memoar. Dagboken är en metafor av Hannahs framtid som ännu inte är färdigskriven vilket gör att hon fortfarande inte har tagit tag i sitt liv och istället väljer att leva sitt liv dag för dag utan några framtidsplaner. Detta gör att Hannah har svårt att sätta sig in i andras situationer och glömmer bort sin omgivning, som i sin tur får henne att framställas som självisk upprepade gånger.
5.1.1.5 Nyckelscen tre på denotativ nivå
Avsnitt: Leave me alone Tidkod: 00.00.00- 00.00.51
Besättning
Hannah, Shoshanna och Jessa står i ett mörkt rum med stora taklampor i taket med röda skärmar. De står framför ett bord med böcker och en stor affisch med framsidan av samma bok som ligger på bordet, ett ansikte med en text som lyder Leave me alone. Bredvid dem ser vi en bardisk där en man med en svart slips och en vit skjorta med uppvikta ärmar. Han står och serverar drinkar och på honom lyser det blå neonljus. På taket är det flera lampor och förutom det är ljuset neddämpat. Det är flera människor i den lokal de kvinnliga
huvudkaraktärerna befinner sig i. Människorna håller i olika former av drinkglas. Precis som Jessa som håller i ett glas.
Beklädnad och smink
Hannah bär en blommig klänning med gula, rosa och blå färger som utgör små mönster. Klänningen har smala band som går över axlarna. Hannah bär en svart axelväska och har håret utsläppt i en snedbena. Hannah bär inget smink men har en diskret läppglans.
Dialoger, kroppsställning och gester
Shoshanna står och tittar i en bok. Bredvid henne står Hannah och Shoshanna och stirrar på en inramad affisch med böcker bredvid.
SHOSHANNA: Det här är som Sex and the City. JESSA: Känner jag den här personen?
28 brukade klaga över vilken dålig författare och människa hon var. Vi var praktiskt taget fiender.
SHOSHANNA: (tittar i boken sen vänder hon sig mot Hanna och Jessa) Herregud, det här är så sorgligt (gestikulerar med sin hand och tittar ner i boken igen) Hennes kille tog livet av sig med flit genom att krascha sin bil in i en stenvägg.
HANNAH: (hon tittar på Shoshanna sedan vänder sig och tittar på den inramade affischen) Jag vet, hon har verkligen tur. (tittar på den inramade affischen och pekar sedan mot den) Jag klarar inte av att titta på det här mer.
Hannah går ifrån affischen samtidigt som hon fortsätter att prata med Jessa och Shoshanna som följer efter henne.
HANNA: Hon är passiv- aggressiv, oäkta, och talanglös. Det enda hon skrev om var sina sexupplevelser. (tar upp händerna och gestikulerar) När hon sedan hamnade i ett
monogamiskt förhållande trodde jag att hon skulle avslöja sitt riktiga och tråkiga jag och skulle börja skriva reseböcker (hon stannar till och vänder sig mot Shoshanna och Jessa) Men, nej! Då tar hennes pojkvän självmord istället.
JESSA: (tittar mot Hannah) Din pojkvän borde ta självmord, du förtjänar det. HANNAH: Tack så mycket, men du säger bara så för att du älskar mig.
Hannah tittar på Shoshanna och sätter armarna i kors och biter sig i underläppen och sedan börjar tittar runt när man hör att en kvinna ropar efter henne. Hannah tittar då upp.
5.1.1.6 Nyckelscen tre på konnotativ nivå
I denna scen har inte Hannah något smink förutom läppglans. Klänningen hon bär sitter lite för tajt på henne vilket framhäver hennes övervikt. Genom ett kommutationstest där man byter ut Hannah mot en modell som bär Hannahs klänning skulle ingen tänka på hur den satt på henne, men nu är detta något man tydligt tänker på.
Hannah är bekväm i sin kropp och har på sig det hon tycker passar henne. Detta
symboliserar vi som en självsäkerhet hos Hannah då hon oftast inte heller bär något smink som döljer hennes naturliga ansikte. Klänningen Hannah har på sig ser urtvättad ut och uppfattas som flitigt använd samt som ett plagg hon har ägt ett tag. Att Hannah inte lagt ner tid på sitt utseende blir tydligare om man jämför henne med Shoshanna och Jessa som vi enkelt uppfattar som festklädda då de klär sig och bär smink passande till eventet. Vi uppfattar det som att de befinner sig på ett festligt event genom bardisken och bartendern som står bakom den. Dessutom är människorna i omgivningen uppklädda och minglar med
