Anorexia Nervosa
En litteraturstudie
Sofia Larsson
Ellinora Larsson
Sjuksköterska 2019Luleå tekniska universitet Institutionen för hälsovetenskap
Institutionen för Hälsovetenskap Avdelningen för omvårdnad
Upplevelser av att återhämta sig från Anorexia Nervosa
- en litteraturstudie
Experiences of recovering from Anorexia Nervosa
- a literature review
Ellinora Larsson
Sofia Elisabet Larsson
Kurs: Examensarbete 15 hp Höstterminen 2019
Sjuksköterskeprogrammet 180 hp Handledare: Carina Lomgren
Upplevelser av att återhämta sig från Anorexia Nervosa
- en litteraturstudie
Experiences of recovering from Anorexia Nervosa
- a literature review
Ellinora Larsson Sofia Elisabet Larsson
Avdelning för omvårdnad Institutionen för hälsovetenskap
Luleå Tekniska Universitet
Abstrakt
Anorexia Nervosa (AN) är en psykisk sjukdom där känslan av tomhet och behov av kontroll leder till en medveten viktnedgång och störd kroppsuppfattning. Återhämtning är en viktig process där hälsa och välbefinnande förbättras så att personen själv kan nyttja sina resurser och styra sitt liv. Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva upplevelser av att återhämta sig från AN. Kvalitativ innehållsanalys med manifest ansats användes för att analysera tio vetenskapliga artiklar. Analysen resulterade i fem kategorier där resultatet visade att personer nådde en vändpunkt där det var upp till dem själva att ta beslut om att återhämta sig. En förändring av tankemönstret och en förståelse för sitt beteende var avgörande. Återhämtningsprocessen var svår och krävde både tid och tålamod. Återhämtningen kunde påverkas både positivt och negativt av andra människor och under processen återuppbyggde personerna sin identitet. Resultatet från denna litteraturstudie kan ge sjuksköterskor ökad kunskap och fördjupad förståelse för personer i återhämtning från AN. Ytterligare omvårdnadsforskning om återhämtning är nödvändig för att bidra till att ge förutsättningar för ett gott stöd och bemötande för personen i sin unika situation.
Nyckelord: Anorexia Nervosa, återhämtning, upplevelser, omvårdnad,
I Sverige uppger de flesta personer att de mår bra. Trots det ses psykisk ohälsa ändå som ett problem. År 2018 ansåg sig 17 % av befolkningen ha ett nedsatt psykiskt mående
(Folkhälsomyndigheten, 2019). Psykisk hälsa innebär att en person uppger sig må bra, klarar av sin vardag och ses som en tillgång för samhället. Begreppet psykisk ohälsa innefattar både psykiska besvär och psykisk sjukdom. Psykiska besvär innebär en upplevd obalans i sitt mående men utan allvarliga symtom som leder till en diagnos. Exempel på symtom vid
psykiska besvär kan vara oro och sömnsvårigheter. Vid psykisk sjukdom har personen däremot fått tillräckligt många symptom för att få en diagnos (Folkhälsomyndigheten, 2017).
Återhämtning är en process där en persons hälsa och välbefinnande ska förbättras. Personen ska själv styra sitt liv och målet är att denne ska kunna utnyttja sina resurser till fullo. Fyra centrala delar är avgörande för återhämtningsprocessen: hälsa, hem, syfte och gemenskap.
Hälsa innefattar att bemästra och hantera sin sjukdom och symtom, samt att ta sunda beslut
som främjar både det fysiska och psykiska välbefinnandet. Hem innebär att ha en plats som är trygg och säker att leva på. Syfte handlar om att ha en meningsfull sysselsättning, till exempel arbete, utbildning eller att ta hand om sin familj. Begreppet syfte innefattar även att ha inre och yttre resurser för att kunna vara en del av samhället. Gemenskap innebär att ha nätverk som ger stöd, vänskap, hopp och kärlek (The substance abuse and mental health services administration [SAMHSA], 2012).
Anorexia Nervosa (AN) är en sjukdom som kan debutera redan före puberteten och i vuxen ålder. Vid AN strävar den drabbade medvetet efter viktnedgång och att bibehålla en låg vikt. Personen har en störd kroppsuppfattning och känner en stor rädsla för övervikt. AN leder ofta till undernäring vilket kan rubba endokrina och metabola funktioner samt andra
kroppsfunktioner. Symtom kan vara begränsat matintag, överdriven träning, självframkallade kräkningar samt missbruk av vätskedrivande, laxerande och avmagrande läkemedel
(Socialstyrelsen, 2019, s. 195). Diagnosen AN fastställs vanligen genom ICD-10 som är ett system som används som ett stöd för att ställa diagnoser genom att beskriva olika kategorier inom psykiska sjukdomar och ger riktlinjer för diagnostisering (Clark, Cuthbert, Lewis-Fernandez, Narrow & Reed, 2017). I Sverige uppskattas 190 000 personer i åldrarna 15-60 år lida av någon form av ätstörning. Mellan åren 2016-2018 beräknades det att drygt 18 % av vuxna med ätstörning hade diagnosen AN. Det finns dock ett stort mörkertal, delvis på grund av skam för att söka hjälp (Riksät, 2019).
Det finns olika anledningar till att personer drabbas av AN. Den grundläggande orsaken kan vara att personen är mycket olycklig eller har en känsla av att det saknas något i livet. Bakgrunden till detta kan vara mobbning, misshandel eller försummelse av föräldrar eller jämnåriga. Den drabbade använder mat och ätande för att få kontroll över något i sitt liv och för att uppfylla den tomhet som personen kan känna. Denna kontroll kan ge en känsla av prestige vilket kan leda till en ond cirkel där personen mer och mer kontrollerar sitt matintag och vikt (Dignon, Beardsmore, Spain & Kuan, 2006). Även närstående till en person med AN kan påverkas. De kan uppleva en maktkamp kring den drabbades matintag som medför att närstående känner sig känslomässigt utmattade. Relationen kan förändras när den drabbade drar sig undan och närstående kan känna en saknad av den tidigare relationen. Den som står nära den drabbade kan även uppleva en stor påfrestning av att hela tiden känna ett behov av att vara tillgänglig för den andre. De kan ha svårt att planera livet framåt och att hitta en balans mellan att ta hand om den drabbade och den resterande familjen och sig själv (Fox & Whittlesea, 2017).
Inom sjukvården så finns en skillnad mellan hur vårdpersonal ser på fysisk och psykisk sjukdom. Vid fysisk sjukdom upplevs bemötandet mot den drabbade som mer sympatiskt än vid psykisk sjukdom. Vårdpersonal menar att skillnaden bland annat beror på brist på förståelse och ett negativt synsätt gällande psykisk sjukdom. Genom att öka förståelsen kan synsättet påverkas till att bli mer positivt. Personer som arbetar inom psykiatri kan uppleva att deras erfarenheter har gett dem positivare attityder kring psykisk ohälsa. Utanför psykiatrin kan det finnas okunskap kring psykisk sjukdom då en del inte kan skilja detta från stress och därmed inte förstår att personen faktiskt är sjuk (Waugh, Lethem, Sherring & Henderson, 2017). Sjuksköterskor som vårdar patienter med AN kan uppleva att de får en nära relation med patienten. De kan också känna sig frustrerade om patienten uppför sig på ett sätt som sjuksköterskan upplever som saboterande eller manipulativt. Detta kan leda till att de tappar förtroende för patienten och börjar tvivla på om behandlingen har någon effekt. Många sjuksköterskor kan känna det känslomässigt påfrestande att vårda patienter med AN (Zugai, Parbury & Roche, 2017).
Litteraturgenomgången visar att vårdpersonal inte alltid har förståelse för personer med psykisk ohälsa. Sjuksköterskor som arbetar inom hälso- och sjukvården kan möta personer med psykisk ohälsa, oavsett verksamhet. I sjuksköterskans arbete ingår det att se till alla patientens behov, även de psykiska för att se personen som en helhet i sitt sammanhang.
Därför är det viktigt med god kunskap och förståelse för personers upplevelser av återhämtning från AN för att ge stöd i denna process.
Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva upplevelser av att återhämta sig från Anorexia Nervosa.
Metod
En studies syfte avgör val av studiedesign (Billhult & Gunnarsson, 2012, s. 116). Utifrån denna studies syfte, att beskriva upplevelser av återhämtning från AN, valdes en kvalitativ studiedesign. Henricson och Billhult (2012, s. 130) menar att kvalitativ design är lämpligt när syftet är att beskriva människors erfarenheter. Detta beskrivs som ett inifrånperspektiv med fokus på deltagarnas erfarenheter, känslor och hur de uppfattar dessa (jfr Holloway & Galvin, 2017, s. 6).
Litteratursökning
Arbetet började med att ett preliminärt syfte formulerades och en pilotsökning utfördes för att undersöka vilket material som fanns inom ämnet. Enligt Östlundh (2017, s. 61) ger detta en översiktlig bild av ämnet samt gör det möjligt att uppskatta om tillräckligt med material finns. När materialtillgången säkerställts fastställdes syftet. Därefter genomfördes den systematiska litteratursökningen i databaserna PubMed, CINAHL och PsycINFO.
Begränsningar som användes var artiklar publicerade mellan år 2009-2019 för aktuell forskning samt artiklar som involverade personer över 18 år. Om det var möjligt i databasen användes även begränsningen peer-reviewed. Enligt Östlundh (2017, s.77) kan avgränsningar i databaserna göras för att exkludera artiklar som inte svarar mot syftet. Inklusionskriterier som användes var att studiedeltagarna skulle vara över 18 år, att de var eller hade varit diagnostiserade med AN samt att artiklarna skulle vara genomförd med kvalitativ eller mixad metod. Artiklar med deltagare under 18 år inkluderades endast om ålder på varje deltagare tydligt framgick i resultatet. Om artiklarnas resultat berörde andra aspekter än återhämtning så inkluderades endast text som var relevant för syftet. Exklusionskriterier som användes var artiklar som även handlade om andra ätstörningar, artiklar som endast fokuserade på utvärdering av behandlingar samt artiklar som fokuserade på patienter inneliggande på sjukhus. Artiklar med låg kvalitet och de som inte gick att få i fulltextformat exkluderades.
Vid den systematiska litteratursökningen användes olika sökord som speglade syftet. I första hand användes ämnesord och fritextord när ämnesord inte fanns.Enligt Willman et al. (2016, s. 75) ger en sökning med både ämnesord och fritextord det mest relevanta resultatet.
Sökorden kombinerades med de booleska sökoperatörerna OR och AND för att få fram relevant resultat. Enligt Willman et al. (2016, s. 73) breddar OR sökningen medan AND avgränsar den. I sökningen användes även trunkering (*) som enligt Willman et al. (2016, s. 75) innebär att varje möjlig ändelse av ordet inkluderas. Litteratursökningen redovisas i sin helhet i Tabell 1.
Tabell 1 Litteratursökning
Syftet med sökning: Beskriva upplevelsen av återhämtning från Anorexia Nervosa PubMed 2019 09 06 Begränsningar: Best match, publicerat 2009-2019, adult: 19+ years
Söknr *) Söktermer Antal träffar Antal valda
1 MSH Anorexia Nervosa 2044
2 MSH Feeding and Eating Disorders 6426
3 1 OR 2 6426 4 MSH Patients 16028 5 FT Patient perspective 18865 6 FT Experience 149499 7 4 OR 5 OR 6 177367 8 9 10 11 MSH FT
Mental health recovery Recover* 8 OR 9 3 AND 7 AND 10 40 84180 84180 107 6
Tabell 1. Forts. Litteratursökning
Syftet med sökning: Beskriva upplevelsen av återhämtning från Anorexia Nervosa CINAHL 2019 09 06 Begränsningar: Peer reviewed, publicerat 2009-2019, all adult
Söknr *) Söktermer Antal träffar Antal valda
1 CH Anorexia Nervosa 922 2 CH Eating Disorders+ 3542 3 1 OR 2 3542 4 CH Life experiences+ 5882 5 6 7 FT CH FT Experience Patients+ Patient perspective 70081 53338 339 8 4 OR 5 OR 6 OR 7 116660 9 FT Recover* 28726 10 3 AND 8 AND 9 71 0
Tabell 1. Forts. Litteratursökning
Syftet med sökning: Beskriva upplevelsen av återhämtning från Anorexia Nervosa PsycINFO 2019 09 06 Begränsningar: Publicerat 2009-2019, adulthood (18 yrs & older)
Söknr *) Söktermer Antal träffar Antal valda
1 DE Anorexia Nervosa 2260 2 DE Eating Disorder 4030 3 1 OR 2 5616 4 FT Experience 163109 5 6 7 8 9 10 11 FT DE FT DE Patient perspective Patients 4 OR 5 OR 6 Recover* Recovery (Disorders) 8 OR 9 3 AND 7 AND 10 332 11290 172876 21240 3005 21240 142 2
*MSH – Mesh-termer i databasen PubMed, CH – CINAHL headings i databasen CINAHL, DE – Thesaurus i databasen PsycINFO, FT –fritextsökning.
Artiklar valdes ut genom att först granska titlar, artikeln exkluderades om den inte tydligt svarade på syftet. Därefter genomlästes abstrakt på resterande artiklar för att avgöra om artikeln var relevant för denna litteraturstudie. De valda artiklarna lästes sedan igenom i sin helhet för att säkerställa att de svarade på syftet. Vissa artiklar återfanns i mer än en databas, därför valdes ingen artikel från CINAHL.
Den systematiska litteratursökningen resulterade i åtta artiklar. Sökningen kompletterades med en manuell sökning som enligt Willman, Bahtsevani, Nilsson och Sandström (2016, s. 88) innebär en granskning av de utvalda artiklarnas referenslistor. Den manuella sökningen resulterade i ytterligare två artiklar som svarade på syftet. En översikt av de totalt tio artiklarna redovisas i Tabell 2.
Tabell 2 Översikt av artiklar ingående i analysen (n=10)
Författare/År Typ av studie Deltagare Metod Datainsamling /Analys Huvudfynd Kvalitet (Hög, Medel, Låg) Darcy, Katz, Fitzpatrick, Forsberg, Utzinger & Lock. 2010. Mixad metod n=20 Enkäter och semistrukturerade intervjuer/Tematisk analys
I studien beskrev personer att starkare involvering i val av behandling ökade motivationen. Valet gjordes av närstående, den drabbade eller externa faktorer. Miljö och personliga faktorer påverkade avhopp från behandling. Deltagarnas mål förändrades efter behandling. Återhämtning från AN
definierades som att symtomen försvann, att återhämtning inte existerar, att man inte vet om det existerar eller som en förbättring i det sociala livet.
Dawson, Rhodes & Touyz. 2014.
Kvalitativ n=8 Narrativa intervjuer/ Paradigmatisk analys
I studien beskrev personer att återhämtning från AN är en process i fyra faser: att man inte är redo eller inte kan förändras, att nå vändpunkten till
förändring, att aktivt återhämta sig samt reflektion och rehabilitering. Hög De Ruysscher, Annicq, Vandevelde & Claes. 2016. Kvalitativ n= 17 Semistrukturerad intervju/Tematisk analys
I studien beskrev personer att en god livskvalitet under
återhämtning från AN uppnås med hjälp mellanmänskliga relationer, personlig utveckling, att kunna slappna av,
självbestämmande samt att ha en sund livsstil. Medel Espíndola & Blay. 2013. Kvalitativ n=15 Semistrukturerade intervjuer/Kvalitativ innehållsanalys
I studien beskrev personer att det fanns flera faktorer för en lyckad återhämtning: motivation att förändras, en känsla av autonomi, skriva dagbok, information från föreläsningar och internet samt behandling.
Hög
Faija, Tierney, Gooding, Peters & Fox. 2017
Kvalitativ n=21 Semistrukturerade intervjuer/Grounded theory
I studien beskrev personer att begreppet stolthet hade olika betydelse under sjukdomens gång. Vid återhämtning från AN förändrades deras tankesätt till att vara stolta över att vara hälsosamma. Hög Hannon, Eunson & Munro. 2017. Kvalitativ n=5 Semistrukturerade intervjuer/tolkande fenomenologisk analys
I studien beskrev personer att de hade goda erfarenheter av behandling. Under återhämtning från AN förändrades personerna och blev accepterande mot sig själva, öppna för relationer och hoppfulla. Hög Jenkins & Ogden. 2012 Kvalitativ n=15 Semistrukturerade intervjuer/Tolkande fenomenologisk analys
I studien beskriver personer att återhämtning innefattar tre huvudområden: att vara anorektiker,
förändringsprocessen och att vara återhämtad. Återhämtning beskrevs som att bli hel igen.
Terapi och nära relationer är viktigt under återhämtningen.
Nordbø, Espeset, Gulliksen, Skårderud, Geller & Holte. 2012.
Kvalitativ n=36 Semistrukturerade intervjuer/ Semantisk analys
I studien beskrev personer att flera faktorer motverkade återhämtning: att känna sig dömd, att känna att man har fastnat, att ha ångest, att förneka sjukdomen, att äta, att gå upp i vikt och att uppskatta fördelar med att leva med AN.
Medel Smethurst & Kuss. 2016 Kvalitativ n=8 Bloggar/Tolkande fenomenologisk analys
I studien beskrev personer att återhämtning underlättades av relationer till andra, att återfå sin identitet och kontroll samt att se konsekvenserna av AN. Andras åsikter, AN-rösten och att det tar lång tid att bli frisk motverkar återhämtning. Det framkom delade meningar om professionell hjälp underlättar återhämtning. Medel Williams & Reid. 2012.
Kvalitativ n=14 Fokusgrupper och semistrukturerade intervjuer/Tolkande fenomenologisk analys
I studien beskrev personer att AN sågs som en copingstrategi. Strävan efter perfektion och kontroll bidrog till utveckling av sjukdomen. Deltagarna beskrev också en kamp mot AN-rösten under både sjukdomstiden och återhämtningsprocessen.
Medel
Kvalitetsgranskning
Vid kvalitetsgranskningen av artiklarna användes en mall för kvalitetsgranskning av studier med kvalitativ forskningsmetod från Statens beredning för medicinsk och social utvärdering (SBU, 2017). Enligt Friberg (2017, s. 46) är en kvalitetsgranskning viktigt för att visa om artiklarnas kvalitet är tillräckligt hög samt för att ge en bekräftelse på att artiklarna är relevanta. Kvalitetsgranskningen utfördes först individuellt för att sedan diskuteras mellan författarna tills ett gemensamt beslut uppnåddes.
Granskningsprotokollet anpassades till de inkluderade studierna (jfr Willman et al. 2016, s. 106). Med hjälp av protokollet granskades studiernas syfte, urval, datainsamling, analys och resultat. Varje positivt svar på delfrågorna gav ett poäng och varje negativt svar eller om det var oklart gav noll poäng. Poängen summerades och räknades sedan om till en procentsats. Enligt Willman, Stoltz och Bahtsevani (2006, s. 96) motsvarar låg kvalitet 60-69%, medel kvalitet 70-79% och hög kvalitet 80-100%.
Analys
Analysen utfördes genom kvalitativ innehållsanalys med manifest ansats där strukturen som Graneheim och Lundman (2004) beskriver efterföljdes. Manifest ansats innebär att det som står i texten beskrivs och att innehållet inte tolkas på ett djupare sätt (Danielson, 2012, s. 336). Analysen började med att materialet lästes igenom ett flertal gånger för att ge en helhetsbild. Varje artikel märktes med en siffra och därefter extraherades meningsenheter som svarade på syftet. Enligt Graneheim och Lundman (2004) är en meningsenhet ord, meningar eller stycken som har samma kärninnehåll. Varje meningsenhet märktes i sin tur med en siffra. Denna sifferkombination av artikel och meningsenhet följde meningsenheten genom hela analysprocessen vilket möjliggjorde härledning till originalkällan. Meningsenheterna översattes till svenska för att sedan kondenseras. Enligt Graneheim och Lundman (2004) innebär kondensering att meningsenheter sammanfattas utan att värdefull information förloras. Kondenseringen genomfördes varsamt för att inte tappa nyanser och meningsfull information.
Därefter påbörjades kategoriseringen vilket innebar att meningsenheter med liknande innehåll sammanfördes i grupper som sedan tilldelades kategorinamn som beskrev de inkluderade meningsenheterna. De nya grupperna jämfördes med varandra och de som passade ihop bildade en ny kategori med ett nytt kategorinamn. Arbetet fortsatte tills samtliga
meningsenheter fanns under en kategori. Enligt Graneheim och Lundman (2004) ska en meningsenhet endast passa in under en enda kategori och ingen meningsenhet får utelämnas. Kategoriseringen gjordes i fem steg för att inte missa viktiga nyanser i innehållet. Analysen genomfördes gemensamt och eventuella meningsskiljaktigheter diskuterades tills enighet rådde. Under hela processen jämfördes meningsenheter med originaltext för att säkerställa att detaljer och sammanhang inte gick förlorat.
Resultat
Analysen resulterade i fem kategorier (se Tabell 3) som presenteras nedan i en
sammanfattande brödtext. Citat från inkluderade artiklar lyfts fram för att stärka resultatet. Tabell 3 Översikt av kategorier (n=5)
Kategorier
Att komma till en vändpunkt där man själv måste göra ett val Att bearbeta tankar och beteenden
Att återhämtning är en svår process som kräver tid och tålamod Att andra människor påverkar återhämtningen
Att återuppbygga sin identitet
Att komma till en vändpunkt där man själv måste göra ett val
Personer beskrev att återhämtning var ett val som personer med AN var tvungna att göra för att återfå kontroll över sina handlingar (Dawson, Rhodes & Touyz, 2014; Smethurst & Kuss, 2018). Personer beskrev att de nådde en vändpunkt där de fick en känsla av att det var nog och de insåg att deras kropp inte kunde bli obegränsat smal (Dawson et al., 2014; Willams & Reid, 2012). De insåg att de inte var normala och fattade ett medvetet beslut om att övervinna AN istället för att dö (Dawson et al., 2014). Personer upplevde att vara nära döden som en avgörande faktor för att förändring skulle kunna ske (Dawson et al., 2014; Espíndola & Blay, 2013; Faija, Tierney, Gooding, Peters & Fox, 2017).
“The fact that I was seriously considering suicide scared the shit out of me and I knew I needed to get well. Thinking about suicide was a turning point for me. I knew I wanted to live.” (Dawson et al.,
2014, s. 501).
Personerna med AN kände att de var tvungna att vara redo för förändring (Hannon, Eunson & Munro, 2017). De beskrev att övergången från förnekande till att erkänna problemet fick dem att ändra sitt beteende (Jenkins & Ogden, 2012). Smethurst och Huss (2018) fann att det tog tid att erkänna att tankarna var irrationella men när de insåg vad AN kostat dem blev det lättare att ändra beteendet. De beskrev att de tydligt insåg att fördelarna med återhämtning övervägde nackdelarna (Jenkins & Ogden, 2012). Personer med AN beskrev det som en kamp att sväva mellan återfall och välbefinnande och att bestämma vilken väg de skulle ta
(Smethurst & Kuss, 2018). De upplevde att de nått ett vägskäl där de antingen valde
ätstörningen eller utmanade den. Valet var upp till dem själva även om det kunde få dem att må dåligt. De insåg att de inte var hjälplösa och att de själva var den enda som kunde ta tillbaka kontrollen över sitt sinne och kropp för att helt återhämta sig (Smethurst & Kuss, 2018; Dawson et al., 2014; Williams & Reid, 2012).
Att bearbeta tankar och beteenden
Studier (Darcy et al., 2010; Dawson et al., 2014; Jenkins & Ogden, 2012) visade att en förändring av personers tankemönster var av avgörande betydelse för återhämtning. Personer menade att en förståelse för AN-beteende kunde minska deras tvångsmässiga beteenden (Jenkins & Ogden, 2012). Under återhämtning kände de att de kunde ta makten över sitt beteende (Smethurst & Kuss, 2018). De beskrev att de lärde sig att inte lyda det de beskrev som AN-rösten (Hannon et al., 2017; Smethurst & Kuss, 2018). De kände sig då psykologiskt friskare med ett förbättrat humör, tänkande och synsätt (Jenkins & Ogden, 2012). Personer fick under återhämtningen en förståelse för vad som hänt och varför de fått AN (Dawson et al., 2014; Smethurst & Kuss, 2018).
En studie (Williams & Reid, 2012) visade att personer upplevde en ständig strid mellan deras egen inre röst och AN-rösten. Den upplevde AN som kontrollerande och mer dominant när de kämpade för att återhämta sig och bli en hel person. Personer beskrev att om de inte kunde ignorera den negativa inre rösten kunde detta utlösa återfall (Smethurst & Kuss, 2018).
“It's like there are 2 people in my head: the part of me that knows what needs to be done and the part of me that is trying to lead me astray. Ana is the part that is leading me astray and dominates me.”
(Williams & Reid, 2012, s. 807)
I studier (Hannon et al., 2017; Smethurst & Kuss, 2018) beskrev personer att problem måste mötas och att det var viktigt att hitta sätt att hantera sina känslor. De beskrev att den
psykologiska återhämtningen underlättades när de förstod sambandet mellan kropp och sinne (Jenkins & Ogden, 2012). Personer beskrev att ifrågasätta spontana sätt att tänka, känna och reagera gav dem ett nytt perspektiv och påskyndade förändring (Hannon et al., 2017). Information och kunskap om nutrition och kroppens behov hjälpte personer att möta rädslan för att äta vissa livsmedel som de upplevde farliga. Personer beskrev att alternativa
behandlingar ändrade fokus och minskade ångest vilket underlättade återhämtning (Espíndola & Blay, 2013).
Att återhämtning är en svår process som kräver tid och tålamod
Studier (Darcy et al., 2010; Jenkins & Ogden, 2012) visade att personer i återhämtning beskrev att det var en svår process. De kände att det var en risk att ge upp AN-identiteten eftersom de var övertygade om att de inte kunde vara något annat (Jenkins & Ogden, 2012). Personer beskrev att de inte kände sig bra på någonting förutom att svälta sig och ifrågasatte vad de skulle leva för när de återhämtat sig (Nordbø et al., 2012). De kände att de var tvungna att släppa allt de hade kämpat för (Espíndola & Blay, 2013). Ätstörningen hade blivit en copingstrategi som kändes svår att förlora (Nordbø et al., 2012; Smethurst & Kuss, 2018). Studier (Dawson et al., 2014; Hannon et al., 2017; Jenkins & Ogden, 2012; Smethurst & Kuss, 2018) visade att personer behövde tid och tålamod för att förändras.
Återhämtningsprocessen kunde innefatta flera återfall men det var förväntat (Smethurst & Kuss, 2018). De tog sig gradvis ut ur ätstörningen och skapade nya regler i livet, och struktur och rutin i personernas liv underlättade återhämtningen (Dawson et al., 2014; De Ruysscher, Annicq, Vandevelde & Claes, 2016). De beskrev att det var extremt svårt att skapa nya vanor och det krävde uthållighet och disciplin, och nya vanor kunde även orsaka negativa känslor som rädsla och skam (Dawson et al., 2014; Espíndola & Blay, 2013; Faija et al., 2017). Personerna beskrev att mat och det att äta minskade önskan om återhämtning vilket kunde vara frustrerande eftersom de var rädda för att bli överviktiga och tappa kontrollen (Nordbø et al., 2012; Espíndola & Blay, 2013). De hade också svårt att under återhämtningen erkänna framsteg som viktökning och att äta hälsosamt (Smethurst & Kuss, 2018). En studie (Jenkins & Ogden, 2012) beskrev hur den inre AN-rösten gradvis förlorade sin makt och personerna kände sig återhämtade när den inte längre kontrollerade deras liv.
Personerna upplevde att AN inte kunde behandlas på bara ett sätt utan det kunde krävas olika behandlingar, till exempel var endast medicinering inte tillräckligt (Espíndola & Blay, 2013). De upplevde att behandlingen fokuserade på målvikt och inte det mentala. Personer såg viktuppgång endast som startpunkten för återhämtning då de fortfarande kände sig fängslade av AN och det var svårt att acceptera viktökningen, och att viktuppgång minskade önskan om återhämtning (Nordbø et al., 2012; Jenkins & Ogden, 2012). De berättade att kommentarer om att de såg friska ut tolkades som att de såg feta ut (Smethurst & Kuss, 2018). Trots att de
utåt sett verkade må bättre gjorde de inte det (De Ruysscher et al., 2016; Jenkins & Ogden, 2012).
“They said, you look so much better, you must feel better, but inside I was like but I am not, I am really not!” (Jenkins & Ogden, 2012, s. e27)
Personer beskrev att de hade goda och dåliga dagar gällande motivationen. De upplevde att önskan om återhämtning varierade i både intensitet och längd (Nordbø et al., 2012; Dawson et al., 2014). Det kunde finnas en tvetydighet när det gällde önskan om förändring och att bevara sjukdomen (Espíndola & Blay, 2013). Negativa känslor och svåra levnadsförhållanden
minskade motivationen till återhämtning (Nordbø et al., 2011). Återhämtningen kunde också hämmas av negativa erfarenheter av terapi och vårdpersonal (Jenkins & Ogden, 2012). Återhämtning beskrevs som en pågående process och en kontinuerlig medvetenhet gällande tecken på sådant som triggade ätstörningen (Darcy et al., 2010; Jenkins & Ogden, 2012; Dawson et al., 2014). Personer var övertygade om att en ätstörning aldrig kan försvinna helt eftersom AN-rösten alltid fanns där (Darcy et al., 2010; De Ruysscher et al., 2016; Jenkins & Ogden, 2012). En studie (Darcy et al., 2010) visade att det var omöjligt att föreställa sig som en återhämtad person eftersom de fortfarande var underviktiga. Andra studier (Dawson et al., 2014; Jenkins & Ogden 2012) visade däremot att personer trodde att fullständig återhämtning var möjligt och det var viktigt. Personer beskrev att de behövde inre motivation och
uthållighet (Smethurst & Kuss, 2018). När de fått inre motivation kunde de bli hjälpta av terapi (Jenkins & Ogden, 2012). De beskrev att en känsla av beslutsamhet och att inte bli besegrad av AN gjorde det möjligt att ta sig igenom processen (Dawson et al., 2014; Hannon et al., 2017).
“. . . just exhausting trying to fight it all the time and I would push and push and push and fight and fight and fight it all the time, and I would just go crumbling down with exhaustion and then I would get stuck for a wee bit, and then once the exhaustion passed I was ready to fight again!” (Hannon et
al., 2017, s. 291)
Personerna beskrev att de hatade att bli tvingade att äta men kunde sedan se tillbaka och vara stolta över att de gjorde det och över att de aktivt försökte bekämpa sjukdomen Stoltheten kom inte omedelbart utan de var först tvungna att hantera påfrestande känslor (Faija et al.,
2017). Det kändes svårt att lyssna på personalen men de fortsatte kämpa mot sjukdomen eftersom de annars skulle dö (Dawson et al., 2014).
Att andra människor påverkar återhämtningen
Studier (Dawson et al., 2014; Espíndola & Blay, 2013; Jenkins & Ogden, 2012; Smethurst & Kuss, 2018) visade att stöd från andra människor var en viktig aspekt för återhämtning. Personer med AN beskrev att en partner gjorde att de kände sig mer hoppfulla,
självförtroendet ökade och de kände sig bekväma med sin kropp (Jenkins & Ogden, 2012). Personer upplevde att återhämtningen underlättades när de kommunicerade sina känslor till någon. Närstående gjorde att personerna tog sitt förnuft till fånga när de ville ta en paus från återhämtningen (Smethurst & Kuss, 2018). Personer beskrev att de inte kunde fatta kloka beslut själva och att andra gjorde det åt dem men det kändes bättre så (De Ruysscher et al., 2016). De beskrev att närstående kunde hjälpa och stötta men inte slåss åt dem (Smethurst & Kuss, 2018).
Personerna beskrev att återhämtning var möjligt med hjälp av ett ordentligt behandlingsteam. De upplevde att behandlingsteamet behövde arbeta tillsammans och ta hand om hela
människan för att de skulle återhämta sig (Smethurst & Kuss, 2018; Espíndola & Blay, 2013). Stöd av professionella kunde hjälpa personer att göra förändringar och terapeuten hade en viktig roll under återhämtningen (Hannon et al., 2017; Dawson et al, 2014; Espíndola & Blay, 2013). Personer beskrev dock att de hade velat ha mer information av sin terapeut om hur de kunde underlätta sin återhämtning (Smethurst & Kuss, 2018). Personer beskrev att de sökte eller återupptog behandling och fick en förbättrad relation till vårdpersonal (Dawson et al., 2014; Jenkins & Ogden, 2012).
En studie (Smethurst & Kuss, 2018) visade att stöd från andra inte kunde säkerställa att personer fortsatte återhämta sig. Att lämna sitt hem och ha avstånd till familj kunde vara viktigt för personers tillfrisknande (Espíndola & Blay, 2013). Personerna beskrev att de kände att andra inte förstod vad de gick igenom eftersom de inte hade upplevt det själva (Smethurst & Kuss, 2018). Personer upplevde en brist på förståelse när de talade om stolthet över AN och att andra tvivlade på deras vilja att bli bättre (Faija et al., 2017). Personer kände att de inte blev behandlade som unika individer med plats för personliga aspekter för återhämtning (Jenkins & Ogden, 2012).
I studier (Nordbø et al., 2012; Smethurst & Kuss, 2018) beskrev personer att andra
människors åsikter om dem kunde minska önskan om återhämtning. Vid viktuppgång kunde andra människor bli lättade vilket medförde rädsla för att förlora deras omsorg och en minskad önskan om återhämtning (Nordbø et al., 2012). Även om närstående försökte vara stödjande så kunde personerna känna sig triggade av kommentarer om deras kropp (Smethurst & Kuss, 2018). Personer beskrev att det kunde vara till hjälp att skriva ner tankar och
erfarenheter utan att personerna behövde känna sig dömda (Espíndola & Blay, 2013). Personer i återhämtning påverkades även av samhälle och massmedia där de menade att det fanns en föreställning om att “gå ner i vikt är bra och gå upp i vikt är dåligt”. Detta hindrade återhämtningen eftersom det innefattade en viktuppgång (Smethurst & Kuss, 2018). Andra människors förväntningar gällande personernas framtid kunde minska önskan om
återhämtning och gjorde att personerna blev rädda för att misslyckas (Nordbø et al., 2012).
“I´m sick and tired of hearing, ‘Hilda, you need to recover quickly, you have such a potential! Think of everything you can do and everything you can become’” (Nordbø et al., 2012, s. 63)
Att återuppbygga sin identitet
Personer med AN återuppbyggde och återfick sin identitet under återhämtningen. De beskrev att de hade förlorat sina egenskaper men under återhämtningen hittade de dem igen vilket gjorde att de insåg egenskapernas värde (Dawson et al., 2014; Jenkins & Ogden, 2012; De Ruysscher et al., 2016). De menade att de kunde erkänna att andra komponenter än
sjukdomen kunde definiera dem (Jenkins & Ogden, 2012). En omorganisation i livet kunde leda till en förändring (Espíndola & Blay, 2013) och de började intressera sig för sin tidigare och nuvarande livsstil (Dawson et al., 2014; Espíndola & Blay, 2013; Smethurst & Kuss, 2018). De började njuta av livet, mat och vardagen igen (Jenkins & Ogden, 2012; Smethurst & Kuss, 2018). Personer ansåg att återhämtning innebar att bli bekväm med att äta, att få en sundare och mer balanserad livsstil, att ätstörningssymtomen upphörde eller att fysiologiska symtom återställdes (Darcy et al., 2010). Enligt Smethurst och Kuss (2018) ledde
återhämtning till fysiska konsekvenser för personer, som något så enkelt som att klara av att sitta ner en stund.
En studie (Smethurst & Kuss, 2018) beskrev att personer utvärderade vad som var viktigt för dem och vad AN gjorde mot deras värderingar. Personer började sätta mer värde på livet än
på sjukdomen (Dawson et al., 2014; Faija et al., 2017). Dawson et al. (2014) beskrev att när personer accepterade att sjukdomen begränsade deras livsplaner så upprätthölls deras
motivation till återhämtning. De kände sig lurade på grund av sjukdomens negativa inverkan på personlig utveckling och upplevde att de förlorat saker på vägen (Espíndola & Blay, 2013; Smethurst & Kuss, 2018).
“My mind goes towards the missed opportunities, the friendships that got beaten up, the experiences that went unshared, the gratitude that went unshown, the untasted food with a lover” (Smethurst &
Kuss, 2018, s. 1293)
Studier (Faija et al., 2017; Hannon et al., 2017) visade att personer under återhämtning beskrev att de lärde sig vem de var och accepterade sig själva med styrkor och svagheter. Personer fick en bättre kroppsuppfattning och självkänsla (Darcy et al., 2010; Jenkins & Ogden, 2012). De upplevde att självvärdet ökade och de blev övertygade om att de hade rätt att leva det liv de ville (Smethurst & Kuss, 2018). Personer menade att återhämtning var förknippat med att känna sig förstådd och accepterad och de ansåg att det var viktigt att se sig själv som värdefull och bli behandlad med respekt (Dawson et al., 2014). Studier (Hannon et al., 2017; Williams & Reid, 2012) visade att det i början var främmande att vara vänlig mot sig själv men sedan kunde de ta hand om sig själva som de tog hand om andra. Det var även bra att få påminnelser om att inte vara så hård mot sig själv (Hannon et al., 2017). De beskrev att återhämtning handlade om att göra det de själva ville istället för att behöva behaga andra (De Ruysscher et al., 2016; Espíndola & Blay, 2013; Faija et al., 2017). De kunde känna skuld men kunde fortfarande säga ifrån (De Ruysscher et al., 2016).
Studier (Hannon et al., 2017; Jenkins & Ogden, 2012; Smethurst & Kuss, 2018) visade att ett avgörande steg mot full återhämtning var att bli ett friskt jag separerat från det ätstörda jaget. Personer upplevde att även om AN integrerades i deras nya identitet så definierade det inte dem (Jenkins & Ogden, 2012). De kände hopp inför framtiden och trodde att de skulle återfå mer frihet (De Ruysscher et al., 2016). Personer ansåg att när de utmanade ätstörningen så tillförde det något till deras liv (Dawson et al., 2014). De återfick en känsla av kontroll när de kunde släppa den kontroll som sjukdomen hade utövat. Detta gav dem även en ökad möjlighet att bestämma hur de ville leva (Smethurst & Kuss, 2018).
I studien av Dawson et al. (2014) beskrev personer att de insåg att om de kunde övervinna sjukdomen blev det möjligt för dem att bryta sig ut och de kände att de hade mycket att leva
för. Personer beskrev att andlighet var viktigt i återhämtningen eftersom det innebar att det fanns något som var starkare än sjukdomen (Espíndola & Blay, 2013) och de beskrev att de blev starkare när de kände stolthet vid återhämtning (Faija et al., 2017). Det fanns många utmaningar att övervinna och de klarade mer än de tidigare trott (Dawson et al., 2014; Hannon et al., 2017).
“Many believed it had led to an increase in strength: ‘if you can recover from an eating disorder, there’s not much you can’t do’” (Dawson et al., 2014, s. 502).
I studien av Darcy et al. (2010) beskrev personer att de i relationer fick en förmåga att utvecklas och bli mer självsäkra. De såg att människor älskade och brydde sig om dem och uppskattade att kunna prata om allt med vänner (Williams & Reid, 2012; De Ruysscher et al., 2016). Personer som återhämtade sig från AN såg fördelar, de fick en ökad självmedvetenhet och var nöjd med livet (Jenkins & Ogden, 2012).
Diskussion
Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva upplevelser av att återhämta sig från Anorexia Nervosa. I litteraturstudiens resultat framkom det att personer nådde en vändpunkt där det var upp till dem själva att ta ett beslut om att återhämta sig. En förändring av
tankemönstret och en förståelse för sitt beteende var avgörande. Återhämtningsprocessen var svår och krävde både tid och tålamod. Återhämtningen kunde påverkas både positivt och negativt av andra människor och under processen återuppbyggde och återfick personerna sin identitet.
Resultatet i litteraturstudien visade att personer i återhämtning nådde en vändpunkt där de själva behövde välja att förändras. Detta kan belysas med utgångspunkt från Kralik, Visentin och van Loons (2006) beskrivning av transitionsprocessen. De beskriver transition som en övergång från en fas i livet till en annan och processen startar när livet tar en oväntad
vändning. Vändpunkten leder till en påtvingad eller självvald förändring för att skapa ett nytt liv. Flera transitionsprocesser kan pågå samtidigt, Kralik et al. (2006) menar att det inte är en linjär process utan personen går fram och tillbaka. Transition kan endast ske om individen har en medvetenhet om att den nuvarande livssituationen hotas och måste förändras. Först då är det möjligt för personen att skapa ett nytt sätt att leva och förstå vad som händer i livet. På
samma sätt visade resultatet i litteraturstudien att personer under återhämtning från AN upplevde att vara nära döden som en avgörande faktor för att förändring skulle kunna ske. De fattade ett medvetet beslut om att övervinna sjukdomen istället för att dö. Kralik et al. (2006) poängterar att personen kanske inte är redo för transition om denne inte har en medvetenhet om sin livssituation. Litteraturstudiens resultat visade liknande resultat där personer med AN menade att de behövde vara redo för förändring.
I denna litteraturstudie framkom att personernas önskan om återhämtning varierade i både intensitet och längd, de hade både goda och dåliga dagar. Det fanns även en tvetydighet om önskan av förändring och upprätthållande av sjukdomen. Resultatet ligger i linje med en studie av Nordbø et al. (2008) som också beskriver att önskan om återhämtning kan variera hos personer med AN där motivationen kommer och går och ibland är starkare och ibland svagare. På grund av detta kan det vara svårt för vårdpersonal att främja motivationen. Det är därför en viktig del i arbetet med personen att veta vad som påverkar dennes önskan om återhämtning. Att främja motivationen kan leda till flera positiva effekter, bland annat bidrar det till en bättre relation mellan patient och vårdpersonal. I denna litteraturstudie framkom det också att personer med AN såg inre motivation som nödvändigt och att det behövdes för att terapi skulle hjälpa. Enligt Stavarski, Alexander, Ortiz och Wasser (2019) kan inre och yttre motivation även göra att en person känner hopp. Sjuksköterskan kan öka en persons känsla av hopp genom att lyssna samt visa respekt och medkänsla. Det kan vara något så enkelt som att fråga personen hur denne mår och samtala om känslor och tankar kring
återhämtningsprocessen. Att uppmuntra och motivera personen kan också stärka hopp. I resultatet av litteraturstudien framkom det att vårdpersonal kan påverka återhämtning både positivt och negativt. Topor, Borg, Di Girolamo och Davidson (2011) bekräftar att
vårdpersonal både kan vara hjälpsamma eller hindrande. Hur vårdpersonalen uppfattas beror på hur de förhåller sig till personen i återhämtning. Vårdpersonal har inte samma kunskap som närstående om personens bakgrund och detta kan leda till att personer känner att de blir sedda som enbart en diagnos. Om detta sker eller om vårdpersonal anser att en förutbestämd behandling ska passa så kan detta ha en negativ inverkan på återhämtningen. Om
vårdpersonalen däremot ser till individen så underlättar detta återhämtningsprocessen. I denna litteraturstudie framkom det att personer kände att de inte blev behandlade som unika
individer och att det inte fanns plats för personliga omständigheter eller personlig
återhämtning. Enligt van Weeghel et al. (2019) bör återhämtning ses som en personlig och unik process utifrån individens förutsättningar. Litteraturstudiens resultat visade att personer
ansåg att ett behandlingsteam som arbetade tillsammans var nödvändigt. De menade även att teamet behövde ta hand om hela människan för att återhämtning skulle ske. På samma sätt menar van Weeghel et al. (2019) att olika yrkesgrupper behövs för att möta de komplexa behov som finns hos individen. Vårdpersonal bör se individen som en jämlike och inte som en sjukdom. Det är viktigt att lyssna på och tala med personen gällande vården och
framtidsplaner samt uppmuntra och inge hopp. Happell et al. (2019) beskriver också att olika yrkesgrupper behövs. Däremot poängteras att detta inte är tillräckligt, dessutom behövs en god och inkluderande kommunikation mellan de olika professionerna. Happell et al. (2019) lyfter att vården ska bedrivas med patienten i centrum av teamet.
Litteraturstudiens resultat visade att personer med AN menade att stöd från familjen var en viktig aspekt för återhämtningen. Topor et al. (2011) anser att familjen gör personer i
återhämtning mer hoppfulla inför framtiden. Att ha familjen närvarande kan vara ett stöd och de kan kämpa vidare även om personen själv skulle ge upp. Familjen kan dock inte förändra personen. På samma sätt framkom i denna studie att personer upplevde att närstående kunde hjälpa och stötta dem men inte slåss åt dem. Linville, Brown, Sturm och McDougal (2012) beskriver att närstående också kan vara anledning till att personer vill återhämta sig, till exempel att relationen till partnern förstörs på grund av sjukdomen eller att man vill vara en hälsosam förebild för sina barn.
Resultatet av litteraturstudien visade att under återhämtningen återuppbyggde och återfick personer sin identitet. Enligt Kralik et al. (2006) är identitet och transition nära
sammankopplade. När livet tar en oväntad vändning hotas även självidentiteten vilket leder till att den måste återuppbyggas utifrån nya omständigheter i livet. Transition sker inte under endast ett tillfälle utan är en process där personen genomgår en förändring av hur denne definierar sig själv. Kännetecken på att en person befinner sig i transition är att denne kan knyta an till sin situation och andra människor och får lättare att hantera förändringar, nya färdigheter och nya sätt att leva. Samtidigt som detta sker så förändras även synen på ens identitet. I litteraturstudien framkom det även att personer med AN i sin återhämtning kunde erkänna att andra komponenter än sjukdomen kunde definiera dem. De började även
intressera sig för och njuta av sitt tidigare och nuvarande liv. Schumacher och Meleis (1994) belyser tre faktorer som kännetecknar en lyckad transition. Den första handlar om en
subjektiv känsla av välbefinnande som inkluderar bland annat att man kan hantera sina känslor samt känner värdighet och livskvalitet. En annan faktor är att personen bemästrar nya beteenden som bland annat innebär att personen har kompetens och självförtroende. Den
tredje faktorn är goda relationer vilket innefattar exempelvis att familjerelationer återställs och att personen börja öppna upp sig mer för sociala kontakter. Kralik et al. (2006) menar att en av sjuksköterskans uppgifter, oavsett var de är verksamma, är att stödja patienter att ta sig igenom en transitionsprocess för att de ska uppnå hälsa och välbefinnande. Sjuksköterskan arbetar nära patienten och kan då stötta denne att se nya möjligheter i sin förändrade
livssituation. Kunskap om transitionsprocessen ger på så sätt sjuksköterskan ett mer holistiskt synsätt. Schumacher och Meleis (1994) anser även att kommunikation och stöd från
sjuksköterskor är viktigt då brist på detta kan göra att personen i transition känner frustration och förvirring.
Resultatet i litteraturstudien visade att personer under återhämtningen började njuta av livet och vardagen igen. Ätstörningssymtom upphörde och fysiologiska symtom återställdes. Personerna fick en bättre kroppsuppfattning och självkänsla och accepterade sig själva. Resultatet samspelar med van Weeghel et al. (2019) som beskriver att återhämtning innebär psykiskt välbefinnande och att symtomen försvinner. Andra viktiga aspekter menar de är självacceptans, personlig utveckling och autonomi. Denna litteraturstudies resultat visade att personers motivation till återhämtning upprätthölls när personer med AN accepterade att sjukdomen begränsade deras livsplaner. De kände sig också lurade och att de hade förlorat saker på vägen som exempelvis relationer. Nordbø et al. (2008) bekräftar detta och utvecklar vidare att sjukdom kan begränsa personers drömmar och planer inför framtiden. AN kan på så sätt påverka det sociala livet med fokus på rutiner kring mat och måltider istället för samvaro med familj och vänner. Detta kan leda till känslor av ensamhet och depression.
Metoddiskussion
En studies trovärdighet värderas utifrån tillvägagångssättet som använts för att uppnå
resultatet (Graneheim & Lundman, 2004). Trovärdighet i en studie innebär att forskningen har gått till på ett metodologiskt och adekvat sätt. Vid kvalitativ forskning används begrepp som pålitlighet, tillförlitlighet, överförbarhet och bekräftbarhet och genom att uppnå dessa fyra kriterier så får också studien en trovärdighet (Holloway & Galvin 2017, s. 309).
Pålitlighet uppnås genom att tillvägagångssättet beskrivs i detalj för att läsaren ska förstå hur
resultatet uppnåtts. Andra ska kunna följa samma steg i processen och få liknande resultat (Holloway & Galvin, 2017, s. 309). I denna litteraturstudie har forskningsprocessen beskrivits
i detalj för att möjliggöra upprepning av tillvägagångssättet. Den systematiska sökningen har redovisats i både tabell och text. Det kan dock ses som en svaghet att kvalitetsgranskningen är subjektiv. Det kan göra att granskningen kan skilja sig åt vilket kan leda till att inte samma artiklar inkluderas. Författarna hade en begränsad erfarenhet av kvalitetsgranskning och diskuterade därför denna gemensamt för att öka pålitligheten. Även en tredje part rådfrågades vid oklarheter.
Tillförlitlighet innebär hur tydligt deltagarnas upplevelser har framkommit i studien och
resultatet ska vara överensstämmande med dessa (Holloway & Galvin, 2017, s. 309). Till denna studie exkluderades artiklar av låg kvalitet vilket ökar tillförlitligheten. En svaghet är att författarna inte har engelska som första språk. Alla artiklar var skrivna på engelska och det kan därför finnas fel i översättningen av meningsenheterna i analysen. Översättningsverktyg har använts vid behov för att minska risken för detta. Under översättningen kan även nyanser i språket samt viktigt innehåll ha tappats. För att minska risken för detta har en kontinuerlig jämförelse skett mellan originaltext och kondenserade meningsenheter och kondenseringen har även skett varsamt. Citat från originalkällan har använts för att styrka resultatet vilket ökar tillförlitligheten. Kategoriseringen har skett i flera steg vilket också ökar tillförlitligheten.
Överförbarhet handlar om hur väl resultatet kan appliceras på liknande eller andra
sammanhang (Holloway & Galvin, 2017, s. 309). En styrka med denna studie är att fokus legat på återhämtning från en ätstörningsdiagnos och inte återhämtning från psykisk sjukdom generellt. Detta ökar överförbarheten till liknande sammanhang som exempelvis andra ätstörningsdiagnoser. Studien har dock inkluderat få artiklar vilket gör att överförbarheten begränsas. Däremot visar inkluderade artiklar på samstämmigt resultat.
Bekräftbarhet handlar om objektivitet och innebär att resultat och slutsatser svarar på syftet
med studien och att forskarens förförståelse inte har påverkat resultatet. Även här är det viktigt att studien beskrivs i detalj och data ska kunna spåras till originalkällan (Holloway & Galvin, 2017, s. 309-310). Under denna litteraturstudiens gång har författarna gått tillbaka till originalkällorna för att säkerställa att ingen tolkning har skett. Analysprocessen skedde i små steg vilket också ledde till en ökad objektivitet genom att minska risken för tolkning.
Författarnas förförståelse har hanterats genom att vara medveten om vilka tankar och erfarenheter om ämnet som författarna haft för att inte låta dessa ta över under
begränsad vilket ökat möjligheten att vara objektiv. I studien har korrekt referensteknik och citat använts för att läsaren ska hitta originalkällorna.
Under arbetet med litteraturstudien har materialet kontinuerligt kritiskt granskats av handledare och studenter i seminariegrupper. Tillsammans med dessa har författarna även diskuterat och utbytt synpunkter. Detta stärker trovärdigheten eftersom detta gett objektiva synpunkter och fler perspektiv på studien.
Slutsats
AN är en relativt vanlig psykisk sjukdom och sjuksköterskor kan möta personer med AN oavsett verksamhet. Att återhämta sig från sjukdomen är en svår process som kräver tid och tålamod. Andra människor kan påverka återhämtningsprocessen både positivt och negativt beroende på vilket bemötande och förhållningssätt de har. Sjuksköterskan bör se personen som en unik individ och anpassa behandling och bemötande efter personens behov och förutsättningar. Det är viktigt att personen får vara delaktig i sin vård och att sjuksköterskan uppmuntrar och främjar motivation. Personer upplever att stöd av professionella är viktigt vid återhämtning. Behandlingsteam med god kommunikation i fokus och som ser hela människan är nödvändigt för att återhämtning ska vara möjligt. Samverkan i team är därför en central aspekt för att kunna möta personens alla behov. Sjuksköterskan kan även bidra till att ge en person resurser till att klara av återhämtningen som till exempel att ge nödvändig information och kunskap. Närstående kan också vara ett stöd för en person i återhämtning. Därför bör sjuksköterskan även hjälpa personen att upprätthålla relationer. Sammanfattningsvis har sjuksköterskan en mycket viktig roll i att ge stöd åt personen under återhämtning från AN. Forskning kring återhämtning från AN är begränsad och därför behövs ytterligare kvalitativ forskning inom detta område för att ge en ökad kunskap och förståelse för personers
upplevelser. Detta skulle också leda till att sjuksköterskor kan ge bättre stöd till personer redan tidigt i återhämtningsprocessen. Det finns även brist på forskning gällande vilka behandlingsmetoder som bäst främjar återhämtning vid AN.
Referenser
Artiklar markerade med * ingår i analysen
Antonovsky, A. (2005). Hälsans mysterium. (2. uppl.). Stockholm: Natur och kultur.
Billhult, A., & Gunnarsson, R. (2012). Kvantitativ studiedesign och stickprov. I M. Henricson (Red.), Vetenskaplig teori och metod: från idé till examination inom omvårdnad. (s. 115-126). Lund: Studentlitteratur.
Clark, L. A., Cuthbert, B., Lewis-Fernández, R., Narrow, W. E., & Reed, G. M. (2017). Three approaches to understanding and classifying mental disorder: ICD-11, DSM-5, and the
national institute of mental health’s research domain criteria (RDoC). Psychological science
in the public interest, 18(2), 72–145. doi: 10.1177/1529100617727266
Danielson, E. (2012). Kvalitativ innehållsanalys. I M. Henricson (Red.), Vetenskaplig teori
och metod: Från idé till examination inom omvårdnad. (s. 329-343). Lund: Studentlitteratur.
*Darcy, A. M., Fitzpatrick, K. K., Forsberg, S., Utzinger, L., Lock, J., & Katz, S. (2010). All better? How former Anorexia Nervosa patients define recovery and engaged in treatment.
European eating disorders review, 18(4), 260–270. doi: 10.1002/erv.1020
*Dawson, L., Rhodes, P., & Touyz, S. (2014). “Doing the impossible”: The process of recovery from chronic Anorexia Nervosa. Qualitative health research, 24(4), 494–505. doi: 10.1177/1049732314524029
*De Ruysscher, C., Annicq, P., Vandevelde, S., & Claes, C. (2015). The perception of
persons with Anorexia Nervosa on quality of life: An initial investigation. Applied research in
quality of life, 11(2), 613–630. doi: 10.1007/s11482-015-9425-8
Dignon, A., Beardsmore, A., Spain, S., & Kuan, A. (2006). “Why I won’t eat”: Patient testimony from 15 anorexics concerning the causes of their disorder. Journal of health
*Espíndola, C. R., & Blay, S. L. (2013). Long term remission of Anorexia Nervosa: Factors involved in the outcome of female patients. PLoS ONE, 8(2), 1–6. doi:
10.1371/journal.pone.0056275
*Faija, C. L., Tierney, S., Gooding, P. A., Peters, S., & Fox, J. R. E. (2017). The role of pride in women with Anorexia Nervosa: A grounded theory study. Psychology & psychotherapy:
Theory, research & practice, 90(4), 567–585. doi:10.1111/papt.12125
Folkhälsomyndigheten. (2017). Begrepp. Hämtad 2019-09-05 från
https://www.folkhalsomyndigheten.se/livsvillkor-levnadsvanor/psykisk-halsa-och-suicidprevention/psykisk-halsa/begrepp-psykisk-halsa/
Folkhälsomyndigheten. (2019). Statistik över vuxnas psykiska hälsa. Hämtad 2019-09-05 från
https://www.folkhalsomyndigheten.se/livsvillkor-levnadsvanor/psykisk-halsa-och-suicidprevention/statistik-psykisk-halsa/vuxnas-psykiska-halsa/
Fox, J. R. E., & Whittlesea, A. (2017). Accommodation of symptoms in Anorexia Nervosa: A qualitative study. Clinical psychology and psychotherapy, 24(2), 488-500. doi:
10.1002/cpp.2020.
Friberg, F. (2017). Tankeprocessen under examensarbetet. I F. Friberg (Red.), Dags för
uppsats. (3. uppl., s. 37-48). Lund: Studentlitteratur.
Garner, D. M., Anderson, M. L., Keiper, C. D., Whynott, R., & Parker, L. (2016).
Psychotropic medications in adult and adolescent eating disorders: Clinical practice versus evidence-based recommendations. Eating and Weight Disorders, 21(3), 395–402. Doi: 10.1007/s40519-016-0253-0
Graneheim, U. H., & Lundman, B. (2004). Qualitative content analysis in nursing research: concepts, procedures and measures to achieve trustworthiness. Nurse education today, 24(2), 105-112. doi: 10.1016/j.nedt.2003.10.001
*Hannon, J., Eunson, L., & Munro, C. (2017). The patient experience of illness, treatment, and change, during intensive community treatment for severe Anorexia Nervosa. Eating
disorders, 25(4), 279–296. doi: 10.1080/10640266.2017.1318626
Happell, B., Platania-Phung, C., Bocking, J., Ewart, S. B., Scholz, B., & Stanton, R. (2019). Consumers at the centre: interprofessional solutions for meeting mental health consumers’ physical health needs. Journal of interprofessional care, 33(2), 226-234. doi:
10.1080/13561820.2018.1516201
Henricson, M., & Billhult, A. (2012). Kvalitativ design. I M. Henricson (Red.), Vetenskaplig
teori och metod: från idé till examination inom omvårdnad. (s. 129-137). Lund:
Studentlitteratur.
Holloway, I., & Galvin, K. (2017). Qualitative research in nursing and healthcare
[Elektronisk resurs]. (4. uppl.). Hämtad från:
http://web.b.ebscohost.com/ehost/ebookviewer/ebook/bmxlYmtfXzEyOTU1MDlfX0FO0?sid =d41c9900-5279-496d-b7e8-e89d7f10aca8@pdc-v-sessmgr06&vid=0&format=EB&rid=1
Jassogne, C., & Zdanowicz, N. (2018). Management of adult patients with Anorexia Nervosa: a literature review. Psychiatria danubina, 30(7), 533–536. Hämtad från:
http://search.ebscohost.com/login.aspx?direct=true&db=cmedm&AN=30439841&lang=sv&s ite=eds-live&scope=site
*Jenkins, J., & Ogden, J. (2012). Becoming “whole” again: A qualitative study of women’s views of recovering from Anorexia Nervosa. European eating disorders review, 20(1), e23– e31. doi: 10.1002/erv.1085
Kralik, D., Visentin, K., & Van Loon, A. (2006). Transition: A litterature review. Journal of
advanced nursing, 55(3), 320–329. doi: 10.1111/j.1365-2648.2006.03899.x
Linville, D., Brown, T., Sturm, K., & McDougal, T. (2012). Eating disorders and social support: Perspectives of recovered individuals. Eating disorders, 20(3), 216–231. doi: 10.1080/10640266.2012.668480
*Nordbø, R. H. S., Espeset, E. M. S., Gulliksen, K. S., Skårderud, F., Geller, J., & Holte, A. (2012). Reluctance to recover in Anorexia Nervosa. European eating disorders review, 20(1), 60–67. doi: 10.1002/erv.1097
Nordbø, R. H. S., Gulliksen K. S., Espeset, E.M.S., Skårderud, F., Geller, J., & Holte A. (2008). Expanding the concept of motivation to change: the content of patients’ wish to recover from Anorexia Nervosa. International journal of eating disorders, 41(7), 635–642. doi: 10.1002/eat.20547
Riksät. (2019). Årsrapport 2018 - Nationellt kvalitetsregister för ätstörningsbehandling. Hämtad 2019-09-16 från https://registercentrum.blob.core.windows.net/riksat/r/Riks-t-rsrapport-2018-HkxCybkBLr.pdf
Schumacher, K. L., & Meleis, A. I. (1994). Transitions: A central concept in nursing. IMAGE:
Journal of nursing scholarship, 26(2), 119–127. doi: 10.1111/j.1547-5069.1994.tb00929.x
*Smethurst, L., & Kuss, D. (2018). “Learning to live your life again”: An interpretative phenomenological analysis of weblogs documenting the inside experience of recovering from Anorexia Nervosa. Journal of health psychology, 23(10), 1287–1298. doi:
10.1177/1359105316651710
Socialstyrelsen. (2019). Internationell statistisk klassifikation av sjukdomar och relaterade hälsoproblem - systematisk förteckning, svensk version 2019, del 1(3). Hämtad 2019-09-04 från
https://www.socialstyrelsen.se/globalassets/sharepoint-dokument/artikelkatalog/klassifikationer-och-koder/2019-1-12.pdf
Statens beredning för medicinsk och social utvärdering (2017). Utvärdering av metoder i
hälso- och sjukvården och insatser i socialtjänsten. En handbok [Internet]. (3. rev. uppl.).
Hämtad från http://www.sbu.se/sv/var-metod
Stavarski, D. H., Alexander, R. K., Ortiz, S. N., & Wasser, T. (2019). Exploring nurses’ and patients’ perceptions of hope and hope-engendering nurse interventions in an eating disorder
facility: A descriptive cross-sectional study. Journal of psychiatric and mental health nursing,
26(1–2), 29–38. doi:10.1111/jpm.12507
The substance abuse and mental health services administration. (2012). SAMHSA’s working
definition of recovery - 10 guiding principles of recovery. Hämtad från
https://store.samhsa.gov/system/files/pep12-recdef.pdf
Topor, A., Borg, M., Di Girolamo, S., & Davidson, L. (2011). Not just an individual journey: Social aspects of recovery. International journal of social psychiatry, 57(1), 90–99. doi: 10.1177/0020764010345062
van Weeghel, J., van Zelst, C., Boertien, D., & Hasson-Ohayon, I. (2019). Conceptualizations, assessments, and implications of personal recovery in mental illness: A scoping review of systematic reviews and meta-analyses. Psychiatric rehabilitation journal, 42(2), 169-181. doi: 10.1037/prj0000356
Wallengren, C., & Henricson, M. (2012). Vetenskaplig kvalitetssäkring av litteraturbaserat examensarbete. I M. Henricson (Red.), Vetenskaplig teori och metod: Från idé till
examination inom omvårdnad. (s.481-496). Lund: Studentlitteratur.
Waugh, W., Lethem, C., Sherring, S., & Henderson, C. (2017). Exploring experiences of and attitudes towards mental illness and disclosure amongst health care professionals: a qualitative study. Journal of mental health, 26(5), 457–463. doi: 10.1080/09638237.2017.1322184
*Williams, S., & Reid, M. (2012). ‘It’s like there are two people in my head’: A phenomenological exploration of Anorexia Nervosa and its relationship to the self.
Psychology & health, 27(7), 798–815. doi: 10.1080/08870446.2011.595488
Willman, A., Bahtsevani, C., Nilsson, R., & Sandström, B. (2016). Evidensbaserad
omvårdnad - en bro mellan forskning och klinisk verksamhet (4. uppl.). Lund:
Studentlitteratur.
Willman, A., Stoltz, P., & Bahtsevani, C. (2006). Evidensbaserad omvårdnad - en bro mellan
Zugai, J. S., Stein-Parbury, J., & Roche, M. (2017). Therapeutic alliance, Anorexia Nervosa and the inpatient setting: A mixed methods study. Journal of advanced nursing, 74(2), 443– 453. doi: 10.1111/jan.13410
Östlundh, L. (2017). Informationssökning. I F. Friberg (Red.), Dags för uppsats (3. uppl., s. 59-82). Lund: Studentlitteratur.
