Kinas direktinvesteringar i Afrika
En studie av Kinas FDI-stocks effekt på sysselsättning i tio afrikanska länder
Författare:
Daniel Casarini Wall (950328) & Elias Hazare (930929)
HT 2019
Nationalekonomi, uppsats, kandidatkurs, 15 HP Ämne: Nationalekonomi
Handelshögskolan vid Örebro universitet Handledare: Patrik Karpaty
Abstract
The focus on this paper is to examine the effect of China’s foreign direct investment (FDI-stock), other foreign investors and the total FDI-stock (China and other investors) on employment in ten African developing countries during 2003-2017. The study examines two groups of countries, a group of ten African countries as the main group and another group that consists of twenty similarly developing countries. The random effect model has been used in this study. The results based on a cross-country analysis have shown a small positive and significant effect of China’s FDI-stock on employment in these ten African countries during the period whereas the FDI-stock of other investors and the total FDI-stock indicate a negative and significant effect on employment in all countries at the same period.
In line with earlier studies, the study has shown that political stability and population have a crucial effect on employment in all countries.
Innehållsförteckning
1. Inledning ... 1
1.1 Introduktion ... 1
1.2 Syfte och frågeställning ... 2
1.3 Avgränsning och data ... 3
1.4 Disposition ... 3
2. Bakgrund ... 4
2.1 En översikt av utländska direktinvesteringar (FDI) ... 4
2.1.1 Utländska direktinvesteringar (FDI) i Afrika ... 5
2.2 Kinas ekonomiska övergång ... 7
2.2.1 Kinas policy och utländska direktinvesteringar (FDI) ... 8
2.3 En översikt av Kina-Afrika relationer ... 9
2.4 Kinas motiv till investeringar i Afrika ... 10
2.5 Sammanfattning ... 14
3. Teoretiskt ramverk ... 15
3.1 Horisontella och vertikala utländska direktinvesteringar ... 16
3.2 Utländska direktinvesteringar och dess betydelse för sysselsättning ... 16
3.3 Sammanfattning ... 17
4. Tidigare studier ... 19
4.1 Effekten av utländska direktinvesteringar på arbetslöshet ... 19
4.2 Effekten av utländska direktinvesteringar på sysselsättning ... 19
4.3 Några tidigare fallstudier ... 21
4.4 Sammanfattning ... 21
5. Data ... 23
5.1 Fördelar och nackdelar med paneldata ... 23
5.3 Val av länder ... 25 5.4 Beskrivning av variabler ... 25 5.5 Uteslutna variabler ... 27 6. Empirisk modell ... 30 6.1 Slumpmässiga effekter ... 30 6.2 Stationäritet ... 31 6.3 Heteroskedasticitet ... 31 6.4 Autokorrelation ... 31 6.5 Multikollinearitet ... 32 6.6 Modellspecifikation ... 32 7. Resultat ... 33 8. Diskussion ... 35
8.1 Kinas direktinvesteringsstockar och sysselsättning i tio afrikanska länder ... 35
8.2 Total FDI-stock och FDI-stock från övriga länder ... 36
8.3 Andra kontrollvariabler ... 37
9. Slutsatser ... 39
Referenser ... 40
1
1. Inledning
1.1 Introduktion
Kinas ekonomiska utveckling har de senaste fyra decennierna varit dramatisk. Landet har övergått från att vara ett fattigt land till att bli en stor ekonomisk världsmakt. Några viktiga skäl bakom denna utveckling brukar tillskrivas att Kina implementerade marknadsreformer 1979 och öppnade upp landet för internationell handel och utländska investerare (CRS, 2019). Kinas strategi har varit att utveckla sin ekonomi och sitt inflytande i olika utvecklingsländer där det finns mer utrymme för investeringar och ekonomisk verksamhet.
Ett av de områden som har fått mycket uppmärksamhet i dagens media är Kinas intressen och utländska direktinvesteringar i Afrika. Kina har blivit en stor investerare i många afrikanska utvecklingsländer. Enligt vissa studier har Kinas engagemang i dessa länder anklagats för ”ny-imperialism” och ”auktoritär kapitalism”. Kina har å ena sidan kritiserats för att utnyttja länders naturresurser och lokalt arbete samtidigt som det undergräver demokratiska värderingar, å andra sidan kan landet beundras på grund av en ökad ekonomisk tillväxt i afrikanska länder genom sin påverkan på priserna för naturresurser i afrikanska länder (McMillan, 2019).
Tidigare studier av t.ex. Lipsey (2004) Craigwell (2006) har behandlat liknande områden, exempelvis USA:s påverkan på sysselsättning i utvecklingsländer. Båda studiernas resultat tyder på att ett inflöde av utländska direktinvesteringar i utvecklingsländer ökar mottagarlandets sysselsättning genom en överföring av teknologi, kapital, kunskap, färdigheter, etc. Till skillnad från tidigare studier kommer denna uppsats att behandla Kinas utländska direktinvesteringar1 i ett antal afrikanska utvecklingsländer.
Ett viktigt instrument för att ett land som Kina ska kunna fortsätta att växa och hävda sig på den globala scenen är direktinvesteringar. Genom att etablera produktion i utvecklingsländer kan de kinesiska företagen dra fördel av låga löner och tillgång till råvaror. Investeringar i utvecklade länder kan istället innefatta mer avancerad produktion. Sådana investeringar kan motiveras av såväl access till en marknad som access till näraliggande marknader, genom export
1 Motsvarande ord på engelska är Foreign Direct Investment (FDI). I den här uppsatsen används begreppet FDI
2 från de utländska dotterbolagen. Ett ytterligare motiv kan vara behovet av kunskapsutbyte av med andra företag på marknaden. (Atik, Tran & Vieyra, 2008).
I den här uppsatsen studeras hur Kinas utländska direktinvesteringar har påverkat sysselsättningen i ett antal afrikanska länder mellan 2003-2017, jämfört med hur andra länders utländska direktinvesteringar har påverkat sysselsättningen i samma utvecklingsländer under samma period.
1.2 Syfte och frågeställning
Eftersom Kina har blivit en av de största investerarna i Afrika är det intressant att studera hur landets ekonomiska närvaro har påverkat ekonomin i afrikanska länder. Syftet med den här uppsatsen är att undersöka effekten av Kinas utländska direktinvesteringar på sysselsättningen i tio afrikanska länder under perioden 2003-2017.
Uppsatsen kommer att behandla data för de följande tio länderna: Angola, Etiopien, Ghana, Kenya, Republiken Kongo, Namibia, Nigeria, Sydafrika, Tanzania och Zambia. Dessa länder har tagit emot en oproportionerligt stor andel av de kinesiska investeringarna jämfört med andra afrikanska länder under 2003-2017.
För att ge en bredare förståelse för hur Kinas direktinvesteringar har påverkat sysselsättningen i ett antal afrikanska länder har 20 utvecklingsländer också valts ut. Dessa länder har antigen inte mottagit Kinas direktinvesteringar eller andelen av Kinas direktinvesteringar i förhållande till deras BNP är liten. En motivering av val av dessa länder kommer i datakapitlet.
Baserat på vårt syfte är studiens frågeställningar följande:
(1) Hur har Kinas utländska direktinvesteringsstockar påverkat sysselsättningen i de här tio afrikanska länderna under 2003-2017?
(2) Hur har totala utländska direktinvesteringsstockar och andra länders utländska direktinvesteringsstockar påverkat sysselsättningen i dessa länder jämfört med Kinas utländska direktinvesteringsstockar i samma period?
3
1.3 Avgränsning och data
Uppsatsen avgränsas till att studera effekten av Kinas FDI-stock2, andra länders FDI-stock och den totala FDI-stocken dvs. Kinas och andra länders direktinvesteringar i tio afrikanska länder men också i andra utvecklingsländer. En vidare motivering och beskrivning till länderna, variabler och uteslutna variabler redovisas i dataavsnittet.
1.4 Disposition
I nästa kapitel beskrivs en bakgrund av utländska direktinvesteringar under historien, de länder som har investerat i andra länder och de länder som har mottagit mest utländska direktinvesteringar. Kapitlet fortsätter med en beskrivning av Kinas ekonomiska utveckling och dess relationer med afrikanska länder. Därefter följer ett teoretiskt ramverk om utländska direktinvesteringar och andra teorier. Sedan presenteras tidigare studier om utländska direktinvesteringar och deras effekt på sysselsättning både som makro- och fallstudier. Dataavsnittet ger en beskrivning av data, val av länder och variabler samt en summering av variabler. I metodavsnittet presenteras och beskrivs metoden för studien. Vidare presenteras resultat för samtliga länder. I kapitlet diskussion diskuteras resultatet och dess koppling till teorier och tidigare forskning. Uppsatsen avslutas med slutsatser där frågeställningarna besvaras och med ett förslag för vidare forskning.
4
2. Bakgrund
Utländska direktinvesteringar äger rum när en investerare etablerar utländsk affärsverksamhet eller förvärvar utländska affärstillgångar i ett utländskt företag. En förutsättning för utländska direktinvesteringar är öppna marknader dvs. att mottagarländer av dessa investeringar har ekonomiska relationer med omvärlden (Chen, 2019).
Utländska direktinvesteringar är en viktig del av internationell handel. Som en konsekvens av den globala ekonomin har utländska direktinvesteringar haft en mer betydande roll i länders politiska och ekonomiska relationer. Utvecklingsländer har mer incitament för att bjuda in utländska direktinvesteringar. FDI kan studeras från olika perspektiv beroende på hur och var dessa investeringar går till. Det finns två olika typer av utländska direktinvesteringar, FDI-stock och FDI-flöde. FDI-stock mäter den ackumulerade nivån på direkta investeringar vid en viss tidpunkt vanligtvis i slutet av ett år medan FDI-flöde är de aktuella transaktionerna som äger rum under en viss period vanligtvis inom ett år. FDI-stock mäts i USA dollar och som en andel av BNP som skapar ekonomiska länkar mellan länder (the OECD, 2019, Wacker, 2013). I det här kapitlet presenteras en historisk översikt av utländska direktinvesteringar. Som en följd av den allt mer globaliserade värld vi lever i har utländska direktinvesteringar blivit en viktig ekonomisk källa för många utvecklingsländer. Det är därför viktigt att studera utländska direktinvesteringar på en global nivå och därefter ligger fokus på Kinas ekonomiska utveckling under historien.
2.1 En översikt av utländska direktinvesteringar (FDI)
För många utvecklingsländer är utländska direktinvesteringar av betydelse för ekonomiska aktiviteter. Fördelar med utländska direktinvesteringar är att de ger teknisk kunskap, ledarskaps- och organisationsfärdigheter och tillgång till utländska marknader. Utländska direktinvesteringar kan förbättra utvecklingsländers ekonomi genom innovation, ökad produktivitet genom skapandet av nya jobb. Utländska direktinvesteringar kan öka konkurrens mellan lokala företag genom att leda till omdisponering av resurser bort från mindre produktiva till mer produktiva företag och därmed öka den totala produktiviteten på lång sikt (World Bank, 2017).
Utländska direktinvesteringar följer en dynamisk process genom inflöde och utflöde i både industri- och utvecklingsländer. Tabell 1 visar inflöde och utflöde av dessa investeringar i både
5 industri- och utvecklingsländer 2017. Kapital förflyttas mellan olika länder i både utvecklade och utvecklingsländer (Desjardins, 2017).
Tabell 1. Inflöde och utflöde av utländska direktinvesteringar i olika länder, 2017
FDI-inflöde FDI-utflöde
Industriländer USD 712,4 miljarder USD 1,009 miljarder
Utvecklingsländer USD 670,7 miljarder USD 380,8 miljarder
Källa: (Desjardins, 2017).
Utländska direktinvesteringar varierar i olika världsdelar, där Sydostasien har tagit emot den största delen av världens totala utgående utländska direktinvesteringar. Under 2017 har det strömmat in mer än 500 miljarder USD i asiatiska länder. I Sydostasien skedde en ökning jämfört med år 2016 i länder som Kina, Hong Kong, Singapore och Indonesien. Även Indien och Turkiet tog emot mer investeringar under 2017 (Unctad.org, 2019).
Investerarländer har olika motiv och mål för att investera i andra länder vilket är baserat på fyra källor till utländska direktinvesteringar, dvs. naturresurser i värdlandet, tillgång till värdlandsmarknaden, strategiska tillgångar av företag på marknaden samt kostnadsbesparingar genom högre produktionseffektivitet i värdländer (Worldbank.org). Ett senare motiv för utländska investerare är skatteflykt dvs. många utländska investerare investerar i andra länder för att undvika skatter (Dmitracova, 2019).
2.1.1 Utländska direktinvesteringar (FDI) i Afrika
Afrika är en annan världsdel som har mottagit en del världens totala utländska direktinvesteringar. Den totala direktinvesteringar i afrikanska länder har ökat med elva procent i 2018 jämfört med 2017. Anledningen till ökningen är den växande efterfrågan på råvaror och en tillväxt i icke-resurssökande investeringar i några afrikanska länder (Unctad.org, 2019). Figur 1 beskriver hur FDI-inflöden har förändrats i ett antal afrikanska länder. I Nordafrika, främst i Egypten och Marocko har FDI-inflödet ökat med sju procent, trots en minskning i Egypten år 2018. FDI-inflöden i Subsahariska och södra Afrika ökade med 13 procent, där utländska direktinvesteringar i Sydafrika har ökat till 5,3 miljarder USD samtidigt som en minskning av utländska direktinvesteringar har skett i andra länder exempelvis Angola. Den
6 östra delen av Afrika upplevde ett stabilt FDI-inflöde där Etiopien först och främst har mottagit dessa investeringar. Utländska direktinvesteringar minskade med 15 procent till 9,6 miljarder USD i Västafrika där Nigeria och Ghana förlorade mest FDI-inflöde med 43 procent respektive åtta procent (Unctad.org, 2019).
Figur 1. Förändring av FDI inflöde i ett antal afrikanska länder, miljarder USD
Källa: (unctad.org, 2019)
Nedanstående figur visar de största investerarländerna i afrikanska länder. Figur 2. Investerarländerna i Afrika 2013 och 2017, miljarder USD
Källa: (Unctad.org, 2019) 0 1 2 3 4 5 6 7 8 Egypten Sydafrika Kongo Marocko Etiopien FDI-inflöden 2018 FDI-inflöden 2017 0 10 20 30 40 50 60 70 Frankrike Nederländerna USA Storbritannien Kina Italien Sydafrika Singapore Hong Kong Indien
7 Figur 2 visar att Frankrikes utländska direktinvesteringar har varit konstanta medan andra länder har ökat eller minskat sina direktinvesteringar i Afrika. Italien, Kina, Hong Kong, Singapore, Sydafrika och Nederländerna har ökat sina investeringar medan USA, Storbritannien och Indien har minskat sina investeringar. Det är intressant att undersöka varför andra länder har ökat eller minskat sina utländska direktinvesteringar i Afrika, men fokuset i den här uppsatsen ligger på de kinesiska investeringarnas möjliga effekt på sysselsättning i tio afrikanska länder eftersom den ackumulerade FDI-stocken kan visa hur det har påverkat sysselsättningen i de här tio afrikanska länderna under perioden 2003-2017.
2.2 Kinas ekonomiska övergång
Kina har under de senaste fyra decennierna utvecklats från att vara ett land med en väldigt långsam ekonomisk tillväxt till en stormakt med stort internationellt ekonomiskt och politiskt inflytande. Under 1950- och 1960 talen påbörjade den kinesiska staten ekonomiska reformer av bland annat produktionen, t.ex. genom att införa priskontroller och genom att ta ett större ansvar för hur landets resurser fördelades. Industrialiseringen fick stöd genom stora investeringar i fysiskt och humankapital. Ett uttalat mål var att göra landets ekonomi självförsörjande. Landet genomförde omfattande ekonomiska reformer 1979 vilket ledde till stora förändringar i produktionsprocessen, en uthållig expansion av ekonomin och att fattigdomen minskade för mer än 800 miljoner kineser. Dessa ekonomiska reformer tillät äganderätt och välkomnade utländska investerare. Statens policy var att främja investeringar i olika sektorer i syfte att öka landets export och samtidigt importera teknologi till landet. Lokala företag och myndigheter tilläts att driva och konkurrera på fri marknaden (Fas.org, 2019). Kina öppnade sina gränser mot omvärlden genom sina kuster och underlättade ekonomiska lagar och tillstånd för utländska investerare. Som ett resultat av dessa ekonomiska reformer har utländska investerar fått möjlighet att investera i olika sektorer i Kina. Den ekonomiska tillväxten anses vara en avgörande faktor för att upprätthålla social stabilitet. Ekonomiska reformer ledde också till ett högt sparande efter 1979 när decentralisering av produktionen ledde till en betydande tillväxt av kinesiska hushållssparande såväl som företagens sparande. Ekonomiska reformer och ett högt sparande ledde till att Kina blir en långivare till andra länder (Fas.org, 2019).
8
2.2.1 Kinas policy och utländska direktinvesteringar (FDI)
I det här avsnittet beskrivs Kinas policy och mål för direktinvesteringar i olika länder bland annat utvecklingsländer. Till följd av grundläggande förändringar på 1960- och 1970 talen, dvs. ekonomisk öppenhet och utrikesrelationer började Kina sin politiska relation med andra länder däribland utvecklingsländer. Kinas utrikesrelationer med utvecklingsländer försämrades när landet skapade en ekonomisk relation med USA eftersom Kina ansågs vara en symbol för kommunism för många utvecklingsländer med samma politisk ideologi. Landets relationer med omvärlden försvagades sedan ytterligare på grund av interna oroligheter i Kina under 1980-och början av 1990-talet. Kina straffades ytterligare med Västvärldens sanktioner som en konsekvens av händelsen på Tianamen-torget. Dessa händelser ledde till att Kina förändrade sin strategiska utrikespolitik med mer fokus på utvecklingsvärlden (Yang, 2011).
Figur 3 visar hur Kinas utflöde av utländska direktinvesteringar har fluktuerat efter landets ekonomiska reformer och när landet utvidgade sin ekonomiska relation med omvärlden. Genom att observera figuren kan en kraftig ökning tydas efter 2007.
Figur 3. Beskriver Kinas totala FDI-utflöde i hela världen.
Källa: (Data.worldbank.org, 2019).
Enligt Landry (2018) finns det ett antal skillnader mellan Kinas direktinvesteringar och Västvärldens direktinvesteringar i olika utvecklingsländer. Västvärlden lägger större vikt på att placera utländska direktinvesteringar i länder med liknande värderingar såsom demokrati, mänskliga rättigheter och länder som har en lägre korruption. Landry fortsätter att Kina
0 50 100 150 200 250 198219841986198819901992199419961998200020022004200620082010201220142016 $ Milja rd er d o llar År
9 undergräver Västvärldens strävan att främja politiska och sociala reformer i synnerhet i afrikanska länder genom att främst engagera sig i de länderna där korruption och autokrati är förekommande. Kina tar inte hänsyn till mottagarländernas behov utan flyttar det kapital som behövs för att driva ekonomiska verksamheter.
2.3 En översikt av Kina-Afrika relationer
Efter andra världskriget skapade Kina relationer med afrikanska länder. Bandung konferensen 1955 var en början för Kinas diplomatiska relationer med flera länder i Afrika. Kinas närvaro i Afrika fick stor betydelse när olika investeringar i infrastruktur, naturresurser och järnväg utfördes samtidigt som vissa afrikanska länder blev självständiga. Kinas policy var att främja kontinentens ekonomi genom flexibla kontrakt och relationer. De två områden som fick mest ekonomiskt stöd av den kinesiska staten var utbildning och arbetskraft (Saiia.org.za, 2009). För en närmare ekonomisk och politisk relation bildade Kina och afrikanska länder ”Forum on China-Africa Cooperation” i början av 2000-talet. Till följd av det här samarbetet har ekonomiska angelägenheter blivit ett huvuddrag där handeln mellan dessa länder kraftigt har ökat de senaste åren (Saiia.org.za, 2009).
Figur 4 visar hur handeln mellan Kina och afrikanska länder har utvecklats under tiden. Figur 4. Kina-Afrikas handel mellan 2000 och 2018.
10 Den ekonomiska relationen mellan Kina och afrikanska länder fördjupades i takt med Kinas ekonomiska utveckling. Denna relationsutveckling ledde till att Kina blev Afrikas största handelspartner 2009 och till följd har den totala exporten och importen mellan länderna kraftigt ökat. Huvuddelen av Afrikas export till Kina består av järnmalm, metaller, timmer men även andra produkter såsom jordbruksprodukter. Kina exporterar kommunikationsutrustning, maskiner och andra produkter till afrikanska länder. Många kinesiska företag och banker har varierande investeringar i dessa länder (Albert, 2017).
2.4 Kinas motiv till investeringar i Afrika
Det finns ett flertal rapporter och forskning om Kinas utländska direktinvesteringsstockar just i de här tio länderna. Dessa investeringar görs i olika områden. Kinas motiv för direktinvesteringar i de här tio afrikanska länderna är strategiska tillgångar, naturresurser, att komma in på marknader och från ett effektivitetsperspektiv (Sumata & Dzaka-Kikouta, 2013). Kinas motiv för investeringar i de här tio afrikanska länderna kan studeras utifrån tre sektorer dvs. jordbruk och naturtillgångar, tillverkning och byggsektorn.
FDI för jordbruk och naturtillgångar
I Angola, Republiken Kongo, Namibia, Tanzania och Zambia investerar Kina främst inom jordbruk och naturresurser, såsom olja och sällsynta metaller och mineraler. Angola är Kinas största exportör av olja i Afrika, men trots oljerelationen satsar Kina hårt på Angolas lantbruk. Sedan 2008 har Angolas mål varit att öka landets lantbruksindustri och den inhemska matproduktionen med 90 procent. Under många år kunde inte målen uppnås och Kina erbjöd både ”no-strings-attached” lån och etablering av ”friendly-farms” där Kina får bruka jorden under femårs-period. Kinas handlingar kom som en aktion för att hjälpa Angola med att försörja befolkningen med livsmedel, men även för att fördjupa ett långsiktigt förhållande mellan länderna. Detta skapar arbete för befolkningen men inte mycket kapital i form av maskiner flyttas från Kina till Angola. Efter fem-årsperioden kan Angola välja att förnya kontrakten eller att ta över jordbruken (Jinyan, 2015).
Republiken Kongo har också stora naturtillgångar och främst råolja, sällsynta metaller och mineraler. Kina får möjligheten att utvinna råvarorna i utbyte mot arbetskraft och teknologi för att förbättra Kongos infrastruktur. Kongo är ett strategiskt utvalt land där Kina velat ha rättigheterna till att utveckla och utvinna råvaror (Sumata & Dzaka-Kikouta, 2013). Kina har
11 ett stort intresse av att investera i Namibia som har en av Afrikas största uranium tillgångar och är ytterligare ett land som Kina vill utvinna råvaror från (Volberding & Warner, 2017).
Kinas FDI-stock i Zambia och Tanzania går främst till jordbruk för att utvinna råvaror och är en strategisk placering för att utnyttja billigare arbetskraft. Kina och Tanzania har en stark handel där stora andelar av landets export går till just Kina. Det finns även en stark relation mellan länderna, dessa investeringar förstärker mottagarlandets teknologi som har tagit emot störst ekonomisk hjälp från Kina i hela Afrika (Xia, 2019). Zambia är lantbruksrelaterat där bomullen står i fokus. CAC eller China-Africa-Cotton är en av de främsta investerarna i Zambia, som har mer än tio tusen anställda. Mycket fokus ligger på överföring av kunskap från den kinesiska marknaden till Zambia (Xiaoyang, 2019).
Jiao (2015) gjorde en studie om Kinas investeringar i jordbrukssektorn i Ghana och Nigeria. Studien jämför Ghanas jordbruk med Nigerias jordbruk när det gäller hinder och möjligheter för Kinas direktinvesteringar i dessa två länder. Enligt studien har de här två länderna olika förutsättningar för investering, kunskaps- och teknologiöverföring, och olika hinder kan begränsa avkastningen på investeringarna.
FDI för tillverkning
År 2010 började den etiopiska staten öka koncentrationen av investeringar i landet dels för att förbättra förutsättningarna för den inhemska tillverkningsindustrin, dels för att försöka locka FDI till landet. Kina investerade redan i Etiopien, men har sedan dess ökat dess investeringar. Xiaoyang (2019) menar att utbytet av kunskap från utländska investerare har en positiv påverkan på sysselsättningen i mottagarlandet när marknaden är mer gynnsam. Xiaoyang fortsätter att kunskapen i landet inom tillverkningsindustrin går från de utländska företagen i form av spillover och bidrar till en ökning av landets humankapital.
Större delen av Kinas direktinvesteringsstockar i Kenya ligger inom produktionsverksamheter, exempelvis batterier, papper och plast. Alla företag har implementerade processer för att utbilda arbetskraft från den lokala marknaden. Kina har under de senaste åren försökt att engagera sig i Kenyas lantbruksindustrin men där de har fått ett sämre resultat på grund av att de underskattade redan etablerade företagen på marknaden (Xia, 2019).
Kinesiska investerare underlättar kunskaps- och teknologiöverföring med lokala leverantörer i landet. Kinesiska företag har använt olika anpassningsstrategier för plaståtervinning och
12 effekter av dessa förändringar är flerdimensionella. Å ena sidan kan miljöpolitiska förändringar i Kina stimulera mer investeringar i plaståtervinning i Tanzania vilket leder till närmare kopplingar mellan den lokala industrin och den globala värdekedjan för plaståtervinning. Å andra sidan finns det risk att sådana investeringar skulle skapa miljö- och hälsoproblem för det lokala samhället (Ying Xia, 2019).
Jiao (2015) gjorde en studie om Kinas investeringar i jordbrukssektorn i Ghana och Nigeria. Studien jämför Ghanas jordbruk med Nigerias jordbruk när det gäller hinder och möjligheter för Kinas direktinvesteringar i dessa två länder. Enligt studien har de här två länderna olika förutsättningar för investering, kunskaps- och teknologiöverföring, och olika hinder kan begränsa avkastningen på investeringarna.
FDI för byggsektorn
Konstruktionssektorn i Afrika domineras av Kinas direktinvesteringsstockar. Av de länder som uppsatsen studerar ingår Ghana, Sydafrika och Nigeria. Kinas direktinvesteringsstockar i Ghana kan främst placeras i byggsektorn, där de kinesiska företagen ofta använder sig av löpande arbetskraft genom en kortare utbildning för de anställda och korta kontrakt. Kina är det främsta landet i Ghana som bidrar till denna typ av färdighetsutveckling. Ghana är ett av de länderna som tar emot Kinas största utländska direktinvesteringar. År 2016 fick landet 20 procent av Afrikas totala utländska direktinvesteringar (Meng & Bempong Nyantakyi, 2019). Kinas investeringar i Sydafrika går till olika delar av landets produktion, tillverkning-, lantbruks-, konstruktions-, gruv-, mineral- och t.o.m. energi-sektorn, där majoriteten av Kinas direktinvesteringsstockar görs inom uppbyggnad av infrastruktur (Gelb, 2010).
Kinas motiv till att investera i Nigeria kan kopplas till tre olika kategorier dvs. en stor marknad, en billigare arbetskraft och mindre konkurrens. Kina får ofta hård kritik när det gäller att anställa lokalbefolkningen eftersom de anses göra för lite eller anställa för få på grund av att de allokerar kinesisk arbetskraft. Trots kritiken så visar data att det i själva verket är tvärtom, många kinesiska statliga företag avråds från att ta med inhemsk arbetskraft, där undantag görs om den speciella färdigheter inte går att hitta i mottagarlandet. Detta leder till en ökning av sysselsättning och teknologin för värdlandet (Chen, et al., 2016).
Kina får i många fall kritik för att inte bidra till utvecklingen i utvecklingsländer, men Meng och Nyantakyi (2019) menar att begreppet spillover är en indirekt effekt till en ökning av
13 sysselsättningen. I majoriteten av de tio länderna sker en så kallad ”spillover effect”, vilket innebär att utbildningen och kunskapen från de kinesiska företagen överförs till ländernas inhemska marknader. Eftersom de statligt ägda företagen använder sig av begränsade anställningsperioder för lokalbefolkningen ökar humankapitalet när de anställda tvingas byta arbetsgivare.
Dessa studier och andra liknande studier försöker att ge en överblick av hur Kinas direktinvesteringar har påverkat afrikanska länder på olika områden. Syftet med dessa studier och rapporter är att klargöra och förbättra förutsättningar för Kinas direktinvesteringar och att identifiera olika politiska och ekonomiska hinder i Afrika.
Figur 5 visar Kinas FDI-stock för de här tio afrikanska länderna. En tydlig ökning kan avläsas för samtliga länder. Kinas FDI-stock visar en ökande trend i Sydafrika, Nigeria och Zambia under 2003-2017.
Figur 5. Kinas genomsnittliga FDI-stock i tio afrikanska länder, i miljoner dollar
Källa: (China-Africa Research Initiative, 2017)
0 1000 2000 3000 4000 5000 6000 7000 8000 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013 2014 2015 2016 2017 Milli o n USD
Angola Congo Rep Ethiopia Ghana Kenya Namibia Nigeria South Africa Tanzania Zambia
14
2.4 Sammanfattning
Utländska direktinvesteringar antas vara ett viktigt ekonomiskt instrument för många utvecklingsländer. Investerarländer och privata investerare såsom multinationella företag har olika motiv för direktinvesteringar i utvecklingsländer bland annat tillgång till naturresurser och marknader i värdländer, kostnadsbesparingar och eventuellt skatteflykt.
Afrika har blivit ett attraktivt mål för utländska direktinvesteringar. Kinas ekonomiska övergång ledde till en stark ekonomisk makt till följd av ekonomiska reformer efter andra världskriget. Kinas motiv för direktinvesteringar i utvecklingsländer skiljer sig från andra investerarländerna. Det är mer ekonomiskt utan hänsyn till inblandning i värdländernas angelägenheter såsom mänskliga rättigheter och demokratiska värderingar. Afrika är en viktig ekonomisk partner för Kina där export och utländska direktinvesteringar har ökat under senaste åren. Jordbruk och naturtillgångar, tillverkning och byggsektorn är de tre sektorerna som har mottagit en stor del av Kinas direktinvesteringsstockar i Angola, Etiopien, Ghana, Kenya, Republiken Kongo, Namibia, Nigeria, Sydafrika, Tanzania och Zambia under perioden 2003-2017.
15
3. Teoretiskt ramverk
I det här kapitlet beskrivs teorier om utländska investeringar och sambandet mellan dessa investeringar och sysselsättning. Första delen av avsnittet handlar om utländska investeringars olika typer och i andra delen beskrivs sambandet mellan utländska direktinvesteringar och sysselsättning.
Utländska investeringar kan vara olika. Utländska direktinvesteringar och portföljinvesteringar är två dominanta investeringar, men dessa två investeringar skiljer sig på olika sätt. En definition av portföljinvesteringar och beskrivning av dessa skillnader finns i appendix.
Hymer (refererad i Denisia, 2010) beskriver i sin teori om internalisering och förklarar transnationella företagens tillväxt och deras motiv för utländska direktinvesteringar. Hymer definierar två viktiga determinanter för utländska direktinvesteringar, den första är förflyttning av konkurrens och den andra är de fördelar som en del företag har i vissa aktiviteter. Enligt Hymer sker utländska direktinvesteringar endast om de positiva effekterna med att utnyttja företagsspecifika fördelar överväger kostnaderna för verksamheten utomlands. Författaren nämner även att informationskostnader för utländska företag med avseende på lokala företag, olika behandling av stater och valutarisk är potentiella problem för utländska direktinvesteringar. Detta innebär att transnationella företag står inför några justeringskostnader när investeringarna görs utomlands. Hymer betonar att utländska direktinvesteringar är ett strategiskt beslut på företagsnivå snarare än ett finansiellt beslut på kapitalmarknaden.
Dunning (refererad i Knoerich, 2019) utvecklade en annan teori om utländska direktinvesteringar. Han anser att företagens internationella verksamhet bestäms av deras ägandefördelar ”Ownership Advantages (O)”, platsspecifika fördelar ”Location-specific Advantage (L)”, och internaliseringsfördelar ”Internalization Advantages (I)”. Ägandefördelar handlar om marknadsmakt och konkurrensfördelar, platsspecifika fördelar härleder till landspecifika egenskaper som lockar investeringar och internaliseringsfördelar innebär att föra ekonomisk verksamhet till företagets hierarki. Dessa tre fördelar blev känt som ”OLI-paradigmet” eller ”eklektiskt paradigm” eftersom det effektivt kombinerade flera teorier i ett analytiskt ramverk som ger en tydlig illustration av utländska direktinvesteringar. Den här
16 teorin användes mest av engelska och europeiska forskare och studier om utländska direktinvesteringar i Oberoende staters samvälde3.
3.1 Horisontella och vertikala utländska direktinvesteringar
Horisontella utländska direktinvesteringar refererar till utländsk tillverkning av produkter och tjänster som liknar de som företaget producerar i sitt hemland. Denna typ av investeringar är horisontell när multinationella företag duplicerar samma aktiviteter utomlands. Horisontella utländska direktinvesteringar är en effektiv lösning när det är för dyrt att betjäna den utländska marknaden genom export på grund av transportkostnader eller handelshinder. Vertikala utländska direktinvesteringar hänvisar till multinationella företag som splittrar produktionsprocessen geografiskt. Företagen separerar produktionskedjan vertikalt genom att lägga ut vissa produktionssteg. Vertikala utländska direktinvesteringar handlar om en produktionsprocess som består av olika steg med olika inputkrav. Om inputpriserna varierar mellan länder är det lönsamt för företaget att splittra produktionskedjan utomlands (Protsenko, 2003).
3.2 Utländska direktinvesteringar och dess betydelse för sysselsättning
Utländska direktinvesteringar kan ha olika effekter på sysselsättningen. Dessa effekter kan vara direkta och indirekta. En direkt effekt kan iakttas när multinationella företag skapar jobb för lokala arbetskraften i värdländer. Detta kan leda till en hög sysselsättning (Mickiewicz, Radosevic & Varblane, 2003).
En indirekt effekt är att dessa investeringar överför teknologi och kunskap till lokala företag vilket kan förbättra arbetskraftens färdigheter i värdländer. En ytterligare indirekt effekt sker på arbetsmarknaden där utländska direktinvesteringar påverkar löner och arbetskraftsrörlighet (Mickiewicz, Radosevic & Varblane, 2003).
Jenkins (2006) menar att effekten av utländska direktinvesteringar på sysselsättning kan vara både positiv och negativ med hänsyn till tre dimensioner dvs. kvantitet, kvalitet och plats. Dessa effekter kan vara både direkta och indirekta.
3 Oberoende staters samvälde refererar till de tidigare Sovjetrepublikerna dvs. Ryssland, Ukraina… Moldavien,
17 Med hänsyn till kvantitet kan den positiva och direkta effekten reflekteras som fler jobb till lokala befolkningen medan den negativa effekten innebär att förändringar av förvärv kan leda till arbetsförluster. Utländska direktinvesteringar kan ha en positiv effekt genom att öka löner och att förbättra arbetsvillkoret. Men de kan också leda till en dålig marknadsföring och svårigheter med anställning av arbetskraften. När det gäller plats kan dessa investeringar organisera fler jobb i de områden där arbetslösheten är hög men en konsekvens kan vara en obalans mellan antalet arbetssökande och tillgängliga jobb i vissa områden (Jenkins, 2006). Den positiva och indirekta effekten av utländska direktinvesteringar på sysselsättgen i den kvantitativa dimensionen är att fler jobb skapas genom olika länkar i en lokal ekonomi. En konsekvens kan vara ökad import som minskar jobb i vissa områden. En positiv indirekt effekt med hänsyn till kvalitet är att inhemska företag får en bättre arbetsorganisation medan en negativ indirekt effekt är konkurrensen mellan lokala företag vilket leder till lägre löner. Med hänsyn till plats är en positiv indirekt effekt att vissa företag flyttar till områden där det finns hög arbetskraft medan en negativ indirekt effekt är att lokala producenter kan flytta till andra områden som leder till regional arbetslöshet eller de ökar importen vilket innebär att produktionen minskar (Jenkins, 2006).
I många utvecklingsländer är utländska direktinvesteringar inte bara en överföring av kapital, teknologi och kunskap utan också ett viktigt ekonomiskt bidrag till produktionsprocess. En positiv effekt av dessa investeringar på sysselsättning är att de kompletterar inhemska investeringar och kan skapa nya ”Greenfield-anläggningar”, de kan öka efterfrågan på arbetskraft. (Jenkins, 2006).
3.3 Sammanfattning
Utländska direktinvesteringar och utländska portföljinvesteringar är två vanliga utländska investeringar. Utländska direktinvesteringar antas vara ett beslut på företagsnivå snarare ett finansiellt beslut på kapitalmarknaden. Tre ägandefördelar för utländska direktinvesteringar är ”Ownership Advantages (O)”, platsspecifika fördelar ”Location-specific Advantage (L)”, och internaliseringsfördelar ”Internalization Advantages (I)”.
Horisontella utländska direktinvesteringar innebär att ett företag utvecklar sina aktiviteter utomlands för att minska sina transportkostnader eller handelshinder. Vertikala utländska direktinvesteringar innebär att ett företag splittrar sin produktionsprocess i andra länder, denna
18 produktionsprocess har olika steg. Företagets produktionsprocess är lönsamt när inputpriserna varierar utomlands.
Effekten av utländska direktinvesteringar på sysselsättning är antingen direkt eller indirekt. En direkt effekt är att fler jobb skapas vilket leder till högre sysselsättning i värdländer. Indirekta effekter kan vara en överföring av kunskap och teknologi till lokala företag och förbättringar i lönenivåer och arbetsrörlighet. Enligt Jenkins (2006) är effekten av dessa investeringar på sysselsättning positiv och negativ med hänsyn till tre dimensioner dvs. kvantitet, kvalitet och plats.
En beskrivning av dessa tre dimensioner följer i nedanstående tabell. Tabell 2. Effekter av utländska direktinvesteringar på sysselsättning4
Källa: Jenkins (2006)
4 Innehållet i tabell 2 är en översättning av Jenkins (2006) text.
Direkt Indirekt
Positiv Negativ Positiv Negativ
Kvantitet
Lägger till kapital och skapar jobb i
expanderade industribranscher.
Förvärv kan leda till rationalisering och arbetsförluster
Skapar jobb genom framåt- och bakåtlänkar och multiplikatoreffekter
i lokal ekonomi.
Förtröstan på import eller flyttning av befintliga företag
leder till förlust av jobb.
Kvalitet
Betalar högre löner och har
högre produktivitet.
Kan leda till oönskade praxis i anställning och marknadsföring. Sidoeffekt av ”bästa praktik” arbetsorganisation till inhemska företag. Undergräver lönenivåer när inhemska förtag försöker att
konkurrera.
Plats
Lägger till nya och kanske bättre
jobb i områden med hög arbetslöshet.
Folkmassor som redan har fyllt områden i städer
och försämrar obalanser.
Leverantörsföretag kan flytta till områden med
tillgängligt arbetskraftutbud.
Förflyttar lokala producenter vilket leder till regional arbetslöshet, om utländska
företag ersätter lokal produktion eller förlitar sig på
19
4. Tidigare studier
Det här kapitlet handlar om tidigare studier om effekten av FDI på arbetslöshet och sysselsättning i olika länder. Dessa studier är baserade på data på både företagsnivå och landsnivå.
4.1 Effekten av utländska direktinvesteringar på arbetslöshet
Aleksandar Zdravković, Mihajlo Đukić och Aleksandra Bradić-Martinović (2017) har studerat effekten av FDI-inflöde på arbetslösheten i 17 länder där en ekonomisk övergång har ägt rum under perioden 2000-2014. Studiens hypotes beskrevs enligt följande: en högre grad av FDI-inflöde kommer att minska arbetslösheten i undersökningsländerna. Författarna använde sig av kointegration metoden och OLS metoden för att studera effekten. Studien visade olika resultat bland annat att FDI-inflöde och arbetslöshet troligen inte är kointegrerade och att effekten av FDI-inflöde på arbetslöshet i undersökningsländerna antingen är mycket liten eller inte finns. Hans Schmerer (2013) undersökte effekten av utländska direktinvesteringar på arbetslösheten i ett antal OECD länder med fokus på handelsmodell för flera branscher med sökfriktioner på arbetsmarknaden. Genom att använda en komparativ statiksanalys menar Schmerer att tillgång till globala finansmarknader är en viktig förutsättning för att kapitalägare ska investera utomlands. Det är ett lands netto-FDI dvs. skillnaden mellan ”inward FDI” och ”outward FDI” som avgör hur det kan dra nytta av utländska direktinvesteringar i fråga om arbetslöshet. Studiens resultat visade att netto-FDI starkt är förknippat med lägre arbetslöshet.
4.2 Effekten av utländska direktinvesteringar på sysselsättning
Olcay Çolak och Naib Alakbarov (2017) har studerat effekten av utländska direktinvesteringar på sysselsättning i Oberoende staters samvälde under tidsperiod 1995-2013. Kointegration metoden användes för studien och resultatet visade ett långsiktigt samband mellan dessa investeringar och sysselsättning men storleken på denna effekt har varit begränsad. Författarnas slutsats är att politisk och ekonomisk stabilitet är en avgörande förutsättning för att förbättra effekten av utländska direktinvesteringar på sysselsättningen i dessa länder. Horisontella investeringar och Greenfield investeringar rekommenderas som effektiva investeringar i dessa länder.
20 Robert E. Lipsey (2004) fokuserade på arbetsmarknadseffekterna av investeringar från multinationella amerikanska företag i ett antal utvecklingsländer genom att använda en OLS-metod. Studien täcker en tidsperiod från och med 1950 till 1990 och visar hur inflödet av dessa investeringar har omfördelats i utvalda länder. Studien undersöker inte bara sysselsättningen utan också löner och produktivitet i dessa utvecklingsländer. Enligt resultatet har dessa investeringar bidragit till bättre produktivitet och en ökning av lönerna för både kvalificerad och icke-kvalificerad arbetskraft, samt en högre sysselsättning än för de lokala företagen. Roland Craigwell (2006) har undersökt hur utländska direktinvesteringar har påverkat sysselsättningen i ett antal länder i Karibien genom att använda ”fixed-effects” metoden. Hans studie fokuserar mest på turism men också naturresurser. Resultatet visar att FDI-inflöden i dessa länder har överfört teknologi, kunskap och färdigheter till lokala företag. Han menar också att FDI-inflöden har delvis förbättrat sysselsättningen i dessa länder och ger vissa rekommendationer såsom investeringsincitament, inhemsk infrastruktur och lokala färdigheter, regleringsmiljö och ordningen av internationellt styrde.
En annan omfattande studie utfördes av Vacaflores, Magob och Kishan (2017) som undersökte relevansen av utländska direktinvesteringar för att skapa eller förbättra sysselsättning i värdländerna genom att skatta effekten på förändringar i dotterbolagens sysselsättning, som orsakades av förändringar i utländska investeringar i ett sådant dotterbolag. De valde ut 5641 dotterbolag i 66 värdländer under tidsperioden 2006-2008 och använde Pooled OLS regression med robusta standardfel. Resultatet visade att påverkan av dessa investeringar som borde ha varit positiv på sysselsättningen på dotterbolagsnivå inte är så markant men den existerar under särskilda omständigheter. Vidare visar studien att utländska direktinvesteringar har en positiv effekt på sysselsättningen i värdländer i Amerika. Direktinvesteringar från Asienbaserade multinationella företag visade också en positiv effekt på sysselsättningen inom tillverknings- och gruvsektorn under denna tidsperiod.
Mpanju (2012) undersökte effekten av FDI-inflöde på skapandet av sysselsättning i de östafrikanska länderna, Burundi, Kenya, Rwanda, Tanzania och Uganda under tidsperioden 2004-2008. Resultatet fann att FDI-inflödet är av stor betydelse för sysselsättningsmöjligheter dvs. utländska direktinvesteringar är en stor källa för sysselsättning i dessa länder.
En annan studie utfördes av Coniglio, Prota och Seric (2015) som studerade sambandet mellan utländska direktinvesteringar, sysselsättning och lön i ett antal afrikanska länder i Subsahariska
21 Afrika. Studien utfördes på företagsnivå, författarna använde stratifierad provtagningsmetod och genomförde intervjuer för att studera sambandet mellan dessa variabler. Studiens resultat tyder på att outbildad arbetskraft har fått mer jobb i utländska företag jämfört med lokala företag i dessa länder. Men det finns stora skillnader mellan utländska investerare i dessa länder när det gäller färdighet och lönenivåer. Studien visar också att kinesiska företag, allt annat lika, anställer fler lokala arbetare och betalar lägre löner för både kvalificerad och icke-kvalificerad arbetare jämfört med både inhemska företag och andra utländska investerare.
4.3 Några tidigare fallstudier
Det finns också tidigare studier som riktar sig mot ett särskilt land. Dessa tidigare fallstudier ger en djupare förklaring av effekten av utländska direktinvesteringar på sysselsättning eller arbetslöshet i ett land.
Tang och Gyasi (2012) har gjort en kort studie för att studera effekten av Kinas FDI-flöde på sysselsättning i Ghana genom att använda en deskriptiv statistik. Enligt studiens resultat har Kinas direktinvesteringar haft en markant effekt på sysselsättningen mellan 2006 och 2010 främst i tillverkning, byggnad och konstruktion, och allmän handel i landet.
Makhoba och Kaseeram (2018) har undersökt hur utländska direktinvesteringar kan bidra med inhemsk sysselsättning i Sydafrika under tidsperioden 1980-2015. I studien användes metoden ”Vector Autoregressive/Vector Error Correction Mechanism (VAR / VECM)” för att utföra empirisk analys. Enligt studien finns det ett negativt samband mellan dessa investeringar och sysselsättningsnivåer i olika sektorer i landet. Dessa sysselsättningsnivåer påverkades mest av en ökning av landets BNP-tillväxt snarare än direktinvesteringar från omvärlden.
4.4 Sammanfattning
Tidigare studier om effekten av utländska direktinvesteringar på sysselsättning eller arbetslöshet ger olika resultat. En del av dessa studier tyder på ett långsiktigt samband mellan utländska direktinvesteringar och sysselsättning eller arbetslöshet medan andra studier visar ingen effekt mellan dem. Politisk och ekonomisk stabilitet, tillgång till globala finansmarknader är viktiga faktorer för utländska direktinvesteringar. Horisontella utländska direktinvesteringar och Greenfield rekommenderades för sysselsättning i vissa undersökta länder.
Utländska direktinvesteringar har inte bara påverkat sysselsättningen utan också har lett till bättre produktivitet och ökade löner under en viss period. Men effekten av dessa investeringar
22 varierar i olika länder, den har varit marginellt positiv medan i andra områden visade ingen effekt.
Dessa studier visar att utländska direktinvesteringar har lett till en högre sysselsättning i många afrikanska länder men i Sydafrika har sambandet mellan dessa investeringar och sysselsättning varit negativt.
23
5. Data
I det här kapitlet presenteras data och variabler samt en motivering och beskrivning av dessa variabler och de utvalda länderna. En paneldata arrangerades för 150 observationer för att studera effekten av Kinas direktinvesteringsstockar på sysselsättningen i de här tio afrikanska länderna. I en annan grupp ingår 20 utvecklingsländer som är snarlika med de här tio afrikanska länderna från både Afrika och andra världsdelar. Det är också en paneldata med 300 observationer under 2003-2017. Kinas utländska direktinvesteringsstockar finns inte med i de här 20 länderna eller dess andel är mycket liten i förhållande till BNP i vissa länder.
Data är insamlad från olika internationella ekonomiska organisationer såsom Världsbanken, FN:s konferens om handel och utveckling (UNCTAD), Varieties of Democracy, China-Africa Research Initiative och The Global Economy.
5.1 Fördelar och nackdelar med paneldata
Det finns fördelar och nackdelar med att använda paneldata. Baltagi (2005) utför en jämförelse mellan paneldata och andra datamodeller och nämner fördelarna med paneldata:
(1) Kontroll för heterogenitet: paneldata tyder på att individer, företag och stater är heterogena. Tidsserier och tvärsnittsstudier kontrollerar inte denna heterogenitet och riskerar därmed att resultatet avvikas.
(2) Paneldata ger mer informativa data, mer variation, mindre kollinjäritet bland variablerna, mer frihetsgrader och mer effektivitet.
(3) Paneldata kan bättre studera justeringsdynamik medan andra serier såsom tvärsnittserier ofta döljer en mängd förändringar av variabler.
(4) Paneldata kan identifiera och mäta effekter som ofta inte kan observeras och upptäckas i tvärsnitts- och tidsseriestudier.
(5) Jämfört med tidsserie- och tvärsnittsmodeller kan paneldata konstruera och testa mer komplicerade beteendemodeller.
(6) Mikropaneldata insamlad på individer, företag och hushåll kan mätas mer exakt än motsvarande variabler på makronivå. Avvikelser till följd av aggregering över individer, företag och andra enheter kan elimineras.
24 (7) Makropaneldata har däremot längre tidsserier och möjliggör en bättre test för att upptäcka ”unit root” i variablerna.
Baltagi (2005) beskriver också nackdelar med paneldata enligt följande:
(1) Problem med datainsamling som handlar om (I) täckningsproblem dvs. ofullständig redogörelse för den utvalda populationen, (II) icke-svar på grund av mindre samarbete mellan respondenten eller på grund av intervjufel, (III) återkallelse när respondenten inte kommer ihåg frågan eller ämnet, (IV) problem med referensperiod, frekvens av intervju, avgränsning och partiskhet.
(2) Mätfel som kan uppstå på grund av felaktiga svar, minnesfel, avsiktlig förvrängning av respondenters svar, olämpliga informanter, felregistrering av svar och intervjueffekter.
(3) Selektivitetsproblem som handlar om självselektivitet, och bortfall.
(4) Kort tidsseriedimension dvs. en kort tidsperiod för en individ i mikropaneldata, vilket ofta leder till avvikelse av resultat.
(5) Tvärsnittsberoende: makropaneler på länder eller regioner med långa tidsserier som inte tar hänsyn till landets eller regionens beroende kan leda till vilseledande slutsatser. En lösning är att använda ”panel unit root” test som betraktar detta beroende.
5.2 Selektionsproblem
Det är viktigt att notera att sysselsättningen i de här tio afrikanska länderna kunde ha påverkats av andra faktorer än Kinas utländska direktinvesteringsstockar. Det handlar alltså om selektionsproblem eller urvalsfel.
Ett selektionsproblem uppstår när icke-slumpmässiga data väljs ut för en statistisk analys. Ett sådant problem finns på grund av en brist i urvalsprocessen där en del av data systematiskt utesluts på grund av ett särskilt attribut. Uteslutning av en del av data kan påverka den statistiska analysen eller leda till ett förvrängt resultat (Kenton, 2018).
Det är svårt att observera vilka faktorer utan Kinas direktinvesteringsstockar kunde ha påverkat sysselsättningen i de här tio afrikanska länderna under perioden 2003-2017. Med hänsyn till detta problem kommer resultatet att tolkas försiktigt. I diskussionskapitlet diskuteras vidare detta problem.
25
5.3 Val av länder
De här tio afrikanska länderna klassificeras som utvecklingsländer enligt FN:s rapport (2014). De här tio länderna har valts ut utifrån fyra kriterier baserat på tidigare studier: 1) Landet ska vara ett utvecklingsland. 2) Storleken på Kinas utländska direktinvesteringsstockar i mottagarlandet. 3) Minimalt eller inga saknade data. 4) Länderna ska ha fått utländska direktinvesteringsstockar från fler aktörer än Kina.
För att undersöka effekten av totala utländska direktinvesteringsstockar på de här afrikanska länderna har 20 utvecklingsländer valts ut som är snarlika. Dessa utvecklingsländer har valts ut med tanke på att de har fått så lite utländska direktinvesteringar från övriga världen som möjligt för att kunna utesluta Kinas utländska direktinvesteringsstockar eller de är små i förhållande till BNP. Data om dessa utvecklingsländer är hämtad från Kinas nationella statistikbyrå (2019). En lista av de här 20 utvecklingsländerna finns i appendix.
Utvecklingsländer är mer benägna att ta emot utländska direktinvesteringar eftersom dessa investeringar anses vara en ekonomisk källa för att bygga upp ekonomin i olika områden genom att förbättra produktivitet och arbetskraftsfärdigheter. Utländska direktinvesteringar genererar teknisk utveckling och stimulerar lokala företag. Det kan förbättra sysselsättningen vilket minskar fattigdomen på lång sikt (Världsbanken, 2017).
5.4 Beskrivning av variabler
I den här studien studeras sysselsättning som beroende variabel, Kinas utländska direktinvesteringsstockar, totala utländska direktinvesteringsstockar och utländska direktinvesteringsstockar från övriga länder som förklarande variabel. Kontrollvariabler är politisk stabilitet, befolkningsmängd, inflation och BNP/capita tillväxt. En del av dessa variabler såsom BNP/capita tillväxt, politisk stabilitet, befolkningsmängd och arbetskraft samt inflation har använts i tidigare studier. Motivering och förklaring av sysselsättning och dessa kontrollvariabler är följande:
Sysselsättning
Sysselsättning innebär att alla personer över en viss ålder under en viss period antingen en vecka eller en dag utför ett arbete och ingår antingen i en betald anställning eller självanställd (OECD, 2020). Denna variabel är inhämtad från världsbanken och är en procentuell andel av arbetskraften i de här tio länderna. Baserad på tidigare studier och teorin kan effekten av
26 utländska direktinvesteringsstockar på sysselsättningen ha varit positiv eller negativ i de här tio afrikanska länderna under 2003-2017.
Kinas FDI-stock
Kinas FDI-stock är beteckning på Kinas utländska direktinvesteringsstockar är hämtat från China-Africa Research Initiative (2018) som har framställt statistik för utländska direktinvesteringsstockar för alla länder i Afrika och är en andel av BNP. Uppsatsen kommer att mäta utländska direktinvesteringsstockar vilket innebär en ackumulation av FDI-flöde och depreciering vid en viss tidpunkt exempelvis första januari 2007 (OECD, 2005). Kinas FDI-stock har logaritmerats.
FDI-stock från övriga länder
Det är också viktigt att undersöka hur andra länders direktinvesteringsstockar har påverkat sysselsättningen i de tio afrikanska länderna. En uppdelad FDI-stock kan visa hur sysselsättningen har påverkats av den under 2003-2017 i de tio afrikanska länderna. Data är hämtad från UNCTAD.org. Den här variabeln har också logaritmerats.
Total FDI-stock
Den här variabeln är beteckning på totala utländska direktinvesteringsstockar dvs. en summa av Kinas utländska direktinvesteringsstockar och andra länders direktinvesteringsstockar. Syftet är att undersöka hur den totala FDI-stocken har påverkat sysselsättningen i de tio afrikanska länderna och jämföra det med andra 20 utvecklingsländer.
Befolkningsmängd
Enligt Sweezy och Owens (1974) är det svårt att mäta sambandet mellan befolkningsmängd och sysselsättning. I vissa fall kan en ökad befolkningsmängd leda till en högre sysselsättning Befolkningsmängden kan påverka sysselsättningen. Detta beror på att en ökad efterfrågan av produkter i landet uppstår som i sin tur kan öka sysselsättningen. I vissa fall finns det ett negativt samband mellan befolkningsmängden och sysselsättning vilket beror på storleken av kapital per arbetare i ett land eller teknologinivån hos företag. Befolkningsmängden är mätt i antal registrerade invånare i ett land och har en log form.
27 BNP/capita tillväxt
BNP per capita innebär att BNP divideras med antalet invånare i ett land. Det mäter landets produktion med hänsyn till befolkningsutvecklingen (Carlgren, 2019). En ökad BNP per capita kan leda till en högre BNP som leder till ökad efterfrågan på arbetskraft och därmed en ökad sysselsättning. Data för BNP/capita tillväxt mäts årligen i konstant 2010 USD och är hämtat från Världsbanken.
Inflation
Philipskurvan beskriver sambandet mellan inflation och arbetslöshet. Det handlar om att välja mellan en hög inflation eller en hög arbetslöshet vilket betyder lägre sysselsättning. Kurvan förklarar att i teorin, när efterfrågan på varor är hög är inflationen hög och arbetslösheten låg, vilket kan tolkas som en hög sysselsättning. När efterfrågan är låg sker motsatt effekt, inflationen är då låg och arbetslösheten är hög (Gottfries, 2013) Philipskurvans teori kan dock inte ge en perfekt beskrivning för sysselsättning i utvecklingsländer, eftersom fler faktorer kan påverka inflationen.
Politisk stabilitet
Politisk stabilitet är ett index där den svagaste politiska stabiliteten är -2,5 och den starkaste politiska stabiliteten är 2,5 (the Global Economy, 2019). I datasetet har det omvandlats till 0 istället för -2,5 och 5 istället för 2,5. Politisk stabilitet kombinerar flera indikatorer som mäter uppfattningen om sannolikheten för att staten kommer att destabiliseras eller fällas av eventuellt icke-konstitutionella och/eller våldsamma medel inklusive inhemska våld och terrorism (Kaufmann, Kraay & Mastruzzi, 2011). Politisk stabilitet antas vara en viktig förutsättning för en hållbar sysselsättning i utvecklingsländer.
5.5 Uteslutna variabler
Det finns ett antal variabler som skulle kunna inkluderas som kontrollvariabler i uppsatsens analys, men de har uteslutits på grund av brist på data. Dessa uteslutna variabler är utbildning, labor cost index, öppenhet, och förväntad livslängd vilka kunde stärka förklaringsgraden av utförda regressioner i resultatet och ge en bättre uppskattning på sysselsättningen.
28 En kortfattad beskrivning av variabler och dess förväntade effekt presenteras i nedanstående tabell.
Tabell 3. Beskrivning av utvalda variabler
Variabel Typ Källa Förväntad effekt
Sysselsättning Beroende Världsbanken -
Kinas FDI stock (log) Förklarande China-Africa Research Initiative Positiv
FDI-stock, övriga (log) Förklarande FN Positiv
Total FDI-stock (log) Förklarande China-Africa Research Initiative, FN Positiv
Politisk stabilitet Kontroll V-Dem, T.G.E Positiv
Inflation Kontroll Världsbanken Oklar
Befolkningsmängd (log) Kontroll Världsbanken Positiv
BNP/capita tillväxt Kontroll Världsbanken Positiv
Nedanstående tabeller visar en deskriptiv statistik av variablerna i två grupper. Tabell 4. Deskriptiv statistik av tio afrikanska länder, 2003-2017
Variabel N Medelvärdet Sta.av. Min Max
Sysselsättning 150 62,35 13,26 36,75 85,89
Kinas FDI (log) 150 5,50 2,12 -1,20 8,92
FDI-stock, övriga (log) 150 9,35 1,26 6,93 12,00
Total FDI-stock (log) 150 9,40 1,26 6,95 12,00
Politisk stabilitet 150 1,97 0,85 0,29 3,70
Inflation 150 11,53 13,23 -29,70 93,92
BNP/capita tillväxt 150 2,30 3,35 -5,80 11,30
29 Tabell 5. Deskriptiv statistik, andra 20 utvecklingsländer, 2003-2017
Variabel N Medelvärdet Sta.av. Min Max
Sysselsättning 300 61,31 13,41 37,94 84,16
Total FDI-stock (log) 300 7,12 2,25 2,20 12,1
Politisk stabilitet 300 1,91 0,85 0 3,78
Inflation 300 6,00 8,64 -36,56 64,44
BNP/capita tillväxt 300 2,50 6,28 -36,20 59,89
Befolkningsmängd (log) 300 15,74 1,28 13,27 17,70
Inflationen visar ett högt negativt värde i vissa länder såsom Republiken Kongo och Angola i mitten av perioden 2003-2017, även BNP/capita tillväxt visar ett minskat värde i Republiken Kongo och Nigeria i slutet av perioden.
I andra 20 utvecklingsländer finns det också ett negativt värde av inflation och BNP/capita tillväxt. I Östtimor och Togo har inflationen varit negativt låg under perioden 2003-2017. BNP/capita tillväxt har varit negativt låg i vissa länder såsom Centralafrikanska Republiken, Gambia och Östtimor.
Inflationen i utvecklingsländer kan vara annorlunda än de utvecklade länderna vilket beror på ett antal faktorer, exempelvis offentliga utgifter, tillväxt av penningmängd och oljepris i världen (Alshammari & Al-Sabaey, 2012). Sådana faktorer kan ha påverkat inflationen negativt i de här tio afrikanska länderna, i synnerhet i Angola och Nigeria som är oljeproducenter.
30
6. Empirisk modell
Det utförs en regressionsanalys för att undersöka den eventuella effekten av Kinas FDI-stock, den totala FDI-stocken och FDI-stock från övriga länder som en förklarande variabel på sysselsättningen som den beroende variabeln i de här tio afrikanska länderna och därefter en annan regressionsanalys för att undersöka hur den totala FDI-stocken har påverkat sysselsättningen i andra utvecklingsländer. En genomgång av metodval och genomförande tester på variabler presenteras nedan.
6.1 Slumpmässiga effekter
Paneldata som används i den här uppsatsen innehåller ett antal länder med variabler som varierar över tiden. Paneldata eller longitudinella data formuleras som
𝑦𝑖𝑡 = 𝛼0+ 𝛽1𝑥𝑖𝑡+ 𝛽2 𝑧𝑖𝑡+ 𝜀𝑖𝑡 [1]
Där i = 1…,N som motsvarar länderna i behandlings- och kontrollgruppen, t= 1,…,T som visar årtal, x är förklarande variabel dvs. Kinas FDI-stock, den totala FDI-stocken och FDI-stock från övriga länder, z är de kontrollvariabler som testas i modellen och ɛ är feltermen i två delar dvs. i länder och i tid och α är konstant.
Det finns ett antal metoder för skattningen med icke-observerade effekter, de mest användbara metoderna är fasta effekter och slumpmässiga effekter. Modellen av den icke-observerade effekten kan beskrivas som
𝑦𝑖𝑡 = 𝛽0 + 𝛽1 𝑥𝑖𝑡1+ ⋯ + 𝛽𝑘𝑥𝑖𝑡𝑘+ 𝑎𝑖 + 𝑢𝑖𝑡 [2]
I ekvation [2] är y beroende variabel, β0är intercept, β1 och βkär koefficienter, x är förklarande
variabler, a är den icke-observerade effekten för en enhet i (land, företag etc.) och u är feltermen för enheten i och tiden t (Wooldridge, 2013).
Skattningen med fasta effekter (Fixed-effects, FE) handlar om antagandet att den icke-observerade faktorn
a
i för varje enhet är korrelerad med förklaringsvariabler (Wooldridge,2013). Slumpmässiga effekter (Random-effects RE) innebär att den icke-observerade faktorn
a
i31 När den icke-observerade effekten
a
i antas vara icke-korrelerad med förklaringsvariabler𝐶𝑜𝑣(𝑥𝑖𝑡𝑗, 𝑎𝑖) = 0, 𝑡 = 1, 2, … , 𝑇; 𝑗 = 1, 2, … , 𝑘. [3]
För att avgöra användningen av fasta effekter eller slumpmässiga effekter utförs ett Hausman-test där nollhypotesen innebär att den lämpliga modellen är slumpmässiga effekter mot alternativet fasta effekter (Tores-Reyna, 2007). För båda grupper utfördes ett Hausman-test vilket visade att slumpmässiga effekter är lämplig eftersom p-värdet för de tio afrikanska länderna och 20 utvecklingsländer visade 0,502, 0,31respektive 0,70.
6.2 Stationäritet
Ett viktigt antagande i tidsserier och paneldata är att variabler är stationära över tiden. Stationäritet kräver att typen av varje korrelation mellan närliggande termer är densamma över alla tidsperioder (Wooldridge, 2013). För att undersöka stationärtitet har samtliga variabler i regressioner testats med ”Levin-Lin-Chu-test” vilket visade att alla variabler är stationära. Resultatet för stationärtitet-test finns i appendix.
6.3 Heteroskedasticitet
Ett annat viktigt antagande är att feltermen uit har samma varians med hänsyn till alla värden
på förklarande variabler dvs
𝑉𝑎𝑟(𝑢 |𝑥1+ 𝑥2+ ⋯ + 𝑥𝑘) = 𝜎2 [4]
Antagandet av homoskedasticitet innebär att variansen för den icke-observerade feltermen u för förklaringsvariabler är konstant. Heteroskedasticitet uppstår när variansen för den icke-observerade feltermen u inte är konstant (Wooldridge, 2013). Eftersom i den här studien finns heteroskedasticitet i alla skattningar har robusta standardfel använts.
6.4 Autokorrelation
En autokorrelation innebär att feltermer i en tidsserie överförs från en period till en annan dvs. feltermer från olika tidsperioder eller tvärsnittsobservationer är korrelerade. Autokorrelation inträffar när felen förknippade med en viss tidsperiod övergår till framtida tidsperioder (Williams, 2015). Vid närvaro av autokorrelation kan resultatet vara konsekvent men leder till ineffektiva uppskattningar av regressionskoefficienter och ”biased” standardfel (Baltagi, 2005). För att undersöka om det finns autokorrelation i regressioner har Wooldridge-test utförts.
32
6.5 Multikollinearitet
Multikollinearitet innebär att det finns en hög korrelation bland oberoende variabler i en multipel regressionsmodell. Den kan leda till vilseledande resultat när syftet är att bestämma hur väl varje oberoende variabel kan användas mest effektivt för att förstå den beroende variabeln vid regressionsanalysen (Kenton, 2019). En beskrivning av korrelationsmatris finns i appendix.
6.6 Modellspecifikation
Som redan har nämnts är sysselsättningen beroende variabeln, den totala FDI-stocken, Kinas FDI-stock och FDI-stock från övriga länder är förklarande variabler. Kontrollvariabler är politisk stabilitet, inflation, BNP/capita tillväxt och befolkningsmängd.
Skattning med den totala FDI-stocken för de tio afrikanska länderna och 20 utvecklingsländer: Sysselsättningit = β0 + β1 Total FDI-stockit (log) + β2 Politisk stabilitetit + β3Inflationit +β4 BNP/capita tillväxtit + β5 Befolkningsmängdit (log) + ai + uit
Skattning med Kinas FDI-stock och FDI-stock från övriga länder för de tio afrikanska länderna:
Sysselsättningit = β0 + β1Kinas FDI-stockit (log)+ β2 FDI-stock, övrigait (log)+ β3 Politisk.
